Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska prisbildningen (prisregleringslag)

1939-10-27 · 49 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 44 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:58 (urtima riksdagen), Med förslag till lag med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska prisbildningen (prisregleringslag)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

1

Nr 58.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska

prisbildningen (prisregleringslag); given Stockholms

slott den 27 oktober 1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, att antaga härvid fogade förslag till

lag med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska prisbildningen

(prisregleringslag),

dels ock att samtycka till att Kungl. Maj :t efter utfärdande av lag i ämnet

meddelar sådant förordnande, som i lagen 1 § avses, att gälla tills vidare.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 58.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Förslag

till

Lagmsd

vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska prisbildningen

(prisregleringslag).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen

ej är samlad, förordna, att vad i 2 och 3 §§ stadgas skall äga tillämpning;

dock må förordnande, som nu sagts, ej meddelas med mindre Konungen låtit

riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom

trettio dagar. Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom

trettio dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången

av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,

som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela

förordnande, som där avses.

2 §•

I den mån så befinnes erforderligt för ernående av en fortlöpande kontroll

över den allmänna prisutvecklingen, äger Konungen:

1) föreskriva, att rätt att yrkesmässigt köpa eller sälja viss förnödenhet

skall tillkomma endast den, som tillhör viss sammanslutning eller före viss

dag yrkesmässigt köpt eller sålt sådan förnödenhet;

2) föreskriva, att den, som yrkesmässigt köper eller säljer viss förnödenhet

eller driver transportrörelse, skall vara skyldig att, på anfordran av

myndighet, som Konungen bestämmer, dels lämna de uppgifter myndigheten

begär för prövning av den tillämpade prissättningens skälighet eller för

bedömning av den allmänna prisutvecklingen, dels ock för kontroll av lämnade

uppgifter förete handelsböcker och affärshandlingar för myndigheten;

3) fastställa visst pris, som av Konungen prövas skäligt, att gälla såsom

normalpris vid frivillig försäljning eller transport av viss förnödenhet med

skyldighet för den, som tager högre pris, att på anmodan av myndighet,

som Konungen bestämmer, avgiva förklaring om skälen för den tillämpade

prissättningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

3

3 §•

Försummar någon efter anfordran, varom i 2 § 2) förmäles, att fullgöra

vad honom i följd därav åligger, äger länsstyrelsen förelägga honom vite

samt i förekommande fall förordna örn vitets uttagande.

4 §■

Bryter någon mot föreskrift, som av Konungen jämlikt 2 § 1) meddelats

angående rätten att köpa eller sälja viss förnödenhet, straffes med dagsböter

eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i

högst ett år.

Lag samma vare där någon vid lämnande av uppgift eller förklaring, som

avses i 2 § 2) eller 3), sökt vilseleda myndighet.

5 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna lag inhämtats genom uppgift

eller förklaring eller vid granskning av handelsböcker eller affärshandlingai

ma ej yppas i vidare man än som erfordras för vinnande av det med

bestämmelserna avsedda ändamål. Bryter någon häremot, straffes med

dagsböter eller fängelse.

6 §•

Brott, varom i 4 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse

av myndighet, som Konungen bestämmer. Åtalet väckes vid den rätt,

där den tilltalade skall svara i tvistemål i allmänhet.

Brott, som i 5 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse

av målsäganden.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

7 §

Har vid försäljning eller transport tagits högre ersättning i penningar eller

annat vederlag än som svarar mot fastställt normalpris och prövas giltig

anledning härtill icke hava förelegat, må domstol på talan av åklagare

efter anmodan av myndighet, som Konungen bestämmer, förplikta den

som betingat sig ersättningen att, efter ty skäligt finnes, till kronan erlägga

högst skillnaden mellan den tagna ersättningen, å ena, samt det belopp som

med tillämpning av normalpriset skolat utgå, å andra sidan.

Mål som här sägs instämmes till den rätt, där den, mot vilken talan riktas,

skall svara i tvistemål i allmänhet. Beträffande sådant mål skall i övrigt i

tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om brottmål, vari talan om ansvar

föres.

8 §•

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 31 mars 1941. Förordnande, som meddelats jämlikt denna lag,

skall ej gälla längre än lagen äger giltighet.

I 5 § meddelad föreskrift om tystnadsplikt och vad i lagen stadgas rörande

överträdelse av samma föreskrift ävensom vad där stadgas i fråga om annat

brott, som begåtts under tiden för de i lagen meddelade bestämmelsernas

giltighet, eller vad där stadgas i fråga om påföljd för överskridande av normalpris

under samma tid skall äga tillämpning även efter det lagens bestämmelser

i övrigt upphört att gälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:l

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 oktober

1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till lag med vissa

bestämmelser rörande reglering av den inhemska prisbildningen (prisregleringslag)

samt anför därvid:

Vid anmälan denna dag av förslag örn överförande på staten av krigsrisken

vid viss import har jag, i anslutning till motiveringen till det förslag

till maximiprislag som med propositionen nr 289 förelädes årets lagtima

riksdag, behandlat frågan om prispolitikens inriktning. Jag har därvid

framhållit, att prispolitiken, med vissa undantag, borde avse att förhindra,

att priserna höjdes över den nivå som betingades av ökad knapphet vid oförändrad

köpkraft. För att detta resultat skulle kunna vinnas, erfordrades en

fortlöpande kontroll över den försämrade försörjningens återverkan på den

inhemska prisbildningen. I nämnda sammanhang har fortsättningsvis diskuterats

vissa åtgärder av subventionskaraktär inriktade på en reglering av

det sätt på vilket kostnadsstegringar, närmast vid import, slå igenom i prissystemet.

Jag torde här få närmare behandla frågan om utformningen av

den kontroll, som blir nödvändig vid fortsatt eller ökad knapphet.

Genom allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293) har Kungl.

Maj :t erhållit rätt att under utomordentliga förhållanden förfoga över förnödenheter,

som äro av vikt för befolkningen eller produktionen eller behövliga

för krigsbruk eller annat ändamål av betydelse för det allmänna. Vidare

har Kungl. Majit genom maximiprislagen den 22 juni 1939 (nr 349) erhållit

befogenhet att under sådana förhållanden fastställa maximipris å förnödenheter,

som äro av vikt för befolkningen eller produktionen. I båda lagarna

har stadgats skyldighet för en var att vid förfrågan av länsstyrelse eller polismyndighet

lämna upplysning örn sitt innehav av förnödenheter, som kunna

bliva föremål för förfogande eller maximipris. För utrönande härav kan

även husundersökning verkställas samt granskning ske av handelsböcker och

affärshandlingar. Överträdelser av berörda lagar äro belagda med straff.

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Sålunda kan för brott mot allmänna förfogandelagen följa dagsböter eller

fängelse eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, straffarbete

i högst två år samt för brott mot maximiprislagen dagsböter eller, där omständigheterna

äro synnerligen försvårande, fängelse i högst ett år. Vidare

innehålla lagarna bestämmelser örn förverkande.

Såsom framgår av motiven till maximiprislagen avse de båda här nämnda

lagarna, vilkas materiella bestämmelser för närvarande äro i kraft, i prispolitiskt

hänseende en reglering av de vittgående befogenheter, som Kungl.

Maj:t behöver för penningvärdets skydd i individuella fall. De äro däremot

icke tänkta såsom instrument för prispolitiken, när det gäller att utforma

en fortlöpande, allmän kontroll över prisbildningen av den mjuka och

efter förhållandena avpassade art som är önskvärd, om onödig friktion skall

undvikas. Jag framhöll i nyssnämnda sammanhang bland annat, att en

reglering, som åsyftade att förhindra en höjning av priserna över den nivå

som på längre sikt skulle möjliggöra balans på marknaden, ej behövde

taga formen av en fixering av vissa bestämda högsta priser, Andra möjligheter

kunde stå till buds. Utan att gå in på de komplicerade frågor, som

här uppkomme, ville jag såsom exempel på alternativt tänkbara former

för reglering nämna förbud mot priser, som med mera än ett visst procenttal

överstege försäljarens återanskaffningskostnader (reproduktionspriser),

eller fastställande av normalpriser i förening med skyldighet för producent

och distributör att dels offentligt angiva tillämpade försäljningspriser, dels

eventuellt också inför statlig myndighet motivera avvikelser från normalpriser

med risk att erlägga prisskillnaden till det allmänna.

Vid övervägande av den närmare utformningen av nu antydningsvis berörda

regleringsåtgärder av mera fri typ torde beaktande böra skänkas de

erfarenheter, som stå till buds från de i utlandet vidtagna statliga prisregleringarna.

I synnerhet det senaste årtiondet erbjuder ett mycket stort

antal exempel på statliga ingrepp på prisbildningens område. Med en

stark schematisering kunna dessa ingrepp sägas ha uppburits av väsentligen

två skilda syften. I det ena huvudfallet ha de motiverats av

önskvärdheten att mildra ett depressivt tryck inom näringslivet; de ha då

tagit formen av prisstödjande åtgärder. I det andra huvudfallet åter ha ingreppen

fullföljt syftet att skydda konsumenterna mot för höga priser; såsom

riktmärke har därvid icke sällan uppställts vidmakthållandet av oförändrade

levnadskostnader. I förevarande sammanhang torde uppmärksamheten

företrädesvis böra inriktas på sistnämnda slag av prisregleringar.

Den redogörelse för prisregleringsåtgärder i vissa främmande länder, från

vilken jag vid den följande behandlingen av här ifrågavarande spörsmål utgår,

avser förhållandena sådana de gestaltade sig vid utgången av september

detta år enligt de uppgifter som kunnat under förhandenvarande omständigheter

införskaffas. En framställningen kompletterande promemoria torde

få såsom bilaga fogas vid protokollet i detta ärende.1

1 Denna promemoria har fogats såsom bilaga A till propositionen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 58.

7

Prisövervakningens omfattning

och organisation.

Prisregleringarnas omfattning. Ju allmännare syfte en priskontroll tjänar,

desto mer omfattande blir naturligen dess arbetsfält. Där prisövervakningens

huvuduppgift uttryckes så generellt, att den avser att hindra en

stegring av de allmänna levnadskostnaderna, finner man följaktligen de vidaste

gränserna för dess behörighetsområde.

Vad nu sagts gäller i synnerhet med avseende å den priskontroll, som numera

— sedan hösten 1936 — är i tillämpning i Tyskland.1 Lagen den 29

oktober 1936 om genomförande av fyraårsplanen inrymmer en generalfullmakt

at den för priskontrollen i sista hand ansvarige ämbetsmannen, rikskommissarien-för

prisbildningen, att övervaka priserna å alla varor och ersättningarna

för alla slag av prestationer ävensom att vidtaga erforderliga

åtgärder för säkerställande av ett »nationalekonomiskt rättvist» pris. Allenast

löner och arvoden lia genom lagen uttryckligen undandragits rikskommissariens

kompetens. I en offentlig förklaring har kommissarien vidare

själv avböjt att öva inflytande å börskurser och räntenivå. Skatter i allmänhet

ha ej heller ansetts falla in under rikskommissariens behörighet,

varvid såsom formellt skäl åberopats, att skatter begreppsmässigt ej äro att

hänföra till »ersättningar». Detta har emellertid icke hindrat, att rikskommissarien

genom särskilt beslut förordnat, att indirekta kommunala skatter

skola vara underkastade hans kontroll. Kommunala avgifter i allmänhet

anses falla in under begreppet »ersättningar» och äro till följd därav

utan vidare inbegripna i prisövervakningen. I tveksamma fall omfattar denna

varje tänkbart pris och varje tänkbar ersättning. Den inbegriper sålunda

bland annat föreningsavgifter, försäkringspremier, trafiktaxor, hyror och

arrenden.

I samband med upplösningen av guldblocket i september 1936 infördes

vidare i flera av de länder, vilkas valutor då nedskrevos, en priskontroil

med väsentligen samma generella syftning som den tyska; dess huvudändamål

var sålunda att förhindra en stegring av de allmänna levnadskostnaderna.

I Schweiz utfärdades den 27 september 1936 ett förbundsbeslut, varigenom

ekonomidepartementet befullmäktigades att meddela föreskrifter rörande

varupriser, hotelltariffer, elektricitets- och gasverkstaxor, hyror och arrenden

etc. ävensom att vidtaga alla åtgärder, som betingades av denna uppgift.

Samma dag utfärdade ekonomidepartementet en kungörelse, varigenom

en generell prisövervakning enligt dessa riktlinjer infördes. Vid krigsutbrottet

i september innevarande år utfärdades i Schweiz nya författningar

på priskontrollens område, vilka ha samma allmänna syftning som 1936 års

lagstiftning och jämväl i övrigt bygga vidare på dess principer.

Även i Holland utfärdades i samband med 1936 års devalveringsbeslut en

1 Redan i december 1931 hade emellertid såsom ett led i den då tillämpade deflationspolitiken

införts en kontroll över prissättningen å de viktigaste förnödenheterna, vilken särskilt avsåge

en övervakning av att beslutade prisreduktioner verkligen kommo konsumenterna till godo.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 58

lag, varigenom möjligheter skapades för myndigheterna att bekämpa eventuella

prisstegringstendenser. Liksom motsvarande schweiziska lagstiftning

åsyftade den holländska att åvägabringa en stabilisering av levnadskostnaderna.

Den stadgade bland annat en rätt för vederbörande fackministerier

att dels fastställa maximipriser vid försäljning av varor inom såväl grosssom

detaljhandeln, dels ock genomföra en maximering av hyrorna. I den

mån maximipriser icke fastställdes, förbjöds förhöjning av priserna. Ut

tryckligen stadgades, att arbetslöner icke folie in under lagens bestämmelser.

Giltighetstiden för nu nämnda lagstiftning utlöpte den 1 mars 1937. Under

de kritiska septemberdagarna 1938 utfärdades emellertid en ny prisstegringslag,

vilken innehöll bestämmelser av i stort sett samma räckvidd som stadgandena

i 1936 års lag. Sedermera vidtagna modifikationer i 1938 års lag

synas icke lia medfört ändring så vitt fråga är om priskontrollens omfattning.

I Norge finnes sedan flera år tillbaka inrättad en priskontroll, vars rätts

liga grundval är den s. k. »Trustloven» (av 1926, ändrad senast 1938). Kon

trollens väsentliga syfte torde kunna angivas vara att öva tillsyn över att av

företagen själva vidtagna konkurrensreglerande åtgärder inom näringslivet

icke lända till förfång för allmänheten. Enligt lagens § 13 är det emellertid

överhuvud taget förbjudet att vid utövande av näringsverksamhet taga eller

begära priser eller vederlag, som kunna anses såsom otillbörliga, ävensom

att i övrigt betinga sig otillbörliga villkor vid köp eller försäljning. Trustlovens

syfte är i så måtto vidsträcktare än de förut berörda utländska lagstiftningarna,

som den riktar sig icke blott mot otillbörligt höga utan även

mot otillbörligt låga priser. Å andra sidan är den norska lagen såtillvida

mera begränsad i sitt syfte, som den — med visst undantag — allenast avser

en kontroll över truster och med truster jämställda företag. Efter krigsutbrottet

i år har emellertid det norska justitiedepartementet den 22 september

utfärdat en kungörelse med vissa bestämmelser örn priser m. m., vilken efterträtt

interimistiska författningar i ämnet av den 1, respektive 9 september

och varigenom priskontrollen utsträckts till att avse även utanför truster eller

trustliknande sammanslutningar stående företag. Den norska prisövervakningen

torde därefter med avseende å tillämpningsområdets omfattning få

anses närma sig de förut berörda generella schweiziska och holländska priskontrollerna.

Vad nu sagts om verksamhetsområdet för priskontrollen i olika länder har

avsett vad som skulle kunna betecknas som kontrollens omfattning i horisontell

riktning eller med andra ord frågan, vilka slag av prestationer (varupriser,

ersättningar för tjänster etc.), som äro underkastade statlig översyn.

Ej mindre betydelsefullt är emellertid spörsmålet örn priskontrollens utsträckning

i vertikal riktning, varmed åsyftas frågan örn vilka stadier av

produktions- och distributionsprocessen, som beröras av priskontrollen.

Även i detta avseende sträcker sig priskontrollen längst i Tyskland. Den

tyske rikskommissarien för prisbildni agen åligger det sålunda att vaka över

priserna på varje skede av tillverkningen och distributionen alltifrån den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 58.

9

första omsättningen av råvaran och intill dess den färdiga produkten når den

slutlige konsumenten. Det torde med visst fog kunna göras gällande att

tyngdpunkten i det tyska priskontrollsystemet just ligger på denna kontroll

i det vertikala ledet.

1936 års schweiziska prisövervakning och den därpå grundade lagstiftningen

av innevarande år lägger däremot huvudvikten vid den direkta övervakningen

av prisbildningen på konsumtionsförnödenheterna, alltså på det

sista skedet av distributionsprocessen. Detta synes ock vara fallet med motsvarande

holländska prisföreskrifter. Emellertid är att märka, att man i

Schweiz vid sidan av kontrollen över levnadskostnaderna också bär en annan

prisövervakning, vartill grunden Indes redan under den ekonomiska

depressionen 1931—32 och vilken äger ett nära samband med vissa vid

nämnda tid genomförda importbegränsande åtgärder. Denna kontroll avser

att hindra att priserna på kontingenterade importvaror på grund av den begränsade

konkurrensen drivas otillbörligt i höjden. Genom sedermera träffade

beslut har därtill lagts en övervakning av priserna även å sådana varor,

beträffande vilka den fria prisbildningen antingen inskränkes genom andra

slag av statliga åtgärder än importregleringar eller ock otillbörligen kringskäres

genom sammanslutningar eller kartellavtal. Då dylika förnödenheter

i stor utsträckning utgöras av de för den schweiziska industrien nödvändiga

råvarorna och halvfabrikaten, öppnar denna speciella priskontroll

principiellt en möjlighet, som icke torde böra förbises, till en övervakning

av prisbildningen också i vertikal riktning.

Även den norska priskontrollen synes inrymma liknande möjligheter, dels

med hänsyn till den allmänna övervakningen av monopolistiska sammanslutningar

och företag enligt Trustloven, dels ock på grund av vissa siadganden

i justitiedepartementets förut omförmälda kungörelse av den 22

september 1939. § 3 av nämnda kungörelse förbjuder nämligen i princip

varje förhöjning av priserna utöver de noteringar, som tillämpades den 31

augusti 1939. Härifrån göras dock vissa — av närmare angivna villkor

beroende — generella undantag, nämligen dels för importör, därest importvarans

pris stigit, dels för inhemsk producent, därest dennes kostnader

stigit genom uppgång i råvarupriserna och dels för handlande eller annan

näringsidkare, som inköpt varor till förhöjda priser. I den mån prishöjningar

vidtagas med stöd av undantagsbestämmelserna i § 3, inträder emellertid

anmälningsskyldighet till och prövningsrätt för de prisövervakande

organen, vilka därigenom torde få anses ha utrustats med en praktiskt sett

obegränsad vertikal kontroll över prisbildningen på varor inom landet.

Priskontrollens organisation. Den fastast uppbyggda priskontrollapparaten

möter i Tyskland; organisationen av densamma erbjuder i flera avseenden

betydande intresse.

Under vissa perioder av åren 1931—1932 och 1934—1935 hade ledningen

av den tyska priskontrollen varit centraliserad hos en rikskommissarie för

prisövervakningen, men vid tidpunkten för utfärdandet av 1936 års lag om

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 58.

genomförande av fyraårsplanen handhades kontrollen av skilda riksmyndigheter.

övervakningen av priserna inom handel och industri i allmänhet

ålåg sålunda riksekonomiministeriet; priskontrollen för livsmedel åvilade

jordbruksministeriet; kontrollen över trä varupriserna utövades av riksforstmästaren

och över trafiktaxorna av kommunikationsministeriet; övervakningen

av arvoden för kulturella prestationer handhades av propagandaministeriet,

och slutligen vakade inrikesministeriet över de kommunala

avgifterna. Som underinstanser fungerade lokala prisfastställande myndigheter

samt prisövervakningskontor. Denna apparat är numera underställd

rikskommissarien för prisbildningen, vilken, såsom förut nämnts, tillsattes

genom nyssnämnda lag av 1936 och vilken sedermera genom en förordning

av den 26 november samma år bemyndigades vidtaga eventuellt erforderliga

ändringar i organisationen och procederet. Genom beslut av den 12 december

1936 har rikskommissarien därefter meddelat dylika bestämmelser. Enligt

dessa förbehåller han sig själv rätten att fastställa generella föreskrifter

angående priser, handelsmarginaler och omkostnadspålägg. Rikskommissarien

utdömer därjämte ensam högre bötesstraff ävensom förlust av

näringsrätten såvitt gäller produktionsföretag. Rikskommissarien är slutligen

besvärsinstans i frågor rörande prissättningen för vissa viktigare industriella

råvaror ävensom för importvaror i allmänhet. För de fall, då priser

och handelsmarginaler etc. endast behöva fastställas för viss del av riket,

sker detta genom den s. k. prisbildningsmyndigheten; som sådan fungera

överpresidenterna i Preussen, respektive de högsta landsstatsfunktionärerna

i de icke preussiska länderna. Den regionala prisbildningsmyndigheten är

därjämte besvärsinstans i förhållande till närmast underordnade organ, den

s. k. prisövervakningsmyndigheten, vilken är identisk med vederbörande

kretsförvaltningschef. Prisövervakningsmyndigheten har bland annat befogenhet

att ådöma lägre bötesstraff och förlust av näringsrätten ifråga om

handelsföretag. Såsom lokala prisorgan fungera till sist de kommunala myndigheterna

med biträde av polismakten; övervakning av detaljhandelspriserna

i allmänhet sker i hela riket genom polismyndigheternas försorg.

Såvitt fråga är om prisbildningen för kartelliserade varor, står den nu

skildrade organisationen i intim kontakt med riksekonomiministeriet, i vars

händer den statliga kontrollen över kartellerna ligger. Detta samarbete har

lett till att riksekonomiministeriet i vissa avseenden tillerkänts ett medinflytande

på prisbildningen för kartellvaror.

Prispolitiska befogenheter tillkomma vidare de lokala importkontrollmyndigheterna.

Dessa lia nämligen erhållit rätt att i förhållande till de ursprungliga

importörerna och den första inländska köparen fastställa varupriser

men äro skyldiga att hålla de regionala prisbildnings- och prisövervakningsmyndigheterna

underkunniga om sina åtgöranden. Med tillstånd

av rikskommissarien kunna importkontrollmyndigheterna därjämte meddela

generella prisföreskrifter, gällande varje skede av produktions- och distributionsprocessen.

Vid sidan av de nu nämnda organen står en stab av ekonomiska exper
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

11

ter. Sålunda stå till de regionala myndigheternas tjänst revisorer och kalkylatorer,

vilka det åligger att regelbundet besöka de inom distriktet verksamma

företagen; denna kontroll ingriper emellertid naturligen i första

hand mot sådana företag, på vilka uppmärksamheten av någon anledning

kommit att särskilt inriktas. En genomförd systematisk övervakning är

knappast möjlig. Hos rikskommissarien för prisbildningen finnes även upprättad

en särskild revisionsavdelning, vars uppgift mindre består i uppspårande

av överträdelser än i beredande av ärenden för beslut.

Efter mönster av det tyska systemet ha sedermera i vissa länder tillsatts

särskilda regeringskommissarier för prisbildningen. Detta är fallet

exempelvis i Ungern, där en dylik ämbetsman efterträtt en prisgranskningskommitté

med allenast konsultativa och allmänt övervakande befogenheter.

Även i Polen hade utvecklingen förlupit på liknande sätt. Till början av

1937 fungerade vid sidan av ministerrådet en rådgivande prisgranskningskommitté,

men denna avlöstes vid nämnda tid av en efter tysk förebild

tillsatt priskommissarie med befogenhet att direkt inverka på prissättningen.

Vid hans sida stod ett institut för prisövervakning och konjunkturforskning.

Särskilda förvaltningsorgan med vittgående befogenheter på prisbildningens

område återfinnas likaså i de autoritärt styrda länderna Italien,

Spanien och Japan. Särskilt det spanska prisövervakningssystemet synes i

vissa avseenden nära ansluta sig till det tyska. I samtliga delar av landet

finnas lokala kontrollorgan, vilka i likhet med de tyska importkontrollmyndigheterna

ha en dubbel funktion, i det att de övervaka både införseln av

olika varuslag till respektive distrikt och varornas prisbildning.

Beträffande organisationen av de prisövervakande organen utanför de

autoritära staternas krets må till en början beröras uppbyggnaden av den

schweiziska kontrollapparaten. Såsom överinstans fungerar förbundsrådets

ekonomidepartement. Vid dess sida står såsom rådgivande organ dels en

äldre, redan 1926 tillsatt prisbildningskommission, dels ock en priskontrollkommission

av nyare datum. För fullgörandet av de administrativa uppgifterna

fungerar ett till departementet direkt anslutet särskilt förvaltningsorgan,

priskontrollkontoret (»Preiskontrollstelle»). Detta fastställer bland annat

på ett förbindande sätt, huruvida en av ekonomidepartementet utfärdad

prisföreskrift överträtts eller kringgåtts. Mot priskontrollkontorets beslut

kunna besvär anföras hos ekonomidepartementet med möjlighet att i vissa

fall fullfölja talan upp till förbundsrådet.

För genomförandet av prisövervakningen kunna såväl departementet som

kontrollkontoret anlita andra federala och kantonala myndigheter; inom

kantonerna ha inrättats särskilda regionala organ, ett slags kantonala kontrollkontor.

I Norge utgöres den högsta kontrollmyndigheten numera av justitiedepartementet.

Under detsamma sortera kontrollkontoret och kontrollrådet, vilkas

sammansättning och uppgifter närmare regleras dels i 2:a kapitlet Trustloven,

dels ock i en av justitiedepartementet den 26 september 1939 utfärdad

kungörelse. Kontrollkontoret ledes av en direktör, som utnämnes av Konung
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

en och som skall äga hoiesterettsdommers kompetens. Kontrollrådet utnämnes

likaledes av Konungen. Det består av en ordförande och fyra andra

ledamöter jämte personliga suppleanter. Medlemmarna och suppleanterna

utnämnas för en tid av fyra år. Ingen, som själv är ledamot av eller äger

betydande ekonomiska intressen i sammanslutning eller företag, som beröras

av Trustloven, må sitta i kontrollrådet.

Med avseende å den på grund av krigsförhållandena utökade priskontrollen

åligger det kontrollkontoret främst att förbereda prisreglerande åtgärder

och väcka förslag örn dylika hos kontrollrådet eller departementet, såframt

icke avgörandet enligt särskilt bemyndigande tillkommer kontrollkontoret

självt. Kontoret har därjämte att verkställa de beslut, som träffas, att vägleda

de kommunala kontrollnämndernä i deras arbete ävensom att i övrigt

vidtaga åtgärder för prisregleringarnas och priskontrollens effektiva genomförande.

Justitiedepartementets kungörelse angiver vidare de fall, då beslut kan i

departementets ställe träffas av kontrollkontoret samt stadgar, att sådana

regleringsåtgärder, som kontrollkontoret icke bemyndigats själv avgöra, skola

föreläggas kontrollrådet. Även de angelägenheter, vari kontrollrådet på

egen hand kan besluta, uppräknas i kungörelsen, varvid generellt förbehåll

göres för synnerligen viktiga angelägenheter, vilka alltid skola underställas

justitiedepartementet; detsamma gäller så snart begäran örn sådan underställelse

framställes av någon av rådets medlemmar, eller kontrolldirektören

eljest finner anledning därtill.

De lokala övervakningsorganen i Norge utgöras av kontrollnämnderna.

Deras tillsättande och organisation regleras närmare i en kungörelse av den

2 september 1939. Varje dylik nämnd består av en ordförande och minst

två övriga ledamöter. I nämnden skola såväl konsumenter som näringsidkare

vara representerade. Även här gälla liknande jäv som för ledamöter av

kontrollrådet, men kontrollkontoret kan, därest särskilda omständigheter

därtill föranleda, befria kommunen från förpliktelsen att välja kontrollnämnd.

Det åvilar kontrollnämnden bland annat att utöva tillsyn över att

påbjudna prisregleringar iakttagas; att behandla klagomål över sådana otillbörliga

prisberäkningar, som avses i § 13 Trustloven; att utfärda lokala föreskrifter

efter bemyndigande av kontrollrådet samt att företaga undersökningar

och inhämta upplysningar på anmodan av kontrollkontoret.

En fråga, som aktualiserats i flera länder, är den, i vad mån och i vilka

former priskontrollen bör genomföras i samverkan mellan statsmakterna

och näringslivets organisationer. Vid bestämmandet av näringsorganisationernas

befogenheter med avseende å en i det allmännas intresse inrättad

priskontroll har man gått längst i Italien. Den stränga prisövervakning, som

infördes i sagda land i september 1936, låg till en början i händerna på det

fascistiska partiet men överflyttades i mitten av 1937 helt på de yrkesmässiga

korp orationerna; att märka är emellertid att dessa i den nuvarande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

13

italienska samhällsordningen intaga en sådan ställning, att de torde få betraktas

såsom statsorgan.

Helt annorlunda är läget i Tyskland. Spörsmålet örn de ekonomiska intressesammanslutningarnas

ställning i förhållande till den statliga priskontrollen

är där delvis beroende på sammanslutningarnas karaktär och syfte.

Såvitt fråga är om kartellerade priser, förekommer ett mycket intimt samarbete

med kartellerna för den statliga prispolitikens genomförande. Hur

detta tekniskt tillgår, skall i annat sammanhang närmare utvecklas. Denna

samverkan mellan kartellorganisationerna och den statliga priskontrollen

innebär emellertid icke, att de tyska kartellerna i likhet med de italienska

korporationerna kunna betraktas såsom bärare av statlig höghetsrätt med

avseende å prisgestaltningen. Större befogenheter i sådant hänseende voro

emellertid enligt en kort före krigsutbrottet utfärdad prispolitisk ramförfattning

tillämnade det yrkesmässiga näringslivets organisation (die Organisation

der gewerbiichen Wirtschaft), vilken i vissa avseenden har uppsikt

över kartellväsendet. Nämnda författning — förordningen den 8 augusti

1939 örn det nationalekonomiskt rättvisa priset — uppges dock på

grund av händelsernas utveckling aldrig lia hunnit träda i kraft. Icke heller

när det gäller obundna, d. v. s. av kartellavtal oberoende priser, torde den

tyska lagstiftningen för närvarande inrymma någon formell medbestämmanderätt

åt det organiserade näringslivet. Detta utesluter naturligen icke,

att ett faktiskt samarbete mellan de statliga prisbildande organen å ena sidan

och näringslivets organisationer i betydande utsträckning förekommer i

form av ömsesidigt utbyte av synpunkter och upplysningar.

Längre har samarbetstanken framförts i Schweiz, där en legal skyldighet

stadgats för de s. k. intresseföreningarna, d. v. s. de privaträttsligt organiserade

producent- och distributörsammanslutningarna, att medverka till priskontrollens

genomförande.

Denna väg har man ock beträtt i Norge, där vissa förutsättningar för ett

sådant samarbete förelågo genom Trustlovens bestämmelser. I en skrivelse

till justitiedepartementet sistlidne september väckte emellertid trustkontrolldirektören

tanken på en förstärkt kontakt med näringsorganisationerna i

prisfrågan. Förhandlingar hade då redan inletts med åtskilliga organisationer

för åvägabringande av branschvis fastställda, lokala eller riksgiltiga

prisnoteringar genom särskilda, av kontrollmyndigheterna godkända utskott.

Dessa noteringar avsåges bliva bindande för alla företag inom noteringsdistriktet,

och överträdelse av noteringarna skulle kriminaliseras. Till de

olika noteringsutskotten skulle med andra ord delegeras befogenheten att

fastställa bestämmelser av allmänförbindande karaktär. På grund härav

vore det självfallet nödvändigt att genom en särskild lagstiftning regelbinda

utskottens organisation och verksamhet. Justitiedepartementets förut omförmälda

kungörelse av den 22 september 1939 med vissa bestämmelser om

priser m. m. förutsätter visserligen en dylik medverkan av branschsammanslutningarna,

men meddelar inga närmare bestämmelser i organisatoriskt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 58.

Departements
chefen.

avseende. Stadganden i delta ämne återfinnas emellertid i en den 29 september

1939 utfärdad kungörelse.

Enligt § 1 av nämnda kungörelse kunna inom de olika näringsgrenarna

upprättas noteringsutskott med uppgift att reglera priser och andra konditioner

inom respektive branscher. Utskottets verksamhetsområde kan omfatta

antingen landet i dess helhet eller särskilda delar därav. Det kan ock

antingen avse hela branschen eller begränsas till särskilda avsnitt inom

branschen. Verksamheten kan slutligen även utvidgas till närgränsande näringsgrenar.

Noteringsutskottets medlemmar utses av de organisationer eller institutioner,

som bestämmas av kontrollkontoret efter vissa närmare angivna regler.

Möjlighet föreligger jämväl för statliga eller kommunala myndigheter

att utse kontrollrepresentanter, vilka skola ha säte, men icke rösträtt inom

utskottet. Utskottet väljer självt sin ordförande. Dess utgifter bestridas av

de organisationer elier institutioner, som tillsätta medlemmarna. Vederböi-ande

branschorganisation må av utomstående företag inom branschen utkräva

skäligt bidrag till täckning av noteringsutskottets utgifter. Tvist om

bidragens storlek avgöres av kontrollkontoret. Utskottet skall av kontrollkontoret

godkännas, innan det må träda i verksamhet.

Enligt § 2 av kungörelsen åligger det utskottet att i den utsträckning, som

påfordras, verkställa prisnotering för varor och tjänster i de fall, då en

branschmässig prisreglering synes lämpligen böra genomföras. Jämväl övriga

bestämmelser avseende reglering av priser, vinster och konditioner inom

branschen må meddelas av utskottet. Utskottet skall därjämte medverka vid

övervakningen av efterlevnaden av de för branschen meddelade regleringsbestämmelserna.

När överträdelse konstaterats, skall anmälan därom göras

hos vederbörande kontrollnämnd. Kontrollkontoret kan ålägga utskottet att

vidtaga prisnotering eller meddela andra reglerande bestämmelser ävensom

att verkställa särskilda åtgärder i kontrollsyfte.

Mot bakgrunden av den redogörelse, som i det föregående lämnats för

den generella priskontrollens omfattning och organisation i vissa främmande

länder, må till diskussion upptagas frågan, vilka slutsatser, som på

grundval av det föreliggande materialet kunna dragas beträffande uppgifterna

för en priskontroll i vårt land. Vid genomförandet av en prispolitik

med den allmänna inriktning som jag inledningsvis angivit är det av stor

vikt, att de speciella åtgärderna företagas planmässigt och med beaktande,

såvitt möjligt, av konsekvenserna på längre sikt och på olika stadier av

produktions- och distributionsförloppet. Prisövervakningen kan således icke

betrakta och behandla näringslivet såsom uppdelat i särskilda sektorer, som

ställas mot varandra, utan måste se de olika delarna såsom infogade i ett

totalsammanhang, inom vilket en växelverkan utspelar sig mellan olika

krafter. Priskonlrollens förnämsta syfte blir att undanröja eller mildra de

i sitt inflytande prisstegrande störningar i denna växelverkan, med vilka

man i rådande marknadsläge måste räkna, och den måste så uppbyggas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

15

och utformas, att såväl näringslivets totala utveckling som de särskilda sidorna

av det ekonomiska livet tillbörligt uppmärksammas.

Av det anförda följer, att den statliga prisövervakningen bör lia överblick

över ett så vidsträckt fält som möjligt och sättas i tillfälle följa prissättningen

på olika skeden av produktion oell handel. Det kan i detta sammanhang

erinras örn att den kritik, som drabbat de under förra kriget i

vårt land tillämpade prisregleringarna, bland annat tagit sikte på att dessa

regleringar väsentligen avsåge att förhindra stegringen av speciella varupriser

utan tillräckligt beaktande av dessa prisers relation tili den allmänna

prisbildningen. En bidragande orsak till förbiseendet av prisernas inbördes

sammanhang och betydelsen av den allmänna prisutvecklingen torde hava

varit, att något samarbete mellan de prisövervakande organen, främst folkhushållningskommissionen

och industrikommissionen, näppeligen förekom

före ar 1918. En uppmaning, som på hösten 1917 utgick till kommissionerna

att rådgöra med varandra i gemensamma angelägenheter, hörsammades enligt

uppgift endast i ringa omfattning; denna bristande kontakt torde främst

ha varit beroende på de starkt divergerande åsikter rörande tillåtligheten av

prishöjningar, som framträdde å ena sidan inom den i detta hänseende restriktiva

folkhushållningskommissionen och å andra sidan inom den i samma

hänseende liberalare industrikommissionen. Endast i begränsad utsträckning

torde det vara möjligt att nu undvika ett upprepande av denna dualism

genom tillsättandet av gemensamma delegationer. Enligt direktiven

för de den 28 augusti 1939 tillsatta prissakkunniga åligger det de sakkunniga,

bland annat, att i kontakt med riksbanken och i samarbete med rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap samt övriga av uppdraget

berörda organ med största uppmärksamhet följa prisutvecklingen och överväga,

i vad mån denna kan ge anledning till åtgärder till stöd för penningvärdet.

Vid en definitiv kompetensreglering mellan de olika krisorganen

torde böra fastslås, att den omständigheten, att regleringen av produktionen

och förbrukningen av speciella varor anförtros åt särskilda myndigheter

eller för ändamålet tillsatta nämnder, icke må betaga de prissakkunniga

eller det organ, som kan komma att träda i deras ställe, befogenheten att

taga ställning till prissättningen även å berörda varor och övervaka dess inflytande

på marknaden. Den i princip riktiga lösningen synes nämligen vara,

att priskontrollen koncentreras till ett organ, vars verksamhetsområde bestämmes

med beaktande av de synpunkter, som i det föregående anförts.

Statsmakternas strävanden att övervaka prisutvecklingen kräva naturligen

icke under alla förhållanden att för ändamålet inrättas en särskild statlig

organisation. I den mån prisövervakningens syfte vidgas till att omfatta

en allmän kontroll över den ökade knapphetens återverkan på prisbildningen

och alltså utsträckes utöver en kontroll blott över gestaltningen av enstaka

priser eller begränsade marknadsområden, synes dock en särskild organisation

för dess handhavande svårligen kunna undvikas. Lika litet som

en priskontroll, vilken ytterst åsyftar att förhindra en otillbörlig stegring av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

levnadskostnaderna, kan inskränka sig till utfärdandet av allmänt hållna

förbud mot prisökningar, kan organisationen av en sådan kontroll begränsas

till inrättande blott av en central myndighet. Prisnivån består av summan

av individuella priser och vart och ett av dessa bildas på grundvalen av

vissa förutsättningar, vilka ständigt, och icke minst i krisartade lägen, förändras.

Därför kräver det prisövervakande arbetet ett oavlåtligt aktgivande

på de enskilda priserna såväl inom olika geografiska områden som inom

skilda branscher och på skilda stadier av produktionen och distributionen.

Den centrala kontrollapparaten måste följaktligen utbyggas med lokala underinstanser

samt sättas i stånd att utöva en effektiv kontroll även över prisbildningens

vertikala förlopp.

De största organisatoriska svårigheterna möta sannolikt i sistnämnda avseende.

För att följa den successiva prisutvecklingen under varornas omsättning

förfogar såsom nämnts den tyska priskontrollen över en stab av

företagsekonomiska experter. Ett dylikt system torde ha förutsättningar att

nå en avsevärd effektivitet, men å andra sidan kan näppeligen undvikas, att

den därför erforderliga administrativa apparaten blir av betydande omfattning.

Behovet av en till den statliga priskontrollen anknuten funktionärskår

med sakkunskap på redovisningsväsendets och kalkylationens områden torde

i ej ringa grad minskas vid den uppläggning av prisövervakningen, som

möter i Schweiz och Norge. I båda dessa länder förekommer — såsom framgår

av den tidigare lämnade redogörelsen — ett legalt reglerat samarbete

mellan näringsorganisationerna och de statliga priskontrollerande myndigheterna.

Av förarbetena till maximiprislagen framgår, att man även i vårt

land tänkt sig möjligheten av att anlita liknande utvägar. Sålunda underströks

i motiven till nämnda lag, att eventuella prisreglerande åtgärder i

första hand borde genomföras på frivillighetens väg, d. v. s. genom överenskommelser

mellan allmänna organ samt företag eller sammanslutningar,

som kontrollera utbudet på vederbörande marknadsområden.

De av statsmakterna sedan krigsutbrottet hittills vidtagna åtgärderna för

övervakning av priserna å särskilda varuslag hava följt nu angivna riktlinjer.

Initiativet till samverkan har därvid i vissa fall tagits av statens representanter,

i andra fall åter av näringsorganisationerna. I sistnämnda hänseende

må erinras bland annat därom, att Sveriges industriförbund under

medverkan av ett betydande antal bransch- och kartellsammanslutningar

inom industrien dels fastställt vissa grundsatser för prissättningen under nu

rådande förhållanden i syfte att ernå måttfullhet och återhållsamhet i fråga

om prishöjningar, dels också upprättat en särskild byrå med uppgift att

vaka över att berörda principer enhetligt och i största möjliga utsträckning

tillämpas. Det har förutsatts, att byrån skall i enahanda syfte söka kontakt

med sådana industriella företag, vilka icke äro anslutna till särskilda branscheller

kartellorganisationer. Mellan prissakkunniga och byrån har därjämte

samtidigt etablerats en kontinuerlig kontakt, vilken i första hand avser ut
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58. 17

byte av informationer rörande prisutvecklingen och motiven för vidtagna

prishöjningar.

Åtgärder för inrättande av en liknande prisövervakning inom engros- och

detaljhandeln ha jämväl vidtagits av Sveriges grossistförbund och Sveriges

köpmannaförbund. Mellan dessa organisationer inbördes samt mellan

envar av dem och Sveriges industriförbund förutsättes slutligen skola komma

till stånd ett samarbete till undvikande av varufördyringar genom omotiverade

mellanhandspålägg eller andra sådana kostnadsstegrande moment vid prissättningen.

Genom nu berörda åtgärder kan grunden sägas ha blivit lagd även i vårt

land för en organisation av priskontrollen enligt riktlinjer, som i vissa hänseenden

erinra örn dem, som följts vid uppbyggandet av särskilt den norska

kontrollapparaten. Å andra sidan föreligger såtillvida en betydelsefull skillnad,

som det norska systemet innebär, att till näringsorganisationema delegerats

en formlig befogenhet att fastställa priser med förbindande verkan

icke blott gentemot organisationernas egna medlemmar utan även i förhållande

till utomstående företag inom respektive branscher. Ett liknande tillvägagångssätt

synes icke lämpligen böra genomföras i vårt land.

Med den organisationsform för prisövervakningen som här vuxit fram

uppstår frågan på vad sätt priskontrollen skall kunna göras effektiv gentemot

utom näringsorganisationema stående företag. Detta spörsmål synes

organisatoriskt kunna lösas så, att till de statliga prisövervakande myndigheternas

förfogande ställes ett begränsat men dock tillräckligt antal kvalificerade

personer med förutsättningar att följa kalkyler och prissättningar

inom berörda företag. Existensen av en på dylikt sätt utrustad statlig priskontroll

är en förutsättning även för ett effektivt genomförande av näringsorganisationernas

egen prisövervakande verksamhet. I

I vissa lägen och för vissa varor kan det -— enligt vad föreliggande erfarenheter

även från vårt land ge vid handen — befinnas nödvändigt att

vidtaga åtgärder för ett organiserande av marknaden. Möjlighet härtill öppnas,

därest rätten att driva handel med viss förnödenhet kan förbehållas den,

som är medlem av viss sammanslutning, till grund för vars verksamhet ligga

av statlig kontrollmyndighet fastställda eller sanktionerade prisföreskrifter.

Denna möjlighet får icke utnyttjas i syfte att genomföra en monopolisering

av marknaden utan allenast för att förenkla förhandlingsformerna vid överläggningar

rörande prissättningen, samtidigt som förutsättningar skapas för

en enhetlig, vid kostnadsläget bunden prisbestämning och en ur praktiska

synpunkter önskvärd begränsning av kontrollområdet åvägabringas. I princip

bör därför gälla, att särskilt bildad sammanslutning av förevarande slag

skall vara skyldig att till medlem antaga envar, som förbinder sig att ställa

sig till efterrättelse de av statlig kontrollmyndighet för sammanslutningen

meddelade föreskrifterna. Av motiven för införandet av här berörda organisationsmöjlighet

bör vidare följa, att — där så utan åsidosättande av väsentliga

förhandlingstekniska eller prisbildningstekniska önskemål kan ske —

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 58.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

rätt att driva handel skall tillerkännas även den som utan att tillhöra sammanslutning

förpliktar sig att efterleva berörda bestämmelser.

Särskilda svårigheter för prisövervakningen kunna uppstå genom tillkomsten

av nya företag på en viss marknad. Ofta betyder detta, att en kedja

av onödiga, fördyrande mellanhänder med en utpräglat spekulativ inriktning

inskjutes i distributionsförloppet. Ett snabbt inskridande från priskontrollens

sida är här merendels av behovet påkallat, men ingreppen böra ske på sådant

sätt, att de inom branschen redan verksamma och lojalt arbetande företagens

intressen icke trädas för nära. Båda dessa synpunkter torde vinna beaktande,

därest en möjlighet skapas att begränsa handelsrättigheterna inom

branschen till företag, som före en viss tidpunkt idkade handel av det slag,

varom i det givna fallet är fråga. En sådan nyetableringsspärr bör emellertid

icke upprätthållas längre, än som är nödvändigt för marknadens sanering

exempelvis genom kollektiva överenskommelser av nyss antydd ari, och får

icke heller den utnyttjas i rent monopolistiskt syfte.

Beträffande båda de här behandlade regleringsformerna gäller, att de till

sitt bestånd äro bundna vid av kriget skapade extraordinära förhållanden

såsom allmänt stigande priser och en spekulativt orienterad marknad.

Formerna tor en prisreglering.

Medan det i det tidigare avsnittet av denna redogörelse befunnits lämpligt

alt såsom huvudindelningsgrund vid framläggandet av det faktiska materialet

välja de olika länderna, synes en framställning av de prispolitiska metoderna

böra disponeras efter de olika huvudarter av ingrepp, som ifrågakomma.

För de prispolitiska åtgärdernas utformning är i flera avseenden grundläggande

den skillnad, som består mellan fria priser å ena sidan och bundna

priser å den andra. Med bundna priser förstås härvid väsentligen sådana

priser, vilka fastställas av sammanslutningar behärskande en större eller

mindre del av marknaden, i det följande för korthets skull benämnda karteller.

Priser, som icke bestämmas av dylika sammanslutningar, kunna

däremot betecknas såsom fria priser.

Särskilt i sådana länder, där en statlig trustkontroll förefunnits, har det

legat nära till hands att vid uppbyggandet av en allmän prisövervakning tillmäta

den nu angivna skillnaden avgörande betydelse. Så har framför allt

varit fallet i Tyskland. Där har man, såsom tidigare i annat sammanhang

antytts, i kartellerna funnit ett färdigt medel för den statliga prispolitikens

genomförande. Allt vad som erfordrats har varit en omställning av kartelländamålet

och i viss mån även av kartellbegreppet. Kartellpriserna, vilka till

siu natur äro privatekonomiskt förbindande minimipriser, ha tillika gjorts

till offentligrättsliga maximipriser. Detta är den grundläggande principen i

den tyska prisbindningsförordningen av den 11 december 1934. § 1 av

denna författning förbjuder sammanslutningar inom näringslivet att utan

särskilt tillstånd av den statliga priskontrollen till förfång för konsumenterna

ingå nya prisbindande avtal eller ändra bestående sådana överenskommelser.

Härigenom skapas betingelserna för ett statligt inflytande över

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

19

de horisontala prisavtalen. Motsvarande möjlighet för de vertikala prisbindningarnas

del åvägabringas genom bestämmelser i förordningens § 2. Prisbindningsförordningens

stadganden gälla såväl frivilliga som tvångsvis organiserade

karteller. Uttrycket »till förfång för konsumenterna» innebär,

alt bestämmelsen har avseende allenast å avtal mellan säljare; en överenskommelse

mellan en sammanslutning av köpare att icke överskrida visst

pris beröres sålunda icke av förordningen. Ett avtal i strid mot förordningens

bestämmelser betraktas såsom nullitet.

Praxis i fråga örn meddelande av tillstånd till ingående av nya kartellavtal

var — såvitt den kan överskådas under tiden före krigsutbrottet — tämligen

restriktiv; tillstånd torde ha givits väsentligen endast, då nationalekonomiska

skäl av synnerlig vikt kunnat åberopas. Ännu mer återhållsam

uppgives praxis ha varit med avseende å tillstånd till förändring i för konsumenterna

ogynnsam riktning av bestående prisbindningar; i detta fall

torde dispens lia lämnats i regel blott, därest ett fasthållande vid äldre priskonditioner

kunde sägas äventyra näringsgrenens existens.

Det må tilläggas, att grundtanken i 1934 års prisbindningsförordning —

vidmakthållandet av oförändrade priser för kartelliserade varor — icke under

nu rådande förhållanden upprätthålles. I en av det tyska försvarsrådet

den 4 september 1939 utfärdad krigsekonomiförordning ha företagarna nämligen

ålagts att sänka gällande varupriser i den mån som deras produktionskostnader

nedbringas till följd av vissa genom samma förordning möjliggjorda

lönereduktioner. I krigsekonomiförordningen stadgas tillika, att priserna i

fortsättningen skola bestämmas med hänsynstagande till grundsatserna för

en av krigets förpliktelser betingad folkhushållniug; detta stadgande anses

framför allt rikta sig mot sådana kartellpriser, vilka i hägn av prisbindningsförordningen

hittills kunnat hållas uppe på en nivå, som nu anses

alltför hög.

I motsats till vad som gäller kontrollen över de bundna (kartelliserade)

priserna möta betydande svårigheter med avseende å en övervakning och

reglering av de fria priserna. Den vanligaste metoden att lösa detta problem

torde numera vara det s. k. prisstoppförfarandet. Detta kan definieras såsom

ett generellt förbud att höja priserna utöver de å en viss angiven dag

observerade noteringarna. Detta förfarande kom i ett flertal länder, vilka

tillhört guldblocket, till användning för att möta vissa i samband med devalveringarna

på hösten 1936 emotsedda prishöjningar. Genom det schweiziska

ekonomidepartementets kungörelse den 27 september 1936 förbjöds sålunda

från och med den 28 i samma månad varje utan särskilt tillstånd företagen

förhöjning av varupriser etc. Ett förbud med enahanda syfte utfärdades

ungefär samtidigt i Italien; i Frankrike hade redan tidigare under året liknande

åtgärder träffats. Sedan de fria varupriserna i Tyskland på hösten

samma år visat genomgående tendens till stegring utfärdades även där den

26 november 1936 en prisstoppförordning, baserad på prisläget den 17 oktober

1936. Dess betydelse under det nu pågående kriget torde dock — i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

likhet med prisbindningsförordningens •— ha avsevärt reducerats genom

tillkomsten av den nyss omförmälda krigsekonomiförordningen.

I samband med den nuvarande europeiska krisen ha med prisstoppförordningen

likartade regleringar vidtagits i bland annat Schweiz, Holland och

Norge. Förnyandet av prisförhöjningsförbudet i Schweiz sammanhänger

därmed, att 1936 års prisföreskrifter kunnat redan under sista kvartalet

1937 uppmjukas så, att förbudet kom att gälla väsentligen blott för hotelloch

restaurantfacken, för elektricitetstaxor samt för hyror och arrendeavgifter.

Prisregleringar av sistberörda typ kunna sägas formellt åsyfta en stabilisering

av samtliga priser på den nivå, som förelåg en viss dag. I tider av

häftiga prisfluktuationer förskjutes emellertid tyngdpunkten från prisslegringsförbudet

till den dispensrätt, som regelmässigt plägar vara anknuten

därtill. Bestämmelsernas väsentliga innebörd blir därigenom icke prisernas

fastlåsande å en viss nivå utan tillskapandet av en möjlighet för myndigheterna

att ingripa reglerande på prisutvecklingen. 1 detta avseende är norska

justitiedepartementets kungörelse den 22 september 1939 med provisoriska

föreskrifter om priser m. m. belysande. De i §§ 1 och 2 av nämnda kungörelse

intagna principiella förbuden mot förhöjning av de den 31 augusti 1939

gällande priserna vidkännas genom de i § 3 meddelade undantagsbestämmelserna

långtgående inskränkningar. Enligt dessa undantagsstadganden

må importörer ävensom inhemska producenter, köpmän och andra näringsidkare

utan inhämtande av särskilt tillstånd vidtaga de av faktiskt inträdda

kostnadsstegringar betingade prisförhöjningarna. Av motiveringen för

ifrågavarande stadgande!! liksom av omständigheterna i övrigt vid lagens

tillkomst framgår, att det primära syftet icke är att bibehålla oförändrade

priser utan att skapa förutsättningar för en effektiv priskontroll.

De prispolitiska åtgärder, som — inom ramen av särskilda prisstoppförfattningar

eller i annan, närbesläktad ordning — i olika länder vidtagits för

regleringen av de fria priserna, äro av ytterst växlande natur. I stort sett

låta de sig emellertid uppdelas i två huvudgrupper, av vilka den ena innefattar

åtgärder av stelare regleringstyp, den andra åter regleringar av en

mera elastisk typ.

Den förra gruppen omfattar förnämligast olika slag av maximipriser och

fixa priser. Skillnaden ligger däri, att maximipriserna må underskridas men

icke överskridas, medan däremot fixa priser varken må över- eller underskridas.

Regleringar av den stela typen äro i allmänhet möjliga endast på

sådana marknadsområden, som äro oberoende av utländska prisfluktuationer

samt underkastade jämväl vissa andra inskränkningar.

I motsats härtill utgöras objekten för de elastiska regleringarna företrädesvis

av sådana varor, vilkas prisutveckling bestämmes eller påverkas av

marknadsläget i utlandet. Även vid elastiska regleringar kan man i viss mening

tala örn maximipriser, men dessas höjd är i sådana fall icke absolut

utan blott relativt bestämd. Vid fastställandet av priser enligt det elastiska

regleringssystemet är utgångspunkten i många fall det på en bestämd dag

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

21

observerade marknadsläget, i andra åter det faktiska anskaffningspriset

(självkostnadspriset). Vidare förekommer, att kostnaden för nyanskaffning,

det s. k. reproduktionspriset, lägges till grund för prisregleringen. Varken

självkostnadspriset eller reproduktionspriset är såsom grundval för legala

prisregleringar principiellt invändningsfritt.

Självkostnadspriset låter sig ofta endast med avsevärda svårigheter bestämma.

Med visst fog kan därför göras gällande, att en på självkostnaderna

grundad prisreglering alltid blir mer eller mindre godtycklig. De tyska

priskontrollmyndigheterna uppges därför undvika självkostnadspriset, såframt

icke omständigheterna ge vid handen, att de berörda företagen ha ett

verkligt intresse av att hålla sina självkostnader nere. Såväl de schweiziska

som de norska prisregleringarna bygga emellertid på självkostnadspriset.

Effekten av reproduktionspriset är väsentligt olika, beroende på huruvida

den utländska marknad, som är bestämmande för de ifrågavarande varornas

prissättning, är i stigande eller i fallande. Vid fallande utlandspriser leder

reproduktionspriset till att den inländske köparen kan förvärva en tidigare

till högre pris anskaffad vara till samma kostnad, som örn den importerats

i det aktuella läget. Vid stigande priser möjliggör reproduktionspriset

en vinst för den importör, som tidigare förvärvat varan till lägre kostnad.

I detta senare fall leder principen visserligen till att den inländska prisnivån

påverkas i stigande riktning, men å andra sidan har metoden den ur

beredskapssynpunkt betydelsefulla fördelen, att den uppmuntrar till uppläggande

av förråd.

Till typen elastiska prisregleringar höra slutligen de s. k. riktpriserna,

varmed förstås sådana priser, vilka allenast tjäna säljaren såsom ett riktmärke

vid prissättningen och vilka han således må, där skäl föreligger, antingen

över- eller underskrida.

Ett för både den elastiska och stela regleringstypen gemensamt problem

utgör frågan örn prissättningen i de fall då på marknaden samtidigt förekommer

dels sådana varulager, som inköpts till billigare, dels ock sådana,

som förvärvats till högre priser. Särskilt i nuvarande situation, som karakteriseras

av att före krigsutbrottet till då rådande låga kostnader inköpta

varupartier ännu ligga i lager, har detta spörsmål fått aktualitet i flera länder.

Den principiella lösning, som man i detta fall på flera håll valt, är det

gemensamma genomsnittspriset. Detta kan bestämmas antingen individuellt

för varje särskild företagare eller ock enhetligt för en hel bransch, i vilket

senare fall man kan tala om ett kalkylerat poolpris. Denna metod har kommit

till användning i bland annat den tidigare åberopade norska kungörelsen

den 22 september 1939 med provisoriska föreskrifter om priser m. m. Enligt

§ 3 i sagda författning må nämligen importörer och inhemska producenter

med tillstånd av kontrollkontoret — efter ansökan av vederbörande

branschorganisation — fastställa för äldre och nyare lager enhetliga genomsnittspriser.

Även i Danmark har man nyligen slagit in på samma väg, i det

att handelsministeriet förklarat sig kunna godtaga beräkning av genomsnittliga

priser i de fall då äldre varulager kompletteras med kvantiteter, in
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Departements
chefen.

kopia till högre priser. Metoden medför den fördelen, att i de fall, då tidigare

inköpta lager av icke alltför ringa omfattning stå till buds, en ofrånkomlig

prisstegring genomföres successivt i stället för språngvis.

Såsom ett viktigt led i de prispolitiska ingreppen ingå slutligen de åtgärder,

varmed i och för sig oundvikliga kostnadsstegringar på primära förnödenheter

hindras att återverka på levnadskostnaderna, främst genom begränsningar

av kostnadspålägg och handelsmarginaler. Redan före tillkomsten

av den tyska prisstoppförordningen hade denna princip lagts till

grund för ingrepp på prisbildningens område. Vid en förhöjning av de

tyska järnvägsgodstaxorna i januari 1936 ålades nämligen produktions- och

distributionsföretagen att själva bära merkostnaderna för varans transport

utan rätt att övervältra desamma på den efterföljande köparen. Samma

grundsats har i väsentligt vidgad utsträckning kommit till uttryck i prisstoppförordningen

och de med stöd därav vidtagna regleringarna. En förutsättning

för dess användbarhet är emellertid, att de faktiska marknadsförhållandena

förete betydande avvikelser från ett system av fri konkurrens.

De vanligaste metoderna för utjämnandet av kostnadsstegringar äro rationalisering

av tillverkning och försäljning, standardisering av produkterna

och genomförandet i större utsträckning av absoluta i stället för procentuella

pålägg inom handeln. Sistnämnda metod tillämpas i ett regleringssystem så,

att allenast fixa eller mycket låga procentuella tillägg medges beträffande

standardartiklar och för konsumtionen i allmänhet viktiga förnödenheter,

medan däremot betydligt högre marginaler tillåtas för mindre nödvändiga

eller lyxbetonade varor.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att utformningen av en fortlöpande

priskontroll blir i väsentlig grad beroende av förekomsten av bundna

priser, åtkomliga för en reglering genom överenskommelser. I vårt land äro

priserna för det stora flertalet lantbruksprodukter — alltså en kategori av

förnödenheter, som ha ett avgörande inflytande på levnadskostnadernas

gestaltning —- sedan flera år tillbaka redan underkastade en fullständig

statlig reglering baserad på ett väl utvecklat organisationsväsen. I fråga om

de på industriell väg framställda förnödenheterna har inom näringsorganisationssakkunniga

verkställts en preliminär beräkning i avsikt att klarlägga

den omfattning i vilken prisbildningen för närvarande kan anses bunden

genom karteller m. m. Denna har givit vid handen, att sådana varor för

vilka överenskommelse mellan tillverkare angående pris m. m. förelåge eller

med avseende å vilka något enskilt företag kunde anses dominerande eller

vilkas prissättning vore på annat sätt bunden (genom statsmonopol eller offentliga

regleringar) svara för inemot 50 procent av den svenska industriella

produktionen för hemmamarknaden. Till jämförelse må nämnas, att man

uppskattat graden av kartellisering av den tyska industriella produktionen till

likaledes 50 procent, medan Danmark uppvisar ett något högre tal, eller 56

procent. Härav torde framgå, att förutsättningar föreligga att genom överenskommelser

med existerande karteller, konditionsreglerande sammanslut
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 58.

23

ningar, försäljningsbolag m. m. åvägabringa garantier mot obefogade prishöjningar

på en avsevärd del av den svenska varumarknaden. De organisatoriska

formerna för ett samarbete i detta syfte mellan de statliga prisregleringsorganen

och de berörda sammanslutningarna hava förut behandlats. I

de fall där förutsättningar föreligga för en reglering av marknaden genom

prisöverenskommelser men en såsom huvudman lämplig sammanslutning saknas,

är det, såsom likaledes tidigare berörts, av vikt för en mjuk organisation

av prisövervakningen, att statsmakterna kunna träffa efter förhållandena

avpassade anstalter för bildandet av en sådan sammanslutning.

Översikten över utvecklingen i utlandet har även exemplifierat de huvudtyper

för en kontroll över fria priser som kunna ifrågakomma. De stelare

regleringsformerna: absoluta maximipriser och fixa priser använda i penningpolitiskt

syfte lämpa sig väsentligen blott för sådana varor, vilkas prisbildning

sker oberoende av världsmarknadsläget. De organisatoriska och

strukturella förändringar som det svenska näringslivet sedan förra kriget genomgått

ha i olika hänseenden påverkat förutsättningarna för dylika stela

regleringsfÖrmer. Dels har produktionen i väsentligt ökad grad berett täckning

för hemmamarknadens behov; i fråga örn livsmedel äro vi i stor utsträckning

numera självförsörjande. Dels har näringslivets övergång till fastare organisationsformer

liksom speciella statliga marknadsregleringar lett till att avsevärda

delar av hemmamarknadens prissättning upphört att vara i förut

angiven mening fri. Den förra av dessa båda utvecklingstendenser kan visserligen

sägas ha vidgat det tänkbara användningsområdet för prisregleringar

av maximiprisens typ, men den senare tendensen har samtidigt ökat

möjligheten att, utan rättslig reglering, genom överenskommelser nå önskat

resultat och sålunda överfört problemet om en prisreglering för hemmamarknadsvarorna

till ett annat plan — till frågan örn de bundna prisernas

reglering.

Såsom tidigare framhållits framstår det absoluta maximipriset, örn det

än är nödvändigt för reglering av individuella fall, såsom ett även för hemmamarknadsvarornas

del i regel alltför osmidigt ingrepp, när det gäller organisationen

av en fortlöpande allmän kontroll. Detta gäller särskilt inom

de lägre skikt av distributionen, där en betydande ovisshet av naturliga

skäl måste råda angående de faktiska kostnadsdifferenserna olika företag

emellan. Att i sådana fall tillgripa absoluta maximipriser med därtill anknutna

straffsanktioner är förenat med risker för allvarliga orättvisor och

för rubbningar i handeln. Vad som erfordras och samtidigt i regel är fullt

tillräckligt är i stället en legal prisfixering som sanerar marknaden men

medger en automatisk anpassning efter växlingar i kostnadsläget. En sådan

prisbestämning löser också det problem som möter på de delar av marknaden

som påverkas av importpriserna.

Den form av prissättning, som för senast angivna syften framstår såsom

lämpligast, erinrar örn de i det föregående berörda s. k. riktpriserna. Den

principiella friheten att över- och underskrida den av statlig myndighet

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Departements
chefen.

satta noteringen, vilken är utmärkande för riktpriserna, torde emellertid för

att önskvärd stadga skall vinnas böra kompletteras med en skyldighet för

vederbörande producent eller distributör att motivera avvikelsen från det

av myndigheten satta priset ävensom att för den händelse giltigt skäl till

avvikelsen icke kan anses förebragt, till det allmänna avstå skillnaden mellan

det officiella priset och det vid eventuellt gjorda försäljningar faktiskt

tillämpade. För denna regleringsform, vilken antyddes redan i mitt

uttalande till statsrådsprotokollet vid remiss till lagrådet av förslag till maximiprislag,

torde såsom teknisk term böra väljas benämningen normalpris.

Huruvida till grund för detsamma bör läggas de faktiska självkostnaderna

— vare sig genomsnittligt eller individuellt beräknade — återanskaffningspriset

eller eventuellt något ytterligare alternativ, har jag i detta sammanhang

icke anledning närmare beröra, utan detta torde få bli beroende på

omständigheterna i de särskilda fallen.

Prisregleringslagen.

Allmän motivering. De möjligheter, som för närvarande stå Kungl. Majit

till buds, när det gäller uppbyggandet av en prisövervakning efter i det föregående

angivna linjer, grunda sig väsentligen på rätten att genomföra en

reglering av utrikeshandeln och på de befogenheter som tillerkänts Kungl.

Majit genom de tidigare nämnda förfogande- och maximiprislagarna. Under

det förra världskriget genomfördes vittgående regleringsåtgärder även

med stöd i Konungens ekonomiska lagstiftningsrätt.

Tvekan torde ej behöva råda örn att nämnda möjligheter ge utrymme för

alla de olika regleringsåtgärder som för vårt lands vidkommande kunna

ifrågakomma. Förfoganderätten och rätten till handelsreglering ge sålunda

Konungen en sådan kontroll över varutillförsel och varudistribution, att

prisbindningar i önskvärd grad kunna skapas och utnyttjas. Maximiprislagen

ger även den vidsträckta möjligheter att tillgodose här diskuterade kontrollbehov.

Vad beträffar räckvidden av Konungens befogenheter att genomföra

en marknadsreglering med stöd i den ekonomiska lagstiftningsrätten

torde delade meningar råda, varför värdet av ifrågavarande befogenheter

i nuvarande läge är svårt att bedöma.

När likväl anledning finnes att överväga genomförandet av en ny fullmaktslagstiftning

till stöd för den fortlöpande prisövervakning, vars syfte,

organisatoriska ram och allmänna arbetsformer jag i det föregående behandlat,

är orsaken därtill, att de på fullmaktslagarna grundade befogenheterna

och även rätten till handelsreglering äro både administrativt och rättsligt

alltför tunga hjälpmedel när det gäller att vinna blott det allmänna grepp

örn marknaden som är av behovet påkallat. Den ekonomiska lagstiftningsrätten

ger härvidlag möjligheter till allmänt sett mera adekvata regleringsåtgärder

men är, såsom redan framhållits, till sina gränser oklar.

Den ifrågasatta nya fullmaktslagstiftningen skulle avse att skapa möjligheter

till regleringsåtgärder, som falla helt inom ramen av redan givna fullmakter,

och utgör ■— ur en annan synpunkt sett — en form för att för

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

25

vissa bestämda behov klarlägga innebörden av den ekonomiska lagstiftningsrätten.

Syftet är med andra ord icke att skapa nya rättigheter för

Kungl. Maj:t utan att i vissa avseenden definiera befogenheter som redan

föreligga.

Utformningen av den ifrågasatta lagstiftningen bör helt bestämmas av det

aktuella syftet. De i lagen reglerade befogenheterna böra alltså angivas tillkomma

Konungen, i den mån de prövas erforderliga för en fortlöpande kontroll

över den allmänna prisutvecklingen, och avse skydd mot obefogade

prisstegringar; innebörden av denna gränsdragning följer av lagstiftningens

motiv. Befogenheterna böra avse dels genomförandet av vissa organisatoriska

åtgärder, dels fastställandet av normalpriser.

I förstnämnda hänseende bör av tidigare angivna skäl gälla, att Konungen

skall äga bestämma, att rätt till inköp eller försäljning av en förnödenhet

— överhuvud, i viss omfattning respektive form eller för visst ändamål —

skall tillkomma endast den som tillhör viss sammanslutning eller före viss

dag drivit handel med varan. Såsom jag i annat sammanhang utvecklat,

böra sammanslutningarna i princip vara öppna och en nyetableringsspärr få

allenast temporär giltighet. Då en fullmaktslag endast definierar gränsen

för Konungens befogenheter, förhindrar ett stadgande av angiven innebörd

självfallet icke, att dispens under vissa förutsättningar gives från med stöd

av lagen meddelade bestämmelser. Medlem av här åsyftad sammanslutning

skall vara skyldig att ställa sig till efterrättelse de villkor för handeln, varom

överenskommelse må träffas mellan staten och sammanslutningen.

Vidare bör Konungen erhålla rätt att ålägga den som idkar handel med en

förnödenhet att lämna de uppgifter som äro erforderliga för en prövning av

den tillämpade prissättningens skälighet eller som krävas till stöd för en

fortsatt bedömning av den allmänna prisutvecklingen.

Vid utnyttjandet av de befogenheter som enligt vad jag här förordat skulle

tillerkännas Konungen böra de riktlinjer för utformningen av en efter svenska

förhållanden anpassad prisövervakning, som jag i det föregående utvecklat,

få anses i huvudsak angiva de gränser inom vilka man har att röra sig.

Med åberopande av det anförda vill jag förorda, att förslag till en fullmaktslag

med angivet innehåll och syfte förelägges riksdagen. Lagen torde

framdeles böra arbetas samman med maximiprislagen. I förevarande läge

måste den därför bli av provisorisk karaktär.

Jag torde nu få närmare redogöra för innehållet av de olika stadgandena

i ett lagförslag som i enlighet med det anförda utarbetats inom finansdepartementet.

Prissakkunniga, som under hand erhållit del av förslaget, ha

lämnat detta utan erinran.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Specialmotivering.

1 §•

I 1 § angivas de materiella och formella förutsättningarna för utnyttjande

av den Konungen givna fullmakten att genom särskilt förordnande

sätta lagens huvudbestämmelser, 2 och 3 §§, i kraft. Materiellt förutsattes,

liksom i maximiprislagen, att det skall föreligga krig eller krigsfara, vari riket

befinner sig, eller eljest utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

De formella förutsättningarna äro desamma som i maximiprislagens 1 §.

Under tid, då riksdagen är samlad, fordras sålunda riksdagens samtycke till

förordnandet. Under annan tid må förordnande ej meddelas, med mindre

riksdagen sammankallats eller den ändock skall sammanträda inom trettio

dagar. Det meddelade förordnandet upphör att lända till efterrättelse, om

det icke gillats av nästföljande riksdag inom trettio dagar från dess början.

Endast tillämpningen av 2 och 3 §§ beröres av att förordnande upphör

att gälla, övriga bestämmelser, vilka avse ansvar m. m., kunna även

fortsättningsvis bli tillämpade. Om förordnande meddelats, skall ansvar

för förseelse eller förverkande av ersättning sålunda kunna ådömas enligt

lagen, så snart de åtgärder, varemot dessa sanktioner rikta sig, falla

inom tiden för förordnandets giltighet.

2 §•

I 2 § uppräknas de befogenheter, som enligt förslaget skola tillkomma

Kungl. Majit, i den mån deras ianspråktagande befinnes erforderligt för

ernående av en fortlöpande kontroll över den allmänna prisutvecklingen.

Med hänsyn till sistnämnda krav få Kungl. Majits åtgärder anses begränsade

till försäljning av eller handel med förnödenheter, vilkas priser kunna antagas

ha en avsevärd betydelse för prisutvecklingen.

Första punkten ger Kungl. Majit möjlighet att organisera marknaden och

träffa för denna bindande prisöverenskommelser genom att inskränka rätten

till handel med viss förnödenhet till medlem av viss sammanslutning. I

samma punkt har stadgats rätt för Kungl. Maj :t att begränsa rätten till handel

med viss förnödenhet till dem, som drivit sådan handel före viss dag. Innebörden

och räckvidden av dessa stadganden har utvecklats i det föregående.

Med handel avses här, i anslutning till vad förut anförts, icke endast yrkesmässig

handel utan även inköp för förarbetning och försäljning av egna produkter.

I andra punkten upptagas bestämmelser örn uppgiftsplikt. För kontroll

å lämnade uppgifter bör den som handlar med förnödenhet, som är av

vikt för den allmänna prisutvecklingen, kunna åläggas att förete handelsböcker

och affärshandlingar för myndigheterna.

Tredje punkten innehåller bestämmelserna örn normalpris. Detta har

definierats så, att det avser icke blott pris å förnödenhet utan även ersättning

för transport. Såsom förut nämnts bör normalpris kunna få överskridas,

om skälig anledning härtill finnes. Sådan anledning får anses före
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

27

ligga, om en återförsäljare eller producent åsamkats särskilt stora omkostnader

t. ex. för frakt eller förvaring av en vara. Normalpriset bör

uppenbarligen kunna bestämmas olika för olika områden samt för olika

slag av handel. Priset bör vara skäligt och fastställas efter i stort sett samma

grunder som maximiprisen. Den i punkten behandlade skyldigheten

att motivera avvikelser från normalpris bör i praktiken kunna vinna beaktande

genom att en planerad avvikelse på förhand underställes den prisövervakande

myndighetens prövning.

3 §.

I 3 § ha i anslutning till uppgiftsplikten enligt 2 § 2) intagits bestämmelser

om vite såsom tvångsmedel för uppgiftspliktens realiserande.

4 §•

4 § stadgar dagsböter eller vid synnerligen försvårande omständigheter

fängelse i högst ett år för den, som bryter mot förbud att driva viss handel

eller mot annan av Kungl. Maj:t jämlikt 2 § 1) föreskriven inskränkning

i viss handel. Enahanda straff stadgas för den, som vid lämnande av uppgift

eller förklaring, som avses i 2 § 2) eller 3), sökt vilseleda myndighet.

5—6 §§.

Då åtal för brott, som i 4 § sägs, icke lämpligen torde böra anställas,

innan myndighet, som omhänderhar den statliga priskontrollen, haft tillfälle

taga ställning till saken, har i 6 § allmänne åklagarens åtalsrätt i hithörande

mål gjorts beroende av att angivelse från av Konungen bestämd myndighet

skett.

Bestämmelserna i 5 och 6 §§ av förslaget örn tystnadsplikt samt om straff

och åtal för brytande därav ha motsvarighet i 9 och 11 §§ maximiprislagen.

7 §•

Överskridande av normalpriset bör såsom förut anförts ej vara straffbelagt

utan endast kunna föranleda vissa ekonomiska påföljder. Föreskrifter

härom ha upptagits i 7 § av förslaget. Har tillverkare, återförsäljare eller

bortfraktare tagit högre ersättning i penningar eller annat vederlag än som

svarar mot normalpriset och kan icke giltig anledning till avvikelsen anses

föreligga, bör domstol på talan av allmän åklagare, efter ty skäligt finnes,

kunna förplikta honom att till kronan erlägga högst skillnaden mellan den

tagna ersättningen, å ena, samt det belopp som med tillämpning av normalpriset

skolat utgå, å andra sidan. I likhet med vad i 6 § förutsättes bör

talan, som här avses, endast få anställas, därest åklagaren därtill anmodats av

vederbörande myndighet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

8 §•

I förslagets 8 § har upptagits föreskrift om rätt för Kungl. Majit att utfärda

erforderliga detaljbestämmelser angående tillämpning av lagen.

Lagen torde böra gälla till och med den 31 mars 1941. Övergångsbestämmelserna

i förslaget äro formulerade i anslutning till övergångsbestämmelserna

i maximiprislagen.

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med vad sålunda anförts

inom finansdepartementet utarbetat förslag till lag med vissa bestämmelser

rörande reglering av den inhemska prisbildningen (prisregleringslag), av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets

utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

V. Schwartz.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

29

Bilaga.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska pris''

bildningen (prisregleringslag).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen

ej är samlad, förordna, att vad i 2 och 3 §§ stadgas skall äga tillämpning;

dock må förordnande, som nu sagts, ej meddelas med mindre Konungen låtit

riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom

trettio dagar. Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom

trettio dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången

av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,

som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela

förordnande, som där avses.

2 §•

I den mån så befinnes erforderligt för ernående av en fortlöpande kontroll

över den allmänna prisutvecklingen, äger Konungen:

1) föreskriva, att rätt till handel med viss förnödenhet skall tillkomma

endast den, som tillhör viss sammanslutning eller före viss dag drivit handel

med sådan förnödenhet;

2) föreskriva, att den, som idkar handel med viss förnödenhet, skall vara

skyldig att, på anfordran av myndighet, som Konungen bestämmer, dels

lämna de uppgifter myndigheten begär för prövning av den tillämpade prissättningens

skälighet eller för bedömning av den allmänna prisutvecklingen,

dels ock för kontroll av lämnade uppgifter förete handelsböcker och affärshandlingar

för myndigheten;

3) fastställa visst pris, som av Konungen prövas skäligt, att gälla såsom

normalpris vid frivillig försäljning eller transport av viss förnödenhet med

skyldighet för den, som tager högre pris, att till myndighet, som Konungen

bestämmer, avgiva förklaring om skälen för den tillämpade prissättningen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

3 §•

Försummar någon efter anfordran, varom i 2 § 2) förmäles, att fullgöra

vad honom i följd därav åligger, äger länsstyrelsen förelägga honom vite

samt i förekommande fall förordna om vitets uttagande.

4 §•

Bryter någon mot föreskrift, som av Konungen jämlikt 2 § 1) meddelats

angående rätten att driva handel, straffes med dagsböter eller, där omständigheterna

äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst ett år.

Lag samma vare där någon vid lämnande av uppgift eller förklaring, som

avses i 2 § 2) eller 3), sökt vilseleda myndighet.

5 §•

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna lag inhämtats genom uppgift

eller förklaring eller vid granskning av handelsböcker eller affärshandlingar

må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med

bestämmelserna avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med

dagsböter eller fängelse.

6 §•

Brott, varom i 4 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse

av myndighet, som Konungen bestämmer.

Brott, som i 5 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse

av målsäganden.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

7 §•

Har vid försäljning eller transport tagits högre ersättning i penningar eller

annat vederlag än som svarar mot fastställt normalpris och prövas giltig

anledning härtill icke hava förelegat, må domstol på talan av allmän åklagare

efter anmodan av myndighet, som Konungen bestämmer, förplikta den

som betingat sig ersättningen att, efter ty skäligt finnes, till kronan erlägga

högst skillnaden mellan den tagna ersättningen, å ena, samt det belopp som

med tillämpning av normalpriset skolat utgå, å andra sidan.

8 §■

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

31

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 31 mars 1941. Förordnande, som meddelats jämlikt denna lag,

skall ej gälla längre än lagen äger giltighet.

I 5 § meddelad föreskrift om tystnadsplikt och vad i lagen stadgas rörande

överträdelse av samma föreskrift ävensom vad där stadgas i fråga örn annat

brott, som begåtts under tiden för de i lagen meddelade bestämmelsernas

giltighet, eller vad där stadgas i fråga om påföljd för överskridande av normalpris

under samma tid skall äga tillämpning även efter det lagens bestämmelser

i övrigt upphört att gälla.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 58-

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 23 oktober

1939.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 20 oktober 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 14

oktober 1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska

prisbildningen (prisregleringslag).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Olof Thulin.

Lagrådet yttrade:

De under 1) och 2) i 2 § använda uttrycken »rätt till handel med viss

förnödenhet» respektive »den, som idkar handel med viss förnödenhet,»

äro av grundläggande betydelse för lagens tillämpningsområde i de hänseenden

varom stadgas i dessa punkter. Innebörden av begreppet handel

i förevarande sammanhang är emellertid ingalunda tydlig. Främst kommer

uppenbarligen i betraktande varje yrkesmässigt bedriven verksamhet

bestående i inköp av varor och deras försäljning i väsentligen samma skick,

och detta vare sig verksamheten bedrives i parti eller minut, för näringsidkarens

egen räkning eller i kommission. En yrkesmässig avyttring av varor

som säljaren tillverkat eller berett lärer väl ock få räknas som handel, oavsett

huruvida det bearbetade materialet förvärvats genom köp eller annorledes.

Tvivelaktig ställer sig däremot saken vid försäljning av lantmannaprodukter

och andra råvaror, som säljaren utvunnit från en honom tillhörig

eller av honom brukad fastighet. Övervägande skäl tala för att dylik försäljning

— örn ock yrkesmässig — icke är att betrakta såsom handel. Verksamheten

torde alltså icke, såsom lärer vara åsyftat, omfattas av förslaget i

denna del. Enligt vad som uttalas i specialmotiveringen till 2 § skulle vidare

med handel avses även inköp för förarbetning och försäljning av egna produkter.

Det torde emellertid icke överensstämma med vanligt språkbruk att

örn den, som inköper förnödenheter för att använda dem i egen produktion,

säga att han driver handel med de varor, som han inköper för ändamålet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 58.

33

Deli enligt motiven åsyftade tolkningen ligger tämligen fjärran jämväl på

den grund, att lagens stadganden i allmänhet rikta sig icke mot köpare

ulan mot säljare av förnödenheter.

Därest man emellertid vill åt förslaget i denna del giva ett mera omfattande

innehåll än som rymmes i uttrycket handel, bör lagtexten ändras. Möjligen

kan det därvid visa sig nödvändigt att låta 2 § under 1) och 2) bliva

tillämplig å alla, som yrkesmässigt köpa eller sälja viss förnödenhet. Motsvarande

ändring bör göras i 4 § första stycket.

I 2 § under 2) torde med den, som idkar handel med viss förnödenhet,

böra likställas den, som driver transportrörelse.

Om någon utan giltig anledning vid försäljning eller transport tagit högre

ersättning än som svarar mot fastställt normalpris, blir han enligt förslaget

icke förfallen till något av de i svensk lag förekommande allmänna huvudstraffen

— - straffarbete, fängelse eller böter. Den påföljd som enligt 7 § inträder

består i att säljaren eller den som utfört transporten av domstol förpliktas

att till kronan erlägga, helt eller delvis, det överpris han tagit. Denna

påföljd är närmast jämförlig med förverkande, en påföljd som annars i allmänhet

förekommer såsom bistraff vid sidan av ett allmänt huvudstraff.

Då man från nu angivna synpunkter torde komma till det resultatet, att mål

som avses i 7 § böra behandlas såsom brottmål, men detta ej med tydlighet

framgår av lagtexten, synes ett uttryckligt stadgande i ämnet erforderligt. Detta

bör lämpligen innehålla, att ifrågavarande mål skola behandlas såsom brottmål,

vari talan om ansvar föres.

Att därvid låta gällande regler örn forum i brottmål bliva tillämpliga förefaller

dock mindre rationellt. Med hänsyn bland annat till att tvekan lätt

uppkommer örn var försäljning ägt rum samt att en och samma person kan

hava företagit ett stort antal försäljningar eller transporter på skilda orter

torde i enkelhetens intresse böra bestämmas ett enhetligt forum, lämpligen

den domstol där den, mot vilken talan riktas, skall svara i tvistemål i allmänhet.

Liknande synpunkter tala för en motsvarande forumregel i fråga om åtal

för brott varom nämnes i 4 § första stycket.

Då åtal med stöd av andra stycket i samma paragraf sker mot den som

medvetet lämnar myndighet vilseledande uppgift eller förklaring, skulle

målet, om intet annat bestämmes, upptagas av rätten i den ort där myndigheten

är. Detta måste anses mindre tillfredsställande, allrahelst örn det är

avsett att här ifrågavarande uppgifter skola tillställas central myndighet.

Enär i de fall, då normalpris är bestämt, förhållandena väl ofta giva anledning

till att samtidigt med åtalet väckes talan enligt 7 §, synes det ändamålsenligast

att denna talan och åtalet få behandlas vid en och samma domstol.

Vad nu föreslagits innebär att en forumregel lämnas, som är lätt att tilllämpa

och gäller såväl åtal enligt 4 § som talan enligt 7 §.

Den av lagrådet förordade ändringen av förslaget kan ske på det sätt att

Bihang lill urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr -58. ?>

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 58-

i 6 § första stycket utsäges, att åtalet väckes vid den rätt, där den tilltalade

skall svara i tvistemål i allmänhet, samt att i ett andra stycke av 7 § föreskrives,

att mål som där sägs instämmes till den rätt, där den, mot vilken

talan riktas, skall svara i tvistemål i allmänhet, och att beträffande sådant

mål skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om brottmål

vari talan om ansvar föres.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

35

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 oktober

1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets den 23 oktober

1939 avgivna utlåtande över det den 14 oktober 1939 till lagrådet remitterade

förslaget till lag med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska

prisbildningen (prisregleringslag).

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden:

Lagrådet har till en början anfört, att innebörden av de under 1) och

2) i 2 § använda uttrycken »rätt till handel med viss förnödenhet» respektive

»den, som idkar handel med viss förnödenhet» icke vore tydlig. Det

ställde sig tvivelaktigt om därunder inbegrepes försäljning av lantmannaprodukter

och andra råvaror, som säljaren utvunnit från en honom tillhörig

eller av honom brukad fastighet, eller inköp för förarbetning eller

försäljning av egna produkter. För att i anslutning till lagrådets anmärkning

undanröja all tvekan, om sådana inköp eller försäljningar ingå under berörda

punkter, har sådan ändring däri vidtagits, att nämnda uttryck utbytts mot

uttrycken »rätt att yrkesmässigt köpa eller sälja viss förnödenhet» respektive

»den, som yrkesmässigt köper eller säljer viss förnödenhet»; tillika har det

i 2 § under 1) förekommande uttrycket »före viss dag drivit handel» undergått

motsvarande ändring. Detta föranleder, såsom lagrådet anmärkt, även

en jämkning i 4 § första stycket.

I överensstämmelse med vad lagrådet hemställt har i 2 § under 2) inbegripits

även den som yrkesmässigt driver transportrörelse.

Lagrådet har vidare ansett, att i förslaget borde intagas bestämmelse om att

mål enligt 7 § om överskridande av normalpris skulle behandlas såsom brottmål,

dock alt målet skulle anhängiggöras vid den domstol, där den mot vilken

talan riktades skulle svara i tvistemål i allmänhet. En motsvarande forumregel

borde jämväl genom en ändring i 6 § införas beträffande åtal för

brott mot 4 §.

Såsom av remissprotokollet framgår har avsikten varit, att den som överskrider

normalpris endast skall kunna åsamkas den ekonomiska påföljd, att

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

han under vissa förutsättningar får till kronan avstå det överpris han tagit.

Talan härom skall anställas vid domstol av allmän åklagare på anmodan

av vederbörande myndighet. En sådan rättegång måste uppenbarligen föras

i överensstämmelse med de särskilda anvisningar myndigheten bör meddela.

Örn giltigt skäl för prissättningen visas, bör talan nedläggas. Det torde med

hänsyn härtill vara ändamålsenligt att förordna särskilda åklagare att för kronans

räkning föra sådan talan. Föreskrifter härom böra meddelas i instruktionsväg.

Med hänsyn härtill torde hinder ej föreligga att, såsom lagrådet

hemställt, dylika mål, frånsett forum, behandlas såsom brottmål. Till 7 §

har därför fogats ett nytt stycke av det innehåll lagrådet angivit. Härjämte

har 6 § ändrats såsom lagrådet förordat.

Tillika har i 2 § 3) vidtagits en mindre jämkning.

Den föreslagna behandlingen av mål enligt 7 § såsom brottmål synes föranleda

en närmare precisering av principerna för prisbestämningen än jag

fann erforderlig vid framläggandet av det ursprungliga lagförslaget.

Örn riktlinjen för prispolitiken, såsom jag i annat sammanhang förordat,

angives vara att förhindra prisstegringar utöver den nivå, som betingas av

ökad varuknapphet vid oförändrad köpkraft, betyder detta för de olika varuprisernas

del, att dessa vid reglering genom överenskommelse eller normalprissättning

i princip böra, med beaktande av efterfrågans utveckling, fastställas

i relation till återanskaffningskostnaderna. Vid bedömningen av dessa

kostnader får man bortse från tillfälliga eller individuella fluktuationer och

även i övrigt utgå från läget sådant det framstår ur hela folkhushållets synpunkt.

Härav betingas vissa avvikelser från det sätt på vilket motsvarande

prissättningsregel vanligen tillämpas inom näringslivet. Detta gäller för de

fall, då återanskafDungen för olika kvantiteter av en vara fortsättningsvis

måste ske till vitt skilda priser, vare sig detta beror på att utbudet grundar

sig på tillförsel från olika länder med olika prisnivåer eller förklaras av att

vid inhemsk produktion kostnaderna gestalta sig väsentligt olika för olika

företag. Vidare kunna undantag från huvudregeln på kort sikt av prispolitiska

skäl ifrågakomma i de fall, då avsevärda lager finnas, inköpta till priser

som väsentligt skilja sig från återanskaffningskostnaderna.

Då varuutbudet täckes genom tillförsel från utländska marknader med

olika prisnivåer, erbjuder en prisreglering genom överenskommelse om ett

genomsnittspris den bästa utvägen; normalpriserna ha i detta fall knappast

någon uppgift att fylla.

När den inhemska produktionen av den reglerade varan sker till väsentligt

skilda kostnader, kan prisreglering genom överenskommelse tänkas ifrågakomma,

men om prissättningen före kriget varit enhetlig, synes det lämpligast

att fastställa normalpris. Detta pris torde tillsvidare i regel böra bestämmas

genom omräkning av förkrigspriset med hänsyn till ändrade rörliga

kostnader ehuru med noggrant beaktande av att varutillförseln erhåller nödig

stimulans och balansen på varumarknaden upprätthålles.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

37

Vad slutligen beträffar läget, när till billigare priser inköpta lager finnas

och prispolitiska skäl göra det angeläget att utnyttja de möjligheter till ett

modererande inflytande på prisstegringen, som lagren erbjuda, kan normalprissättning

ifrågakomma, om en prisreglering genom överenskommelse ej

anses lämpligen böra genomföras. Normalprisen böra i så fall fastställas så,

att skälig vinst kan erhållas på inneliggande lager, samt justeras uppåt i den

män lagren förnyats till högre kostnader. Vid en sådan prissättning har

man att räkna med att normalpriserna i åtskilliga fall överskridas med åberopande

av en ogynnsam lagersituation.

Vad jag här anfört tar närmast sikte på varuhandeln men kan analogivis

tillämpas även för produktionen.

Med här angivna utgångspunkter för normalprissättningen och om man

bortser från den senast berörda grunden till avvikelser från normalpriserna,

har man — för den tid man nu har att ta i betraktande •—- att räkna med

överskridanden väsentligen inom de erfarenhetsmässigt kända marginaler,

som betingas av transportkostnadernas lokala växlingar och liknande objektivt

bestämbara faktorer. Förutsättningarna för åtal torde därför i regel vara

relativt lätta att klarlägga för näringsidkare och myndigheter, varav följer

både att behovet av processuellt förfarande bör bli relativt begränsat och att,

när åtal sker, anledning finnes att behandla målet i den av lagrådet föreslagna

formen.

Med avseende å den förordade normalprissättningens inflytande på produktionen

må till slut framhållas, att rationaliseringsmotivet ej borttages, enär

ett förbilligande av produktionen ger mot kostnadssänkningen svarande vinstmöjligheter.

Inom en prisreglerande sammanslutning av här ifrågasatt art

kan vidare det gemensamma intresset antagas gå i riktning mot ett eliminerande

av svaga driftsenheter och alltså icke, såsom inom karteller bildade i

prisstödjande syfte kan vara fallet, avse upprätthållandet av dessa enheter;

det får dock å andra sidan ej förbises, att samhällsintresset kan tala för upprätthållandet

av produktionen av en viss förnödenhet utan nyinvesteringar.

En annan synpunkt av vikt i detta sammanhang är att den fria konkurrensen

vid allmänt stigande priser ej som eljest kan väntas leda till en nedpressning

av kostnader och priser.

Efter anmälan av förevarande ärende den 14 oktober 1939 har den danska

prisövervakningen erhållit en i detalj utformad rättslig reglering. En redogörelse

för det danska systemet torde såsom bilaga få fogas vid statsrådsprotokollet.

1 Efter nämnda tidpunkt ha vidare handelskamrarna i riket frivilligt

påtagit sig vissa kontrolluppgifter motsvarande dem, som olika näringsorganisationer

enligt den av mig tidigare lämnade översikten utöva.

1 Denna framställning har fogats såsom bilaga B till propositionen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Föredraganden hemställer härefter,

dels att det i enlighet med vad sålunda anförts ändrade lagförslaget måtte,

jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande,

dels ock att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att samtycka till att

Kungl. Maj:t efter utfärdande av lag i ämnet meddelar sådant förordnande,

som i lagen 1 § avses, att gälla tills vidare.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jöran Fischer.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

39

Bilaga A.

P. M.

angående statliga prisregleringar i Norge, Schweiz och Holland.

Norge.

I Norge har man sedan flera år tillbaka en priskontroll, vars rättsliga

grundval är den s. k. »Trustloven» (av 1926; senast ändrad 1938). Kontrollen

utövas av det s. k. trustkontrollrådet och dess administrativa organ,

kontrollkontoret. Kontrollens väsentliga syfte torde kunna angivas vara att

öva tillsyn över att konkurrensreglerande åtgärder inom näringslivet icke

leda till missbruk ävensom att i övrigt begränsa och omgestalta dessa åtgärder,

så att de komma att tjäna icke blott de deltagande parternas utan

även samhällets intressen.

Enligt Trustlovens § 13 är det förbjudet att vid utövande av näringsverksamhet

taga eller begära priser eller vederlag, som kunna anses såsom

otillbörliga, ävensom att i övrigt betinga sig otillbörliga villkor vid köp eller

försäljning.

Enligt § 14 av samma lag kan kontrollrådet, därest det finner, att truster

eller trustliknande sammanslutningar eller därmed jämnställda företag betinga

sig oskäligt högt eller lågt pris etc., meddela bestämmelser, som rådet

finner nödvändiga för att undanröja detta förhållande. Detsamma gäller,

om rådet finner, att det eljest inom en näring tillämpas oskäliga priser

etc., och rådet tillika finner, att konkurrensen inom ifrågavarande bransch

icke är tillräckligt effektiv eller icke försiggår på sådant sätt, att den kan

antagas komma att eliminera ifrågavarande missförhållande.

Enligt § 15 i Trustloven skall envar, som tillsaluhåller varor till förbrukare,

så långt det är praktiskt möjligt antingen prismärka själva varorna

eller ha försäljningsprisen uppsatta på en i ögonen fallande plats inom försäljningslokalen.

Genom ett provisoriskt beslut av den 1/9 1939 utfärdades närmare bestämmelser

angående reglering av priser och förtjänster. Därigenom förbjöds

att under tiden i o. m. den % 1939 utan samtycke av trustkontrollkontoret

höja priset på någon vara eller betinga sig högre vederlag för någon prestation

än som tillämpades den sl/8 1939.

I övrigt innehöll nämnda provisoriska beslut ett bemyndigande för trustkontrollrådet

att på förslag av kontrollkontoret meddela sådana bestämmelser

till reglering av priser, förtjänster eller handelsvillkor, som de inträffade

krisförhållandena gåvo anledning till. Rådet bemyndigades även

att utfärda förbud mot att hålla tillbaka varor från den allmänna omsättningen.

I varje kommun skall vidare finnas en kontrollnämnd med uppgift att

övervaka efterlevnaden av det provisoriska beslutet och av de bestämmelser,

som med stöd därav utfärdas. I en kungörelse av justitiedepartementet

den 2U 1939 meddelas närmare föreskrifter örn dessa kommunala

kontrollnämnder.

Enligt § 7 i det provisoriska beslutet förpliktades envar att lämna kontrollmyndigheterna

de upplysningar om priser, omsättning och andra för
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

hållanden, som krävas för fullgörandet av kontrollmyndigheternas åligganden.

Kontrollmyndigheterna kunna likaså besiktiga varor och varalokaler.

För överträdelse av det provisoriska beslutet eller bestämmelser, som

meddelas med stöd därav, stadgas i § 8 straff: böter intill 100,000 kr. eller

fängelse upp till 3 månader eller bådadera. Företages den straffbara gärningen

under utövande av näringsverksamhet, kan rätten att driva denna

fråndömas den skyldige för alltid eller för en tid av upp till 5 år.

Det provisoriska beslutet förlängdes sedermera genom ett nytt beslut av

den 9/9 1939, vilket emellertid även det uttryckligen angavs vara av rent tillfällig

karaktär.

Det visade sig givetvis även i Norge omöjligt att för längre lid generellt

fastlåsa de priser, som gällde omedelbart före krigsutbrottet. I en skrivelse

till justitiedepartementet erinrade kontrolldirektören örn detta förhållande

och fortsatte: Den extraordinära prisregleringen torde i fortsättningen böra

uppbyggas efter andra riktlinjer med möjlighet till revision av priserna i

den utsträckning, som är nödvändig för att säkerställa ny import och för

att hålla produktionen uppe. Enligt kontrolldirektörens mening vore det

med hänsyn härtill önskligt att få till stånd det bästa möjliga samarbete

med näringsorganisationerna. Som ett led i ett dylikt samarbete hade trustkontrollen

inlett förhandlingar med åtskilliga organisationer för åvägabringande

av branschvis fastställda (lokala eller riksgiltiga) prisnoteringar

genom särskilda, av kontrollmyndigheterna godkända utskott. Dessa noteringar

avsåges bliva bindande för alla företag inom noteringsdistriktet, och

överträdelse av noteringarna skulle kriminaliseras. Till de olika noteringsutskotten

skulle med andra ord delegeras befogenheten att fastställa bestämmelser

av lagstiftningskaraktär. Därvid vore det självfallet nödvändigt att

genom en särskild lagstiftning regelbinda utskottens organisation och verksamhet.

I sin skrivelse framhöll kontrolldirektören vidare, att det icke längre

vore försvarligt att i oförändrat skick upprätthålla de dittillsvarande provisoriska

förbuden mot prishöjningar. I ett stort antal branscher vore förhållandet

det, att importörerna hade sålt ut sina varulager och att de nya

varor, som de fått in, betingade väsentligt högre priser. På samma sätt hade

många industriföretag förbrukat sina tidigare inköpta råvarulager och nödgats

övergå till senare förvärvade, dyrare råvaror. Kontrollkontoret hade i

vissa fall lättat på prishöjningsförbudet genom att begagna sin dispensrätt.

Det vöre dock icke möjligt att fortsätta på denna väg och in casa avgöra

varje särskild ansökan örn rätt att höja priserna.

Under åberopande av vad nu anförts framlade kontrolldirektören ett förslag

till prisföreskrifter, som skulle tillmötesgå de mest trängande behoven

av lättnader. Därjämte upptog detsamma vissa stadganden, som riktade

sig mot olika slag av missbruk inom varuomsättningen. Föreskrifterna

herde få allenast temporär karaktär. Så snart bestämdare riktlinjer kunnat

uppdrivas för de branschvis organiserade prisnoteringarna, ämnade kontrollkontoret

ånyo upptaga spörsmålet örn generella prisföreskrifter till övervägande.

Genom en förordning av den 22 september 1939 utbyggdes den rättsliga

grundvalen för den av kriget nödvändiggjorda extraordinära prisregleringen.

Särskilt meddelar förordningen närmare bestämmelser i vissa med priskontrollen

sammanhängande kompetensfrågor; bland annat överföres högsta

uppsikten över kontrollen till justitiedepartementet. Samma dag utfärdade

nämnda departement i anledning av kontrolldirektörens förslag en kungörelse

med nya provisoriska föreskrifter örn priser etc. Av dess stadganden

må följande återges:

§ 1 inskärper, att prisnoteringar för varor eller tjänster, fastställda av

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

41

sammanslutningar eller grupper av näringsidkare, vilka sirö anmälningspliktiga

i förhållande till trustkontrollkontoret, icke må tillsvidare höjas utan

samtycke av kontroiikontoret. Så länge sådant samtycke icke givits, skola

de noteringar, som gällde den 31 augusti 1939, alltjämt tillämpas. Vad nu

sagts skall ock gälla prisnoteringar, som fastställas av sådant utskott, vilket

upprättats eller godkänts av kontrollmyndigheterna.

§ 2 inskärper, att det är förbjudet för envar, vilken inom noteringsdistriktet

driver näringsverksamhet, att överskrida noteringspriserna; detta

gäller oavsett örn vederbörande är medlem av sammanslutning eller icke.

Å andra sidan skola företagen lia rätt att beräkna noteringspriserna, oavsett

vilka omkostnader företagen ha.

§ 3 meddelar bestämmelser örn priser för varor och tjänster, vilka icke

regleras genom prisnotering. I princip gäller här, att det är förbjudet att

utan samtycke av kontrollkontoret debitera högre priser än som i vederbörande

distrikt tillämpades den 31 augusti 1939. Härifrån göras dock följande

undantag:

a) Importörer, som inköpt varor efter den 31 augusti 1939 må höja sina

försäljningspriser, därest importpriserna under tiden ökats. Försäljningen

må dock icke vara större än som svarar mot de stegrade importpriserna.

Den må vidare gälla allenast varor, som inköpts till de högre priserna och

tillämpas först sedan importörerna sålt ut sitt lager av billigare varor av

samma slag. På ansökning av branschsammanslutningar må kontrollkontoret

meddela tillstånd till importörerna att fastställa ett för de äldre och de

nyare lagren enhetligt genomsnittspris.

b) Inhemska producenter må förhöja sina försäljningspriser, därest produktionskostnaderna

ökats genom uppgång i råvarupriserna sedan den 31

augusti 1939. Ökningen må dock icke vara större än som svarar mot de

ökade råvarupriserna. Den må vidare tillämpas allenast i fråga örn de varor,

som framställas med de dyrare råmaterielen och må sättas i kraft, först

sedan producentens förråd av billigare råvaror förbrukats, och företagaren

sålt ut sin behållning av de till billigare kostnader producerade varor av

samma slag. Kontrollkontoret må dock även i detta fall fastställa ett genomsnittspris

för de billigare och dyrare produkterna.

c) Handlande eller andra näringsidkare, som efter den 31 augusti 1939

inköpt varor för återförsäljning till priser, som lagligen förhöjts i förhållande

till noteringen den 31 augusti 1939, må tillsvidare öka sina försäljningspriser.

Stegringen må dock ske endast för de varor, som inköpts till

de högre priserna och må tillämpas först efter det vederbörande sålt ut

sitt lager av billigare varor av samma slag. Att märka är, att föreskrifterna

i detta fall icke omnämna någon rätt för kontrollkontoret att fastställa

genomsnittspriser.

Slutligen stadgar § 3, att ökning av ordinarie omkostnader eller andra

kostnader än som i det föregående omförmälts, icke ger rätt till förhöjning

av salupriserna utan särskilt samtycke av kontrollkontoret.

§ 4 föreskriver skyldighet att göra anmälan om prisförhöjningar enligt

§ 3. Sådan anmälan skall avgivas senast dagen före höjningens ikraftträdande

och i regel ske till vederbörande branschsaminanslutning. Finner

sammanslutningen, att prisökningen icke är tillräckligt grundad, skall den

hemställa till näringsidkaren att upphäva eller reducera ökningen. Under

alla förhållanden skall i sådant fall anmälan strax vidarebefordras till kontrollkontoret

med upplysning örn sammanslutningens ståndpunkt. Kontrollkontoret

äger befogenhet att besluta om upphävande av eller ändring

i prisförhöjningen enligt § 3.

§ 5 meddelar förbud mot onödig mellanhandel.

§ 6 förbjuder återhållande av varor från den allmänna omsättningen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

§ 7 förbjuder oskäliga handelsvillkor och åtgärder i avsikt att kringgå

föreskrifterna.

§ 8 stadgar rätt för kontrollkontoret att meddela dispenser från förevarande

föreskrifter.

I straffbestämmelserna har slutligen vidtagits den ändringen i förhållande

till den provisoriska författningen av den 1 september, att förbud mot utövande

av näringsverksamhet ej må ådömas för all framtid utan endast för

viss tid, en vecka t. o. m. fem år. Därjämte stadgas, att försök straffas såsom

fullbordat brott.

Schweiz.

De statliga prisreglerande åtgärder, vilka vidtagits i Schweiz, äro av

särskilt intresse med hänsyn till att den schweiziska förbundsförfattningen

av 1874 torde vara den enda, vilken uttryckligen fastslår handels- och näringsfrihetens

princip.

Långtgående intrång i detta system vidtogs för första gången under 1914—

18 års världskrig, men flertalet av de då vidtagna åtgärderna avvecklades

efter fredsslutet. Under inflytande av den senaste världsekonomiska depressionen,

vilken nådde Schweiz år 1931, framtvingades nya ingrepp i

näringsfriheten och icke minst på prisbildningens område. Den höga

schweiziska pris-, produktionskostnads- och lönenivån betraktades nämligen

såsom ett betänkligt hinder för den schweiziska produktionens anpassning

till den nya sänkta prisnivån på världsmarknaden. Örn icke den

schweiziska exportindustrien skulle alldeles lamslås, krävde den valutapolitik,

som förbundsrådet fullföljde och som gick ut pä fasthållandet vid den

gamla guldpariteten, ovillkorligen genomförandet av betydande prissänkningar

inom landet. Inom ekonomidepartementet hade för övervakandet av

verkningarna i prishänseende av de importbegränsande åtgärder, vartill

krisen tvingat, inrättats en särskild kontrollmyndighet. Denna erhöll från

och med år 1932 i uppdrag att söka på frivillighetens väg åstadkomma en

anpassning av varupriserna. Dess arbete understöddes genom offentliga

deklarationer från förbundsrådets sida, vari hänvisades till nödvändigheten

av en prisutjämning. I brist på rättsliga sanktioner kröntes emellertid priskontrollens

bemödanden endast i mindre utsträckning med framgång. Detta

föranledde förbundsrådet att i mars 1935 förelägga parlamentet ett brådskande

lagförslag örn inrättande av en statlig prisövervakning. Förslaget,

som gav anledning till en utdragen politisk debatt, antogs först mer än ett

år senare i förändrad form av parlamentet. Enligt det åsyftade förbundsbeslutet

av den 20 juni 1936 angående övervakning av varupriserna skulle

prisbildningen på sådana varor, vars produktion, in- och utförsel eller omsättning

inom landet reglerades genom av krisläget betingade nödfallsåtgärder

vara underkastad en statlig övervakning. Därjämte befullmäktigades

förbundsrådet att genomföra en prisövervakning även med avseende å sådana

varor, beträffande vilka den fria prisbildningen inskränktes genom

andra slag av statliga stödåtgärder eller otillbörligen inskränktes genom sammanslutningar

eller kartellavtal. Slutligen befullmäktigades förbundsrådet

att i fall av behov fastställa prisföreskrifter och träffa åtgärder för dessas

genomförande.

Kort härefter förändrades situationen radikalt genom devalveringen av

schweizerfrancen den 27 september 1936. Detta beslut föranleddes icke minst

därav, att den sänkning av omkostnader och priser, som allt sedan 1931

framstått såsom önskvärd, icke kunnat genomföras i åsyftad utsträckning.

Valutadevalverängen blev därför det medel, genom vilket anpassningen av

den inhemska kostnads- och prisnivån i förhållande till den utländska skulle

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

43

genomföras. Det ansågs emellertid samtidigt nödvändigt att förhindra, att

den genom devalveringen ökade schweiziska konkurrenskraften på utlandet

skulle tagas till intäkt för inhemska pris-, löne- och kostnadsstegringar. För

att avvärja en stegring av levnadskostnaderna och underlätta näringslivets

anpassning till de genom valutanedskrivningen skapade förändrade förhållandena

utfärdades därför den 27 september 1936 ett förbundsrådsbeslut

angående utomordentliga åtgärder med avseende å levnadskostnaderna; därigenom

befullmäktigades ekonomidepartementet att meddela föreskrifter rörande

varupriser, hotelltariffer, elektricitets- och gasverkstaxor, hyror och

arrenden etc. ävensom att vidtaga alla åtgärder, som betingades av denna

uppgift. Samma dag utfärdade ekonomidepartementet en kungörelse, varigenom

en generell prisövervakning infördes, varjämte varje förhöjning av

varupriser, tariffsatser, taxor, hyror och arrendeavgifter från och med den

28 september 1936 gjordes beroende av särskilt tillstånd. Förbudet mot prishöjningen

understöddes genom straffbud och förvaltningsrättsliga sanktioner

liksom även av vissa civilrättsliga påföljder för överträdelse.

Anknytningen till prisläget å världsmarknaden uppnåddes nästan fullständigt

genom nedsättningen av schweizerfrancens värde. Det lyckades även

myndigheterna att med hjälp av den rigoröra prispolitiken i stor utsträckning

hålla tillbaka en höjning av levnadskostnaderna. I anledning av denna utveckling

kunde redan under sista kvartalet 1937 prisföreskrifterna uppmjukas,

varvid framför allt förbudet mot prishöjningar utan särskilt tillstånd

i flertalet fall upphävdes; det bibehölls väsentligen endast för hotell- och

restaurangpriserna, för elektricitetstaxor samt för hyres- och arrendeavgifter.

Ekonomidepartementet förbehöll sig dock att allt fortfarande även för övriga

varors och taxors vidkommande vid förekommande behov återuppliva kravet

på särskilt tillstånd för förhöjningar och att korrigera sådana stegringar,

som syntes departementet opåkallade.

Såsom en sammanfattning av översikten över det priskontrollsystem, som

existerade i Schweiz omedelbart före krigsutbrottet i september i år, må

främst framhållas dess dualistiska drag: Å ena sidan märkes den priskoniroll,

vartill grunden lagts redan 1931 och vars rättsliga reglering återfinnes i det

förut omförmälda förbundsbeslutet av den 20 juni 1936; denna priskontroll

har betecknats såsom den ordinarie kontrollen. Den äger direkt samband

med de importbegränsande åtgärderna inom den schweiziska handelspolitiken,

och den avser en kontroll över priserna å vissa bestämda varugrupper

i syfte att förhindra, att priserna på dessa varor på grund av de protektionistiska

ingripandena drivas otillbörligt i höjden. — Å andra sidan märkes

den s. k. extraordinarie priskontrollen, härrörande från valutadevalveringen

och med syfte att generellt förhindra en sådan prisstegring, som skulle resultera

i ökade levnadskostnader.

Båda slagen av priskontroll omhänderhades av ekonomidepartementet. Såsom

rådgivande organ vid dess sida turnros dels en, f. ö. redan 1936 konstituerad,

prisbildningskommission, dels ock en nybildad priskontrollkommission.

Genomförandet av såväl den ordinarie som den extraordinarie prisövervakningen

var överlåtet på ett särskilt förvaltningsorgan, det s. k. »Preiskontrollstelle».

Detta var utrustat med förvaltningsrättsliga befogenheter och fastställde

på ett förbindande sätt exempelvis örn en av ekonomidepartemeniet

utfärdad prisföreskrift hade överträtts eller kringgåtts. Dess beslut ägde

full rättskraft och voro exigibla. Mot dem kunde besvär anföras hos ekonomidepartementet,

vilket var sista instans såvitt gällde den extraordinarie

priskontrollen, under det att ifråga örn den ordinarie kontrollen möjlighet

förelåg till fullföljd upp till förbundsrådet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

För fullgörande av prisövervakningen kunde departementet och »Preiskontrollstelle»

anlita andra såväl federala som kantonala myndigheter. För

genomförandet av den extraordinarie priskontrollen hade kantonerna inrättat

särskilda lokala organ, ett slags kantonala »Preiskontrollstellen». Skyldigheten

att medverka till priskontrollen sträckte sig emellertid icke blott till

myndigheter utan ålåg även de s. k. intresseföreningarna, d. v. s. de privaträttsligt

organiserade producent- och distribuentsammanslutningarna.

För realiserandet av nu berörda priskontroll stodo två vägar till myndigheternas

förfogande, nämligen antingen att själva fastställa priserna eller

också att övervaka prisutvecklingen och försöka att på förhandlingsväg påverka

de enskilda företagens prisbildning. Örn den senare metoden uttalas

i ett offentligt utlåtande, att den kräver mera tid och tålamod men bättre

svarar emot den demokratiska schweiziska grundåskådningen. Därför har

man i Schweiz också principiellt valt denna senare väg. Priskontrollen gestaltade

sig därför i första hand såsom en statlig uppsikt över prisförhållandena

och karakteriserades av de offentliga organens bemödanden att genom

förhandlingar förmå företagen att följa de grundsatser, som bestämde den

statliga prispolitiken. Förutsättningen för detta tillvägagångssätt var dock

å andra sidan den möjlighet till statliga ingripanden, vilken såsom ultima

ratio hela tiden stod till buds.

När den europeiska krisen innevarande höst ånyo inträdde i ett akut

skede, och krigsutbrottet ställde de schweiziska statsorganen inför nödvändigheten

att inskrida mot prisstegringstendenser, kunde de erforderliga ingreppen

direkt anknyta till det i det föregående skildrade, redan existerande

prisövervakningssystemet. Den 1 september 1939 utfärdades ett förbundsrådsbeslut

beträffande levnadskostnader och skydd för den reguljära varuförsörjningen,

vilket väsentligen byggde på det tidigare förbundsrådsbeslutet

av den 27 september 1936. 1939 års förbundsrådsbeslut innefattar en fullmakt

för ekonomidepartementet att för undvikande av en orättfärdig höjning

av levnadskostnaderna och för dessas anpassning till det nya ekonomiska

läget samt för skyddande av den reguljära varuförsörjningen dels meddela

bestämmelser angående varupriser, hyres- och arrendeersättningar ävensom

alla slag av tariffsatser med undantag för sådana inom offentligt koncessionerade

transportföretag, dels ock vidtaga erforderliga åtgärder för reglerande

av den allmänna varuförsörjningen, särskilt genom förhindrande

av hamstring, ocker, spekulations- och kedjeaffärer, varvid örn så erfordras

beslag och konfiskation av varor finge vidtagas.

Med stöd av denna fullmakt utfärdade ekonomidepartementet den 2 september

1939 kungörelse i ämnet, varigenom varje förhöjning av varupriser

etc. över det läge, som de intagit den 31 augusti, från och med den 4

september gjordes beroende av särskilt tillstånd.

Genom samma kungörelse förbjödos särskilt följande handlingar:

a) att inom landet begära eller godtaga ersättningar, vilka skulle innebära

en med hänsyn till sedvanliga självkostnader och det allmänna ekonomiska

läget oskälig vinst; undantagna äro exportaffärer;

b) delaktighet i avtal, som åsyfta uppnående av dylik vinst;

c) att undanhålla varor, som äro avsedda för inhemsk förbrukning eller

att medverka därtill, ävensom att förhindra eller försvåra den reguljära

varuförsörjningen, exempelvis genom innehållande av varor, uppköp av varor

inom landet, lagring av inhemska varor, allt över det normala löpande

behovet;

d) försäljning av varor genom personer eller firmor, vilka icke förfoga

över ifrågavarande artiklar (undantag göres dock för normala börsaffärer).

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

45

I en särskild paragraf stadgas vidare skyldighet för detaljhandlare inom

livsmedels- och beklädnadsbranscherna att anslå pris-, kvalitets- och ursprungsuppgifter.

Slutligen stadgas straff och andra sanktioner.

Holland.

Sedan Holland i september 1936 frånträtt guldstandarden, utfärdades en

lag, varigenom regeringen erhöll speciella och temporära fullmakter att bekämpa

en prisstegring. Däri stadgades bl. a. en rätt för vederbörande fackministerier

att fastställa maximipriser vid försäljning av varor inom såväl

gross- som detaljhandeln ävensom för hyror och vissa tjänster. I den mån

inga maximipriser fastställdes, förbjöds förhöjning av priser. De kommunala

myndigheterna befullmäktigades vidare att i de fall då anledning till

misstanke om överträdelse av lagen förelåg, beslagtaga de varor överträdelsen

avsåge.

Uttryckligen stadgades, att arbetslöner icke folie inunder lagens bestämmelser.

Ifrågavarande lag hade i huvudsak förebyggande betydelse. I de flesta

fall räckte en varning från de kommunala myndigheterna av innebörd, att

de ämnade göra bruk av sina befogenheter att förhindra prishöjning. Med

stöd av lagen meddelades särskilda föreskrifter, vari bland annat stadgades,

att ingångna kontrakt skulle fullföljas ävensom att återförsäljare icke

finge höja varupriserna mer än som betingades av de prisökningar, som

vidtagits av deras leverantörer.

Nu nämnda lagstiftning utlöpte den 1 mars 1937. I samband med septemberkrisen

1938 utfärdades emellertid en särskild prisstegringslag, vilken

innehöll bestämmelser örn maximipriser för varor och tjänster, som nära

anslöto sig till bestämmelserna i den nyssnämnda lagstiftningen av år 1936.

Den nya lagstiftningen innefattade liksom den äldre även stadganden örn

beslagsrätt m. m.

Med ledning av de erfarenheter, som vunnits under de kritiska dagarna

i fjol, underkastades 1938 års prisstegringslag sedermera, i början av detta

år, en revision. Därvid tillädes bland annat ett uttryckligt förbud mot

uppsamlande av förråd i händelse av krig, medan däremot uppsamlandet

av förråd i fredstid icke betraktades såsom illojal handling, även örn förråden

skulle vara jämförelsevis stora. Privata upplag, som före förbudets

ikraftträdande uppsamlats för förbrukares eget behov, skulle ej drabbas

av beslag. Beträffande grundsatserna för prissättningen avser den nya lagen

att på två olika vägar begränsa stegringen av ersättningarna för varor

och tjänster, nämligen å ena sidan genom införande av absoluta maximipriser

och å andra sidan genom fastställande av vissa procentsatser, varmed

tidigare priser maximalt få överskridas.

Handelsministern har sedermera, efter krigsutbrottet, fastställt, att varje

höjning av priserna över den i augusti gällande nivån betraktas som prisspekulation,

försåvitt den icke kan motiveras med en dokumenterad höjning

av självkostnadspriset. För att kontrollera detta förbud företagas såväl

polisundersökningar som regleringar av varumarknaden, bland annat i

form av maximiprispåbud. Dessa prisregleringar hänföra sig naturligtvis

först och främst til! nu existerande förråd. Vid senare införsel av varor

måste hänsyn tagas till den under tiden inträffade stegringen av priserna

på världsmarknaden liksom till den betydande höjningen av fraktsatserna.

En viss stegring av de inhemska priserna förutses alltså bliva oundviklig,

örn icke en reaktion inträder på marknaden för de stora världsartikiarna.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Bilaga B.

P. M.

angående statliga prisregleringsåtgärder i Danmark,

I Danmark möjliggör lagen om prisavtal av den 18 maj 1937 en statlig reglering

av privata prisöverenskommelser. Lagens tillkomst bör ses mot bakgrunden

av den starka tillväxten av näringslivets sammanslutningar, vilken

främst kan ledas tillbaka på valutacentralens konkurrensbegränsande verksamhet.

Som närmaste föregångare till lagen äro att betrakta dels den prisavtalslag

som 1931 på försök infördes men som icke synes haft någon

praktisk betydelse, dels och framför allt valutalagens bestämmelser om prismissbruk.

Huvudstadgandet i 1937 års lag återfinnes i dess § 9, enligt vilken överenskommelser

och bestämmelser angående pris-, produktions-, omsättnings- eller

transportförhållanden förbjudas, försåvitt dylika avtal, överenskommelser

eller bestämmelser medföra eller kunna förväntas medföra »urimelige Priser»

eller andra ur samhällssynpunkt oskäliga inskränkningar i den fria förvärvsverksamheten;

särskilt nämnes utnyttjandet av varuknapphet o. dyl.

Utanför lagen falla löne- och arbetsförhållanden ävensom sådan verksamhet,

beträffande vilken prissättningen är föremål för offentlig reglering. För

kontrollens genomförande har skapats ett nytt organ, kontrollrådet, bestående

av 9 medlemmar; till rådet är anknutet ett sekretariat. Till kontrollrådet

skola enligt lagens § 8 anmälas överenskommelser eller bestämmelser,

som med avseende å pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden

träffas eller utfärdas av enskilda företag eller sammanslutningar inom

näringslivet, försåvitt överenskommelserna eller bestämmelserna kunna utöva

ett avgörande inflytande på angivna slag av förhållanden inom landet

i dess helhet eller inom särskilda delar av landet, och under förutsättning

tillika att fri prissättning eller fri konkurrens inom ifrågavarande område

därigenom uteslutes eller väsentligen begränsas. Anmälningarna registreras

av kontrollrådet, som därjämte har en vittgående befogenhet att infordra

upplysningar och att verkställa räkenskapsgranskning etc.

Finner kontrollrådet efter utförd undersökning, att en överenskommelse

medfört antingen orimligt höga priser eller annat i lagen förbjudet förhållande,

är rådet pliktigt att söka undanröja missförhållandet på förhandlingsvägen

eller genom påbud härom. En föreskrift av sistnämnda slag från rådets

sida är bindande, såframt icke talan däremot anställes inför domstol

inom 4 veckor.

Om syftet med 1937 års lagstiftning har uttalats, att denna icke avser att

bekämpa prisöverenskommelser i och för sig utan allenast obilliga sådana.

Det torde böra understrykas, att lagen förbjuder icke allenast överenskommelser,

som faktiskt medfört orimliga priser, utan även avtal, vilka kunna

förmodas orsaka dylika priser. Detta stadgande har underlättat kontrollrådets

arbete, i det att bevis icke fordras för att ett orimligt pris faktiskt tagits,

utan det är tillräckligt för lagens tillämplighet, att sådana åtgärder finnas

vara vidtagna, som kunna förväntas leda till orimliga priser.

På grund av de speciella förutsättningarna för prisavtalslagens tillämplighet

voro myndigheterna redan innan krigsutbrottet i september i år på det

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

47

klara med, att lagen icke erbjöd ett tillräckligt effektivt instrument för bemästrande

av sådana prisrörelser, som voro att förvänta vid krig eller krigsfara.

De med hänsyn till den nya situationen mest trängande föreskrifterna

meddelades omedelbart efter krigsutbrottet genom en den 2 september 1939

utfärdad »Lov om ekstraordinsere Foranstaltninger til Sikring av Landets

Försurning med nodvendige Varor m. v.» Med stöd av denna lag utfärdades

den 3 september 1939 en kungörelse angående förbud mot extraordinära uppköp

av varor och mot extraordinära förhöjningar av varupriserna. De

viktigaste bestämmelserna i denna kungörelse voro dels ett förbud mot privata

inköp av varor i större kvantiteter än för normal förbrukning och mot

uppköp av handelsidkare på den inhemska marknaden av större varukvantiteter

än för normal lagerhållning (»hamstring»), dels ock ett förbud mot

utnyttjande av det rådande läget till förhöjande av den procentuella vinstmarginalen

utöver den inom respektive bransch övliga (»varuocker»).

Av kungörelsens stadganden har i synnerhet förbudet mot varuocker föranlett

tolkningstvister. Handelsministeriet har emellertid fastslagit, att äldre

varulager, som inköpts till de billigare förkrigspriserna, icke må försäljas

till numera gällande högre dagspriser. I den mån som de äldre varulagren

däremot kompletteras med kvantiteter, som förvärvats till högre kostnader,

har ministeriet funnit det skäligt godtaga ett kalkylerat genomsnittspris.

# Kungörelsen den 3 september 1939 upphörde att gälla från och med den

23^ oktober 1939. I dess ställe har trätt en kungörelse av den 19 i samma

månad om varupriser m. in. Denna bygger i visst hänseende vidare på 1937

års prisavtalslag. Åt priskontrollrådet anförtros nämligen enligt kungörelsens

§ 14 uppgiften att följa prisutvecklingen inom landet. Prisgestaltande

befogenheter tilläggas kontrollrådet genom § 13, som skapar möjligheter

för rådet att efter förhandlingar med vederbörande branschorganisationer

eller andra sammanslutningar inom näringslivet fastställa skyldighet för

sammanslutningar eller enskilda företag att till kontrollrådet anmäla ifrågasatta

prishöjningar, såvitt dessa röra vissa angivna viktigare varor. Prisförhöjningarna

må icke, med mindre kontrollrådet ger särskilt tillstånd därtill,

träda i kraft tidigare än åtta dagar efter anmälningen. Därest kontrollrådet

finner nödvändigt att inleda undersökning eller förhandling om en

anmäld prisförhöjning, kan rådet besluta, att höjningen icke må träda i

kraft, innan undersökningen eller förhandlingarna slutförts. Efter avslutandet

av vidtagna undersökningar skall priskontrollrådet giva tillkänna, huruvida

höjningen enligt rådets åsikt strider mot de grundsatser för prissättningen,

varom stadgas.i annat sammanhang i kungörelsen. Har prisförhöjningen

verkställts i strid mot rådets mening, har rådet att överlämna saken

till vederbörande åklagarmyndighet för verkställande av åtal inför allmän

domstol. Med avseende å sådana varor, för vilka anmälningsplikt icke föreligger,

utövar rådet en efterföljande kontroll. Anmälningsplikt har hittills

föreskrivits för bland annat följande varor: mjölk, grädde, margarin, kaffe,

öl, bensin och petroleum, kol och köks, konstgödning, järn och kalk.

Den lokala prisuppsikten inom varje arnt utövas inom en eller flera prisnämnder.

Vid sidan av dessa stadganden till säkerställande av kontrollen över den

allmänna prisutvecklingen innehåller kungörelsen ett flertal föreskrifter med

avseende å principerna tor prissättningen. Såsom huvudstadgande i sistn5™.

n^a. hänseende är att betrakta bestämmelsen i § 7, enligt vilken vid

försäljning av varor priset icke må så beräknas, att det möjliggör en oskälig

konjunkturvinst eller en nettoförtjänst, som överstiger den inom branschen

vid försäljning av samma vara före den 3 september 1939 sedvanliga

procentuella nettoförtjänsten. Det förutsättes därvid, att den sedvanliga netto
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

förtjänsten före den 3 september 1939 var skälig. Vid prissättningen skall

ytterligare iakttagas, att netloförtjänsten icke till följd av ökning av varans

pris må uppgå till större belopp än den tidigare vid försäljning av motsvarande

kvantitet av varan sedvanliga absoluta nettoförtjänsten med tillägg, som

står i rimlig proportion till ökad risk oell inträffad stegring i landets allmänna

prisnivå. Av stadgandets avfattning följer, att det icke är uteslutet att lägga

dagspriset till grund för priskalkylerna, om nämligen detta beräkningssätt

icke leder till en oskälig konjunkturvinst eller en nettoförtjänst som är större

än den i förut angiven mening normala.

I en följande paragraf, § 8, ålägges näringsidkare skyldighet att styrka förhandenvaron

av sådana förhållanden, som berättiga till prishöjning. För

vissa varor, nämligen sådana, vilkas priser äro av allmänt intresse, stadgar

kungörelsen i § 1, att prisnoteringar skola till vägledning för såväl näringsidkarna

som för konsumenterna fastställas av en för ändamålet särskilt inrättad

prisnoteringskommitté. Denna består av en av handelsministern

efter samråd med jordbruksministern utnämnd ordförande, en representant

för priskontrollrådet samt ytterligare 11 medlemmar, som utnämnas av

handelsministern, varav 8 efter förslag av vissa angivna huvudorganisationer

inom näringslivet och på arbetsmarknaden. Avsikten är, att fyra ledamöter

av noteringskommittén, däribland ordföranden, skola representera

de fyra större politiska partierna. Det åligger nämnda kommitté enligt § 3

att verkställa noteringarna under hänsyntagande till marknadsförhållandena,

varibland särskilt nämnas importpriserna, samt, såvitt angår inom landet

producerade varor, produktionskostnaderna. Prisnoteringarna avses skola

tjäna till vägledning för den faktiska prissättningen på respektive varor. Avsikten

torde vidare vara att i stort sett begränsa prisnoteringarna till råvaror

och halvfabrikat, enär noteringssystemet i allmänhet förutsätter en viss

enhetlighet hos varorna och att dessa kunna åsättas ett gemensamt inköpspris.

För de fall, då så befinnes önskvärt, inrymmer kungörelsen en möjlighet

att i stället för prisnotering uppställa maximipris; med avseende å dessa ha

prisnoteringskommittén och priskontrollrådet emellertid allenast förslagsrätt.

I övrigt innehåller kungörelsen förbud mot kedjehandel (§ 9) ävensom

mot undanhållande av varor från den allmänna omsättningen, därest detta

sker i spekulativt syfte (§ 10). Möjligheter öppnas också att förbjuda frivilliga

auktioner (§ 11) och att inskrida mot vissa former av reklam, som

kunna förväntas ha prisstegrande effekt (g 12). Vidare stadgas (i 16 §)

skyldighet att tillhandahålla priskontrollrådet de upplysningar, som erfordras

för övervakningen av kungörelsens efterlevnad; rådet kan för detta ändamål

påfordra företeende av fakturor och annat material till klarläggande

av huruvida oberättigad eller oskälig prissättning eller annan överträdelse

av författningen föreligger. Kungörelsen upprepar och förtydligar slutligen

det redan i den tidigare författningen i ämnet meddelade förbudet mot

»hamstring» (§ 17). Köp eiler försäljning av varor, som sker i strid mot bestämmelserna

i kungörelsen eller mot föreskrifter, givna med stöd av densamma,

föranleder de straffpåföljder, som stadgas i den förut omförmälda

lagen av den 2 september 1939. Straffet är böter 50—50,000 kronor eller

fängelse upp till två år.

Genom nu berörda danska lagstiftning har den rättsliga grundvalen lagts

för en prisreglering, som i vissa betydelsefulla hänseenden företer likheter

med det till lagrådet den 14 oktober 1939 remitterade svenska förslaget till

prisregleringslag men som åter i andra avseenden skiljer sig från detta.

I fråga om skiljaktigheterna märkes främst, att det svenska lagförslaget

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 58.

49

icke uppvisar någon motsvarighet till det generella danska förbudet mot

otillbörliga prisförhöjningar (kungörelsen den 19 oktober 1939 § 7), som

synes binda prisbildningen inom väsentligt snävare gränser än en normalprisfixering.

—- Huvudbestämmelserna i det svenska förslaget innehållas i

dess 2 § och avse dels en möjlighet till organisering av marknaden och en nyetableringsspärr,

dels viss uppgiftsskyldighet och dels möjlighet att föreskriva

s. k. normalpriser. I den danska kungörelsen saknas den i det svenska

förslaget upptagna möjligheten att såsom villkor för rätten att driva handel

med viss förnödenhet uppställa krav på medlemskap av viss sammanslutning;

med tanke på organisationssystemets utbyggnad i Danmark kan

dock nämnda föreskrift anses lia en rättsligt vittgående motsvarighet i stadgandet

i § 13 av den danska kungörelsen, vilket stadgande åsyftar genomförandet

— med möjligheten till domstolsprövning i bakgrunden — av överenskommelser

med vederbörande branscher angående prissättningen å vissa viktigare

varor. Såsom en parallell till både sammanslutningsföreskriften och

nyetableringsspärren i det svenska förslaget kan betraktas det danska förbudet

mot kedjehandel i § 10. Med avseende å uppgiftspliktens omfattning

torde det svenska lagförslaget och den danska kungörelsen i stort sett sträcka

sig lika långt. Vad slutligen beträffar det svenska förslagets bestämmelser

om normalpris, lia dessa en reell om än ej formell motsvarighet i reglerna

örn vägledande prisnoteringar för vissa viktigare varor i den danska

kungörelsen. Den olikheten föreligger, att medan obefogat överskridande

av normalpris enligt det svenska förslaget icke medför annan påföljd än

förverkande av skillnaden mellan normalpriset (respektive skäligt högre pris)

och den faktiskt tagna ersättningen, är avvikelse från prisnoteringen som

innefattar överträdelse av den danska författningens allmänna förbud mot

oskälig prissättning enligt samma författning underkastad straff.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 19.W.

I samt. Nr 58.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:65 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska prisbildningen s. 1 i texten
  2. 1SärU 1939:48 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska prisbildningen s. 1 i texten