Sök i Ratio Lex

Angående statens övertagande av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka

1938-02-04 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:89, Angående statens övertagande av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 89.

1

tfr 89.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statens

övertagande av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka;

given Stockholms slott den 4 februari 1938.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det

förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

ä Stockholms slott den 4 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Beamstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Med anledning av en av medicinalstyrelsen gjord framställning anbefallde

Kungl. Maj:t den 18 december 1936 styrelsen att verkställa fullständig utredning

rörande frågan örn statens övertagande av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka

och därmed sammanhängande spörsmål.

I skrivelse den 30 november 1937 har medicinalstyrelsen framlagt resulBihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 89. 23a 38 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

tatet av utredningen, utmynnande i en hemställan örn förslag till innevarande

års riksdag örn statens övertagande av nämnda anstalt från och med den 1

januari 1939.

Över medicinalstyrelsens framställning hava statskontoret, skolöverstyrelsen

samt allmänna civilförvaltningens och undervisningsväsendets lönenämnder

avgivit yttranden.

Jag anhåller nu att till behandling få upptaga denna fråga.

Nuvarande förhållanden.

Medicinalstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse inledningsvis hänvisat

till en av inspektören för sinnesslövården, professor emeritus A. Petrén, upprättad

promemoria, vilken bifogats styrelsens skrivelse, samt förklarat sig

kunna i huvudsak ansluta sig till av inspektören i promemorian framförda,

önskemål rörande den svenska epileptikervårdens framtida utformning.

Till en början redogöres i promemorian för denna vårdforms hittillsvarande

utveckling och de växlande grunder för statens

bidrag, som därunder tillämpats. I dessa avseenden framhålles i

huvudsak följande.

En så viktig vårdgren som epileptikervården hade i vårt land hittills vilat

uteslutande på det enskilda initiativet och statens stödjande verksamhet i form

av bidrag till driftkostnader hade kommit epileptikervården till del långt senare

än sinnesslövården. Medan statsbidrag utgått till uppfostringsanstalter

för bildbara sinnesslöa barn (sinnesslöskolor) alltsedan 1871, började nämligen

epileptikervården först år 1898 att erhålla motsvarande statsbidrag. Då hade

emellertid redan två epileptikerskolor under flera år varit i verksamhet, nämligen

Vilhelmsro, där epileptiska barn började mottagas år 1889, och Margaretahemmet,

vilken anstalt öppnades år 1892. För vuxna fallandesjuka återigen

blev den första anstalten, som anordnades av svenska diakonsällskapet,

öppnad år 1902. Denna anstalt hade redan från början erhållit statsbidrag

enligt den år 1897 utfärdade kungörelsen på området, enligt vilken statsbidrag

från och med år 1898 utginge till arbetshem för sinnesslöa.

Länge hade epileptikeranstalterna, skolorna såväl som arbetshemmen, erhållit

statsbidrag endast för sådana fallandesjuka, som jämväl vore sinnesslöa.

Denna begränsning i epileptikeranstalternas rätt till statsbidrag hade emellertid

varit mycket otillfredsställande. Vad epileptikerskolorna beträffade hade

nämligen följden härav blivit den, att dessa i allmänhet mottagit endast sinnesslöa

fallandesjuka barn och att sådana icke-sinnesslöa fallandesjuka barn, som

på grund av sina anfall icke kunde bevista de vanliga skolorna, blivit utan skolundervisning,

ehuru det givetvis varit mera angeläget, att dessa fallandesjuka

barn kommit i åtnjutande av undervisning. Vad åter beträffade den av svenska

diakonsällskapet anordnade anstalten för vuxna fallandesjuka hade den redan

från början mottagit icke endast sinnesslöa fallandesjuka utan även intellektuellt

mera fullmåliga fallandesjuka, vilka vare sig på grund av de epileptiska

anfallens frekvens eller de vid epilepsien så vanliga lynnesegendomligheterna

m. m. vore i behov av anstaltsvård. Av den nämnda begränsningen i epileptikeranstalternas

rätt till statsbidrag hade emellertid följt, att anstalten ej erhållit

statsbidrag för den sistnämnda patient gruppen, vilket måste anses ha

inneburit en orättvisa, då även de till denna grupp hörande patienterna vore i

behov av vård å specialanstalt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 89.

Nu anförda missförhållanden hade fortfarit ända till och med år 1915, då

efter vederbörligt riksdagsbeslut ny kungörelse utfärdats, enligt vilken uppfostringsanstalt

för fallandesjuka barn erhölle statsbidrag jämväl för sådana

barn, som icke vöre sinnesslöa, och arbetshem för fallandesjuka likaledes erhölle

statsbidrag jämväl för sådana fallandesjuka, som icke varit från barndomen

sinnesslöa. Sedan statsbidragen till epileptikeranstalter därefter genom

en år 1919 utfärdad kungörelse på området blivit höjda till det dubbla mot

förut, hade epileptikervården börjat att kraftigt utvecklas dels genom utvidgning

av förutvarande anstalter, dels genom anordnandet av nya epileptikeranstalter.

För närvarande funnes för ändamålet anordnade nio anstalter, av vilka åtta

tillkommit på enskilt initiativ, medan en dreves genom landstings försorg. I

promemorian lämnas örn de olika anstalterna, nämnda i ordning efter tillkomsten,

följande uppgifter.

1. Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka vid Jönköping innehades av en förening

och disponerade efter tillkomsten år 1936 av ett nytt skolhem 136 platser

i huvudanstalten, vartill som annex komme tre arbetshem, därav ett för fallandesjuka

av mankön, Solbacken, beläget å den till anstalten hörande jordbruksfastigheten

och inrymmande 30 platser, samt två för fallandesjuka av

kvinnokön, Sjöboda och Fristaden, vilka vore belägna vid Kortebo respektive

Bankeryd. Sistnämnda hems platsantal vore respektive 24 och 32. Anstaltens

hela platsantal uppginge sålunda numera till 222.

2. Margaretahemmet vid Knivsta, som jämväl innehades av en förening,

hade 40 platser i skolhemmet, vartill som annex komme ett arbetshem för fallandesjuka

av kvinnokön med 17 platser, alltså tillhopa 57 platser för bildbara

fallandesjuka. (Därjämte hade anstalten en asyl för obildbara sinnesslöa fallandesjuka

med 46 platser.)

3. Svenska diakonanstaltens

förfogade över dels 124 platser, fördelade å fyra hem vid själva huvudanstalten

å St. Sköndal, dels ock 88 platser, fördelade å tre hem å annexanstalten vid

Scheve i närheten av Järna station. I sin helhet hade denna anstalt sålunda

numera 212 platser.

4. Rönneholmshemmet, ett av Lunds stifts prästers nykterhets- och diakonförening

anordnat arbetshem för fallandesjuka av mankön och beläget å egendomen

Fogdaröd cirka 3 kilometer från Höör, disponerande numera över 59

platser.

5. Sätoftahemmet, ett av samma förening anordnat arbetshem för fallandesjuka

av kvinnokön och ävenledes beläget cirka 3 kilometer från Höör, förfogade

efter utvidgning för ett par år sedan numera över 71 platser, fördelade

på två hem.

6. Röingegården, som vore ett av förre föreståndaren å Rönneholmshemmet

anordnat arbetshem för fallandesjuka av mankön och beläget några kilometer

från Hässleholm, ägde ett platsantal av 49, fördelat på två byggnader.

7. Sönnarslöfs gården, ett av Kristianstads läns landsting anordnat arbetshem

för fallandesjuka av kvinnokön och förlagt cirka 5 kilometer från Tollarps

järnvägsstation, disponerade 35 platser.

8. Ervallahemmet vore arbetshem för fallandesjuka av mankön och beläget

ett par kilometer från Ervalla järnvägsstation. Platsantalet å denna anstalt,

som innehades av en sjuksköterska, uppginge till 41, fördelat på två byggnader.

9. Erstagården, ett av svenska diakonsällskapet anordnat arbetshem för

fallandesjuka av kvinnokön, funnes inrättat å egendomen Hästhagen i SaltsjöJärla.

Platsantalet å denna anstalt vore 29.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 89.

Av denna redogörelse franninge, att sammanlagda antalet platser å anstalter

för bildbara fallandesjuka för närvarande vore 775. I denna siffra inginge

alltså ej platsantalet å Margaretahemmets asyl för obildbara sinnesslöa fallandesjuka.

Flertalet av denna grupp vårdades ej heller vid epileptikeranstalterna

utan å de vanliga vårdhemmen för obildbara sinnesslöa. Statsbidraget

för dessa epileptiker utginge för sådant fall med allenast det belopp, som

gällde för andra obildbara sinnesslöa och ej med det högre bidrag, som epileptikeranstalterna

åtnjöte för de därstädes vårdade. Antalet fallandesjuka,

vilka vårdades å de statsunderstödda vårdhemmen för obildbara sinnesslöa,

utgjorde för närvarande 434, därav 66 under 10 år.

I fråga örn de övriga kategorierna av fallandesjuka intoges de sinnesslöa

fallandesjuka, tillhörande den asociala och kriminella typen, å statens anstalter

för asociala imbecilla. Deras antal uppginge för närvarande till 53. Vidare

vårdades å statens anstalt för svårskötta obildbara sinnesslöa, Vipeholms sjukhus,

20 dementa epileptici. De sinnessjuka fallandesjuka vore intagna å sinnessjukhusen

och de blinda fallandesjuka å statens anstalt för blinda med

komplicerat lyte.

Rörande epileptikervårdens brister i organisatoriskt

avseende anför inspektören för sinnesslövården i sin promemoria i huvudsak

följande.

Frånsett att staten åtagit sig vården av de sinnessjuka fallandesjuka, de

sinnesslöa fallandesjuka av asocial och kriminell typ samt de blinda fallandesjuka,

lede epileptikervården i vårt land av en betänklig brist på organisation,

i det att den bestode av allenast avskilda anstalter, vilka arbetade var för sig

och samtliga — bortsett från Sönnarslöfsgården, dit intagningarna ginge över

Kristianstads lasarett — mottogo patienter direkt utifrån orterna utan någon

föregående prövning å sjukhus, huruvida de lämpade sig för vård å ett mindre

epileptikerhem. Följden härav hade blivit den, att det ej sällan å våra epileptikeranstalter

inkommit patienter, som befunnits vara sinnessjuka eller eljest

varit alltför svårskötta för att lämpligen kunna omhändertagas å dessa helt

öppna anstalter.

Då det tidigare i allmänhet varit mycket svårt att få in kroniskt sinnessjuka

fallandesjuka å våra sinnessjukhus, hade intagandet av en sådan patient å^ en

epileptikeranstalt medfört den stora olägenheten, att anstalten finge behålla

honom kanske under åratal trots saknaden av resurser för en ändamålsenlig

vård av en sinnessjuk. I brist på övervakningssalar med permanent tillsyn

återstode ej annan möjlighet än isolering under perioder av oro eller opålitlighet.

Under de senare åren, då tillgången på platser å sinnessjukhusen blivit

bättre, hade det dock i stor utsträckning lyckats att få de sinnessjuka utrensade

från epileptikeranstalterna genom överflyttning till statligt eller kommunalt

sinnessjukhus, liksom det efter tillkomsten av statens anstalter för

asociala imbecilla blivit möjligt att få till denna kategori hörande fallandesjuka

utskrivna från epileptikeranstalterna till sådan anstalt.

Däremot saknades inom epileptikervården alltjämt resurser för omhändertagande

av indisciplinära och asociala fallandesjuka, som icke vore vare sig

sinnesslöa eller sinnessjuka. Det hade också förekommit, att epileptikeranstalterna

— vilka jämlikt gällande bestämmelser örn villkoren för erhållande av

statsbidrag strängt taget icke hade rättighet att behålla därå intagna, som vore

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majlis proposition nr 89.

skadliga för samlivet — funnit sig nödsakade att till hemorten utskriva dylika

fallandesjuka. Då det emellertid vore orimligt, att ålderdomshemmen skulle

behöva taga hand örn lynnesretliga fallandesjuka, vilka självfallet bleve till

vantrevnad för de där omhändertagna åldringarna, vore det för en rationell

lösning av denna vårdfråga erforderligt, att epileptikervården även hade tillgång

till sluten avdelning, som vore skyldig att från de olika epileptikeranstalterna

mottaga sådana fallandesjuka, vilka — utan att vara vare sig sinnessjuka

eller sinnesslöa -— ändock icke passade för vård å öppen epileptikeranstalt.

Till denna grupp hörde, förutom de mera affektlabila fallandesjuka, även de

indisciplinära och utpräglat asociala, men intellektuellt mera fullmåliga fallandesjuka.

Det lämpligaste syntes vara, att de slutna avdelningar, som alltså inom epileptikervården

vore oundgängligen nödvändiga för fallandesjuka av nu angivna

typer, anordnades vid en staten tillhörig epileptikeranstalt. När en sådan kommit

till stånd, borde även periodiskt sinnessjuka fallandesjuka få vård å dess

slutna avdelningar under perioderna av sinnessjukdom. Detta krav hade också

starkt framhävts i den resolution, som år 1936 antagits av epileptikersektionen

vid den nordiska abnormvårdskongressen i Stockholm.

I denna resolution hade även uppmärksamheten riktats på nödvändigheten

av obligatorisk, tillfredsställande undersökning — eventuellt på därför inrättade

observationsavdelningar — innan den fallandesjukes placering beslutades.

Inspektören för sinnesslövården hax i denna angelägenhet framhållit följande.

Vid en av våra epileptikeranstalter, nämligen svenska diakonsällskapets anstalt

å Stora Sköndal, funnes sedan några år tillbaka en dylik observationsavdelning,

den s. k. kliniken. Denna utgjorde dock icke observationsavdelning

för alla manliga fallandesjuka i vårt land, som behövde vård, utan där intoges

endast de till denna anstalt anmälda för utrönande, örn de lämpade sig för vård

å epileptikeranstalt och, örn så skulle vara fallet, för bestämmande, å vilket av

anstaltens hem en var av dem bäst passade. Emellertid hade inspektören vid

granskning av exspektanshand 1 inga ma vid anstalterna för manliga fallandesjuka

brukat till Stora Sköndal hänvisa sådana exspektanter, beträffande vilka

det, av handlingarna att döma, syntes tvivelaktigt örn de passade å en öppen

anstalt. För kvinnliga fallandesjuka och för fallandesjuka barn saknades däremot

alltjämt dylika observationsanordningar. Det förelåge därför trängande

behov av att det bomme till stånd särskilda observationsavdelningar, avsedda

för fallandesjuka barn och vuxna fallandesjuka av kvinnokön. Denna uppgift

borde självklart tillkomma vår största epileptikeranstalt, Vilhelmsro, som hade

den största skolan för fallandesjuka barn och ett par arbetshem för fallandesjuka

av kvinnokön.

Ännu en stor brist förelåge enligt inspektörens förmenande i organisationen

av vår epileptikervård. Den saknade nämligen ännu resurser för vård av

icke-sinnesslöa fallandesjuka barn före skolåldern, frånsett en provisorisk anordning

vid Yilhelmsroanstalten, där plats beretts för sådana barn till ett antal

av högst 7. Till utveckling av detta spörsmål har inspektören anfört bland

annat:

Medan de sinnesslöa epileptiska barnen kunde få vård å vårdhemmen för

obildbara sinnesslöa barn (där även sinnesslöa barn före skolåldern mottoges

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 8,9.

för att vid dennas inträde under förutsättning av bildbarhet överflyttas till sinnesslöskola

respektive epileptikerskola), funnes däremot -—• bortsett från förenämnda

anordning å Vilhelmsro — inga andra resurser för anstaltsvård av

icke-sinnesslöa fallandesjuka barn än de vanliga sjukhusen. Dessa kunde

emellertid helt naturligt icke lämna någon mera permanent vård åt dessa barn

för genomförande av den moderna epilepsibehandlingen. För de småbarn, som

mottagits å Vilhelmsro, hade vistelsen å barnsjukhus, där sådan förekommit,

i allmänhet räckt högst ett par månader. Redan med hänsyn till platsutrymmet

kunde det ju icke ifrågasättas, att barnsjukhusen i längden skulle omhändertaga

epileptiska småbarn, när det ej förelåge komplikation med några

särskilda sjukdomssymtom. Därtill komme, att detta icke heller skulle vara

lämpligt, då barnsjukhusen helt naturligt vore avsedda huvudsakligast för

barn, som behövde vårdas sängliggande, medan detta ju i regel alls icke vore

behövligt i fråga örn de epileptiska småbarnen. För dessas vård behövdes helt

andra lokala resurser, såsom matrum och rymliga lekrum ävensom sysselsättningsrum,

där barnen redan före skolåldern kunde få kindergartenundervisning.

Vid den nordiska abnormvårdkongress, som sommaren 1931 hållits i Köpenhamn,

hade denna fråga särskilt avhandlats. Härvid hade framhållits vikten av

att det, så snart sjukdomen blivit konstaterad, inleddes en permanent medicinsk

behandling, för vilkens fortsättande man emellertid vid poliklinisk behandling

ofta icke hade någon som helst garanti. Det vore emellertid icke endast

för de epileptiska småbarnens egen skull utan även med hänsyn till de friska

syskonen och familjen i sin helhet, som det vore av betydelse, att de epileptiska

barnen bleve omhändertagna å specialanstalt. Det epileptiska barnets

lynnesretlighet verkade nämligen ofta nedbrytande på de övriga familjemedlemmarnas

nervsystem, särskilt då syskon, som delade rum''med det sjuka

barnet, och modern, som närmast finge omhänderhava vården örn detta. Det

vore just sådana ömmande förhållanden, som varit anledningen till den vid

Vilhelmsro vidtagna provisoriska anordningen för epileptiska barn före skolåldern.

Det läge i sakens natur, att ett sådant småbarnshem borde anordnas i samband

med epileptikerskola, så att det fallandesjuka barnet, när det med skolålderns

inträde skulle börja i epileptikerskola, icke behövde flyttas till annan

plats utan alltjämt kunde stå under behandling av den läkare, som från början

haft dess vård om hand. Självklart vore, att ett sådant barnhem jämte observationsavdelning

borde förläggas till Vilhelmsroanstalten, som hade den största

sinnesslöskolan.

Av det anförda framginge — fortsätter inspektören för sinnesslövården —

att många brister förelåge inom epileptikervårdens organisation, vilkas avhjälpande

av såväl ekonomiska som andra skäl ej kunde anförtros åt det enskilda

initiativet, Det vore därför nödvändigt, att en statlig epileptikeranstalt komme

till stånd.

I detta samband erinrar inspektören örn att frågan örn statens övertagande

av Vilhelmsro redan vid ett tidigare tillfälle varit under övervägande.

Redan år 1921 hade föreningen Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka, som

år 1909 övertagit anstalten med samma namn, ingått med en skrivelse till

Kungl. Maj:t, däri föreningen förklarat sig vara villig att utan ersättning till

statsverket överlåta densamma med allt vad därtill hörde, att användas för

undervisning och vård av fallandesjuka. De året förut utsedda sinnesslövårds
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

sakkunniga, i vilkas uppdrag ingått att verkställa utredning jämväl beträffande

epileptikervården, hade i utlåtande den 7 februari 1923 hemställt, att det måtte

föreläggas riksdagen proposition örn antagande av detta erbjudande samt örn

sådan ändring i 40 § fattigvårdslagen, att statsanstalt för fallandesjuka

lomme med bland de vårdanstalter, i fråga örn vilka landsting vore skyldigt

att —- med vissa undantag — ersätta kommun erlagd avgift. Ändring av denna

innebörd i fattigvårdslagens 40 § kom till stånd genom proposition vid 1927

års riksdag. Denna lagändring hade dock hittills icke fått någon tillämpning,

då Kungl. Maj:t sedermera beslutat, att förenämnda, av Vilhelmsro-föreningen

gjorda erbjudande, icke skulle föranleda vidare åtgärd.

Emellertid hade staten ändock sedermera kommit att för möjliggörande av

nödvändiga utvidgningar bliva avsevärt ekonomiskt intresserad i Vilhelmsroanstalten.

I promemorian anföres härom följande.

Då den fortsatta epileptikerutredningen hade visat, att det behövdes ett

100-tal nya platser i epileptikerskola, men föreningen Vilhelmsro anstalt för

fallandesjuka — som icke hade några medlemmar utom styrelsen — saknade

nödiga resurser för en sådan utvidgning av anstalten, ingick föreningen till

Kungl. Maj:t med framställning örn ett anslag av statsmedel å 210,000

kronor som bidrag till uppförande av en ny skolbyggnad och ett nytt skolhem.

I proposition till 1935 års riksdag föreslog Kungl. Maj :t, att föreningen måtte

på vissa villkor erhålla ett räntefritt lån å 210,000 kronor för ändamålet. Propositionen

bifölls och den 1 september 1936 voro den nya skolan och det nya

skolhemmet färdiga att tagas i bruk.

Efter den sålunda genomförda utvidgningen hade det emellertid blivit en

tvingande nödvändighet, att anstalten erhölle nya ekonomilokaler. Då föreningen

emellertid icke hade möjlighet att själv bestrida kostnaderna för uppförande

av nybyggnad med centralkök, matsalar och personalbostäder samt

tvättinrättning, hade föreningen i november 1936 ingivit en skrivelse till

Kungl. Majit med hemställan örn ännu ett räntefritt lån å 100,000 kronor såsom

bidrag till uppförande av nämnda nybyggnad. Framställning av denna

innebörd avläts till 1937 års riksdag. Även denna proposition blev av riksdagen

bifallen.

Körande anstaltens olika byggnader och dessas läge

lämnas i promemorian en ingående redogörelse, till vilken jag anhåller att

få hänvisa. Här må endast i korthet framhållas följande.

Å huvudområdet, som omfattar bortåt 13 hektar, finnas uppförda tio byggnader,

därav sju trähus. De äldre byggnaderna hava i flera fall undergått viss

modernisering. Å området finnes vidare ett kapell av tegel.

Annexet Solbacken uppfördes år 1929 på en angränsande, anstalten tillhörig

jordbruksfastighet örn cirka 30 hektar. Byggnaden användes för manliga

arbetshemselever och är belägen i närheten av de till jordbruket hörande

byggnaderna, vilka samtliga blivit nyuppförda under de allra sista åren. I

övrigt finnas här tre personalbostadshus av trä.

Av de båda andra annexen till anstalten —• Sjöboda och Fristaden — är

det förstnämnda beläget en kilometer från anstalten på en föreningen tillhörig

tomt örn något över 1 hektar. Byggnaden, som av föreningen förvärvades år

.1932, är uppförd av trä och numera moderniserad. Denna byggnad användes

för högre stående kvinnliga arbetshemselever.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 89.

Det tredje annexet — Fristaden — är avsett för relativt lägre stående

kvinnliga arbetshemselever oell beläget omkring 7 kilometer från Vilhelmsro.

Byggnaden, som är av trä, har tillbyggts och moderniserats.

Förslag om statens övertagande av

Vilhelmsroanstalten.

Medicinalstyrelsen. Såsom jag redan anfört, utmynnar medicinalstyrelsens

förslag i en framställning örn statens övertagande från och med den 1 januari

1939 av Vilhelmsroanstalten. Börande frågans principiella sida framhåller

styrelsen i anslutning till vad inspektören för sinnesslövården yttrat i huvudsak

följande.

Epileptikervården vore nu helt beroende på enskilt initiativ, ehuru verksamheten

sedan länge varit föremål för statsunderstöd. De båda huvudorganisationerna

vore drivna av svenska diakonsällskapet och Vilhelmsroförenmgen.

Svenska diakonsällskapets huvudanstalter vid Stora Sköndal och Scheve

vore avsedda för manliga fallandesjuka, medan Vilhelmsroanstalten i huvudsak

vore avsedd för kvinnor och barn. Vid Stora Sköndal funnes sedan några år

en observationsavdelning, som tjänstgjorde såsom intagningsstation. En särskild

byggnad vore därstädes avsedd för vård av mera opålitliga sjuka och

funktionerade sålunda i viss mån som en mera sluten avdelning, ehuru retentionsrätt

gentemot de där intagna formellt icke förelåge. Observationsavdelningen

hade en god medicinsk utrustning, omfattande jämväl en mindre röntgeninstallation.

Sedan ett år vore därstädes anställd en på platsen boende

underläkare. Läkarvården i övrigt handhades av en i Stockholm boende specialist.

Såsom av inspektören för sinnesslövården i förenämnda promemoria

anförts hade denna upptagningsavdelning i någon mån även funktionerat såsom

en observationsavdelning för övriga epileptikeranstalter i riket, avsedda

för män.

Styrelsen funne den nu bestående organisationen med två huvudanstalter

vara väl lämpad att tjäna som stomme för epileptikervårdens fortsatta utveckling.

Vilhelmsroföreningen saknade emellertid ekonomiska möjligheter att

draga försorg örn de nödvändiga utvidgningar av anstalten och den utökning

av den medicinska tillsynen, som enligt styrelsens förmenande vore ofrånkomliga

för att Vilhelmsro skulle kunna fullt tillfredsställande funktionera som en

centralanstalt för vård av fallandesjuka kvinnor och barn. Enligt styrelsens

förmenande borde med hänsyn härtill staten övertaga anstalten, då de erforderliga

utvidgningarna och förbättringarna endast vid en av staten ägd anstalt

syntes kunna bliva fullt motsvarande tidens krav.

Med avseende å anstaltens drift har någon förändring därutinnan för närvarande

icke ifrågasatts av styrelsen. Först sedan anstalten i statsdrift blivit

utvidgad med en sluten avdelning för observation av nyintagna och vård av

periodiskt eller permanent sinnessjuka epileptici, har styrelsen ansett frågan

örn dess partiella organisation som sinnessjukhus böra komma under

prövning.

I detta samband har medicinalstyrelsen upptagit till övervägande, huruvida

jämväl anstaltens mera perifert belägna annex — Sjöboda och Fristaden

— lämpligen borde övergå i statsdrift. Styrelsen har härutinnan anfört:

Mot ett sådant övertagande kunde i viss mån tala, att dessa arbetshem

genom avskilt läge bleve relativt dyrbara i drift. För övertagande talade där
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition nr 89.

emot önskvärdheten av att den givna organisationen icke sprängdes. Ett bibehållande

av ifrågavarande hem vid enskild drift skulle därjämte medföra svårigheter

för de intagnas förflyttning mellan de olika hemmen allt efter deras

tillstånd, varjämte den i statstjänst anställde läkaren vid moderanstalten,

därest han komme att sköta jämväl Sjöboda och Fristaden, där skulle bliva

privatanställd, ett förhållande, som icke vore önskvärt. Medicinalstyrelsen ansåge

sig därför böra föreslå övertagandet av anstalten i dess helhet, ehuru styrelsen

icke därmed velat taga slutlig ståndpunkt till huru driften av arbetshemmet

Fristaden lämpligast borde ordnas.

Mot medicinalstyrelsens beslut att föreslå Vilhelmsroanstaltens

övertagande av staten hava i olika avseenden reservationer

avgivits dels av en ledamot av styrelsen, byråchefen von Dardel, dels

ock av överinspektören för sinnessjukvården Brundin.

Byråchefen von Dardel har därvid yttrat sig på följande sätt:

Den vård, som meddelades på statens anstalter för sinnessjuka och sinnesslöa,

finge anses vara begränsad till sådan kvalificerad anstaltsvård, som icke

lämpligen kunde meddelas på de anstalter, vilka dreves av landsting, kommuner

och enskilda. När det nu förelåge fråga örn att Vilhelms!’oanstalten skulle

övertagas av staten för att för framtiden drivas såsom en statlig epileptikeranstalt,

förefunnes enligt von Dardels uppfattning icke någon anledning till

att staten i fråga örn epileptikervården ginge utanför de gränser, som sålunda

tillämpades beträffande vården av sinnessjuka och sinnesslöa i allmänhet. Då

huvudanstalten vid Vilhelmsro åtminstone tills vidare syntes vara tillräcklig

för den mera kvalificerade epileptikervård, som borde ankomma på en statsanslag

och då de till anstalten hörande arbetshemmen Sjöboda och Fristaden

vore lokalt skilda från anstalten och finge anses vara mindre väl lämpade för

dylik kvalificerad vård, syntes dessa arbetshem böra undantagas från övertagandet.

Överinspektören Brundin har anfört:

Det syntes icke lämpligt, att staten förvärvade och övertoge driften av

Vilhelmsroanstalten invid Jönköping. I sin skrivelse omnämnde medicinalstyrelsen,

att anstalten hade »ett så utspritt läge» och »vore söndersplittrad i

så många enheter». Man måste därför räkna med att kostnaderna för underhållet

men framförallt driften skulle bliva höga. En del byggnader befunne

sig även i icke så alldeles tillfredsställande skick. Över huvud taget syntes den

byggnadstekniska standarden hos Vilhelmsroanstaltens många olika byggnader

rätt så ojämn, varom överinspektören kunnat förvissa sig vid besök å platsen

den 12 november 1937. Stora betänkligheter syntes även böra hysas av rent

principiella skäl mot förvärvet av anstalten i fråga. Staten hade ju beträffande

vården av psykiskt sjuka och abnorma åtagit sig den mer kvalificerade delen

och allenast genom bidrag till landsting, kommuner och enskilda understött

den vård, som kunde meddelas å anstalter av relativt enklare typ m. m. Ett

avsteg från denna princip skulle av staten nu göras vid Vilhelmsroanstalten.

Detta syntes alldeles särskilt betänkligt, bortsett från att man kunde ifrågasätta

lämpligheten av att skapa en speciell organisation för epileptikervården

i vårt land. Det skulle då bildas en partiell dubbelorganisation på sinnessjukvårdens

område med ty åtföljande högre kostnader för det allmänna.

De komplexa och olösta problemen på barnpsykiatriens område, vilka till dels

hade avseende å Vilhelmsroanstalten, ville överinspektören icke här beröra.

Överinspektören uttalade emellertid som sin mening, att tiden icke ännu

syntes vara mogen för att staten i allmänhet skulle ikläda sig utgifter utöver

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 89.

beviljandet av nödiga bidrag för driften av lämpliga anstalter, vilket ju redan

skett beträffande vården av psykopatiska och nervösa barn. Driftbidragsvägen

syntes alltjämt vara den rätta för staten beträffande Vilhelmsro.

Yttranden. I sitt yttrande över medicinalstyrelsens förslag har statskontoret

funnit den förebragta utredningen hava visat, att statens övertagande

av ifrågavarande anstalt skulle avsevärt bidraga till att avhjälpa vissa brister

inom den nuvarande organisationen av epileptikervården. Statskontoret har

emellertid ansett sig böra fästa uppmärksamheten på att ett övertagande

av Vilhelmsroanstalten skulle medföra väsentligt ökade kostnader för statsverket.

Medan statens bidrag till driften av anstalten för närvarande kunde

uppskattas till omkring 90,000 kronor för år, skulle enligt medicinalstyrelsens

beräkningar — vid vilka jag i ett senare sammanhang kommer att uppehålla

mig — avlöningskostnader och omkostnader för den statliga anstalten efter avdrag

av påräkneliga inkomster redan under det första verksamhetsåret uppgå

till i runt tal 216,000 kronor. Statskontoret anför i anslutning härtill

ytterligare:

Med hänsyn till de starkt ökade krav på statskassan, som sålunda skulle

uppstå, därest anstalten komme att förstatligas, kunde statskontoret ur de

synpunkter, ämbetsverket närmast hade att företräda, icke undgå att ställa

sig tveksamt till medicinalstyrelsens föreliggande förslag. Därest emellertid

de fördelar ur vårdsynpunkt, som ett förstatligande av anstaltsverksamheten

skulle medföra, ansåges böra givas företräde framför de betänkligheter av

statsfinansiell art, som kunde resas mot förslaget, ville statskontoret icke

motsätta sig, att staten, som redan nu i betydande utsträckning vore ekonomiskt

intresserad i anstalten, övertoge densamma samt att anstalten organiserades

i huvudsak efter de riktlinjer, som av medicinalstyrelsen uppdragits.

Skolöverstyrelsen har beträffande själva huvudfrågan framhållit, att överstyrelsen

icke ansett sig böra göra något uttalande, enär ifrågavarande anstalt

i främsta rummet vore att betrakta som en sjukvårdsanstalt och såsom sådan

icke tillhörde området för överstyrelsens ämbetsutövning. Då emellertid

i de sjukas vård vid anstalten jämväl inginge undervisning, för vars bedrivande

särskilda lärare vore anställda, ville överstyrelsen dock giva uttryck

åt den uppfattningen, att det ur speciellt denna synpunkt icke syntes vara

något att erinra mot ett statligt övertagande, varigenom ifrågavarande undervisning

skulle komma att införlivas med de pedagogiska anordningar, som

av staten förut vore vidtagna genom upprättande av läroanstalter för abnorma

av olika slag.

Pedagogiske inspektören för sinnesslöundervisningen har i yttrande till

skolöverstyrelsen uttalat sin fulla anslutning till medicinalstyrelsens förslag.

Allmänna civilförvaltningens och undervisningsväsendets lönenämnder hava

förklarat, att det beträffande huvudfrågan icke syntes ankomma på nämnderna

att göra något uttalande. Emellertid hade nämnderna icke kunnat undgå

att uppmärksamma, att ett genomförande av medicinalstyrelsens förslag skulle

komma att medföra en icke oväsentlig fördyring av driften genom ökade

avlöningskostnader.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 89.

11

Villkoren för anstaltens överlämnande

till staten. *

Medicinalstyrelsen. Genom beslut den 8 september 1937 bär anstaltsstyrelsen

efter medicinalstyrelsens anmodan erbjudit sig att på följande

villkor överlåta anstalten till staten:

1. Anstalten med allt vad till densanuna bör skall användas för vård och

undervisning av fallandesjuka.

2. Skulle anstaltens verksamhet vid arbetshemmen Sjöboda och Fristaden

eller någotdera anses icke böra övertagas av statsverket, överlåtes icke den

egendom, vare sig fast eller lös, som hör till sålunda icke övertagen verksamhet.

.

Örn lägenheten Fiskartorpet Djupadalen, som avlidna fröken Helen Kamsey

på sin tid skänkt föreningen för att bereda anstaltens patienter lämplig badoch

lekplats, anses icke böra bibehållas vid anstalten för nämnda ändamål,

ingår lägenheten icke i överlåtelsen.

3. Örn anstaltens nuvarande föreståndarinna fröken Elin Blomdahl ej får

tvärstanna i statens tjänst vid Vilhelmsro anstalt med hittillsvarande avlöning,

skall henne för tiden 1 januari 1939—21 september 1940 tilldelas avlöning

å indragningsstat med 5,500 kronor för år, varjämte statsverket skall

erlägga den på Vilhelmsro anstalt såsom huvudman belöpande andel av

pensionsavgiften för fröken Blomdahl.

4. Av föreningen antagna lärarinnor vid anstalten, vilka kvarstå vid densammas

övertagande av staten, skola bibehållas vid sina tjänster med de

anställnings- och avlöningsvillkor, som äro bestämda i nu gällande reglering

för deras tjänster, samt äga för åtnjutande av ålderstillägg och pension tillgodoräkna

sig sin tjänstgöring hos föreningen.

5. Nuvarande husmodern å arbetshemmet Sjöboda, fröken Inez Alme,

sorn varit anställd såsom lärarinna vid anstalten under tiden från och med

den 1 januari 1919 till och med den 31 augusti 1934 men den 1 september

sistnämnda år av särskilda skäl förflyttades till nämnda husmodersbefattning

med bibehållande av avlöning som lärarinna, skall beredas plats vid

anstalten såsom lärarinna med avlöning i högsta lönegrad enligt för lärarinnorna

gällande reglering eller ock å indragningsstat erhålla avlöning, tills

hon uppnår pensionsåldern, med 3,700 kronor för år, varjämte statsverket

skall erlägga den på Vilhelmsro anstalt såsom huvudman belöpande andel

av pensionsavgiften för fröken Alme såsom lärarinna.

6. Beträffande övriga, vid anstaltens övertagande av statsverket anställda

befattningshavare skall gälla: .... • •

a) att den, som då innehaft anställning vid anstalten minst tio år, skall

bibehållas i anstaltens tjänst med avlöning icke understigande den vid övertagandet

åtnjutna och må icke utan fel eller försummelse i tjänsten avskedas

utan att tilldelas skälig pension samt skall för åtnjutande av pension äga

tillgodoräkna sig sin tjänstgöring hos föreningen och

b) att den, som vid övertagandet innehaft väl vitsordad anställning å anstalten

kortare tid än tio år, skall, då viss befattning efter anstaltens övertagande

först tillsättes, äga företräde, under förutsättning att han anses mnehava

för befattningens skötande erforderliga kvalifikationer samt, örn anställning

erhålles, äga för åtnjutande av ålderstillägg och pension tillgodoräkna

sig sin tjänstgöring hos föreningen.

7. Vad i punkterna 5 och 6 föreskrivits såsom villkor skall, i händelse statsverket

icke kommer att övertaga arbetshemmet Sjöboda eller arbetshemmet

Fristaden, icke gälla personal, som vid anstaltens övertagande i övrigt är

anställd vid det arbetshem, som icke övertages.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

8. Statsverket skall till nedannämnda, av anstalten pensionerade befattningshavare

årligen till deras död utbetala dem beviljade pensioner, nämligen

till Karolina Gustafsson 300 kronor, Ernst Högfeldt 1,000 kronor, Anna

Olander 1,000 kronor, Selma Andersson (Svensson) 810 kronor och Gottfrid

Levinsson 450 kronor ävensom lämna den sistnämnde fri bostad örn 1 rum

och kök med värme och lyse eller ersättning därför med 450 kronor årligen.

9. Föreningen förbehåller sig att av tillgångarna vid anstaltens överlämnande

undantaga ett belopp av högst 15,000 kronor att användas till legat

eller annan ersättning åt hos föreningen anställd personal, som icke kunnat

vinna anställning vid anstalten i sammanhang med densammas övertagande

av statsverket.

10. Statsverket inträder i alla föreningen såsom ägare av anstalten med

därtill hörande fast och lös egendom tillkommande rättigheter och påvilande

skyldigheter i avseende å de delar av anstalten, som övertagas av staten.

11. Föreningen förbehåller sig rätt att, till dess slutligt beslut örn anstaltens

övertagande fattats, vidtaga de åtgärder eller förfoganden beträffande

anstaltens verksamhet och till densamma hörande fast eller lös egendom,

som föreningens styrelse finner nödvändiga eller eljest ändamålsenliga.

12. Anstalten med allt vad till densamma hör överlåtes i dess vid övertagandet

befintliga skick.

Därjämte har föreningens styrelse uttalat sin förvissning, att staten efter

anstaltens övertagande skulle komma att tillgodose anstalts elevernas och

personalens behov av andlig vård i huvudsakligen samma riktning och i minst

lika omfattning, som skett därförut.

I anslutning till anstaltsstyrelsens under punkt 3 angivna villkor vill jag

redan nu upplysa, att enligt vad medicinalstyrelsen i skrivelse den 11 januari

1938 meddelat föreståndarinnan vid anstalten Elin Blomdahl numera avlidit.

Jag har därför i det följande ej anledning ingå på medicinalstyrelsens

förslag i anledning av berörda villkor samt myndigheternas yttrande

däröver.

Vidare torde av förslaget föranledda pensioneringsfrågor i sinom tid få

upptagas till prövning efter anmälan av chefen för finansdepartementet.

Medicinalstyrelsen har i fortsättningen av sin skrivelse lämnat följande

sammanfattande redogörelse rörande anstaltsegendomens

värde och omfattning m. m.

Genom medicinalstyrelsens försorg hade ingenjören Erik Nilsson, anställd

hos styrelsens arkitekt Hakon Ahlberg, verkställt besiktning och värdering

av samtliga anstaltens byggnader och hade deras sammanlagda värde därvid

beräknats till 936,000 kronor. Befintliga byggnader vore brandförsäkrade för

tillsammans 1,051,700 kronor.

Samtliga fastigheter vore åsätta ett taxeringsvärde av 757,100 kronor och

vore för närvarande besvärade av inteckningslån, enligt föreningens uppgift

den 5 september 1937 uppgående till sammanlagt 381,500 kronor. Enligt vad

medicinalstyrelsen hade sig bekant, måste emellertid inom den närmaste

tiden denna inteckningsbelastning ökas, dels för att skaffa medel till driften,

dels ock för fortsatt finansiering av den pågående nybyggnaden av ekonomihus

vid huvudanstalten. Anstaltens yttre och inre inventarier — inberäknat

jordbrukets döda och levande inventarier —- hade vid 1937 års ingång bok
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

förts till ett värde av 137,832 kronor och vore brandförsäkrade för 146,980

kronor. Fastigheternas areal uppginge till sammanlagt något mer än 46

hektar, därav i jordbruksdrift cirka 28 hektar och i trädgårdsdrift cirka 1.4

hektar.

Kreatursbesättningen utgjordes sommaren 1937 av 5 hästar, 21 nötkreatur

och 35 svin.

Yttranden. I fråga örn de villkor, som anstaltsstyrelsen framlagt för

anstaltens förstatligande, har statskontoret anfört bland annat följande.

Enligt den första punkten skulle anstalten med allt vad därtill hörde användas

för vård och undervisning av fallandesjuka. Emot denna bestämmelse

syntes i och för sig intet vara att erinra. Uppenbart vore emellertid,

att förhållanden kunde inträffa, vilka framdeles borde föranleda ett förläggande

av den vid anstalten bedrivna verksamheten till annan plats än den

nuvarande. Lämpligt syntes vara, att staten uttryckligen förbehölle sig rätt

att, örn så befunnes böra ske, förflytta verksamheten till annan sjukvårdsinrättning.

Statskontoret ville fördenskull föreslå, att en klausul av denna

innebörd intoges i ett blivande avtal mellan staten och föreningen. Ämbetsverket

ville i detta sammanhang erinra, att en bestämmelse av liknande beskaffenhet

intagits i det avtal, som på sin tid träffades rörande statens övertagande

av driften vid serafimerlasarettet.

Enligt punkt 9 i förslaget skulle föreningen äga rätt att av tillgångarna

vid anstaltens överlämnande undantaga ett belopp av högst 15,000 kronor att

användas till legat eller annan ersättning åt hos föreningen anställd personal,

som icke kunnat vinna anställning vid anstalten i sammanhang med densammas

övertagande av statsverket. Såvitt statskontoret hade sig bekant,

hade villkor av liknande art icke plägat ingå i de avtal, som vid tidigare tillfällen

träffats örn statens övertagande av icke-statliga inrättningar. Ämbetsverket

ville dock icke motsätta sig förslaget i denna del, under förutsättning

att det belopp, som avsattes, begränsades till vad som efter närmare utredning

funnes oundgängligen erforderligt för det avsedda ändamålet.

Enligt punkt 11 av de föreslagna villkoren skulle föreningen äga rätt att,

till dess slutligt beslut örn anstaltens övertagande fattats, vidtaga de åtgärder

eller förfoganden beträffande anstaltens verksamhet och till densamma

hörande fast eller lös egendom, som föreningens styrelse funne nödvändiga

eller eljest ändamålsenliga. Statskontoret kunde för sin del icke finna några

skäl föreligga för ett dylikt förbehåll i en blivande överenskommelse. Därest

likväl ett sådant villkor skulle anses böra godtagas, syntes innebörden av

detsamma böra närmare preciseras, så att därav tydligt framginge, vilka

särskilda befogenheter, som skulle tillkomma föreningen.

Slutligen har statskontoret i detta samband framhållit, att det finge anses

skäligt, att befattningshavare, som överginge till statstjänst, icke härigenom

komme att lida minskning i avlöningsförmånerna samt att den tid, under

vilken han innehaft stadigvarande, med sin kommande statstjänst likvärdig

anställning hos anstalten, finge tillgodoräknas honom vid löneldassplaceringen.

Lönenämnderna hava inhämtat, att det i punkt 4 upptagna villkoret örn

bibehållna avlöningsförmåner tillkommit för att skydda lärarpersonalen mot

löneminskning, men att därmed icke åsyftats att förhindra befattningshavarnas

överförande på det statliga avlöningssystemet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

Anstaltens organisation efter förstatligandet.

Medicinalstyrelsen. Enligt medicinalstyrelsens uppfattning syntes anstaltens

förvaltning redan från början böra ordnas i så nära anslutning som möjligt

till stadgan angående sinnessjukvården den 19 september 1929, vilken således

i tillämpliga delar borde lända till efterrättelse. Under medicinalstyrelsen

borde anstalten närmast handhavas av en direktion, lämpligen densamma

som för Ryhovs sjukhus i Jönköping.

Rörande anstaltens personalbehov i sjuk vårdsavseende

anför styrelsen:

Vid anstalten borde en överläkare av 3:e klass, tillika chef, vara anställd.

Först sedan anstalten utvidgats med en sluten avdelning kunde behovet av

en underordnad läkare tänkas uppkomma. Styrelsen ville i detta sammanhang

framhålla, att fri bostad för överläkaren icke för närvarande kunde beredas,

varför — förutom lön — jämväl ersättning för måstad bostadsförmån

upptagits i styrelsens statförslag. Innan bostad hunnit uppföras vid anstalten,

syntes överläkaren böra medgivas rätt att bo i staden.

Vid anstalten borde anställas två förestånderskor, en av l:a och en av 2:a

klass, samt 5 översköterskor, förutom annan sjukvårdspersonal.

Med avseende å den underordnade personalen inom anstaltens olika för

vård av fallandesjuka avsedda avdelningar ville styrelsen anföra, att enligt

styrelsens förmenande anledning icke funnes att från början låta densamma

utgöras av enbart sköterskor, e. o. sköterskor och kvinnliga elever, en anordning

som automatiskt med tiden komme att föranleda en avsevärd ökning av

lönekontot. En del av dessa avdelningar hade nämligen icke och borde heller

icke hava en så sjukhusbetonad karaktär, att icke en del av den där tjänstgörande

lägre personalen kunde utgöras av kvinnliga ekonomister av 4:e klass,

vilka i lönehänseende dock vore jämställda med kvinnliga elever.

Med ledning av antalet för närvarande anställd underordnad vårdpersonal

hade styrelsen beräknat behovet av sådan personal till 20 sköterskor, 10 e. o.

sköterskor eller kvinnliga elever samt 7 kvinnliga ekonomister av 4:e klass.

För den manliga avdelningen krävdes därutöver 3 skötare och 2 e. o. skötare

jämte manliga elever.

Beträffande organisationen av anstaltens kontor hade medicinalstyrelsen

övervägt möjligheten av en med Ryhovs sjukhus delvis gemensam ekonomisk

förvaltning, men ville styrelsen icke föreslå en sådan anordning. Såsom skäl

härför har styrelsen anfört följande.

Arbetet med handhavandet av den ekonomiska förvaltningen vid en anstalt

med ett så utspritt läge som Vilhelmsro, komme att bliva av den omfattningen,

att en på platsen boende tjänstinnehavare krävdes för ledningen av de olika

ekonomiavdelningarna. Den ekonomiska förvaltningen i övrigt kunde under

sådana förhållanden icke rimligtvis tänkas handhavas av en funktionär vid ett

annat örn ock närbeläget sjukhus. Med hänsyn bland annat härtill hade styrelsen

föreslagit inrättandet vid anstalten av en fullständig ekonomisk förvaltningsorganisation,

omfattande en sysslomansbefattning av 3:e klass, en kassörstjänst

och en kontorsbiträdestjänst. Innehavaren av sistnämnda tjänst skulle

jämväl tillgodose överläkarens behov av skrivhjälp.

Vad anginge ekonomipersonalen, ville styrelsen framhålla, att denna vid en

i så många enheter och uppgifter söndersplittrad anstalt som Vilhelmsro måste

bliva förhållandevis talrik. Styrelsen har härutinnan ytterligare framhållit:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 89.

Detta gällde framför allt anstaltens köksorganisation, enär de lokala förhållandena

krävde förhandenvaron av detacherade kök vid Sjöboda och Fristaden.

Styrelsen hade med hänsyn härtill beräknat följande befattningar bliva

erforderliga: 1 köksförestånderska, 4 kvinnliga ekonomister av 2:a klass och

8 kvinnliga ekonomister av 4:e klass. Med avseende å anstaltens tvättanläggning

syntes i och med ibruktagandet av den nya, under uppförande varande

tvätten säkerligen en avsevärd rationalisering bliva genomförd. Styrelsen

hade dock, med hänsyn till att patientmaterialet endast i ringa mån kunde

förväntas deltaga i tvättarbetet, funnit anställandet av 1 tvättförestånderska,

1 kvinnlig ekonomist av 2:a och 4 av 4:e klass erforderligt.

För städning och extra handräckning hade vidare beräknats 3 kvinnliga

ekonomister av 4:e klass. Enligt styrelsens förmenande erfordrades tillika anställandet

av en maskinist av l:a klass, som hade att fylla en maskinmästares

uppgifter vid statens sinnessjukhus, samt två eldare.

Som personal för patienternas handledning i handslöjd föresloge styrelsen

anställandet av 1 skomakare, 1 arbetsförestånderska, 2 väverskor och 2 sömmerskor.

För trädgård och jordbruk hade styrelsen med avsevärd reduktion av nu

befintlig personal funnit följande befattningshavare erforderliga, nämligen 1

trädgårdsmästare, 1 förman i jordbruk, 4 lantbruksarbetare och 2 biträden i

trädgården. Såsom stadsbud, chaufför och gårdskarl hade styrelsen vidare

funnit en manlig befattningshavare erforderlig.

Styrelsen ansåge sig slutligen böra föreslå anställandet av en predikant, en

funktionär, som vid en epileptikeranstalt med de där vårdades utpräglat

religiösa intressen hade en särskilt stor uppgift att fylla. Till direktionens

tjänst borde stå en sekreterare med särskilt arvode.

Beträffande behörighetsvillkoren för den blivande anstaltspersonalen har

medicinalstyrelsen framhållit följande.

För behörighet till den föreslagna överläkartjänsten av 3:e klass syntes vad

i 4 § kungörelsen den 17 december 1915 angående villkor för behörighet vid

vissa civila läkarbefattningar — sådant nämnda författningsrum lydde enligt

kungörelsen den 19 september 1929 (nr 338) — stadgades angående behörighet

till befattning som sjukhuschef vid något statens sinnessjukhus böra tilllämpas.

Styrelsen holle dock före, att den som innehade utbildning jämväl i

neurologi och pediatrik borde äga företräde. För all övrig ordinarie personal

syntes vad Kungl. Majit i brev den 30 december 1930 föreskrivit angående

villkor för behörighet till vissa befattningar vid statens sinnessjukhus i tilllämpliga

delar böra lända till efterrättelse. Dessa bestämmelser lämnade styrelsen

erforderlig rörelsefrihet med avseende å dispensers meddelande vid

anställandet av de av de nuvarande befattningshavarna, som prövades lämpligen

kunna övergå i statstjänst. Övrig sjukvårds- och ekonomipersonal syntes

böra tillsättas enligt för statens sinnessjukhus gällande bestämmelser. [Stadgan

den 19 september 1929 (nr 328) angående sinnessjukvården i riket.]

Vidare borde för befattningshavarna i tillämpliga delar gälla de särskilda

bestämmelser, som meddelats i Kungl. Majlis brev den 11 juni 1937 angående

användningen av de för budgetåret 1937/1938 anvisade anslagen till

avlöningar och omkostnader vid statens sinnessjukhus.

Vid nu föreslagna befattningshavares placering i lönehänseende hade styrelsen

i görligaste mån sökt åstadkomma överensstämmelse med löneförhållandena

vid statens sinnessjukhus. Det av föreningens styrelse stipulerade

villkoret om bibehållen avlöning åt de funktionärer, som vid statens över
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

tagande av anstalten varit därstädes anställda i minst 10 år, komme — därest

övertagandet ägde rum den 1 januari 1939 —- att vara tillämpligt endast på

10 befattningshavare av de 106 anställda. Deras inpassande i den föreslagna

löneskalan hade kunnat ske utan svårighet.

Beträffande lärarpersonalen har det synts medicinalstyrelsen,

som örn denna borde bibehållas i nuvarande omfattning. För närvarande

vore vid anstalten anställda en första lärarinna, 6 lärarinnor och en slöjdlärare.

Första lärarinnan har av styrelsen placerats i löneklass B 12 och övrig

lärarpersonal i löneklass B 10.

I anslutning till det anförda har styrelsen uppgjort följande förslag till

personalorganisation, att tillämpas från tidpunkten för statens övertagande

av Yilhelmsroanstalten.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

1 överläkare av 3:e klass ......................................................... B 27

1 syssloman av 3:e klass ......................................................... B 21

1 kassör................................................................................. B 11

1 kontorsbiträde ..................................................................... B 4

1 förestånderska av l:a klass ................................................... B 12

1 förestånderska av 2:a klass ................................................... B 7

3 skötare .............................................................................. B 6

5 översköterskor ..................................................................... B 6

20 sköterskor ........................................................................... B 3

1 första lärarinna .................................................................. B12

6 lärarinnor ........................................................................... B10

1 slöjdlärare ........................................................................... B 10

1 maskinist av l:a klass ............................................................ B 10

1 trädgårdsmästare .................................................................. B 10

1 arbetsförestånderska ............................................................ B 6

1 förman i jordbruk ............................................................... B 6

1 hantverkare ........................................................................ B 6

1 köksförestånderska av 2:a klass ............................................. B 6

2 eldare av 2:a klass ............................................................... B 5

1 tvättförestånderska av 2:a klass ............................................. B 3

Icke-ordinarie personal.

2 extra ordinarie skötare ......................................................... E 6

10 extra ordinarie sköterskor ...................................................... E 3

1 manlig ekonomist av l:a klass ................................................ E 5

6 manliga ekonomister av 2:a klass ............................................. E 4

5 kvinnliga ekonomister av 2:a klass .......................................... E 3

22 kvinnliga ekonomister av 4:e klass .......................................... H 1

1 predikant av 3:e klass ............................................................

1 sekreterare av 3:e klass .........................................................

I fråga örn den nuvarande husmodern å arbetshemmet Sjöboda, Inez Alme,

vilken enligt femte punkten av föreningens överlåtelsevillkor skulle antingen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 89. 17

ånyo beredas plats vid anstalten såsom lärarinna eller ock erhålla avlöning

å indragningsstat med 3,700 kronor årligen intill uppnådd pensionsålder, har

medicinalstyrelsen funnit lämpligt föreslå, att nämnda befattningshavare

återginge till sin tidigare anställning som lärarinna. En sådan befattning

hade av anstaltsledningen förklarats bliva vakant, enär en av lärarinnorna,

som för närvarande åtnjöte tjänstledighet, uppgivits ämna övergå till annan

tjänst. Därest så emellertid icke komme att bliva fallet, syntes Inez Almes

bibehållande vid nu innehavd lön kunna regleras genom personligt tillägg av

skillnaden mellan å ena sidan avlöning i B 6 jämte ålderstillägg och dyrtidstillägg

samt a andra sidan nu åtnjuten lön, 3,700 kronor, ett tillägg, som för

närvarande skulle uppgå till omkring 400 kronor för år.

Yttranden. Yid granskning av medicinalstyrelsens förslag till Vilhelmsroanstaltens

framtida organisation samt den egentliga sjukhuspersonalens inplacering

i det statliga lönesystemet har statskontoret icke funnit anledning

till erinran. Statskontoret har dock velat betona, att det undandroge sig

ämbetsverkets bedömande, huruvida det föreslagna antalet befattningar vore

lämpligt avvägt med hänsyn till arbetets art och omfattning, anstaltens beläggning

m. m.

Till medicinalstyrelsens förslag beträffande den tilltänkte överläkarens

bostadsförmåner har statskontoret ställt sig mera tveksamt. Ämbetsverket

anför:

Med anledning av styrelsens förslag, att överläkaren skulle i likhet med

vad som gällde i fråga örn överläkare vid statens sinnessjukhus äga åtnjuta

fri boställsvåning eller, därest bostad å anstalten icke kunde beredas honom,

ersättning utöver lön för mistad bostadsförmån, ville statskontoret ifrågasätta,

huruvida sådana särskilda förhållanden förelåge, vilka motiverade en

dylik förmån för sagde befattningshavare. Därest så emellertid skulle befinnas

vara fallet, syntes i en blivande kungörelse angående utsträckt tilllämpning

av avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen å personal

vid ifrågavarande epileptikeranstalt böra intagas bestämmelser, motsvarande

de, som i sådant avseende vore meddelade i kungörelsen den 6 juni 1925

(nr 272) i fråga örn dylik förmån åt överläkare vid sinnessjukhus.

I fråga örn den föreslagna löneplaceringen av lärarpersonalen har statskontoret

framhållit följande synpunkter.

Då, enligt vad statskontoret under hand inhämtat, dessa befattningshavare

i fråga örn kompetensfordringar närmast syntes vara att jämställa med småskollärarinnor,

läge det enligt ämbetsverkets mening nära till hands, att de

hänfördes till den för dylika lärare fastställda lönegraden eller lönegrad B 9.

Genom en sådan lönegradsplacering skulle de komma i åtnjutande av större

löneförmåner än som vore förenade med deras nuvarande tjänster vid anstalten.

Med hänsyn emellertid till arten och omfattningen av dem åliggande

tjänstgöring ville statskontoret icke motsätta sig bifall till styrelsens förslag

på denna punkt.

Slutligen har statskontoret i förevarande samband framhållit, att därest

husmodern Inez Alme efter anstaltens förstatligande ej kunde placeras på

en vakant lärarinnebefattning vid anstalten, hon borde tilldelas av medicinalstyrelsen

för sådant fall föreslaget lönebelopp i form av ett årligt arvode.

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 1 sami. Nr 89. sa» as 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 89.

Statskontoret ansåge nämligen, att arvodesformen i detta fall vore att föredraga

framför medicinalstyrelsens förslag, att Inez Almes löneförmåner

skulle regleras genom ett personligt lönetillägg, motsvarande skillnaden

mellan nu åtnjuten lön och avlöningsförmåner såsom Översköterska med

placering i lönegrad B 6. Å arvodesbeloppet borde dyrtidstillägg ej utgå.

Genom särskilda beslut hade skolöverstyrelsen i fråga örn samtliga nuvarande

lärarbefattningar godkänt sådan reglering, som omförmäldes i § 5

reglementet för statens pensionsanstalt. Överstyrelsen funne det självfallet,

att någon nedsättning ej företoges i de genom dessa beslut fastställda löneförmåner

till lärarpersonalen i samband med ett eventuellt förstatligande.

Överstyrelsen har i detta avseende uttalat bland annat:

Anstaltslärarinnornas årliga tjänstgöringsskyldighet omfattade enligt regleringsbestämmelserna

minst 42 veckor örn året, under det att småskollärarinna

kunde åläggas högst 39 veckors undervisning årligen. Det borde i detta

sammanhang påpekas, att 1936 års Hallutredning för lärarinnor med här

ifrågavarande utbildning vid en ifrågasatt ny anstalt för själsligt abnorma

manliga skyddshemselever ävensom vid en omorganiserad anstalt för vanartade

sinnesslöa gossar föreslagit Ilie lönegraden. Enligt överstyrelsens

mening kunde det anses väl motiverat, om lärarinnorna vid Vilhelmsro erhölle

en i förhållande till nämnda lärarinnor likvärdig löneplacering.

Enligt skolöverstyrelsen borde därför frågan örn lärarpersonalens löneplacering

avgöras i samband med och i rättvis relation till vad för lärarinnor

vid statens sinnesslöanstalter bleve bestämt.

Huruvida lärarpersonalen borde inplaceras i löneplanen B, såsom medicinalstyrelsen

föreslagit, eller ställas vid sidan av exempelvis lärare vid läroanstalter

för blinda och sålunda inrangeras i löneplan L, syntes överstyrelsen

vara en fråga av mindre betydelse. Formella skäl talade dock för den senare

placeringen.

Slutligen har skolöverstyrelsen under erinran, att inspektionen av skolan

å Vilhelmsro redan nu utövades av den hos överstyrelsen anställda inspektören

för sinnesslöundervisningen, framhållit, att någon ändring därutinnan

icke syntes böra ifrågakomma. Det reglemente, som vid ett eventuellt förstatligande

av anstalten komme att av Kungl. Maj :t utfärdas för densamma,

borde emellertid jämväl innehålla föreskrifter om att skolan i likhet med

andra abnormskolor skulle stå under överstyrelsens tillsyn. Rörande i vad

mån överstyrelsen därförutom hade att taga befattning med anstaltens skola,

syntes överstyrelsen, därest ett förstatligande av anstalten bleve beslutat,

framdeles bliva satt i tillfälle att uttala sig.

Löyienämnderna hava endast haft smärre erinringar’ och påpekanden att

göra beträffande den föreslagna löneplaceringen. Sålunda framhålles härutinnan

bland annat följande.

Vad beträffade lärarinnan i kvinnlig slöjd, ville det förefalla lönenämnderna,

att, därest de för befattningen nu gällande kraven i fråga örn utbildning

behövde bibehållas, den föreslagna löneställningen vöre väl låg. Med

hänsyn till att medicinalstyrelsen ansett lönegraden B 10 tillfyllest för befattningen,

hade lönenämnderna emellertid icke ansett sig böra framställa

något yrkande. Vid bestämmandet av lärarpersonalens lönevillkor syntes

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 89.

vidare böra beaktas de förslag till tjänstebenämningar och löneställning

för vissa liknande befattningar, som 1936 års Hall-utredning framlagt i sitt

betänkande rörande vården av själsligt abnorma manliga skyddshemselever

samt av vanartade sinnesslöa gossar m. m. (statens off. utredn. 1937:46). I

sagda betänkande hade vid de av utredningen ifrågasatta anstalterna förordats

en placering av lärarinna med utbildning såsom sinnesslö- eller småskollärarinna

i lönegraden B 11 samt av arbetsledare, tillika yrkeslärare i

lönegraden B 10. Vad särskilt anginge befattningen såsom slöjdlärare vid

Vilhelmsroanstalten, ville lönenämnderna erinra örn att i lönegraden B 10

vore upptagna de jämförliga befattningarna såsom hantverksföreståndare av

Ira klass vid statens sinnessjukhus.

Lönenämnderna hava vidare påpekat nödvändigheten av särskilda regleringsbestämmelser

i löneavseende vid ett övertagande av anstalten från

statens sida. Nämnderna anföra därutinnan följande.

Därest den ifrågavarande anstalten ansåges böra övertagas av staten, borde

Kungl. Majit utverka riksdagens bemyndigande att utfärda de särskilda övergångs-

och tillämpningsbestämmelser i lönehänseende, som kunde erfordras

för befattningshavarnas vidkommande. Lönenämnderna ville därvidlag erinra

örn de särskilda bestämmelser, som i kungörelsen 1925: 272 meddelades i

samband med löneregleringen för befattningshavarna vid statens sinnessjukhus.

Då någon förändring av anstaltens drift icke för närvarande åsyftades

och det sålunda syntes kunna förutsättas, att befattningshavarna komme att

efter övergången till statstjänst i stort sett bibehålla sina nuvarande arbetsuppgifter,

syntes förutsättningar för tillgodoräknande för löneklassplacering

av den tidigare anställningstiden vara förhanden.

Slutligen hava lönnämnderna beträffande själva uppställningen av personalförteckningen

velat förorda, att tjänsterna upptoges med särskilda

rubriker för olika grupper av befattningshavare på sätt som skedde i personalförteckningen

för sinnessjukhusen.

Kostnader för förslagets genomförande.

Medicinalstyrelsen. Enligt en av medicinalstyrelsen verkställd uppskattning

skulle avlöningen för helt budgetår av den tilltänkta anstaltspersonalen

kunna uppskattas till 218,931 kronor, därav till avlöningar till tjänstemän å

ordinarie stat 139,838 kronor, till arvoden och särskilda ersättningar 7,437

kronor, till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 69,400 kronor samt

till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän 2,256

kronor.

Vid dessa beräkningar har hänsyn icke tagits till de smärre förskjutningar,

som bliva en följd därav att vakanssättning av föreståndersketjänsten av lia

klass av angiven orsak ej kommer att äga rum. Däremot har styrelsen förutsatt,

att husmodern Inez Alme skulle komma att återgå till anställningen

såsom lärarinna.

Omkostnaderna — däri inbegripna jämväl vissa årliga understöd till f. d.

befattningshavare samt utgifterna till statens allmänna fastighetsfond — häva

av styrelsen uppskattats till 176,265 kronor.

Inkomsterna hava samtidigt beräknats till 179,225 kronor, därav i vård
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majds proposition nr 89.

avgifter 120,450 kronor. Statsverkets nettoutgifter för budgetår skulle därigenom

komma att uppgå till 215,971 kronor.

Slutligen har medicinalstyrelsen med hänsyn till att det föreslagna övertagandet

vore avsett att äga rum från och med den 1 januari 1939 ansett, att

en del funktionärer borde anställas redan under sista kvartalet 1938 för att

förbereda övertagandet, bland annat genom utseende av den personal, som

icke på grund av avtalet komme att automatiskt övergå i statstjänst. På

grund härav har styrelsen hemställt, att ett belopp av 10,000 kronor måtte

upptagas för att möjliggöra anställande i mån av behov under sista kvartalet

1938 av överläkare, syssloman, maskinist och möjligen ytterligare en eller

annan befattningshavare.

Yttrande. I förevarande avseende har statskontoret framhållit följande.

Enligt de föreslagna villkoren skulle statsverket inträda i alla föreningen

såsom ägare av anstalten med därtill hörande fast och lös egendom påvilande

skyldigheter i avseende å de delar av anstalten, som övertoges av staten.

Härav följde, att staten komme att övertaga betalningsansvaret för i anstaltsfastigheterna

intecknad gäld, i den mån denna gäld belöpte å de övertagna

fastigheterna. Medicinalstyrelsen hade uppgivit, att föreningens fastigheter

för närvarande vore besvärade av inteckningslån å sammanlagt 381,500 kronor

samt att denna inteckningsbelastning sannolikt under den närmaste tiden

komme att ytterligare ökas.

Därest ■— enligt vad statskontoret förutsatte — fastigheterna efter övertagandet

komme att ingå i den under statens allmänna fastighetsfond upptagna

medicinalstyrelsens delfond, syntes medel för gäldande av ifrågavarande

inteckningslån — i enlighet med grunderna för den ändrade uppställning av

riksstaten, som vore avsedd att genomföras från och med nästkommande

budgetår — böra beredas genom upptagande i riksstaten å kapitalbudgeten

under rubriken Statens allmänna fastighetsfond av ett reservationsanslag

för ändamålet. För den händelse skuldbeloppet med hänsyn till gällande

lånevillkor icke i sin helhet skulle kunna frigöras före den 1 januari 1939,

från och med vilken dag anstalten enligt förslaget skulle övertagas av statsverket,

syntes ränteutgifterna för den del av lånesumman, som komme att

besvära fastigheterna efter nämnda tidpunkt, böra bestridas från den för

nämnda delfond för nästkommande budgetår fastställda inkomst- och utgiftsstaten.

De lån av statsmedel å sammanlagt 310,000 kronor, som anstaltsföreningen

erhållit för byggnadsändamål under budgetåren 1935/1936—1937/1938, syntes

i sammanhang med statens övertagande av anstalten böra avskrivas. För

beredande av medel till nämnda lån, som vore räntefria, hade anslag anvisats

å riksstaten bland utgifter för kapitalökning under rubriken Statens utlåningsfonder:

Fonden för låneunderstöd och täckts av andra statsinkomster än lånemedel.

I enlighet med grunderna för den ändrade riksstatsuppställningen

syntes med hänsyn till att fråga här vore örn skattemedelskapital särskilda

medel å driftbudgeten ej behöva anvisas i samband med lånens avskrivning

i räkenskaperna för nämnda fond. Till avskrivningen syntes emellertid medgivande

böra inhämtas av riksdagen.

Statskontoret har därjämte framhållit, att anslagen till avlöningar och till

omkostnader för den statliga anstalten enligt vedertagna principer borde uppföras

såsom förslagsanslag under femte huvudtiteln. Anslagens storlek har

statskontoret förklarat sig sakna möjlighet att bedöma.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 89.

21

I anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke ordinarie

tjänstemän har statskontoret ansett böra inräknas det belopp, som eventuellt

kunde komma att tillerkännas överläkaren såsom ersättning för måstad bostadsförmån.

Å detta belopp borde självfallet dyrtidstillägg ej utgå.

Beträffande inkomsterna av verksamheten vid anstalten har statskontoret

slutligen framhållit, att dessa — i likhet med vad fallet vore i fråga örn inkomsterna

vid sinnessjukhusen ■— borde redovisas å inkomstsidan av driftbudgeten

i riksstaten under en för ändamålet under rubriken Uppbörd i

statens verksamhet uppförd särskild inkomsttitel.

Departementschefen.

Den utredning, som i ärendet förebragts, ådagalägger, att det för ett

rationellt ordnande av epileptikervården i landet är av stor betydelse, att

Vilhelmsroanstalten övertages av staten och i fortsättningen drives såsom en

statlig sjukvårdsinrättning. Såväl inspektören för sinnesslövården som medicinalstyrelsen

hava övertygande klargjort, att de brister, som känneteckna

sagda vård, ej kunna förutsättas bliva undanröjda annorledes än genom åtgärder

i angivna riktning. I verkligheten lärer också den kraftiga medverkan,

som under de senaste åren från statens sida lämnats till uppförande av tidsenliga

byggnader för förevarande anstalt, vara grundad på den uppfattningen,

att tillgodoseendet av vårdbehovet ifråga är att anse som en det allmännas

angelägenhet.

Den omständigheten att de årliga kostnaderna för en statlig anstalt komma

att överstiga det statsbidrag, som utgår till den nuvarande anstalten från

anslaget till bidrag till epileptikeranstalter, lär i detta sammanhang icke

kunna få bliva avgörande. Därest, såsom jag håller före, anstaltens förstatligande

är motiverat av sakliga hänsjm, bör staten icke undandraga sig att

bära de därav föranledda kostnaderna. Jag tillstyrker alltså, att i anslutning

till det föreliggande förslaget Vilhelmsroanstalten övertages av staten. Efter

min mening kan det därvid icke vara praktiskt, att staten övertager allenast en

del av anstalten och låter ett eller ett par av hemmen upprätthållas av den

nuvarande huvudmannen. Vad angår tidpunkten för statsövertagandet, synes

densamma lämpligen kunna fastställas till den 1 juli 1939. Redan dessförinnan

torde vissa förberedande åtgärder böra vidtagas. I motsats till medicinalstyrelsen

anser jag emellertid dessa åtgärder icke behöva bliva av sådan

beskaffenhet, att de kräva anvisande av särskilda anslagsmedel.

I fråga om de villkor, som böra gälla för statsövertagandet, torde det av

anstaltsstyrelsen framlagda avtalsförslaget i stort sett kunna godtagas. Jämkning

synes böra påkallas allenast i syfte att tillgodose de synpunkter, som av

statskontoret framhållits beträffande punkterna 9 och 11 i förslaget. Vad förstnämnda

punkt angår, lär det sålunda få anses rimligt, att det belopp, som

av föreningen må disponeras till legat eller annan ersättning åt förutvarande

personal i föreningens tjänst, till sin skälighet underkastas prövning av medicinalstyrelsen.

Och i fråga örn föreningens dispositionsrätt beträffande anstalten

och till densamma hörande fast och lös egendom, synes det lämp
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 89.

ligt att närmare precisera innebörden och omfattningen av sagda rätt under

den tid, som förflyter tills staten de facto övertager anstalten. Jag har förvissat

mig örn att svårigheter från föreningens sida icke möta att på ett ur

det allmännas synpunkt tillfredsställande sätt ordna hithörande förhållanden.

Vidkommande därefter frågan örn anstaltens organisation efter

förstatligandet kan jag i huvudsak ansluta mig till det av medicinalstyrelsen

framlagda förslaget. Med hänsyn till att övertagandet enligt min mening

skulle äga rum först från och med ingången av nästa budgetår, lär det icke

böra ifrågakomma att nu taga slutlig ställning till de jämkningsförslag, som

vid remissbehandlingen framkommit. Prövningen kan för närvarande begränsas

att avse de förhållanden, som innefattas i det föreliggande avtalsförslaget,

av innebörd att för staten medföra ekonomiska förpliktelser mot

de nu vid anstalten anställda befattningshavare, som skola övergå i statstjänst.

Förslaget i denna del har från statskontorets och lönenämndernas

sida icke mött några egentliga erinringar. Även jag anser mig kunna biträda

vad medicinalstyrelsen härutinnan föreslagit. Till frågan örn sättet

för regleringen ur budgetteknisk synpunkt av anstalten nu åvilande skulder

torde ställning först senare böra tagas.

Beträffande slutligen spörsmålet örn de med anstaltens drift förenade utgifterna

för avlöningar och omkostnader hava de framlagda beräkningarna

icke givit mig anledning till erinran. Nettoutgifterna hava angivits komma

att något överstiga 200,000 kronor för år.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Majit att med styrelsen för föreningen

Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka träffa avtal, enligt av mig

förordade grunder, örn statens övertagande av anstalten från

och med den 1 juli 1939.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Viking Nilsson.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:342 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående statens övertagande av Vilhelmsro anstalt jör fallandesjuka. a1 i texten
  2. SU 1938:167 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående statens övertagande av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka. s. 1 i texten