Sök i Ratio Lex

Angående anslag till främjande av handelsfartygs förseende med skyddsanordningar mot minsprängning

1939-09-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:25 (urtima riksdagen), Angående anslag till främjande av handelsfartygs förseende med skyddsanordningar mot minsprängning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

1

Nr 25.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till

främjande av handelsfartygs förseende med skyddsanordningar

mot minsprängning; given Stockholms

slott den 22 september 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

22 september 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehusson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Möller:

I skrivelse den 6 september 1939 hava de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 30 juni 1939 tillkallade sakkunniga rörande frågan om handelssjöfartens

skyddande under krigsförhållanden — 1939 års sjöfartsskyddsutredning

— hemställt, att Kungl. Maj:t måtte för främjandet av

handelsfartygens förseende med skyddsanordningar mot minsprängning (paravanskyddssvep

av flottans typ M/31 med apteringsanordningar) hos riksdagen

äska ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor, att utgå under förutBihang

till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 25.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

sättning att rederierna för de fartyg, som försåges med dylika skyddssvep,

bidroge med halva kostnaden för skyddssvepens anskaffande och apterande.

Till motivering av berörda förslag hava de sakkunniga anfört i huvudsak

följande:

Ändamålet med ifrågavarande skyddssvep vore att, örn en förankrad mina

påträffades, leda dess ankartross ut till de på sidan om fartygen framgående

paravanerna, där ankartrossen avklipptes så att minan flöte upp. Enligt

för användning av förankrade minor gällande folkrättsliga bestämmelser

skulle därvid minans tändanordningar automatiskt urkopplas, till följd varav

minans sprängning genom stöt mot densamma i regel ej kunde äga rum.

Efter uppfinningen av s. k. antennminor hade till förhindrande av minsprängning

genom kontakt mellan bogsertross och antennmina försök inom

svenska marinen verkställts med isolering genom rostfri stålbeläggning av

bogsertrossarna. När dessa försök slutförts torde åtgärder komma att vidtagas

för bogsertrossarnas förseende med dylik isolering, vilket ej torde

komma att medföra någon avsevärdare ökning i kostnaderna för minsvepets

tillverkning.

Dessutom finge framhållas, att minsvepet icke inverkade till minskning

av fartygets fart och ej på fartygets manöver i annan mån, än att vid stor

fartminskning eller upphävandet av farten folk måste vara till hands för inhalning

av paravanerna.

Kostnaderna för ett dylikt skyddssvep och för dess apterande å ett handelsfartyg

belöpte sig enligt från marinförvaltningen erhållen uppgift till:

för själva skyddssvepet bestående av:

4 paravaner (varav 2 i reserv) å kronor 2,000 ............ kronor 8,000

bogser- och inhalningstrossar .......................... » 2,000

för ett skyddssvep sålunda cirka kronor 10,000.

för anordningarna ombord:

bogserfäste, ledarklys, pollare och dävertar samt kät
tingar

(inklusive aptering) ...................... cirka kronor 20,000

för skyddssvep och anordningar sålunda cirka kronor 30,000.

Dessa kostnader vore beräknade med ledning av å ett svenskt motorfartyg

utförda arbeten. Dessa arbeten hade emellertid även omfattat en del

anordningar för fartygets användning såsom hjälpkryssare, varför de sakkunniga

holle före, att kostnaderna för apterandet av minsvepet å handelsfartyg

i allmänhet torde kunna avsevärt nedbringas. Kostnaderna i nu angivet

hänseende komme även att växla i storlek beroende på förstävens form

samt placeringen ombord av ankarspel och vinschar. Vid beställning av ett

större antal paravaner torde även vara möjligt att kunna nedbringa tillverk - ningspriset för dessa.

Under världskriget 1914—1918 hade paravansvep i stor utsträckning använts

å brittiska större såväl örlogs- som handelsfartyg och bidragit till att

skydda dem mot minsprängningar vid passage av minfält. Numera vore

svenska flottans större artillerifartyg också försedda med dylika svep, vilka

vid utförda prov visat sig lämpliga för sitt ändamål. Även det å förenämnda

motorfartyg vid nyligen utförda försök anbringade paravanskyddssvepet

M/31 hade funktionerat på tillfredsställande sätt, örn än dess säkra

utläggning torde kräva viss övning.

De sakkunniga hade också funnit, att detta skyddssvep M/31, på lämp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

3

ligt sätt anordnat å handelsfartyg (med större längd än 60 meter), vore

ägnat att i hög grad skydda detsamma mot sprängning av förankrade minor,

varför det syntes de sakkunniga önskvärt, att våra större dyrbarare handelsfartyg

och fartyg med minst 60 meters längd, som ofta trafikerade farvatten,

där minfara förelåge, i största möjliga utsträckning försåges med

skyddssvep av här omförmälda typ. Åtgärder syntes därför böra vara vidtagna

för att för rederierna möjliggöra medförande och användning av sådana

skyddssvep å fartyg av nyssnämnda kategorier.

Enligt från kommerskollegium erhållen uppgift utgjordes svenska handelsflottans

fartyg med minst 60 meters längd gående i olika farter av föl
-

jande antal (avrundat i helt tiotal), nämligen

i ren Östersjöfart ............................................ 10 st.

i Östersjö- och Nordsjöfart samt annan europeisk fart .......... 360 »

i oceanfart ................................................... 90 »

i tankfart .................................................. 20 »

Summa 480 st.

Att förse alla dessa med skyddssvep kunde givetvis icke av kostnadsskäl

ifrågasättas och vore ej heller ur skyddssynpunkt behövligt, då säkerligen

icke alla samtidigt komme att trafikera farvatten, där minfara förelåge. Såsom

förut framhållits hade de sakkunniga därför ansett, att skyddssvep av

denna typ i första hand borde avses för nyss nämnda kategorier handelsfartyg.

De sakkunniga anföra härefter, att de genom Sveriges redareförening begärt

uppgift från våra större rederier, huruvida dessa hade för avsikt att på

egen bekostnad förse något eller några av sina fartyg med här ifrågavarande

skyddssvep. Något svar å denna förfrågan hade ännu icke kommit de

sakkunniga tillhanda. De sakkunniga utginge emellertid från att det antal

fartyg, som av redarna själva bleve försedda med paravansvep, vore otillräckligt

för att tillförsäkra de handelsfartyg, som erfordrades för upprätthållande

av nödvändig svensk sjöfart, största möjliga skydd mot minsprängningar

i farvatten, som under krigsförhållanden kunde komma att

mineras.

Efter att hava framhållit att enligt de sakkunnigas mening åtgärder därför

tydligtvis måste vidtagas för anskaffning av ytterligare skyddssvep och

för deras aptering å de handelsfartyg, som ansåges vara i behov därav, anföra

de sakkunniga vidare följande:

Med hänsyn till de med anskaffningen och apterandet förenade kostnaderna

hade de sakkunniga ansett, att den första anskaffningen av paravanskyddssvep

borde begränsas till att tillgodose det mest trängande behovet

för att, därest det efter användningen av de sålunda anskaffade skyddssvepen

skulle uppstå krav på ytterligare sådana svep, kunna utöka detta

antal i erforderlig grad.

Med ledning av vad i det föregående anförts beräknade de sakkunniga,

att härför skulle erfordras ett belopp av omkring 2,000,000 kronor.

De sakkunniga hade närmare undersökt på vad sätt dessa kostnader skulle

kunna täckas. Då obestridligt vore, att det för landets försörjning vore

ett statsintresse av största betydelse, att sjöfarten under krigsförhållanden

(under såväl neutralitet som krig) på säkrast möjliga sätt i erforderlig ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

sträckning upprätthölles, syntes det de sakkunniga, att staten borde deltaga

i här ifrågavarande kostnaders bestridande. Ett ytterligare skäl härför

vore, att från statens sida alla åtgärder borde vidtagas, som kunde minska

riskerna för förluster uppkomna genom statens andel i krigsförsäkringar.

Statens deltagande i kostnaderna vore jämväl påkallat för att ej i allt för

hög grad öka rederiernas utgifter ävensom för att stärka rederiernas intresse

för sjöfartens vidmakthållande under krigsförhållanden. Å andra sidan

borde det även vara en angelägenhet av vikt för redarna att i möjligaste mån

trygga sig mot fartygsföriuster med hänsyn till de stora värden fartygen

representerade.

Av nu nämnda anledningar ansåge de sakkunniga, att såväl staten som

redarna borde deltaga i kostnaderna för handelsfartygens förseende med

skyddssvep, och hade därvid funnit skäligt, att kostnaderna delades lika

dem emellan.

Därjämte kunde ifrågasättas, att staten för de rederier, vilka därav vöre

i behov, såsom lån mot skälig ränta från särskild lånefond tillhandahölle de

medel, som erfordrades för bestridande av de på rederierna kommande kostnaderna

för skyddssvepen och deras aptering.

Såsom av det föregående framginge, skulle enligt de sakkunnigas åsikt

staten till en början endast tillhandahålla ett begränsat antal skyddssvep.

Bestämmandet av vilka fartyg, som skulle utfå dessa skyddssvep, borde tillkomma

kommerskollegium, till vilket ämbetsverk ansökan örn erhållande

av sådant skyddssvep skulle inlämnas.

Kollegium syntes även vara den myndighet, som efter prövning av kostnaderna

för anskaffande och anbringande av skyddssvepen till vederbörande,

skulle utbetala det bidrag, som staten skulle svara för enligt förut

angiven grund.

De skyddssvep, vilka sålunda skulle anskaffas, borde tillhandahållas i

med dockor försedda hamnar, från vilka fartyg, som hade att passera minfarliga

områden, förväntades utgå. Bestämmelser härom ävensom angående

erforderliga föreskrifter för skyddssvepens utlämning och skötsel torde det

böra tillkomma marinen att i samråd med kommerskollegium närmare utforma.

'' Över ifrågavarande framställning hava kommerskollegium den 14 och

marinförvaltningen den 15 september 1939 avgivit infordrade utlåtanden.

Kommerskollegium har anfört följande:

Den av pågående krig uppstående minfaran för svenska handelsfartyg

och handelssjöfartens betydelse för det svenska folkhushållet syntes kollegium

väl motivera att ifrågavarande anslag beviljades. Anslaget borde ställas

till kollegii förfogande, därvid torde böra föreskrivas,

att anslaget icke finge utan Kungl. Majlis tillstånd överskridas,

att kollegium, på de närmare villkor kollegium kunde finna skäl föreskriva,

skulle äga att av anslaget utbetala bidrag med högst hälften av anskaffningskostnaderna

för dylika skyddsanordningar å de fartyg, kollegium

skulle äga att bestämma, och av övriga kostnader för dessa fartygs förseende

med skyddsanordningarna,

att marinförvaltningen, på vederbörande redares begäran, skulle mot skälig,

av nämnda förvaltning bestämd ersättning tillhandahålla till skyddsanordningarna

hörande para vaner med eller utan bogser- och inhalningstrossar,

att marinförvaltningen, efter samråd med kollegium, skulle äga meddela

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

5

anvisningar om ifrågavarande minskyddsmateriels anskaffning, förvaring,

vård och användning, samt

att, därest paravan ej längre erfordrades för fartyg, för vilket den med

bidrag från anslaget anskaffats, eller fartyget försåldes till utlandet, paravanen

skulle, därest marinförvaltningen så påfordrade, utan ersättning avstås

till marinförvaltningen.

Vad anginge den av sjöfarlsskyddsutredningen berörda frågan örn statslån

för täckande av de på rederierna ankommande kostnaderna för fartygs

förseende med ifrågavarande skyddsanordningar, ville kollegium förutsätta,

att kollegium, innan avgörande träffades i denna fråga, finge tillfälle att i

särskild ordning uttala sig om densamma.

Marinförvaltningen har förklarat sig icke hava något att erinra mot sjöfartsskyddsutredningens

ifrågavarande förslag.

Av utredningen i ärendet framgår, att ifrågavarande paravanskyddssvep Departemenisäro

ägnade att i avsevärd grad minska risken för de fartyg, som är o forsed- chefenda

därmed, mot sprängning av förankrade minor. Det är, såsom de sakkunniga

framhållit, en samhällelig angelägenhet av största betydelse, att

sjöfarten på säkrast möjliga sätt i erforderlig utsträckning upprätthålles.

Ehuru det uppenbarligen ligger i redarnas eget intresse, att åtgärder till

skydd mot minfaran i görligaste mån vidtagas, delar jag de sakkunnigas av

kommerskollegium biträdda uppfattning, att statens medverkan till dylika

åtgärder i nuvarande läge, särskilt med hänsyn till den statliga krigsförsäkringsverksamheten,

är motiverad. De sakkunnigas förslag, enligt vilket

denna medverkan lämnas på sådant sätt, att staten bidrager med halva

kostnaderna för skyddssvepens anskaffande och anbringande å fartygen,

förefaller rimligt. Det torde få ankomma på kommerskollegium att bestämma,

vilka fartyg som härvid i första hand böra komma i fråga, ävensom

att, i anslutning till vad kollegium anfört, fastställa de närmare villkoren

för statsbidragets tillgodonjutande. Vad medelsbehovet beträffar tillstyrker

jag, att det av de sakkunniga föreslagna beloppet anvisas såsom reservationsanslag.

Med hänsyn till vikten av att ifrågavarande anordningar vidtagas

snarast möjligt, torde anslaget böra upptagas å tilläggsstaten till riksstaten för

innevarande budgetår.

Till den av de sakkunniga berörda frågan örn inrättande av en särskild

lånefond för tillhandahållande av medel för bestridande av de på rederierna

ankommande kostnaderna är jag på sakens nuvarande ståndpunkt

icke beredd att taga ställning. Därest ett mera allmänt behov av statslån

för ändamålet skulle göra sig gällande, torde jag i sinom tid få underställa

detta spörsmål Kungl. Maj:ts prövning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Främjande av handelsfartygs förseende med skyddsanordningar

mot minsprängning å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1939/40 under tionde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av kronor 1,000,000.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 25.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

398651. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:35 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till främjande av handelsfartygs förseende med skyddsanordningar mot minspräng a1 i texten
  2. 1SärU 1939:11 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till främjande av handelsfartygs förseende med skyddsanordningar mot minsprängning. a1 i texten