Sök i Ratio Lex

Angående ställande av statlig garanti för täckande av vissa kostnader för vedproduktionen m. m

1939-10-14 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:56 (urtima riksdagen), Angående ställande av statlig garanti för täckande av vissa kostnader för vedproduktionen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

1

Nr 56.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående ställande av

statlig garanti för täckande av vissa kostnader för vedproduktionen

m. m.; given Stockholms slott den 14

oktober 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

14 oktober 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har i en till jordbruksdepartementet

den 25 september 1939 inkommen skrift framfört förslag om åtgärder

i syfte att säkerställa vedproduktionen under nuvarande kris. I skrivelsen

har anförts i huvudsak följande.

För att säkerställa tillgången på bränsle under nästkommande år måste

huggningarna under detta år omedelbart igångsättas. Det syntes emellertid

nödvändigt att under nuvarande förhållanden med brist på arbetskraft

och transportmedel vissa åtgärder vidtoges för att stimulera vedprodulitioBihang

till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 56. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

nen. Särskilt skogsägare med mindre skogsarealer hade i regel icke möjlighet

att för längre tid förskottera arbetskostnaden för producerandet av

bränsle. Ej heller hade dessa skogsägare möjligheter att kunna lagra bränsle

för så lång tid, som tarvades för att bränslet skulle bli brukbart för sitt

ändamål. För att skogsägarna skulle kunna producera bränsle, vore det

nödvändigt dels att dessa erhölle medel att användas till förskottering av arbetskostnaderna

och dels att försäljning och likvidering av bränslet skedde inom

en ej allt för avlägsen tidrymd. Medel för förskottering av arbetskostnaderna

brukade under normala förhållanden upplånas mot personlig borgen

av föreningarnas styrelsemedlemmar. Under nuvarande förhållanden

med bränsleanskaffningen såsom ett viktigt samhälleligt intresse syntes det

riksförbundet icke möjligt att fortfara härmed. Statsmakterna borde därför

i stället biträda skogsägareföreningarna vid medelsanskaffningen.

Under åberopande av det anförda har riksförbundet föreslagit antingen att

statsmedel ställdes tili vednämndens förfogande för att såsom lån i mån av

behov utlämnas till skogsägareföreningarna, eller ock att staten påtoge sig

garanti för de förbindelser som skogsägareföreningarna iklädde sig gentemot

affärsbanker eller kreditanstalter. Riksförbundet har ansett, att såsom

säkerhet för lån borde efter vedkontorens prövning kunna läggas av

föreningens leverantör tecknade leveranskontrakt. I fråga örn behovet av

lånemedel för ifrågavarande ändamål har förbundet uppskattat detta till ett

par tiotal miljoner.

Statens vednämnd har i ett den 26 september 1939 avgivet yttrande avstyrkt

riksförbundets framställning under hänvisning till ett av nämnden

i skrivelse samma dag framlagt förslag angående viss prisgaranti för producenterna

av vedbränsle. Därest detta förslag genomfördes, ansåge nämnden

att syftet med förbundets skrivelse skulle vara tillgodosett. Inom vednämnden

har skiljaktig mening anförts av ledamoten i nämnden ryttmästaren

N. R. Berg, vilken tillstyrkt riksförbundets förslag.

Sedermera har emellertid nämnden vid sammanträde den 6 oktober 1939

förklarat, att, därest den ifrågasatta kreditgivningen kunde handhavas av

lämpligt kreditinstitut, nämnden icke hade något att erinra mot riksförbundets

förslag. Nämnden ville dock framhålla, att den under inga förhållanden

själv kunde handha verksamheten.

Vednämnden har i sin förenämnda framställning den 26 september 1939

föreslagit, att staten skall ikläda sig garanti för att i fråga örn vissa kvantiteter

vedbränsle producenten vid avyttring erhåller ett bestämt pris. Rörande

behovet av en dylik prisgaranti för att stimulera vedproduktionen har

vednämnden anfört i huvudsak följande.

De förråd av torr, under föregående säsong upparbetad ved, som finnas i

landet och som skola förbrukas instundande vinter, torde sannolikt vara av

normal storlek och få i de flesta orter förväntas tillgodose det ordinarie säsongbehovet.

Skulle genom minskade importmöjligheter för kolbränslen de

förefintliga reserverna inom landet av sådana bränslen visa sig otillräckliga,

torde nämnden få taga i övervägande att täcka uppkommande brist

genom anlitande av förefintliga lager av torr massaved, främst sulfatved.

Det föreligger emellertid intet som helst skäl att för dessa redan förefintliga

vedtillgångar trygga avsättningen genom av staten garanterat minimipris.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 56.

O

Beträffande den ved återigen, som skall huggas och utforska under instundande

avverkningssäsong, ställer sig saken annorlunda. Denna ved kan

icke eller i varje fall blott i mycket begränsad omfattning och under speciella

förhållanden användas i vinter, utan den skall förbrukas vintern 1940—41

samt möjligen till någon del för industriella eller kommunikationsändamål

sommaren 1940. Ovissheten om, hur kolimportmöjligheterna gestalta sig

för dessa framskjutna terminer, föranleder emellertid, att mycket betydande

reserv tillgångar av brännved nu måste upparbetas. Vednämnden har även

gått i författning örn uppgörande av en försörjningsplan, enligt vilken stora

vedavverkningar snarast komma att igångsättas.

Vid sitt arbete i sagda syfte mötes vednämnden av en förklarlig oro från

producenternas sida beträffande frågan, huruvida producenterna under alla

förhållanden kunna påräkna avsättning för de väsentligt utöver normalbehovet

utökade vedkvantiteter, som de sålunda nu uppmanas att tillverka för

konsumtion först örn ett år. Skogsägarna säga sig, att förhållandena på utrikeshandelns

område vintern 1940—41 kunna vara sådana, att de stora

konsumenterna då återgått till kol- och kokseldning samt att i anledning

därav de tillskapade extra reservlagren av ved, främst sådana av lägre kvaliteter,

kanske alls ej kunna vinna avsättning.

Dylika farhågor från producenternas sida kunna icke frånkännas fog, men

de få å andra sidan icke nu föranleda ett tillbakahållande av anskaffandet

av de reservlager av ved för säsongen 1940—41, vilka i vidriga fall kunna

komma att utgöra ett livsvillkor för landet. Vednämnden finner det av

denna anledning nödvändigt, att staten i viss omfattning garanterar avsättningen

för de vedmängder, som under denna vinter framställas. Jämlikt sin

instruktion får nämnden därför föreslå, att Kungl. Majit ville gå i författning

att efter riksdagens hörande utfärda bestämmelser om av staten garanterat

minimipris å ved.

I fråga örn storleken av de vedkvantiteter, som böra omfattas av den ifrågasatta

statsgarantien samt angående villkoren för åtnjutande av garantien,

har vednämnden anfört:

Garantiprisets syfte är att stimulera producenterna till tillverkning av de

vedkvantiteter, som tid efter annan befinnas nödvändiga för tryggande av

landets bränsleförsörjning, men det allmänna måste samtidigt se till, att

sagda pris ej föranleder en okontrollerad och eventuellt obehövlig vedproduktion.

En fortlöpande kontroll bör därför genom ett deklarationsförfarande

utövas över de vedmängder, vilka kunna komma i åtnjutande av garantien,

och dessa mängder måste även fortlöpande vägas mot storleken av

de behov av vedbränsle, som i olika lägen på utrikeshandelns och kolimportens

område kunna kalkyleras såsom erforderliga. Praktiskt synes denna

sak böra ordnas så, att garantien i fortlöpande terminer fastställes att gälla

för oförsålda vedpartier, som i viss föreskriven ordning framkörts och

deklarerats samt av vedkontoren bokförts före visst, av Kungl. Majd för

varje gång fastställt datum.

Kungl. Majit bestämmer exempelvis, att vedpartier, framforslade och till

vederbörande vedkontor deklarerade före den 1 mars 1940, skola, i den mån

de ej kunna finna köpare, komma i åtnjutande av statsgarantien. Giva sedermera

verkställda utredningar vid handen, att sagda dag förefintliga, oplacerade

partier icke kunna beräknas förslå för tillgodoseende av kvarstående,

ej täckta behov, så bör garantien kunna utsträckas att gälla till en senare,

för varje tillfälle fastställd termin.

Genom en dylik anordning vinnes, att garantiförfarandet så att säga hål
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Muj:ts proposition nr 56.

les å jour med det löpande behovet, sådant detta kan beräknas av industrikommissionens

bränsleavdelning.

Vednämnden vill i detta sammanhang särskilt framhålla, att garantiförfarandet

icke på något sätt innebär, att vedkontoren skola från början inträda

som ägare till de vedpartier, som avses skola komma i åtnjutande av

garantien. Producenterna skola tillsvidare kvarstå såsom ägare, och veden

skall i vanlig ordning avyttras under vedkontorens förmedling och kontroll.

Vednämnden har därvid utgått ifrån, att framkommande vedpartier snabbast

möjligt skola överflyttas till köparna. Först örn det vid krisförhållandenas

upphörande skulle visa sig, att vedpartier, som till vedkontoren deklarerats

för inrymmande i garantien, kvarstå oförsålda samt icke kunna vinna köpare,

skola dessa övertagas av staten mot garantibeloppet. Ett dylikt förfarande

innebär, att den ved, som inrymmes under garantien, undan för undan säljes

och konsumeras utan garantiens ianspråktagande, under det att fortlöpande

nytillverkad ved införes under garantien, så länge krisförhållandena fortfara.

Först vid dessas upphörande sker statsinlösen av kvarliggande, deklarerade

men oförsålda partier.

Vednämnden anser, att en dylik fortlöpande tidsbegränsning av garantien

bör kunna skänka viss trygghet för att icke alltför stora, oplacerade partier

skola kvarstå för statsgarantiens åtnjutande vid krisens slut.

Emellertid är det nödvändigt ej blott med tidsbegränsning utan jämväl med

viss geografisk begränsning för garantiens åtnjutande. Det ligger i det allmännas

intresse, att veden produceras så nära konsumtionsorterna som möjligt

samt i varje fall i landsdelar och län, från vilka den för skäliga kostnader

kan tillföras konsumtionen. Det är icke lämpligt, att i övre och inre Norrland

under stimulans av statsgarantien stora vedmängder framställas, som av

trafiktekniska orsaker icke någonsin kunna transporteras till konsumtionscentra.

1 ur transportsynpunkt illa belägna trakter bör garantien icke avse

större kvantiteter, än som motsvara ortsbehoven. Denna fråga bör lämpligen

ordnas så, att garantien icke skall gälla obegränsat i hela landet,

utan endast i den omfattning och i de delar av landet, som Kungl.

Majit efter vednämndens förslag må fastställa. Det kan även tänkas,

att området för garantien fastställes olika under skilda tidsperioder. Om

exempelvis garantien under den första perioden får omsluta stora delar även

av det inre norrländska skogslandet, kan det inträffa, att där då frambringas

så stora vedkvantiteter, att den statsgaranterade produktionen bör upphöra i

sagda orter.

Det har här redan framhållits, att garantien icke får på något sätt motverka

den garanterade vedens normala avyttrande. Härav följer, att garanti endast

skall ifrågakomma för ved, när den upplagts på sådana platser att den

är åtkomlig för försäljning i vanlig ordning. Ved, som skall omslutas av garantien,

skall sålunda vara upplagd vid transportled eller intill avsättningsort.

Ved, ligggande i skogen, bör ej komma i åtnjutande av garantien. Det bör

tillkomma vederbörande vedkontor att fastställa de fordringar å plats med

mera, enligt vilka ved får uppläggas för att kunna erhålla del av garantien.

Det pris, som bör garanteras, har vednämnden föreslagit till 5 kronor per

kubikmeter löst mått. Härom har vednämnden anfört:

Garantipriset skall vid krisens upphörande skydda producenterna för oskäliga

förluster å sådana vedpartier, som då icke kunna finna köpare, men garantipriset

får å andra sidan icke avtrubba producenternas strävanden att

själva avyttra veden i öppna marknaden.

Härav följer, att garantipriset bör täcka tillverkningskostnaderna samt där
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

5

utöver lämna någon, men ingalunda full ersättning för rotvärdena. Tillämpas

en sådan norm torde, oavsett differenserna i vedpriserna mellan skilda

landsdelar, ett enhetligt garantipris kunna tillämpas över hela landet, vilket

ur praktisk tillämplighetssynpunkt skulle vara av allra största värde.

Beträffande prisets differentiering för olika vedkvaliteter har nämnden anfört:
Den

extraordinarie krisproduktionen av ved torde i första hand komma att

inriktas på så kallad pannved, vilket sortiment är det billigaste och såsom

sådant särskilt lämpat att ersätta kol- och kokseldning i värmepannor och

kraftanläggningar. Det är även ur skogsvårdssynpunkt önskvärt, att merproduktionen

av ved främst riktas mot pannveden. Konsumtionen av prima

hushållsved av bok, björk- och barrträd kommer sannolikt icke att i någon

avsevärd hög grad utökas utöver det normala. Vid sådant förhållande anser

nämnden, att statsgarantien egentligen endast behöver taga sikte på pannveden,

vilken även på grund av sin lågvärdighet är särskilt i behov av sagda

stöd. De högvärdigare sortimenten torde i de allra flesta fall kunna, örn än

till kanske något reducerade priser, vinna avsättning även under krislägets

avveckling. Något hinder bör givetvis dock icke föreligga för producent av

prima hushållsved att vid behov utfå garantibeloppet även för sådan.

För närvarande varierar priset på pannved i de flesta orter kring 6 kronor

per kubikmeter löst mått vid bilväg eller järnvägsstation. Under åberopande

av det anförda och med hänsyn tagen till den stegring av produktionskostnaderna,

som kan komma att inträda, får vednämnden föreslå, att det statsgaranterade

minimipriset fastställes till fem kronor per kubikmeter löst mått,

lika för alla landsdelar och lika för alla sortiment och kvaliteter.

Beträffande storleken av garantien har vednämnden uttalat:

Det möter givetvis mycket stora svårigheter att ens approximativt beräkna

storleken av det statsanslag, som kan komma att behövas för en framtida statsinlösen

av garanterad ved, vilken icke kunnat finna köpare. Om emellertid

garantien på ovan antytt sätt blott fastställes för tämligen korta perioder och

sedan successivt utsträckes, samt örn industrikommissionens bränsleavdelning

utför kontinuerliga beräkningar om tillgång och behov av bränslen i landet,

så torde den vid krisens avveckling kvarstående vedreserven, utöver de

ordinarie även då avsättningsbara vedkvantiteterna, ej behöva bli särskilt

stor, kanske ej över någon miljon kubikmeter. Därest statsmakterna nu finna

skäl att enligt förut angivna grunder fatta beslut om ställande av statsgaranti

för i viss ordning tillverkad ved, torde vid 1940 års lagtima riksdag, när

förhållandena bättre kunna överblickas, anslag böra äskas för det för sagda

ändamål erforderliga beloppet.

Från vednämnden har sedermera i en den 9 oktober 1939 inkommen promemoria

anförts följande rörande omfattningen av den ifrågasatta statsgarantien

:

I sin framställning den 26 september 1939 har vednämnden föreslagit ett

garantipris av 5 kronor per kubikmeter löst mått för den ved, som kommer

att upphuggas under instundande vinter. Det av staten garanterade priset

bör omfatta såväl det normala vedbehovet som en viss ökad produktion därutöver.

Stora svårigheter föreligga att beräkna beloppet av de medel, som

böra finnas tillgängliga för statens åtagande i fråga om garantipris å ved. Då

det ej går att skilja den normala omsättningen av ved och den ökade upphuggningen

av ved utöver det normala behovet, synes statens garanti böra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Departements
chefen.

omfatta såväl den normalt omsatta kvantiteten, som den ökade upphuggningen.

Enligt verkställda beräkningar utgör den normala förbrukningen av

hushållsbränsle c:a 20 miljoner kubikmeter löst mått, varav 16 miljoner kubikmeter

löst mått kastved. Härav åtgå till husbehov för jordbruksfastigheter

med skog c:a 10 miljoner kubikmeter löst mått. Den nonnala avsaluomsättningen

för hushållsbränsle utgör sålunda c:a 6 miljoner kubikmeter

löst mått kastved.

Den normala förbrukningen av kastved för industriens behov uppskattas

till c:a 1.5 miljoner kubikmeter löst mått. Den sammanlagda normala omsättningen

av kastved skulle sålunda utgöra 7.5 miljoner kubikmeter löst mått.

Med någon reduktion för ved, som icke håller lcvalitetsfordringarna för pannved,

skulle det normala behovet av ved i marknaden av lägsta pannvedskvalitet

kunna skattas till c:a 7.0 miljoner kubikmeter löst mått.

Vid handelsavspärrning har det ökade behovet av kastved som ersättning

för bränsle uppskattats till c:a 13 miljoner kubikmeter löst mått.

Vednämnden har därefter framhållit, att hållpunkter ännu saknades för

en beräkning av den kvantitet ved, som skulle upphuggas under instundande

vinter och som kunde komma att inrymmas under eventuell garanti.

Vednämnden har emellertid beräknat, att den normala omsättningen

skulle uppgå till 7,000,000 kubikmeter, motsvarande ett värde av 35,000,000

kronor, beräknat efter ett pris av 5 kronor per kubikmeter, samt att ytterligare

3,000,000 kubikmeter skulle erfordras till ett värde av 15,000,000

kronor. Det sålunda beräknade beloppet för den normala omsättningen,

35,000,000 kronor, har vednämnden förutsatt icke behöva tagas i anspråk.

Under nuvarande krissituation synes en viss ökning av vedproduktionen

nödvändig för att kunna möta den ökning i behovet av vedbränsle, som

skulle bliva följden av en avspärrning eller ett försvårande av importen

av kol eller flytande bränsle. Därest icke tillräckliga lager av vedbränsle

ständigt finnas tillgängliga för att möta en stegring i behovet vid förhindrande

eller försvårande av tillförseln utifrån av bränsle, kan risk föreligga,

att brist på vedbränsle under en viss tid uppstår med därav följande

oberäkneliga svängningar i bränslepriset. Att närmare bestämma vilken

omfattning stegringen i behovet av vedbränsle kommer att få låter sig

uppenbarligen icke göra. För närvarande svårberäkneliga faktorer komma

här att spela in. Framförallt är av betydelse det nyss antydda spörsmålet

i vad mån införseln av kol och flytande bränsle kan i framtiden upprätthållas

i samma omfattning som nu. För att kunna få till stånd den ökning

i vedbränsleproduktionen som synes behövlig torde man icke kunna

helt förlita sig på företagsamheten och initiativet hos den enskilde skogsägaren.

Det torde nämligen vara tveksamt huruvida denne skulle våga

även med tillfredsställande dagspriser taga risken att verkställa avverkningar

för framställande av vedbränsle utöver det normala utan någon annan

säkerhet för att få bränslet försålt än den som ligger i förmodandet

att behovet under det kommande året skall stegras. Även örn en dylik företagsamhet

på många håll skulle förefinnas, torde å andra sidan ett flertal

skogsägare, vilka ha skog lämplig för avverkning för ifrågavarande ända
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

7

mål, icke äga ekonomiska möjligheter att kunna förskottera kostnaderna för

en avverkning, som skulle sträcka sig utöver täckandet av det normala behovet.

Då det är ett statsintresse av utomordentlig vikt att bränsleproduktionen

under alla förhållanden säkerställes, torde det med hänsyn till förut

anförda synpunkter vara nödvändigt, att staten träder emellan och vidtager

erforderliga åtgärder i syfte att möjliggöra tillräcklig avverkning samt att

vid ändrade förhållanden trygga avsättningen av kvarvarande vedpartier.

De förut omförmälda framställningarna från Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund och statens vednämnd åsyfta att säkerställa den avsedda

ökningen i vedproduktionen dels genom underlättande för skogsägarna

att erhålla erforderliga medel till gäldande av arbets- och transportkostnaderna

och dels genom att staten garanterar, att ett visst pris vid den

slutliga försäljningen skall erhållas för den kvantitet vedbränsle, som kan

vara osåld. För att uppnå den åsyftade produktionsökningen av vedbränsle

torde näppeligen vara tillräckligt alt genomföra allenast en av de ifrågasatta

åtgärderna. Det synes vara behövligt håde alt lämna hjälp att förskottera

arbets- och transportkostnader samt att garantera ett minimipris

för den avverkning, som går utöver det normala.

Den nu ifrågasatta låneverksamheten synes mig lämpligen böra ordnas

på följande sätt. Verksamheten torde böra handhavas av vednämnden och

vedkontoren. Av statsmakterna anvisade medel torde således böra ställas till

statens vednämnds förfogande för utlämnande genom vedkontoren av lån

för ifrågavarande ändamål. För alt vinna en förenkling i låneförfarandet

och prövningen för vedkontoren skulle lån utlämnas endast till skogsägareföreningar.

Dessa torde därefter i avräkning på blivande vedleveranser böra

utlämna erforderliga medel till sådana skogsägare, som äro i behov härav

för täckande av kostnaderna för arbete och transport vid vedens framställande.

De medel, som sålunda i avräkning ställas till skogsägarnas förfogande,

torde icke böra motsvara hela det belopp föreningen utfäst sig

att betala för den levererade veden. I allmänhet synas de förskotterade

beloppen icke höra överskrida 60 procent av priset för den kontrakterade

veden. Det torde få ankomma på skogsägareföreningarna att bedöma huruvida

och i vilken omfattning den enskilde medlemmen i föreningen eller

annan skogsägare bör ställa säkerhet för de medel, som lämnats i avräkning

för blivande leveranser, innan dessa ägt rum till bestämd upplagsplats.

I den mån veden blir tillgänglig äger föreningen en viss säkerhet i de försålda

vedpartierna, ehuru denna säkerhet icke blir en realsäkerhet i egentlig mening

förrän veden övergått i föreningens besittning. På grund av den ingående

kännedom skogsägareföreningarna inom sitt verksamhetsområde äga rörande

skogsägarnas ekonomiska och personliga förhållanden torde emellertid

icke någon större risk förefinnas att förskott utlämnas till personer,

vilka icke skulle fullgöra sina förpliktelser enligt leveranskontrakten. Hela

denna affärsverksamhet vilar redan för närvarande i stor utsträckning

på ömsesidigt förtroende parterna emellan. Såsom framgår av vad riksförbundet

i sin framställning anfört ikläda sig skogsägareföreningarnas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr ö6.

styrelseledamöter vanligen personligt borgensansvar till säkerhet för de medel,

som föreningarna vissa tider upplåna för att till medlemmarna kunna

förskottera arbetslöner och utgifter för transportkostnader. Ett svikande

av det förtroende, som föreningen sålunda visar sina medlemmar, skulle

medföra att dessa under kommande år icke skulle få leverera ved genom

föreningens förmedling eller i övrigt bispringas i sin verksamhet vid tillgodogörandet

av sina skogsprodukter. Föreningsmedlemmarna äga således

ett väsentligt intresse att ordentligt fullgöra sina förpliktelser gentemot

föreningen. Såsom framgår av det anförda torde några större riskmoment

för staten icke förefinnas vid den nu ifrågasatta låneverksamhetens bedrivande.

Skogsägareföreningarna torde icke böra inskränka sin förmedlingsverksamhet

endast till föreningens medlemmar. Även utanför föreningen

stående skogsägare, som leverera ved till föreningen, böra kunna

erhålla liknande förskott. Till säkerhet för de lån, som föreningarna upptaga

från vedkontoren, torde föreningarna böra till kontoren överlämna

leveranskontrakten med påtecknad överlåtelse å kontoren av föreningarnas

rättigheter enligt kontrakten. Räntan å lånen torde böra sättas till 4 procent.

Lånetiden för skogsägareföreningarna torde efter överenskommelse

mellan dessa och vedkontoren böra bestämmas från fall till fall. Den befattning,

som vedkontoren enligt de av mig nu uppdragna riktlinjerna för

ifrågavarande verksamhet skola ha med verksamheten, torde icke bliva för

kontoren av alltför betungande beskaffenhet. Handhavandet av låneverksamheten

kommer icke att för vedkontoren i stort sett medföra annat arbete

än att mottaga och utlämna de leveranskontrakt från producenterna, som

skogsägareföreningarna lägga såsom säkerhet för lån, samt att hålla uppsikt

över att lånesummorna icke överskrida garantibeloppet. Sistnämnda

skyldighet kommer att åvila vedkontoren även om låneverksamheten skulle

förläggas till annat organ. Ett uppdrag åt vedkontoren att sköta ifrågavarande

arbetsuppgifter synes icke böra föranleda ökade kostnader för kontoren.

Det är att märka, att, därest låneverksamheten skulle anförtros ett

kreditorgan, exempelvis Svenska jordbrukskreditkassan, detta skulle komma

att medföra icke oväsentliga kostnader, vilka måste drabba antingen statsverket

eller skogsägarna.

Det torde böra åligga skogägareföreningarna att, innan medel lämnas

skogsägare i avräkning på kommande leveranser, hos vederbörande vedkontor

förvissa sig örn att den kvantitet ved, som medelsförskottet avser, kommer

att omfattas av den av mig i det följande ifrågasatta prisgarantien från

statens sida.

Denna garanti för visst pris åt skogsägarna för producerad ved torde böra

utformas i nära anslutning till vednämndens förslag. Staten torde sålunda

böra i viss omfattning garantera skogsägare, att av dem framställd ved, vilken

icke funnit köpare, skall, därest stadgade förutsättningar äro uppfyllda,

av staten inlösas till ett förut bestämt pris. De förutsättningar, som böra

vara uppfyllda för att veden skall falla under den statliga garantien, synas

böra vara följande. Leverantören av ved" skall ha till vederbörande vedkon
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

9

tor anmält, att han ämnar framställa en viss myckenhet ved och upplägga

denna å angiven plats. Därest vedkontoret finner veden behövlig och av

lämplig beskaffenhet och kvalitet samt den angivna lagringsplatsen ändamålsenlig,

bör vedkontoret meddela beslut därom att, under förutsättning att avverkningen

och upplagringen av veden sker i enlighet med anmälan, veden

skall omfattas av statsgarantien. Vid lämnandet av medgivande örn statsgaranli

bör vedkontoret noga beakta, att veden kommer att finnas upplagd på

ur transportsynpunkt lämplig plats. Garantien bör sålunda icke omfatta annan

ved än sådan, som upplagts vid trafikled, som möjliggör dess transporterande

till konsumenterna ulan alltför stora kostnader och svårigheter. Vad

vednämnden anfört rörande den geografiska begränsningen av garantien torde

böra beaktas vid bestämmande av garantiens omfattning. Vedkontoret bör

även tillse, att vedpartier för vilkas framställande medel enligt vad i det föregående

förordats ställas till skogsägarnas förfogande äro av sådan art, att

de kunna inbegripas under den åsyftade garantien. Härigenom möjliggöres

också vid den slutliga uppgörelsen rörande visst vedparti, att kvittning av

garantibeloppet mot skogsägarnas skuld till föreningen på grund av erhållna

medel kan äga ruin. För att vednämnden skall kunna ha översikt över läget

på vedbränslemarknaden samt övervaka, att statsgarantien icke får för stor

omfattning, bör det åligga vedkontoren att hålla vednämnden underrättad om

den utsträckning, vari varje vedkontor medgivit statsgaranti.

Statsgarantien bör på sätt vednämnden föreslagit lämnas för vissa begränsade

tidsperioder. Härigenom erhålles lättare överblick över vedmarknadens

läge och tillgången på vedbränsle. Den vid varje tidsperiods slut osålda veden

bör införas under statsgarantien för den följande perioden. Därest en

skogsägare för sin ved kommit i åtnjutande av ett under en viss tidsperiod

bestämt garantipris, torde han icke böra genom vedens införande under en

kommande tidsperiod erhålla ett högre garantipris. En avveckling av statsgarantien

från statens sida med åtföljande skyldighet att inlösa osålda under

garantien liggande vedlager torde böra ske först vid den tidpunkt, då

ifrågavarande verksamhet icke vidare anses behöva uppehållas. Omfattningen

av de skilda tidsperioderna för garantien torde böra bestämmas av

Kungl. Maj :t efter vednämndens hörande.

Att på ett ur alla synpunkter tillfredsställande sätt fastställa garantiprisets

storlek är uppenbarligen förenat med betydande svårigheter. Ett flertal

svårbestämbara faktorer spela härvid in. Fluktuationer i arbets- och transportkostnaderna

kunna bliva icke oväsentliga även under kortare tidsperioder.

Härav påverkas uppenbarligen vedpriset. Vid garantiprisets fastställande

måste även beaktas, att priset alltid kommer att i viss mån understiga

det pris, som i öppna marknaden erbjudes för veden. I annat fall kommer

skogsägarnas strävan att få veden såld att avtrubbas. Jag anser dock, att

garantipriset bör sättas något högre än vednämnden föreslagit. För närvarande

synes ett garantipris av 5 kronor 50 öre för kubikmeter löst mått

för s. k. pannved vara skäligt. För andra sortiment synas pris, som stå i

proportion härtill, böra kunna beräknas. Med hänsyn till framtida änd
Bihang

till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 56. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

ringar i förhållandena torde jämkningar i priserna böra kunna företagas av

Kungl. Majit. Det torde ankomma på industrisakkunniga att efter verkställd

utredning inkomma med förslag huruvida och i vilken omfattning staten bör

verkställa upphandling av vedbränsle.

Av vednämndens framställning synes framgå att ett belopp på 15,000,000

kronor nu erfordras för genomförande av den föreslagna regleringen. Detta

belopp bör anvisas å tilläggsstat I till riksstaten för innevarande budgetår

samt upptagas under fonden för förlag till statsverket. Sedan anslaget anvisats,

torde hela beloppet få överföras till särskild checkräkning i riksbanken

för vednämnden, som skall äga disponera å räkningen innestående medel

såsom rörelsekapital även vid bestridande av förskott. Förluster å det

anvisade kapitalet kunna i enstaka fall tänkas uppkomma på förskottsrörelsen

men äro eljest icke att emotse förrän vid den slutliga avvecklingen, och

då endast under förutsättning att kvarstående av statsgarantien omfattade

vedlager icke kunna avyttras till de garanterade priserna.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig i det föregående uppdragna riktlinjerna

för reglering av vedproduktionen,

dels ock å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket

till Reglering av vedproduktionen å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag

av..............................kronor 15,000,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Sandström.

898829. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:76 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ställande av statlig garanti för täckande av vissa kostnader för vedproduktionen m. ni a1 i texten
  2. 1SärU 1939:53 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ställande av statlig garanti för täckande av vissa kostnader för vedproduktionen m. m. jämte i ämnet a1 i texten