Sök i Ratio Lex

Angående anslag till statens farmacevtiska laboratorium för budgetåret 1938/1939

1938-01-14 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:50, Angående anslag till statens farmacevtiska laboratorium för budgetåret 1938/1939

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 50.

1

Nr 50.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till statens farmacevtiska laboratorium för budgetåret

1938/1939; given Stockholms slott den 14 januari

1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

14 januari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 95—97, föreslagit riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1938/1939 beräkna

dels till Statens farmacevtiska laboratorium: Avlöningar ett förslagsanslag

av 80,000 kronor,

dels till Statens farmacevtiska laboratorium: Omkostnader ett förslagsanslag

av 30,000 kronor,

dels ock till Statens farmacevtiska laboratorium: Inredning och utrustning

av nya lokaler ett reservationsanslag av 50,000 kronor.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sami. Nr 50. <u 38 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 50.

Inledning-.

Med stöd av vederbörligt bemyndigande tillkallade jag den 6 juni 1936

statssekreteraren Wilhelm Björck, ingenjören Otto Cyrén, professorn Göran

Liljestrand, förste stadsläkaren, medicine doktorn Einar Kietz och ledamoten

av riksdagens andra kammare, redaktören Ivar Österström att såsom sakkunniga

verkställa utredning rörande inrättande av ett statens socialhygieniska

institut jämte andra i samband därmed stående frågor, varvid åt Björck uppdrogs

att vara de sakkunnigas ordförande. Såsom ett led i denna utredning

hade de sakkunniga bland annat att taga under omprövning frågan örn

en anpassning av statens farmacevtiska laboratorium efter de ökade krav,

som en effektiv läkemedelskontroll numera ställer. De sakkunniga, som den

24 september 1937 överlämnat betänkande med förslag angående inrättande

av ett statens institut för folkhälsan — ett förslag, vartill jag i annat sammanhang

återkommer — hava ock vid sina överläggningar angående den

allmänna planläggningen av nämnda institut prövat förefintliga möjligheter

till samorganisation i förevarande hänseende men funnit en sådan lämplig

endast i vad angår undersökning och kontroll av vitaminer, vilken uppgift i

sin helhet, alltså även beträffande läkemedel, ansetts böra anförtros åt det

föreslagna institutet. Med beaktande därav hava de sakkunniga till särskild

behandling upptagit frågan örn det farmacevtiska laboratoriets ändamålsenliga

omorganisation samt den 15 oktober 1937 avgivit betänkande i detta

ämne.

Sistnämnda betänkande har i vanlig ordning varit föremål för remiss,

varvid yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, efter hörande av specialitetsnämnden

och föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium, vidare

av kommerskollegium, sedan Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges färghandlares

riksförbund samt handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och

Skåne beretts tillfälle att yttra sig, ävensom av statskontoret, allmänna civilförvaltningens

lönenämnd och apotekarsocietetens direktion.

Innan jag går att närmare redogöra för de sakkunnigas förslag och de

däröver avgivna yttrandena, torde jag måhända böra i korthet erinra örn det

farmacevtiska laboratoriets nuvarande uppgifter och organisation.

Nuvarande uppgifter och organisation.

Enligt gällande instruktion för statens farmacevtiska laboratorium den 29

juni 1926 (Sv. förf.-saml. 1926 nr 374) står laboratoriet under medicinalstyrelsens

överinseende och ledning samt har huvudsakligen till uppgift

att utföra undersökningar, huruvida vara, jämlikt bestämmelserna i § 2

mom. 1 av apoteksvarustadgan den 14 november 1913, är att anse såsom

apoteksvara eller icke, samt rörande förhållanden, som avses i mom. 3 av

berörda paragraf (hälsofarliga varor);

att verkställa undersökningar till kontrollerande av åtlydnad av bestäm
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 50. 3

melserna i §§ 10, 11 och 12 av samma stadga (undersökning av varas art,

sammansättning och pris);

att utföra kontrollundersökningar av sådana varor, som finnas upptagna

i bilaga III vid nämnda stadga (såsom läkemedel allmänt använda varor,

som ej äro apoteksvaror);

att i enlighet med bestämmelser, som kunna komma att av Kungl.

Majit jämlikt § 9 i apoteksvarustadgan meddelas, utföra inspektioner av

fabriker och grosshandelsaffärer, som i samma paragraf avses, ävensom utföra

undersökningar, som kunna föranledas av å sådan fabrik eller affär anordnad

kontroll eller som av medicinalstyrelsen förordnas;

att biträda medicinalstyrelsen vid förekommande revision av apoteksvarustadgans

bilagor och giftstadgans förteckningar ävensom vid revision av

gällande farmakopé;

att verkställa farmacevtiska undersökningar, då sådana påfordras för bedömande

av på medicinalstyrelsens handläggning beroende ärenden eller

av annat skäl av styrelsen äskas; samt

att på uppdrag av medicinalstyrelsen utföra undersökning av vid apoteksvisitation

eller apoteksinspektion eller på annat sätt från apoteksinrättning

i riket anskaffat prov på sådant läkemedel, vars undersökning ej lämpligen

kan utföras å apoteket.

Å laboratoriet bör därjämte tillfälle till självständig forskning beredas

där anställda vetenskapsidkare ävensom i möjligaste mån andra forskare

inom laboratoriets verksamhetsområde.

Vid laboratoriet äro anställda, förutom föreståndaren, tre assistenter, ett

vetenskapligt biträde, ett skrivbiträde och en vaktmästare. Föreståndaren förordnas,

efter förslag av medicinalstyrelsen,av Kungl.Majit tills vidare. Assistent

förordnas, efter förslag av föreståndaren, av medicinalstyrelsen tills vidare och

för en tid av högst tre år i sänder. Vetenskapliga biträden antagas av medicinalstyrelsen

på anmälan av föreståndaren. Övrig personal antages av

föreståndaren. För att kunna föreslås till föreståndare erfordras, förutom

att vara behörig att i riket utöva läkarkonsten eller legitimerad apotekare,

grundlig vetenskaplig utbildning samt beprövad erfarenhet i kemi, särskilt

inom den farmacevtiska kemiens område, samt i farmakognosi.

Till avlöningar vid laboratoriet har i riksstaten för budgetåret 1937/1938

upptagits ett förslagsanslag av 37,500 kronor. Den för laboratoriet senast

fastställda avlöningsstaten har följande utseende:

Avlöningsstat. Kronor

1. Avlöning till tjänsteman å extra stat, förslagsvis .................. 9,800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit .. 17,500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m............................... kronor 9,300

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis.......... »_100 9,400

4. Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis 800

Summa förslagsanslag kronor 37,500

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Av anslagsposten till arvoden oell särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit, utgår arvode till envar av två assistenter med 6,500 kronor

och till en assistent med 4,500 kronor.

Laboratoriets omkostnader hava för budgetåret 1937/1938 beräknats till

21,500 kronor, fördelade med 3,500 kronor å expenser och 18,000 kronor å

övriga utgifter. I sistnämnda post ingår ett engångsbelopp av 10,000 kronor

till inköp av en spektrograf med tillhörande apparater.

Som inkomst av laboratoriets verksamhet har i riksstaten för samma

budgetår upptagits ett belopp av 50,000 kronor, utgörande beräknade avgifter

för kontroll å handeln med farmacevtiska specialiteter.

De sakkunnigas förslag.

Behovet av en omorganisation.

Som en allmän bakgrund till sitt förslag framhålla de sakkunniga inledningsvis,

att verksamheten vid det farmacevtiska laboratoriet under åren

före 1934, då gällande kungörelse angående handel med farmacevtiska specialiteter

trädde i kraft, i huvudsak utgjorts av undersökningar, till vilka

laboratoriet självt tagit initiativet. Till största delen hade dessa undersökningar

haft till syfte att kontrollera apoteksvarustadgans och giftstadgans

efterlevnad. Därutöver hade åt föreståndaren för laboratoriet uppdragits att

å tjänstens vägnar verkställa apoteksvisitationer i växande omfattning. Dessa

olika uppgifter hade varit så tidsödande och krävande, att självständig vetenskaplig

verksamhet blott i ringa utsträckning medhunnits vid laboratoriet.

Härefter yttra de sakkunniga:

År 1934 inträdde med hänsyn till laboratoriets verksamhet i realiteten,

om ock ej formellt, väsentligt förändrade förhållanden genom kungörelsen

den 15 juni 1934 (nr 306) angående handel med farmacevtiska specialiteter.

I denna föreskrives, att specialitet, varmed förstås läkemedel, som i allmänhet

ej må försäljas till enskild förbrukare annorstädes än å apoteksinrättning

och som tillhandahålles sådan förbrukare i den förpackning, vari

det levererats av tillverkaren, icke må försäljas, med mindre specialiteten

är upptagen i ett för ändamålet fört register. Medicinalstyrelsen tillkommer

att pröva fråga örn specialitets registrering, varvid styrelsen biträdes av

en nämnd av fem medlemmar, den s. k. specialitetsnämnden. Vid prövning

av ansökan om registrering skall medicinalstyrelsen särskilt taga hänsyn till

1. huruvida uppgiften örn specialitetens art eller sammansättning är riktig;

2. huruvida specialiteten i farmacevtiskt hänseende är av ändamålsenlig

beskaffenhet;

3. huruvida specialiteten är ägnad att förebygga, lindra eller bota sjukdom

eller sjukdomssymtom hos människor eller djur;

4. huruvida specialitetens pris är skäligt;

5. huruvida den reklam, som föreslagits för specialiteten, är lämplig.

Hithörande ärenden måste förberedas av det farmacevtiska laboratoriet,

innan de handläggas av specialitetsnämnden och medicinalstyrelsen. På

laboratoriet ankommer sålunda att genom kontrollanalyser pröva riktigheten

av de lämnade uppgifterna om specialitets art eller sammansättning, ävensom

huruvida den i farmacevtiskt hänseende är av ändamålsenlig beskaffenhet

och dess pris skäligt. Givetvis borde även genom laboratoriets försorg en

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

förberedande utredning verkställas, dels huruvida specialiteten är ägnad att

förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor

eller djur, dels ock huruvida deli reklam, som föreslagits för specialiteten,

är lämplig. Men då laboratoriet icke förfogar över sakkunskap i medicinska

frågor, har det icke ägt möjlighet att annat än i ganska begränsad omfattning

förbereda handläggningen av föreliggande ärenden ur senast berörda

synpunkter. Härigenom har i stället en tyngande arbetsbörda kommit att

läggas på de medicinskt sakkunniga ledamöterna av specialitetsnämnden.

Till belysning av specialitetsärendenas betydelse för laboratoriets verksamhet

lämna de sakkunniga följande översikt, grundad på uppgifter i laboratoriets

årsredogörelser:

1,

!

Antal

undersöknings- protokoll oell

utlåtanden

Därav

avseende

farm.

specialiteter

Därav föranledda av

Antal

undersökta

läkemedel

och övriga

varuslag

uppdrag från

laboratoriets

initiativ

medicinal-

styrelsen

annat håll

1

1934............

346

184

35

5

122

505

1935............

677

621

33

10

13

900

1936............

597

533

40

7

17

670

Efter att ha betonat, att arbetet med de farmacevtiska specialiteterna

under åren 1935—1936 till så stor del tagit laboratoriets arbetskrafter i

anspråk, att de på laboratoriets eget initiativ företagna undersökningarna

minskats till Vio ä 1h av vad den utgjort åren 1931—1933, fortsätta de sakkunniga

:

Det stod från början klart, att regleringen av handeln med farmacevtiska

specialiteter skulle komma att ställa starkt ökade krav på det farmacevtiska

laboratoriet, och en förstärkning av personalen ansågs därför erforderlig.

Genom Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1934 utökades också personalen

med två assistenter och ett skrivbiträde, så att den kom att erhålla sin

nuvarande sammansättning. Vid denna utökning hade förutsatts, dels att

laboratoriets förutvarande personal vore behövlig för den dittillsvarande

verksamheten, dels ock att laboratoriet kunde erhålla biträde av bland annat

apotekens kontrollaboratorium med analytiska undersökningar av olika slag.

Att emellertid de till förfogande stående arbetskrafterna icke varit tillräckliga

för att samtidigt tillgodose såväl de tidigare som de nytillkomna arbetsuppgifterna,

framgår otvetydigt vid jämförelse mellan verksamheten före och

efter år 1934. I realiteten har laboratoriet efter sistnämnda tidpunkt nästan

uteslutande sysslat med specialitetsundersökningar, och övrig verksamhet

har måst väsentligen begränsas.

I trots härav har specialitetskontrollen icke medhunnits i den utsträckning,

som varit önskvärd, och berättigade klagomål häröver hava framförts

från skilda håll. Man hade beräknat, att specialiteternas antal första året

efter en genomförd kontroll skulle komma att uppgå till omkring 2,200,

varefter en årlig ökning av inemot 100 ansågs böra emotses. Då man vidare

från början räknat med förnyad registrering efter fem år, innebär detta, att

årligen minst (2,200: 5) + 100, d. v. s. 540 specialiteter, borde hinna registreras

efter föregående prövning å laboratoriet. Då i genomsnitt mot 100 specialiteter

svara 130 beredningsformer, skulle alltså genom laboratoriet årligen

prövas cirka 700 beredningsformer. Ehuru föreskrift örn förnyad registre
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ring efter fem år icke infördes i författningen, synes man alltjämt böra räkna

med att kontrollanalyser ay redan inregistrerade preparat i regel verkställas

vart femte år.

För att åskådliggöra de faktiska förhållandena meddela de sakkunniga

följande uppgifter rörande inkomna och behandlade specialitetsärenden under

tiden Vt 1934—30/e 1937:

Period

Nyinkomna

ärenden

Resterande

ärenden från

föregående

period

Summa

ärenden att

behandla

Slutbehandlade

under

perioden

Vt-3,/i2 1934 ............

2,201

2,201

199

7i—*Vn 1935 .................

275

2,002

2,277

680

Vi—S1/i2 1936 .............

232

1,597

1,829

632

Vi-S0/6 1937 *)...............

185

1,197

1,382

268

Kvarstående 1h 1937 ............. j

1,114

I anslutning härtill anföra de sakkunniga:

Av tabellen framgår, att de under första halvåret efter specialitetslagens

tillkomst till registrering anmälda specialiteterna utgöra 2,201, således noga

överensstämmande med vad som beräknats. Däremot anmäldes under tiden

1 januari 1935—30 juni 1937 icke mindre än 692 nya specialiteter, motsvarande

per år 276 i stället för de ursprungligen beräknade 100. Förutsätter

man, att även framdeles antalet nyanmälda specialiteter kommer att

bliva av ungefär samma omfattning som hittills, skulle alltså laboratoriet

årligen böra avverka icke 540 utan minst 716 [(2,200:5) + 276] specialiteter,

motsvarande ungefär 930 beredningsformer. Av sista kolumnen i tabellen

framgår, att under 3 år prövats sammanlagt 1,779 specialiteter eller således

593 per år. Bortser man från sista halvåret 1934, under vilket laboratoriets

ifrågavarande verksamhet igångsattes, blir årsmedeltalet 632. Härvid är

emellertid att märka, att ett mycket stort antal av analyserna hittills utförts

av apotekens kontrollaboratorium i samarbete med statens farmacevtiska

laboratorium. Enligt av föreståndaren vid sistnämnda laboratorium lämnad

uppgift hade av de 1,300 specialiteter, som intill den 30 november 1936

undersökts, 615 analyserats å farmacevtiska laboratoriet och 685 å apotekens

kontrollaboratorium. I regel har kontrollaboratoriet, som till hjälp för sitt

arbete bland annat haft ett antal stipendiater, mottagit de enklare analyserna,

varför den andel, som tillkommer farmacevtiska laboratoriet, är något

större, än de angivna siffrorna omedelbart antyda. Å andra sidan ingå i

de 1,779 omförmälda specialiteterna 206, vilka prövats på biologisk väg.

Detta har i regel skett utanför laboratoriet, delvis av personer, som icke

äro anställda därstädes. Sannolikt har därför kapaciteten å statens farmacevtiska

laboratorium icke uppgått till hälften av vad som varit erforderligt

för att utan hjälp från apotekens kontrollaboratorium fylla specialitetskontrollens

krav. Man synes ock böra räkna med att medverkan från nämnda

kontrollaboratorium i framtiden blir väsentligt mindre, än den hittills varit.

Enligt de sakkunnigas mening är det ägnat att ingiva starka betänkligheter,

att en betydande del av den statliga kontrollverksamheten av de farmacev
-

*) Enligt senare inhämtade uppgifter utgöra motsvarande siffror för hela år 1937 följande:

nyinkomna ärenden 246, resterande ärenden från föregående år 1,197, summa ärenden

att behandla 1,443 samt slutbehandlade under året 434; alltså kvarstående */i 1938

summa 1,009 ärenden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 50.

tiska specialiteterna i realiteten överlåtes åt ett privat företag, tillkommet

i annat syfte. Det synes därför nödvändigt, att statens farmacevtiska laboratorium

organiseras så, att det blir i stand att i alla hänseenden självständigt

omhänderhava de undersökningar, som äro en förutsättning för genomförandet

av gällande specialitetslagstiftning.

De sakkunniga ingå härefter på behovet av vidgade möjligheter för verkställande

av biologisk prövning av läkemedel. Hörande det antal farmacevtiska

specialiteter, som erfordra dylik prövning, yttra de sakkunniga

bland annat:

Bland de farmacevtiska specialiteterna intaga sådana, som måste underkastas

biologisk prövning, i viss mån en särställning, enär de blott ofullständigt

eller alls icke kunna kontrolleras med tillgängliga kemiska metoder.

Till denna grupp av läkemedel, som ursprungligen i huvudsak omfattade

sera och bakterieprodukter, kontrollerade i annan ordning, hänföras sålunda

numera en rad ytterst betydelsefulla körtel- och hormonpreparat, såsom

insulin, köns- och hypofysliormoner, sköldkörtel-, bisköldkörtel- och binjurepreparat,

mag- och leverpreparat samt åtskilliga blodtryckssänkande preparat,

vidare de olika vitaminerna och slutligen en del andra sinsemellan ganska

skiljaktiga grupper av läkemedel, t. ex. digitalis- och strofantuspreparat, vissa

sekalepreparat, en del maskmedel samt organiskt-kemiska, mot syfilis använda

arsenikpreparat. Att exakt uppgiva antalet sådana till registrering anmälda

specialiteter, som erfordra biologisk prövning, är förenat med vissa svårigheter.

Åtskilliga gränsfall finnas nämligen, där kemiska eller biologiska

metoder med ungefär samma fördel kunna komma till användning. Utvecklingen

går dessutom så raskt, att olika metoder snabbt avlösa varandra. I

sin den 20 augusti 1936 gjorda framställning angående behovet av medel

för bestridande av laboratoriets omkostnader under budgetåret 1937/1938 har

föreståndaren för laboratoriet visserligen uppgivit, att antalet då anmälda

farmacevtiska specialiteter, som erfordrade biologisk prövning, utgjorde omkring

225, motsvarande ej fullt 10 procent av totalantalet anmälda specialiteter.

Vidare har medicinalstyrelsen i utredning den 4 december 1936 upplyst,

att till registrering såsom farmacevtiska specialiteter då förelage anmälda

2,474 preparat, av vilka 2,150 syntes erfordra kemisk undersökning,

289 biologisk prövning samt 35 klinisk prövning. _ (289 + 35 = 324, d. v. s

13.1 procent.) Vid dessa beräkningar har emellertid hänsyn icke tagits till

förekomsten av olika beredningsformer. Beräkningarna hava ock verkställts

Titan medverkan av någon i fråga örn biologisk prövning sakkunnig person.

Vid sådana förhållanden hava de sakkunniga ansett sig böra underkasta

frågan en förnyad utredning under medverkan av, jämte andra, docenten i

farmakologi vid Uppsala universitet H. Rydin, vilken från den 1 oktober

1936 varit sysselsatt med biologisk prövning för laboratoriets räkning.

Sistnämnda utredning, vilken slutförts den 21 september 1937, omfattar

samtliga specialiteter, som upptagas på det vid statens farmacevtiska laboratorium

förda kortregistret. Däri ingå alltså dels alla registrerade specialiteter,

dels ock alla sådana, för vilka registreringsansökan annu icke avgjorts.

Däremot hava icke medräknats specialiteter, beträffande vilka registrering

vägrats eller ansökan återkallats eller vilka betraktats som ickeapoteksvara.

Vid utredningen har jämväl hänsyn tagits till de sakkunnigas

i annat sammanhang (8. O. U. 1937:31) framlagda förslag, sitt prövningen av

vitaminer i bland annat liikemedel skall förläggas till ett centralt vitaminlaboratorium.

Specialiteter, för vilka klinisk prövning ansetts erforderlig,

hava hänförts till den grupp, som bör undersökas med biologiska metoder,

opaginerad Kontrollera mot PDF

” Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

framst enär den kliniska prövningen torde böra organiseras från samma kåll

som biologisk kontroll i övrigt. Såsom resultat av utredningen, vilken framlagts

i en vid betänkandet fogad översiktstablå, torde man kunna räkna med

att i runt tal 20 procent av samtliga beredningsformer (vitaminerna undan tågna)

bora prövas biologiskt, medan 85 procent böra prövas kemiskt.1) Antalet

preparat, som böra underkastas biologisk prövning, är således avsevärt större

än man tidigare antagit.

e 1 frå8a om den biologiska prövningens innebörd och förutsättningar framhålla

de sakkunniga vidare i huvudsak följande.

Den biologiska prövningen av specialiteter sker i regel på djur eller överlevande^

isolerade organ från djur, där inverkan av växlande doser på någon

eller några bestämda reaktioner fastställes. Emellertid förete de till prövning

använda objekten stora växlingar i fråga om påverkan genom ett och

samma ämne, beroende på individuella variationer men också på yttre förhållanden

(årstid, diet, detaljer i försökstekniken etc.). För att ernå tillfredsställande

resultat har det därför befunnits nödvändigt att använda sig

av standardpreparat (likare eller etainger), vilka i parallellförsök prövas på

samma sätt som det till undersökning föreliggande preparatet. Härigenom

kan, trots de antydda variationerna, tillräcklig noggrannhet ernås. Betydelsen

av en dylik jämförelse med standardpreparaten framgår icke minst

därav, att den internationella konferens rörande biologisk standardiseringav

läkemedel, vilken avhölls i Genéve i oktober 1935, såsom första punkt

i sin resolution hävdat kravet, att användandet av de av hygienorganisationens

kommission för standardisering av biologiska produkter antagna etalongerna

(likarna) skulle i varje laud på administrativ väg påbjudas som obligatoriskt

vid utförande av biologisk kontroll.

Nödvändigheten att använda standardpreparat till jämförelse innebär även

en ökning av prövningens omfattning. Man torde som regel kunna räkna

med att den biologiska prövningen i genomsnitt kräver avsevärt mer arbete

an den kemiska undersökningen. Härtill kommer, att det torde bliva nödvändigt

att å laboratoriet jämväl framställa standardpreparat. För närvarande

finnas för de nu ifrågavarande farmacevtiska specialiteterna elva olika

internationella standardpreparat2), vilka i begränsade mängder ställas till

förfogande av National Institute for medical research i Hampstead, London.

Förenämnda konferens rekommenderade emellertid ytterligare, att vederbörande

myndighet i varje land skulle uppdraga åt en eller flera Vetenskapliga

institutioner att såsom centraler handhava de internationella etalongerna

liksom även deras nationella (d. v. s. vid centralerna framställda) motsvarigheter

samt att var och en av nämnda centraler borde vara utrustad med

en personalstab, som vore skickad övervaka, att etalongerna vid den biologiska

prövningen inom landet användas på vederbörligt sätt, och som sålunda

representerade den verkliga sakkunskapen å ifrågavarande område

I överensstämmelse härmed torde det vara naturligt, att i vårt land statens

farmacevtiska laboratorium meddelas uppdrag att omliänderhava de internationella

standardpreparaten liksom också att vid behov framställa motsvarande

nationella etalonger, vilka bliva nödvändiga i den män en omfattande

biologisk prövning kommer till stånd.

För utförandet av biologisk prövning av farmacevtiska specialiteter er
b

Vissa preparat erfordra såväl biologisk som kemisk prövning.

*) Insulin, hypofysbaklob, oestrushormon (= kvinnligt könshormon) dels i hydroxiketonform,

dels som monobensoat av dihydroxiformen, androsteron (= manligt könshormon)

corpus luteum-hormon, progesteron, salvarsan, neosalvarsan och myosalvarsan, ouabain

(strofantin) och digitalis.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 50.

9

fordras uppenbarligen personal med särskild utbildning. Denna är av belt

annan art än den, som kräves för de kemiska undersökningarna, och torde

i vårt land blott kunna erhållas vid universitetens och karolinska institutets

institutioner för farmakologi, fysiologi eller fysiologisk kemi. I själva verket

förutsätter en dylik utbildning i regel en flerårig verksamhet vid någon av

dessa institutioner. Den behövliga instrumentera utrustningen avviker ock

i hög grad från den, som för närvarande finnes vid statens farmacevtiska

laboratorium. Det är under dessa förhållanden förklarligt, att det farmacevtiska

laboratoriet hittills icke kunnat fullgöra sin uppgift, i vad den berör

undersökningar av sådana till registrering anmälda specialiteter, som erfordra

biologisk prövning. Som en nödfallsutväg har man dels genom överenskommelse

anförtrott den biologiska prövningen av ett antal digitalispreparat

åt tvenne vid karolinska institutets farmakologiska avdelning anställda

amanuenser, dels ock från den 1 oktober 1936 anställt docenten H. Hydin

som assistent vid laboratoriet med särskilt tillstånd att vid farmakologiska

institutionen vid Uppsala universitet verkställa prövningen. Docenten Hydin

har under denna tid vid sin sida haft 2 ä 3 delvis oavlönade assistenter.

Det ligger i öppen dag, att denna ordning för statlig biologisk prövning av

farmacevtiska specialiteter endast kan betraktas som ett provisorium. I

längden kunna universitetsinstitutionerna icke rimligen åtaga sig uppdrag

av denna art, vilka allt för mycket taga utrymme och krafter i anspråk till

förfång för deras egentliga uppgifter. Utan tvivel blir också en dylik anordning

— örn man bortser från tillfällig hjälp av oavlönade krafter — mindre

ekonomisk, än om prövningen verkställes å ett för ändamålet avsett och

särskilt utrustat laboratorium. Därjämte kan det tillfälliga sysslandet med

hithörande frågor vid skilda institutioner icke giva den kontinuitet och erfarenhet,

som är en nödvändig förutsättning för prövningens rationella bedrivande,

liksom för det snabba tillgodogörandet av nyförvärv och utarbetandet

av nya prövningsmetoder.

Förslag till omorganisation.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts finna de sakkunniga uppenbart,

att en väsentlig utökning av kapaciteten vid statens farmacevtiska laboratorium

är oundgängligen påkallad, såväl kvantitativt som kvalitativt. De

erinra ock, att medicinalstyrelsen i skrivelse den 26 augusti 1937, vilken för

beaktande överlämnats till de sakkunniga, betonat nödvändigheten av att

ärendena rörande registrering av farmacevtiska specialiteter behandlades i

snabbare takt än hittills samt att styrelsen i sådant syfte för nästa budgetår

hemställt örn en utökning av personalen vid laboratoriet med en assistent,

tre vetenskapliga biträden och ett kontorsbiträde. Styrelsen hade därutinnan

åberopat ett av föreståndaren för laboratoriet avgivet yttrande, vari framhållos,

att denna ökning erfordrades för att det arbetsprogram, varå storleken

av de vid 1937 års riksdag förhöjda kontrollavgifterna baserats, skulle

kunna fullföljas ävensom för att en förnyad kontroll av redan prövade specialiteter

skulle kunna ske inom avsedd tid. Ett bifall till den sålunda

föreslagna personalökningen skulle innebära, att vid laboratoriet komme att

bliva anställda tolv befattningshavare, nämligen en föreståndare, fyra assistenter,

fyra vetenskapliga biträden, ett kontorsbiträde, ett skrivbiträde och

en vaktmästare.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 50.

För egen del anse de sakkunniga en sådan utvidgning icke tillfyllest.

Till utveckling kärav anföra de i huvudsak följande.

Enligt de sakkunnigas mening måste spörsmålet örn det farmacevtiska

laboratoriets ändamålsenliga organisation i första hand bedömas med utgångspunkt

från beskaffenheten och omfattningen av den verksamhet, som

där skall bedrivas. Arten av denna verksamhet framgår av gällande instruktion.

Uppenbart är, att laboratoriet bör vara i stånd att samtidigt fullgöra

alla där angivna uppgifter i normal omfattning. Sålunda torde man böra

förutsätta, att laboratoriet skall såsom hittills kunna verkställa de särskilda

uppdrag, som av medicinalstyrelsen dit hänskjutas för utredning, liksom

även biträda vid revision av gällande farmakopé. Sistnämnda arbete har

under en följd av år legat nere. Då det nu, som avsett är, återupptages,

torde en ökad medverkan från laboratoriet böra förutsättas. Vidare lärer

den fortlöpande kontroll av apoteks- och giftstadgornas efterlevnad, som

tidigare utgjort en mycket betydelsefull del av laboratoriets verksamhet, böra

bedrivas i samma omfattning som före specialitetslagens ikraftträdande den

1 juli 1934. Härjämte bör laboratoriet kunna verkställa erforderliga kemiska

och biologiska prövningar av specialiteter i sådan skala, att årligen 700—800

specialiteter kunna avverkas. Beträffande dessa bör likaledes genom laboratoriets

försorg en detaljerad granskning kunna företagas till besvarande av

spörsmålen, huruvida specialiteterna äro ägnade att bota, lindra eller förekomma

sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor eller djur, ävensom

huruvida den föreslagna reklamen är lämplig. Därutöver bör laboratoriet,

när så befinnes erforderligt, för landets behov framställa och pröva inhemska

etalongpreparat. Slutligen böra — i motsats till vad nu är fallet — faktiska

möjligheter till självständig forskning för vid laboratoriet anställda vetenskapsidkare

i skälig utsträckning beredas.

Vid den betydande utökning av verksamheten vid farmacevtiska laboratoriet,

som för tillgodoseende av nu nämnda uppgifter synes de sakkunniga

oundgänglig, finna de sakkunniga följdriktigt, att då den biologiska prövningen

ställer helt andra krav i fråga örn personal och utrustning än den

kemiska, en särskild biologisk eller farmakodynamisk avdelning inrättas.

Enär emellertid en intim samverkan mellan de båda avdelningarna är önskvärd,

böra de vara nära anslutna till varandra. Vid en dylik utvidgning

torde den nuvarande benämningen »statens farmacevtiska laboratorium»

lämpligen böra utbytas mot den riktigare »statens farmacevtiskt-biologiska

laboratorium».

Då det gäller att med dessa utgångspunkter beräkna personalbehovet vid

laboratoriet, lärer frågan örn den far mace vtiskt-kemiska avdelningen först

böra uppmärksammas. För vidmakthållandet i oförändrad omfattning av

den verksamhet, som bedrevs före den 1 juli 1934, behövas å denna avdelning

minst 3 ä 4 befattningshavare. Beträffande specialitetskontrollen hava

sex av nuvarande sju befattningshavare nästan uteslutande ägnat sig åt

denna verksamhet och därvid avverkat högst 350 specialiteter per år. Örn

700—800 specialiteter med sammanlagt omkring 1,000 beredningsformer årligen

skola medhinnas och 85 procent av dessa skola prövas kemiskt, erfordras

för denna del av verksamheten 11 ä 12 arbetskrafter. Då emellertid

en del av sistnämnda verksamhet faller inom ramen för den tidigare bedrivna,

torde personalbehovet för den kemiska specialitetskontrollen kunna

begränsas till tio befattningshavare. Sammanlagt skulle alltså behövas 13

ä 14 personer för den farmacevtiskt-kemiska avdelningen.

Ä den biologiska avdelningen skola omkring 20 procent av specialiteterna

undersökas. Då den genomsnittliga arbetsbördan för den biologiska prov
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ningen kan sägas vara omkring dubbelt så stor som för den farmacevtisktkemiska,

motsvarar detta en personal av 5 ä 6 befattningshavare. Därtill

kommer, att denna avdelning skall dels verkställa granskning för samtliga

specialiteter, huruvida de äro ägnade att bota, lindra eller förekomma sjukdom

eller sjukdomssymtom hos människor eller djur, och huruvida den

föreslagna reklamen är lämplig, dels ock bereda nationella standardpreparat.

För dessa uppgifter torde böra beräknas ytterligare 2 personer. Den biologiska

avdelningens personal bör alltså omfatta 7 ä 8 befattningshavare.

Sammanlagt skulle sålunda vid båda avdelningarna erfordras minst ett

20-tal befattningshavare. Under förutsättning att extra personal vid behov

kan tillfälligt anställas, torde emellertid nämnda antal kunna något nedbringas.

I avbidan på ytterligare erfarenhet synes ävenledes en del av den

fasta personalen böra erhålla icke-ordinarie anställning.

Under beaktande härav och med ledning av gällande personalstater för

övriga statslaboratorier hava de sakkunniga för det farmacevtiska laboratoriet

föreslagit den personaluppsättning, som framgår av följande sammanställning:

Befattning

1 föreståndare (professor)................

1 laborator och avdelningsföreståndare

2 assistenter med arvode å..............

3 assistenter » » ».............

2 förste laboratoriebiträden ............

1 laboratoriebiträde.....................

1 laboratoriebiträde .....................

2 laboratoriebiträden e. o..............

1 laboratoriebiträde e. o................

1 laboratoriebiträde e. o................

1 vaktmästare ...........................

1 kontorsbiträde.........................

1 kontorsbiträde e. o....................

18 befattningshavare

Till närmare motivering av de i sammanställningen upptagna befattningarna

anföres bland annat:

Föreståndaren, vilken för närvarande är placerad i lönegraden B 28, har

liksom föreståndarna vid flertalet övriga statslaboratorier uppförts i lönegraden

B 30 dels med tanke på de större kvalifikationer, som efter omorganisationen

erfordras för verksamhetens ledning, dels ock med hänsyn till

önskvärdheten av att å ifrågavarande befattning undvika alltför täta ombyten.

Med ledningen av laboratoriet i dess helhet bör föreståndaren tillika förena

uppgiften såsom chef för en av laboratoriets avdelningar. För den andra avdelningen

avses motsvarande befattning komma att bestridas av den i sammanställningen

upptagne laboratorn och avdelningsföreståndaren i lönegraden

B 28. De båda högst avlönade assistenterna ävensom de två förste laboratoriebiträdena

förutsättas bliva lika fördelade å båda avdelningarna, medan

övrig personal bör disponeras alltefter göromålens art och omfattning.

Innehavaren av befattningen som föreståndare för laboratoriet bör, förutom

legitimation som läkare eller apotekare, äga grundlig vetenskaplig ut
-

Lönegrad eller

arvode

.... B30

.... B 28

.... 6,500

.... 4,500

.... Bil

.... B 7

.... B 6

7

6

2

.... B 5

.... B 4

4

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 50.

bildning samt beprövad erfarenhet antingen i kemi, särskilt farmacevtisk

kemi, och farmakognosi eller ock i farmakodynamik. Praktiskt sett bör

detta innebära, att föreståndaren skall äga professorskompetens i någotdera

av nyssnämnda ämnen. Föreståndaren bör ock, liksom motsvarande befattningshavare

vid övriga statslaboratorier, benämnas professor.

Laboratorn och avdelningsföreståndaren bör jämväl vara legitimerad läkare

eller apotekare samt äga god vetenskaplig utbildning inom den gren av

laboratoriets verksamhet, som ej företrädes av föreståndaren. Han skall

dessutom hava genom tjänstgöring vid laboratoriet eller annorledes förvärvat

erforderlig praktisk erfarenhet inom sagda verksamhetsgren.

Tillsättningen av nu nämnda befattningshavare ävensom av laboratoriets

personal i övrigt torde böra ske i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder, som gälla för tillsättning av motsvarande befattningar vid statens

bakteriologiska laboratorium. Beträffande sökandes kompetens till föreståndarbefattningen

böra dock yttranden inhämtas av minst tre sakkunniga,

detta med hänsyn till de artskilda ämnesområden, som efter omorganisationen

skulle bliva företrädda inom laboratoriet.

De sakkunniga påpeka till sist, att ehuru deras förslag innebär en formell

ökning av nuvarande personalstab med 11 personer, man likväl måste hålla

i minnet, att oavlönade arbetskrafter i viss omfattning medverkat vid den

hittills utövade biologiska kontrollen. Ifrågavarande ökning torde enligt de

sakkunnigas mening få betraktas som nödvändig, därest laboratoriet skall

kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra åt detsamma anförtrodda uppgifter.

Kostnadsberäkningar.

Kostnaden för avlöning åt förenämnda 18 befattningshavare uppskatta de

sakkunniga till sammanlagt omkring 80,000 kronor, fördelade på följande

huvudposter :

Kronor

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis.............. 41,500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t____ 26,500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis............ 10,500

4. Särskilda förmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän,

förslagsvis.............................................................. 1 500

Summa kronor 80,000

Vid beräkningen av den första posten hava avlöningarna med tillämpning

av vedertagna budgetprinciper upptagits efter högsta löneklass samt avdrag

skett för såväl tjänste- som familjepension.

Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,

har avsetts för avlöning at de fem assistenterna, av vilka två skulle åtnjuta

ett årligt arvode av 6,500 kronor vardera och tre ett arvode av 4,500 kronor

vardera.

Posten till avlöningar åt övrig icke-ordinarie personal har beräknats efter

den för vederbörande befattningshavare gällande lägsta löneklassen, varefter

avdrag gjorts för såväl tjänste- som familjepension. Posten har upptagits

»förslagsvis» med hänsyn till önskvärdheten av att kunna vid behov anställa

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

tillfällig personal. För anställande av dylik personal förutsättes dock Kungl.

Maj:ts medgivande i varje särskilt fall.

I posten till särskilda löneförmåner åt ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän

ingå dels provisoriskt dyrortstillägg enligt stadgade grunder, dels ock

kompensation åt icke-ordinarie personal för minskning av den behållna inkomsten

i anledning av familjepensioneringens genomförande. Däremot har

hänsyn icke tagits till dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning,

vilka löneförmåner utgå av särskilda för ändamålet anvisade anslag.

En uppskattning av laboratoriets omkostnader måste, betona de sakkunniga,

bliva mera approximativ i betraktande av de många ovissa faktorer, som därvidlag

inverka. Till ledning för ett bedömande av ifrågavarande kostnader

hava de sakkunniga emellertid verkställt vissa beräkningar, i första hand avseende

inredning och utrustning av nya lokaler. De sakkunniga anföra

härutinnan:

Det kan med säkerhet förutses, att laboratoriets nuvarande lokaler, vilka

omfatta en golvyta av allenast 300 kvadratmeter, skola visa sig otillräckliga

redan för ett tillgodoseende av den utökade verksamheten å det farmacevtiskt

kemiska området. Härtill kommer den biologiska kontrollverksamheten,

vars utövande ställer relativt stora krav på utrymmen, icke minst med hänsyn

till de för densamma erforderliga försöksdjuren. Av de sakkunniga

verkställda beräkningar hava givit vid handen, att för laboratoriet i dess

helhet skulle krävas en golvyta av i runt tal 1,000 kvadratmeter, varav 450

kvadratmeter för den kemiska avdelningen, 350 kvadratmeter för den biologiska

avdelningen samt 200 kvadratmeter för gemensamma lokaler. Därutöver

skulle för förvaring av nödvändiga försöksdjur krävas ett utrymme

av omkring 100 kvadratmeter, enär vid det biologiska standardiseringsarbetet

stora djurserier samtidigt måste stå under observation en längre tid. Att

nu för ändamålet uppföra en särskild nybyggnad lärer emellertid ej böra

komma ifråga; spörsmålet härom synes lämpligen böra komma under övervägande

i samband med en definitiv prövning av det rättskemiska laboratoriets

lokalbehov.

Tills vidare torde därför det farmacevtiskt-biologiska laboratoriet böra

inrymmas i provisoriska lokaler. Att anskaffa sådana torde få ankomma å

byggnadsstyrelsen efter samråd med medicinalstyrelsen, varvid eventuell

hyra bör i vanlig ordning gäldas genom statens allmänna fastighetsfond;

För lokalernas inredning och utrustning lärer i första hand böra tågås i

anspråk vad som lämpligen kan överflyttas från de nuvarande lokalerna. För

täckande av återstående behov torde ett engångsanslag av erforderlig storlek

böra anvisas. De sakkunniga hava härvid, med ledning av erfarenheterna

från andra liknande laboratorier, uppskattat utgifterna för möbler och inventarier

till 10,000 kronor för den biologiska och 5,000 kronor för den

kemiska avdelningen. Beträffande behovet av vetenskaplig utrustning har

för den biologiska avdelningen verkställts en särskild undersökning, som

utvisar, att kostnaderna för denna utrustning — frånsett vissa dyrbarare instrument,

vilkas anskaffande enligt de sakkunnigas mening kan tills vidare

anstå — skulle uppgå till omkring 30,000 kronor. För kompletterande utrustning

av den kemiska avdelningen torde härutöver böra beräknas ett

belopp av lägst 5,000 kronor. Sammanlagda medelsbehovet för ifrågavarande

ändamål skulle alltså belöpa sig till (10,000 + 5,000 + 30,000 + 5,000)

50,000 kronor. Då det är angeläget, att laboratoriets verksamhet upptages

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

i full omfattning snarast möjligt, bör nämnda belopp i sin helhet anvisas

för budgetåret 1938/1939.

Vid beräkningen av de årliga omkostnaderna kan enligt de sakkunniga

viss ledning hämtas av den för innevarande budgetår fastställda omkostnadsstaten.

I stort sett innebär nämligen de sakkunnigas förslag, att verksamheten

skulle komma att tredubblas. De sakkunniga erinra emellertid, att

av det i gällande omkostnadsstat för »övriga utgifter» upptagna beloppet å

18,000 kronor ungefär 10,000 kronor avsetts för inköp av en spektrograf

med tillhörande apparater. Givetvis måste hänsyn även tagas till den omständigheten,

att vid laboratoriet komme att verkställas jämväl biologisk

prövning. Med beaktande härav hava de sakkunniga beräknat de årliga omkostnaderna

på sätt nedanstående sammanställning utvisar, därvid till jämförelse

motsvarande belopp för innevarande budgetår angivits inom parentes.

Expenser. Kronor Kronor

Bränsle, lyse, gas och vatten (500)............................ 1,500

Övriga expenser: städning, telefon, skrivmaterial m. m.

(3’00°).......................................................... 8,500 10,000

Övriga utgifter (8,000):

Inköp och underhåll av inventarier och apparater.......... 4,000

Inköp och underhåll av djur.................................. 6,000

Inköp av farmacevtiska specialiteter för efterkontroll ...... 3,000

Förbrukningsartiklar m. m..................................... 12,000 25 000

Summa kronor 35,000

Denna sammanställning tager sikte på verksamheten, sedan densamma

ernått avsedd omfattning. För nästa budgetår lärer man emellertid, framhålla

de sakkunniga, knappast kunna räkna med att efterkontroll av registrerade

specialiteter skall medhinnas i nämnvärd utsträckning. Vidare anses

posten för inköp och underhåll av inventarier kunna något nedsättas, därest

i enlighet med de sakkunnigas förslag ett engångsanslag till laboratoriets

utrustning anvisas för nästa budgetår. Med hänsyn härtill beräkna de sakkunniga,

att ett belopp av 30,000 kronor skall vara tillfyllest för budgetåret

1938/1939.

De sakkunniga hava härjämte anmärkt, att kostnaderna för medicinalstyrelsens

handläggning av specialitetsärendena, vilka för närvarande uppgå

till omkring 10,000 kronor, efter genomförd omorganisation kunna förväntas

stiga med omkring 5,000 kronor.

Slutligen hava de sakkunniga, som förutsatt, att den farmacevtiska specialitetskontrollen

alltjämt skall i princip bära sina egna kostnader, framlagt

förslag till komplettering av nuvarande avgiftsbestämmelser för kontroll av

handeln med de farmacevtiska specialiteterna. Detta förslag, som innebär

ändring av gällande kungörelse angående handel med farmacevtiska specialiteter,

torde jag få upptaga till behandling senare i dag.'')

’) Se proposition nr 51.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 50.

15

Avgivna yttranden.

Vid remissbehandlingen har i stort sett enighet rått därom, att åtgärder

erfordras för att ernå en snabbare och fullständigare prövning av ansökningar

om registrering av farmacevtiska specialiteter. Angående arten

och omfattningen av dessa åtgärder samt angående innebörden av de sakkunnigas

förslag i övrigt hava meningarna åter varit mera delade. Jag övergår

nu till en närmare redogörelse för yttrandena i dessa delar.

Vad då först angår frågan örn behovet av en omorganisation och räckvidden

av densamma, delas de sakkunnigas uppfattning härutinnan i första

hand av medicinalstyrelsen, som till belysning av nuvarande förhållandena

på området yttrar bland annat följande.

Vid bedömandet av laboratoriets hittillsvarande arbetskapacitet måste man

utgå från att specialitetskontrollen, då den tillkom, i allt väsentligt utgjorde

ett nytt problem. Organiserandet av en sådan ny verksamhet ställer andra

krav på ledningen än löpande göromål. Då i specialitetskungörelsens övergångsbestämmelser

föreskrevs, att specialitet, som anmälts till registrering

före den 1 januari 1935, skulle tills vidare få försäljas i avbidan på registreringsfrågans

slutliga prövning, medförde detta, att undersökningsarbetet

i stor utsträckning måste inriktas på efter angivna tidpunkt anmälda specialiteter,

beträffande vilka tillverkarna icke åtnjöto förmånen av en liknande

övergångsbestämmelse. Den medverkan, som särskilt beträffande de äldre

preparaten förekommit från apotekens kontrollaboratoriums sida, synes styrelsen

vara värd allt erkännande. Utan en sådan hjälp skulle säkerligen

balansen av ännu på registrering väntande specialiteter vara ännu ogynnsammare

än deli för närvarande är. Styrelsen instämmer emellertid i vad

de sakkunniga anfört örn lämpligheten av att prövning ordnas genom statligt

organ.

Då medicinsk sakkunskap icke tidigare funnits tillgänglig å statens farmacevtiska

laboratorium, har någon granskning av specialitetsreklamens lämplighet

ur medicinsk synpunkt icke kunnat utföras därstädes. För styrelsens

vidkommande har den under senare år allt mer ökade arbetsbördan medfört,

att inom styrelsen förefintlig medicinsk sakkunskap på grund av bristande

tid icke kunnat i önskvärd utsträckning medverka vid bedömandet av de till

specialitetsregistreringen knutna medicinska frågorna. Kostnadshänsyn hava

hindrat styrelsen att i önskvärd utsträckning anlita sina vetenskapliga råd

eller annan behövlig sakkunskap, som icke varit företrädd inom specialitetsnämnden.

Särskilt kännbara hava de svårigheter varit, som framträtt beträffande

de biologiska prövningarna. Endast i synnerligen begränsad omfattning

hava de i sakkunnigbetänkandet omnämnda provisoriska åtgärderna

för sådana prövningar kunnat lösa svårigheterna. Härtill kommer, att —

frånsett svårigheten att beräkna vilka belopp som erfordras till uppehållandet

av dylika tillfälliga anordningar — det icke torde vara möjligt att säkerställa

en fortsatt kontroll med dessa. Samma behov av en fastare organisation

gör sig även gällande beträffande de kliniska prövningarna. Dessa

hava hittills i begränsad omfattning kommit till stånd därigenom, att vissa

läkare, vanligen underläkare å sjukhus, erhållit uppdrag att under överläkares

ledning kliniskt pröva läkemedlen mot ersättning, som utgått från

medel anvisade till verksamheten vid statens farmacevtiska laboratorium.

Den nu föreslagna omorganisationen synes öppna möjligheter att med an
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 50.

litande av å laboratoriet anställd läkare åvägabringa en lämpligare anordning

av de kliniska prövningarna, varvid det vore önskvärt att universitetskliniker

och därmed jämställda institutioner kunde mot ersättning anlitas.

I samband härmed må framhållas, att antalet ansökningar örn registrering

av farmacevtiska specialiteter, som kunnat slutbehandlas under den nu förflutna

tiden, icke kan åberopas som ett adekvat uttryck för omfattningen av

de arbetsuppgifter, som äro förenade med handläggningen av dessa ärenden.

Den otillräckliga personalen har måst tagas i anspråk för de mest trängande

behoven. Till dessa hava i stort sett räknats handläggning av registreringsansökningar,

framställningar om ändring beträffande vissa detaljer i

beviljad registrering, medan däremot icke sådana betydelsefulla och tidskrävande

uppgifter medräknats som kontroll av reklam av läkemedel i tidningar

och tidskrifter, efterkontroll av redan registrerade specialiteters pris

m. m. Aven i 9 § specialitetskungörelsen omnämnd efterkontroll av registrerad

farmacevtisk specialitet har ännu icke krävt nämnvärt arbete. Sakkunnigförslaget

har räknat med att efterkontroll skulle kunna utföras vart

femte år och innefatta en fullständig prövning. Styrelsen finner en med så

långa tidsmellanrum utförd allmän översyn icke tillräcklig för ändamålet. En

efterkontroll måste enligt styrelsens uppfattning för att vara betryggande,

där så erfordras, i vissa fall företagas upprepade gånger med korta mellanrum.

De sakkunnigas beräkningar att bland annat kemiska och biologiska

prövningar av specialiteter efter omorganisationen skola ske i sådan skala,

att årligen minst 700—800 specialiteter avverkas, kunna, då däri även ingå

undersökningar för efterkontroll av registrerade specialiteter, därför enligt

styrelsens mening icke sägas vara för högt tilltagna. De sakkunnigas uppskattning

av personalbehovet giver styrelsen ej heller anledning till erinran.

Jämväl specialitetsnämnden, föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium,

Sveriges färghandlares riksförbund och handelskammaren i Göteborg

ansluta sig till de sakkunnigas ståndpunkt i förevarande hänseenden.

Apotekarsocietetens direktion vitsordar för sin del, att specialitetskontrollen

under den tid, som förflutit efter specialitetskungörelsens ikraftträdande,

icke kunnat ske i önskvärd utsträckning och att de klagomål, som från skilda

håll anförts däröver, måste anses vara berättigade. Det är därför enligt

direktionen uppenbart, att den ökning av laboratoriets personal, som hittills

kommit till stånd, icke varit tillräcklig och att en ytterligare ökning

erfordras. Vid bedömande av frågan, i vilken omfattning denna personalökning

bör äga rum, synes det emellertid direktionen nödvändigt att skilja

mellan å ena sidan laboratoriets normala personalbehov efter avarbetandet

av nuvarande arbetsbalans och å andra sidan behovet av extra personal för

sistnämnda ändamål.

I sådant hänseende anför direktionen till en början följande.

Av farmacevtiska laboratoriets årsredogörelser framgår, att under tiden

den 1 januari 1935—den 30 juni 1937 till registrering anmälts ett antal

specialiteter, motsvarande i medeltal 276 för år. Under samma tid hava

undersökningar utförts av ett så stort antal specialiteter, att årsmedeltalet

blir 632. Med hänsyn till bland annat att ett ej ringa antal av dessa undersökningar

blivit utförda av apotekens kontrollaboratorinm, hava de sakkunniga

uttalat såsom sannolikt, att »kapaciteten å statens farmacevtiska laboratorium

icke uppgått till hälften av vad som varit erforderligt för att utan hjälp av

apotekens kontrollaboratorium fylla specialitetskontrollens krav». Jämför

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr 50.

man emellertid medeltalet per år anmälda specialiteter 276 med medeltalet

per år undersökta specialiteter 632, finner man, att hälften av sistnämnda

tal eller 316 ej obetydligt överstiger antalet per år anmälda specialiteter.

Med denna de sakkunnigas utredning för ögonen synes man vara berättigad

draga den slutsatsen, att statens farmacevtiska laboratorium, sedan den förefintliga

balansen blivit avverkad, skulle kunna fullgöra sina åligganden

i förevarande avseende med en ringa ökning av den nuvarande personalen,

även örn biträde av apotekens kontrollaboratorium icke längre skulle påkallas

eller lämnas. När de sakkunniga därför i sitt betänkande uttalat, att

laboratoriet bör kunna verkställa erforderliga prövningar av specialiteter i

sådan skala, att årligen 700—800 specialiteter kunna avverkas, synas de sakkunniga

hava bortsett från att detta stora behov kommer att upphöra, så

snart balansen avverkats. Det behövliga antalet torde i verkligheten understiga

300.

Direktionen finner emellertid motiverat, att en särskild avdelning inrättas

för biologisk prövning av läkemedel. Även beträffande de biologiska prövningarna

gäller dock, påpekar direktionen, att arbetsbelastningen är större,

så länge balansen icke blivit avverkad, och att personalbehovet därefter blir

mindre. Örn man utginge från medeltalet av 276 anmälda registreringar för

år, skulle en fast personal behöva finnas för biologisk prövning av 36 preparat

per år enligt medicinalstyrelsens beräkning och av 55 beredningsformer

per år enligt de sakkunnigas uppskattning. Den fasta personal, som

för detta arbete behövdes, torde till antalet icke uppgå till den nu provisoriskt

anställda personalen. I anslutning härtill framhåller direktionen, att en biologisk

undersökning av ett läkemedel sällan kan utföras med den grad av

noggrannhet och tillförlitlighet, som i regel erliålles med kemiska och fysikaliska

metoder. Även örn de nu tillämpade biologiska undersökningsmetoderna

med tiden kunde i viss mån förbättras, komme därför den biologiska

prövningen av läkemedel med största sannolikhet att förbliva en nödfallsutväg,

som måste tillgripas, till dess mera exakta metoder för bestämning av

de verksamma beståndsdelarna blivit funna.

Direktionen anser sig vidare böra taga bestämt avstånd från de sakkunnigas

uppfattning, att det skulle vara ägnat ingiva starka betänkligheter,

att en betydande del av den statliga kontrollverksamheten av de farmacevtiska

specialiteterna i realiteten överlätes åt apotekens kontrollaboratorium såsom

varande »ett privat företag, tillkommet i annat syfte». Till stöd härför åberopar

direktionen 1 § andra stycket i de av Kungl. Majit fastställda stadgarna

för apotekarsocieteten i riket, som är av följande lydelse: »För att under
lätta

uppbärandet av apotekens ansvar för beskaffenheten av apoteksvaror,

särskilt farmacevtiska specialiteter, upprätthåller societeten ett laboratorium

med uppgift att kontrollera dessa varors överensstämmelse med gällande

föreskrifter och att i övrigt enlietliggöra och vetenskapligt stödja apotekens

kontroll av läkemedel. Laboratoriet arbetar under ledning av en styrelse,

utsedd på sätt i § 6 säges, och står under den allmänna inspektion, som

kan komma att beslutas.»

Kontrollaboratoriet åsyftar alltså, fortsätter direktionen, i likhet med statens

farmacevtiska laboratorium ytterst att medverka till att apoteken i all
Bihang

till riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr 50. 04 38 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

mänhetens intresse tillhandahålla fullgoda läkemedel. Befattningshavarna å

apotekens kontrollaboratorium vore jämväl lika ansvarskännande och skickliga

som motsvarande tjänstemän å statens farmacevtiska laboratorium. Det

mäste därför, ända till dess den påtalade balansen vid sistnämnda laboratorium

upphört, för den statliga specialitetskontrollen vara synnerligen fördelaktigt,

örn apotekens kontrollaboratorium lämnade sådan hjälp, som

under specialitetskontrollens hittillsvarande fortgång därifrån erhållits. Då

emellertid efterkontrollen, d. v. s. kontrollen av sådana farmacevtiska specialiteter,

som redan utsläpjjts i marknaden och tillhandahölles å apoteken,

utgjorde kontrollaboratoriets viktigaste och angelägnaste uppgift, kunde

denna verksamhet icke för någon längre tid stå tillbaka för undersökningar

av till registrering anmälda specialiteter.

I konsekvens med denna sin uppfattning gör direktionen gällande, att en

utvidgning av statens farmacevtiska laboratorium icke erfordras för verkställande

av efterkontroll beträffande farmacevtiska specialiteter. Till utveckling

härav anför direktionen bland annat:

Enligt direktionens mening saknas varje skäl att å laboratoriet verkställa

efterkontroll å dylika specialiteter i större utsträckning än laboratoriet enligt

sin instruktion har att kontrollera å apoteken tillhandahållna läkemedel

i allmänhet. Det farmacevtiska laboratoriets befattning med efterkontrollen

synes sålunda böra och kunna begränsas till att i huvudsak omfatta sådana

undersökningar av vid visitation eller inspektion av apotek anskaffade prov,

sorn enligt 1 mom. 8 av nu gällande instruktion tillkommer laboratoriet.

Då specialiteterna icke tendera att minska i antal och för den skull även

framgent komma att utgöra en mycket viktig del av apotekens försäljningsobjekt,

äro apotekarna nödgade att under alla omständigheter även framdeles

upprätthålla kontrollaboratoriet för att rätt kunna uppbära sitt ansvar.

En omfattande efterkontroll från farmacevtiska laboratoriets sida i

enlighet med de sakkunnigas förslag skulle därför endast innebära ett ur

kontrollsynpunkt överflödigt dubbelarbete, som utan motsvarande nytta

skulle åsamka statsverket eller fabrikanterna kostnader.

Med stöd av vad sålunda anförts anser direktionen, att den personal,

som erfordras för driften av statens farmacevtiska laboratorium, något överstiger

den nu förefintliga men å andra sidan bör kunna väsentligt begränsas

i förhållande till vad de sakkunniga föreslagit. Med ledning av direktionens

erfarenhet från den snart femtonåriga verksamheten vid apotekens kontrolllaboratorium

och dess kännedom örn statens farmacevtiska laboratoriums

arbetsuppgifter före övertagandet av specialitetsundersökningarna förmenar

sig direktionen kunna uttala, att personalbehovet skulle nöjaktigt tillgodoses,

örn en utökning vidtoges i enlighet med medicinalstj^relsens anslagsäskande

för budgetåret 1938/1939. Av denna personalförstärkning kunde ett par

personer beräknas bliva obehövliga efter balansens avverkande, medan å

andra sidan ytterligare ett par personer vore behövliga, så länge balansen

kvarstode.

Kommerskollegium finner likaledes tveksamt, huruvida från det farmacevtiska

laboratoriets sida en så omfattande efterkontroll, som de sakkunniga

förutsatt, är av behovet påkallad. Kollegiet åberopar i detta hänseende

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majits proposition nr 50.

främst, att obligatorisk efterkontroll icke föreskrives i galläple författning

samt att föredragande departementschefen i Kungl. Majda proposition till

1937 års riksdag (nr 138) angående ändring i vissa delar av specialitetskungörelsen

förklarat sig icke vara beredd att då förorda ett av medicinalstyrelsen

framlagt förslag om uttagande av särskilda avgifter för efterkontroll.

Kollegiet erinrar vidare, att apotekarna enligt äldre bestämmelser

alltjämt hava ansvarighet för beskaffenheten av de läkemedel, som från apoteken

försäljas, samt att för att underlätta uppbärandet av detta ansvar

genom Sveriges apotekareförbund inrättats det för alla förbundets medlemmar

gemensamma apotekens kontrollaboratorium. Rörande förhållandet

mellan dettas verksamhet och den år 1934 inrättade specialitetskontrollen

hänvisar kollegiet till vissa av apotekssakkunniga av år 1931 gjorda uttalanden

samt anför därvid bland annat följande.

Apotekssakkunniga av år 1931 uttalade i sitt den 20 juli 1932 avgivna

betänkande, att den av dem föreslagna specialitetskontrollen icke vore avsedd

att substituera den apotekarna i vart fall åvilande kontrollskyldigheten.

Specialitetsförordningens bestämmelser vore avsedda att fylla existerande

luckor i kontrollen och att giva system och större effektivitet åt den då

praktiserade kontrollen. Av synnerlig betydelse vore, att den apotekens

kollektiva kontroll av specialiteterna, som representerades av apotekens

kontrollaboratorium, vidmakthölles oberoende av de åtgärder, som av det allmänna

vidtoges i avseende på kontroll över specialitetsförsäljningen. Detta

vore så mycket angelägnare, som den erfarenhet och sakkunskap, vilka samlats

under kontrollaboratoriets nioåriga tillvaro, i stor utsträckning kunde av

medicinalstyrelsen tillgodogöras vid kontrollen av specialiteterna i enlighet

med specialitetsförordningen, i vad denna avser specialiteternas sammansättning

och pris.

De sakkunniga ansågo vidare, att kontrollaboratoriet borde tillförsäkras

en fastare ställning, bland annat genom att de grundläggande bestämmelserna

rörande laboratoriet infördes i de av Kungl. Majit stadfästade stadgarna

för apotekaresocieteten. Vidare funno de sakkunniga erforderligt, att

laboratoriets verksamhet utövades under tillsyn av en av medicinalstyrelsen

utsedd inspektor, vars arvode kunde bestridas ur de enligt specialitetsförordningens

bestämmelser inflytande avgifterna. Någon inspektor har icke

blivit utsedd. Däremot har kontrollaboratoriet blivit underställt apotekaresocieteten.

Såvitt kollegium kan finna, torde de av apotekssakkunniga av år 1931

framförda synpunkterna på ansvaret för specialitetskontrollens uppdelning

på medicinalstyrelsen, respektive farmacevtiska laboratoriet, å ena och apoteken

å andra sidan alltjämt vara förtjänta av beaktande, till undvikande i

mesta möjliga mån av dubbelarbete. Sedan en specialitet registrerats genom

medicinalstyrelsens försorg, skulle sålunda den huvudsakliga efterkontrollen

utföras genom apoteken och medicinalstyrelsens åtgöranden inskränkas till

dels en mera sporadisk allmän och dels en eventuellt av omständigheterna

påkallad, på viss specialitet inriktad mera ingående kontroll. Ifråga örn de

specialiteter, där biologisk prövning ifrågakommer, torde dock, åtminstone

med den organisation, som apotekens kontrollaboratorium för närvarande

har, en större andel av efterkontrollen behöva förläggas till statens farmacevtiska

laboratorium.

Kollegiet framhåller tillika, att den i viss mån statliga auktorisation, som

apotekssakkunniga av år 1931 velat tillerkänna apotekens kontrollaboratorium,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

trots dess karaktär av enskild institution, knappast kan anses vara en

nyhet inom statsförvaltningen. Som exempel anföres, att kollegiet jämlikt

kungörelsen den 26 april 1935 (nr 138) angående kontroll av viss elektrisk

materiel, ägde meddela föreskrift, att sådan materiel skulle vara för användning

godkänd av en av Kungl. Maj:t därtill utsedd materielkontrollanstalt.

Dylik auktorisering hade genom Kungl. Maj:ts resolution den 26 april 1935

meddelats aktiebolaget Svenska elektriska materielkontrollanstalten, vilket

bolag bildats av för frågan intresserade enskilda företag, representerande

tillverkare, förbrukare och försäkringsanstalter. Erforderligt inflytande hade

tillförsäkrats staten genom rätt för Kungl. Maj:t att utse visst antal ledamöter

i bolagets styrelse. Med stöd härav förordade kollegiet, att åt apotekens

kontrollaboratorium gåves den statliga auktorisation, som apotekssakkunniga

av år 1931 funnit lämplig.

Den minskning av arbetsbelastningen på farmacevtiska laboratoriet, som

på nu nämnt sätt skulle vinnas, borde enligt kollegiets mening, sedan föreliggande

balans av oavgjorda registreringsärenden avverkats, kunna medgiva

inskränkning av den i betänkandet föreslagna organisationen för laboratoriet.

Ä andra sidan finner kollegiet ådagalagt, att nuvarande stora arbetsbalans

måste avverkas relativt snabbt och att detta icke kan ske utan avsevärd

ökning av det farmacevtiska laboratoriets arbetskapacitet eller eventuellt

genom samarbete med andra sakkunniga institutioner. Kollegiet ifrågasätter

slutligen, örn icke en sådan tillfällig kapacitetsökning bör åstadkommas

genom rent tillfälliga anordningar i en eller annan form och örn icke kostnaderna

för dylika särskilda åtgärder av billighetsskäl böra åtminstone

delvis stanna å statsverket.

Sveriges kemiska industrikontor finner betänkligt, att efterkontroll skall

företagas en gång under varje femårsperiod, även utan att särskilda omständigheter

därtill föranleda. En dylik regelbundet återkommande efterkontroll

syntes industrikontoret strida mot gällande bestämmelser och mot vad

som tidigare uttalats av 1931 års apotekssakkunniga. Härmed ville industrikontoret

dock icke hava sagt, att efterkontroll icke skulle få verkställas

annat än i misstänkta fall. Industrikontoret erinrar jämväl, att 1931 års

apotekssakkunniga, i motsats till 1936 års sakkunniga, förordat ett intimt

samarbete mellan apotekens kontrollaboratorium och statens farmacevtiska

laboratorium samt understrukit, att en väsentlig del av specialitetskontrollen

alltjämt måste påvila apotekarne. Då dessa i egenskap av såväl läkemedelstillverkare

som köpare stöde i visst motsatsförhållande till läkemedelsindustrien,

förelåge enligt industrikontorets åsikt inga betänkligheter mot

att nu ifrågavarande efterkontroll i huvudsak överlätes på nämnda kontrolllaboratorium.

Annu större skäl skulle jämlikt industrikontorets förmenande

kunna åberopas till stöd därför, örn staten bomme att utöva en effektiv

kontroll över sistnämnda laboratoriums verksamhet. Kostnaderna för en

sådan övervakning skulle bliva obetydliga i förhållande till de belopp,

som skulle erfordras, därest statens farmacevtiska laboratorium skulle verkställa

ifrågavarande analyser. Industrikontoret har däremot intet att erinra

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:is proposition nr 50.

mot en utvidgning av det farmacevtiska laboratoriet för ernående av en

snabbare handläggning av registreringsansökningar, i den mån en sådan

k:m vinnas utan ökning av nuvarande kontrollavgifter.

Stockholms och Skånes handélskamrar framhålla liknande synpunkter, varvid

den senare riktar uppmärksamheten på den ringa avslagsprocenten

vid den hittills utövade prövningen av ansökningar örn registrering av farmacevtiska

specialiteteter. Under tiden intill 1936 års utgång hade sålunda av

sammanlagt 1,511 behandlade ansökningar registrering vägrats endast i 51

fall, därav 47 avsåge utländska fabrikat. Enligt handelskamrarnas uppfattning

syntes därför anledning saknas att nu vidtaga särskilda anordningar för

efterkontroll, helst som dessa skulle åsamka läkemedelsindustrien betydande

merkostnader.

Statskontoret slutligen ställer sig ävenledes tveksamt beträffande lämpligheten

av att nu företaga en omorganisation av laboratoriet, på sätt de sakkunniga

föreslagit, och förordar för sin del endast åtgärder av mera tillfällig

karaktär för arbetsbalansens avarbetande. Statskontoret yttrar därvid

bland annat:

Till grund för de sakkunnigas kalkyler ifråga örn personalbehovet har

lagts den förutsättningen, att en omprövning av de registrerade specialiteterna

skall ske efter fem år. Såvitt statskontoret kan finna, har man härvid

utgått ifrån att denna omprövning skulle bliva lika arbetskrävande som den

första undersökningen. Statskontoret ifrågasätter, örn detta antagande kan

vara riktigt. Det synes ämbetsverket ligga i sakens natur, att en efterkontroll

av ett registrerat preparat bör kräva både mindre arbete och mindre

kvalifikationer än den prövning, som ägt rum i samband med registreringen.

Till stöd för denna uppfattning vill statskontoret åberopa, att Stockholms

handelskammare i ett i propositionen nr 138 till 1937 års riksdag angående

ändring i vissa delar av kungörelsen den 15 juni 1934 (nr 306) angående

handel med farmacevtiska specialiteter återgivet yttrande framhållit, att

efterkontrollen torde ställa sig betydligt billigare än den ursprungliga undersökningen,

beroende på att allt omständligt och med. många analyser förbundet

förarbete — ofta av forskningsnatur — som i regel måste utföras

vid specialitetsundersökningar, bortfölle.

Med hänsyn härtill torde de sakkunnigas beräkning rörande personalbehovet

vid laboratoriet icke utan vidare böra läggas till grund för en ny och

fast organisation. Överhuvudtaget förefaller det statskontoret tveksamt, huruvida

frågan örn en omorganisation av laboratoriet redan nu bort väckas. Att

märka är nämligen, att laboratoriet allt fortfarande arbetar under trycket av

en avsevärd balans och att efterkontrollen ännu icke tagit sin början. Enligt

statskontorets mening kan ifrågasättas, örn icke med organisationsfrågan

borde anstå tills balansen blivit avverkad och kontrollarbetet därmed erhållit

normal karaktär. Vid ett förnyat övervägande av förevarande spörsmål

synes särskild uppmärksamhet böra ägnas frågan, huruvida och i vilken

omfattning apotekarnas kontrollaboratorium alltjämt bör kunna medverka

vid kontrollarbetet. Vad de sakkunniga anfört har nämligen icke övertygat

statskontoret örn olämpligheten av en sådan medverkan. Åtminstone ifråga

örn efterkontrollen lära goda skäl kunna anföras för ett fortsatt samarbete.

Med hänsyn till rådande förhållanden är det emellertid angeläget, att

åtgärder vidtagas för åvägabringande av en snabbare avarbetning av tidigare

anmälda, ännu ej registrerade ärenden. För detta ändamål torde tillfällig

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 50.

arbetskraft i lämplig omfattning böra ställas till laboratoriets förfogande. I

detta sammanhang må erinras, att medicinalstyrelsen för detta ändamål hemställt

om en utökning av laboratoriets personal med en assistent, tre vetenskapliga

biträden och ett kontorsbiträde.

Statskontoret tillägger, att därest Kungl. Majit skulle vilja redan nu framlägga

förslag till en omorganisation av statens farmacevtiska laboratorium, önskvärd

försiktighet syntes böra föranleda, att antalet ordinarie tjänster inskränktes,

förslagsvis till en föreståndarbefattning och ett första laboratoriebiträde

på varje avdelning samt en expeditionsvakt. Övriga befattningshavare

borde anställas såsom icke-ordinarie och endast undantagsvis beredas extraordinarie

ställning.

I fråga örn organisationsförslagets detaljer hava erinringar framkommit

väsentligen endast beträffande laboratoriets ändrade benämning samt

dess föreslagna ledning och de kvalifikationer, som ansetts böra uppställas

för innehavarna av föreståndar- och avdelningsföreståndarbefattningarna.

Körande laboratoriets benämning anse medicinalstyrelsen, Sveriges kemiska

industrikontor och apotekarsocietetens direktion, att en ändring av densamma

är onödig, enär den nuvarande benämningen fullt täckte laboratoriets verksamhet

även efter omorganisationen. Såväl den kemiska som den biologiska

avdelningen kunde nämligen betecknas såsom farmacevtiska i den meningen,

att den där bedrivna verksamheten avsåge prövning av läkemedel.

Beträffande laboratoriets ledning och kvalifikationerna därför yttrar

medicinalstyrelsen i huvudsak följande.

I sakkunnigförslaget har framhållits dels de större kvalifikationer, som

efter omorganisationen måste fordras för ledningen av verksamheten, dels

ock önskvärdheten av att undvika allt för täta ombyten å föreståndarbefattningen.

Styrelsen anser båda dessa synpunkter tungt vägande. Men de

böra enligt styrelsens uppfattning jämväl anläggas i fråga örn befattningen

som laborator och avdelningsföreståndare. Båda avdelningarna, den (farrnacevtiskt)

kemiska och den (farmacevtiskt) biologiska fullfölja betydelsefulla

arbetsuppgifter och böra båda kunna presentera sina undersökningar med

samma auktoritet. Det synes styrelsen därför nödvändigt, att arbetet å båda

ledes av personer med grundlig vetenskaplig utbildning och beprövad erfarenhet.

Styrelsen anser därför, att båda avdelningsföreståndarna böra tillsättas

med den av de sakkunniga förordade tillsättningsproceduren för föreståndarbefattningen.

Dock är det icke givet eller ens sannolikt, att alla de

sakkunniga kunna eller böra bliva desamma för båda befattningarna, som

kräva olika kvalifikationer.

I en blivande instruktion för laboratoriet böra således i huvudsak de

regler angående tjänstetillsättning upptagas, som återfinnas i Kungl. Majits

instruktion den 30 juni 1937 för statens bakteriologiska laboratorium, med

den modifikationen att styrelsen vid avgivande av förslag äger lämna sitt

förord åt en av de därå uppförda sökandena. En av avdelningsföreståndarna

bör anförtros ledningen av laboratoriet i dess helhet i administrativt hänseende

genom förordnande på viss tid och därför uppbära särskilt arvode,

förslagsvis med 1,000 kronor för år. Till chef kan då den förordnas, som därtill

ur administrativ synpunkt befinnes mest lämplig, oavsett vetenskapliga

kvalifikationer. Båda böra allt efter ärendenas art till medicinalstyrelsen

avgiva utlåtande var för sig eller gemensamt. Önskvärdheten av likställighet

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

med motsvarande befattningshavare å andra statslaboratorier synes styrelsen

fordra, att båda avdelningsföreståndarna bliva placerade i lönegraden B 30.

På Kungl. Majit torde ankomma att, örn så befinnes lämpligt, tilldela avdelningsföreståndare

professors titel.

Förutom prövningarna i samband med specialitetskontrollen, vilka kräva

sakkunskap av förut nämnd art men däremot icke med nödvändighet förutsätta

yrkesutbildning såsom apotekare eller läkare, har laboratoriet flera

viktiga uppgifter, som kräva sådan yrkesutbildning. På apotekaren skulle

bland annat närmast falla de ärenden, som tidigare åvilat laboratoriet i

samband med revision av farmakopé och giftstadga m. m. samt ärenden

rörande tillämpning av apoteksvarustadgan och giftstadgan, på läkaren ordnande

och bedömande av kliniska prövningar samt av ett läkemedels lämplighet

att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom m. m.

Den ene av de båda avdelningsföreståndarna bör därför örn möjligt vara

läkare och den andre apotekare, utan att dessa böra bindas till någon viss

av de båda avdelningarna och utan att detta önskemål bör vara ofrånkomligt,

då möjlighet förefinnes att i nödfall med anlitande av underordnad

personal tillgodose behovet av ifrågavarande sakkunskap. Styrelsen torde

även hava stora möjligheter att beakta de praktiska kraven vid avgivande

av förord till föreståndarbefattning, som nyss nämnts.

Specialitetsnämndens majoritet och föreståndaren för statens farmacevtisJca

laboratorium dela medicinalstyrelsens uppfattning, att kraven på vetenskaplig

utbildning och beprövad erfarenhet böra ställas lika höga beträffande ledningen

av såväl den biologiska som den kemiska avdelningen. För att ej spränga

de sakkunnigas kostnadsram anse de dock tillfyllest, att båda avdelningsföreståndarna

placeras i lönegraden B 28 samt att den administrativa ledaren

därutöver erhåller ett arvode av 1,000 kronor för år.

Laboratorieföreståndaren och två av specialitetsnämndens ledamöter uttala

tillika farhågor för att ett bibehållande av kravet å legitimation såsom »läkare

eller apotekare» skulle kunna föranleda, att båda avdelningarna å laboratoriet

komme att förestås av antingen två legitimerade apotekare eller av

två legitimerade läkare. Denna anordning syntes dem otillfredsställande,

då avdelningarna i det utvidgade laboratoriet skulle hava skilda arbetsuppgifter.

Den biologiska avdelningen skulle sålunda bland annat ha att verkställa

en detaljerad granskning beträffande specialitetskungörelsens viktigaste

spörsmål, nämligen huruvida specialitet vore »ägnad att bota, lindra eller

förebygga sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor eller djur» samt

avgiva utlåtande örn den för specialiteten avsedda reklamens lämplighet, en

uppgift, för vilken erfordrades medicinsk utbildning. Den andra avdelningen,

som syntes sammanfalla med farmacevtiska laboratoriets hittillsvarande

verksamhet, krävde å sin sida en ingående kännedom örn apoteksväsendet,

den tekniska industrien och allmänna handelns försäljning av läkemedel samt

om de författningar, som berörde laboratoriets undersöknings- och utredningsarbete.

Med hänsyn såväl härtill som till den särskilda kontroll

av läkemedelsfabriker och drogaffärer, vilken vore anförtrodd åt laboratoriet,

måste föreståndaren för denna avdelning vara legitimerad apotekare.

Statskontoret, Sveriges kemiska industrikontor och Stockholms handelskammare

anlägga liknande synpunkter som medicinalstyrelsen på frågan örn kompe
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majds proposition nr 50.

tenskraven för de båda avdelningarnas ledare. Statskontoret förordar därvid

en placering av båda befattningshavarna i lönegraden B 28 under framhållande,

att den ifrågasatta anordningen i så fall skulle ansluta sig till förhållandena

vid exempelvis det farmacevtiska institutet.

Apotekarsocietetens direktion erinrar, att de sakkunnigas förslag på denna

punkt skulle kunna leda till att kompetensen hos föreståndaren för den avdelning,

som motsvarar det nuvarande laboratoriet, under vissa omständigheter

bleve lägre än den för närvarande är. Enligt direktionens mening vore det

för laboratoriets behövliga skötsel oeftergivligt, att föreståndaren för statens

farmacevtiska laboratorium i dess helhet hade fullständig farmacevtisk utbildning

i alla de discipliner, vari en farmacevt undervisades i och för apotekarexamen.

Med hänsyn till att en apotekares utbildningstid droge en

tid av minst 6 år och en läkares i regel minst 8 år samt utbildningen endast

till ringa del omfattade samma områden, syntes en läkare vara kompetent

för denna befattning endast, örn han jämväl vore apotekare. Ur den nuvarande

instruktionen borde därför kravet å »behörighet att i riket utöva

läkarkonsten» utgå och såsom kompetensfordran föreskrivas »grundlig utbildning

i teknisk farmaci och i farmacevtisk författningskunskap».

Beträffande den föreslagna avdelningen för biologiska prövningar framhåller

direktionen, att erforderliga undersökningar med all säkerhet kunna utföras

av inom denna verksamhetsgren erfarna apotekare, läkare eller veterinärer.

Därför borde en föreskrift, att ledaren för denna avdelning skulle vara läkare,

endast under den förutsättning utfärdas, att avdelningen ålades visst arbete,

som nu åvilade specialitetsnämndens medicinska ledamöter, så att denna

nämnd icke behövde tagas i anspråk i samma omfattning som hittills.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har för sin del intet att erinra mot

de sakkunnigas förslag angående befattningshavarnas löneplacering, liksom

ej heller mot organisationens utformning i övrigt.

Slutligen hava de sakkunnigas beräkningar av kostnaderna för laboratoriets

omorganisation föranlett vissa uttalanden av medicinalstyrelsen och

Sveriges kemiska industrikontor.

Medicinalstyrelsen framhåller, att styrelsens förslag angående båda avdelningsföreståndarnas

placering i lönegraden B 30 jämte särskilt arvode åt

den administrativa ledaren skulle medföra en ökad kostnad av omkring

2,000 kronor för år. Styrelsen betonar vidare nödvändigheten av att särskilda

belopp av förslagsanslags natur anvisas för kliniska prövningar och

bestämningar av radioaktivitet, förslagsvis 5,000 respektive 1,000 kronor för

år. Slutligen har styrelsen gjort gällande, att kostnaderna för medicinalstyrelsens

handläggning av specialitetsärendena beräknats för lågt och efter

genomförd omorganisation böra uppskattas till i runt tal 20,000 kronor.

Sveriges kemiska industrikontor påpekar bland annat, att de sakkunniga

i sitt betänkande icke lämnat några uppgifter, ägnade att belysa kostnaderna

för efterkontrollanalyserna, och betonar, att man icke från kostnadssiffrorna

för förkontrollanalyser är berättigad att draga några slutsatser rörande kostnaderna

för efterkontrollen. Enligt vad industrikontoret hade sig bekant,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majus proposition nr 50.

bestode nämligen det ojämförligt viktigaste och mest tidsödande arbetet

vid förkontrollen i många fall i utfinnandet av lämpliga analysmetoder,

medan vid efterkontrollen en mycket väsentlig del av detta arbete bortfölle.

Tids- och kostnadsbesparing skulle jämlikt industrikontorets uppfattning

även kunna uppnås vid efterkontrollen, därest specialiteter, som hade en

likartad sammansättning, samtidigt bleve föremal för analys. Industrikontoret

förmenar, att de sakkunniga icke tagit någon nämnvärd hänsyn

till nyssberörda förhållanden vid beräknande av erforderlig kostnad och

arbetskraft.

Departementschefen.

På sätt de sakkunniga framhållit och vid remissbehandlingen vitsordats

har statens farmacevtiska laboratorium under senare år visat sig icke hava

tillräckliga resurser för att fylla detsamma författningsenligt åvilande uppgifter.

Detta gäller främst dess befattning med den s. k. förhandskontrollen

av de farmacevtiska specialiteterna, vilken kontroll icke kunnat ske så snabbt

och så fullständigt som önskvärt varit. Likväl hava laboratoriets övriga arbetsuppgifter

fått stå tillbaka i en utsträckning, som i längden icke kan anses

försvarligt.

De sakkunnigas förslag åsyftar närmast att vinna rättelse härutinnan men

också att skapa organisatoriska förutsättningar för en fortsatt, mer eller

mindre regelbundet återkommande efterkontroll av registrerade specialiteter.

Därvid hava jämväl beaktats de ökade krav på noggrannhet och effektivitet

beträffande biologisk prövning av läkemedel, som på senare tid framträtt.

För ändamålet hava de sakkunniga föreslagit dels en avsevärd förstärkning

av den personal, som hittills huvudsakligen sysslat med kemiska undersökningar,

dels ock inrättandet av en särskild avdelning för biologiska prövningar.

Det sammanlagda antalet befattningshavare vid laboratoriet skulle

enligt förslaget uppgå till 18, av vilka 8 skulle upptagas å ordinarie stat och

övriga erhålla icke-ordinarie anställning.

Vid remissbehandlingen hava, såsom av föregående redogörelse framgår,

nästan genomgående åtgärder ansetts erforderliga för vinnande av en

snabbare och fullständigare förhandskontroll av till registrering anmälda

farmacevtiska specialiteter. Däremot hava meningarna brutit sig, när det

gällt att bedöma behovet av anordningar för en statlig efterkontroll av registrerade

specialiteter. Medan sålunda de för specialitetskontrollen ansvariga

myndigheterna — medicinalstyrelsen, specialitetsnämnden och föreståndaren

för statens farmacevtiska laboratorium — funnit en förstärkning av laboratoriets

personal nödvändig jämväl ur sistnämnda synpunkt, hava kommerskollegium

ävensom vissa organisationer, företrädande handeln och läkemedelsindustrien,

ställt sig tveksamma eller ansett en sådan opåkallad, främst med

hänvisning till det apotekarna författningsenligt åliggande ansvaret för av

dem försålda läkemedel och till det för detta ändamål inrättade kontrolllaboratoriet.

För egen del ansluter jag mig till den förra ståndpunkten. Det apotekarna

åvilande ansvaret avser nämligen närmast varans art, sammansättning och

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 50.

hållbarhet samt i någon mån dess pris, under det att den i specialitetskungörelsen

stadgade kontrollskyldigheten omfattar jämväl specialitetens farmacevtiska

och medicinska berättigande samt reklamen för densamma. Inträffar

i nu nämnda hänseenden genom åtgörande av tillverkaren eller eljest ändring

i de förhållanden, som förelegat eller uppgivits vid registreringen, har medicinalstyrelsen

att påkalla rättelse härutinnan och i sista hand återkalla

registreringen med påföljd, att specialiteten ej längre får säljas. Uppenbart

är, att apotekarnas och allmänhetens intressen i sådant fall kunna gå avsevärt

isär och stundom vara rakt motsatta, icke minst då det gäller reglering av

åsatt pris. Apoteken och dess kontrollaboratorium hava ej heller samma

möjligheter som ett statsorgan att göra sig gällande gentemot läkemedelsfabrikanterna.

Det torde därför vara nödvändigt, att statens farmacevtiska

laboratorium är rustat jämväl för nu ifrågavarande uppgift. Ett närmare

studium av förarbetena till gällande specialitetskungörelse giver för övrigt

icke stöd åt den i vissa yttranden hävdade uppfattningen, att efterkontrollen

enligt 1932 års sakkunnigförslag skulle i huvudsak omhänderhavas av

apotekens kontrollaboratorium; de sakkunniga synas endast hava velat

betona, att genom ett samarbete med detta laboratorium de där vunna resultaten

skulle i stor utsträckning kunna tillgodogöras vid den av medicinalstyrelsen

utövade statliga specialitetskontrollen, främst i vad denna avser

specialiteternas art, sammansättning och hållbarhet. Mot ett fortsatt samarbete

i detta syfte — för undvikande av onödigt dubbelarbete — är i och

för sig intet att erinra.

Det har från visst håll ock gjorts gällande, att en regelbundet återkommande

efterkontroll skulle sta i strid med gällande specialitetskungörelse,

vilken stadgar, att kontrollundersökning av registrerad specialitet må av

medicinalstyrelsen företagas, när styrelsen finner anledning därtill föreligga.

Till stöd för denna uppfattning har åberopats 1932 års sakkunnigbetänkande,

varur ifrågavarande bestämmelse är hämtad. Att märka är emellertid, att

detta betänkande samtidigt innehöll en bestämmelse örn obligatorisk förnyelse

av registrering vart femte år, vilken icke upptogs i Kungl. Maj:ts förslag i

ämnet. Såvitt av betänkandet kan utläsas, hava nämnda sakkunniga ej

heller avsett att lägga hinder i vägen för en regelbunden efterkontroll utan

närmast velat giva uttryck för den uppfattningen, att en obligatorisk sådan

icke nödvändigtvis behövde från statens sida företagas och att medicinalstyrelsen

därför borde medgivas rörelsefrihet vid efterkontrollens utövande.

1937 års betänkande synes icke lia åsyftat att härutinnan åstadkomma någon

ändring i sak, men har velat skapa ett nöjaktigt organisatoriskt underlag för

verkställande av en mera allmän och regelbunden efterkontroll, än vad den nuvarande

organisationen även efter avverkad arbetsbalans skulle medgiva,

självfallet i första hand inriktad på specialiteter eller grupper därav, för

vilka en sådan kan antagas vara särskilt påkallad. Själv hyser jag den uppfattningen,

att en effektiv efterkontroll är av minst lika stor betydelse som

förhandskontrollen, då det gäller att skydda allmänheten mot underhaltiga

eller oskäligt dyra läkemedel. Med hänsyn härtill och vad i övrigt anförts

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 50.

27

finner jag icke tillfyllest att nu vidtaga mera tillfälliga anordningar för

arbetsbalansens avverkande utan förordar, att en omorganisation kommer

till stånd för tillgodoseende av de syften, de sakkunniga angivit.

Med denna ståndpunkt anser jag mig ock — liksom övriga principiellt tillstyrkande

myndigheter — kunna i allt väsentligt godtaga de sakkunnigas

förslag till omorganisation. Jag tillstyrker alltså, att laboratoriet, vars nuvarande

benämning torde kunna bibehållas oförändrad, uppdelas å två avdelningar,

en för kemiska och en för biologiska undersökningar samt att personal

anställes i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas anvisningar.

Yad apotekarsocietetens direktion i sistnämnda avseende anfört synes

mig icke utgöra tillräckliga motiv för en avvikelse från sakkunnigförslaget. I

följande hänseenden finner jag mig dock böra föreslå jämkningar på grundval

av vad vid remissbehandlingen framkommit.

Sålunda synes mig visst fog föreligga för den bland annat av medicinalstyrelsen

hävdade uppfattningen, att kraven å vetenskaplig utbildning och beprövad

erfarenhet böra ställas lika höga beträffande ledningen av såväl den

kemiska som den biologiska avdelningen samt att föreståndarna för dessa avdelningar

böra erhålla samma löneställning. I anslutning till vad statskontoret

och specialitetsnämndens majoritet tillstyrkt förordar jag därvid en placering

i lönegraden B 28 med rätt för den, som förordnas att handhava den

administrativa ledningen av laboratoriet, att utöver lönen uppbära arvode med

1,000 kronor för år. Tillsättningen av sagda befattningar bör ske i enahanda

ordning, som föreskrives beträffande föreståndarbefattningen vid statens bakteriologiska

laboratorium. De från några håll uttalade farhågorna för att, med

de föreslagna kompetensbestämmelserna, laboratoriets avdelningar skulle

kunna komma att förestås antingen av två läkare eller av två apotekare, synas

mig överdrivna, då ju Kungl. Maj:t alltid har att vid tillsättningen beakta, att

i ledningen av laboratoriet de skilda verksamhetsområdena bliva tillbörligen

företrädda.

Beträffande personalen i övrigt vill jag, med hänsyn till vad i yttrandena

framhållits angående dels efterkontrollens enklare natur dels ock behovet av

särskilda medel för kliniska och radiologiska prövningar, förorda, att av de

föreslagna befattningarna uteslutas en assistentbefattning med arvode å

4.500 kronor och en extra-ordinarie laboratoriebiträdestjänst i 7:e lönegraden

samt att i stället under anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal beräknas

ett belopp av högst 3,000 kronor för utförande — genom tillfälligt anlitad

arbetskraft — av kliniska och radiologiska prövningar. Antalet vid laboratoriet

regelbundet anställda befattningshavare skulle därmed komma att begränsas

till 16.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat bör — i förhållande till de sakkunnigas

förslag — anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat sänkas med 1,000 kronor, anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, minskas med (4,500 — 1,000)

3.500 kronor samt anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal höjas med (3,000 — 2,500) 500 kronor. Tillräckliga skäl att, på

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 50.

sätt de sakkunniga föreslagit, frångå principen om maximering av sistnämnda

anslagspost synas icke heller vara för handen. Med beaktande härav torde

till grundavlöningar m. m. åt ifrågavarande personal böra upptagas ett belopp

av 10,500 kronor samt till avlöningsförhöjningar m. m. ett belopp av förslagsvis

500 kronor. Någon ändring av den föreslagna anslagsposten till särskilda

löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän torde däremot knappast

vara påkallad. Vid sådant förhållande och då de sakkunnigas beräkning

av avlöningskostnaderna i övrigt icke givit mig anledning till erinran, skulle

avlöningsanslaget i dess helhet komma att uppföras med (40,500 -f 23,000 +

10,500 + 500 + 1,500) 76,000 kronor.

Mot de sakkunnigas förslag i fråga örn inredning och utrustning av nya

lokaler samt deras uppskattning av de årliga omkostnaderna hava några erinringar

icke framkommit vid remissbehandlingen. I betraktande härav och då

de beräknade kostnaderna i dessa delar förefalla mig rimliga, anser jag mig

kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag härutinnan. I enlighet därmed skulle

omkostnadsanslaget för nästa budgetår beräknas sålunda:

Expenser, förslagsvis ......................................................... kronor 10,000

övriga utgifter, förslagsvis ................................................ » 20,000

Summa kronor 30,000

Därutöver skulle till inredning och utrustning av nya lokaler erfordras ett

belopp av 50,000 kronor.

Till frågan örn kostnaderna för medicinalstyrelsens handläggning av specialitetsärendena

torde jag få återkomma i samband med äskande av anslag

till medicinalstyrelsen för budgetåret 1938/1939.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för statens farmacevtiska

laboratorium:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

2 laboratorer och avdelningsföreståndare ..................... B 28

2 förste laboratoriebiträden ....................................... B 11

1 laboratoriebiträde ................................................... B 7

1 laboratoriebiträde ................................................... B 6

1 vaktmästare ................................................... B 5

1 kontorsbiträde ...................................................... B 4;

Anm. En av laboratorerna och a vdel n ings fö restå n (larn a förordnas att

mot särskilt arvode tjänstgöra såsom föreståndare för laboratoriet i dess

helhet.

dels godkänna följande avlöningsstat för laboratoriet, att tilllämpas

tills vidare från och med budgetåret 1938/1939:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 50.

29

Avlöningsstat. Kronor

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis 40,500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t ...................................................... 23,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m............................ 10,500

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis...... 500 11,000

4. Särskilda förmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ........ 1,500

Summa förslagsanslag kronor 76,000;

dels ock för budgetåret 1938/1939 anvisa

1) till Statens farmacevtiska laboratorium: Avlöningar ett

förslagsanslag av 76,000 kronor,

2) till Statens farmacevtiska laboratorium: Omkostnader ett

förslagsanslag av 30,000 kronor, samt

3) till Statens farmacevtiska laboratorium: Inredning och utrustning

av nya lokaler ett reservationsanslag av 50,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Dagny Olsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:262 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens farmacevtiska laboratorium för budgetåret 1938/39. s. 1 i texten
  2. 1LU 1938:38 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 15 § kungörelsen den 15 juni 1934 a2 i texten
  3. SU 1938:125 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till statens farmacevtiska laboratorium för budgetåret 1938 39 jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten