Angående anvisande å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939140 av vissa anslagsmedel
1939-09-15 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:19 (urtima riksdagen), Angående anvisande å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939140 av vissa anslagsmedel
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 19.
1
Kr 19.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1939140 av vissa anslagsmedel; given Stockholms
slott den 15 september 1939.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 15 september 1939.
K ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund,
Eriksson, Strindlund.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler vissa föreliggande
framställningar örn anvisande av medel för i det följande angivna ändamål
inom försvarsväsendet och anför därvid:
Efter det den av årets lagtima riksdag godkända beredskapsstaten för försvarsväsendet
genom Kungl. Maj:ts beslut den 26 augusti 19o9 fastställts att
gälla som förskottsstat, har Kungl. Maj:t, efter framställningar från vederbörande
myndigheter, från det å förskottsstaten upptagna förskottsanslaget
till försvarsväsendet i allmänhet (Ga) i skilda poster anvisat betydande belopp
för anskaffande av materiel av olika slag för tillgodoseende av de tre försvarsBihang
till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 19. 2006 39
2
Departements
chefen.
Kungl. Majlis proposition nr 19.
grenarnas behov. I propositionen nr 1 till den nu samlade urtima riksdagen
har Kungl. Majit föreslagit, att de belopp, som sålunda anvisats från nämnda
förskottsanslag till och med dagen för propositionens avlåtande, elen 8 september
1939, skulle täckas genom medelsanvisning å den tilläggsstat, som
skulle föreläggas riksdagen. Kungl. Majit har i anslutning därtill föreslagit
riksdagen att till viss extra materielanskaffning m. m. å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1939/40 anvisa ett anslag av 71,000,000 kronor.
Emellertid hava från skilda håll anmälts vissa medelsbehov, som enligt cle
för förskottsstaten gällande principerna icke böra, där frågorna kunna underställas
riksdagens prövning, tillgodoses genom anvisande av medel å denna
stat. Anvisningarna i fråga böra i stället äga rum direkt å tilläggsstaten.
De anslagsframställningar av nämnda slag, vilka jag här vill upptaga till
behandling, hänföra sig främst till byggnadsföretag av skilda slag men även
till vissa andra frågor av mera speciell art.
Vissa av de frågor jag här kommer att beröra äro av den natur, att närmare
redogörelse för handlingarnas innehåll icke lämpligen bör ske till statsrådsprotokollet.
Ytterligare upplysningar i dessa frågor torde få lämnas genom de
handlingar, som komma att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.
De skilda ärendena torde böra upptagas under de särskilda rubriker i riksten
för innevarande budgetår, till vilka de enligt sin natur äro att hänföra.
EGENTLIGA STATSUTGIFTER.
Fjärde huvudtiteln.
B. Försvarsstaben.
[1.] 9 a. Försvarsstaben: Vissa byggnads- och materieikostnader för försvarsstabens
radioanstalt, 1 eservcitionscinslag. Under punkten 11 i statsverkspropositionen
till årets lagtima riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen att till Försvarsstaben.
Radioanstalt för innevarande budgetår anvisa ett reservationsanslag
av 35,000 kronor. Vad sålunda föreslagits blev av riksdagen bifallet.
I särskild skrivelse den 1 september 1939 har chefen för försvarsstaben
framlagt ett detaljerat förslag till ny organisation av radioanstalten, vilken
organisation avsages skola ersätta de nuvarande provisoriska anordningarna
pa ifrågavarande område. Radioanstalten skulle även efter den nya organisationens
genomförande lyda under chefen för försvarsstaben.
Den avsedda nya organisationen, vilken enligt förslaget skall genomföras
successivt med början under budgetåret 1940/41, förutsätter dels uppförande
av vissa byggnader och anskaffning av radiomateriel m. m. dels ock vissa utökningar
av försvarsgrenarnas personalstater för anstaltens betjäning m. m.
Den nyorganisation av försvarsstabens radioanstalt, som av chefen för försvarsstaben
här föreslås, avses såsom nyss nämnts att genomföras med början
under budgetåret 1940/41. Frågan örn anstaltens allmänna organisation, per
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 19.
sonalbehov etc. lärer därför icke böra upptagas till bedömande förrän i samband
med framläggandet av statsverkspropositionen till 1940 års riksdag.
Emellertid synes det stå klart, att under alla förhållanden för anstaltens fortsatta
verksamhet erfordras vidtagande av vissa byggnadsåtgärder och anskaffande
av viss radiomateriel m. m. Nämnda åtgärder och materielanskaffningar,
av chefen för försvarsstaben kostnadsberäknade till sammanlagt 135,000 kronor,
synas lämpligen, för att möjliggöra ett snabbt genomförande av en blivande
nyorganisation, böra vidtagas snarast möjligt. Jag anser mig därför böra förorda,
att de härför erforderliga medlen anvisas å tilläggsstat till riksstaten för
innevarande budgetår. Emot det beräknade beloppet, 135,000 kronor, lärer
intet vara att erinra.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Försvarsstaben: Vissa byggnads- och materielkostnader
för försvarsstabens radioanstalt å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag
av......................................................... kronor 135,000.
D. La ntföi’5 varet.
[2.] 20 a. Förstärkning av anslaget till frivilliga skytteväsendets befrämjande. Å
riksstaten för innevarande budgetår finnes upptaget ett anslag å 470,000 kronor
till frivilliga skytteväsendets befrämjande. Rörande användningen av
detta anslag har Kungl. Majit genom beslut den 28 juli 1939 lämnat närmare
föreskrifter.
I skrivelse den 13 september 1939 har nu skytteförbundens överstyrelse
hemställt, att utöver det redan beviljade anslaget ett ytterligare belopp av
75,000 kronor måtte anvisas till det frivilliga skytteväsendet att enligt närmare
fördelning av överstyrelsen användas för anskaffande av ammunition åt
personer i eller under värnpliktsåldern, vilka under nu rådande förhållanden
önska inom det frivilliga skytteväsendet förvärva ökad skjutskicklighet.
Till utveckling av berörda framställning har överstyrelsen i sin skrivelse
anfört följande:
I de av Kungl. Majit fastställda grundstadgarna för det av staten understödda
frivilliga skytteväsendet angives dess uppgift i första hand vara att
befrämja skjutskickligheten bland Sveriges folk.
Att överstyrelsens strävande att på bästa möjliga sätt lösa denna sin uppgift
mer och mer vunnit statsmakternas erkännande, anser densamma bland
annat framgå av det successivt ökade anslag, som av de senaste årens riksdagar
på förslag av Kungl. Majit beviljats för skytterörelsens understödjande.
För innevarande budgetår utgör detta anslag 470,000 kronor, för vilkas användning
Kungl. Majit utfärdat föreskrifter genom nådigt brev den 28 sistlidne
juli.
Sedan dess hava emellertid händelser inträffat, vilka föranlett Kungl. Majit
att bland annat anbefalla intagandet av förstärkt försvarsberedskap, varigenom
vissa årsklasser av beväring och landstorm inkallats till beredskapstjänst.
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 19.
Senaste tillfälle, då liknande åtgärder ansågos böra vidtagas, var vid krigsutbrottet
1914. Det visade sig då, att svenska män av skilda årsklasser, främst
dock ur landstormen, i känslan av att de behövde förvärva ökad skjutfärdighet,
i stor utsträckning strömmade till de frivilliga skytteföreningarna. En beräkning
har givit vid handen, att antalet, som av denna anledning ingingo i skytteföreningarna,
utgjorde över 50,000. Överstyrelsen anser sig hava anledning
tro, att den skjututbildning, som bibringades dessa män, i viss mån bidrog till
höjande av försvarsformationernas stridsduglighet.
Yi stå nu inför en i viss mån enahanda situation som 1914. Skytteförbundens
överstyrelse skulle icke känna sitt ansvar eller fylla sin uppgift, örn den
icke vidtoge åtgärder för att i vad mån på den ankommer bidraga till stärkandet
av landets försvarskraft. Överstyrelsen har fördenskull riktat en uppmaning
till samtliga skytteförbund och skytteföreningar att hålla skjutbanoma tillgängliga
för alla, som önska komplettera sin skjututbildning, och att i mån av
tillgång ställa ledare samt ammunition till möjligast billiga pris till förfogande.
Emellertid äro de medel, som för utförande av dessa uppgifter stå skytteväsendet
till buds, synnerligen små. De kontanta tillgångarna ävensom ammunitionsinnehaven
inom skytteförbund och föreningar äro för närvarande mycket
knappa. Det ovan nämnda anslaget örn 470,000 kronor för innevarande budgetår
medgiver icke bestridande av andra utgifter än sådana, som det redan nu
befintliga medlemsantalet betingar.
För att den frivilliga skytterörelsen under de särskilda förhållanden, som
nu inträtt, skall kunna beredas möjlighet att på bästa sätt fylla sin uppgift i
försvarets tjänst, erfordras i första hand ökad tillgång till ammunition.
Örn man utgår ifrån, att 15,000 nya skyttar önska ingå i skytteföreningarna
för att där förvärva eller komplettera sin skjutfärdighet och att varje skytt
bör skjuta minst 50 skott, erfordras härför en ammunitionsmängd av 750,000
skott. Med en beräknad kostnad av 10 öre per skott motsvarar detta ett belopp
av 75,000 kronor.
På sätt skytteförbundets överstyrelse anfört torde det vara att förvänta,
att anslutningen till den frivilliga skytterörelsen i landet kommer att som en
följd av den inträdda krissituationen undergå en avsevärd stegring utöver den
som eljest räknats med. En dylik utveckling torde icke få anses sakna värde
ur försvarsberedskapssynpunkt. Emellertid måste därav följa, att de anslagsmedel,
som för det frivilliga skytteväsendets befrämjande anvisats under förutsättning
av en mera normal utveckling på förevarande område, komma att
bliva alltför knappa. Jag anser mig därför böra förorda, att någon förstärkning
av de härför anvisade anslagsmedlen beredes. Det av överstyrelsen härutinnan
föreslagna beloppet, 75,000 kronor, vilket beräknats med utgångspunkt
från en tilldelning av 50 skott till 15,000 nya skyttar, anser jag mig böra tillstyrka.
Beloppet ifråga synes böra anvisas under ett särskilt anslag å tilläggsstat
till riksstaten för innevarande budgetår.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Förstärkning av anslaget till frivilliga skytteväsendets
befrämjande å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40
anvisa ett anslag av ....................................... kronor 75,000.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 19. O
[3.] 70 a. Vissa fortifikatoriska anordningar m. m., reservationsanslag. I Kungl.
Maj:ts proposition, nr 234, till årets lagtima riksdag angående extra materielanskaffning
m. m. för försvarsväsendet upptogs, bland annat, under lantförsvaret
en anslagspost örn 8,310,000 kronor till vissa fortifikatoriska anordningar
å olika platser i landet i syfte att underlätta arméns försvar av rikets
kuster. Sedan riksdagen bifallit propositionen, kava de ifrågavarande fortifikatoriska
anläggningarna omedelbart igångsatts ock till stor del färdigställts.
I särskild skrivelse den 31 augusti 1939 kar ckefen för armén, efter samråd
med ckefen för försvarsstaben, kemställt, att ytterligare medel måtte ställas
till förfogande för motsvarande ändamål, som avsetts med den nyssnämnda
anslagsposten. De fortifikatoriska anläggningar, som i den nu ifrågavarande
skrivelsen åsyftas, hänföra sig dels till vissa kompletteringsarbeten å redan
påbörjade anläggningar, dels till nya anläggningar å särskilt angivna platser
i landet.
Förutom för de nämnda fortifikatoriska anläggningarna har i förenämnda
skrivelse hemställts örn viss i samband därmed stående nyanskaffning av vapen
och ammunition.
Över chefens för armén förenämnda framställning hava arméförvaltningens
tygdepartement och fortifikationsstyrelse den 4 september 1939 avgivit utlåtande.
En ytterligare utbyggnad av de fortifikatoriska anordningar för underlättande
av arméns försvar av vissa kustområden, som påbörjats med anlitande
av de av årets lagtima riksdag härför anvisade medlen, måste enligt vad som
av handlingarna i ärendet framgår anses vara av stor betydelse ur allmän försvarssynpunkt.
Då det dessutom måste sägas, att den försvarseffekt, som
ernås genom de ifrågavarande, förhållandevis enkla anordningarna, är betydande,
anser jag mig böra tillstyrka, att särskilda anslagsmedel äskas av
riksdagen för vidtagande av ytterligare åtgärder av ifrågavarande slag.
Med hänsyn till angelägenheten av att i möjligaste mån begränsa utgifterna
anser jag mig emellertid icke, i varje fall för närvarande, böra ifrågasätta, att
samtliga de av chefen för armén föreslagna arbetena komma till utförande, utan
torde medel nu böra äskas allenast för utförande av de anläggningar, som
kunna betecknas såsom särskilt angelägna. Vilka anläggningar, som därvid
åsyftas, torde här icke böra redogöras för. Enligt vad jag inhämtat kunna
kostnaderna för utförande av dessa anläggningar beräknas uppgå till sammanlagt
3,750,000 kronor. Härtill kommer kostnaden för den nyanskaffning av
vapen och ammunition för dessa anläggningar, vilken erfordras för anläggningarnas
effektiva utnyttjande. Dessa kostnader kunna beräknas till cirka
250,000 kronor. Det belopp, som erfordras för de ifrågavarande anläggningarnas
färdigställande, uppgår sålunda till sammanlagt 4,000,000 kronor.
Detta belopp torde böra äskas som ett särskilt anslag å tilläggsstat till riksstaten
för innevarande budgetår.
Departementschefen.
6 Kungl. Majus proposition nr 19.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t ville
föreslå riksdagen
att till Vissa fortifikatönska anordningar m. m. å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag
av ................................................ kronor 4,000,000.
E. Sjöförsvaret
[4.] 43 a. Utbyggnad av flottans skifferoljeverk å Kinnekulle, reservationsanslag.
Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 177 till 1932 års riksdag medgav
riksdagen, att av vissa besparade medel 368,500 kronor finge användas för
inköp av Kinnekulleverkens egendom och skifferoljeverk ävensom för iordningställande
av nämnda oljeverk och fortsatt drift därav. I yttrande till statsrådsprotokollet
i samband med propositionens beslutande framhöll dåvarande
chefen för försvarsdepartementet, att förslaget att inköpa nämnda egendom i
första hand avsåge att möjliggöra ett säkerställande av marinens behov av
flytande bränsle under tider, då import av denna vara av en eller annan anledning
icke kunde äga rum. De ifrågasatta åtgärderna vore således närmast att
anse såsom beredskapsåtgärder, och de krav, som borde uppställas beträffande
företagets bärighet i ekonomiskt avseende, måste följaktligen i viss mån modifieras
med hänsyn härtill. Vid bedömandet av Kinnekulleanläggningens betydelse
ur försvarsberedskapssynpunkt borde beaktas, att oljeverket vore avsett
att vara en försöksstation, varest möjligheterna för drift i större skala
skulle närmare undersökas och åtgärderna för övergång till sådan drift närmare
förberedas. Genom anläggningens förvärvande och driftens fortsättande
finge staten tillfälle att utbilda en för ändamålet lämplig ledan och arbetarstam,
vilken sedermera, därest driften behövde utökas, kunde användas i förhandsställning.
Av 1937 års riksdag anslogs ett belopp av 15,000 kronor för utförande av
en skorstensanläggning vid skifferoljeverken och påföljande år beviljade riksdagen
ett anslag å 180,000 kronor för förbättrande av oljeverksanläggningen.
Av sistnämnda belopp avsågos 120,000 kronor för ett ugnslock av förenklad
konstruktion och 60,000 kronor för en anläggning för tillvaratagande av gas,
som utvinnes vid olj ef ramställningen.
I skrivelse den 11 september 1939 har nu marinförvaltningen erinrat örn att
syftet med flottans oljeskifferanläggning å Kinnekulle vore att i fredstid äga
en försöksanläggning för destination av skiffer, som vid avspärrning skulle
utgöra en modell för snabbt utbyggbara anläggningar i stor skala. På grund
av bombfaran från luften ansåge emellertid marinförvaltningen numera, att en
utbyggnad av anläggningen icke borde i den ursprungligen planerade omfattningen
äga rum å det kronan redan tillhöriga området å Kinnekulle, utan att
vid fullständig utbyggnad en del av anläggningen borde förläggas till annan
lämplig plats, varest mark i sådant fall måste förvärvas. Vidare borde enligt
marinförvaltningens åsikt en utbyggnad av den del av anläggningen, som
skulle utföras i samband med det nuvarande oljeverket, lämpligen ske i två
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 19.
etapper, detta med hänsyn till dels svårigheten att uppbringa kvalificerad
personal i tillräcklig omfattning för anläggningarnas uppförande och för
driften efter desammas färdigställande ävensom att ordna bostäder för denna
personal, dels önskvärdheten att rent praktiska erfarenheter, som vunnes vid
ett utförande i begränsad omfattning, skulle kunna tillgodogöras vid en fortsatt
utbyggnad. Arbetena i den första etappen beräknades av marinförvaltningen
draga en kostnad av 5,500,000 kronor, under det att kostnaderna för de
till andra etappen hänförliga arbetena beräknades till omkring 7,000,000
kronor. Med hänsyn till de betydande svårigheter, som förelåge för import
av flytande bränsle under krig och krigsfara, föresloge marinförvaltningen,
efter att i frågan hava inhämtat direktiv från chefen för marinen, att skifferoljeverket
å Kinnekulle snarast utbyggdes i enlighet med det förslag, som betecknats
såsom första etappen. Flottans behov av brännolja skulle därigenom
i väsentlig grad kunna fyllas genom inhemsk tillverkning, vilken vid mobilisering
omedelbart kunde tagas i anspråk.*
Den av marinförvaltningen gjorda framställningen har tillstyrkts av chefen
för försvarsstaben.
Flottans skifferotjeverk på Kinnekulle är, såsom framgår av det förut anförda,
en med tanke på försvarsberedskapen tillkommen anläggning, avsedd
att i fredstid drivas i liten skala men kunna i en avspärrningssituation snabbt
utbyggas till en avsevärd kapacitet. Förslag har nu av marinförvaltningen
framlagts om anläggningens utbyggande i två etapper, varav dock för närvarande
endast den första — kostnadsberäknad till 5,500,000 kronor — skulle
komma till utförande. Frågan örn Kinnekulleverkets utbyggande torde hava
i hög grad aktualiserats av den inträdda situationen. Visserligen förfogar
flottan över relativt stora förråd av brännolja, men under en långvarig
neutralitetsvakt blir också åtgången på brännolja i hög grad stegrad. Då
man måste räkna med uppkommande betydande svårigheter att införa
brännolja i landet, synes det därför ändamålsenligt att i nuvarande
situation söka utnyttja den möjlighet för oljeförsörjning, som inom landet
står till buds, även örn det måste te sig ovisst, huruvida den för ändamålet
erforderliga kapitalinvesteringen ur uteslutande ekonomisk synpunkt kan vara
berättigad. I likhet med marinförvaltningen anser jag emellertid, att oljeverkets
utbyggnad för närvarande bör begränsas till den föreslagna första
etappen. Kostnaderna härför hava som nämnts beräknats till 5,500,000 kronor.
Emot denna beräkning synes icke föreligga skäl till erinran. Jag förutsätter
emellertid, att en plan för medlens närmare användande underställes Kungl.
Maj:ts prövning.
Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Utbyggnad, av flottans slcifferoljeverk å Kinnekulle å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisa ett
reservationsanslag av ................................. kronor 5,500,000.
Departements
chefen.
Departements
chefen.
Departements
chefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 19.
[5.] 43 b. Anordnande av en reservkraftstation i Fårösund, reservationsanslag. I
särskild skrivelse den 4 september 1939 har marinförvaltningen anfört, bland
annat, att för säkerställande av tillgången på elektrisk energi för kustartilleriets
anläggningar i Fårösund en reservkraftstation vore erforderlig, och har marinförvaltningen
hemställt örn anvisande av härför erforderliga anslagsmedel,
beräknade till 125,000 kronor.
Då den föreslagna reservkraftstationen uppenbarligen skulle vara synnerligen
värdefull ur försvarsberedskapssynpunkt, anser jag mig böra tillstyrka,
att densamma kommer till utförande. Emot de för ändamålet beräknade
kostnaderna, 125,000 kronor, har jag icke något att erinra. De för anläggningen
erforderliga medlen synas böra upptagas å tilläggsstat för budgetåret 1939/40.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
•
att till Anordnande av en reservkraftstation i Fårösund å
tilläggstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisa ett
reservationsanslag av ................................. kronor 125,000.
6.] 61 a. Iordningställande av luftskyddsrum för sjökarteverket, reservationsanslag.
I skrivelser den 7 augusti och den 7 september 1939 har chefen för sjökarteverket
hemställt, att ett belopp av 11,400 kronor måtte ställas till förfogande
för inredning av luftskyddsrum i ett för sjökarteverket tidigare
iordningställt bombfritt valv.
I avgivet utlåtande i ärendet har marinförvaltningen tillstyrkt chefens för
sjökarteverket framställning och därvid tillika framhållit, att ämbetsverket
icke disponerade över medel för ifrågavarande ändamål.
Att ett luftskyddsrum för sjökarteverket snarast iordningställes synes
vara en angelägenhet av vikt, icke minst med hänsyn till sjökortsplåtarnas
svårersättlighet. Jag anser mig därför böra tillstyrka chefens för sjökarteverket
ifrågavarande framställning. För ändamålet erforderliga medel, beräknade
till 11,400 kronor, torde böra äskas hos riksdagen å tilläggsstat för
budgetåret 1939/40.
Under åberopande av det anförda hemställer, jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Iordningställande av luftskyddsrum för sjökarteverket
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisa ett
reservationsanslag av .................................... kronor 11,400.
Kungl. Majus proposition nr 19.
9
KAPITALINVESTERING.
Fonden för förlag till statsverket.
[7.] 6 a. Uppförande av manskapsbaracker å Järvafältet, reservationsanslag. Frågan
om förbättrade förläggningsförhållanden å Järvafältet för trupper nr bland
annat Stockholms garnison, vilkas utbildning eller övning förlagts till fältet,
har vid olika tillfällen varit föremål för statsmakternas avgöranden. Sålunda
medgav 1936 års riksdag (skrivelse nr 160) på förslag av Kungl. Maj:t (proposition
nr 97), att till förläggningsförhållandenas förbättrande finge disponeras
tillhopa 262,000 kronor av försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde.
Anslagsbeloppet avsågs för elektrifiering av Järvafältet, för uppförande av
mathallar och kokvagnshus, för fördjupning av brunnar m. m. Sedan riksdagens
militieombudsman i skrivelse den 17 juli 1936 påtalat, att vidtagna
eller planerade anstalter för befälets och manskapets förläggning icke kunde
anses tillfyllest för beredande av drägliga förhållanden under truppernas
vistelse å övningsfältet, gjordes vidare hos 1938 års riksdag framställning
(proposition nr 181) örn anvisande av ytterligare medel, 320,000 kronor, för
förbättringsarbeten. Riksdagen medgav (skrivelse nr 245), att högst sistnämnda
belopp finge tagas i anspråk från förenämnda försäljningsmedel.
Av vad min företrädare i ämbetet vid framläggandet av förenämnda proposition
nr 181 till 1938 års riksdag uttalat, mot vilket riksdagen icke fann
anledning till erinran, framgår, att sistnämnda belopp i första hand avsågs
för möjliggörande av en mera tillfredsställande vattenförsörjning å Järvafältet,
för förbättringar av vissa anordningar för officerares och underofficerares
förläggning samt för ökat stallutrymme vid vissa förläggningar. Med
hänsyn till den förestående utflyttningen av Stockholms garnison till Järvafältet
ifrågasattes däremot icke, att, såsom vederbörande myndigheter föreslagit,
uppföra nya baracker för manskapets förläggning. Då Livregementet
till häst förutsattes komma att utflyttas senare än de övriga truppförbanden
och regementets behov av tillfälligt förläggningsutrymme komme att kvarstå
jämväl sedan denna fråga genom kaserneringen blivit löst för de andra truppförbanden,
föreslogs dock ifråga örn nämnda regemente vissa förbättringar
med avseende å manskapets förläggningsutrymme, bestående i påbyggande
och inredande av en å Järvafältet vid Säby belägen stenbyggnad.
I skrivelse den 6 september 1939 har nu arméförvaltningens fortifikationsstyrelse,
med anledning av en av chefen för fjärde arméfördelningen i skrivelse
den 22 maj 1939 till styrelsen och ämbetsverkets intendenturdepartement
gjord framställning i ämnet, ånyo upptagit frågan örn uppförande av
manskapsbaracker å Järvafältet. I anslutning därtill har styrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte anvisa medel för uppförande av tre dylika byggnader.
I sin förenämnda skrivelse den 22 maj 1939 har chefen för fjärde arméfördelningen
framhållit, att det endast i ringa mån vore möjligt att ordna
10
Kungl. Majus proposition nr 19.
förläggning i kasern för de värnpliktiga av 1935 års klass, som innevarande
år inkallats till fullgörande av beredskapstjänstgöring vid de till Stockholm
förlagda truppförbanden. Den stora huvuddelen av dessa värnpliktiga måste
därför förläggas till Järvafältet, därvid förläggning under tak kunde beredas
endast en del av de inkallade, under det att återstoden måste bivackera.
Arméfördelningschefen har i anslutning härtill anfört följande:
Under den jämförelsevis långa tid, varom här är fråga, är bivackering ur
hälsovårdssynpunkt även vid nu förevarande gynnsamma årstid icke önskvärd.
Även med hänsyn till personlig hygien, persedelvård, trevnad m. m. är förläggning
under tak att föredraga.
Beträffande framdeles till beredskapstjänstgöring eventuellt inkallade årsklasser
torde man städse hava att räkna med att förläggning å Järvafältet
måste ordnas i motsvarande omfattning som den ovan angivna. Visserligen
kan inträffa, att tjänstgöringen bliver förlagd till tid på året, då ökat förläggningsutrymme
står till förfogande i kasernerna. Men även i så fall måste —
därest det med ifrågavarande tjänstgöring avsedda utbildningsmålet skall
kunna nås — förläggning å Järvafältet ordnas under större delen av tjänstgöringstiden.
Övningsmöjligheterna å Ladugårdsgärdet äro nämligen numera
synnerligen otillfredsställande, och övningarnas förläggande till Järvafältet
endast under en dag eller eljest under kortare perioder skulle på grund av
förflyttningarna till och från Järvafältet medföra alltför stor tidsförlust.
Vid en eventuell inkallelse till beredskapstjänstgöring under efterhösten,
vintern eller förvåren skulle en långvarigare bivackering ur hälsosynpunkt
för dessa nyinkallade värnpliktiga kunna vara förenad med avsevärd våda.
Det är därför ur hälsovårdssynpunkt påkallat, att anordningar vidtagas för
möjliggörande av förläggning under tak å Järvafältet av framdeles eventuellt
inkallade beredskapsomgångar.
Med ledning av styrkeförhållandena för 1935 års klass och avgången från
densamma till följd av hemförlovning, synes det framtida förläggningsbehovet
å Järvafältet för till beredskapstjänst inkallad årsklass böra beräknas till
omkring 1,300 man per omgång.
Antalet man, som med nuvarande förläggningsanordningar kunna förläggas
under tak i uppvärmda lokaler är 440 man eller, örn förläggningsutrymme i
mathallar och dylikt utnyttjas för förläggning, 600 man. Sådant utnyttjande
bör dock ej ske, enär det ur hygienisk synpunkt ej är lämpligt att verkställa
utspisning i förläggningslokalerna, och emedan utspisning vid ogynnsam
väderlek icke lämpligen bör äga rum under bar himmel.
Det antal man, för vilket förläggningsutrymme under tak å Järvafältet nu
kan beredas, bör alltså sättas till 440. Ytterligare sådant utrymme bör alltså
beredas för (1,300 — 440=) 860 man. Med hänsyn härtill torde 4 stycken
baracker, vardera rymmande omkring 200 man samt inrymmande även tvätt-,
förråds- och expeditionsrum, böra uppföras.
Lämpligheten av att nedlägga avsevärdare kostnader för detta mer eller
mindre tillfälliga byggnadsbehov kan ifrågasättas. Det är emellertid att
beakta, att här avsedda baracker skulle vara av stort värde även ur andra
synpunkter än de ovan angivna.
Innan kaserneringen av garnisonens förband kommer till stånd, är det
nämligen ur övningssynpunkt nödvändigt, att tidvis förlägga förbanden till
Järvafältet. Med hänsyn härtill skulle barackerna vara av stort värde. Det
nu å Järvafältet befintliga förläggningsutrymmet under tak är otillräckligt
för att tillgodose detta förläggningsbehov.
Även efter förbandens kasernering å Järvafältet vore dessa baracker,
Kungl. Majus proposition nr 19.
11
därest de bleve förlagda till övnings- oell fältskjutningsterrängen i Järvafältets
nordliga område, av betydande värde, främst därför att tillfällig förläggnings
anordnande inom dessa områden skulle oftare kunna komma till
stånd oell mindre tid alltså gå förlorad genom förflyttningar från kasernerna
och åter.
Barackerna skulle vidare möjliggöra förläggning under tak av till fullgörande
av landstormsövningar inkallade värnpliktiga, vilket såväl ur hälsovårdssynpunkt
som ur övningssynpunkt vore fördelaktigt.
Ökade möjligheter skulle ävenledes erhållas att å Järvafältet tillfälligt förlägga
under tak förband ur krigsskolan, underofficersskolan och infanteriskjutskolan,
vilket för dessa skolor skulle medföra fördelar.
Beträffande platser för dessa baracker böra följande synpunkter vara vägledande:
lämpligt
läge med hänsyn till övningarnas, särskilt fältskjutningarnas,
bedrivande,
anslutning till nu befintliga anordningar för vatten- och kraftförsörjning
samt för förläggning,
läge å Järvafältets norra del.
I anslutning till dessa synpunkter böra barackerna förläggas med en i
Väsby, en i Bög samt två i Hägerstalund. För varje barack böra uppföras
kokhus och avträden. Vidare erfordras viss intendenturmateriel (sängar,
sängutredning, skåp, bord, stolar m. m.), vilken materiel bör vara anskaffad
samtidigt med att barackerna bliva färdigställda.
För egen del har fortifikations styr elsen i ärendet anfört bland annat följande:
Oaktat
nya förhållanden inträtt i och med beredskapstjänsten, finner sig
fortifikationsstyrelsen böra erinra därom, att 1938 års riksdag för förbättrande
av förläggningarna å Järvafältet anvisat betydande belopp efter beräkningsgrunder,
vilka framgå av Kungl. Maj:ts proposition nr 181/1938. Av propositionen,
sid. 5, kan även utläsas, att arméfördelningschefen — i anslutning till
av militieombudsmannen gjorda uttalanden — ansåge det påkallat att uppföra
baracker för inkvartering av trupp inom det norra området av Järvafältet
(det nu för nybyggnaderna föreslagna), dit marschtiderna från förläggningarna
i södra och sydöstra delarna av fältet bleve tämligen stora. Enligt
till propositionen fogat utdrag av protokollet över försvarsärenden fann
emellertid föredragande departementschefen sig icke böra, med hänsyn till
den förestående kaserneringen å Järvafältet, ifrågasätta, att nya baracker för
manskapets förläggning då uppfördes, helst kostnaderna för barackerna
syntes vara alltför stora med hänsyn till den relativt begränsade användning,
som desamma kunde förväntas komma att få efter kaserneringens genomförande.
Olägenheten med tidsförlust på grund av fotmarsch syntes departementschefen
kunna elimineras genom begagnande av lämpliga transportmedel.
Kostnaderna för tillgodoseende av arméfördelningschefens nu ifrågavarande
framställning angående anordnande av baracker m. m. bliva än mer
betydande. F>e beräknas nämligen uppgå för nybyggnaderna till 890,000
kronor samt för kasern- och förplägnadsutredning enligt av intendenturdepartementet,
efter arméfördelningschefens hörande, den 12 sistlidne juli
lämnad uppgift till 55,000 kronor, eller till sammanlagt 945,000 kronor. Med
allt fog synes det därför styrelsen, i likhet med arméfördelningschefen, kunna
ifrågasättas lämpligheten av att nedlägga så högst avsevärda kostnader för
täckande av detta mer eller mindre tillfälliga byggnadsbehov, i ali synnerhet
som anslagskraven för de nya kasernerna å Järvafältet kunna förväntas bliva
betydande.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 19.
Departements
chefen.
Fortifikationsstyrelsen Ilar emellertid vidare framhållit, att därest beredskapstjänsten
skulle kunna upprätthållas, det syntes vara erforderligt att
bereda förläggningsutrymmen i den utsträckning, som chefen för fjärde arméfördelningen
angivit. För ändamålet borde emellertid uppföras endast sådana
byggnader, som även framdeles kunde helt utnyttjas; detta skulle bliva fallet,
därest tre av de för Svea livgarde planerade byggnaderna vid regementets
förläggningsområde i trakten av Sörentorp komme till uppförande. Dessa
byggnader, vilka enligt styrelsens förmenande närmast syntes böra uppföras
såsom baracker, beräknades draga en kostnad av 1,800,000 kronor, däri icke
inginge kostnader för kasern- och förplägnadsutredning.
Under åberopande av vad sålunda och i övrigt anförts och under framhållande,
att något anslag icke stöde till förfogande för ändamålet, har fortifikationsstyrelsen
hemställt, att Kungl. Majit måtte ställa erforderliga medel,
1,300,000 kronor, till förfogande för barackernas uppförande. Styrelsen har
därvid föreslagit, att medlen finge utgå från de medel, som 1939 års riksdag
anvisat för anordnande av Svea artilleriregementes och Stockholms tygstations
förläggningar å Järvafältet, för att framdeles ersättas av blivande
anslag för anordnande av förläggning för Svea livgarde.
I yttrande den 13 september 1939 har chefen för arméstaben, för chefen för
armén enligt bemyndigande, under framhållande bland annat, att de föreslagna
åtgärderna syntes grunda sig på för utflyttningen uppgjord byggnadsplan,
tillstyrkt fortifikationsstyrelsens framställning.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att frågan örn ordnandet av förbättrade
förläggningsförhållanden å Järvafältet varit föremål för statsmakternas
prövning senast år 1938. Därvid befunnos åtgärder för uppförande
av nya baracker å Järvafältet för förläggning av manskap icke erforderliga,
bland annat med hänsyn till den förestående utflyttningen av flertalet av de
till Stockholm nu förlagda truppförbanden. Förhållandena hava emellertid
numera utvecklats därhän, att en förnyad prövning av frågan örn omfattningen
av de å Järvafältet erforderliga förläggningsutrymmena synes befogad.
Yad som närmast aktualiserat frågan är den utökade tjänstgöringsskyldighet
i beredskapssyfte, som efter den under innevarande år genomförda ändringen
av värnpliktslagen jämlikt § 27 mom. 2 a kan åläggas vissa värnpliktiga.
Av vad chefen för fjärde arméfördelningen i ärendet anfört torde
framgå, att nöjaktig förläggning inomhus för närvarande icke kan beredas
dem, som inkallas till dylik beredskapstjänstgöring till i Stockholm förlagda
truppförband. Att nuvarande förläggningsförhållanden äro än mer otillfredsställande
vid inkallelser av den omfattning, som förekommit under senare tid
för ernående av en förstärkt försvarsberedskap, torde utan vidare vara uppenbart.
I likhet med myndigheterna finner jag därför angeläget att åtgärder
vidtagas för att i görligaste mån avhjälpa de förefintliga bristerna i nämnda
hänseende.
Därvid må till en början framhållas, att såsom norm för ett omedelbart
utökande av förläggningsutrymmena å Järvafältet icke bör läggas en inkallelse
-
Kungl. Majus proposition nr 19.
13
kontingent av den omfattning som under senaste tid betingats av den anbefallda
förstärkta försvarsberedskapen. Däremot synes det med fog kunna
göras gällande, att förläggningsutrymmena böra så kompletteras, att möjlighet
till förläggning under tak skall föreligga för dem, som med stöd av § 27
mom. 2 a värnpliktslagen inkallas till beredskapstjänstgöring vid truppförband
tillhörande Stockholms garnison.
Chefen för fjärde arméfördelningen har föreslagit, att för avhjälpande av
bristerna å förläggningsutrymmen vissa manskapsbaracker, vilka icke planerats
vid garnisonens utflyttande till Järvafältet, borde uppföras å fältets norra del.
På skäl som av min företrädare i ämbetet anförts vid framläggandet av propositionen
nr 181 till 1938 års riksdag synes dock en sådan anordning mindre
lämplig. I stället finner jag mig böra lämna min anslutning till arméförvaltningens
fortifikationsstyrelses förslag, enligt vilket för de angivna bristernas
snara avhjälpande skulle uppföras vissa byggnader, vilka avses att ingå i den
för Svea livgardes kasernetablissement planlagda, till trakten av Sörentorp
å Järvafältets sydostliga del förlagda bebyggelsen. Dessa byggnader utgöras
av tre baracker, vilka under alla förhållanden framdeles skulle komma till
uppförande. Mot den av fortifikationsstyrelsen verkställda beräkningen av
kostnaderna för färdigställande snarast möjligt av dessa baracker, 1,300,000
kronor, lärer intet vara att erinra.
Fortifikationsstyrelsens förslag, att de nämnda kostnaderna tillsvidare
skulle bestridas av medel, som anvisats för ordnandet av Svea artilleriregementes
och Stockholms tygstations förläggningar å Järvafältet, för att sedermera
ersättas av de medel, som kunna komma att anvisas för utflyttandet av
Svea livgarde, anser jag mig emellertid icke böra biträda. Medel för ifrågavarande
byggnadsföretag synas lämpligare böra, i likhet med vad i propositionen
nr 180 till 1938 års riksdag förutsatts i fråga örn övriga kostnader för
Stockholmsgarnisonens utflyttande till Järvafältet, anvisas å kapitalbudgeten
under fonden för förlag till statsverket. Utgiften bör senare bliva föremål för
reglering i enlighet med de principer, som för motsvarande fall godkänts av
årets lagtima riksdag.
Med hänsyn till ärendets brådskande natur anser jag, att förevarande medel
böra äskas å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1939/40.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att till Uppförande av manskapsbaracker å Järvafältet å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisa ett
reservationsanslag av ................................. kronor 1,300,000.
Yad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Lennart Österholm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:43 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/M av vissa anslagsmede s. 6 i texten
- 1SärU 1939:23 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret I939i40 av vissa anslagsmedel. a1 i texten