Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt statlig exportkreditgaranti

1938-02-04 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:83, Angående fortsatt statlig exportkreditgaranti

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 83.

1

Nr 83.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt statlig

exportkreditgaranti; given Stockholms slott den 4

februari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 4 februari 1938.

N ärvar ande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet och

chefen för finansdepartementet anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Sköld:

I anledning av Kungl. Maj:ts i proposition den 17 mars 1933, nr 245, framställda

förslag medgav samma års riksdag, att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av dåvarande chefen för handelsdepartementet i statsrådsprotokollet

över handelsärenden för nämnda dag anförts och nied iakttaBihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 83.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 83.

gande av de synpunkter, vilka av särskilda utskottet i dess utlåtande nr 4

framhållits, samt enligt de närmare bestämmelser, som kunde bliva av Kungl.

Maj:t meddelade, svenska staten finge under tiden till och med utgången av

budgetåret 1933/1934 till belopp av högst 75 miljoner kronor iklädas betalningsansvar

för exportkrediter för lill utlandet levererade inhemska alster

av industri, jordbruk och fiske. Riksdagen medgav vidare, att av nyssberörda

belopp av 75 miljoner kronor högst 6 miljoner kronor finge lagas i anspråk

för finansiering av export av inhemska alster av jordbruk och fiske

i enlighet med de särskilda riktlinjer, vilka av utskottet i förenämnda utlåtande

därutinnan angivits. Än vidare beslöt riksdagen, att de premier, som

enligt vad i utskottets utlåtande anförts borde erläggas, skulle överföras

till en av riksgäldskontoret förvaltad fond, från vilken skulle täckas såväl de

förluster, som kunde uppkomma å ifrågavarande verksamhet, som ock administrationskostnader

för det organ, som jämlikt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande

kunde komma att inrättas för verksamhetens handliavande.

Genom förordning den 26 juni 1933 (nr 429) lämnades sedermera i enlighet

med riksdagens direktiv föreskrifter angående statsgaranti för exportkredit

m. m., därvid bland annat stadgades, att prövning och avgörande av fråga

om statsgaranti för exportkredit m. m. skulle ankomma på en av Kungl.

Majit utsedd nämnd, exportkreditnämnden. Instruktion för denna nämnd

utfärdades ävenledes den 26 juni 1933 (nr 430).

Sedan Kungl. Majit i proposition den 16 mars 1934, nr 256, väckt förslag

om fortsatt bemyndigande för beviljande av statlig exportkreditgaranti under

budgetåret 1934/1935, medgav 1934 års riksdag enligt dess skrivelse nr 309,

att svenska staten finge under tiden till och med utgången av sistnämnda budgetår

till belopp av högst 35 miljoner kronor — däri inberäknade de belopp,

vartill garantier beviljats eller kunde komma att före utgången av budgetåret

1933/1934 beviljas — iklädas betalningsansvar för till utlandet levererade

inhemska alster av industri, jordbruk och fiske; tillika beslöt riksdagen, att

de för ifrågavarande exportkreditgarantier givna bestämmelserna skulle i huvudsak

oförändrade gälla, med beaktande dock av visst av riksdagen gjort

uttalande rörande garantis maximibegränsning.

I anledning härav förordnade Kungl. Majit den 22 juni 1934 (Sv. förf.-saml.

nr 345), att förordningen den 26 juni 1933 (nr 429) angående statsgaranti

för exportkredit m. m. — vilken förordning gällde till och med den 30 juni

1934 — skulle, med viss ändrad lydelse av 4 och 5 §§, äga fortsatt giltighet

efter sistnämnda dag till och med den 30 juni 1935.

Sedan 1935 års riksdag bifallit Kungl. Majits i proposition den 8 mars 1935,

nr 169, gjorda framställning örn fortsatt bemyndigande för beviljande, i huvudsaklig

överensstämmelse med då gällande bestämmelser, av statlig exportkreditgaranti

under budgetåret 1935/1936, förordnade Kungl. Majit den

15 juni 1935 (Sv. förf.-saml. nr 329), att förordningen den 26 juni 1933, med

däri genom förordningen den 22 juni 1934 gjorda ändringar, skulle äga fortsatt

giltighet till och med den 30 juni 1936.

I proposition den 8 maj 1936, nr 263, framlade Kungl. Majit förslag om

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

3

fortsatt bemyndigande för beviljande av statlig exportkreditgaranti under

budgetåret 1936/1937, och föreslogs därvid tillika viss höjning av garantis

maximigräns. Sedan riksdagen i skrivelse nr 301 anmält, att riksdagen bifallit

Kungl. Maj:ts proposition, förordnade Kungl. Majit den 19 juni 1936

(Sv. förf.-saml. nr 311), att förordningen den 26 juni 1933 med däri genom

förordningen den 22 juni 1934 gjorda ändringar skulle äga fortsatt giltighet

till och med den 30 juni 1937, dock med ändrad lydelse av 4 § i viss angiven

del.

Sedan 1937 års riksdag (skr. nr 96) bifallit Kungl. Maj:ts i proposition

den 5 februari 1937, nr 83, gjorda framställning om fortsatt bemyndigande

för beviljande, i överensstämmelse med då gällande bestämmelser, av statlig

exportkreditgaranti under budgetåret 1937/1938, har förordning i ämnet utfärdats

den 2 april 1937 (nr 99).

Enligt de sålunda meddelade föreskrifterna har exportkreditnämnden att,

till den svenska exportens främjande, bevilja statsgaranti för den kredit, som

av exportör lämnas vid försäljning till utlandet av inhemska alster av industri,

jordbruk eller fiske. I särskilda fall kan statsgaranti även beviljas för

entreprenadarbeten, som utföras i utlandet i förening med industrileveranser,

ävensom för till utlandet levererade alster av svensk teknisk konsulterande

verksamhet, särskilt då dylik verksamhet kan bliva av betydelse för

svensk export. Statsgarantin må högst avse, att ett belopp uppgående till

75 procent eller, i fråga om gatsten och kantsten, 85 procent av den av exportören

lämnade krediten kommer att inflyta. Då fråga är om export av alster

av jordbruk eller av fisk och fiskprodukter kan garantin utsträckas inlin

hela kreditbeloppet. I fall av denna art äger exportkreditnämnden även att

helt eller delvis finansiera exporten genom köpesummans förskotterande.

Statsgarantin kan avse utebliven betalning av två olika huvudorsaker,

nämligen dels i anledning av köparens insolvens, dels ock på grund av hinder

för säljaren att erhålla betalning till följd av allmänt moratorium, valutaspärr,

andra valutarestriktioner eller liknande statliga åtgärder utomlands.

Sammanlagda beloppet av samtidigt utelöpande exportkreditgarantier, däri

inberäknat vad staten -— utan att återbetalning ägt rum — kan hava fått utgiva

på grund av förskott eller beviljad garanti, får ej överstiga 35 miljoner

kronor. Inom ramen härför kunna nyssnämnda utvidgade garantier respektive

förskott till förmån för jordbruk och fiske uppgå till 6 miljoner kronor

tillhopa.

Under åberopande av den gjorda tidsbegränsningen av medgivandet att

ikläda staten betalningsansvar av nu ifrågavarande art, anmodade jag genom

skrivelse den 18 november 1937 exportkreditnämnden att avgiva yttrande,

dels huruvida efter utgången av budgetåret 1937/1938 fortsatt bemyndigande

för beviljande av statsgaranti för exportkredit m. m. kunde anses vara av

behovet påkallat, dels ock, därest nämnden funne l>ehov av dylikt bemyndigande

föreligga, huruvida ändringar i gällande författningsbestämmelser med

hänsyn till vunna erfarenheter av nämndens verksamhet kunde vara att förorda.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

I skrivelse den 18 januari 1938 har exportkreditnämnden avgivit det begärda

yttrandet. Nämnden har däri till en början rörande sin hittillsvarande

verksamhet meddelat följande.

Under det senast tilländalupna året hade nämndens verksamhet fortgått

efter i huvudsak samma riktlinjer som tidigare. Vid sin garantigivning hade

emellertid nämnden beaktat föredragande departementschefens uttalanden i

propositionen nr 83 (sid. 6) till 1937 års riksdag om vikten av att iakttaga en

viss varsamhet vid garantigivningen, bland annat med hänsyn till rådande

konjunkturer. Vidare hade nämnden i vissa fall, där den ifrågasatta leveransen

— oaktat den i och för sig icke varit förbunden med ur nämndens

synpunkt oantagbara risker — varit väsentligen betingad av exceptionella

marknadsförhållanden eller kunnat förväntas vara till men för den mera reguljära

exporten, avböjt att lämna kredit.

Under tiden från början av nämndens verksamhet och intill utgången av

år 1937 hade ansökningar örn exportkreditgaranti beviljats för ett kreditbelopp

av inalles 61 miljoner kronor. Inom detta belopp hade garantiförbindelser

utställts för 49 miljoner kronor, därav statens ansvar uppgått till 29

miljoner kronor. Den 31 december 1937 avsåge de utelöpande garantiförbindelserna

krediter å tillhopa 16.8 miljoner kronor, varav statens garanti

omfattade 9.7 miljoner kronor. Garantierna hade gällt 38 olika länder. I intet

fall hade vid export av produkter av jordbruk och fiske förekommit garantigivning

inbegripande hela kreditbeloppet och ej heller hade förskott lämnats.

I fråga om behovet av fortsatt bemyndigande för beviljande av statlig exportkreditgaranti

har nämnden hänvisat till följande av styrelsen för

Sveriges allmänna exportförening den 21 december 1937 avgivna

yttrande i frågan.

Styrelsen tilläte sig först framhålla, att införandet av statlig exportkreditgaranti

i olika länder praktiskt taget överallt torde hava haft till syfte att

bidraga till övervinnande av svårigheter, vilka, till följd av kristidsbetonade

förhållanden, uppstått för exportindustrin och att avsikten varit att avskaffa

garantigivningen, så snart mera normala förhållanden åter inträtt. Exportindustrins

ställning i flertalet länder hade sedermera avsevärt förbättrats, men

de införda exportkreditgarantierna hade, såvitt styrelsen hade sig bekant,

icke någonstädes avvecklats. Tvärtom hade, till stor del under fortskridande

konjunkturförbättring, de statliga exportkreditgarantisystemen framför allt

i de stora industriländerna alltmera utbyggts. Statens ansvar i egenskap av

garantigivare hade dels omformats och dels utvecklats till att avse nya risker,

vilka icke tidigare varit täckta, varjämte flerstädes maximeringen av garantigivningen

blivit höjd. Den statliga exportkreditgarantiverksamhetens

betydelse för näringslivet hade sålunda blivit mer och mer befäst.

Styrelsen tilläte sig erinra om att i England statens ansvarssumma för

exportkreditgarantier under år 1937 utökats från 26 milj. lill 50 milj. pund

sterling och att samtidigt Export Credits Gnarantee Departement blivit en permanent

institution. I Frankrike hade statsgarantin genom lagbestämmelser

under år 1936 erhållit en i hög grad utvidgad ram, varigenom garanti, avseende

risken för förlust på grund av politiska förhållanden i importlandet, ställts

till förfogande för all ur landets synpunkt önskvärd export, varjämte exportens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

finansiering underlättats genom garantigivning gentemot kreditgivande banker

ifråga om såväl infrusna som nytillkommande fordringar. 1 Tjeckoslovakien

hade under år 1937 ställts ytterligare 1,500 milj. tjeck, kronor till förfogande

för direkta statsgarantier, samtidigt som statens återförsäkring avprivat

tecknade exportkreditförsäkringar bibehållits i oförändrad utsträckning.

I Tyskland hade exportkreditgarantier, direkt eller indirekt tecknade av staten,

fått växande användning. Någon omläggning av systemet hade emellertid

därstädes icke förekommit annat än i så måtto, att garantiformerna blivit

allt mångsidigare. Även i andra länder kunde konstateras en fortskridande

förskjutning i inställningen gentemot statlig exportkreditgarantigivning,

i det att denna kommit att betraktas såsom ett även under förhållandevis

gynnsamma konjunkturer oumbärligt stöd för exportindustrin.

Att i vårt land exportkreditgarantisystemet kommit att utnyttjas i förhållandevis

liten omfattning torde bero på att den svenska exportkreditgaranti!!

avsåge, att vuss procent av en exportörs utestående fordran komme att inflyta,

medan statlig exportkreditgaranti i utlandet brukade avse viss andel

i uppkommande förlust. På det hela taget hade emellertid den svenska exportkreditgarantin

berett exportörerna erforderligt stöd och, enligt vad styrelsen

erfarit, i många fall varit till god nytta. Salunda hade, tack vare att

statlig exportkreditgaranti kunnat erhållas, exportavslut kommit till stand,

från vilka exportörerna eljest måst avstå.

Med hänsyn till att större industribeställningar även i framtiden i en del

fall svårligen torde kunna accepteras, örn icke statlig exportkreditgaranti

kunde påräknas, och då de politiska förhållandena i olika länder alltjämt

medförde stora svårigheter för vår exportindustri, och då slutligen i de med

Sverige konkurrerande industriländerna de statliga exportkreditgarantisystemen

utvecklats till att lämna industrin ett betydligt ökat stöd, syntes det

styrelsen mycket önskvärt, att exportkreditnämndens verksamhet tillsvidare

komme att fortsätta.

Vad beträffade frågan huruvida ändringar i gällande författningsbestämmelser

kunde vara att förorda, ville styrelsen, under hänvisning till vad nyss

anförts rörande exportkreditgarantins utformning i Sverige och i utlandet,

framhålla, alt, ehuru svensk exportindustri i allmänhet icke torde kunna påräkna

ett fullt lika stort stöd i form av statlig exportkreditgaranti som motsvarande

industri i utlandet, styrelsen likväl ansåge, att någon förändring av

gällande författning för närvarande icke vore av behovet påkallad.

För egen del har exportkreditnämnden härtill anfört följande.

Såsom exportföreningens styrelse understrukit hade, oaktat den under de

senare åren inträffade konjunkturförbättringen, de i ett flertal europeiska

länder införda exportkreditgarantierna hittills icke. såvitt bekant, i något fall

avvecklats. Tvärtom hade de ifrågavarande anordningarna i de stora industriländerna

alltmera utbyggts. Orsaken därtill torde vara dels att förbättringen

i konjunkturläget icke åtföljts av lättnader i de handelspolitiska restriktioner,

som gällde för handelsutbytet staterna emellan, dels alt det icke ansetts lämpligt

ätt avskaffa det stöd åt exporten, som exportkreditgarantierna utgjorde,

så länge konkurrentländerna bibehållit motsvarande stöd åt sin industri, dels

ock att i ett flertal länder en förskjutning i den allmänna uppfattningen så

.småningom syntes hava inträtt, innebärande att den .statliga cxportkrcditgarantiverksamhcten

mer och mer kommit alt betraktas som en normal företeelse,

vilken borde i fortsättningen bibehållas.

linder de första åren av exportkreditnämndens verksamhet hade nämndens

garantigivning lill övervägande del avsett leveranser till Ryssland. På sätt

nämnden i sin skrivelse den lil januari 1937 angående fortsättning av nämn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

dens verksamhet för nu löpande budgetår framhållit hade emellertid under år

1936 till följd av omläggning av kreditvillkoren vid exporten på Ryssland

efterfrågan på exportkreditgaranti vid utförsel till nämnda land undergått

minskning, medan garantigivningen på vissa andra östeuropeiska länder ökats.

Denna förskjutning i nämndens verksamhet hade under år 1937 alltjämt fortgått.

Vidkommande frågan huruvida nämndens verksamhet borde fortsätta även

efter utgången av löpande budgetår tilläte sig nämnden hänvisa till vad exportföreningens

styrelse i sitt yttrande i ärendet anfört. På sätt i detta yttrande

framhölles, utgjorde de alltjämt gällande restriktionerna i det internationella

handelsutbytet ett starkt motiv för att det statliga exportkreditgarantisystemet

hos oss icke nu bringades att upphöra, särskilt som i med Sverige konkurrerande

länder garantisystemen ytterligare utbyggts och gjorts mera effektiva.

I händelse av en omsvängning i konjunkturläget torde exportkreditgarantiernas

betydelse som ett stöd åt exportindustrin icke böra underskattas.

I detta sammanhang torde böra erinras om att exportkreditnämndens verksamhet

hittills icke orsakat statsverket några utgifter. Den sammanlagda inkomsten

intill utgången av år 1937 hade uppgått till 1,094,700 kronor, varav

premier 1,073,500 kronor och räntor 21,200 kronor, medan utgifterna hade utgjort

189,700 kronor, därav skadeersättningar 10,500 kronor — de totala utbetalningarna

hade uppgått lill 70,700 kronor, varav 60,200 kronor kunnat

senare återvinnas — och nämndens omkostnader 179,200 kronor. Å verksamheten

hade alltså uppstått ett överskott å 905,000 kronor, avsett att i första

hand möta eventuellt kommande förluster.

Med hänvisning till vad sålunda anförts finge exportkreditnämnden förorda,

att nämndens verksamhet måtte utsträckas att omfatta jämväl budgetåret

1938/1939.

I likhet med styrelsen för Sveriges allmänna exportförening ansåge sig

nämnden för närvarande icke böra ifrågasätta någon ändring i gällande författningsbestämmelser

för nämndens verksamhet.

Kommerskollegium har i utlåtande den 24 januari 1938 anfört, att bärande

skäl enligt kollegii mening av exportkreditnämnden och Sveriges allmänna

exportförening anförts för att nämndens verksamhet måtte fortsättas jämväl

under budgetåret 1938/1939. Kollegium ville därför tillstyrka att riksdagens

medgivande härtill utverkades. Maximum för den sammanlagda kreditgarantisumman,

däri inberäknade de belopp, vartill garantier beviljats eller

kunde komma att före utgången av löpande budgetår beviljas, syntes böra

bibehållas vid det nuvarande beloppet, 35 miljoner kronor. Icke heller i

övrigt syntes någon ändring i gällande bestämmelser påkallad.

Departements- Då exportfrämjande anordningar av ifrågavarande slag alltjämt vidmaktehefen-

hållas i ett stort antal med Sverige på världsmarknaden konkurrerande länder

samt ett upphörande av den statliga exportkreditgarantiverksamheten i

vårt land torde medföra olägenheter för vissa delar av den svenska exporten,

tillstyrker jämväl jag, att riksdagens bemyndigande utverkas till denna stödverksamhets

fortsatta bedrivande under nästkommande budgetår. Jag förordar,

att maximum för den sammanlagda kreditgarantisumman, däri inräknade

de belopp, vartill garantier beviljats eller kunna komma att före utgången

av löpande budgetår beviljas, bestämmes till samma belopp som för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

7

innevarande budgetår eller 35 miljoner kronor. Även övriga nu gällande bestämmelser

för verksamheten torde böra bibehållas oförändrade.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att svenska staten må, i överensstämmelse med nu gällande

bestämmelser, under tiden till och med utgången av budgetåret

1938/1939 till belopp av högst 35 miljoner kronor —

däri inberäknade de belopp, vartill garantier beviljats eller må

komma att före utgången av nu löpande budgetår beviljas

-—- iklädas betalningsansvar för till utlandet levererade inhemska

alster av industri, jordbruk och fiske.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Knut von Horn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:90 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående fortsatt statlig exportkreditgaranti. a1 i texten
  2. SU 1938:48 Utlåtande i anledning av Kungl. gående fortsatt statlig exportkreditgaranti. s. 1 i texten