Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag

1938-02-11 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:93, Med förslag till lag om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 93.

1

Nr 93.

Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag

till lag om den 1 majs likställande i vissa hänseenden

med allmän helgdag; given Stockholms slott

den 11 februari 1938.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag örn den 1 majs likställande i vissa

hänseenden med allmän helgdag.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 93.

104 38

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 93.

Förslag

till

Lag:

om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag.

Härigenom förordnas som följer:

Vid tillämpning av lag eller särskild författning skall den 1 maj, då denna

dag icke infaller å sön- eller helgdag, vara likställd med allmän helgdag.

Vad sålunda stadgats gäde dock ej med avseende å de föreskrifter, som

i kyrkligt avseende äro meddelade för sön- eller helgdag, ej heller i fråga

örn bestämmelserna i 7 kap. 3 och 4 §§ samt 14 kap. 45 § strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 januari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson,

. Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med övriga departementschefer anmäler chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga angående införande av lagbestämmelser

om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag

samt anför:

Inledning.

Vid åtskilliga tillfällen har frågan om lagstiftningsåtgärder för införande

i vårt land av vissa arbetsfria söckendagar varit föremål för statsmakternas

behandling. I sammanhang därmed har spörsmålet örn indragning av några

kyrkliga helgdagar, närmast såsom ersättning för de ur arbetssynpunkt förlorad

e söckendagarna, tagits under övervägande.

Innan redogörelse lämnas för vad i sådant hänseende huvudsakligen förekommit,

må omnämnas, att det nuvarande antalet helgdagar i ''vårt land är

bestämt genom förordningen den 4 november 1772. Av helgdagarna infalla

vissa alltid å söndag, medan andra ej med nödvändighet eller aldrig infalla

å söndag. Till den senare gruppen höra nyårsdagen, trettondagen, Marie

bebådelsedag, långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, annandag

pingst, midsommardagen, juldagen och annandag jul.

Historik.

Vid 1915 års riksdag hemställdes i en motion (II: 125), att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning och förslag angående införande

i vårt land av bestämmelser om helgdagar utan kyrklig karaktär i

syfte att bereda särskilt den å kontor samt i handelsbutiker och fabriker

sysselsatta delen av befolkningen tillfälle till vila och rekreation under den

ljusa och varma årstiden. -- Lagutskottet (uti. nr 24) gav sin anslutning till

motionens syfte och erinrade i detta sammanhang, att alltjämt endast ett jämförelsevis

ringa antal personer åtnjöte förmånen av semesterledighet. Därest

med hänsyn till vissa betänkligheter av national- och privatekonomisk natur

en ökning av de arbetsfria dagarnas antal icke läte sig genomföras, syntes

det utskottet böra tagas under övervägande, huruvida icke nämnda syfte

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

kunde nås genom att samtidigt med införandet av arbetsfri vardagar, förlagda

till sommaren, avlysa ett par av de kyrkliga helgdagar, som infölle

under en i rekreationskänseende mindre lämplig årstid. — På förslag av

utskottet beslöt riksdagen härefter avlåta skrivelse till Kungl. Majit (nr 125)

i huvudsaklig överensstämmelse med den i motionen gjorda hemställan.

Över riksdagens skrivelse avgåvos utlåtanden av Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i samtliga län, domkapitlen, Stockholms stads konsistorium

samt socialstyrelsen. Ärendet överlämnades därefter till arbetstidskommittén.

Skrivelsen slutbehandlades sedermera, på sätt framgår i det följande,

år 1931.

Vid 1924 års riksdag yrkades i en motion (I: 20), att riksdagen måtte uttala

sig för allhelgonadagens upptagande såsom kyrklig eller borgerlig helgdag

samt hos Kungl. Majit anhålla örn därför erforderliga åtgärder. Efter

hemställan av första lagutskottet (uti. nr 11), som bland annat hänvisade till

1915 års riksdagsskrivelse, blev motionen avslagen av kamrarna.

I skrivelse den 16 april 1926 hemställde generalpoststyrelsen, att Kungl. Majit

ville vidtaga åtgärder för att den 1 maj, då denna dag infölle å söckendag,

måtte göras till en arbetsfri dag utan kyrklig karaktär. Generalpoststyrelsen

anförde därvid, bland annat:

Den 1 maj hade alltmer kommit att betraktas som en arbetsfri dag. Inom

åtskilliga verksamhetsområden hade arbetet denna dag helt inställts eller i

hög grad inskränkts. Dessa driftsinskränkningar hade utövat inverkan även

på poströrelsen, och behovet av postanorduingarnas tillgänglighet kunde

icke anses vara lika stort den 1 maj som under vanliga söckendagar. Då

emellertid banker, affärskontor och varuhus i någon, örn ock begränsad,

omfattning uppehölle verksamheten den 1 maj, hade generalpoststyrelsen

icke ansett sig kunna bestämma någon allmän inskränkning i postverkets

verksamhet. Pissa lokala inskränkningar i poströrelsen hade dock kunnat

företagas. Liksom postverket torde även åtskilliga andra statliga institutioner

samt kommunala och sådana privata företag, som icke själva inställde

driften, erfara en mer eller mindre stark inverkan av inskränkningarna i den

allmänna verksamheten den 1 maj, varför även för dessas vidkommande

arbetet skulle utan olägenhet kunna, där så icke redan skett, begränsas eller

helt inställas. Det kunde med skäl ifrågasättas, huruvida det icke ur såväl

allmänt ekonomiska som samhälleliga synpunkter vore lämpligt, att den 1

maj gjordes till en arbetsfri dag utan kyrklig karaktär, en borgerlig helgdag

— för vilken samma inskränkningar i fråga örn arbetet skulle gälla som för

sön- och helgdagar — möjligen i utbyte mot någon kyrklig helgdag. Gjordes

ett sådant utbyte, skulle den ifrågasatta anordningen icke innebära någon

minskning i antalet arbetsdagar för år utan skulle, då arbetet redan nu i

stor utsträckning läge nere den 1 maj, tvärtom medföra en ökning i antalet

effektiva arbetsdagar. Generalpoststyrelsen ansåge sig emellertid icke böra

ingå på frågan, huruvida ett dylikt utbyte borde ske eller örn den 1 maj

såsom en borgerlig helgdag borde utgöra en ökning i antalet arbetsfria

dagar.

I skrivelse den 27 april 1926 föreslog kamreraren J. W. Wahlström i

Stockholm, att utredning måtte verkställas rörande, bland annat, inrättandet

av fem s. k. borgerliga helgdagar (ingen dock å den 1 maj), likställda med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 93. 5

söndagar men utan kyrklig eller religiös karaktär, i stället för fem av de

nuvarande helgdagarna.

Efter remiss avgåvos utlåtanden över såväl generalpoststyrelsens som

Wahlströms skrivelser av ett antal myndigheter och sammanslutningar. Beträffande

Wahlströms förslag örn utredning avgåvos såväl tillstyrkande som

avstyrkande utlåtanden. Vad angår generalpoststyrelsens förslag tillstyrktes

detsamma av socialstyrelsen, järnvägsstyrelsen, landsorganisationen och

svenska bankmannaföreningen. Förslaget avstyrktes däremot äv väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivarnes

centralförbund och Sveriges allmänna lantbrukssällskap. Telegrafstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen togo icke bestämd ställning till förslaget.

Ur yttrandena rörande generalpoststyrelsens förslag må återgivas följande.

Socialstyrelsen anförde, bland annat:

Den 1 maj hade huvudsakligen erhållit karaktär av speciellt arbetarnas

fridag. Genom frivilliga överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetare

vore den 1 maj arbetsfri dag för det stora flertalet arbetare inom industri

och hantverk, däri inberäknat transport- och byggnadsarbete, samt i viss

omfattning även inom jordbruket. Såsom en följd härav plägade jämväl

åtskilliga andra grupper av arbetstagare erhålla ledighet nämnda dag. Ett

genomförande av den föreslagna reformen skulle därför i stort sett knappast

utgöra annat än ett stadfästande av hittillsvarande praxis. Vid sådant förhållande

torde för näringslivet i allmänhet införandet av allmän fridag den

1 maj icke medföra några egentliga olägenheter. Endast vad jordbruket

anginge syntes under vissa omständigheter en dylik lediglietsdag vara mindre

lämplig. Beaktas finge emellertid, att det uppenbarligen icke kunde vara

fråga örn att den åsyftade fridagen skulle, såsom generalpoststyrelsen torde

åsyftat, i alla hänseenden likställas med sön- och helgdagar. Sålunda syntes

det icke lämpligt, att stadgandet i 7 kap. 3 § strafflagen örn straff för arbete,

vilket stadgande tillkommit av skäl, som ägde samband med religionen,

skulle utsträckas att gälla även arbete, som förrättades den 1 maj. Ej heller

torde 4 § i samma kapitel (vari stadgas, att det skall anses såsom försvårande

omständighet, örn någon begår brott å sabbatstid) skäligen böra avse

brott, som förövades den 1 maj. Något hinder för arbetsgivare och arbetare

att träffa avtal örn utförande av arbete denna dag skulle givetvis icke föreligga.

De befarade olägenheterna för jordbruket syntes härigenom vara i

det väsentligaste undanröjda.

Järnvägsstyrelsen yttrade, att ledighet den 1 maj brukat beredas personalen

i all den utsträckning, som varit för tjänstens och trafikanternas berättigade

krav möjligt. Ledigheten hade ej behövt intjänas senare genom

motsvarande tjänstetid. För en borgerlig helgdag den 1 maj skulle givetvis

beträffande tralikverken gälla endast samma inskränkningar i arbetet som

vanligen gällde för sön- och helgdagar. Skillnaden mellan den arbetseffekt,

som nu kunde utvinnas av den 1 maj, och den som skulle erhållas, örn

dagen komme att jämställas med vanlig helgdag, vore ringa. Den av generalpoststyrelsen

föreslagna åtgärden vore därjämte ägnad att bringa reda i de

nu något svävande arbets- och tjänstgöringsförhållandena den 1 maj. Järnvägsstyrelsen

såge emellertid helst, att utbyte gjordes mot någon kyrklig

helgdag, som kunde göras till vardag. — Landsorganisationen i Sverige an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 93.

förde, att genom bestämmelser i kollektivavtal den 1 maj redan torde vara

fridag i Sverige för praktiskt taget alla arbetare inom industri och hantverk,

vari inräknades transport- och byggnadsarbete. Som en följd därav erhölle

i viss utsträckning även andra löntagargrupper såsom kontorspersonal m. fl.

ledigt den 1 maj. Sådan ledighet tillämpades även i icke ringa omfattning

för jordbruksarbetare och dessa närstående. Inställandet av arbetet på angivna

arbetsområden medförde, att verksamheten i viss mån inskränktes och

avstannade även inom de områden, där särskilda överenskommelser om

ledighet ej vore träffade. Några större olägenheter syntes därför ej kunna

uppstå, örn den 1 maj gjordes till allmän fridag. Emellertid kunde det

tänkas, att arbetsledighet den 1 maj för sådana grupper arbetare, som nu

ej hade sådan ledighet, icke kunde genomföras, utan att arbetskonflikter

uppstode. Arbetskonflikter skulle även med all säkerhet utbryta, örn arbetsgivare

försökte inskränka ledigheten den 1 maj, där sådan nu vore genomförd.

Arbetarna fäste nämligen mycket stort avseende vid att nämnda dag

vore fridag. Ur arbetsfredssynpunkt kunde det därför vara motiverat att

genom lagstiftning fastställa den 1 maj såsom allmän fridag. Detta spörsmål

borde emellertid behandlas fristående och ej sammankopplas med frågan

örn avskaffande eller förflyttning av de s. k. lätthelgdagarna. — Svenska

bankmannaföreningen förklarade, att åtgärden att giva den 1 maj laglig karaktär

av helgdag endast skulle legalisera ett redan allmänt förekommande sakförhållande.

— Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhöll, att något motiv, varför

den 1 maj skulle vara fridag, icke anförts. Motivet för dagens arbetsfrihet

borde vara avgörande, ej utbildad praxis. Årstidens olämplighet och

närheten till de stora helgerna påsk och pingst utgjorde vidare bestämda

skäl mot den av generalpoststyrelsen föreslagna åtgärden. — Svenska arbetsgivareföreningen

ansåg, att bestämmelserna i 7 kap. 3 § strafflagen icke borde

utsträckas att gälla en dag, som icke hade någon religiös prägel. För övrigt

förelåge det icke något behov av laglig reglering på ifrågavarande område.

I de flesta kollektivavtal för viktigare industrigrenar funnes införd bestämmelse,

att den 1 maj vore fridag. Även i de fall, då bestämmelse i kollektivavtal

ej funnes, medgåves arbetarna i stor utsträckning ledighet nämnda

dag. Skulle förslaget genomföras, borde karaktären av helgdag för någon

av de nuvarande fristående helgdagarna upphävas, enär den lagligen tillåtna

produktionstiden redan vore så inskränkt, att ytterligare minskning av densamma

ej borde ske. — Svenska lantarbetsgivarnes centralförening anförde,

att den 1 maj icke förekomme såsom ledighetsdag vid det mindre och medelstora

jordbruket, som kvantitativt betydde mest, och endast i viss utsträckning

vid det större jordbruket. Den ringa förekomsten av den 1 maj som

ledighetsdag vid jordbruket vore helt naturlig, då dagen vore betydelsefull

som arbetsdag. Tiden kring nämnda dag sammanfölle nämligen med den

för jordbruket så viktiga och arbetskrävande vårsådden. Borttagandet vid

denna tid av en arbetsdag medförde i de flesta fall försening av sådden

med åtföljande försening av växtligheten och risk för minskat skördeutbyte.

— I huvudsak enahanda synpunkter anfördes av Sveriges allmänna lantbruks
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majis proposition nr 93.

sällskap, som tilläde, att, därest någon helgdag i utbyte skulle indragas,

Marie bebådelsedag borde väljas, som ur jordbrukssynpunkt vore skäligen

betydelselös. — Telegrafstyrelsen förklarade, att, därest det funnes lämpligt

att meddela allmän bestämmelse örn att viss eller vissa dagar av året skulle

vara arbetsfria utan kyrklig karaktär, styrelsen icke hade något att erinra

däremot, då det för telegrafverket icke syntes komma att medföra nämnvärd

olägenhet eller kostnad. — Vattenfallsstyrelsen slutligen anförde, att för den

händelse den 1 maj gjordes till arbetsfri dag, någon kyrklig helgdag i stället

borde indragas. Det vore vidare önskvärt, att under de år, då den 1 maj

icke infälle å lördag, söndag eller måndag, motsvarande arbetsfria dag förskötes

till den närmast efter den 1 maj liggande måndagen eller lördagen.

Det borde emellertid jämväl tagas i övervägande att förlägga den arbetsfria

dagen till sådan tid av året, att semester för arbetare lämpligen kunde anordnas

i omedelbart sammanhang med ifrågavarande dag. Vid en lagstiftning

i ämnet borde statsmakterna icke känna sig alltför mycket bundna av

den för närvarande inom vissa befolkningsgrupper rådande seden att inställa

arbetet den 1 maj, då denna sed vore långt ifrån allmän och möjligen icke

skulle komma att bestå för framtiden.

Genom lag den 12 juni 1931 (nr 288) infördes i 5 § lagen den 29 juni

1912 om arbetarskydd en bestämmelse av innehåll, att åt arbetare, som utan

avsevärt uppehåll användes till arbete året runt och varit anställd hos arbetsgivaren

eller företaget någon längre tid, bör, i allmänhet under den varmare

årstiden, beredas semesterledighet under minst fyra söckendagar, vilken

ledighet i regel bör vara sammanhängande och förlagd i omedelbar anslutning

till sön- eller helgdag. I den proposition (nr 40) till 1931 års riksdag,

som låg till grund för denna lagändring, framhöll föredragande departementschefen,

statsrådet Larsson, att genom den föreslagna bestämmelsen örn

arbetarsemester det syftemål, som legat till grund för 1915 års riksdagsskrivelse,

syntes vara i väsentlig mån tillgodosett, varför han ej ansett vidare

åtgärd böra vidtagas i anledning av skrivelsen.

Vid 1934 års riksdag hemställdes i en motion (II: 298) örn utredning angående

införande i Sverige av motsvarighet till Englands »bank liolidays»

och Tysklands »Bankfeiertage». Motionen behandlades av andra lagutskottet,

som inhämtade yttrande över densamma från svenska bankföreningen,

svenska bankmannaföreningen och Sveriges köpmannaförbund. Därvid anfördes,

bland annat, av bankmannaföreningen, att, enär huvudparten av kalenderhelgdagarna

vore samlad inom den mörkaste tiden av året, då arbetstagarna

sällan hade möjlighet att effektivt utnyttja dem, det vore ett rimligt

önskemål, att ett antal extra helgdagar gjordes obligatoriska och inplacerades

på helgfria eller eljest lämpliga delar av året. Följande dagar föreslogos,

nämligen den 1 maj, som redan i stor utsträckning accepterats som

helt eller delvis arbetsfri dag inom näringslivet liksom inom skolan, första

helgfria måndagen efter den 15 juli, andra måndagen i oktober, påskafton

och midsommarafton. Andra lagutskottet erinrade i utlåtande (nr 16) över

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 93.

motionen därom, att förefintliga strävanden att bereda allt bredare lager av

vårt folk utsträckt ledighet vid helger i viss mån försvårades av särskilda

stadgande!! i svensk lagstiftning angående bestämd tid för företagande av

rättshandlingar inom affärslivet. — På hemställan av utskottet anhöll riksdagen

i skrivelse den 7 april 1934, nr 134, att Kungl. Maj.t ville låta verkställa

utredning rörande lämpligheten av en sådan ändring i gällande lagstiftning

rörande bestämd tid för utförande av vissa rättshandlingar inom

affärslivet, att hinder ej mötte att hålla bankerna stängda påskafton, midsommarafton

och julafton, då dessa dagar infölle å söckendag, samt möjligen

ytterligare någon helgfri dag i anslutning till söndag under den senare

hälften av året.

I anledning av riksdagens skrivelse utarbetades en promemoria inom

justitiedepartementet jämte utkast till bestämmelser i ämnet. Enligt dessa

skulle dels i 72 § växellagen och 55 § checklagen införas stadganden, att

påskafton, midsommarafton, andra lördagen i november och julafton vore

likställda med allmän helgdag enligt sagda lagar, dels ock 2 § lagen om beräkning

av lagstadgad tid så ändras, att vad där funnes stadgat örn fatalietids

infallande å söndag eller annan allmän helgdag komme att avse jämväl

nyssnämnda fyra dagar. Över promemorian och lagutkasten avgåvos efter

remiss utlåtanden av fullmäktige i riksbanken, svenska bankföreningen,

svenska bankmannaföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

handelskamrarna i riket, kommerskollegium, Överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser samt hovrätterna. Beträffande förslagets huvudgrunder

gjorde sig delade meningar gällande. Tanken att genom en lagstiftning

efter angivna linjer bereda möjlighet för införande av vissa arbetsfri

dagar vann dock anslutning i flertalet utlåtanden. I fråga örn valet av

fridagar avgåvos gensagor huvudsakligen allenast mot förslaget att göra

andra lördagen i november till fridag. I åtskilliga utlåtanden ifrågasattes,

att i stället den 1 maj skulle erhålla karaktär av fridag, vilket nämnda dag

på grund av praxis i stor utsträckning redan nu vore. I sådan riktning uttalade

sig länsstyrelserna i Blekinge, Hallands, Örebro och Västmanlands

län samt Östergötlands och Södermanlands läns handelskammare. Länsstyrelsen

i Hallands län yttrade, bland annat, att just en sådan dag som

den 1 maj, örn vilken sedvänjan redan i stor utsträckning samlat sig, syntes

ägnad att frigöras från de nyss omnämnda lagliga tidsbestämmelserna. Att

den infölle under årets förra del, som redan inbegrepe ett flertal helgdagar,

vore av underordnad betydelse, enär det endast gällde att på ifrågavarande

rättshandlingar tillämpa en i övrigt vad denna dag anginge redan

rotfäst sed.

Genom proposition (nr 127) framlades för 1935 års riksdag förslag om de

i nyssnämnda promemoria omförmälda ändringarna i växel- och checklagarna

samt lagen örn beräkning av lagstadgad tid, dock endast såvitt angick påskafton,

midsommarafton och julafton.

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

erinrade dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majlis proposition nr 93.

Schlyter, bland annat, att enligt de förslag till lagstiftningsåtgärder för införande

av vissa arbetsfria dagar, som före år 1934 varit föremål för statsmakternas

behandling, fridagarna skulle få karaktär av allmänna helgdagar

och sålunda bliva obligatoriska. Mot dessa förslag hade yppats betänkligheter

ur ekonomisk synpunkt, och det hade framhållits, att en lagstiftning

på området icke borde föregå sedvänjan. 1934 års riksdags förslag hade

däremot närmast avsett blott att möjliggöra ett inställande av bankernas

verksamhet å vissa dagar, då affärsverksamheten redan nu sedvanemässigt i

avsevärd omfattning läge nere. Departementschefen ansåg, att befogade invändningar

icke borde kunna göras mot en lagstiftning av sist angivna innebörd,

vilken allenast åsyftade att underlätta vidmakthållandet och utsträckt

tillämpning på frivillighetens väg av en redan ganska allmänt utbredd sedvänja.

Då den föreslagna lagstiftningen inskränkts till att avse påskafton,

midsommarafton och julafton, ansågs indragning av någon av de nuvarande

allmänna helgdagarna icke motiverad.

De i propositionen framlagda förslagen godkändes på hemställan av andra

lagutskottet (utlåtande nr 21) av riksdagen. Författningar i ämnet utfärdades

den 12 april 1935 (Sv. förf.-saml. 98—100).

Sedermera har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 20 december 1935 (nr

616) förordnat, att utan hinder av tidigare av Kungl. Majit meddelade föreskrifter,

statsmyndigheterna må, örn och i den mån så finnes kunna ske,

å påskafton, midsommarafton och julafton inställa öppethållandet av sina

tjänstelokaler eller myndigheterna eljest åliggande mottagning för allmänheten.

I skrivelse den 1 februari 1937 har statstjänarnas centralorganisation hemställt,

att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för att den 1 maj, då denna

dag inträffade å söckendag, måtte ifråga örn statsmyndigheternas öppethållande

av tjänstelokaler m. m. bliva likställd med påskafton, midsommarafton och

julafton.

I förevarande sammanhang må jämväl omnämnas, att vid 1937 års riksdag

motioner väcktes angående ändring i strafflagens bestämmelser örn

sabbatsbrott. På förslag av första lagutskottet (utlåtande nr 46) beslöt riksdagen

att i skrivelse (nr 279) till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

ville låta verkställa utredning angående en revision av stadgandena i 7 kap.

3 och 4 §§ strafflagen och vad därmed kunde äga samband samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Denna

riksdagens framställning är föremål för utredning inom justitiedepartementet.

Bestämmelser i kollektivavtalen.

Beträffande verksamhetsgrenar, för vilka kollektivavtal ingåtts i vårt land,

gäller nästan undantagslöst, att bestämmelser intagits i avtalen örn ledighet

den 1 maj. I det övervägande flertalet avtal gäller ledigheten hela dagen

— med en eller annan inskränkning för kontinuerlig drift m. m. Med an
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. ''Maj:ts proposition nr 93.

ledning av vad som anförts i yttranden från lantarbetsgivarkåll över generalpoststyrelsens

framställning år 1926 må erinras, att enligt riksavtalet för

jordbruket alla arbetare, som icke äro förhindrade av djurskötsel, äro lediga

den 1 maj. — I några avtal, huvudsakligen inom tryckeribranschen, föreskrives,

att arbetet skall upphöra kl. 12, 1 eller 2 på dagen.

Bestämmelser i utländsk rätt.

I fråga örn bestämmelser angående helgdagar och andra legala fridagar

i vissa främmande länder må omnämnas följande.

I Danmark finnas 9 helgdagar, vilka ej med nödvändighet eller aldrig

infalla å söndag. Av dessa helgdagar sakna skärtorsdag och en botdag motsvarighet

i Sverige. Den danska växellagen av den 23 mars 1932 innehåller

i § 72 första och andra styckena bestämmelser, att krav å betalning för

växel må framställas, protest upptagas m. m. endast å söckendag och alltså

ej ‘l lagbestämd helgdag. I samma paragrafs tredje stycke stadgas därjämte,

att »Grundlovsdagen» — den 5 juni — är att likställa med de lagbestämda

helgdagarna såvitt angår växelrättsliga handlingars företagande. Danska

checklagen innehåller motsvarande bestämmelser med avseende å check. I

en lag av den 7 augusti 1922 givas bestämmelser »örn den offentlige Fred

paa Folkekirkens Helligdage samt Grundlovsdagen». Däri föreskrives, bland

annat, i § 1 som huvudregel, att arbeten, som kunna störa helgfriden,

äro förbjudna. Kringkörning av varor m. m. är förbjudet från kl. 10 f. m.

Enligt § 2 a) äro sammanträden, som kunna förorsaka störande buller, å

offentliga lokaler förbjudna mellan kl. 9 f. m. och 4 e. m. § 2 c) föreskriver,

att offentliga förrättningar icke skola hållas utan tvingande nödvändighet.

I § 6 meddelas vissa särskilda bestämmelser örn kringförande av matvaror

och blommor. Enligt § 7 skola, örn »Grundlovsdagen» infaller å söckendag,

bestämmelserna i § 1, § 2 a) oell c) samt § 6 äga tillämpning från kl. 12

middagen.

I Norge uppgår antalet helgdagar, vilka ej med nödvändighet eller aldrig

infalla a söndag, likaledes till 9. Jämväl i Norge äro skärtorsdag och en

botdag helgdagar. Norska växellagen den 27 maj 1932 innehåller i § 72

första och andra styckena samma bestämmelser som motsvarande lagrum i

den danska växellagen. Den norska lagen stadgar vidare i tredje stycket

av samma paragraf, att som helgdag anses »i denne förbindelse» också den

17 maj. Norska checklagen innehåller motsvarande stadganden beträffande

check.

Finland har samma helgdagar som Sverige. Finska växellagen den 14 juli

1932, som i § 72 första och andra styckena innehåller bestämmelser av enahanda

innebörd som motsvarande lagrum i de danska och norska växellagarna,

stadgar i tredje stycket av samma paragraf, att vad i paragrafen sägs örn

allmän helgdag skall tillämpas jämväl beträffande »sjiilvständighetsdagen» —

den 6 december. 55 § i finska checklagen den 14 juli 1932 innehåller motsvarande

stadganden beträffande check.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 93.

I förevarande sammanhang må anmärkas, att de danska, norska och finska

växel- och checklagarna — liksom de svenska växel- och checklagarna den

13 maj 1932 — tillkommit efter internationellt samarbete, vilket resulterat i

ett flertal den 7 juni 1930 och den 19 mars 1931 dagtecknade konventioner.

Enligt bilaga II till konventionen örn gemensom växellag art. 18 äger envar

av de fördragsslutande staterna föreskriva, att i fråga örn växels uppvisande

till godkännande eller betalning och andra åtgärder med avseende å växel

vissa söckendagar skola likställas med helgdagar, och i bilaga II till konventionen

örn gemensom checklag art. 27 har motsvarande befogenhet tillförsäkrats

i fråga örn checks uppvisande till betalning och andra åtgärder

med avseende å check.

I finsk lagstiftning finnas även vissa bestämmelser, som hava avseende

just å den 1 maj. I lagen den 8 december 1934 angående arbetsförhållandena

inom handelsrörelser och å kontor stadgas som huvudregel,

att arbetare ej må hållas i arbete under kyrklig helgdag, på självständighetsdagen

eller den 1 maj. Lagen den 8 december 1934 örn tiden för

öppethållande av handels- och särskilda andra rörelser samt affärskontor

innehåller den huvudbestämmelsen, att butik, nederlag, rakstuga och frisersalong

ävensom annan med dem jämförlig rörelse samt affärskontor böra

hållas stängda på söndagar, kyrkliga högtidsdagar, självständighetsdagen och

den 1 maj.

I England finnas med undantag av långfredagen och juldagen inga andra

helgdagar än sådana, som sammanfalla med söndagar. Annandag påsk, annandag

pingst, första måndagen i augusti och annandag jul utgöra s. k. bank

holidays; infaller annandag jul på en söndag, är den därpå följande måndagen

bank holiday. Beträffande innebörden av detta begrepp gäller, bland

annat, att åtgärder med avseende å växlar, som eljest skulle hava vidtagits å

en bank holiday, få med laga verkan företagas nästföljande söckendag samt

att ingen kan tvingas att på en bank holiday verkställa någon betalning

eller eljest företaga någon handling, som han icke kunnat tvingas att vidtaga

långfredagen eller juldagen. Bank holidays betraktas såsom allmänna

ledighetsdagar inom vissa verk och inrättningar samt hava i viss utsträckning

gjorts till obligatoriska fridagar inom industrien. — Bank holidays finnas

även i Skottland och Irland.

I Tyskland har den 27 februari 1934 utfärdats en lag örn helgdagar, enligt

vilken den 1 maj är tyska folkets nationella högtidsdag med helgdags

karaktär. Förutom denna högtidsdag och söndagarna skola enligt samma

lag finnas 9 helgdagar.

Slutligen må omnämnas, att den 1 maj i ett flertal länder i Europa firas

— i allmänhet på grund av sedvänja men i några fall jämväl enligt lag —

såsom en arbetets högtids- eller helgdag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition nr 93.

Departementspromemoria i ämnet.

Promemorian med lagutkast.

Inom socialdepartementet har under hösten 1937 upprättats en »promemoria

angående införande av lagbestämmelser rörande den 1 maj såsom

arbetsfri dag», vari redogörelse — av i huvudsak samma innehåll som den

av mig i det föregående avgivna — lämnats rörande tidigare behandling av

frågan om införande i vårt land av arbetsfria söckendagar, örn bestämmelser

i gällande kollektivavtal angående ledighet den 1 maj samt rörande helgdagar

och andra legala fridagar i vissa främmande länder.

I promemorian erinrades därefter bland annat därom, att 1935 års lagstiftning

ingalunda innebar, att de i densamma avsedda tre dagarna skulle

erhålla allmän karaktär av helgdagar eller att arbetsvila å dem som regel

skulle vara obligatorisk. Då fråga örn införande av obligatoriskt arbetsfria

dagar utöver redan nu förefintliga sön- och helgdagar tidigare varit föremål

för övervägande, hade betänkligheter anförts särskilt med hänsyn till de

verkningar av ekonomisk natur, som en lagstiftning av sådant innehåll skulle

medföra. Därvid hade jämväl särskilt framhållits, att en lagstiftning på

området icke borde föregå sedvänjan. På grund av sedvänja syntes numera

en dag — den 1 maj — hava erhållit karaktär av allmän ledighetsdag.

Erinran gjordes om innehållet i gällande kollektivavtal. Den uppfattningen,

att den 1 maj skulle vara ledighetsdag, gjorde sig emellertid numera gällande

inom vida kretsar av vårt folk långt utanför deras led, vilka hade sitt arbete

reglerat av kollektivavtal.

I promemorian anfördes .vidare, att, med hänsyn till ifrågavarande sedvänja,

tiden nu syntes vara inne att förläna den 1 maj karaktär av obligatoriskt

arbetsfri dag i samma utsträckning, som för närvarande vore förhållandet

i fråga örn sön- och helgdagar. Den 1 maj skulle emellertid icke

— örn dagen ej infölle å sön- eller helgdag — i något hänseende erhålla

kyrklig karaktär. Ej heller skulle — under enahanda förutsättning — å den

1 maj bliva tillämpliga straffbestämmelserna i 7 kap. 3 § strafflagen i fråga

om idkande av hantverk eller annat arbete å sabbatstid (tiden emellan

kl. 6 örn morgonen och kl. 9 örn aftonen å sön- och högtidsdag) eller i

4 § av samma kapitel, enligt vilket lagrum den omständigheten, att ett brott

förövats å sabbatstid, skulle anses såsom försvårande.

Att lagbestämmelser om den 1 majs likställande med sön- och helgdagar

skulle vara ägnade att medföra nationalekonomisk förlust av någon betydenhet

syntes, enligt vad i promemorian anfördes, icke med fog kunna sägas,

enär den 1 maj redan nu i mycket stor utsträckning vore arbetsfri. Av

samma skäl syntes anledning icke föreligga att i förevarande sammanhang

upptaga till övervägande frågan örn indragning av någon av de nuvarande

allmänna helgdagarna.

Det likställande av den 1 maj med söndagar och andra allmänna helgdagar,

som sålunda vore avsett, syntes kunna vinnas genom införande av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 93.

en lagbestämmelse, enligt vilken som huvudregel skulle gälla, att vid tilllämpning

av lag eller särskild författning den 1 maj skulle vara likställd

med allmän helgdag. Yad sålunda föreskrivits skulle emellertid, utan så

vore att den 1 maj infölle å sön- eller helgdag, icke gälla med avseende å

de föreskrifter, som i kyrkligt hänseende vore meddelade för sådan dag,

eller i fråga örn bestämmelserna i 7 kap. 3 och 4 §§ strafflagen.

Vid promemorian fanns fogat ett »utkast till lag örn den 1 majs likställande

i vissa hänseenden med allmän helgdag», avfattat i överensstämmelse

med vad nyss anförts. Enligt utkastet skulle lagen träda i kraft den

1 januari 1939.

Över promemorian och lagutkastet hava efter remiss utlåtanden avgivits

av Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Jönköpings,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs

och Västerbottens län, kommerskollegium, socialstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt domänstyrelsen. Länsstyrelsen i Uppsala län har

vid sitt utlåtande fogat yttranden från Uppsala läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott och Upplands köpmannaförbund. Vid kommerskollegiums

utlåtande hava fogats yttranden av liandelskamrarna i riket, Sveriges industriförbund,

Sveriges redareförening och Sveriges allmänna sjöfartsförening.

Yttranden över promemorian och lagutkastet hava vidare avgivits av

fullmäktige i riksbanken, svenska bankföreningen, landsorganisationen i

Sverige, riksförbundet landsbygdens folk (B. L. E.), svenska arbetsgivareföreningen,

svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund,

kooperativa förbundet samt de anställdas centralorganisation (Daco).

Kemissvaren.

Det föreliggande förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av Överståthållarämbetet, fem länsstyrelser (i Malmöhus, Göteborgs och

Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs och Västerbottens län), socialstyrelsen,

kommerskollegium, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, domänstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, fullmäktige i riksbanken, landsorganisationen,

kooperativa förbundet och tre handelskamrar (Gotlands, Smålands

och Blekinge samt Norrbottens och Västerbottens läns).

I de av nu nämnda myndigheter och sammanslutningar avgivna yttranden,

vari frågan diskuterats, har anförts, bland annat:

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det förhållandet, att arbetsfrihet eller

åtminstone avsevärd arbetsinskränkning råder inom stora områden den 1 maj,

innefatta avgörande skäl att taga steget fullt ut och göra dagen till lagstadgad

arbetsfri dag. — Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Gotlands handelskammare

framhålla, att förslaget legaliserar en förut inom stora grupper av

befolkningen gängse praxis och att några olägenheter därav icke synas uppkomma.

— Socialstyrelsen och landsorganisationen åberopa innehållet i sina

i det föregående återgivna yttranden över generalpoststyrelsens framställning

av år 1926. Landsorganisationen betonar, att genom förslaget en hävd
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 93.

vunnen ordning lagfästes, varigenom ett bland vårt lands arbetare sedan

länge förfäktat önskemål förverkligas. — Kooperativa förbundet förklarar, att

den 1 maj sedan många år varit arbetsfri helgdag vid förbundets industriföretag

och övriga rörelse. De till förbundet anslutna konsumtionsföreningarna

hade vid sitt ställningstagande i fråga örn stängning nämnda dag

varit nödgade att taga hänsyn till de allmänna förhållanden, som rådde

inom deras verksamhetsområden. Ehuru de icke torde hava haft några

principiella invändningar mot att jämställa den 1 maj med sön- eller helgdag,

hade de dock av praktiska skäl sett sig nödsakade att betrakta dagen

såsom endast halv fridag. — Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare

yttrar, bland annat:

Den 1 maj hade numera, särskilt inom arbetarvärlden, erhållit karaktär

av allmän ledighetsdag. Även inom de verksamhetsområden, som handelskammaren

särskilt hade att beakta, nämligen handeln och näringslivet i

övrigt, förekomme ledighet den 1 maj i betydande utsträckning. I och för

sig syntes emellertid anförda förhållanden knappast böra föranleda därtill,

att den 1 maj lagreglerades såsom ledighetsdag. Utan tvivel torde också

den därav följande bestämmelsen örn butikstängning komma att i viss mån

menligt inverka på handelsavsättningen. Den omständigheten att stora

grupper av befolkningen åtnjöte ledighet nämnda dag torde nämligen hava

bidragit till att göra den 1 maj till en god omsättningsdag för ole öppna

affärerna. De anförda synpunkterna vore emellertid icke av den beskaffenhet,

att de motiverade ett avstyrkande av nu föreliggande förslag. Såsom

en betydande vinst med den nu föreslagna anordningen ville handelskammaren

framhålla, hurusom lagregleringen befrämjade enhetlighet, varjämte

åtgärden finge anses ägnad att försvaga den politiska karaktär, som den 1

maj för närvarande hade.

Telegrafstyrelsen, Skånes handelskammare, handelskammaren för Örebro

och Västmanlands län samt riksförbundet landsbygdens folk hava förklarat,

att de icke ville motsätta sig förslaget.

Skånes handelskammare anför, att uppfattningen örn den 1 maj som en

folklig festdag torde sammanhänga ej blott därmed, att den för arbetarklassen

utgjorde en manifestation å dess solidaritet, utan djupare sett lika

mycket och kanske mer därmed, att den 1 maj såsom vårmånadens första

dag traditionellt och allmänt betraktades som vårens inbrott. Så fast rotad

som denna uppfattning vore, torde det med visshet kunna antagas, att den

pågående utvecklingen att genom frivilliga avtal göra den 1 maj till fridag

komrne att fortsätta. Vid sådant förhållande torde det endast vara en tidsfråga,

när en fullt utbildad sedvänja i här berörda avseende förelåge. Förslaget

kunde sålunda närmast karakteriseras som en antecipering av en

emotsedd utveckling. — Handelskammaren för Orebro och Västmanlands län

förklarar, att förslagets genomförande ej torde komma att medföra några

större ekonomiska nackdelar för vårt näringsliv. — B. L. F. anför, att något

verkligt trängande behov av lagstiftning på detta område knappast synes

föreligga, då rådande sedvänja redan förlänat dagen karaktär av allmän

ledighetsdag. Skulle en lag komma till stånd, borde allt beaktande ägnas

åt dess verkningar för jordbrukets del. Våren vore jordbrukets brådaste

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 93.

tid, ty då skulle på en jämförelsevis kort men intensivt utnyttjad tid såningsarbetena

utföras. Det vore då angeläget, att arbetet icke bleve alltför

mycket sönderstyckat av ledighetsdagar. Utan att egentligen resa något

motstånd mot lagen i och för sig ville förbundet med bestämdhet framhålla,

att de praktiska hänsynen måste bliva avgörande för lagens både utformning

och motivering.

I några yttranden har förslaget tillstyrkts eller godtagits under vissa

närmare angivna förutsättningar. Sålunda anför svenska bankföreningen,

att å ena sidan den 1 maj bör göras till borgerlig helgdag men att å andra

sidan någon av de talrika extra helgdagarna under kalenderårets tidigare

del bör avskaffas. — Daco intar en direkt motsatt ståndpunkt. Den föreslagna

lagstiftningen tillstyrktes under den uttryckliga förutsättningen, att

tillkomsten av en ny helgdag icke skulle föranleda någon minskning av de

förutvarande. — Sveriges allmänna sjö/arts förening anför, att med hänsyn

bland annat till möjligheterna att få erforderlig lastning och lossning utförd

en eventuell eftergift från sjöfartens sida i enlighet med det föreliggande

förslaget måste framkalla mycket stora betänkligheter bland sjöfartens målsmän.

Å andra sidan torde, därest den 1 maj skulle bliva allmän ledighetsdag

inom samtliga andra yrkesgrenar, utvecklingen själv framtvinga, att

dagen bleve fridag även för sjöfolket. Under sådana förhållanden ansåge

sig föreningen icke böra motsätta sig förslagets genomförande, under förutsättning

att det allmänt vunne understöd från andra korporationers sida.

I yttrande av Stockholms handelskammare har förslaget i princip tillstyrkts

men förklarats böra upptagas i ett större sammanhang, därvid

beslut borde fattas att borttaga någon av de nuvarande s. k. lätthelgdagarna.

Hänsyn borde jämväl tagas till eventuellt beslut örn obligatorisk semester.

Några yttranden — av länsstyrelsen i Örebro län, vattenfallsstyrelsen och

Sveriges köpmannaförbund — intaga icke bestämd ståndpunkt till den

ifrågasatta lagstiftningen. Länsstyrelsen i Orebro län förklarar, att, därest

någon särskild arbetsfri dag anses böra ifrågakomma, denna bör förläggas

till den 1 maj, som redan i stor utsträckning utnyttjas såsom sådan.

— Vattenfallsstyrelsen anser, att den föreslagna lagstiftningen, därest den

finnes böra genomföras, bör modifieras på ettdera av två angivna sätt, antingen

så, att den 1 maj jämställes med de nuvarande bankfridagarna, eller

så, att såsom utbyte mot en obligatoriskt arbetsfri första maj indragning

sker av någon sådan kyrklig helgdag, som i regel ej infaller å söndag. —

Sveriges köpmannaförbund ifrågasätter, huruvida icke, därest den 1 maj i

vissa hänseenden likställes med allmän helgdag, detaljaffärerna med hänsyn

till den köpande allmänhetens krav kunna medgivas att hålla öppet viss tid

på dagen.

Länsstyrelserna i Uppsala och Södermanlands län hava föreslagit, att

annan lagstiftningsåtgärd nu ej måtte vidtagas, än att den 1 maj göres till

bankfridag. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller, bland annat:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Såvitt anninge länet tillämpades inom jordbruket och handeln arbetsfrihet

i allmänhet icke för närvarande under hela den 1 maj. En obligatorisk utsträckning

av arbetsfriheten till denna dag skulle kunna medföra olägenheter

för jordbruket. Inom handelsyrket befarade man att icke kunna stå

allmänheten till tjänst i önskvärd omfattning. Från båda näringsgruppernas

sida hade emellertid i yttranden till länsstyrelsen betygats villighet att avtalsmässigt

tillmötesgå de anställda, så långt det vore möjligt. Under sådana

förhållanden syntes det klokare att liksom år 1935 framgå på frivillighetens

väg. I den män fullständig ledighet den 1 maj fortfarande lomme

att omfattas med något större intresse av de kollektivavtalsslutande arbetstagargrupperna

och i den mån olägenheterna av en sådan ledighet icke vore

alltför betydande, komme antagligen ledigheten att utsträckas till hela

arbetsdagen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län förklarar, att det icke får förbises, att,

på grund av att de arbetsfria och övriga konsumenter i ganska stor omfattning

använda sin fritid den 1 maj till att göra inköp av olika slag, köpmännen

hava ett icke ringa ekonomiskt intresse av att icke genom lagbestämmelser

berövas möjligheten att, såsom nu sker, hålla sina affärer öppna

under en del av dagen.

Det föreliggande förslaget har avstyrkts av länsstyrelsen i Jönköpings

län, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges

industriförbund, Sveriges redareförening, Upplands köpmannaförbund,

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt sex handelskamrar

(Ostergötlands och Södermanlands, Västergötlands och norra Hallands

samt Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare ävensom handelskamrarna

i Göteborg, Karlstad och Gävle).

I nämnda yttranden har anförts, bland annat:

Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter, huruvida syftet med lagförslaget

— att skapa helgd över den 1 maj — omfattas av en mera allmänt

utbredd uppfattning. Med tanke härpå och då målet att hava denna dag

arbetsfri redan torde hava vunnits i sådan utsträckning, att för sistnämnda

ändamål något lagstiftande ej torde vara erforderligt, kunde tillräckliga skäl

för förslagets upphöjande till lag icke anses vara förebragta.

Svenska arbetsgivareföreningen yttrar, bland annat:

Departementspromemorians historik kunde möjligen tyda på att till lagförslagets

framläggande bidragit en önskan att få den 1 maj av praktiska

skäl helt avdelad till vila och rekreation, eftersom ändock den del av arbetet,

som uppehölles denna dag, ej skulle bliva fullt effektiv. Att arbetslivet i

viss och för industriens vidkommande ganska stor omfattning redan nu

toge en paus den 1 maj kunde självfallet utöva sådan återverkan på andra

områden av samhällslivet, att den verksamhet, som där förekomme nämnda

dag, ej ernådde full effektivitet. Sådant förhållande spelade dock ej någon

roll, så långt som frihet funnes att på de olika punkter av samhällslivet,

där. en återverkan ägde rum, anpassa arbetstiden och arbetets omfattning i

övrigt efter en sådan återverkan. Dylik anpassning kunde äga rum inom

det enskilda näringslivet och borde även för den offentliga verksamhetens

del, där så funnes lämpligt, kunna åstadkommas genom administrativa dispositioner.

Yad rekreationssyftet beträffade vore det oriktigt att söka främja

detta genom en sådan isolerad åtgärd, varom här vore fråga. Enbart såsom

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr 93.

ett medel att bereda arbetstagarna ökad ledighet tillhörde frågan ovillkorligen

och borde behandlas i sammanhang med det problemkomplex, som rörde

arbetstagarnas ledighet under semester samt å sön-, helg- och fridagar.

Genomfördes en obligatorisk semester, som för det stora flertalet av arbetarna

överstege den nuvarande, skulle detta för produktionen innebära en avsevärd

kostnadsbelastning. Ansåge man sig i folkhälsans intresse böra påföra

näringslivet de ansenliga ekonomiska svårigheter, som bleve följden av en

förlängning av semestern, så måste detta, särskilt för den svenska exportindustriens

del, kompenseras med att vissa förekommande helg- och fridagar

förändrades till fulla arbetsdagar. Härigenom vunnes syftet att få till stånd

en längre sammanhängande semester utan att industrien därmed ginge förlustig

ett mot semesterförlängningen svarande antal arbetsdagar. Att i en

situation som den här angivna genom en separatåtgärd tillskapa en ytterligare

dag med helgdags karaktär kunde ej vara välbetänkt. Skulle en sådan

kompensation, som nyss angivits, icke kunna åstadkommas genom pn reducering

av antalet helg- och fridagar, vore det så mycket olämpligare att

giva allmän fridags karaktär åt den 1 maj, eftersom redan nu de allra flesta

helgdagar vore församlade på första hälften av kalenderåret. — Man utginge

i promemorian från att den föreslagna lagen skulle leda till ett mera allmänt

inställande av arbetet. Lagen torde dock icke åtminstone omedelbart få

denna verkan annat än i viss begränsad omfattning. Vid det förhållandet

att 7 kap. 3 § strafflagen icke borde utsträckas att gälla även den 1 maj

—- vilket föreningen av flera skäl ansåge vara uppenbart — kunde den föreslagna

lagen ej lägga hinder i vägen för uppehållande av arbete å den 1 maj

i andra fall, än där arbetsförbud redan annorledes i lag eller författning

vore föreskrivet i fråga örn sön- och helgdagar. Så hade skett i butikstängningslagen,

i arbetstidslagen för bageri- och konditoriarbete samt i

lagarna rörande tillverkning och beskattning av brännvin samt försäljning

av rusdrycker och pilsnerdricka. En författning av föreslagen beskaffenhet

hindrade däremot icke parterna å arbetsmarknaden att liksom hittills träffa

överenskommelse örn arbetes utförande den 1 maj utom i de angivna undantagsfallen.

— I den mån lagstiftningen ledde till att den l.maj bleve på

arbetsmarknaden fullt jämställd med en söndag, torde ingripandet få betydande

ekonomiska följder. Det vore sant, att arbetet inom industrien

redan nu i stor omfattning läge nere den 1 maj. Vissa ej obetydliga områden

utgjorde emellertid undantag från denna regel. Dit hörde särskilt

arbete, som i följd av sin beskaffenhet lämpligen borde uppehållas mera

kontinuerligt, och som förekomme i större utsträckning inom järn-, pappersmasse-,

glas- och byggnadsämnesindustrierna, vissa delar av den kemiska

industrien, de grafiska branscherna samt handels- och transportverksamheten.

Då detta arbete som regel måste pågå även å tider, när annat arbete kunde

stå stilla, och samförstånd därom rådde mellan parterna i arbetsförhållandet,

bomme en lagstiftning som den föreslagna ej att ifråga örn det industriella

kroppsarbetet leda till någon ökad ledighet. Den skulle i stället få den ej

avsedda verkan att i viss omfattning framdriva en löneförhöjning genom en

utvidgad tillämpning av avtalens bestämmelser om övertidstillägg. Även

utanför föreningens egentliga verksamhetsområde skulle lagen få de här angivna

verkningarna. Man kunde därvid nöja sig med att peka på kreatursskötarna

inom jordbruket och arbetet inom rederinäringen. Därtill bomme,

att näringslivets administrativa och tekniska apparat fungerade jämväl den

1 maj, samt att liandelsverksainheten i stor omfattning uppehölles denna

dag. Här vore det fråga om verksamhet, som torde sysselsätta omkring

200,000 arbetstagare. Viii torde åtskilliga av dessa redan nu åtnjuta någon

ledighet under den 1 maj, men ett mera generellt genomförande av arbots
JMhavu

lill rikmlagcm protokoll IDUS. 1 sinni. Kr 93. un 88 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 93.

frihet å nämnda dag måste dock medföra betydande förändringar. Dessa

förändringar skulle därtill kanske komma att inträda samtidigt som företagarna

nödgades utvidga semestern. Vad sålunda anförts syntes föreningen

tala mycket starkt emot tanken att påbjuda den 1 maj såsom en arbetsfri dag.

Svenska lantarbetsgivareföreningen anför, bland annat:

Vad beträffade förekomsten av allmän sedvänja på förevarande område

vore det visserligen så, att alla arbetare, som icke vore av djurskötsel förhindrade,

enligt jordbrukets riksavtal tillerkändes ledighet den 1 maj. Det

vore emellertid felaktigt att härav draga den slutsatsen, att den 1 maj vid

jordbruket numera blivit allmänt erkänd som ledighetsdag. I stort sett torde

förhållandet snarare vara det motsatta. Direkt reglerade riksavtalet ai''betsförhållandena

vid inemot 3,000 egendomar och för omkring 30,000 arbetare.

Av dessa senare torde nära 10,000 på grund av djurskötsel vara förhindrade

att utnyttja den avtalsenliga 1 maj-ledigheten. Vid det icke organiserade

jordbruket, vilket sysselsatte minst 150,000 lönearbetare och dessutom ett

betydande antal med dem jämställda hemmavarande söner, torde den 1 maj

endast undantagsvis hava karaktären av ovillkorlig ledighetsdag, helt naturligt

för övrigt, enär vid månadsskiftet april—maj vårsådden som bäst brukade

pågå. — Vad beträffade de ekonomiska påföljderna av den ifrågasatta

lagen, vore det för jordbrukets vidkommande av synnerligt stor betydelse,

att arbetet vid de icke kollektivavtalsreglerade jordbruken skulle kunna bedrivas

även den 1 maj. Förlusten av en arbetsdag vid denna bråda tid skulle

nämligen i många fall kunna få vittgående konsekvenser för jordbruksdriften.

Blott en dags försening av sådden kunde, örn olyckan vore framme, medföra

risk för avsevärt minskat skördeutbyte. — Jordbrukets och särskilt då

det mindre jordbrukets arbetare vore i stor utsträckning sysselsatta med

enbart djurskötsel eller med såväl djurskötsel som annat arbete. Djuren

krävde samma vård helgdag som söckendag. Härutinnan kunde den ifrågasatta

lagen givetvis ej medföra någon ändring. De lantarbetare, som sysselsattes

med djurskötsel, komme sålunda genom lagen att ej alls eller endast

delvis erhålla den åsyftade ledigheten. I den mån lagen för djurskötarnas

vidkommande finge några verkningar, komme dessa att bliva andra än de,

som med den ifrågasatta lagstiftningen varit avsedda. Ett genomförande av

lagen måste nämligen medföra risk för en fördyring av det arbete, som med

nödvändighet måste utföras under ifrågavarande dag.

Sveriges industriförbund anser, att det icke bör föreskrivas i lag, att den 1

maj skall vara ledighetsdag. I varje fall borde frågan härom icke upptagas till

avgörande utan sammanhang med frågor örn andra åtgärder, vilkas genomförande

jämväl åsyftade, eller i allt fall medförde, ändring i gällande fördelning

mellan arbetsdagar och vilodagar. Förbundet erinrade örn de önskemål, som

från näringslivets sida vid upprepade tillfällen uttalats örn indragandet eller

förflyttandet av en eller annan ur religiös synpunkt mindre betydelsefull helgdag.

Vidare vore det påtagligt, att det föreliggande förslaget borde ses i

samband med de bestämmelser, som enligt lag eller eljest gällde i fråga örn

semesterledighet. Slutligen erinrades örn det förslag till internationell kalenderreform,

som nyligen varit föremål för behandling. Enligt detta förslags

princip, att ett visst datum skulle infalla å samma veckodag år från år,

skulle den 1 maj varje år komma att infalla å en onsdag, vilket ur produktionssynpunkt

självfallet vore synnerligen olämpligt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 93.

Att frågan om den 1 majs jämställande med sön- och helgdag bör behandlas

i samband med spörsmålet örn arbetstagarnas semesterledighet

framhålles även av Sveriges redareförening och handelsJcammaren i Gävle, som

därjämte anför, bland annat, att, enär det vida övervägande antalet av i

industrien sysselsatta arbetade emot timpenning eller ackord, den direkta

ekonomiska uppoffringen för ledighet den 1 maj drabbade de anställda och

icke företaget. Å andra sidan funnes en icke obetydlig grupp, för vilken på

grund av avlöning för vecka eller längre period indirekt även den direkta

kostnaden skulle drabba företaget. Man torde icke kunna undgå att hysa

den farhågan, att personal, för vilken timavlöning nu gällde, skulle söka

erhålla kompensation med därav följande oro på arbetsmarknaden.

Beträffande innehållet i yttranden, vilka icke fullständigt refererats i det

föregående, må nämnas följande.

Att förslaget komme att medföra förluster ur allmän ekonomisk

synpunkt har anförts av industriförbundet, redareföreningen och tre handelskamrar.

Särskilda olägenheter av förslaget för jordbruksnäringen hava

framhållits av fyra handelskamrar samt Uppsala läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott.

Att ledighet den 1 maj innefattar olägenheter ur rekreationssynp

link t har anförts av industriförbundet och tre handelskamrar.

I åtskilliga yttranden har framhållits, att det redan nu finnes tillräckligt

med fridagar under första halvåret.

Förslag att någon helgdag — i första hand trettondagen, Marie bebådelsedag

eller Kristi himmelsfärdsdag — skall indragas eller att frågan

därom skall tagas under omprövning har framställts — förutom i flera förut

återgivna yttranden — av kommerskollegium och sju handelskamrar. En

motsatt ståndpunkt har, såsom förut nämnts, förfäktats av Daco.

För vissa särskilda yrkanden i yttrandena må slutligen lämnas följande

redegörelse.

Överståthållarämbetet ifrågasätter, huruvida icke från lagens tillämplighetsområde

bör undantagas vad i 14 kap. 45 § strafflagen stadgas rörande åtal

av vissa brott, som begåtts under sabbat. — Länsstyrelsen i Uppsala län

anför, att den föreslagna formuleringen av lagen syntes ägnad att framkalla

någon tvekan om innebörden i vissa fall, exempelvis 20 § lagen örn kommunalstyrelse

i stad, då uttrycket söckendag användes i gällande författningar

och lagen den 30 maj 1930 (örn beräkning av lagstadgad tid) ej vore tilllämplig.

Vidare ifrågasättes, örn icke med det vanligen starkt florerande

nöjeslivet den 1 maj förslaget skulle komma att vålla allmänheten vissa

olägenheter på grund av de arbetstidsbestämmelser för bageri- och konditoriarbete,

vilka skulle tillämpas i följd av förslaget. — Länsstyrelsen i Jönköpings

län anser, att butiksstängningslagen uttryckligen bör undantagas i

den föreslagna lagen. Järnvägsstyrelsen föreslår, att ett stadgande intages i

lagen, att den för söndagar avsedda tidtabellen alltid skall tillämpas den 1

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

maj. — Gotlands handelskammare förutsätter, att den 1 majs likställande i

vissa hänseenden med allmän helgdag ej kommer att medföra någon inverkan

på föregående vardag, utan att denna skall betraktas såsom vanlig vardag.

— Slutligen föreslår handelskammaren i Gävle bestämmelse därom, att —

därest den 1 maj icke infölle å lördag eller söndag — den lediga dag, som

man med förevarande lagförslag avsåge att vinna, skulle förläggas å närmaste

lördag.

Departementschefen.

I vårt land gäller liksom annorstädes sedan gammalt den grundsatsen,

att arbetsvila som regel skall råda å söndagar ävensom å vissa helgdagar,

vilka icke infalla å söndag. Antalet helgdagar, som ej med nödvändighet

eller aldrig infalla å söndag, är genom en förordning av år 1772

bestämt till tio. Ett stadgande, som förutsätter sön- och helgdagsvila,

återfinnes i strafflagens 7 kap., vilket handlar örn religionsbrott. Enligt

dess 3 § straffas den, som å sön- och högtidsdagar idkar hantverk eller

annat arbete, som kan tåla uppskov. Intagandet av detta lagbud i strafflagen

torde vid dess tillkomst år 1864 hava dikterats huvudsakligen av

hänsyn till den kristna statsreligionens helgd. Numera torde det närmast

vara den allmänt förhärskande uppfattningen, att behov föreligger av viss

regelbundet återkommande arbetsvila, som kommer till uttryck i lagbudet.

Utöver nyssnämnda bestämmelse förefinnas i gällande lagstiftning åtskilliga

andra stadganden, som förutsätta sön- och helgdagsvila; i vissa fall har direkt

förbud mot arbete å sön- och helgdagar utfärdats. Därjämte finnas bestämmelser

av olika slag, vilka erfordras för att reglera de rättsförhållanden,

som föranledas därav, att verksamheten inom olika områden å sön- och

helgdagar icke uppehälles i den för söckendagar vanliga ordningen.

Av vad i det föregående anförts framgår, att frågor, vilka avsett ändring

i antalet helgdagar eller införande av arbetsfria söckendagar, vid flera tillfällen

varit föremål för överväganden. Med nämnda frågor hava vissa nyligen

vidtagna lagstiftningsåtgärder nära samband. Härmed avses de åtgärder

— med huvudsakligt syfte att bereda möjlighet till vissa inskränkningar

i arbetet inom affärslivet — varigenom år 1935 i vårt land infördes

motsvarighet till de i vissa främmande länder förekommande bankfridagarna.

Genom stadganden i växel- och checklagarna bereddes bankerna möjlighet

att inställa sin verksamhet å vissa dagar — påskafton, midsommarafton och

julafton — då affärsverksamheten sedvanemässigt i avsevärd omfattning läge

nere. I fråga örn samma dagar förklarades, genom bestämmelse i lagen örn

beräkning av lagstadgad tid, att åtgärd, som enligt lag eller särskild författning

sist skulle företagas å sådan dag, finge företagas å nästa söckendag.

Av denna redogörelse för de vidtagna lagändringarna framgår, att 1935 års

lagstiftning ingalunda innebar, att de ifrågavarande dagarna erhöllo allmän

karaktär av helgdagar eller att arbetsvila å dem skulle vara obligatorisk.

Då fråga örn införande av såsom regel obligatoriskt arbetsfria dagar ut
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 93.

över redan nu förefintliga sön- oell helgdagar tidigare varit föremål för övervägande,

hava betänkligheter anförts särskilt nied hänsyn till de verkningar

av ekonomisk natur, som en lagstiftning av sådant innehåll skulle medföra.

Därvid har jämväl särskilt framhållits, att en lagstiftning på området icke

borde föregå sedvänjan.

I den promemoria i ämnet, vilken i slutet av förra året varit föremal för

remissbehandling, framhölls, att numera en dag — den 1 maj — syntes

hava erhållit karaktär av allmän ledighetsdag. Inom övervägande flertalet

av de verksamhetsgrenar, som reglerades av kollektivavtal, åtnjötes fullständig

ledighet den 1 maj, i ett mindre antal fall vore ungefär halva dagen

ledig. Vidare anfördes, att den uppfattningen, att den 1 maj skulle vara

ledighetsdag, numera gjorde sig gällande inom vida kretsar av vårt folk även

långt utanför deras led, vilka hade sitt arbete reglerat av kollektivavtal. Med

hänsyn till den sålunda rådande sedvänjan förklarades, att tiden nu kunde

anses vara inne att göra den 1 maj likställd med allmän helgdag med därav

följande regelmässig ledighet i samma utsträckning, i vilken ledighet för

närvarande åtnjutes under sön- och helgdagar.

I remissyttrandena har nyss angivna ståndpunkt vunnit erkännande

från skilda håll. I flertalet yttranden har sålunda förslaget att i princip

likställa den 1 maj med allmän helgdag tillstyrkts eller godtagits. Några

förespråkare finnas för den meningen, att man bör låta ifrågavarande dag

bliva allenast bankfridag. I åtskilliga yttranden har emellertid det föreliggande

lagförslaget blivit avstyrkt.

De huvudsakliga skäl, som åberopats mot förslaget att likställa den 1 maj

med allmän helgdag, äro, att arbetsinställelse nämnda dag skulle förorsaka

förluster för industri, handel och jordbruk, att dagen ur rekreationssynpunkt

är olämplig samt att helgdagarna i vårt land redan förut i alltför stor utsträckning

äro samlade å vinter- och vårhalvåret.

Gentemot vad som anförts därom, att industrien skulle hava svårt att

bära de kostnader, som vore förknippade med en helgdag den 1 maj,

särskilt med hänsyn därtill att förslag kunde förväntas rörande obligatorisk

semester av längre varaktighet än den semester, som för närvarande

i allmänhet tillkommer arbetstagare inom industrien, må erinras därom,

att den 1 maj redan nu i stor utsträckning är arbetsfri och att de fall,

då arbete dock måste utföras samt i följd därav helgdags- eller övertidsersättning

erläggas, icke kunna beräknas medföra extra kostnader av

någon större betydenhet. Yad spörsmålet örn befarade förluster beträffar,

må vidare erinras därom, att socialstyrelsen i yttranden såväl tidigare

som i nu förevarande sammanhang förklarat, att ett stadfästande av hittillsvarande

praxis med den 1 maj såsom ledighetsdag icke torde medföra några

egentliga olägenheter för näringslivet. Samma ståndpunkt Ilar intagits jämväl

i andra yttranden. På det förut anförda skälet, nämligen att den 1 maj

redan nu i avsevärd utsträckning iir arbetsfri, stöder jag mig även, då jag

anser mig kunna förklara, att legaliserandet av denna dag såsom likställd

med allmän helgdag icke — på sätt i åtskilliga yttranden framhållits —

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

såsom kompensation påkallar indragning av någon av de s. k. lätthelgdagarna.

Sistnämnda spörsmål synes mig vara av den natur, att, därest det skall

upptagas, detta bör ske i annat sammanhang. Att på sätt i några yttranden

föreslagits uppskjuta nu föreliggande spörsmål i avvaktan å en kalenderreform,

om vars öden man för närvarande icke torde hava möjlighet att

med någon grad av bestämdhet uttala sig, synes mig icke böra ifrågakomma.

Emot förevarande förslag har, som nämnts, åberopats förefintligheten av

en under den 1 maj särskilt livlig affärsverksamhet. Att vad sålunda anförts

icke är av beskaffenhet att böra förhindra förslagets genomförande

synes mig uppenbart. Denna min uppfattning har i yttrandena understötts

även från skilda affärshåll. Med hänsyn därtill kan jag icke tillstyrka i

några yttranden framlagda förslag att helt eller delvis undantaga butikstängningslagen

från tillämpningen av den nu ifrågasatta lagen. Yad jordbruket

angår må, på sätt socialstyrelsen anfört, erinras därom, att den

föreslagna lagstiftningen icke innefattar kategoriskt förbud mot arbete. Sådant

förbud skall beträffande den 1 maj gälla blott i de fall, då i lag eller

författning förbud utfärdats mot arbete å sön- och helgdagar i allmänhet.

De extra kostnader, som på grund av den nu föreslagna lagens bestämmelser

torde ifrågakomma för att få arbete, vilket anses nödvändigt, utfört den

1 maj, synas — i likhet med vad i det föregående anförts beträffande industrien

— icke komma att uppgå till mera avsevärda belopp.

Eemissbehandlingen av förevarande ärende har, såsom framgår av vad

sålunda anförts, styrkt mig i min uppfattning, att tiden nu kan anses vara

inne att göra den 1 maj i princip jämställd med allmän helgdag. Den 1

maj skall emellertid icke, såvitt den ej infaller å sön- eller helgdag — den

enda helgdag, som kan ifrågakomma, är Kristi himmelfärdsdag, vilken dock

först år 2008 nästa gång infaller å den 1 maj — i något hänseende erhålla

kyrklig karaktär. Ej heller skola, under enahanda förutsättning, å

den 1 maj bliva tillämpliga straffbestämmelserna i 7 kap. 3 § strafflagen

i fråga örn idkande av hantverk eller annat arbete å sabbatstid (tiden

emellan kl. 6 örn morgonen och kl. 9 örn aftonen å sön- och högtidsdag),

stadgandet i 4 § av nämnda kapitel, enligt vilket lagrum den omständigheten,

att ett brott förövats å sabbatstid, skall anses såsom försvårande,

eller regeln i 14 kap. 45 § strafflagen, enligt vilken regel den omständigheten,

att vissa misshandelsbrott samt resande av livsfarligt vapen ägt rum

å sabbatstid, föranleder därtill, att brottet skall falla under allmänt åtal.

Då sålunda enligt förslaget den 1 maj skall — utom i vissa särskilt angivna

hänseenden — helt likställas med allmän helgdag, anser jag, att några

förtydligande bestämmelser icke äro påkallade vare sig, på sätt järnvägsstyrelsen

yrkat, rörande tillämpligheten av viss tidtabell eller, på sätt en handelskammare

anfört, beträffande den föreslagna författningens inverkan å

dagen närmast före den 1 maj eller, på sätt en länsstyrelse ifrågasatt, med

hänsyn till det i vissa författningar förekommande uttrycket »söckendag» (i

de fall, då lagen örn beräkning av lagstadgad tid icke är tillämplig).

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Genom införande av en lag, i överensstämmelse med vad i det föregående

anförts, örn den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän

helgdag skulle å den 1 maj bliva tillämpliga alla de särskilda bestämmelser

av olika slag, vilka hava avseende å sön- och helgdag och vilka avvika

från dem, som gälla för söckendagar. Bestämmelser av anförda slag

återfinnas i bland annat lagen örn arbetarskydd, lagen örn begränsning av

tiden för idkande av handel och viss annan rörelse, förordningen angående

försäljning av pilsnerdricka, förordningen angående tillverkning och beskattning

av brännvin, lagen örn arbetstidens begränsning, lagen örn vissa

inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete,

lantarbetstidslagen och förordningen angående försäljning av rusdrycker

(såväl nu gällande som den år 1937 utfärdade, vilken ännu ej trätt

i kraft). Stadganden av nyss angivna beskaffenhet återfinnas vidare i växeloch

checklagarna, lagen örn beräkning av lagstadgad tid, flera kommunallagar

samt kungörelsen angående inskrivningsdomare och inskrivningsdagar ävensom

i åtskilliga andra författningar.

Den föreslagna lagen synes lämpligen böra träda i kraft den 1 januari

1939.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett inom

socialdepartementet upprättat förslag till lag om den 1 majs likställande i

vissa hänseenden med allmän helgdag, av den lydelse bilaga1) till detta protokoll

utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Nils-Sture Lindqvist.

'') Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget,

har här uteslutits.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 93.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

9 februari 1938.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

jnstitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet den 24 januari 1938 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 21

januari 1938, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om. den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän

helgdag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av t. f. byråchefen för lagärenden i socialdepartementet Sven Björkholm.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 03.

25

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 11 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med övriga departementschefer anmäler chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 9 februari 1938

avgivna utlåtande över det den 21 januari 1938 till lagrådet remitterade

förslaget till lag om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän

helgdag och hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,

måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Nils-Sture Lindqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr 03.

101 88 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:146 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag. a1 i texten