Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 13 april 18S3 (nr 16 s. 1) angående förlag sinteckning

12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:7, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 13 april 18S3 (nr 16 s. 1) angående förlag sinteckning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

1

Nr 1.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 1 § förordningen den 13 april 18S3

(nr 16 s. 1) angående förlag sinteckning; given Stockholms

slott den 19 november 1937.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag örn ändrad lydelse av 1 § förordningen den

13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami. Nr 7.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1)

angående förlagsinteekning.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning1

skall .erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Utfäster den---jämväl gruva.

Förlagsinteekning må ock beviljas, där den som driver hotell-, pensionateller

restaurangrörelse, i vilken under minst två månader årligen sysselsättas

minst tio anställda, utfäster att hans för rörelsen avsedda lösa inventarier

skola utgöra säkerhet för fordran, så ock där den som driver apoteksrörelse

gör sådan utfästelse beträffande sina för rörelsen avsedda lösa inventarier och

råvaror, i rörelsen frambragta alster samt övriga för rörelsen avsedda varor.

Ej må — ---ingående föremål.

Utfästelsen skall — — — rörelsen drives.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938.

1 Senaste lydelse se SFS 1935: 108.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 1 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, fråga örn inteckning

i inventarier och varor, avsedda för apoteksrörelse.

Eöredraganden anför:

»Den 20 september 1934 avgåvo apotekssakkunniga av år 1931, nämligen

generaldirektören N. E. Hellström, ordförande, borgmästaren G. A. Björkman,

apotekaren S. J. Gullström, redaktören P. C. Jonsson, direktören K. F. Kjellander,

byråchefen E. Matérn och legitimerade apotekaren L. A. E. Welander,

betänkande med utredning och förslag angående sänkning av läkemedelspriserna,

revision av apoteksvarustadgan m. m.1 I betänkandet ha de sakkunniga

— vilka enligt för dem givna direktiv haft att undersöka, bland annat,

frågan örn anskaffande av driftkapital åt apoteksinnehavare på fördelaktiga

villkor, d. v. s. mot låg ränta och med mindre betungande amortering än den

i många fall förekommande — till fullgörande av detta uppdrag framlagt förslag

till åtgärder för ett förbilligande av apotekens krediter. Härutinnan har

föreslagits dels införande av rätt till inteckning i vissa inventarier och varor,

avsedda för apoteksrörelse, dels ock inrättande av ett för kreditgivning till

apoteksinnehavare avsett låneinstitut. Förstnämnda fråga torde nu få upptagas

till övervägande.

Såsom apoteksinrättningar anses självständiga apotek, filialapotek och medikamentsförråd

men däremot icke s. k. sjukhusapotek och läkemedelsförråd.

Sistnämnda utlämningsstäilen kunna betraktas såsom delar av apoteksinrättning.

Alla de nu nämnda försäljningsformerna torde få anses innefattade under

begreppet apoteksrörelse.

Enligt 5 § instruktionen för medicinalstyrelsen den 19 december 1930 (nr

441) har styrelsen att efter vederbörandes hörande besluta angående inrättande,

bibehållande eller upphörande av medikamentsförråd samt hos Kungl. Maj :t

föreslå anläggande av nya samt förflyttning eller upphörande av redan befintliga

apoteksinrättningar av annat slag.

1 Statens off. utreda 1934: 35.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr !.

Innehavare av självständigt apotek utses av Kungl. Majit. Filialapotek är

knutet till innehavaren av ett självständigt apotek, vilkens rätt till filialapoteket

gäller under den tid han innehar det självständiga apoteket. I Sverige

finnes för närvarande endast ett filialapotek. Medikamentsförråd skiljer sig

huvudsakligen endast formellt från filialapotek. Tillstånd att hålla medikamentsförråd

beviljas av medicinalstyrelsen antingen endast för viss tid, i vilket

fall förnyelse av tillståndet får begäras före tidsperiodens slut, eller ock tills

vidare med eller utan tidsbegränsning. Även medikamentsförråd lyder under

innehavaren av ett självständigt apotek, vilken avlönar en föreståndare för detsamma,

svarar för dess utgifter och uppbär dess inkomster.

Därest innehavare av apotek, som ej är utarrenderat, eller arrendator av apotek

försättes i konkurs, ankommer det enligt § 14 kungörelsen den 10 juli 1914

(nr 230) på Kungl. Majits prövning, huruvida privilegiet eller arrendet må

av honom behållas.

Apoteksinnehavare är enligt 1 § kungörelsen den 9 oktober 1931 (nr 342)

med vissa föreskrifter beträffande ordningen för övertagande av apotek m. m.

skyldig att, då han tillträder apotek, inlösa dess varulager och inventarier av

företrädaren. Vidare är han enligt § 8 apoteksvarustadgan den 14 november

1913 (nr 308) skyldig att hålla till salu i tillräckliga förråd i allmänhet alla

i gällande farmakopé och medicinaltaxa upptagna varor. Till utrönande av

att apoteksinrättningama äro vederbörligen underhållna och försedda med

goda och tillräckliga förråd av läkemedel skall enligt 5 § instruktionen för medicinalstyrelsen

och styrelsens cirkulär den 19 april 1909 (bih. nr 18) regelmässigt

årligen förrättas visitation å varje apoteksinrättning i riket, varjämte

det åligger medicinalstyrelsen att låta inspektera ej mindre på särskild anledning

visst apotek än även tid efter annan apoteksinrättningama inom större

eller mindre delar av riket.

Det i apoteksinrättning investerade kapitalet utgöres till huvudsaklig del

av den lösensumma som erlagts för varulager och inventarier. Som investerat

kapital torde emellertid även kunna betraktas för apoteksdriften erforderligt

rörelsekapital, varmed enligt nu inom apoteksväsendet tillämpade beräkningsgrunder

brukar förstås en fjärdedel av apotekets årliga kreditförsäljning

jämte en fjärdedel av årshyran för apotekets lokaler. Enligt de sakkunnigas

uppgifter1 uppgick det i apoteken investerade kapitalet år 1932 till omkring

24 miljoner kronor, varav belöpte omkring 10 miljoner kronor å varulager, 11

miljoner kronor å inventarier samt 3 miljoner kronor å rörelsekapital. Enligt

samma uppgifter hade 352 av rikets omkring 400 apotek den 31 december

1932 ett upplånat kapital av omkring 11 miljoner kronor och en varuskuld av

omkring 3 miljoner kronor. Omkring 27 procent av ifrågavarande apotek

hade icke något upplånat kapital.

Ur de sakkunnigas utlåtande må följande här återgivas.2

Till en början framhölls, att ett mycket väsentligt kapitalbehov erfordrades

1 Jfr betänkandet sid. 203 ff.

2 Jfr betänkandet sid. 209 ff.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7. 0

vid övertagande av apotek. Vid apotek av olika storlek syntes det vid övertagandet

i apoteket investerade kapitalet växla mellan 25,000 kronor och

200.000 kronor. Vid bedömandet av apoteksinnehavarnas kreditförhållanden

måste uppmärksammas att de först vid jämförelsevis hög ålder, oftast över

femtioårsåldern, tillträdde apotek. I regel fordrades som villkor för lån livförsäkring,

ofta till minst lånets belopp. Tvånget att taga dessa höga livförsäkringar

kunde räknas som en börda för den kreditsökande apoteksinnehavaren,

vilken börda bleve särskilt tung därigenom att försäkringarna mäste

tagas vid så relativt hög ålder. Enligt de sakkunnigas mening skulle det

bland annat ur denna synpunkt vara till stor fördel för apoteksväsendet, örn

kreditgivningen kunde så ordnas att livförsäkring icke behövde komma i fråga

för nämnda ändamål. Apoteksinnehavarnas lan kunde nu betecknas såsom

förhållandevis dyra. Med hänsyn till de betungande livförsäkringarna hade

inom apoteksväsendet från och med ar 1931 räknats med en medelränta a det

investerade kapitalet av 7 procent.

Efter att ha erinrat om att förlagsinteckning ej kunde åtnjutas för apoteksrörelse,

anförde de sakkunniga vidare att, enligt vad de erfarit, vid kreditgivning

till apoteksinnehavare torde ha förekommit lösöreköp. Detta rättsinstitut

vore emellertid föga användbart för kreditunderlättande ändamål redan av

den anledningen att lösöreköp enligt förordningen den 20 november 1845 i avseende

på handel örn lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

endast avsåge föremål som specificerats i köpehandlingen. Även örn en jämförelsevis

stor del av apoteksinventarierna vore relativt värdebeständig och ej

så ofta förnyades, vore det givet att underlaget för kreditgivning på denna

väg i hög grad begränsades. Med institutets nuvarande utformning och därav

föranledda olägenheter kunde de sakkunniga ej finna skäl tala för ett användande

i vidare omfattning av detsamma. Däremot talade enligt de sakkunnigas

mening starka skäl för att, utan införande av någon särskild panträtt, tillskapa

en säkerhetsrätt i apoteksrörelses lager och inventarier i anslutning till det

nuvarande förlagsinteckningsinstitutet. Någon svårighet att avgränsa den

rörelse, som kunde bliva föremål för förlagsinteckning, kunde icke anses föreligga.

Vidare hade apoteksrörelse karaktären av en privilegierad verksamhet,

som i grunden medförde en viss monopolställning, och de bestämmelser i fråga

örn årliga inspektioner m. m., varmed verksamheten kringgärdats, torde giva

helt andra garantier i fråga örn kontroll över rörelsens skötsel och hypotekets

värdebeständighet än på flertalet andra områden vore möjliga att ernå. De

sakkunniga kunde icke finna, att ett medgivande av rätt till förlagsinteckning

i apoteksinrättmngs lager och inventarier skulle medföra risker. De ansage

sig på grund därav och med hänsyn till fördelarna för apoteksväsendet av åtgärder

i denna riktning böra föreslå de lagändringar som kunde föranledas

av ett sådant medgivande. De sakkunniga anförde därefter:

De förändringar i förlagsinteckningsinstitutet, som 1932 års riksdag beslutade,

innebure bland annat att i förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning

föreskrivits, att inteckningsrätt tillkomme ''industriell rörelse

för vilken i regel användes drivkraft örn minst fem effektiva hästkrafter eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

ock minst tio arbetare’. Det kunde enligt de sakkunnigas mening ej vara

lämpligt att göra apoteksinrättningens storlek till förutsättning för rätt att

erhålla förlagsinteckning. Då apoteksrörelse som sådan ej kunde anses utgöra

industriell rörelse, syntes därför i berörda förordning böra göras den ändringen,

att apoteksrörelse i fråga örn rätt att som säkerhet för förlag eller annan

fordran nyttja viss förlagsegendom likställdes med industriell rörelse.

Härvid vore att beakta, att vissa apoteksföreståndare dreve fabriksmessig tillverkning

av läkemedel m. m. antingen i från apoteket skild lokal eller i apoteket.

Sistnämnda företagsform representerade onekligen i vissa hänseenden

en mellanform mellan industriell rörelse och apoteksrörelse. Emellertid vore

det endast ett fåtal apotek, som på detta sätt vore förenade med industriell rörelse.

På grund därav och då det ej syntes möta några svårigheter att i dylika

fall avgöra, vilken del av inventarierna och varulagret, som erfordrades

för apoteksrörelsen, och huru stor del som belöpte på den fabriksmässiga tillverkningen,

kunde denna omständighet icke vara ägnad att lagtekniskt eller

praktiskt vålla olägenheter.

Enligt nämnda förordning utgjorde säkerheten ''för rörelsen avsedda lösa

inventarier och råvaror samt i rörelsen frambragta alster’. Tillämpad på apoteksrörelse

torde denna formulering innebära, att apoteks samtliga inventarier

kunde räknas såsom förlagsegendom. Av apoteks varulager kunde utan tvekan

emenda (närmast att förstå såsom hemköpta varor) och preparanda (beredningar,

framställda å apotek) betraktas som ''råvaror samt i rörelsen frambragta

alster’. Däremot kunde starkt ifrågasättas örn under denna formulering

kunde förås exempelvis de fabriksframställda specialiteter och andra originalförpackningar,

som apoteken holle i lager, samt förbandsartiklar och

dylikt. Då nyssnämnda varor utgjorde en väsentlig del av apotekens lager,

vore det av värde att de fördes in under förlagsegendomen. Någon olägenhet

av att för apoteksrörelsens del vidtaga en sådan vidgning av förlagsegendomens

omfattning syntes ej föreligga. De sakkunniga föresloge därför att förlagsegendom

för apoteksrörelse skulle utgöra, förutom inventarier, samtliga

för apoteksrörelsen avsedda varor.

Då i övrigt de rättsregler som nu gällde i fråga örn förlagsinteckning

oförändrade borde kunna tillämpas även å apoteksrörelse, begränsades de sakkunnigas

författningsförslag till vissa modifikationer i 1 § av 1883 års förordning.

I överensstämmelse med vad salunda anförts framlade de sakkunniga ett

förslag till lag örn ändrad lydelse av 1 § förordningen den 13 april

1883 (nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning. Enligt detta förslag skulle

första stycket av nämnda lagrum på det sätt ändras, att inteckning kunde beviljas

jämväl då den, som dreve apoteksrörelse, utfäste att hans för rörelsen

avsedda lösa inventarier och råvaror samt i rörelsen frambragta alster ävensom

övriga för rörelsen avsedda varor skulle utgöra säkerhet för förlag eller

annan fordran.

över de sakkunnigas förslag lia efter remiss utlåtanden avgivits av upotekarsocietetens

direktion, centralstyrelsen för Sveriges apotekareförbund, centralstyrelsen

för Sveriges farmacevt förbund, medicinalstyrelsen, handelskamrarna

i riket, kommerskollegium och statskontoret.

Samtliga dessa myndigheter och sammanslutningar lia tillstyrkt förslaget

med undantag för ett par handelskamrar, däribland Smålands och Blekinge

handelskammare, vilken — under framhållande, bland annat, att från lant
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.

brukarnas sida föga anslutning ägt rum till det år 1932 införda rättsinstitutet

förlagsinteckning i jordbruksinventarier — förklarat sig anse ett avsteg

icke böra göras från hittills i lagstiftningen vedertagna grunder, vilka icke

tilläte inteckning av förlag för drivande av hantverk och handelsrörelse.

Vid övervägande av frågan om en utsträckning av förlagsinteckningsinstitutets

tillämplighetsområde till att omfatta jämväl apoteksrörelse må till en

början erinras, att Kungl. Majit den 12 oktober 1934 beslutat inhämta lagrådets

utlåtande över ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag örn

ändrad lydelse av 1 § förlagsinteckningsförordningen, avseende att möjliggöra

inteckning i hotell- och restauranginventarier. Enligt detta lagförslag — vilket

lämnats utan anmärkning av lagrådet enligt vad därstädes hållet protokoll för

den 29 oktober 1934 utvisar — skulle mellan nuvarande första och andra styckena

i nämnda paragraf införas ett nytt stycke av innehåll att förlagsinteckning

finge beviljas, där den som dreve hotell-, pensionat- eller restaurangrörelse

av viss beskaffenhet utfäste att hans för rörelsen avsedda lösa inventarier

skulle utgöra säkerhet för fordran. Vid remissen till lagrådet framhöll

jag, bland annat, att i svensk rätt saknades allmänna bestämmelser enligt vilka

säkerhetsrätt kunde upplåtas i lös egendom utan att ägaren avhände sig besittningen

av densamma, att förefintliga specialstadganden av dylikt innehåll ej

hade avseende å hotell- och restaurangrörelse, samt att lösöreköp icke utgjorde

någon tillfredsställande form för tillgodoseende av det normala kreditbehov som

medföljde idkandet av näring. Vad sålunda anfördes med avseende å hotelloch

restaurangnäringen äger giltighet jämväl i nu förevarande fall, vartill

kommer att det i apoteksrörelse investerade kapitalet till avsevärd del representeras

av ett för omsättning avsett varulager, vilket alltså icke är ägnat att

utgöra föremål för lösöreköp.

Då å andra sidan av de sakkunnigas utredning och de däröver avgivna utlåtandena

med tydlighet torde framgå att ett starkt kreditbehov förefinnes

inom apoteksnäringen, måste det te sig såsom ett önskemål att för denna betydelsefulla

och omfattande näringsgren beredas tillfredsställande möjligheter

att tillgodose detta behov.

_ Såsom skäl mot den föreslagna lagstiftningen har från en handelskammares

sida åberopats, att den nya säkerhetsrätten skulle bliva av endast ringa värde.

Härtill må framhållas, att en inteckning av nu ifrågasatt slag naturligen i

regel icke kan erhålla lika stort värde som exempelvis en inteckning i fast

egendom. Emellertid giva, såsom de sakkunniga ock anfört, för apotekens vidkommande

meddelade bestämmelser örn årlig inspektion m. m. helt andra garantier

i fråga örn kontroll över rörelsens skötsel och hypotekets värdebeständighet

än som kunna eimas pa flertalet andra områden av näringslivet.

Det har icke ifrågasatts och torde icke heller böra ifrågakomma att anordna

den önskade säkerhetsrätten annorledes än i överensstämmelse med stadgandena

i förordningen angående förlagsinteckning. Dc sakkunniga ha föreslagit sådan

ändring i 1 § första stycket av denna förordning, att den som driver apoteksrörelse

skall kunna erhålla förlagsinteckning i sina för rörelsen avsedda lösa

Departe
ments
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

inventarier och råvaror samt i rörelsen frambragta alster ävensom övriga för

rörelsen avsedda varor. Någon tvekan kan näppeligen uppkomma rörande frågan,

vilka företag förslaget avser att omfatta. Såsom de sakkunniga anfört

synas ej heller svårigheter av praktisk natur vara att befara i sådana fall då

apotek är förenat med industriell rörelse. För innehavare av apotek med filial

(filialapotek, medikamentsförråd, sjukhusapotek eller läkemedelsförråd) möter

icke hinder att i samma fordringshandling medgiva inteckning i såväl stamapotekets

som filialens inventarier och varulager.

De sakkunnigas förslag att låta säkerhetsrätten omfatta, förutom inventarier,

jämväl samtliga för apoteksrörelsen avsedda varor synes väl grundat.

Då varulagrens värde i förevarande fall är betydande och på grund av de för

apoteksverksamheten gällande bestämmelserna icke kan antagas undergå avsevärda

förändringar, torde med hänsyn härtill sådana betänkligheter icke kunna

resas, som föranlett att beträffande hotell- och restaurangrörelse förlagsinteckningsrätten

ansetts böra begränsas till allenast inventarier. Härtill kommer

att, såsom nyss framhållits, varulagret regelmässigt representerar en förhållandevis

stor del av det i apoteksrörelsen nedlagda kapitalet; syftet med den nu

ifrågasatta lagstiftningen skulle därför bliva i viss mån förfelat, örn detta värde

icke kunde utnyttjas såsom kreditobjekt.

I övrigt synas gällande bestämmelser angående förlagsinteckning kunna tilllämpas

jämväl å det slag av inteckning varom nu är fråga.

I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag om ändrad lydelse av 1 § första stycket förordningen den 13 april

1883 (nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning.»

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet.

Anders Lundstedt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

9

Förslag''

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § första stycket förordningen den 13 april 1883

(nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning.

Härigenom förordnas, att 1 § första stycket förordningen den 13 april 1883

angående förlagsinteckning1 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Utfäster den, som driver industriell rörelse, för vilken i regel användes drivkraft

örn minst fem effektiva hästkrafter eller ock minst tio arbetare, eller

apoteksrörelse, att hans för rörelsen avsedda lösa inventarier och råvaror samt

i rörelsen frambragta alster ävensom, vid apoteksrörelse, övriga för rörelsen

avsedda varor skola utgöra säkerhet för förlag eller annan fordran, må på grund

därav inteckning beviljas i egendomen i den ordning här nedan stadgas; och

njute förlagsgivaren sedan den förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken sägs.

Under förlagsegendomen inbegripes vid gruvdrift jämväl gruva.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935.

1 Senaste lydelse se SFS 1932: 172.

Bihang lill riksdagens protokoll 1938.

1 saini.

Nr 7.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd den o

mars 1935.

Närvarande:

justitierådet Molin,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Geijer,

Bagge.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 1 mars 1935, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § första stycket förordningen

den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlag sinteckning.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Enar Eckerberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran men hemställde, huruvida icke

den nu föreslagna ändringen i förordningen angående förlagsinteckning lämpligen

kunde i en lag örn ändrad lydelse av 1 § sagda förordning sammanföras

med de bestämmelser örn utsträckning av förlagsinteckningsinstitutets tillämplighetsområde

till hotell-, pensionat- och restaurangrörelse som upptagits i ett

tidigare lagrådet underställt och enligt dess protokoll den 29 oktober 1934 utan

anmärkning lämnat förslag, ävensom huruvida icke därvid kunde komma under

övervägande att i ett andra stycke av 1 § upptaga de föreslagna tilläggsbestämmelserna

beträffande såväl nämnda slag av rörelse som apoteksrörelse.

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 november 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets

den 5 mars 1935 avgivna utlåtande över det den 1 mars 1935 till lagrådet remitterade

förslaget till lag örn ändrad lydelse av 1 § första stycket förordningen

den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning.

Föredraganden anför:

»Efter förslagets remitterande till lagrådet ha vissa av de bestämmelser rörande

apoteksväsendet, för vilka redogörelse lämnades vid remissen, undergått

ändring. Enligt en den 21 augusti 1935 utfärdad kungörelse (nr 511), som

trätt i kraft den 1 januari 1936, benämnes medikamentsförråd numera filialapotek

och skola stadgandena beträffande medikamentsförråd gälla i fråga örn

filialapotek. Vad sålunda föreskrivits skall dock icke föranleda någon ändring

i tidigare bestämmelser rörande sådant filialapotek som innehaves med

personligt privilegium. — Försättes apoteksinnehavare i konkurs, ankommer

det enligt 6 § kungörelsen den 21 augusti 1935 (nr 508), vilken likaledes trätt

i kraft den 1 januari 1936, på Kungl. Maj :t att pröva huruvida privilegiet må

av apoteksinnehavaren bibehållas eller det skall återkallas. Enligt samma

kungörelse har möjligheten att i vissa fall utarrendera apotek upphört. Den

som vid tiden för ikraftträdandet arrenderade apotek jämlikt de äldre bestämmelserna

må dock fortfarande inneha arrendet enligt dessa.

De sålunda vidtagna författningsändringarna torde sakna betydelse för den

fortsatta behandlingen av förevarande lagförslag. Genom detta avses att införa

möjlighet för den som driver apoteksrörelse att erhålla förlagsinteckning

i sina för rörelsen avsedda lösa inventarier och råvaror, däri frambragta alster

samt övriga för rörelsen avsedda varor. Jag ansluter mig till de synpunkter i

denna fråga, åt vilka vid remissen till lagrådet dåvarande chefen för justitiedepartementet

givit uttryck, och är följaktligen beredd att tillstyrka lagstift
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

ning i nyss angivet syfte. Anmärkas må även, att apotekarsocietetens direktion

samt centralstyrelserna för Sveriges apotekareförbund och Sveriges farmacevtförbund

i en den 6 december 1935 till Kungl. Maj :t inkommen skrivelse

hemställt örn lagändringens genomförande snarast möjligt.

Lagrådet har i sitt utlåtande lämnat det föreslagna stadgandet utan erinran

men, i redaktionellt avseende, hemställt örn dess sammanförande med de bestämmelser

örn utsträckning av förlagsinteckningsinstitutats tillämplighetsområde

till hotell-, pensionat- och restaurangrörelse, varom förslag då förelåg

och som numera genom lag den 18 april 1935 (nr 108) upptagits i 1 § andra

stycket förordningen angående förlagsinteckning. I överensstämmelse med vad

lagrådet sålunda förordat har jag låtit inarbeta stadgandet i sistnämnda stycke

av paragrafen. Därjämte har tiden för ikraftträdandet- ändrats till den 1 juli

1938. Det omarbetade lagförslaget har erhållit överskriften: Lag om ändrad

lydelse av 1 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning.

»

Föredraganden hemställer, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tage Evers.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

380054

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:48 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om tindrad lydelse av 1 § förordningen den 13 april 1883 a1 i texten
  2. 1LU 1938:8 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 13 april 1883 s. 12 i texten