Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande utmätning hos vissa värnpliktiga m. m

1939-09-20 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:17 (urtima riksdagen), Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande utmätning hos vissa värnpliktiga m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

1

Nr 17.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser rörande utmätning hos vissa

värnpliktiga m. m.; given Stockholms slott den 20 september

1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande utmätning

hos vissa värnpliktiga m. m.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 17.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Förslag’

till

Lag

med särskilda bestämmelser rörande utmätning kos vissa värnpliktiga

m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Företages utmätning hos den, som inkallats till tjänstgöring jämlikt § 28

mom. 1 eller § 36 mom. 2 vämpliktslagen, under tiden för sådan tjänstgöring

eller ock därefter inom lika lång tid som tjänstgöringen omfattat,

dock högst tre månader från dess slut, skola från utmätningen undantagas,

utom nödiga gång- och sängkläder samt förråd och penningar i den utsträckning

som 65 § utsökningslagen stadgar, dels lösören för gäldenärens,

hans makes och oförsörjda barns eller adoptivbarns personliga bruk, för

så vitt värdet därav icke överstiger vad som med hänsyn till deras behov

och omständigheterna i övrigt kan anses skäligt, dels ock arbetsredskap till

ett värde av högst femhundra kronor. Lös pant må ej på grund av vad nu

sagts undantagas från utmätning för den gäld, varför pantsättningen skett.

2 §•

Har egendom tagits i mät hos den som fullgör eller fullgjort tjänstgöring,

varom i 1 § sägs, och finnes, att gäldenärens betalningssvårigheter

uppenbarligen äro föranledda av tjänstgöringen, må med försäljning av den

utmätta egendomen anstå under högst tre månader utöver den tid som för

varje särskilt fall stadgas i 162, 163 och 165 §§ utsökningslagen, såframt

det prövas kunna ske utan att borgenärens rätt till betalning äventyras.

Erfordras egendomen i gäldenärens näring för att bereda nödig bärgning

åt gäldenären, hans make och oförsörjda barn eller adoptivbarn eller

är den erforderlig för att bereda dem nödig bostad, må ytterligare uppskov

med försäljningen äga rum under högst sex månader, örn borgenärens rätt

till betalning ej därigenom äventyras.

3 §-

Vad i 1 § stadgas med avseende å undantag från utmätning skall under

tid som där sägs äga motsvarande tillämpning, om gäldenären försättes i

konkurs.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

4 §■

Klagan över utmätning som avses i denna lag eller över beslut i anledning

av sådan utmätning må förutom av den som eljest är befogad därtill

föras av gäldenärens make eller av annan som har egendomen i sin

vård.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Vad i 2 och 4 §§ är stadgat skall gälla, även om utmätningen ägt rum före

lagens ikraftträdande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Utdrag av protokollet över jastitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 september 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund,

Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social-, finans- och

handelsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Westman, fråga örn särskilda bestämmelser rörande utmätning hos vissa värnpliktiga

m. m. samt anför:

»Med skrivelse den 3 september 1939 har sociala försvarsberedskapskommittén

överlämnat betänkande med förslag till bland annat

lag med vissa bestämmelser rörande utmätning (Statens offentl. utredn.

1939: 26).

Enligt 65 § utsökningslagen skola från utmätning undantagas dels nödiga

gång- och sängkläder för gäldenären, hans make och oförsörjda barn eller

adoptivbarn dels ock nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören till

ett värde av högst 500 kronor, eller, där gäldenären icke är familjeförsörjare

och ej heller har eget hushåll, högst 200 kronor. Saknas utväg till

nödtorftigt uppehälle, skall från utmätning undantagas av förråd, som finnes

i huset, vad som erfordras till underhåll för en månad eller, där tillräckligt

förråd ej finnes, av penningar, som gäldenären innehar eller äger innestående

i bank eller annan penninginrättning, så mycket som erfordras för

anskaffande av det felande. Lös pant må ej undantagas från utmätning för

den gäld varför pantsättningen skett.

Kommittén har framhållit, att vid inkallelse enligt § 28 mom. 1 och § 36

mom. 2 värnpliktslagen till tjänstgöring vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap

för flertalet deltagare uppkomma betydande olägenheter

med hänsyn till deras egna och deras anförvanters ekonomiska förhållanden.

Att söka helt undanröja dessa olägenheter vore naturligen icke möjligt.

Kommittén, som funnit vägande skäl kunna anföras mot moratorium

i vanlig bemärkelse, hade emellertid sökt att till motverkande av nämnda

olägenheter framlägga förslag som syntes kunna genomföras utan större ingrepp

i landets ekonomiska förhållanden. Enligt kommitténs mening borde

ett visst skydd beredas mot att de inkallades anförvanter berövades egendom

som de behövde för sin livsföring samt mot krisartade realisationer. Med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

5

dea som inkallats till tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2

värnpliktslagen har kommittén härvid jämställt frivilliga vid krigsmakten.

Beträffande skyddets omfattning uttalar kommittén, att några moratorieliknande

åtgärder avseende skydd för förmögenhet i egentlig mening icke syntes

kunna förordas. Annorlunda ställde sig däremot spörsmålet i fråga

om skydd för andra tillhörigheter t. ex. lösören, personlig lösegendom, arbetsredskap

och dylikt. Därest en inkallad familjeförsörjare, som varit hänvisad

uteslutande till sin inkomst, häftade för gäld som han ej förmådde infria

förelåge risk, att borgenären utsökte betalning ur denna egendom. Med

hänsyn till utsökningslagens relativt låga gräns för den utmätningsfria egendomen

skulle följden i många fall kunna bliva, att till de hemmavarandes

disposition efter utmätning återstode lös egendom i en utsträckning som

skulle te sig uppenbart obillig. Eventuella moratorieliknande åtgärder beträffande

lösöret kunde icke anses särskilt vådliga vare sig för den enskilde

borgenären eller för det ekonomiska livet överhuvud. Vad härefter angår

frågan för vilket slag av gäld dylika åtgärder kunde ifrågakomma har kommittén

framhållit, att ju vidsträcktare stödjande ingripanden på annat sätt

vidtoges, desto mindre omfattande syntes moratorieåtgärderna kunna göras.

För att ernå syftemålet med eventuella bestämmelser om skydd för den inkallades

lösegendom syntes emellertid erforderligt att skydda egendomen mot

all slags gäld och sålunda icke mot allenast vissa slags förpliktelser, t. ex.

skatter.

Kommittén har härefter upptagit till närmare behandling frågan, vilken

lös egendom som borde skyddas, och har därom anfört i huvudsak följande.

Uppenbarligen förelåge icke behov av att ur de synpunkter som kommittén

anlagt skydda lösegendom av mer eller mindre lyxbetonad karaktär. Däremot

komme i fråga egendom, av vilken den inkallade eller hans familj hade

behov för tillgodoseende av berättigade bostads- och personliga behov, d. v. s.

gång- och sängkläder, möbler och annat bohag samt annan personlig lösegendom

ävensom nödiga arbetsredskap. Denna avgränsning sammanfölle

i anseende till egendomens beskaffenhet med den i 65 § utsökningslagen från

utmätning undantagna. Under det att detta stadgande i vissa hänseenden

föreskreve en fix gräns för vad som kunde undandragas borgenär, syntes

emellertid skäl tala för att vid angivande av det nu ifrågasatta skyddets omfattning

icke angiva någon viss maximigräns. Kommittén hade i stället funnit

sig höra föreslå, att skydd efter prövning i det enskilda fallet borde beredas

i fråga om lösöre till ett värde som med hänsyn till gäldenärens ställning

och övriga omständigheter kunde anses skäligt. Beträffande arbetsredskap

borde dock stadgas en viss värdegräns, vilken kommittén föreslagit

skola bestämmas till 500 kronor, oavsett den inkallades försörjningsplikt.

Beträffande förråd av varor samt penningar borde alltjämt gälla vad som

stadgas i 65 § utsökningslagen. I enlighet med detta lagrum borde vidare

hinder för utmätning av lös pant icke föreligga såvitt anginge utmätning

för den gäld för vilken pantsättningen skett.

Kommittén har särskilt beaktat de fall, då gäldenären icke själv hade till
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Departements
chefen.

fälle att tillvarataga sin rätt, och framhållit, att möjlighet borde beredas den

som hade egendomen i sin vård att med laga verkan överklaga eventuellt

utmätningsbeslut.

Slutligen har kommittén anmärkt, att de nya bestämmelserna om utmätning

icke borde gälla i fråga örn utmätning som sökts före deras ikraftträdande

samt att den egendom, som enligt kommitténs förslag borde undantagas

från utmätning, givetvis icke heller vid konkurs borde ingå i konkursboet.

I överensstämmelse med det anförda stadgas i det av kommittén utarbetade

förslaget till lag med vissa bestämmelser rörande utmätning under

1 §, att örn utmätning företages hos värnpliktig som är inkallad till tjänstgöring

jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 vämpliktslagen eller hos frivillig

vid krigsmakten, skall från utmätningen undantagas: 1) gång- och

sängkläder för gäldenären, hans maka och oförsörjda barn eller adoptivbarn

ävensom övrig personlig lösegendom samt möbler och annat bohag, allt i

den mån värdet därav icke överstiger vad som med avseende å gäldenärens

ställning och övriga omständigheter kan anses skäligt; samt 2) nödiga arbetsredskap

till ett värde av högst 500 kronor. Beträffande undantag från

utmätning för det fall, att utväg till nödtorftigt uppehälle saknas, ävensom

i fråga örn lös pant skall gälla vad som stadgas i 65 § utsökningslagen. Såsom

2 § har i förslaget upptagits stadgande, att klagan över utmätning i fall

som avses i 1 § skall få föras av den som har egendomen i sin vård. Lagen

skall enligt förslaget ej äga tillämpning i fråga örn utmätning som sökts

före lagens ikraftträdande.

Över kommitténs förslag ha efter remiss avgivits infordrade utlåtanden av

chefen för försvarsstaben, socialstyrelsen, kommerskollegium, Överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads, Göteborgs

och Bohus, Västernorrlands och Norrbottens län, varjämte Sveriges

fastighetsägareförbund och Sveriges köpmannaförbund, som beretts tillfälle

att yttra sig, inkommit med utlåtanden över förslaget. Länsstyrelsen i Östergötlands

län har bifogat yttrande av överexekutor i Norrköping.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har i likhet med överexekutor

i Norrköping uttalat att de föreslagna reglerna örn utmätningsfrihet

borde gälla jämväl under någon viss kortare tid efter slutad

värnpliktstjänstgöring.

I övrigt bär förslaget i de avgivna yttrandena lämnats utan erinran. Sveriges

köpmannaförbund har emellertid ifrågasatt, huruvida icke

utöver kommitténs förslag ytterligare åtgärder vöre påkallade till hjälp åt

de idkare av rörelse, som inkallades till tjänstgöring.

Såsom kommittén framhållit kan icke undvikas, att värnpliktiga, som inkallas

till tjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering, i

viss utsträckning få vidkännas ekonomiska olägenheter som äro en följd av

avbrottet i deras vanliga verksamhet. Billigheten kräver emellertid, att dessa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

7

olägenheter såvitt möjligt motverkas. I detta syfte lia redan utfärdats vissa

bestämmelser örn familjeunderstöd.1 I överensstämmelse med vad kommittén

förordat torde utan dröjsmål böra framläggas förslag i syfte att mildra de

ekonomiska verkningarna för de värnpliktiga även på annat sätt. Med hänsyn

till den tunga som värnplikten innebär synes den omständigheten, att

genom sådana ingripanden som nu äro i fråga andra personer, närmast de

värnpliktigas borgenärer, kunna komma att i sin tur lida viss förlust, icke få

tillmätas avgörande betydelse. Det är dock nödvändigt att tillse, att återverkningarna

icke komma att drabba andra alltför kännbart eller att verka

alltför störande på det ekonomiska livet överhuvud.

Vad kommittén föreslagit till beredande av lättnad för de värnpliktiga och

deras familjer vid exekutiva åtgärder synes mig beaktansvärt. Det kan

emellertid ifrågasättas, huruvida icke det skydd för bohag, annan personlig

lösegendom och arbetsredskap som med kommittéförslaget åsyftas rimligen

borde i vissa hänseenden utvidgas. En sådan utvidgning torde kunna

ske utan att ekonomiska intressen av någon större betydelse behöva träda

tillbaka.

Enligt kommitténs förslag skola med värnpliktiga som jämlikt § 28 mom. 1

eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen inkallats till tjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap

eller mobilisering jämställas frivilliga vid krigsmakten. Vad

med frivilliga vid krigsmakten skall förstås har icke närmare angivits. Då

det icke för närvarande synes vara möjligt att avgränsa någon grupp av

frivilliga som böra jämställas med sådana värnpliktiga som nu äro i fråga,

synas de tills vidare böra uteslutas från lagstiftningen. Beträffande omfattningen

av förslaget i övrigt må framhållas, att därmed ej åsyftas dem som

skola fullgöra så kallad beredskapsövning. Då sådan övning icke har den

extraordinära karaktär som förstnämnda tjänstgöring, synes kommitténs

ståndpunkt i denna del böra godtagas.

Med utgångspunkt från kommitténs förslag och vad nu anförts har jag

låtit utarbeta förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande utmätning

hos vissa värnpliktiga m. m.

I lagen torde till en början böra under 1 § upptagas bestämmelser i syfte

att såsom kommittén föreslagit under viss lid bereda ifrågavarande värnpliktiga

ett mera omfattande skydd än eljest i fråga örn sådana lösören som

förut nämnts. Från utmätning synas böra undantagas, utom nödiga gångoch

sängkläder samt förråd och penningar i den utsträckning som 65 § utsökningslagen

stadgar, dels lösören för gäldenärens, hans makes och oförsörjda

barns eller adoptivbarns personliga bruk, för så vitt värdet därav

icke överstiger vad som med hänsyn till deras behov och omständigheterna

i övrigt kan anses skäligt, dels ock arbetsredskap till ett värde av högst

500 kronor. Lös pant torde dock ej på grund av vad nu sagts böra undantagas

från utmätning för den gäld, varför pantsättningen skett.

Kommitténs förslag innebär, att vederbörande skulle få åtnjuta ifrågavarande

förman allenast sa länge hans tjänstgöring vid förstärkt försvarsbered
1

Kungörelsen den 8 september 1939 nr 642; jfr propositionen nr 12 till urtima riksdagen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 17.

skap eller mobilisering varade. Emot denna begränsning har i vissa yttranden

invänts, att de föreslagna reglerna om utmätningsfrihet rimligen

borde gälla jämväl under någon kortare tid efter slutad tjänstgöring. Det

torde ock vara tydligt att, därest tjänstgöringen försatt någon i betalningssvårigheter,

det i allmänhet icke är möjligt för honom att omedelbart efter

tjänstgöringens slut häva svårigheterna. Ett visst rådrum är alltså erforderligt.

Detta torde skäligen kunna bestämmas till lika lång tid som den

tjänstgöringen omfattat, dock högst tre månader från dess slut.

Enligt kommitténs förslag skulle något skydd icke komma i fråga för

annan egendom än den som enligt förslaget skulle kunna undantagas från

utmätning. Därest, såsom förslaget innebär, visst slag av egendom i större

utsträckning än utsökningslagen medgiver undantages från utmätning, kan

emellertid med skäl befaras, alf eventuella exekutiva åtgärder i ökad omfattning

riktas mot annan egendom som tillhör gäldenären. Detta torde

kunna medföra mindre önskvärda följder, t. ex. om sådana åtgärder skulle

riktas mot fast egendom som ger gäldenären hans bärgning eller inrymmer

bostad åt honom och hans familj eller mot bostadsrätt som han kan innehava.

En brådstörtad realisation av egendom som nu sagts kan medföra

ekonomisk förlust av en helt annan storlek än i fråga om lösöret.

De nu berörda synpunkterna torde väl icke böra föranleda, att frihet från

utmätning medgives i större omfattning än som i det föregående ifrågasatts.

Däremot bör undersökas, huruvida icke skydd på annat sätt kan beredas

ifrågavarande värnpliktiga även i fråga örn annan egendom än den

som får undantagas från utmätning. Härvid ligger nära till hands att vid

utmätning bereda dem visst rådrum genom införande av möjlighet att, där så

finnes påkallat, låta anstå nied den utmätta egendomens försäljning under

längre tid än som eljest enligt 162, 163 och 165 §§ utsökningslagen är medgiven.

Den i dessa lagrum stadgade längsta tiden är för olika fall en, två, tre eller

fyra månader. En viss utsträckning av dessa tidsfrister synes kunna vidtagas

utan att borgenärens berättigade intressen åsidosättas. Härigenom

skulle gäldenären erhålla ökade möjligheter att anskaffa medel för att

hindra att egendomen försäljes exekutivt. I allt fall skulle i viss utsträckning

kunna förhindras, att särskild förlust åsamkas gäldenären genom att

egendomen måste säljas alltför brådstörtat.

Bestämmelser, som medgiva ett dylikt anstånd med försäljning av utmätt

egendom, torde böra upptagas såsom 2 § i lagen. Det må erinras att jämlikt

77 a § utsökningslagen med utmätt egendom skall likställas fast egendom

eller tomträtt, ur vilken intecknad fordran fastställts till betalning. För

tillämpning av 2 § i förslaget torde ej böra krävas, att utmätningen äger

rum inom viss tid från tjänstgöringens slut. I stället synes böra fordras,

att gäldenärens betalningssvårigheter uppenbarligen äro föranledda av sådan

tjänstgöring som nyss nämnts. Därest gäldenären redan förut haft betalningssvårigheter

eller dessa äro föranledda av någon annan särskild omständighet

som icke äger samband med tjänstgöringen, bör särskilt anstånd

icke komma i fråga. Den ytterligare förutsättningen för att anstånd med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 17.

9

försäljningen av den utmätta, egendomen skall kunna medgivas synes böra

uppställas, att anståndet icke medför att borgenärens rätt till betalning äventyras,

såsom t. ex. örn egendomen är underkastad hastig värdeminskning

eller är föremål för vanvård. Tydligt är, att den utmätta egendomen mången

gång erbjuder fullt betryggande säkerhet även örn anstånd med försäljningen

äger rum, eller att säkerheten åtminstone ej försämras genom sådant anstånd.

Det kan för övrigt tänkas, att borgenären själv är villig att medgiva

visst anstånd, ehuru han varit nödsakad att för bevarande av förmånsrätt

eller av annan särskild anledning söka utmätning. Sådant medgivande kan

enligt 86 § utsökningslagen ej lämnas annat än för begränsad tid. I annat

fall går verkställd utmätning åter.

Det anstånd som enligt vad nu anförts bör kunna medgivas med försäljning

av utmätt egendom torde som regel böra begränsas till tre månader

utöver den tid som för varje särskilt fall stadgas i 162, 163 och 165 §§

utsökningslagen. Härjämte synes emellertid lämpligt att meddela en tillläggsbestämmelse,

enligt vilken i vissa mera ömmande fall sagda tid

kan utsträckas. Denna bestämmelse torde böra innehålla att, om den utmätta

egendomen erfordras i gäldenärens näring för att bereda nödig bärgning

åt honom, hans make och oförsörjda barn eller adoptivbarn eller örn

den är erforderlig för att bereda dem nödig bostad, ytterligare uppskov med

försäljningen må äga rum under högst sex månader, dock endast såframt

borgenärens rätt till betalning ej därigenom äventyras.

Den prövning som nu förordade bestämmelser förutsätta är givetvis av

ömtålig karaktär. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas, huruvida icke

prövningen, i den mån den ej redan enligt nu gällande regler kommer att

ligga i överexekutors hand, borde anförtros denna myndighet. En sådan

anordning skulle emellertid kunna medföra alltför mycken omgång och tidsutdräkt.

Möjligheten att överklaga beslut, som meddelas av utmätningsmannen,

torde erbjuda tillräcklig garanti mot mindre tillfredsställande tillämpning

av de föreslagna bestämmelserna.

Såsom förut nämnts har kommittén uttalat, att den egendom som enligt

dess förslag skulle undantagas från utmätning, därest gäldenären försättes

i konkurs, icke borde ingå i konkursboet. Med hänsyn till att frågan, vilken

egendom som må behållas av konkursgäldenären, blivit särskilt reglerad

i 97 § konkurslagen erfordras emellertid för att egendom i större utsträckning

än för närvarande skall kunna undantagas vid konkurs, att särskilt

stadgande härom meddelas. En dylik bestämmelse torde böra upptagas

såsom 3 §.

Någon särskild bestämmelse, varigenom med hänsyn till konkurs vidgad

möjlighet medgives att meddela anstånd med försäljning av gäldenärens

egendom, torde icke erfordras. Sker med stöd av 23 § konkurslagen under

konkursen utmätning för fordran som är förenad med panträtt i fast eller

lös egendom är, utan särskilt stadgande, 2 § i förslaget tillämpligt. Beträffande

åter försäljning genom konkursförvaltningens försorg eller på dess

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 17. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts. proposition nr 17.

föranstaltande meddelas bestämmelser i 64—68 §§ konkurslagen, som synas

innefatta tillräckliga möjligheter att, där så är påkallat, uppskjuta försäljningen

av konkursboets egendom.

Såsom 4 § i lagen torde böra upptagas stadgande, att klagan över utmätning

hos gäldenär som avses i lagen eller över beslut i anledning av

sådan utmätning må förutom av den som eljest är befogad därtill föras

av gäldenärens make eller av annan som har egendomen i sin vård.

De föreslagna bestämmelserna torde böra träda i kraft dagen efter den,

då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Det synes böra föreskrivas, att vad i 2 och 4 §§ i lagen

är stadgat skall gälla även om utmätningen i fråga ägt rum före lagens ikraftträdande.

Tydligt är dock, att om utmätningen lett till försäljning redan

före ikraftträdandet, 2 § icke kan tillämpas. De bestämmelser som föreslagits

skola meddelas under 1 och 3 §§ böra ej äga tillämpning örn utmätning

skett eller konkurs inträffat före lagens ikraftträdande.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har inom justitiedepartementet upprättats

bilagda förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande utmätning

hos vissa värnpliktiga m. m.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Tage Evers.

1 Denna bilaga, som frånsett en mindre jämkning av redaktionell natur är lika lydande med

det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17-

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 20 september

1939.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 19 september 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i

statsrådet den 15 september 1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande

utmätning hos vissa värnpliktiga m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Gösta

Walin.

Förslaget föranledde följande erinringar.

2 §•

Justitierådet Lawski:

Någon tvekan lärer icke kunna råda därom, att de olägenheter, som vid

inkallelse till tjänstgöring vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap

uppkomma för de inkallade, böra i görligaste mån lindras. Enighet torde

väl också råda därom, att det principiellt är det allmänna som har att vidkännas

de kostnader, vilka kunna föranledas av åtgärder för nämnda ändamål.

I den mån lindringar kunna vinnas genom ändringar i civil- eller processlagstiftningen

utan att någon mera avsevärd olägenhet uppkommer för

annan enskild än den inkallade, bör naturligtvis även denna utväg kunna

användas. I förslaget bär i allmänhet den begränsning, som enligt vad nu

antytts bör äga rum vid lagstiftning av nyssnämnda art, blivit iakttagen.

Sålunda kompenseras olägenheten av det tillfälliga anstånd, som i 1 och

2 §§ beredes inkallad, såsom regel därigenom, att borgenären erhåller ränta

å sin fordran under den tid, han i följd av de föreslagna bestämmelserna

måste vänta på betalning. Och bestämmelsen i 2 § är ej tillämplig, därest

borgenärens rätt till betalning skulle äventyras. Emellertid kan med sistnämnda

bestämmelse inträffa, att redan anståndet medför synnerligen ödes
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition nr 17.

digra konsekvenser för borgenären. Detta blir fallet, om borgenären själv

riskerar utmätning eller konkurs därest han icke erhåller snar betalning för

sin fordran. Då det icke synes försvarligt att på detta sätt låta olägenheten

av inkallelse träffa en enskild, hemställes att anstånd jämlikt 2 § må beviljas

endast såframt det prövas kunna ske utan avsevärt men för borgenären.

Ett dylikt förbehåll skulle uppenbarligen icke bliva att tillämpa,

därest borgenären prövas hava möjlighet att genom anlitande av kredit förhindra,

att anståndet blir till avsevärt men för honom.

3 §■

J ustitieråden Eklund, Lawski och von Steyern:

Paragrafen lärer innebära, att konkursgäldenär efter anståndstidens utgång

skall till konkursboet utlämna egendom, som han fått behålla utöver

vad som följer av 97 § konkurslagen. Stadgandet medför — i motsats till

vad fallet är vid utmätning -— icke ökad möjlighet för gäldenären att bevara

sin egendom och det torde därför i regel ej vara av större värde för

gäldenären. För övrigt lärer det endast undantagsvis inträffa, att inkallad

gäldenär, även örn utmätning ägt rum, kan försättas i konkurs på grund

av de i allmänhet tillfälliga betalningssvårigheter, som föranledas av inkallelsen.

Å andra sidan kan stadgandet innebära en frestelse för en konkursgäldenär,

som fått behålla egendom av värde, att försälja den och förbruka

köpeskillingen. På grund härav och då bestämmelsen torde komma

att medföra vissa svårigheter i tillämpningen, hemställes, att paragrafen

utgår.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 september 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråde

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler, efter gemensam

beredning med cheferna för försvars-, social-, finans- och handelsdepartementen,

lagrådets den 20 september 1939 avgivna utlåtande över till

lagrådet den 15 september 1939 remitterat förslag till lag med särskilda bestämmelser

rörande utmätning hos vissa värnpliktiga m. m.

Efter att ha redogjort för innehållet i lagrådets utlåtande anför föredraganden:
»Enligt

3 § i det remitterade förslaget skall, örn gäldenär som avses i lagen

försättes i konkurs, vad i 1 § stadgas med avseende å utmätning äga motsvarande

tillämpning under tid som i denna paragraf sägs. Detta innebär,

att gäldenären jämväl vid konkurs må under nämnda tid behålla den egendom

som han med hänsyn till dess betydelse för honom ansetts böra få behålla

vid utmätning. Tre av lagrådets ledamöter ha hemställt att 3 § måtte

utgå, enär den syntes vara av ringa praktisk vikt och kunde medföra vissa

svårigheter i tillämpningen. Enligt min mening är bestämmelsen i fråga av

värde till förebyggande av att en borgenär, som på grund av 1 § ej kan erhålla

utmätning i viss egendom, i stället söker att genom gäldenärens försättande

i konkurs vinna sitt syfte. Jag anser fördenskull övervägande skäl

tala för att paragrafen bibehålies.

En av lagrådets ledamöter har beträffande bestämmelserna i 2 § av förslaget,

varigenom möjlighet herodes att medgiva anstånd med försäljning av utmätt

egendom, anfört att sådant anstånd skulle kunna medföra avsevärt men

för borgenär som själv riskerade utmätning eller konkurs, därest han icke erhölle

snar betalning för sin fordran. Med anledning härav vill jag framhålla,

att bestämmelserna örn anstånd med försäljning icke äro ovillkorliga. Därest

sådana svårigheter som nyss nämnts undantagsvis skulle uppstå för borgenären,

kan fördenskull vid den diskretionära prövning som bestämmelserna

förutsätta tillbörlig hänsyn tagas till de särskilda omständigheter som må föreligga

med hänsyn till borgenären. Någon ändring av paragrafen synes därför

ej erforderlig.

I övrigt torde allenast böra vidtagas en mindre redaktionell jämkning av

förslaget.»

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 17. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Föredraganden hemställer, att det i enlighet med vad nu sagts jämkade lagförslaget

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

393629

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:19 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande utmätning lios vissa värnpliktiga m. a1 i texten
  2. 2SärU 1939:8 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande utmätning hos vissa värnpliktiga m. m. s. 1 i texten