Sök i Ratio Lex

Angående allmänna grunder för statens åtaganden i samband med emottagande av gåvor av luftvärnsmateriel

1938-01-28 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:61, Angående allmänna grunder för statens åtaganden i samband med emottagande av gåvor av luftvärnsmateriel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 61.

1

Kr 61.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående allmänna

grunder för statens åtaganden i samband

med emottagande av gåvor av luftvärnsmateriel;

given Stockholms slott den 28 januari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Janne Nilsson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 januari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson, anmäler fråga örn

fastställande av allmänna grunder för statens åtaganden i samband med emottagande

av gåvor av luftvärnsmateriel samt anför därvid följande:

Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 5 mars 1937 givna bemyndigande tillkallades

den lii samma månad fem sakkunniga1) för att inom försvarsdepartementet

i) Landshövdingen i Kronobergs ian E. A. Beskow, ordförande, disponenten K. A. F.

Göransson, Sandviken, överingenjören P. S. Rydbeck, Göteborg, direktören E. Olsson,

Malmö, och kaptenen vid generalstaben R. O. R. Åkerman.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 61.

90 88 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 61.

biträda med utredning rörande frågan om förutsättningarna för emottagande

från statens sida av på frivillighetens väg anskaffad luftvärnsmateriel samt

avgiva det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Till fullgörande av nämnda uppdrag hava de sakkunniga den 16 april 1937

avgivit betänkande angående vissa med frivillig anskaffning av luftvärnsmateriel

sammanhängande frågor (statens offentliga utredningar 1937: 17).

Över betänkandet hava i anledning av remiss utlåtanden avgivits av arméförvaltningen,

chefen för generalstaben och t. f. chefen för försvarsstaben

gemensamt, marinförvaltningen, chefen för marinstaben, chefen för flygvapnet,

statskontoret, kommerskollegium, Överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Östergötlands

län, länsstyrelsen i Malmöhus län efter hörande av Malmö luftförsvarsförening,

länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län, Gävleborgs län och

Norrbottens län, Sveriges landstormsföreningars centralförbund, styrelsen för

svenska stadsförbundet, styrelsen för svenska landskommunernas förbund

samt Sveriges industriförbund.

Då en närmare utredning befunnits erforderlig rörande de möjligheter, som

förefinnas beträffande förvaring av frivilligt anskaffad luftvärnsmateriel i försvarsväsendet

tillhörande byggnader, har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

anmodats att —- i förekommande fall efter samråd med marinförvaltningen

och flygförvaltningen -— verkställa en dylik utredning. Fortifikationsstyrelsen

har med skrivelse den 16 november 1937 inkommit med den

sålunda begärda utredningen.

Beträffande de omständigheter, som närmast föranledde igångsättandet av

ovannämnda utredning genom särskilt tillkallade sakkunniga, må anföras följande.

I sitt den 21 december 1936 avgivna betänkande (statens offentliga utredningar

1936: 57) framhöll civila luftskyddsutredningen med avseende å behovet

av civila luftskyddsåtgärder såsom en viktig omständighet, att tillgången

å luftvärnsmateriel efter den vid 1936 års riksdag beslutade försvarsreformen

alltjämt komme att bliva så knapp, att våra större städer, utom Stockholm,

samt våra viktigaste industrianläggningar och kraftverk icke kunde påräkna

skydd av luftvärn. Enligt utredningens mening kunde mörkläggning, dimbildning

och andra åtgärder i syfte att försvåra fiendens orientering endast

erbjuda ett begränsat skydd för samhällen och större anläggningar. Civila

luftskyddsutredningen framhöll vidare, att möjligheterna att genom byggnadstekniska

åtgärder skydda värdefull eller ur allmän synpunkt särskilt betydelsefull

egendom likaledes vore tämligen begränsade. I anslutning härtill

anförde utredningen följande:

Utan skydd av luftvärn blir en industrianläggning, som anfalles, med stor

sannolikhet utsatt för skador, vilka vålla avbrott i driften under längre eller

kortare tid. Då staten, såsom tidigare berörts, enligt den antagna försvarsordningen

icke ens tillnärmelsevis kan tillgodose industriens behov av luftvärn,

har i den offentliga diskussionen örn industriskyddet föreslagits, att

större industrier själva skulle bekosta erforderligt luftvärn. Detta har förutsatts

kunna ske på det sätt, att vederbörande industriföretag skänkte materielen

till staten med villkor, att densamma endast skulle få användas till

skyddande av företaget i fråga. Det synes utredningen önskvärt, att ett stånd
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

punktstagande till denna fråga från statsmakternas sida med det snaraste kommer

till stånd och att i samband därmed överväges, vilka garantier, som kunna

åvägabringas, för att icke luftvärnsmaterielen tages i anspråk för annat ändamål

än det för vilket densamma anskaffats.

I åtskilliga av de yttranden, som avgåvos över civila luftskyddsutredningens

betänkande, underströks ytterligare utredningens nyss anförda uttalande, varjämte

ifrågasattes, att staten skulle genom statsbidrag, skattelindringar eller

amorteringslån uppmuntra industriföretag att anskaffa luftvärnsartilleri.

Vidare anförde chefen för generalstaben, efter samråd med t. f. chefen för

försvarsstaben, i underdånig skrivelse den 22 december 1936 — efter att hava

omnämnt vissa förfrågningar beträffande möjligheterna att genom frivillig

medverkan inom 1936 års försvarsordnings ram erhålla ett förbättrat luftvärnsskydd

— bland annat följande:

Enär behov av luftvärnsartilleri vid ett flertal större städer och industrier

otvivelaktigt föreligger, böra alla för dess fyllande framkomliga vägar användas.

Att döma av de ovan berörda förfrågningarna föreligger möjlighet

till anskaffning med frivilligt till förfogande ställda medel. Härvid behöves

emellertid garanti i någon form för att den anskaffade materielen i krigstid får

den användning, som givarna avsett. Avgivandet av en utfästelse i sådan riktning

är i själva verket att betrakta som förutsättningen för att anskaffning

på frivillighetens väg av luftvämsmateriel skall komma till stånd. Någon

tvekan örn att den bör givas i någon form kan därför knappast föreligga.

Genom kungl, brev av den 29 maj 1929 mottog Kungl. Majit en penninggåva

från föreningen för Stockholms fasta försvar »i och för anskaffande för Stockholms

fasta luftförsvar av ett luftvärnsbatteri» m. m. Härigenom avgavs

otvivelaktigt en bindande försäkran av det slag, som ovan avsetts. Fallet kan

måhända anses hava i viss mån prejudicerande betydelse, men torde icke åtminstone

beträffande villkoren vara mera allmänt känt. Penninggåvan ställdes

då till arméförvaltningens artilleridepartements ^förfogande för anskaffning

av materielen, varefter denna överlämnades till Kungl. Svea artilleriregemente

för förvaring och vård. Dess bemanning sker nu genom personal ur

luftvärnsartilleriet och landstormen. Den senare personalgruppen erhåller utbildning

i viss utsträckning genom den frivilliga landstormsrörelsen. _

Motsvarande förfaringssätt torde lämpligen kunna användas även vid eventuella

framtida gåvor. Beträffande plats för materielens uppställning i fredstid

är undersökning i varje särskilt fall behövlig. Där i orten eller dess närhet

militärt etablissement icke finnes, kan möjlighet föreligga att — i likhet

med vad som skett i fråga örn vissa skänkta kulsprutor — uppställa den i landstormsförråd.

Bemanning bör ske främst med personal ur landstormen och

örn möjligt från orten eller dess omgivningar. Möjlighet kan måhända i några

fall förefinnas att härtill även använda personer med sysselsättning på platsen,

vilka åtnjuta uppskov med inställelse vid mobilisering. Personalens utbildning,

utöver vad som kan ske genom frivillig landstormsutbildning, bör kunna

ske genom statens försorg och underlättas genom de beslutade obligatoriska

landstormsövningarna.

Chefens för generalstaben skrivelse utmynnade i en förfrågan, huruvida

Kungl. Majit vore sinnad att — därest penningmedel genom enskilda eller

sammanslutningar ställdes till förfogande för anskaffning av luftvärnsmateriel

till viss orts eller visst företags eget luftförsvar — mottaga dessa, anskaffa

materielen i den utsträckning medlen medgåve, använda materielen för angivet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Majda proposition nr 61.

ändamål, bemanna densamma i krigstid samt övertaga dess vård och personalens

utbildning.

Vid behandlingen i statsrådet den 5 mars 1937 av frågan örn igångsättande

av den omförmälda sakkunnigutredningen anförde jag till statsrådsprotokollet

bland annat följande:

Det lärer ligga i sakens natur, att gåvor av nu nämnt slag i de flesta fall

komma att vara förbundna med vissa villkor. Vidare torde i allmänhet gåvornas

emottagande bliva förenat med vissa kostnader för staten, såsom för materielens

vård, bemanning, övningsammunition m. m. Med hänsyn bland annat

härtill lärer Kungl. Majit under alla omständigheter få ingå i prövning för

varje särskilt fall, huruvida och på vilka villkor gåvan skall mottagas.

Emellertid torde vissa frågor av mera principiell innebörd i förevarande

hänseende föreligga, vilkas klargörande synes mig förutsätta en närmare utredning.

Dit höra åtskilliga spörsmål med avseende å materielens beskaffenhet

och anskaffning. Dessutom synes böra ägnas särskild uppmärksamhet å

det innehåll, som bör givas åt en eventuell garanti från statens sida för gåvas

användande för visst avsett ändamål, ävensom åt den form, vari en dylik

garanti bör lämnas. Vidare böra undersökas förutsättningarna för angivande

av vissa normer för de förpliktelser från statens sida i avseende å materielens

underhåll, förvaring och vård m. m., som kunna anses lämpliga och ekonomiskt

utförbara. Slutligen lärer utredningen även böra ägna uppmärksamhet

åt frågan, huruvida särskilda åtgärder kunna tänkas vara påkallade och lämpade

för ett uppmuntrande av en offervillighet av ifrågavarande slag från kommuners

eller enskildas sida.

De sakkunnigas betänkande.

Tidigare gåvor.

I betänkandet har till en början redogjorts för vissa tidigare gåvor av materiel

till försvaret och med dessa gåvors mottagande förknippade omständigheter.

Beträffande sättet för gåvornas mottagande har framhållits, att det av

svenska pansarbåtsföreningen för anskaffande av en pansarbåt av E-typ år

1912 skänkta beloppet mottogs av Kungl. Majit efter riksdagens hörande, men

att Kungl. Majit i övriga fall ansett sig befogad att utan riksdagens medverkan

besluta angående gåvornas mottagande. Dessa gåvor hava — med undantag

av den av chefen för generalstaben omnämnda gåvan till Stockholms luftförsvar

— företrädesvis bestått av kulsprutor och kokvagnar till landstormen

eller penningmedel för anskaffande av sådan materiel. Kungl. Majit har jämlikt

särskilda beslut för varje fall mottagit gåvorna »att användas för avsett

ändamål».

Det har även vid åtskilliga tillfällen förekommit, att markområden skänkts,

kostnadsfritt upplåtits eller för en obetydlig summa utarrenderats till staten

för försvarsändamål.

Uppgifter angående luftförsvarsmateriel

med särskild hänsyn till frivillig anskaffning.

I betänkandet lämnas vissa uppgifter angående olika slag av luftförsvarsmateriel,

nämligen jaktflygförband, luftvärnsartilleri (inbegripet kulsprutor)

och luftspärrar (medelst drakar eller ballonger i luften uppehållna wires).

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl, Majus proposition nr 61.

Jaktflygförband ha av de sakkunniga ansetts icke lämpligen böra komma i

fråga vid frivilligt anordnande av lokalt luftförsvar. Såväl luftvärnsartilleri

som luftspärrar ha däremot ansetts lämpliga för anskaffning på frivillighetens

väg. I fråga örn luftspärrars verkan och användbarhet under svenska förhållanden

saknas emellertid ännu erfarenheter, och de sakkunniga hava därför

inriktat sin undersökning på den egentliga luftvärnsmaterielen.

De sakkunniga hava framhållit, att då enhetlighet i typhänseende inom

landet måste eftersträvas, annan materiel än den, som ingår i arméns eller

marinens utrustning, icke bör göras till föremål för frivillig anskaffning.

I fråga örn de praktiska möjligheterna att anskaffa luftvärnsmateriel,

därest erforderliga penningmedel för ändamålet ställas till förfogande, hava

de sakkunniga anfört bland annat följande:

De sakkunniga ha utgått ifrån att under de närmaste åren vid beställning

av luftvärnskanoner omedelbar leverans från lager icke är att påräkna. Detta

förhållande kan dock ändras, därest sådant läge inträder, att svensk vapenexport

helt eller delvis måste upphöra. I dylikt fall kunna svenska beställare

sannolikt efter kort tid, i vissa fall måhända omedelbart, erhålla pjäser, som

eljest först senare skulle ha levererats.

För närvarande torde man i vad avser luftvärnskanoner böra räkna med

relativt långa leveranstider. Under sådana omständigheter måste antagas, att

hos eventuella givare kommer att finnas en strävan att så tidigt som möjligt

kim na. göra beställningen. I detta sammanhang må framhållas betydelsen ur

tillverkningssynpunkt av att från skilda håll kommande beställningar bliva

sammanställda, jämförda och eventuellt uppdelade i lämpliga grupper inom

en central instans. För luftvärnskulsprutor, strålkastare och lyssnarapparater

äro förhållandena likartade, dock att kortare leveranstider torde vara att påräkna,

än då det gäller kanoner.

Vid sidan av pjäser, strålkastare och lyssnarapparater innehålla luftvärnsförband

ett flertal instrument och överföringsanordningar m. m. Dessa måste

alla vara anpassade efter bestämda mått och fordringar på sådant satt att

batteriet eller troppen verkar som ett maskinellt helt. Det torde utan vidare

vara uppenbart, att det erfordras särskild sakkännedom för dessa instruments

och anordningars anskaffning, varför denna icke gärna kan ske annorlunda

än med anlitande av militär sakkunskap.

Allmänna spörsmål med avseende å gåvor

av luftvärnsmateriel.

De sakkunniga hava rörande vissa allmänna frågor anfört bland annat följande:
Enligt

de för utredningsarbetet meddelade direktiven har chefen för försvarsdepartementet

förutsatt, att det under alla omständigheter finge ankomma

på Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, huruvida och på vilka

villkor en gåva för luftförsvarsändamål skulle mottagas. Att en sådan prövningsrätt

måste förbehållas Kungl. Maj:t anse även de sakkunniga uppenbart.

Sålunda måste givetvis i varje fall tillses, att i samband med gåvan föreslagna

villkor om materielens beskaffenhet, användningssätt m. m. kunna ur försvarssynpunkt

godtagas. Sedan det blivit klargjort, vilka villkor i dessa och

andra hänseenden staten är villig underkasta sig, torde emellertid anledning

i allmänhet saknas till antagande, att andra villkor komma att uppställas av

givarna, Med hänsyn till gåvornas betydelse för luftförsvaret torde man kunna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

utgå ifrån att den enskilda offervilja, som tager sig uttryck i desamma, kommer

att från statsmakternas sida röna all uppskattning och att gåvorna komma

att med tacksamhet mottagas.

Gåvor avseende luftvärnsmateriel kunna komma till stånd antingen på det

sätt, att hela det för anskaffningen erforderliga beloppet överlämnas till

Kungl. Majit och materielen beställes genom militär myndighets försorg, eller

så, att materielen beställes av givaren genom den militära myndighetens förmedling

och efter avslutad anskaffning i komplett skick överlämnas till Kungl.

Majit. Båda sätten äro enligt de sakkunnigas åsikt godtagbara. Markområden

för materielens uppställning och förrådslokaler för dess förvaring kunna

ställas till förfogande antingen med nyttjanderätt eller med äganderätt för

staten. I allmänhet torde en nyttjanderättsupplåtelse vara tillfyllest för de

ändamål, varom här är fråga.

Behovet av materiel på olika platser ävensom den lämpliga grupperingen

därav mäste, som tidigare berörts, i varje särskilt fall bestämmas av de militära

myndigheterna, närmast genom arméfördelningschefs försorg. De sakkunniga

förutsätta emellertid, att såväl den, som skänkt materielen, som

vederbörande kommun, representerad av luftskyddsnämnd eller annat kommunalt

organ, beredas tillfälle att följa luftvärnets planläggning samt att

givaren och kommunens representanter bistå de militära myndigheterna med

råd och upplysningar.

I förevarande sammanhang hava de sakkunniga även upptagit till behandling

frågorna örn i vilken utsträckning dels kommuner dels aktiebolag

och ekonomiska föreningar äga bevilja anslag för åstadkommande av lokalt

luftvärn. Härutinnan torde jag få hänvisa till betänkandet.

Garantier från statens sida beträffande

materielens användning.

Beträffande de garantier, som kunna ifrågakomma från statens sida beträffande

luftvärnsmaterielens användning för det avsedda ändamålet, hava

de sakkunniga anfört följande:

Av den förut lämnade redogörelsen för tidigare gåvor av penningar och

materiel till försvaret framgår, att Kungl. Majit vid ett flertal tillfällen mottagit

gåvor på i gåvobreven angivna villkor att användas för visst ändamål.

Innebörden härav torde i allmänhet vara, att Kungl. Majit garanterat, att

gåvan skall användas uteslutande för det avsedda ändamålet. Ändrade förhållanden

kunna emellertid göra villkor ändamålslösa eller oförnuftiga. Beträffande

genom donationer tillkomna stiftelser anses Kungl. Majit i dylika

fall vara befogad att föreskriva ändrade villkor. Fråga örn avsteg från donationsvillkoren

kan även uppkomma vid gåvor till staten av krigsmateriel, t. ex.

då ett truppförband, för vilket materielen avsetts, indrages. Av än större

betydelse i förevarande hänseende är, att ett nödtillstånd enligt allmänna rättsregler

kail rättfärdiga en ändring i avtalade villkor. Om sålunda statens

existens är hotad, torde avtal med enskilda icke utgöra något rättsligt hinder

för vidtagande av de dispositioner, som anses nödvändiga. Den omständigheten

att ett sådant avtal är ingånget just med avseende å förhållandena i

krig, torde emellertid utgöra bästa möjliga garanti för att avtalet icke kommer

att ryggås enbart av lämplighetshänsyn, utan att det verkligen kommer att

krävas tvingande omständigheter för frångående av detsamma, liksom att i

sistnämnda fall eventuellt uppkommande ersättningsfrågor komma att i skälig

mån beaktas. Då under alla omständigheter i händelse av krig avgörandet

örn eventuell ändring i de villkor, som uppställts för materielens användning,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majlis proposition nr 61.

bör ankomma på Kungl. Majit, torde starkare garanti än en utfästelse av

Kungl. Majit i samband med gåvans mottagande att använda densamma för

avsett ändamål svårligen kunna lämnas.

Örn det sålunda icke synes kunna ifrågakomma att uppställa strängare

garantivillkor än de hittills i allmänhet tillämpade, torde å andra sidan böra

övervägas, örn icke en uppmjukning av villkoren kan vara på sin plats. En

sådan skulle närmast kunna ifrågakomma, för den händelse materielen funnes

vara obehövlig för det ändamål, för vilket den anskaffats. I detta sammanhang

må erinras örn ett stadgande i civila luftskyddsutredningens förslag till

luftskyddslag, vilket har avseende å statens rätt att vid krig eller krigsfara

taga i anspråk egendom för luftskyddsändamål. Där stadgas i 17 § 1 morn.,

att länsstyrelsen, då det prövas nödigt för luftskyddsändamål, äger mot full

ersättning av statsmedel åt vederbörande ägare eller innehavare taga i anspråk

markområden, byggnader, utrymmen, transportmedel, utrustning, materialier

och annat, som kräves för luftskyddets genomförande, dock att utrustning och

materialier, som någon innehar för beredande av luftskydd åt sig och sin

familj eller åt personer, som äro anställda hos honom, eller för skyddande

av egendom, som av honom innehaves, icke må tagas i anspråk i vidare mån

än utrustningen och materialierna finnas vara obehövliga för nämnda ändamål.

1) Ett motsvarande förbehåll skulle kunna tänkas beträffande rätten att

använda luftvärnsmateriel för annat ändamål än det avsedda. Härvidlag

måste man dock beakta den skillnad, som föreligger mellan luftskydds- och

luftvärnsmateriel. Materiel av det förra slaget, t. ex. gasmasker, brandredskap,

byggnadsmaterialier, kan befinnas överflödig, därför att vederbörande uppenbarligen

anskaffat mera än som behövs eller av liknande anledningar. Frågan

örn luftvärnsmaterielens behövlighet — frånsett det fall, att den anläggning,

som skyddet avsåg, helt förstörts -— blir däremot så gott som alltid en fråga

örn bedömande av anfallsrisken, och ett dylikt bedömande är alltid mycket

vanskligt. Med hänsyn härtill anse de sakkunniga icke lämpligt, att i gåvoavtalet

inryckes någon bestämmelse örn rätt för Kungl. Majit att för den händelse

gåvan skulle finnas vara obehövlig för det avsedda ändamålet använda

densamma för annat ändamål. Det torde utan särskild klausul i gavoavtalet

vara klart, att Kungl. Majit äger sådan rätt, för den händelse förutsättningarna

för utfästelsen beträffande gåvans användning brustit, såsom torde få anses

vara förhållandet i det nyss antydda fallet, att skyddsföremålet blivit helt

förstört.

Med hänsyn till vad ovan anförts vilja de sakkunniga således förorda, att

statens utfästelse beträffande gåvans användning, såsom hittills varit brukligt

vid gåvor till försvaret, erhåller den formen, att Kungl. Majit förklarar sig

mottaga gåvan att användas för det med densamma avsedda ändamålet.

Ekonomiska åtaganden från statens sida.

Beställning av materielen och kontroll av

dess tillverkning m. m.

De sakkunniga hava framhållit, att beställning av luftvärnsmateriel, som

skänkes till staten eller inköpes för donerade medel, bör förmedlas av armeförvaltningens

artilleridepartement* 2) och att nämnda myndighet även bör

handhava kontroll av tillverkningen ävensom utförandet av leveransprov

1) Deri av de sakkunniga omnämnda bestämmelsen har upptagits i det genom proposition

nr 4 till 1938 års riksdag framlagda förslaget till lag om förfoganderätt för luftskyddets

behov, H § 1 mom. ■

2) Numera arméförvaltningens tygdepartement. Undantagsvis skulle marinforvaltningen

träda i arméförvaltningens ställe.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

och besiktning av materielen, innan den mottages. Vidare hava de sakkunniga

i förevarande hänseende anfört följande:

-jp®. förrättningar, som enligt ovan komma att påvila artilleridepartementet,

medföra vissa kostnader för traktamenten och reseersättningar till kontrollör

besiktningsofficerare m. fl. I de fall, då det gäller utomlands tillverkad

kunna resorna bliva relativt omfattande. Därest beställning sker

vid Aktiebolaget Bofors eller annat företag, där tillverkning för krigsmakten

pågåi, synas icke några extra kostnader för staten behöva beräknas. I andra

fall kunna enligt uppgift från artilleridepartementet kostnaderna överslagsvis

angivas till V*—1 procent av inköpsprisen. Ju mer beställningarna kunna

sammanföras i grupper, som gemensamt kontrolleras, provas och besiktigas,

desto lägre ställa sig emellertid de relativa kostnaderna. För provskjutningarna

åtgår även en mindre mängd ammunition, men kostnaden härför inräknas

i regel i inköpspriset. De extra kostnaderna för kontroll av ett 7.5 cm

luftvarnsbatteris tillverkning jämte leveransprov och besiktning vid leveransen

kunna således beräknas uppgå till högst 3,900 kronor. Med hänsyn

härtill få de sakkunniga förorda, att beträffande frivilligt anskaffad luftvärnsmateriel

arméförvaltningens artilleridepartement bemyndigas utföra dessa

förrättningar utan kostnad för givarna.

Materielens förvaring, vård och underhåll

i fredstid.

De sakkunniga hava härutinnan anfört:

Sedan materielen levererats och mottagits av arméförvaltningens artilleridepartement,

torde den böra uppställas för förvaring och vård i fredstid på

platser, närbelägna dem, varest materielen skall ha sin krigsanvändning. För

längre tids förvaring ha följande förrådsutrymmen beräknats erforderliga:

för ett 7.5 cm luftvärnsbatteri örn 3 pjäser med fullständig utrustning

(utom ammunition) 100 kvadratmeter golvyta och 4 meters höjd i bottenvåning

samt helst samma yta i överliggande våning;

för en 40 mm automatkanontropp örn 2 pjäser med fullständig utrustning

(utom ammunition) 50 kvadratmeter golvyta och 3 meters höjd i bottenvåning

samt helst samma yta i överliggande våning;

för en strålkastartropp om 2 ledarstrålkastare, 2 följestrålkastare och 2

lyssnarapparater med fullständig utrustning 170 kvadratmeter golvyta och 3

meters höjd i bottenvåning samt helst samma yta i överliggande våning.

Ifrågavarande materiel, utom den för automatkanontropparna avsedda och

luftvärnskulsprutorna, bör då det gäller längre tid förvaras i uppvärmda förråd

(lokaler med jämn temperatur). Särskilt gäller detta den elektriska utrustningen,

^ centralinstrumenten och mätinstrumenten. Möjlighet föreligger

dock att från pjäser och strålkastare avmontera den elektriska utrustningen

och förvara denna tillsammans med mätinstrumenten m. m. i varmförråd samt

själva pjäserna oclp strålkastarna i icke uppvärmda lokaler. Då materielen

skall användas, atgar i sadant fall viss tid och kostnad för dess iordningställande

genom sakkunnig personal. Vid dylik delad förvaring torde endast

en yta på omkring 50 kvadratmeter per 7.5 cm batteri och strålkastartropp

behöva beräknas för varmförråd.

För erhållande av förrådslokaler kunna olika möjligheter ifrågakomma. I

orter, där truppförband finnas förlagda, torde materielen i allmänhet, därest

den icke uppgår till större mängd, kunna förvaras inom kasernerna. I andra

fall kunna särskilt mindre jijäser, såsom automatkanoner och kulsprutor, få

plats i redan befintliga landstormsförråd. Därest intet av dessa alternativ

kan ifrågakomma, bör undersökas, huruvida ej andra, staten tillhöriga för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

råd kunna tagas i anspråk, vilket ofta torde vara fallet exempelvis vid kraftverk

eller större järnvägsstationer samt i större städer. Förfogar staten icke

över någon lämplig lokal, torde mången gång kommun tillhörigt förrådsutrymme

kunna utnyttjas. I de fall, då statlig institution eller kommun, som

i krigstid drager fördel av luftvärnsmaterielens användning i luftförsvaret,

är innehavare av förrådslokalen, synes hyra för denna eller avgift för dess

uppvärmning som regel icke böra beräknas eller utgå. Finnes intet statligt

förrådsutrymme att tillgå och kan ej heller givaren eller kommunen ställa

sådant till förfogande, torde i varje särskilt fall få undersökas och beslutas

huruvida förråd skall förhyras eller byggas eller materielen förvaras å annan

ort och vid krigstillfälle förflyttas till användningsplatsen. Sistnämnda förfaringssätt

medför den olägenheten, att materielen först någon tid efter

mobilisering blir tillgänglig på användningsplatserna och att övningar på

dessa i fredstid försvåras. De sakkunniga vilja med anledning härav framhålla

önskvärdheten av att, där staten icke förfogar över förrådsutrymme i

närheten av krigsanvändningsplatsen, sådant ställes till förfogande av

givaren eller kommunen.

Årshyran för en lokal, lämplig till förvaring av ett 7.5 cm luftvärnsbatteri,

torde avsevärt växla med förhållandena på olika orter. Enligt av de sakkunniga

verkställda undersökningar beträffande kostnaderna för hyra av

garage torde emellertid överslagsvis kunna räknas med följande årshyror:

för värmd uppställningsplats

i större stad ...................................................... kronor 20: —- per kvm

i mindre stad eller på landsbygden ........................ » 15: — » »

för kall uppställningsplats

i större stad ...................................................... » 10: — » »

i mindre stad eller på landsbygden ........................ » 5: — » »

Enligt denna beräkningsgrund skulle alltså årshyran för förråd —- örn man

bortser från den ovan berörda möjligheten till delad förvaring —- utgöra för

ett 7.5 cm luftvärnsbatteri

i större stad ................................................ kronor 2,000: — å 4,000: —-

i mindre stad eller på landsbygden .................. » 1,500: — å 3,000: —-

en 40 mm automatkanontropp

i större stad ................................................ » 500: — å 1,000: —

i mindre stad eller på landsbygden .................. » 250: — å 500: —

en strålkastartropp

i större stad ................................................ » 3,400: —- å 6,800: —-

i mindre stad eller på landsbygden .................. » 2,550: — ä 5,100: —

Vid nybyggnad torde böra räknas med — förutom eventuell marklösen -—

en kostnad per kubikmeter av 30 kronor för värmt och 20 kronor för kallt

förråd. Nybyggnad för ett 7.5 cm luftvärnsbatteri skulle alltså komma att

betinga ett pris av 12,000 å 21,000 kronor, för en automatkanontropp 3,000 å

6,000 kronor och för en strålkastartropp 12,300 å 24,600 kronor. För ett

varmförråds uppvärmning torde böra beräknas en årlig kostnad av omkring

300 å 600 kronor. Då vid samtliga dessa beräkningar förutsatts, att all materiel,

utom den för automatkanontropparna avsedda och luftvärnskulsprutorna, skall

förvaras i varmförråd, men någon absolut fordran härpå icke föreligger, utgöra

de anförda siffrorna maximisiffror.

Ur säkerhetssynpunkt blir det sannolikt nödvändigt, att, där förråden icke

kunna bevakas, vissa för vapnens användning nödvändiga mekanismdelar förvaras

under lås på exempelvis polisstationer eller landstormsområdesexpeditioner,

skilda från vapnen i övrigt. En sådan delad förvaring kan, som tidigare

nämnts, även ur vårdsynpunkt bliva önskvärd.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

Materielen behöver överses varje månad, för vilket ändamål bör beräknas

ett dagsverke per batteri. I viss utsträckning kan dock översyn ske i samband

med övningar. Grundligare översyn — omkring 8 dagsverken per batteri —

bör äga rum varje år samt överinspektion genom artilleridepartementets försorg

vart tredje år. Härmed förenade kostnader i form av rese- och traktamentsersättningar

m. m. växla med resornas längd. För materiel, förvarad

tillsammans med eller i närheten av annan armén tillhörig artillerimateriel,

komma extra kostnader endast delvis att uppstå. För avskilt förvarad materiel

torde kostnaderna kunna överslagsvis beräknas till högst

för årliga översyner ......................................................... kronor 396: —

» årlig grundlig översyn ................................................ » 124: —

» Vä av överinspektion ................................................... » 23:-—

Summa årligen kronor 543: —

Fråga örn underhåll av materielen — utöver vad som kan hänföras till vård

av densamma — kan i fredstid närmast tänkas uppkomma, därest materielen

under förvaring eller vid användning i samband med övningar tager skada.

Reparationsarbetena lära kunna utföras vid artilleriförbandens tygverkstäder

och man torde icke behöva räkna med någon större extra kostnad härför.

Såsom av det föregående framgår, äro med materielens förvaring, vård och

underhåll förbundna kostnader, vilkas storlek i viss mån är beroende av

huruvida givaren eller kommunen ställer förvaringslokal till förfogande. Enligt

de sakkunnigas mening är det uppenbarligen ur praktisk synpunkt mest ändamålsenligt,

att staten omhänderhar materielens förvaring och vård samt sörjer

för dess underhåll. Nyssnämnda kostnader synas icke vara av den storleksordning,

att de böra föranleda avsteg från den anordning, som är den mest

praktiska och som med hänsyn till statens äganderätt till materielen även i

övrigt torde vara den naturliga. De sakkunniga föreslå sålunda, att materielen

förvaras genom statens försorg i av staten, givaren eller kommunen till förfogande

ställt förråd och att staten jämväl sörjer för materielens vård och

underhåll. Materielen bör omhänderhavas av arméförvaltningens artilleridepartement.

Materielens bemanning och personalens

övande.

Beträffande materielens bemanning och personalens övande anföres i betänkandet

följande:

På ett flertal platser, där frivillig anskaffning av luftvärnsmateriel kan

ifrågakomma, finnas i landstormens mobiliseringsplaner redan nu kadrar upptagna

för eventuellt tillkommande materiels bemanning. I den mån materielanskaffning

kommer till stånd på andra platser, kan personal genom en ändring

i landstormsplanerna på motsvarande sätt utan svårighet avdelas. Enär

de organiserade luftvärnskadrarna äro landstormsförband, mobiliseras de med

personal från den närmaste trakten.1) Jämlikt särskilt utfärdade bestämmelser

har arméfördelningschef bemyndigande att till dessa kadrar inkalla personal,

som genomgått frivillig luftvärnsutbildning inom landstormsförening. Härigenom

finnes möjlighet att till materielens bemanning taga i anspråk även

icke värnpliktig personal. Sådan kan även i samband med mobilisering antagas

såsom krigsfrivillig.

Med hänsyn till internationella bestämmelser måste ovillkorligen den

*) Se förordningen den 26 juli 1927 (landstormsförordningen), S. F. nr 1927: 342.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

fordran uppställas, att stridsmedlen handhavas av krigsmän. Därest personal

vid verk och dylikt ingå i bemanningen av pjäserna, skola de vara mobiliserade

landstormsmän, vilka emellertid enligt överenskommelse med luftvärnsförbandets

chef kunna permitteras för att sköta befattningar vid verket!

Bemanningen av den frivilligt anskaffade luftvärnsmaterielen kan sålunda

ske till alla delar överensstämmande med det sätt, som tillämpas beträffande

den statligt anskaffade materielen för Stockholms och flygbasernas försvar.

Krigsplaceringen, d. v. s. personalens utväljande till olika befattningar i krigstid,

sker i de högre graderna i allmänhet av arméfördelningschef och inskrivningsbefälhavare,

i de lägre av landstormsområdesbefälhavare. Placeringen

sker efter vederbörandes på värnpliktskort och andra uppgifter protokollförda,

under utbildning i fredstid ådagalagda militära lämplighet för olika

befattningar, varjämte, beträffande de värnpliktiga, hänsyn tages till bostadsort

och arbetsplats. För närvarande motsvarar tillgången på under värnpliktstjänstgöring

luftvärnsutbildad personal knappast behovet. Den inom

landstormsföreningarna bedrivna frivilliga luftvärnsutbildningen har därigenom

erhållit stor betydelse som rekryteringskälla, enär den hittills varit

den enda möjligheten att bibringa landstormspersonal färdighet i handhavande

av luftvämsmateriel.

Jämlikt 1936 års försvarsbeslut skola emellertid obligatoriska landstormsövningar

äga rum, sannolikt från och med 1938. Landstormspersonalen

kommer härvid att utbildas i de befattningar, vilken den skall bestrida vid

mobilisering. Den landstormspersonal, vilken är krigsplacerad vid sådana luftvärnskadrar,

som äro avsedda för frivilligt anskaffad materiel, kan härigenom

erhålla utbildning i samma utsträckning som den personal, vilken avses för

det statligt anskaffade fasta luftvärnsartilleriet. Närmare bestämmelser för

dessa övningar äro ännu icke utfärdade, men kostnaderna därför äro inräknade

i de anslag, som enligt 1936 års försvarsordning skola upptagas på fjärde

huvudtiteln.

Det synes emellertid lämpligt och nödvändigt för den frivilligt anskaffade

materielens bemanning, att vid sidan örn de obligatoriska landstormsövningarna

frivillig utbildning i luft värnstjänst äger rum. Härigenom kunna

befäl och frivilliga (även icke värnpliktiga) erhålla utbildning. Anledning att

frångå den hittills tillämpade formen för den frivilliga luftvärnsutbildningen

torde icke föreligga. Föreningarnas verksamhet regleras i detalj genom utfärdade

föreskrifter1), och såväl rekrytering som utbildning kontrolleras såväl

genom landstormsrörelsens egna organ som genom arméfördelningschefer och

inskrivningsbefälhavare. I den mån industrier eller kommuner önska av dem

särskilt utsedd personal utbildad i luftvärnstjänst, synes det dem sålunda

möjligt att därvid anlita ortens landstormsförening. Bredan förefintliga bestämmelser

för krigsplacering medföra därefter automatiskt, att den luftvärnsutbildade

personalen kommer till avsedd användning för industriens eller

ortens luftförsvar, därest materiel till detta är till finnandes. De sakkunniga

vilja för sin del förorda ett sådant förfaringssätt.

Instruktörer för frivillig utbildning kunna i vissa fall erhållas från närbelägna

artilleriregementen och truppförband av kustartilleriet. Vidare kunna

luftvärnsutbildade reservofficerare eller reservunderofficerare tagas i anspråk

eller instruktörer utbildas vid kurser, anordnade av redan existerande luftvärnsföreningar

i exempelvis Stockholm och Göteborg. Dessa sätt att lösa

instruktörsfrågan äro i princip desamma, som användas inom den frivilliga

landstormsrörelsen i övrigt. Skulle instruktörsbehovet visa sig bliva så stort,

i) Av Kungl. Majit dott 2 december 1027 fastställda grundstadgar för Sverige Landstormsföreningars

Centralförbund samt generalorder nr 1286/1934.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

att det på ovan föreslagna sätt icke kan fyllas, torde en av Sveriges Landstormsföreningars

Centralförbund anordnad och bekostad särskild instruktörskurs

vid något luftvärnsregemente kunna ifrågasättas.

Kostnaderna för den frivilliga landstormsutbildningen bestridas av till

landstormsrörelsens förfogande stående medel, delvis erhållna genom statsbidrag.

I luftvärnsutbildningen måste emellertid även ingå skarpskjutning

med pjäser, vilken knappast kan komma till stånd annorstädes än vid luftvärnsregementenas

(A 7—A 10) eller kustartilleriförbandens skjutplatser. Härvid

böra dessa regementens och förbands pjäser m. m. användas till undvikande

av kostsamma materielförflyttningar. Skjutningarna med 7.5 cm pjäserna utföras

med övningsammunition, betingande ett pris per skott av 32 kronor.

Beräknas under varje skarpskjutningsperiod

50 skott per 7.5 cm luftvärnsbatteri,

100 » » automatkanontropp och

1,000 » » luftvärnskulsprutepluton,

som undergår övning, erhållas följande kostnader:

per batteri .................. kronor 1,600: -—

» tropp ..................... » 3,000: —

» pluton .................. » 250: —

Skarpskjutningsövningar med den personal, som frivilligt utbildas genom

landstormsrörelsen för att ingå i bemanningen av ett batteri, en tropp eller

en pluton, behöva icke äga rum årligen. Det torde få anses tillräckligt, örn

personalen förslagsvis vart sjätte år deltager i en sådan övning. Ovan angivna

kostnader per batteri o. s. v. kunna alltså fördelas på 6 år. I betraktande av

det ytterst betydelsefulla försvarsändamål, som dessa övningar fylla, synes

det de sakkunniga befogat, att ammunitionen ställes till förfogande ur statens

förråd.

Iordningställande av uppställningsplatser

m. m. för materielen.

I betänkandet redogöres beträffande de olika slagen av luftvärnsmateriel

för de krav, som med hänsyn till materielens uppställning i krigstid förefinnas

i fråga örn fri sikt, väg till uppställningsplatser, planering, fundament ävensom

telefonförbindelser. I fråga örn kostnaderna för iordningställande av uppställningsplatser

för luftvärnskanoner framhålles, att anordningarna härför

äro så växlande efter förhållandena på platsen, att en beräkning icke ens

överslagsvis är möjlig, men att kostnaderna i allmänhet torde bliva ringa.

Vissa beräkningar ha dock kunnat göras. Sålunda har kostnaden för erforderliga

betongfundament för 7.5 cm pjäserna beräknats till 450 kronor för varje

fundament. De sakkunniga ha framhållit såsom önskvärt, att två uppställningsplatser

anordnas för varje pjäs för möjliggörande av alternativ uppställning.

Kostnaden för fundament till ett 7.5 cm batteri skulle således uppgå

till högst 2,700 kronor. Beträffande dessa fundament anföra de sakkunniga:

Det synes de sakkunniga önskvärt, att anordnandet av erforderliga fundament

ingår i gåvan. Örn detta ej är fallet, torde det kunna förväntas, att vederbörande

kommun, som vanligen förfogar över arbetskraft på platsen, åtager

sig fundamentens anordnande. Något åläggande därom kan dock icke ifrågakomma.

Därest fundamenten icke kunna komma till stånd utan kostnad för

staten, torde i varje särskilt fall och med hänsyn till betydelsen ur rikssyn
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

punkt av försvaret i fråga få bedömas, huruvida staten skall åtaga sig fundamentens

anordnande eller med dem skall anstå till dess luftförsvaret vid krig

eller krigsfara skall slutligt organiseras.

Av betänkandet framgår vidare, att för automatkanoner och kulsprutor ävensom

strålkastare och andra instrument särskilda fundament icke äro behövliga.

Då 40 mm automatkanoner uppställas å byggnader, kunna dock vissa anordningar,

som medföra kostnader, bliva erforderliga. Därest takterrass eller

dylikt finnes och denna är tillräckligt rymlig och kraftigt konstruerad för att

upptaga påkänningarna vid skottlossningen — vilket i regel torde vara fallet —

skulle kostnaderna för förankringsmaterielen och dennas fästande icke behöva

överstiga 225 kronor per pjäs.

Ammunitionens anskaffning och ersättning.

Angående anskaffning och ersättning av den ammunition, som erfordras

för iuftvärnsmaterielen, hava de sakkunniga anfört:

I de summor, som skänkas, torde från början böra inräknas kostnaderna

för en mindre första ammunitionsutrustning. Denna beräknas förslagsvis

till för varje:

7.5 cm kanon....................................... 300 skott

40 mm automatkanon........................... 1,000 »

8 mm dubbelkulspruta ..................... 20,000 »

Givaren vinner härigenom säkerhet, att det första utrustningsbehovet av

ammunition finnes till hands omedelbart vid mobilisering av luftförsvaret.

Det måste nämligen förutsättas, att den avsedda utökade ammunitionstillverkningen

i krigstid kan komma i gång först en tid efter mobilisering.

Under förutsättning att de säkrare urverksrören användas, uppgår kostnaden

för en sådan första ammunitionsutrustning till per:

7.5 cm batteri .............................. kronor 90,000: —

40 mm automatkanontropp ......... » 60,000: —

8 mm luftvärnskulsprutepluton ... » 10,000:-—-

Därest givaren icke alls eller endast delvis kan bekosta denna ammunitionsutrustning,

torde i de statliga anskaffningsplanerna för ammunition till luftvärnsartilleriet

vid mobilisering böra inräknas behoven även för den frivilligt

anskaffade materielen. Även örn ammunitionen icke anskaffas i fredstid,

innebär emellertid tillkomsten av materielen en avsevärd förstärkning

av ortsförsvaret, vilket sedermera efter krigsutbrottet kan fullständigas. Det

bör få ankomma på de militära myndigheterna att bestämma, hur den i fredstid

statligt anskaffade ammunitionen skall fördelas. För de ersättningsbehov,

som under ett krigs förlopp kunna uppstå vid de på frivillighetens

väg anskaffade batterierna m. m., bör krigstillverkningen av luftvärnsammunition

kunna anpassas.

De sakkunniga vilja sålunda förorda, att det första utrustningsbehovet

örn möjligt bekostas av givaren, men att ammunitionsersättning i krigstid

helt ombesörjes ur statliga förråd.

Då den i fredstid anskaffade ammunitionen tid efter annan måste omsättas

i samband med skjutövningar och lämpliga förvaringsplatser endast sällan

torde kunna erhållas utanför de statliga ammunitionsförråden, är det sannolikt

lämpligast, att ammunitionen för den frivilligt anskaffade materielen

endast i mindre mängd förvaras tillsammans med materielen men i övrigt

upplägges i statliga ammunitionsförråd för att vid krigsfara omedelbart

transporteras till uppställningsplatsernas närhet.

I

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majds proposition nr 61.

Sammanställning av kostnaderna.

De sakkunnigas framställning angående ekonomiska åtaganden från

statens sida i samband med gåvor av luftvärnsmateriel avslutas med en sammanställning

av kostnaderna. Härom hava de sakkunniga anfört:

En sammanställning av de kostnader, som av de sakkunniga föreslagna

åtaganden i samband med gåvas mottagande kunna åsamka staten, är i flera

avseenden vansklig och såtillvida missledande, som förhållandena i olika fall

bliva vitt skiljaktiga. Örn nämligen materielen tillverkas samtidigt med statlig

materiel och förvaras och vårdas tillsammans med sådan, örn givare eller

kommun iordningställer uppställningsplats, örn för utbildningen av personalen

endast de obligatoriska landstormsövningarna tagas i anspråk och örn i

gåvan ingår ammunitionsutrustning, uppstå för staten icke några extra kostnader.

Örn ingen av dessa förutsättningar är förhanden, nå de extra kostnaderna

sitt maximum. I sådant fall kunna de sammanställas till följande

Årskostnader:

per 7.5 cm luftvärnsbatteri:

vård ..................................................

hyra av förråd ......................................

övningskostnad ...................................

per 40 mm automatkanontropp:

vård ..................................................

hyra av förråd ......................................

övningskostnad ...................................

per strålkastartropp:

vård ..................................................

hyra av förråd ......................................

per 8 mm luftvärnskulsprutepluton:

övningskostnad ...................................

543: —

4,000: —

........... »

267: —

Summa kronor

4,810: —

543: —

1,000: —

500: —

Summa kronor

2,043: —

........... kronor

543: —

6,800: —

Summa kronor

7,343: —

........... kronor

42: —

Summa kronor 42: —

Engångskostnader:

per 7.5 cm luftvärnsbatteri:

kontroll av tillverkning m. m.....................

fundament ...............................................

ammunitionsutrustning .............................

per 40 mm automatkanontropp:

kontroll av tillverkning m. m......................

ammunitionsutrustning .............................

per strålkastartropp:

kontroll av tillverkning m. m......................

per 8 mm luftvärnskulsprutepluton:

ammunitionsutrustning .............

........... kronor 3,900: —

........... » 2,700: —

........... » 90,000: —

Summa kronor 96,600: —

........... kronor 1,150: —

........... » 60,000: —

Summa kronor 61,150: —- .......... kronor 3,400: —

Summa kronor 3,400: —

........... kronor 10,000: —

Summa kronor 10,000: —-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

15

Härtill kan i vissa fall komma nybyggnad av förråd, varvid dock årskostnaderna

minskas med det för hyra av förråd upptagna beloppet men ökas

med 300 å 600 kronor för uppvärmning. Ovannämnda maximikostnader, vari

ammunitionsutrustningen intager det ojämförligt största utrymmet, uppkomma,

som nyss antytts, endast vid ogynnsamma omständigheter.

Beträffande frågan huru de för staten uppkommande kostnader böra bestridas,

som kunna bliva följden av mottagandet av gåvor till luftförsvaret,

torde man få skilja mellan å ena sidan sådana kostnader, som täckas av redan

förefintliga anslag för motsvarande, till det allmänna försvaret hänförliga utgifter,

och å andra sidan kostnader, för vilka dylika anslag icke äro tillgängliga.

I fråga örn det förra slaget av kostnader torde Kungl. Maj:t böra erhålla

ett allmänt bemyndigande att bestrida dem ur förenämnda anslag, och

torde vid anslagens beräkning för framtiden vederbörande myndigheter böra

taga hänsyn till sålunda uppkommande merutgifter. Beträffande kostnader av

det senare slaget torde dessa under vissa förhållanden kunna bestridas ur anslagen

för extra utgifter eller för oförutsedda utgifter; i annat fall lär det

få ankomma på Kungl. Majit att efter gåvas mottagande göra den framställning

till riksdagen örn kostnadernas bestridande, som av omständigheterna

föranledes.

Sammanfattning av de sakkunnigas förslag.

Såsom sammanfattning av sitt förslag hava de sakkunniga anfört:

Det förutsättes, att Kungl. Majit i varje särskilt fall prövar, huruvida och

på vilka villkor gåvor till staten av luftvärnsmateriel eller av medel för inköp

av sådan materiel skola mottagas. Statens utfästelse beträffande gåvans användning

bör, såsom hittills varit brukligt vid gåvor för försvarsändamål, erhålla

den formen, att Kungl. Majit förklarar sig mottaga gåvan att användas

för det med densamma avsedda ändamålet. Då mottagandet av dylika gåvor

i allmänhet lär vara förenat med utgifter för staten, vilka kunna bliva bestående

under en följd av år, torde frågan örn mottagandet av dylika gåvor böra

underställas riksdagens prövning. Detta synes lämpligen böra ske på det sätt,

att vissa allmänna grunder för statens åtaganden i samband med gåvor av

ifrågavarande slag föreläggas riksdagen för godkännande.

Dessa allmänna grunder torde böra innehålla följande:

1. I samband med mottagande av gåvor av luftvärnsmateriel eller av medel

för inköp av sådan materiel må Kungl. Majit ikläda kronan skyldighet:

att ombesörja materielens anskaffning, däri inbegripet kontroll av tillverkningen,

leveransprov och besiktning vid leveransen,

att tillhandahålla förvaringslokaler och iordningställa nödiga uppställningsplatser

för materielen, i den mån avtal icke kan träffas med kommuner

eller enskilda örn åtagande i sådant hänseende,

att vårda och underhålla materielen,

att utbilda personal för materielens bemanning och tillhandahålla för utbildningen

erforderlig ammunition och annan övningsmateriel,

att bemanna materielen i krigstid ävensom utrusta och beväpna den för

detta ändamål avsedda personalen,

att i den mån beviljade anslag det medgiva anskaffa ammunition, motsvarande

det första utrustningsbehovet, samt

att sörja för ammunitionsersättning i krigstid.

2. Kostnad för fullgörande av åtagande, som nu är sagt, må, där densamma

ej i särskilt fall finnes böra bestridas i annan ordning, utgå från anslag för

motsvarande, till det allmänna försvaret hänförliga utgifter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 61.

Disponibla förrådsutrymmen i försvarsväsenclet tillhöriga

byggnader.

I den förut nämnda, av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse verkställda

utredningen angående de möjligheter, som förefinnas beträffande förvaring

av frivilligt anskaffad luftvärnsmateriel i försvarsväsendet tillhörande

byggnader, hava lämnats vissa uppgifter örn de förrådsutrymmen som skulle

kunna påräknas för ändamålet.

Fortifikationsstyrelsen har i anslutning till dessa uppgifter framhållit, att

desamma avsåge det nuvarande läget vid truppförbanden. Detta komme

säkerligen att förändras i ogynnsam riktning för här ifrågavarande ändamål,

när materielanskaffningen enligt 1936 års försvarsbeslut bleve genomförd.

Yttranden över de sakkunnigas förslag.

I fråga om mottagandet av gåvor till luftvärnet, materielens anskaffande,

garantier från statens sida beträffande materielens användning och statens

ekonomiska åtaganden i samband med gåvorna har de sakkunnigas förslag i

det väsentliga tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga remissutlåtanden.

Rörande vissa frågor av principiell natur har Sveriges industriförbund uttalat

följande:

Förbundet tillåter sig till en början erinra örn den principiella uppfattning

i fråga örn anskaffandet av luftförsvarsmedel på frivillig väg, åt vilken

förbundet tidigare givit uttryck. Sålunda framhöll förbundet i yttrande till

kommerskollegium den 10 december 1935 över försvarskommissionens betänkande

— i anslutning till däri innefattade förslag i fråga örn luftvärnsvapnet

— att vad sålunda föreslagits icke vore tillfyllest till beredande av

luftskydd åt landsortens viktiga industriområden. De samhälleliga uppgifter,

varom här vore fråga, tillhörde — underströk förbundet — i särskild grad

det högsta statliga verksamhetsområdet. Och i underdånigt yttrande den 9

februari 1937 över civila luftskyddsutredningens betänkande uttalade förbundet

som sin uppfattning, att staten borde ombesörja luftförsvarsanordningar

för åtminstone sådana industriföretag, vilkas drift under krigstid vore

enligt vederbörande myndigheters utredning av särskild betydelse för landet.

Förbundet finner beklagligt att de beslut rörande anskaffande av luftvärn,

som av statsmakterna hittills fattats, icke stå i överensstämmelse med denna

av förbundet uttalade ståndpunkt. En konsekvens härav har blivit, att enskilda

på sina håll i känslan av ansvar för företag och anställda ådagalagt

intresse för frivilliga åtgärder på området. Det synes förbundet att dylika

åtgärder böra ur allmän synpunkt hälsas med tillfredsställelse. Det bör

alltså förväntas, att dessa frivilliga strävanden få det stöd från statens sida,

som sakens betydelse påkallar. Å andra sidan kräver allmänintresset en

reglering av de betingelser, under vilka frivillig luftvärnsanskaffning må

komma till stånd. I betraktande av luftvärnsfrågans nu antydda faktiska läge

i vårt land har förbundet också i förenämnda underdåniga yttrande efterlyst

förslag från statsmakterna till klarläggande av de frågor, som stå i samband

med frivillig luftvärnsanskaffning. Mot det förslag i ämnet som nu föreligger

finner förbundet icke anledning till mera väsentliga erinringar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr 61.

Av förslaget framgår, att varje utfästelse från statens sida vid mottagande

av frivilligt bekostad luftvärnsmateriel måste vara tämligen värdelös i det

nödläge, som alltid kan beräknas inträffa i ett krig. Ehuruväl detta ur

givarens synpunkt måste betecknas såsom otillfredsställande, känner sig förbundet

övertygat örn riktigheten av de skäl, som tala för förslagets ståndpunkt.

I sådana fall då inom en ort finnes endast ett företag eller eljest en anläggning,

åt vilken bör i första rummet beredas skydd mot luftanfall, torde

svårighet i allmänhet icke behöva möta att finna en lämplig och från företagets

synpunkt tillfredsställande placering av luftvärnsmateriel, som av

företaget bekostats. Helt annorlunda torde saken ställa sig i fråga örn sådana

orter — t. ex. en större stad —- varest ett flertal betydande företag eller anläggningar

finnas. Beredvilligheten hos ett sådant företag att bidraga till

anskaffandet av luftvärn kommer självfallet att påverkas av huruvida luftvärnets

placering kan ordnas på sådant sätt, att företaget självt erhåller

skydd i rimlig utsträckning. Yad nu anförts belyser vilka svårigheter som

kunna bliva förknippade med frivilliga åtgärder på förevarande område. Det

synes angeläget att här finna en lösning, som — utan åsidosättande av allmänna

intressen — beaktar det enskilda företagets befogade krav att få draga

nytta av de försvarsanstalter, som företaget självt bekostat.

Beträffande den förmodade omfattningen av frivillig anskaffning av luftvärn

har chefen för marinstaben framhållit, att det icke syntes uteslutet, att

ägare till handelsfartyg kunde finna med sin fördel förenligt att genom gåvor

till staten i form av luftvärn bereda ökat skydd för sin egendom. Marinstabschefen

har vidare anfört:

Tillkomsten av dylika gåvor anser jag bör främjas så långt ske kan. Ur

statens synpunkt vore det nämligen enbart fördelaktigt, örn rederier komme

att medverka vid marinens skyddande av sjöfarten på principiellt samma sätt

som direktioner för industriella verk beräknas medverka vid arméns försvar

av hemorten. Det bör vidare ligga i ett flertal sjöstäders intresse, att handelsfartyg

förses med luftvärn, enär detta, då fartygen ligga i hamn, kan bidraga

till ortens eller åtminstone hamnens försvar.

Beträffande den internationella rätten finner jag intet hinder möta. Krigförande

makts handelsfartyg kunna beväpnas till självförsvar utan att därför

förlora rätten att behandlas som handelsfartyg.

Sammanfattande det nu sagda, framhåller jag såsom ett marint önskemål,

att redare och fartyg icke uteslutas vid handläggandet av frågan örn frivilligt

anskaffat luftvärn, samt såsom konsekvens härav, att staten beträffande

gåva av rederi, avsedd för dettas fartyg, ikläder sig samma ekonomiska

åtaganden och medgiver samma skattelindring eller dylikt som i fråga örn

gåva från industriföretag.

Därest luftvärn på frivillighetens väg kommer att anskaffas för handelsfartyg,

bör bemanningen till pjäserna utväljas av vederbörande marindistriktschef

i samråd med militärbefälhavaren, främst bland de landstormsmän i

fartygets hemort, vilka såsom fast anställda eller värnpliktiga utbildats eller

tjänstgjort vid flottans luftvärnsartilleri.

Liknande synpunkter lia kommit till uttryck i det av marinförvaltningen

avgivna utlåtandet, vari anföres bland annat följande:

Då det icke är uteslutet, att luftvärnsmateriel på frivillighetens väg även

kan komma att anskaffas för skydd av handelssjöfarten, anser marinförvaltningen,

att ärendet bör kompletteras med utredning härom, vilken utredning

torde böra verkställas av chefen för marinstaben och kommerskollegium.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. hr 61. 90 88 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 61.

För stimulerande av redarnas intresse för anskaffning av luftvärnsmateriel

till handelsfartyg bör frågan om statssubvention utredas.

Den för skydd av handelsjöfarten avsedda luftvärnsmaterielen bör anskaffas

och omhändertagas genom marinförvaltningens försorg. Bestyckningsplaner

böra uppgöras av ämbetsverket i samråd med chefen för marinstaben

och intresserade redare.

Åtskilliga av de detalj spörsmål, vilka i betänkandet behandlats i samband

med statens ekonomiska åtaganden, hava berörts i utlåtandena. Sålunda har

beträffande personalens utbildning Sveriges landstormsföreningars centralförbund

anfört:

Centralförbundet är berett att liksom hitintills i samråd med vederbörande

militära myndigheter och i enlighet med av Kungl. Majit i kommandoväg utfärdade

bestämmelser omhändertaga och söka utveckla den frivilliga utbildningen

i luftvärnstjänst.

Centralförbundet får redan nu i underdånighet framhålla, att den frivilliga

luftvärnsutbildningen, örn densamma skall kunna bedrivas i önskvärd

omfattning, kommer att betinga avsevärda kostnader för centralförbundet.

Dessa bliva nämligen jämförelsevis större för luftvärnsutbildning än för den

övriga frivilliga landstormsutbildningen, främst på grund av större arnmunitionskostnader

och kostnader för flygmål, vilka vanligen måste förhyras.

Det är därför nödvändigt, att jämlikt de sakkunnigas förslag ammunition

vid skarpskjutningar ställes till förfogande kostnadsfritt ur statens förråd.

Det vore även önskvärt, att genom vederbörande militära myndigheters

försorg erhålla i största möjliga utsträckning kostnadsfri samverkan med

flyget vid den frivilliga luftvärnsutbildningen.

Statsanslaget till den frivilliga landstormsutbildningen skall jämlikt 1936

års försvarsordning från och med verksamhetsåret 1938—1939 utgå med

160,000 kronor.

Örn luftvärnsutbildning kommer i gång på alla de orter, där luftvärn erfordras,

torde detta anslag bliva otillräckligt. Kostnaderna för den övriga

frivilliga utbildningen hava nämligen år från år ökats.

I 1930 års försvarskommissions betänkande har också uttalats, att för

den händelse tillströmningen av frivilliga till landstormsutbildningen skulle

visa stigande tendens, böra statsmakterna till förnyad prövning upptaga

frågan örn statsanslagets storlek. Centralförbundet skall söka i möjligaste

mån själv och genom underställda organisationer anskaffa medel för ifrågavarande

utbildning, men centralförbundet får i underdånighet i detta sammanhang

framhålla, att om statsanslaget icke nu kan ökas, torde det vara

nödvändigt, att Kungl. Majit genom ammunition och kostnadsfria lån av

kronans materiel m. fl. naturaförmåner understöder den frivilliga landstormsutbildningen.

Den i betänkandet berörda frågan örn instruktörer för den frivilliga luftvärnsutbildningen

har varit föremål för en förberedande undersökning inom

centralförbundet med avseende på olika vägars framkomlighet. Det önskemålet

har därvid framträtt, att utbildningen av reservofficerare vid luftvärnsartilleriet

eller i luftvärnstjänst genom statens försorg erhölle en sådan planläggning

och omfattning, att tillgång på instruktörer därigenom erhölls på

de platser, där frivillig luftvärnsutbildning kan komma ifråga. En utbildning

av instruktörer enbart på frivillighetens väg torde nämligen kunna förväntas

medföra icke obetydliga svårigheter och kostnader för centralförbundets

del.

Det kan måhända ifrågasättas, örn den i betänkandet föreslagna anordningen

med skarpskjutningar för den frivilliga personalen vart sjätte år med
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

19

för tillräcklig utbildning i skarpskjutning för denna. Huvuddelen av personalen

vid hemortens luftvärnsförband kommer emellertid att utgöras av värnpliktiga,

vilka övas vid de obligatoriska i 1936 års försvarsordning medtagna

landstormsövningarna. Centralförbundet förutsätter, att den frivilliga personal,

som krigsplacerats vid dessa förband, beredes tillfälle deltaga i de

obligatoriska övningarna och komma med på däri eventuellt ingående skarpskjutningar.

Under sådant förhållande torde anledning icke finnas till erinran

mot de sakkunnigas förslag.

Centralförbundet vill slutligen framhålla, att den frivilliga utbildningen

-— liksom den obligatoriska statliga — väsentligt underlättas, örn fredsförråden

väljas så, att lämpliga övningsplatser kunna erhållas i deras omedelbara

närhet och örn dessa övningsplatser iordningställas på samma sätt som

uppställningsplatserna i krigstid, såvida de icke kunna sammanfalla med

-dessa.

Malmö luftförsvarsförening har yttrat:

De sakkunniga framhålla i fråga örn utbildningen, bland annat, att skarpskjutning

»knappast kan komma till stånd annorstädes än vid luftvärnsregementenas

(A. 7—A. 10) eller kustartilleriförbandens skjutplatser». Detta

blir givetvis den allmänna regeln, då de lokala förhållandena oftast torde

lägga hinder i vägen för skarpskjutningar i hemorten. Vid platser, vilka såsom

Malmö ligga vid öppen kust, ställa sig förhållandena emellertid olika.

Malmö luftförsvarsförening har utnyttjat detta förhållande och anordnat en

skjutplats vid Kingshamn, från vilken i år med stor fördel skarpskjutningar

utförts med såväl luftvärnskulsprutor som 25 mm automatkanon. Uppenbart

är, att möjlighet till skarpskjutning i utbildningsplatsens omedelbara

närhet ur utbildningssynpunkt är synnerligen värdefull och därför i möjligaste

mån bör tillvaratagas.

Det vill synas som örn den mängd ammunition, som för övningar upptagits,

icke skulle bliva tillfyllest. Det löör nämligen bemärkas, att antalet avlösningar

vid varje enhet måste bliva stort, alldeles särskilt örn skyddsföremålet

ligger vid öppen kust. Det synes föreningen i detta sammanhang även

böra framhållas, att övning — enligt föreningens mening — bör återkomma

oftare än vart sjätte år.

Sveriges industriförbund har ifrågasatt, huruvida landstormsövningar,

vare sig frivilliga eller obligatoriska, komme att erbjuda tillräckliga möjligheter,

för utbildning av personalen, till dess bemanningen i en framtid kunde

övertagas av för ändamålet värnpliktsutbildad personal.

Chefen för flygvapnet har anfört:

Beträffande frågan huru de för staten uppkommande kostnaderna böra

bestridas, som kunna bliva följden av mottagandet av gåvor till luftförsvaret,

hava de sakkunniga i vad berör med övningar förenade kostnader närmast

tagit ställning till de, som avse tillhandahållande av övningsammunition.

Behovet av flygplan vid riktövningar samt skjutning har av de sakkunniga

icke blivit berört. Icke heller har direkt angivits huru av sådana flygningar

betingade kostnader skola bestridas. De sakkunnigas mening synes dock hava

varit, att dylika kostnader skulle »täckas av redan förefintliga anslag för motsvarande,

till det allmänna försvaret hänförliga utgifter». De sakkunniga

framhålla vidare, att vederbörande myndigheter för framtiden vid anslagens

beräkning borde taga hänsyn till sålunda uppkommande merutgifter.

Det framtida behovet av målflygningar kommer att bliva direkt beroende

av i vilken omfattning frivillig anskaffning av luftvärnsmateriel kommer att

ske och kan för den skull nu ej beräknas. Det synes dock sannolikt, att kravet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

på målllygni agar avsevärt kommer att ökas mot vad för närvarande är fallet.

Flygvapnets övnings- och underhållsanslag hava jämlikt 1936 års försvarsordning

beräknats med hänsyn till flygvapnets egna övningar och samövningar

med armén och marinen. Att inom ramen för beräknade anslag jämväl verkställa

målflygningar för här ifrågavarande luftvärnsorganisation låter sig icke

göra. Samtliga de kostnader, som i samband härmed komma att uppstå, måste

sålunda bestridas genom härför särskilt anvisade medel.

I fråga örn de föreslagna allmänna grunderna för statens åtaganden har

statskontoret yttrat:

Statskontoret har i och för sig intet att erinra mot de allmänna grunder

för statens åtaganden i samband med gåvor av i betänkandet avsett slag, vilka

de sakkunniga funnit böra föreläggas riksdagen för godkännande, men vill

fästa uppmärksamheten vid det förhållandet att, örn dylika gåvor komma till

stånd i större omfattning, statsverkets kostnader för tillverkningskontroll,

ammunitionsutrustning, underhåll, bemanning m. m. kunna komma att uppgå

till betydande belopp. Några betänkligheter lära emellertid knappast behöva

resas på denna grund, då Kungl. Maj:t i varje särskilt fall skall pröva, huruvida

och på vilka villkor gåva skall emottagas, och för övrigt storleken av kostnaderna

i anledning av mottagna gåvor år från år måste bliva föremål för

statsmakternas uppmärksamhet i samband med att medel beviljas å de — i

regel till beloppet bestämda — anslag, från vilka de sakkunniga tänkt sig att

kostnaderna i allmänhet skola bestridas.

Kommerskollegium har rörande nyssnämnda allmänna grunder uttalat:

De av de sakkunniga föreslagna allmänna grunder för statens åtaganden

i samband med gåvor till luftvärnet, vilka äro avsedda att föreläggas riksdagen

för godkännande, kan kollegium lämna utan erinran i sak. Kollegium

vill dock ifrågasätta, huruvida icke den under punkt 2 föreslagna bestämmelsen

rörande bestridandet, av kostnaderna för dylika statliga åtaganden

bör givas en tydligare avfattning. Såsom framgår av betänkandet avse de

sakkunniga, att, därest ifrågavarande kostnader icke kunna täckas av förefintliga

anslag för motsvarande, till det allmänna försvaret hänförliga utgifter

eller av andra tillgängliga anslag, bör det ankomma på Kungl. Maj:t att efter

gåvas mottagande göra den framställning till riksdagen rörande kostnadernas

bestridande, som av omständigheterna föranledes. Detta synes även böra

komma till klart uttryck i de allmänna grunder, som äro avsedda att nu

underställas riksdagens godkännande.

Departementschefen.

I samband med tillsättandet den 5 mars 1937 av den utredning, för vilken

förut redogjorts, yttrade jag till statsrådsprotokollet, att det vore av stor

betydelse örn vid sidan av det luftvärn, varmed räknats i försvarsbeslutet, på

frivillighetens väg anskaffades luftvärn, avsett för skydd av vissa större

städer och viktigare industriella anläggningar. Emellertid vore det uppenbarligen

av skilda orsaker icke lämpligt, att enskilda personer eller företag eller

ens kommuner för egen räkning innehade luftvärns vapen, och jag framhöll

därför, att den kommunala eller enskilda offervilja, som på detta område

kunde vara till finnandes, knappast syntes kunna tillvaratagas i annan form

än genom emottagande av eventuella gåvor till staten, antingen av penningmedel,

avsedda för inköp av luftvärnsmateriel, eller av färdig sådan materiel.

Det torde böra framhållas, att därmed naturligen icke intagits någon stånd
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl.

punkt till frågan om behörigheten för kommuner att bevilja anslag till luftförsvaret.

En reglering av denna fråga, som är av beskaffenhet att kunna

bliva föremål för judiciell prövning, bör uppenbarligen icke ske i detta

sammanhang, och jag anser mig därför sakna anledning att ingå på de uttalanden

angående kommunernas medverkan vid luftförsvaret, som gjorts

av denna och tidigare sakkunnigutredningar.

De i ärendet hörda marinmyndigheterna hava hemställt, att jämväl frågan

örn handelsfartygs förseende med luftvärn på frivillighetens väg måtte upptagas

i förevarande sammanhang. Nämnda fråga synes emellertid i väsentliga

stycken tarva ett bedömande ur andra synpunkter än dem, som böra anläggas

på de spörsmål, som av de sakkunniga gjorts till föremål för utredning. Vid

sådant förhållande synes det knappast vara lämpligt att i detta sammanhang

närmare ingå på denna fråga.

Det lärer, såsom jag i nyssnämnda anförande till statsrådsprotokollet framhållit,

ligga i sakens natur, att gåvor av luftvärnsmateriel i de flesta fall

komma att vara förbundna med vissa villkor liksom att gåvornas mottagande

i allmänhet torde bliva förenat med kostnader för staten. Med hänsyn bland

annat härtill lärer Kungl. Majit under alla omständigheter få ingå i prövning

för varje särskilt fall, huruvida och på vilka villkor gåvan skall mottagas.

Yad angår sådana villkor, som bestå i krav på garantier från statens sida

beträffande materielens användning, hava de sakkunniga framhållit, att

starkare garanti än en utfästelse av Kungl. Majit i samband med gåvans mottagande

—■ såsom hittills varit brukligt vid gåvor till försvaret — att använda

gåvan för avsett ändamål svårligen torde kunna lämnas. Någon särskild bestämmelse

i gåvoavtalet örn rätt för Kungl. Majit att för den händelse gåvan

skulle finnas vara obehövlig för det avsedda ändamålet använda densamma

för annat ändamål har icke ansetts erforderlig, utan de sakkunniga hava förordat,

att den praxis, som förut tillämpats, alltjämt bibehålies. Yad de sakkunniga

i denna del föreslagit anser jag mig kunna biträda.

Sveriges industriförbund har i sitt utlåtande berört de svårigheter, som

kunna bliva förknippade med att inom en ort, varest ett flertal betydande

företag eller anläggningar finnas, placera luftvärnet så, att ett visst företag,

som bidragit till detsamma, erhåller skydd i rimlig utsträckning. Att sådana

svårigheter kunna uppkomma, då det gäller att samtidigt tillgodose flera

givares intressen, torde vara obestridligt. Tydligt är emellertid, att de militära

myndigheterna måste förbehållas en viss frihet i fråga örn materielens

utnyttjande i krig inom den ort, för vars luftförsvar på frivillighetens väg

anskaffad materiel är avsedd, och att villkor beträffande pjäsernas uppställning

m. m., vilka ur allmän synpunkt kunna te sig olämpliga, icke böra godtagas.

Uppenbarligen är det icke möjligt att utan kännedom örn antalet och storleken

av eventuella gåvor bilda sig någon tillförlitlig uppfattning om beloppet

av de kostnader, som statens av de sakkunniga föreslagna åtaganden i samband

med gåvornas mottagande skulle medföra för statsverket. Av de sakkunnigas

betänkande torde emellertid till en början framgå, att dessa åtagan
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 61.

den beträffande beställning av materielen oell kontroll av dess tillverkning,

motsvarande engångskostnader till belopp av 3,900 kronor per 7.5 cm batteri,

1,150 kronor per 40 mm automatkanontropp och 3,400 kronor per strålkastartropp,

icke i någon högre grad kunna betunga försvarsbudgeten.

Yad angår kostnaderna för materielens förvaring, vård och underhåll i

fredstid har den genomsnittliga årliga kostnaden för vård av materielen beräknats

till högst 543 kronor per batteri eller tropp, hyran för förrådsutrymme

till högst 4,000 kronor för ett 7.5 cm batteri, 1,000 kronor för en 40 liim automatkanontropp

och 6,800 kronor för en strålkastartropp samt engångskostnaden

för eventuellt erforderlig nybyggnad av förråd till högst 21,000 kronor

för ett 7.5 cm batteri, 6,000 kronor för en 40 mm automatkanontropp och

24,600 kronor för en strålkastartropp. Emellertid hava de sakkunniga räknat

med att materielen i icke ringa utsträckning skall kunna förvaras i staten

tillhöriga byggnader. Av den av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

verkställda utredningen angående disponibla förrådsutrymmen inom militära

etablissement synes framgå, att de sakkunniga i viss mån överskattat möjligheterna

att förvara materielen inom krigsmakten tillhöriga byggnader. Med

hänsyn till de relativt obetydliga utrymmen, varom här är fråga, torde emellertid

anledning föreligga att i viss utsträckning räkna med att vederbörande

givare — t. ex. ett större industriföretag — kommer att kostnadsfritt ställa

förrådsutrymmen till förfogande. I varje fall torde man kunna antaga, att det

som regel är möjligt att å den avsedda stationeringsorten hyra förrådsutrymme.

Beträffande kostnaden för underhåll (reparation) av materielen

hava de sakkunniga icke framlagt några beräkningar utan endast uttalat, att

man icke torde behöva räkna med någon större extra kostnad härför. Över

huvud torde sakkunnigutredningen giva vid handen, att statens kostnader för

materielens förvaring, vård och underhåll i fredstid skulle uppgå till jämförelsevis

blygsamma belopp.

Bemanningen i krigstid av ifrågavarande, uteslutande för liemortsförsvaret

avsedda materiel skulle enligt de sakkunnigas förslag, som därutinnan överensstämmer

med redan nu tillämpade principer, ske genom landstormen i

orten. Såsom de sakkunniga betona, torde det vara erforderligt, att vid sidan

av de obligatoriska landstormsövningarna frivillig utbildning i luftvärns tjänst

anordnas för den personal, som är avsedd att i krigstid bemanna materielen.

För denna utbildning hava de sakkunniga räknat med en genomsnittlig årlig

kostnad av allenast 267 kronor per 7.5 cm batteri och 500 kronor per 40 mm

automatkanontropp, motsvarande utgifter för ammunition till övningar i skarpskjutning

vart sjätte år. Då det förutsatts, att skarpskjutningar även skola

äga rum vid de obligatoriska landstormsövningarna, är det icke heller enligt

min mening behövligt att räkna med större kostnad för de frivilliga skjut

övningarna än som upptagits av de sakkunniga. Övriga med de frivilliga

övningarna förbundna kostnader torde de sakkunniga hava tänkt sig skola

bestridas av de statsunderstödda landstormsorganisationerna. Till denna uppfattning

kan jag i huvudsak ansluta mig. Yad beträffar målflygningar för

dessa övningar anser jag mig emellertid kunna räkna med att dylika flyg
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 61.

ningar skola kunna åtminstone i viss omfattning utan särskild kostnad utföras

av flygvapnet. Att de sakkunnigas förslag kan komma att medföra ökade

ekonomiska bördor för de frivilliga landstormsorganisationerna är uppenbart,

men därvid måste beaktas, att statsbidragen till den frivilliga landstormsutbildningen

under de senare åren väsentligt höjts. I årets statsverksproposition

har för nästkommande budgetår föreslagits en anslagstilldelning av sammanlagt

172.000 kronor, av vilken summa ett icke alltför obetydligt belopp lärer kunna

avses för övningar av ifrågavarande slag. Med hänsyn till det anförda torde

såsom en sammanfattning kunna sägas, att statens kostnader för utbildning

av personal för det frivilliga luftvärnet icke synas till följd av genomförandet av

de sakkunnigas förslag behöva undergå någon mera avsevärd ökning. — Yad

beträffar de av Sveriges industriförbund uttalade farhågorna för att landstormsövningar,

vare sig frivilliga eller obligatoriska, över huvud icke skulle

erbjuda tillräckliga möjligheter för utbildning av dylik personal, må framhållas,

dels att några farhågor av denna art icke försports från de militära

myndigheternas sida, dels att erfarenheterna från de i Stockholm, Göteborg

och annorstädes bedrivna frivilliga luftvärnsövningarna lära hava givit vid

handen, att ett gott utbildningsresultat kan erhållas på denna väg.

Kostnaderna för anordnande av uppställningsplatser för materielens användning

i krigstid äro, enligt vad de sakkunnigas utredning giver vid handen,

beroende av förhållandena på platsen men torde icke uppgå till mera betydande

belopp. Beträffande de för 7.5 cm batterierna erforderliga fundamenten

yttras i betänkandet, att därest sådana icke kunna komma till stånd utan

kostnad för staten, torde i varje särskilt fall få bedömas, huruvida staten skall

åtaga sig fundamentens anordnande eller med dem skall anstå till dess luftförsvaret

vid krig eller krigsfara skall slutligt organiseras. Till denna uppfattning

kan jag lämna min anslutning.

Av de kostnader för staten, som kunna ifrågakomma i samband med emottagande

av gåvor av luftvärn, intaga kostnaderna för den första ammunitionsutrustningen

en särställning på grund av de betydande belopp — 90,000 kronor

för ett 7.5 cm batteri, 60,000 kronor för en 40 mm automatkanontropp och

10.000 kronor för en kulsprutetropp — som det här rör sig örn. De sakkunniga

framhålla, att denna ammunitionsutrustning örn möjligt bör inräknas i gåvan

samt att, örn detta icke kan ske, i de statliga anskaffningsplanerna bör inräknas

ammunitionsbehovet även för den frivilligt anskaffade materielen.

Något bemyndigande för Kungl. Majit att i samband med gåvors mottagande

göra utfästelser i fråga örn särskild anskaffning av ammunition till de skänkta

pjäserna har dock icke föreslagits. En dylik utfästelse synes icke holler böra

äga rum, utan torde det i de fall, då ammunitionsutrustning icke ingår i gåvan,

böra upptagas till särskild prövning, huruvida gåvans mottagande bör medföra

någon extra ammunitionsanskaffning redan i fredstid. Ammunitionsersättningen

i krigstid måste under alla förhållanden äga rum från statliga

förråd.

Beträffande frågan huru de för staten uppkommande kostnader böra bestridas,

som kunna bliva en följd av mottagandet av gåvor till luftförsvaret,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag, att kostnaderna, där så kan ske,

skola få utgå från anslag för motsvarande, till det allmänna försvaret hänförliga

utgifter och att eljest, där desamma ej kunna bestridas nr anslag för

extra eller för oförutsedda utgifter, det skall få ankomma på Kungl. Majit

att efter gåvas mottagande göra framställning till riksdagen örn kostnadernas

bestridande.

Yad de sakkunniga föreslagit i fråga om statens ekonomiska åtaganden

i samband med gåvor av luftvärnsmateriel ävensom beträffande bestridandet

av kostnaderna härför är jag sålunda beredd att i allt väsentligt tillstyrka.

I likhet med de sakkunniga finner jag lämpligt, att förslag till vissa allmänna

grunder för statens åtaganden i samband med emottagande av gåvor

av förevarande slag förelägges riksdagen för godkännande. Då såsom statskontoret

framhållit storleken av kostnaderna i anledning av mottagna gåvor

år från år måste bliva föremål för statsmakternas uppmärksamhet i samband

med att medel beviljas å de — i regel till beloppet bestämda — anslag, från

vilka de sakkunniga tänkt sig att kostnaderna i allmänhet skulle bestridas,

skulle ett godtagande av de föreslagna grunderna givetvis icke innebära, att

riksdagen avstode från kontrollen över dessa statsutgifter. I fråga örn utformningen

av de allmänna grunderna torde vissa imnkningar i de sakkunnigas

förslag vara erforderliga. Sålunda synes ett åtagande »att utbilda personal

för materielens bemanning och tillhandahålla för utbildningen erforderlig

ammunition och annan övningsmateriel» vara vidsträcktare än som av de sakkunniga

torde hava åsyftats. Den ifrågavarande utfästelsen torde i stället böra

innebära, att staten, i den utsträckning gällande bestämmelser och tillgängliga

anslag det medgiva, åtager sig att utbilda värnpliktig personal för materielens

bemanning ävensom att tillhandahålla för frivillig utbildning erforderlig luftvärnsmateriel

och ammunition. Vidare torde utfästelsen i fråga örn animunitionsanskaffning

böra erhålla en avfattning, som närmare ansluter sig till vad

därutinnan i det föregående anförts. Slutligen lärer, såsom kommerskollegium

framhållit, i grunderna böra komma till klart uttryck, att därest

ifrågavarande kostnader icke kunna täckas av förefintliga anslag för motsvarande,

till det allmänna försvaret hänförliga utgifter eller av andra

tillgängliga anslag, det bör ankomma på Kungl. Majit att efter gåvas mottagande

göra den framställning till riksdagen rörande kostnadernas bestridande,

som av omständigheterna föranledes.

Det torde böra här omnämnas, att de sakkunniga i sitt betänkande jämväl

upptagit frågan örn beredande av skattefrihet för inkomstbelopp, som motsvarar

gåvor av luftvärn, samt därvid med avseende å varje gåva till det lokala

luftvärnet förordat frihet från skatt för så stor del av givarens inkomst, som

svarar mot gåvan. Då det emellertid icke syntes tillkomma de sakkunniga att

närmare utforma förslag till därav påkallat tillägg till skattelagstiftningen,

hemställde de sakkunniga, att frågan därom gjordes till föremål för närmare

utredning. För min del anser jag, att berörda fråga, vilken tekniskt ligger

helt vid sidan av de här förut behandlade spörsmålen, icke kan lösas i samband

med dessa, utan att den med hänsyn till sin beskaffenhet bör upptagas

till övervägande i annat sammanhang.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 61.

25

De allmänna grunder för statens åtaganden i samband med emottagande av

gåvor för luftvärnsändamål, som sålunda böra underställas riksdagen för godkännande,

skulle i enlighet med det anförda vara följande:

1. I samband med mottagande av gåvor av luftvärnsmateriel eller av medel

för inköp av sådan materiel må Kungl. Maj:t ikläda kronan skyldighet

att ombesörja materielens anskaffning, däri inbegripet kontroll av tillverkningen,

leveransprov och besiktning vid leveransen;

att tillhandahålla förvaringslokaler och iordningställa nödiga uppställningsplatser

för materielen, i den mån avtal icke kan träffas med kommuner

eller enskilda örn åtagande i sådant hänseende;

att vårda och underhålla materielen;

att, i den utsträckning gällande bestämmelser och tillgängliga anslag det

medgiva, utbilda värnpliktig personal för materielens bemanning ävensom

tillhandahålla för frivillig utbildning erforderlig luftvärnsmateriel och

ammunition;

att bemanna materielen i krigstid ävensom utrusta och beväpna den för

detta ändamål avsedda personalen;

att vid beräknandet av ammunitionsanskaffningen för det första utrustningsbehovet

i mån av tillgängliga medel taga hänsyn jämväl till på frivillig

väg anskaffad luftvärnsmateriel; samt

att sörja för ammunitionsersättning i krigstid.

2. Kostnad för fullgörande av åtagande, som nu är sagt, må utgå från

anslag för motsvarande, till det allmänna försvaret hänförliga utgifter. Kan

kostnaden icke bestridas på dylikt sätt eller av andra tillgängliga anslag,

ankommer det på Kungl. Majit att efter gåvas mottagande göra den framställning

till riksdagen rörande kostnadernas bestridande, som av omständigheterna

må föranledas.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att godkänna de i det föregående angivna allmänna grunderna

för statens åtaganden i samband med emottagande av gåvor för

luftvärnsändamål.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Auders Broberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr 61.

90 88 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för kontoristen N. E. K. Nilsson från viss betalningsskyldighet. s. 3 i texten
  2. SU 1938:54 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmänna grunder för statens åtaganden i samband med emottagande av gåvor av luftvärnsmateriel. a1 i texten