Sök i Ratio Lex

Kungl. Majlis proposition nr 29

1939-09-29 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:29 (urtima riksdagen), Kungl. Majlis proposition nr 29

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 29.

1

Nr 29.

Kungl. Maj:ts proposition tilt riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering,

m. m.; given Stockholms slott den 29 september

1939.

Under åberopande av Magda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, att antaga härvid fogade förslag till lag

med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering,

dels ock att samtycka till att Kungl. Maj:t, sedan lag i ämnet utfärdats,

meddelar sådant förordnande, som i lagen avses, att gälla tills vidare.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 29.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 29.

Förslag:

till

Lag

med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen

ej är samlad, förordna, för viss tid eller tills vidare, att vad i denna lag är

stadgat örn meddelande av tillstånd till tillfällig vattenreglering skall äga

tillämpning.

Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar

från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid

upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen

som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela

förordnande som där avses.

2 §.

För bättre utnyttjande av vattenkraft må efter ansökan till vattendomstolen

enligt 11 kap. vattenlagen, utan hinder av vad i 2 kap. 3 § första stycket

samma lag stadgas, tillstånd meddelas till tillfällig reglering av avrinningen

ur sjö eller annan vattensamling eller i vattendrag, därest sådan åtgärd prövas

ur allmän och enskild synpunkt medföra fördel som väsentligt överväger

därmed förenade olägenheter.

3 §•

Tillstånd som avses i 2 § skall meddelas för viss tid, högst tre år.

Vattendomstolen äger efter därom gjord framställning ändra övriga villkor

för tillståndet eller föreskriva nya villkor, när det finnes påkallat.

4 §•

Fiskeavgift, varom stadgas i 2 kap. 10 § vattenlagen, skall ej utgå med anledning

av vattenreglering som ovan sägs.

Tages enligt 2 kap. 15 § vattenlagen annan tillhörig byggnad i anspråk för

vattenregleringen, skall vad där föreskrives om skyldighet att gottgöra ägaren

andel av byggnadens värde ej äga tillämpning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

5 §.

För skada eller intrång med anledning av vattenregleringen skall utgå ersättning

enligt 9 kap. vattenlagen.

Tages genom vattenregleringen annan tillhörig vattenkraft i anspråk, skall

ersättning därför utgå allenast såvitt fråga är om tillgodogjord vattenkraft

eller om vattenkraft som uppenbarligen är avsedd att tillgodogöras under

den tid tillståndet för vattenregleringen skall gälla.

6 §.

Vad i 3 kap. vattenlagen är stadgat örn vattenreglering med tvångsdelaktighet

skall icke äga tillämpning å reglering som avses i denna lag. Finnes uppenbart,

att regleringen är till nytta för annan som tillgodogör vattenkraft,

vare denne dock pliktig att i den mån så kan anses skäligt bidraga till kostnaden

för regleringen. Med avseende å talan örn sådant bidrag gäde vad örn

talan enligt 3 kap. 9 § vattenlagen är stadgat.

Hava två eller flera förenat sig örn regleringen, må förordnas, att företagets

angelägenheter skola i stället för av styrelse handhavas av någon av deltagarna;

och vare i ty fall stadgar för företaget ej erforderliga.

7 §•

Vad i 4 kap. vattenlagen är stadgat örn särskilda villkor beträffande större

vattenkraftanläggningar och vattenregleringar skall ej äga tillämpning i fråga

om vattenreglering som ovan sägs.

B §•

Vattendomstolen äger, där det kräves för att undvika dröjsmål med vattenregleringen,

vid meddelande av tillstånd därtill uppskjuta prövningen av uppkomna

ersättningsfrågor till senare tidpunkt. Kan det antagas, att någon

sakägare kommer att lida skada eller intrång som medför svårighet för honom

att vinna sin utkomst eller att fullgöra honom åvilande förpliktelser,

skall dock ersättning till honom helt eller delvis fastställas på förhand.

Ersättning, som bestämmes i penningar, må fastställas att utgå för år eller

del av år, så länge regleringen varar, med rätt för vattendomstolen att höja

eller sänka ersättningen, örn skäl därtill äro.

Vill någon framställa anspråk på ersättning för skada eller intrång som

icke av vattendomstolen förutsetts, skall anspråket, i den ordning som stadgas

i 11 kap. 68 § vattenlagen, anmälas inom två år från det tiden för tillståndet

gått till ända, vid äventyr att han går förlustig sin rätt. Vattendomstolen

skall i sitt utslag erinra om vad skadelidande sålunda har att iakttaga.

9 §•

Vad i 9 kap. 54 § vattenlagen är stadgat örn skyldighet att hos Konungens

befallningshavande nedsätta ersättningsbelopp skall i fråga örn ersättning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

som ovan sägs ej äga tillämpning, såframt skadan eller intrånget finnes vara

väsentligen utan betydelse för fordringsägare som avses i andra stycket av

paragrafen.

10 §.

Bestämmelserna örn uppsägning i 9 kap. 58—63 §§ vattenlagen skola ej äga

tillämpning i fråga om vattenreglering som avses i denna lag.

11 §.

Bestämmelsen i 11 kap. 30 § vattenlagen skall ej utgöra hinder mot upptagande

av ansökan örn tillstånd till vattenreglering, varom ovan sägs.

12 §.

Vad i 11 kap. 33, 34 och 47 §§ vattenlagen är stadgat om avsändande av

underrättelser till sakägare skall i mål som avses i denna lag ej äga tilllämpning,

om vattenrätts domaren finner uppenbart att sakägaren ej lider

skada.

Bestämmelserna i 11 kap. 35—37 §§ vattenlagen om underrättelser till

kammarkollegiet och lantbruksstyrelsen samt örn delgivning av kungörelsen

i målet skola ej äga tillämpning.

13 §.

Befogenhet, som i 11 kap. 46 § vattenlagen tillerkänts vattenrättsdomaren

för där angivna fall, skall tillkomma honom jämväl i fråga om tillfällig vattenreglering

enligt denna lag.

Vid tillämpning i målet av vad i 11 kap. 50 och 61 §§ vattenlagen är

stadgat örn utsättande av sammanträde med vattendomstolen må tid som

där sägs begränsas till en vecka.

Säkerhet som avses i 11 kap. 67 § vattenlagen skall i mål, varom nu är

fråga, gälla all ersättning som icke skall erläggas innan meddelat tillstånd

fages i anspråk. Ändå att vattendomstolens beslut ej omedelbart skall lända

till efterrättelse, skall sådan säkerhet ställas.

Avgift som stadgas ill kap. 95 § samma lag skall ej utgå i målet.

14 §.

Beslut om åtgärd som avses i denna lag skall ej inskrivas i vattenboken.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 september 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,

fråga örn särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering samt

anför:

»I skrivelse till Konungen den 9 september 1939 ha vattenfallsstyrelsen

och svenska vattenkraftföreningen hemställt örn utarbetande av förslag till

en författning som vid krig eller krigsfara medgiver ett förenklat och snabbt

förfarande vid behandlingen inför vattendomstolarna av ansökningar i vattenregleringsmål.

I skrivelsen anföres bland annat:

Vattenfallsstyrelsen och svenska vattenkraftföreningen hava i nu rådande

krisläge ansett sig böra undersöka, i vilken omfattning särskilda åtgärder

till tryggande av landets kraftförsörjning kunna anses vara påkallade och

lämpliga. Erfarenheten har givit vid handen, att genom skapande av regleringsmagasin

eller utökande av redan befintliga väsentligt ökade möjligheter

kunna vinnas i detta avseende. En mångfald dylika regleringsföretag

hava redan genomförts; andra äro under utredning eller domstolsbehandling

eller kunna utan vidlyftigare utredningar och med relativt små medel genomföras.

För att dessa möjligheter under nuvarande krisläge skola kunna utnyttjas,

erfordras emellertid en författning örn ett förenklat och snabbare förfarande

än det ordinarie förfarandet enligt vattenlagen.

Enligt bemyndigande i nådigt brev den 8 februari 1935 har under vattenfallsstyrelsens

ledning förberedelser träffats för organiserande av en

för landet gemensam central driftledning vid krig eller krigsfara.

Lämpligen borde en ansökan till vederbörande vattendomstol örn rätt att

anlita nämnda förenklade förfarande vara åtföljd av ett uttalande från den

centrala driftledningen, att vinsten av den ifrågasatta regleringen vore av

betydelse för kraftproduktionen. Ansökningen borde vidare vara åtföljd av

uppgifter om, hur regleringen är avsedd att genomföras, den beräknade

vinsten av företaget och den uppskattade skadan. Vattendomstolen hade att

kontrollera riktigheten av dessa uppgifter samt lämna tillstånd till företaget,

eventuellt med vissa föreskrifter till skydd för allmänt eller enskilt in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

{resse. Tillståndet måste — i motsats mot vad gällande vattenlag föreskriver

—- lämnas utan avbidan på fastställande eller gäldande av ersättningsbelopp,

dock att, där annan än kronan är sökande, domstolen må kunna föreskriva

ställande av borgen till visst av domstolen uppskattat skadeståndsbelopp.

Jämväl i andra avseenden torde förenklingar, avsedda att påskynda rättegångsförfarandet,

kunna medgivas, såsom kortare kungörelseförfarande. Vi

anse oss emellertid ej böra föreslå, huru detta dispensförfarande i detalj

bör ordnas.

I den mån ett förfarande i den i vattenlagen stadgade ordning redan är

inlett, skulle detta fortsättas, oberoende av det lämnade tillståndet att sätta

företaget igång. I annat fall skulle domstolen vid första lägliga tillfälle lämna

föreskrift örn de ersättningsbelopp, sökanden har att utgiva. Därest regleringen

är av provisorisk natur, bör ersättning i penningar kunna utgå i

form av årlig ersättning.

Till sist vilja sökandena till utredning om de värden, det i förevarande fall

gäller, och den betydelse ifråga om minskad kolåtgång, som detta förfarande

kan innebära, framhålla följande exempel.

I ett stort'' antal fall skulle en förenklad domstolsbehandling möjliggöra

vidtagande av regleringar, där de tekniska anordningarna härtill redan finnas

och där sålunda en omedelbar tillämpning av regleringen är tekniskt

möjlig och detta utan att förorsaka någon nämnvärd skada eller olägenhet

för andra intressen.

Sålunda skulle exempelvis vid en ytterligare dämning om 0.25 m av

Untrafjärden i nedre Dalälven vid den Stockholms Elektricitetsverk tillhöriga

kraftstationen Untra kunna omedelbart utvinnas c:a 6 milj. kWh under

tiden oktober—mars och c:a 12 milj. kWh under ett normalt vattenår.

Detta skulle innebära, att en kolkvantitet örn c:a 6,000 ton resp. 12,000 ton

kunde sparas vid Stockholms Elektricitetsverks ångkraftstation vid Värtan

i Stockholm.

En dygns- och veckoreglering av sjön Gesunden ovanför Krångede kraftstation

i Indalsälven med en variation örn högst 5 cm under dygnet och 20

cm under veckan skulle under tiden oktober—mars kunna möjliggöra överföring

av c:a 32 milj. kWh natt- och söndagskraft till dagkraft, vilket skulle

innebära en beräknad kolbesparing vid ångkraftverken av åtminstone 15,000

ton.

I de stora älvarnas flodområden finnas ett mycket stort antal flottledsdammar,

vilka normalt utnyttjas endast för dämning under vårfloden och

fram till flottningens slut. Därest dessa magasin finge utnyttjas även under

icke-flottningstid, skulle med ringa kostnader och enkla åtgärder en avsevärd

vattenbesparing kunna göras. De energimängder, som sålunda kunna

vinnas, äro i Indalsälven c:a 6 milj. kWh, i Dalälven c:a 8 milj. kWh och

i Klarälven c:a 10 milj. kWh, allt per regleringsperiod räknat. Detta skulle

motsvara en besparing av åtminstone 15,000 ton kol under tiden oktober—

mars.

Utöver nu nämnda exempel kunde åtskilliga andra framdragas, där utan

vidtagande av byggnadsarbeten eller efter utförande av mindre sådana stora

vinster i form av kolbesparing kunna erhållas, för det fall ett snabbt regleringstillstånd

erhölles.

över skrivelsen ha inhämtats utlåtanden av vattenöverdomstolen,

vattenrättsdomarna, kommerskollegium, länsstyrelserna i Uppsala, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län samt styrelsen över

Stockholms stads industriella verk.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 29.

7

I samtliga utlåtanden har framställningen tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har bifogat en ingående redogörelse

angående möjligheten att reglera vattenavrinningen vid flottningsdammar

tillhörande Ljusne och Voxna älvars flottningsförening, upprättad av flottningschefen.

Styrelsen över Stockholms stads industriella verk, vilken på det livligaste

tillstyrkt framställningen, har vitsordat uppgiften, att en ytterligare uppdämning

av Untrafjärden i Dalälven skulle vara till omedelbar och stor nytta

för kraftstationen vid Untra och möjliggöra en väsentlig besparing av kol

vid Stockholms elektricitetsverks ångkraftstation vid Värtan.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har, utan att motsätta sig den föi''eslagna

lagstiftningen, påpekat vikten av att tillvarataga eventuellt skadelidandes intressen

samt därvid uttalat, bland annat:

Åtskilliga betänkligheter kunna resas mot ett förfarande, som för den enskilde

skulle kunna komma att medföra avsevärd skada. Dylika betänkligheter

komma dock att minska i den mån förberedelser för vidtagande av

ifrågakommande åtgärder redan under fredstid kunna företagas. Dylika förberedelser

lära ankomma på vattenfallsstyrelsen. Vid sådana förberedelser

böra de vanliga reglerna för uppskattande av skada av vattenregleringsföretag

komma till tillämpning.

Medgivande till vattenregleringsföretag utan att ersättningsbeloppet samtidigt

fastställes av vattendomstolen torde kunna medföra svårighet för ägare

av intecknade fastigheter att gälda ränta å inteckningar. Åtgärd torde på

grund härav möjligen böra vidtagas till förhindrande av att inteckningshavare

påkallar exekutiv auktion av fastighet under tiden till dess ersättningen

bestämts och gäldats.

Vad länet beträffar torde ifrågasatta förfarandet vara av mindre betydelse.

Möjligen skulle flottledsreglerade sjöar kunna tagas i anspråk på sätt nu

ifrågasatts. De skador, som därvid skulle kunna uppkomma, torde huvudsakligen

hänföra sig till smärre skador under vintertid.

Vad disponerandet av flottledsdammar beträffar torde svårighet icke föreligga

att efter överenskommelse med vederbörande flottningsförening erhålla

rätt att utnyttja dammarna för åstadkommande av vattenbesparing och ökad

energimängd.

Även länsstyrelsen i Västernorrlands län har framhållit, att den föreslagna

lagstiftningen bör kringgärdas med bestämmelser till skydd för andra intressen,

samt anfört följande:

Då utgångspunkten för den föreslagna åtgärden är att under svårare krisläge

trygga och utöka landets elektriska kraftförsörjning, synes det länsstyrelsen

självfallet, att dessa rättigheter endast böra erhålla temporär giltighet.

Det bör ej givas möjlighet för regleringsintressenter, att med stöd av bestämmelser,

tillskapade allenast för ett tillfälligt av krig eller krigsfara framkallat

behov, förvärva för framtiden bestående rättigheter utan att dessa

medgivits efter prövning i normal ordning. Den ifrågasatta lagstiftningen

bör icke träda i tillämpning förrän Kungl. Maj:t med hänsyn till inträffade

förhållanden må finna nödigt därom meddela förordnande.

Då den föreslagna lagstiftningen bör gå ut på att möjliggöra ett snabbt

domstolsförfarande med därav följande mera summariska bedömande av de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

sökta regleringsåtgärderna och desammas följdverkningar på andra behöriga

intresen, böra särskilda villkor för erhållande av provisoriskt regleringstillstånd

uppställas.

Av vattendomstol eller länsstyrelse godkänd borgen eller säkerhet bör av

vederbörande regleringsintressenter ställas till belopp, som av vattendomstol

må kunna föreskrivas för gäldande av skadestånd med mera. Bevisningsskyldigheten

i fråga om skadegörelse, intrång och olägenhet bör i huvudsak

åvila vederbörande regleringsintressenter. Ersättning för uppkomna skador,

intrång och olägenheter samt arrenden m. m. böra årligen regleras. Vid reglering

av vattendrag, upplåtna till allmän flottled, måste skälig hänsyn tagas

till flottningens intressen. Vattendomstol bör, under den tid det provisoriska

regleringstillståndet gäller, äga att till skydd för andra intressen efter talan

av part eller på eget initiativ vidtaga ändringar i redan meddelade eller föreskriva

nya villkor för den provisoriska regleringsrättens utövande.

Beträffande innehållet av erforderliga bestämmelser i ämnet har vattenrätt

sdomaren vid Norrbygdens vattendomstol anfört följande:

Det förnämsta hindret för ett snabbt genomförande av ett vattenregleringsprojekt

är vattenlagens föreskrift att regleringen icke får begynnas förr än

skada som den åstadkommer blivit gulden. Och det tar i regel en rundlig tid

att fastställa sådan skada. Om nämnda föreskrift, när det gäller vattenreglering

för kraftändamål, finge suspenderas skulle därmed mycken tidsvinst

åstadkommas. Men tid kan även vinnas i ett annat hänseende. Brådskar det

med vattnets innehållande och erfordras för ändamålet byggande i vatten,

bör tillstånd till sådant byggande kunna lämnas av vattenrättsdomaren. En

viss förkortning av tiderna för kungörande av ansökning och vattendomstolens

sammanträden kan ifrågasättas men saknar större betydelse.

Att bestämma ersättningen till årligen utgående belopp för den tid regleringen

äger rum låter sig göra beträffande vissa skador t. ex. för ökade flottningskostnader

men är avgjort olämpligt när det gäller skada å skog och

mark. Vattendomstolarna böra ha frihet att bestämma såväl skadeersättningsbelopp

som sättet för dess gäldande.

Av vattenrättsdomaren vid Österbygdens vattendomstol har beträffande innehållet

av lagstiftningen uttalats bland annat:

Det skulle vara av synnerligt värde, örn genom särskild lagstiftning sådana

jämkningar vidtoges i de gällande bestämmelserna rörande vattenregleringsmål,

som möjliggöra att en tillämnad, för kraftproduktionen betydelsefull

reglering utan mera väsentlig tidsutdräkt kan påbörjas. Härmed avses icke

en sådan förenkling i förfarandet att åt ifrågavarande mål ej skulle ägnas

samma noggranna behandling som avses med gällande bestämmelser. Det

slutliga avgörandet bör givetvis i samma grad som under normala förhållanden

tillgodose allmänna intressen och säkerställa enskild rätt. De avvikelser

från vattenlagens bestämmelser, som genom den ifrågasatta lagstiftningen

torde kunna tillåtas, synas i huvudsak böra avse beredande av möjlighet för

vattendomstolen att i mål av förevarande slag, innan de hunnit slutligen handläggas,

meddela tillstånd till företaget under de villkor, som, såvitt då kan

bedömas, må befinnas oundgängligen erforderliga till skydd för allmänna

intressen och enskild rätt, men med skyldighet för företagaren dels alt underkasta

sig de ändrade eller ytterligare föreskrifter, vartill målets fortsatta

handläggning kan giva anledning, dels att ställa pant eller borgen för de

skadeersättningar som komma att fastställas. Tillika torde åt vattenrättsdomaren

kunna inrymmas befogenhet att, redan innan ett dylikt tillstånd

meddelats, medgiva vidtagande av byggnadsåtgärder i och för regleringen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

9

För meddelande av ett sådant tillstånd av vattendomstolen som ovan nämnts

torde icke alltid vara nödvändigt, att ansökningshandlingarna redan vid tidpunkten

därför äro av den fullständighet som enligt vattenlagen förutsättes

för målets upptagande till handläggning av vattendomstolen. Upprättandet

av dessa handlingar i hela den omfattning som avses i vattenlagen kan nämligen

ofta vara förenat med betydande tidsutdräkt och besvär. Så kan t. ex.

den kartläggning, som är nödig för fastställande av ersättningar för dämningsskada

å mark, kräva lång tid. På grund därav synes kunna ifrågasättas huruvida

icke vissa jämkningar i vattenlagens bestämmelser böra medgivas. Jämväl

i andra hänseenden än ovan berörts torde vissa jämkningar böra vidtagas.

Sålunda torde, då fråga är om vattenreglering av allenast provisorisk natur,

skadeersättningar kunna bestämmas till årligt belopp.

Vattenrättsdomaren vid Söderbygdens vattendomstol har för sin del framhållit

följande:

Mången gång torde kraftproduktionen vid befintliga vattenkraftverk kunna

ökas utan att med anledning härav någon större skada behöver uppkomma

för dem, som äro beroende av vattenhushållningen vid kraftverken. Om

möjligt bör ett enkelt och snabbt förfarande anordnas för möjliggörande av

nämnda ökning i kraftproduktionen. Framhållas må att det icke gärna

synes böra ifrågakomma alt meddela tillstånd till uppförande av nya, mera

kostsamma dammbyggnader utan att i regel fråga endast bör kunna vara

om medgivande att vidtaga åtgärder vid redan befintliga dammbyggnader

och om tillstånd till nya vattenhushållningsbestämmelser vid desamma och

att det tillstånd, som varder meddelat, endast bör avse begränsad, förhållandevis

kort tid. Uppenbart är också att det kommer att bliva nödvändigt att

åt vattendomstolarna överlämna en vidsträckt prövningsrätt. På grund av

vattendomstolarnas sammansättning och i beaktande av den erfarenhet, som

hittills vunnits beträffande deras verksamhet, synes man emellertid kunna

åt dem anförtro de ansvarsfulla uppgifter, varom här är fråga. Skulle ett

flertal mål av nu ifrågavarande beskaffenhet inkomma till vattendomstolarna,

synes det möjligt att förstärkning i en eller annan form av arbetskrafterna

vid desamma kommer att visa sig ofrånkomlig. Möjlighet för sådan

förstärkning bör således finnas.

Vattenrättsdomaren vid Västerbygdens vattendomstol har ifrågasatt, huruvida

icke åt vattenrättsdomarna borde överlämnas att i vattenregleringsmål,

liksom i vissa andra mål, meddela provisoriskt tillstånd.

Av vattenrättsdomaren vid Söderbygdens vattendomstol greve H. A. Hamilton

har sedermera upprättats en promemori a angående det närmare

innehållet av den författning som eventuellt borde utfärdas. I promemorian

anföres, bland annat:

Det torde vara otvivelaktigt att mången gång genom förhållandevis enkla

åtgärder en ej oväsentlig ökning av kraftproduktionen vid befintliga vattenkraftverk

kan vinnas utan att någon större skada uppkommer för dem, som

äro beroende av vattenhushållningen vid kraftverket. Det torde t. o. m. förekomma

fall, då icke alls någon skada behöver uppkomma. Om således

exempelvis den förhöjda dämningen tillämpas endast under icke-vegetationstid

och fråga endast är örn förhöjt vattenstånd å icke odlad mark torde mången

gång icke någon nämnvärd skada uppkomma, särskilt icke därest fråga

endast är om förhöjt vattenstånd under ett eller annat år. Vidare kan ofta

en extra nedsättning av vattenytan vid en dammbyggnad ske utan olägen
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

het för annan, om man icke behöver räkna med att denna nedsänkning blir

mera konstant. Ilar kan också omnämnas att vid redan medgivna regleringar,

för vilka fastställts en övre och en nedre regleringsgräns, det visat

sig att regleringsintressenterna icke vågat att hålla vattnet uppdämt till den

övre gränsen eller nedsänka vattnet till den nedre gränsen utan ansett sig

böra hålla en viss marginal för vinnande av säkerhet för att gränserna icke

på grund av omständigheter, som icke förutsetts, överskridas eller underskridas.

Genom ett tillfälligt medgivande om ändring i dessa gränser skulle

en sådan säkerhetsmarginal icke längre behöva hållas.

Om man således har klart för sig att möjlighet bör vid exceptionella förhållanden

beredas till vattenreglering i vidsträcktare omfattning än som tidigare

må vara medgiven, så uppkommer frågan örn och i vad män man

härvid skall kunna genomföra ett mera enkelt och mera snabbt förfarande.

Härvid bör man skilja mellan å ena sidan en vattenreglering, som skall gälla

för framtiden, och å andra sidan en reglering, som skall medgivas endast

mera tillfälligtvis. Några skäl att meddela ändring i nu gällande bestämmelser

beträffande en reglering, som är avsedd att gälla för framtiden, synas

mig icke föreligga. I det följande utgår jag således från att de bestämmelser,

som skola meddelas, endast skola hava avseende å reglering under

viss begränsad tid. Denna tid bör vara kort och i regel ej överstiga ett år.

Det kan ju möjligen tyckas att en sådan tidrymd är för kort, men dels äro

verkningarna av en reglering mycket lättare att överskåda, då fråga endast

är örn en kort tid, dels kan genom markernas försumpning m. m. under en

längre tidsperiod uppstå verkningar, som undvikas då fråga endast är om en

kortare tid, och dels slutligen böra de bestämmelser, som komma att meddelas,

vara sådana att vederbörande kraftverksägare skola utan större omgång

eller några mera avsevärda kostnader kunna, därest förhållandena

skulle därtill föranleda, erhålla ett nytt tillstånd till reglering under ny tid,

innan tiden för det äldre tillståndet gått till ända.

I regel torde den reglering, varom kan vara fråga, endast kunna ifrågakomma

vid redan befintliga dammbyggnader, vid vilka utan vidare eller i

varje fall utan vidlyftigare kostnader föreslagna ändrade vattenhushållningsbestämmelser

kunna tillämpas. Man torde dock icke böra såsom ett oeftergivligt

villkor uppställa att fråga skall vara om reglering vid en redan befintlig

dammbyggnad. Ibland kan nämligen förhållandet vara att man genom

en förhållandevis enkel och ej dyrbar provisorisk dammbyggnad, uppförd

exempelvis vid utloppet av en sjö, kan genomföra en från kraftsynpunkt

värdefull reglering av avrinningen från sjön. Så mycket är emellertid tydligt

att icke i den ordning, varom här är fråga, kan bliva fråga örn att lämna

medgivande till uppförande av mera kostsamma dammbyggnader. Avgörandet

när förfarandet skall vinna tillämpning synes böra överlämnas åt

Kungl. Majit.

Jag får härefter övergå till frågan örn vilka förenklingar i förfarandet,

som lämpligen synas kunna genomföras. Härvid är då att framhålla dels

att den nu såsom regel föreskrivna förberedande skriftväxlingen icke skulle

behöva förekomma och dels att medgivande till det sökta företaget skulle

kunna lämnas av vattendomstolen, oaktat att någon fullständig utredning

angående företagets verkningar icke förebringats och utan att storleken av

utgående ersättningar blivit bestämd.

Vad härefter angår verkningarna av det sökta företaget och sättet för avgörande

av uppkommande ersättningsfrågor så är det givet att dessa frågor

måste beaktas vid vattendomstolens behandling av målet, men det skulle

icke vara nödvändigt att de undersökningar, som kunna vara erforderliga

för att mera exakt angiva verkningarna, blivit slutförda, utan skulle det vara

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

11

tillräckligt att så mycket blivit klart att dels icke några allmänna intressen

i någon mera avsevärd mån komme att förnärmas och dels att de skador

som komme att uppstå icke vore av den storleksordning att de utgjorde hinder

för medgivande till företaget. Vid den behandling, som av vattendomstolen

skall ägnas åt målet, böra också sådana undersökningar verkställas,

som erfordras för ett riktigt avgörande framdeles av uppkommande ersättningsfrågor.

Överhuvudtaget måste man utgå från att de undersökningar,

som av vattendomstolen skulle göras före ett medgivande av tillstånd till

företaget, måste bliva förhållandevis ingående. Någon längre tid torde desamma

dock icke behöva taga i anspråk, därvid också må erinras om att

förberedande undersökningar kunna utföras av en eller båda vattenrättsingenjörerna

med eller utan biträde av vattenrättsnämndemän.

I promemorian uttalas vidare, att de i 2 kap. vattenlagen förekommande

bestämmelserna angående förutsättningarna för tillstånd till byggande i vatten

borde uppmjukas för nu ifrågavarande fall och att tvångsdelaktighet enligt

3 kap. vattenlagen icke borde ifrågakomma. Bestämmelserna i 4 kap.

vattenlagen om särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar

och vattenregleringar borde icke äga tillämpning å sådana vattenregleringar

som nu vore i fråga. Beträffande tiden och sättet för utdömande av ersättning

borde överlämnas åt vattendomstolarna att förfara efter vad som funnes

lämpligast i varje fall. Någon förhöjning av ersättningsbelopp, varom stadgas

i 9 kap. 48 § vattenlagen, borde icke förekomma. Ersättning för icke

tillgodogjord vattenkraft borde ej utgå. Bestämmelserna örn lösningsskyldighet,

nedsättning av ersättningsbelopp och uppsägning borde icke vinna

iillämpning. Jämväl i övrigt syntes vissa lättnader böra medgivas i förhållande

till nu gällande lag. Undantag borde sålunda bland annat meddelas

från vissa föreskrifter i 11 kap. 30 och 95 §§ vattenlagen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att genom införande av möjlighet Departementsatt

snabbt vidtaga åtgärder för ökat tillgodogörande av vattenkraft betydan- chelende

besparingar kunna göras i förbrukningen av kol och annat bränsle. Detta

är uppenbarligen av stor betydelse under nu rådande förhållanden.

Vattenfallsstyrelsens och svenska vattenkraftföreningens framställning har

vunnit anslutning i de avgivna yttrandena, därvid likväl av vissa myndigheter

erinrats om vikten av att motstående intressen icke obehörigen åsidosättas.

Vad sistnämnda myndigheter anfört bör givetvis beaktas. Det är angeläget,

att den ifrågasatta lagstiftningen får ett sådant innehåll, att icke blott det

allmännas intresse utan även den enskildes rätt tryggas. Därest lagstiftningen

utformas i huvudsaklig anslutning till de riktlinjer som uppdragits i

förenämnda promemoria, lärer emellertid allmän eller enskild rätt icke trädas

för nära. En avvägning bör liksom eljest företagas mellan nyttan av

åtgärden i fråga, å ena, samt skadeverkningarna, å andra sidan, till förekommande

av att tillstånd till åtgärden medgives i andra fall än då skadan

uppenbarligen är av underordnad betydelse. Det är för övrigt tydligt, att

skadeverkningarna genom sådana provisoriska åtgärder som omnämnas i

promemorian kunna antagas bliva mycket begränsade. Som regel kan endast

bliva fråga om åtgärder beträffande redan befintliga dammbyggnader

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

eller om ändringar i vattenhushållningsbestämmelserna för sådana. Man

torde kunna utgå från att åtgärder, som skulle medföra varaktiga olägenheter

eller som skulle vara förenade med större kostnader, icke komma att

vidtagas, då här åsyftas att vinna endast en tillfällig ökning av vattenkraften.

I promemorian har bland annat framhållits, att en tillfällig ändring av förut

gällande villkor för vattenreglering kan vara påkallad för att giva vederbörande

möjlighet att erhålla en sådan säkerhetsmarginal att han vågar utnyttja

förut meddelat tillstånd i avsedd utsträckning. I dylika fall skulle något intrång

i annans rätt överhuvud ej behöva uppkomma. Det kan även nämnas,

att en vattenreglering för vattenkraftändamål ej sällan är till båtnad även

för andra intressenter, t. ex. därigenom att vattenavrinningen blir jämnare

än förut, i följd varav översvämningar nedanför regleringsanordningarna

kunna förebyggas.

I överensstämmelse med vad nu anförts har jag låtit utarbeta förslag till

lag med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering.

Bestämmelserna i den föreslagna lagen torde böra inledas av ett stadgande,

enligt vilket tillstånd till sådan tillfällig åtgärd som avses med lagen

må meddelas först efter det Konungen vid krig eller krigsfara, vari riket befinner

sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

utfärdat förordnande därom. För sådant förordnande torde under tid, då

riksdagen är samlad, böra krävas riksdagens samtycke. Bestämmelser av

detta innehåll böra intagas såsom 1 § i förslaget.

Under 2 § torde böra givas närmare bestämmelser örn förutsättningarna

för meddelande av tillstånd, varom nu är fråga. Av den föregående

redogörelsen framgår, att vattenfallsstyrelsens och svenska vattenkraftföreningens

framställning allenast rör vattenreglering för bättre utnyttjande av

vattenkraft. Denna begränsning torde vara välbetänkt. Härjämte synes

böra angivas, att det skall vara fråga örn tillfällig vattenreglering. Det torde

böra föreskrivas, att tillstånd till sådan vattenreglering må, ändå att hinder

skulle möta enligt 2 kap. vattenlagen, meddelas, därest åtgärden i fråga prövas

ur allmän och enskild synpunkt medföra fördel som väsentligt överväger

därmed förenade olägenheter. Jämte denna allmänna förutsättning böra

emellertid bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra och tredje styckena vattenlagen

äga tillämpning, även om det är föga sannolikt att dessa bestämmelser —

som uppställa särskilda garantier mot mera omfattande skadeverkningar -—•

skulle erhålla praktisk betydelse beträffande tillfällig vattenreglering enligt

den nu föreslagna lagen.

I ett yttrande har särskilt framhållits, att hänsyn måste tagas till flottningsintresset.

Härom stadgas nu i 2 kap. 11 § andra stycket vattenlagen

bland annat, att genom bestämmelser rörande vattentillgångens fördelning

skall mellan stridiga intressen såvitt möjligt så jämkas att ett vart kan behörigen

tillgodoses. Detta stadgande upphäves icke genom de bestämmelser

som jag förut förordat.

Under 3 § i den föreslagna lagen torde böra intagas bestämmelser angående

den tid för vilken tillstånd må meddelas. I detta hänseende har i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

13

promemorian uttalats, att tillståndet som regel borde begränsas till ett år.

En sådan begränsning skulle dock kunna medföra betydande praktiska olägenheter.

Längsta tiden för tillståndets giltighet synes böra fastställas till

tre år.

Det är tydligt, att vid meddelande av tillstånd enligt den föreslagna lagen

vattendomstolen bör såvitt möjligt söka förekomma skada eller intrång för

annan genom att föreskriva vidtagandet av erforderliga skyddsåtgärder.

Detta följer redan av 11 kap. 62 § vattenlagen. I den föreslagna lagen torde

emellertid, såsom i ett par yttranden förordats, på grund av möjligheten att

en felbedömning kan äga rum, böra upptagas en bestämmelse, enligt vilken

vattendomstolen skall äga att på därom gjord framställning ändra villkoren

för meddelat tillstånd eller föreskriva nya villkor, örn så finnes påkallat.

Under 4 § i förslaget torde böra föreskrivas, att fiskeavgift, varom stadgas

i 2 kap. 10 § vattenlagen, ej skall utgå med anledning av sådan tillfällig

vattenreglering som här avses. Vidare synes böra meddelas bestämmelse,

att örn annan tillhörig dammbyggnad begagnas för vattenregleringen

enligt vad i 2 kap. 15 § vattenlagen stadgas, vad där är föreskrivet om

skyldighet att gottgöra ägaren andel av byggnadens värde ej skall äga tilllämpning.

Däremot bör skyldighet föreligga att deltaga i kostnaden för underhåll

av anläggningen.

Härefter bör såsom 5 § upptagas föreskrift örn skyldighet att gälda ersättning

för skada eller intrång genom vattenregleringen. Det torde tillika böra

stadgas, att om annan tillhörig vattenkraft tages i anspråk, ersättning därför

skall utgå allenast såvitt fråga är om tillgodogjord vattenkraft eller om vattenkraft

som uppenbarligen är avsedd att tillgodogöras under den tid tillståndet

för vattenregleringen skall gälla.

Reglerna i 3 kap. vattenlagen örn vattenreglering med tvångsdelaktighet

torde såsom i promemorian föreslagits icke böra äga tillämpning i fråga

örn vattenreglering som nu avses. Ett stadgande i enlighet härmed synes

böra intagas under 6 §. Örn det finnes uppenbart, att regleringen är till

nytta för annan som tillgodogör vattenkraft, bör denne dock kunna åläggas

att i den mån så finnes skäligt bidraga till kostnaden för regleringen.

För det fall att två eller flera frivilligt förenat sig örn företaget, torde vissa

avsteg böra medgivas från vad eljest skulle gälla. Vattendomstolen synes sålunda

böra tillerkännas befogenhet att besluta, att företagets angelägenheter

skola, i stället för av styrelse, handhavas av någon av deltagarna. I sådan

händelse lärer icke heller vara erforderligt att stadgar antagas för samfälligheten.

I 4 kap. vattenlagen stadgas vissa särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar

och vattenregleringar. Dessa bestämmelser torde icke

böra äga tillämpning å de vattenregleringar av tillfällig natur som nu äro

i fråga. Ett stadgande i enlighet härmed synes böra upptagas såsom 7 § i

förslaget.

Av särskild praktisk betydelse är frågan, i vilken ordning uppkommande

ersättningsfrågor skola prövas. På sätt i flera yttranden liksom i prome
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

morian framhållits är det nödvändigt, att vattendomstolen erhåller större frihet

än eljest att beträffande ersättningsfrågornas handläggning förfara enligt

vad i varje särskilt fall finnes lämpligast. Bestämmelser härom synas

höra intagas under 8 § i den föreslagna lagen.

I denna paragraf torde först böra stadgas, att i händelse uppkommen ersättningsfråga

kan utan dröjsmål prövas på förhand, detta bör ske. Härjämte

torde det emellertid vara nödvändigt att ålägga vattendomstolen att

i vissa fall, helt eller delvis, fastställa ersättning på förhand. En sådan skyldighet

synes böra föreligga, därest i undantagsfall en sakägare skulle komma

att lida skada eller intrång som medför svårighet för honom att vinna sin utkomst

eller att fullgöra honom åvilande förpliktelser.

Ersättning i penningar skall för närvarande enligt vattenlagen med vissa

närmare angivna undantag fastställas till ett kapitalbelopp. I mål av nu

ifrågavarande natur torde ersättningen, örn den fastställes på förhand, i allmänhet

icke böra bestämmas på dylikt sätt. I stället synes böra stadgas,

att ersättningen må fastställas att utgå för år eller del av år, så länge regleringen

varar, med rätt för vattendomstolen att höja eller sänka ersättningen,

örn skäl därtill äro.

Beträffande vattendomstolens prövning av uppkomna ersättningsfrågor

torde vidare vara nödvändigt att stadga, att vattendomstolen, i den mån ej

annat föranledes av vad förut sagts, vid meddelande av tillstånd till vattenregleringen

äger uppskjuta prövningen av ersättningsfrågor till senare

tidpunkt. I anslutning härtill synes böra föreskrivas, att om någon vill

framställa anspråk på ersättning för skada eller intrång som icke av vattendomstolen

förutsetts, sådant anspråk skall anmälas i den ordning som

stadgas i 11 kap. 68 § vattenlagen inom två år från det tiden för tillståndet

gått till ända, vid äventyr att han går förlustig sin rätt. Det torde vidare

böra åläggas vattendomstolen att i sitt utslag erinra örn vad skadelidande

enligt vad nu sagts har att iakttaga.

Enligt 9 kap. 54 § vattenlagen skall av vattendomstolen fastställd ersättning

i allmänhet nedsättas hos Konungens befallningshavande. I vissa fall

må dock befrielse därifrån medgivas, därest det kan ske utan åsidosättande

av inteckningshavares och med dem jämställda borgenärers rätt. Beträffande

nu ifrågavarande mål torde böra föreskrivas, att vad i 9 kap. 54 §

vattenlagen är stadgat örn skyldighet att verkställa nedsättning ej skall äga

tillämpning, därest skada eller intrång varom fråga är finnes vara väsentligen

utan betydelse för sådan fordringsägare. Föreskrift av detta innehåll

bör upptagas såsom 9 §.

Under 10 § torde, i enlighet med vad som föreslagits i promemorian, böra

meddelas undantag från vissa bestämmelser örn uppsägning som finnas intagna

i 9 kap. 58—63 §§ vattenlagen.

Enligt 11 kap. 30 § vattenlagen gäller såsom villkor för upptagande av

ansökan om ändring av befintlig anläggning, vars laglighet ej förut prövats

eller är fri från klander, att prövning av anläggningens laglighet påkallas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

15

Såsom i promemorian uttalas torde undantag från denna regel böra medgivas.

Stadgande härom kan lämpligen upptagas under 11 § i förslaget.

Härefter synes under 12 § böra intagas stadgande att vad ill kap. 33, 34

och 47 §§ vattenlagen är stadgat om avsändande av underrättelser till sakägare

ej skall äga tillämpning i mål som avses med förslaget, om vattenrättsdomaren

finner uppenbart att sakägaren ej lider skada. Vidare synes

kunna stadgas, att bestämmelserna i 35—37 §§ i samma kapitel om underrättelser

lill kammarkollegiet och lantbruksstyrelsen samt örn delgivning i

vissa fall av kungörelsen i målet ej heller skola äga tillämpning.

I detta sammanhang må framhållas, att det utan särskilt stadgande torde

vara tydligt, att tillämpningen av vad i 11 kap. 27 § vattenlagen är stadgat

om ansökningshandlingarnas innehåll skall i mål om tillfällig vattenreglering

enligt den föreslagna lagen anpassas efter målets beskaffenhet och att

eventuellt erforderlig komplettering av ansökningshandlingarna med hänsyn

till ersättningsfrågorna icke torde behöva föranleda dröjsmål med utfärdande

av tillstånd till åtgärden i fråga. Att det skall åligga sökanden att förebringa

jämväl den utredning som erfordras för bedömande av ersättningsfrågorna

är uppenbart.

Under 13 § i den föreslagna lagen torde böra intagas en bestämmelse som

ger vattenrättsdomaren möjlighet att meddela interimistiska beslut på sätt

som för vissa andra fall stadgas ill kap. 46 § vattenlagen. Härjämte synes

böra meddelas föreskrift, att vid tillämpning av vad i 11 kap. 50 och 61

§§ vattenlagen stadgas om utsättande av sammanträde med vattendomstolen

vattenrättsdomaren må begränsa tid som där sägs till en vecka.

Enligt 11 kap. 67 § vattenlagen äger vattendomstolen förordna, att dess

utslag omedelbart skall gå i verkställighet. För att ett sådant förordnande

skall kunna åberopas gäller emellertid, att säkerhet skall ställas för ersättning

som högre rätt kan komma att utdöma. Beträffande nu ifrågavarande

mål torde i överensstämmelse med vad i vissa yttranden framhållits böra

stadgas, att säkerheten skall gälla all ersättning som icke skall erläggas

innan meddelat tillstånd tages i anspråk. I anslutning härtill synes böra

föreskrivas att, även örn vattendomstolens beslut ej omedelbart skall lända

till efterrättelse, sådan säkerhet skall ställas, såvitt ej 14 kap. 3 § vattenlagen

är tillämplig. Enligt sistnämnda lagrum är kronan fri från skyldighet

att ställa säkerhet.

I överensstämmelse med uttalande i promemorian torde böra stadgas, att

avgift till bidrag till kostnad för vattendomstolarnas organisation och verksamhet,

som föreskrives i 11 kap. 95 § vattenlagen, ej skall utgå med

anledning av vattenreglering som nu är i fråga.

Under 14 § synes böra stadgas, att beslut om åtgärd som avses i lagen ej

skall inskrivas i vattenboken.

I övrigt torde ej några särskilda bestämmelser för ifrågavarande mål vara

behövliga.

Den föreslagna lagen bör träda i kraft omedelbart efter utfärdandet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering.

»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:! Konungen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

17

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen

ej är samlad, förordna, för viss tid eller tills vidare, att vad i denna lag är

stadgat örn meddelande av tillstånd till tillfällig vattenreglering skall äga

tillämpning.

Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar

från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid

upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen

som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela

förordnande som där avses.

2 §•

För bättre utnyttjande av vattenkraft må efter ansökan till vattendomstolen

enligt 11 kap. vattenlagen, ändå att hinder skulle möta enligt 2 kap. samma

lag, tillstånd meddelas till tillfällig reglering av avrinningen ur sjö eller

annan vattensamling eller i vattendrag, därest sådan åtgärd prövas ur allmän

och enskild synpunkt medföra fördel som väsentligt överväger därmed

förenade olägenheter. Vad i 2 kap. 3 § andra stycket vattenlagen är stadgat

skall dock äga tillämpning jämväl i fråga örn åtgärd som nu sagts, såvitt ej

Konungen, i den ordning tredje stycket i samma paragraf föreskriver, medgiver

undantag.

3 §•

Tillstånd som avses i 2 § skall meddelas för viss tid, högst tre år.

Vattendomstolen äger efter därom gjord framställning ändra övriga villkor

lör tillståndet eller föreskriva nya villkor, när så finnes påkallat.

4 §•

Fiskeavgift, varom stadgas i 2 kap. 10 § vattenlagen, skall ej utgå med anledning

av vattenreglering som ovan sägs.

Tages enligt vad i 2 kap. 15 § vattenlagen stadgas annan tillhörig byggnad

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 29. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

i anspråk för vattenregleringen, skall vad där föreskrives om skyldighet att

gottgöra ägaren andel av byggnadens värde ej äga tillämpning.

5 §•

För skada eller intrång med anledning av vattenregleringen skall utgå

ersättning enligt 9 kap. vattenlagen.

Tages genom vattenregleringen annan tillhörig vattenkraft i anspråk, skall

ersättning därför utgå allenast såvitt fråga är örn tillgodogjord vattenkraft

eller om vattenkraft, som uppenbarligen är avsedd att tillgodogöras under

den tid tillståndet för vattenregleringen skall gälla.

6 §•

Vad i 3 kap. vattenlagen är stadgat örn vattenreglering med tvångsdelaktighet

skall icke äga tillämpning å reglering som avses i denna lag. Finnes uppenbart,

att regleringen är till nytta för annan som tillgodogör vattenkraft,

vare denne dock pliktig att i den mån så kan anses skäligt bidraga till kostnaden

för regleringen. Med avseende å talan i fall som nu sagts gäde vad

om talan enligt 3 kap. 9 § vattenlagen är stadgat.

Hava två eller flera förenat sig om regleringen, må förordnas, att företagets

angelägenheter skola i stället för av styrelse handhavas av någon av deltagarna;

och vare i ty fall stadgar för företaget ej erforderliga.

7 §•

Vad i 4 kap. vattenlagen är stadgat örn särskilda villkor beträffande större

vattenkraftanläggningar och vattenregleringar skall ej äga tillämpning i fråga

örn vattenreglering som ovan sågs.

8 §■

Kan fråga om ersättning som i 5 § sägs utan dröjsmål prövas på förhand,

bör det ske. Kan det antagas, att sakägare kommer att lida skada eller intrång

som medför svårighet för honom att vinna sin utkomst eller att fullgöra

honom åvilande förpliktelser, skall ersättning till sakägaren städse helt

eller delvis fastställas på förhand.

Ei*sättning, som bestämmes i penningar, må fastställas att utgå för år eller

del av år, så länge regleringen varar, med rätt för vattendomstolen att höja

eller sänka ersättningen, örn skäl därtill äro.

Där ej annat föranledes av vad i första stycket stadgas, äger vattendomstolen

vid meddelande av tillstånd till vattenregleringen uppskjuta prövningen

av uppkomna ersättningsfrågor till senare tidpunkt.

Vill någon framställa anspråk på ersättning för skada eller intrång som

icke av vattendomstolen förutsetts, skall anspråket anmälas i den ordning

som stadgas i 11 kap. 68 § vattenlagen inom två år från det tiden för tillståndet

gått till ända, vid äventyr att han går förlustig sin rätt.

Vattendomstolen skall i sitt utslag erinra om vad skadelidande enligt vad

nu sagts har att iakttaga.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

19

9 §•

Vad i 9 kap. 54 § vattenlagen är stadgat om skyldighet att hos Konungens

befallningshavande nedsätta ersättningsbelopp skall i fråga om ersättning

som ovan sägs ej äga tillämpning, såframt skadan eller intrånget finnes vara

väsentligen utan betydelse för fordringsägare som avses i andra stycket av

paragrafen.

10 §.

Bestämmelserna om uppsägning i 9 kap. 58—63 §§ vattenlagen skola ej äga

tillämpning i fråga om vattenreglering som avses i denna lag.

11 §.

Bestämmelsen i 11 kap. 30 § vattenlagen skall ej utgöra hinder mot upptagande

av ansökan om tillstånd till vattenreglering, varom ovan sägs.

12 §.

Vad ill kap. 33, 34 och 47 §§ vattenlagen är stadgat örn avsändande av

underrättelser till sakägare skall i mål som avses i denna lag ej äga tilb

Ympning, örn vattenrättsdomaren finner uppenbart att sakägaren ej lider

skada. Bestämmelserna i 35—-37 §§ i samma kapitel om underrättelser till

kammarkollegiet och lantbruksstyrelsen samt om delgivning av kungörelsen

i målet i vissa fall skola ej heller äga tillämpning.

13 §.

Befogenhet, som i 11 kap. 46 § vattenlagen tillerkänts vattenrättsdomaren

för där angivna fall, skall tillkomma honom jämväl i fråga om tillfällig vattenreglering

enligt denna lag.

Vid tillämpning i målet av vad i 11 kap. 50 och 61 §§ vattenlagen är

stadgat om utsättande av sammanträde med vattendomstolen må tid som

där sägs begränsas till en vecka.

Säkerhet som avses i 11 kap. 67 § vattenlagen skall i mål, varom nu är

fråga, gälla all ersättning som icke skall erläggas innan meddelat tillstånd

tages i anspråk. Ändå att vattendomstolens beslut ej omedelbart skall lända

till efterrättelse, skall sådan säkerhet ställas, där ej 14 kap. 3 § vattenlagen

är tillämplig.

Avgift som stadgas i 11 kap. 95 § samma lag skall ej utgå i målet.

14 §.

Beslut om åtgärd som avses i denna lag skall ej inskrivas i vattenboken.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 september

1939.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 28 september 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i

statsrådet den 22 september 1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag nied särskilda bestämmelser angående

tillfällig vattenreglering.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Gösta

Walin.

Lagrådet yttrade:

Enligt 2 § skall med visst undantag tillstånd till vattenreglering få meddelas,

ändå att hinder skulle möta enligt 2 kap. vattenlagen. Enär beträffande

vissa stadganden i 2 kap. tvekan kan uppkomma huruvida de enligt

förslaget skola tillämpas eller ej och då det icke torde föreligga något nämnvärt

praktiskt behov att här meddela undantagsbestämmelser i avseende å

andra i kapitlet uppställda hinder än det som angives i 3 § första stycket,

hemställes att föreskriften begränsas till att avse sistnämnda lagrum.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

21

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 29 september 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler, efter gemensam

beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen,

lagrådets den 29 september 1939 avgivna utlåtande över det till lagrådet den

22 september 1939 remitterade förslaget till lag med särskilda bestämmelser

angående tillfällig vattenreglering.

Föredraganden anför:

»Lagrådet har i sitt utlåtande hemställt, att en jämkning vidtages beträffande

2 § i förslaget. Enligt denna paragraf må tillstånd till tillfällig vattenreglering

meddelas ändå att hinder skulle möta enligt eljest gällande regler

i 2 kap. vattenlagen. Vad i 2 kap. 3 § andra och tredje styckena vattenlagen

är stadgat örn hinder mot företag med mera omfattande skadeverkningar

skall dock äga tillämpning.

Huvudsyftet med förstnämnda bestämmelse i förslaget har varit att medgiva

undantag från vad i 2 kap. 3 § första stycket vattenlagen stadgas örn

byggande i vatten. Enligt detta lagrum må ej vidtagas åtgärd, som genom

inverkan på vattenförhållandena medför skada eller intrång för annan, utan

så är att nyttan därav uppgår till ett värde, motsvarande tre gånger den

skada och det intrång som göres å åker och äng samt två gånger skadan

och intrånget å annan egendom. En dylik, av strängt matematiska regler

bunden tillståndsprövning har icke kunnat bibehållas beträffande sådan

vattenreglering som nu är i fråga. Förslaget innebär, att vattendomstolen

skall erhålla befogenhet att meddela tillstånd till en tillfällig reglering, även

örn domstolen vid tillståndets meddelande ännu ej hunnit att slutligt uppskatta

den skada och det intrång, som kan följa av regleringen. Såsom villkor

för tillstånds meddelande har —- i överensstämmelse med grundtanken

i nyssnämnda stadgande i vattenlagen — angivits, att nyttan av regleringen

enligt vattendomstolens prövning skall befinnas väsentligt överväga därmed

förenade olägenheter, varjämte såsom nämnts bestämmelserna i 2 kap. 3 §

andra och tredje styckena vattenlagen skola gälla.

Lagrådet har beträffande 2 § i förslaget uttalat, att tvekan kunde uppkomma,

huruvida vissa andra stadganden i 2 kap. vattenlagen än de förut

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 29.

3

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

nämnda skulle tillämpas eller ej. Med hänsyn härtill och då det icke syntes

föreligga något nämnvärt praktiskt behov att meddela undantagsbestämmelser

i avseende å andra i 2 kap. vattenlagen uppställda hinder än det som

angåves i 3 § första stycket har lagrådet hemställt, att föreskriften i 2 § i

förslaget begränsas till att avse sistnämnda lagrum.

Med anledning av vad lagrådet anfört har 2 § i förslaget underkastats

omarbetning. Det torde böra framhållas, att den lydelse paragrafen härvid

erhållit icke innebär något avsteg från det remitterade förslagets ståndpunkt,

att bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra och tredje styckena vattenlagen skola

äga tillämpning även i fråga örn vattenreglering enligt förslaget. En tillfällig

reglering som skulle medföra sådana omfattande skadeverkningar som

nämnas i dessa lagrum bör självfallet icke medgivas. Å andra sidan är det

nu föreslagna förfarandet icke avsett för andra fall än sådana, där det krafttillskott

som kan erhållas är av verklig betydelse ur de synpunkter som

motiverat lagstiftningen.

I övrigt ha vidtagits vissa redaktionella jämkningar i förslaget.

Bestämmelserna i förslaget om meddelande av tillstånd till tillfällig vattenreglering

skola träda i tillämpning först efter det förordnande därom

meddelats av Konungen. Sådant förordnande synes böra meddelas att gälia

tills vidare.

Med hänsyn till innehållet i 1 § i förslaget skall tillfälle beredas riksdagen

att taga ställning till frågan örn utfärdande av förordande som nu

nämnts.»

Härefter hemställer föredraganden

dels att det i enlighet med vad förut anförts ändrade lagförslaget

måtte jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas riksdagen

till antagande,

dels ock att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att samtycka

till att Kungl. Maj:!, sedan lag i ämnet utfärdats,

meddelar sådant förordnande, som i lagen avses, att gälla

tills vidare.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

393751

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2SärU 1939:17 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering, m. m. s. 1 i texten