Sök i Ratio Lex

Angående särskilt bidrag till Sveriges utsädesförening för vissa förädlingsoch odlingsförsök

1938-01-28 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:73, Angående särskilt bidrag till Sveriges utsädesförening för vissa förädlingsoch odlingsförsök

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

1

Nr 73.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående särskilt bidrag

till Sveriges utsädesförening för vissa förädlingsoch

odlingsförsök; given Stockholms slott den 28 januari

1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 januari 1938.

N är varand e:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

1 årets statsverksproposition (IX. H. T. p. 101) har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet som kunde bliva

förelagd riksdagen, till Befrämjande av fröodlingen m. m.i Särskilt bidrag

till Sveriges utsädesförening för vissa förädlings- och odlingsförsök för budgetåret

1938/1939 beräkna ett reservationsanslag av 50,000 kronor.

Efter avslutad utredning torde nu för Kungl. Majit få anmälas frågan örn

avlåtande till riksdagen av proposition i förevarande ärende.

I en av föreståndaren för Sveriges utsädesförening, professor II. NilssonEhle

på given anledning upprättad promemoria har ifrågasatts anvisandet

Bihang Ml riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 73. t

opaginerad Kontrollera mot PDF

g

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

av särskilda medel — utöver föreningens sedvanliga statsbidrag — för möjliggörande

av förädlings- och odlingsförsök med vissa kulturväxter.

Enligt vad i promemorian framhållits förelåge vanligen stora svårigheter

att övervinna, innan en ny kulturväxt kunde upptagas i mera omfattande

odling. Detta gällde såväl beträffande framskaffandet av sorter, mera lämpade

för vara förhållanden än de, som direkt kunde erhållas utifrån, som i

fråga örn lämpligaste odlingsmetoder. Första förutsättningen för att man

skulle lyckas med detta vore därför, att möjlighet förefunnes för förädlingsoch

försöksverksamhet i tillräcklig omfattning.

Bland nya kulturväxter, som för närvarande kunna anses särskilt förtjänta

att prövas i vårt land, hava i promemorian nämnts sojaböna, sötlupin

och majs. Av ännu större värde har det emellertid ansetts vara, örn linodlingen

kunde utökas. I samband därmed har det ansetts lämpligt, att också

en del andra olje- och spånadsväxters användbarhet prövas. På min begäran

har utsädesföreningen gjort vissa utredningar angående de nyss nämnda

växtslagen för utrönande av möjligheterna för deras förädling och odlinginom

landet. Utredningarna hava givit till resultat, att det ansetts i hög

grad motiverat, att förädlingsarbeten och försöksodlingar igångsättas.

I promemorian har lämnats en redogörelse för förutsättningarna för

odling i vårt land av förevarande växtslag och arten av de förädlings- och

odlingsförsök, som kunna ifrågakomma. Promemorian innehåller i dessa

hänseenden bland annat följande.

Av förefintlig statistik framginge, att skörden av lin i vårt land undan

för undan nedgått och under perioden 1931—1935 i genomsnitt utgjort per

år endast 27 ton frö och 69 ton tågor. I dessa siffror inginge även skörden

av hampa, som emellertid alltid varit ytterst obetydlig i jämförelse med

skörden av lin. Vid 1932 års jordbruksräkning hade landets hela linareal

uppskattats till endast 170 ha mot över 10,000 lia cirka 50 år tidigare. Härvid

vore dock att märka, att linet förekomme på smärre åkerstycken, vilka

ej alltid bleve till fullo redovisade i jordbruksstatistiken, och att alltså den

verkliga linarealen torde vara något större. De landskap, där linodlingen

för närvarande vore störst, vore enligt 1932 års jordbruksräkning Hälsingland

med omkring 65 ha, Uppland med 30 lia och Småland med 25 ha. I

skarp motsats till dessa blygsamma siffror rörande den nuvarande inhemska

linproduktionen stöde följande uppgifter örn importen av lintågor och linfrö

under de senaste åren.

Importöverskott

vikt i ton värde i kronor

1931—35 1936 1931-35 1936

Spånadslin.................... 1,760 2,589 1,476,000 2,783,000

Linfrö........................ 41,297 36,633 7,122,000 7,486,000

Härtill bomme ansenliga summor för blånor samt för textilier, oljor och

foderkakor, beredda av lin.

Enligt vissa uppgifter rörande linproduktionen i vissa främmande länder

hade på de flesta håll ett ofantligt uppsving i linproduktionen inträtt under

de senaste åren.

Linet vöre icke liksom bomullen bundet till ett särskilt gynnsamt, varmare

klimat, utan trivdes väl även i nordligare länder. Kvalitativt vida

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

överlägset bomullen hade linet distanserats av bomullen framför allt genom

dennas väsentligt högre avkastning och därmed följande billigare pris. I

samband med väsentligt ökad avkastning hos linet genom växtförädling och

mera rationella odlingsförhållanden samt framför allt genom den helt nya

position, linet kommit uti genom nya rationella beredningsmetoder, hade

frågan bragts i ett helt annat läge. En linets och linodlingens renässans

syntes förestå, och det tillkomme den vetenskapliga växtförädlingen att

bringa linet som kulturväxt till allt större fulländning i överensstämmelse

med de förändrade fordringar på linets egenskaper, som nu uppställde sig i

samband med de nya textilindustrierna. Linet kunde i dessa användas sorn

tillsats till träcellulosa. ... ..

Då det vid denna moderna industriella användning mer än inom den

äldre hemslöjdsindustrien komme an på ökning av linets avkastningsförmåga,

bleve det hos växtförädlingen med lin, liksom hos sädesslagen, en

central arbetsuppgift att uppdraga icke blott sorter med i och för sig hög

avkastningsförmåga av halm, utan äver sorter, som vore mycket stråstyva

och därför kunde hålla sig tillräckligt upprätta även vid kraftig kvävegödsling,

ett moment, som syntes vara i stånd att ytterligare väsentligt öka avkastningen

från fälten. Likaså bleve det av vikt att uppdraga sorter, som

icke blott gåve hög halmavkastning, utan även en halm med största möjliga

ekonomiska utbyte inom industrien, på liknande sätt som växtförädlingen

arbetade t. ex. med sädesslaget korn, med beaktande saväl av lantbrukets

som bryggeriindustriens önskemål. Ett nära samarbete mellan växtförädlingen

å ena sidan och lantbrukets allmänna försöksverksamhet samt

textilindustrien å andra sidan vore sålunda av vikt för att den svenska linodlingen

skulle kunna föras framåt på sätt som bär avsåges.

Linodlingens räntabilitet vore givetvis i allra högsta grad beroende av

prisläget. Hittills hade avsättningen även varit försvårad av det förhållandet,

att fabrikerna huvudsakligen endast uppköpt rötat och skälnät lin.

Detta hade förorsakat, att odlarna måst kämpa med extra svårigheter vid

behandlingen efter skörden, vilket ofta äventyrat det ekonomiska utbytet.

Frågan om linodlingens räntabilitet hade emellertid kommit i ett helt annat

läge på senare tiden, sedan industrien erhållit tillförlitliga kemiska beredningsmetoder.

Den nya linindustri, som nu stöde i begrepp att igångsättas

i vårt land, räknade med att erhålla linlialmen direkt från odlarna i torkat

skick men i övrigt ej förbearbetad.

På det hela taget syntes fyra olika användningar av linskörden vara att

förvänta. Liksom tidigare funnes efterfrågan på lin för spinneri- och hemslöjdsändamål.

För det andra uppträdde den nyss nämnda nja textilindustrien

som avnämare av lin för framställning av konstull och konstbomull.

För det tredje syntes linet få ökad användning vid papperstillverkningen,

och slutligen hade linfröet användning till olje- och kraftfoderframställning.

Växtförädlingen kunde bli av stor betydelse för linhanteringens framtid

i vårt land. Ett stort antal korsnings- och återkorsningsprodukter funnes

till förfogande vid utsädesföreningen. Redan nu funnes en del relativt konstanta

typer, som i fråga om stjälklängd, strastjrka och resistens mot sjukdomar

vore att betrakta som ett bestämt framsteg.

Då linodlingens lika väl som andra växtodlingsgrenars lönsamhet icke

endast berodde på sorten ulan även på odlingsförhållandena, hade utsädesföreningen

genom sin föreståndare vid möte med den s. k. förstärkta nämnden

inom centralanstalten för jordbruksförsök den b november 1937 framlagt

förslag örn att centralanstalten måtte i lämpliga delar av landet upptaga

planmässiga försök med olika gödsling, saningssått o. s. v. för lin föi

att även på dessa vägar i möjligaste män öka linodlingens avkastning och

räntabilitet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

Linet hörde till de växtslag, där relativt goda möjligheter förelåge att genom

experimentell förändring av kromosomtalet åstadkomma nya, eventuellt

värdefulla produkter. För det första vore linsläktet rikt på arter med

olika kromosomtal. Genom bastardering mellan vanligt lin och vissa närbesläktade

arter skulle man möjligen kunna erhålla nya syntetiska produkter

med summerat kromosomtal av samma typ som det genom korsningar

mellan vete och råg framställda rågvetet. En annan för linet synnerligen

lämplig metod för åstadkommande av nya produkter med förhöjt kromosomtal

vore den s. k. tvillingmetoden. En tysk forskare arbetade sedan flera

år tillbaka just med tvillingar hos lin och hade nyligen ställt material till

kromosomavdelningens förfogande. Med säkerhet förekomme i detta material

plantor med halverat kromosomtal. Det förefölle emellertid sannolikt,

i analogi till förhållandena hos t. ex. timotej, att man ur detta material

även skulle kunna få fram högkromosomiga och eventuellt värdefulla lintyper.

För att ytterligare praktiska växtförädlingsresultat så snart som möjligt

skulle uppnås, vore det önskvärt örn nedan nämnda förutsättningar kunde

uppfyllas:

1. Insamling av nytt allsidigt utgångsmaterial från ev. ännu odlade svenska

lantstammar ävensom från utlandet.

2. Urvals- och korsningsarbeten vid Svalöv nied redan tillgängligt samt

nyanskaffat material.

3. Kromosomförädling.

4. Möjligheter till växtförädlingsarbeten vid vissa av utsädesföreningens

filialer för tillgodoseende av mera speciella fordringar.

5. Samarbete med den inhemska industrien i och för kvalitetsundersökningar

m. m.

6. Studier av aktuella arbetsmetoder vid linförädlingen och kvalitetsbedömningen

i utlandet, speciellt Holland, Belgien och Tyskland samt

— eventuellt — Tjeckoslovakien, Polen och de baltiska staterna.

Skulle den svenska linhanteringen kunna effektivt upphjälpas, förordades

en samtidig insats på flera områden. Pris- och avsättningsförhållandena

borde utredas och tryggas; den för de små odlarna så svårskötta rötningen

och första beredningen helt förläggas till fabrikerna; gödslingsförsök och

andra undersökningar rörande bästa odlings- och näringsbetingelser utföras;

rationell förädling ånyo igångsättas — lör att nu endast nämna några

av de åtgärder, som syntes vara av dominerande betydelse.

I samband med de skisserade försöks- och växtförädlingsarbetena med lin

syntes det även vara ändamålsenligt att införskaffa vissa andra textil- och

oljeväxter. Härvidlag borde observationsförsök utföras i mindre skala

med bl. a. en del nya sådana, som i utlandet visat sig användbara.

En särskild uppmärksamhet borde även ägnas linet såsom oljeväxt. Härvid

syntes främst de redan tidigare påbörjade försöken att genom korsning

av högst avkastande spånadslin med bästa frölin kombinera högsta möjliga

avkastning av tåga med i möjligaste mån ökad fröavkastning böra fortsättas.

De härutinnan redan uppnådda resultaten syntes tala för, att man

på^ denna väg kunde nå praktiskt värdefulla resultat.

Utöver utsädesföreningens ordinarie anslag skulle för bedrivande av en

fullt rationell växtförädling med lin i önskvärd omfattning under de närmaste

åren erfordras ett särskilt anslag på förutom avdelningsföreståndarens

lön i runt tal 7,000 kronor per år.

Enligt vad i promemorian vidare anförts vore sojabönan utan tvivel den

viktigaste bland de nja kulturväxter, vilka borde prövas i vårt land. Den
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

5

lia hade nämligen på grund av sina mycket fett- och äggviterika frön fått

stor betydelse bland annat såsom råvara för margarinindustrien samt som

kraftfoder. Den svenska importen av sojabönor vore, som av efterföljande

sammanställning framginge, mycket stor. I synnerhet hade detta varit

fallet under de allra senaste åren.

Import av sojabönor

Vikt, ton Värde, kronor

1931 31,186 3,887,000

1932 9,007 1,328,000

1933 57,583 7,745,000

1934 93,243 10,813,000

1935 100,845 12,595,000

Medeltal 1931—35 .......................... 58,373 7,273,000

1936 ...................................... 136,457 20,898,000.

Under tidigare åt hade dessutom en ganska betydande import av sojakakor,

sojaskrå och sojaolja ägt ruin, vilken emellertid på senare tiden nedgått

i samband med utvecklingen av den svenska oljeindustrien.

Sojabönans stora värde hade medfört, att man icke blott i U. S. A. utan

även i sydöstra Europa börjat odla densamma i betydande omfattning. Även

i Ungern, Tjeckoslovakien, Frankrike och Tyskland hade man börjat därmed.

T. o. m. i England hade odlingsförsök igångsatts. Odlingen i Europa

bade emellertid till en början stött på ganska stora svårigheter, emedan de

sorter, som användes i sojabönans ursprungliga odlingsområde i östra

Asien samt i Amerika, icke visat sig lämpliga under de i Europa rådande

förhållandena. Detta hade i första band visat sig bero på, att flertalet former

av soja vore s. k. lcortdagsväxter, som icke trivdes med den långa dag,

man under sommaren hade i mellersta och norra Europa.

Den första åtgärd, som borde vidtagas vid införandet av denna växt, vore

att införskaffa en möjligast stor kollektion av tidigt mognande sorter och

få dem provodlade här. Försöken borde i första hand förläggas till södra

Skåne (Trelleborgstrakten) samt till södra Öland. Dessutom borde hela

sortimentet även utsås på Svalöv för att vara lätt tillgängligt för undersökningar

och korsningar. Så snart man fått tillgång till sorter, odlingsvärda

under våra förhållanden, borde ytterligare ett par försök med de mest lovande

stammarna utläggas, dels i sydöstra Skåne och dels på Gotland. Dessa

försöksplatser hade utvalts med hänsyn till sojabönans krav på hög sommartemperatur

och relativt låg sommarnederbörd. Försöken kunde de första

åren läggas rätt små, emedan det till en början gällde ett urval av sorter

med lämplig mognadstid. Snarast möjligt borde även försök igångsättas

för studium av odlingsteknik och gödsling, vilket även vid möte med centralanstaltens

för jordbruksförsök förstärkta nämnd den 6 november 1937

från utsädesföreningens sida föreslagits.

Kostnaderna för de orienterande försöken med sojabönor syntes belöpa

sig till cirka 3,000 kronor per år. Dessutom borde emellertid ett planmässigt

växtförädlingsarbete igångsättas, och borde detta förläggas dels till

Svalöv, dels till lämpliga platser i södra Skåne och på södra Öland. Kostnaderna

för dessa första orienterande växtförädlingsarbeten hade beräknats

till 6,000 kronor per år, däri inberäknat arvode till en extra assistent.

Sammanlagt .skulle alltså för arbetena med sojabönor för de närmaste

åren erfordras ett årligt belopp örn 9,000 kronor.

Av lupinsläktets många arter hade två, blå- och gullupin, funnit användning

som jordbruksväxter i Sverige, där de använts som gröngödslings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

växter på de magrare sandjordarna i landets sydligare delar. 1 vissa andra

länder hade lupinarterna använts även till foderändamål. Därvid hade det

emellertid varit nödvändigt att på ett eller annat sätt avlägsna det bitterämne,

lupinin, som funnes i den vanliga lupinen, och som gjorde densamma

ej blott osmaklig utan direkt giftig för flera av våra husdjur, bland annat

nötkreatur och svin. Detta giftämne hade kunnat avlägsnas genom urlakning

med vatten, men därvid hade också en mycket avsevärd del av näringsämnena

i lupinen gått förlorad.

I Tyskland hade man vid undersökning av olika lupinarter påträffat en

del, vilkas halt av bitterämnet varit så låg, att skörden utan särskild behandling

kunde användas till utfodring av vilket som helst av våra vanliga

husdjur. Den så påträffade typen av lupininfri lupin hade på tyska kallats

Susslupine, i svenskan hade den direkta översättningen sötlupin använts.

Hittills utförda försök gåve vid handen, att sötlupinen även på magra

sandjordar kunde ge ett mycket gott skörderesultat. På mycket mager sandjord

vid Karsholm hade den 1936 givit en skörd av cirka 50 ton grönmassa

per ha, med en torrämnehalt av cirka 15 procent, alltså en torrämnesskörd

av cirka 7,500 kg per ha med en halt av råprotein på 15—16 procent; d. v. s.

lika mycket som i prima rödklöverhö. Till jämförelse kunde andragas, att

en god skörd från första års vall på de bättre skånska jordarna vöre 7—8,000

kg hö. På verkligt magra jordar, där klöver eller lucern över huvud taget

ej med framgång kunde odlas, förmådde alltså sötlupinen att producera lika

mycket i fodervärde som de nämnda växslagen på goda jordar. Denna sötlupinens

förmåga att på »dåliga» jordar av en viss tvp, d. v. s. sand- eller

grusjordar med sur reaktion, producera foderskördar, som i kvantitet och

äggvitehalt kunde mäta sig med skörden från »goda» jordar, hade bekräftats

i ett antal provodlingar i södra Sverige.

Sötlupinens värde i svenskt jorbruk skulle framförallt ligga däri, att

den tillförde vissa områden, där nu odlade baljväxter ej trivdes, en helt ny

gröda, som möjliggjorde hemmaproduktion av en avsevärd del av behovet

av vinterfoder även i hänseende till äggvitan, som i sådana trakter hittills

måst inköpas utifrån i form av kraftfoder. Sötlupinen borde alltså kunna

dels förbättra det enskilda jordbrukets ekonomi i vissa hittills mindre gynnade

områden, dels borde den kunna minska landets totala importbehov av

äggviterikt kraftfoder, dels slutligen borde den kunna avlasta en del av den

relativa överproduktionen av potatis, som under vissa år uppträdde i fabrikspotatisområdena,

och som med förbättring av potatisodlingens allmänna

teknik (sorter och odlingsmetoder) kunde förväntas bli alltmera besvärande.

För att sötlupinen skulle för Sveriges del få den betydelse, varom förberedande

försök gåve förhoppning, fordrades emellertid, att för landet lämpliga

sorter funnes tillgängliga och att man också kände de lämpligaste metoderna

för dess odling och för skördens tillvaratagande. De sorter, som nu funnes

tillgängliga, kunde alla sägas vara för våra behov alltför sena. Skörden till

foder infölle först så långt in i september, att torkning till hö vöre svår

eller omöjlig. Där skörden lämpligen kunde beredas till ensilage löstes problemet

om skördens tillvaratagande relativt lätt. Just i fabrikspotatisdistrikten,

där dranken funnes som grovfoder, måste emellertid sötlupinen kunna

användas som torrfoder, om den skulle kunna tillfullo utnyttjas. Ännu mer

besvärande bleve senheten hos nuvarande sorter, om man såge till produktionen

av utsäde.

Det syntes för den skull uppenbart, att sötlupinen aldrig kunde få det av

preliminära försök antydda värdet för svenskt jordbruk, förrän sorter uppdragits,

som vore tidiga nog att möjliggöra dels en ekonomiskt lönande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73. "

fröodling inom landet, dels en tidigare skörd för foderändamål. Härvidlag

måste växtförädlingen sätta in. Då sötlupinsorterna vore rena linjer, kunde

intet vinnas genom direkt urval, utan korsningar måste utföras mellan sötlupin

och sådana linjer av bitterlupin, som besutte önskvärda egenskaper.

I första hand måste ett omfattande material av bitterlupin anskaffas och

urval göras i detta, framförallt med avseende på tidighet, men också ifråga

örn andra egenskaper. Detta material borde enligt tyska erfarenheter helst

omfatta 100,000-tals eller rent av miljontals plantor. Sedan korsningar utförts

fortginge därefter arbetet enligt vanliga metoder. Då åtminstone ?''U avavkomman

bleve bitterlupin och alltså värdelös, måste man räkna med stora

generationer, och vidare bleve ett omfattande analysarbete nödvändigt för

bestämning av bitterämnehalten i de enskilda plantorna. Förberedande

växtförädiingsarbeten hade kunnat genomföras för en ringa kostnad, men

sedan arbetena kommit mera i gång erfordrades avsevärt mera medel, förslagsvis

omkring 4,000 kronor per år.

Samtidigt måste emellertid försök utföras, i vilka undersöktes odlingsbetingelserna

för sötlupin inom landet. Det vore nämligen möjligt, att vi

redan med nu tillgängliga sorter skidle kunna producera utsäde i vissa

begränsade områden, förutsatt att såningstid, utsädesmängd och gödsling

rätt avvägdes. I varje fall vore det för förädlingsarbetet nödvändigt, att

man noga lärde känna betingelserna för fröproduktion och finge reda på,

var denna lämpligen borde äga rum.

Vidare måste försök utföras rörande lämpliga odlingsmetoder med sötlupin

till foder och även rörande det nya växtslagets odlingsområde, vilka

försök lämpligen borde stå under jordbruksförsöksanstaltens ledning.

Sveriges årsbehov av majs, vilket hitintills uteslutande täckts genom import,

hade efter införandet av importavgifterna under de senaste åren varit

lägre än tidigare. Det bade dock 1938 uppgått till cirka 76,000 ton med ett

värde av 6.75 miljoner kronor och syntes 1937 vara rätt avsevärt mycket

högre. Majsen användes ju så gott som uteslutande till foderändamål. De

små mängder, som förbrukades till mänskoföda i form av majsmjöl, majsena,

majsflingor och dylikt, torde i allmänhet importeras i redan förädlad

form.

Majsen vore en rätt arbetskrävande gröda, men å andra sidan bidroge den

till arbetsfördelningen därigenom, att såväl sådd som skörd inträffade senare

än för de övriga sädesslagen och att skörden komme något tidigare

än rotfruktsupptagningen. Majsodlingen skulle därför till en början lämpa

sig väl för småbrukare, hönseriägare och andra, som själva kunde deltaga

i arbetet på fältet. Även om ingen storodling under nuvarande förhållanden

omedelbart skulle kunna komma till stånd, borde dock mindre

lantbrukare i de klimatiskt mest gynnade kusttrakterna själva till ett fördelaktigt

pris kunna täcka sitt behov av fodermajs. Efter hand som bättre

anpassade sorter genom förädling framställdes, borde odlingen kunna bli

mer och mer räntabel och utvidgas, så att även majs till avsalu producerades.

De försök, som utförts av utsädesföreningen under de senaste fyra åren,

bade visat, alt de allra tidigaste nordamerikanska och tyska sorterna år

efter år uppnått full mognad i Skåne och framför allt i kusttrakterna avlandskapets

södra del givit en rätt hög avkastning, 4,000 å 5,000 kg per lia.

De trakter, där man kunde vänta sig, att majsodlingen skulle lyckas bäst,

vöre södra Hallands, Skånes, Blekinges och Kalmartraktens kuster samt

Öland och Gotland. På dessa platser tycktes redan nu förefintliga utländska

sorter med fördel kunna edlas, örn man emellertid önskade göra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kanot. Majlis proposition nr 73.

majsodlingen fullt räntabel och säker, måste en försöksodling av de nämnda

sorterna på olika platser samt en regelrätt förädling av majs under våra

klimatbetingelser igångsättas. Även försöksodlingar av majs till ensilering

borde anläggas. För att vinna en bättre orientering i dessa frågor behövde

kanske till en början blott ett par försök under olika förhållanden i Skåne,

ett i Kalmartrakten eller på Öland och ett på Gotland årligen utföras. Härför

skulle ett anslag på cirka 1,000 kronor räcka.

Även rena växtförädlingsarbeten borde .snarast igångsättas. Majsen, som

vore en utpräglad korsbefruktare, förekoinme i ett mycket stort antal olika

varieteter och sorter, vilka emellertid alla till sin sammansättning vöre ganska

heterogena. På grund härav vore alla majsstammar mycket föränderliga

och kunde, örn fortlöpande urvalsarbeten utfördes, så .småningom anpassas

till lokalklimatet på olika orter. I vårt klimat vore emellertid större

tidighet framför allt av nöden och denna borde huvudsakligen åstadkommas

genom korsningar av med varandra obesläktade tidiga sorter från skilda

länder. Detta arbete hade för övrigt redan påbörjats vid utsädesföreningen,

i det att de tidigaste europeiska sorterna korsats med de tidigaste amerikanska.

Ett första urval på tidighet i dessa korsningsavkommor hade även

utförts. I Tyskland vore man också inne på samma linje men arbetade

dessutom — vilket naturligtvis även måste ske i vårt land — på att öka

antalet kolvar per planta, kolvarnas storlek och fröantal samt 1,000-kornvikten,

varigenom fröavkastningen ökades. Även småkornig majs för hönsfoder

borde man taga hänsyn till. Beträffande majs för ensileringsändamål

lades särskild vikt vid planthöjd, bladrikedom, stråtjocklek och bestockning.

För igångsättande av ovan skisserade rena växtförädlingsarbeten

skulle ett anslag av åtminstone 1,000 kronor årligen vara av nöden.

Tillsammans skulle alltså för påbörjande av arbeten med introducering

av majs som kulturväxt i Sverige erfordras ett årligt anslag av omkring

2.000 kronor.

För de orienterande försök, utsädesföreningen nu ansåge sig böra igångsätta

med lin, sojaböna, sötlupin och majs, skulle alltså erfordras ett anslag

på tillhopa 22,000 kronor per år förutom lön till en särskild avdelningsföreståndare

för linförädlingen. Sagda belopp kunde emellertid icke anses tillräckligt,

om en omfattande och fullt rationell växtförädling skulle kunna

bedrivas. Härför skulle erfordras minst ett dubbelt så stort anslag. Det

vore emellertid föreningens avsikt att i första hand örn möjligt försöka erhålla

ytterligare medel från industrier, stiftelser och eventuellt även privatpersoner,

vilka vore intresserade av att en mera omfattande förädlingsverksamhet

med ifrågavarande växter komme till stånd.

Lantbruksstyrelsen har, efter remiss, den 22 december 1937 avgivit utlåtande

över här återgivna promemoria. Styrelsen har till en början framhållit

några allmänna synpunkter på växtförädlingsarbetets betydelse och

härvid bland annat anfört följande:

Osäkerlietstillståndet i världen hade i de flesta länder medfört en strävan

att såvitt möjligt göra sig oberoende av världshandeln, vilken strävan i stor

utsträckning tagit sig uttryck i ökad omsorg örn den nationella jordbruksproduktionen.

Samtidigt härmed hade den framgångsrika näringsfysiologiska

forskningen och vitaminforskningen efterhand medfört så avsevärda

förskjutningar ifråga örn den mänskliga kostens sammansättning, att redan

på grund härav en icke oväsentlig omläggning av jordbruksproduktionen

ägt rum. En fortgående minskning av den jordbrukande befolkningen i för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

9

elling med ökade arbetskostnader hade vidare framtvingat en rationalisering

av produktionen i syfte att utvinna största möjliga skördar med minsta möjliga

arbetsförbrukning. Härtill komme, att konsumtionen av brödsäd minskades

och ersattes i stor utsträckning, förutom av animaliskt fett och animalisk

äggvita, utav köksväxter och frukt, som i förhållande till spannmålsgrödor

lämnade en mycket hög avkastning per arealenhet. En annan

omständighet, vartill i detta sammanhang borde tagas hänsyn, vore att fortgående

mekanisering inom industri och jordbruk samt förkortad arbetstid

ledde till eller redan lett till ett minskat behov av direkt energialstrande

födoämnen, ävensom att numera en större del av befolkningen vore sysselsatt

inom handel och andra yrken, som krävde mindre muskelarbete.

Följden av alla här nämnda omständigheter måste bliva en mera allmän

förskjutning inom hela jordbruksproduktionen, medförande, bland annat,

en minskning av brödsädesarealen.

Parallellt med en sådan förskjutning inom växtodlingen följde även en

sådan rationalisering av produktionen, som byggde på en mera strängt genomförd

lokalisering av olika grödor på så sätt, att odlingsområden, vilka

på grund av jordmåns-, klimat- och ägoförhållanden samt av ekonomiska

skäl mindre väl lämpade sig för tidigare använda grödor, komme att användas

för sådan växtodling, som i största möjliga grad medförde högsta

utveckling för respektive växtslag.

Den av utsädesföreningen föreslagna utvidgade växtförädlingsverksamheten

finge enligt lantbruksstyrelsens mening ses mot bakgrunden av vad

sålunda anförts ävensom mot bakgrunden av behovet att städse sörja för att

våra jordar lämnade högsta möjliga avkastning av sådana grödor, som med

ekonomisk framgång kunde odlas i vårt klimat. Det nu framförda förslaget

finge även anses som en beredskapsåtgärd icke blott för tryggande av

jordbrukets framtida utveckling och behov utan även för landets självförsörjning

i stort.

Vad härefter angår de särskilda kulturväxter, som berörts i utsädesföreningens

promemoria, har lantbruksstyrelsen anfört huvudsakligen följande:

Redan 1918 års riksdag hade anvisat anslag till utsädesföreningen för

förädling av spånads- och oljeväxter. Efter hand som importen av lin efter

världskriget åter blivit fri, hade emellertid priset på lin sjunkit på ett sådant

sätt, att odlingen av detsamma inom landet i stor utsträckning visat sig

oekonomisk. Detsamma hade givetvis gällt även andra spånads- och oljeväxter.

Den förädling av lin, som nu avsåges, läge på ett annat plan än den, som

tidigare åsyftats. Såsom framginge av promemorian avsåges här en förädling

av lin med hänsynstagande till ett fullständigt nytt tekniskt användningssätt,

med huvudvikten lagd på linets stråstyvhet och höga avkastningsförmåga

av halm.

En av de största svårigheterna för linets ekonomiska odling i vårt land

hade varit, att det icke kunnat vinna avsättning inom textilindustrien utan

den föregående svårskötta rötningen. Då, enligt vad som uppgivits, den

första beredningen, alltså den beredning, som motsvarades av rötningen, numera

kunde förläggas till fabrikerna, syntes ett nytt skede hava inträtt innebärande

väsentligt ökade odlingsmöjligheter för lin i vårt land. Framhållas

kunde även, att en ny storindustri för framställning av textilier av

träcellulosa nied inblandning av lin syntes komma alt etableras i den nedlagda

Genevads sockerfabriks omfattande fabriksbyggnader. Under sådana

förhållanden och då härigenom utsikter förefunnes, till att börja med flir

Hallands jordbrukare, at! finna avsättning för lin, vore det uppenbart, att

Bihang lill riksdagens protokoll 11)38. 1 sand. Nr 73.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

Departements
chefen.

förädling av lin i större utsträckning vore önskvärd. Av denna anledning

syntes statsmakternas ekonomiska medverkan med hänsyn till jordbrukets

intressen motiverad.

Vad anginge förädlingen av sojaböna, kunde till en början konstateras den

kontinuerligt starkt stegrade importen härav, en följd av dess stora värde

för oljeindustrien och för kraftfoderförsörjningen. Även örn svårigheterna

att genom växtförädling frambringa för våra förhållanden lämpade former

av sojaböna skulle bliva stora, syntes dock frågan örn möjligheten av odling

av sojabönor i vårt land vara av betydelse.

I samma mån som rågodlingen minskade och då det kunde befaras, att

även potatisodlingen för bränneriändamål kunde komma att i viss mån

förlora i betydelse, vore det synnerligen angeläget, att särskilt södra Sveriges

sandjordar kunde effektivt användas för andra grödor. Kunde därför sötlupinen

genom växtförädling tänkas bliva en gröda för sådana jordar, vore

det enligt lantbruksstyrelsens mening av betydelse, att utsädesföreningen

även i fråga örn denna växt bereddes möjlighet till växtförädling. Vad anginge

majs vore lantbruksstyrelsen, med hänsyn till icke blott att denna

växt vore, bland annat ur skördesynpunkt, särdeles arbetskrävande utan

även att vete kunde lämna ersättning härför, icke fullt övertygad om att

detta växtslag kunde få för våra förhållanden så stor betydelse som andra

här nämnda växtslag. Av denna anledning syntes i varje fall för närvarande

icke alltför stora förväntningar böra ställas på majsens ekonomiska odling

i vårt land.

Beträffande kostnaderna för de ifrågasatta förädlings- och odlingsförsöken

har lantbruksstyrelsen framhållit, att, då det för närvarande icke syrntes

vara möjligt att med större grad av exakthet kunna bedöma medelsåtgången

för vart och ett av de föreslagna arbetena, som tillsvidare främst

syntes åsyfta en orientering på området, medelsberäkningen måste bliva i

hög grad approximativ. Med hänsym härtill holle lantbruksstyrelsen före,

att statsbidrag för detta speciella ändamål icke lämpligen borde ingå i det

vanliga årsanslaget till utsädesföreningen. Under sådana förhållanden syntes

lämpligheten bjuda, att ett för budgetåret 1938/1939 beräknat extra anslag

av förslagsvis 20,000 kronor ställdes till föreningens förfogande för

ändamålet utan närmare föreskrifter, huru beloppet skulle fördelas på de

olika växtslagen.

Av den föregående redogörelsen torde framgå önskvärdheten av att vissa

kulturväxters duglighet för odling i vårt land göres till föremål för undersökning.

Detta skulle vara av betydelse såväl för jordbrukets möjligheter

till anpassning efter utvecklingen som för landets självförsörjning med

viktiga och oumbärliga förnödenheter. De växter, det närmast bör vara fråga

om, äro sojaböna, lin och vissa andra spånads- och oljeväxter samt sötlupin

medan åtgärder för ökad majsodling inom landet knappast kunna anses

vara lika trängande. Att ett betydande behov av sojaböna förefinnes i vårt

land, kan utläsas ur de höga importsiffrorna. Sojabönan kommer som bekant

till användning inom oljeindustrien och är av värde för kraftfoderförsörjningen.

Det torde vara önskvärt att genom inhemsk produktion göra landet

mindre beroende av import av denna för vårt folkhushåll viktiga produkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

IL

Vad linet angår torde förutsättningar finnas för att detta skall komina lill

stor användning inom textilindustrien i vårt land, till exempel såsom tillskott

till träcellulosa, varjämte linfröet har ett stort värde bland annat som fodermedel.

Tillgodogörandet av linet underlättas numera av att den första bered

ningen av detsamma kan förläggas till fabrikerna. Genom odling av sötlupin

skulle även förhållandevis mindre bördig jord kunna lämna en god avkastning

av fodermedel. Om odling av dessa växtslag befunnes möjlig, skulle

detta gynnsamt påverka vårt lands försörjning med för folkbushållet viktiga

förnödenheter samt möjliggöra minskning av odlingen av sådana växtslag,

varav produktionen mera avsevärt överstiger landets eget behov med därav

föranledda avsättningssvårigheter.

Som förutsättning för att de här avsedda kulturväxterna skola kunna med

fördel odlas i Sverige gäller, att sådana arter kunna utfinnas, som trivas

under våra klimatiska förhållanden och som i övrigt passa för odling i vårt

land. Av utsädesföreningens förberedande undersökningar synes framgå,

att utsikter finnas att kunna framskapa sådana lämpliga växtsorter. Härför

erfordras emellertid omfattande förädlings- och odlingsförsök. Med hänsyn

till vad jag i det föregående anfört, finner jag angeläget, att en dylik

försöksverksamhet kommer till stånd.

För att utsädesföreningen skall kunna åtaga sig denna verksamhet torde

särskilda medel utöver det årliga anslaget böra ställas till föreningens förfogande.

Jag förordar därför, att särskilt statsbidrag beviljas föreningen för

ändamålet. Lämpligast torde vara, att detta bidrag gives karaktären av ett

för tre års verksamhet avsett engångsanslag. Genom en dylik anordning

torde förädlingsarbetet kunna mest rationellt anordnas och förutsättningar

skapas för ernående snarast möjligt av praktiska resultat. Enligt vad jag

inhämtat torde ett belopp av 50,000 kronor vara erforderligt för att föreningen

skall bliva i stånd att utföra de av mig angivna undersökningarna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att till Befrämjande av fröodlingen m. lii.: Särskilt bidrag

till Sveriges utsädes förening för vissa förädlings- och odlingsförsök

för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservat länsanslag

av .............................. kronor 50,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Sandström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:76 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition angående särskilt bidrag till Sveriges utsädesförening för vissa förädlingsoch odlingsförsök. a1 i texten
  2. JoU 1938:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskilt bidrag till Sveriges utsädesförening för vissa förädlingsoch odlings försök. a1 i texten