Sök i Ratio Lex

Angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att försälja viss fast egendom

1938-01-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:67, Angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att försälja viss fast egendom

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

9

Nr 67.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bemyndigande

för Kungl. Maj:t att försälja viss fast egendom; given

Stockholms slott den 28 januari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 januari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför

efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet:

I skrivelse den 17 december 1935 hemställde 1935 års Blekingeutredning,

att för beredande av ökade försörjningsmöjligheter åt befolkningen inom

Blekinge län Kungl. Maj :t måtte lämna statens jordnämnd bemyndigande att

i sin regi utföra ett torrläggnings- och kolonisationsföretag, avseende reglering

av Lyckebyån i Blekinge och Kalmar län beträffande sträckan Fursjön

—Bockabosjön i norr och Bånga damm omkring 800 meter nedanför Kroksmåla

i söder.

I en till 1936 års riksdag avlåten proposition, nr 265, angående anslag till

statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. framhöll chefen för socialdepartementet,

efter samråd med dåvarande chefen för jordbruksdepartemen
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

tet, att, därest de fortsatta övervägandena skulle bekräfta, att de förutsättningar,

från vilka Blekingeutredningen utgått, vore för handen, skäl förelåge

för staten att, i den ordning förslaget avsåge, medverka vid företagets

genomförande.

Sedan riksdagen i skrivelse den 19 juni 1936, nr 355, anmält, att förenämnda

uttalanden icke föranledde någon erinran från riksdagens sida, samt

statens jordnämnd föreslagit, att i stället för jordnämnden måtte för ändamålet

tillsättas ett särskilt lokalt betonat verkställighetsorgan, tillkallade chefen

för jordbruksdepartementet jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23

oktober 1936 sistnämnda dag såsom sakkunniga för vidtagande av förberedande

åtgärder i syfte att ifrågavarande företag skulle kunna komma till

utförande i huvudsaklig överensstämmelse med de av 1935 års Blekingeutredning

i skrivelsen den 17 december 1935 angivna riktlinjer landshövdingen

S. A. E. Hagströmer, tillika ordförande, godsägaren N. G. Ehrenberg å Vedeby,

f. d. landssekreteraren J. Fröberg samt jordbruks- och egnahemskonsulenten

L. G. E. Larsson. Enligt sagda bemyndigande skulle det åligga de

sakkunniga att snarast möjligt för godkännande underställa chefen för jordbruksdepartementet

plan för det förberedande arbetets bedrivande.

Till fullgörande av detta uppdrag inkommo de sakkunniga, vilka antagit

benämningen Lyckebyå-utredningen, med en den 23 april 1937 dagtecknad

skrivelse i ämnet, innefattande plan som nyss nämnts. Ur denna plan må

här anföras följande.

Det företag, som utredningen avsåge, innefattande två särskilda var för

sig synnerligen omfattande företag nämligen dels torrläggning av vissa områden

kring Lyckebyån och dels kolonisation av de genom torrläggningen

utvunna jämte vissa inköpta områden.

Torrläggningsföretaget sträckte sig i söder från den s. k. Bånga damm inom

Mästaremåla by i Bödeby socken norrut till de norr örn Bockabosjön belägna

markerna invid landsvägen mellan Norrgölen och Kyrksjön vid Udden

i Vissefjärda socken. Avståndet mellan dessa båda punkter vore 18 kilometer.

Denna sträcka genomlöptes av Lyckebyån från Fursjön inom Sillhövda

socken, vidare genom Bockabosjön på gränsen mellan Blekinge och Kalmar

län, varefter ån utgjorde länsgräns å en sträcka av omkring 6 kilometer

till Flakesjön. Från denna sjö ledde ån vidare genom Södersjön och Hallasjön

till det 2.5° kilometer längre ned belägna fallet Bånga damm, som läge

29 kilometer tran åns utlopp i Östersjön vid Lyckeby. De sankmarker, som

vöre avsedda att utdikas, sträckte sig å ömse sidor från ån och de nämnda

sjöarna. Bredden växlade från något hundratal meter till 5 å 6 kilometer.

Arealen av de vattenskadade marker, som genom företaget skulle bli helt

torrlagda och odlingsbara, uppginge till 1,643.62 hektar, vartill komme 438.10

hektar landvinningar från sjöarna och gölarna, eller sålunda tillhopa

2,081.72 hektar.

Staten borde av jordägare, som genom torrläggningen skulle erhålla så

stora områden torrlagda, att dessas tillgodogörande kunde antagas komma

att överstiga vederbörande jordägares finansiella förmåga, före företagets

genomförande i avsevärd omfattning inköpa deras överflödsjord. Detta

borde ske dels för att möjliggöra eller i allt fall underlätta för nyssnämnda

delägare att finansiera nyodlingen på de av dem behållna markerna och den

därav föranledda nybyggnadsverksamheten och dels för att staten skulle bli

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 67-

11

i tillfälle att i sin hand taga den direkta ledningen av den av torrläggningen

möjliggjorda nykolonisationen och nödig garanti alltså vinnas tor att denna

bleve genomförd på ett fullt rationellt sätt. Att en dylik effektiv ledning

från statens sida av kolonisationsverksamheten komme till stånd vore av den

vikt, att en uttrycklig förutsättning för att staten skulle på ett genomgripande

sätt engagera sig i torrläggningsföretaget vore, att inköp från statens

sida av nämnda överflödsjord jämte erforderlig skogsmark för skäligt pris

komme till stånd i sådan omfattning, att en betryggande ledning från statens

sida av kolonisationsverksamheten bleve säkerställd. De inköp, som borde

ske, avsåge omkring 476.7 hektar mader och liknande mark, omkring 127.5

hektar sjöbotten och omkring 340.0 hektar annan mark, huvudsakligen skogsmark

eller i allt fall till skogsodling lämplig mark.

Enligt uppgjorda förslag rörande blivande nybildningar av fastigheter

skulle deras antal utgöra 34, vilka skulle bildas av områden från 72 stamfastigheter.

Största storleken på nybildad fastighet skulle bliva 52.8 hektar,

därav 18.2 hektar odlingsbar jord, minsta storleken 15.6 hektar, därav

10.3 hektar odlingsbar jord, och medelsiffran 27.8 hektar, därav odlingsbar

jord 13.3 hektar. Högsta areal odlingsbar jord, som någon av de nybildade

fastigheterna komme att omfatta, belöpte sig till 19.3 hektar och den

minsta sådan areal till 8.8 hektar. Samtliga lotter skulle utläggas med en

areal, som ansetts lämplig för sådant småbruk, där lejd arbetskraft i regel

icke skulle erfordras och egna dragare skulle kunna framfödas för jordens

skötsel.

Beträffande kolonisationsarbetets vidare bedrivande och fullföljande funnes

två alternativa linjer. Antingen kunde staten gå in för att själv förse

de nybildade fastigheterna med erforderliga åbyggnader etc. och först efter

det att så skett utarrendera eller försälja fastigheterna, eller också kunde

man välja den linjen, att staten utarrenderade eller försålde fastigheterna

på ett tidigt stadium och läte arrendatorerna eller ägarna själva — ehuru

under statens ledning — bebygga och i övrigt iståndsätta fastigheterna. I

ena som i andra fallet fordrades givetvis, att staten på ett eller annat sätt

underlättade finansieringen, i förra fallet av eventuellt inköp och i det senare

för bestridande av kostnaden för byggnaders uppförande m. m. Ett

dylikt bispringande från statens sida borde kunna ske genom beviljande av

egnahemslån, där så läte sig göra, men eljest genom lån på liknande villkor

från därför särskilt anslagna medel. Utredningen ansåge närmast, att den

sist angivna linjen vore att föredraga.

I anslutning till den framlagda planen hemställde utredningen, bland

annat, att densamma måtte dels erhålla i uppdrag att vidtaga erforderliga

åtgärder för att det planerade företaget måtte komma till stånd och dels

bemyndigas att inköpa erforderliga fastigheter för planens genomförande.

Genom beslut den 30 april 1937 uppdrog Kungl. Majit åt utredningen

att å Kungl. Majits och kronans vägnar vidtaga erforderliga åtgärder

för att omförmälda företag, vilket benämndes vattenavledningsföretaget

Lyckebyån mellan Bånga damm och bursjön, skulle under statens medverkan

komma till stånd i huvudsak på det sätt och i den ordning, som av

utredningen föreslagits i dess förenämnda skrivelse den 23 april 1937. Tilllika

bemyndigades utredningen, bland annat, att — inom ramen för vad i

sistberörda skrivelse föreslagits — för Kungl. Majits och kronans räkning

inköpa fast egendom i den omfattning, utredningen funne erforderlig för ett

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 67-

ändamålsenligt genomförande av nyssnämnda vattenavledningsföretag samt

den därmed sammanhängande kolonisationen, ävensom för sådant syfte ombesörja

och underteckna vederbörliga köpehandlingar samt därå söka lagfart.

I skrivelse den 13 oktober 1937 har utredningen hemställt, att Kungl.

Majit måtte utverka bemyndigande dels för utredningen att få försälja sådana

delar av de av utredningen för kronans räkning inköpta markområden,

som utredningen funne lämpligt att avyttra i och för ernående av fördelaktigast

möjliga utformning av kolonisationen i sammanhang med berörda

vattenavledningsföretag, dels ock för Kungl. Majit att genom utredningen få

verkställa all den försäljning, som kunde bliva en följd av kolonisationsplanens

slutliga genomförande.

I skrivelsen har utredningen i huvudsak anfört:

På grund av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 april 1937 hade utredningen

träffat avtal med åtskilliga fastighetsägare inom det område, vattenavledningsföretaget

berörde, eller Rödeby, Augerums och Sillhövda socknar

i Bekinge län samt Vissefjärda och Gullabo socknar i Kalmar län, om förvärv

för kronans räkning av vissa markområden, erforderliga för genomförande

av den planerade kolonisationen. Emellertid hade det därvid visat sig,

att i några fall vederbörande markägare icke vore villiga att till Kungl. Majit

och kronan försälja viss för kolonisationsplanens genomförande erforderlig

mark under annan förutsättning än att säljaren erhölle kompensation i

mark pa annat hall. I andra fall kunde det förekomma, att en del av en

inköpt fastighet lämpligen borde förenas med en utom den egentliga kolonisationsplanen

stående fastighet för att göra denna mera fullständig. För genomförande

av dylika regleringsåtgärder, vilka bleve av jämförelsevis ringa

omfattning, erfordrades emellertid möjlighet för Lyckebyåutredningen att

icke blott förvärva för sådan kompensations lämnande erforderlig mark

utan även avyttra vissa delar av de för Kungl. Majits och kronans räkning

inköpta områdena.

På sätt utredningen i sin skrivelse av den 23 april 1937 redan antytt och

erfarenheten även bekräftat kunde det vidare för kolonisationsplanens genomförande

ibland befinnas lämpligt att, i stället för att från en fastighet

inköpa endast visst område, förvärva hela fastigheten. Det borde då vara

Lyckebyåutredningen obetaget att åter försälja sådan del av dylik fastighet,

som ej erfordrades för den planerade nybildningen av jordbruk eller för sådant

lämnande av kompensation eller sådant utökande av ofullständigt jordbruk

som nyss nämnts.

Under åberopande av jad sålunda anförts anhölle utredningen örn bemyndigande

att fa försälja sådana delar av de utav utredningen för kronans räkning

inköpta markområdena, som utredningen kunde finna lämpligt att avyttra

i och för ernående av fördelaktigast möjliga utformning av kolonisationen

i sammanhang med ifrågavarande vattenavledningsföretag, ävensom

att å kronans vägnar uppbära och kvittera vid sådana försäljningar betingade

köpeskillingar.

Ett bemyndigande sådant som det nämnda torde emellertid knappast

kunna lämnas Lyckebyåutredningen utan att riksdagen på ett eller annat

sätt därtill lämnade sitt samtycke. Detta förhållande jämte den omständigheten

att i den uppgjorda planen inginge, att de nybildade kolonaten skulle

förr eller senare av Kungl. Majit och kronan försäljas, gåve utredningen anledning

ifrågasätta, huruvida ej det lämpligaste vore att Kungl. Majit redan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

13

samtidigt som nyssnämnda bemyndigande utverkades hos riksdagen begärde

även bemyndigande för sig att genom Lyckebyåutredningen verkställa all

den försäljning av fastighet, som kunde bli en följd av kolonisationsplanens

slutliga genomförande.

över utredningens nu ifrågavarande framställning hava yttranden avgivits

av statens egnahemsstyrelse den 29 oktober 1937, av lantbruksstyrelsen

den 2 november 1937 och av statskontoret den 26 i samma månad.

Lantbruksstyrelsen har för sin del icke haft något att erinra mot bifall till

framställningen. Egnahemsstyrelsen har med instämmande av statskontoret

tillstyrkt, att bemyndigande lämnades utredningen att försälja sådana delar

av för kronans räkning inköpta markområden, som utredningen funne lämpligt

avyttra för ernående av fördelaktig utformning av ifrågavarande kolonisationsföretag.

Beträffande det av utredningen ifrågasatta bemyndigandet

att verkställa all den försäljning av fastigheter, som kunde bliva en följd

av kolonisationsplanens slutliga genomförande, hava egnahemsstyrelsen och

statskontoret ansett, att därmed borde anstå till dess utredningen vore i tillfälle

att framlägga förslag örn kolonisationens närmare ordnande i skilda

hänseenden jämte redogörelser för de riktlinjer utredningen ansåge böra

följas vid kolonatens slutliga försäljning.

För genomförande av det igångsatta företaget torde vara erforderligt att Departementsinhämta

riksdagens samtycke till att försäljning må ske dels av mark, som cAe/en.

förvärvats av Lyckebyåutredningen och som icke lämpar sig för kolonisationsverksamheten,

dels ock av fastigheter, som bildats för denna verksam

hets fullföljande. Bemyndigandet torde böra innebära, att Kungl. Maj:t

lämnas rätt att besluta om dylika försäljningar.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att medgiva Kungl. Majit rätt att i nu avsedda fall besluta

om försäljning av mark, som inköpts av Lyckebyåutredningen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Sandström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:445 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition angående bemyndigande för Kungl. Majit att försälja viss fast egendom. a1 i texten
  2. JoU 1938:103 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att försälja viss fast egendom. s. 3 i texten