Sök i Ratio Lex

Angående rätt till återköp av varor för statens reservförråd m. m

1939-09-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:36 (urtima riksdagen), Angående rätt till återköp av varor för statens reservförråd m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

1

Nr 36.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rätt till återköp

av varor för statens reservförråd m. m.; given

Stockholms slott den 29 september 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

29 september 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehksson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

I enlighet med Kungl. Maj:ts, av riksdagen bifallna förslag har såsom

en beredskapsåtgärd under de sista tre åren verkställts statlig upphandling

i utlandet för mycket betydande belopp. Utgifterna ha enligt av riksdagen

lämnade bemyndiganden bestritts genom i särskild form lämnade förskott

från riksgäldskontoret. Den valda finansieringsformen har haft syftet att

bereda riksbanken ökade möjligheter att genom operationer i kapitalmarknaden

öva inflytande på ränteutvecklingen och samtidigt låta valutareserven

komma till en nationalekonomiskt värdefull användning. Förskotten ha sedermera

täckts genom att kapitalinvesteringsanslag, motsvarande totalbeloppen

av ifrågavarande utgifter, anvisats under fonden för förlag till statsverket

å nästföljande års riksstat.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 36.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 36.

I proposition nr 318 till 1937 års riksdag, vari den penningpolitiska motiveringen

för ifrågavarande finansieringsform framlades, har Kungl. Majit

hemställt om riksdagens bemyndigande för riksgäldskontoret att förskottsvis,

genom överlämnande av statsskuldbevis med form och förfallotid bestämda

i samråd med riksbanken, ställa medel till förfogande för den myndighet,

åt vilken kunde komma att uppdragas att enligt fastställda direktiv

verkställa inköp för statens räkning från utlandet att av myndigheten

användas för förvärv från riksbanken av för myndighetens verksamhet

erforderliga belopp i guld och valutor intill ett värde efter dagskurs av högst

100 miljoner kronor. Liknande bemyndiganden ha av Kungl. Majit föreslagits

dels i proposition nr 308 till 1938 års riksdag beträffande ett ytterligare

belopp av 100 miljoner kronor, dels ock i proposition nr 59 till 1939 års lagtima

riksdag, därvid bemyndigandet emellertid avsåg de medel, som intill utgången

av budgetåret 1939/40 erfordrades för av riksdagen medgiven upphandling.

Någon siffermässig begränsning av sagda fullmakt för riksgäldskontoret

föreslogs sålunda icke vid sistnämnda tillfälle, utan den erforderliga

begränsningen ansågs vunnen genom riksdagens beslut angående den

omfattning, vari inköp finge verkställas. Vid förslagets framläggande anförde

jag såsom föredragande departementschef vidare, att frågan om

eventuell förnyelse av fullmakten torde få anmälas för riksdagen i samband

med att medel äskades för täckande av utgifter finansierade genom förskott.

Dessa förslag ha samtliga vunnit riksdagens bifall (skrivelserna nr 328/

1937, 309/1938 och 123/1939).

I anslutning till nämnda bemyndiganden har Kungl. Majit i propositionerna

nr 323,1937, 311/1938, 54/1939 och 288/1939 hemställt, att riksdagen

måtte medgiva att upphandling och upplagring av varor finge verkställas

för statens räkning i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollen

till sagda propositioner angivna riktlinjer till ett belopp av vardera

gången 70 miljoner kronor, eller sammanlagt 280 miljoner kronor. I nyssnämnda

propositioner har Kungl. Majit vidare föreslagit riksdagen dels att

för budgetåren 1937/38, 1938/39 och 1939/40 till Statlig lagerhållning m. m.

under tionde huvudtiteln anvisa förslagsanslag av respektive 2,000,000,

1.930.000 och (3,000,000 + 1,200,000 =) 4,200,000 kronor, dels ock att för

budgetåren 1938/39 och 1939/40 till Vissa omkostnader för statlig lagerhållning

å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket anvisa

reservationsanslag av respektive 4,000,000 och (6,000,000 + 3,500,000 —)

9.500.000 kronor. Å förslag till tilläggsstat till riksstaten för budgetåret

1938/39 har under samma rubrik å kapitalbudgeten äskats ytterligare

5,000,000 kronor. De å driftbudgeten äskade anslagen avse sådana kostnader,

som beräknas icke bli täckta av varupriset vid försäljningen av de

lagrade varorna. Hit hänföras administrationskostnader, lagerhyror samt

kostnader för vård och omsättning. De till kapitalbudgeten hänförda anslagen

avse däremot sådana utgifter, som kunna antagas medföra en stegring

av de lagrade varornas försäljningsvärde, och omfatta transportkostnader

inom landet, tullar och acciser m. m.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

3

Kungl. Majlis förenämnda förslag ha av riksdagen oförändrade bifallits

(skrivelserna nr 398 1937, 411/1938 samt 10, 34, 137 och 380/1939).

För täckning av förskott uppkomna genom varuinköp enligt bemyndigande

av näst föregående års riksdag ha i 1938 och 1939 års statsverkspropositioner

till Upphandling av varor för statens räkning å kapitalbudgeten

under fonden för förlag till statsverket äskats reservationsanslag å 70

miljoner kronor för vartdera budgetåret 1938/39 och 1939/40. Förslagen ha

av riksdagen bifallits (skrivelserna nr 346/1938 och 260/1939).

I 1939 års statsverksproposition (Avskrivningar av nya kapitalinvesteringar)

har till behandling upptagits vissa frågor rörande redovisningen av

investeringar i ifrågavarande statliga lagerhållning. Kungl. Majit har i dylikt

avseende föreslagit riksdagen att godkänna vissa principer, åsyftande

att skatter och acciser för bensin och foderkakor, vilka inköpts för lagring

och sålunda i viss mening förskotterats med kapitalmedel, icke skola redovisas

såsom inkomster å vederbörande specialbudgeter förrän under det

budgetår, då nämnda driftsinkomster inflyta genom försäljning ur lagren.

I anslutning till denna principiella lösning av frågan har Kungl. Majit

hemställt, att riksdagen måtte dels besluta att de vid tillämpning av nämnda

principer på lagren av bensin och foderkakor per den 30 juni 1939 bokförda

förlusterna skola täckas genom omföring av medel från automobilskattemedelsfonden

respektive jordbrukets prisregleringsfond, dels ock till avskrivning

av nya kapitalinvesteringar i fonden för förlag till statsverket för budgetåret

1939/40 anvisa ett reservationsanslag till Vissa omkostnader för

statlig lagerhållning av 3,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen

(proposition nr 305). I skrivelse nr 460 har riksdagen anmält

sitt bifall till dessa förslag.

De med upphandlingen och upplagringen sammanhängande uppgifterna

handhavas av en särskild, av Kungl. Maj :t tillsatt nämnd, statens reservförrådsnåmnd,

för vilken instruktion utfärdats den 14 augusti 1937 (nr 754).

Nämnden äger bl. a. befogenhet att träffa uppgörelser med allmänna eller

enskilda verk och företag eller med enskilda personer om uppköp, lagring

och omsättning av varor ävensom örn upplåtande och förhyrande av lagringsutrymmen.

Nämnden äger även rätt att själv låta uppföra lagerlokaler,

verkställa varuinköp samt vidtaga anstalter för varors behöriga lagring och

omsättning. Åtgärder av större principiell betydelse skola underställas Kungl.

Maj :ts prövning.

Några föreskrifter angående annan försäljning än den, som är erforderlig

för behörig omsättning av de i lager hållna varorna, lämnas icke i nämndens

instruktion.

I statsrådsprotokollet till förenämnda proposition nr 323/1937, vari riktlinjerna

för ifrågavarande lagringsverksamhet uppdrogos, berörde föredragande

departementschefen frågan om försäljning ur lagren, men då endast

försäljning för tillgodoseende av omsättningsbehovet. De statliga förråden

borde, framhöll departementschefen, få karaktären av reservlager i så måtto

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

att desamma ej borde ingå i den normala lagerhållningen i landet. Detta

uteslöte dock ej, att i vissa fall omsättning av lagren borde ske genom avyttring

av gamla förråd och anskaffande av nya i dessas ställe. I vissa fall

såsom beträffande varor, underkastade försämring, vöre ett dylikt förfaringssätt

nödvändigt. Vid den försäljning från reservlagren, som sålunda kunde

komma att äga rum, måste uppenbarligen, på sätt av vissa myndigheter framhållits,

tillses, att den enskilda handeln stördes så litet som möjligt.

I samband med äskande av medel för täckande av riksgäldskontorets förskott,

har jag framhållit, att då täckning för den fonderade skulden finge anses

töreligga i de inköpta varulagrens värde, de medel, som kunde inflyta för varorna

i samband med lagerhållningens avveckling eller varornas ianspråktagande

för sitt ändamål, borde användas för återbetalning av förlaget.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har riksdagen •— i anslutning

till en numera till sitt belopp obegränsad fullmakt för riksgäldskontoret att

i viss ordning förskjuta medel för statliga inköp från utlandet av för lagring

avsedda varor — medgivit, att sådana varor må förvärvas till ett sammanlagt

värde i svenskt mynt av 280 miljoner kronor. Någon prövning av frågan

om villkoren för utförsäljning från de statliga reservlagren och örn rätten

att använda vid sådan försäljning inflytande inkomster för nya varuinköp

har hittills icke skett. Befogenhet att verkställa för lageromsättningen nödvändiga

försäljningar och inköp har dock ansetts föreligga och i den för

statens reservförrådsnämnd gällande instruktionen uttryckligen tillerkänts

denna. Rätten till normal lageromsättning har återspeglats i det av riksdagen

godkända förslaget örn den budgetära behandlingen av vissa statsinkomster,

härrörande från skatt å varor inköpta för lagring.

I nuvarande läge har frågan örn försäljningar från reservlagren i försörjningspolitiskt

eller prispolitiskt syfte aktualiserats. Det är därför nu nödvändigt

att upptaga till övervägande, huruvida inflytande köpeskillingar

lämpligen böra få användas för återköp. Uppmärksamhet påkalla därvid

även de principer som böra tillämpas vid försäljning samt de statsfinansiella

konsekvenserna av lageromsättningen.

En försäljning av lagrade varor bör givetvis icke ge anledning till betänkligheter,

om den avser att brygga över tillfälliga svårigheter att tillgodose

föreliggande behov. Örn varutillgången synes ha definitivt försämrats, måste

däremot alltid en avvägning ske mellan statens och näringslivets liksom även

mellan aktuella och framtida behov. Någon allmän regel kan icke uppställas.

I flertalet fall torde det dock vara riktigast att ej i allför hög grad försöka

sörja för en oviss framtid, för den händelse de omedelbara behoven gälla

centrala områden av näringslivet eller statsförvaltningen. Som ett allmänt

önskemål kan uppställas, att lagren tillsvidare såvitt möjligt vidmakthållas

genom nyinköp.

Vid försäljning till statliga myndigheter böra undantagslöst tillämpas de

priser, med vilka man har att räkna vid återköp av ifrågavarande produkter,

Även vid försäljning till enskilda bör huvudregeln vara, att priset skall

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

5

bestämmas till kostnaden för nyförvärv av den försålda produkten. I vissa

fall kan emellertid en försäljning till lägre pris, dock lägst självkostnaden,

av prispolitiska skäl tänkas ifrågakomma. Försäljning på sådana villkor bör

dock i regel ske, blott när vägande prispolitiska skäl tala därför. Erfarenheterna

från den första krigstiden ge emellertid vid handen, att en av prispolitikens

väsentliga uppgifter måste bli att utjämna de oförmedlat inträdande

prisstegringar på olika varor, varmed man i nuvarande läge har att

räkna. Denna utjämning kommer på det ur marknadssynpunkt naturligaste

sättet till stånd, örn varulager, inköpta till tidigare rådande lägre priser,

utnyttjas såsom tillfälligt prisreglerande faktor genom avyttring — direkt

eller efter prisutjämning inom en pool — under dagspriset och eventuellt

till självkostnadspriser, alltså utan att den genom den senare inträdda prisstegringen

möjliggjorda höjningen av försäljningspriset tages ut. Jag vill

erinra örn att den här angivna, i vissa lägen penningpolitiskt fördelaktiga

försäljningspolitiken i åtskilliga fall lojalt tillämpats av enskilda företag med

uppoffring av föreliggande vinstchanser. Detta var exempelvis i viss utsträckning

förhållandet på kolmarknaden under tiden före framläggandet av förslaget

om reglering av prisbildningen på kol.

I den mån man vid försäljning till statliga organ eller enskilda tillämpar

priser som täcka kostnaden för nyförvärv av den försålda varumängden, synas

inga invändningar kunna riktas mot ett medgivande att använda inflytande

köpeskillingar för inköp av varor för lagring. Vid återköp för hela

försäljningsinkomsten bibehålies lagrets kvantitet oförändrad, och den vid

försäljningen realiserade kapitalvinsten tillåter nedskrivning av de nyinköpta

varorna till det ursprungliga självkostnadsvärdet.

Annorlunda ställer sig saken vid en eventuell försäljning under dagspriset,

eftersom försäljningssumman därvid blir otillräcklig för ett vidmakthållande

av lagren och icke heller innefattar en kapitalvinst, som tillåter nedskrivning

av de nyinköpta varorna i angiven omfattning. I sistnämnda fall nås dock

ett ur finansiell synpunkt tillfredsställande resultat, om man tillämpar principen,

att täckning på driftbudgeten omedelbart anvisas för det belopp, varmed

köpeskillingen understiger det beräknade dagsvärdet av det försålda

varulagret. Om riksdagens medgivande erhålles till återköp av varor för

influtna försäljningsinkomster, vill jag tillstyrka, att den angivna avskrivningsregeln

tillämpas. Erforderliga täckningsmedel torde, för den händelse

riksdagen ej gör erinran däremot, få utgå av det å förskottsstaten för försvarsväsendet

m. m. uppförda anslaget till allmänna utgifter för pris- och

handelsreglerande åtgärder.

Med den stränga avskrivningspolitik som här förordats torde en tillräcklig

säkerhetsmarginal vara vunnen för mötande av eventuella förluster på nya

varuinköp, verkställda med anlitande av den ännu outnyttjade delen av den

summa, som riksdagen förskottsvis anvisat för statlig lagring. Någon omedelbar

avskrivning av en del av inköpsvärdet för dessa varor synes mig därför

icke erforderlig.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 36. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Med åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen, att medgiva

att vid försäljning av varor från statens reservförråd inflytande

inkomster må — med iakttagande av de av mig i

det föregående angivna principerna för prissättningen och

för avskrivning —användas för återköp av varor för lagring.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Eldin.

398714. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:67 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående rätt till återköp av varor för statens reservförråd m. m. s. 1 i texten
  2. 1SärU 1939:50 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt till återköp av varor för statens reservförråd m. m. a1 i texten