Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående indrivning av utskglder hos vissa skattskyldiga, m. m

1939-10-14 · 41 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:63 (urtima riksdagen), Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående indrivning av utskglder hos vissa skattskyldiga, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

1

i\Tr 63.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med särskilda bestämmelser angående indrivning

av utskglder hos vissa skattskyldiga, m. m.; given

Stockholms slott den 14 oktober 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande

över härvid fogade förslag till förordning med särskilda bestämmelser

angående indrivning av utskylder hos vissa skattskyldiga samt föreslå riksdagen

att

dels antaga härvid fogade förslag till

l:o) lag angående undantag i vissa fall från stadganden om uttagande av

avgift vid indrivning av kommunalutskylder, och

2:o) lag om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga

utskylder till kommun eller annan menighet med avseende å rösträtt

och behörighet,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 63.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser angående indrivning av

utskylder hos vissa skattskyldiga.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Skattskyldig, som inkallats till tjänstgöring vid krigsmakten jämlikt § 28

mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen, äger enligt vad i denna förordning

stadgas åtnjuta anstånd i avseende å indrivningen av honom påförda

utskylder.

Med utskylder förstås i denna förordning utskylder och andra medel, som

avses i 1 § restindrivningsförordningen under a) och b), med undantag dock

för sådana avgifter till brand-, hagelskade- eller kreatursförsäkringsanstalter,

som jämlikt kungörelsen den 22 oktober 1886 angående uppbörd av avgifter

till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter debiteras, indrivas och

redovisas i sammanhang med kronouppbörden.

2 §■

1 mom. Underlåter den skattskyldige att i behörig ordning erlägga honom

påförda utskylder, vilka förfalla till betalning vid uppbördsstämma eller

uppbördstermin, som helt eller delvis infaller under tiden för tjänstgöringen

vid krigsmakten eller inom två månader efter tjänstgöringens slut, må indrivning

av belopp, som på grund därav uppföres i restlängd, icke ske förrän

två månader förflutit från tjänstgöringens slut.

Har underlåtenhet som i första stycket sägs föranlett, att jämväl belopp,

som eljest skolat erläggas vid senare uppbördstillfälle, uppförts i restlängd,

må sålunda restfört belopp icke i något fall indrivas förrän efter utgången

av den uppbördsstämma eller uppbördstermin, varunder beloppet enligt utfärdad

debetsedel skolat erläggas.

2 mom. Med indrivning av utskylder, som utgå för fast egendom, må

icke på grund av vad i 1 mom. stadgats anstå längre än att den i 17 kap.

6 § handelsbaden stadgade förmånsrätten för dylika utskylder kan göras gällande.

3 §•

Vid utmätning enligt restindrivningsförordningen skola, utöver vad i 4 §

2 mom. sagda förordning är stadgat, lända till efterrättelse föreskrifterna i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

3

lagen den 14 oktober 1939 med särskilda bestämmelser rörande utmätning

hos vissa värnpliktiga m. m.

4 §•

Vad i uppbördsförfattningarna är stadgat rörande skyldighet att erlägga

indrivningsavgift skall icke äga tillämpning å restfört utskyldsbelopp, som

i 2 § avses, försåvitt betalning inflyter inom ett år från det den skattskyldiges

tjänstgöring vid krigsmakten upphörde.

5 §•

Skattskyldig, som vill komma i åtnjutande av anstånd med indrivning av

utskylder enligt denna förordning, bör inom en månad efter slutet av först

infallande uppbördsstämma eller uppbördstermin, som anståndet skall avse,

skriftligen göra anmälan därom enligt särskilt formulär, som fastställes

av riksräkenskapsverket. Sådan anmälan skall, om den skattskyldige fullgör

tjänstgöring vid krigsmakten, tillställas vederbörande befälhavare och

eljest insändas till den utmätningsman, som har att verkställa indrivningen

av utskylderna.

Har anmälan ej gjorts på sätt och inom tid som i första stycket är sagt,

må med indrivning av utskylder likväl anstå, därest genom företeende av inskrivningsbok

eller intyg av militär myndighet eller på annat tillförlitligt sätt

inför vederbörande utmätningsman eller exekutionsbiträde styrkes, att den

skattskyldige tjänstgjort vid krigsmakten under sådan tid, att jämlikt 2 §

anstånd med indrivningen må äga rum.

6 §•

Militär befälhavare, till vilken inkommit anmälan enligt 5 §, har att till

vederbörande utmätningsman skyndsamt översända densamma, försedd med

uppgift om inkallelsens art, dag för tjänstgöringens början och, såvitt möjligt,

den tidpunkt då tjänstgöringen kan antagas upphöra. Kan icke utrönas,

vilken utmätningsman som bar att verkställa indrivningen av utskylderna,

översändes anmälan till länsstyrelsen i det län, inom vilket den värnpliktige

enligt för befälhavaren tillgängliga uppgifter är bosatt. Länsstyrelsen

har därefter att föranstalta om att anmälningen överlämnas till vederbörlig

utmätningsman.

Har anmälan som nyss sagts insänts direkt till utmätningsmannen, åligger

det denne att från vederbörande rullföringsbefälhavare eller annan militär

myndighet införskaffa erforderliga uppgifter angående den skattskyldiges

tjänstgöring, och skall i avbidan på sådana uppgifter anstå med indrivningen

av de utskylder varom fråga är.

7 §•

Vid upprättande av restlängd beträffande kommunalutskylder skall, då

enligt kommunens beslut den som försummat att i behörig ordning erlägga ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

skyldsbelopp, vilket förfallit till betalning vid ett tidigare uppbördstillfälle,

är skyldig att omedelbart gälda även vad eljest skolat förfalla till betalning

först vid ett senare uppbördstillfälle, beträffande manlig skattskyldig, som

ägt erlägga honom påförda utskylder vid mer än en uppbördsstämma eller

uppbördstermin, i restlängden särskilt angivas, när utskylderna skolat erläggas

och huru stort belopp, som förfallit till betalning vid varje särskilt

uppbördstillfälle.

8 §•

Angående ersättning för indrivning i vissa fall, då indrivningsavgift icke

skall utgå, är särskilt stadgat.

9§-

De närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpningen av denna förordning,

utfärdas av riksräkenskapsverket.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och gäller i tillämpliga delar även utskylder, som förfallit till betalning under

tiden från och med den 1 september 1939 till dagen för förordningens ikraftträdande

men ej före sistnämnda tidpunkt indrivits.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

5

Förslag

till

lag angående undantag i vissa fall från stadganden om uttagande

av avgift vid indrivning av kommunalutskylder.

Härigenom förordnas som följer:

Vad i lag är stadgat rörande uttagande av särskild avgift för indrivning av

kommunalutskylder skall icke äga tillämpning med avseende å utskylder, påförda

skattskyldig, som inkallats till tjänstgöring vid krigsmakten jämlikt

§ 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen, därest med indrivning av utskylderna

fått anstå enligt särskilda, av Konungen utfärdade bestämmelser

och betalning inflyter inom ett år från det den skattskyldiges tjänstgöring vid

krigsmakten upphörde.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

lag om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att

erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med

avseende å rösträtt och behörighet.

Härigenom förordnas som följer:

Vid tillämpning av i lag givna stadganden angående villkor för utövande

av rösträtt och behörighet att innehava uppdrag skall person, som inkallats

till tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen, icke

anses häfta för oguldna utskylder, vilka förfallit till betalning under tiden

för sådan tjänstgöring eller inom två månader från tjänstgöringens slut och

med vilkas indrivning anstånd åtnjutits enligt särskilda, av Konungen utfärdade

bestämmelser.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 oktober

1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social-, kommunikations-

och ecklesiastikdepartementen anmäler chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss, fråga om särskilda bestämmelser angående indrivning

av utskylder hos vissa skattskyldiga, m. m. samt anför därvid:

Inledning.

Sedan inom finansdepartementet fråga uppkommit örn vidtagande av åtgärder

till beredande av lättnad i de olägenheter med avseende åt utskyldsbetalning,

som tjänstgöring vid krigsmakten i anledning av förstärkt försvarsberedskap

eller mobilisering kan komma att medföra för de värnpliktiga,

har inom departementet utarbetats en promemoria med förslag till särskilda

bestämmelser angående indrivning av utskylder m. m. hos vissa värnpliktiga.

Vid promemorian funnos fogade förslag till förordning med särskilda bestämmelser

angående indrivning av utskylder m. m. hos vissa värnpliktiga,

lag angående upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga

utskylder till kommun eller annan menighet med avseende å rösträtt och

behörighet och kungörelse angående ersättning för indrivning av utskylder

i fall, då indrivningsavgift ej skall utgå. Förslagen torde få fogas såsom

bilaga till detta protokoll (Bilaga A).

Över promemorian och de därvid fogade författningsförslagen hava, efter

remiss, yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen,

chefen för försvarsstaben, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

samtliga län, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,

svenska landstingsförbundet, föreningen Sveriges landsfiskaler, föreningen

Sveriges stadsfogdar, svenska exekutionsmännens riksförbund och riksförbundet

för fjärdingsman och polismän. Överståthållarämbetet har såsom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63. 7

eget utlåtande åberopat ett av uppbördsintendenten vid ämbetet avgivet yttrande.

Chefen för försvarsstaben, länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,

Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Skaraborgs, Gävleborgs och Norrbottens län hava lämnat förslagen

utan erinran. Länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands, Kopparbergs,

Jämtlands och Västerbottens län, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, svenska landstingsförbundet och riksförbundet för

fjärdingsmän och polismän hava i stort sett intet att erinra mot förslagen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser de föreslagna åtgärderna ägnade att

bereda de värnpliktiga avsevärd lättnad i avsedda hänseenden och länsstyrelserna

i Stockholms och Malmöhus län hava funnit förslaget till förordning

med särskilda bestämmelser angående indiivning av utskylder m. m.

hos vissa värnpliktiga i stort sett väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning

i ämnet. I övrigt göras i yttrandena mot förslagen vissa erinringar, för

vilka redogöres i det följande.

Behovet av att särskilda åtgärder vidtagas i det avsedda

syftet vitsordas uttryckligen i ett flertal av de avgivna yttrandena och

har i intet fall ifrågasatts.

I promemorian anläggas till en början vissa allmänna synpunkter

angående sättet för genomförande i det angivna syftet av undantag från

gällande bestämmelser angående uppbörd av utskylder m. m. Härutinnan

framhålles, att av tekniska skäl dessa undantagsåtgärder icke lämpligen

kunde vidtagas så, att den ordinarie uppbörden beträffande ifrågavarande

personer uppskötes och att dessa bereddes tillfälle att vid särskilda uppbördstillfällen

i vanlig ordning erlägga sina utskylder. Den, som icke enligt

nu gällande bestämmelser i behörig ordning erlade sina utskylder,

borde därför på vanligt sätt uppföras i restlängd och utskylderna skulle uttagas

av indrivningsmyndigheterna, oavsett örn han borde erhålla anstånd med

utskyldernas erläggande. Åtgärder syntes i stället böra vidtagas för att dels

åt den betalningsskyldige lämna nödigt rådrum för utskyldernas gäldande,

innan indrivningsåtgärder mot honom vidtoges, och dels undanröja de särskilda

olägenheter, som vore förbundna med den skattskyldiges upptagande i restlängd.

Frågan härom har berörts endast i ett fåtal yttranden.

Riksräkenskapsverket finner riktigheten av den väg, som föreslagits och

som innebär, att åt de värnpliktiga bereda de åsyftade lättnaderna utan att

därför den bestående ordningen för uppbörden rubbas, ej böra ifrågasättas

och svenska exekutionsmånnens riksförbund anser det ur teknisk synpunkt

vara det enda möjliga, att ifrågavarande skattskyldiga uppföras i restlängd.

Länsstyrelsen i Västmanlands län, som föreslår anmälningsskyldighet för

värnpliktig, vilken önskar begagna sig av anstånd med erläggande av utskylder,

anför bland annat:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

Skattskyldig, som gjort sådan anmälan, skulle icke uppföras å restlängd

utan i stället å en särskild längd (anståndslängd), som samtidigt med restlängden

översändes till utmätningsmannen. I anståndslängd upptagna utskyldsbelopp

finge icke indrivas, förrän efter utgången av den i förslaget

omförmälda anståndstiden, såvida det icke visat sig, att den skattskyldige

blivit obehörigen uppförd i längden. Skulle skattskyldig vid anståndstidens

utgång icke hava erlagt i anståndslängden uppförda utskylder, bör han automatiskt

anses uppförd å restlängd. Sådant vid senare uppbörd förfallande

delbelopp, som omförmäles i 2 § av förslaget och som uppförts å anståndslängd

skall vid tiden för den senare uppbörden inbetalas till utmätningsmannen.

I annat fall synes beloppet — efter anståndstidens utgång — böra anses

vara uppfört å restlängd.

Vad angår frågan beträffande vilka skattskyldiga

undantagsåtgärder kunna anses av behovet påkallade

har departementspromemorian hänvisat till vad sociala försvarsberedskapskommittén

anfört i anslutning till ett av kommittén framlagt förslag

till lag med vissa bestämmelser rörande utmätning (Statens off. utredn.

1939:26).

Kommittén har härom anfört, bl. a., följande:

Kommittén finner sig böra förorda, att de i förevarande sammanhang

föreslagna moratorieåtgärderna begränsas att avse endast den personal,

som inkallats till värnpliktstjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36

mom. 2 värnpliktslagen eller för frivillig vid krigsmakten. Inkallelser jämlikt

nämnda lagrum kunna visserligen förekomma även under mera normala

förhållanden för fyllande av beredskapsbehov. Sålunda har Kungl.

Maj:t med stöd av § 28 värnpliktslagen under senare tid inkallat eller kvarhållit

värnpliktiga för fullgörandet av kortare tids beredskapstjänst. Från

och med den 1 juli detta år har emellertid § 27 värnpliktslagen givits ändrad

lydelse, som medgiver inkallande för beredskapstjänst under högst 30 dagar,

varför inkallelse enligt §§ 28 och 36 värnpliktslagen i framtiden torde

bliva av än mera extraordinär natur. Ehuru förevarande bestämmelser

ej böra sättas i kraft vid all sådan inkallelse, torde, om vid mobilisering eller

förstärkt försvarsberedskap en lag av nu angivna innehåll erfordras, denna

böra göras tillämplig å alla dem, som inkallats enligt sistnämnda paragrafer

i värnpliktslagen.

Kommittén har vidare förklarat sig anse, att lagen icke borde göras tilllämplig

å dem, som fullgjorde beredskapsövning.

Departementsförslaget har avfattats i enlighet med vad ovan upptagits.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter, huruvida icke de lättnader vid skattebetalningen,

som åsyftades med den föreslagna lagstiftningen, borde tillförsäkras

jämväl vissa andra till krigsmakten hänförliga personalgrupper

än som föreslagits.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

Det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke de föreslagna moratorieåtgärderna

böra göras tillämpliga jämväl å dem, som inkallats för beredskapstjänst

jämlikt 27 § 2 a värnpliktslagen, sådant detta lagrum lyder enligt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

9

lagen den 2 juni 1939. De olägenheter, som tjänstgöring vid krigsmakten

i anledning av mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap torde medföra

för flertalet av dem, som fullgöra tjänstgöring enligt 28 och 36 §§ värnpliktslagen,

lära ofta bliva i lika hög grad kännbara för de värnpliktiga, som

plötsligt och oförberett inkallas för fullgörande av beredskapsövning. Jämväl

dylik inkallelse torde under normala förhållanden bliva av mera extraordinär

natur.

Riksförbundet för fjärdingsman och polismän ifrågasätter, örn icke de särskilda

bestämmelserna borde utsträckas att gälla alla värnpliktiga. De i

förslaget avsedda erhölle dock vissa högre familjebidrag och dessutom

hyresbidrag, vilka icke i samma utsträckning tillkomme vanliga värnpliktiga.

Härigenom komme de, som fullgjorde denna särskilda tjänstgöring, att betraktas

som på visst sätt priviligierade gentemot de övriga värnpliktiga. Förbundet

hade erfarenhet av att även de som fullgjorde vanlig värnpliktstjänstgöring

kunde hava ett lika starkt behov av liknande moratorium.

Svenska arméns reservofficersförbund har i en till chefen för finansdepartementet

ingiven skrift hemställt, att förslaget måtte utvidgas att omfatta

även krigsmaktens reservpersonal, och har därvid anfört:

Nödvändigheten härav framgår särskilt om man tager i betraktande t. ex.

en reservofficer, som i sin civila näring utövar ett s. k. fritt yrke, där han

under en följd av år kanske kunnat ha betydande inkomster med därav föranledda

höga utskylder. Inkallas en sådan reservofficer vid mobilisering eller

förstärkt försvarsberedskap under en tidrymd, som svårligen låter sig på

förhand bestämmas, torde det ofta förekomma, att vederbörandes inkomster

från det civila yrket helt utebli. Att på den inkomst han såsom officer i reserven,

i lägsta löneklass inom graden, erhåller, förutom underhåll till familjen,

jämväl kunna erlägga under tjänstgöringen till betalning förfallande

utskylder, beräknade på tidigare högre inkomst, torde många gånger möta

avsevärda svårigheter.

Det torde icke kunna undvikas, att värnpliktiga, som inkallas till tjänst- Departement»-

QYkprCffj

göring vid förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering, få vidkännas mer 1

eller mindre avsevärda ekonomiska olägenheter på grund av avbrottet i deras

vanliga verksamhet. Billigheten kräver, att dessa olägenheter såvitt möjligt

motverkas. I detta syfte ha redan utfärdats vissa bestämmelser örn familjeunderstöd,

lag om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning

av värnpliktstjänstgöring m. m. och lag med särskilda bestämmelser rörande

utmätning hos vissa värnpliktiga m. m. Proposition till urtima riksdagen

har vidare beslutats rörande inskränkning i rätten att återtaga avbetalningsgods

från vissa värnpliktiga m. m.

Vad angår de olägenhetei’, som äro förbundna med indrivning hos de värnpliktiga

av utskylder och därmed jämställda avgifter, skulle visserligen någon

lindring ernås, om de nyss berörda bestämmelserna om utmätning hos

vissa värnpliktiga — efter förordnande av Kungl. Majit — gjordes tillämpliga

vid utmätning enligt restindrivningsförordningen. Såsom i departementspromemorian

framhållits och i de avgivna yttrandena vitsordats, få emeller
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

tid ytterligare åtgärder anses erforderliga för att underlätta de värnpliktigas

utskyldsbetalning och bereda dem skäligt uppskov med utskyldernas gäldande.

Angående huvudprincipen för vidtagande av erforderliga åtgärder ansluter

jag mig till vad i promemorian därom föreslagits, nämligen att de åsyftade

lättnaderna böra åstadkommas genom anstånd vid indrivningen utan att

den bestående ordningen för uppbörden rubbas.

Departementspromemorian bär, i anslutning till sociala försvarsberedskapskommitténs

betänkande, ansett den föreslagna lagstiftningen böra avse värnpliktiga,

som inkallats jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen

(»då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver»), ävensom frivilliga

vid krigsmakten. I några yttranden har framhållits önskvärdheten av att

de ifrågasatta åtgärderna finge gälla även vissa andra kategorier. Enligt

mitt förmenande föreligger icke anledning att låta undantagsbestämmelserna

avse alla, som fullgöra värnpliktstjänstgöring. Vad särskilt angår sådana

värnpliktiga, som jämlikt § 27 mom. 2 a värnpliktslagen inkallas att fullgöra

så kallad beredskapsövning, kan sådan övning icke anses hava samma

extraordinära karaktär som tjänstgöring enligt § 28 mom. 1 eller § 36

mom. 2 värnpliktslagen. Då värnpliktig icke kan bliva skyldig att fullgöra

mera än en sådan övning örn högst trettio dagar, torde för övrigt särskilda

bestämmelser knappast kunna anses påkallade i fråga örn sådan tjänstgöring.

Däremot kan ifrågasättas, huruvida icke bestämmelserna böra göras tillämpliga

å krigsmaktens reservpersonal. Sådan personal intager emellertid, särskilt

på grund av skillnaden i fråga örn den ersättning som utgår under tjänstgöringstiden,

en helt annan ställning än de värnpliktiga, om vilka nu är fråga.

Därest reservpersonal icke inkallas till tjänstgöring under någon längre tid,

torde i varje fall behov av särskilda åtgärder för dess del icke föreligga. Innan

erfarenhet vunnits om i vilken omfattning och under huru lång tid reservpersonal

kommer att inkallas till tjänstgöring, synas därför de särskilda bestämmelserna

tills vidare icke böra avse sådan personal. I ett annat avseende

anser jag mig emellertid böra förorda avvikelse från promemorians förslag,

nämligen beträffande kategorien »frivilliga vid krigsmakten». Vad

härmed skall förstås har icke närmare angivits i sociala försvarsberedskapskommitténs

betänkande. Enligt vad jag inhämtat synes det icke heller för

närvarande vara möjligt att avgränsa någon grupp av frivilliga, som bör jämställas

med sådana värnpliktiga som nu äro i fråga. På grund härav synas,

såsom ock skett i lagen med särskilda bestämmelser rörande utmätning hos

vissa värnpliktiga m. m., frivilliga tills vidare böra uteslutas från den föreslagna

lagstiftningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 63.

11

Indrivningen av utskylder m. m.

Till en början torde jag få lämna en redogörelse för gällande bestämmelser

rörande indrivningen av restförda utskylder.

I § 10 mom. 2 och § 12 mom. 3 uppbördsreglementet stadgas, att om

skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel påförda

utskylder under två uppbördsstämmor eller uppbördsterminer, försummar

att i behörig ordning erlägga vad sålunda under första uppbördsstämman

eller uppbördsterminen är förfallet till betalning, jämväl vad eljest skolat

gäldas först under andra uppbördsstämman eller uppbördsterminen är till

omedelbar betalning förfallet. Enligt kommunala beslut medför försummelse

att i behörig ordning erlägga delbelopp av kommunalutskylder flerstädes

liknande påföljd.

Enligt nyssnämnda författningsrum åligger det å landet, vartill jämväl

räknas stad, där magistrat ej finnes, landskontoret och, i stad med magistrat,

vederbörande uppbördsman att skyndsamt låta upprätta specifika förteckningar,

benämnda restlängder, över till betalning förfallna men vid vederbörande

uppbördsstämma eller uppbördstermin icke guldna kronoutskylder.

Ett exemplar av sådan restlängd skall inom en månad efter uppbördsstämmans

eller uppbördsterminens slut för resternas indrivning överlämnas till

vederbörande utmätningsman. Enligt 76 § i lagen örn kommunalstyrelse

på landet och 71 § i lagen örn kommunalstyrelse i stad upprättar kommunalnämnden

respektive drätselkammaren efter uppbördsstämma för erläggande

av kommunalutskylder restlängd å de skattskyldiga, som ej vid uppbördsstämman

behörigen guldit sin skatt och för vilka ej avkortning eller

avskrivning i laga ordning ägt rum. Å landet skall sådan restlängd inom

två månader efter uppbördsstämmans slut insändas till länsstyrelsen, som

översänder densamma till utmätningsmannen i orten för indrivning. I stad

med magistrat skall restlängden överlämnas till magistraten, som låter indriva

de resterande utskylderna. I annan stad skall restlängden för indrivning

tillställas utmätningsmannen i staden. I 1 § restindrivningsförordningen

stadgas, att, om indrivning skall äga rum av utskylder och avgifter

samt andra medel, som uppbäras och redovisas lika med utskylder, det

åligger vederbörande utmätningsman att med iakttagande av i förordningen

givna föreskrifter verkställa indrivningen och för sådant ändamål förrätta

utmätning eller, där indrivningen avser utskylder eller allmänna avgifter,

bevilja införsel. Enligt 3 § samma förordning må utmätningsman åt exekutionsbiträde

uppdraga att verkställa indrivning av medel, som avses i förordningen,

samt att för sådant ändamål i viss omfattning förrätta utmätning

och, där fråga är om stad, under vissa förutsättningar bevilja införsel. I 4 §

av kungörelsen den 18 december 1925 med vissa bestämmelser angående exekutionsbiträden

stadgas, att sådant biträde har att skyndsamt vidtaga alla åtgärder,

som ankomma på honom.

Jämlikt uppbördsreglementet § 17 mom. 1 åligger det skattskyldig, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

underlåtit att inbetala sina kronoutskylder i föreskriven tid och ordning,

att vid indrivningen av resterande utskylder erlägga avgift, beräknad efter

tre öre för varje full krona av de resterande utskyldernas slutsumma, då densamma

ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och

efter sex öre för varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger

tjugufem kronor. Vad sålunda stadgats rörande skyldighet att erlägga

indrivningsavgift skall icke äga tillämpning, därest skattskyldig, som är berättigad

att erlägga honom påförda kronoutskylder i två terminer men försummat

att inom utgången av första uppbördsterminen erlägga vad av utskylderna

å nämnda termin belöper, inom sju dagar efter första uppbördsterminens

utgång till utmätningsmannen i orten inbetalar debetsedelns hela

belopp. Enligt ovannämnda lagrum i kommunallagarna uttages vid indrivandet

av resterande kommunalutskylder därutöver en avgift av tre öre

å varje full krona av det oguldna utskyldsbeloppet, dock ej mindre än tjugufem

öre.

Enligt 12 § restindrivningsförordningen äger den utmätningsman, inom

vilkens distrikt utskylder, avgifter och andra medel, som uppbäras i sammanhang

med utskylder, uttagits, åtnjuta ersättning för indrivningen med

stadgad indrivningsavgift, dock att, när utmätningsman i eller för indrivningen

anlitat exekutionsbiträde, denne må uppbära hälften av indrivningsavgiften

för medel, med vilkas indrivande han sålunda tagit befattning.

Där i stad finnas meddelade särskilda föreskrifter rörande dispositionen av

sådan avgift, skola emellertid dessa föreskrifter tillämpas. Sådan ersättning

äger den, som verkställer indrivningen, utan särskilt bemyndigande

uttaga i sammanhang med de medel, för vilkas indrivning ersättningen

utgår.

Åtgärdernas omfattning.

Beträffande de ifrågasatta åtgärdernas omfattning anföres i promemorian

följande:

För skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom påförda kronoutskylder

vid två uppbördstillfällen, medför försummelse att i behörig ordning erlägga

vad som är förfallet till betalning vid första uppbördstillfället, att jämväl

vad eljest skolat gäldas först vid andra uppbördstillfället anses förfallet

till omedelbar betalning. Enligt kommunala beslut medför försummelse att

i behörig ordning erlägga kommunalutskylder flerstädes liknande påföljd.

Den skattskyldige är alltså under vissa förhållanden pliktig att erlägga en

del av det honom påförda skattebeloppet tidigare än detsamma eljest skulle

förfallit till betalning. Rättmätigheten och lämpligheten av en sådan påföljd

vid försummelse att i behörig ordning erlägga utskylder har ifrågasatts.

Ur uppbördssynpunkt motiveras en sådan anordning av angelägenheten

av att ett verksamt korrektiv mot försumliga skattebetalare finnes och

att antalet restförda poster så mycket som möjligt nedbringas. Det har

synts ligga nära till hands att beträffande dem, som under tid, då de i anledning

av mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap fullgjort tjänstgöring

vid krigsmakten, eller under viss kortare tid, förslagsvis en månad,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

13

efter sådan tjänstgörings slut underlåtit att i vederbörlig ordning erlägga sina

utskylder, avstå från alt göra gällande sådan påföljd. 2 § i förslaget upptager

bestämmelser härom. Då det icke ifrågasättes annat än att varje utskyldsbelopp

skall erläggas, då detsamma normalt skulle vara förfallet till

betalning, kan en sådan åtgärd icke anses hava karaktären av moratorium

i egentlig mening. På grund härav finnes ingen anledning att begränsa ett

stadgande om undantag i nu berörda hänseende till att avse endast vissa utskylder,

utan bör undantaget från eljest gällande bestämmelser gälla samtliga

sådana utskylder och andra medel, som avses i restindrivningsförordningcn.

Lika litet föreligger någon anledning att ej låta samtliga skattskyldiga,

som tillhöra ovan omförmälda kategorier, utan avseende å deras behov

av uppskov med utskyldemas indrivande få åtnjuta befrielse från ifrågavarande

påföljd vid försummad skatteinbetalning.

Emellertid hava i fråga om utskylder och allmänna avgifter även vissa

moratorieåtgärder ansetts böra vidtagas (3 § i förslaget). Då åtgärder av

sådan art skulle på ett godtyckligt sätt drabba privata rättssubjekt, därest

åtgärderna utsträcktes till att avse gäld till vissa sådana, vilka på grund av

särskilda bestämmelser äga uttaga fordringar i enahanda ordning som utskylder,

hava de ifrågasatta åtgärderna ansetts böra begränsas till allmänna

utskylder och avgifter och icke böra gälla medel, som avses i 1 § under c)

restindrivningsförordningen. Med hänsyn till stadgandet i 17 kap 6 § handelsbalken

hava åtgärder innebärande uppskov med indrivningen av fastighetsskatt

och andra medel, för vilka fast egendom svarar, ansetts icke kunna

komma i fråga. I detta sammanhang må emellertid anmärkas, att inom

justitiedepartementet överväges att framlägga förslag om särskilda bestämmelser

rörande utmätning hos vissa värnpliktiga m. m., av innebörd, bl. a.,

att med försäljning av utmätt egendom under vissa omständigheter må anstå

under viss kortare tid utöver vad eljest är stadgat. Icke heller samtliga skattskyldiga,

som tillhöra ovan omförmälda kategorier, hava ansetts böra komma

i åtnjutande av moratorium. Då för staten, kommuner och andra menigheter

under tid, då moratorieåtgärder kunna ifrågakomma, kommer att

föreligga stort behov av medel, hava dessa ytterligare åtgärder ansetts böra

begränsas att avse dem, som med avseende å inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighct

och övriga ekonomiska förhållanden äro i behov av

anstånd med utskyldemas gäldande. Ytterligare ett skäl att sålunda begränsa

dessa mera vittgående åtgärder är, att, såsom ovan nämnts, där anstånd

erhålles, uppbörden av utskylderna torde få verkställas medelst indrivning

och att, som i det följande närmare utvecklas, statsverket torde

nödgas utgiva ersättning för indrivningen. Då enligt förslaget anstånd skall

få åtnjutas, såvida det icke är uppenbart, att den skattskyldige icke är i

behov av anstånd, torde framgå, att presumtionen dock är för att anstånd

skall medgivas.

För undvikande av irritation hos den skattskyldige eller hans familj och

onödigt arbete med indrivningen, har det ansetts, att denne, om han är i

behov av anstånd med utskyldemas gäldande, bör skonas från alla indrivningsåtgärder

dels under den tid, tjänstgöringen vid krigsmakten varar, och

dels en kortare tid därefter. Det föreslås sålunda, att indrivning icke må

äga rum, förrän under andra kalendermånaden efter utgången av den månad,

under vilken tjänstgöringen upphörde.

Rätten till uppskov med indrivningsåtgärder har ansetts icke böra avse

andra medel än sådana, som förfallit till betalning antingen under den tid,

den skattskyldige tjänstgjort vid krigsmakten, eller under en månad därefter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Har jämlikt stadgandet i 2 § anstånd lämnats med indrivningen av i förtid

förfallet delbelopp av utskylder och infaller den tidpunkt, då beloppet

skulle få indrivas, under tjänstgöringen vid krigsmakten eller inom en

månad efter tjänstgöringens slut, kan anståndet med indrivningen förlängas

enligt nyss angivna bestämmelse (3 § andra stycket).

Uraktlåtenhet att i behörig ordning erlägga utskylder, allmänna avgifter

och andra medel, som uppbäras i samband med utskylder, medför, att vid

indrivningen av det restförda beloppet jämväl uttages en särskild indrivningsavgift.

Denna påföljd har ansetts icke böra drabba skattskyldig i de

fall, då enligt vad ovan nämnts uppskov med indrivningen skall äga rum på

grund av militärtjänstgöring. Av flera skäl har det emellertid icke synts

lämpligt att befria den skattskyldige från skyldighet att gälda indrivningsavgift,

oberoende av när han, då uppskov med indrivningen icke vidare äger

rum, fullgör sin betalningsskyldighet. Å andra sidan har denna påföljd, i

fall då den skattskyldige med hänsyn till inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet

och andra ekonomiska förhållanden fått åtnjuta anstånd

med indrivningen, ansetts icke böra drabba den skattskyldige omedelbart,

så snart indrivningsåtgärder mot honom få vidtagas, utan har det synts

skäligt, att denne beredes tillfälle att utan särskild kostnad erlägga utskylderna

under någon tid därefter. I sådant hänseende har en tid av tre månader

ansetts skälig. (4 § i förslaget till förordning.)

I yttrandena göres ingen erinran mot förslaget att upphäva skyldigheten

att vid försummelse att i behörig ordning erlägga delbelopp av utskylder

genast gälda jämväl senare förfallande delbelopp och icke heller mot förslaget

att med indrivningen av restförda utskylder skall få anstå under tiden

för tjänstgöringen vid krigsmakten och viss tid efter tjänstgöringens slut.

I övrigt äro meningarna delade angående principen för beredande av

åsyftade lättnader med avseende å utskyldsbetalningen för ifrågavarande

skattskyldiga.

Utom förut omförmälda myndigheter och sammanslutningar, som lämnat

förslagen utan erinran eller i stort sett icke haft något att erinra mot

desamma, hava länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Älvsborgs

och Västmanlands lån, föreningen Sveriges landsfiskaler, föreningen

Sveriges stadsfogdar och svenska exekutionsmånnens riksförbund lämnat

utan erinran förslaget, att den skattskyldige skall beredas tillfälle att utan

skyldighet att gälda indrivningsavgift erlägga de utskylder, med vilkas indrivning

anstånd åtnjutits, även under någon tid efter anståndstidens slut.

Statskontoret, rilcsräkenskapsverket, socialstyrelsen, länsstyrelserna i örebro

och Västernorrlands län samt uppbördsintendenten i Stockholm anse,

att om den skattskyldige icke vid anståndstidens slut inbetalat de utskylder,

med vilkas erläggande anstånd åtnjutits, vid indrivningen bör uttagas indrivningsavgift

i vanlig ordning, men ifrågasätta, om icke anståndstiden

bör förlängas med en eller annan månad.

Ur dessa myndigheters yttranden må anföras följande.

Socialstyrelsen förklarar sig vara tveksam om förslaget att indrivningsavgift

ej skall få uttagas under viss tid efter anståndstidens utgång. Styrelsen

fortsätter:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

15

Beträffande de värnpliktiga, varom här är fråga, torde i regel indrivningen

komma att verkställas genom införsel i lön. Sådan införsel kommer att tillgripas

först någon tid efter det att den värnpliktige återgått till sitt normala

arbete, och därest skattebeloppet är av någon betydelse, kommer uttagandet

av skatten att utsträckas över en längre tidsperiod, varvid utkrävandet av den

relativt ringa indrivningsavgiften icke torde bliva särskilt kännbart. Då det

väsentliga är, att den värnpliktige under värnpliktstjänstgöringen, då den vanliga

inkomsten uteblir, och tiden närmast därefter får lättnad i fråga om skattekraven,

torde berörda bestämmelse knappast vara erforderlig för ernående

av det avsedda syftet, även om uppenbarligen vissa humanitära skäl kunna

anföras för dess genomförande. Det synes under alla omständigheter ändamålsenligare,

att, örn uttagande av indrivningsavgift bör undvikas under tiden

närmast efter värnpliktstjänstgöringens slut, anståndstiden för indrivning utsträckes,

förslagsvis en månad.

Statskontoret finner icke något vara att invända mot att förbud stadgas mot

indrivning av värnpliktig påförda utskylder under tiden för tjänstgöringen vid

krigsmakten och viss tid därefter och anför vidare:

Promemorieförfattarens förslag att indrivningsavgift icke skulle uttagas av

den skattskyldige å belopp, som erlades inom tre månader efter utgången av

nyssnämnda anståndsperiod, kan statskontoret icke finna tillräckligt motiverat.

För statskontoret måste det förefalla tämligen ändamålslöst att medgiva

dylik befrielse utan att samtidigt åtgärder vidtagas till förhindrande av att den

skattskyldige blir föremål för indrivningsåtgärder, exempelvis utmätning. Härtill

kommer, alt den föreslagna anordningen torde medföra, att de anståndsberättigade

i stor utsträckning komma att underlåta att vid anståndstidens

utgång verkställa sina inbetalningar och i stället avvakta krav från indrivningsförrättaren.

Statskontoret avstyrker för den skull detta förslag men

förordar samtidigt, att den tid, inom vilken indrivning icke får förekomma,

utsträckes med en eller annan månad.

Riksräkenskapsverlcet anför i huvudsak följande:

Då de skattskyldiga, som enligt förslaget skola åtnjuta anstånd i fråga om

indrivningen av restförda belopp, förutsättas hava blivit restförda så att säga

under förmildrande omständigheter, torde det 1''å anses med billighet överensstämmande

att de ej drabbas av de vanliga påföljder av försummad skattebetalning,

som huvudsakligen tillkommit i syfte alt framtvinga en rättidig

skattebetalning. Mot vad förslaget i detta avseende innebär, har riksräkenskapsverket

i huvudsak intet att erinra. Att de värnpliktiga befrias från

skyldigheten att erlägga indrivningsavgiften finner riksräkenskapsverket sålunda

vara i princip riktigt. Frågan örn i vilken utsträckning detta bör ske,

kan däremot uppenbarligen bliva föremål för delade meningar. Värnpliktig,

som åtnjutit anstånd, skall enligt förslaget fritagas från skyldighet att

erlägga indrivningsavgift, i den män utskylderna kunna indrivas inom tre

månader efter det anståndet utgått. Denna tidsbegränsning torde väl hava

föreslagits bland annat i syfte att förmå de skattskyldiga att själva medverka

till att indrivningen ej skall behöva onödigt draga ut på tiden. Med hänsyn

till att vid inkallelser av längre varaktighet skatter, förfallna vid skilda uppbördstillfällen,

samtidigt kunna bliva föremål för indrivning, torde lämpligheten

av en så snäv tidsbegränsning starkt kunna ifrågasättas.

Betydligt enklare skulle frågan om indrivningsavgiften te sig, därest man

frånginge förslaget, att nu ifrågavarande skattskyldiga efter åtnjutet anstånd

med indrivningen skola vara befriade från att erlägga indrivningsavgift å

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

belopp, som kunna uttagas inom viss tid efter det anståndet utgått. En i viss

mån motsvarande lättnad för den skattskyldige skulle man kunna ernå genom

att förlänga anståndstiden med någon månad och låta vanliga regler

om indrivningsavgift tillämpas, så snart indrivningen finge påbörjas. De

skattskyldiga komme ju att åtnjuta befrielse från indrivningsavgift i fråga

om belopp, som de före anståndstidens utgång självmant erlade. Anståndstiden

kunde betraktas som en särskild uppbördstermin för de värnpliktiga,

varunder dessa bereddes tillfälle att i ett sammanhang inbetala de skatter,

som förfallit till betalning under den tid militärtjänstgöringen varat eller viss

tid därefter. Inbetalning finge ske till utmätningsmannen i orten.

Vid en jämförande värdering av en lösning enligt, å ena sidan, de grunder

som i det remitterade förslaget angivits och, å andra sidan, de nu senast antydda

riktlinjerna bör särskild hänsyn tagas till det förhållandet, att utskylder,

varom bär är fråga, med all sannolikhet i mycket betydande omfattning

måste bliva föremål för avkortning. I de fall då sådan avkortning, helt

eller delvis, kommer till stånd, torde frågan örn indrivningsavgiftens utgående

för den skattskyldige sakna betydelse. Endast i de fall då restfört belopp

helt indrives, innebär indrivningsavgiftens uttagande en ökad belastning

av den skattskyldige, vilken belastningsökning i och för sig kan synas

oskäligt betungande.

Det företräde i sistangivna hänseende, som det remitterade förslaget till

lättnader vid skattebetalningen onekligen äger, finner riksräkenskapsverket

emellertid icke uppväga de fördelar i fråga örn restindrivningens genomförande

och i kontrollhänseende, som det ovan skisserade förenklade förslaget

skulle medföra.

Uppbördsintendenten i Stockholm anför i huvudsak:

Enligt förslaget skulle under 3 månader närmast efter anståndstidens utgång

indrivning väl äga rum, men indrivningsavgift däremot icke uttagas av

den skattskyldige; ersättning härför skulle i stället beredas av statsmedel.

Värdet av eu dylik anordning synes ur flera synpunkter synnerligen diskutabelt;

sett i förhållande till nu gällande principer i fråga om restindrivningen

måste uppläggningen av problemet även synas irrationell. För vederbörande

myndigheter måste systemet bliva ytterst betungande. Indrivningsförrättaren

måste nämligen särskilja icke mindre än tre olika kategorier:

först dem som åtnjuta anstånd med alla indrivningsåtgärder, så dem beträffande

vilka ingen indrivningsavgift skall uttagas, men för vilka ersättning

skall utgå av statsmedel (3 månadersperioden), och slutligen dem beträffande

vilka indrivningsavgift i vanlig ordning skall utgå, alltså efter 3 månadersperiodens

utgång. Att en dylik uppdelning ur bokförings- och redovisningssynpunkt

kommer att åsamka indrivningsmyndigheten mycket besvär och

onödigt arbete är uppenbart. För Stockholm, som dock omfattar mer än

en tredjedel av rikets kronouppbörd, tillkommer därjämte en annan omständighet,

som gör att frågan blir än mer invecklad. Enligt där gällande bestämmelser

debiteras nämligen indrivningsavgift i samband med att restlängden

upprättas, och meddelar Överståthållarämbetet uppbördsorder å slutsumman

av de sålunda påförda avgifterna och ingår denna summa i månadsräkningarnas

debet. På sätt förut framhållits är det på förhand omöjligt att

veta vilka skattskyldiga varit i militärtjänstgöring, vadan följaktligen jndrivningsavgift

i vanlig ordning måste påföras även dem, som sedan få åtnjuta

anstånd. Den tekniska gången blir således den, att indrivningsavgift först

måste debiteras och därefter avkortas för alla, som betala under anståndstiden

eller under den därpå följande 3 månadersperioden; en debitering skall

därefter ske för beräkning av ersättningen av statsmedel, låt vara under viss

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

17

förenklad form. Allt som allt kommer proceduren, bland mängden av övriga

göromål, bliva ett kännbart tillskott i arbetsbördan och icke så litet betungande.

Befrielsen från erläggande av indrivningsavgift kan vidare tänkas verka

i riktning mot ett försvagande av indrivningsavgiftens idé såsom verksamt

korrektiv mot försumliga skattebetalare. I praktiken torde sannolikt denna

befrielse nämligen komma att verka såsom en förlängning av anståndstiden

i så måtto, att vederbörande skattebetalare med alla medel söka uppskjuta

betalningen så länge de icke behöva betala indrivningsavgift. Och det kan

starkt ifrågasättas huruvida icke då anståndet kommer att i stället för att

gagna bliva till skada. Ty nya skatteposter hinna under tiden förfalla och

bliva möjligheterna för skattebetalaren att någonsin komma ifatt sig med

skattebetalningen då så mycket mindre. Erfarenheten visar ändock att en

person med relativt svag ekonomi, som en gång kommit på rest, har mycket

svårt att komma på rätt köl igen. Än vidare bör uppmärksammas, att genom

att perioden utsträckts att avse så lång tid som tre månader, räknat från en

i förhållande till vederbörande uppbördsstämma relativt sen tidpunkt, ofta

kommer att inträffa att nya utskylder restförts beträffande vilka indrivningsavgift

skall uttagas.

Det vill fördenskull synas, som örn det mest rationella vore att helt slopa

den från indrivningsavgift fria 3 månadersperioden och i stället förlänga anståndstiden

förslagsvis en månad. Skattskyldiga, som avses i förslaget, kunna

särskiljas i tre olika kategorier: för det första de, som hava en solid och

ordnad ekonomi och därför — då ju icke är fråga örn befrielse från skattebetalning

-—- icke begagna sig av möjligheten att erhålla anstånd, för det

andra den stora kategori försumliga skattebetalare, som alltid plägar ligga

på rest, och för det tredje de eljest lojala skattebetalare, som på grund av

militärtjänstgöringen fått så kraftigt reducerade inkomster att de verkligen

blivit urståndsätta att i vanlig ordning fullgöra skattebetalningen. Det är

synbarligen denna sistnämnda grupp, som i detta sammanhang mest förtjänar

beaktas. Beträffande dessa torde emellertid förhållandet vara det, att

det stora flertalet har veckoavlöning och följaktligen sin ekonomi ordnad

på kortare sikt. Det kan därför förutsättas, att därest de icke inom den

sålunda förlängda anståndstiden förmått gälda sina oguldna utskylder, de

ej heller framdeles skola kunna betala, i all synnerhet om militärtjänstgöringen

varat en längre tid, varunder flera skatteposter hunnit restföras. Sannolikt

torde avkortningsinstitutet i dessa fall ändock slutligen få tillgripas.

För indrivningsmyndigheterna kommer utan gensägelse det nu föreslagna

systemet att bliva väsentligt lättare att bemästra. Och det torde efter vad

ovan sagts liven för vederbörande skattebetalare i det långa loppet att vara

att föredraga.

Utom av ovannämnda myndigheter, vilka anse, att den skattskyldige vid

indrivning efter anståndstidens slut skall vara skyldig att i vanlig ordning

erlägga indrivningsavgift, har förlängning av den tid, under vilken indrivning

icke skulle få äga rum, med en eller annan månad ifrågasatts av

några länsstyrelser. Sålunda anför länsstyrelsen i Malmöhus lån:

Det är knappast antagligt att den skattskyldige, som genom militärtjänstgöringen

sannolikt fått sin ekonomi ganska avsevärt försämrad skulle inom

den korta tiden av föga mera än en månad kunna icke blott skaffa sig och

sin eventuella familj uppehälle utan därtill så förbättra sitt inkomstförvärv

att detta skulle räcka jämväl till erläggande av de restförda utskyldsbeloppen.

Han har under angivna respittid kanske icke ens hunnit erhålla nå
Bihang

till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 63. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

gon arbetsanställning. Det är att märka att flertalet av dessa tjänstgöringsskyldiga

sannolikt aldrig varit restförda och just tillfölje den oförutsedda

tjänstgöringen saknat möjlighet att skaffa medel till gäldande av skatten.

Det synes länsstyrelsen därför med billighet överensstämmande att ifrågavarande

personer medgåves anstånd förslagsvis tre månader efter tilländalupen

militärtjänstgöring innan indrivningsåtgärder finge vidtagas.

Angående den tid, under vilken anstånd med indrivningen må åtnjutas,

anför vidare riksräkenskapsverket:

Anståndstiden har i förslaget till förordning bestämts sålunda, att indrivning

icke må äga rum tidigare än andra kalendermånaden efter utgången

av den månad, under vilken tjänstgöringen upphörde. En på sådant sätt

fixerad anståndstid kan tydligen komma att betydligt variera från fall till

fall, beroende på tidpunkten för tjänstgöringens upphörande under månaden.

Riksräkenskapsverket finner det därför vara rättvisare, att anståndstiden

sättes att utgå viss bestämd tid, exempelvis 6 veckor efter det tjänstgöringen

i varje fall upphört.

Vad angår den tid efter anståndstidens slut, inom vilken enligt förslaget

inbetalning skall få ske utan att indrivningsavgift uttages, ifrågasätter riksräkenskapsverket

som förut nämnts lämpligheten av en så snäv tidsbegränsning

härför, som föreslagits.

Styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler anför:

Att lämna sådan skattskyldig, varom här är fråga, skäligt rådrum för

frivilligt gäldande av restförda utskylder innan dessa få göras till föremål

för indrivningsåtgärder synes välbefogat. Vilken tidsintervall ett dylikt

anstånd lämpligen bör omfatta torde däremot lämna rum för olika meningar.

Styrelsen vill för sin del ansluta sig till det remitterade förslaget härutinnan,

som synes väl avvägt med behörigt hänsynstagande til! alla parters

berättigade intressen. Detta spörsmål sammanhänger emellertid intimt med

frågan örn vilka påföljder, som den försummade skattebetalningen kommer

att medföra för de värnpliktiga i form av indrivningsavgifter. 1 förevarande

sammanhang måste indrivningsavgiftens korrektiva egenskap helt naturligt

bortfalla, då den uraktlåtna betalningen måste förutsättas vara beroende

av omständigheter, varöver den skattskyldige icke råder. Styrelsen

finner det därför rimligt, att värnpliktig, varå förordningen äger tillämpning,

helt befrias från indrivningsavgift, oavsett när han kan erlägga skattebeloppet.

Att, såsom föreslagits, fastställa gränsen för sådan befrielse

till tre månader från inträdd betalningsskyldighet synes vara ägnat att

gynna de ekonomiskt bäst lottade. De i ekonomiskt hänseende sämre ställda

hava i de flesta fall pågående införsel, som avbrutits genom värnpliktstjänstgöringen

men automatiskt kommer att fortsättas vid arbetsanställningens

återupptagande. Härigenom hindras de att komma i åtnjutande

av den föreslagna 3-månaders fristens förmåner. Örn militärtjänstgöringen

icke mellankommit skulle måhända åtskilliga av dem hunnit fullborda restbetalningen

och frivilligt kunna å uppbördsstämma erlägga de nya skatterna.

Visserligen kan man säga att en del notoriska skatteskolkare bomme att

oförtjänt draga fördel av befrielsen från indrivningsavgift, men det måste

å andra sidan hävdas såsom med rättvisa och billighet förenligt, att alla,

som genom värnplikten hindras att fullgöra sin skattskyldighet å föreskriven

tid, oavsett ekonomiska villkor och möjligheter erhålla samma förmån

i förevarande hänseende.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

19

I fråga om det i promemorian framlagda förslaget att, såvitt angår miDepartementsifrågavarande

skattskyldiga, upphäva skyldigheten att vid försummelse att i chef«nbehörig

ordning erlägga delbelopp av utskylder genast gälda jämväl senare

förfallande delbelopp har i de avgivna yttrandena icke gjorts någon erinran,

och för egen del finner jag en sådan uppmjukning av eljest gällande regler

motiverad.

När det gäller lämpligaste sättet att bereda lättnader i övrigt för de värnpliktiga

med utskyldsbetalningen, synas två vägar stå till buds, nämligen antingen

att endast medgiva anstånd med indrivningen under viss tid eller ock

att, utom sådant anstånd, även medgiva befrielse från skyldigheten att gälda

indrivningsavgift, örn utskylderna inbetalas inom viss tid efter anståndstidens

utgång. I promemorian har föreslagits en lösning enligt sistnämnda

alternativ. På denna punkt hava meningarna varit mycket delade bland de

hörda myndigheterna. De flesta av dessa, däribland så gott som samtliga

länsstyrelser, hava godtagit promemorians ståndpunkt, varemot andra, såsom

statskontoret, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen och Överståthållarämbetet,

i princip förordat det förstnämnda alternativet, enligt vilket indrivningsavgift

i vanlig ordning skulle uttagas efter anståndstidens slut.

Enighet råder alltså såtillvida, att med indrivningen av utskylder, som

restförts i anledning av den skattskyldiges värnpliktstjänstgöring, under alla

förhållanden bör få anstå under tiden för tjänstgöringen och en viss tid

därefter. Till denna uppfattning vill även jag ansluta mig. Under nämnda

tid bör den skattskyldige skonas från alla indrivningsåtgärder. Där —

såsom fallet är i Stockholm — restindrivningen är så anordnad, att alla

skattskyldiga, som icke i behörig ordning fullgjort sin utskyldsbetalning, till

en början skriftligen uppmanas att fullgöra sin betalningsskyldighet, synes

emellertid hinder icke böra möta, att sådant krav framställes, om därvid

blott på lämpligt sätt erinras örn möjligheten för skattskyldiga, om vilka nu

är fråga, att erhålla anstånd med indrivningen av utskylderna.

Vad därefter angår frågan, huruvida den skattskyldige även under viss

lid efter anståndstidens slut bör vara befriad från skyldighet att gälda indrivningsavgift,

vill jag giva min anslutning till den i promemorian uttalade

åsikten, enligt vilken dylik befrielse bör medgivas. De skäl, som varit för

mig avgörande vid detta ståndpunktstagande, äro dels att vid en lösning enligt

det andra alternativet anståndstiden icke synes mig kunna utmätas tillräckligt

lång för att syftet med de ifrågasatta åtgärderna skall kunna vinnas

och dels att ur indrivningssynpunkt en dylik anordning synes mig mindre

tillfredsställande.

För att verklig lättnad skall vinnas i de olägenheter med avseende å skattebetalningen,

som föranletts av att den skattskyldige nödgats avbryta sin

vanliga verksamhet, bör enligt min mening möjlighet beredas honom att •—- samtidigt som han i vanlig ordning inbetalar senare förfallande skatter — erlägga

de restförda utskylderna under en ej alltför kort tid efter tjänstgöringens

slut. Örn en skattskyldig, som åtnjuter anstånd med indrivningen av på

grund av värnpliktstjänstgöring restförda utskylder, för att kunna i rätt lid

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

inbetala utskylderna skulle nödgas avstå från att i vederbörlig ordning

erlägga utskylder, som förfalla till betalning efter tjänstgöringens slut och

med vilkas erläggande något uppskov icke kan erhållas, bleve följden att

även dessa senare utskylder komme att restföras. I sådant fall skulle varken

för den skattskyldige eller det allmänna något vara vunnet med att ett

kortare anstånd ägt rum med indrivningen av de först restförda utskylderna.

Det kan vidare icke anses rimligt att stat eller kommun, som hos den värnpliktige

har fordran på skatt, skulle under någon längre tid helt avstå från

möjligheten att göra sig betald för sina fordringar, under det att alla andra

borgenärer skulle kunna göra sina fordringar gällande. Detta torde minst

av allt böra ifrågakomma under en tid, då för det allmänna största behov

av medel föreligger. Det har heller icke i något av de avgivna yttrandena

förutsatts, att den tid under vilken anstånd med indrivningen finge åtnjutas

skulle med mera än någon månad utsträckas utöver den i promemorian föreslagna

av en å två månader. Man synes sålunda hava räknat med en anståndstid

av högst omkring tre månader efter tjänstgöringens slut. Även om

den indrivningsfria tiden skulle utsträckas åtskilligt längre, skulle helt visst

anståndstiden i många fall befinnas otillräcklig för att den skattskyldige, utan

eftersättande av under anståndstiden förfallande skatter, skulle kunna under

denna tid hopbringa erforderliga medel för gäldande av de utskyldsbelopp,

med vilkas indrivande fått anstå. Särskilt efter en längre tjänstgöringstid,

under vilken flera utskyldsbelopp förfallit till betalning, komme svårigheterna

för den skattskyldige att inom anståndstiden fullgöra skattebetalningen

att te sig oöverkomliga.

Ur uppbördssynpunkt synes det ej heller rationellt att under en längre tid

efter tjänstgöringens slut helt överlämna åt den skattskyldiges eget initiativ

att erlägga de restförda utskylderna. I detta sammanhang vill jag erinra om

att i så gott som samtliga yttranden, i vilka förordats, att befrielsen från att

gälda indrivningsavgift skulle inskränkas till den tid, under vilken anstånd

med indrivningen åtnjutes, synes hava förutsatts, att under anståndstiden ej

något krav skulle framställas mot den skattskyldige eller denne på annat sätt

erinras örn sin ifrågavarande skatteskuld. För all restindrivning torde det

emellertid vara av största betydelse, att indrivningsförrättaren så snart som

möjligt kommer i kontakt med den betalningsskyldige. Om den skattskyldige

— måhända efter en lång tjänstgöringstid — icke på något sätt erinras

om skyldigheten att erlägga skatt, med vars indrivande fått anstå, torde det

lätt inträffa, att han försummar att avsätta nödiga medel till skattens betalande.

En sådan försummelse torde under de förhållanden det här gäller

framstå såsom förklarlig och knappast böra läggas den skattskyldige till last.

Det synes mig vidare för vinnande av syftet med ifrågavarande undantagsbestämmelser

nödvändigt, att den skattskyldige beredes möjlighet att erlägga

de restförda utskylderna genom avbetalningar. I intet av de yttranden, som

ställa sig avvisande till promemorians förslag på denna punkt, har ifrågasatts,

att den skattskyldige skulle under anståndstiden annorledes än i ett samman
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

21

hang få inbetala utskylderna. För de flesta skattskyldiga, som här komma

i fråga, torde erläggandet av de utskylder, med vilkas indrivande fått anstå,

komma att utgöra en ytterst kännbar påfrestning, i synnerhet som betalningen

av de restförda utskylderna i de flesta fall måste verkställas samtidigt

med att den skattskyldige har att fullgöra betalning av senare förfallande

utskylder och infria andra förpliktelser, som blivit eftersatta. Man torde

under sådana förhållanden icke kunna räkna med att de skattskyldiga i allmänhet

skola kunna under en längre tid av egen drift avsätta medel för att

vid anståndstidens slut i ett sammanhang fullgöra skattebetalningen. Det

torde ställa sig mindre besvärligt för den skattskyldige, om han har möjlighet

att fullgöra skattebetalningen under en längre tid genom avbetalningar till

indrivningsförrättaren. I så fall torde merendels mellan denne och den skattskyldige

kunna träffas överenskommelse örn lämpligt betalningssätt.

Att under den tid efter anståndstidens utgång, under vilken indrivningsavgift

ej skall få uttagas, vanliga tvångsmedel såsom införsel och utmätning

kunna komma i fråga, finner jag icke böra föranleda betänkligheter. Vad

angår införsel torde gällande bestämmelser i införsellagen tillförsäkra den

skattskyldige att vid indrivningen skälig hänsyn tages till omständigheterna.

I fråga örn utmätning torde såsom förut antytts böra förordnas, att lagen med

särskilda bestämmelser rörande utmätning hos vissa värnpliktiga m. m, skall

lända till efterrättelse jämväl vid utmätning enligt restindrivningsförordningen.

Härigenom skulle i händelse av utmätning för uttagande av utskylder

hos skattskyldig, varom här är fråga, vissa lättnader komma att inträda.

Av den ståndpunkt jag tagit i den nyss berörda principfrågan följer, att den

indrivningsfria anståndstiden icke torde böra utsträckas nämnvärt utöver vad

som föreslagits i promemorian. En utsträckning av anståndstiden därhän,

att i allmänhet en skattskyldig skulle kunna enbart under anståndstiden till

fullo inbetala de restförda utskylderna, anser jag av skäl, jag förut angivit,

icke böra ifrågakomma. Syftet med en indrivningsfri tid bör enligt min

mening i stället var att skona den skattskyldige från alla indrivningsåtgärder

under tjänstgöringstiden och en kortare tid därefter, då han kan antagas icke

hava medel till gäldande ens av någon del av dessa utskylder och måhända

icke har sådan överblick över sin ekonomiska ställning, att han kan uppgöra

någon plan för avbetalning av desamma. På sätt riksräkenskapsverket anfört

torde anståndstiden böra gå till ända viss bestämd tid efter det tjänstgöringen

i varje fall upphört, och denna tid synes skäligen kunna bestämmas

till två månader.

Vad angår den tid efter anståndstidens slut, under vilken den skattskyldige

skall vara befriad från att erlägga indrivningsavgift, anser jag den böra tilltagas

väsentligt längre än vad i promemorian föreslagits. Att, såsom från

något håll föreslagits, borttaga varje tidsbegränsning synes mig å andra sidan

vara att gå för långt. Genom en begränsning till en viss, ej alltför kort

tid kan befrielsen från att gälda indrivningsavgift komma att utgöra en verksam

drivfjäder för den skattskyldige att söka inom denna tid inbetala utskyl
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

derna. Det synes vidare angeläget, att de särskilda anordningar, som torde

erfordras för kontroll av ersättning för indrivningen, icke behöva uppehållas

under någon längre tid efter det all sådan tjänstgöring vid krigsmakten, varom

nu är fråga, upphört. Under beaktande av dessa synpunkter förordar jag,

att den tid, då indrivning skall få äga rum men indrivningsavgift ej skall få

uttagas, sättes så lång, att den jämte anståndstiden utgör ett år.

Frågan orri bellovsprövning.

Såsom framgår av vad förut anförts förutsätter promemorian — med visst

undantag — en behovsprövning, i det att de ifrågasatta åtgärderna för beredande

av lättnad med avseende å värnpliktigas utskyldsbetalning föreslagits

skola begränsas att avse dem, som med avseende å inkomst, förmögenhet,

försörjningsskyldighet och övriga ekonomiska förhållanden äro i behov

av anstånd med utskyldernas gäldande.

Detta förslag har i allmänhet lämnats utan erinran. I några yttranden

har emellertid yppats annan mening eller framställts vissa anmärkningar.

Ur dessa yttranden må anföras följande.

Statskontoret, som anser att befrielse från att erlägga indrivningsavgift

skall ifrågakomma endast under den tid, då indrivning icke får ske, håller

före, att anstånd med indrivningen utan större olägenheter för det allmänna

borde kunna medgivas samtliga avsedda värnpliktiga utan att hänsyn tages

till förmögenhetsställning. Ämbetsverket anmärker vidare, att prövningen av

frågan, huruvida förmögenhets- och inkomstförhållandena skulle utgöra hinder

för anstånd, skulle ankomma på utmätningsmannen, vilken, därest han

ansåge hinder föreligga, skulle äga uppbära indrivningsavgift. En dylik

anordning måste enligt statskontorets mening om möjligt undvikas.

Riksräkenskapsverket anser den ifrågasatta villkorligheten i fråga örn anstånds

åtnjutande ej motiverad. Redan det förhållandet att värnpliktig blivit

uppförd å restlängd syntes i första hand utgöra skäl för antagande, att

utskyldernas erläggande i behörig tid varit förenat med sådana svårigheter,

att visst anstånd med deras gäldande borde kunna få åtnjutas. För ämbetsverkets

ställningstagande avgörande hade emellertid varit den ojämnhet i

tillämpningen, som med en villkorlig anståndsregel skulle bliva ofrånkomlig.

Länsstyrelsen i Örebro län anför:

Någon prövning av uppskovsbehov synes knappast vara erforderlig. En

sådan är tidsödande och leder ej alltid till rättvist resultat. Anses emellertid

behovsprincipen böra vidhållas, kan så förfaras, att för den värnpliktiga vid

inryckningen tillkännagives, att de kunna erhålla uppskov med utskyldsbetalningen

samt vad därför erfordras. Det torde vara tillräckligt med en anmälan

till utmätningsmannen, att behov av uppskov föreligger.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför i anslutning till 3 § i förslaget till

förordning:

Av paragrafens avfattning och motiven synes framgå, att presumtionen är

att anståndsmedgivande skall såsom regel lämnas. Emellertid kan den värnpliktige

under angivna förhållanden dock vid tiden för uppbörden ej alltid

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63-

23

med visshet avgöra, huruvida anstånd kommer att meddelas eller icke. Med

hänsyn härtill synes det länsstyrelsen skäligt, att värnpliktig, som på grund

av ovan angivna orsaker ej kan erhålla anstånd, så snart restlängden kommit

utmätningsmannen tillhanda, härom av denne underrättas. Rimligtvis

bör också sådan värnpliktig erhålla rätt till uppskov med indrivningsåtgärder

under viss av utmätningsmannen utsatt kortare tid. Därest betalning

av utskylderna sker inom denna tid, bör den värnpliktige vara befriad från

indrivningsavgift.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet anför:

Styrelsen har särskilt observerat, att någon närmare föreskrift icke lämnats

om, hur den prövning av den inkallades ekonomiska förhållanden, som

moratoriet förutsätter, skall verkställas. Denna prövning förefaller vara av

den betydelse ur kommunalsynpunkt, att ett inflytande på densamma från

kommunernas egna organ bör vara tryggat.

För egen del finner jag det visserligen vara principiellt riktigast, att an - DepartemenUstånd

meddelas endast i de fall då den skattskyldige är i behov därav. Det CÄe/eBkan

emellertid icke bestridas, att en behovsprövning skulle för indrivningsförrättarna

medföra ökat arbete och att risk finnes för ojämnhet i tillämpningen.

Då frågan dessutom ur statsfinansiell synpunkt torde vara av mindre

betydelse, förordar jag, att därest övriga förutsättningar äro för handen anstånd

med indrivningen må äga rum oavsett behovet därav i det enskilda

fallet.

Frågan om vilka utskylder anståndet bör avse.

Rörande frågan vilka utskylder de särskilda bestämmelserna böra avse

göras följande uttalanden.

Statskontoret fäster uppmärksamheten vid att uttrycket »utskylder och

andra medel, som avses i 1 § restindrivningsförordningen» i 3 § i det remitterade

förslaget till förordning med särskilda bestämmelser angående indrivning

av utskylder m. m. hos vissa värnpliktiga torde innefatta samtliga

å debetsedel upptagna utskylder och avgifter och således även sådana avgifter

till privata rättssubjekt, med vilka enligt den i promemorian intagna

motiveringen anstånd icke ansetts böra medgivas. Statskontoret tillägger i

detta sammanhang, att hinder icke syntes böra möta att giva berörda författningsbestämmelse

det innehåll, som densamma erhållit genom ovannämnda

formulering.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

Länsstyrelsen biträder förslaget att från förordningens tillämpning undantaga

medel enligt 1 § c) i restindrivningsförordningen men vill i samband

härmed erinra om, hurusom bland medel, som avses i 1 § a) samma förordning,

kunna ingå brandstodsmedel, försäkringsavgifter och annuiteter, som

måhända böra bedömas något annorlunda än de allmänna utskylderna.

Riksräkenskapsverket yttrar:

Riksräkenskapsverket kan för sin del icke tillstyrka det undantag från regeln

örn anstånd med indrivningsåtgärder och befrielse från indrivningsav
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Departements
chefen.

gift, som föreslagits i fråga om fastighetsskatt och andra medel, för vilka

fast egendom svarar. Bland fastighetsägarna återfinnas nämligen stora grupper

av småbrukare och andra, vilka redan under normala förhållanden höra

till de ekonomiskt minst bärkraftiga skattskyldiga och vilka under de särskilda

förhållanden, som här avses, torde komma att framför stora grupper

av exempelvis tjänstemän och arbetare vara i behov av att få åtnjuta de lättnader,

varom nu är fråga.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund anför liknande synpunkter.

Styrelsen för svenska exekutionsmånnens riksförbund anser att anstånd

bör lämnas beträffande fastighetsskatt under hänsynstagande dock till den

förmånsrätt som omförmäles i 17 kap. 6 § handelsbaden.

I ett par av de avgivna yttrandena ifrågasättes, att anstånd med indrivningen

skall kunna ifrågakomma även med avseende å utskylder, som förfallit

till betalning senare än i promemorian föreslagits.

Sålunda föreslår länsstyrelsen i Älvsborgs län, som anser, att anståndstiden

icke bör göras kortare än tre månader, att anstånd skall kunna erhållas

med indrivningen av utskylder, som förfallit under tjänstgöringstiden

eller inom tre månader efter tjänstgöringens slut.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser, att det för vinnande av det med den

tilltänkta anordningen avsedda syftet är erforderligt, att fristen förlänges

till förslagsvis två å tre månader från utryckningen.

Bland utskylder och avgifter, som avses ilga) restindrivningsförordningen,

ingå annuiteter å dikningslån och dylikt, avgifter till riksförsäkringsanstalten

samt avgifter till sådana på ömsesidighet grundade brand-,

hagelskade- eller kreatursförsäkringsanstalter, som jämlikt kungörelsen den

22 oktober 1886 angående uppbörd av avgifter till vissa på ömsesidighet

grundade försäkringsanstalter äga rätt att få avgifter debiterade, indrivna och

redovisade i sammanhang med kronouppbörden. Att låta nu ifrågasatta åtgärder

av moratoriekaraktär vinna tillämpning även å annuiteter och avgifter

till riksförsäkringsanstalten finner jag icke böra ingiva några betänkligheter.

Vad däremot angår avgifter till enskilda försäkringsanstalter skulle

åtgärderna onekligen komma att på ett godtyckligt sätt drabba vissa privata

rättssubjekt. Då det står ifrågavarande försäkringsanstalter fritt att, när

de så önska, uppbära sina avgifter på annat sätt, och det med fog kan anses,

att de, så länge de begagna sig av rätten att få avgifterna uppburna i

sammanhang med kronouppbörden, få finna sig i de förändringar med avseende

å uppbörden, som ur allmänna synpunkter kunna anses påkallade,

torde måhända icke i och för sig hinder böra möta mot att låta åtgärderna

omfatta även sådana avgifter. Emellertid får icke förbises att, om anstånd

medgives med indrivningen av försäkringsavgift, försäkringstagaren lätteligen

kan bibringas den föreställningen, att försäkringen, oaktat avgiften icke

i behörig ordning erlagts, är gällande, så länge anstånd åtnjutes, och på grund

härav måhända tillskyndas rättsförlust. Det torde därför vara lämpligast

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

25

att anståndet icke omfattar försäkringsavgifter av ifrågavarande art. Med

denna ståndpunkt synes nödvändigt att försäkringstagare, som vill komma

i åtnjutande av anstånd med indrivningen av övriga kronoutskylder, beredes

möjlighet att i vederbörlig ordning erlägga enbart honom påförd avgift till

dylik försäkringsanstalt. Förordnande härom torde, i händelse den föreslagna

lagstiftningen genomföres, böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Jag delar de betänkligheter som anförts mot att utskylder, för vilka fast

egendom svarar, skulle undantagas från tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser.

Å andra sidan anser jag mig icke kunna förorda, att bestämmelserna

utan vidare göras tillämpliga å sådana utskylder. I sådant fall

skulle nämligen risk föreligga, att tiden för företräde till betalning ur egendomen

jämlikt 17 kap. 6 § handelsbaden — ett år efter förfallodagen —

skulle kunna överskridas. Enligt min mening bör förevarande stadgande

få den avfattning, att med indrivningen av utskyld, som skall utgå för fast

egendom, skall få anstå i enlighet med vad som föreslagits beträffande övriga

utskylder, dock icke längre tid än att den i nämnda lagrum stadgade förmånsrätten

kan göras gällande.

Vad angår frågan om förfallotiden för de utskylder, med vilkas indrivning

skall kunna anstå, finner jag mig böra föreslå, att anstånd medgives med

indrivningen av utskylder, som förfallit till betalning under tiden för tjänstgöringen

eller inom två månader efter tjänstgöringens slut.

Initiativ av den skattskyldige för anstånds erhållande.

Promemorian bygger på den förutsättningen, att den värnpliktige icke

själv skall behöva taga något initiativ för att komma i åtnjutande av anstånd

med utskyldernas erläggande utan att indrivningsmyndigheterna skola

prestera den för förordningens tillämpning erforderliga utredningen.

I promemorian anföres sålunda:

Exekutionsbiträden med ej alltför stora och folkrika tjänstgöringsområden

torde utan större besvär och omgång kunna i förekommande fall i orten

inhämta erforderliga upplysningar angående i restlängd upptagna personers

militärtjänstgöring. I annat fall torde rullföringsexpeditionernas medverkan

kunna påräknas. Då uppgift skall inhämtas från rullföringsexpedition, torde

det vara nödvändigt att upplysning lämnas angående efterfrågade personers

fullständiga namn, födelsedatum och kyrkoskrivningsort. Erforderliga

uppgifter härom torde i de flesta fall kunna erhållas ur mantalslängderna.

I åtskilliga av de avgivna utlåtandena framföras betänkligheter mot den

ökning av arbetsbördan för befattningshavare, som handhava indrivningen,

och länsstyrelserna, som skulle uppkomma vid ett genomförande av förslaget.

Några länsstyrelser giva uttryck åt liknande erinringar för rullföringsexpeditionernas

del.

Från flera håll framhålles lämpligheten av att låta frågan örn anstånd

bliva beroende av ett initiativ från den skattskyldige.

Sålunda anser uppbördsintendenten i Stockholm, att det icke torde kunna

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

undvikas att krav i vanlig ordning finge framställas. Det bleve därefter den

skattskyldiges sak att begära anstånd på grund av militärtjänstgöringen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför:

Det synes ligga nära till hands, att de värnpliktiga själva åläggas att tillhandahålla

indrivningsmyndigheterna de önskvärda uppgifterna. Värnpliktig,

beträffande vilken den föreslagna bestämmelsen i 2 § blir tillämplig,

liksom värnpliktig, som anser sig berättigad till anstånd enligt förslagets

3 §, synes böra vara pliktig tillsända vederbörande exekutionsbiträde eller

utmätningsman uppgifter i den omfattning, som för ärendets prövning finnes

påkallad. För ändamålet lämpade tryckta blanketter böra tillhandahållas

hos vederbörande militära och civila statliga myndigheter ävensom

hos kommunerna. Sålunda meddelade uppgifter böra kunna utan vidare

godtagas, därest deras riktighet vitsordas av vederbörande militärbefälhavare

eller av två trovärdiga personer. Det må här erinras örn att vid militärtjänstgöringens

slut anteckning om tjänstgöringens art och längd verkställes

i inskrivningsboken. Underlåtenhet från värnpliktigs sida att fullgöra

ovannämnd uppgiftsskyldighet bör givetvis icke föranleda till att han går

miste örn de förmåner, varom är fråga, där det eljest är eller blir för indo

vningsmyndigheten känt, att vederbörande fullgjort eller fullgör sådan

tjänstgöring, på grund varav han kan befinnas berättigad åtnjuta dem. Men

det synes böra i första hand ankomma på den värnpliktige själv att tillvarataga

sina intressen i ifrågavarande hänseende.

Länsstyrelserna i Västmanlands och Kopparbergs län anföra liknande synpunkter.

Svenska exekutions männens riksförbund yttrar, bland annat:

Det enklaste synes vara, att samtidigt med kungörelse angående uppbörd

meddelas, att skattskyldig, därest uppbördsterminen inträffar under hans

tjänstgöring eller senast en månad efter dess upphörande, har att, därest

han önskar komma i åtnjutande av anstånd, därom göra skriftlig anmälan.

Anmälan göres beträffande kronoutskylder hos vederbörande utmätningsman

(stadsfogde) och beträffande kommunalutskylder hos den kommunala

uppbördsmyndigheten. Sådan anmälan bör göras senast 14 dagar efter uppbördsterminens

slut. Genom ett kortfattat och generellt cirkulär till militärmyndigheterna

borde de värnpliktiga också kunna erinras örn anmälningsskyldigheten.

Eventuellt torde också blanketter kunna tillhandahållas hos

militärmyndigheterna. I anmälan upptages lämpligen namn, titel, adress,

födelse, rullföringsområde samt den tid, under vilken militärtjänstgöring

pågått. Vidare bör lämplig plats beredas för rullföringsexpeditionens sedermera

verkställda anteckningar om dag för tjänstgöringens början och

slut. Sedan föreskriven anteckning verkställts i kommunalrestlängden, bilägges

anmälan restlängden, som översändes till utmätningsmannen. Utmätningsmannen

(exekutionsbiträdet) har då möjlighet att utan alltför tidsödande

förarbete kunna bedöma läget och genom samarbete med rullföringsexpeditionen

erhålla nödiga upplysningar angående de inkallades fortsatta

tjänstetid. På ovan angiven plats å anmälan bestyrker rullföringsexpeditionen

vederbörandes tjänstgöringstid.

Skulle i något enstaka fall sådana exceptionella förhållanden vara rådande,

att den skattskyldige icke själv eller genom ombud haft möjlighet att

verkställa anbefalld anmälan, kan detta sedermera ordnas genom indrivningsmyndigheten,

som då också hos den kommunala uppbördsmyndigheten

låter verkställa komplettering av restlängden. Vidare bör kanske anmär
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

27

kas, varför anmälan beträffande kronoutskylder bör göras hos utmätningsmannen

och icke till uppbördsmyndigheten. Förhållandet är dels beroende

därpå, att i kronorestlängden fördelningen på olika uppbördsterminer redan

är verkställd, och dels därpå, att det givetvis i ett flertal fall förekommer, att

den i anmälan uppgivna adressen och den i restlängden angivna icke överensstämma,

beroende på senare inträffad flyttning. För att då i restlängden

återfinna vederbörande fordras, dels lokal- och personkännedom och dels

tillgång till vissa handlingar, såsom mantalslängd o. dyl. I städer med lokal

uppbördsmyndighet även för kronoutskylder har ju denna myndighet tillgång

till nämnda handlingar, men beroende på dels önskvärdheten av enhetlig

bestämmelse och dels indrivningspersonalens större möjlighet i övrigt

anses den här föreslagna anordningen vara lämpligast.

Å andra sidan göres i ett par yttranden gällande, att rullföringsbefälhavarna

eller andra militära befälhavare skola medverka i långt större utsträckning

än i promemorian förutsatts.

Sålunda anser länsstyrelsen i Örebro län, att det borde åligga rullföringsområdesbefälhavare

eller militär befälhavare att före eller vid tjänstgöringstidens

början till utmätningsmannen i vederbörande värnpliktiges hemortskommun

insända uppgift å de personer, som fullgöra sådan värnpliktstjänstgöring,

varför lättnad i utskyldsbetalningen kan erhållas samt å tiden för

tjänstgöringen. För de å uppgiften upptagna skulle indrivningsåtgärder icke

vidtagas, förrän uppskovstiden gått till ända. Det torde vara tillräckligt

med en anmälan till utmätningsmannen, att behov av uppskov förelåge.

Vid denna anmälan borde fogas ett intyg av vederbörande militäre befälhavare,

att värnpliktstjänstgöring av ifrågavarande slag fullgjordes samt tiden

därför.

I åtskilliga yttranden har framhållits lämpligheten av att låta frågan om Departement,»- anstånd med indrivningen bliva beroende av ett initiativ från den skattskyl- CÄe/eredige.

För egen del biträder jag denna mening. Lämpligen torde böra så förfaras,

att den skattskyldige ifyller en anmälan, att han önskar komma i åtnjutande

av anstånd, vilken anmälan därefter tillställes den utmätningsman,

som har att verkställa indrivningen. Sådan anmälan, för vars avgivande särskild

blankett bör fastställas och tillhandahållas de skattskyldiga, synes

böra innehålla uppgift örn den skattskyldiges fullständiga namn, inslcrivningsnummer,

postadress och senaste mantalsskrivningsort. Tjänstgör den

skattskyldige då anmälan avgives vid krigsmakten, synes det såväl för den

skattskyldige som för indrivningsmyndigheterna vara lämpligast, att anmälan

avgives till vederbörande befälhavare, som får vidarebefordra densamma

till utmätningsmannen. Härigenom vännes den fördelen, att den

skattskyldiges tjänstgöringsförhållanden omedelbart kunna bliva klarlagda

och styrkta. Den omständigheten, att tjänstgöringstidens längd, då anmälan

göres, ofta icke torde kunna bestämt angivas, synes mig icke hava någon

större betydelse. I de fall, då tjänstgöringstiden blir kortare än som

angivits, kommer den skattskyldige att få något längre tid på sig än i förordningen

avsetts, innan han blir krävd på utskylderna; i de fall, då tjänst
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

göringen kommer att fortgå längre än som antagits, torde rätta förhållandet

bliva ådagalagt vid första försök att indriva utskylderna. Det torde som regel

för den skattskyldige framstå såsom angeläget att snarast möjligt göra

anmälan för att slippa att bliva utsatt för indrivningsåtgärder. För att sådana

åtgärder icke skola hinna igångsättas, synes anmälan böra göras senast

inom en månad efter först infallande uppbördsstämmas eller uppbördstermins

slut.

Anmälan som nyss sagts torde emellertid icke böra göras till ovillkorlig

förutsättning för anstånd med indrivningen. Detta skulle i många fall vara

obilligt, särskilt som den skattskyldige under tid, då han fullgör militärtjänstgöring,

måhända icke alls eller först efter lång tid kan få debetsedel

sig tillställd. Enligt min mening bör anstånd därför medgivas med indrivningen,

oaktat någon anmälan icke gjorts, om det vid indrivningsförsök tillförlitligen

styrkes, att den skattskyldige tjänstgjort under sådan tid, att

anstånd med indrivningen kan äga rum. Detta kan lämpligen ådagaläggas

genom företeende av inskrivningsbok eller intyg av militär myndighet. Har

den skattskyldige gjort sådan anmälan som nyss nämnts, men så sent, att

indrivningsåtgärder redan hunnit inledas, torde anmälningen böra överlämnas

till utmätningsman eller exekutionsbiträde, som har att verkställa

indrivningen. Anmälningen kan i så fall tjäna som bevis till styrkande av

att den skattskyldige är berättigad åtnjuta anstånd med vidare indrivning.

Ersättning för indrivning.

Beträffande frågan örn ersättning för indrivning i fall, då indrivningsavgift

ej får uttagas, anföres i promemorian följande.

Med hänsyn till att den indrivningsavgift, som vid indrivning skall uttagas

tillika med utskylderna, utgör ersättning för indrivningsförrättarens arbete

med indrivningen och jämväl tjänar som sporre till ett effektivt indrivningsarbete,

torde befrielse från att erlägga sådan avgift icke kunna medgivas,

med mindre indrivningsförrättaren erhåller ersättning i annan form för indrivningen

av restantier i fall, då indrivningsavgift ej fått uttagas. I fall

som avses i 4 § första punkten har emellertid någon ersättning för indrivningen

icke synts behöva utgå. (Jämför uppbördsreglementet, § 17 mom.

1.) Då orsaken till ovan omförmälda undantagsbestämmelser angående befrielse

från indrivningsavgift är, att staten tagit den skattskyldige i anspråk

för militärtjänstgöring, har ersättningen i fråga om såväl krono- som kommunalutskylder

ansetts böra gäldas av staten. Beträffande de grunder efter

vilka ersättning för indrivning skall utgå, bör till en början framhållas, att

det för underlättandet av utanordning och granskning av dylik ersättning

har synts vara lämpligt att ersättningen bestämmes efter samma grund, oavsett

det restförda beloppets storlek. Vid bestämmande av ersättningens storlek

är att beakta, att man här endast har att taga sikte på att densamma

skall utgöra skälig gottgörelse för det med indrivningen förenade arbetet.

Indrivningsavgifterna äro däremot som bekant avvägda även med hänsyn till

syftet att sådan avgift skall utgöra ett verksamt korrektiv mot försumlighet

att i behörig ordning erlägga utskylder. Vad beträffar arbetet med indrivningen

bör framhållas, att de föreslagna undantagsbestämmelserna sannolikt

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

29

torde föranleda, att antalet restförda poster väsentligt ökas. Å andra sidan

torde ett flertal av de personer, som enligt de föreslagna bestämmelserna erhålla

anstånd med utskyldernas erläggande, komma att självmant inbetala

sina utskylder, i vilken händelse arbetet med indrivningen måste anses ringa.

Med beaktande av nu anförda synpunkter bär det ansetts skäligt att bestämma

ersättningen för indrivning i de fall, då indrivningsavgift ej utgår, till

beträffande kronoutskylder fem procent och beträffande kommunalutskylder

tre procent av det indrivna beloppet.

Statskontoret, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Örebro

län och uppbördsintendenten i Stockholm, vilka förorda, att omedelbart efter

anståndstidens slut indrivningsavgift skall i vanlig ordning uttagas, anse att

någon ersättning ej bör utgå för uppbärandet och redovisandet av sådana utskylder,

som under den lid anstånd åtnjutes må frivilligt erläggas av den

skattskyldige. Jämväl svenska landstingsförbundet ifrågasätter, huruvida

särskild ersättning av statsmedel bör utgå till indrivningsförrättare i de fall,

då indrivningsavgift ej får uttagas.

Riksräkenskapsverket anför emellertid i anslutning till det i promemorian

framlagda förslaget, att, då indrivningsavgiften utgör en del av indrivningsförrättarens

löneförmåner, det berättigade i att enligt förslaget ersättning

skall gottgöras av statsmedel i de fall, då den skattskyldige själv ej skall

behöva erlägga indrivningsavgift, ej torde kunna bestridas.

Statskontoret anför efter att hava avstyrkt förslaget, att indrivningsavgift

icke skulle uttagas å belopp, som erlades inom tre månader efter utgången

av anståndsperioden, följande:

Ett godtagande av denna statskontorets uppfattning skulle medföra, att

förslaget om ersättning av statsmedel till indrivningsförrättarna vid betalning

under nyssnämnda tremånadersperiod skulle förfalla och det med utbetalning

och kontroll av sådan ersättning förenade, säkerligen mycket omständliga

och tidskrävande arbetet undvikas.

Visserligen torde utmätningsmännens arbetsbörda komma att under anståndstiden

påverkas därigenom, att de anståndsberättigade redovisas å restlängd

och att inbetalningarna sålunda komma att verkställas hos ulmätningsmännen.

Statskontoret måste emellertid för sin del finna det rimligt, att

det allmännas befattningshavare utan anspråk på särskild ersättning under

förhållanden, varom här är fråga, få påtaga sig sådana särskilda arbetsuppgifter,

som hänföra sig till åtgärder, föranledda av krissituationen.

I vad mån indrivningsförrättarna kunna få vidkännas minskning i sina

inkomster vid ett anståndsmedgivande i enlighet med vad statskontoret tillstyrkt,

är givetvis svårt att bedöma. Någon minskning av betydelse lärer det

dock knappast kunna bliva fråga om och i varje fall torde de olägenheter,

som härigenom kunna uppkomma för ifrågavarande befattningshavare, på

intet sätt vara jämförliga med de uppoffringar, som de värnpliktiga måst

påtaga sig.

Uppbördsintendenten i Stockholm anför:

Hur de föreslagna åtgärderna komma att verka i praktiken i avseende å

provisionsinkomsterna för de befattningshavare, som äro beroende därav

för sin inkomst, låter sig för närvarande icke med säkerhet fastställas. Emel
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 63.

lertid kan på goda grunder förutsättas att verkningarna icke komma att bliva

alltför katastrofala. Många för att icke säga stora flertalet av de skattebetalare,

som komma att betala under anståndstiden tillhöra den grupp skattebetalare,

som eljest brukat betala under uppbördsstämmorna. På dessa bär

indrivningsförrättaren alltså icke haft någon inkomst. Hur härmed än förhåller

sig, torde frågan emellertid hava sitt största intresse i avseende å exekutionsbiträdena,

synnerligast å landet. Dessa äro måhända de, som för sin

bärgning äro mest beroende av indrivningsp ro visionen och för vilka sålunda

en minskning skulle bliva mest kännbar. Exekutionsbiträdena i stad hava

numera som regel relativt goda fasta.avlöningar och äro därför mindre beroende

av provisionsinkomsten; utmätningsmännen torde, med hänsyn till deras

löneförhållanden i övrigt, i detta sammanhang kunna lämnas åt sido. En förberedande

undersökning — ett 40-tal exekutionsbiträden från skilda delar

av landet hava tillfrågats — har även givit vid handen att endast i ett fatal

distrikt, framför allt i sådana med stora industrier, frågan skulle kunna

tänkas hava någon betydelse. Men även där har ifrågasatts, huruvida verkligen

förlusten skulle bliva så betydande att ersättningen skulle motivera

besväret med det väsentligt ökade arbetet med redovisning och kontroll.

Däremot kan, på sätt förut framhållits, med tämligen stor visshet antagas,

att de föreslagna åtgärderna komma att för utmätningsman och exekutionsbiträden

medföra icke oväsentligt ökat arbete vid indrivningen. I detta sammanhang

må emellertid fästas i minnet, att exekutionsbiträdena på landet,

fjärdingsmännen, för vilka, såsom ovan antytts, en ev. minskning i indrivningsprovisionen

måhända skulle bliva mest kännbar, vanligtvis på förhand

på grund av sin stora personliga kännedom om förhållandena i distriktet

veta, vilka skattskyldiga äro eller varit i militärtjänstgöring. För dem kommer

sålunda förslagets genomförande icke att medföra ens något ökat arbete.

Även av den anledningen torde starka skäl tala för att ersättningsfrågan

måtte tillsvidare få bero.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som jämväl förordar, att den skattskyldige

endast under anståndstiden skall åtnjuta befrielse från indrivningsavgift,

åberopar en promemoria, vari föreslås, att inkomna uppgifter angående

skattskyldigas värnpliktstjänstgöring, skola av utmätningsmännen antecknas

i en liggare, och vari vidare anföres:

I den mån restskyldig inbetalar utskylderna inom föreskriven tid, skall

indrivningsavgift icke erläggas. Det kan i dylika fall anses skäligt, att utmätningsmän

och exekutionsbiträden erhålla ersättning av statsmedel för det

arbete och den tidsspillan, som beaktandet vid indrivningen av uppgifterna i

liggaren samt redovisningen av influtna medel vållar. Ersättning för utebliven

indrivningsavgift synes däremot icke vara befogad, då det får antagas,

att ifrågavarande restskyldige normalt skulle hava erlagt sina utskylder under

uppbördsstämma och indrivningsavgift sålunda icke skulle hava utgått.

I övriga avgivna yttranden har förslaget, att ersättning av statsmedel skall

utgå i vissa fall, då indrivningsavgift ej uttagits, lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som understryker den väsentligt ökade

arbetsbörda landskontoren skulle erhålla genom de föreslagna bestämmelserna,

förklarar sig icke vilja på denna grund motsätta sig desamma, då

dessa synas länsstyrelsen välmotiverade.

Samtliga sammanslutningar av befattningshavare, som hava att syssla med

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

31

restindrivning, påyrka, att ersättning skall utgå i de fall, då enligt förslaget

indrivningsavgift ej skall uttagas. Sålunda anför föreningen Sveriges landsfiskaler:
Slopandet

av indrivningsavgifterna för denna kategori restskyldiga skulle

emellertid få katastrofala ekonomiska verkningar för indrivningspersonalen

och detta icke minst med tanke på den försämring av indrivningsresultatet i

allmänhet, som kan väntas bliva en följd av nuvarande världsläges inverkan

på det ekonomiska livet överhuvud taget. Härtill kommer att indrivningsarbetet

i hög grad ökas genom de utredningar om olika anståndsterminer,

som fall för fall måste företagas innan de exekutiva åtgärderna kunna igångsättas,

samt att redovisningsbestyret på grund av de av den nya lagstiftningen

påkallade ändrade bestämmelserna måste bliva ännu mera tidsödande

än hittills. Promemorians principiella ståndpunkt, innebärande att statsverket

bör gälda den indrivningsavgift, som eljest skolat erläggas av den värnpliktige,

är därför den enda möjliga och rättvisa lösningen av denna fråga.

Svenska exekutionsmännens riksförbund anför:

Som tidigare framhållits, kan under alla förhållanden icke ett betydande

merarbete undvikas — ett arbete, som givetvis icke kan medhinnas på ordinarie

arbetstid. Det kan ej beräknas eller ifrågasättas, att de befattningshavare,

som ha hand örn indrivningsarbetet, och då i första hand exekutionsbiträdena,

skola få full ersättning för detta sitt merarbete. Ty även örn restlängden

i vissa fall kan tänkas bliva större än eljest, så förekommer ju här

betydande belopp, varå indrivningsavgift icke kommer att utgå. Vad kronoutskylder

beträffar så blir det säkerligen ett flertal personer, som i normala

fall icke skulle erlagt första inbetalningen, men på grund av att anstånd

nu kommer att lämnas, verkställa andra inbetalningen i rätt tid. Här bortfaller

sålunda ett belopp, å vilket under normala förhållanden indrivningsavgift

skulle ha utgått. Någon ekonomisk vinst genom ökade indrivningsavgifter

torde därför icke vara att påräkna. Vidare torde kunna räknas med

att samtliga här ifrågakommande poster äro av sådan storlek, att 6 % i indrivningsavgift

skulle utgått.

Riksförbundet för fjärdingsman och polismän finner det fullt naturligt,

att staten skall utgiva ersättning för indrivningsavgifterna, enär indrivningsmännen

eljest skulle gå miste örn berättigade inkomster. I yttrandet heter

det vidare:

Vi måste emellertid på det allra kraftigaste reagera mot den orättvisa

gentemot exekutionsbiträdena, som kommer till uttryck i § 1 i förslaget

till kungörelse angående ersättning för indrivning av utskylder i

fall, då indrivningsavgift ej skall utgå. Att denna bestämmelse, som

ger utmätningsmannen rätt att bestämma vilka poster som skola överlämnas

till exekutionsbiträde!, bygger på en tidigare orättvisa mot och

undervärdering av vår kår i restindrivningsförordningen, rättfärdiggör icke

dess tillkomst nu. Utmätningsmännen få genom en sådan bestämmelse sin

rätt ytterligare befäst att godtyckligt bestämma exelcutionsbiträdenas befattning

med indrivningen och i samband därmed dessas del av indrivningsavgiften.

Förslaget ger utmätningsmännen rätt att för sin del undantaga alla

större och lättarbetade poster och samtidigt ensamma uppbära hela provisionen

å dessa. Exekutionsbiträdena skulle sedan få övertaga de små och

svårarbetade posterna. För dessa skulle utmätningsmännen jämväl hava

hälften av provisionen. Då vi förmå att indriva alla de svåra posterna, borde

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj.-ts proposition nr 63.

vi även vara vuxna att handhava indrivningen av de större lättindrivna posterna.

Beträffande ersättningens storlek ifrågasätta länsstyrelserna

i Stockholms, Älvsborgs och Värmlands län det berättigade i att stadga andra

regler för beräknande av ersättning, varom nu är fråga, än för indrivningsavgift.

Länsstyrelsen i Stockholms län anmärker i anslutning härtill, att de föreslagna

bestämmelserna om ersättning visserligen vore ägnade att underlätta

granskning och ^anordning av dylik ersättning men i vissa fall kunde tänkas

motverka att indrivning skedde så snabbt som möjligt efter anståndstidens

utgång.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför:

Tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna örn indrivning av utskylder

m. m. hos värnpliktiga, varom fråga är, kommer — även om anståndsförfarandet

förenklas i möjligaste mån — att medföra ökat arbete för utmätningsmännen

och exekutionsbiträdena. Förslaget att minska ersättningen

för indrivningsarbetet i de fall, då den skall utgå av statsmedel, kan därför

ej tillstyrkas, så mycket mindre som statsverket under normala förhållanden

hittills icke gjort anspråk på andel i indrivningsavgifterna. I promemorian

har föreslagits, att ersättningen bestämmes efter samma grund, oavsett

det restförda beloppets storlek, vilket skulle innebära, att statsverket i vissa

fall, nämligen då restfört belopp icke överstiger 25 kronor, lämnar 2 %

högre ersättning än eljest skolat utgå. Denna högre ersättning kan enligt

länsstyrelsens mening icke beräknas uppgå till sådant belopp, att det för

indrivningsdistriktet i dess helhet uppväger nedsättningen från 6 till 5 procent

för övriga restantier. Länsstyrelsen förmenar alltså, att ändring i de

gällande bestämmelserna om indrivningsavgifternas storlek icke bör vidtagas.

Statskontoret förmenar, att ett genomförande av förslaget närmast synes

leda till en ökning av indrivningsförrättarnas inkomster.

Riksräkenskapsverket gör följande uttalande:

Förslaget innebär, att ersättning skall utgå efter samma regler som gälla,

när den skattskyldige själv bär att erlägga indrivningsavgift, dock att vissa

jämkningar föreslagits för att möjliggöra ett mera summariskt beräkningssätt.

För de sålunda föreslagna reglerna talar den omständigheten, att man

med desamma jämväl tillvaratager den gynnsamma inverkan på indrivningsarbetets

effektivitet, som må följa därav, att ersättningen direkt anknyter

till resultatet av indrivningen. Mot desamma talar å andra sidan det förhållandet,

att de i tillämpningen torde komma att förorsaka ett betydande arbete

för myndigheterna i fråga om redovisning och kontroll. Det ligger då nära

till hands att tänka sig en efter förenklade regler utgående ersättning till indrivningsförrättarna,

exempelvis i form av på visst sätt beräknad gratifikation

eller utfyllnad av de inkomster, som härröra från restindrivningen.

Svårigheten att härvidlag finna en beräkningsgrund, som tillgodoser de synpunkter

som nyss anlagts på indrivningsavgiftens betydelse, är emellertid

påtaglig.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför:

Vad angår utformningen av förslaget till kungörelse angående ersättning

för indrivning av utskylder i fall, då indrivningsavgift ej skall utgå, tillåter

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

33

sig länsstyrelsen ifrågasätta, huruvida det kan anses nödigt eller påkallat att

sätta storleken av ersättningen åt indrivningsorganen för deras hithörande

merarbete i relation till respektive utskyldsbelopp. Det synes förtjänt att

tågås i närmare övervägande, om icke utmätningsmän och exekutionsbiträden

i detta fall lämpligen i stället borde tillerkännas en allenast efter antalet

skadeposter beräknad gottgörelse. I sådant fall skulle man kunna avsevärt

förenkla det synnerligen vidlyftiga kontrollsystem, för vilket grundlinjerna

uppdragits i promemorian. Att detta skulle innebära en ur olika

synpunkter betydande vinst, lärer vara utan vidare uppenbart.

I en av länsstyrelsen i Västernorrlands län åberopad promemoria anföres:

Det ökade arbete, som bör ersättas, är i stort sett beroende av antalet restskyldiga,

som med tillämpning av bestämmelserna befrias från gäldandet av

indrivningsavgift, varemot utskyidsbeloppens storlek icke nämnvärt inverkar

därå. Ersättningen synes därför böra utgå med visst belopp för varje

sådan restskyldig. Rekvisitionen av ersättning kan i så fall grundas å liggaren,

och redovisningen av ifrågavarande utskylder behöver icke påverkas

av nu ifrågavarande bestämmelser. Vid bedömandet av ersättningsfrågan

synes avseende kunna fästas vid att landsfiskalerna i vissa fall erhållit möjlighet

att under nu rådande förhållanden på statsverkets bekostnad erhålla

extra arbetskraft.

I övriga avgivna yttranden göres ingen erinran mot de föreslagna grunderna

för ersättningens beräknande i vidare mån än att föreningen Sveriges

landsfiskaler framhåller, att sänkningen av avgiften i vad den avser kronoutskylder

knappast kan anses sakligt motiverad, och att svenska ezekutionsmännens

riksförbund, under framhävande av att man torde kunna räkna

med att samtliga ifrågakommande poster äro av sådan storlek, att 6 procent

skulle utgått i indrivningsavgift, finner det icke kunna anses obilligt, örn

samma ersättning finge utgå.

Styrelsen för svenska stadsförbundet anför:

Skäligheten av den föreslagna ersättningen i dess helhet synes svårbedömlig.

Man känner icke omfattningen av befrielserna och icke heller arbetet

med indrivningen. Det torde få förutsättas, att framtida erfarenheter få ge

anledning till nödvändiga justeringar. Det må i delta sammanhang endast

framhållas, att städernas avlöning till exekutionsverkens personal utgår efter

växlande system. För exekutionsbetjänts del förekommer en indragning av

provisionen i ett begränsat antal städer. För stadsfogdes del är en sådan indragning

något vanligare. Det synes böra komma till ett klart och otvetydigt

uttryck i författningen, att staden i de fall, där indrivningsavgiften ingår till

stadens kassa, får rätt att uppbära ersättningen för densamma.

Beträffande de föreslagna bestämmelserna angående utanordnande av ersättning

för indrivning och kontroll över att ersättning ej obehörigen utbetalas

göras vissa erinringar, vilka emellertid icke torde behöva här heröras.

Angående täckandet av de till indrivningsförrättarna utgående ersättningarna

anmärker riksräkenskapsverket, att särskilt anslag härför torde

höra anvisas å tilläggsstaten för innevarande budgetår och å riksstaten för

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 63. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Departements
chefen.

följande budgetår, samt att anslaget, som torde böra uppföras under femte

huvudtiteln, bör anvisas såsom förslagsanslag.

Med det system för indrivningen, som föreslås för underlättande av de värnpliktigas

utskyldsbetalning, torde det icke kunna undvikas, att utmätningsmännens

och exekutionsbiträdenas arbetsbörda kommer att ökas. Särskilt

torde utkrävande, uppbärande och redovisning av utskylder, med vilkas indrivning

anstånd åtnjutits, under tid, då indrivningsavgift ej skall uttagas,

medföra ett betydande arbete. Det kan icke anses rimligt, att dessa befattningshavare,

vilkas löneförmåner till en — åtminstone såvitt angår exekutionsbiträdena

ganska väsentlig — del utgöras av indrivningsavgifter, skulle

utan ersättning åläggas sådana särskilda arbetsuppgifter, så mycket mindre

som de sannolikt torde få vidkännas en minskning i sina inkomster av indrivningsavgifter

på grund av den försämring av indrivningsresultatet i allmänhet,

som kan befaras inträda under den närmaste framtiden. Enligt min mening

bör därför som regel indrivningsförrättaren i fall, då indrivningsavgift ej

skall utgå, i stället för sådan avgift av statsmedel utfå särskild ersättning för

indrivningen. Endast i det fall att, utan att någon indrivning ägt rum, den

skattskyldige innan anståndstiden ännu gått till ända självmant i ett sammanhang

inbetalar utskyldsbeloppet till utmätningsmannen, torde uppbärande

och redovisning av utskylder, varom här är fråga, böra ske utan ersättning.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att det självfallet icke kan komma

i fråga att beträffande fördelningen av sådan ersättning stadga andra bestämmelser

än som gälla med avseende å indrivningsavgift.

För att indrivningen även under tid, då indrivningsavgift ej må uttagas,

skall med beaktande av de särskilda omständigheterna bedrivas effektivt, torde

det vara nödvändigt, att den ersättning indrivningsförrättaren erhåller för

sitt arbete icke avsevärt understiger den indrivningsavgift, som han skulle vara

berättigad erhålla, örn sådan avgift fått uttagas. Ur denna synpunkt synes

det vara mindre lämpligt, att ersättningen bestämmes att utgå i form av gratifikation

eller dylikt eller med visst, ej i relation till den indrivna summan

bestämt belopp för varje utskyldspost. De smärre avvikelser från vad som

gäller beträffande indrivningsavgift, vilka i promemorian föreslagits för att

underlätta utanordning och granskning av sådan ersättning, synas mig icke

vara av den betydelse, att syftet med ersättningen icke skulle bliva tillgodosett.

Jag ansluter mig därför till vad i promemorian föreslagits i fråga om

grunden för beräknandet av ersättning för indrivning, som äger rum under

tid, då indrivningsavgift ej får uttagas av den skattskyldige.

Då fasta hållpunkter saknas för beräknande av i vilken omfattning utskylder

skulle komma att inflyta efter sådan indrivning, där indrivningsavgift ej

finge uttagas, kan det belopp, som komme att åtgå till ersättning åt indrivningsförrättarna,

icke med någon bestämdhet angivas. Enligt en överslagsberäkning

med ledning av förefintlig statistik angående i vilken omfattning

utskylder under vanliga förhållanden bliva restförda och restförda utskylder

inflyta under det första år, indrivning äger rum, samt uppgifter om antalet

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

35

inkallade värnpliktiga skulle ersättningsbeloppet under innevarande budgetår

kunna uppgå till omkring 150,000 kronor. För täckande av ersättningen

torde särskilt anslag å nämnda belopp böra anvisas å tilläggsstat för innevarande

budgetår. Anslaget torde böra uppföras å sjunde huvudtiteln och

anvisas såsom förslagsanslag.

Rösträtt och behörighet.

Enligt särskilda stadganden i kommunallagarna må rättighet att deltaga i

kommunalstämmas eller allmän rådstugas överläggningar och beslut eller

rösträtt vid val av kommunal- eller stadsfullmäktige icke utövas av den, som

i avseende å honom påförda utskylder till kommunen eller staden, vilka förfallit

till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häftar för utskylder

för flera än två av dessa år. Motsvarande gäller enligt lagen örn

församlingsstyrelse och lagen om församlingsstyrelse i Stockholm i fråga

örn rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut samt

rösträtt vid val av kyrkofullmäktige. Rösträtt vid val av landstingsman jämte

suppleanter tillkommer enligt 5 § lagen om landsting envar inom landstingsområdet

i kommuns gemensamma angelägenheter röstberättigad. Enligt

9 § i lagen om vägdistrikt må rösträtt vid val av ombud vid vägstämma

jämte suppleanter icke utövas av den, som häftar för vägskatt till distriktet,

vilken förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren.

Den, som häftar för honom påförda utskylder till kommunen eller staden,

vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna kalenderåren,

kan enligt stadganden i kommunallagarna ej vara ordförande eller vice ordförande

i kommunalstämma eller kyrkostämma, kommunal-, stads- eller

kyrkofullmäktig eller ledamot eller suppleant i kommunalnämnd, drätselkammare,

kyrkoråd, skolråd eller folkskolestyrelse och enligt 6 § lagen om

landsting kan den, som häftar för honom påförda utskylder till landstinget

eller kommun inom landstingsområdet, vilka förfallit till betalning under

något av de tre sistförflutna kalenderåren, ej vara landstingsman eller suppleant

för landstingsman.

I departementspromemorian anföres, att det ansetts billigt att, såvitt angår

utskylder, sorn förfallit till betalning under tid, då den skattskyldige

tjänstgjort vid krigsmakten eller inom en månad efter tjänstgöringens slut,

befria honom från sådan påföljd. I enlighet med det anförda har upprättats

det förut omnämnda förslaget till lag angående upphävande i vissa fall

av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kommun eller annan

menighet med avseende å rösträtt och behörighet (se bilaga A).

Erinringar häremot lia framställts endast av ett fåtal av de hörda myndigheterna.

Sålunda anför länsstyrelsen i Stockholms län:

Förslaget till lag angående upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet

att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med avse
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Departements
chefen.

ende å rösträtt och behörighet synes länsstyrelsen hava givits allt för vidsträckt

tillämpning. Denna lag anser länsstyrelsen böra givas samma omfattning

som bestämmelserna i förordningen om befrielse från skyldighet

att erlägga indrivningsavgift. Lagen synes alltså icke böra göras tillämplig

a den som jämlikt nämnda förordning äger åtnjuta anstånd med indrivning

men icke erlägger betalning inom tre månader från det indrivning tidigast

kunnat äga rum.

Uppbördsintendenten i Stockholm anför i huvudsak:

I promemorian har föreslagits, att vad i lag är stadgat angående verkan av

uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med

avseende a rösträtt och behörighet överhuvud icke skall äga verkan uti de

i förslaget avsedda fallen. Någon påföljd skall icke ens inträda i de fall då

anståndstiden eller den tid, under vilken befrielse från indrivningsavgift åtnjutes,

utgått. Detta förhållande synes onekligen oriktigt och innebär ett

avsteg från eljest vedertagna principer. En person, som även i vanliga

fall plägat uraktlåta att fullgöra sina förpliktelser mot det allmänna, skulle

därigenom kunna komma att bibehållas vid sin rösträtt allenast tack vare

att han vid den enligt förslaget avgörande tidpunkten varit i militärtjänstgöring.

Stadgandet synes följaktligen böra fullständigas med en bestämmelse

av ungefär följande lydelse: »samt vid röstlängdens upprättande (10

juni) idesta oguldna under tid da indrivning jämlikt 3 § icke får äga rum».

Emellertid torde starkt kunna ifragasättas, huruvida en bestämmelse av denna

art överhuvudtaget bör införas i lagen. Bestämmelsen synes tämligen

opraktisk och dessutom ägnad att bereda vederbörande myndigheter onödigt

besvär; i de större distrikten torde den t. o. m. på grund av svårigheterna att

avgöra huruvida den restskyldige varit inkallad till militärtjänstgöring vara

omöjlig att efterleva. Nuvarande bestämmelser i ämnet synas väl kunna

täcka även här avsedda fall, och har uppbördsmyndigheten allenast att med

ledning av anteckningar i restlängd och uppbördsbok avgöra om påföljden

skall inträda eller ej. Det vill nämligen synas tämligen självklart att påföljden

icke bör inträda, förrän anståndstiden utlupit.

Länsstyrelsen i Älvborgs län föreslår, alt tidsgränsen bestämmes till tre

månader från tjänstgöringens slut.

Länsstyrelsen i Västmanlands län, som föreslår, att anstånd med indrivningen

av utskylder skall göras beroende av viss anmälan av den värnpliktige,

anser, att de föreslagna undantagsbestämmelserna i fråga om rösträtt

och behörighet utom i det fall, att den skattskyldige befinnes icke lia kunnat

fullgöra sin anmälningsplikt, blott böra äga tillämpning på värnpliktig, som

fullgjort den föreslagna anmälningsskyldigheten.

Enligt min mening torde det vara ofrånkomligt att beträffande de värnpliktiga

skattskyldiga varom här är fråga i viss utsträckning upphäva den

verkan, som uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kommun eller annan

menighet eljest medför med avseende å rösträtt och behörighet till vissa

uppdrag. Särskilt i de fall, där för behörighet erfordras fullgjord skattebetalning

för de tre sistförflutna åren — bland annat gäller detta uppdrag såsom

kommunal- eller stadsfullmäktig eller landstingsman — skulle det vara

i hög grad stötande, därest en i övrigt skötsam person, vars ekonomi rubbats

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 63.

37

genom värnpliktstjänstgöringen, skulle nödgas frånträda sådant uppdrag.

Jag förordar alltså en undantagslagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse

med det i departementspromemorian framlagda förslaget.

Enligt nämnda förslag skulle i förevarande hänseende de utskylder, som

förfallit till betalning under värnpliktstjänstgöringen eller inom en månad

därefter, icke medföra diskvalifikation med avseende å rösträtt och behörighet.

Någon tidsbegränsning har icke föreslagits, utan de eljest inträffande

verkningarna av uraktlåtenheten att betala utskylderna skulle upphävas för

ali framtid, alltså även i det fall att anståndstiden utgått och det till och

med blivit uppenbart, att utskylderna aldrig komme att betalas. Häremot

hava erinringar framställts i ett par yttranden. Rent principiellt synas dessa

invändningar icke sakna fog. Av praktiska skäl torde det emellertid vara

lämpligt att giva stadgandet en så vid avfattning som föreslagits. Härigenom

skulle nämligen avsevärt underlättas det extra arbete med avgivande av

uppgifter angående uraktlåtenhet att erlägga kommunalutskylder och vägskatt

i och för upprättande av röstlängd, som blir en nödvändig följd av

undantagsbestämmelserna. Jag vill särskilt understryka, att de kommunala

förbunden icke framställt någon anmärkning mot förslaget i denna del. Jag

anser alltså, att någon tidsbegränsning i förevarande avseende icke bör ske.

1 överensstämmelse med vad jag föreslagit ifråga örn anstånd med indrivning

av utskylder torde den särskilda bestämmelsen böra avse utskylder,

som förfallit till betalning under tiden för tjänstgöringen eller inom två månader

från tjänstgöringens slut.

I överensstämmelse med vad jag i det föregående anfört hava de vid departementspromemorian

fogade förslagen undergått omarbetning inom finansdepartementet.

Då bestämmelserna örn undantag i vissa fall från gällande

stadganden om uttagande av avgift vid indrivning av kommunalutskylder

äro av kommunallags natur och på grund därav skola antagas av

riksdagen, hava de utbrutits ur den i övrigt administrativa anståndsförordningen

till en särskild lag. Beträffande förordningen i övrigt ävensom lagen

rörande rösträtt och behörighet hava i redaktionellt avseende vidtagits vissa

ändringar, för vilka icke här torde behöva närmare redogöras. Med hänsyn

till förordningens räckvidd torde riksdagen böra lämnas tillfälle att yttra sig

över densamma.

De föreslagna bestämmelserna synas böra träda i kraft snarast möjligt.

De torde böra göras tillämpliga även å de värnpliktiga, som under innevarande

höst varit inkallade till tjänstgöring, och jag föreslår i sådant syfte,

att anståndsförordningen i tillämpliga delar förklaras gälla även utskylder,

som förfallit till betalning under tiden från och med den 1 september 1939

till dagen för ikraftträdandet men ej före sistnämnda tidpunkt indrivits.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Under hänvisning till vad jag nu anfört får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte genom proposition inhämta riksdagens

yttrande över förenämnda förslag till förordning med

särskilda bestämmelser angående indrivning av utskylder hos

vissa skattskyldiga samt föreslå riksdagen att

dels antaga förenämnda förslag till

l:o) lag angående undantag i vissa fall från stadganden

örn uttagande av avgift vid indrivning av kommunalutskylder,

och

2:o) lag örn upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet

att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet

med avseende å rösträtt och behörighet;

dels medgiva, att ersättning för indrivning av utskylder

må i huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig i det

föregående anförts utgå av statsmedel;

dels ock till Särskild ersättning till indrivningsförråttare

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 under

sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av kronor

150,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

V. Schwartz.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63-

39

Bilaga A.

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser angående indrivning av ut

skylder m. m. hos vissa värnpliktiga.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Värnpliktig, som jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 morn. 2 vämpliktslagen

inkallats till tjänstgöring vid krigsmakten, äger enligt vad i denna förordning

stadgas åtnjuta anstånd i avseende å indrivningen av honom påförda

utskylder m. m.

Med värnpliktig som nu sagts likställes i denna förordning den som vid

mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap såsom frivillig tjänstgjort vid

krigsmakten.

2 §•

Underlåter den värnpliktige att vid uppbördsstämma eller uppbördstermin,

som helt eller delvis infaller under tiden för tjänstgöringen vid krigsmakten

eller inom en månad efter tjänstgöringens slut, erlägga då förfallet

delbelopp av honom påförda utskylder och allmänna avgifter eller andra

medel, som uppbäras i samband med utskylder, må indrivning av annat delbelopp,

som i följd av dröjsmålet förfallit till betalning och på grund därav

uppförts i restlängd, icke ske förrän beloppet eljest senast skolat erläggas.

3 §•

Beträffande oguldna utskylder och andra medel, som avses i 1 § restindrivningsförordningen

under a) och b) och som icke utgå för fast egendom,

må, där uppbördsstämma eller uppbördstermin, vid vilken medlen

skolat av den värnpliktige erläggas, helt eller delvis infaller under tiden

för tjänstgöringen vid krigsmakten eller inom en månad efter tjänstgöringens

slut, indrivning icke äga rum tidigare än andra kalendermånaden efter

utgången av den månad, under vilken tjänstgöringen upphörde, såvida icke

med avseende å den värnpliktiges inkomst, förmögenhet, försörjningskyldighet

och ekonomiska förhållanden i övrigt det finnes uppenbart, att han

icke är i behov av anstånd med medlens gäldande.

Infaller beträffande delbelopp av utskylder, som avses i 2 §, tidpunkt,

då sådant belopp först må indrivas, under det den värnpliktige tjänstgör

vid krigsmakten eller inom en månad efter tjänstgöringens slut, skall vad

ovan stadgats äga motsvarande tillämpning i avseende å sådant delbelopp.

4 §.

Vad i lag eller författning är stadgat rörande skyldighet att erlägga indrivningsavgift

skall icke äga tillämpning å restfört utskyldsbelopp, som i

2 § avses, därest innan indrivning därav får ske, beloppet inbetalas till ut
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majlis proposition nr 63.

mätningsmannen i orten. Där jämlikt 3 § anstånd åtnjutits med indrivning,

må ej heller indrivningsavgift uttagas, i den mån betalning erlägges

senast inom tre månader från det indrivning tidigast kunnat äga rum.

5 §.

Vid upprättande av restlängd beträffande kommunalutskylder skall, där

den skattskyldige ägt erlägga honom påförda utskylder vid mer än en uppbördstämma

eller uppbördstermin och enligt kommunens beslut den, som

försummat att i behörig ordning erlägga utskyldsbelopp, vilket förfallit till

betalning vid ett tidigare uppbördstillfälle, är skyldig att omedelbart gälda

även vad eljest skolat förfalla till betalning först vid ett senare uppbördstillfälle,

i restlängden särskilt angivas, när utskylderna skolat erläggas och

huru stort belopp, som förfallit till betalning vid varje särskilt uppbördstillfälle.

6 §•

Angående ersättning för indrivning i fall, då indrivningsavgift icke skall

utgå, är särskilt stadgat.

7 §•

De närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpningen av denna

förordning, utfärdas av riksräkenskapsverket.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

lag angående upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet

att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med

avseende å rösträtt och behörighet.

Härigenom förordnas, att vad i lag är stadgat angående verkan av uraktlåtenhet

att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med avseende

å rösträtt och behörighet icke skall äga tillämpning ifråga örn utskylder, som

påförts person, vilken varit inkallad till tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller

§ 36 mom. 2 värnpliktslagen eller såsom frivillig tjänstgjort vid krigsmakten,

därest utskylderna förfallit till betalning under tiden för sådan tjänstgöring

eller inom en månad från tjänstgöringens slut.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling samt gäller till

den , där ej Konungen förordnar, att lagen dessför
innan

skall upphöra att gälla.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

41

Förslag

till

kungörelse angående ersättning för indrivning av utskylder i fall,

då indrivningsavgift ej skall utgå.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har indrivning skett av medel, som avses i 1 § restindrivningsförordningen

och har därvid jämlikt 3 § i förordningen den med särskilda

bestämmelser angående indrivning av utskylder m. m. hos vissa värnpliktiga

indrivningsavgift ej uttagits, skall den utmätningsman, inom vilkens distrikt

medlen uttagits, av statsmedel åtnjuta ersättning för indrivningen med beträffande

kronoutskylder fem procent och beträffande kommunalutskylder

tre procent av det indrivna beloppet. När utmätningsman i eller för indrivningen

anlitat exekutionsbiträde, må denne uppbära hälften av ersättningen

för indrivning, varmed han tagit befattning. Där i stad gälla särskilda föreskrifter

rörande dispositionen av indrivningsavgift, skola dessa föreskrifter

äga motsvarande tillämpning beträffande ersättning, som här avses.

Ersättning, som i första stycket sägs, utbetalas av länsstyrelsen.

2 §•

Framställning örn ersättning, som avses i 1 §, skall göras i samband med

avgivande av månadsräkning eller i fråga örn befattningshavare, som icke

har att avgiva månadsräkning, en gång i månaden.

I fråga örn kronoutskylder skall utmätningsman å landet och i fögderistad

i månadsräkningens bilaga över influtna kronouppbördsmedel utmärka och

särskilt angiva summan av de poster, vid vilkas indrivande indrivningsavgift

jämlikt 3 § i ovannämnda förordning icke uttagits och magistrat vid sin månadsräkning

foga specifik och summerad förteckning över poster, som nyss

nämnts.

Beträffande kommunalutskylder skall i framställning, som i första stycket

sägs, hänvisning ske till det sammandrag rörande indrivningen, genom vilket

redovisning till,kommunen skett, och särskilt för varje kommun angivas sammanlagda

beloppet av influtna poster, vid vilkas indrivande indrivningsavgift

icke uttagits.

3 §•

De närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpningen av denna

kungörelse, utfärdas av riksräkenskapsverket.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt

därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 63.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:60 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående indrivning av ut a1 i texten
  2. Rskr. 1939:61 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående indrivning av utskylder hos vis a1 i texten
  3. 2SärU 1939:27 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående indrivning av utskylder hos vissa skattskyld s. 1 i texten
  4. KU 1939:2 (urtima riksdagen) Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2 s. 2 i texten