Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående skyldighet att meddela uppgifter örn kostnader för krigsleoeranser

1939-09-03 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:4 (urtima riksdagen), Med förslag till lag angående skyldighet att meddela uppgifter örn kostnader för krigsleoeranser

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 4.

1

Nr 4.

Kungl Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

skyldighet att meddela uppgifter örn kostnader

för krigsleoeranser; given Stockholms slott den 3

september 1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående skyldighet att meddela uppgifter

om kostnader för krigsleveranser.

GUSTAR

K. G. Westman.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 4.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Förslag

till

Lag

angående skyldighet att meddela uppgifter örn kostnader för

krigsleveranser.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har, då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver, i enlighet med

förordnande av Konungen skyldighet inträtt för någon att på grund av krigsleveranskontrakt,

varom förmäles i särskilda av Konungen utfärdade bestämmelser,

mot ersättning för kronans räkning tillverka, bereda, iståndsätta eller

eljest till kronan leverera förnödenhet, som är behövlig för krigsmakten,

åligger det honom att, i den mån det erfordras för ersättningsfrågans bedömande,

på anfordran av vederbörande myndighet dels meddela myndigheten

upplysningar angående kostnaderna för tillverkningen, beredningen, iståndsättandet

eller anskaffandet av förnödenheten dels för kontroll å lämnade

upplysningar förete handelsböcker och affärshandlingar för myndigheten.

Vad nu sagts skall, sedan efter ty i första stycket sägs skyldighet inträtt

för den som ingått krigsleveranskontrakt att fullgöra sina förbindelser enligt

kontraktet, äga motsvarande tillämpning beträffande den, vilken tillhandahållit

vara som använts eller är avsedd att användas för tillverkning beredning,

iståndsättande eller leverans av den förnödenhet, varom fråga är.

Ej vare någon på grund av vad sålunda stadgats skyldig att röja yrkeshemlighet

av teknisk innebörd.

2 §.

Försummar någon att fullgöra vad enligt 1 § åligger honom, äger länsstyrelsen

förelägga honom vite samt i förekommande fall förordna om vitets

uttagande.

Lämnar någon mot bättre vetande oriktig uppgift, straffes med dagsböter

eller fängelse.

3 §.

Vad som inhämtats med stöd av denna lag må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för vinnande av det med lagen avsedda ändamålet. Bryter

någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 3

4 §.

Brott, som i 3 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse

av målsäganden.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

5 §.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas

av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i

statsrådet å Stockholms slott den 21 april 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, försvars- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,

fråga om lagstiftning angående skyldighet att meddela uppgifter om

kostnader för krigsleveranser samt anför:

»I skrivelse den 28 februari 1939 har rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap

framhållit, att en skälig prissättning å varor, som under

krigstid skola levereras till staten av industri- eller handelsföretag, erbjöde

stora svårigheter. Detta vore en erfarenhet, som under världskriget gjordes

i alla de krigförande länderna. Svårigheterna hade berott å ena sidan på

den utomordentligt starka stegringen i de statliga behoven, vilken försvagade

de beställande myndigheternas ställning i förhållande till leverantörerna vid

skeende prisuppgörelser, å andra sidan på de starkt växlande förhållandena

i avseende på råvarutillgången samt den fortskridande försämringen i penningvärdet,

varmed följde en allmän osäkerhet vid kalkyleringen av kostnaderna.

Härtill hade i talrika fall kommit de svårigheter för en rättvis prisbedömning,

som härledde sig från att tillverkningen vid industriföretagen

måste omläggas till framställning av för dem nya produkter samt tvånget att

anställa ny och otränad personal.

Rikskommissionen har vidare uttalat, att vid strävandena att utfinna objektiva

normer för prisbestämningen vid statsleveransema blev det i de krigförande

länderna småningom klart, att man måste söka nå fram till ett

konstaterande av de verkliga produktionskostnaderna för de särskilda tillverkningarna

för att på denna grund kunna uppbygga ett system av priser,

som gåve tillverkarna skälig ersättning utan att tillföra dem obehöriga krigsvinster.

Olika metoder hade därvid kommit till användning på skilda håll

och för skilda slag av produkter. Man fann sålunda i vissa fall lämpligt att

med utgångspunkt från ett konstaterande av de tidigare och de under rådande

förhållanden beräkneliga kostnaderna för särskilda produkter söka få

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

5

priserna därå för en bestämd tid eller för bestämda leveranser i förväg fastställda.

I andra fall sökte man finna bestämningsgrunden för leveranspriserna

genom ett fortgående övervakande av produktionen och ett konstaterande

av de härvid uppstående löpande kostnaderna. Ett tredje system var

att i efterhand söka utröna de verkliga kostnaderna för att med ledning därav

överföi’a provisoriskt bestämda priser till definitiva priser. Vilken metod

som än valdes hade emellertid befunnits oeftergivligt, att vederbörande statsmyndigheter

från tillverkarna själva infordrade uppgifter angående produktionskostnaderna

samt angående förhållanden, som voro av betydelse för

deras bedömande, ävensom att möjlighet bereddes att effektivt kontrollera

uppgifternas riktighet. Lagbestämmelser av sådan innebörd utfärdades under

världskriget bl. a. i England och Tyskland.

Enligt rikskommissionens mening borde även i vårt land ett förfarande av

antydd art komma i tillämpning vid prissättningen å leveranser för statens

räkning under krigstid, och förberedelser för utarbetande av ett för svenska

förhållanden lämpat system hade även vidtagits av kommissionen. Förutsättning

för genomförande av sådana anordningar för prissättningen, som

här avsåges, vore emellertid, att skyldighet fastsloges för leverantör att på

anfordran av myndighet uppgiva kostnaderna för tillverkning eller anskaffning

av förnödenheter, som skulle levereras, samt befogenhet stadgades för

myndigheten att genom granskning av vederbörande företags handelsböcker

och affärshandlingar kontrollera uppgifternas riktighet. Ur effektivitetssynpunkt

borde denna skyldighet även utsträckas till den, vilken tillhandahållit

vara, som använts eller vore avsedd att användas för tillverkning, beredning

eller leverans av den förnödenhet, varom fråga är. Bestämmelser härom

syntes böra meddelas i en författning av lags karaktär.

I enlighet med vad sålunda anförts hade inom rikskommissionen utarbetats

förslag till lag om skyldighet i vissa fall att meddela

kostnadsuppgifter samt förete handelsböcker m. m.

Med avseende å frågan örn den närmare innebörden av de bestämmelser,

som borde meddelas i ämnet, har rikskommissionen erinrat örn kungörelsen

den 2 december 1938 (nr 663) med vissa bestämmelser om krigsleveranser

m. m. Enligt denna kungörelse åligger det statliga förvaltningsmyndigheter,

som äro ansvariga för planläggningen av försörjningen med krigsförnödenheter,

ävensom rikskommissionen att i lämplig omfattning med vederbörande

företag sluta avtal örn tillverkning, beredning, iståndsättande och

leverans av dylika förnödenheter. Sådant avtal benämnes krigsleveranskontrakt.

Med krigsförnödenhet förstås i kungörelsen förnödenhet som är användbar

för krigsbruk eller kan användas för tillverkning, beredning eller

iståndsättande av sådan förnödenhet. Framställandet eller leverans av krigsförnödenheter

enligt krigsleveranskontrakt skall enligt kungörelsen påbörjas

efter särskild igångsättningsorder som må utfärdas allenast såframt och i

den mån Kungl. Majit därom förordnar. Det må även nämnas, att krigsleveranskontrakten

enligt bruklig lydelse äro avsedda att tillämpas allenast

då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Enligt vad rikskommissionen uttalat borde nu ifrågavarande förslag anknyta

till krigsleveranskontrakt. I överensstämmelse härmed stadgas i 1 §

av förslaget, att, om på grund av krigsleveranskontrakt skyldighet inträtt

för någon att mot ersättning för kronans räkning tillverka eller bereda eller

eljest till kronan leverera förnödenhet, som är behövlig för krigsmaktens

behov, åligger det honom att, där vederbörande myndighet finner sådant

erforderligt för prisfrågans avgörande, på anfordran dels meddela myndigheten

upplysningar angående kostnaderna för tillverkningen eller beredningen

eller anskaffandet av förnödenheten dels för kontroll å lämnade

upplysningar förete handelsböcker och affärshandlingar för myndigheten.

Härjämte har emellertid i paragrafen även intagits en bestämmelse enligt

vilken vad nyss sagts i tillämpliga delar skall gälla jämväl beträffande den,

vilken tillhandahållit vara som använts eller är avsedd att användas för tillverkning,

beredning eller leverans av den förnödenhet varom fråga är. I nu

berörda stadganden göres härefter den inskränkningen, att ej någon på

grund därav är skyldig att röja yrkeshemlighet av teknisk innebörd.

Vägrar någon att fullgöra vad enligt 1 § åligger honom äger länsstyrelsen

enligt 2 § förelägga erforderligt vite samt i förekommande fall förordna

om vitets uttagande. Härjämte stadgas straff för den som mot bättre vetande

lämnar oriktiga uppgifter, eller som yppar förhållande, varom han

med stöd av lagen erhållit kännedom, i vidare mån än som erfordras för del

i lagen avsedda ändamålet. Slutligen ha meddelats vissa bestämmelser om

åtal m. m.

Över rikskommissionens förslag har inhämtats utlåtande från kommerskollegium,

som tillika överlämnat yttranden av Sveriges industriförbund,

Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare.

Kommerskollegium har tillstyrkt, att förslaget lägges till grund för lagstiftning,

samt därvid anfört bland annat:

Erfarenheterna från världskriget visa, såsom rikskommissionen framhållit,

att vid krigstillfälle stora svårigheter föreligga för skälig prissättning

av varor som skola levereras till staten.

Inom rikskommissionen har enligt vad kollegium erfarit tillsatts en beredskapskommitté

med uppgift att utarbeta förslag till normer att tillämpas

vid bestämmandet av priser för leveranser av krigsförnödenheter inom viktigare

industrigrenar efter inträtt krigstillstånd. Det lärer emellertid icke

vara kommitténs eller rikskommissionens mening att dessa normer skola

få formen av författningsbestämmelser.

Enligt nu förefintliga formulär till krigsleveranskontrakt får, därest överenskommelse

örn pris icke träffats, tillverkningens igångsättande ej därför

uppehållas, men förhandlingar om priset skola omedelbart därefter inledas.

Har enighet om priset icke uppnåtts inom trettio dagar efter det leverantören

ägt utbekomma betalning, bestämmes detta av skiljenämnd, bestående

av tre ledamöter, av vilka beställaren utser en, leverantören en och kommerskollegium

en ledamot. Leverantören förbinder sig att i erforderlig utsträckning

ställa sina handelsböcker och de handlingar, som kunna tjäna

till upplysning i saken, till skiljenämndens förfogande.

I dessa kontrakt är sålunda stadgad skyldighet för leverantör att lill

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

7

skiljenämnd lämna sådana upplysningar, som avses i den av rikskommissionen

föreslagna lagen. Kollegium finner icke tillräckliga skäl föreligga

mot en lagstiftning, som bereder vederbörande myndighet möjlighet att erhålla

vissa upplysningar angående kostnaderna för tillverkningen även i

det fall att frågan om priset icke gått till skiljenämnd. Under angivna förhållanden

och då såsom nyss nämnts något förslag till författningsbestämmelser

rörande ifrågavarande prissättning icke lärer vara att förvänta, vill

kollegium tillstyrka, att proposition i ämnet framlägges för innevarande års

riksdag.

Handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare ha lämnat

förslaget utan erinran. Sistnämnda handelskammare har vid avgivande av

sitt yttrande funnit anledning till följande uttalande beträffande prissättningen

å krigsförnödenheter:

Handelskammaren förutsätter, att vid eventuellt ifrågakommande uppgörelser

rörande krigsleveranser ersättning kommer att utgå enligt sådana

grunder, att nödig hänsyn tages jämväl till faktorer, vilka icke kunna komma

till direkt uttryck i företagens självkostnadsberäkningar. I fråga om

materialkostnaderna bör sålunda beaktas, att dessa icke under alla omständigheter

kunna beräknas på basis av inköpspriset utan att leverantörföretagen

i vissa fall böra vara berättigade att tillgodogöra sig dagspriset vid kontraktets

ingående för att därigenom kunna komma i åtnjutande av uppkommande

vinst till följd av inträffade prisstegringar å inneliggande lager. Uppmärksammas

bör nämligen, att företagen vid senare prisfall komma att få

vidkännas motsvarande förlust. Som exempel på för krigsindustrien viktiga

varor, vilka äro underkastade starka prisfluktuationer och i fråga om

vilka nu anförda synpunkter äro av särskild betydelse, må nämnas kol och

tackjärn.

Vid prisuppgörelser bör vidare iakttagas, att leverantörföretagen medgivas

komma i åtnjutande av ränta å det i anläggningarna investerade kapitalet,

oavsett huruvida och i vilken utsträckning avskrivningar gjorts därå eller

icke. I det fall, att inom företag endast vissa avdelningar tagits i anspråk

för tillverkning för krigsmaktens behov och till följd därav hinder uppstått

för uppehållande av driften inom fabriken i övrigt, bör vid prisbestämningen

även ersättning lämnas med ett mot avskrivningsbehovet även för

de delar av fabriksanläggningarna, vilka icke tagits i anspråk för ändamålet,

svarande belopp.

Ä andra sidan har Sveriges industriförbund ställt sig avvisande till förslaget.

Förbundet har därvid uttalat följande:

Även om det måste anses såsom i och för sig berättigat, att man söker

förhindra, att enskilda vid krigsleveranser tillskansa sig oskäliga fördelar

på det allmännas bekostnad och att i detta syfte staten utrustas med vissa

lagliga medel att undersöka kostnadsgrundvalen för av företagen begärda

priser, finnes det enligt förbundets mening ingen anledning att göra här erforderliga

kontrollbestämmelser till föremål för en särskild lagstiftning.

Såsom framhålles i rikskommissionens skrivelse erbjuder prissättningen å

varor, som under krigstid skola levereras till staten, betydande svårigheter.

Aven om man kan utgå från såsom självklart att staten principiellt sett avser

bereda leverantören skälig ersättning för gjorda leveranser, är det påtagligt,

att så länge de grundläggande principerna för prissättningen icke

blivit fastlagda ett osäkerhetstillstånd föreligger, där företagen icke a priori

kunna bedöma, vad som av myndigheterna kommer att betraktas såsom ett

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

skäligt pris. Enligt förbundets förmenande är det både oriktigt och olämpligt

att — innan man först bringat frågan örn statens ersättningsskyldighet

vid krigsleveranser till en definitiv lösning —- införa kontrollbestämmelser

av föreslagen art. Det kan nämligen under sådana förhållanden befaras,

att företagen icke komma att under fredstid ägna produktionen av krigsförnödenheter

det aktiva intresse, som ur krigsberedskapssynpunkt måste anses

önskvärt. Man riskerar att statens primära intresse av, att produktion

av krigsförnödenheter befordras, i viss mån offras för det sekundära önskemålet,

att staten i vissa fall ej skall behöva betala ett för högt pris för dessa

förnödenheter.

Enligt förbundets uppfattning böra sålunda de föreslagna bestämmelserna

ingå såsom delar av en lagstiftning, vari fastlagts de allmänna principerna

för prissättningen å varor, som tillverkas jämlikt förefintliga krigsleveranskontrakt.

Stockholms handelskammare har intagit i huvudsak samma ståndpunkt

samt för sin del anfört bland annat:

Utan att ifrågasätta att åtgärder kunna vara erforderliga för att förhindra

enskilda företag att vid krigsleveranser till staten bereda sig oskäliga vinster,

nödgas handelskammaren dock avråda från att det nu föreliggande spörsmålet

upptages till avgörande separat. Innan priskontrollfrågan göres till

föremål för lagstiftning, böra grunderna för bestämmande av skälig ersättning

för leveranser av krigsförnödenheter vara fastställda. Att denna sida av

krigsberedskapsproblemet blir ordnad, är så mycket mera angeläget, som en

tillfredsställande försörjning under krig med dylika förnödenheter icke kan

åstadkommas, med mindre redan under fredstid verksamheten förberedes

för detta mål. Att såsom inledning härtill genomföra en lagstiftning, som

tvingar leverantörer av krigsförnödenheter att utlämna uppgifter, vilka beröra

så att säga företagens livsnerv, är självfallet föga ägnat att uppmuntra

industrien att upptaga för krigshushållningen erforderliga tillverkningar eller

att överhuvud taget bereda sig för dylik verksamhet. Skall industrien kraftigt

intresseras härför, måste under alla omständigheter garantier lämnas för

att de kostnader och uppoffringar, som den för ändamålet ikläder sig, bliva

behörigen ersatta. Åtgärder, som kunna verka hämmande på industriens intresse

för tillverkningen av krigsförnödenheter, äro icke tillrådliga, utan i stället

böra bästa möjliga förutsättningar skapas för stimulerandet av företagsamheten

till en dylik inriktning. Enligt handelskammmarens förmenande

skulle det vara oklokt, om det föreliggande förslaget till priskontroll upptoges

till behandling annorledes än såsom en i sitt riktiga sammanhang inställd

detalj i den nu berörda större frågan.

Departe- Det är uppenbarligen av vikt, att möjlighet finnes att erhålla erforderligt

minta. material för en tillfredsställande prissättning å förnödenheter som på grund

Chef671 x °

av krigsleveranskontrakt levereras till kronan. I vissa yttranden ha emellertid

framställts erinringar mot genomförande av rikskommissionens förslag

innan ståndpunkt tagits till frågan om grunderna för prissättningen å

dylika förnödenheter.

Med anledning av vad sålunda anförts vill jag erinra, att i det förslag till

allmän förfogandelag som den 31 mars 1939 remitterats till lagrådet frågan

om bestämmandet av pris å förnödenheter, som jämlikt nämnda lag tagas i

anspråk för kronan, blivit föremål för reglering. I detta hänseende har föreslagits,

att ersättning skall utgå med belopp som prövas skäligt med hänsyn

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

9

lill nödvändiga kostnader vid produktion eller återförsäljning, normal handelsvinst

eller andra på prissättningen regelmässigt inverkande förhållanden,

varjämte särskilda bestämmelser meddelats om förfarandet vid prisbestämningen.

Ifrågavarande bestämmelser komma väl icke att bliva omedelbart

tillämpliga i fråga om krigsleveranskontrakt, vilka upprättats med utgångspunkt

från att något tvångsförfarande icke skall behöva tillgripas och

med föreskrift att, om vederbörande ej kunna träffa överenskommelse, priset

skall bestämmas av skiljenämnd, tillsatt på sätt i kontrakten närmare angivits.

Det lärer emellertid vara tydligt, att de statliga myndigheternas ståndpunktstagande

vid förhandlingar om priset å förnödenheter, som kunna

komma att levereras enligt krigsleveranskontrakt, liksom skiljenämndernas

prövning, i fall då överenskommelse ej träffas, måste komma att ske under

hänsynstagande till de i förfogandelagstiftningen åberopade faktorer, med

de avvikelser som kunna föranledas av omständigheterna. Förfogandelagsliftningen

torde fördenskull kunna anses innebära huvudsakliga riktlinjer

jämväl för prissättningen å förnödenheter som avses med krigsleveranskontrakt.

Vad härefter angår den närmare utformningen av rikskommissionens förslag

stadgas såsom förut nämnts i 1 § att, om på grund av krigsleveranskontrakt

skyldighet inträtt för någon att mot ersättning för kronans räkning tillverka

eller bereda eller eljest till kronan leverera förnödenhet, som är behövlig

för krigsmakten, det skall åligga honom att till vederbörande myndighet

lämna vissa uppgifter samt för myndigheten förete handelsböcker och

affärshandlingar. Emot innehållet av denna bestämmelse i förslaget synes

ej något vara att erinra. Det må framhållas, att de förpliktelser, som åvila

någon på grund av krigsleveranskontrakt, äro avsedda att tagas i anspråk

allenast då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver, samt att enligt

kungörelsen med vissa bestämmelser om krigsleveranser m. m. den 2

december 1938 förutsättes, att Kungl. Majit medgivit att igångsättningsorder

må utfärdas. På grund av vad nu sagts torde ifrågavarande skyldighet

att lämna uppgifter samt förete handelsböcker och affärshandlingar icke

kunna komma att tillämpas annat än i en allvarlig krissituation. Det synes

emellertid lämpligen böra av lagtexten framgå, att sagda skyldighet ej må

tagas i anspråk förrän efter det, då rikets försvar eller dess säkerhet eljest

det kräver, i enlighet med förordnande av Kungl. Majit igångsättningsorder

utfärdats.

Rikskommissionen har i berörda paragraf även upptagit en bestämmelse,

enligt vilken skyldigheten att lämna uppgifter samt förete handelsböcker och

affärshandlingar skall gälla jämväl beträffande den, vilken tillhandahållit

vara som använts eller är avsedd att användas för tillverkning, beredning eller

leverans av förnödenhet, som avses med krigsleveranskontrakt. I fråga

om denna bestämmelse torde böra vidtagas den jämkningen, att det uttryckligen

angives att förpliktelsen skall gälla allenast sedan under de förhållanden

som förut angivits skyldighet inträtt för den som ingått krigsleveranskontraktet

i fråga att fullgöra sina förbindelser enligt detta. Härav följer,

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 4. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

att bestämmelsen icke kan komma att tillämpas förrän med anledning av

att rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver igångsättningsorder

meddelats den som ingått det krigsleveranskontrakt varom fråga är.

I övrigt torde beträffande de särskilda bestämmelserna i rikskommissionens

förslag böra vidtagas vissa mindre jämkningar av huvudsakligen redaktionell

natur. Härjämte lärer böra i förslaget upptagas ett stadgande, enligt

vilket närmare bestämmelser angående lagens tillämpning må meddelas

av Kungl. Majit.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag angående skyldighet att meddela uppgifter om kostnader

för krigsleveranser.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 16 maj

1939.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 11 maj 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i statsrådet den 21 april 1939, hade Kungl. Maj:t förordnat, att

lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till lag angående skyldighet att meddela

uppgifter om kostnader för krigsleveranser.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Gösta

Walin.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Utdrag av protokollet över justitieclepartementsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 september 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, försvars- och handelsdepartementen,

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,

lagrådets den 16 maj 1939 avgivna utlåtande över det den 21 april 1939

till lagrådet remitterade förslaget till lag angående skyldighet att meddela

uppgifter örn kostnader för krigsleveranser; därvid föredraganden hemställer

att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

391047

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:22 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag angående skyldighet att meddela uppgifter om kostnader för krig sleverans s. 1 i texten
  2. 2SärU 1939:11 (urtima riksdagen) Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 11 s. 1 i texten