Sök i Ratio Lex

Angående försvarsberedskap vid statens järnvägar

1938-01-21 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:54, Angående försvarsberedskap vid statens järnvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 54.

1

Nr 54.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försvarsberedskap

vid statens järnvägar; given Stockholms

slott den 21 januari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 januari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Forslund:

I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten bil. 5 punkt 30 och sjätte

huvudtiteln punkt 46) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på

den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till försvarsberedskap

vid statens järnvägar för budgetåret 1938/1939 beräkna dels ett

reservationsanslag av 2,000,000 kronor till engångskostnader och dels ett

reservationsanslag av 200,000 kronor till löpande årskostnader. Sedan ärendet

numera färdigberetts, anhåller jag att ånyo få anmäla detsamma.

Såsom i statsverkspropositionen meddelades, anbefallde Kungl. Maj:t

genom beslut den 31 maj 1934 järnvägsstyrelsen och chefen för generalstaben

Itihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 54.

58 38 l

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 54.

att i samarbete med vattenfallsstyrelsen gemensamt verkställa utredning beträffande

de betryggande åtgärder, som —- jämlikt av Kungl. Majit med

hänsyn till försvarsberedskapen meddelad föreskrift — böra vara vidtagna

för järnvägstrafikens snabba återupptagande vid inträffad skada å de elektriska

anläggningarna. Utredningen skulle bringa under Kungl. Majits prövning

vilka förstöringsfall, som beredskapen skulle avse, samt med stöd därav också

vilka åtgärder till åvägabringande av sådan beredskap, som kunde påfordras

utöver dem, som redan vidtagits vid de färdiga eller under utförande varande

elektrifieringarna.

Med skrivelser den 27 och 29 januari 1937 inkommo chefen för generalstaben

och järnvägsstyrelsen med av särskilda sakkunniga, som tillsatts efter

samråd mellan berörda myndigheter, utarbetat betänkande och förslag i ämnet.

Vissa delar av detta förslag äro av hemlig natur och torde få i vanlig ordning

överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.

De sakkunniga, i det följande kallade beredskapsutredningen, som bestått

av från järnvägsstyrelsen byråchefen, numera överstelöjtnanten G. Dyrssen,

tillika ordförande, överinspektören H. Bager, verkstadsöveringenjören T.

Norinder, överinspektören L. Marcus, förste byråingenjören T. Warodell,

förste sekreteraren A. F. Markman och förste militärassistenten K. G. Sohlén,

från generalstaben kaptenen, numera byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

C. Ljungberg och kaptenen H. Kring samt från vattenfallsstyrelsen

förste byrådirektören K. E. Nylander, förste driftsingenjören H. Kruger och

arbetschefen K. F. Trägårdh, meddela till en början, att de för utredningens

verkställande företagit studieresor på samtliga elektrifierade och till elektrifiering

föreslagna linjer, varjämte utförts vissa försök med förflyttning av

omformare och transformatorer m. m. Samarbete har ägt rum med rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap och civila luftskyddsutredningen,

varjämte vissa undersökningar gjorts för att utröna tillverkningskapaciteten

av järnvägsmateriel i krigstid.

Beredskapsutredningen anför inledningsvis, att den ansett sin uppgift begränsad

till behandlingen av endast sådana åtgärder, som inom järnvägarna

och inom den elektriska kraftförsörjningens område kunde hänföras till luftskydd,

sådant detta begrepp formulerats i av civila luftskyddsutredningen föreslagen

definition. Militära åtgärder för luftförsvaret hade icke upptagits till

behandling. Befintligheten av visst luftförsvar (flygstridskrafter och luftvärn)

hade emellertid förutsatts. Vöre sådant luftförsvar obefintligt, måste

den sannolika träffverkan beräknas bli väsentligt högre och motåtgärderna i

anslutning härtill mera omfattande.

Beredskapsutredningen hade vid lösandet av sin uppgift utgått från den

förutsättningen, att de krigförande i ett framtida krig komme att använda helt

nya metoder för att påtvinga fienden sin vilja, samt anför vidare härom:

Medan under senast gångna tidsskeden själva fientligheterna i regel varit

riktade mot motståndarens stridsmedel och, där förutsättningar därför funnos,

fullständigats med blockad av det fientliga landet, har flygvapnets tillkomst

skapat en möjlighet att direkt vända sig mot det fientliga folkets hjälpkällor

för att därigenom oroa och försvåra folkhushållningen samt direkt hota folket

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 54.

till liv och försörjning och dymedelst tvinga det till önskade eftergifter. Det

synes självfallet, att varje krigförande, som ej helt saknar de materiella förutsättningarna

för en dylik krigföring, kommer att i större eller mindre grad

tillgripa densamma. Det är därför numera ett nödvändigt led i krigsförberedelserna

att redan i fredstid så organisera folkets hela liv, att det i krigstid

kan uthärda de väntade påfrestningarna.

Ett lands ekonomiska liv beror i högsta grad av samfärdsmedlens funktionerande,

och det är därför mer än sannolikt, att en fiende kommer att rikta

sig mot särskilt dessa, främst deras mest sårbara element, järnvägarna. Genom

att vända sig mot dessa har han möjlighet dels att allvarligt skada rikets hela

ekonomiska liv, dels att försvåra de för försvaret nödvändiga transporterna.

Beredskapsutredningen har icke fattat uppehållandet av järnvägstrafiken

under krig som en i främsta rummet militär angelägenhet utan som ett fullföljande

av järnvägarnas allmänna uppgift att hålla samhällsmaskineriet i dess

helhet, och som en del därav även riksförsvaret, i funktion.

En speciell anknytningspunkt till näringslivet i övrigt föreligger för den

elektrifierade järnvägsdriften i det faktum, att den elektriska energien levereras

från samma kraftverk, på vilka en stor del av industrien, enkannerligen

krigsindustrien, är baserad. I fråga örn kraftverkens och överföringsledningars

tryggande torde järnvägarnas och näringslivets intressen vara helt sammanfallande.

Beredskapsutredningen framhåller, att någon hundraprocentig säkerhet icke

stöde att vinna, enär riskerna under ett krig aldrig helt kunde avlägsnas och

hänsyn till landets ekonomiska bärkraft dessutom måste tagas. Utredningen

hade därför sökt avväga de inverkande faktorerna och begränsa de föreslagna

åtgärderna så långt detta med skälig hänsyn till driftens säkerhet varit möjligt.

Beredskapsutredningen erinrar vidare, att förhållandena vid statens järnvägar

och kraftverken ständigt förändras och att sålunda exempelvis det

elektrifierade nätets utsträckning samt tillgången på omformareaggregat, ånglok

och annan materiel och personal icke vore konstant, samt anför i anslutning

härtill:

Det har därför icke varit möjligt att under arbetets gång ständigt revidera

tillgångssiffrorna, och det är ävenledes omöjligt att fixera dessa för de okända

tidpunkter, då statsmakterna kunna ha att träffa avgöranden beträffande de

framlagda förslagen. Därför hava såsom utgångspunkter för tillgångssiffrorna

valts, vad elektrisk materiel beträffar, det sannolika läget efter genomförandet

av till och med vid 1936 års riksdag beslutade elektrifieringar och, vad övrig

materiel och personal angår, läget försommaren 1936. Vid förslagens genomförande

blir därför en revidering av de föreslagna åtgärderna i varje fall

erforderlig. Kalkylerna beträffande järnvägarna hänföra sig, där ej annat

särskilt framhålles, endast till statens järnvägar.

I fråga örn skadegörelse å elektrifierade bansträckor meddelar beredskapsutredningen,

att beräkningarna verkställts inom generalstaben och uppgjorts

under förutsättning, att Sveriges luftstridskrafter vore av samma omfattning

som under våren 1935. Efter genomförandet av den av 1936 års riksdag beslutade

försvarsordningen skulle man, framhåller utredningen, kunna ha anledning

att vänta en avsevärt minskad skadegörelse. Utredningen fortsätter:

Å andra sidan ha emellertid närliggande stormakters flygvapen genomgått

en synnerligen snabb utveckling, och samtidigt framvisar flygtekniken över
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 54.

huvud ett framåtskridande, som icke synes tendera mot någon avsaktning.

Flygplanens aktionsradie, bomblast och marschhastighet ökas ständigt, och

möjligheten att navigera dem även under svåra atmosfäriska förhållanden

underlättas genom nya metoder och hjälpmedel. Huru dessa förhållanden

komma att påverka det luftstrategiska läget efter organiserandet av ett svenskt

operativt flygvapen, kan icke av beredskapsutredningen i innevarande stund

bedömas, utan bör detta göras till föremål för förnyad utredning, då ifrågavarande

läge blir aktuellt, d. v. s. då den beslutade försvarsordningen blivit

genomförd. Till dess synes försiktigheten kräva, att man fortfarande räknar

med styrkeförhållandena av år 1935, ett betraktelsesätt som i sig synes innesluta

någon säkerhetsmarginal.

Beredskapsutredningen har beträffande kraftverken, vilkas skyddande varit

föremål för särskild utredning av vattenfallsstyrelsen, som numera härom avgivit

betänkande och förslag, framhållit, att den ständigt fortgående sammanknytningen

av de olika kraftföretagens nät vore synnerligen ägnad att öka

säkerheten för kraftleveranserna såväl till järnvägarna som till industrien.

För övrigt har utredningen begränsat sig till att i princip uttala som sin uppfattning,

att det är nödvändigt att skydda de viktigare kraftverken med luftvärnsartilleri,

men icke verkställt några kostnadsberäkningar, då en beräkning

av det erforderliga luftvärnets styrka ansetts ligga utanför ramen av utredningens

uppgift.

I fråga örn överföringsledningar anför beredskapsutredningen, att den efter

ingående studier kommit till det resultatet, att en fiende genom en systematisk

bekämpning av överföringsledningar hade möjligheter att, även örn kraftverken

vore i verksamhet, helt avbryta energileveranser till järnvägar och industri

inom stora delar av landet. Utredningen anför vidare, att det, örn i en framtid

de viktigaste kraftverken komme att bli skyddade av luftvärnsartilleri, vore

mer än sannolikt, att överföringsledningarna komme att bli lockande mål för

den fientliga bombverksamheten. Det syntes emellertid ligga inom möjligheternas

gräns att med hjälp av organiserad reparationsberedskap med standardiserad

reparationsmateriel relativt snabbt iståndsätta skadade ledningar, i

varje fall långt snabbare än skadade kraftverk. Beredskapsutredningen ville

därför föreslå anskaffandet i fredstid av vissa mängder reservmateriel såväl för

statens vattenfallsverks som statens järnvägars och vissa enskilda kraftföretags

räkning samt förorda vissa åtgärder för säkerställande av tillgången på reparationspersonal.

Inmatningsstationerna bestode inom huvuddelen av det elektrifierade nätet

av transformatorstationer tillhörande vattenfallsverket eller annat kraftföretag

och omformarestationer, i regel tillhörande järnvägarna, erinrar beredskapsutredningen

och fortsätter härefter:

Å de först elektrifierade linjerna i södra delarna av landet -— Göteborgsoch

Malmolin jerna — ha omformare- och transformatorstationerna i regel

ordnats såsom fasta anläggningar, vilkas byggnadssätt gör dem till lätt upptäckta

mål för flygare samt medför stora svårigheter för maskering och skydd

mot flygangrepp. De kräva därjämte lång tid för reparationer och måste därför

betraktas såsom synnerligen sårbara anläggningar. Vid de under de senaste

åren utförda elektrifieringarna ha däremot såväl omformare som transforma
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 54.

torer uppställts på järnvägsfordon. Den nya materielen är därför mindre

bunden vid lätt igenkännliga inmatningsstationer, och man kan framför allt

genom att skapa en rörlig beredskapsreserv åstadkomma möjligbet att snabbare

ersätta skadad materiel vid fasta eller rörliga inmatningsstationer.

Beredskapsutredningen har efter utförda detaljundersökningar kommit till

det resultatet, att en väsentlig utökning av i fredstid befintlig dylik rörlig

materiel är ofrånkomlig för att fylla de elementäraste krav på driftsäkerhet i

krigstid, och föreslår därför en anskaffning i fredstid av visst antal rörliga

omformareaggregat och rörliga transformatorer. Därjämte erfordras vissa

skyddsarbeten m. m. för de befintliga inmatningsstationerna samt uppläggande

i reserv av elektrisk materiel.

Till malmbanan sker överföringen av kraften från Porjus såsom enfas växelström,

varför omformare icke erfordras utan endast transformatorer. Bland

annat emedan dessas antal är relativt rikligt, har beredskapsutredningen icke

funnit risken av ett avbrott på denna bana genom anfall mot transformatorstationerna

vara så överhängande, att kostnadsdragande åtgärder i fredstid

ansetts nödvändiga.

I fråga örn reparationer å bana och stationer hade beredskapsutredningen

på grundval av utförda försök och verkställda undersökningar kommit till den

uppfattningen, att de skador, som åstadkommes å banan mellan stationerna,

vore avsevärt kännbarare än skador å de senare. Dels måste nämligen samtliga

spår inom någon tvärsektion å stationen avbrytas för att trafiken skulle helt

stoppas, dels vore det som regel mycket lättare att återställa en genomgående

spårförbindelse å en station än att reparera banan mellan stationerna. Detta

gällde framför allt, örn avbrotten lades i serie längs banan, då de olika skadorna

i stor utsträckning måste repareras en efter en, allteftersom reparationstågen

kunde komma fram. Härefter fortsätter utredningen:

Även örn man sålunda bör räkna med, att en fiende i främsta rummet

anfaller banan mellan stationerna, kan han dock tänkas i vissa fall även vända

sig mot dessa, exempelvis för att anfalla tåg, som i- eller urlastas, eller för

att skada svårersatta signalsäkerhetsanläggningar eller lokstationer.

Beredskapsutredningen har planlagt åtgärder för att underlätta reparationer

av själva bankroppen, av kontaktledningsnätet och övriga högspänningsledningar,

av växel- och signalsäkerhetsanläggningar samt av svagströmsanläggningar.

Ehuru beredskapsutredningens uppdrag endast avsåg de elektrifierade järnvägarna,

har utredningen örn reparationer å bana och stationer utsträckts till

att omfatta jämväl övriga statens järnvägars linjer, då det eljest är synnerligen

svårt att få en överblick över frågan i hela dess räckvidd och då de föreslagna

åtgärderna, bortsett från dem avseende elektriska anläggningar, äro

desamma vid banor med olika driftsformer.

Utförda försök hade visat, framhåller beredskapsutredningen, att vid bombnedslag

å elektrifierad linje som regel själva banan toge längre tid att reparera

än kontaktledningsnätet samt att en väl genomförd reparationsberedskap kunde

i hög grad nedpressa tiderna för banans återställande. Beredskapsutredningen

föresloge efter utförda detaljundersökningar organiserande av särskilda reparationsavdelningar

för återställande efter bombanfall av vart och ett av nyss

nämnda fyra slag av reparationsobjekt. Det gällde därvid att anskaffa och

organisera personal, att förse denna med transportmedel, verktyg och annan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 54.

utrustning samt att säkerställa tillgången på reparationsmateriel. Härom

anför beredskapsutredningen:

Yad frågan örn personal beträffar, torde tillgången på ban- och byggnadsarbetare

i fredstid vid statens järnvägar vara tillräcklig för fyllande av krigsbehovet,

men delar av denna personal är värnpliktig, och sådan personal, som

ej innehar ordinarie eller extra ordinarie tjänst, får enligt nu gällande bestämmelser

icke vid mobilisering beviljas uppskov med inställelse till krigstjänstgöring.

Den icke värnpliktiga personalen kan ej heller med säkerhet påräknas,

då man vid mobilisering måste taga hänsyn till en stark absorbering av arbetskraft

av den allmänna arbetsmarknaden. Det har därför synts utredningen

nödvändigt att föreslå den ändringen av uppskovskungörelsen (Sv. förf.-saml.

451/1934), att för »ban- och byggnadsarbetare, som erfordras för organiserande

av reparationsberedskap», må av järnvägsstyrelsen eller chef för enskild järnväg

utställas uppskovsbevis med en varaktighet av två uppskovsterminer.

Denna åtgärd, som givetvis icke är förenad med kostnader i fredstid, anses

giva järnvägsmyndigheterna möjlighet att organisera erforderliga reparationsavdelningar.

Behovet av transportmedel (reparationståg, småfordon o. s. v.) kan vid

mobilisering till övervägande del tillgodoses med i fredstid befintlig materiel.

Däremot krävas omfattande åtgärder i fredstid för anskaffning av verktyg

och annan utrustning, framför allt av reparationsmateriel, såsom räls, kontaktledningsmateriel,

förregleringsmateriel och telefonkabel. Beredskapsutredningen

har såsom grund för beräknandet av anskaffningsbehovet lagt den principen,

att redan i fredstid summan av för den ordinarie tjänsten befintliga

reserver samt för reparationsberedskapen särskilt anskaffade dylika skall vara

så stor, att denna tillgång täcker behovet av reparationsmateriel under första

krigstiden till den tidpunkt, då krigsindustriens tillverkningskapacitet kan

antagas bli lika stor som den sannolika åtgången.

Undersökningar ha utförts rörande det sannolika behovet av reparationsmateriel

under den första krigstiden, och genom förhandlingar med vederbörande

industriföretag ha deras möjligheter att tillverka den behövliga ersättningsmaterielen

utrönts. Som ett resultat av dessa överväganden ha framkommit

dels de uppgifter på materielbehov, som angivas i förenämnda detaljutredningar,

dels i det följande anförda kostnader.

Enligt beredskapsutredningen erfordras en reserv av ånglohomotiv för att

— i varje fall innan de föreslagna beredskapsåtgärderna vidtagits — i krig

säkerställa de för folkhushållningen allra nödvändigaste transporterna. I

syfte att utröna behovet av lokomotiv jämte personal har en beräkning utförts,

vilken enligt beredskapsutredningen visat, att för närvarande detta

behov lätt kan tillgodoses med de lok, som i samband med elektrifieringen

blivit övertaliga. Härom anför utredningen:

Beräkningen har givit vid handen, att utom de lok, som krävas för den

ordinarie tåg- och reservtjänsten å ånglinjerna, en ångloksreserv på ett 60-tal

starka lok skulle erfordras. Detta innebär bland annat, att en synnerligen

enhetlig lokstam av samtliga statens järnvägars lok litt. B, E och Gb jämte

några lok litt. Ga skulle bibehållas, medan av övriga lok de för den ordinarie

tjänsten icke erforderliga skulle kunna realiseras. Beredskapsutredningen har

utgått från, att intill den tidpunkt, då statsmakterna fattat beslut örn ångloksreservens

vara eller icke vara, någon försäljning till utlandet icke skulle

ske av ovan angivna loktyper, och att de skulle disponeras på sådant sätt,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 54.

att de vid mobilisering omedelbart kunna stå till förfogande inom statens

järnvägar. Det bör vidare framhållas, att uppgifterna angående ångloksreserven

grunda sig på den beräknade lokställningen efter genomförande av

de av 1936 års riksdag beslutade elektrifieringarna. Yarje nytt elektrifieringsbeslut

måste åtföljas av nya kalkyler i detta avseende.

Det har ovan framhållits, att loktillgången för närvarande lätt medgiver

skapandet av de beräknade reserverna. Emellertid måste beaktas, att de nu

avställda loken i stor utsträckning icke äro i det skick, att de utan vidare

kunna användas i beredskapstjänst. Deras iståndsättande kräver betydande

kostnader, likaså anordnandet av lämpliga uppställningsplatser för dem.

Vidare måste räknas med årliga utgifter för deras underhåll m. m. och med

vissa ränteförluster.

Vad den ånglokutbildade personalen beträffar, är läget för närvarande

detsamma som beträffande loken, d. v. s. gynnsamt, men den tidpunkten är

icke avlägsen, då särskilda, kostsamma åtgärder måste vidtagas för utbildning

i ånglokstjänst.

Till den tid, då i bästa fall de föreslagna beredskapsåtgärderna i sin

helhet kunna vara genomförda, möter sålunda ingen svårighet att organisera

en effektiv ångloksreserv. Denna reserv torde, sedan den fullständigt

organiserats, kunna fungera omkring 30 år med de beräknade årskostnaderna.

I frågorna, hur det skall förfaras, därest de övriga föreslagna beredskapsåtgärderna

endast ofullständigt vidtagas, och huruvida eller i vilken utsträckning

ångloksreserv kan vara erforderlig efter ett fullständigt genomförande

av de framlagda förslagen, har beredskapsutredningen ej velat göra något

uttalande, enär förhållandena i dessa fall från nuets horisont endast alltför

ofullständigt kunna överblickas. Detta kräver ett nytt ställningstagande i

varje konkret fall.

Det måste i detta sammanhang framhållas, att ett bibehållande av. ångloksreserven

blir allt svårare år från år. Lokens förslitning och försämring

samt ånglokspersonalens pensionerande skapa ständigt nya problem, och en

fortsatt elektrifiering ökar, såsom förut nämnts, den erforderliga reservorganisationens

omfattning och försvårar dess genomförande. Det är därför

för beredskapsutredningen ett varmt önskemål, att en effektiv beredskapsorganisation

å de elektrifierade järnvägslinjerna och vid deras kraftkällor

snarast möjligt måtte komma till stånd, så att ångloksreserven i en icke alltför

avlägsen framtid skall bli överflödig.

Det är i känslan av ångloksorganisationens tyngd och otidsenlighet, som

beredskapsutredningen icke för dess materiel, i motsats till vad som gjorts

för viss elektrisk materiel, föreslagit någon avsättning till förnyelsefond.

Ett bibehållande av ångloksreserven utöver de ovan nämnda 30 åren skulle

därför komma att kräva en betydande engångskostnad för nyanskaffning.

På grundval av sålunda verkställda utredningar beträffande behovet av

åtgärder under de i det föregående angivna förutsättningarna har beredskapsutredningen

beräknat de för försvarsberedskapen vid statens järnvägar

erforderliga kostnaderna uppdelade i dels engångskostnader för anskaffning

av för beredskapen erforderlig materiel dels årskostnader för underhåll av

den sålunda anskaffade reservmaterielen samt för upprätthållande av särskilt

lokpersonalens kunnighet. Resultatet av dessa beräkningar har framlagts

i följande tablå:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

Åtgärd beträffande

Engångs-

kostnad

Års-

kostnad

Kronor

Kronor

Överföringsledningarna.

Beservmateriel vid primär- och sekundärstationer. . . .

Beservmateriel i centralförråd ............

Verktyg och hjälpmedel ...................

200,000

260,000

100,000

88,550

310,000 *)

Beservmateriel för statens järnvägar (Malmbanan) .......

Beservmateriel för privata kraftföretag. . .

Inmatningsstationer na.* 2)

Skyddsåtgärder .......................

50.000

114.000

2.250,000

468.000

56,100

44.000

5,000

Diverse arbeten.................

Omformareaggregat ...................

112,500

18,720

1,200

880

Transformatorer m. m............

Ledningsmateriel å trefassidan.......

Ledningsmateriel å enfassidan .........

Banan och stationerna.

Spårmateriel....................

464.900

175,000

550,400

136.900

30,800

337,350

22,000

Materiel för kontakt- och. andra högspänningsledningar......

Materiel för växel- och signalsäkerhetsanläggningar. . ,

Telefon-(telegraf-)materiel .........

Spårmateriel för grusgropar ....

Verktyg och annan utrustning.................

Transportmedel .................

20,000

Ångloksreserven.

Beservlok....................

1,770,000

126.000

80,000

8.000

9,500

Lokpersonal.......................

Stationär personal........................

Förrådsanordningar ..............

28,000

Summa kronor

7,456,000

381,800

De sålunda beräknade kostnaderpa hänföra sig med ett undantag till

statens järnvägar och vattenfallsverket.

Beträffande de enskilda järnvägarna har hittills, förklarar beredskapsutredningen,

i allmänhet icke behov förelegat av beredskapsorganisation för

elektrifierade linjer eller av ångloksreserver. Utredningen anför härom:

I de fall, där elektrifiering nu genomföres, hava i Kungl. Maj:ts resolution

beträffande denna införts föreskrifter beträffande viss beredskapstjänst. I

de den 9 oktober 1936 för Bergslagernas och Dalslands järnvägar utfärdade

resolutionerna säges exempelvis bland annat, att »koncessionsinnehavarna

må icke utan chefens för generalstaben medgivande minska järnvägens innehav

av ånglokomotiv eller upphöra med underhåll av nämnda lokomotiv»

samt att »för betryggande av järnvägarnas användning och drift i händelse av

krigsmaktens ställande på krigsfot skall koncessionsinnehavaren vara skyldig

ställa sig till efterrättelse de bestämmelser, som Kungl. Majit i detta avseende

finner skäl meddela». För ifrågavarande banor är sålunda skyldigheten

att organisera och bekosta beredskapstjänsten redan fastslagen. I analogi

härmed och i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 16 oktober

'') Betalas av vederbörande!kraftföretag.

2) Därest icke avsättning till förnyelsefonden beräknas för omformare och transformatorer,

minskas sammanlagda årskostnaden för inmatningsstationer till 53,565 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

1915 angående förhindrande av skadegörelse å järnvägarna i riket vid krig

eller krigsfara m. m. synes det beredskapsutredningen skäligt, att även övriga

enskilda järnvägar själva organisera och bekosta erforderlig beredskapstjänst

beträffande skador å bana och stationer. Anskaffningen av reparationsmateriel

i krig bör dock säkerställas genom förmedling av Itikskornmissionen

för ekonomisk försvarsberedskap.

I fråga örn de enskilda kraftverken ha några särskilda kostnader för kraftverk

och transformatorstationer icke upptagits. Det har, anför utredningen,

ansetts, att dessa själva, eventuellt under inflytande av en blivande luftskyddslag,

skulle komma att i erforderlig grad utöka sin ordinarie fredsreserv

för säkerställande av driften i krig och betrakta de därav härrörande kostnaderna

såsom en skälig försäkringspremie mot krigsrisker. I värsta fall

funnes ju i krigstid dessutom möjlighet att reparera skador med statens

vattenfallsverks reservmateriel. Yad däremot anginge överföringsledningarna,

för vilka i fredstid behovet av reservmateriel vore obetydligt, hade beredskapsutredningen

ansett sig böra beräkna den erforderliga reservmaterielen

jämväl med hänsyn till de enskilda kraftföretagens behov. Därest statsmakterna

skulle finna det skäligt att ålägga de privata kraftföretagen hållandet

av krigsreserv för överföringsledningarna, kunde de statliga utgifterna

nedbringas med motsvarande summa.

Vid övervägandet av frågan, till vilka huvudtitlar och anslag de föreslagna

statliga utgifterna borde hänföras, har beredskapsutredningen till en början

framhållit, att åstadkommandet av beredskapsanordningarna skedde i hela

samhällets intresse för att öka dess motståndskraft mot påfrestningarna av

det »totala kriget», ej för att säkerställa vederbörande verks inkomster. I

anslutning härtill anför beredskapsutredningen vidare:

Kostnaderna för anordningarna vid statens affärsdrivande verk synas

alltså böra drabba statsverket som sådant, ej de direkt berörda verkens

kapitalöknings- eller driftkostnadsstater. Med hänsyn till ändamålet finnes

icke anledning rubricera någon del av utgifterna såsom avseende kapitalökning,

och ett upptagande av någon del av kostnaderna såsom driftskostnader

anses försvåra ett sakligt bedömande av verkens affärsmässiga skötsel och

driftsresultat. Därför synas samtliga för bestridande av ifrågavarande kostnader

erforderliga medel böra anvisas å riksstaten under huvudrubriken

»verkliga utgifter».

Då en enhetlig behandling och en fullständig överblick över samtliga

dessa kostnader äro synnerligen önskvärda, synes det icke lämpligt att uppdela

dem på flera departements eller myndigheters anslag, utan de anses böra

sammanhållas centralt och därjämte örn möjligt förenas med de anslag, som

i motsvarande syfte kunna komma att föreslås av den civila luftskydds utredningen.

Emedan samtliga ifrågasatta åtgärder avse krigsförhållanden och, i den

mån det gäller anläggningar i statlig ägo, beröra verksamhet tillhörande

kommunikationsdepartementet, torde det finnas endast två möjligheter för

anslagens inpassande i riksstaten: de kunna föras å fjärde eller sjätte huvudtiteln.

Det synes icke utredningen lämpligt att hänföra utgifterna till fjärde

huvudtiteln, å vilken endast synas böra upptagas kostnaderna för det militära

försvaret, uppdelade på anslag, vilka i sin helhet handhavas av försvars
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 54.

verkets myndigheter. Ett förande av kostnaderna på fjärde huvudtiteln

skulle innebära, att materiel och arbeten med ändamål att tjäna folkhushållningens

syften skulle bekostas av anslag under denna huvudtitel men handhavas

av vissa under annan huvudtitel sorterande affärsdrivande verk. En

sådan anordning synes inom sig bära fröet till svårigheter av mångahanda

slag.

Beredskapsutredningen har därför enat sig örn att föreslå kostnadernas

hänförande till sjätte huvudtiteln, Verkliga utgifter, Diverse. Under samma

grupp av anslag synas vidare med fördel kunna sammanföras de utgifter, som

i enahanda syfte, med eller utan initiativ av civila luftskyddsutredningen,

kunna väntas bli erforderliga inom post- och telegrafverken samt inom vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens och byggnadsstyrelsens verksamhetsområden.

Under hänvisning till den sålunda verkställda utredningen och under betonande

av nödvändigheten att vidtaga de föreslagna åtgärderna, vilka av beredskapsutredningen

betraktas som ett absolut minimum, som ej kan underskridas

utan att allvarligt blottställa rikets säkerhet i krig, föreslår beredskapsutredningen

sålunda, att i det föregående upptagna och i särskild utredning

närmare detaljerade åtgärder vidtagas till en engångskostnad av

7,456,000 kronor och dragande en beräknad årskostnad av 381,800 kronor samt

att sålunda erforderliga medel anvisas å sjätte huvudtiteln.

1 den särskilda skrivelse den 27 januari 1937, varmed chefen för generalstaben

insänt beredskapsutredningens betänkande och förslag, anslöt sig

chefen för generalstaben till beredskapsutredningens förslag och förklarade

sig anse, att någon vägande erinran mot utredningens tekniska resultat icke

kunde göras. Efter att ha erinrat, att den verkställda utredningen endast

anginge av riksdagen redan beslutade elektrifieringar och att kompletterande

utredning redan påbörjats i anledning av den då ifrågasatta elektrifieringen

av järnvägslinjerna Ånge—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—

Uddevalla, hemställde chefen för generalstaben, att Kungl. Majit måtte till

riksdagen avlåta proposition örn anslag för budgetåret 1937/1938 för genomförande

av beredskapsorganisation i enlighet med utredningsmännens förslag

med dels 7,460,000 kronor till engångskostnader, dels 382,000 kronor till

löpande årskostnader.

Järnvägsstyrelsen har i sin förut nämnda skrivelse den 29 januari 1937

framhållit, att från järnvägsstyrelsens sida icke någon vägande erinran kunnat

göras mot utredningens tekniska resultat och finansiella förutsättningar.

Järnvägsstyrelsen fortsätter härefter:

Då därjämte å ena sidan det försvarspolitiska läget synes kräva en snar

lösning av ifrågavarande problem samt å andra sidan det med hänsyn till de

föreslagna åtgärdernas syfte förutsättes relativt moderata kostnader, får

järnvägsstyrelsen med understrykande av de av utredningsmännen framförda

förslagen hos Kungl. Majit hemställa örn vidtagande av åtgärder för tryggande

av kraftverken och järnvägstrafiken i krig i enlighet med beredskapsutredningens

förslag. Häri synes järnvägsstyrelsen då böra inbegripas även anordnandet

av betryggande luftvärn för de viktigare kraftverken ehuru den

sistnämnda frågan lär kräva en särskild utredning. De i det bifogade betänkandet

eljest framförda förslagen synas däremot kunna genomföras utan

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

tidsutdräkt. Järnvägsstyrelsen måste dock härvidlag erinra om vad järnvägsstyrelsen

i yttrande av den 19 december 1935 anfört beträffande anordnandet

och hållandet av ångdriftsreserv vid linjer i elektrisk driftsform.

Styrelsen vidhåller sina i detta yttrande framförda synnerliga betänkligheter

beträffande det praktiska värdet av en sådan åtgärd och vill därför framhålla

angelägenheten av, att de beredskapsåtgärder, som sakkunniga avse för

tryggande av den elektriska driftsformens upprätthållande, i stället omedelbart

vidtagas i full omfattning, så att behovet av ångdriftsreserv vid de elektrifierade

bandelarna, efter vad sakkunniga antyda, kan utlösas. Går man så

tillväga skulle också de inbesparade kostnaderna för anordnandet ocly hållandet

av ångdriftsreserv tydligen kunna räknas bland annat kostnaderna

för anordnande av luftvärn vid kraftverken till godo.

Slutligen må framhållas, att de avgivna förslagen endast hänföra sig till

redan av riksdagen beslutade elektrifieringar, varför kompletterande utiedningar

krävas i samband med varje nytt elektrifieringsförslag. En sådan

utredning, avseende de genom järnvägsstyrelsens skrivelse den 16 januari

1937 ifrågasatta elektrifieringarna av linjerna Ånge—Långsele, Bräcke—Östersund,

Långsele—Boden och Göteborg—Uddevalla, har påbörjats och resultatet

därav kommer att snarast möjligt meddelas.

Järnvägsstyrelsen får på anförda och av beredskapsutredningen närmare

utformade skäl hemställa,

dels att Kungl. Majit måtte till riksdagen avlåta proposition örn anslag

för genomförande av en beredskapsorganisation vid järnvägarna och vattenfallsverket

i enlighet med utredningsmännens förslag och att härför för budgetåret

1937/1938 begäres ett anslag örn 5,660,000 kronor (de sakkunnigas

förslag 7,460,000 kronor minskat med kostnaden för ångloksreserven 1,800,000

kronor), samt

dels att Kungl. Majit måtte samtidigt begära ett löpande arsanslag av

160,000 kronor (de sakkunnigas förslag 382,000 kronor minskat med kostnaden

för ångloksreserven 222,000 kronor).

Mot vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört har föredraganden av ärendet tjf.

byråchefen R. Kempff anmält i visst avseende avvikande mening och anfört, att

även beredskapsutredningen betecknat sådana dubbla driftformer vid de

elektrifierade järnvägarna, varemot järnvägsstyrelsen gjort invändning, såsom

olämpliga i större omfattning och på den grund såsom reserv för den elektriska

driften å huvudlinjerna sökt planlägga en genomgående trafik å ånglinjer

med hög trafikkapacitet från sydligaste till nordligaste Sverige. Detta

hade också lyckats för utredningen i så måtto, att den tvungits att anordna

dubbeldrift endast på en kortare sträcka, där ångdriften baseras på direkta

lokturer mellan ändpunkterna, vilka bägge hava anordningar för ånglokstjunst,

och där sålunda de väsenligaste svårigheterna bortfalla.

I skrivelse den 28 januari 1937 meddelar vattenfallsstyrelsen, att den för sin

del vore villig att påtaga sig utgifterna för de anläggningar, som enligt beredskapsutredningen

skulle falla på styrelsens lott.

Efter det 1937 års riksdag sedermera (skrivelse nr 125) nied bifall till

Kungl. Maj:ts proposition, nr 103, fattat beslut örn elektrifiering av linjerna

Ånge—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla ha chefen för

generalstaben och järnvägsstyrelsen med särskilda skrivelser den 7 respektive

3 april 1937 inkommit med den av samma särskilda sakkunniga ut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 54.

arbetade kompletterande utredning rörande försvarsberedskapen vid statens

järnvägar, varom förmäles i generalstabschefens och järnvägsstyrelsens i det

föregående omnämnda skrivelser den 27 och 29 januari 1937.

Beredskapsutredningen anför i sitt den 27 februari 1937 dagtecknade betänkande,

att den vid den kompletterande utredningen utgått från samma

förutsättningar som tidigare och sökt fullt konsekvent utbygga den tidigare

föreslagna beredskapsorganisationen. På grund av den begränsade tid, som

stått utredningen till buds, och årstidens olämplighet för terrängrekognosceringar

i Norrland hade dylika endast i mycket begränsad utsträckning

kunnat utföras, och det hade varit nödvändigt att uppgöra vissa kostnadsberäkningar

endast med stöd av under den tidigare utredningen kalkylerade

resultat. Beredskapsutredningen anför härefter:

Beräkningsgrunderna beträffande den sannolika skadegörelsen å bansträckorna

gälla i oförändrat skick såsom underlag för de utförda beräkningarna

angående det ökade omfånget av de planlagda åtgärderna.

Ben allmänna form, som i det tidigare betänkandet givits frågan örn

kraftverkens skyddande, har gjort, att beredskapsutredningen här endast har

att tillägga en erinran örn, att kraftverkens betydelse ökas i samma mån,

som elektrifieringen av järnvägar, industrier och näringslivet i övrigt fortskrider.

Det befintliga nätet av överföringsledningar måste på vissa punkter utökas

med hänsyn till de föreslagna elektrifieringarna, varför jämväl beredskapsåtgärderna

måste fullständigas i motsvarande omfattning

Samtliga de nu föreslagna inmatningsstationerna komma att förses med

rörliga omformare och transformatorer. Något behov av ytterligare omformare

förefinnes från beredskapssynpunkt icke utöver vad järnvägsstyrelsen

i sin ovannämnda skrivelse den 16 januari 1937 förutsatt, inklusive de 4 omformareaggregat,

som enligt samma skrivelse erfordras för upprätthållande

av erforderlig trafikkapacitet i krigstid. Däremot synes det beredskapsutredningen

nödvändigt, att en transformator anskaffas för reservändamål. Likaså

anses vissa skyddsarbeten erforderliga även å dessa linjer.

Utredningar örn beredskapsåtgärderna för banan och stationerna ha redan

tidigare utförts för hela bannätet, varför det nu endast gällt att för de till

elektrifiering föreslagna linjerna utöka den föreslagna organisationen med

reparationspersonal, montagetåg och elektromateriel i reserv; allt enligt

samma grunder som i den tidigare utredningen förutsatts.

Yad ångloksreserven beträffar hade beredskapsutredningen fullföljt sina

undersökningar enligt samma grunder som tidigare. Det hade därvid visat

sig, att i byggnadsalternativ I, omfattande elektrifieringen av linjerna Ånge

-—Långsele och Bräcke—Östersund, samt byggnadsalternativ II, omfattande

linjen Långsele—Boden, praktiskt taget ingen förändring inträdde i summa,

behovet ånglok för statens järnvägar, vilket innebure att samtliga de starka

ånglok, som i fredstrafiken genom elektrifieringen frigjordes, borde överföras

till ångloksreserven, nämligen

byggnadsalternativ I ................................. 14 B, 11 E och 4 L = 29 lok

» II ................................. 23 B, 6 E » 3 L = 32 »

Summa 37 B, 17 E och 7 L = 61 lok

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majlis proposition nr 54.

Utredningen anför i anslutning härtill:

Härvid har räknats med Inlandsbanans mellan Mora och Gällivare anordnande

såsom reservförbindelse för den elektrifierade huvudlinjen Krylbo

—Boden. Då de stora penningsummor, som riksdagen främst med hänsyn

till försvarsberedskapen anslagit till inlandsbanebygget, skulle vara relativt

bortkastade utan tillgång till de ånglok, som erfordras för dess trafikerande,

har det synts beredskapsutredningen vara en nödvändig konsekvens av de

tidigare riksdagsbesluten att tillgodose Inlandsbanans behov av ånglok. Denna

uppfattning skärpes ytterligare av det förhållandet, att de grundläggande

besluten örn inlandsbanebygget fattades under tider, då faran från luften

ännu icke gjort stambanan genom övre Norrland så sårbar, som den nu måste

anses vara, och då ännu icke frågan uppkommit örn utbytande av den relativt

säkra ångdriften mot en för anfall från luften långt mera känslig driftsform.

Dessa förhållanden ha givit Inlandsbanan större betydelse för folkhushållningen

i övre Norrland under krigstid och för landets rent militära försvar än

den förutsattes få, då dess byggande beslöts. Inlandsbanans utrustande för

stark trafik kräver utom lok jämväl särskilda åtgärder för säkerställande av

tillgången på stenkol samt för vissa stationära anordningar å lokstationerna.

I beredskapsutredningens tidigare betänkande hava framhållits svårigheterna

att i längden säkra tillgången på ångloksutbildad personal. Dessa

svårigheter komma att starkt stegras efter ett genomförande av ytterligare

elektrifieringar och ha tvungit beredskapsutredningen att föreslå relativt omfattande

åtgärder.

Byggnadsalternativ IY, omfattande elektrifieringen av linjen Göteborg—

Uddevalla föranleder inga nya krav på ökad ångloksreserv.

I anslutning till sålunda verkställda utredningar har beredskapsutredningen

även företagit kompletterande kostnadsberäkningar, vilka sluta på för

engångskostnader

byggnadsalternativ I .................................... 960,000 kronor

» II 2,034,600

» IY 34,300 » samt för

årskostnader

byggnadsalternativ I .................................... 102,000 kronor

» II .................................... 145,050

IV .................................... 300

I fråga örn finansieringen framlägger beredskapsutredningen samma förslag

som beträffande kostnaderna för de i den tidigare utredningen föreslagna

åtgärderna.

Chefen för generalstaben hemställer efter samråd med t. f. chefen för försvarsstaben

och efter att särskilt ha understrukit vad utredningsmännen anfört

örn reservförbindelsen över Inlandsbanan mellan Mora och Gällivare, att

Kungl. Majit, sedan riksdagen dåmera beslutat örn elektrifiering av bansträckorna

Ånge—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla,

måtte till riksdagen avlåta proposition örn anslag för budgetåret 1938/1939

av dels (960,000 + 35,000) 995,000 kronor, utgörande engångskostnaderna för

försvarsberedskapen å linjerna Ånge—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla,

och dels (102,000 + 300) 102,300 kronor för löpande årskostnader

för försvarsberedskapen för samma bansträckor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 54.

Samtidigt hemställer chefen för generalstaben, att i händelse av beslut örn

elektrifiering av sträckan Långsele—Boden proposition måtte avlåtas till

riksdagen örn anslående av ytterligare 2,035,000 kronor för engångskostnad

och 145,000 kronor till löpande årskostnader för ordnande av beredskapstjänsten

å nämnda bansträcka.

Järnvägsstyrelsen anför i sin skrivelse den 3 april 1937, att då den kompletterande

utredningen innebure ett konsekvent fullföljande av beredskapsorganisationen

enligt de principer, som legat till grund för beredskapsutredningens

tidigare avgivna förslag, styrelsen icke hade någon anledning att

frångå den inställning, som styrelsen i sitt utlåtande den 29 januari samma år

intagit till de föreslagna åtgärderna för beredskapen vid de elektriska anläggningarna,

varför beredskapsutredningens förslag i dessa avseenden även

nu tillstyrktes. Rörande ångloksreserven anför styrelsen:

Beträffande organiserandet av en särskild ångloksreserv har däremot järnvägsstyrelsen

i sitt sistnämnda utlåtande framfört sina synnerliga betänkligheter

beträffande det praktiska värdet av en sådan åtgärd och i stället förordat

ett så snabbt genomförande av de föreslagna beredskapsåtgärderna på

det rent elektriska området, att behovet av ångloksreserv vid de elektrifierade

bandelarna skulle kunna utlösas. Detta gäller även i den män den fortsatta

beredskapsutredningen avser ångloksreserv vid de nu närmast ifrågavarande,

till elektrifiering beslutade linjerna Ånge—Bräcke—Östersund och Bräcke—

Långsele samt Göteborg—Uddevalla. Annorlunda ställer sig dock frågan,

när hållandet av ångloksreserv, enligt beredskapsutredningen, är avsedd för

linjer i bibehållen ångdriftform till förstärkande vid of redsbehov av dessa

linjers trafikkapacitet. Styrelsen kan lämna förslaget örn förstärkt ångloksorganisation

för sålunda berörda linjer utan erinran, enär det då är fråga

endast om utökning av driftapparaten å linje i samma driftform och anordnandet

och vidmakthållandet av organisationen alltså icke medför några större

tekniska och administrativa svårigheter.

Ifråga örn kostnaderna såväl för en sådan förstärkt ångloksorganisation

som för beredskapsorganisationen i övrigt vidhåller järnvägsstyrelsen emellertid

givetvis sin även av beredskapsutredningen hävdade uppfattning, att

dessa icke böra drabba statens järnvägars kapitalöknings- eller driftkostnadsstat

utan böra i riksstaten upptagas under »verkliga utgifter» under sjätte

huvudtiteln.

Med närmare prövning av frågan örn förstärkt ångloksorganisation för

linjer i ångdriftform, som kunna beröras, torde emellertid böra kunna anstå,

tills frågan örn elektrifiering av stambanelinjen Långsele—Boden kan komma

att aktualiseras.

Styrelsen anser sig därför icke nu kunna i sin helhet tillstyrka de av

beredskapsutredningen föreslagna anslagen för beredskapsorganisationen för

linjerna Ånge—Långsele med Bräcke—Östersund (engångsanslag, 995,000

kronor, löpande årsanslag 103,000 kronor) utan endast den del av dessa som

berör de rent elektriska anläggningarna. Avgörandet örn ångloksreserven

för Inlandsbanan bör enligt styrelsens uppfattning enhetligt avgöras först i

samband med beslutet örn en eventuell elektrifiering av linjen Långsele—

Boden.

Järnvägsstyrelsen har på anförda och av beredskapsutredningen närmare

utformade skäl hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i samband med anslagsäskandena

för fortsatt elektrifiering till 1938 års riksdag intaga i proposi
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 54.

tionen även ett engångsanslag av 220,000 kronor och ett löpande årsanslag

av 2,000 kronor för beredskapsorganisationen vid linjerna Ånge—Långsele

med Bräcke—Östersund samt Göteborg—Uddevalla.

Mot vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört har föredraganden i ärendet tjf.

byråchefen Kempff under hänvisning till sin reservation till styrelsens skrivelse

den 29 januari 1937 anmält avvikande mening och till stöd för denna anfört, att

beredskapsutredningen, som på ett övertygande sätt påvisat behovet av ångloksreserv

för Inlandsbanan, beräknat, att de genom de sist beslutade elektrifieringarna

övertaliga ångloken skulle disponeras för detta ändamål. Det

syntes därför vara en välbetänkt åtgärd att samtidigt bestämma om elektrifieringen

och örn lokens användning och icke uppskjuta beslutet om ångloksreserv

till en oviss tidpunkt längre fram.

Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 13 april 1937 biträtt generalstabschefens

hemställan att, i vad berör styrelsens verksamhetsområde, medel måtte

ställas till förfogande för utförande av de föreslagna beredskapsåtgärderna.

De i det föregående anförda av beredskapsutredningen beräknade kostnaderna

för de föreslagna åtgärderna för försvarsberedskap vid statens järnvägar

ha grundats på 1936 års prisnivå. På grund av den därefter inträffade

prisstegringen ha kompletterande beräkningar måst verkställas. Dessutom har

beträffande kostnadernas fördelning på olika budgetår i samband med omräkningen

verkställts utredning rörande erforderlig leveranstid för i beredskapsplanen

upptagen materiel samt för lokrevisionen erforderlig tid. Resultatet

av de verkställda omräkningarna har av järnvägsstyrelsen framlagts i en promemoria

den 30 oktober 1937. I promemorian anför järnvägsstyrelsen efter att

ha erinrat örn den ställning styrelsen intagit i sina tidigare skrivelser den 29

januari och 3 april 1937 till frågan örn ångloksreserven, att sedan dessa skrivelser

ingivits Inlandsbanan — den statsbanelinje, som i främsta rummet är i

behov av en dylik förstärkt ångloksorganisation—i sin helhet öppnats för trafik,

samt att riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts proposition rörande elektrifieringen

av linjerna Ånge—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla,

därvid i propositionen bland annat framhållits att anledning funnes att förutsätta,

att linjen Långsele—Boden komme att elektrifieras i följd med nu pågående

elektrifieringar samt att förslag härom finge framläggas vid lämplig

tidpunkt. Härefter fortsätter järnvägsstyrelsen:

För det fall att det under sådana förhållanden kan synas lämpligt, att frågan

örn förstärkt ångloksreserv för linjer i ångdriftsform upptages till behandling

samtidigt med frågan örn beredskapsåtgärder i övrigt har styrelsen velat lämna

följande reviderade och kompletterande uppgifter.

De i chefens för generalstaben, vattenfallsstyrelsens och järnvägsstyrelsens

ovan angivna skrivelser beräknade kostnaderna hänförde sig till 1936 års

prisnivå, varjämte skiljaktigheter förefunnos mellan å ena sidan chefens för

generalstaben och vattenfallsstyrelsens förslag och å andra sidan järnvägsstyrelsens

förslag, beroende på att i järnvägsstyrelsens förslag icke upptagits

frågan örn ångloksreserv vid de elektrifierade linjerna.

Omräkning har därför skett av beräknade kostnader med hänsyn till nuvarande

prisnivå, och därvid har inkluderats frågan om förstärkt ångloks
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 54.

organisation vid linjer i ångdrift. De inom järnvägsstyrelsen beräknade kostnaderna

framgå då av nedan angivna sammanställning.

Beräknade engångs- och årskostnader.

Bcredskapsåtgärd

Engångs-

kostnader

Kronor

Års-

kostnader

Kronor

A. Överföringsledningar.

Reservmateriel för primär- och sekundärstationer............

264,000

Reservmateriel i centralförråd ..............................

343,000

Verktyg och hjälpmateriel..................................

132,000

Reservmateriel för Malmbanan..............................

Summa

106,000

845,000

B. Inmatningsstationerna.

Skyddsåtgärder och arbeten ................................

202,000

6,000

Omformareaggregat ........................................

2,275,000

38,000

Transformatorer m. m.......................................

645,000

13,000

Ledningsmateriel ..........................................

145,000

3,000

Summa

3,267,000

60,000

C. Bana och stationer.

Spårm ateriel................................................

822,000

Materiel för högspänningsledningar ........................

234,000

Materiel för växel- och signalsäkerhetsanläggningar ........

Telefon (telegrafmateriel)....................................

638,000

225,000

Verktyg, utrustning, transportmedel ........................

537,000

20,000

Summa

2,456,000

20,000

I). Förstärkt dngloksorganisation vid Inlandsbanan.

För lokens uppreparering ..................................

3,060,000

84,000

3.5 procent ränta å kapitalvärdet............................

—

Uppställningsplatser och verkstadsändring ..................

133,000

5,000

Underhåll och provkörningar................................

—

106,000

För personalens övningar ..................................

—

110,000

Reservdelar ................................................

65,000

För ökad koltillgång vid banan ............................

65,000

40.000

Summa

3,323,000

345,000

Summa summarum

9,891,000

425,000

Ovan angivna kostnader med undantag för de under D angivna hänföra sig.

till den s. k. beredskapsutredningen, i vilken närmare motivering förefinnes

för de olika utgiftsposterna. Omräkning har dock verkställts till nuvarande

prisnivå. Samtidigt härmed hava vissa begränsningar av de föreslagna beredskapsåtgärderna

ansetts möjliga, och motsvarande minskningar i de beräknade

kostnaderna verkställts, nämligen.

Under »A. överföringsledningar» upptogs i de ursprungliga förslagen en

kostnad av 310,000 kronor till reservmateriel för privata kraftföretag.

Vattenfallsstyrelsen har i sin underdåniga skrivelse den 28 januari 1937 i

denna fråga anfört:

»Styrelsen finner det önskvärt att närmare undersökning verkställes rörande

frågan, i vad mån reservmateriel för de enskilda kraftföretagens överföringsanläggningar

skall anskaffas genom dessa företag eller genom statens försorg

och vill, i den mån det så erfordras, medverka vid en sådan utredning.»

Ehuru dylik reservmateriel fortfarande måste anses erforderlig för nämnda

kraftföretag, har efter förnyad omprövning och samråd med chefen för försvarsstaben

vid denna reviderade beräkning icke längre förutsatts, att kost
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr 54.

naderna för en sådan anskaffning av reservmateriel skulle bestridas av statsmedel.

Engångskostnaderna lia med anledning härav minskats med 310,000

kronor.

Under »B. Inmatningsstationerna» hava kostnaderna beräknats dels med

hänsyn till ett färre antal omformareaggregat än tidigare, dels hava några

avsättningar för förnyelse av reservomformare och reservtransformatorer icke

medtagits. Det av den s. k. beredskapsutredningen angivna minimibehovet av

reservomformare (9 stycken) har, sedan numera ökad tillgång på rörliga omformare

finnes i fred, begränsats till 7. Engångskostnader och årsanslag hava

beräknats med hänsyn härtill.

Under »D. Förstärkt ånglolcsorganisation vid Inlandsbanan» hava kostnaderna

beräknats i huvudsak enligt samma grunder som i den s. k. beredskapsutredningen.

Skiljaktigheterna i kostnadshänseende betingas av -—

frånsett omräkningen till nuvarande prisnivå — å ena sidan vissa ändringar

av det beräknade lokbehovet, å andra sidan därav, att den förstärkta ångloksorganisationen

uteslutande avses för linjer i ångdrift, varigenom kostnader

för stationära anläggningar vid elektrifierade linjer bortfallit.

I fråga örn de sålunda beräknade kostnadernas fördelning på olika budgetår

framhåller järnvägsstyrelsen, att såväl chefen för generalstaben som järnvägsstyrelsen

i sina i det föregående omnämnda skrivelser framhållit vikten

av de avsedda beredskapsåtgärdernas snara genomförande samt att det försvarspolitiska

läget icke syntes medgiva, att beredskapsåtgärderna i konjunkturutjämnande

syfte ställdes på framtiden eller att kostnaderna fördelades

över en längre tidsperiod i annan mån än som betingades av erforderliga

leveranstider för den avsedda materielen och möjligheterna att utföra

erforderliga arbeten. Härom anför järnvägsstyrelsen:

En närmare undersökning av hithörande förhållanden har givit vid handen,

att kostnaderna för omformareaggregat och transformatorer ävensom för

avsedda lokreparationer böra fördelas på tre budgetår, medan däremot övriga

engångskostnader böra i sin helhet beräknas för nästkommande budgetår.

Engångskostnadernas uppdelning på olika budgetår framgår närmare av

följande sammanställning.

Beredskapsåtgärd

Engångskostnad under budgetåret

1938/1939 1939/1940 1940/1941

Summa

Kronor

A. Överföringsledningar ..........

845,000

845,000

B. Inmatningsstationerna..........

1,369,000

1,464,000

434,000

3,267,000

C. Bana och stationer ............

2,456,000

—

—

2.456,000

D. Förstärkt ångloksorganisation . .

1,283,000

1,020,000

1,020,000

3,323,000

Summa

5,953,000

2,484,000

1,454,000

9,891.000

De beräknade årskostnaderna äro i viss utsträckning avsedda för beredskapsmaterielens

förnyelse och vård och kunna på grund härav under första

året beräknas till avsevärt lägre belopp än under följande år. Sålunda böra

under första året, innan ännu materielen levererats, inga årskostnader beräknas

för omformare och transformatorer. Icke heller för personalens

övningar böra några medel beräknas under första året. På grund härav bortgå

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 54.

68 88 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

18 Kungl. Majus proposition nr 54.

från de beräknade årskostnaderna (38,000 + 13,000 + 110,000) 161,000 kronor

och böra årskostnaderna under första året endast beräknas till 264,000 kronor.

Körande beredskapsutredningens i det föregående omnämnda förslag, att

kostnaderna för försvarsberedskapen vid statens järnvägar skulle upptagas

under sjätte huvudtiteln, anför järnvägsstyrelsen, att huvuddelen av kostnaderna

vore av den art, att anslagen härför borde disponeras av järnvägsstyrelsen.

Vissa utgiftsposter åter syntes vara att hänföra till vattenfallsstyrelsens

verksamhetsområde. Sålunda syntes anslagen för överföringsledningar

med undantag för malmbanan (engångsanslag 739,000 kronor budgetåret

1938/1939), för transformatorer (engångsanslag 264,000 kronor för vartdera

av budgetåren 1938/1939 och 1939/1940 samt 84,000 kronor för budgetåret

1940/1941 och årsanslag 13,000 kronor från och med andra året) samt för

viss ledningsmateriel (engångsanslag 80,000 kronor budgetåret 1938/1939

och årsanslag 2,000 kronor) böra disponeras av vattenfallsstyrelsen, medan

anslagen i övrigt borde disponeras av järnvägsstyrelsen. Denna fördelning

syntes järnvägsstyrelsen emellertid icke böra ske i riksstaten -—- vari fastmer

syntes böra upptagas ett enda anslag för engångskostnader och ett för årskostnader

— utan borde överlåtas åt Kungl. Majit, genom vilken anordning

ock vunnes större möjligheter att möta oberäknade kostnadsändringar. Vad

beträffar anslagens natur syntes — med hänsyn bland annat till vad som

bestämts angående anslagen till det civila luftskyddet -— ingen tvekan behöva

råda. Anslagen till engångskostnader borde sålunda anvisas som reservationsanslag

och anslagen till årskostnader såsom förslagsanslag.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, anse såväl de militära myndigheterna

som järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen särskilda åtgärder

nödvändiga för att trygga järnvägsdriftens snabba återupptagande vid inträffad

skada å de elektriska anläggningarna. De av beredskapsutredningen

föreslagna, av de nämnda myndigheterna tillstyrkta åtgärderna avse säkerställande

av möjligheterna dels att genom snabb reparation eller genom

ersättning av materiel och maskiner åter sätta skadade anläggningar i funktionsdugligt

skick, dels att överflytta transporterna från skadade elektrifierade

linjer till ångdrivna linjer. Säkerställandet av dessa möjligheter

skulle enligt beredskapsutredningen erfordra dels uppläggande av vissa materialreserver,

dels anskaffande av reservmaskiner, rörliga omformareaggregat

och transformatorer, dels upprätthållande av en reservpark av lämpliga

ånglokomotiv, dels slutligen organiserande av reparationslag samt upprätthållande

av en för ångloktjänst utbildad personal av lämplig storlek. Enligt

senast verkställda beräkningar skulle engångskostnaden för denna försvarsberedskap

belöpa sig till i runt tal 9,890,000 kronor samt de löpande årliga

kostnaderna till 425,000 kronor. Den föreslagna ångloksreserven kan, örn den

upprättas, enligt utredningen fungera i omkring 30 år med de beräknade årskostnaderna.

I de här angivna summorna äro icke, såsom i beredskapsutredningens

tidigare beräkningar, upptagna kostnader för reservmateriel till

enskilda kraftverk.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

Den verkställda utredningen har icke berört frågan om skydd för kraftverken,

rörande vilken fråga vattenfallsstyrelsen, som tidigare omnämnts,

enligt beslut av Kungl. Majit den 28 maj 1937 i samråd med chefen för

försvarsstaben verkställt särskild, den 11 januari 1938 avlämnad utredning.

Beredskapsutredningen har emellertid förklarat, att den funnit kraftverkens

skyddande utgöra en förutsättning för upprätthållande av såväl järnvägarnas

som industriens verksamhet i krigstid i sådan utsträckning, som kan anses

nödvändig.

Det framgår vidare av redogörelsen, att de erforderliga engångsanslagen

icke föreslås anvisade under ett budgetår. För första budgetåret 1938/1939

föreslås ett anslag av i runt tal 5,950,000 kronor, medan för budgetåren

1939/1940 och 1940/1941 skulle anvisas respektive 2,485,000 och 1,455,000

kronor i runda tal. Dels på grund härav och dels av andra skäl nedgå också

de löpande årskostnaderna för första budgetåret, för vilket förslaget upptager

anvisande av ett anslag av 264,000 kronor. Anledningen till denna uppdelning

är, att de ifrågakommande verkstäderna icke förmå leverera de i utredningen

beräknade reservmäskinerna på så kort tid som under det kommande

budgetåret.

Det är otvivelaktigt av vikt, icke blott ur det rent militära försvarets

synpunkt, att under krigstid i möjligaste män trygga järnvägarnas drift.

Näringslivet är i betydande omfattning uppbyggt och lokaliserat på grundvalen

av järnvägarnas existens och därmed förefintliga transportmöjligheter.

Därest driften å järnvägarna i större eller mindre omfattning omöjliggjordes,

skulle även näringslivet i övrigt till en viss grad lamslås, enär företagens

möjligheter såväl att erhålla för produktionen nödvändiga materiel

och förbrukningsartiklar som ock att distribuera tillverkade varor skulle försvåras.

Jag finner mig därför böra tillstyrka, att en försvarsberedskap upprättas

och upprätthålles vid statens järnvägar.

Emellertid har jag efter samråd med chefen för finansdepartementet funnit

mig böra föreslå kostnadernas fördelning över ett större antal budgetår än

vad som föreslagits i järnvägsstyrelsens promemoria den 30 oktober 1937.

För en sådan fördelning över flera budgetår synes mig tala bland annat den

omständigheten, att de för leveranser ifrågakommande verkstäderna och företagen

för närvarande äro starkt sysselsatta och endast med svårighet kunna

fullgöra leveranserna. De verkställda beräkningarna innesluta dessutom, såsom

beredskapsutredningen framhåller, en viss säkerhetsmarginal. Jag avser

emellertid att upptaga de efter ett anslag av 2,000,000 kronor för kommande

budgetår återstående kostnaderna för ifrågavarande försvarsberedskap i den

anslagsplan för utvidgning av statens investeringsverksamhet under en eventuellt

inträffande depressionsperiod, som senare kommer att föreläggas riksdagen.

Det torde nämligen kunna antagas, att därest ett konjunkturomslag inträffar,

ifrågavarande företag skulle få väsentligt lättare att leverera för försvarsberedskapen

nödvändiga materiel och maskiner och för övrigt även vara

i behov av beställningar för att sysselsätta arbetarestammen. Av förenämnda

skäl anser jag mig böra tillstyrka, att anslag till engångskostnaderna av

2,000,000 kronor för nästa budgetår begäres hos riksdagen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 54.

Då anslaget till engångskostnaderna blir mindre än vad järnvägsstyrelsen

föreslagit, synes härav böra följa, att även anslaget till löpande årskostnader

for forsta budgetåret sänkes. Jag föreslår, att till löpande årskostnader för

budgetåret 1938/1939 äskas ett anslag av 200,000 kronor.

Rörande den av beredskapsutredningen behandlade frågan, huruvida i

anslaget till engångskostnaderna skola avses medel till reservmateriel jämväl

för de enskilda kraftverkens överföringsledningar, eller om dessa företag böra

själva hålla en krigsreserv för överföringsledningar, är jag för närvarande

icke beredd att framlägga förslag. Ställning till detta spörsmål synes mig

lämpligen böra tagas i samband med frågan om skydd för kraftverken. Utredningen

härom har nämligen omfattat jämväl de mera betydande enskilda

och kommunala kraftverken.

I likhet med beredskapsutredningen förutsätter jag, att ingen försäljning

av for forsvarsberedskapen lämpliga lokomotiv till utlandet äger rum, innan

slutligt beslut fattats i frågan örn forsvarsberedskapen med däri ingående

ångloksreserv.

Den förändring av uppskovskungörelsen, som beredskapsutredningen föreslagit,

har redan vidtagits genom kungörelse den 14 augusti 1937 (nr 773).

Beträffande anslagen till forsvarsberedskapen torde det få anses klart, att

de icke giva upphov till tillgångar, som kunna upptagas bland statens järnvägars

räntepliktiga kapital. I statsverkspropositionen är det beräknade anslaget

av 2,000,000 kronor till engångskostnader upptaget å kapitalbudgeten

under statens järnvägar. Samma belopp beräknas för investeringens omedelbara

avskrivning. I fråga örn de löpande årskostnaderna synas mig dessa lämpligen

böra i enlighet med beredskapsutredningens förslag upptagas å sjätte

huvudtiteln under rubriken diverse, där det beräknade anslaget i statsverkspropositionen

upptagits. I enlighet med järnvägsstyrelsens förslag torde anslaget

till engångskostnader få anvisas som reservationsanslag. Däremot synes

mig skäl icke föreligga att giva anslaget till de löpande årskostnaderna förslagsanslags

natur, enär utgifterna för ändamålet icke synas mig i sådan grad

svårberäkneliga, att detta är motiverat.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels till försvarsberedskap vid statens järnvägar å kapitalbudgeten

under rubrik statens järnvägar för budgetåret

1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av ...... kronor 2,000,000;

dels och till försvarsberedskap vid statens järnvägar å sjätte

huvudtiteln under rubrik diverse för budgetåret 1938/1939 anvisa

ett ? eservationsanslag av ............................. kronor 200 000

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Hansson.

Stockholm 1038. K. L. Beckman» Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:88 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående försvarsberedskap vid statens järnvägar. s. 1 i texten
  2. SU 1938:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis framställningar angående försvarsberedskap vid statens järnvägar. s. 1 i texten