Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 11 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete

1939-10-20 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:54 (urtima riksdagen), Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 11 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 54.

1

Nr 54.

Kungl. Majits proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 11

juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall

i arbete; given Stockholms slott den 20 oktober 1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 §

lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete.

GUSTAF.

Albert Forslund.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 54.

S180 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

Förslag

till

Lag*

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235)

om försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete1) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Envar arbetare---i arbetet.

Såsom föranledd — — — skadan yppades.

Ersättning på grund av försäkringen skall ej utgå för skada, som förorsakats

av krigsåtgärd under krig, vari Sverige är indraget.

Såsom olycksfall —--- med arbetsanställningen.

Kostnaden för---av arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

b Senaste lydelse se SFS 1936: 383.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 54.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet ä Stockholms

slott den 6 oktober 193.9.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandle®, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund, fråga örn visst tillägg

till allmänna ohy eksfalls/Örsätering slag en rörande olycksfall under krigstid samt

anför:

Gällande bestämmelser.

Enligt 1 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall''”i

arbete är i princip envar arbetare, som avses i lagen, försäkrad för skada

till följd av olycksfall i arbetet. Såsom olycksfall i arbetet anses ock olycksfall

vid färd till eller från arbetsstället, där färden föranledes av och står

i omedelbart samband med arbetsanställningen. Arbetare i lagens mening

är jämlikt 2 § med vissa undantag envar, som mot avlöning användes till

arbete för annans räkning utan att i förhållande till honom vara att anse

såsom självständig företagare, ävensom envar, som för vinnande av yrkesutbildning

utan avlöning utför dylikt arbete. Undantagna äro bland andra,

där arbetet utföres för allenast en arbetsgivares räkning, dennes make,

hemmavarande barn och föräldrar. Efter förordnande av Konungen må

såsom arbetare enligt lagen anses även elever vid anstalter för yrkesutbildning.

35 § innehåller stadgande därom, att arbetsgivare är berättigad att enligt

lagen försäkra dels annan arbetare än som avses i lagen för olycksfall i

arbete, dels ock arbetare, som är försäkrad för sådant olycksfall, jämväl för

olycksfall utom arbete.

Försäkringen äger rum i riksförsäkringsanstalten eller för ändamålet bildade

ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, vilkas delägare äro arbetsgivare

och för vilkas förbindelser delägarna svara med obegränsad personlig ansvarighet

(4 §). Försäkringsavgiften skall enligt 15 § första stycket av försäkringsinrättningen

bestämmas till belopp, som med hänsyn till arbetets

farlighet i allmänhet och de särskilda förhållanden, under vilka det bedrives,

efter försäkringstekniska grunder prövas erforderligt för täckande av den

risk, som försäkringen avser, med tillägg i fråga örn förut angivna bolag av

ett belopp, motsvarande omkostnaderna för försäkringen; avgiften kan förty

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 54.

ökas eller minskas i elen mån förändring i försäkringsrisken eller omkostnaderna

äger rum. Som bidrag till kostnaderna för försäkringsrådets ock

riksförsäkringsanstaltens verksamhet skola enligt 16 § vissa avgifter erläggas

till statsverket, utgörande för försäkring i riksförsäkringsanstalten fem procent

och för försäkring i bolag tre procent av försäkringsavgifterna. Arbetsgivare,

som är skyldig utgiva understöd av mot den lagstadgade ersättningen

svarande slag, kan jämlikt 15 § andra stycket under vissa betingelser erhålla

minskning i försäkringsavgiften men ej i avgiften till statsverket.

Vissa kommuner och andra större arbetsgivare hava mot befrielse fran försäkringsavgiften

åtagit sig stå s. k. självrisk, d. v. s. att själva svara för

ersättningarnas utgivande. I sista hand svarar dock försäkringsinrättningen

härför, och försäkringsinrättningen äger av arbetsgivaren fordra säkerhet för

ersättningens utgivande.

Till statens arbetare utgår jämlikt kungörelsen den 30 november 1917 (nr

832) angående särskilda bestämmelser i fråga om tillämpning av lagen om försäkring

för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 å arbetare, som användas till

arbete för statens räkning, ersättning i enlighet med bestämmelserna i allmänna

olycksfallsförsäkringslagen direkt av statsmedel, och försäkringsavgifter

för dessa arbetare erläggas sålunda ej.

Enligt 1 § lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar

skall den, som jämlikt allmänna olycksfallsförsäkringslagen är försäkrad

för skada till följd av olycksfall i arbete, anses vara försäkrad förvissa

i lagen närmare angivna yrkessjukdomar. Beträffande sistnämnda försäkring

skola enligt 1 § tredje stycket -—- med iakttagande av vissa i yrkessjukdomsförsäkringslagen

givna särbestämmelser —- stadgandena i allmänna

olycksfallsförsäkringslagen äga motsvarande tillämpning.

Enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild finfiskare

avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall äger fiskare erhålla

försäkring i riksförsäkringsanstalten. Till kostnaderna för försäkringen utgå

avsevärda bidrag av statsmedel. Ersättning i anledning av försäkringen

utgår för skada till följd av olycksfall, som härflyter från utövningen av

fiskeyrket eller som uppstår vid försök att rädda människoliv ur sjönöd

eller vid användning av fiskebåt, utan att fiske därvid bedrives. Ersättning

utgår dock ej för skada, som drabbat den försäkrade vid användning av utländsk

båt eller utländskt fartyg. Fiskare må ock erhålla försäkring för

olycksfall utom arbete på de villkor, som av riksförsäkringsanstalten bestämmas.

I den mån annat ej finnes stadgat i förordningen, skola jämlikt

11 § i avseende på försäkringen bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen

med visst undantag lända till efterrättelse i tillämpliga delar.

Lagen den 11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring för ombord å fartyg

tjänstgörande personer, vilken innehåller vissa särskilda bestämmelser, avsedda

att gälla vid sidan av allmänna olycksfallsförsäkringslagens föreskrifter,

beträffande ersättning för olycksfall, som — inom område och under tid,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 54.

O

som Konungen äger bestämma — till följd av krigsåtgärd drabba nyss omnämnda

personer, innehåller i 8 § bland annat det stadgandet, att bestämmelserna

i lagen icke äga tillämpning i fråga örn skada, som kan uppkomma

därav att Sverige råkat i krig.

Yad slutligen angår förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring är densamma

tillämplig å värnpliktiga samt vissa grupper av vid försvarsväsendet fast anställda,

dock icke officerare och underofficerare. Konungen äger därjämte

i vissa fall besluta örn ersättning till frivilligt tjänstgörande m. fl. Förordningen

gäller emellertid endast olycksfallsskada eller sjukdom, som ådragits

under militärtjänstgöring i fredstid.

Framställning från riksförsäkringsanstalten.

I skrivelse den 18 september 1939 har riksförsäkringsanstalten framhållit,

att allmänna olycksfallsförsäkringslagen icke innehölle några särskilda bestämmelser

angående lagens tillämpning i krigstid. Enligt anstaltens mening

vore emellertid vissa särbestämmelser påkallade. Till stöd för denna åsikt

har anstalten anfört:

Ett nutida krig medför som bekant genom luftbombardemang och andra

krigsåtgärder betydande risker även för civilbefolkningen, däribland den inom

industrien och näringslivet i övrigt sysselsatta arbetskraften. Härav följer,

att det för den sociala olycksfallsförsäkringen kan bliva ett spörsmål av

största vikt, örn en skada, som till följd av krigsåtgärd tillfogas arbetare

under arbetet, skall vara att betrakta som olycksfall i arbete i olycksfallsförsäkringslagens

mening. Lagtexten innehåller icke någon definition av

begreppet »olycksfall i arbete». I lagtillämpningen har såsom en allmän

fordran för att olycksfall i arbete skall anses föreligga uppställts det villkoret,

att olycksfallet skall stå i visst inre orsakssammanhang med den

verksamhet, vari den skadade är anställd. Dock har det icke ansetts nödvändigt,

att olycksfallet skall hava sin grund i en för arbetet säregen fara

eller i en av arbetsförhållandena betingad stegring av det dagliga livets

faror. Sålunda har ersättning utgivits för skador till följd av vis major

(t. ex. åskslag) och insektssting, utan att det behövt påvisas, att den skadade

på grund av arbetet var särskilt utsatt för att drabbas av skadan. Det har

oftast ansetts tillräckligt, att arbetaren under arbetet på arbetsplatsen utsättes

för den ifrågavarande faran. Beträffande skador, som uppsåtligen tillfogats

den skadade av annan person, torde däremot förutsättningen för antagande

av olycksfall i arbete enligt iagtillämpningen i regel vara, att gärningen

kan anses hava visst samband med arbetet eller arbetsförhållandena.

Den vid krigstillstånd inträdande risken för skador under arbetet till följd

av krigsåtgärder är helt olik den normala risk för olycksfall i samband med

driften, som den sociala olycksfallsförsäkringen är avsedd att bära. Det är

här fråga örn en allmän samhällelig risk, väsentligen beroende av andra

faktorer än den normala driftsrisken. Arbetsföretagets geografiska läge, arbetsplatsens

egenskap av militär anläggning eller anordning för militärt

ändamål eller dess närhet till sådan anläggning eller anordning eller till

den egentliga krigsskådeplatsen och en råd andra speciella faktorer hava

mer eller mindre dominerande betydelse för den av kriget föranledda särskilda

risken. I vissa fall uppkommer en speciell ökning av risken därav,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 54.

att ett enskilt företag i det allmännas intresse driver tillverkning av visst

för krigföringen erforderligt material eller på annat sätt direkt tjänar krigföringen.

Den av krigstillståndet härflytande risken är tydligen av helt

annan karaktär än risken för sådana förut berörda olycksfall till följd av

vis major, som i rättstillämpningen godkänts som olycksfall i arbete. Ur

här ifrågavarande bedömningssynpunkter äro de av krigsåtgärder föranledda

skadorna snarare jämförliga med de av annan person uppsåtligen tillfogade

skador, som jämväl förut omnämnts.

I vart fall böra skador, som till följd av krig, vari Sverige deltager,

drabba arbetare under arbetet, enligt anstaltens mening icke anses stå i

sådant orsakssammanhang med arbetet, att de kunna betraktas som olycksfall

i arbete i olycksfallsförsäkringslagens mening. Då det emellertid är av

vikt, att tvekan icke skall kunna uppkomma i detta avseende, är det enligt

anstaltens mening nödvändigt, att det i lagstiftningsväg fastslås, att olycksfallsförsäkringslagen

icke äger tillämpning å här avsedda skador.

Det kan icke ur principiella synpunkter anses riktigt, att risken för sådana

skador, som förut nämnts, skulle bäras av den sociala olycksfallsförsäkringen.

Om krigets förödelser skulle komma att övergå Sverige, finge

statsmakterna i sinom tid att taga ställning till vilka hjälpåtgärder, som

kunde vidtagas för de av kriget drabbade. Det är tydligt, att sådana åtgärder

finge övervägas såväl för den i kriget deltagande militären som civilbefolkningen,

och att det icke synes riktigt att låta ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagens

grunder utgå till vissa medborgare utan hänsynstagande

till vilken hjälp staten eller det allmänna kunde lämna de övriga.

Efter vad riksförsäkringsanstalten sålunda anfört ur formella och principiella

synpunkter har anstalten i fråga örn de praktiska verkningar, som

skulle följa, därest allmänna olycksfallsförsäkringslagen bleve tillämplig å

skador till följd av krigsåtgärder under krig, vari Sverige deltoge, yttrat

följande:

Eörsäkringsinrättningarna skulle hava att söka täcka den ökade risken

genom höjning av försäkringsavgifterna. Krigshändelserna kunna mycket

väl utfalla så, att kostnaderna särskilt komme att drabba en eller några få

av försäkringsinrättningarna, eventuellt sådan arbetsgivare, som står självrisk.

Det torde därför över huvud icke vara möjligt att låta den sociala

olycksfallsförsäkringen bära de ifrågavarande kostnaderna, utan att mycket

ingripande särbestämmelser genomfördes angående sättet för kostnadernas

täckande och fördelning mellan försäkringsinrättningarna.

Eiksförsäkringsanstalten har härefter framhållit, att i allmänna olycksfallsförsäkringslagen

borde intagas ett uttryckligt stadgande, att lagen icke

skulle vara tillämplig å skador under arbetet på grund av krigsåtgärd under

krig, vari Sverige deltoge. Det syntes anstalten tydligt, att den frivilliga

försäkringen enligt 35 § i lagen lika litet borde gälla som den obligatoriska

försäkringen.

Anstalten har vidare erinrat därom, att 1927 års förordning örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, avsåge

endast skada under tjänstgöring i fredstid. Efter en redogörelse för tillkomsten

av denna författning har anstalten anfört:

Tvivelsutan skulle skador, som militär personal på annat sätt än genom

deltagande i strid ådroges under militärtjänstgöring, i vissa fall kunna för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

anleda ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen. Yad angår de under

strid ådragna skadorna kan något kategoriskt uttalande icke avgivas, då

ärende angående ersättning för sådan skada naturligen icke varit föremål

för prövning. Eiksförsäkringsanstalten är emellertid av den uppfattningen,

att frågan örn ersättning för skador under militärtjänstgöring i krigstid bör

lösas i ett sammanhang för de olika personalgrupperna. I olycksfallsförsäkringslagen

bör därför föreskrivas, att lagen icke är tillämplig å dylika

skador.

Eiksförsäkringsanstalten har i sammanhang härmed förklarat sig utgå från

att frågan örn utfärdande av bestämmelser angående ersättning för skador

under militärtjänstgöring i krigstid är föremål för övervägande.

Anstalten har föreslagit, att de ifrågasatta bestämmelserna, vilka borde

erhålla omedelbar verkan, skulle intagas i ett nytt tredje stycke i 1 § allmänna

olycksfallsförsäkringslagen med följande innehåll:

»Ersättning på grund av försäkringen skall ej utgå för skada, som förorsakas

av krigsåtgärd under krig, vari Sverige är indraget, och ej heller för

skada, som någon till följd av krigsförhållandena eller av annan anledning

åsamkas under militärtjänstgöring i krigstid.»

Beträffande innebörden av det föreslagna stadgandet har riksförsäkringsanstalten

anfört:

Under stadgandet torde böra falla, förutom de av krigsförhållandena

direkt föranledda skadorna, även vissa skador, som stå i nära indirekt samband

med krigsförhållandena. Örn exempelvis någon under röjningsarbete

efter bombardemang skadas på grund av att arbetet till följd av bombardemangets

verkningar är förenat med speciella risker, torde stadgandet böra

vara tillämpligt. Detta synes även böra gälla, örn någon skadas på väg till

arbetet, därest färden av samma anledning är förenad med speciella faromoment.

Eall kunna emellertid även tänkas, då sambandet med krigsförhållandena

är så lösligt, att stadgandet icke torde böra vara tillämpligt. Som

exempel härpå synes kunna nämnas det fall, att arbetet till följd av krigsförhållandena

förlägges till annan ort och arbetaren på grund härav företager

särskild färd, varunder han skadas, utan att olycksfallet direkt föranledes

av krigsförhållandena. Att i lagen exakt och uttömmande angiva

■de fall av olika slag, som här åsyftas, torde knappast låta sig göra. Stadgandet

synes därför böra givas förut angivna, mera allmänna avfattning.

Avgörandet av de gränsfall, som kunna uppkomma, därest stadgandet behöver

komma att tillämpas, torde få överlämnas åt lagtillämpningen.

Yttranden över riksförsäkringsanstaltens förslag.

Över riksförsäkringsanstaltens förslag hava yttranden avgivits av försäkringsrådet,

socialstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen

i Sverige samt de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening.

Försäkringsrådet och de ömsesidiga socialförsäkringsholagens förening tillstyrka

utan närmare motivering riksförsäkringsanstaltens förslag.

Socialstyrelsen tillstyrker jämväl riksförsäkringsanstaltens förslag. Styrelsen

erinrar liksom anstalten därom, att den sociala olycksfallsförsäkringen

icke utan en avsevärd premieförhöjning torde kunna bära den risk för ska
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Majlis proposition nr 54.

dor under arbetet, som inträder vid krigstillstånd. Genom en sådan premieökning

skulle arbetsgivarna bliva oskäligt betungade. Örn krigets förödelse

skulle komma att övergå Sverige, vore statsmakterna nödsakade att i sinom

tid taga ställning till vilka hjälpåtgärder, som kunde vidtagas för de av

kriget drabbade. Sådana åtgärder finge övervägas såväl för den i kriget deltagande

militären som för civilbefolkningen. Under förutsättning därav

kunde det icke synas riktigt att låta ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagens

grunder utgå till vissa medborgare utan hänsynstagande till vilken

hjälp staten eller det allmänna kunde lämna de övriga.

Socialstyrelsen understryker i detta sammanhang vikten av att en allsidig

utredning kommer till stånd beträffande frågan örn ersättning för de olycksfall,

som under krig kunna drabba den civila befolkningen såväl i som utom

arbetet.

Även landsorganisationen förklarar sig intet hava att erinra mot riksförsäkringsanstaltens

förslag samt anför:

Redan av olycksfallsförsäkringslagens förutsättningar och syftemål torde

följa, att densamma icke avsetts omfatta skador, som förorsakats av krigsåtgärder.

Det förhållandet att i rättstillämpningen för rätt till ersättning

enligt lagen icke uppställts fordran att olycksfallet skall lia haft sin grund

i en för själva arbetet säregen fara eller i en av arbetsförhållandena betingad

stegring av det dagliga livets faror torde knappast kunna åberopas för en

motsatt mening, då för de fall av undantag från kravet på sådant sammanhang,

vilka i praxis förekommit, det varit gemensamt utmärkande, att olycksfallet

hänfört sig till sådana händelser, med vilka man under alla tidsförhållanden

måste räkna. Den vid krigstillstånd inträdande risken för skador

under arbete till följd av krigsåtgärder är emellertid helt olika den normala

risk för olycksfall i samband med driften, som den sociala olycksfallsförsäkringen

är avsedd att bära. Detta gäller emellertid endast i den mån fråga

är örn en olycksfallsrisk beroende av arbetsplatsens geografiska läge, egenskap

av militär anläggning, närhet till den egentliga krigsskådeplatsen och

dylika faktorer. Däremot kan landsorganisationen icke finna, att den olycksfallsrisk,

som sammanhänger med att ett enskilt företag i det allmännas

intresse driver tillverkning av viss för krigföringen erforderligt material eller

på annat sätt direkt tjänar krigföringen, skulle vara att betrakta på annat

sätt än den av lagen omfattade, normalt förutberäkneliga risken.

Såsom skäl mot en lagtillämpning, enligt vilken ersättningsrätten utsträckes

att omfatta här ifrågavarande skador, anför riksförsäkringsanstalten

bland annat hänsyn till den väsentliga höjning av försäkringsavgifterna, som

skulle bliva erforderlig för täckning av den ökade risken. Detta skäl må i

och för sig anses bärande, men större vikt vill landsorganisationen likväl

tillägga det av anstalten anförda argumentet, att det icke synes riktigt, att

låta ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagens grunder utgå till vissa

medborgare utan hänsynstagande till vilken hjälp staten eller det allmänna

kunde lämna de övriga. Detta argument framhäver nämligen det för frågans

bedömande väsentliga, nämligen att här är fråga örn en allmän samhällelig

risk, drabbande alla medborgare. Örn likväl med hänsyn till åtminstone de

större industriföretagens utsatta läge såsom anfallsmål vid flygangrepp arbetarna

i denna sin egenskap i regel löpa en större risk än andra civila, är

detta ett förhållande, som riktigast torde böra beaktas vid statsmakternas

ställningstagande till frågan örn hjälpåtgärder för krigets offer bland civilbefolkningen.

Angelägenheten av effektiva sådana hjälpåtgärder ligger i

öppen dag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

9

Svenska arbetsgivareföreningen giver även sin anslutning till riksförsäkringsanstaltens

förslag men förklarar sig dock vilja sätta ifråga, huruvida

det föreslagna tillägget borde begränsas till att avse endast skada, som förorsakats

av krigsåtgärd under krig, vari Sverige vore indraget. Med den

moderna krigföringen kunde övergången från fred till krigstillstånd vara

ganska svävande. Föreningen anser därför, att det föreslagna tillägget skall

omfatta varje skada, som förorsakats av krigsåtgärd, oavsett örn krig förklarats

eller ej.

Utredning rörande ersättning för skador, ådragna under krig.

Frågan örn ersättning för skador, ådragna under krig, är föremål för utredning

genom sociala försvarsberedskapskommittén. I direktiven för denna

kommitté har framhållits, bland annat, att staten uppenbarligen måste draga

försorg örn dem, som under krigstjänstgöring drabbades av sjukdom eller

invaliditet. Bestämmelser borde utarbetas, som tillförsäkrade dem skälig

sjukpenning respektive invaliditetsunderstöd. Bestämmelserna i 1927 års

förordning örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

vilken med avseende å fredsförhållanden reglerade likartade

frågor, torde härvid kunna tagas som utgångspunkt. Frågan örn tillämpligheten

av lagen örn försäkring för olycksfall i arbete beträffande värnpliktiga

krigsindustriarbetare och arbetare över huvud, som i arbetet skadades genom

krigshandling, t. ex. ett bombanfall, syntes även böra göras till föremål för

utredning.

Lika väl som det ålåge staten att sörja för dem, som under sin tjänstgöring

för försvaret sårades eller insjuknade, måste det, enligt direktiven,

anses vara statens skyldighet att i möjligaste mån bereda skäligt understöd

åt de efterlevande till dem, som avlede under dylik tjänstgöring.

Slutligen erinrades örn att det nutida luftkriget givit en annan omfattning

än tidigare åt problemet örn hjälp åt de medborgare, som utan att vara

direkt verksamma för försvaret bleve offer för krigets verkningar. Planläggningen

av hjälpåtgärder i sådant hänseende ålåge i första hand luftskyddsmyndigheterna.

Skulle det emellertid under utredningsarbetets gång visa

sig, att vissa dylika frågor ägde sådant samband med övriga sociala krigsberedskapsfrågor,

att de lämpligen borde inbegripas under utredningen,

borde, efter samråd med luftskyddsinspektionen, åt utredningen kunna givas

en sålunda vidgad omfattning.

Av vad riksförsäkringsanstalten och remissmyndigheterna anfört framgår, Departements

att den på avgifter från arbetsgivarna grundade försäkringen enligt allmänna chefen.

olycksfallsförsäkringslagen icke kan anses vara avsedd att äga tillämpning

i fråga örn sådana olycksfall, som förorsakats av krigshändelser under ett

krig, i vilket vårt eget land deltager. Örn ersättning enligt lagen utginge

i anledning av olycksfall av nyss angivna beskaffenhet, skulle detta medföra

mycket betänkliga verkningar av skilda slag. Något uttryckligt undantag

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 54.

därutinnan finnes emellertid ej stadgat i lagen. Då tvekan om dess tilllämplighet

med hänsyn härtill skulle kunna förefinnas, anser jag i likhet

med riksförsäkringsanstalten oell remissmyndigheterna lämpligt, att ett sådant

undantag lagfästes.

Att ett undantag av angivet innehåll göres, betyder emellertid ingalunda,

att den skadade själv skulle få stå risken för olycksfall av nyssnämnda slag.

Ersättning bör givetvis utgå, ehuru i annan ordning än på grund av försäkring

enligt allmänna olycksfallsförsäkringslagen. Utredning rörande nu

omförmälda ersättningsspörsmål pågår för närvarande.

A militärer, som under krigstid drabbas av olycksfall under anställning

i statens tjänst, torde stadgandena i allmänna olycksfallsförsäkringslagen

vara tillämpliga. I enlighet med vad riksförsäkringsanstalten föreslagit, varemot

erinran icke framställts i remissyttrandena, synes lämpligt, att ersättning

för skador under militärtjänstgöring i krigstid lämnas enligt enhetliga

regler, vare sig skadan förorsakats av krigsåtgärd eller ej. Då den förut

omförmälda utredningen omfattar jämväl detta spörsmål, synes för närvarande

allenast den åtgärden böra vidtagas, att bestämmelse införes i allmänna

olycksfallsförsäkringslagen, att densamma ej är tillämplig i fråga örn

skada, som även annorledes än genom krigsåtgärd åsamkas någon under

militärtjänstgöring i krigstid.

At det undantagsstadgande, varom nu är fråga, torde i enlighet med riksförsäkringsanstaltens

förslag böra givas en allmänt hållen avfattning, då det

näppeligen torde låta sig göra, att i lagtexten närmare angiva de olika fall,

som kunna tänkas uppkomma. Avgörandet av gränsfallen synes i enlighet

med vad anstalten anfört böra överlämnas åt lagtillämpningen. I samband

härmed torde få nämnas, att man i nu ifrågavarande sammanhang icke

strängt kan få hålla på, att krigsförklaring verkligen formellt utfärdats för

att man skall kunna anse, att krig pågår.

Örn undantagsbestämmelser av förut angiven beskaffenhet införas i allmänna

olycksfallsförsäkringslagen, synes därav utan att ytterligare åtgärd

behöver vidtagas följa, att under krig, vari Sverige är indraget, beträffande

skada, som förorsakats av krigsåtgärd, icke heller lagen örn försäkring för

vissa yrkessjukdomar och fiskarförsäkringsförordningen bliva tillämpliga.

De föreslagna nya bestämmelserna synas böra träda i kraft dagen efter

utfärdandet.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett på

grundval av riksförsäkringsanstaltens lagutkast upprättat förslag till lag angående

ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring

för olycksfall i arbete, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Astrid Charpentier.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 54.

11

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235)

om försäkring för olycksfall arbete.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete1) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §■

Envar arbetare---i arbetet.

Såsom föranledd---skadan yppades.

Ersättning på grund av försäkringen skall ej utgå för skada, som förorsakats

av krigsåtgärd under krig, vari Sverige är indraget, och ej heller för

skada, som under sådant krig eljest åsamkas den, som fullgör militär tjänstgöring.

Såsom olycksfall---med arbetsanställningen.

Kostnaden för--— av arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

'') Senaste lydelse se SFS 1936: 383.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 54.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majlis lagråd

den 18 oktober 1939.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 17 oktober 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 6

oktober 1939, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 juni 1916

(nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet Sven Björkholm.

Lagrådet yttrade:

Lagen örn försäkring för olycksfall i arbete är tillämplig å vissa befattningshavare,

som fullgöra militärtjänstgöring. Skada, som genom olycksfall

i arbete åsamkas sådan befattningshavare under krig men ej förorsakats

av krigsåtgärd, omfattas nu av lagen. Den föreslagna bestämmelsen innebär

följaktligen, att dessa befattningshavare (bl. a. samtliga officerare och

underofficerare) intill dess ytterligare föreskrifter hunnit meddelas skola —

i motsats till övriga befattningshavare å vilka lagen är tillämplig — vara helt

uteslutna från försäkring för olycksfall i arbete i fall av krig, vari Sverige

indrages. Då det icke synes påkallat att borttaga det försäkringsskydd

dessa befattningshavare nu åtnjuta, innan frågan örn deras rätt till ersättning

under krig blivit på annat sätt ordnad, hemställes, att den senare delen

av det föreslagna nya stycket måtte utgå.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 54.

13

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 oktober 1939.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund, lagrådets den 18 oktober

1939 avgivna utlåtande över det den 6 i samma månad till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 juni 1916

(nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

Med anledning av lagrådets hemställan, tillstyrker jag, att senare delen

av det föreslagna nya tredje stycket i lagens 1 § för närvarande icke upptages

i lagtexten. Erforderlig jämkning av densamma har vidtagits.

Föredraganden hemställer härefter, att lagförslaget måtte, jämlikt § 87

regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils-Sture Lindqvist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:54 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 juni 1916 s. 1 i texten
  2. 2SärU 1939:25 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 juni 1916 s. 1 i texten