Angående befrielse för postexpeditören Hervor Kristina Radmann, född Dahlman, från skyldighet att till postverket gälda visst penningbelopp
1938-01-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:43, Angående befrielse för postexpeditören Hervor Kristina Radmann, född Dahlman, från skyldighet att till postverket gälda visst penningbelopp
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
1
Nr 43.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för postexpeditören Hervor Kristina Radmann,
född Dahlman, från skyldighet att till postverket
gälda visst penningbelopp; given Stockholms slott den
14 januari 1938.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Albert Forslund.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 14 januari 1938.
Närvarande;
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bkamstobp, Westman, Wigforss,
Mouler, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Departementschefen, statsrådet Forslund anför;
Med skrivelse den 30 mars 1937 har generalpoststyrelsen överlämnat en
framställning från postexpeditören vid postkontoret Göteborg 1, Hervor
Kristina Radmann, född Dahlman, att bliva befriad från henne åvilande
skyldighet att ersätta postverket ett belopp av 2,400 kronor, utgörande den
ännu icke gäldade delen av en brist å 3,000 kronor 50 öre, som den 25
november 1936 uppstått i en av henne omliänderhavd kassa vid nämnda
postkontor.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 43. 75 88 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
Till stöd för sin framställning Ilar sökanden anfört:
Den 25 november 1936 upptäcktes vid kassauppgörelsen för den av mig
uppehållna tjänstgöringsvakten kl. 7,3 0—15,16 i utbetalningskassan nummer 9
vid postkontoret Göteborg 1 en brist på 3,000 kronor 50 öre. Någon upplysning
örn hur bristen uppkommit har trots ivriga efterforskningar ej stått
att vinna; ej heller har kriminalpolisen, som omedelbart underrättades, hittills
åstadkommit någon klarhet i saken.
Det kan tyckas, att summan är stor, men örn man betänker omsättningen
i denna kassa, som per förmiddagsvakt i regel uppgick till över en miljon
kronor — för den 25 november var omsättningen 1,271,447 kronor 64 öre
— så kan man, när olyckan är framme, lika lätt förlora ett större som ett
mindre belopp. Av bristen har jag ersatt 600 kronor 50 öre.
Då utbetalningarna av postanvisnings-, giro- och tidningsmedel vid postkontoret
Göteborg 1 under de sista åren varit ständigt stigande och göromålen
på grund härav blivit allt mera pressande samt risken för felväxling
och felutbetalning allt större, hade vederbörande postala myndigheter redan
beslutat uppdela göromålen och förlägga giroutbetalningarna till särskild
kassa, som dock icke kunde börja sin verksamhet förrän den 27 november
1936. Den 25 november handhade jag sålunda en kassa, som mina överordnade
redan ansett borde delas på flera tjänstemän. Den 25 november
gick arbetet som vanligt, varför bristen är mig fullkomligt oförklarlig.
Sökanden har slutligen framhållit, att hennes äktenskap upplösts år 1920
genom makens frånfälle och att det skulle vålla henne stora bekymmer att
ersätta hela den återstående bristen.
Generalpoststyrelsen har i sin skrivelse anfört:
Den ifrågavarande bristen har uppkommit i en kassa för utbetalning av
postanvisnings- och postgiromedel. Arbetet i denna kassa har varit mycket
krävande, särskilt med hänsyn till risken för felutbetalningar. Penningomsättningen
i kassan har, såsom i framställningen påpekats, varit synnerligen
stor; och felräkningsrisken ökades även därigenom, att transaktionerna mellan
kassatjänstemannen och allmänheten skett i ett mycket stort antal poster,
oftast på ojämna belopp. I anledning härav hade sedan länge planerats en
uppdelning av ifrågavarande kassa på två nya kassor, en för postanvisningsoch
en för postgiroutbetalningar. Denna uppdelning hade emellertid fördröjts
av svårigheter med därför erforderliga omflyttningar inom postkontorets
lokaler, och uppdelningen kunde fördenskull icke äga rum förrän
strax efter nu ifrågavarande tilldragelse.
Omedelbart efter upptäckten av bristen igångsattes noggranna undersökningar
för att örn möjligt få densammas uppkomst klarlagd. Förutom utredning
genom vederbörande postala distriktsmyndighets försorg har undersökning
å ort och ställe verkställts av generalpoststyrelsens ombudsman,
varjämte saken gjorts till föremål för utredning genom Göteborgs detektiva
polis. Någon förklaring till bristen har emellertid hittills icke kunnat vinnas.
Fru Radmann har själv förklarat, att hon anser det uteslutet, att beloppet
av annan person tillgripits ur hennes kassa. Någon omständighet, som kunde
giva stöd för antagande, att bristen skulle hava uppkommit på dylikt sätt,
har heller icke kunnat påvisas. Bristen har sålunda efter allt att döma uppkommit
genom felräkning vid verkställande av utbetalning.
Fru Radmann, som är född år 1889 och som, med undantag för åren 1914
—1920, varit i postverkets tjänst alltsedan år 1910, har under så gott som
hela tjänstetiden, alltså omkring 20 år, bestritt kassatjänstgöring. Hon har
3
Kungl. Majus proposition nr 43.
i över två år tjänstgjort i den kassa, där bristen nu uppstått. Hon bär
städse gjort sig känd för pålitlighet, och för sin tjänstgöring förtjänar hon
gott vitsord.
Fru Radmann åtnjuter lön enligt löre löneklassen, vilket, då Göteborg
tillhör ortsgrupp G, innebär ett bruttoavlöningsbelopp av, förutom dyrtidstillägg,
4,350 kronor per år. Vid handhavande av den kassa, vari bristen
uppstått, har hon uppburit felräkningspenningar med ett belopp av 600 kronor
för år.
Av bristen har fru Radmann ersatt ett belopp av 600 kronor 50 öre. För
återstoden, 2,400 kronor, häftar hon i skuld till postverket. Enligt vad
hon meddelat, disponerar hon icke över medel för gäldande av sistnämnda
belopp.
Styrelsen meddelar härefter, att såväl överpostmästaren vid postkontoret
Göteborg 1 som vederbörande postdirektör tillstyrkt Radmanns framställning
örn befrielse från erläggande av det oguldna beloppet. Overpostmästaren
hade för sin del framhållit, att den av Radmann vid ifrågavarande tillfälle
omhänderhavda kassan varit onormalt stor, och postdirektören hade
anfört, att de i framställningen angivna omständigheterna synts honom till
fullo giva vid handen, att Radmann av billighetsskäl icke borde avkrävas
det förkomna beloppet.
I anslutning härtill anför generalpoststyrelsen:
För egen del intager styrelsen den principiella ståndpunkten, att kassabrist,
uppkommen genom felutbetalning, bör ersättas av vederbörande tjänsteman.
De felräkningspenningar, som utgå till postpersonal i kassatjänst,
hava tillkommit just för att täcka dylika förluster. I allmänhet torde felräkningspenningarna
även, för längre tid räknat, vara tillräckliga för detta
ändamål. I det fall, varom nu är fråga, uppgår emellertid kassabristen till
så osedvanligt högt belopp, att densamma icke står i rimligt förhållande
vare sig till vederbörande tjänstemans avlöning eller till de utgående felräkningspenningarnas
storlek. Yad dessa sistnämnda beträffar må framhållas,
att ett helt års felräkningspenningar motsvara endast ungefär en
femtedel av bristens belopp. Styrelsen anser därför, att starka billighetsskäl
tala för ett efterskänkande av postverkets fordran i förevarande fall.
Styrelsen Ilar därför också ansett sig kunna i avvaktan på Kungl. Maj:ts
beslut i ärendet låta anstå med att utkräva den oguldna delen av bristen.
Måhända skulle det här kunna anses motiverat, att hela bristen, 3,000
kronor 50 öre, ersattes av staten. Med den principiella inställning till
frågan om täckande av kassabrister på grund av felutbetalningar, som styrelsen
intager, anser emellertid styrelsen, att fru Radmann själv bör vidkännas
en del av förlusten, något som hon för övrigt synes hava förutsatt
i sin framställning. Enligt styrelsens uppfattning bör dock icke större
summa än den, som fru Radmann redan inbetalat, och vilken ungefär motsvarar
hennes felräkningspenningar för ett år, skäligen behöva erläggas av
henne. Då hon under det senast gångna året åsamkats kassabrister utöver
den här ifrågavarande till ett sammanlagt belopp av 200 kronor, skulle hon
i allt fall nödgas av sin avlöning såsom postexpeditör avstå ett förhållandevis
betydande belopp.
Generalpoststyrelsen erinrar härefter om att frågor av liknande beskaffenhet
som den förevarande tidigare behandlats av statsmakterna, som ställt
sig förstående till de gjorda framställningarna. Sålunda hade 1923 års riks
-
Departements
chefen.
4 Kungl. Majlis proposition nr 43.
dag, med bifall till Kungl. Maj.ts proposition nr 99, medgivit befrielse för
Eva Elfving från skyldigheten att till postverket inbetala ett belopp av 600
kronor, utgörande icke gäldad del av en brist örn 1,000 kronor, som uppstått
i en av henne omhänderhavd postkassa. Vidare hade riksdagen vid flera
tillfällen i enlighet med bankoutskottets hemställan beslutat efterskänka
brister, som uppkommit i kassor vid riksbankens kontor. Aven vid 1937
års riksdag hade en dylik fråga handlagts. På av bankoutskottet i utlåtande
nr 15 gjord framställning hade nämligen riksdagen medgivit, att tre fjärdedelar
av en förlust å 10,000 kronor, som uppkommit för en tjänsteman vid
riksbankens huvudkontor, eller 7,500 kronor, finge efterskänkas och avskrivas
ur riksbankens räkenskaper.
Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört hemställer styrelsen,
att Radmann måtte befrias från skyldigheten att till postverket inbetala nu
ifrågavarande belopp av 2,400 kronor, samt att beloppet måtte få avskrivas
ur postverkets räkenskaper.
Statskontoret har i utlåtande den 17 april 1937 anfört:
Även örn statskontoret i likhet med generalpoststyrelsen måste finna det
ur principiell synpunkt betänkligt, att staten lämnar ersättning för förlust
på grund av felväxling till personal, som uppbär felräkningspenningar, anser
sig dock ämbetsverket med hänsyn till i detta fall föreliggande omständigheter
böra ävenledes i likhet med generalpoststyrelsen tillstyrka, att sökanden
befrias från skyldigheten att till postverket inbetala 2,400 kronor av
den uppkomna bristen å tillhopa 3,000 kronor 50 öre. Medgivande till den
sökta befrielsen torde förutsätta riksdagens medverkan.
I likhet med generalpoststyrelsen hyser jag den uppfattningen, att tjänsteman,
som erhåller särskilda felräkningspenningar, bör ersätta brist, som
uppkommer i en av honom omhänderhavd kassa.
Av utredningen i nu ifrågavarande ärende framgår emellertid bland annat,
att omsättningen i den av sökanden, postexpeditören Hervor Kristina Radmann,
född Dahlman, omhänderhavda kassan vid tiden för den inträffade
bristen i kassan varit synnerligen stor. Generalpoststyrelsen hade också
med anledning härav, redan innan bristen uppstod, planerat en uppdelning
av kassan, något som dock fördröjts på grund av svårigheter med därför
erforderliga omflyttningar inom postkontorets lokaler. Vidare synes böra
framhållas, att den uppkomna bristen — belöpande sig till ett belopp av
3,000 kronor 50 öre, varav emellertid sökanden sedermera ersatt 600 kronor
50 öre — icke synes kunna tillskrivas fel eller försummelse från hennes sida.
Med hänsyn till, bland annat, nu anförda förhållanden och då det torde
vara förenat med stora svårigheter för sökanden att ersätta den icke gäldade
delen av bristen, 2,400 kronor, har jag i likhet med statskontoret och i anslutning
till tidigare av statsmakterna i liknande fall intagen ståndpunkt örn
ock med tvekan ansett mig böra biträda generalpoststyrelsens hemställan,
att sökanden befrias från sin skyldighet att till statsverket gälda sistnämnda
belopp. Härtill torde riksdagens medgivande böra inhämtas.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
5
Kungl. Majda proposition nr 43.
dels att postexpeditör!) Hervor Kristina lindmann, född
Dahlman, må, befrias från skyldighet att till postverket inbetala
i det föregående omförmält belopp av 2,400 kronor,
dels och att ifrågavarande fordran må avskrivas ur postverkets
räkenskaper.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maji Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. C. F. v. Krusenstierna.
Bihang till riksdagens protokoll 11134. 1 sami. Nr 43.
o
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1938:36 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning örn anslag till kapitalinvestering i studielånefonden. s. 1 i texten
- SU 1938:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående befrielse för postexpeditören Hervor Kristina Radmann, född Dahlman, från skyldighet att till postve s. 15 i texten