Sök i Ratio Lex

Angående överföring på staten av vissa krigsrisker vid import m. m

15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:53 (urtima riksdagen), Angående överföring på staten av vissa krigsrisker vid import m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 53.

1

Nr 53.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överföring på

staten av vissa krigsrisker vid import m. m.; given

Stockholms slott den lå oktober 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den lå

oktober 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med chefen för handelsdepartementet:

Vid anmälan av förslag till åtgärder för reglering av prisbildningen på kol

framhöll jag vikten av att fraktkostnaderna hållas inom rimliga gränser. I

anslutning till en förklaring, att förslag komme att föreläggas Kungl. Majit

i syfte att krigsrisken för infrakt av kol skulle överflyttas på staten, har

riksdagen sedermera vid sitt ställningstagande till frågan örn kolprisregleringen

förutsatt, att en sådan risköverflyttning och jämväl viss annan fraktreglering

borde komma till stånd. Sedan frågan om att i prispolitiskt syfte

på angivet sätt hålla nere fraktkostnaderna nu varit föremål för närmare

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 53.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

övervägande, torde jag få anmäla de förslag, vartill den fortsatta utredningen

givit anledning.

Innan jag går in på utformningen av den ifrågasatta fraktregleringen,

torde jag få till behandling upptaga vissa principiella spörsmål som i detta

sammanhang äro av grundläggande vikt men beträffande vilka diskussionen

i kolfrågan visat, att oklarhet råder. Det första spörsmålet gäller regleringsåtgärdernas

syfte, det andra innebörden i och berättigandet av åtgärder

av subventionskaraktär som prispolitiska hjälpmedel.

Prispolitikens mål.

Vid anmälan av förslag till maximiprislag till årets lagtima riksdag behandlade

jag utförligt prispolitikens utgångspunkter och syfte. Jag skilde

därvid mellan penningpolitiskt och försörjningspolitiskt motiverade prisregleringar.

Beträffande de regleringsåtgärder, som vidtagas i penningpolitiskt

syfte, framhöll jag, att de avsåge att förhindra, att förväntningar om en

prisstegring utlöste reaktioner på utbuds- eller efterfrågesidan, som föranledde

en prisstegring utöver den som på längre sikt betingades av förhållandet

mellan den faktiska av utrikeshandeln och produktionen beroende varutillgången

å ena sidan samt den vid olika pris framkommande varuförbrukningen

å andra sidan. Försörjningspolitiskt motiverade regleringsåtgärder

däremot åsyftade att pressa ned vissa viktiga priser under den nivå som

betingades av rådande knapphet, i de fall då dessa priser framstode såsom

ur social synpunkt otillfredsställande.

Av vad jag sålunda anförde följer, att prispolitiken med avseende på särskilda

varor enligt min mening ej borde inriktas på att hålla priserna på en

lägre nivå än den av utbud och förbrukning på längre sikt motiverade, i andra

fall än då försörjningspolitiska skäl gjorde detta nödvändigt. I övrigt

borde alltså den prisstegring tagas ut, som betingades av en ökad varuknapphet

vid oförändrad köpkraft. De betydelsefulla penningpolitiska uppgifter

med avseende å regleringen av efterfrågan och köpkraftsutvecklingen,

som en prispolitik med angiven inriktning ställer, utvecklade jag i nyssnämnda

sammanhang och torde jag få närmare behandla vid anmälan av

förslag örn finansiering av de ökade statsutgifterna under innevarande budgetår.

Här inskränker jag mig till en diskussion av de krav på prispolitiken

som utvecklingen av varuutbudet kan föranleda.

Den ståndpunkt till frågan örn prispolitikens inriktning, örn vilken jag

här erinrat, måste i vissa avseenden förtydligas. Vad först angår spörsmålet,

när ökad varuknapphet i nyss angiven mening föreligger, bör denna

bedömas ur hela folkhushållets synpunkt. Därvid är det praktiskt att skilja

mellan en försämring av försörjningen, som framträder i direkt minskad

tillgång och den ökade knapphet som följer av och närmast kommer till

uttryck i en höjning av omkostnaderna vilken representerar stegrade kostnader

för folkhushållet, när det gäller att få fram vissa varor och tjänster.

Skillnaden avser blott det sätt på vilket en ökad knapphet omedelbart

framträder för förbrukarna av olika varor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

3

En kvantitativ begränsning av importen till följd av avspärrningsåtgärder

eller på grund av en föregående reduktion av exporten med åtföljande försämring

av möjligheterna till varuinköp i utlandet är det viktigaste exemplet

på vad som här betecknats såsom direkt minskad tillgång. Ifråga om konsumtionsvaror

uppkommer härigenom en minskning av de varuförråd, som

kunna ställas till konsumenternas förfogande. När det är fråga om råvaror,

maskiner eller andra produktiva hjälpmedel, kan resultatet bli en avsevärd

försämring av det inhemska produktionsresultatet, som i sista hand

även måste träffa konsumenterna.

Till de ur folkhushållets synpunkt kostnadsstegrande faktorerna höra i

främsta rummet prisstegringar på importvaror i exportlandet utan motsvarande

prisförändring på svenska exportvaror, förlängda frakttider vid införsel

och förluster av tonnage till följd av minsprängning etc. Kostnader

vilka i likhet med tonnageförluster utgöra en på förhand oviss belastning på

folkhushållet påverka prissättningen såsom risker, för vilka viss täckning

måste beredas. Endast i den mån risken är riktigt bedömd, återspeglar prissättningen

i sistnämnda fall en verklig kostnadsstegring ur samhällets synpunkt.

Som en ökad försörjningskostnad för landet kan man däremot icke betrakta

en prisstegring i exportlandet på varor, som införas till Sverige, om denna

prisstegring åtföljes av en motsvarande höjning av våra exportpriser. Detsamma

kan till en viss grad även sägas om en sådan prisstegrande faktor

som höjningen av hyrorna till fartygsbesättningarna på svenska fartyg. I den

mån de höjda hyrorna endast utgöra en kompensation för den ökade risken,

kunna de betraktas som ett uttryck för en ökning av den samhälleliga kostnaden

för ifrågavarande verksamhet. Den inkomststegring åter, som går därutöver,

är att likställa med en sådan förskjutning av inkomstfördelningen,

som uppkommer vid en lönestegring för arbetarna inom en central industri

på hemmamarknaden. Som en ur folkhushållets synpunkt blott skenbar

kostnadsstegring är även att betrakta den kostnadsökning som uppkommer

till följd av en överskattning av föreliggande risker. Här behandlade

kostnadsstegringar, vilka icke ge uttryck åt ökad knapphet utan återspegla

blott en ändrad inkomstfördelning, behöva från den tidigare angivna

utgångspunkten ej medföra en förskjutning av den inhemska prisnivån.

Vad slutligen angår den minskning av tillgången på vissa inom landet

framställda varor, som uppkommer genom överförandet av arbetskraft och

andra produktionsmedel från i vanlig mening produktiva uppgifter till

exempelvis bevakningstjänst och annan försvarsberedskap, är det härvid

fråga örn ett ökat tillgodoseende av vissa samhälleliga behov på bekostnad av

övrig konsumtion och alltså ej om en samhälleligt sett försämrad försörjning.

I den ekonomiska diskussionen — inom vilken man för övrigt ej alltid

klart upprätthållit den nyss utvecklade skillnaden mellan ur folkhushållets

synpunkt verkligt respektive blott skenbart kostnadsstegrande faktorer —

har ofta hävdats, att prispolitiken bör inskränkas till att direkt motverka en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

inflatoriskt verkande köpkraftsökning men däremot bör lämna fritt utrymme

för den prishöjning som betingas av ökad knapphet i nyss angiven bemärkelse.

Man har emellertid härvid förbisett den viktiga omständigheten, att

anpassningen efter minskad tillgång eller ökade kostnader, örn den okontrollerat

får ha sin gång, själv kan utlösa den fruktade, inflatoriskt verkande

köpkraftsökningen eller på annat sätt föranleda en fortgående prisstegring

utöver den som betingas av den försämrade försörjningen.

Man kan peka på flera orsaker till de nu angivna tendenserna, vilka tydligt

framträtt i utvecklingen under den förflutna månaden. Såsom jag redan

framhållit vid anmälan av förslaget örn reglering av prisbildningen på kol,

är att märka, att förväntningarna om fortsatt prisstegring på en vara tendera

att driva upp priset över den nivå som betingas av försämringen av

tillgången. Jag erinrade i nämnda sammanhang även örn att en prishöjning

för varor av central betydelse i kostnadsavseende, om förutsättningarna för

en allmän prisstegring i övrigt äro för handen, kan öva ett bestämmande inflytande

på prissättningen över ett mycket vidare område än det direkt berörda.

Detta kan gälla även örn en primär kostnadsökning drabbat blott en

mindre del av utbudet av varan, eftersom denna del kan bli bestämmande för

priset för hela utbudet. I många fall framträda även av den ökade knappheten

ej alls motiverade autonoma prishöjningar av halvt monopolistisk natur.

Vidare kommer den kostnad som ökningen av riskmomentet innebär

ofta att inkalkyleras i priset med en mycket bred marginal. Särskilt när

det är fråga om så svårbedömbara risker som krigsriskerna, äro företagarna

benägna att överdriva dessas inflytande och alltså sätta priser som på längre

sikt icke äro motiverade av det förändrade läget. Resultatet av den skildrade

utvecklingen blir prisstegringar som vida överstiga vad kostnadsökningen

motiverar. Efterfrågereaktionerna utgöra härvidlag till en början

ingen korrigerande faktor. Tvärtom underbyggas prishöjningarna genom

ökad efterfrågan och mobilisering av köpkraft, som legat latent i kassareserver

och outnyttjad kredit. Priset framstår alltså i en sådan situation, vilken

ännu alltjämt föreligger i vårt land, som en penningvärdet primärt bestämmande

faktor, efter vilken utbud och — inom vissa gränser — efterfrågan

tendera att anpassa sig.

Utvecklingen vid genomförandet av prishöjningar av nyss angiven innebörd

kan lyfta upp köpkraften på en varaktigt högre nivå som underbygger

prisstegringarna och kan ge förutsättningar för en förstärkning av dessa.

Det bör nämligen märkas, att prisstegringen medför ökade inkomster för

vissa företagargrupper, och detta i särskild grad när de på nyss angivet

sätt utan att själva ha fått känning av ökade kostnader dra fördel av en

allmän förväntan om prisstegring eller när de kunna tillgodoräkna sig den

stegring av produktpriset, som orsakas av ökade kostnader vid nyproduktion,

även vid försäljning av äldre lager. I vissa fall kan det visserligen

tänkas, att dessa inkomststegringar kompenseras av fondering av vinstmedlen

eller av reducerade inkomster för andra företagargrupper, vilka

få vidkännas en minskad avsättning, därför att allmänhetens köpkraft redan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 53.

5

absorberats av de förra grupperna. Men i regel upphäves denna senare

tendens av den fortgående ökningen av köpkraften.

Med nuvarande rikliga kassahållning, elastiska betalningsvanor och goda

kreditmöjligheter har man att räkna med att penningsystemet skall anpassa

sig efter den skildrade utvecklingen utan att dämpa eller förhindra denna.

De slutsatser beträffande prispolitikens praktiska utformning, som nu

nämnda förhållanden kunna föranleda, torde i första hand innebära, att

viss fortlöpande kontroll måste övas över det sätt varpå en minskning i varutillgången

får göra sitt inflytande gällande på den inhemska prisnivån; till

frågan om utformningen av en sådan kontroll återkommer jag senare denna

dag vid anmälan av förslag till prisregleringslag. Vidare måste man räkna

med att hastigt inträdande kostnadsstegringar måste dämpas ned eller helt

neutraliseras, åtminstone så länge marknadsläget erbjuder förutsättningar

för att prisstegringen på nyss angivna vägar får en rent inflatorisk verkan

och -— om sociala skäl tala därför och varuförsörjningen kvantitativt

sett kan vidmakthållas — eventuellt även därefter. Det är överväganden

av nu angiven innebörd som varit bestämmande, när man efter krigsutbrottet

sökt bekämpa obefogade prisstegringar genom införande av fortlöpande

prisövervakning och av direkta prisregleringar. Såsom i motiveringen

till förslaget om kolreglering framhållits måste sådana åtgärder

innebära en viss, med större eller mindre styrka upprätthållen isolering

av hemmamarknaden under en övergångstid, som i ogynnsamma fall kan

tänkas bli relativt långvarig. Regleringen innebär med andra ord, att den

inhemska prisutvecklingen under nämnda tidrymd 1''rigöres från prisutvecklingen

på världsmarknaden, vilket blir av särskild betydelse när, såsom nu

synes vara fallet, denna marknad brutits sönder och prisbildningen ofta återspeglas

blott i begränsade, tillfälliga avslut, vilka emellertid tendera att inbyggas

i kostnadskalkylerna och snabbt spridas genom det inhemska prissystemet.

Då importen, och i andra fall px-oduktionen, ej får begränsas

till följd av de vidtagna prisregleringsåtgärdema, måste importörer och

producenter erhålla garantier mot eventuella förluster till följd av prisregleringen.

Om man tvingas hålla ett lägre pris än som täcker den högsta

kostnaden för upprätthållande av tillgången, måste därför skillnaden täckas

genom en inkomstminskning för någon kategori. Prisregleringen innebär

i så måtto en »subventionering» av konsumtionen av den berörda varan.

I vissa former ingår en sådan subventionering som ett normalt led i den

ekonomiska politiken även under fred.

En annan slutsats, som kan baseras på den förut givna framställningen,

är att det prishöjande inflytandet av riskmomentens ökning kan avsevärt

minskas och i vissa fall helt elimineras, örn staten själv övertar ifrågavarande

risker. Detta gäller kanske i första hand prisrisker, sammanhängande med

frånvaron av normal prisbildning bestämd av stabiliserade knapphets- och

kostnadsförutsättningar. Starka skäl kunna även åberopas till stöd för att

exempelvis en sådan till sin omfattning okänd kostnad som krigsrisken vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

utrikes fraktfart icke bör tagas ut av varuförbrukarna genom en mot krigsförsäkringspremierna

svarande varufördyring utan i stället bör bäras av det allmänna,

i den mån den framträder i direkta förluster, och tagas ut av medborgarna

skattevägen. Det torde vara efter dessa linjer man resonerat, när

man inom riksdagen nått enighet örn tanken, att hemmamarknaden bör

erhålla den subvention som ligger i en överföring helt eller delvis på det

allmänna av krigsrisken vid import. Här möter ett av praktiska överväganden

motiverat bestående avsteg från kravet, att den prisstegring bör tagas

ut som betingas av ökad varuknapphet vid oförändrad köpkraft.

Betydelsen och utformningen av subventionsåtgärder

såsom led i prispolitiken.

En effektiv reglering av det sätt varpå knapphets- och kostnadsprisstegringama

inarbetas i prissystemet förutsätter i vissa fall en tillämpning av

stödåtgärder, vilka i nyss utvecklad mening äga subventionskaraktär. Det

torde därför vara lämpligt att närmare granska olika former för sådana

åtgärder samt subventioneringens innebörd och uppgift. Jag utgår därvid

från det enklaste fallet, en höjning av priset på våra importvaror i exportlandet.

Den klassiska metoden att förhindra en inflatorisk återverkan av kraftigt

stigande priser på landets importvaror är en sänkning av de främmande valutornas

värde i kronor. En sådan växelkursförskjutning har stundom ansetts

självklar, när såväl import- som exportpriserna stiga. Genomföres den,

betyder detta normalt, att exportindustriernas inkomster reduceras och att

hemmamarknaden befrias från anpassningen efter de höjda utlandspriserna.

Om höjningen av kronans värde mot övriga valutor innebär en korrekt anpassning

av växelkursen efter en inträffad förändring i förhållandet mellan

hemmamarknads- och världsmarknadspriserna, utgör växelkursförändringens

återverkan på den inhemska inkomstfördelningen icke någon subventionering

av viss del av marknaden på andra delars bekostnad. Läget förändras,

om man vid kurssättningen gör avsteg från en sådan anpassning av hänsyn

till import- eller exportintressena. En undervärdering av valutan innebär

då exportpremiering på hemmamarknadens bekostnad och en övervärdering

exportbeskattning till hemmamarknadens förmån. När den växelkurs som

skulle representera jämvikt — såsom nu är fallet — icke låter sig bestämma,

blir en avvägning mellan hemmamarknads- och exportintressena helt

avgörande för kurssättningen. I nuvarande läge kunde vissa skäl tala för att

kronans värde mot övriga valutor borde höjas. Örn så skedde, finge åtgärden

karaktären av ett stöd för kronans inhemska köpkraft av subventionskaraktär.

I likhet med en öppen subventionering får en höjning av kronkursen även

vissa statsfinansiella konsekvenser som ytterst kunna framtvinga ökad beskattning.

Gemensamt för en nedsubventionering av importpriserna under

världsprisnivån, omräknad efter fast växelkurs, och en växelkursförändring

är att uppkommande förluster ej kräva täckning med skattemedel av pen
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 53.

7

ningpolitiska skäl. Subventionen ger nämligen icke marknaden något tillskott

av medel, och en eventuell prisstegrande verkan av den frigörelse av

köpkraft, som blir följden om priset trots minskad tillgång hålles nere, är

av väsentligt mindre betydelse än den direkta återhållande effekten av prisregleringen.

Den senast berörda frigörelsen av köpkraft, som tydligen undvikes

örn varutillgången kan hållas uppe, är alltid möjlig att neutralisera

skattevägen.

En svaghet hos en växelkursförändring såsom prispolitiskt instrument är

i vissa situationer att den innebär en generell subventionering av förbrukningen

av importvaror, vunnen till priset av en likaledes generell reduktion

av exportföretagens inkomster. Vid stark splittring av prisrörelserna finnes

ur prispolitisk synpunkt i regel ej anledning att eftersträva mer än en specifik

verkan på vissa punkter av systemet. För att begränsa åtgärderna till

stöd för hemmamarknaden har man i vissa länder under senare år i stället

för att genomföra en allmän förskjutning av växelkurserna differentierat

dessa med hänsyn till valutornas användning för olika ändamål. Subventionsinslaget

är vid en sådan differentiering lika otvetydigt som vid en höjning

av kronkursen utan direkt stöd i betalningsbalansens utveckling, men den

ekonomiska belastningen blir mindre. Den differentierade växelkurssättningen

är svåradministrerad och för vårt lands vidkommande icke aktuell.

Här har diskussionen i stället rört sig örn möjligheten, att med direkt subventionering

av viss import nå enahanda resultat.

Den direkta subventioneringen kan utformas på vitt skilda sätt. Enklast

är att ersätta importörerna för de förluster, de lida vid försäljningar på hemmamarknaden

under importpriset, direkt ur statskassan. Subventionsbelastningen

-— vilken ofta måste bli väsentligt mindre än den prisbelastning som

skulle uppkommit om importprisstegringen med fri prisbildning tagits ut av

marknaden —- faller därvid på statens förmögenhet och eventuellt i viss utsträckning

ytterst på medborgarna efter skattegrunder.

En annan metod av omedelbar aktualitet är att sälja vissa exportvaror

under de eljest möjliga priserna mot villkor att få in importvaror till lägre

pris än det vid fri handel gängse. Härvid faller bördan av subventioneringen

helt på den berörda exporten, alltså på samma sätt som örn stödet genomförts

genom beskattning av vinsten å export till fria, högre priser.

En tredje utväg är att göra en pool för import och inhemsk handel, inom

vilken prisutjämning sker från det högsta dagspriset vid införsel ned till ett

pris motsvarande medelkostnaden för inneliggande lager och import från

olika länder. Även en sådan poolbildning leder till en subventionering i den

meningen, att innehavarna av lager eller från utlandet till lägre pris inköpta

varor få avstå från eljest möjliga vinster till förmån för dem som infört varor

till högre priser än det av poolen tillämpade.

En fjärde lösning är att inom en kartell göra ett kalkyleringsavtal, som går

ut på försäljning på hemmamarknaden viss tid framåt av varor till ett pris,

som täcker de utan tillägg för riskersättning beräknade kostnaderna för importerade

förnödenheter, med rätt för leverantörerna till hemmamarknaden

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

till kompensation för förluster till följd av oförutsett ökade kostnader.

Kompensationen kan i sin tur taga formen av direkt statsersättning. Staten

står i så fall i samma läge som om den sålt de kostnadsbestämmande

varorna på termin till det för kalkylen grundläggande priset. Man kan

emellertid även tänka sig att kompensationen vinnes genom att prissättningen,

sedan utfallet av kalkylen kunnat fastslås, sker så, att täckning vinnes

för förluster till följd av den tidigare överenskomna kostnadskalkylens

oriktighet. I sistnämnda fallet finansieras det omedelbara stödet — bedömt

i efterhand — genom en framtida belastning av konsumenter eller

skattebetalare. Bedömt på förhand passar här antydda arrangemang icke

så väl in under subventionsbeteckningen som de tidigare behandlade, emedan

staten faktiskt endast står som tillfällig riskbärare och ersättningsbehovet

är helt ovisst, eventuellt t. o. m. obefintligt.

Föregående resonemang har utgått från ett tänkt fall av prishöjning på

svenska importvaror i utlandet. I huvudsak samma former för en prisreglering

stå till buds även vid höjda cifpriser vid oförändrade fobpriser, då importprisstegringen

betingas av ökade fraktkostnader till följd av höjda hyror

eller vinster. Den viktigaste skillnaden i finansiellt hänseende är att en nedsubventionering

av importpriset i sistnämnda fall bör, såvitt transporterna ske

med inhemskt tonnage, täckas genom en motsvarande reduktion av den för

konsumtionsändamål disponerade köpkraften, emedan subventioneringen eljest

kan få en köpkraftsökande effekt. Detta gäller varje fall av subventionering

som avser en prisstegring, vilken föranleder en ändring i inkomstfördelningen

men däremot icke återspeglar en försämring av varuförsörjningen

ur hela samhällets synpunkt.

Bland de prisstegrande kostnadsförskjutningarna vid införsel intaga utgifter

för krigsriskförsäkring vid fraktfart en särställning, i det att det är

ovisst, i vad mån den i importpriset ingående försäkringskostnaden motsvaras

av en verklig kostnad för samhället som bör komma till uttryck i en

höjning av den inhemska prisnivån; en verklig kostnad är givetvis endast

den från början till sin omfattning okända förlusten av liv och tonnage.

Detta bör, såsom redan tidigare framhållits, föranleda den slutsatsen, att den

av krigsriskerna framkallade kostnadsökningen i varje fall icke till fullo

bör finansieras genom prisförhöjning utan i stället genom direkt subvention.

För ett land som Sverige, där införseln genom sin vidsträckta betydelse

för hemmamarknaden fast anknyter prisbildningen på denna till importpriserna,

utgör en höjning av infrakterna en allmänt prisstegrande faktor sorn

kräver särskild uppmärksamhet. Ett motverkande av fraktförhöjningar

genom subvention framstår som ett i förhållande till kostnaden effektivt

medel att begränsa en allmän prisstegringsrörelse av angivet ursprung.

Skulle subventioneringen i något fall föranleda import i en med hänsyn till

föreliggande risker ej önskvärd omfattning, bör den kombineras med viss

reglering av införseln.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

9

Utformningen av krigsförsäkringen i Sverige.

När jag nu övergår till frågan, på vad sätt ett överförande på staten av

krigsrisken för viss import lämpligen kan tänkas ordnad, torde jag först

få i korthet redogöra för hur krigsförsäkringen för närvarande är organiserad

i vårt land.

Den under förra världskriget ordnade statliga krigsförsäkringen kunde

kort efter krigets slut avvecklas. Behov av krigsförsäkring för sjöfarten

gjorde sig på nytt gällande på grund av de kinesisk-japanska krigen, det

abessinska kriget och det spanska inbördeskriget. Dessa konflikter voro

emellertid lokalt begränsade. All erforderlig krigsförsäkring för svenskt

tonnage kunde därför täckas av de privata sjöförsäkringsbolagen. För tillgodoseende

av det nya försäkringsbehovet bildades i september 1935 Svensk

krigsförsäkringspool, som utgör en sammanslutning av samtliga svenska sjöförsäkringsbolag.

Kort efteråt tillkom på svenskt initiativ Nordiska krigsförsäkringspoolen,

som är ett gemensamt organ för de nationella poolerna i

Sverige, Norge, Danmark och Finland. Denna organisation var fullt tillräcklig

för det krigsförsäkringsbehov, som uppstod under lokalt begränsade

krig, men däremot icke av tillräcklig styrka för att möta de risker, som

måste uppstå under ett europeiskt stormaktskrig.

I samarbete med Svensk krigsförsäkringspool utarbetade därför rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap våren 1938 ett förslag till lag

om statlig krigsförsäkring. På grund av septemberkrisen 1938 tillsatte

Kungl. Majit redan i oktober samma år statens krigsförsäkringsnämnd för

att förbereda de åtgärder, som kunde bliva erforderliga för ordnandet av

en statlig krigsförsäkring i enlighet med lagförslaget. Krigsförsäkringsnämnden

utarbetade i samarbete med Svensk krigsförsäkringspool ett förslag

till avtal mellan nämnden och poolen, varigenom staten, i händelse

ett europeiskt stormaktskrig skulle utbryta, automatiskt skulle garantera

de av krigsförsäkringspoolens medlemmar utställda krigsförsäkringspoliserna.

Avtalet, som hade formen av ett återförsäkringsavtal mellan Svensk

krigsförsäkringspool och nämnden, förelädes årets lagtima riksdag (propositionen

nr 263) och godkändes av denna.

Genom nämnda avtal erhöll svensk handel och sjöfart ett av staten garanterat

krigsförsäkringsskydd, vilket möjliggjorde att export och import ostört

kunde fortgå trots de oroliga förhållanden, som rådde före krigets utbrott.

För kaskoförsäkringens del ordnades saken på så sätt, att de redare som så

önskade kunde teckna en s. k. krigsutbrottsförsäkring. För denna utgick

icke någon premie i fredstid utan endast en obetydlig försäkringsavgift.

Redarna fingo däremot förbinda sig att efter krigsutbrottet betala en av

krigsförsäkringsnämnden fastställd premie, beräknad från fall till fall alltefter

risken. Då kriget utbröt, behövde premier endast betalas för sådana

fartyg, som befunno sig på resa eller lågo i hamnar i krigförande land,

medan däremot någon premie icke utgick för fartyg som lågo i neutrala

hamnar. Denna anordning, som var frivillig, begagnades av praktiskt

taget samtliga redare för det svenska sjögående tonnaget.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

Återförsäkringsskyddet inträdde enligt avtalet automatiskt för varuförsäkringarnas

del och möjliggjorde för de privata försäkringsbolag som ombesörjde

dessa försäkringar att, s,å länge krig icke utbrutit, endast debitera

nominella premier. Alla de varuförsäkringar, som voro i gällande kraft vid

krigsutbrottet, voro sålunda utan särskild tilläggspremie garanterade av

svenska staten. Det torde vara obestridligt, att utan detta statliga försäkringsskydd

en hämning i Sveriges import och export skulle inträtt långt

före krigsutbrottet.

Då stormaktskriget utbröt den 3 september trädde statens krigsförsäkringsnämnd

omedelbart i funktion och övertog automatiskt ansvaret för alla vid

krigsutbrottet i svenska bolag tecknade krigsförsäkringar i enlighet med nyssnämnda

avtals bestämmelser.

För att möta de svårigheter, som man förutsåg skulle uppstå vid krigsutbrottet,

fastställdes avtalet att gälla en krigsutbrottsperiod örn 30 dagar. Under

denna tid lia sålunda enligt av krigsförsäkringsnämnden utfärdade instruktioner

och till av nämnden fastställda premier alla krigsförsäkringar

tecknats i de privata sjöförsäkringsbolagen, varvid staten såsom återförsäkrare

övertagit viss del av ansvaret på i nämnda avtal närmare specificerat

sätt. Denna krigsutbrottsperiod utlöpte enligt överenskommelse den 8 oktober,

från vilken tidpunkt statens krigsförsäkringsnämnd direkt övertagit

den statliga krigsförsäkringsverksamheten.

Från och med den 9 oktober är den statliga krigsförsäkringen ordnad på

följande sätt:

1) Krigsförsäkring au fartyg (kasko) och kaskointresse. All krigsförsäkring

liandhaves direkt av nämnden, som efter skriftlig ansökan från respektive

redare utfärdar försäkringspoliser och inkasserar däremot svarande

krigsförsäkringspremier. Nämnden bar fastställt enhetliga krigsförsäkringsvillkor,

vilka äro i huvudsak likalydande med dem, som tillämpades vid

förra världskrigets slut och sålunda äro baserade på erfarenheterna från

detta. Premierna fastställas för varje resa eller rundresa efter förekommande

riskmoment. Nämnden tecknar endast krigsförsäkring å fartyg under

svensk flagg och som försäkringsvillkor gäller vidare, att statens sjöfartsnämnd

beviljat licens för fullgörandet av ifrågavarande resa.

Krigsförsäkringsnämnden har beslutat att tills vidare medgiva, att fartygs

värde i och för krigsförsäkring må fastställas till högst 125 procent av

det värde, till vilket fartyget var civilförsäkrat före krigsutbrottet.

2) Krigsförsäkring av varor, fraktförskott och annat lastägareintresse. Sådan

krigsförsäkring tecknas direkt av krigsförsäkringsnämnden, i huvudsak

genom förmedling av de privata sjöförsäkringsbolagen, vilka nämnden antagit

såsom ombud. Andra ombud förekomma icke. Alla försäkringar tecknas

enligt av nämnden utfärdade instruktioner och till av nämnden fastställda

försäkringsvillkor och premier. Försäkrings villkoren äro enhetliga

och i stort sett likalydande med dem, som tillämpades under föregående

världskrig, samt alltså baserade på erfarenheterna från detta. På grundval

av förekommande riskmoment och med hänsyn till skadesförloppet av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53. 11

krigsförsäkringsverksamheten fastställer nämnden premietariffer för olika

slag av resor.

Ändringar i premietarifferna företagas, när så befinnes erforderligt.

Liksom beträffande kaskoförsäkringar löper staten hela risken och de

privata bolagen hava endast ställt sina organisationer till förfogande mot

skälig ersättning för sina kostnader. Enär krigsförsäkring å varor alltid

tecknas i samband med motsvarande transportförsäkring, erhåller den försäkringssökande

allmänheten härigenom snabb och ändamålsenlig expedition

av erforderliga försäkringar. Samtidigt medför anordningen, att staten

erhåller full kontroll över de tecknade försäkringarna utan att nämndens

organisation behöver göras alltför omfattande.

Där så befinnes lämpligt eller nödvändigt tecknar krigsförsäkringsnämnden

jämväl direkt krigsförsäkringar å varor utan förmedling av de privata

bolagen.

3) Krigsförsäkring av ombord å fartyg tjänstgörande befäl och manskap.

Denna krigsförsäkring ombesörjes enligt gällande lagbestämmelser direkt av

riksförsäkringsanstalten och de s. k. socialförsäkringsbolagen. Krigsförsäkringsnämnden

har sålunda icke någon direkt befattning med dessa försäkringar.

Den kan dock enligt lagen örn statlig krigsförsäkring, när Kungl.

Maj:t så förordnar, övertaga nödvändig återförsäkring av sådana risker.

Formerna för ett överförande av krigsrisken på staten.

En överflyttning på staten, helt eller delvis, av krigsrisken vid införsel

kan ske i två principiellt skilda former. Antingen kan staten utan upptagande

av premie ställa garanti för viss risk, som därför kan undantagas från

försäkring. Eller också kan vederbörande importör erhålla en ersättning av

staten motsvarande den premie eller del av premie som avser täckning för

den risk, som kommer i fråga för överföring. Med båda metoderna vinnes i

princip, att priset på de berörda importvarorna vid försäljning på hemmamarknaden

icke kommer att belastas med den å staten överflyttade försäkringskostnaden.

Valet mellan de båda lösningarna måste därför träffas med

utgångspunkt från en prövning av deras sannolika inflytande på dispositionen

av tonnage och under hänsynstagande till möjligheterna att finna en

praktisk form för transaktionerna.

Om den metoden väljes, att viss fraktfart, exempelvis stenkolsfrakterna,

befrias från erläggande av försäkringspremier med bibehållen garanti mot

förlust —- och härmed är tydligen att jämställa att redaren erhåller ersättning

av staten för erlagda försäkringspremier — måste tydligen subventionsförfarandet

begränsas till frakt på svenska kölar. För att risköverföringen

skall få åsyftad verkan måste då uteslutande svenskt tonnage disponeras folden

understödda införseln, vilket är olämpligt både med hänsyn till de större

risker varmed denna ofta måste vara förbunden och med tanke på att tonnaget

i fråga ofta med större utbyte för folkhushållet kan användas för

andra ändamål. Även när svenskt tonnage redan utnyttjas för ifrågavarande

import, kan subventioneringen återverka ogynnsamt på tonnagets disposi
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

tion. Den kan sålunda tänkas medföra en lockelse för redarna, att till av

subventioneringen berörd fraktfart överföra tonnage som eljest disponeras

och lämpligen även bör disponeras för andra ändamål. För att detta resultat

skall undvikas erfordras, att frakterna nedsättas med ett belopp motsvarande

den bortfallna försäkringspremien, vilket ju är nödvändigt redan

för att risköverflyttningen skall kunna medföra den avsedda prissänkningen

på importvaror. Bortsett brån svårigheten att kontrollera att en sådan nedsättning

sker —- en svårighet som möjligen skulle kunna övervinnas — erbjuder

den splittring av fraktmarknaden, som skulle bli följden av en partiell

fraktreduktion, påtagliga olägenheter.

Berörda svårigheter vid en risköverföring på staten kunna helt undvikas,

örn man går den vägen, att importören erhåller ersättning för i fraktkostnaden

respektive cifpriset ingående krigsförsäkringspremie. Premierna skulle

alltså uttagas av redaren i vanlig ordning. I detta fall vinnes ej endast att

fraktfarten hålles helt utanför subventionsförfarandet, så att varje risk för

ett olämpligt inflytande på fraktsättningen och tonnagets disposition undvikes,

utan även att kontrollen över att överflyttningen av krigsrisken på

staten helt kommer prissättningen på importvaran till godo lättare kan genomföras.

Värdesättningen av denna subventionsform blir beroende av möjligheterna

att genomföra den i tillfredsställande former.

Att på staten generellt överflytta krigsrisken vid import förutsätter en så

långtgående reglering av fraktfarten, som hittills icke ifrågasatts. En sådan

överföring är icke heller av prispolitiska skäl oundgänglig. De allmänna

riktlinjer för de i nuvarande läge erforderliga prisregleringarna, som jag

tidigare utvecklat, föranleda endast till en risköverflyttning för varor som

äro av central betydelse för den inhemska prisbildningen. Beträffande

samtliga dessa varor gäller, att man på allmänna grunder måste räkna med

nödvändigheten av statlig kontroll över införseln. I den mån en sådan kontroll

genomföres, synas de nödvändiga förutsättningarna finnas för en lösning

av riskfrågan efter senast antydda linjer.

Om sjöfrakten för en vara, underkastad importreglering, anses böra bli

föremål för risköverföring, synes förfarandet lämpligen kunna bli följande.

När ansökan göres om licens för införsel av ett parti av varan, skall den

licensbeviljande myndigheten pröva skäligheten av inköpspriset i utlandet

samt taga kännedom örn den på importören fallande respektive i cifpriset

ingående fraktkostnaden. Med avseende å fraktkostnaden skall efter enhetliga,

i samråd med vederbörande nämnder utarbetade grunder prövas,

i vad mån denna kostnad skall anses avse täckning för erlagda försäkringspremier.

När licens utfärdas, erhåller importören samtidigt ett bevis örn

att det införda varupartiet belastas med försäkringskostnad till visst belopp,

vilket ersättes av staten; beviset bör, när importören själv träffat fraktavtal

med svensk redare, kunna överlåtas på redaren såsom dellikvid för

frakten. Licensen och beviset utlämnas endast mot en utfästelse från importörens

sida att vid försäljning av det införda varupartiet på hemmamarknaden

underkasta sig de bestämmelser angående villkoren för avytt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

13

ring som fastställas av Kungl. Maj:t eller av Kungl. Majit utsett organ.

Dessa bestämmelser böra avse att förhindra, att importören gottgör sig en

vinst till följd av befrielsen från försäkringskostnaden. I den mån en vara,

såsom stenkol, inbegripits under ett statligt garantiåtagande, erfordras inga

kompletterande regleringsåtgärder utan endast att försäkringskostnaden

frånräknas självkostnaderna vid fastställandet av försäljningspriset; om

kostnaden ifråga formellt får ingå i den för statsgarantien grundläggande förlustkalkylen

eller blir föremål för särskild täckning blir sedan i sak betydelselöst.

Det vore givetvis möjligt att låta det licensgivande organet till vederbörande

importör direkt utbetala ersättning för premiebelastningen i stället för att,

såsom här förutsatts, begränsa organets uppgift till utställandet av bevis om

försäkringskostnad. Licenstvånget skulle i så fall ensamt ge underlag för

erforderliga kontrollåtgärder. Emellertid är det knappast lämpligt att belasta

det licensgivande organet med ifrågavarande betalningstransaktioner,

som bättre kunna handhavas av någon av de statliga myndigheter som normalt

svara för statliga utbetalningar.

Med avseende å sättet för beräkning av den å visst varuparti belöpande

försäkringskostnaden må till slut nämnas, att ersättningsbeviset vid helfrakt

bör avse varuförsäkringspremien samt kaskoförsäkringspremien för ett för

ifrågavarande fraktfart lämpat fartyg, detta oavsett örn frakten verkställts

med dyrbarare tonnage än normalt och oavsett även fartygets eller försäkringsgivarens

nationalitet. Vid delfrakt med svenskt fartyg får den normala

kaskopremien slås ut på hela bruttofraktinkomsten och anses med viss del

falla på det av riskomföringen berörda varupartiet. Liknande beräkningsgrund

torde kunna tillämpas vid användning av utländskt tonnage. Innan

subventionsförfarandet kan sättas i tillämpning böra fasta regler för här avsedda

beräkningar utarbetas. Om ersättning avses böra utgå även för krigsförsäkring

av ombord på fartyg tjänstgörande befäl och manskap, bör beträffande

kostnaden för sådan försäkring gälla detsamma som beträffande

kaskopremierna.

Tillämpningsområdet för risköverföringen.

Av motiven för den ifrågasatta risköverföringen följer, att denna i första

hand bör begränsas till att avse varor med sådan ställning på marknaden,

att en reglering av priset blir av vikt för hela den inhemska prisutvecklingen.

Av praktiska skäl torde det emellertid icke visa sig lämpligt att utsträcka

subventionsförfarandet till alla sådana varor. Om de importerade

varorna, innan de utbjudas på hemmamarknaden, undergå en fortsatt mera

omfattande förarbetning, kunna nämligen mycket vidlyftiga kontrollåtgärder

bli nödvändiga för att säkerhet skall vinnas för en mot importprissänkningen

svarande reduktion av det slutliga försäljningspriset. En dylik

fortsatt förarbetning torde för övrigt i regel starkt begränsa den ekonomiska

betydelsen av att försäkringskostnaden vid import bortfallit. Bland de varor,

som jämte stenkol och koks med angiven utgångspunkt för urvalet kunna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

ifrågakomma för risköverföring, märkas emellertid så betydelsefulla varor

som tackjärn, vissa fodermedel och gödningsämnen, råbomull och hudar.

Risköverföringen skall enligt det förut framlagda förslaget ordnas genom

utställande av ett ersättningsbevis för varje särskild last. De synpunkter,

som föranleda en begränsning av förfarandet till vissa varor med nyckelposition,

kunna även motivera att vissa laster av en eljest subventionerad

vara undantagas från risköverföring. När exempelvis kol importeras för en

industri med så obetydliga relativa bränslekostnader, att möjlighet saknas att

kontrollera, att kostnadsreduktionen kommer marknaden tillgodo, eller med

sådan karaktär hos tillverkningen, att en prisreglering till konsumenternas

förmån icke anses påkallad, bortfalla tydligen skälen för en fraktsubvention

i form av risköverföring.

Då betydelsen av det föreslagna förfarandet sålunda begränsas, blir det

nödvändigt att överväga, örn icke riskkostnaden skulle kunna reduceras generellt

utan tillämpande av speciell subventionering och kontroll. Därvid

tilldraga sig principerna för krigsförsäkringsnämndens premiesättning uppmärksamhet.

Den statliga krigsförsäkringen bedrives enligt givna direktiv efter affärsmässiga

principer och skulle alltså vid riktig premiesättning på lång sikt

icke ge förlust. Premiesättningen erbjuder emellertid utomordentliga svårigheter

ej minst på grund av de oberäkneliga växlingarna i sättet för handelskrigföringen.

Avser man att vara beredd på alla eventualiteter måste

man räkna med en säkerhetsmarginal och därvid basera beräkningarna på

senast tillgängliga uppgifter örn sänkningar, kapning, kontrabandskontroll

etc. Det kan emellertid icke undvikas, att premiesättningen under dessa

förhållanden kan bli högre än som på längre sikt behöver vara motiverat.

En annan ogynnsam konsekvens är att premiesättningen relativt ofta måste

justeras, vilket inför ett osäkerhetsmoment på marknaden, som redan det

måste erhålla en viss prishöjande verkan.

Om kravet på affärsmässighet jämkas och en viss risk för det allmänna

godtages, kan ett i angivna avseenden gynnsammare resultat vinnas genom

att premiesättningen visserligen grundas på vunnen erfarenhet örn riskerna,

men icke tillåtes undergå hastiga förändringar utan hålles oförändrad

under en icke alltför kort tidsperiod. Därutöver synes emellertid nämnden

efter av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter böra äga rätt att ytterligare

jämka försäkringspremierna med risk av statlig förlust, om detta ur synpunkten

av landets försörjning med importvaror eller av läget inom viktiga

exportnäringar anses påkallat.

En risköverföring för viss import och en omläggning av principerna för

premiesättningen vid meddelande av krigsförsäkring bör, för att önskat resultat

skall vinnas, följas av en reglering av fraktmarknaden, som förhind
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

15

rar uttagandet av oskäliga vinster, direkt eller efter höjning av tonnagevärdena.

I detta hänseende torde förslag senare få föreläggas Kungl. Maj:t

till prövning.

Prissakkunniga, statens sjöfartsnämnd och statens krigsförsäkringsnämnd,

som under hand erhållit del av de av mig här framlagda förslagen, ha därvid

lämnat dessa utan erinran.

Vid bifall till förslaget om överföring på staten av vissa krigsrisker i enlighet

med här utvecklade principer, uppkommer behov av medel för utbetalning

av ersättning till importörerna. Utgiftens art gör det lämpligt, att

kostnaderna bestridas av det å förskottsstat för försvarsväsendet m. m. under

sjunde huvudtiteln upptagna anslaget till Allmänna utgifter för pris- och

handelsreglerande åtgärder å 20 miljoner kronor. Jag förordar att så sker.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att, med godkännande av här förordade principer för överföring

på staten av vissa krigsrisker, medgiva, att ersättning

till importör för importvara belastande krigsförsäkringskostnader

må bestridas av det å förskottsstat för

försvarsväsendet m. m. under sjunde huvudtiteln uppförda

anslaget till Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande

åtgärder.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt förordnar Hans Majit Konungen att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

V. Schwartz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:78 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2—4 §§ lagen den 11 juni 1937 s. 2 i texten