Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 56

1938-01-21 · 49 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 46 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:56, Kungl. Maj:ts proposition nr 56

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

1

NT 56.

Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av flygteknisk

försöksanstalt; given Stockholms slott den 21 januari

1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

MajU Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21

januari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

I årets statsverksproposition (tionde huvudtiteln, punkt 29, och kapitalbudgeten,

bil. 9, punkt 5) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, till utrustning m. m. för flygteknisk

försöksanstalt respektive till uppförande av byggnader för anstalten för

budgetåret 1938/1939 beräkna dels ett reservationsanslag av 150,000 kronor

dels ock ett dylikt anslag av 742,000 kronor. Sedan utredningen i ärendet

slutförts, torde jag nu ånyo få anmäla detsamma.

Frågan om inrättande av en anstalt av förevarande slag har vid skilda

tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Redan i samband

med inrättande år 1928 av en professur i flygteknik vid tekniska

högskolan var frågan under övervägande och Kungl. Majit framlade också

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 56. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 60.

i proposition nr 96 lill samma års riksdag förslag örn anvisande av anslag å

tillhopa 355,000 kronor till uppförande och inredning av ett flygtekniskt

laboratorium, avsett att förläggas till plats inom högskolans område. Förslaget

bifölls emellertid ej av riksdagen, som ansåg frågan om inrättande av

ett flygtekniskt laboratorium av den omfattning och med de uppgifter, vilka

i förslaget angivits, vara av beskaffenhet att böra betraktas som ett fristående

spörsmål, vars lösning ej med nödvändighet borde göras beroende av

anordnandet av undervisning och forskning i ämnet flygteknik vid högskolan

(skr. nr 98).

Sedermera upptogs frågan om inrättandet av ett flygtekniskt laboratorium,

enbart avsett att tjäna den vid tekniska högskolan bedrivna undervisningens

och forskningens intresse, av högskolans styrelse, som i skrivelser till Kungl.

Majit den 12 oktober 1928 och den 11 oktober 1929 gjorde hemställan om

utverkande av anslag för nämnda ändamål. Kungl. Majit framlade förslag

i ämnet genom proposition (nr 49) för 1930 års riksdag, och riksdagen anvisade

i enlighet med förslaget ett anslag å 103,000 kronor för uppförande,

inredning och utrustning av ett flygtekniskt laboratorium vid högskolan.

I skrivelse den 10 februari 1936 hemställde sedermera ingenjörsvetenskapsakademicn,

att Kungl. Majit måtte uppdraga åt särskilda sakkunniga

att utarbeta förslag till en huvudsakligen för tillgodoseende av flygindustriens

behov avsedd aerodynamik försöksanstalt samt i övrigt vidtaga åtgärder

för upprättande av en dylik anstalt. I berörda skrivelse framhöll ingenjörsvetenskapsakademien

bland annat följande:

Flygvapnets fredsbehov av flygplan kunde visserligen baseras på konstruktionslicenser

från utländska firmor, men detta förfaringssätt vore av

flera skäl icke en tillräckligt säker grund att bygga på i krig då man måste

räkna med att inportsvårigheter komme att uppstå och då de ständigt ändrade

krigsförhållandena komme att ställa nya krav på de flygplan, som insattes

under krigets gång. En självständig konstruktionsverksamhet på det

flygtekniska området finge därför anses som ett mål, vars snara förverkligande

måste eftersträvas. En dylik verksamhet måste, för att kunna fylla

sin uppgift under krigsförhållanden, organiskt och successivt uppbyggas

under en följd av fredsår. I fråga örn flygplan för civil användning syntes

enligt akademiens mening vårt land äga många förutsättningar att kunna

göra en insats i konkurrens med utlandet. Underlaget för en tillverkning avcivila

flygplan bleve emellertid vid en tillverkning på licens av utländska

typer med största sannolikhet inskränkt till vårt lands eget behov, enär en

export av licensbyggda flygplan torde vara utesluten. Det inhemska behovet

av civilflygplan syntes emellertid en tid framåt förbliva av en så pass

begränsad omfattning, att det icke kunde uppbära ens en konkurrenskraftig

licenstillverkning inom landet. En bärkraftig inhemsk tillverkning av civila

flygplan måste sålunda komma att förutsätta exportmöjligheter och för

att en export skulle kunna upparbetas måste egna goda konstruktioner kunna

erbjudas. En svensk insats i fråga om civila flygplan vöre således beroende

av att förutsättningar skapades för att en självständig konstruktionsverksamhet

skulle kunna utvecklas i landet. Ur statens synpunkt måste

uppkomsten av en industri för tillverkning av civila flygplan anses som ett

mycket angeläget önskemål. Förutom betydelsen för landets hushållning

skulle en sådan industri medföra en förstärkning av försvarsberedskapen på

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

3

flygområdet genom att öka kadern av med flygplantillverkning förtrogen

personal. En i längden ofrånkomlig förutsättning för att en konstruktionsverksamhet

på det flygtekniska området skulle kunna bedrivas med utsikter

till med andra länder jämförliga tekniska resultat vore, att den svenska

flygindustrien finge tillgång till adekvata aerodynamiska försöks- och provningsmöjligheter,

som stöde i nivå nied dessa länders. De senaste årens

enorma utveckling av flygplanens prestanda (hastighet m. m.) gåve ett talande

vittnesbörd om den aerodynamiska laboratorieforskningens alltjämt

oförminskade betydelse. En del av de utländska laboratoriernas mera allmänna

försöksresultat publicerades visserligen och kunde alltså tillgodogöras

även av en svensk industri. För varje nykonstruktion erfordrades

emellertid, för att uppnå bästa resultat, modellförsök i vindtunnel, om icke

den betydligt dyrbarare, tidsödande och icke alltför ofarliga metoden att

prova sig fram i full skala skulle behöva anlitas. Då en industri icke kunde

förutsättas själv kunna bära de med inrättande av ett dylikt laboratorium

förenade engångskostnaderna, erfordrades därutinnan statens medverkan. I

alla länder, där dylika försöksanstalter funnes, hade dessa också inrättats

genom statens försorg.

Över ingenjörsvetenskapsakademiens ifrågavarande framställning avgåvo

flvgstyrelsen, rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och kommerskollegium

infordrade utlåtanden. Vid kommerskollegii utlåtande var

fogat ett av ämbetsverket från tekniska högskolans lärarkollegium införskaffat

yttrande i ämnet.

De sålunda hörda myndigheterna uttalade sin anslutning till ingenjörsvetenskapsakademiens

framställning.

Vid föredragning av ärendet den 13 november 1936 anförde jag till statsrådsprotokollet

bland annat följande:

Det syntes uppenbart, att det måste vara av stor betydelse för utvecklingen

i vårt land av en flygindustri, som byggde sin verksamhet på inhemska

konstruktioner, att möjligheter för flygteknisk forskning och experimentverksamhet

bereddes inom landet i större omfattning än vartill tillfälle

nu gåves vid det enbart för tekniska högskolans behov inrättade flygtekniska

laboratoriet. Skulle vår flygindustri vara i stånd att i tekniskt

hänseende hålla jämna steg med utvecklingen utomlands — ett önskemål

som vore av vikt ej minst ur försvarsberedskapens synpunkt — måste den

flygtekniska forskningen ha till sitt förfogande en anläggning av den omfattning,

att ett fruktbärande resultat kunde vinnas. Det läge emellertid

i öppen dag, att tillkomsten av ett sådant laboratorium i sin tur krävde, att

flygindustrien verkligen ginge in för den ifrågavarande konstruktiva verksamheten

och sålunda skapade möjligheter för ett praktiskt utnyttjande av

den vetenskapliga institutionen. Innan garantier vunnits att så skedde, borde

laboratoriet ej komma till stånd.

Frågan vore av beskaffenhet att kräva en närmare utredning, som torde

snarast igångsättas.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande samma dag tillkallade jag i anslutning

till det sålunda anförda professorn vid tekniska högskolan I. V. Malmer

för att inom handelsdepartementet verkställa utredning rörande inrättande

av en vetenskaplig försöksanstalt för flygindustriens behov.

Till fullgörande av detta uppdrag har utredningsmannen den 16 september

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

1937 avgivit betänkande med förslag angående inrättande av en flygteknisk

försöksanstalt.

över ifrågavarande betänkande med förslag hava yttranden avgivits av

kommerskollegium, statskontoret, styrelsen för statens provningsanstalt,

byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, flygförvaltningen, chefen

för flygvapnet, rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, djurgårdskommissionen,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd, ingenjörsvetenskapsakademien

och styrelsen för tekniska högskolan.

Försöksanstaltens uppgifter och omfattning.

Efter att bland annat hava redogjort för den flygtekniska försöksverksamhetens

organisation och omfattning i några utländska stater ingår utredning<smannen

till en början på frågan örn de uppgifter och deli omfattning en

flygteknisk försöksanstalt i vårt land borde erhålla. I detta ämne har utredningsmannen

anfört i huvudsak följande:

I sin skrivelse den 10 februari 1936 hade ingenjörsvetenskapsakademien

särskilt tagit sikte på behovet av en aerodynamik försöksanstalt I anslutning

till sitt tillstyrkande av akademiens förslag hade flygstyrelsen uttalat,

att den ansåge, att vid en utredning borde tagas i övervägande, örn icke planen

för en blivande försöksanstalt borde utvidgas, utöver vad akademiens

framställning avsåge, till att omfatta jämte aerodynamik laboratorium jämväl

laboratorier för speciellt flygtekniska hållfasthets-, material- och motorundersökningar.

Det läge nära till hands att vid planerande av en flygvetenskaplig försöksanstalt

söka ledning i organisationen av de utländska flygtekniska försökscentralerna,

vilka hade en mångårig erfarenhet beträffande föreliggande behov.

Dessa försöksanstalter hade emellertid i allmänhet den vida uppgiften

att befrämja utvecklingen av luftfarten på alla dess tillämpningsområden, hän

mot ökad effektivitet och ökad säkerhet. En stor del av deras arbetsuppgifter

läge på sidan örn den egentliga flygindustriens direkta behov. Så t. ex. vore

undersökningar beträffande navigation, radio, luftfotografi o. d. av stor betydelse

för dem, som skulle använda flvgmateriel för olika praktiskt bruk,

men ifråga om industrien ägde de direkt intresse endast för de industrier, som

direkt sysslade med framställning av instrument och apparater på ifrågavarande

utrustningsområden.

Med de begränsade ekonomiska resurser, som stöde ett mindre land till

buds, skulle det naturligtvis vara felaktigt att vid planerande av en vetenskaplig

flygteknisk försöksanstalt eftersträva att efterlikna de större länderna

ifråga om mångsidighet. De många olika arbetsområdena skulle därvid var

för sig komma att bliva ekonomiskt så svagt tillgodosedda, och verksamheten

så uttunnad, att man knappast kunde vänta sig något praktiskt värde

av densamma. En koncentration av programmet vore därför tillrådlig.

Ehuru utrustningsfrågor hade en fundamental betydelse för flygningens

säkerhet och effektivitet, syntes sålunda en vetenskaplig forskning beträffande

dylika frågor böra och kunna uteslutas i en blivande vetenskaplig försöksanstalts

program. De inhemska industrier, som sysslade med tillverkning

av utrustningsdetaljer för flygplan, borde dock under alla förhållanden

beredas tillfälle att få sin materiel provad under praktisk flygning. Man

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

5

kunde tänka sig-, att en avdelning för provning av utrustningsmateriel inginge

i en vetenskaplig försöksanstalts organisation. Då man emellertid måste

förutsätta, att flygvapnet under alla förhållanden komrne att behöva en prov •

ningscentral och vid denna önskade prova all materiel, som erbjödes densamma,

och då dylik utrustningsmateriel i allmänhet kunde förutsättas likartad

för militär och civil flygning, syntes med en dylik anordning dubbelarbete

kunna uppkomma.

Enligt utredningsmannens uppfattning borde generellt vid dragande av

gränserna mellan här avsedda vetenskapliga försökanstalts och en flygvapnets

provningscen truls arbetsuppgifter den principen tillämpas, att all provning

av färdig materiel förlädes till flygvapnets provningscentral och den här

avsedda vetenskapliga försöksanstalten anförtroddes endast de vetenskapliga

undersökningar, på vilka flygindustrien skulle grunda sin självständiga konstruktiva

verksamhet. Erfarenheter i utlandet syntes visa, att sammanblandning

av forskning och provning vid en och samma anstalt och med anlitande

av samma personal icke vore lycklig, enär forskningsarbetet bleve lidande

av en dylik sammanblandning. Där de båda grenarna bedreves vid en och

samma anstalt, skedde det därför numera med anlitande av olika personal.

Även i lokalhänseende skildes då de båda verksamhetsgrenarna.

Om man sålunda uteslöte utrustningsfrågor samt bortsåge från flygmedicinska

frågor, återstode av de frågor, som i allmänhet utgjorde föremål för de

utländska försökscentralernas behandling, huvudsakligen aerodynamiska,

material-, hållfasthets- och motorfrågor, d. v. s. just sådana frågor, beträffande

vilka flygstyrelsen ifrågasatte, huruvida de icke borde företrädas av

laboratorier i en blivande vetenskaplig försöksanstalt.

Förutom avdelningar för behandling av dylika frågor funnes vid de utländska

centralerna oftast dessutom särskilda avdelningar för sjöflygväsen

och flygmekanik. Vid de förstnämnda undersöktes dels flottörers och flygbåtars

vattenmotstånd i vattenrännor av samma typ, som komme till användning

för bestämmande av fartygs motstånd, dels belastningarnas storlek

vid start och landning i sjö av olika styrka. Sedan Chalmers tekniska

högskola utrustats med en vattenränna av tillfredsställande mått, örn också

icke med så stora modellhastigheter som de vid specialrännor för försök med

flygplanflytkroppar i allmänhet använda, torde där vid eventuellt behov

kunna utföras undersökningar rörande sjöflygplans vattenmotstånd. Undersökningar

rörande belastningar å sjöflygplan vid start och landning krävde

inga laboratorier, endast en del mätinstrument. Flygmekaniska undersökningar

företoges å flygande flygplan och avsåge i huvudsak aerodynamiska,

stabilitets-, manövrerings- och liållfasthetsfrågor. För deras utförande fordrades

diverse å flygplanet anordnade instrument, varjämte för vetenskapliga

undersökningar ofta krävdes en serie systematiskt utförda ändringar å flygplanet,

vilka naturligtvis droge kostnader. Några särskilda, nya laboratorier

erfordrades emellertid icke vare sig för ifrågavarande undersökningar å sjöflygplan

eller för flygmekaniska undersökningar. Erforderlig instrumentutrustning

droge relativt måttliga kostnader, varför inga större engångskostnader

behövde beräknas för ifrågavarande försöksgrenar. Däremot kunde

driftskostnaderna bliva stora, särskilt för sjölandningsundersökningar, da

man måste räkna med ofta förkommande haverier. Med den av allt att döma

mycket begränsade användning, som sjöflygplan komme ali få i vårt

land, förelåge emellertid knappast något större behov av särskild forskning

för utveckling av flytkropparna för dylik flygmateriel. Örn aerodynamik

och hållfasthctslorskning skulle bedrivas, krävde däremot ofta laboratoriearbetet

komplettering genom mätningar under flygning. En s. k. flygme
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

kanisk avdelning vöre därför en tämligen nödvändig avdelning vid en försöksanstalt,

som skulle bedriva en någorlunda djupgående forskning rörande

aerodynamiska och hållfasthetsfrågor.

Såsom utgångspunkt för en fortsatt diskussion antoges sålunda tillsvidare

en försöksanstalt, omfattande laboratorier för aerodynamiska, material-,

hållfasthets- och motorfrågor samt en flygmekanisk avdelning.

Det tede intet tvivel, att forskning och försök inom samtliga de områden,

som en sålunda utrustad försöksanstalt skulle representera, skulle vara av

en utomordentlig betydelse för utvecklande av en självständig flygindustriell

verksamhet. Man kunde icke med något fog gilia gällande, att något av

områdena — örn man såge behoven på längre sikt — skulle vara mindre

betydelsefullt än andra. Beträffande materialområdet gällde emellertid, att

hithörande problem gjorde sig gällande med ungefär samma omfattning och

styrka, även om tillverkningen grundades på utländska konstruktionslicenser.

Det skulle sålunda också vara mycket önskvärt, om samtliga nämnda områden

kunde på ett tillräckligt effektivt sätt bli företrädda av laboratorier

vid en blivande försöksanstalt. Nödvändigheten att begränsa kostnadsramen

påkallade emellertid en undersökning av frågan, huruvida på något

område behovet kunde tillfredsställas på ett billigare sätt.

Ett materiallaboratorium, som icke skulle begränsas till vanlig enkel provning

av förekommande material utan vara i stånd att lösa verkliga materialproblem

av den mångskiftande natur, flygtekniken erbjöde, måste både i lokal-

och utrustningshänseende göras ganska omfattande och mångsidigt.

Personalen måste dessutom, örn några betydelsefulla arbetsresultat skulle

kunna väntas, representera verklig sakkunskap på ett flertal olika områden,

såsom oorganisk och organisk kemi, metallurgi och metallografi m. fl. Bland

institutets måhända viktigaste uppgifter skulle uppträda frågorna örn ersättningsmaterial,

för den händelse tillgången på importerade material eller

legeringsämnen o. d. till följd av ett krig skulle tryta. Dylika problem ulgjorde

en mycket betydande del av arbetsuppgifterna vid motsvarande utländska

institut, speciellt i Tyskland. För vårt lands vidkommande torde frågor

av denna natur kunna få en livsviktig betydelse för flygindustri och flygförsvar.

Det vore salunda tydligt, att ett materiallaboratorium, som skulle vara

vuxet de uppgifter, som komme att påvila detsamma, skulle komma att kräva

relativt stora såväl engångs- som årskostnader. Endast örn frågan ej kunde

tillfredsställande lösas på ett annat och billigare sätt, syntes det därför kunna

bli fråga örn inrättande av ett särskilt materiallaboratorium för enbart flygindustriens

och flygvapnets behov. Utredningsmannen utginge härvid från

att frågan örn löpande provning av konstruktionsmaterial under alla förhållanden

löstes genom inrättande av materialprovningsavdelningar vid industriföretagen.

Nu funnes redan i landet ett flertal laboratorier, som vart och ett för sig

representerade större eller mindre delar av ett dylikt materiallaboratoriums

arbetsområden, såsom statens provningsanstalt, metallografiska institutet,

tekniska högskolans metallurgiska, metallografiska och kemiska laboratorier,

de olika järnverkens och metallverkens laboratorier m. fl. Det borde

vara möjligt att genom anlitande av dessa laboratorier med förefintlig utrustning

och förefintlig personal få åtminstone större delen av de materialproblem,

som hade flygtekniskt intresse, behandlade. 1 vissa fall kunde

möjligen utrustningen behöva kompletteras. En förutsättning för att ett

dylikt system skulle kunna fungera tillfredsställande vore, att ett centralorgan

funnes, som med kännedom örn flygteknikens krav kunde definiera

problemen, uppgöra forskningsprogram och koordinera olika laboratoriers

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 56.

7

möjligheter. Däi''jämte erfordrades naturligtvis, att detta organ hade medel

till sin disposition för bekostande av undersökningarna. De löpande kostnaderna

för genomförande av ett visst undersökningsprogram skulle måhända

icke bliva nämnvärt lägre med detta system, än örn undersökningarna

utfördes vid ett särskilt flygtekniskt materiallaboratorium, men man skulle

spara kostnaderna för uppförande och utrustande av ett sådant. Man skulle

därjämte vinna fördelen att i varje särskilt fall kunna utnyttja specialisters

sakkunskap. Måhända funnes någon grupp av flygtekniska materialfrågor,

för vilkas behandling befintliga laboratorier ej vore rustade eller ägnade. Örn

detta skulle komma att visa sig vara fallet, kunde hållfasthetslaboratoriet

vid en flygteknisk försöksanstalt — ett sådant torde, såsom senare skulle

motiveras, böra ingå i en dylik anstalt — senare kompletteras med en mindre

avdelning för dylika materialfrågor.

Utredningsmannen utginge sålunda i det följande från att ett särskilt materiallaboratorium

ej behövde ingå i en vetenskaplig försöksanstalt för flygindustriens

behov.

Beträffande motorer syntes för vårt lands vidkommande, så länge här

endast funnes en enda fabrik, som sysslade med motortillverkning, frågan

om forskning och försök för utvecklande av nya typer och för fullkomnande

av motortekniken lämpligast och billigast lösas genom inrättande av

en försöksavdelning vid denna fabrik. En motorförsöksavdelning krävde

samarbete med en mångsidigt utrustad verkstad. Förutom med anordningar

för encylinderförsök och för hållfasthetsundersökningar, speciellt för

undersökningar rörande svängningsrisken hos motoraxlar, måste ett motorlaboratorium

utrustas med anordningar för provning av hela motorer, vilka

anläggningar vore relativt dyrbara. Dylika motorprovningsanläggningar

måste emellertid under alla förhållanden finnas vid fabriken. Inom den

delegation, som av chefen för flygvapnet förordnats för att med utredningsmannen

samråda beträffande frågan örn inrättande av en vetenskaplig försöksanstalt,

hade ävenledes uttalats den meningen, att motorforskningen

lämpligast borde förläggas till motorfabriken. Däremot borde, enligt inom

denna delegation framförda synpunkter, vid ett blivande aerodynamiskt

laboratorium möjligheter finnas att undersöka samverkan mellan hela motorer

och s. k. motorkåpor ur kylnings- och motståndssynpunkt. Tillgodoseende

av dylika fordringar ställde vissa krav på minimistorlek för vindtunneln,

vilka av utredningsmannen beaktats i det senare angivna förslaget

till vindtunnel.

Om sålunda tillsvidare inrättandet av ett centralt motorforskningslaboratorium

ej syntes påkallat, kunde dock förhållandena inom en nära framtid

komma att ändra sig. Man torde vid planerande av en central försöksanstalt

böra taga hänsyn till denna möjlighet genom att förutse tomtutrymme

för ett dylikt laboratorium.

På grund av vad sålunda anförts anser utredningsmannen en central vetenskaplig

försöksanstalt för flygindustriens behov kunna — åtminstone tillsvidare

—- begränsas till en aerodynamik, en hållfasthets- och en flygmekanisk

avdelning, med laboratorier för de två förstnämnda avdelningarna.

Utredningsmannen anför i fråga härom vidare följande:

Behovet av ett aerodynamiskt laboratorium torde få anses tillräckligt utförligt

motiverat i ingenjörsvetenskapsakademiens skrivelse av den 10 februari

1936.

I ett flygtekniskt hållfasthetslaboralorium skulle komma alt undersökas

flygplanelements och hela flygplans hållfasthet vid såväl statiska som dyna
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr JG.

miska belastningstillstånd. Under senare år hade svängningsfenomen å flygplan

och deras betydelse för hållfastheten börjat beaktas i långt större utsträckning

än tidigare varit fallet. I samband med flyghastighetens uppdrivande

hade risken för uppträdande av farliga svängningar (fladdringar) å

vingar och stjärtparti blivit en mycket allvarlig fråga, som krävde dels fundamentala

undersökningar dels svängningsförsök med varje ny typ. Hålliasthetsfrågor

av dylik natur kunde icke undersökas vid statens provningsanstalt,

vilken saknade såväl lokaler som utrustning och personal för dylika

undersökningar. För att dylika frågor skulle kunna behandlas vid denna

anstalt, skulle den behöva kompletteras med ett särskilt laboratorium med

lokaler, utrustning och personal av samma omfattning, som skulle erfordras,

om laboratoriet förlädes till en flygteknisk försöksanstalt. Då sålunda ingen

besparing vore att göra genom förläggande av dylika undersökningar till statens

provningsanstalt, och då flygtekniska hållfasthetsfrågor dessutom hade

en aerodynamik sida, som bäst beaktades genom intimt samarbete med ett

aerodynamiskt laboratorium, vore det rationellast att förlägga ett hållfastlietslaboratorium

för flygindustriens behov till samma anstalt som ett aerodynamiskt

laboratorium.

Behovet av en flygmekanisk avdelning för komplettering under flygning

av laboratoriemässiga såväl aerodynamiska som hållfasthetsundersökningar

hade redan tidigare framhållits.

En försöksanstalt av ifrågavarande slag måste vara beredd att för sitt eget

arbete ständigt utveckla nya mätinstrument och apparater, anpassade efter

undersökningarnas ofta skiftande natur. För utarbetande och utprovande

av dylik apparatur borde vid anstalten såsom biavdelning finnas ett mindre

fysikaliskt laboratorium. Vid förekommande behov torde detta laboratorium

även kunna anförtros undersökningar av diverse i praktiken uppträdande

frågor av fysikalisk natur.

För tillverkning av modeller, instrument och försöksanordningar måste

försöksanstalten vara utrustad med egen verkstad för såväl trä- som metallbearbetning.

Det skulle ej vara rationellt att för dylikt arbete utnyttja utomstående

verkstäder, annat än i undantagsfall. Ändringar å modeller, mätoch

andra försöksanordningar måste ofta företagas under en undersöknings

gång. Det skulle verka fördröjande och fördyrande på laboratoriedriften,

om härvid utomstående verkstäder skulle behöva anlitas.

Till sist ville utredningsmannen i detta sammanhang understryka, att en

försöksanstalt för ifrågavarande ändamål, örn den skulle bibehålla sin betydelse,

aldrig kunde givas någon för någon längre tid framåt slutgiltig form.

1 den mån flygtekniken själv utvecklades, ändrades ofta problemställningarna,

och anstalten måste, om den skulle följa med i denna utveckling, vara

beredd att tid efter annan ändra sina arbetsmetoder och därför också sin

utrustning. Vid planerandet av en dylik försöksanstalt borde man taga hänsyn

till dessa utvecklingskrav genom att beräkna ett större tomtutrymme, än

ett tillgodoseende av det omedelbara behovet fordrade.

Vad angår den närmare utformningen av försöksanstalten enligt utredningsmannens

förslag må utöver vad som framgår av det redan anförda här

sammanfattningsvis återgivas följande.

Den aerodynamiska avdelningen skulle enligt förslaget utgöras av dels

en vindtunnel med elektrisk utrustning och fläklanordning, aerodynamisk

våg samt övrig mät- och annan utrustning dels ock en spintunnel. Härtill

skulle komma verkstad och kontorslokaler. Av betänkandet framgår att en

vindtunnel eller vindkanal av det slag, som numera uteslutande användes,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

är en anordning, vari försöksmodellerna placeras och utsättas för en genom

propellerfläkt alstrad luftström. Som ett viktigt tillbehör till en vindtunne)

nämnes den våganordning, i vilken modellen upphänges och de på denna

verkande luftkrafterna mätas. Utredningsmannen anför, att en fullständig

mätning fordrade en s. k. sexkomponentvåg. Vid mätning därmed erhålles

underlag för bedömning av flygplans prestanda (hastighet, stigförmåga m. m.),

hållfasthet och stabilitet. En spintunnel uppgives bestå av en vertikal trumma

(vanligen placerad inuti en hall), i vilken en vertikal, uppåtstigande luftström

alstras medelst en propellerfläkt. I luftströmmen placeras en efter bestämda

regler förfärdigad modell av det flygplan, vars spinegenskaper man

önskar undersöka.

Hållfasthetsavdelningen skulle enligt förslaget innehålla en hall för undersökningar

av hela flygplan, flygkroppar och vingar samt rum för utförande

av belastnings- och svängningsförsök med flygplaneelement. Härtill skulle

komma apparater och mätanordningar samt maskinell utrustning. I anslutning

till hållfasthetsavdelningen föreslås inrättande av en anläggning för

provning av propellrars hållfasthet under gång. Denna anläggning, som

kunde inrymmas i ett enkelt träskjul, skulle bestå av en på betongsockel placerad

elektrisk motor med växel och förbindelseaxel till propellern.

Beträffande den flygmekaniska avdelningen har utredningsmannen förutsatt,

att flygindustrien utan ersättning skulle ställa försöksflygplan till

förfogande för flygmekaniska undersökningar. Härbärgerandet av försöksplan

tänkes skola ske i befintlig hangar mot erläggande av hyra. Viss standardutrustning

av apparater och mätinstrument skulle anskaffas.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har utredningsmannen förordat,

att icke något särskilt flygtekniskt materiallaboratorium skulle inrättas

utan att i stället redan befintliga materiallaboratorier skulle utnyttjas för

materialundersökningar av flygtekniskt intresse. Ett villkor för att ett dylikt

system skulle fungera tillfredsställande har utredningsmannen ansett vara,

att ett centralorgan funnes, som sammanhölie denna försöksverksamhet, uppgjorde

forskningsprogram och koordinerade de olika laboratoriernas möjligheter,

samt att detta organ disponerade över medel för bekostande av dylika

undersökningar. Utredningsmannen framhåller i detta sammanhang

att ett dylikt organ kunde tänkas anslutet till någon redan existerande myndighet

eller institution. Enligt utredningsmannens mening vore det emellertid

rationellast att efter utländska mönster anknyta organiserandet av denna

materialforskning till den flygtekniska försöksanstalten vilken, förutsatt att

den bleve utrustad med ett hållfasthetslaboratorium av angiven art, borde

bliva ägnad att förbereda hithörande frågor och organisera ett beslutat programs

genomförande. Anstalten som sådan .skulle härvid hava att tjänstgöra

som verkställande organ för den styrelse eller den vetenskapliga nämnd,

som, på sätt i det följande kommer att beröras, förutsatts inrättad för den

flygtekniska försöksverksamhetens planläggande och försöksanstaltens dirigerande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Ur yttrandena över förslaget må i detta sammanhang återgivas följande.

Kommerskollegium anför bland annat:

Kollegium hade i yttrande den 18 april 1936 över ingenjörsvetenskapsakademiens

framställning örn inrättande av ett flygtekniskt laboratorium framhållit,

att det särskilt ur försvarsberedskapssynpunkt syntes vara av vikt, att

frågan örn en självständigt arbetande svensk flygindustri ägnades uppmärksamhet.

Såsom ett viktigt moment härvidlag torde få anses klarläggandet

av behovet av ett aerodynamik! laboratorium med större resurser än det

vid tekniska högskolan befintliga, dess huvudsakliga arbetsuppgifter och

för fyllandet av dessa erforderliga utrustning och personal. Det vore sålunda

med tillfredsställelse kollegium kunde konstatera, att till inrättandet

av en dylik anstalt nu förelåge ett genomarbetat förslag, som i huvudsak

torde kunna läggas till grund för frågans vidare behandling.

Kollegium funné ej anledning framställa erinran mot den begränsning tills

vidare av den ifrågasatta anstaltens arbetsuppgifter, som av utredningsmannen

föreslagits. Sveriges industriförbund hade i yttrande till kollegium

framhållit önskvärdheten av att anstalten utrustades för uppgiften att för

flygindustriens behov i viss utsträckning följa flygteknikens materialfrågor.

Vad industriförbundet sålunda anfört torde böra beaktas vid detaljutformningen

av anstaltens arbetsuppgifter. Den föreslagna begränsningen innebure,

såsom även i betänkandet framhölles, att i vissa avseenden ett intimt

samarbete mäste förekomma med andra institutioner, som kunde vara lämpade

för lösande av de uppgifter, som läge utanför den vetenskapliga försöksanstaltens

ram. Hänsyn härtill torde böra tagas vid planläggandet av

anstaltens organisation.

Vad angår den svenska flygindustriens inställning till frågan örn upptagande

och garanterande av självständig konstruktionsverksamhet i landel.

har kommerskollegium anfört följande:

Genom Sveriges industriförbunds försorg hade tillfälle bereus Aktiebolaget

förenade flygverkstäder och Aktiebolaget Götaverken att taga del av den

hittills verkställda utredningen. Enligt vad av industriförbundets yttrande

franninge hade det förstnämnda företaget förklarat sig villigt att, om så

påkallades, avgiva en garanti att så snart lämpligen kunde ske vidtaga åtgärder

för organiserande av självständigt experimentarbete i syfte att flygvapnet

skulle kunna förses med inhemska konstruktioner. Beträffande tidpunkten,

när ett dylikt experimentarbete i större omfattning kunde komma

i gång, torde bolaget ifråga vilja understryka, att denna vore beroende —

förutom av erforderliga direktiv från flygvapnet — jämväl av tillgången på

utbildad personal för ändamålet. Sådan personal funnes, enligt vad bolaget

framhållit, för närvarande att tillgå endast i begränsad utsträckning, vartill

komme att personalen i fråga måste i första hand tagas i anspråk för

flygindustriens snabbast möjliga uppbyggande och utvidgande.

Med hänsyn till att tillverkningen av luftfartyg för civil användning

inom landet eller för export sannolikt tills vidare måste bliva relativt obetydlig,

torde den svenska tillverkningens omfattning av frågan örn utförandet

av självständiga konstruktioner — såsom av tillverkarna även framhölles

—- i hög grad bliva beroende av de önskemål eller krav, som från statens

sida, närmast genom flygvapnets ledning, kunde komma att framställas.

Ehuru de direkt militära synpunkterna icke folie under kollegii bedömande,

ansåge sig kollegium dock kunna utgå från, att framskapandet av

en självständig flvgindustriell konstruktionsverksamhet vore av betydelse ur

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

11

försvarssynpunkt. Det borde därför ligga i statens intresse att i sin mån

föranleda den enskilda industrien till dylik verksamhet och därigenom indirekt

tillföra den föreslagna anstalten arbetsuppgifter. Då därvid dessas art

och omfattning åtminstone till en början måste bliva omedelbart beroende

av flygvapnets utveckling och vidmakthållande, syntes anstaltens organisatoriska

uppbyggande inom den ram, som kunde komma att fastställas, böra

ske successivt och i nära samråd med flygförvaltningen och den enskilda

flygindustrien.

Jämlikt avtal vore Aktiebolaget förenade flygverkstäder pliktigt att så

snart lämpligen kunde ske vidtaga åtgärder för organiserandet av självständigt

experimentarbete i syfte att flygvapnet skulle kunna förses med inhemska

konstruktioner. Enligt plan skulle flygvapnets personal utökas till

full styrka under en övergångsperiod, som slutade med budgetåret 1941/1942.

Förutsattes ungefär samma övergångsperiod i fråga örn anskaffningen av

flygplan, borde följaktligen sådana av helt svensk konstruktion och tillverkning

vara färdiga att i mera avsevärd utsträckning tagas i tjänst i flygvapnet

år 1942. Överslagsvis räknat torde då det första provflygplanet böra levereras

år 1940 och dettas konstruktion i huvudsak föreligga utprovad och godkänd

under år 1939. Konstruktionsarbetet torde därför böra igångsättas i

början av år 1938 och under detta arbetes fortgång torde rätt snart den ifrågasatta

anstaltens tjänster behöva tagas i anspråk. I vad mån denna tidsberäkning

för flygplanstillverkning för svenska flygvapnets räkning borde vara

grundläggande för vidtagandet av hithörande åtgärder torde ej falla under

kollega bedömande, men örn tidsplanen skulle kunna följas, syntes arbetet

för byggnadernas uppförande och utrustningens anskaffande rätt snart behöva

påbörjas. Det läge i sakens natur, att tidsberäkningar i fråga om konstruktions-

och försöksarbeten vore vanskliga oell i varje fall borde dylika

beräkningar ej göras för knappa.

Aktiebolaget förenade flygverkstäder torde för framtiden räkna med en

viss tillverkning av flygplan av egen konstruktion för civil användning inom

landet och för export. För därmed sammanhängande konstruktionsarbete

torde den ifrågasatta anstaltens medverkan vara erforderlig. Tills vidare

syntes vederbörande dock gå ut ifrån, att de nya flygverkstäderna i Linköping

och Trollhättan, som vad byggnaderna beträffade väntades bliva färdiga

i början av år 1938, leonline att sysselsättas uteslutande med leveranser

till flygvapnet under ej obetydlig tid framåt och att konstruktionsarbete

på flygplan för andra behov lin flygvapnets ännu på någon tid ej bomme

att sättas i gång. Med hänsyn till denna del av flygindustriens tillverkningsprogram

kanske sålunda försöksanstaltens inrättande ej behövde påbörjas

år 1938.

Den utsträckning, i vilken anstalten komme att tagas i anspråk av enskilda

företag, torde i ej ringa mån bliva beroende av de avgifter för verkställda

undersökningar, som kunde komma att upptagas. Industriförbundet utginge

från att avgifterna komme att sättas på en sådan nivå, att flygindustriens

benägenhet att i önskvärd omfattning anlita anstalten icke av hänsyn

till avgifternas belopp motverkades.

Kollegium funne naturligt, att dessa synpunkter borde vinna beaktande

vid fastställandet av avgifterna i fråga.

Statskontoret anför bland annat följande:

Statskontoret ansåge sig icke böra ingå på frågan, huruvida den föreslagna

försöksanstalten överhuvud taget nu borde komma till stånd. Därest så

funnes böra ske, förefölle det emellertid ämbetsverket — med hänsyn till

de svårbedömliga förhållanden, på vilka verksamheten skulle grundas —

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

vara önskvärt, att — innan erfarenheter vunnits — anstaltens verksamhetsområde

i möjligaste mån begränsades. I betraktande av det nära sambandet

mellan anstalten och flygindustriens utveckling ville det ock synas statskontoret

naturligt, att anstalten uppbyggdes i etapper. Då utredningsmannen

i annat sammanhang antytt möjligheten av att för närvarande inrätta

allenast en aerodynamisk avdelning, ville statskontoret ifrågasätta, om icke

— därest angivna förutsättning för anstaltens tillblivelse visade sig föreligga

— anstalten tills vidare kunde begränsas till att omfatta endast en dylik

avdelning.

Styrelsen för statens provningsanstalt anför:

Försöksanstalten vore behövlig för att en i viss mån självständig flygindustri

skulle kunna åstadkommas. För att försöksanstalten skulle kunna bliva

till avsevärd nytta måste den omfatta de föreslagna tre olika arbetsuppgifterna,

för vilket ändamål de båda laboratorierna vöre erforderliga.

Vad särskilt hallfasthetslaboratoriet beträffade, kunde styrelsen instämma

i utredningsmannens uttalande, att arbetsuppgifterna icke nu kunde utföras

vid statens provningsanstalt, utan att härför skulle erfordras såväl särskild

byggnad och utrustning som även ny speciell personal. För ernående

av saklig effektivitet vore det riktigast att förlägga ett sådant laboratorium

till den föreslagna försöksanstalten och ur ekonomisk synpunkt syntes

intet vara att vinna genom att anordna ett sådant laboratorium vid statens

provningsanstalt. Vid provningsanstalten utfördes hållfasthetsprov på dess

mekaniska avdelning, men dennas utrustning och sakkunskap vore huvudsakligen

inriktad på materialundersökningar.

Den föreslagna begränsningen av försöksanstalten till angivna tre områden

funné styrelsen även vara välbetänkt. Materialtekniska undersökningar

vore i detta samband av stor betydelse och nödvändiga, men en särskild avdelning

härför skulle kräva icke endast särskild utrustning för mekaniska

och hållfasthetsundersökningar samt metallografi jämte kemiska laboratorier

m. nr. utan även för alla dessa uppgifter speciellt sakkunnig personal.

För sådana undersökningar vore provningsanstalten utrustad och avsedd att

anlitas och, såsom utredningsmannen framhållit, kunde även härför eventuellt

utnyttjas andra förefintliga laboratorier och där samlad kunskap. Enär

emellertid provningsanstalten liksom väl även andra laboratorier vore hänvisad

att taga avgift för sådana uppdrag, vore det nödvändigt, såsom även

av utredningsmannen framhållits, att i den nya försöksanstaltens stat tillräckligt

penninganslag beviljades för sådana undersökningar.

Denna anordning vore såväl ur ekonomisk som saklig synpunkt otvivelaktigt

lämplig för att tillgodose nämnda behov av undersökningar. Likaledes

syntes det styrelsen välbetänkt, att motorundersökningar, såsom föreslagits,

örn möjligt förlädes till och utfördes i samband med det eller de industriföretag,

som härför komme i fråga.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller följande:

Den föreslagna anstaltens viktigaste uppgift skulle vara att skapa vissa

förutsättningar för utvecklingen av en inhemsk självständig konstruktionsverksamhet.

Den skulle tillsvidare bestå av en aerodynamisk, en hållfasthets-

och en flygmekanisk avdelning. På en sådan försöksanstalt komme

att ställas så stora anspråk, att det måste anses uteslutet, att den kunde organiseras

på annat sätt än som en statlig institution.

Den självständiga konstruktionsverksamhet, som hittills bedrivits inom

landet, bade huvudsakligen gällt militära flygplantyper. Tills vidare måste

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

13

även tillverkning av dylika typer utgöra den civila industriens huvudsakliga

intresse. I fråga om möjligheten att konstruera och tillverka flygplan för

civil användning ville styrelsen emellertid ansluta sig till den av ingenjörsvetenskapsakademien

uttalade meningen, att vårt land ägde vissa förutsättningar

även härför.

Utöver uppgiften att stödja det flygtekniska konstruktiva arbetet och att

därvid giva forskningen värdefulla impulser borde enligt styrelsens förmenande

anstalten lämna bistånd, då det gällde att utreda frågor och problem

sammanhängande med flygsäkerheten. Såväl driftserfarenheter som inträffade

haverier kunde vid civil luftfart giva anledning till undersökningar av

sådan beskaffenhet, att de med fördel kunde anförtros till utredning av en

flygteknisk anstalt. Flera fall, som påvisade behov av vetenskapliga undersökningar,

hade tidigare förekommit i vårt land.

I samband med behandlingen av ärenden rörande luftfartygs luftvärdighet

erfordrades ofta undersökningar av sådan beskaffenhet, att de lämpligen

kunde utföras vid en flygteknisk anstalt. Särskilt gällde detta frågor

om typgranskningar, d. v. s. då det gällde att pröva beräkningar vid nykonstruktion

av luftfartyg samt anställa luftvärdighetsprov.

Normgivande för luftvärdigheten vore de byggnadsbestämmelser, vilka utgivits

av den internationella iuftfartskommissionen. Dessa bestämmelser innefattade

emellertid endast vissa riktlinjer och innebure i olika avseenden

endast fastställande av minimifordringar för tillverkningen. Mera detaljerade

byggnadsbestämmelser än de, som utgivits av den internationella luftfartskommissionen,

erfordrades vid prövningen av luftfartygs luftvärdighet. Dylika

bestämmelser, vilkas utarbetande krävde ett omfattande arbete och studium,

funnes tillgängliga i alla större länder. Ehuru de i huvudsak följde

internationella luftfartskonventionens bestämmelser, inneliölle de dock mera

ingående tekniska föreskrifter, vilka vore föranledda av den flygtekniska utvecklingen.

Nya konstruktioner liksom även nya rön inom den flygtekniska

forskningen kunde således kräva förändring av bestämmelserna för byggandet

av flygplan.

Vid konstruktion och tillverkning av civila flygplan i vårt land hade hittills

konstruktörer och tillverkare måst hänvisas till sådana utländska byggnadsbestämmelser,

exempelvis tyska eller engelska, som kunnat godkännas

av luftfartsmyndigheten. Skulle emellertid den svenska industrien beredas

tillfälle att medverka i fråga örn konstruktion och tillverkning av civila

flygplan ansåge styrelsen det vara erforderligt, att fullständiga svenska byggnadsbestämmelser

utarbetades och utfärdades.

Vid utarbetandet av dessa bestämmelser liksom vid deras ständigt fortlöpande

anpassning efter teknikens utveckling och forskningens resultat syntes

det önskvärt att hava tillgång till och hjälp av en flygteknisk anstalt.

Beträffande frågan örn tillverkningskontroll av civila luftfartyg vöre styrelsen

av samma mening som utredningsmannen nämligen att staten på ett

effektivt sätt borde lämna sin medverkan vid materielens provning. Hithörande

frågor inginge såsom en av luftsfartsinspektionens viktigaste uppgifter

och hänförde sig direkt lill luftfartsmyndighetens verksamhetsområde.

Kontrollverksamheten för tillverkning av civila luftfartyg komine, såsom utredningsmannen

anmärkt, till huvudsaklig del att förläggas till industrierna,

vilkas resurser och utrustning för kontroll måste av luftfartsmyndigheten

övervakas och prövas. Tillverkningen skulle därjämte kontrolleras direkt

av luftfartsmyndigheten. I samband med utövningen av den löpande tillverkningskontrollen

kunde emellertid frågor av konstruktiv eller teoretisk

beskaffenhet uppstå av sådan art, att deras behandling helt eller delvis borde

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 56-

anförtros åt en flygteknisk anstalt, som besutte erforderliga resurser för utredningen

av dylika frågor.

Av det anförda franninge, att tillkomsten av en flygteknisk anstalt i viktiga

hänseenden skulle kunna komma att stärka luftfartsmyndighetens möjligheter

att utöva en effektiv teknisk kontroll. En förutsättning härför vore

givetvis att ett intimt samarbete ägde rum mellan anstalten och myndigheten.

Flygtörvaltningen anför:

Anskaffning av flygmateriel (flygplan och flygmotorer) för det svenska

flygväsendet hade sedan 1926 huvudsakligen ägt rum antingen genom inköp

utifrån eller genom inhemsk tillverkning, grundad på licenskontrakt

med utländsk firma. Ur militär synpunkt vore det emellertid nödvändigt,

att inom landet komme till stånd en konstruktionsverksamhet, som kunde

tillgodose flygvapnets behov. För sådant ändamål fordrades bland annat

ett tekniskt vetenskapligt forskningsarbete av sådan beskaffenhet, att samtliga

på flygtekniska verksamheten inverkande förhållanden kunde undersökas.

I det mellan flygförvaltningen och Aktiebolaget förenade flygverkstäder

den 10 april 1937 tecknade kontraktet, avseende tillverkning för flygvapnets

räkning av krigs- och skoltlygplan, hade avtalats, att bolaget, så snart lämpligen

kunde ske, skulle vidtaga åtgärder för organiserande av självständigt

experimentarbete i sylte, att flygvapnet skulle kunna förses med inhemska

konstruktioner. Vissa förberedelser för igångsättande av denna verksamhet

vöre ock från flygförvaltningens sida vidtagna. Industrien borde emellertid

inriktas även på andra konstruktionsuppdrag än rent militära, såsom trafikflygplan,

ambulans- och sportflygplan. Konstruktionsverksamheten borde

därvid icke ensidigt sikta hän mot kompletta flygplanstommar utan även i

största möjliga omfattning söka omspänna den till flygplanen hörande utrustningen,

instrument, fallskärmar, propellrar, syrgasutrustning, kompressorer,

hjul och skidor m. m. samt för flygindustrien erforderliga råvaruprodukter

och halvfabrikat.

Den omfattning, som utredningsmannen föreslagit för den vetenskapliga

försöksanstalten för flygindustnen, torde fylla närmast föreliggande behov.

Det borde dock beaktas, att, såsom utredningsmannen anfört, inrättande av

en motorförsöksavdelning icke nu vore avsedd alt komma till stånd vid

nämnda anstalt. Därmed torde ock tillsvidare kunna anstå i avvaktan på

den utökning av deli inhemska flygmotorindustrien, som kunde förväntas

äga rum inom de närmaste åren. Anstaltens utvecklingsmöjligheter borde

emellertid medgiva en utbyggnad av anstalten, framför allt i här angivet

syfte.

Flygförvaltningen anslöte sig till av utredningsmannen förordad typ och

storlek å den till anstalten hörande vindtunneln.

Beträffande våganordning syntes ytterligare undersökning rörande användandet

av den hydrauliska vågprincipen böra göras, innan konstruktionen

fastställdes.

Mot av utredningsmannen föreslaget spintunnelprojekt hade flygförvaltningen

intet att erinra, ej heller mot föreslagna verkstads- och kontorslokaler

och föreslaget hållfasthetslaboratorium.

Beträffande den till hållfasthetslaboratoriet anslutna propellerprovningsanordningen

finge flygförvaltningen kraftigt framhålla behovet av en sådan,

men ansåge, att, innan typ fastställdes, utredning angående prov i s. k. rusgrop

av sluten typ lämpligen borde göras. Vid sådan anordning torde erforderligt

effektbelopp kunna reduceras och kostnadsbesparingar ernås.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr j(j.

15

Förslaget att intet särskilt flygtekniskt materiallaboratorium skulle inrättas

utan redan i landet befintliga materiallaboratorier utnyttjas, men att

organiserandet av materialforskningen anknötes till den flygtekniska försöksanstalten,

syntes flygförvaltningen välbetänkt.

I ett gemensamt med cliejen för flygvapnet avgivet yttrande har flygförvaltningen

vidare anfört, att man med den begränsade omfattning, som den

militära försöksanstalten komme att få, i allmänhet ej torde kunna påräkna,

att, såsom utredningsmannen föreslagit, utprovning därstädes av färdig materiel

för den civila forskningsanstaltens räkning skulle kunna äga rum annat

än beträffande prov, som direkt sammanhängde med de rent militärtekniska

spörsmålen. Utredningsmannens förslag i denna del vore därför knappast

genomförbart.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap yttrar följande:

Den snabba utveckling, som under senare år ägt rum på det flygtekniska

området, hade enligt kommissionens mening i väsentlig grad möjliggjorts

genom ett allt mer systematiserat och utvecklat tekniskt-vetenskapligt forskningsarbete

berörande samtliga de förhållanden, varav flygverksamheten

vore beroende. Denna uppfattning funne kommissionen även bestyrkt av

den skildring rörande den flygtekniska försöksverksamhetens organisation

och arbetsuppgifter m. m. i utländska stater, som lämnats i betänkandet.

Ett grundvillkor för att en på svenska konstruktioner baserad tillverkning

av såväl flygplan som flygmotorer skulle kunna komma till stånd i vårt

land måste därför vara, att det skapades möjligheter till försök med och till

provning av den ifrågakommande materielen. En anläggning för detta ändamål

vöre på grund härav önskvärd ur allmän teknisk och industriell synpunkt,

men den hade även en viktig uppgift att fylla för försvarsberedskapen.

Det vore nämligen uppenbart, att möjligheterna för att kunna tillfredsställa

det militära behovet av flygplan i krig vore i väsentlig mån beroende av att

den inhemska industriens prestationsförmåga samt dess förutsättningar att

lita till egna konstruktioner utvecklades och befästades. Tillkomsten av en

försöksanstalt för flygteknisk forskning vore därför med hänsyn till de intressen

rikskommissionen hade att företräda högeligen av behovet påkallad,

så mycket mer som en dylik anstalt icke funnes i något av de övriga nordiska

länderna.

Utredningsmannens förslag byggde på den förutsättningen, att en flygteknisk

försöksverksamhet i vårt land borde i den utsträckning, som vore

möjlig, utnyttja redan förefintliga statliga eller andra institutioner. Sålunda

utginge han ifrån, att vid Chalmers tekniska högskola kunde utföras undersökningar

rörande sjöflygplans vattenmotstånd. Ilan ansåge det vidare

möjligt, att genom statens provningsanstalt, metallografiska institutet, tekniska

högskolans m. fl. laboratorier åtminstone större delen av de materialproblem,

som hade flygtekniskt intresse, skulle kunna behandlas. Slutligen

föresloge han, att all provning av färdig materiel skulle förläggas till en

flygvapnets provningseentral. Till den ifrågasatta flygtekniska försöksanstalten

skulle sålunda i huvudsak hänskjutas endast de vetenskapliga undersökningar,

på vilka flygindustrien skulle grunda sin självständiga konstruktionsverksamhet.

I princip syntes icke vara något att erinra emot en sådan anordning.

Tvärtom torde den för ett litet land som vårt med begränsade resurser få

anses innebära en ändamålsenlig ekonomiscring. Då rikskommissionen

sålunda lunne sig böra godtaga förslagets grundtanke, alt existerande institutioner

av olika slag skulle tagas i anspråk och samordnas för den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

ifrågavarande forsknings- och försöksverksamheten, hade kommissionen

därmed icke velat uttala något omdöme om dessa institutioners nuvarande

kompetens och tillräcklighet för alla behövliga utredningar på området. I

avseende på materialfrågornas behandling ville rikskommissionen instämma

med utredningsmannen däri, att den föreslagna lösningens ändamålsenlighet

vore beroende av att den vid skilda institutioner bedrivna forskningen sammanhölies

och målmedvetet dirigerades. Rikskommissionens tillstyrkan av

förslaget på denna punkt gällde därför under förutsättning att ett ledande

organ för hela den flygtekniska forsknings- och försöksverksamheten med

hög teknisk kompetens komme till stånd.

Beträffande den förutsatta användningen av en blivande flygvapnets provningscentral

funne rikskommissionen sig för närvarande, innan närmare utredning

rörande dennas omfattning och organisation förelåge, icke böra göra

något uttalande. En särskild undersökning måste på denna punkt komma

till stånd. Skulle därav framgå, att flygvapnets provningscentral icke lämpligen

skulle kunna användas för andra ändamål än provning av flygvapnets

egen materiel, måste tagas i övervägande vilka andra utvägar, som kunde

anlitas för att tillgodose behovet av praktisk utprovning jämväl av civil

flygmateriel.

Frågor berörande forskning och försök för utvecklande av nya motortyper

och för fullkomnande av motortekniken borde enligt utredningens

uppfattning likaledes undantagas från försöksanstaltens verksamhet. Därmed

sammanhängande spörsmål ansåges åtminstone tillsvidare kunna bäst

och billigast lösas genom inrättande av en motorförsöksavdelning vid den

enda fabrik i landet, vilken för närvarande sysslade med flygmotortillverkning.

Så länge blott denna enda på grundval av utländska licenser arbetande

tillverkare funnes, torde den angivna lösningen kunna anses godtagbar. Så

bleve däremot uppenbarligen icke fallet, om ytterligare tillverkare skulle

uppträda. Ville man därjämte främja utvecklingen av självständiga svenska

konstruktioner på flygmotorområdet, krävdes utan tvivel ett motorforskningslaboratorium,

vilket, då det måste kunna anlitas av olika konstruktörer,

icke torde kunna förläggas vid någon viss flygmotorfabrik. Det förefölle

därför som om genom den föreslagna centrala försöksanstalten icke

det allsidiga stöd för en inhemsk flygteknisk konstruktionsverksamhet skulle

erhållas, som en sådan anstalt horde skänka, med mindre den utrustades med

ett motortekniskt laboratorium. Av kostnadsskäl torde det visserligen få

anses klokt att till en början avstå härifrån. Viktigt vore likväl, att anstaltens

utvecklingsmöjligheter i nu berört hänseende hölles öppna och att sålunda,

såsom ock utredningsmannen framhållit, hänsyn därtill toges bland

annat vid bestämmandet av anstaltens tomtutrymme.

Rikskommissionen funne sig alltså, med den reservation som gjorts beträffande

anordningar för flygmaterielens praktiska utprovning, böra förorda

en sådan begränsning av den tilltänkta flygtekniska försöksanstaltens

arbetsprogram, som av utredningsmannen föreslagits.

Ledamoten av rikskommissionen vice amiralen C. de Champs har anmält

i så måtto avvikande mening från kommissionens yttrande, att han förordat,

att försöksanstaltens arbetsprogram jämväl skulle upptaga utvecklingen av

för våra strategiska och nautiska förhållanden lämpade sjöflygplan och att

en avdelning härför måtte ingå i den föreslagna anstalten.

Ingenjör svetenskapsakademien anför:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

17

Akademiens i skrivelse den 10 februari 1936 framlagda förslag åsyftade en

huvudsakligen för tillgodoseende av flygindustriens behov avsedd aerodynamik

försöksanstalt. Det av utredningsmannen uppgjorda förslaget, som innebure

en utvidgning av akademiens ursprungliga förslag, vöre tillkommet med

stöd av yttrande av flygstyrelsen i anledning av akademiens förslag och av

utländska förebilder saint på grundval av en prövning av i vårt land rådande

särskilda förhållanden. De av utredningsmannen härför anförda skälen hade

akademien funnit övertygande.

En mera teknisk granskning av det föreliggande förslaget hade utförts av

särskilda sakkunniga inom akademien, varvid vissa synpunkter framkommit,

vilka akademien ansåge förtjäna beaktande.

Beträffande de viktiga och för anstaltens brukbarhet avgörande frågorna

om vindtunnelns dimensioner och örn matareffekten hade utredningsmannen

framlagt ett förslag, som syntes akademien giva den under föreliggande förhållanden

bästa möjliga lösningen. Att cn anläggning av den föreslagna arten

hade förutsättningar att bliva ett kraftigt stöd för den inhemska flygindustrien

vore genom i utlandet gjorda erfarenheter till fullo intygat. Å

andra sidan bomme den årliga kostnaden för den föreslagna anstalten icke

att överstiga 1.5 procent av statens utgifter för det militära flyget, vilket

enligt utländska erfarenheter syntes kunna betecknas som det normala. Det

torde alltså kunna sägas, att den föreslagna anstalten å ena sidan utgjorde

minimum av vad som för industriens skull måste begäras, å andra sidan

maximum av vad som under nuvarande förhållanden kunde krävas.

Av betänkandet franninge, att utredningsmannen ansett det teoretiskt möjligt

att utan ändring av vindtunnelns dimensioner genom kompression av

luften avsevärt öka anstaltens effektivitet. Akademien ansåge, att denna fråga

vore av så stor vikt, att den borde göras till föremål för en närmare prövning.

De sakkunniga, som i detta spörsmål även ingått på detaljerna, hade

uppgjort en skiss, som visade hur ett slutet mätrum kunde anordnas runt

den slutna mätsträckan, och hade anfört följande: ''För att möjliggöra kompressionen

kan vindtunneln lämpligen byggas av stålplåt i stället för av betong,

som av utredningsmannen föreslagits. Om tunneln bygges i överensstämmelse

med skissen och för ett övertryck av 3 kg pr kvem, torde merkostnaderna

i jämförelse med betongtunneln ej komma alt överstiga 25,000

å 50,000 kronor. Ett exakt belopp kan ej angivas, då kostnaden i viss mån

beror på det sätt, varpa isoleringen, kylningen av skovlarna m. m. anordnas.

Härtill kommer den betydande kostnaden för kompressorn. Denna kostnad

kan dock avsevärt nedbringas, örn kompressorn utföres sorn turbokompressor

och medelst remtransmission dragés av anstaltens stora fläktmotor. En mindre

kompressor torde under sådana omständigheter bli nödvändig för spädmatning

under försökens gång, men en mindre kompressor torde i alla händelser

vara erforderlig för verkstadsdriften.’

Det vöre möjligt att en noggrannare beräkning kunde komma att visa, att

det utförande i plåt, som de sakkunniga ifrågasatt, droge större kostnader

än de av dem angivna. Akademien villi1 emellertid understryka, att man för

en sadan merkostnad (inge väsentligt höjd kapacitet på anläggningen genom

att den kunde arbeta med ett Reynold’s tal av dubbla värdet, oell sålunda

finge en betydligt värdefullare tunnel.

A den av de sakkunniga uppgjorda skissen bade de placerat fläktmotorn

utanför vindtunneln, ett utförande som även utredningsmannen bade behandlat.

Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle denna motor på detta sätt placerad

kunna användas tiven för rasning av propellrar, örn den gjordes så

kraftig, som för delta ändamål vore behövligt, samt den genom utelämnandet

av den ena stora eleklromotorn gjorda besparingen kunna utnyttjas för den

Bihang lill riksdagens protokoll 19118. 1 sami. Nr Sfi- 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 56-

föreslagna ökningen av tunnelns kapacitet. Det vore möjligt, att förverkligandet

av detta driftsätt skulle stöta på vissa praktiska svårigheter, men akademien

ansåge likväl att möjligheten borde närmare undersökas. Enligt akademiens

uppfattning kunde man lämpligen utföra anläggningen omedelbart

för den kapacitet, som av utredningsmannen föreslagits, blott man genom

plåtutförandet säkrade sig möjligheten att vid senare tidpunkt för en relativt

obetydlig kostnad utöka dess kapacitet på sätt som förut antytts.

Akademien ville tillägga, att akademien ansåge de av de sakkunniga framförda

önskemålen förtjänta av allt beaktande. Då det enligt akademiens

åsikt vore av största betydelse att försöksanstalten komme till utförande snarast

möjligt, ansåge sig akademien böra betona, att övervägandet av dessa

önskemål dock icke borde få verka hindrande på förslagets framläggande

för 1938 års riksdag.

Försöksanstaltens förläggning.

I avseende å spörsmålet om den flygtekniska försöksanstaltens förläggning

har utredningsmannen anfört i huvudsak följande:

En någorlunda exakt kostnadsberäkning av ett förslag till flygteknisk försöksanstalt

måste förutsätta en bestämd byggnadsplats, för vilken grundförhållanden,

avstånd till elektriska kraftledningar av tillräcklig effekt m. fl. på

kostnaderna inverkande omständigheter vore kända. Speciellt kraftförsörjningsmöjligheterna

påverkade årskostnaderna relativt mycket. Enär anstalten

komme att behöva elektrisk energi av ganska högt effektbelopp men utnyttja

maximieffekten mycket intermittent, komme kraftleverans till anstalten

att bliva föga begärlig. Anstaltens årskostnader vid olika belägenhet

komme under sådana förhållanden att påverkas relativt mycket av de taxor,

som ifrågakommande kraftleverantörer kunde vara villiga att tillämpa.

Emellertid torde för valet av förläggningsplats icke enbart ekonomiska

synpunkter beträffande anläggnings- och driftkostnader kunna bliva avgörande.

Hänsyn till andra omständigheter av olika slag måste ävenledes

komma att påverka valet. Örn anstalten skulle utrustas med en flygmekanisk

avdelning, måste den förläggas intill eller åtminstone i närheten av en

flygplats. En annan restriktion vid val av förläggningsplats torde bli fordran

på att anstalten skulle vara någorlunda tillgänglig för de företag och

myndigheter, vilkas behov av undersökningar anstalten skulle tjäna. Personlig

kontakt mellan dessas och anstaltens personal torde ofta bliva erforderlig.

Örn anstalten i materialfrågor skulle samarbeta med andra, huvudsakligen

i huvudstaden befintliga laboratorier, borde detta samarbete ej försvåras

genom för stora avstånd. Valet av förläggningsplats sammanhängde

också med frågan örn lämpligaste organisationsform för anstalten. Organisationsfrågan

skulle därför här beröras i den mån den ägde samband med

frågan örn förläggningsplats.

De lägsta såväl anläggnings- och driftskostnaderna skulle utan tvivel kunna

erhållas, örn anstalten förlädes till en med flygfält utrustad flygindustri.

Byggnadstomter skulle där vara relativt billiga. Anstalten skulle vid intimt

samarbete med en flygindustri kunna undvara egen verkstad. Hållfasthetslabbratoriets

storlek skulle med sannolikhet kunna reduceras, då en del undersökningar

å hela flygplan skulle kunna utföras inom flygplanverkstaden.

Emellertid vore det svårt att vid en sådan förläggning tänka sig någon

lämplig organisationsform för en anstalt, som skulle tjäna samtliga flygin
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

19

dustriföretags, flygvapnets och även den civila luftfartens intressen. En

statlig anstalt torde ej lämpligen på detta sätt sammanvävas med ett enskilt

företag. Även om anstalten organiserades som enskilt företag, i vilket samtliga

flygindustrier och staten vore intresserade, skulle anstaltens förläggande

till en av de intresserade industrierna med största sannolikhet snart komma

att visa sig mindre lyckligt, då det gällde att tillgodose de övriga intressenternas

intressen. Örn flygplantillverkningen i framtiden skulle komma

att nedläggas vid det industriföretag, dit anstalten förlagts, skulle de tidigare

eventuella fördelarna hos förläggningen försvinna och i stället med sannolikhet

stora nackdelar uppträda. Utredningsmannen hade ansett en förläggning

till något flygindustriföretag icke kunna komma ifråga och hade därför

ej heller ansett behövligt utreda kostnadsfrågan vid någon bestämd dylik

förläggning.

Om en vetenskaplig försöksanstalt av här ifrågavarande slag tänktes skola

samordnas med och stå under samma ledning som en militär flygteknisk

försöks- och provningscentral, borde den självfallet helst förläggas till samma

plats som en sådan central. Ett sådant samordnande skulle medföra

vissa fördelar men också många nackdelar. Såsom tidigare framhållits

måste man vid en dylik hopslagning, örn ett gott resultat skulle kunna väntas,

räkna med särskild personal för forskningsavdelningarna, varför några

besparingar beträffande personalen ej skulle göras. Fördelarna skulle huvudsakligen

bestå däri, att verkstäderna kunde vara gemensamma, vilket

skulle kunna medföra en viss kostnadsbesparing. Möjligheterna till fruktbärande

tankeutbyte mellan de vetenskapliga och de övriga avdelningarnas

personal kunde också räknas till fördelarna. Dylika möjligheter kunde

emellertid lätt åstadkommas, även örn de olika grenarna icke samordnades

i en och samma anstalt. Bland nackdelarna finge anföras de förvaltningstekniska

svårigheter, som skulle vara förenade därmed, att ett militärt organiserat

organ skulle tillhandagå den civila luftfartsindustrien med för denna

behövliga undersökningar. Den vetenskapliga försöksanstalten torde dessutom

ofta — här liksom i utlandet — kunna få till uppgift att utreda tekniska

tvistefrågor mellan flygvapnet och den civila flygindustrien, varvid

det måste vara mindre önskvärt med hänsyn till dess auktoritet, att den

lydde under den ena parten. Enligt utredningsmannens mening talade de

starkaste skälen för att en vetenskaplig flygteknisk försöksanstalt borde organiseras

såsom en självständig, civil anstalt, såsom man också förfarit överallt

i utlandet utom i Italien.

Om de håda anstalterna gjordes organisatoriskt oberoende av varandra,

vore det ej erforderligt, att de förlädes till samma plats. En förläggning till

samma plats kunde dock även i detta fall tänkas önskvärd, bland annat av

kostnadsskäl, varvid återigen möjligheten till besparing genom gemensam

verkstadsdrift vore att beakta. Emellertid torde denna besparing genom

gemensamma verkstäder i verkligheten ej bliva så stor. Verkstadspersonalcn

torde nämligen likväl, åtminstone delvis, böra vara skild för de håda

anstalterna bland annat av det skälet att fordringarna å personalens kvalifikationer

delvis torde komma att bliva olika. Besparingen skulle sålunda

huvudsakligen möjliggöras därav, att vissa verktygsmaskiner och en viss del

av personalen kunde utnyttjas för båda anstalterna. I praktiken torde ett

samgående beträffande verkstäder emellertid lätt kunna medföra ett fördyrande

i stället för ett förbilligande av Iaboratoricdriften, örn man nämligen

jämförde driftskostnaderna med laboratoriernas arbetsresultat. Det skulle

säkerligen ofta inträffa fall, då det bleve svårt för en av den ena anstalten

dirigerad verkstad ali hålla jämvikt i tillfredsställandet av de håda anstal
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 56-

ternus behov. En försening av verkstadsarbetena kunde medföra en fördröjning

i laboratoriearbetet och därmed ett sämre utnyttjande av den dyrbarare

delen av laboratoriepersonalen. Även örn de båda anstalterna förlädes

till samma plats, torde det därför vara välbetänkt att förse dem med

skilda verkstäder. Åtminstone för den rena laboratoriedriften torde den

vetenskapliga försöksanstalten böra hava egen verkstad. För en flygmekanisk

avdelning, för vilken behovet av speciellt mekaniker och handräckningspersonal

kunde förutses uppträda mera intermittent, torde däremot ett

samarbete beträffande sådan personal samt beträffande hangar och monteringsliall

kunna vara lämpligt samt ägnat att medföra en viss besparing.

Enligt utredningsmannens uppfattning kunde fördelarna av en gemensam

förläggning av de båda anstalterna icke bliva så stora, att de måste bliva utslagsgivande

för den vetenskapliga försöksanstaltens förläggning, även om

därigenom stora nackdelar ur andra synpunkter skulle uppstå.

Utredningsmannen hade icke kunnat genomföra någon detaljerad beräkning

av anläggnings- och driftskostnader för en vetenskaplig flygteknisk försöksanstalt

under den bestämda förutsättningen att den förlädes till samma

plats som en flygvapnets försöks- och provningscentral. Platsfrågan för en

militär försökscentral vore nämligen ännu ej avgjord. På platsvakt för en

sådan torde flera synpunkter inverka, som icke hade någon betydelse ifråga

örn en vetenskaplig försöksanstalt.

Under förhandenvarande omständigheter hade utredningsmannen ansett

det lämpligast att hänföra kostnadsberäkningarna till en förläggningsplats,

som ur allmänna lämplighetssynpunkter måste anses gynnsammast för en

vetenskaplig försöksanstalt. Härvid komme en plats i Stockholms närhet

främst ifråga. Genom en sådan förläggning underlättades samarbetet mellan

anstalten och de flygmyndigheter, flygförvaltmngen och luftfartsmyndigheten,

som skulle anlita densamma. Från flygindustrihåll hade uttryckts en

önskan, att anstalten måtte förläggas till närheten av huvudstaden. Möjligheterna

till samarbete med andra laboratorier i huvudstaden tillgodosåges

vid sådan förläggning på bästa möjliga sätt. Mot en förläggning till huvudstadens

närhet kunde anses tala riskerna för luftangrepp under ett krig. Det

torde väl emellertid kunna ifrågasättas, örn dessa risker bleve väsentligt

mindre vid flygplatser i landsorten, särskilt örn man toge hänsyn till att huvudstadens

luftförsvar väl torde bliva effektivare än andra platsers.

Om anstalten skulle utrustas med en flygmekanisk avdelning, komme härvid

endast platser intill Bromma eller Barkarby flygfält ifråga. På grund

därav, att frågan om förläggningen av Svea flygflottilj varit svävande under

större delen av den tid, utredningen pågått, hade utredningen i första hand

måst koncentreras till en antagen förläggning intill Bromma flygplats. Utredningsmannens

avsikt hade varit att, då frågan om flygflottiljens förläggning

avgjorts, närmare undersöka möjligheterna för och kostnaderna vid

en förläggning av den vetenskapliga försöksanstalten till Barkarby, för att

sedan kunna jämföra de båda förläggningsalternativen. Emellertid hade

det, enligt vad chefen för flygvapnet vid förfrågan meddelat utredningsmannen,

visat sig, att plats för en vetenskaplig försöksanstalt icke kunde beredas

inom det till flygvapnet överlämnade området av Stockholms garnisons övningsfält,

Järvafältet. Då utsikter för att annat område å Järvafältet, i närheten

av flygfältet, skulle kunna upplåtas för en försöksanstalts anläggande,

torde få bedömas som uteslutna, hade utredningsmannen frångått avsikten

att genomföra nämnda detaljerade kostnadsjämföielser, såsom varande utan

praktiskt intresse. Utredningsmannen ansåge sig dock böra påpeka, att man,

vid en möjlig förläggning till Barkarby, haft att räkna med antingen bostäders

uppförande eller ersättning för personalens resor från och till huvudsta
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

21

den, vidare med anläggningar för vatten och avlopp, nied relativt långa elektriska

tilledningar samt sannolikt med vissa väganläggningar, vilket allt bortfolle

vid en förläggning i närheten av Brommafältet. Det vore därför sannolikt,

att merkostnaden för tomtplats på det sistnämnda stället örn icke helt så

dock till stor del skulle motsvaras av större anläggnings- och årskostnader

på det förstnämnda stället.

Man syntes ej kunna räkna nied en för en försöksanstalt lämplig byggnadsplats

i omedelbar anslutning till flygfältet vid Bromma. Utredningsmannen

hade haft sin uppmärksamhet riktad på ett område nordost om

flygfältet, som för närvarande skildes från flygfältet genom ett järnvägsspår.

Planer torde vara uppgjorda att införliva ifrågavarande område med flyghamnsområdet

samt att i samband därmed flytta stickspåret utanför området.

Örn dessa planer förverkligades, skulle läget av området synnerligen

väl passa för en försöksanstalt, som där skulle komma att dels passeras av

ett stickspår, dels få direkt anslutning till flygfältet men ändock ligga väl

avskild från detsamma. Antagligen skulle också möjligheter att få området

upplåtet för anläggande av en försöksanstalt förefinnas. Emellertid syntes

utsikterna att de ifrågavarande planerna skulle förverkligas i en näraliggande

framtid vara mycket ovissa. Enär grundförhållandena å ifrågavarande

område icke vore gynnsamma och en rätt dyrbar pålning bleve erforderlig

hade det med hänsyn till denna ovisshet synts olämpligt att räkna med

detta område som eventuell byggnadsplats, då fördelen med stickspåret kunde

erhållas även å ett närbeläget, ur byggnadssynpunkt gynnsammare område.

Direkt anslutning till flygfältet vore, ehuru en fördel, icke direkt nödvändig.

En flygmekanisk avdelning kunde fungera ungefär lika väl, om laboratorier

och verkstad läge på något (dock ej alltför stort) avstånd från flygfält

och hangar. En fördel med direkt anslutning mellan försöksanstalt och flygfält

vore, att flygplan, avsedda att genomgå undersökningar i hållfasthetslaboratoriet,

kunde transporteras luftledes till flygfältet och sedan utan nedmontering

rullas till laboratoriets närhet eller in i detsamma. Örn direkt anslutning

ej funnes, måste nedmontering ske vid flygfältet. Det torde emellertid

ofta komma att förekomma, att transporten skedde per järnväg. Om ej

båda fördelarna stöde att vinna samtidigt, torde förekomsten av ett stickspår

intill anstalten få anses ungefär lika värdefull som direkt anslutning till

flygfältet.

Det område, som utredningsmannen i det följande räknat med som byggnadsplats

vid en förläggning intill Bromma flygplats, vore beläget inom Ulvsunda

industriområde och omfattade tomterna 4, 5 och (i inom kvarteret Induktorn.

Vägavståndet mellan området och hangaren å flygfältet vore omkring

1,100 m. Området, vars storlek vore ungefär 100X150 m, läge emellan

nyss nämnda stickspår från Sundbybergs station och en gata, Ranhammarsvägen.

Vatten-, avlopps- och gasledningar vore framdragna till området.

Området ägdes av Stockholms stad. Stadens fastighetsnämnd hade beslutat

att reservera området för ifrågavarande ändamål till utgången av år 1938

samt förklarat sig beredd att hos stadsfullmäktige förorda försäljning av

ifrågavarande område till ett pris av 20 kronor pr kvm, varvid dock förutsatts

att en angränsande tomt örn cirka 2,100 kvm, örn staden så påfordrade,

jämväl skulle ingå i köpet. Försäljningspriset skulle i så fall komma att

uppgå lill omkring 342,000 kronor. Ett eventuellt inköp av ifrågavarande

område torde ej — örn försöksanstalten anlades av slaten — fordra direkta

penningutlägg utan kunna ordnas genom byte med något staten tillhörigt

område.

Av det ifrågavarande området skulle endast omkring hälften behöva tagas

i bruk för de i denna utredning planerade laboratorierna. Med hänsyn till

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

det eventuella behovet av framtida utvidgningar torde dock ett reservutrymme

böra beräknas. Såvitt man nu kunde bedöma frågan, syntes ett reservutrymme

av här föreslagen storlek tillräckligt men å andra sidan sannolikt

icke för stort.

För den flygmekaniska avdelningen skulle behövas hangarutrymme för

åtminstone ett försöksflygplan. Stockholms stads flyghamnsstyrelse hade

utfäst sig att tillförsäkra anstalten dylikt hangarutrymme samt även startoch

landningstillstånd för försöksflygningar, mot ersättning enligt gängse

taxor.

I detta sammanhang torde böra påpekas lämpligheten av att staten, för

det fall att en flygteknisk försöksanstalt komma att förläggas till Bromma,

vid eventuellt framtida beviljande av statsbidrag till uppförande av hangarer

vid Bromma flygplats förbehölle sig rätt till visst hangarutrymme för försöksanstaltens

räkning, utan särskild kostnad för anstalten.

Om vid eventuella försök med militära flygplantyper försökens förläggande

till Bromma flygplats ej skulle anses lämpligt av hänsyn till militär sekretess,

torde det alltid bliva möjligt att förlägga dylika försök till Barkarby.

Avståndet vore ej större, än att erforderlig försöksutrustning, instrument o. d.

ävensom personal tillfälligtvis utan större olägenhet kunde förflyttas till

Barkarby.

Ur de avgivna yttrandena beträffande detta spörsmål må anföras följande:

Kommerskollegium: Med hänsyn bland annat till det betydande belopp,

som skulle erfordras för tomtförvärv vid det av utredningsmannen förordade

förläggningsalternativet, hade kollegium ansett sig böra närmare ingå på

valet av förläggningsplats.

I likhet med utredningsmannen funne kollegium, alt vissa ekonomiska

fördelar skulle vinnas genom den föreslagna anstaltens förläggande till närheten

av en enskild flygindustriell anläggning, belägen vid ett flygfält. För

närvarande torde då främst Trollhättan kunna komma i fråga. Antagligen

skulle här erforderlig tomt kunna förvärvas för billigare pris och vissa inbesparingar

i fråga om anstaltens verkstadsbehov m. m. kunna uppnås, medan

å andra sidan möjligen ett visst behov av personalbostäder skulle behöva

fyllas. Även om någon besparing i anläggningskostnad genom förläggning

till Trollhättan skulle kunna vinnas, ansåge dock kollegium, att de

allmänna erinringar mot intimt samarbete med en enskild flygindustriell

anläggning, som utredningsmannen anfört, borde tillmätas sådan vikt, att

detta alternativ knappast vore förtjänt av mera allvarligt övervägande.

Vad vidare beträffade det alternativ, som innebure samordnande med militär

anstalt med i viss mån närliggande uppgifter, torde ifrågakommande

förläggningsorter närmast vara Malmen och Västerås, där enligt plan mera

fullständigt utrustade flygverkstäder skulle vara förlagda. Såsom utredningsmannen

påpekat skulle genom ett dylikt samordnande kostnadsbesparing

i fråga om verkstäderna kunna påräknas. Anstalten torde dock icke

kunna göras helt beroende av en verkstad utanför anstaltens kontroll och ledning.

Tomtkostnaderna kunde även antagas komma att ställa sig billigare.

I stället kunde möjligen uppförande i viss utsträckning av personalbostäder

bliva erforderligt, ehuru någon närmare utredning härom icke förelåge.

Även örn en viss, ej definitivt utredd besparing skulle kunna vinnas genom

den nyssnämnda anordningen funne dock kollegium tveksamt, om enbart

hänsynen härtill borde vara avgörande. Såsom utredningsmannen

framhållit talade vissa allmänna lämplighetssvnpunkter för en förläggning

till Stockholm eller dess närhet. Kollegium ville för sin del tillmäta dessa

synpunkter en avsevärd vikt. Särskilt vad beträffade det vetenskapliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 56•

23

forsknings- och försöksarbetet torde närheten till sådana institutioner som

tekniska högskolan, dess bibliotek och andra institutioner, statens provningsanstalt,

ingenjörsvetenskapsakademien m. fl. få anses vara av synnerligt

värde med avseende på lättheten att ernå personlig kontakt, fa tillgång till

litteratur, erhålla eventuellt erforderligt tillfälligt biträde i fråga om speciella

detaljer o. s. v. Det finge därvid även erinras örn, att enligt förslaget

materialforskning förutsatts skola tillsvidare äga rum med anlitande av nuvarande

laboratorier eller andra inrättningar. På denna viktiga punkt förelåge

sålunda ett oavvisligt behov av nära samarbete med exempelvis statens

provningsanstalt och andra institutioner i Stockholm.

Med hänsyn till krigsförhållanden torde visserligen kunna anses önskvärt,

att ur försvarssynpunkt viktiga anstalter och anläggningar, som skulle vara

svåra att vid behov förflytta, ej i allt för stor utsträckning koncentrerades

till Stockholm. Kollegium ansåge sig dock icke böra närmare ingå på

denna fråga, som finge anses vara av huvudsakligen militär natur.

Då förläggning till Järvafältet icke syntes kunna komma i fråga — såsom

orsak hade anförts bland annat brist på utrymme vid Barkarby flygfält —

återstode således med avseende på Stockholmsalternativet för närvarande

ingen annan plats än Brommafältet. Denna plats vöre tvivelsutan i vissa

hänseenden ej fullt lämplig, bland annat ur utrymmessynpunkt och i den

mån anstalten i fråga kunde komma att syssla med frågor av militärt intresse

vid flygförsök o. d., enär erforderlig sekretess torde vara svår att

uppnå. Det Vöre tänkbart, att om ett tillräckligt stort reservflygfält anlades

i närheten av Stockholm, detta skulle ur nyssnämnda synpunkt och kanske

även i fråga om vissa kostnader visa sig vara en lämpligare förläggningsplats

än Bromma. Planerna på anläggandet av ett dylikt fält torde dock — såvitt

det vore kollegium bekant — knappast vara så långt fortskridna, att närmare

hänsyn till dem kunde tagas i detta sammanhang. o .

Ur de synpunkter kollegium närmast hade att företräda, ansage sig daitoi

kollegium sakna anledning att framställa erinran mot att anstalten förlädes

till närheten av Bromma flygfält. .

Utredningsmannen hade undersökt möjligheterna för förläggning till ett

område, beläget något nordligare än det slutgiltigt ifrågasatta. Örn nu föreliggande

preliminära planer på flygfältets utvidgning mot nordost bleve förverkligade,

skulle från det förstnämnda området erhållas omedelbart tillträde

till flygfältet, samtidigt som järnvägsförbindelserna bleve goda. Lmeilertid

vore det osäkert, när utvidgningen av flygfältet bomme att genomföras eller

huruvida den överhuvudtaget komme till stånd, och vidare lode denna lösning

av olägenheterna, att dels avståndet till Mariehälls bostadssamlialle

vöre väl Idet dels grundförhållandena sämre, vilket skulle medföra ökning av

byggnadskostnaderna, och dels tillåtna höjden å byggnaderna vore något

snävare än i fråga örn den mera sydligt belägna platsen. Nordväst örn flygfältet

funnes ett område med direkt tillträde till fältet, dit anstalten kunde

tänkas förlagd, klär saknades emellertid järnvägsförbindelse, varför kostnaden

för stickspår tillkomme, varjämte avståndet till ett villaområde vid

Bromma kyrka torde bliva viii litet. Väster och söder örn flygfältet syntes

terrängförhållandena vara sådana, att förläggning dit svårligen kunde ifrågakomma.

Såvitt kollegium kunde linna, syntes salunda den av utredningsmannen

föreslagna byggnadsplatsen vara det bästa av de tänkbara alternativen lör

förläggning intill Bromma flygfält.

Hugunadsstgrelsen: Byggnadsstyrelsen, som ej hade möjlighet att med

stöd enbart av föreliggande handlingar bedöma de skäl, som kunde föreligga

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 56-

mot e.n förläggning av anstalten till Järvafältet, ville framhålla, att något annat

för ändamalet lämpligt, statsverket tillhörigt område ej torde förefinnas

i eliel i närheten av Stockholm. Vad beträffade det preliminärt avtalade

tomtpriset å 20 kronor per kvadratmeter för den avsedda marken inom Ulvsunda

industriområde funne styrelsen detta pris skäligt med hänsyn till undergiundens

goda beskaffenhet, tillgängen till stickspår och till området framdragna

ledningar av olika slag.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Utredningsmannen hade ansett, att den

flygtekniska anstalten borde förläggas i anslutning till ett flygfält i Stockholms

närhet. De skäl, som utredningsmannen anfört i sådant hänseende

syntes styrelsen böra tillmätas avgörande betydelse.

Styrelsen ansåge sig emellertid kunna ifrågasätta lämpligheten av den föreslagna

förläggningen av anstalten till en plats öster örn Bromma flygfält.

Utvecklingen inom lufttrafiken syntes gå i sådan riktning, att Bromma flygplats

i en jämförelsevis nära framtid i huvudsak måste reserveras för reguljär

lufttrafik. Den flygverksamhet, som anstaltens flygmekaniska avdelning

enligt framlagd plan skulle komma att hedriva, hade visserligen eren

mycket stark begränsning. Provflygningarnas omfattning kunde

därför knappast antagas komma att utgöra någon allt för stor olägenhet för

luftti afiken pa Bromma. Det syntes dock önskvärt, att anstaltens flygmekaniska

avdelning i en snar framtid gåves ett större utrymme än vad som förutsatts

av utredningsmannen. Denna utvidgning läte sig näppeligen genomföras

utan svårigheter, om anstalten förlädes till Bromma flygplats. Under

sådana förhallanden kunde man visserligen tänka sig den utvidgade flygmekaniska

avdelningens verksamhet förlagd till annan flygplats än den.

till vilken anstalten anslutits, men syntes detta komma att medföra olägen

heter ur organisatorisk synpunkt. Det syntes därför vara önskvärt att ytterligare

undersöka, huruvida icke den flygtekniska anstalten med en gång

skulle kunna förläggas till någon annan flygplats.

Örn icke detta skulle låta sig göra, förutsatte styrelsen emellertid, att anstaltens

förläggning invid Bromma flygplats underkastades en omprövning

med hänsyn till planerna på flygplatsens blivande utbyggande.

Djurgård sk o m m i s sio nen: Ett genomförande av utredningsmannens förslag

förutsatte, att staten av Stockholms stad förvärvade det avsedda tomtområdet.

Utredningsmannen hade därvid ifrågasatt, huruvida ej, med undvikande

av direkt penningutlägg, förvärvet skulle kunna ske genom bvte

mot något kronan tillhörigt område.

För sin del funne kommissionen det vara tvivelaktigt, huruvida berörda

område borde förvärvas genom markbyte. Ansåges så emellertid böra ske,

torde kronan äga flera markområden, som staden önskade förvärva och

kronan icke behövde för eget ändamål. På vidare förhandlingar, som i så

fall lämpligen kunde uppdragas åt kommissionen att föra. borde få bero.

vilket eller vilka kronans områden, som skulle ingå i ett dylikt eventuellt

markbyte mellan kronan och staden.

Flygförvaltningen och chefen för flygvapnet i gemensamt yttrande: Nödvändigt

syntes vara, att anstalten på grund av den tillhörande flygmekaniska

avdelningen förlädes i anslutning till lämpligt flygfält. Mot vad utredningsmannen

anfört rörande fördelarna av en förläggning i Stockholms närhet

funnes intet att erinra, varför en sådan förläggning tillstyrktes. Risken för

anstaltens förstöring genom flyganfall under krig kunde visserligen under

vissa förhallanden anses vara större i Stockholms närhet än örn anstalten

förlädes till landets mera undandragna delar. Det torde emellertid icke vara

möjligt att bestämma anstaltens förläggning med hänsyn enbart eller främst

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

25

till denna faktor. Brommas belägenhet och natur medförde dock, att platsen

icke kunde anses idealisk för utförande av anstaltens flygmekaniska prov.

Det förhållandet, att proven i vissa fall kunde vara av hemlig natur, ävensom

den sannolikt alltmera ökade intensiteten hos lufttrafiken vore omständigheter,

som talade för att välja en annan förläggningsplats. Därest avsikten

skulle vara att för Kronans räkning redan 1938 förvärva markområden i

Stockholms närhet för anordnande av reservflygfält, talade därför starka

skäl för anstaltens förläggning till en dylik plats. Skulle emellertid planer på

reservflygfälts anordnande i Stockholms närhet icke för närvarande vara aktuella,

tillstyrktes en förläggning till Bromma. Omständigheter av berörd art

borde nämligen icke få försena förslagets framläggande för 1938 års riksdag.

Ingenjörsvetenskapsakademien: Beträffande den av utredningsmannen föreslagna

platsen för anstalten kunde akademien vitsorda, att den erbjöde

vissa fördelar, exempelvis den att förläggningen till ett fabriksområde gåve

en garanti för att bullret från anstalten icke komme att bli till tunga för

människor, som behövde ro. Akademien ansåge sig dock böra ge uttryck

för vissa betänkligheter mot denna plats. Till anstaltens uppgifter komme

att höra även provning av färdigbyggda flygplan. Dessa kunde genom luften

föras till Bromma flygplats. Då anstalten enligt förslaget väl skulle ligga

i grannskapet av denna flygplats men icke intill den, måste ett plan,

som skulle provas, på flygplatsen söndertagas och de olika delarna därpå

på lastautomobiler föras till anstalten för att där åter sammansättas. Örn

utvecklingen på detta område skulle komma att gå i den riktningen, att man

överginge till större flygplan, kunde dock snart den punkt vara nådd, då

man icke på detta sätt kunde föra ett flygplan till anstalten. Akademien

måste därför anse det vara till fördel, om anstalten komme att ligga intill

en flygplats, icke blott i grannskapet av en sådan. Mot den föreslagna platsen

talade också det höga pris, som av jordägaren, Stockholms stad, begärdes

för tomten. Akademien ville även framhålla, att icke alla flygplatser

lika väl lämpade sig till grannar åt anstalten. En och annan gång komme

denna att behöva använda flygplatsen. Vid en militär flygplats och vid en

sportflygplats mötte detta inga svårigheter. Annorlunda vöre det vid en

trafikflygplats, som alltid måste stå öppen för ankommande flygare. Akademien

ansåge alltså, att den föreslagna anstalten helst borde ligga intill en

militär flygplats eller eventuellt intill en sportflygplats, om en sådan nu med

hänsyn till storlek och övriga förhållanden befunnes lämplig. Akademien

ville också framhålla, att, om anstalten förlädes intill en flygplats, den icke

önskvärda klyvningen av densamma i två på olika ställen liggande delar

kunde undvikas.

Akademien finge även betona vikten av att tillräckliga utvidgningsmöjligheter

för anstalten funnes.

Kostnader för försöksanstaltens uppförande, inredning och

utrustning.

Utredningsmannen har sammanställt följande kostnadsberäkning rörande

den föreslagna försöksanstalten:

A. Aerodgnamiska avdelningen.

Byggnader med inredning, vatten-, värme-, gas- och

belysningsinstallationer samt möbler, enligt särskild av

professor E. Lallerstedt utförd kostnadsberäkning...... kronor

755,000

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Speciella inredningsdetaljer.

Enligt efter uppgjorda sammanställningsritningar avgivet

preliminärt anbud, avseende tillverkning och uppsättning

i laboratorierna:

Cylinder av stålplåt med dörrar (till vindtunneln)

.......................... kronor 5,800

Plåtkon med vagn och drivanordning (till

vindtunneln) ...................... » 8,000

Fångtratt med upphängningsanordning

(till vindtunneln) .................. » 3,800

Trumma och stativ till spintunneln .... » 11,600

Uppskattad kostnad för hantlangningsoch

ställningsarbeten vid uppsättning av

föregående detaljer samt för målning

av desamma ...................... » 1,300

Elektrisk utrustning för laboratorierna

(enl. preliminära offerter).

Kabelanslutning till stadens nät, 280 m.

å 30 kronor....................... kronor 8,400

Transformator å 250 kVA och högspän
ningsställverk

..................... » 11,200

Omformare och fläktmotor å 1,000 hk . . » 111,000

Lågspänningsinstrumentering ......... » 22,000

Omformare och modellmotor för propellerundersökningar

i vindtunneln..... » 24,000

Trefaskommutatormotor för spintunneln » 8,800

Kostnader för frakter, ledningar inom laboratorierna

och installation av utrustningen

c:a 35 % av utrustningens pris » 63,000

kronor

»

Fläktanläggningar för tunnlarna.

Fläkt för vindtunneln, jämte ledskenor, strömlinjeformad

kåpa kring motorn m. m. och stativ för fläktmotorns

lagring, enl. preliminärt anbud .................... »

Propellerfläkt av trä jämte navkåpa, för

spintunneln ...................... kronor 2,000

Axelledning för spintunnelfläkt ........ »__1,000 »

Våganläggning.

Sexkomponentvåg med rubbart stativ, hastighetsmätare

och registreringsbord, delvis enl. preliminärt anbud, delvis

enl. uppskattning .............................. »

övrig labo ratorieut rustning.

Transportvagnar och andra verktyg för

modellmontering .................. kronor 2,000

Instrument för vindtunneln............ » 10,000

Utrustning för spintunnelförsök ........ » 1,000

Apparatutrustning för fysikaliskt laboratorium

.......................... » 10,000

Skriv-, rökne- och andra kontorsmaskiner » 7,000

Ritkontorsutrustning (exkl. möbler) .... » 800

Vetenskaplig litteratur för anstaltens

bibliotek........................... »_ 8,000

30,500

248,400

35,000

3,000

160,000

38,800

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

27

Verkstadsut rustning.

Snickeri:

Maskiner, hyvelbänkar och verktyg... . kronor 7,500

Spänstig .......................... » 1,500

Torkanläggning .................... »__1.000 kronor 10,000

Mekanisk verkstad:

Verktygsmaskiner, planskivor, diverse maskin- och

handverktyg .................................. » 25,000

Plåtslageri:

Diverse maskiner för klippning, pressning, nitning m. m. » 5,000

Diverse kostnader samt oförutsedda utgifter

för utrustning.

Personbil .......................................... » 5,300

Ritningar, arbetsledning, kontroll och administration under

byggnadstiden ................................ » 30,000

Tunnelmodell och modellförsök ...................... » 4,000

Diverse installationskostnader och oförutsedda utrust
ningskostnader

................................ »__20,000

Summa kostnader för byggnader, inredning och utrustning

.................................. kronor 1,370,000

Härav för byggnader .......................... » 755,000

för viss speciell inredning och utrustning........ » 615,000

Anm. Om den elektriska utrustningen skall förutses användbar även för matning av motorn

till en anläggning för hållfastighetsprovning av propellrar, tillkommer för utrustningen ett belopp

av 14,000 kronor (upptaget i kostnadsberäkningen för propelleranläggningen).

B. Hållfastlietsavdelningen.

a) Allmänt hållfasthetslaboratorium.

Byggnad med inredning, vatten-, värme- och belysningsinstallationer

samt möbler, enligt särskild av

professor E. Lallerstedt utförd kostnadsberäkning ....... kronor 238,000

Utrustning.

10-tons travers ...................... kronor 19,000

Elektriska installationer (uppskattat) .... » 7,000

Apparater och maskiner enligt följande

förslag:

Tensometrar (40 st.); DVL:s

registrerande tensometrar (4 st.); tidskoordinatmarkerare

(4 st.); anordning

för utvärdering av tcnsomcterdiagram;

apparat för registrering av

svängningsamplituder (2 st.); svängningsgenerator;

nivellerkikare (2 st.);

böjningssvängningsmaskin; torsionssvängningsmaskin;

universalprovmaskin

med pulsator för växelbelastningar;

kostnad för ovanstående enligt

offerter ........................ * 90,000

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition nr 56.

Försöksutrustning för statiska betastningsprov

av hela flygplan m. m.,

såsom stativ, hävstänger, viktsatser

m. m., samt oförutsedd maskinutrustning

uppskattas till en kostnad av. ... kronor 70,000 kronor 186 000

Summa kronor 424,000.

b) Anläggning för hallfast hetsprov ning av propellrar.

Byggnad, motorfundament, skyddsanordning, enl. beräkning

av professor E. Lallerstedt...................... kronor 15,500

Merkostnad för elektrisk omformare till

vindtunneln (enl. prel. anbud) ...... kronor 14,000

Rusningsmotor med kuggväxel (enl. prel.

anbud) ............................ » 46,000

Propelleraxel med lagerhus (uppskattad

kostnad) .......................... » 4,500

Elektriska ledningar och installation

(uppskattat) ....... > 8,000 » 72,500

Summa kronor 88,000.

C. Flygmekaniska avdelningen.

Instrument för registrering av hastighet, accelerationer, roderrörelser,

vibrationer m. m. (Instrument för registrering

av materialpåkänningar under flygning förutsättas

gemensamma med hållfasthetslaboratoriet) . . kronor 30,000

Summa kronor 30,000.

Till ytterligare belysning av kostnaderna har utredningsmannen uppgjort

följande tablå, däri kostnaden för markförvärv, 342,000 kronor, tänkts fördelad

på aerodynamiska avdelningen, hållfasthetsavdelningen och reservtomtutrymme

i den ungefärliga proportion, i vilken tomten fördelas på de olika

ändamålen:

''

Aerodyna-

Hållfasthetslaboratorium

miska labo-

Flygmeka-

ratorier, med

nisk avdel-

Reserv

verkstad och

Allmänt

Propeller

ning

kontor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Byggnadstomt............

114,000

57,000

__

171,000

Byggnader med inredning

755,000

238,000

15,500

—

_

Utrustning .........

615,000

186,000

72,500

30,000

—

Summa

1,484,000

481,000

88,000

30,000

171,000

Totalkostnad I 2,254,000

Beträffande ifrågavarande kostnadsberäkningar har yttrande avgivits allenast

av byggnadsstyrelsen. Styrelsen har anfört, att de uppgjorda beräkningarna

rörande anstaltens utrustning undandroge sig styrelsens bedömande

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 56-

29

men att styrelsen i fråga om byggnaderna icke hade något att erinra mot

de ritningsförslag, som läge till grund för utredningsmannens beräkningar.

Styrelsen hade funnit de för byggnaderna till sammanlagt 1,008,500 kronor

beräknade kostnaderna skäliga.

Försöksverksamhetens organisation och driftskostnader.

Beträffande organisationsformen har utredningsmannen anfört följande:

Utvecklingen inom flygtekniken ginge i våra dagar utomordentligt hastigt.

Undan för undan uppdöke nya problem, vilka påfordrade sin lösning och

som även de flygtekniska anstalterna i de olika länderna utan dröjsmål grepe

sig an med. För att en dylik anstalt i ett litet land som vårt med dess i förhållande

till stormakterna tämligen små resurser skulle kunna bliva i stånd

att genom sin forskning ernå resultat av sådan betydenhet i tekniskt avseende

och i nyhetshänseende, att en inhemsk flygindustri därå kunde bygga

en framgångsrik egen konstruktiv verksamhet, erfordrades därför, att anstalten

icke genom bundenhet i fråga om medeldisponering eller eljest hindrades

att hålla sig å jour med utvecklingen och raskt taga itu med de problem

som med hänsyn till förhållandena måste anses äga största aktualiteten.

Med hänsyn härtill vore möjligt, att i fråga örn anstaltens organisation en

sådan form vöre att föredraga, att anstalten i stället för att göras statlig dreves

av en för ändamålet särskilt bildad juridisk person, såsom förening, bolag

eller stiftelse. Vissa skäl kunde emellertid anföras mot en dylik ickestatlig

organisationsform. Sålunda torde, även om kretsen av intressenter

kunde förutsättas komma att omfatta mer än den egentliga flygindustrien —

t. ex. vissa metallverk — antalet intressenter i allt fall komma att bliva jämförelsevis

ringa. Något i avseende till storleken av engångskostnaderna för

försöksanstalten mera betydligt bidrag till dessa kostnader torde icke kunna

påräknas från industriellt håll. Icke heller skulle därifrån de årliga kostnaderna

kunna tänkas bliva mera än delvis ersatta. En formellt icke-statlig

form kunde sannolikt alltså anses tänkbar endast under den förutsättningen,

att även i sådant fall staten inträdde som huvudintressent. Särskilt med hänsyn

till vad sålunda framhållits hade utredningsmannen funnit sig böra stanna

för att anstalten även formellt erhölle statlig karaktär. Utredningsmannen

förutsatte emellertid härvid, att de möjligheter, som funnes att åt anstalten

förläna nödig smidighet och anpassningsförmåga, bleve tillvaratagna.

Vid bedömandet av kostnaderna för anstaltens drift finge emellertid uppmärksammas,

att av utomstående begärda undersökningar givetvis av beställaren

borde ersättas enligt vissa grunder. Dessa torde böra fastställas av

Kungl. Maj:t. Viss del —• huru stor kunde knappast i förväg beräknas — av

årskostnaderna för anstalten komme alltså att ersättas statsverket genom inflytande

undersökningsavgifter.

För ledningen av försöksverksamheten föreslår utredningsmannen inrättande

av ett särskilt centralt organ. Ilan anför härutinnan:

Vid den planerade försöksanstalten skulle bedrivas aerodynamisk forskning

och hållfasthetsforskning, båda kompletterade med försök under flygning.

Materialforskningen däremot hade av utredningsmannen förutsatts

skola tillsvidare äga rum med anlitande av nuvarande laboratorier eller andra

inrättningar. Utredningsmannen ville icke underlåta att betona angelägen
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj-.ts proposition nr 56.

heten av att även forskning av sist angiven art verkligen komme till stånd,

ehuru den icke föreslagits förlagd till den nya anstalten. Materialforskning

hade en grundväsentlig betydelse för bland annat utexperimenterande av ersättningsmaterial,

och utvinnande därav vöre i många fall av utomordentlig

vikt, för att icke flygindustrien i händelse av importsvårigheter vid krigsfall

eller eljest skulle råka i brydsam belägenhet.

En rationellt bedriven flygteknisk försöksverksamhet, omfattande såväl

aerodynamisk och hållfasthetsforskning som materialforskning, krävde i

vårt land, liksom fallet visat sig vara överallt i utlandet, statens medverkan.

Då väl knappast någon nuvarande statlig myndighet eller annat nuvarande

statligt organ fullt lämpade sig för handhavandet av förevarande verksamhet,

vid vars utövande såväl industriellt-merkantila som militära synpunkter påfordrade

beaktande, föresloge utredningsmannen att för ändamålet insattes

ett speciellt statligt organ. Detta, som förslagsvis torde kunna benämnas

statens flygtekniska nämnd, torde böra bestå av representanter från flygvapnet,

rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, kommerskollegium,

luftfartsmyndigheten, ingenjörsvetenskapsakademien, tekniska högskolan

i Stockholm och flygindustrien. För att nämndens verksamhet ej

skulle bliva för tungrodd torde endast en representant från vardera av nu

nämnda statsorgan m. fl. böra komma i fråga. Dessa representanter torde

böra förordnas av Kungl. Majit, som tillika borde utse en av dem till nämndens

ordförande. Dessutom bolde såsom ledamot av nämnden ingå chefen

för den blivande försöksanstalten. Nämnden borde äga möjlighet att för

överläggningar eller inhämtande av upplysningar i särskilda fall tillkalla experter.

Utredningsmannen förutsatte, att nämndens ledamöter icke skulle

erhålla någon särskild ersättning för uppdraget.

Nämndens verksamhet torde i huvudsak kunna angivas såsom avseende

försöksverksamhetens planläggande och försöksanstaltens dirigerande; utredningsmannen

funne alltså nämnden böra jämväl fungera som denna anstalts

styrelse.

Nämnden borde efter verkställande av erforderliga undersökningar uppgöra

program för den vetenskapliga flygtekniska försöksverksamheten för

viss tid. Därunder uppkommande nya problem borde emellertid givetvis med

den skyndsamhet, förhållandena kunde anses kräva, bliva föremål för nämndens

behandling och eventuell vetenskaplig undersökning, trots att de sålunda

icke inginge i det för löpande period uppgjorda forskningsprogrammet.

De spörsmål, sorn skulle bliva föremål för forskning, hade nämnden

att allt efter deras art för ändamålet hänvisa till de anstalter, som borde komma

ifråga i varje särskilt fall: för aerodynamiska och hållfasthetsnndersökningar

i regel den nya försöksanstalten samt för materialundersökningar någon

av de nuvarande, för ändamålet lämpade anstalter, varå utredningsmannen

tidigare i annai sammanhang pekat. Nämnden borde skaffa sig ingående

kännedom om sistberörda inrättningars olika möjligheter och resurser

att bedriva sådan forskning, varom här vore fråga. Beslut i anledning av

framställningar, som av industrier eller myndigheter gjordes hos den flygtekniska

försöksanstalten örn verkställande av undersökningar därstädes,

torde i allmänhet böra fattas av anstaltschefen. Vore de begärda undersökningarna

av sådan omfattning, att de inverkade på genomförbarheten av

anstaltens arbetsprogram, borde emellertid frågan om deras företagande av

anstaltschefen hänskjntas till nämndens avgörande.

Föredragningen i nämnden torde böra ingå i tjänsteåliggandena för nyssnämnde

chef. Även protokollsföringen i och andra skrivgöromål för nämnden

torde böra ombesörjas genom den flygtekniska anstalten.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

31

Närmare bestämmelser om nämndens verksamhet torde av Kungl. Majit

böra meddelas i instruktion för nämnden.

Beträffande försöksanstaltens personalbehov må ur utredningsmannens

betänkande lämnas följande redogörelse.

Aerodynamiska avdelningen.

Det vore icke möjligt att i förväg förutse, i vilken utsträckning ett aerodynamiskt

laboratorium kunde komma att anlitas av flygindustrien för rena

modellundersökningar av projekterade flygplan, oell därför icke heller möjligt

att på denna väg bilda sig en uppfattning örn personalbehovet. Man

måste emellertid utgå ifrån att laboratoriets uppgift icke kunde inskränkas

till att vid förekommande behov bistå med undersökningar av bestämda

flygplanprojekt. För att bliva flygindustrien till verklig nytta måste laboratoriet

även bedriva en kontinuerlig forskningsverksamhet beträffande flygtekniska

problem utan avseende till problemens samhörighet nied något bestämt

aktuellt projekt. Laboratoriet måste med andra ord i förväg samla

undersökningsresultat, som kunde stå till industriens tjänst vid dess uppgörande

av nya flygplanprojekt. Eftersom man ej behövde befara brist på

problem, skulle sålunda vid ett laboratorium kunna sysselsättas en personal

av sådan omfattning, att laboratorieanläggningens egen arbetskapacitet bleve

utnyttjad till gränsen. Härvid hade nian till och med möjlighet att flytta

denna gräns genom att arbeta i dubbla skift.

För ett svenskt aerodynamiskt laboratorium torde det av kostnadsskäl väl

knappast bliva möjligt att på detta sätt utnyttja anläggningens hela kapacitet.

Vid vilket minimum man under sådana förhållanden borde stanna vid

kalkyler rörande personalomfattning, bleve sålunda en bedömnings- och avvägningsfråga.

Laboratoriets utnyttjande borde under alla förhållanden

stå i en rimlig proportion till dess möjligheter.

För ett bedömande av frågan, huru stor personal skulle erfordras för ett

fullständigt utnyttjande av anläggningen, torde erfarenheter från andra

aerodynamiska laboratorier kunna tjäna som underlag. Vid aerodynamiska

försöksanstalten i Göttingen utgjordes personalen vid en tidpunkt, då denna

omfattade en medelstor (dock mindre än den här planerade) och en liten

vindtunnel, av 45 personer: 1 direktör, 1 avdelningschef, 9 akademiskt utbildade

assistenter, omkring 20 mättekniker och ritare, 1 verkmästare, 6 arbetare,

4 räknebiträden samt skrivbiträden. Arbetarnas antal i förhållande

till övrig personal vore påfallande litet, vilket emellertid torde hava sammanhängt

med att modellerna vörö relativt små och dessutom troligen i

stor utsträckning tillverkades vid flygindustrierna.

Vid ett fullständigt utnyttjande av den här föreslagna tunnelanläggningen

(vid arbete i ett skift) skulle personalbehovet kunna antagas bliva 35 å 40

personer. En reducerad personaluppsättning, som dock torde kunna anses

möjliggöra en rimlig utnyttning av laboratorierna, bedömdes av utredningsmannen

för hela den aerodynamiska avdelningen kunna hava följande sammansättning:

3 teoretiker, 4 ritare och mättekniker, 3 tekniska biträden inom

laboratorierna, 1 å 2 räknebiträden, 1 verkmästare, 5 5 6 modellsnickare,

5 5 6 metallarbetare samt för det fysikaliska laboratoriet 1 teknisk fysiker,

summa 23 5 26 personer. Härtill komme för anstaltens samtliga avdelningar

gemensam personal för kansli m. m. (se nedan). Utredningsmannen räknade

vid beräknande av årskostnader vid normal drift mod en personal av 23

personer för den aerodynamiska avdelningen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Av teoretikerna borde en vara avdelningschef. Denne skulle leda det

teoretiska arbetet på avdelningen samt planlägga och hava ansvaret för det

expei imentella arbetet. Innehavaren av befattningen borde vara civilingenjör

med grundlig teoretisk utbildning inom aerodynamiken och dess flygtekniska

tillämpning samt med god erfarenhet beträffande aerodynamik^ iabolatoriearbete.

Med hänsyn lill de kvalifikationer, som sålunda måste ställas

på denne tjänsteman, ävensom arten och omfattningen av de honom åvilande

arbetsuppgifterna, syntes det utredningsmannen, att befattningen, som

givetvis borde vara ordinarie, borde hänföras till lägst lönegraden B 29.

De två övriga teoretikerna torde böra bekläda befattningar såsom förste

avdelningsingenjör respektive avdelningsingenjör.

Förste avdelning singenjören skulle biträda avdelningschefen i såväl det

teoretiska som det experimentella arbetet. Ilan borde dessutom sorn speciell

uppgift hava att leda konstruktionsarbetet och verkstadsdriften. Även

han borde vara civilingenjör med god utbildning inom den teoretiska och

experimenteha aerodynamiken och dess flygtekniska tillämpning samt med

föregående erfarenhet beträffande dylikt laboratoriearbete. Befattningen

föresloges till ordinarie. Vad anginge befattningens placering i lönegrad

hade utredningsmannen, i anseende till befattningens art och erforderliga

kvalifikationer hos befattningshavaren ävensom efter jämförelse med lönegradsplaceringen

för flygvapnets flygingenjörer, ansett befattningen böra

upptagas i lönegraden B 26.

Avdelningsingenjören skulle speciellt handhava försöksarbetet i spintunneln

och i samband därmed verkställa teoretiska undersökningar rörande

spinproblemet. Han borde dessutom kunna biträda avdelningschefen med

annat teoretiskt arbete och syntes lämpligen kunna specialiseras på sådana

aerodynamiska undersökningar, som skulle utföras vid de praktiska flygförsöken.

Jämväl avdelningsingenjören borde vara civilingenjör med aerodynamik

och flygteknisk utbildning. Utredningsmannen föresloge, att befattningen

tillsvidare erhölle endast extra ordinarie karaktär och att densamma

därvid hänfördes till 24 lönegraden. Även härvid hade avseende

lästs bland annat vid lönegradsplaceringen för flygingenjörerna vid flygvapnet.

Ritare och mättekniker borde kunna utnyttjas omväxlande för ritarbete

och handhavande av det manuella mätarbetet vid vindtunnelförsöken. De

borde hava utbildning från lägre teknisk läroanstalt. Utredningsmannen

föresloge, att av dessa fyra befattningar två uppfördes å ordinarie stat och

två gjordes till extra ordinarie befattningar. I avlöningshänseende syntes de

kunna jämföras med t. ex. förste laboratoriebiträdesbefattningarna vid statens

provningsanstalt och således hänföras till lönegraden B 11 respektive

11 lönegraden.

De tekniska biträdena inom laboratorierna skulle hava till uppgift bland

annat att handhava montering i vindtunneln av modeller samt försöks- och

mätanordningar. En borde kunna anförtros skötseln av den elektriska utrustningen.

Han borde därför vara utbildad elektriker, medan för de båda

andra utbildning vid mekanisk yrkesskola syntes böra fordras. Utredningsmannen

föresloge, att av ifrågavarande tre befattningshavare en uppfördes å

ordinarie stat såsom förste laboratoriebiträde med placering i lönegraden B

11. Han borde äga den mogenhet, att åt honom kunde överlämnas ledningen

av och ansvaret för förenämnda monteringsarbete, vilket fordrade

både omdöme och förmåga att arbeta med precision. De två övriga torde

såsom laboratoriebiträden böra placeras i 7 lönegraden, den ene som extra

ordinarie befattningshavare och den andre som extra befattningshavare.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 ti.

33

Räknebiträdet (kvinnl., endast en dylik befattningshavare föresloges tillsvidare)

skulle bearbeta de siffermässiga mätresultaten och omräkna desamma

till koefficientvärden, dels med användande av räknemaskin, dels med

logaritmiska eller andra räknemetoder. Noggrannhet och samvetsgrannhet

fordrades. Arbetet fordrade dessutom så pass stort matematiskt omdöme,

att det ej torde kunna inövas utan ett visst mått av förkunskaper i matematik,

dock ej nödvändigtvis motsvarande studentexamen. Befattningen, varav

leonline att finnas ett stadigvarande behov, torde böra göras ordinarie och i

lönehänseende hänföras till lönegraden B 7 (kanslibiträdesgraden).

Verkmästaren skulle hava att i detalj planera och leda arbetet inom såväl

snickar- som metallverkstaden, handhava förråd och utföra övlig verkstadsbokföring.

Befattningen föresloges uppförd å ordinarie stat i lönegraden

B 15.

Ben för det fysikaliska laboratoriet avsedde tekniske fysikern borde hava

ställningen som avdelningsingenjör å laboratoriet. Han skulle hava som

huvudsaklig uppgift att bistå ledningen med uttänkande och utexperimenterande

av mätanordningar och instrument. Då elektriska och fotografiska

mätmetoder numera spelade en stor roll, borde han vara särskilt förfaren

på dessa gebit och syntes därför lämpligen böra vara civilingenjör med utbildning

antingen som teknisk fysiker eller som elektrotekniker. Befattningen

föresloges åtminstone till att börja med erhålla blott extra ordinarie

karaktär och syntes utredningsmannen böra hänföras till 22 lönegraden.

Håll fasthet savdelningen.

Beträffande omfattningen av arbetet i ett för flygtekniska tillämpningar

avsett hållfasthetslaboratorium och ett dylikt laboratoriums uppgift gällde

detsamma, som anförts örn ett aerodynamiskt laboratorium. Även detta

laboratorium måste sålunda vara kapabelt att i förväg samla undersökningsresultat,

som kunde stå till industriens tjänst vid uppgörande av nya flygplanprojekt.

För bedömande av frågan, vilken omfattning personalen minst

måste lia, för att laboratoriet skulle bliva i stånd att leverera ett forskningskvantum,

som kunde anses motsvara en självständig flygindustris minimumbehov,

förelåge inom landet icke tillräckliga erfarenheter. Den flygtekniska

hållfasthetsforskning, som hittills bedrivits inom landet, hade varit mycket

sporadisk. Vad som vore känt örn motsvarande utländska laboratorier kunde

icke tjäna direkt som ledning på grund av skillnaden i storleksförhållanden.

För att höra en på området mycket erfaren mans uppfattning hade

utredningsmannen diskuterat frågan med professor Teiclimann, mångårig

medlem av den vetenskapliga ledningen för motsvarande laboratorium vid

Deutsche Versuchsanstalt för Luftfahrt. Enligt professor Teiclimanns bedömande

skulle en personaluppsättning, som kunde anses utgöra ett minimum

för ett flygtekniskt hållfasthetslaboratorium för våra behov, men som

å andra sidan borde kunna vara tillräcklig, för att laboratoriet skulle kunna

bliva till verklig nytta, lämpligen hava följande sammansättning: 3 teoretiker,

1 försöksledare med 1 assistent, 2 å 3 tekniker, 5 arbetare. I den mån

det vore utredningsmannen möjligt att bedöma behovet, syntes honom detta

förslag vara rimligt och väl avvägt. Utredningsmannen räknade, med anslutning

till detta förslag, i kostnadsberäkningarna med en personaluppsättning

av 12 man vid normal drift.

En av teoretikerna borde vara avdelningschef. Ilan skulle leda det teoretiska

arbetet inom avdelningen samt planlägga och hava ansvaret för försöksarbetet.

Då teorien spelade en synnerligen viktig roll för planläggande

av en rationell försöksverksamhet på hållfasthetsområdct, borde han besitta

Mimny lill riksdagens protokoll KISS. 1 saini. /Vr lili. •"

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

grundlig teoretisk utbildning i elasticitetsteori och hållfasthetslära samt förmåga

av självständig verksamhet på dessa områden. Han borde dessutom

äga flygteknisk erfarenhet. Hans allmänna utbildning borde i övrigt vara

civilingenjörens. Befattningen föresloges uppförd å ordinarie stat i lägst lönegraden

B 29.

De två andra teoretikerna syntes lämpligen kunna betecknas som avdelningsingenjörer.

De borde vara civilingenjörer med grundliga teoretiska kunskaper

på hållfasthetsområdet samt flygteknisk skolning, och skulle hava till

uppgift att bistå avdelningschefen. Däremot krävdes ej så stor erfarenhet,

att de utan handledning kunde bearbeta problemen. Utredningsmannen

föresloge, att ifrågavarande två befattningar i varje fall tillsvidare icke uppfördes

å ordinarie stat utan erhölle, den ene extra ordinarie och den andre

extra karaktär. Befattningarna torde lämpligen böra placeras i 22 lönegraden.

Försöksledaren skulle efter avdelningschefens anvisningar örn undersökningens

syfte kunna självständigt utarbeta planen för försökens utförande,

utarbeta lämpliga försöksanordningar och leda försöksarbetets genomförande.

Han behövde ej hava högre teoretisk utbildning men borde vara praktiskt

initiativrik på det tekniska området. Såsom grundläggande utbildning

torde genomgång av tekniskt gymnasium vara tillfyllest. Tjänsten syntes

böra uppföras å ordinarie stat med placering i lönegraden B 20.

Försöksledarens assistent borde hava motsvarande kvalifikationer men

behövde ej hava samma grad av erfarenhet. Till en början torde man för ändamålet

kunna åtnöja sig med en extra befattning i 11 lönegraden.

Teknikerna (endast 2 föresloges tillsvidare) skulle hava till uppgift att

sköta montering av instrument m. m. och att vid försökens utförande biträda

med injusteringar, avläsningar m. m. Utbildning vid en mekanisk yrkesskola

syntes vara lämplig förutbildning. Den ene av dem borde äga den

mogenhet, att honom kunde anförtros ledningen av nyssberörda arbeten, vilken

uppgift liksom arbetet i vindtunneln fordrade omdöme och sinne för

precision. Han borde erhålla ställning som ordinarie förste laboratoriebiträde

i lönegraden Bil. För den andre teknikern torde man tillsvidare kurn

na nöja sig med en extra befattning såsom laboratoriebiträde i 7 lönegraden.

Flygmekaniska avdelningen.

Formulerande av problemen och planläggning av försöken vid en flygmekanisk

avdelning torde lämpligen ske inom den aerodynamiska och hållfasthetsavdelningen,

vilkas undersökningar den flygmekaniska avdelningen

avsåges komplettera genom praktiska flygförsök. Det vore således ej erforderligt

att räkna med speciell teoretisk personal för denna avdelning. Organisatoriskt

torde avdelningen lämpligen inordnas i antingen den aerodynamiska

eller hållfasthetsavdelningen såsom en underavdelning. För ledning

av arbetet inom avdelningen erfordrades en flygtekniskt skolad ingenjör och

för flygningarnas utförande en flygare med teknisk skolning. Åtminstone

till en början, intill dess erfarenhet av det avdelningen tillkommande arbetet

vunnits, torde båda uppgifterna kunna handhavas av en och samma person,

en flygutbildad ingenjör. Tillgång till flygtekniskt utbildade ingenjörer

med grundlig flygutbildning vore numera att räkna med. För avdelningen

erfordrades dessutom minst en motormekaniker samt arbetarpersonal för

tillverkning och montering av försöksanordningar m. m. Örn man räknade

med att mera genomgripande förändringar å försöksflygplan utfördes vid

flygindustrierna, torde 3 å 4 man kunna anses tillräckligt för sistnämnda

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj-.ts proposition nr 56.

35

uppgifter, med den omfattning avdelningen i övrigt bär beräknats få. Vid

vissa tillfällen torde erfordras ett större arbetarantal, men härvid torde assistans

kunna erhållas av de båda laboratorieavdelningarnas personal. Utredningsmannen

räknade sålunda med en personal för den flygmekaniska

avdelningen, omfattande: 1 ingenjör med flygutbildning, 1 molormekaniker,

3 arbetare.

Nu ifrågavarande avdelningsingenjör torde tillsvidare böra erhålla ställning

som extra ordinarie befattningshavare i 24 lönegraden. Därtill bomme flygtilllägg.

För motormekanikern föresloges en extra ordinarie befattning i 7 lönegraden.

För försöksanstaltens avdelningar gemensam personed.

För ledningen av en försöksanstalt, omfattande samtliga angivna avdelningar,

torde en särskild anstaltschef erfordras. Vetenskapligt arbete och

studier för att följa med utvecklingen inom facket torde få anses så pass

fullständigt komma att upptaga resp. avdelningschefers tid, att ingendera av

dem samtidigt kunde betungas med anstaltens ledning. Eftersom anstaltens

vetenskapliga effektivitet i hög grad konnne att bero av dessa chefers

produktivitet, skulle det icke vara lämpligt att splittra deras intresse och tid

med chefsgöromål. Den avdelningschef, som skulle fungera som anstaltschef,

skulle därvid antagligen vid sin sida behöva en biträdande vetenskaplig

avdelningschef, vilken i realiteten finge fungera som avdelningschef, och

någon väsentlig besparing vore sålunda icke gjord. Om emellertid endast

den aerodynamiska avdelningen skulle inrättas, torde anstalts- och avdelningschef

kunna vara samma person. Anstaltens vetenskapliga stab torde

emellertid i detta fall behöva utökas med en man utöver det förut beräknade

antalet, två man jämte chefen, därav en avsedd huvudsakligen för spintunnelundersökningar.

Anstaltschef en syntes lämpligen böra vara en tämligen mångsidigt orienterad

flygtekniker. Det syntes utredningsmannen med hänsyn till arten av

anstaltens verksamhet vara att föredraga, att befattningen icke tillsattes genom

fullmakt utan genom förordnande på viss tid, förslagsvis sex år. Arbetets

karaktär och erforderliga kvalifikationer hos befattningens innehavare

torde motivera, att arvodet icke sattes till lägre belopp än som motsvarade

överdirektörsavlöning i lönegraden A 2 eller således 15,000 kronor, särskilt

i betraktande av de möjligheter till goda anställningar inom industrien, som

stöde till buds för kvalificerad arbetskraft inom här förevarande område.

Chefen torde lämpligen böra benämnas överdirektör.

Utredningsmannen hade tidigare föreslagit, att statens flygtekniska nämnd

skulle fungera som styrelse för anstalten samt att anstaltschefen skulle vara

ledamot av och föredragande i nämnden.

För kansligöromål beräknades för den större anstalten behövas tre befattningshavare

(kvinnliga). Av dessa borde en, som föresloges till ordinarie

kansliskrivare i lönegraden B 11, även tjänstgöra som kassör och räkenskapsförare.

De två övriga torde tills vidare böra bliva extra ordinarie befattningshavare,

nämligen ett kanslibiträde i 7 lönegraden och ett kontorsbiträde

i 4 lönegraden. Kontorsbiträdet beräknades jämväl kunna omhänderhava

betjänandet av anstaltens telefonväxel.

För en enbart aerodynamisk anstalt beräknades två kvinnliga biträden

erforderliga.

För anstalten erfordrades jämväl en expeditionsvakt, vilken med hänsyn

till anstaltens avskilda läge och de stora värden dess utrustning represente
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

rade lämpligen syntes böra hava sin bostad inom anstalten och alltså tjänstgöra

även som portvakt. Jämväl skötseln av anstaltens värmeledning torde

få åligga denne befattningshavare. Han beräknades också vid behov kunna

fungera som förare av anstaltens bil. För ändamålet föresloges en ordinarie

befattning i lönegraden B 5, vartill torde få komma särskild ersättning för

portvakts- och eldarsysslorna.

Under diskussion med förut nämnda representanter för flygvapnet hade

framhållits önskvärdheten av att en ingenjör eller officer från flygvapnet

bleve kommenderad till anstalten för att följa dess arbete. Som denne skulle

avlönas på flygvapnets stat, berördes kostnadsberäkningarna för anstalten

endast så hilvida av förslaget, att arbetsrum finge beräknas för denne representant

för flygvapnet. I det uppgjorda förslaget till byggnader vore hänsyn

tagen till denna eventualitet i form av reservrum.

Till närmare belysande av de avlöning skostnader, som skulle föranledas

vid bifall till nu återgivna förslag, har utredningsmannen sammanfattningsvis

anfört följande:

Enligt vad i det föregående föreslagits skulle försöksanstaltens uppsättning

av ordinarie, extra ordinarie och extra personal till en början te sig på

följande sätt:

Ordinarie personal.

1 överdirektör......................................arvode 15,000 kr.

2 avdelningschefer ............................................ B 29

1 förste avdelningsingenjör .................................... B 26

1 försöksledare ................................................ B 20

1 verkmästare ................................................ B 15

2 förste laboratoriebiträde!! ..... B 11

2 ritare och mättekniker........................................ B 11

1 kansliskrivare (kvinnlig) ...................................... B 11

1 räknebiträde (kvinnlig) ...................................... B 7

1 expeditionsvakt .............................................. B 5.

Extra ordinarie personal.

2 avdelningsingenjör^- ........................................ 24

2 avdelningsingenjör!- . ....................................... 22

2 ritare och mättekniker........................................ 11

1 laboratoriebiträde .......................................... 7

1 motormekaniker ............................................ 7

1 kanslibiträde (kvinnlig) ...................................... 7

1 kontorsbiträde (kvinnlig) .................................... 4.

Extra personal.

1 avdelningsingenjör .......................................... 22

1 assistent .................................................. 11

2 laboratoriebiträden .......................................... 7.

Enligt vedertagna budgetprinciper skulle avlöningarna till ifrågavarande

personal — inklusive, förutom dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning,

ett beräknat belopp av 1,200 kronor såsom ersättning till expeditionsvakten

för portvakts- och eldarsysslorna samt ett flygtillägg å 3,000

kronor till avdelningsingenjören vid den flygmekaniska avdelningen — kunna

beräknas till i runt tal 155,000 kronor om året. Härutöver torde få be
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

37

räknas omkring 60,000 kronor till arbetarpersonal (18 nian). Vidare måste

medel finnas för anställande i erforderlig utsträckning av tillfällig personal.

Med hänsyn till arten av anstaltens verksamhet torde i sådant hänseende

icke böra upptagas ett lägre belopp än 10,000 kronor. Avlöningskostnaderna

skulle således kunna uppskattas till omkring 225,000 kronor örn året. Vid

beräkningarna hade hänsyn icke tagits till dyrtidstillägg.

I det av utredningsmannen framlagda förslaget till lönegradsplacerad personal

vore antalet icke-ordinarie befattningshavare stort i förhållande till antalet

ordinarie tjänstemän. Utredningsmannen hade nämligen ansett det

vara riktigast, att i avbidan på närmare erfarenhet örn arbetsuppgifternas

omfattning den ordinarie staten erhölle en tämligen begränsad omfattning.

En utvidgning av denna stat, eventuellt då i samband med minskning av den

icke-ordinarie personalen, torde emellertid i sinom tid bliva erforderlig eller

önskvärd. Vad särskilt de extra befattningarna anginge, torde desamma, i

den mån de visade sig motsvara ett stadigvarande behov, böra utbytas mot

befattningar av fastare natur.

De årliga omkostnaderna enligt utredningsmannens förslag framgå av

följande sammanställning:

Aerodynamiska avdelningen.

Elektrisk energi för kraft och belysning ................ kronor

Uppvärmning ........ »

Material för modeller och försöksanordningar ............ »

Apparatutrustning .................................... »

Underhåll av maskiner och apparater .................. »

Bibliotek ............................................ »

Publikationstryck .................. »

Expenser för kontor och ritkontor (inkl. anstaltens gemensamma

kontorsexpenser) ............................ »

Reseersättningar ...................................... »

Frakter och transporter .............................. »

Städning å kr. 2.50 pr kvm och år ..................... ._»_

Summa kronor 64,300.

Hållfasthetsavdelningen.

Enär det på detta stadium vore omöjligt att överblicka, huru

årliga omkostnader för försöksutrustning (enligt uppskattning

ungefär lika med avlöningssumman för laboratoriepersonalen)

kunde komma att fördela sig på utökad verkstadspersonal,

material samt komplettering och underhåll

av apparat- och maskinutrustning, upptoges här i beräkning

av årskostnader en icke specificerad totalkostnad för

»utrustning» ....................................... kronor 60,000

Elektrisk energi för kraft och belysning.................. » 2,000

Uppvärmning ........................................ » 3,400

Bibliotek ............................................ » 500

Publikationstryck .................................... » 1,300

Expenser (kontor och laboratorium) .................... » 1,000

Reseersättningar ...................................... » 500

Frakter och transporter .............................. » 1,000

Städning å kr. 2.50 pr kvm och år ..................... . »_2,300

12,000

6,000

12,000

10,000

5.000

2.000

2,000

6,000

800

1,000

7,500

Summa kronor 72,000.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Flygmekaniska avdelningen.

Apparater och annan utrustning ........................ kronor 5,000

Material för försöksanordningar ........................ » 2,000

Motorbränsle; beräkningsgrund:

150 flygtimmar å kr. 50.............................. » 7,500

Underhåll av flygmateriel; beräkningsgrund:

150 flygtimmar å kr. 50.............................. » 7,500

Hangarhyra .......................................... » 1,200

Flygfältsavgifter ...................................... » 500

Reseersättningar ...................................... » 300

Frakter och transporter ....................... »_1,000

Summa kronor 25,000.

Alim. Alla mera genomgripande förändringar i försökssyfte å industrierna tillhöriga flygplan

som vore föremål för undersökning vid den flygmekeniska avdelningen, förutsattes utförda av

flygindustrierna och sålunda löpande helt på sidan av försöksanstalternas omkostnadsstat. Likaså

förutsattes, att för varje särskilt fall överenskommelse kunde träffas med flygindustrierna, att

mera genomgripande förändringar, som i försökssyfte behövde utföras å anstaltens eget försöksflygplan

(laboratorieplan), utfördes av industrierna utan kostnad för anstalten.

Materialforskning vid andra laboratorier.

Årsanslag att disponeras av försöksanstaltens styrelse för

materialforskning vid andra laboratorier, förslagsvis .... kronor 40,000.

För anstaltens samtliga avdelningar gemensamma omkostnader.

Vattenavgift och gaturenhållning ...................... kronor 700

Underhåll av tomten ................................ » 1,000

Drifts- och underhållskostnad för personbil ............ » 2,000

___Summa kronor 3,700

Summa summarum kronor 205,000.

Enligt utredningsmannens förslag beräknas alltså årskostnaderna för försöksanstalten,

inklusive kostnader för materialforskning vid andra laboratorier

men exklusive dyrtidstillägg, till 430,000 kronor, därav avlöningar

225,000 kronor samt omkostnader 205,000 kronor. Viss del av kostnaderna

beräknas komma att ersättas statsverket genom inflytande avgifter för beställda

undersökningar.

Beträffande utredningsmannens förslag rörande försöksanstaltens organisation

samt därmed sammanhängande frågor har i de avgivna yttrandena

anförts i huvudsak följande:

Kommerskollegium: Beträffande den flygtekniska försöksverksamhetens

organisation hade föreslagits inrättandet såsom centralt organ för verksamheten

och samtidigt styrelse för anstalten av en statens flygtekniska nämnd,

bestående av en representant för vardera av flygstyrelsen, rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap, kommerskollegium, luftfartsmyndigheten,

ingenjörsvetenskapsakademien, tekniska högskolan i Stockholm och flygindustrien

samt därjämte chefen för försöksanstalten. Nämndens verksamhet

skulle avse dels försöksverksamhetens planläggande och dels försöksanstaltens

förvaltning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ö6.

39

Såvitt kollegium kunde finna, vore den föreslagna sammankopplingen av

de i huvudsak administrativa uppgifter, som skulle åvila styrelsen för anstalten,

med den tekniskt vetenskapliga uppgiften att, efter verkställande av

erforderliga undersökningar, uppgöra program för den vetenskapliga flygtekniska

verksamheten mindre tillfredsställande. Med i huvudsak den föreslagna

sammansättningen torde det kunna förutses, att nämnden skulle

kunna fylla sin uppgift såsom anstaltsstyrelse, och den borde såsom sådan

givetvis äga att fastställa de huvudlinjer, efter vilka verksamheten vid anstalten

skulle bedrivas. Däremot torde den föreslagna nämnden vara mindre

lämpad för det första uppläggandet och utarbetandet i detalj av verksamhetsprogrammet

efter rationella vetenskapliga och industriella synpunkter.

Denna uppgift kunde i stället lämpligen anförtros åt en rådgivande institution,

ett flygtekniskt råd, sammansatt av specialister på olika områden; i

detta råd hnge anstaltens chef tänkas komma att spela en ledande roll.

På så sätt skulle också lätt kunna beredas möjlighet till större, örn också

indirekt inflytande från industriens sida på verksamheten. I sistberörda

syfte hade industriförbundet i sitt yttrande till kollegium ansett önskvärt att

åt flygindustrien bereddes två platser i nämnden. Intet hinder torde möta

för ätt åt ett dylikt råd med anstaltschefen såsom verkställande organ gåves

en sådan sammanhållande uppgift beträffande den centrala anstaltens och

utomstående institutioners verksamhet, som enligt betänkandet skulle tillkomma

statens flygtekniska nämnd.

I fråga örn den flygtekniska försöksanstaltens organisation ville kollegium

understryka, att särskilt under startperioden åt anstalten borde givas

relativt stor rörelsefrihet ur organisationssynpunkt. Även sedermera torde

en rätt hög grad av anpassningsförmåga vara påkallad nied hänsyn lill att

flygtekniken under avsevärd tid framåt alltjämt torde bliva underkastad en

hastig utveckling.

Kollegium ansåge sig icke hava anledning att i detalj ingå på förslaget,

vare sig i fråga om anstaltens uppdelning på avdelningar och utformningen

av dessas olika uppgifter eller rörande det beräknade personalbehovet. Däremot

ville kollegium framföra vissa erinringar i fråga örn det föreslagna

löne- och anställningssystemet.

Vid en anstalt av förevarande slag nied inriktning på forsknings- och

experimentarbete gällde — särskilt i fråga örn de ledande posterna —- att

fordringar av alldeles speciell art måste ställas på innehavarnas såväl kunskaper

som förmåga av initiativ och allmänna läggning för arbetet. Hade

ett olämpligt personval en gång gjorts, måste det finnas möjligheter till erforderlig

ändring inom ej alltför lång tidrymd. Likaså kunde även hos en

person nied goda förutsättningar för teknisk forskningsverksamhet de för

denna sysselsättning värdefullaste egenskaperna med tilltagande ålder trängas

tillbaka och ett ombyte av tjänsteinnehavare bliva önskvärt långt före

pensionsålderns inträde. En viss cirkulation mellan anstalten och flygindustrien

i fråga örn den högre, lekniskt-vetenskapliga personalen torde också

komma att visa sig vara av värde och borde redan från början underlättas.

Kollegium funne därför, att den föreslagna fördelningen av personalen pa

ordinarie, extra ordinarie och extra befattningshavare med inpassning i folden

civila statsförvaltningen gällande löneplaner lämpligen borde modifieras

enligt i huvudsak följande grunder.

Anstaltens chef hade föreslagits skola tillsättas genom förordnande på

viss tid; arvodet hade ansetts icke böra sättas till högre belopp än som motsvarade

överdirektörsbefattning i lönegraden A 2 eller 15,000 kronor. I an
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr in
-

ledning därav torde få erinras, att arvodet vid befattningar, som tillsattes

genom förordnande, i regel plägat bestämmas till ett något högre belopp

än lönen vid närmast jämförliga fullmaktstjänster. Jämväl med hänsyn till

den knapphet på lämplig arbetskraft, som enligt vad industriförbundet i

dess yttrande till kollegium framhållit rådde på området, funne kollegium

ett något högre årsarvode än det föreslagna vara befogat. Ett belopp av

16,000 eller 17,000 kronor skulle enligt kollegii åsikt vara lämpligt.

De båda avdelningscheferna för aerodynamiska och liållfasthetslaboratorierna

samt förste avdelningsingenjören å det förstnämnda, vilka förutsattes

hava högre ingenjörsteknisk utbildning, hade föreslagits anställda å

ordinarie stat med placering, de förra i lönegraden B 29 och den senare i

lönegraden B 26. På samtliga dessa befattningshavare torde i hög grad vila

ansvaret för att anstaltens verksamhet i detalj finge den utformning, som

vore avsedd. För ernående av erforderlig rörelsefrihet funne kollegium påkallat,

att dessa befattningar tillsattes genom förordnande på viss tid, som

borde kunna lämpas efter omständigheterna. Årsarvodet syntes böra bestämmas

lör avdelningscheferna till 12,000 kronor och för förste avdelningsingenjören

till 10,000 kronor. Beträffande dessa befattningshavare förutsatte

kollegium, att den här föreslagna anställningsformen — liksom i fråga

om anstaltens chef -— vore förenad med pensionsrätt i enlighet med bestämmelserna

i 3 kap. civila tjänstepensionsreglementet.

För aerodynamiska laboratoriet hade föreslagits två extra ordinarie avdelningsingenjörer,

den ena i 24 lönegraden och den andra i 22 lönegraden.

För hållfasthetslaboratoriet hade föreslagits två avdelningsingenjörer i 22

lönegraden, den ene med extra ordinarie och den andre med extra anställning,

samt en försöksledare med ordinarie anställning och lön enligt lönegraden

B 20. För flygmekaniska avdelningen hade föreslagits en extra

ordinarie avdelningsingenjör i 24 lönegraden. Det ville förefalla, som om

det lämpligaste vore att, åtminstone till dess någon tids erfarenhet vunnits

rörande arbetet vid laboratoriet, icke binda organisationen genom att i avlöningsstaten

uppföra dessa befattningar med en gång för alla bestämda

lönegrader utan att i stället anvisa en särskild anslagspost till avlönande av

icke-ordinarie ingenjörspersonal. Denna avlöningspost, vilken syntes kunna

upptagas till 40,000 å 50,000 kronor, borde få disponeras efter av Kungl.

Majit på förslag av anstaltens styrelse fastställda grunder, och det borde

därvid icke vara uteslutet att, om så skulle befinnas lämpligt, vid sidan av

extra ordinarie och extra anställning, tillämpa sådan s. k. kontraktsanställning,

som i viss utsträckning förekomme exempelvis vid vissa av försvarsväsendets

förvaltningsgrenar.

Beträffande övrig personal ansåge sig kollegium kunna biträda förslaget.

Statskontoret: I fråga örn anstaltens organisation biträdde statskontoret

utredningsmannens uppfattning, att åt anstalten borde givas karaktären av

ett statligt forskningsinstitut. Ej heller hade ämbetsverket något att erinra

mot att anstalten ställdes under ledning av en styrelse, sammansatt på sätt

utredningsmannen föreslagit.

Vad anginge personalbehovet hade utredningsmannen framhållit, att han

ansett det vara riktigast, att i avbidan på närmare erfarenhet om arbetsuppgifternas

omfattning den ordinarie staten erhölle en tämligen begränsad omfattning.

Statskontoret delade denna utredningsmannens uppfattning och

ville i anslutning därtill ifrågasätta, örn det — i betraktande av de osäkra

bedömningsgrunder, som här stöde till buds för avgörande såväl av personal
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

41

statens omfattning som av de olika befattningshavarnas löneställning —

kunde vara lämpligt att över lmvud taget i detta fall inrätta befattningar

av fastare karaktär, helst som redan arten av de tilltänkta arbetsuppgifterna

talade mot en fastare anställningsform. Åtminstone till att börja med torde

det vara tillräckligt att giva organisationen en mera löslig struktur, så att

förändringar i fråga örn både personalkaderns storlek, befattningshavarnas

löneförmåner och personval kunde genomföras utan omgång eller ekonomiska

konsekvenser för statsverket. Avgörande i sådant avseende vore att

vid anstalten —- möjligen med undantag för icke-teknici — icke inrättades

befattningar, som vore förenade med pensionsrätt. Statskontoret föresloge

fördenskull, att, intill dess nödig erfarenhet och stadga vunnits, erforderlig

personal som regel avlönades med för varje särskild befattning bestämt

arvode. Denna avlöningsform medförde, att särskilda bestämmelser bleve

erforderliga beträffande semester och sjukavlöning. De föreskrifter, som i

dessa avseenden borde meddelas, syntes lämpligen kunna anslutas till vad

sorn gällde för extra ordinarie befattningshavare vid nyreglerade ämbetsverk.

I detta sammanhang ville statskontoret uttala, alt den granskning av de

föreslagna lönegradsplaceringarna, som statskontoret under för handen varande

omständigheter kunnat verkställa, icke i och för sig givit statskontoret

anledning till erinran. Ej heller syntes något vara att invända mot storleken

av det flygtillägg, som beräknats skola utgå till avdelningsingenjörer

vid den flygmekaniska avdelningen. Däremot förefölle den särskilda ersättning,

som tänkts skola tillerkännas expeditionsvakten för portvakts- och

eldarsysslorna, mindre lämpligt avvägd. I vilken utsträckning denna ersättning

borde reduceras torde bland annat böra bliva beroende av den

omfattning, som bomme att givas anstalten.

Styrelsen för statens provningsanstalt: Styrelsen funne det vara ända
målsenligt,

att en nämnd eller råd av särskilt sakkunniga personer biträdde

chefen såsom rådgivare, men ifrågasatte, huruvida denna nämnd även skulle

utgöra styrelse för försöksanstalten. Det syntes lämpligare, att denna styrelse,

som bomme att bära visst ansvar för anstaltens ekonomiska och administrativa

angelägenheter, åtminstone delvis måtte bestå av andra personer.

Mot utredningsmannens förslag att den flygmekaniska avdelningen lämpligen

borde inordnas såsom underavdelning antingen i aerodynamiska eller

i hållfasthetsavdelningen och att dess arbeten åtminstone tillsvidare tänktes

skola handhavas av en avdelningsingenjör hade styrelsen ingen erinran att

göra.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Den av utredningsmannen föreslagna

nämnden kunde enligt styrelsens förmenande endast i stora drag medverka

vid uppläggandet av anstaltens arbetsprogram, varjämte de olika ledamöterna

av nämnden endast mera allmänt bomme att kunna följa arbetet inom

anstalten. Det bomme därför att åligga anstaltens chef att ur mera fackligt

teknisk synpunkt planlägga och leda den flygtekniska forskningsverksamheten.

Det vore på grund härav av största betydelse, alt, därest anstalten

komma till stånd, särskilda bestämmelser meddelades för hur samarbetet

mellan anstalten och olika intresserade parter holde organiseras.

Flygförvaltningen: Flygförvaltningen hade intet alt erinra mot utredningsmannens

förslag, att den flygtekniska försöksverksamheten reglerades genom

ett centralt organ, benämnd flygteknisk nämnd, ej heller mot det föreslagna

sättet för flygvapnets representation i densamma.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Flygförvaltningen anslöte sig även till av utredningsmannen anförda synpunkter

beträffande fullt statlig försöksanstalt. Förvaltningen ansåge sig

dock böra framhålla behovet av att anstalten bleve i stånd att noggrant följa

utvecklingen utomlands, icke blott genom tillgänglig litteratur utan även

genom personalens bevistande av utställningar, kongresser och föredrag.

Att lätt kunna företaga resor i studiesyfte vore därför av stor betydelse för

anstaltens ohämmade verksamhet. Förvaltningen finge därför föreslå, att

anslaget för utländska resor på anstaltens stat anvisades i sådan form, att

vid behov studieresor utomlands kunde företagas utan att för varje gång

särskilt tillstånd därtill inhämtades.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap: Utredningsman
nens

uttalanden om behovet av ett särskilt fristående organ för den hithörande

forsknings- och försöksverksamhetens ledning och sammanhållning,

vad beträffade såväl den verksamhet, som skulle bedrivas vid den centrala

anstalten, som den vilken tänktes utförd vid andra utomstående institutioner,

gåve rikskommissionen sin anslutning, under hänvisning till vad av kommissionen

uttalats angående behovet av ett dylikt ledande organ speciellt för

materialforskningens dirigering. Mot den föreslagna ledande nämndens

lilltänkta sammansättning och uppgifter hade kommissionen ingen erinran.

Likaledes instämde kommissionen däri, att själva anstalten borde anordnas

som en självständig, civil institution utan sammanblandning med någon

militär myndighet. Det borde ock ur flera synpunkter anses fördelaktigt,

örn anstalten erhölle en rent statlig karaktär. Önskemålet att densamma

måtte äga största möjliga frihet att praktiskt och ändamålsenligt anordna sin

verksamhet torde kunna förverkligas på fullt tillfredsställande sätt även

vid drift i statlig regi, varjämte anstaltens uppgift att på en gång gagna såväl

riksförsvaret som den flygtekniska utvecklingen i allmänhet därigenom

starkare framhävdes.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd: Nämnden hade inskränkt sin

granskning av betänkandet till de förekommande lönetekniska spörsmålen.

Vad utredningsmannen i sådant hänseende föreslagit hade icke givit nämnden

anledning till någon erinran. Nämnden ville allenast framhålla, att i

personalförteckningen icke borde angivas, att vissa befattningar avsåges

.skola innehavas av kvinnor.

Ingenjörsvetenskapsakademien: Beträffande den flygnämnd, som enligt

förslaget skulle utgöra styrelse för anstalten, finge akademien ifrågasätta, om

icke rätt att föreslå ledamot i nämnden borde tillkomma även vetenskapsakademien

och statens provningsanstalt.

Tekniska högskolans styrelse: Styrelsen ville framföra sina betänkligheter

mot den föreslagna ämbetsverksmässiga organisationsformen för anstalten

med en relativt stor stab av ordinarie tjänstemän. Enligt styrelsens mening

borde verksamheten bedrivas med effektivt stöd från statens sida men så

organiseras, att det funnes goda garantier för bevarande inom verksamheten

av en frisk forskaranda och mot stelnande i byråkratisk anda. Styrelsen

ansåge därför, att en förnyad utredning, som toge sikte på dessa önskemål,

borde komma till stånd. Därvid borde även eftersträvas en sänkning av de

årliga kostnaderna. s

Tekniska högskolans lärarkollegium: Avlöningarna till personalen, sär
skilt

avdelningscheferna, förefölle väl låga. Sammansättningen av anstaltens

styrelse syntes lämplig.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Mcij.ts proposition nr 50.

Med den utveckling flygväsendet tagit på skilda områden är det av bety- Deparievusntsdelse

för ett land att hava tillgång till egen flygkonstruktiv verksamhet. För

en flygindustri, byggd på inhemska konstruktioner, är flygteknisk försöksverksamhet

en nödvändig förutsättning. Av utredningen i ärendet framgår

också, att i andra länder inrättats flygtekniska försöksanstalter, där vetenskaplig

forskning i flygindustriens intresse bedrives. Dessa anstalter äro, örn

också icke alltid till namnet, av statlig karaktär. Med hänsyn till de kostnader,

som äro förbundna med en dylik anstalt, torde en sådan icke heller i

vårt land kunna komma till stånd utan statens medverkan. De industriel,

som för närvarande i Sverige tillverka flygmateriel, äro aktiebolaget svenska

järnvägsverkstäderna, Linköping, svenska aeroplanaktiebolaget, Trollhättan,

aktiebolaget Götaverken, Göteborg, och Nohabs flygmotoraktiebolag, Trollhättan.

De två förstnämnda bolagen samarbeta under ett särskilt bolag, aktiebolaget

förenade flygverkstäder, Stockholm. Såsom jag framhöll vid

igångsättandet av den nu slutförda utredningen, måste ståndpunkttagandet

till frågan om anordnande av en flygteknisk försöksanstalt i vårt land bliva

beroende av den svenska flygindustriens ställning till spörsmålet om upptagande

och garanterande av självständig konstruktionsverksamhet. Ehuru

någon bindande utfästelse om dylik verksamhet icke gjorts av de berörda

industrierna, torde likväl de av kommerskollegium åberopade uttalanden, som

i sådant hänseende skett, få anses utgöra tillräcklig grund för att en försöksanstalt

av här ifrågavarande slag kommer till stand. Av kommerskollegii utlåtande

framgår också, att behov av dylik anstalt torde göra sig gällande

inom de närmaste åren. På grund av vad sålunda anförts och då viss tid

måste förflyta innan institutionen, sedan dess anordnande beslutats, hinner

färdigställas och kan träda i verksamhet, tillstyrker jag, att medel för påbörjande

genom statens försorg av en flygteknisk försöksanstalt anvisas å

riksstaten för nästkommande budgetår.

I fråga om anstaltens omfattning och arbetsuppgifter biträder jag utredningsmannens

förslag. Anstaltens syfte bör alltså närmast vara att bedriva

för flygindustriens konstruktiva verksamhet erforderliga vetenskapliga undersökningar

och sålunda icke att utföra provning av material eller färdig

materiel. Jag tillstyrker förslaget, att den flygtekniska försöksanstalten, åtminstone

tillsvidare, begränsas att omfatta en aerodynamik och en hallfasthetsavdelning

samt, anknuten tili någon av dessa avdelningar, en flygmekanisk

avdelning. Någon särskild avdelning för sjöflygplan, på sätt föreslagits

i en reservation till rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap

yttrande, finner jag alltså för närvarande ej erforderlig. De laboratorieundersökningar

av specialnatur, som behövas för dylika plan, torde i den utsträckning,

som tillsvidare kan anses erforderlig, kunna, såsom utredningsmannen

förutsatt, utföras vid Chalmers tekniska högskola. Anmärkas må i detta

sammanhang, att enligt vad erfarenheten från ullandet giver vid handen sådana

specialundersökningar icke med nödvändighet behöva vara förlagda till

den flygtekniska försöksanstalten, även örn där linnes anordnad särskild avdelning

för undersökning i övrigt av sjöflygplan. Ej heller torde för när
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr 56.

varande påkallas inrättande vid försöksanstalten av något motorforskningslaboratorium.

Det tomtområde, som förordas för anstaltens förläggning, bör

emellertid vara tillräckligt för att medgiva utbyggande av ett sådant laboratorium,

örn behov därav framdeles skulle yppa sig.

Vad angår undersökning av material delar jag utredningsmannens mening,

att, åtminstone tillsvidare, något materiallaboratorium ej bör inrättas vid försöksanstalten

utan materialforskning får ske vid redan bestående institutioner

såsom statens provningsanstalt och metallografiska institutet samt vid

materialprovningsavdelningar vid industriföretagen. Sveriges industriförbunds

av kommerskollegium understödda förslag, att även vid försöksanstalten

skulle i viss utsträckning handhavas dylika materialfrågor, vilka för

sådant fall närmast borde förläggas till hållfasthetsavdelningen, kan visserligen

synas förtjäna beaktande, men torde med ställningstagande därtill kunna

anstå i avvaktan på resultaten av den av utredningsmannen föreslagna

anordningen. Jag utgår härvid i likhet med utredningsmannen från att

materialforskningen sammanhålles av ett centralorgan, som uppgör program

för forskningen vid de olika laboratorierna. Som dylikt centralorgan torde

kunna tjänstgöra det flygtekniska råd, vars inrättande jag i det följande

ämnar tillstyrka. Till centralorganets förfogande för bekostande av ifrågavarande

materialundersökningar torde, såsom utredningsmannen föreslagit,

böra anvisas visst årligt belopp.

Provningsverksamhet bör vid försöksanstalten äga rum allenast om och i

den omfattning anstaltens huvuduppgift, forskningsarbetet, ej därigenom

menligt påverkas. Provning av material kan företagas vid nyssnämnda provningsinstitutioner.

Vad provning av färdig materiel beträffar synes lämpligt

att, på sätt utredningsmannen förutsatt, provning av utrustningsmateriel, såsom

exempelvis radioapparater och navigationsinstrument, företages vid flygvapnets

försökscentral, oavsett om materielen är avsedd för militär eller civil

flygning. Färdiga motorer och flygplan torde böra provas antingen vid

nämnda försökscentral eller vid vederbörande industriföretag under luftfartsmyndighetens

kontroll. Är det fråga örn leveranser för militärt ändamål,

synes provningen närmast ankomma på flygvapnet. Slutligt ståndpunkttagande

till spörsmålet örn provningen av de färdiga produkterna torde emellertid

ej nu vara nödvändigt; frågan torde i sinom tid få avgöras med ledning

av de erfarenheter, som så småningom vinnas på området.

Den aerodynamiska avdelningen utgör försöksanstaltens centrala del, och

uti edningsmannen har beträffande denna verkställt en i detalj längre gående

utredning än i fråga örn anstalten i övrigt. Vad hållfasthets- och flygmekaniska

avdelningarna angår torde utredningsmannen hava avsett, att närmare

bestämning av erforderliga anordningar lämpligast bör ske i den mån

behovet därav, allteftersom arbetet med anstaltens utförande fortskrider, bättre

kan överblickas. Men även beträffande den aerodynamiska avdelningen har

uti edningsmannen förutsatt viss ytterligare utredning. Vid beräkning av engångskostnaderna

för försöksanstalten har sålunda för tunnelmodell och modellförsök

upptagits ett belopp av 4,000 kronor. Vidare hava särskilda belopp

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj:ts proposition nr 56.

45

beräknats, avseende bland annat ritningar och oförutsedda utrustningskostnader.

Vid det remissförfarande, utredningsmannens förslag underkastats,

har någon invändning ej riktats mot den utformning utredningsmannen givit

försöksanstalten, under förutsättning att dess arbetsuppgifter begränsades på

föreslaget sätt. Från ingenjörsvetenskapsakademiens sida har dock uttalats,

att förslaget till vindtunnelns anordnande borde i visst hänseende bliva föremål

för vidare utredning. Liknande erinran har av flygförvaltningen gjorts

beträffande de föreslagna våg- och propellerprovningsanordningarna. För

egen del finner jag av vad i ärendet förekommit framgå, att en försöksanstalt

i enlighet med utredningsmannens förslag skulle vara ägnad att fylla

sin uppgift i det stora hela tillfredsställande. Härmed är icke sagt, att vissa

jämkningar i förslaget skulle vara uteslutna. Det torde ej vara lyckligt att

vid inrättande av en institution av förevarande art låsa sig alltför fast vid

vissa bestämda anordningar. Såsom utredningsmannen själv förutsatt kan

under byggnads- och utrustningsarbetets gång visa sig lämpligt, att utformningen

i ett eller annat avseende blir annorlunda än nu tänkts. Det lärer

bliva nödvändigt, att arbetet med anstaltens utförande bedrives under fortlöpande

kontroll av sakkunnig. Eventuellt kan visa sig ändamålsenligt, att

försöksanstaltens blivande ledning utses i så god tid, att den kan följa arbetet

med anstaltens tillkomst. Under förutsättning att arbetena i huvudsak

hålla sig inom av statsmakterna beräknad kostnadsram, torde härvid hinder

icke böra möta mot att sådana jämkningar i nu föreliggande förslag göras,

som av sakkunniga prövas välbefogade och som ej föranleda rubbning i de

arbetsuppgifter, försöksanstalten enligt angivna riktlinjer skulle hava. Vid

de överväganden, som .sålunda kunna komma att ske, torde jämväl vad ingenjörsvetenskapsakademien

och flygförvaltningen i nyssberörda avseenden

anfört kunna bliva föremål för prövning.

I likhet med utredningsmannen finner jag nödvändigt, att försöksanstalten

förlägges intill eller i närheten av en flygplats, så belägen att den är lätt tillgänglig

för dem, som måste hava beröring med anstalten. Vad angår de

alternativ, som härvid kunna ifrågakomma, torde, såsom kommerskollegium

framhållit, på de av utredningsmannen anförda skälen en förläggning till

visst flygindustriellt företag icke vara lämplig. En förläggning till militär

flygplats torde erbjuda fördelar, bland annat ur kostnadssynpunkt. Utredningen

giver emellertid vid handen, att Stockholm i dylikt fall skulle vara

uteslutet såsom förläggningsort, enär plats för försöksanstalten å Järvafältet

i närheten av flygvapnets flygfält vid Barkarby ej torde kunna beredas. Vid

sådant förhållande hava såväl utredningsmannen som kommerskollegium

förordat, att anstalten förlägges till Bromma flygplats, där erforderligt område

kan förvärvas från Stockholms stad. Ehuru jag icke är oförstående för

dc erinringar, som kunna riktas mot detta förslag, synes i förevarande läge

någon bättre förläggningsort vara svår att finna. Vad särskilt beträffar

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens invändning, att Bromma flygplats i en

jämförelsevis nära framlid i huvudsak måste reserveras för reguljär lufttrafik,

må framhållas, alt provflygningarna för försöksanstaltens räkning, även

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr J6.

om anstaltens flygmekaniska avdelning så småningom erhåller större omfattning

än den nu planerade, knappast torde behöva inverka hindrande på trafikflygningen.

Erinras må för övrigt, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

funnit de skäl, som tala för försöksanstaltens förläggning i anslutning till ett

flygfält i Stockholms närhet, böra tillmätas avgörande betydelse. De i vissa

yttranden berörda planerna på anordnande av reservflygfält, dit anstalten

kunde placeras, torde för närvarande få anses avförda från dagordningen.

Det av utredningsmannen föreslagna området vid Bromma flygfält

synes vara av tillräcklig storlek att kunna tillgodose framtida eventuella behov

av utvidgningar vid anstalten samt jämväl i övrigt vara lämpligt för

ändamålet. Den betingade köpeskillingen, 342,000 kronor, har av byggnadsstyrelsen

funnits skälig. För egen del vill jag på anförda grunder giva min

anslutning till utredningsmannens förslag. Skulle emellertid innan ärendet

ännu slutligen avgjorts någon fördelaktigare lösning inom samma kostnadsram

till äventyrs yppa sig, torde jag få ånyo underställa frågan Kungl.

Maj:t, som därvid bör hava frihet att besluta efter omständigheterna.

Mot de av utredningsmannen beräknade engångskostnaderna för försöksanstaltens

uppförande och utrustning m. m. har icke framkommit anledning

till erinran. Kostnaderna skulle sålunda sammanlagt uppgå till för byggnader

1,008,500 kronor och för utrustning m. m. 903,500 kronor. Härtill

komma kostnaderna för markförvärvet, 342,000 kronor. Jag tillstyrker att

sistnämnda belopp anvisas å riksstaten för nästkommande budgetår. Utgående

från att byggnaderna icke hinna färdigställas under ett år, föreslår

jag vidare, att för byggnadsändamål under nämnda budgetår upptages ett

belopp av 400,000 kronor. Dessa båda belopp, tillhopa 742,000 kronor, torde

böra anvisas såsom reservationsanslag under kapitalbudgeten, statens allmänna

fastighetsfond. För anskaffande av utrustning och inventarier m. m.

torde under nästa budgetår böra vara tillräckligt med ett belopp av 150,000

kronor. Jag förutsätter, att härav jämväl må bestridas den ersättning, som

kan befinnas böra utgå till sådan sakkunnig kontrollant av arbetet, varom

förmälts i det föregående, samt andra eventuella administrationskostnader

under byggnadstiden. Beloppet torde böra anvisas såsom särskilt reservationsanslag

under tionde huvudtiteln.

I likhet med utredningsmannen finner jag övervägande skäl tala för att

försöksanstalten organiseras som en självständig civil institution. Jag biträder

likaledes förslaget, att anstalten icke blott i ekonomiskt hänseende utan

även rent formellt får karaktär av statlig organisation. Härvid bör emellertid,

såsom utredningsmannen framhållit, tillses, att förefintliga möjligheter

för anstalten till smidig anpassning efter industriens och utvecklingens behov

tillvaratagas.

Vad angår försöksanstaltens organisation i övrigt ansluter jag mig till förslaget,

att anstalten skall stå under inseende av en styrelse, bestående av representanter

för de av anstaltens verksamhet berörda intressena. Styrelsens

närmare sammansättning torde få ankomma på Kungl. Maj:t att be
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

47

stämma, därvid jag emellertid förutsätter, att utredningsmannens förslag åtminstone

i huvudsak följes. Utredningsmannen har tänkt sig, att på det sålunda

bildade organet skulle ankomma icke blott försöksanstaltens administrativa

ledning utan även planläggandet av den flygtekniska försöksverksamheten

såväl vid anstalten som vid de utomstående institutioner, där, enligt vad

förut anförts, viss hithörande verksamhet skulle bedrivas. Liksom utredningsmannen

är jag övertygad örn lämpligheten av att ett organ bildas med

den planläggande och sammanhållande uppgift, som enligt förslaget skulle

komma att anförtros försöksanstaltens styrelse. Jag delar emellertid de i

yttrandena från flera håll framkomna betänkligheterna beträffande spörsmålet

huruvida en dylik uppgift skall kunna på ett ur rationellt vetenskapliga

och industriella synpunkter tillfredsställande sätt skötas av en sålunda

sammansatt anstaltsstyrelse, varom här är fråga. I likhet med kommerskollegium

anser jag mig därför böra förorda, att sistnämnda uppgift icke anförtros

anstaltsstyrelsen utan i stället överlämnas åt ett särskilt flygtekniskt

råd, bildat av sakkunniga personer. Ledamöterna i rådet böra utses av Kungl.

Majit. Antalet ledamöter och den närmare sammansättningen av rådet torde

få bero på ytterligare överväganden.

I fråga om personalorganisationen innebär utredningsmannens förslag, att

som chef för försöksanstalten skulle stå en överdirektör, förordnad för sex

år i sänder med avlöning enligt lönegraden A 2 för ordinarie befattningshavare

eller således 15,000 kronor örn året. Övrig personal skulle utgöras av

bland andra dels vid den aerodynamiska avdelningen en ordinarie avdelningschef

i lönegraden B 29, en ordinarie förste avdelningsingenjör i lönegraden

B 26, en extra ordinarie avdelningsingenjör i 24:e lönegraden samt en extra

ordinarie avdelningsingenjör för det fysikaliska laboratoriet i 22:a lönegraden,

dels vid hållfasthetsavdelningen en ordinarie avdelningschef i lönegraden

B 29, en extra ordinarie och en extra avdelningsingenjör i 22:a lönegraden

samt en ordinarie försöksledare i lönegraden B 20, dels ock vid flygmekaniska

avdelningen en extra ordinarie avdelningsingenjör i 24 :e lönegraden med

flygtillägg å 3,000 kronor om året. Därjämte skulle finnas diverse ordinarie,

extra ordinarie och extra befattningshavare i lägre lönegrader samt arbetarpersonal

och tillfälliga biträden. De sammanlagda årliga avlöningskostnaderna

hava uppskattats till 225,000 kronor, dyrtidstillägg oberäknat.

Då försöksanstalten icke kommer att träda i verksamhet under nästkommande

budgetår, behöver för närvarande anslag till årskostnaderna icke

äskas. Ej heller torde det vara nödvändigt eller ens lämpligt att nu i detalj

fastslå försöksanstaltens blivande stater. Vissa frågor av övervägande principiell

natur beträffande anstaltens personalorganisation torde emellertid

redan i detta sammanhang böra prövas. Jag vill härvid ansluta mig till de

synpunkter, som kommit till uttryck såväl i kommcrskollegii som i statskontorets

yttrande, nämligen att anställningsformen åtminstone för de högre

tjänstemännen, å vilka ansvaret för försöksverksamhetens ändamålsenliga

bedrivande främst vilar, bör bliva sådan, att rättelse i händelse av olämpligt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

personval icke omöjliggöres eller över hövan försvåras. I detta syfte tillstyrker

jag kommerskollegii förslag, att de av mig nyss särskilt uppräknade befattningshavarna

icke inordnas i lönegrader utan tillsättas allenast på förordnande

under viss tid samt att ersättningen till dem följaktligen bestämmes

att utgå i form av årsarvode. Beträffande arvodenas belopp förordar jag på

av kommerskollegium åberopade skäl, att arvodet till anstaltens chef fastställes

till 17,000 kronor. Likaledes kan jag biträda kommerskollegii förslag

örn ett årsarvode till var och en av de båda avdelningscheferna å 12,000 kronor

och till förste avdelningsingenjören vid aerodynamiska avdelningen å

10,000 kronor. I likhet med kollegium förutsätter jag, att med dessa fyra befattningar

förenas pensionsrätt enligt bestämmelserna i 3 kap. civila tjänstepensionsreglementet.

Vad angår den övriga ingenjörspersonalen torde ersättning

böra utgå med belopp, som Kungl. Majit efter förslag av styrelsen bestämmer

under hänsynstagande till de för vederbörande befattningshavare

stadgade kompetensfordringarna och arbetsuppgifterna.

För av mig här ej särskilt angina, av utredningsmannen i lönegrader inordnade

befattningshavare torde lönegradsplaceringen kunna bibehållas. Jag

förordar emellertid att, i avvaktan på någon erfarenhet av försöksanstaltens

verksamhet, tillsvidare icke inrättas några tjänster å ordinarie stat utan

samtliga ifrågavarande befattningar upptagas såsom extra ordinarie eller

extra.

Vidkommande slutligen driftskostnaderna må här allenast erinras, att dessa

av utredningsmannen beräknats till 205,000 kronor om året. Det torde icke

vara anledning att nu närmare ingå på ifrågavarande beräkningar, vilka

emellertid synas kunna godtagas såsom ägnade att skänka en i huvudsak

tillförlitlig uppfattning om de medelsanspråk, som kunna komma att ställas

på statsverket från anstaltens sida. Framhållas må emellertid tillika i detta

sammanhang, att statsverket kan beräknas bliva gottgjort viss del av anstaltens

årskostnader genom inflytande avgifter för vid anstalten beställda

undersökningar. Det torde, på sätt utredningsmannen föreslagit, böra ankomma

på Kungl. Majit att bestämma de grunder, efter vilka dessa avgifter

skola utgå. Härvid bör uppenbarligen tillses, att beloppen avpassas

under vederbörligt hänsynstagande till de industrier, som anstalten har till

uppgift att betjäna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels till Utrustning m. m. för flygteknisk försöksanstalt för

budgetåret 1938/1939 under tionde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av....................kronor 150,000;

dels ock till Uppförande av byggnader för flygteknisk försöksanstalt

för budgetåret 1938/1939 under kapitalbudgeten,

statens allmänna fastighetsfond, anvisa ett reservationsanslag

av .................................... kronor 742,000.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 56.

49

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Leif Belfrage.

Bihang till riksdagens protokoll 19.18.

1 sami. Nr 56.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:227 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda framställningar om kapitalinvesteringar i statens allmänna fastigh s. 3 i texten