Angående anvisande av medel för utlämnande av lån till anläggningar för arlificieli torkning av vallskördarna m. m
1939-10-27 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:65 (urtima riksdagen), Angående anvisande av medel för utlämnande av lån till anläggningar för arlificieli torkning av vallskördarna m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 6-5.
1
Nr 65.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande av
medel för utlämnande av lån till anläggningar för
arlificieli torkning av vallskördarna m. m.; given
Stockholms slott dea 27 oktober 1939.
Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 oktober 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:
Den
9 september 1938 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla en jordbrukssakkunnig person att i samarbete
med rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap verkställa utredning
angående grunderna för det svenska jordbrukets inriktande och jordbruksdriftens
omläggning under försvårad tillförsel och under krig för
åstadkommande av ändamålsenligaste försörjningsmöjligheter å livsmedelsområdet.
Med stöd av berörda bemyndigande tillkallade jag den 21 september
1938 såsom utredningsman professorn E. Å. Åkerman.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 63.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
I en den 27 september 1939 dagtecknad promemoria har utredningsmannen
framlagt förslag angående anvisande av medel till en fond, varifrån
lån kunde utlämnas för uppförande av anläggningar för artificiell torkning
av vallskördarna m. m. Vid promemorian fanns fogad en av disponenten
A. Laudon verkställd utredning rörande artificiell torkning av gräs
och andra vallväxter. Efter remiss lia yttranden över förslaget avgivits den
5 oktober 1939 av folkförsörjningsnämnden och den 6 i samma månad
av statskontoret.
I skrivelse den 10 mars 1939 ha därjämte ett flertal lantbrukare anhållit,
att åtgärder måtte vidtagas i syfte att underlätta anskaffandet av torkanläggningar
för gräs- och vallväxtskördarna m. m. Över denna skrivelse
samt över utredningsmannens förslag har yttrande den 2 oktober 1939 avgivits
av lantbruksstyrelsen. Vid detta yttrande har fogats utlåtande från
styrelsen för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter.
Utredningsmannens förslag innebär, att antingen en ny fond skulle inrättas
för utlämnande av lån för uppförande av anläggningar för artificiell
torkning av vallskördarna m. m. på i huvudsak enahanda villkor, som finnas
stadgade i fråga örn lån från spannmålslagerhusfonden, eller ock att
erforderliga ändringar skulle vidtagas i kungörelsen den 12 september 1930
(nr 342) angående allmänna villkor och bestämmelser för lån från nämnda
fond så att lån från fonden kunde utlämnas även för nu ifrågavarande
ändamål. Utredningsmannen har ansett, att ett belopp av minst 2,000,000
kronor borde anvisas för låneverksamheten.
Såsom motivering för sitt förslag har utredningsmannen i huvudsak anfört
följande.
Starka skäl synas tala för att åtgärder med det snaraste böra vidtagas
för införande i görligaste mån av ändamålsenligare bärgningsmetoder för
vallskördarna än den för närvarande allmänt förekommande lufttorkningsmetoden.
Vid lufttorkning av hö måste man nämligen räkna med, att i
medeltal omkring 25 å 30 procent av näringsämnen i grönmassan gå förlorade
under normala förhållanden, och vid regnig väderlek under skörden
kunna sagda förluster bliva ännu större. Då vallskördarna lämna den för
landets foderförsörjning ojämförligt största kvantiteten inhemsk äggvita,
böra desamma givetvis tillvaratagas på mest ändamålsenliga sätt.
Under senare år har man i artificiell torkning av dessa skördar erhållit
en metod, genom vilken nästan alla ifrågavarande förluster kunna undvikas.
Problemet med artificiell torkning av vallskördarna har länge tilldragit
sig intresse bland fackmän på området, och efter mycket omfattande
utredningar och undersökningar torde denna metod för foderberedning nu
vara någorlunda tillfredsställande utformad. Ett mindre antal dylika torkanläggningar
finnas för närvarande i olika delar av landet.
Genom denna torkningsmetod vinner man icke blott, att förlusterna bliva
relativt obetydliga — omkring 5 procent — utan även att skörden kan tagas
på ett tidigare stadium än vid vanlig lufltorkning, vilket är av betydelse,
enär den späda grönmassan är rikare på näringsämnen, särskilt äggvita,
än under ett senare utvecklingsstadium. Därtill kommer, att artificiellt torkat
gräs kan betraktas som ett koncentrerat kraftfoder, under det att van
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
3
ligen hö däremot mäste betraktas som ett grovfoder. Om man även tager
hänsyn till att i grönmassan förefintliga vitaminer vid artificiell torkning
anses bibehållas i produkten, medan dessa betydelsefulla skyddsnäringsmedel
delvis torde förstöras vid lufttorkning, synes en mera allmän övergång
till artificiell torkning av vallskörden redan i fredstid vara väl motiverad.
Särskilt värdefull synes emellertid denna tolkningsmetod kunna förväntas
bliva under nuvarande förhållanden med minskade möjligheter att
från utlandet erhålla oljekraftfoder.
Till driften av erforderliga anläggningar för artificiell torkning åtgå
ganska betydande kvantiteter bränsle, vilket under rådande förhållanden
kanske får anses tala emot anläggning av ett större antal dylika torkar.
Enligt uppgift kunna emellertid torv och avfallsved med fördel användas
för detta ändamål, varför bränslefrågan icke kan anses lägga hinder i vägen
för mera allmän övergång till ifrågavarande torkningsmetod.
Med hänsyn till den stora betydelse ur foderförsörjningssynpunkt, som
måste tillerkännas här ifrågavarande metod att tillvarataga skörden från
slåttervallarna, synas åtgärder böra vidtagas för åstadkommande av ökad
användning av densamma. De relativt stora kostnaderna för inköp och
anläggning av dylika torkar samt de höga driftkostnaderna vid en kort
driftsperiod per år motverka emellertid en mera allmän övergång till artificiell
torkning. Enligt den av disponent Laudon verkställda utredningen
tala alla undersökningar för, att de lägsta produktionskostnaderna uppnås
med stora, fabriksmässiga anläggningar. För dessa kunna endast i undantagsfall
vid mycket stora egendomar tillräckligt material för torkning erhållas
från ett enskilt jordbruk, enär den minsta ekonomiska produktionen
uppgår till omkring 1,000 ton torkad vara per år. Därför synas större
torkanläggningar böra uppföras, och verksamheten drivas av andelsföreningar
eller såsom uppköpsfabriker med kontraktsodlingar.
Anskaffande av maskinell utrustning till uppförande av en gråstock med
en torkningskapacitet på minst 1,000 ton under den relativt korta tid av
året, som grönmassa kan erhållas, erfordrar betydande kapitalinvestering,
varför kapitalanskaffningen synes böra underlättas av statsmakterna, om ett
önskvärt antal dylika anläggningar skola komma att uppföras och tagas i
bruk redan våren 1940. Enligt utredningens åsikt böra därför möjligheter
skapas för lämpliga ekonomiska föreningar, vars medlemmar beslå av
jordbrukare, att erhålla lån till uppförande av ifrågavarande anläggningar
för artificiell torkning av vallskördarna. Dessa lån kunna lämpligen utlämnas
på i tillämpliga delar likartade villkor, som nu gälla för lån av
statsmedel lill utrustning och anläggning av spannmålstorkar enligt kungörelsen
den 12 september 1930 (nr 342) angående allmänna villkor och
bestämmelser för lån från spannmålslagerliusfonden.
För ifrågavarande ändamål synes därför antingen böra bildas en ny fond
eller ock kunna möjligen bestämmelserna för lån från spannmålslagerhusfondcn
ändras så, att lån från nämnda fond även skulle kunna utlämnas
för anskaffande av maskinell utrustning och för bestridande av anläggningskostnader
för grästorkar.
Då tre olika typer av dylika torkar för närvarande finnas inom landet,
och priset på desamma varierar högst väsentligt både beträffande typ och
storlek, kan medelsbehovet för innevarande budgetår icke beräknas med
någon större grad av säkerhet. Emellertid synes ett belopp av minst
2,000,000 kronor böra ställas till förfogande för sagda ändamål. Vid utlämnande
av ifrågavarande lån bör givetvis hänsyn tagas till resultaten av nu
pågående provningar av olika torktyper på så sätt, att medel endast beviljas
för anläggning av grästorkar av sådana typer, som kunna godkännas
av staten.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 65-
Disponent A. Laudon har i sin utredning — efter att lia närmare redogjort
för fördelarna av artificiell torkning och för närvarande i bruk varande
torkanläggningar — sammanfattningsvis anfört i huvudsak följande.
Konsttorkning ökar foderproduktionen per arealenhet med omkring 33
procent och äggviteproduktionen med minst 50 procent jämfört nied höberedning.
Det konsttorkade gräset ersätter tillfullo kraftfodret och har
genom sin mineralämnes- och vitaminhalt välgörande inverkan på djurens
hälsotillstånd och på de animaliska produkternas kvalitet. Med nuvarande
fodermedelspriser är konsttorkningen lönande om den kan utföras för en
kostnad av cirka 5 öre per kilogram. Detta låter sig göra med varje god
torktyp örn driftstiden per år är tillräckligt lång, 1,200—1,600 timmar.
För att så lång driftstid skall kunna uppnås måste odlingen till en viss
grad omläggas, vilket dock ej bör möta, några svårigheter.
De mindre torkarna ha i allmänhet dålig värmeekonomi, varför för-torkning
på slag kan vara lönande. Spillförlusterna härvid behöva utredas. Den
engelska Curtis-torkan förefaller särskilt lämplig såsom »gårdstork» och bör
prövas under svenska förhållanden.
De lägsta produktionskostnaderna uppnås med stora fabriksinässiga torkar
(t. ex. den svenska ingenjörfirman J. M. och R. V. Pelirssons pneumatiska
tork nr P750). Dessa kunna i allmänhet icke erhålla tillräckligt material
från en enskild gård, då den minsta ekonomiska produktionen är
omkring 1,000 ton per år. Dylika torkanläggningar böra kunna organiseras
såsom andelsföreningar eller såsom uppköpsfabriker med kontraktsodlingar.
Denna sista form finnes redan i England, Tyskland och Sverige (Vadstena).
Kapitalbehovet för en stortork är betydande, varför kapitalanskaffningen
på något sätt bör underlättas. Då konsttorkningen förbättrar vår egenförsörjning
med äggvitefoder, kan det anses vara ett .statsintresse att försök
med dylika torkar göras. Torkarna böra i så fall eldas med ved, vilket ej
möter vare sig tekniska eller ekonomiska svårigheter.
För att förbilliga skördearbetet och minska spillet är det vid begagnande
av stortork önskvärt om lämplig mekanisk uppsamlare finnes. Försök med
engelska apparater bör utföras.
Från den ekonomiska försvarsberedskapens synpunkt är det önskvärt,
att torkarna få sådant läge att även fisköverskott, slakteriavfall eller dylikt
kan torkas där, varigenom fettförsörjningen förbättras och torkningskostnaderna
nedbringas.
I de avgivna yttrandena har det framlagda förslaget i huvudsak tillstyrkts.
Statskontoret, lantbruksstyrelsen och folkförsörjningsnämnden lia ansett, att
en särskild lånefond bör inrättas.
Folkförsörjningsnämnden har i sitt yttrande vidare anfört:
I betraktande av de svårigheter, som under nu rådande förhållanden torde
komma att förefinnas att från utlandet importera oljekakor, är det av
allra största vikt att förefintliga möjligheter att genom inhemsk produktion
fylla vårt foderbehov av äggvita i görligaste mån tillvaratagas. Såsom
ett led i strävandena på förevarande område synas anordningar för artificiell
torkning av vallskördama värda statsmakternas stöd. En ökad erfarenhet
av ifrågavarade metod för skördarnas tillvaratagande kan även komma att
bliva av stor betydelse för vår foderförsörjning under fredstid. Bland annat
torde man kunna förvänta att en mera allmän utbredning av metoden
i fråga skall stimulera till förbättringar av olika slag.
Kanyl. Muj.ts proposition nr 65.
5
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig folkförsörjningsnämnden
höra tillstyrka, att åtgärder från statens sida vidtagas för att underlätta
uppförandet av anläggningar av i promemorian angivet slag. Beträffande
formerna för dessa åtgärder ansluter sig nämnden till utredningsmannens
förslag att staten bör utlämna lån för dylika anläggningar.
Av flera skäl synes det lämpligast att en särskild lånefond, benämnd
grästorklånefonden, inrättas för detta ändamål. Vad i promemorian
anförts rörande fondens medelsbehov för innevarande budgetår har
icke föranlett någon erinran från nämndens sida. Då i nuvarande läge
försörjningssynpunkterna i främsta rummet böra beaktas, synas lån från
fonden böra få utgå ej endast, såsom i promemorian förutsatts, till ekonomiska
föreningar av jordbrukare utan även till andra, enskilda eller juridiska
personer, vilka kunna anses främja en sund utveckling på området.
Lånens storlek torde böra maximeras till 60,000 kronor, om låntagaren är
enskild person, och till 120,000 kronor, då låntagaren är ekonomisk förening
eller aktiebolag. 1 intet lall torde lån böra beviljas till högre belopp än som
motsvarar 85 procent av den beräknade kostnaden för anläggningen. Räntefrihet
synes böra medgivas under en tid av tre år. Räntan bör därefter utgå
efter 4 procent. Amorteringsskyldighet bör inträda från och med året efter
det, under vilket lån lyftats, och amorteringstiden bestämmas till högst 15
år. För lån bör lämnas av statskontoret godkänd säkerhet.
Statskontoret har — efter att ha redogjort för de i kungörelsen rörande
villkoren för lån ur spannmålslagerhusfonden upptagna bestämmelserna i
fråga örn ställande av säkerhet för lån till spannmålstorkar — anfört i huvudsak
följande.
Vad angår den säkerhet, som må godtagas för lån lör spannmålstorkar —
förlagsinteckning med borgen för minst 20 procent av lånesumman — vill
statskontoret framhålla, att ämbetsverket funnit sådan lånesäkerhet i vissa
fall icke vara ur trygghetssynpunkt tillfredsställande. Statskontoret vill därför
ifrågasätta, huruvida icke beträffande de föreslagna lånen böra uppställas
strängare krav på säkerhet än vad som gäller beträffande lån för
spannmålstorkar. Därest förlagsinteckning kan erhållas i vederbörande torkanläggning,
torde borgen böra omfatta större del av lånebeloppet än 20 procent.
Statskontoret vill för sin del föreslå, att såsom lånesäkerhet må godtagas
förlagsinteckning jämte vederhäftig borgen för minst en tredjedel av
lånesumman. Därest förlagsinteckning icke kan ifrågakomma, torde i likhet
med vad som nu är fallet beträffande lån för spannmålstorkar ställas
annan säkerhet, som statskontoret kan godkänna.
I fråga om sättet för redovisning av de föreslagna lånen må framhållas, att
på grund av den räntefrihet, som gäller för lån för spannmålslagerhus, enligt
tillämpade budgetprinciper i samband med anvisande av anslag å kapitalbudgeten
för kapitalinvestering i spannmålslagerhusfonden erfordras visst anslag
å driftbudgeten för avskrivning av den del av kapitalinvesteringen, som
icke beräknas giva full förräntning. Då någon fördelning av kapitalinvesteringsanslaget
de olika lånegrupperna emellan icke kan på förhand fastställas,
möta givetvis redan nu svårigheter att avväga storleken av erforderligt
avskrivningsanslag. På grund härav anser statskontoret det vara att föredraga,
att en ny fond för den föreslagna låneverksamheten inrättas.
Lantbruksstyrelsen, som i sitt yttrande berört nu pågående undersökningar
rörande ifrågavarande anläggningars användbarhet, har vidare anfört
bland annat följande.
6
Kungl. Majlis proposition nr 65.
Enligt lantbruksstyrelsen mening böra pågående undersökningars resultat
snarast komma till praktisk användning för lanthushållningen. Därest
nämligen artificiella torkningsmetoder lämna ett ur ekonomisk synpunkt
tillfredsställande resultat, skulle därigenom, såsom från många håll framhållits,
möjlighet beredas till ett avsevärt bättre tillvaratagande av de i gräsets
grönmassa förekommande näringsämnena, särskilt äggvita.
I det nu inträdda världsläget äro sist anförda omständigheter särskilt betydelsefulla.
Vid en mer eller mindre långt gående importavspärrning lära
nämligen alla möjligheter böra tillvaratagas att ersätta det inom landet förefintliga
behovet av importerade äggviterika fodermedel med sådana av inhemskt
ursprung. Den artificiella torkningen av gräs utgör onekligen en
sådan möjlighet, då den i olikhet med andra torkningsmetoder försiggår
praktiskt taget utan någon förlust av fodrets ursprungliga äggvitehalt. Denna
metod blir således särskilt värdefull vid avspärrning och erbjuder en av de
få möjligheterna att i stor omfattning inom landet framställa ett för mjölkproduktionen
tillräckligt äggviterikt och koncentrerat fodermedel, även om
man icke bör förbise att genomförd i stöiTe omfattning den artificiella torkningen
under ett avspärrningstillfälle kan komma att ställa stora krav på
bränsletillgången. Med stöd av vad sist anförts finner lantbruksstyrelsen
sig därför nu böra förorda, att åtgärder omedelbart vidtagas till understödjande
genom statens mellankomst av en vidgad användning av artificiell
torkning av grönfoder och späda vallväxter.
Rörande den närmare utformningen av låneverksamheten har lantbruksstyrelsen
vidare yttrat:
För att ifrågavarande torkningsmetod skall lämna ur ekonomisk synpunkt
tillfredsställande resultat synas tämligen stora torkningsaggregat behöva användas.
Sådana torde även lämpa sig för gemensam användning av flera
jordbrukare. Föreningar, vars medlemmar äro jordbrukare, böra därför i
första hand erhålla understöd av statsmedel till anordnande av torkningsanläggning
för artificiell torkning av grönfoder och gräs. Emellertid synas
även andra former för gemensam användning av grästorkningsapparater
böra ifrågakomma. På sina håll kan det nämligen visa sig svårt att uppnå
enighet mellan ett tillräckligt antal jordbrukare om anskaffande av sådan
apparat. Möjligen kan också föreningsformen visa sig mindre lämplig för
drivande av grästorkar, då planläggningen för deras användning kan befaras
möta svårigheter, i det att flertalet medlemmar önska torka sin skörd vid
samma tid. På grund härav lärer det kunna ifrågasättas, om ej enskilda,
vilka träffat överenskommelse med ett lämpligt antal jordbrukare örn användning
av torkanläggning, också böra kunna erhålla understöd för dess
anordnande. I sistnämnda fall skulle också verksamheten kunna bedrivas
på så sätt, att vederbörande jordbrukare levererade grönmassa till torkanläggningens
ägare och denne antingen återlevererade det torkade fodret eller
försålde detsamma. Vid understöd åt enskild bleve det emellertid — i likhet
med vad fallet är vid utlåning från statens maskinlånefond till s. k. maskinhållare
— nödvändigt att skapa vissa garantier för att endast för verksamheten
lämpliga personer komme i åtnjutande av understöd, varvid även
bör tillses, att de avgifter eller priser, dessa komme att betinga sig, ej bleve
oskäliga.
Lantbruksstyrelsen får föreslå utlämnande av lån för ändamålet till så stor
del av anläggningskostnaden, som kan ifrågakomma vid uppförande av
spannmålslagerhus, samt att lånen bliva räntefria de tre första åren efter
Kungl, Maj:ts proposition nr 65.
7
det, under vilket lånet lyfts, varefter ränta synes böra utgå efter samma
grunder som för närvarande gälla för lån från statens maskinlånefond.
Amorteringstiden torde böra sättas relativt kort, då stora delar av ifrågavarande
anläggningar kunna beräknas ha en ganska begränsad varaktighet.
Även detta spörsmål torde pågående undersökningar komma att belysa. Det
kan emellertid redan nu sägas, att anläggningar av olika typer lia olika lång
varaktighet. Det synes därför lämpligt, att ingen bestämd amorteringstid
föreskrives, utan att denna för varje särskilt lån bestämmes av Kungl. Maj:t.
Bestämmelsen härom torde i så fall kunna formuleras så, att lånen amorteras
under det antal år, Kungl. Majit för varje särskilt lån bestämmer, dock
högst 15 år. Då amorteringstiden sålunda i allmänhet kan väntas bliva tämligen
kort, torde amorteringsfrihet under visst antal år icke böra ifrågakomma,
utan amortering ske med lika belopp varje år under hela lånetiden.
En ordning med vissa amorteringsfria år skulle nämligen medföra dels, att
amorteringsbördan bleve otillbörligt stor under de år, amorteringen skulle
fullgöras, dels att låntagare måhända skulle kunna förledas att i sina kostnadskalkyler
bortse ifrån amorteringskostnaden under de amorteringsfria
åren.
Ifråga om erforderliga medel för låneverksamheten har lantbruksstyrelsen
framhållit bland annat:
I förevarande promemoria har föreslagits, att ett belopp av 2,000,000 kronor
måtte anvisas till utlämnande av lån för anskaffande av grästorkar antingen
genom förstärkning av spannmålslagerhusfonden eller i form av en
särskild fond.
Lantbruksstyrelsen vill för sin del tillstyrka, att nämnda belopp anvisas,
och håller före, att för ändamålet en särskild fond, förslagsvis benämnd statens
grästorkningslånefond, bör inrättas. Härför talar bland annat den omständigheten,
att, såsom förut anförts, i vissa delar andra bestämmelser böra
komma ifråga än de, som gälla beträffande statens spannmålslagerliusfond.
Såsom framgår av utredningen har under senare år såväl i Sverige som Departements.
utomlands betydande arbete nedlagts på konstruerandet av lämpliga an- chefen.
läggningar för torkning av vallväxtskördarna. Dessa arbeten synas nu lia
nått så långt, att fullt användbara anläggningar för ifrågavarande ändamål
åstadkommits. Under nuvarande krissituation är det på sätt i samtliga
yttranden understrukits med hänsyn till den ovisshet som föreligger rörande
våra utsikter att få infört tillräckligt med kraftfoder, av utomordentlig
betydelse att alla möjligheter till förbättringar i landets försörjning med
sådant foder tillvaratagas. Utredningen har givit vid handen, att artificiellt
torkade vallväxter utgöra en värdefull ersättning för oljekakor. Genom den
artificiella torkningen kan äggviterikt foder på ett mera effektivt sätt tillvaratagas.
Härigenom kan i nuvarande situation en bättre avvägning av
jordbruksproduktionen efter folkhushållets behov åstadkommas, varjämte
utsikterna att även under normala förhållanden anpassa produktionen efter
eventuella exportmöjligheter ökas. I likhet med utredningsmannen och
myndigheterna anser jag därför, att åtgärder böra vidtagas i syfte att
underlätta iordningställandet av anläggningar för torkning av vallväxtskördarna.
Såsom förordats torde lån på fördelaktiga villkor böra ut
-
8 Kungl. Maj.ts proposition nr 65.
lämnas för att understödja anskaffningen av anläggningar av ifrågavarande
slag.
Beträffande de villkor på vilka lån böra beviljas synes följande böra
gälla. Lån torde på sätt folkförsörjningsnämnden förordat böra kunna utlämnas
icke blott till ekonomiska föreningar u. p. a. utan även till enskilda
och aktiebolag. Att upprätthålla den i bestämmelserna rörande lån från
spannmålslagerhusfonden gjorda begränsningen av låntagare endast till ekonomiska
föreningar u. p. a. torde medföra en alltför snäv gränsdragning.
Vissa större gårdar torde nämligen kunna vara i behov av egen anläggning.
Det torde även vara möjligt att enskild person eller bolag vill låta uppföra
en anläggning av ifrågavarande slag samt från kringliggande gårdar köpa
vallväxtskördarna och verkställa torkning av desamma. I enlighet med vad
lantbruksstyrelsen påpekat torde i dylika fall garantier böra skapas för att
endast för verksamheten lämpliga personer och företag komma i åtnjutande
av lån.
Lånen torde böra beviljas av Kungl. Maj:t och lånebeloppen böra uppgå
till högst 85 procent av den beräknade kostnaden för anläggningen. En viss
maximigräns för lånesumman torde även böra fastställas och härutinnan
torde böra gälla, att låntagarens sammanlagda skuld på grund av lån från
londén ej må överstiga 60,000 kronor, då låntagaren är enskild person, och
120,000 kronor i de fall då ekonomisk förening eller bolag står såsom låntagare.
För att ekonomiskt underlätta för låntagarna att uppföra anläggningar
av ifrågavarande slag bör en viss räntefrihet för lån från fonden
medgivas. I likhet med vad som gäller för lån från spannmålslagerhusfonden
böra lånen vara räntefria under en tid av tre år. Räntan bör därefter
utgå efter 4 procent.
I överensstämmelse med vad folkförsörjningsnämnden och lantbruksstyrelsen
förordat anser jag, att amorteringstiden bör få i varje särskilt fall bestämmas
av Kungl. Maj:t. Med hänsyn till den förslitning, som ifrågavarande
anläggningar äro underkastade, synes en förhållandevis kort amorteringstid
böra föreskrivas. I intet fall torde densamma böra överstiga femton
år.
I fråga örn den säkerhet, som bör ställas för lånen, kan jag biträda folkförsörjningsnämndens
förslag, att säkerheten bör bestämmas av statskontoret
från fall till fall. Att närmare angiva vilken säkerhet, som bör godtagas,
synes icke ändamålsenligt. Vad statskontoret härom anfört, finner jag emellertid
värt beaktande vid tillämpningen av blivande bestämmelser i ämnet.
Dessa bestämmelser torde, sedan riksdagen beslutat i ärendet, få utfärdas
av Kungl. Majit och torde utöver vad jag nu angivit i huvudsak böra i tilllämpliga
delar ansluta sig till bestämmelserna rörande lån från spannmålslagerhusfonden.
Det är uppenbarligen förenat med stora svårigheter att angiva behovet av
kapital för nu ifrågavarande ändamål. Av utredningsmannen och flertalet
hörda myndigheter har angivits ett belopp av 2,000,000 kronor. För närvarande
synes mig denna summa vara tillräcklig.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
Igångsättandet av denna låneverksamhet tiar motiverats av beliovet av förbättring
av landets fodermedelsförsörjning under nuvarande krissituation.
Vid sådant förhållande torde man böra utgå ifrån att verksamheten bör bedrivas
under begränsad tid och vara självavvecklånde. Anslag för det erforderliga
kapitaltillskottet till lånerörelsen bör därför å kapitalbudgeten upptagas
under rubriken Fonden för låneunderstöd. Anslaget torde böra benämnas
»Lån för anskaffande av grästorkar» och upptagas såsom reservationsanslag.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels till Lån för anskaffande av grästorkar å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1939/40 under kapitalbudgeten,
Fonden för låneunderstöd, anvisa ett reservationsanslag
av ..................................kronor 2,000,000.
dels ock besluta, att med anlitande av nämnda anslag må i
huvudsaklig enlighet med av mig förordade grunder utlämnas
lån för anskaffande av grästorkar.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av lydelse, bilaga till detta
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustav T. Roupe.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 samt. Nr 6ä.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:91 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående anvisande av medel för utlämnande av lån till anläggningar för artificiell torkning s. 1 i texten
- 1SärU 1939:63 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av medel för utlämnande av lån till anläggningar för artificiell torkning av vallskördarna s. 1 i texten