Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m

1939-09-20 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:16 (urtima riksdagen), Med förslag till lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

1

Nr 16.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av

varor m. m.; given Stockholms slott den 20 september

1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, att antaga härvid fogade förslag till

lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m.,

dels ock att samtycka till att Kungl. Maj:t vid utfärdande av lag i ämnet

meddelar sådant förordnande, som i lagen avses, att gälla tills vidare.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 16.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Förslag

till

Lag

angående vissa utfästelser rörande införsel oell utförsel av varor ni. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen

ej är samlad, förordna, för viss tid eller tills vidare, att utfästelse, som innebär

inskränkning i friheten att till riket införa eller ur riket utföra eller inom

riket förfoga över varor eller att fortskaffa eller eljest befordra varor

till eller från riket eller inom riket, skall, där inskränkningen är eller kan

antagas vara av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse, icke vara

gällande med mindre tillstånd till utfästelsen lämnats.

Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar

från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda

lid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,

som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela

förordnande, som där avses.

2 §•

Tillstånd, som i 1 § sägs, lämnas, för särskilda fall eller i därom utfärdade

kungörelser, av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

3 §•

Handlar någon i strid mot en för honom gällande utfästelse, som avses

i denna lag, straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år. Samma

lag vare, där någon, som genom utfästelse, varom här förmäles, förbundit

sig att icke utföra vara till utlandet eller visst främmande land, gör försök

att i strid mot utfästelsen utföra varan.

Har den brottslige eller annan, för vilkens räkning sådan åtgärd vidtagits,

därav haft vinst, må han förpliktas utgiva det belopp, vartill vinsten högst

kan skattas, eller det mindre belopp som finnes skäligt; dock att denna

påföljd icke ådömes den, som genom samma handling gjort sig förfallen

till straff för olovlig varuutförsel eller försök därtill och, enligt vad därom

är stadgat, förverkat varan eller dess värde.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

4 §•

Den, som under tid, då förordnande jämlikt 1 § är gällande, genom att

lämna underrättelse om egen eller annans verksamhet eller främja inhämtande

av sådan underrättelse medverkar till övervakning rörande sådan in- eller

utförsel eller förfogande över eller befordran av varor, som i l § omforma - les, skall, där övervakningen utövas av främmande makt eller gärningsmannen

insett eller bort kunna inse, att den är av beskaffenhet att tjäna främmande

makts intresse, dömas till dagsböter eller fängelse i högst ett år, såframt

ej gärningen i 8 kap. strafflagen är belagd med svårare straff.

Har åtgärden vidtagits med stöd av lag, handelsbruk eller annan sedvänja,

eller har den som vidtog åtgärden handlat i överensstämmelse med

anvisning, som för visst fall eller eljest meddelats av Konungen eller av

myndighet, som enligt Konungens förordnande är därtill behörig, eller har

han allenast på brukligt sätt bevakat rätt eller utfört talan eller har han

av annan sådan anledning ägt fog för gärningen, skall vad i första stycket

stadgas icke äga tillämpning.

5 §•

Begår någon brott, som i 3 eller 4 § sägs, andra gången eller oftare, vare

straffet fängelse eller straffarbete i högst två år. Äro omständigheterna

synnerligen mildrande, må till dagsböter dömas.

6 §•

Åtal för brott mot denna lag må icke anhängiggöras med mindre justitiekanslern

därtill lämnat tillstånd.

7 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom vad den brottslige eller annan

förpliktas utgiva jämlikt 3 § andra stycket tillfalla kronan.

8 §•

Denna lag äger icke tillämpning å främmande makts beskickning här i

riket, ej heller å konsulära tjänstemän, vilka äro i främmande makts tjänst

här anställda och äro dess undersåtar samt icke här i riket driva handel

eller annan näring.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 31 mars 1941. Förordnande, som meddelats jämlikt denna lag,

skall ej gälla längre än lagen äger giltighet. Vad i lagen stadgas i fråga örn

sådant under tiden för lagens giltighet begånget brott, som i lagen avses,

skall äga tillämpning även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.

Meddelas vid utfärdande av denna lag förordnande, varom däri stadgas,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

varde i lagen avsedd utfästelse, som givits före lagens ikraftträdande men

efter den 20 september 1939, icke gällande, med mindre tillstånd enligt

denna lag sökes inom trettio dagar efter det lagen trätt i kraft samt sökt

tillstånd varder beviljat eller ock inom tid, som nu sagts, tillstånd lämnats

i därom utfärdad kungörelse. Har tillstånd till utfästelsen lämnats, skall

i fråga om handling, som därefter i strid mot utfästelsen företages, vad i

3 § samt 5—7 §§ stadgas äga tillämpning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 september 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund,

Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för utrikes- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,

fråga om lagstiftning angående vissa utfästelser rörande införsel och

utförsel av varor m. m. samt anför därvid:

»I början av det förra världskriget gjorde sig utländskt inflytande i stigande

omfattning gällande inom det svenska näringslivet. Vissa av de krigförande

makterna sökte genom garantiförbindelser mot reexport och andra

privata överenskommelser binda svenska importörer m. fl. samt genom

åtgärder av olika slag övervaka det svenska varuubytet. För att bringa dylika

överenskommelser under statlig kontroll samt försvåra främmande övervakning

av vårt näringsliv vidtogo de svenska statsmakterna år 1916 vissa

lagstiftningsåtgärder.

1916 års s. k. krigshandelslag.

För 1916 års riksdag framlades förslag (prop. nr 84) till lag angående vissa

utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m. Sedan förslaget med

vissa ändringar godtagits av riksdagen (se sammansatta bevillnings- och

lagutskottets utlåtande nr 1) utfärdades den 17 april 1916 en lag med nämnda

rubrik, den s. k. krigshandelslagen (Sv. förf.-sami. nr 103).

Lagen, som enligt promulgationsbestämmelserna skulle äga tillämplighet

till den 1 april 1917, prolongerades vid flera tillfällen samt upphörde att

gälla först med utgången av februari 1920. I lagens 2 § vidtogs en mindre

ändring år 1917 (Sv. förf.-saml. nr lil).

Beträffande de närmare motiven till 1916 års lagstiftning och dennas

grundlinjer anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet vid förslagets

remitterande till lagrådet i huvudsak följande:

De utomordentliga förhållanden, som det pågående kriget medfört, hava

i många hänseenden föranlett inskränkningar i de enskildas handlingsfrihet

i ekonomiska ting långt utöver och i andra riktningar än som före kriget

ansetts nödvändigt. Sådana inskränkningar hava visat sig erforderliga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

även från den synpunkten, att handlingsfriheten kan i vissa fall innebära

en fara för staten i dess förhållade till främmande makter. Detta gäller i

fråga om utfästelser, vilka av näringsidkare här i riket eller korporationer

av sådana avgivas till främmande makt eller eljest äro av beskaffenhet att

tjäna dess intresse samt avse införsel, utförsel eller förfogande över varor

inom riket eller befordrande till eller från eller inom riket av varor. Sådana

utfästelser kunna nämligen, om de förekomma i större omfattning, binda

landets handelspolitik lika verksamt, som om överenskommelse träffats med

den svenska staten själv. Det måste anses såsom en fara, att enskilda personers

handlingssätt, vare sig avsiktligt eller därför att ekonomiska vinstmöjligheter

verka i en viss riktning, blir bestämmande för frågor, som på

grund av sin beskaffenhet och vikt äro i eminent mening statsangelägenheter.

Faran är icke begränsad till den nuvarande situationen, utan de skadliga

verkningarna kunna även sträcka sig till framtiden. Vad än kan tänkas

följa efter det nuvarande krigstillståndet, bör den möjligheten förebyggas,

att landet i handelspolitiskt avseende finner sig bundet på grund av åtgöranden

från enskilda personer, vilkas förmåga att rätt bedöma förhållandena

och vilja att främst komma till ett för landet gott resultat äro undandragna

den ansvariga statsmyndighetens kontroll. —• ------ — --.--

Utredningen har givit vid handen, att svårigheter föreligga att genom på

förhand uppställda kännetecken bestämt avgränsa de utfästelser, som enligt

ovan angivna synpunkter strida mot landets intressen. I stället hava anordningar

föreslagits, som åsyfta att bringa de utfästelser, vid vilka fara i nu

nämnda avseende kan föreligga, in under en av staten anordnad kontroll,

med uppgift att avgöra, huruvida fara i det särskilda fallet är för handen.

De områden av näringslivet, där erfarenheten ådagalagt behovet av lagbestämmelser

i denna riktning, torde vara handel, industri, rederirörelse och

spedition; och förslaget föreskriver, att varje utfästelse, vilken på dessa områden

medför sådan inskränkning i enskildas handlingsfrihet, som kan antagas

vara av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse skall för

att äga giltighet hava underkastats prövning av statsmyndighet och av densamma

godkänts.

Erfarenheten lärer hava visat, att i en del fall utfästelser, som av svenska

näringsidkare avgivits till främmande makt eller eljest i dess intresse, blivit

överträdda. Överträdande av utfästelser, vilka blivit av vederbörande svensk

myndighet sanktionerade såsom giltiga och med landets intressen överensstämmande,

bör på grund av dess för landet skadliga följder förhindras

genom verksamt straffhot.

Det skulle emellertid ingalunda vara tillräckligt att taga hänsyn allenast

till utfästelsers avgivande. Även på annat sätt kunna på näringslivets område

enskilda med främmande makt träda i allinänskadlig förbindelse. En

främmande stat kan vinna en maktställning inom vårt land ej blott genom

att binda näringsidkarna genom utfästelser, utan även genom att förvärva

en sådan ställning til) dem eller andra landets invånare, att det egna landet

och dess intressen otillbörligen trängas åt sidan. En fara härför föreligger.

örn här i landet en vidsträckt kontrollerande verksamhet direkt eller indirekt

utövas av främmande makter. En sådan kontroll kan ock, när den särskilt

riktar sig mot näringsidkarna, leda till en grundlig kännedom hos den främmande

makten om det kontrollerade näringslivets detaljer, som icke kan

anses förenlig med landets eller de enskilda näringsidkarnas intressen, vare

sig under nuvarande omständigheter eller för framtiden. Den fara, som

ligger uti en övervakning av ifrågavarande slag från främmande makters sida,

skulle uppenbarligen icke undanröjas genom att överenskommelser därom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

7

förklaras ogiltiga. En sådan övervakning verkställes eller medgives av enskilda

i många fall, utan att någon utfästelse därom föreligger, stundom endast

i förhoppning att beträffande den egna affärsverksamheten kunna övertyga

den främmande makten, att dess föreskrifter blivit åtlydda.

Det synes mig, med hänsyn till sakens vikt, nödvändigt, att en övervakningsverksamhet

av nu omförmäld art hejdas genom straffbestämmelser mot

dem, som understödja densamma. Erinras må, att där staten godkänner

av svenska näringsidkare givna utfästelser, de äro enligt förslaget straffskyddade,

och att detta är ett både för svenska staten värdigare och för vederbörande

främmande makter i längden förmånligare sätt att få utfästelsens

uppfyllande säkerställt än åtgärder, som sluta i ett vitt utgrenat handelsspionage.

Den föreslagna lagstiftningen medför ock ett rättvist skydd för de nälingsidkare,

som vilja iakttaga ett fullt lojalt handlingssätt gentemot det

egna landet. Att underkasta sig främmande makts villkor, även där det

egna landet därigenom skadas, kan förvisso under nuvarande förhållanden

för den enskilde näringsidkaren medföra vissa ekonomiska fördelar. Vid sådant

förhållande ligger det nära till hands, att även mera samvetsömma

näringsidkare i följd av konkurrensen småningom dragas längre på eftergifternas

väg, än de själva önska. Ett förhindrande av denna påverkan ligger

således ej mindre i de enskilda näringsidkarnas intresse än i statens.

Enligt 1 § i 1916 års lag ägde Konungen, därest Sverige befunne sig i krig

eller krigsfara eller här eljest rådde utomordentliga, av krig föranledda förhållanden,

förordna, att utfästelse, som innebure inskränkning i friheten

att till riket införa eller ur riket utföra eller inom riket förfoga över varor

eiler att fortskaffa eller eljest befordra varor till eller från riket eller inom

riket, skulle, därest inskränkningen vore eller kunde antagas vara av beskaffenhet

att tjäna främmande makts intresse, icke vara gällande med

mindre tillstånd meddelats till utfästelsen. Tillstånd skulle meddelas, för

särskilda fall eller i kungörelser, av Konungen eller den Konungen därtill

bemyndigat.

En utfästelse, som icke erhöll dylikt godkännande, frånkändes sålunda

giltighet.

För att säkerställa, att de utfästelser, som vederbörligen godkändes, skulle

hållas, och för att göra dittills förekommande klausuler örn vitén och bankgarantier

samt örn rätt till främmande kontroll överflödiga, stadgades

kiiminellt ansvar för brytandet av godkänd utfästelse. Genom en lagändring

år 1917 infördes straff även för det fall, att någon, som genom utfästelse

förbundit sig att icke utföra vara till utlandet eller visst främmande

land, gjorde försök att i strid mot utfästelsen utföra varan.

Hade gärningsmannen eller annan, för vilkens räkning den otillåtna åtgärden

vidtagits, därav haft vinst, skulle han vara pliktig utgiva det belopp,

vartill vinsten högst kunde skattas. Denna påföljd skulle dock icke ådömas

den som genom samma handling gjort sig förfallen till straff för olovlig

varuutförsel eller försök därtill och till följd därav förverkat varan eller

dess värde.

Föredragande departementschefen yttrade rörande stadgandet om förverkande

av vinst, att han ansett sig icke kunna låta förverkandet avse deli

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

vara, över vilken gärningsmannen förfogat i strid mot utfästelsen, med hänsyn

till de fall, då gärningsmannen ej vore ägare av varan. Visserligen

skulle möjligen för sådana fall kunna stadgas, att gärningsmannen skulle

förpliktas utgiva varans värde, men detta skulle enligt departementschefens

mening särskilt för rederier och speditörer innebära en påföljd, som ingalunda

alltid stöde i rättvist förhållande till överträdelsen.

För att skapa skydd mot utländsk övervakning föreskrev krigshandelslagen

i 3 § straff för den som under tid, då förordnande enligt 1 § vore

gällande, genom att lämna underrättelse örn egen eller annans verksamhet

eller genom att främja inhämtande av sådan underrättelse medverkade till

övervakning rörande sådan in- eller utförsel eller förfogande över eller befordran

av varor, som avsåges i lagen, därest övervakningen utövades av

främmande makt eller gärningsmannen insett eller bort kunna inse, att

den vöre av beskaffenhet att tjäna främmande makts intressen. Under

vissa betingelser var dock ett förfarande, som eljest skulle falla under ifrågavarande

bestämmelse, straffritt, nämligen för den händelse gärningen ägde

stöd av lag, handelsbruk eller annan sedvänja, eller om gärningsmannen endast

på övligt sätt bevakat rätt eller utfört talan — vilket undantag särskilt

hade praktisk betydelse i de talrikt förekommande målen inför utländsk

prisdomstol — eller örn vederbörande handlat i överensstämmelse med s. k.

anvisning, som lämnats av behörig svensk myndighet, eller av annan sådan

anledning ägt fog för gärningen.

Sammansatta bevillnings- och lagutskottet vid 1916 års riksdag yttrade,

att det i 3 § givna stadgandet vore avsett att allenast rikta sig mot det av

kriget föranledda handelsspionaget och mot de upplysningar av eljest icke

bruklig art, som man i och för nämnda spionage sökt tvinga de svenska

näringsidkarna att lämna eller eljest sökt förskaffa sig, medan däremot de

upplysningar, som av gammalt vare sig i enlighet med allmännare bruk eller

på grund av särskild uppgörelse i viss handelsförbindelse redan före kriget

brukat lämnas, icke folie under förbudet. I enlighet härmed vore enligt

utskottets mening tillåtna exempelvis de meddelanden en speditör i enlighet

med speditionsuppdragets natur lämnade sina uppdragsgivare, liksom den

kontroll en innehavare av en patentlicens eller en generalagent eller annan

försäljare brukade underkasta sig från patenthavarens eller fabrikantens sida

allenast för att denne skulle äga trygghet att en avtalad distriktsgräns för

licensen eller försäljningen respekterades. Likaledes ansåg utskottet tydligt,

att en person i Sverige, vilken erhållit varor för befordran i tillåten

transitering till visst land, vore både berättigad och skyldig att redovisa för

uppdragets fullgörande till uppdragsgivare även inom annat land.

För de i 2 och 3 §§ kriminaliserade handlingarna utgjorde straffet böter

från och med tio till och med tiotusen kronor eller fängelse i högst ett år.

För upprepat brott kunde dock enligt 4 § straffarbete i högst två år ådömas.

Allmän åklagare skulle enligt 5 § i lagen vara pliktig att örn anhängiggörande

av åtal ofördröjligen underrätta justitiekanslern, vilken ägde för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

9

ordna om åtalels nedläggande. Detta stadgande, som tillkom efter förslag

av det sammansatta utskottet, motiverades av utskottet med att det med

hänsyn till den understundom ömtåliga innebörden av förhållanden, örn vilka

i lagen vore fråga, syntes påkallat, att lämplig garanti skapades mot fullföljd

av förhastade åtal.

Lagen skulle enligt 7 § icke äga tillämpning å främmande makts beskickning

här i riket eller å konsul, som vore här anställd i främmande makts

tjänst och vore dess undersåte samt icke här i riket dreve handel eller annan

näring, ej heller å den som vore konsulatstjänsteman hos sådan konsul och

vore samma makts undersåte. Det sammansatta utskottet framhöll, att i

fråga örn sådana i främmande makts tjänst anställda konsuler och konsu
-

latstjänstemän, vilka icke vore helt undantagna från lagens tillämplighetsområde,

det i 3 § meddelade förbudet icke drabbade avgivande av övliga handels-

och konsularrapporter eller utövande av annan konsulär verksamhet, i

den mån densamma stöde i överensstämmelse med vad som enligt internationell

sedvänja kunde anses tillhöra egentlig konsulstjänst.

I övergångsbestämmelserna till 1916 års lag upptogs på förslag av utskottet

ett särskilt stadgande örn vissa utfästelser, vilka avgivits innan lagen

trädde i kraft. Stadgandet innebar, att Konungen, därest han vid lagens

utfärdande meddelade förordnande, som avsåges i lagen, skulle jämväl kunna

föreskriva, att, därest utfästelse givits före lagens ikraftträdande men

efter den 10 mars 1916, utfästelsen icke skulle vara gällande med mindre

tillstånd till densamma söktes inom trettio dagar efter det lagen trätt i

kraft samt sökt tillstånd bleve beviljat eller ock inom nämnda tid tillstånd

meddelats i därom utfärdad kungörelse. Hade tillstånd å utfästelsen meddelats,

skulle i fråga örn handling, som därefter företoges i strid mot utfästelsen,

vad i 2 § samt 4—6 §§ stadgades äga motsvarande tillämpning.

Utskottet, vars ändringsförslag i denna del närmast föranletts av vissa

erinringar av lagrådets majoritet, hade anfört:

Såsom x lagrådet erinrats, innehåller lagen icke några stadganden angående

dess tillämplighet på förhållanden, som inträtt eller grundlagts redan vid

tiden för dess ikraftträdande. Såvitt angår 2 och 3 §§ uppstår väl icke

härigenom någon oklarhet eller tvekan. Stadgandet i 2 § förutsätter nämhgen

enligt sin lydelse, att Kungl. Maj:ts godkännande enligt lagen ei-hållits

pa den sedermera brutna utfästelsen. Eljest inträder här ej straffbarhet. I

Haga örn 3 § förhåller sig tydligen däremot så, att en upplysning, som efter

et lagen trätt i kraft lämnas i strid mot stadgandet i nämnda paragraf,

taller under straffbudet, även örn den gives till fullgörande av en tidigare

atagen utfästelse. I en dylik äldre utfästelse ligger, såsom lagrådets majoritet

erinrat, icke fog for meddelande av sådana upplysningar, som numera

aro i lag förbjudna.

Beträffande åter lagens återverkan på den civilrättsliga giltigheten av

aldre utfästelser av den beskaffenhet 1 § avser, lämnar lagen själv icke

något svar pa Hagan härom. Att, såsom en ledamot av lagrådet hemställt

overlamna spörsmålet att med ledning av allmänna rättsgrundsatser besvärs

av domstolspraxis, synes utskottet icke tillrådligt. För envar som av

Hagan berores, skulle härigenom uppstå en alltför besvärande osäkerhet örn

hans verkliga rättsställning. 11

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 16.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Departements
chefen.

Utskottet har därför funnit sig böra utarbeta förslag till bestämmelser i

förevarande avseende; och har utskottet därvid letts av den uppfattning, att

i fråga örn utfästelser, givna efter den dag den kungliga propositionen i

ämnet är dagtecknad, principen örn offentlig myndighets tillstånd såsom

förutsättning för utfästelsens giltighet bör komma till användning, varemot

frågan om äldre utfästelsers giltighet synes böra vara att bedöma fullt oberoende

av den nya lagstiftningen.

Med stöd av lagen den 17 april 1916 utfärdades samma dag en förordning

(Sv. förf.-saml. nr 104), varigenom de i lagens 1 § och övergångsbestämmelser

avsedda utfästelserna förklarades icke vara gällande med mindre tillstånd

till desamma meddelades.

Genom skrivelse den 25 april 1916 uppdrog Kungl. Majit åt statens handelskommission

att för särskilda fall meddela tillstånd eller anvisning, som

avsåges i krigshandelslagen. Härvid gjordes dock den begränsningen, att

ärende angående tillstånd till utfästelse, som kunde antagas gå utöver utfästelse

i enlighet med formulär, vilket enligt anvisning av handelskommissionen

eller utrikesdepartementets rättsavdelning dittills för motsvarande fall

allmänneligen använts, skulle hänskjutas till Kungl. Majit. Likaledes skulle

underställas Kungl. Majits prövning ärende av större principiell betydelse

eller praktisk räckvidd ävensom varje ärende, angående vilket någon av

handelskommissionens ordförande ansåge lämpligt påkalla sådan underställning.

I fråga örn kungörelse örn allmänt godkännande av vissa utfästelser

eller om anvisning, som ej allenast avsåge visst fall, hade Kungl.

Majit även förbehållit sig beslutanderätten.

Ett inom justitiedepartementet upprättat lagförslag med i sakligt hänseende

väsentligen samma innehåll som 1916 års lag har den 13 september

1939 remitterats för yttrande av kommerskollegium och statens handelslicensnämnd.

I avgivna utlåtanden ha dessa myndigheter tillstyrkt lagstiftning

i enlighet med förslaget.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen nödgades svenska importörer

och andra näringsidkare under de första åren av världskriget 1914

•—1918 underkasta sig alltmera vittgående inskränkningar och kontroll i de

krigförande staternas intresse. De svenska statsmakterna funno sig slutligen

föranlåtna att genom lagstiftning söka förebygga de ur skilda synpunkter

betänkliga verkningarna av denna utveckling. Genom den s. k. krigshandelslagen

av år 1916 lades ekonomiska utfästelser av enskilda gentemot främmande

makt under statlig kontroll och kriminaliserades olika former av

medverkan till utländsk övervakning.

Krigshandelslagen skapade sålunda möjlighet att överblicka ingångna förpliktelser

och förhindra alltför långt gående åtaganden. En viss enhetlighet

i utfästelsesystemet kunde härigenom åvägabringas. En betydelsefull verkan

av lagstiftningen visade sig däri, att den hos de krigförande makterna skapade

tilltro till att de av den svenska regeringen uppdragna riktlinjerna för

landets handelspolitik följdes. Lagstiftningen visade sig även •—- trots att

den kom till stånd först närmare två år efter krigsutbrottet — utgöra ett

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcijrts proposition nr 16.

11

verksamt skydd mot den utländska övervakningen. Överhuvud taget torde

den lia påverkat den allmänna uppfattningen och stärkt de svenska affärsmännens

vilja och förmåga att göra motstånd mot utländska påtryckningar,

som ej vore förenliga med det svenska folkhushållets intressen.

Den senaste tidens händelser jämte erfarenheterna från världskrigets dagar

synas böra föranleda till att frågan om en ny krigshandelslagstiftning

utan dröjsmål upptages till övervägande.

Därest en krigshandelslag under den närmaste tiden kommer till stånd,

torde man med fog kunna antaga, att den skall högst väsentligt försvåra,

att sådant utländskt inflytande gör sig gällande inom det svenska näringslivet

som är till skada för våra handelspolitiska intressen och därmed för vår

folkförsörjning.

En ny lagstiftning i ämnet torde i allt väsentligt kunna byggas på 1916 års

lag. Det remitterade förslaget är resultatet av en huvudsakligen formell överarbetning

av denna lag. Vissa ändringar lia emellertid föreslagits. Sålunda

har stadgandet om Konungens rätt att förordna örn tillståndsplikt i fråga örn

vissa utfästelser ansetts böra bringas i närmare överensstämmelse med motsvarande

föreskrifter i de under innevarande år tillkomna fullmaktslagarna

av kristidskaraktär. Därvid har 1939 års valutalag fått tjäna som närmaste

förebild. Då riksdagen är samlad, bör alltså sådant förordnande meddelas

av Konungen med riksdagens samtycke. Mellan riksdagarna skall Konungen

äga giva dylikt förordnande, vilket dock i sådant fall icke utan riksdagens

gillande får gälla längre än till dess trettio dagar förflutit från nästkommande

riksdags början.

Behovet av skydd mot utländsk övervakning tillgodoses givetvis i avsevärd

mån, därest riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts proposition nr 3 till den

urtima riksdagen örn vissa ändringar i 8 kap. strafflagen m. m. Enligt detta

förslag skall 21 a § i nämnda kapitel avse även utlänning samt vidare utvidgas

till att omfatta jämväl anskaffandet för främmande makts räkning

av uppgifter angående förhållanden, vilkas meddelande till sådan makt kan

skada rikets folkförsörjning eller dess vänskapliga förbindelser med främmande

makt. Vidare har i ett särskilt lagrum i 8 kap. (21 b §) föreslagits

straff för förberedelse till sådan spioneriverksamhet.

Då stadgandet i 3 § av 1916 års lag örn skydd mot övervakning har ett

i vissa hänseenden vidare innehåll än de föreslagna bestämmelserna i 8 kap.

strafflagen och icke lämpligen synes kunna undvaras i en lagstiftning av den

särskilda art, varom här är fråga, torde det med vissa formella jämkningar

böra upptagas i en ny krigshandelslagstiftning. Straff enligt detsamma synes

dock ej böra ådömas, om gärningen jämlikt nämnda strafflagskapitel medför

svårare straff.

Även i ett annat hänseende synes en avvikelse från 1916 års lag böra göras.

På grund av den ömtåliga och i många fall säkerligen svårbedömda

karaktären av de spörsmål, varom här är fråga, bör åklagare vara pliktig

att inhämta tillstånd av justitiekanslern, innan han anhängiggör talan för

brott mot lagstiftningen. Bestämmelsen i 1916 års lag om skyldighet för

åklagare att underrätta justitiekanslern örn åtals anhängiggörande torde icke

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

innefatta tillräckliga garantier mot förhastade åtal. Det måste anses självfallet,

att justitiekanslern kommer att behandla dylika ärenden med den

största skyndsamhet.

Den nu ifrågasatta lagstiftningen torde böra träda i kraft dagen efter den

då lagen utkommit i Svensk författningssamling. Med hänsyn till att snabba

åtgärder synas vara av behovet påkallade, torde det vara lämpligt, att Kungl.

Majit redan vid lagens utfärdande med stöd av densamma förordnar om

tillståndsplikt i fråga örn de utfästelser, varom är fråga. Då en sådan åtgärd

kräver samtycke av riksdagen, då denna är samlad, torde hemställan

örn dylikt godkännande böra göras hos den urtima riksdagen.

Skyldighet att söka tillstånd synes böra gälla även i fråga om sådana utfästelser,

som avgivits före lagens ikraftträdande men efter det dess huvudsakliga

innehåll blivit allmänt bekant. I övergångsbestämmelser till lagen,

torde därför böra stadgas, att örn vid lagens utfärdande meddelas förordnande

om tillståndsplikt, utfästelse, som givits före lagens ikraftträdande men

efter viss angiven dag, förslagsvis dagen för Kungl. Majits beslut att avlåta

proposition till riksdagen, icke skall vara gällande med mindre tillstånd till

densamma erhålles. En liknande föreskrift fanns i övergångsbestämmelserna

till 1916 års lag och hade tillkommit på förslag av det sammansatta utskottet,

vars uttalanden i frågan återgivits i den i det föregående lämnade

redogörelsen.

Tillståndsplikt skulle sålunda icke föreligga i fråga om utfästelse, som

avgivits sistnämnda dag eller tidigare. Det föreslagna stadgandet örn skydd

mot utländsk övervakning måste emellertid anses tillämpligt jämväl å äldre

utfästelser.

Då den ifrågasatta nya lagstiftningen föranledes av rådande utomordentliga

förhållanden, synes giltighetstiden för densamma böra begränsas och

lagen gälla allenast till den 31 mars 1941.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel

av varor m. m.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Tage Evers.

1 Denna bilaga, vilken, bortsett från att dagen för propositionen ej angivits i övergångsbestämmelserna,

är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 september

19,39.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 15 september 1939, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel

av varor m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn

Gunnar Danielson.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 16.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 16.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 september 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för utrikes- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets

den 19 september 1939 avgivna utlåtande över det den 15 i samma månad

till lagrådet remitterade förslaget till lag angående vissa utfästelser rörande

införsel och utförsel av varor m. m.; därvid föredraganden hemställer

dels att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande,

dels ock att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att samtycka

till att Kungl. Majit vid utfärdande av lag i ämnet

meddelar sådant förordnande, som i lagen avses, att gälla

tills vidare.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

393630

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:21 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m. a1 i texten
  2. 2SärU 1939:10 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m. s. 1 i texten