Med förslag till lag om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän
1939-11-03 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:69 (urtima riksdagen), Med förslag till lag om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
1
Nr 69.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
utbetalande av krigsriskersättning till sjömän; given
Stockholms slott den 3 november 1939.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag örn utbetalande av krigsriskersättning
till sjömän.
GUSTAF.
K. G. Westman.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 69.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
Förslag
till
Lag
om utbetalande av krigsriskersättaing till sjömän.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Skall till befälhavaren eller den som tillhör besättningen på svenskt fartyg
utgå tillägg å hyran på grund av krigsrisk (krigsriskersåttning), gäde om
utbetalandet därav vad nedan sägs.
2 §.
Krigsriskersättning skall, i den mån Konungen därom förordnar, av redaren
insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades räkning.
Vad nu sagts innebär ej inskränkning i redaren tillkommande rätt att göra
avdrag för motfordran. Belopp som utgivits i förskott må ej avdragas.
Krigsriskersättning, som icke skall insättas hos postsparbanken, må ej utbetalas
utom riket i vidare mån än Konungen medgiver.
3 §■
I motbok, som avses i 11 § sjömanslagen, skall antecknas vad av krigsriskersättning
utbetalas kontant eller insättes hos postsparbanken eller avdrages.
4 §•
Krigsriskersättning, som skall insättas hos postsparbanken, bör inbetalas
till banken inom en månad från utgången av den, å vilken ersättningen belöper.
Inbetalas ersättningen ej inom nämnda tid, vare redaren skyldig att
därefter gälda sex procent ränta till dess insättning sker.
5 §•
Konungen äger förordna, att av krigsriskersättning, som skall insättas hos
postsparbanken, högst hälften skall under villkor som Konungen bestämmer
innestå viss tid, ej över två år. Den del som skall innestå kan icke överlåtas
och må förty ej tagas i mät för gäld. Utan hinder av vad nu sagts må
sådan del lyftas av den ersättningsberättigades konkursbo.
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
3
Vad i lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta är stadgat skall
äga motsvarande tillämpning i fråga örn krigsriskersättning, som enligt förordnande
jämlikt första stycket skall innestå hos postsparbanken. Belopp,
som omfattas av beslut om införsel, må lyftas ändå att den tid, beloppet enligt
förordnandet skall innestå, ej gått till ända.
6 §•
Den som utbetalar krigsriskersättning i uppenbar strid mot denna lag
straffes med dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,
fängelse.
Samma lag vare, om redaren utan skälig anledning dröjer att inbetala
krigsriskersättning, som skall insättas hos postsparbanken, utöver två månader
från utgången av den, å vilken ersättningen belöper.
7 §•
Har redaren gjort sig skyldig till försummelse som i 6 § andra stycket
sägs, och har ersättningen ej erlagts på annat sätt, vare kronan pliktig att,
på ansökan av den till ersättning berättigade, förskjuta ersättningen jämte
ränta.
Ansökan som nu sagts skall göras inom tre år från utgången av det, å
vilket ersättningen belöper.
8 §•
Om domstol i mål rörande förseelse, varom i 6 § sägs, skall vad i 89 §
sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.
Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.
9 §•
Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Lagen skall ej gälla krigsriskersättning som belöper å tid efter den 31
mars 1941.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 69.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 oktober 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handels-''
departementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,
fråga angående lagstiftning om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän
samt anför:
»Inom justitiedepartementet har upprättats en den 14 oktober 1939 dagtecknad
promemoria angående utbetalande av krigsriskersättning
till sjömän jämte lagutkast i ämnet. Sedan yttranden
från ett flertal myndigheter och sammanslutningar inhämtats över
promemorian och lagutkastet anhåller jag att få upptaga detta ärende till
behandling.
I promemorian erinras, att med anledning av de rådande utrikespolitiska
förhållandena ingåtts överenskommelser mellan organisationerna för redare
och sjömän örn särskilda krigsriskersättningar till befäl och besättning å
fartyg som passera vissa farvatten. Såsom exempel härå har anförts, att
Sveriges redareförening den 6 september 1939 ingått avtal med Sveriges fartygsbefälsförening,
svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjöfolksförbundet,
svenska stewartsföreningen och Sveriges radiotelegrafistförening angående
krigsriskersättning till de ombordanställda, enligt vilket inom ett område
omfattande Nordsjön och vissa delar av Nordatlanten skulle utgå ett
tillägg av 250 procent av hyran per månad. Inom ett område av Atlanten
väster örn Spanien och ett område i Medelhavet skulle utgå ett tillägg av 100
procent av hyran per månad. För fart i Östersjön söder om 60° N, i Öresund
och i Kattegatt, med visst undantag, stadgades ett tillägg av 125 procent.
För svensk kustfart söder örn 60° N, då fartyget hela resan befunne
sig inom tremilsgränsen, skulle utgå ett tillägg av 65 procent av hyran per
månad. Dessa tillägg skulle utgå för hela den tid fartyget befunne sig inom
resp. områden, med undantag för tid då fartyget läge i neutral hamn. För
samtliga fall gällde att ersättning icke skulle utgå för längre tid än en månad
för en och samma enkelresa. Härjämte stadgades, att den månatliga
Kungl. Maj:ts proposition nr 69. 5
hyra, å vilken ovannämnda krigsrisktillägg beräknades, i intet fall finge understiga
250 kronor.
Härefter framhålles i promemorian att, i den mån ej särskilda bestämmelser
meddelas, sjömanslagens stadganden om betalning av hyra äro tillämpliga
även i fråga örn utbetalande av krigsriskersättning.
I 19 § sjömanslagen föreskrives, att betalning av hyra må fordras allenast
när fartyget ligger i hamn och icke oftare än en gång i veckan. Hyran skall
betalas i reda penningar, såvida sjömannen ej begär anvisning å redaren.
Betalning kan fordras i ortens myntslag efter den kurs som bankinrättning
på platsen betalar för det mynt, vari hyran är bestämd. Enligt 20 § äger
sjöman fordra, att viss del av hyran efter dragsedel månatligen utbetalas till
bestämd person här i riket eller för sjömannens räkning insättes i svensk
bank. Utan sjömannens samtycke må dragsedelsbeloppet nedsättas allenast
i den mån den övriga hyran icke förslår till täckande av sjömannen ålagt
disciplinstraff eller redarens ersättningsanspråk mot honom. I 21 § föreskrives,
att befälhavaren äger att varje gång betalning sker innehålla en
tredjedel av hyra, som skall utbetalas kontant, till dess sjömannen avgått ur
tjänsten. Innehållet belopp må dock icke vid någon tid överstiga hyra för
en halv månad. I övrigt må nämnas, att enligt 11 § sjömanslagen sjöman
av befälhavaren skall förses med motbok. I motboken skall bland annat antecknas
vad av hyran utbetalas eller avdrages.
Under hänvisning till vad nu nämnts anföres i promemorian till stöd för
meddelande av bestämmelser örn utbetalande av krigsriskersättning bland
annat:
De särskilda ersättningar som enligt därom slutna överenskommelser
skulle utbetalas på grund av krigsrisk kunde komma att uppgå till betydande
belopp. På grund härav kunde den ersättningsberättigade jämlikt sjömanslagens
bestämmelser komma att på en gång få uppbära väsentligt större hyra
än under normala förhållanden. Det syntes med hänsyn till sjömännens
bästa vara önskvärt att åtgärder vidtoges i avsikt att motverka att krigsriskersättningar
av sjömännen lyftes, oaktat något behov därav icke förelåge.
Å andra sidan borde icke sådana åtgärder vidtagas, att de komme att uppfattas
såsom ett otillbörligt ingripande i sjömannens rätt att själv disponera
över sin arbetsinkomst efter vad han funne lämpligt. Det måste bland annat
beaktas, att sjömannens omkostnader för utrustning m. m. stegrats under
nu rådande förhållanden. Man kunde icke heller förbise, att han kunde
ha anspråk på att genom viss höjning av sin levnadsstandard få en kompensation
för de risker för vilka han utsatte sig.
Ur redarens synpunkt syntes det innebära en beaktansvärd olägenhet att
— på sätt skulle följa av sjömanslagens bestämmelser — nödgas i främmande
hamn tillhandahålla höga belopp i krigsriskersättning. Med hänsyn till
sjöfartens behöriga bedrivande vore det också önskvärt, att de olägenheter,
som kunde föranledas av att besättningen komme att i hamnarna disponera
över väsentligt mera penningar än eljest, motverkades. Alltför ingripande
åtgärder kunde dock föranleda svårigheter att erhålla folk som vöre villigt
att taga de med tjänsten förenade riskerna.
Till stöd för vidtagandet av åtgärder i den riktning som nu angivits kunde
vidare åberopas, att det ur nationalekonomisk synpunkt vore mindre
önskvärt att den arbetsinkomst som förvärvades å svenska fartyg förbru
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
kades utomlands. Ur allmän synpunkt borde också statens och kommunernas
intresse av att kunna uttaga dem tillkommande skatter beaktas. Även
den rätt till underhåll som kunde tillkomma sjömannens anhöriga borde
uppmärksammas i detta sammanhang.
Vid övervägande av ett ingripande på området syntes lämpligt att söka
anknytning till den form av sparverksamhet bland sjömännen, som sedan
år 1929 tillämpades av postsparbanken i samarbete med svenska kyrkans
sjömansvårdsstyrelse samt svenska sjöfolksförbundet. Då en sjöman påmönstrade,
erhölle lian redan på sjömanshuset bland annat blankett till
''Anmälan örn dragsedel å postsparbanken’, som han kunde ifylla och överlämna
till fartygsbefälet för vidarebefordran till rederiet. En del av blanketten
översändes av rederiet till postsparbanken, som med stöd av erhållna
uppgifter utfärdade delägarbevis samt upplade sparkonto för sjömannen.
Innehållet belopp av hyran redovisade rederiet till postsparbanken genom
kostnadsfri insättning på ett av postsparbankens postgirokonton. Redovisningen
åtföljdes av en insättningslista i tre exemplar, av vilka ett exemplar
kvitterat återställdes till rederiet. För sjöman, som hade dragsedel med
postsparbanken, arbetade banken i viss utsträckning som intressekontor.
Därest sjömannen så önskade, åtoge sig postsparbanken nämligen att av de
innehållna medlen betala skatter, försäkringspremier, föreningsavgifter m. m.
Uttag verkställdes på så sätt, att sjömannen med användande av uppsägningsblankett
eller genom annan skriftlig handling hos postsparbanken rekvirerade
visst belopp.
Det syntes näppeligen behöva befaras att, därest föreskrifter skulle meddelas
om att krigsriskersättning i viss utsträckning skulle, liksom vid den
frivilliga sparverksamheten bland sjömännen, insättas hos postsparbanken,
detta skulle komma att uppfattas såsom ett obehörigt ingripande, förutsatt
att föreskrifterna erhölle sådant innehåll att sjömannens behov och berättigade
önskemål i övrigt tillgodosåges. Det närmare bestämmandet om och
i vilken utsträckning krigsriskersättning skulle insättas å banken syntes böra
överlämnas åt Kungl. Maj:t. Att i lag inskriva några generella regler i
detta hänseende syntes icke vara lämpligt med hänsyn till de skiftande
förhållanden som måste beaktas. Utöver nämnda föreskrifter syntes lämpligen
böra meddelas en kompletterande bestämmelse beträffande krigsriskersättning
som icke skulle behöva insättas å postsparbanken. Denna bestämmelse
borde innehålla, att utbetalandet därav som regel icke finge äga
rum utom riket med undantag för Narvik som brukade jämställas med svensk
hamn.
I överensstämmelse med de synpunkter som sålunda angivits i promemorian
har upprättats utkast till lag om utbetalande av krigsriskersättning
till sjömän.
Under 1 § i utkastet har intagits stadgande, varav framgår att lagen skall
gälla sättet för utbetalande av sådant tillägg å hyran, som på grund av krigsrisk
skall utgå till sjöman som tillhör besättningen å svenskt fartyg. Lagen
skulle däremot ej gälla krigsriskersättning som skall utbetalas till befälhavaren.
Enligt vad förut nämnts äger enligt 21 § sjömanslagen befälhavaren
att varje gång betalning sker innehålla en tredjedel av hyra som skall utbetalas
kontant till sjömannen. Innehållet belopp må dock icke vid någon
tid överstiga hyra för en halv månad. Såsom andra stycke i 1 § av utkastet
har upptagits föreskrift, att vad i 21 § sjömanslagen är stadgat om
hyra ej skall tillämpas i fråga örn krigsriskersättning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 69.
7
Enligt 2 § i utkastet skall krigsriskersättning av redaren insättas hos
postsparbanken i den mån Konungen därom förordnar. I promemorian
uttalas härom, att Kungl. Maj:ts förordnande borde utfärdas efter samråd
med sjömännens och redarnas representanter och att i överensstämmelse
med vad förut anförts borde iakttagas, att en icke alltför ringa del av krigsriskersättningen
borde få utbetalas direkt till sjömannen. Med utgångspunkt
från de överenskommelser örn krigsriskersättning som nu vore gällande
syntes det tänkbart, att därvid en glidande skala skulle kunna tilllämpas,
enligt vilken krigsriskersättningen skulle insättas å postsparbank i
följande omfattning: I fråga om krigsriskersättning, som icke överstege 100
procent av det underlag å vilket ersättningen beräknades, insattes 40 procent.
Örn krigsriskersättningen överstege 100 men ej 200 procent av underlaget,
insattes 60 procent av ersättningen. Överstege krigsriskersättningen
200 procent av underlaget, insattes 80 procent av ersättningen. Insättning
borde ej ske, örn icke beloppet i fråga överstege viss minimigräns.
Redaren skall enligt lagutkastet äga rätt att vid insättande av krigsriskersättning
hos postsparbanken göra avdrag för motfordran. För undvikande
av att syftet med lagen skall kunna kringgås har dock föreskrivits, att avdrag
ej får ske för förskott å krigsriskersättning eller annan hyra.
I 2 § har vidare intagits bestämmelse, att krigsriskersättning som ej skall
insättas hos postsparbanken ej må utbetalas utom riket i annat fall än om
sjömannen avmönstrar, dock att vid tillämpning av vad nu sagts Narvik
skall anses såsom svensk hamn.
Under 3 § i utkastet har intagits stadgande, att i den motbok, som enligt
11 § sjömanslagen skall utfärdas till sjömannen, skall göras anteckning om
beloppet av krigsriskersättning som han har att fordra. I 4 § har stadgats,
att insättningen skall äga rum inom två månader från utgången av den månad,
å vilken ersättningen belöper. Vidare har stadgats, att insättningen
skall verkställas för sjömannens räkning och att ränta å insatt belopp skall
tillfalla sjömannen.
Härefter har i 5 § intagits föreskrift, att krigsriskersättning som jämlikt
den föreslagna lagen insatts hos postsparbanken ej i vidare mån än som
stadgas i en följande paragraf — 6 § — må av sjömannen lyftas förr än ett år
från insättningsdagen. Härvid har dock gjorts en reservation, enligt vilken
beloppet må lyftas tidigare, örn det visas att ersättningen bort insättas vid
tidigare tidpunkt än som faktiskt skett. Beträffande den närmare innebörden
av huvudstadgandet har i promemorian framhållits att, örn flera belopp
insatts successivt, de även få lyftas successivt ett år senare.
Under 6 § i utkastet har stadgats, att sjömannen efter därom gjord framställning
äger att utan hinder av att ettårsperioden ej gått till ända lyfta vad
som erfordras för hans uppehälle eller utbildning eller för skäligt underhåll
åt den som enligt lag är berättigad till underhåll av honom ävensom för annat
ändamål av betydelse för honom.
Såsom exempel å ändamål som sist sagts har i promemorian nämnts, att
sjömannen ämnar ingå äktenskap och behöver penningarna för bosättning,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
att han avmönstrat och ämnar börja annan verksamhet o. s. v. Härjämte har
understrukits att för bifall till en framställning borde vara tillräckligt, att det
funnes antagligt att sådant behov som uppgivits förelåge. Prövningen skulle
ankomma på postsparbanken. Föreskrift borde eventuellt meddelas örn överklagande
av postsparbankens beslut.
I 7 § av utkastet har stadgats, att rätt till krigsriskersättning, som enligt
den föreslagna lagen skall innestå hos postsparbanken, ej kan överlåtas och
att förty utmätning därav ej heller må äga rum. Däremot må enligt utkastet
införsel äga rum i innestående ersättning.
Under 8 § bar intagits stadgande angående påföljden av att krigsriskersättning
utbetalas på annat sätt än som följer av förordnande som Kungl.
Majit meddelat med stöd av 2 § eller vad som eljest är stadgat i den föreslagna
lagen. För sådant fall har stadgats, att skadeståndsskyldighet skall föreligga
i förhållande till fordringsägare eller underhållsberättigad, om utbetalningen
skett i uppenbar strid mot bestämmelserna i fråga.
I 9 § av utkastet har stadgats, att närmare föreskrifter angående tillämpningen
av lagen skola meddelas av Konungen.
Över promemorian och lagutkastet ha avgivits infordrade utlåtanden
av kommerskollegium, generalpoststyrelsen, Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna
i Göteborgs och Bohus, Malmöhus och Västernorrlands län, varjämte
svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, Sveriges redareförening, Sveriges
segelfartygsförening, Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet,
svenska sjöfolksförbundet, svenska stewartsföreningen och
Sveriges radiotelegrafistförening, vilka bereus tillfälle att yttra sig, inkommit
med utlåtanden. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har bifogat yttrande
av handels- och sjöfartsnämnden i Härnösand.
I fråga om huvudgrunderna för den ifrågasatta lagstiftningen har
det vid promemorian fogade lagutkastet i huvudsak tillstyrkts av kommerskollegium,
generalpoststyrelsen, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, Sveriges
redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening och svenska maskinbefålsförbundet.
Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län
ha förklarat, att de ej hade något att i princip erinra mot utkastet, därvid
länsstyrelsen i Malmöhus län uttalat att den funne lagstiftning i ämnet synnerligen
välbetänkt. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har uttalat sin
fulla anslutning till syftet med utkastet men med anledning av uttalande i det
yttrande, som avgivits av handels- och sjöfartsnämnden i Härnösand, ifrågasatt
viss uppmjukning av bestämmelserna.
Till närmare motivering av sin ståndpunkt har generalpoststyrelsen anfört
följande:
De i promemorian anförda motiven för att något bör åtgöras i avsikt att
motverka, att krigsriskersättningar, till vilka sjömän äro berättigade, lyftas
av dem, oaktat intet behov därav föreligger, eller att utbetalade ersättningar
gå förlorade för sjömännen genom haveri, brottsliga handlingar i främmande
hamn o. d., synas styrelsen vara så vägande, att styrelsen icke tvekar att
tillstyrka sådana åtgärders vidtagande. Då den nuvarande sparverksamheten
bland sjömännen är ansluten till postsparbanken och det jämväl ur bankens
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
9
synpunkt är angeläget, att intet företages, som kan menligt inverka på sjömännens
sparvilja i framtiden och på deras intresse för fortsatt anlitande av
postsparbanken, hade enligt styrelsens förmenande det mest tilltalande varit,
att den nu upptagna frågan kunnat lösas avtalsvägen, d. v. s. genom överenskommelse
mellan organisationerna för redare och sjömän, utan statsingripande
i tvingande form. Med hänsyn till uttalandet i motiveringen till den föreslagna
lagen, att Kungl. Maj:ts närmare förordnande i ämnet torde böra utfärdas
efter samråd med sjömännens och redarnas representanter, har styrelsen
emellertid trott sig kunna utgå från att sjömännen själva skola komma
att med förståelse och förtroende omfatta den föreslagna anordningen. Vid
sådant förhållande anser styrelsen sig icke böra, ur den synpunkt styrelsen
har att skärskåda spörsmålet, framställa någon erinran emot den föreslagna
formen för åtgärder i ärendet.
Svenska kyrkans sjömansvårdsstyreise har beträffande behovet av lagstiftning
anfört, bland annat:
Den senaste tidens erfarenheter från styrelsens vitt utgrenade verksamhet
i främmande hamnstäder lia till fullo bekräftat de i promemorian behandlade
olägenheterna av krigsriskersättningens utbetalande till sjöman i utländsk
hamn. Den rikliga tillgången på reda pengar i förening med hamnstadens
frestelser och parasitväsende har i talrika fall för sjöfolkets vidkommande
givit upphov till ett slöseri, lika skadligt för vederbörandes
fysiska och moraliska hälsa som betänkligt ur nationalekonomisk synpunkt.
Det synes styrelsen vara en angelägenhet av största vikt att förhindra en
misshushållning med de betydande summor, som våra sjömän intjäna under
mödosamt och farofyllt arbete med livet som insats. Ifrågavarande
lönetilläggg innebära en så exceptionellt stark ökning av en yrkesgrupps
inkomster, att det icke kan vara likgiltigt för det allmänna, huru dessa medel
förvaltas.
Även Sveriges redareförening har uttalat, att redan vunna erfarenheter
av ett kontant utbetalande av krigsriskersättning visat nödvändigheten av
att anordningar i föreslagen riktning genomföras.
Sveriges fartygsbefälsförening har, vid sin tillstyrkan av ett ingripande genom
lagstiftning, framhållit följande:
Åtgärder av den art som nu föreslagits ha tidigare vid olika tillfällen varit
på tal men då alltid gällt innehållande av viss del av sjömannens intjänta
normala hyra. Vid de tillfällen, då förslag härom förelegat, har föreningen
för sin del på det kraftigaste avstyrkt varje åtgärd, som skulle komma att
framstå som ett oberättigat intrång i sjömannens rätt att själv förfoga över
sin arbetsinkomst. Föreningen hyser fortfarande denna tidigare deklarerade
uppfattning i fråga om sjömans rätt att själv förfoga över sin arbetsinkomst.
Då emellertid på sista tiden genom det nu pågående kriget i Europa för sjömännens
vidkommande tillkommit en extra ersättning utöver den normala
arbetsinkomsten, ställer sig frågan örn ett ingripande från statens sida annorlunda.
Det torde sålunda, som också påpekas i promemorian, finnas många
skäl för ingripande från statens sida för att till skydd för sjömännen och
även eljest befordra sparsamhet med de intjänta krigsriskersättningarna och
för att under rådande förhållanden dessa belopp såvitt möjligt måtte komma
tili användning inom landet. Föreningen vill därför i princip tillstyrka förslaget
till lagstiftning samtidigt som föreningen med skärpa önskar framhålla
vikten utav att här föreslagna åtgärder icke tagas till intäkt för ett ingrepp
under normala förhållanden i sjömannens rätt att fritt disponera över
sina inkomster.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
Även svenska maskinbefälsförbundet har erinrat örn alt förbundet tidigare
på det bestämdaste motsatt sig en undantagslagstiftning för sjöfolket. Förbundet
har emellertid uttalat, att av krig föranledda förhållanden föranledde
så allmänna rubbningar i samhällslivet, att undantagslagstiftning måste ordnas
inom olika samhällsområden, varvid dylik lagstiftning komme att högst
olika beröra skilda yrkes- och medborgargrupper. Förbundet har vidare anfört
följande:
Under dessa omständigheter bör en undantagslagstiftning, som endast
kommer alt beröra en viss yrkesgrupp, icke på något sätt anses kränkande
för den grupp den berör, därest den i övrigt kan anses motiverad. Den del
av sjöfolket, som är sysselsatt i fart där krigsriskersättning utgår, står i en så
särskild undantagsställning, att det icke finns anledning alt anse en begränsning
av deras omedelbara förfoganderätt över denna ersättning som något
obehörigt intrång i rätten för dem att förvalta sin inkomst. Då det enligt
förbundets mening anförts synnerligen starka skäl för den föreslagna åtgärden,
tillstyrker förbundet i princip det föreliggande förslaget.
På sätt i det följande kommer att närmare angivas har såväl fartygsbefälsföreningen
som maskinbefälsförbundet förordat en utsträckning av bestämmelserna
i utkastet.
Å andra sidan har lagutkastet föranlett betänkligheter i några yttranden.
Överståthållarämbetet har framställt erinran mot utkastet i vad det innebär,
att Konungen skall äga förordna att krigsriskersättning skall insättas å
spärrat konto hos postsparbanken, och uttalat, att en sådan inskränkning i
dispositionsrätten icke borde vidtagas utan att det visat sig oundgängligen
nödvändigt. Då detta enligt ämbetets mening ej ådagalagts, ansåge ämbetet
sig ej nu kunna tillstyrka utkastet i denna del.
Även Svenska sjöfolksförbundet har framställt erinran mot den föreslagna
inskränkningen av rätten att disponera över krigsriskersättning som insatts
hos postsparbanken. Förbundet har anfört följande:
Ehuru de i promemorian anförda motiven av social och ekonomisk art i
och för sig äro beaktansvärda och välgrundade synes den omständigheten, att
sjöfolket, i olikhet mot alla andra svenska medborgare berövas oinskränkt
förfoganderätt över sin genom arbete förvärvade penninginkomst, böra framkalla
starka principiella betänkligheter. Enligt utkastet skulle visserligen endast
en del av krigsriskersättningen spärras för en tid av ett år framåt, och
även beträffande denna del skulle möjligheter givas sjömannen, att då legitima
behov föreligga, kunna utfå erforderlig del därav även innan ettårsperioden
gått till ända. Det måste här beaktas, att även örn i och för sig
inga större påtagliga svårigheter komme alt uppstå för den enskilde, så
skulle likväl åtskillig omgång tarvas och det för självkänslan kränkande förhållandet
inträda, att sjömannen bleve beroende av andras eventuella välvilja
och bedömande av vad som vore hans legitima behov. Sjömannens personliga
frihet medan han är i tjänst är redan förut starkt kringskuren och
en skärpning härutinnan av nu ifrågasatt slag skulle otvivelaktigt komma att
kännas som ett ytterligare tvång. Genom föreskrift om att större delen av
krigsriskersättningen obligatoriskt, av redaren, insättes på postsparbanken
skulle säkerligen det mesta av den åsyftade effekten kunna uppnås, utan att
inskränkning i sjömannens rätt att i övrigt förfoga över sina penningmedel
behövde företagas. En sådan åtgärd skulle säkerligen också vara ägnad
att i många fall kraftigt befordra sparandet av jämväl den invänta hyran.
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
11
Förbundet har hemställt om sådan ändring av förslaget, att av krigsriskersättning,
som skall insättas hos postsparbanken, sjömannen skulle äga att
fritt disponera däröver i hemlandet.
Svenska stewartsföreningen har uttalat att föreningen, som ej hade något
att erinra mot att berättigade åtgärder vidtoges, funne den föreslagna lagstiftningen
alltför ingripande. Ett eventuellt berättigat allmänt intresse kunde
tillgodoses på enklare sätt och föreningen ville föreslå att lagstiftningen
begränsades till att innefatta förbud för sjöman att annorstädes än i svensk
hanni eller vid avmönstring utomlands lyfta innestående krigsriskersättning,
med undantag för det fall att sjömannen kunde visa ett berättigat intresse
av att lyfta ersättningen eller del därav vid andra tillfällen. Möjligen kunde
man även tänka sig en föreskrift örn insättande av krigsriskersättning i
bankinrättning. Vidare syntes det kunna komma i fråga att meddela en bestämmelse
örn innehållande av belopp som motsvarade statens och kommuns
blivande rätt till skatt.
Sveriges radiotelegrafistförening har förklarat, att den icke ville bestrida
att en lagstiftning som den föreslagna ur vissa synpunkter för närvarande
kunde anses berättigad. Av principiella skäl och då lagstiftningen icke kunde
antagas komma att medföra åsyftad verkan ansåge sig föreningen emellertid
böra avstyrka densamma. Av Sveriges segelfartggsförcning har befarats,
att lagstiftningen i fråga skulle komma att giva anledning till avfolkning
av sjömansyrket och medföra brist på dugligt folk. Föreningen har
fördenskull avstyrkt lagutkastets genomförande. Föreningen har framhållit,
att till föreningen vore anslutna allenast mindre fartyg och att besättningen
å dessa till större delen tillhörde kustbefolkningen och till stort antal
vore familjeförsörjare, som vore i behov av sin arbetsförtjänst. Lagen borde
i allt fall icke gälla fartyg under 400 bruttoton i kust- och östersjöfart.
Även de särskilda bestämmelserna i det remitterade
lagutkastet ha föranlett vissa uttalanden eller erinringar i yttrandena.
Enligt 1 § i utkastet skall såsom förut nämnts den föreslagna lagen
gälla besättningen på svenskt fartyg men icke befälhavaren. Av svenska
maskinbefälsförbundet har påyrkats, att lagstiftningen borde gälla jämväl
befälhavaren ombord, därvid förbundet uttalat att det vore sannolikt att
besättningen skulle utan starkare opposition finna sig i att särskilda bestämmelser
örn krigsriskersättningen meddelades, därest undantag icke gjordes
för någon ombord. Detta vöre ett villkor för att förbundet tillstyrkte lagstiftningen.
Även Sveriges radiotelegrafistförening har uttalat, att örn lagstiftningen
komme att genomföras, befälhavaren borde innefattas därunder.
Generalpoststyrelsen har med hänsyn till föreskriften i 2 § av utkastet,
att krigsriskersättning skulle, i den mån Konungen därom förordnade,
insättas hos postsparbanken, i fråga örn bankens handhavande av en sådan
uppgift anfört följande:
De nya sparmedel från sjömännen, som skulle uppkomma genom det föreslagna
sättet för krigsriskersättningens utbetalande, är postsparbanken be
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
redd att omhändertaga. Det tekniska förfarandet därvidlag behöver icke
bliva omständligt utan kan nära ansluta sig till vad som tillämpas i den frivilliga
sparrörelsen bland sjömännen. Särskilt sparkonto för nu ifrågavarande
ändamål måste emellertid uppläggas för varje sjöman, även örn han
deltager i den frivilliga sparverksamheten, och särskilda sparkontobevis böra
utfärdas. Enär det är av vikt, att de frivilliga insättningarna i postsparbanken
och insättningarna av krigsriskersättning icke sammanblandas, blir det
vidare nödvändigt, att rederierna föra särskilda insättningslistor för de båda
olika slagen av insättningar.
Enligt förordningen den 21 juni 1922 angående postsparbanken må en och
samma persons tillgodohavande i postsparbanken ej ökas utöver 5,000 kr.
eller, där fråga är örn tillgodohavande enligt motbok på grund av sparavtal,
utöver 3,000 kr. annorledes än genom upplupen räntas läggande till kapitalet.
Av den remitterade promemorian framgår, att krigsriskersättningarna
kunna uppgå till betydande belopp. Det torde därför vara nödvändigt att
insättningsmaximum höjes för bär ifrågavarande speciella ändamål. Styrelsen
förutsätter emellertid, att nyssnämnda stadgande i postsparbanksförordningen
icke skall utgöra hinder för att postsparbanken skall kunna i full
utsträckning mottaga insättningar av krigsriskersättningar.
Vad beträffar frågan örn den ränta, som postsparbanken skall gottgöra vederbörande
sjömän för sådana insättningar, varom här är fråga, får styrelsen
framhålla, att från styrelsens sida intet är att erinra mot att samma förmån
i form av högre räntesats än eljest, som jämlikt kungl, brev till styrelsen
den 29 april 1938 beslutats i fråga örn, bl. a., medel, insatta för sjömän
av vederbörande rederi enligt avlämnade dragsedlar, må tillkomma sjömännen
för de i postsparbanken vederbörligen insatta krigsriskersättningarna.
I fråga om bestämmelsen i 2 §, enligt vilken förbud i allmänhet skulle
gälla mot utbetalande av krigsriskersättning utom riket, har svenska sjöfolksförbundet
uttalat, att förbundet ej hade något att invända däremot men
alt det kunde ifrågasättas, huruvida ett sådant förbud kunde få därmed
åsyftad verkan.
I flera yttranden ha erinringar framställts beträffande 4 § i utkastet,
enligt vilken insättning av krigsriskersättning hos postsparbanken skall äga
rum inom två månader från utgången av den månad, å vilken ersättningen
belöper. Å ena sidan har Sveriges redareförening ansett nämnda tid för
snävt tilltagen och framhållit, att ett icke ringa antal svenska fartyg vöre
sysselsatta i fart i avlägsna vatten, varför redovisning från befälhavaren måhända
ej hunne ankomma förrän efter utgången av den föreslagna tiden.
Ä andra sidan har av Överståthållarämbetet uttalats, att sagda frist förefölle
att vara onödigt lång och att i allt fall redaren borde åläggas att gälda ränta
för viss del av tiden. Svenska stewartsföreningen har gjort ett uttalande av
i huvudsak enahanda innebörd.
Vad härefter angår det i 5 § av utkastet stadgade förbudet för sjömannen
att i vidare mån än som följer av 6 § lyfta hos postsparbanken insatt
krigsriskersättning tidigare än ett år från insättningsdagen, har i vissa
yttranden uttalats, att denna tid borde utsträckas.
Sålunda har Sveriges fartygsbefälsförening framhållit, att om det pågående
kriget komme att fortgå under en följd av år, skulle resultatet av den föreslagna
åtgärden knappast bliva vad som därmed åsyftats. Resultatet skulle
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
13
i stället bliva att sjömannen, sedan första året förflutit, hade väsentligt större
kontantbelopp att röra sig med såväl i svenska som i utländska hamnar. Föreningen
funne fördenskull den föreslagna tiden av ett år för knappt tilltagen.
Svenska maskinbefälsförbundet har framhållit, att tiden i fråga under alla
förhållanden borde göras så lång att skatten för den tid, då krigsriskersättningen
intjänats, hunnit erläggas. För sjömannen skulle det vara till fördel
att skatten funnes reserverad så att han sluppe betala densamma av en mycket
lägre inkomst än den för vilken skatten utginge. Den lämpligaste anordningen
syntes vara, att insatt belopp ej i allmänhet finge lyftas förrän viss tid
förflutit sedan den senaste insättningen verkställts. Denna tid borde tilltagas
så lång att skatt på det insatta beloppet hunnit förfalla till betalning.
Sveriges radiotelegrafistförening, vilken som förut nämnts avstyrkt lagstiftningen,
har ansett, att om lagstiftningen likväl komme att genomföras, tidpunkten
för rätt att lyfta insatt belopp borde väljas så att samtliga skatter
berörande de gjorda insättningarna komme att täckas.
Handels- och sjöfartsnämnden i Härnösand har för sin del funnit, att 5 §
i utkastet gjorde onödigt intrång i äganderätten, samtidigt som 6 § sannolikt
skulle i högst betydande grad minska verkan av stadgandet i 5 §. Nämnden
har föreslagit ett stadgande, enligt vilket krigsriskersättning som insatts
hos postsparbanken ej finge lyftas förrän sjömannen återkommit till svensk
hamn, där avräkning ägde rum. Efter därom gjord framställning borde
dock sjöman, som under ett år seglat utan att ha angjort svensk hamn, få
lyfta vad som erfordrades för skäligt underhåll av den som enligt lag vore
berättigad till underhåll av honom ävensom för annat ändamål av betydelse
för honom. Örn en sådan ändring av utkastet vidtoges, kunde måhända upp
till 50, 70 resp. 90 procent av ersättningen insättas hos postsparbanken.
Svenska stewarts förening en har i fråga örn 6 § i utkastet anmärkt,
att någon möjlighet för sjömännen att utfå sitt tillgodohavande utomlands
eller innan det insatts hos postsparbanken icke syntes föreligga enligt utkastet.
Vidare har föreningen fäst uppmärksamheten på det fall att sjömannen
avlidit.
Av svenska maskinbefälsförbundet har ifrågasatts, huruvida den grannlaga
uppgiften att avgöra de fall, då det kunde finnas anledning att låta sjöman,
innan i 5 § stadgad tid gått till ända, lyfta större eller mindre del av sin
krigsriskersättning, borde överlåtas åt postsparbanken. I stället borde det
vara lämpligt att låta denna uppgift övertagas av en särskild nämnd, sammansatt
av representanter från de organisationer inom sjöfarten, som slutit
kollektivavtal. En på detta sätt sammansatt nämnd borde ha större
möjlighet än postsparbanken att bedöma den enskilde sjömannens förhållanden.
Denna sak syntes dock icke nu behöva definitivt avgöras, enär
erforderliga föreskrifter därom kunde utfärdas av Konungen.
I fråga om tillämpningen av 6 § i utkastet har generalpoststyrelsen anfört,
att fråga som där avsåges borde föredragas i generalpoststyrelsen av postsparbankschefen
och att den som ville överklaga styrelsens beslut utan särskilt
stadgande komme att äga rätt därtill i vanlig ordning.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 69.
Deparl emeri'' schefer.
Enligt 7 § i utkastet skall såsom förut nämnts utmätning ej få äga
rum i krigsriskersättning som skall innestå hos postsparbanken, varemot införsel
skulle få beviljas. Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att
om införsel beviljades icke i krigsriskersättningen utan i den vanliga hyran,
sjömannen måhända komme att få kontant lyfta allenast något obetydligt
belopp. Länsstyrelsen ville ifrågasätta, huruvida icke i lagen borde
intagas en bestämmelse att innehållen del av krigsriskersättning finge när
som helst tagas i anspråk för gäldande av utskylder eller ock stadgas, att
någon del av krigsriskersättningen finge utbetalas utom riket även örn sjömannen
ej avmönstrat.
Med anledning av innehållet i 8 § av utkastet ha Sveriges fartygsbefälsförening,
svenska maskinbefälsförbundet och Sveriges radiotelegrafistförening
uttalat, att det borde stadgas straff för redare som dröjde med att
verkställa insättning hos postsparbanken. Svenska maskinbefälsförbundet
har tillagt, att det borde uttryckligen angivas, att sjömannen i dylikt fall
vore berättigad till skadestånd. Härjämte har förbundet i likhet med Sveriges
radiotelegrafistförening påyrkat, att staten iklädde sig ansvar för förlust
som kunde komma att drabba sjöman därigenom, att krigsriskersättning
ej i vederbörlig ordning insattes hos postsparbanken.
. 1 den remitterade promemorian bar väckts förslag om meddelande av vissa
bestämmelser angående utbetalande av de ersättningar som enligt ingångna
överenskommelser skola utgå till sjömän på grund av krigsrisk. Sådan ersättning
skall enligt lagutkastet insättas hos postsparbanken i den mån Konungen
därom förordnar. Det förutsättes i motiveringen, att beslut i denna
fråga meddelas efter samråd med redarnas och sjöfolkets representanter.
Insatt belopp skall innestå i banken minst ett år, såvida ej sjömannen behöver
det för sitt uppehälle eller sin utbildning eller för skäligt underhåll
åt någon anhörig eller för annat ändamål av betydelse för honom. Krigsriskersättning
som ej skall insättas hos postsparbanken får i allmänhet ej
utbetalas utom riket.
Huvudsyftet med bestämmelserna i fråga har varit att söka motverka de
sociala olägenheter som kunna följa av att sjömännen, under för dem särskilt
påfrestande tider, komma att disponera över en inkomst som är betydligt
högre än den normala hyran. Såsom svenska sjöfolksförbundet anfört torde
redan en föreskrift om skyldighet för redarna att insätta en väsentlig del av
krigsriskersättningen hos postsparbanken vara ägnad att verka i önskad riktning.
Örn dessutom, på sätt föreslagits, meddelas förbud mot utbetalande av
krigsriskersättning utom riket, torde även detta bidraga till att motarbeta
nämnda olägenheter. En sådan föreskrift överensstämmer för övrigt nära med
vad som länge tillämpats i fråga örn hyra inom den engelska handelsflottan.
Förslaget har såvitt angår dessa huvudstadganden vunnit anslutning i flertalet
av de avgivna yttrandena. Även bestämmelserna örn spärrning av belopp
som insatts hos postsparbanken ha godkänts i de flesta yttrandena.
Sveriges fartygsbefälsförening och svenska maskinbefälsförbundet ha för sin
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
15
del fäst sådan vikt vid att de insatta medlen i viss omfattning spärras, att
de förordat en utsträckning av tiden därför. Å andra sidan ha i vissa
yttranden mot dessa stadganden anförts principiella betänkligheter, vilka
grunda sig därpå att de skulle innebära en alltför vittgående inskränkning
i den enskildes dispositionsrätt över sin arbetsinkomst.
Såsom svenska maskinbefälsförbundet framhållit äro på olika områden
åtgärder påkallade för att motverka olägenheter som framkallats av nu rådande
förhållanden. Lagbestämmelser av angivet innehåll, vilka särskilt
beakta den situation som uppkommit för sjömännens del, torde icke försätta
denna yrkesgrupp i en sådan undantagsställning att ur principiell synpunkt
hinder bör anses möta mot bestämmelserna. I fråga örn den föreslagna
spärrningen av belopp som skola insättas hos postsparbanken synes emellertid
vara lämpligt att med anledning av de erinringar som framställts däremot
vidtaga vissa jämkningar i det remitterade utkastet. Det torde böra
överlämnas åt Kungl. Maj :t att efter prövning av föreliggande omständigheter
och i samråd med sjöfolkets organisationer meddela föreskrifter om viss begränsning
i rätten att göra uttag från postsparbanken, för så vitt detta finnes
erforderligt för att uppnå det med lagstiftningen avsedda syftet. Befogenheten
att meddela sådana föreskrifter synes böra inskränkas till att gälla
viss del, högst hälften, av insatta belopp. Vidtages en sådan begränsning, bör
å andra sidan i anslutning till vad Sveriges fartygsbefälsförening och svenska
maskinbefälsförbundet ifrågasatt den tid, hinder mot uttag längst skall få
gälla, kunna bestämmas till två år, varmed torde kunna uppnås bland annat
att erforderliga belopp reserveras för skatter som belöpa på tid då sjömännens
inkomster till följd av krigsriskersättningarna varit högre än eljest.
I fråga örn huvudgrunderna för lagstiftningen vill jag i övrigt erinra örn
att det remitterade utkastet icke omfattar krigsriskersättning, vartill fartygens
befälhavare äro berättigade, utan är inskränkt till krigsriskersättning
som skall utgå till besättningen. Såsom i ett par yttranden påyrkats torde
med hänsyn till förhållandena ombord bestämmelserna böra gälla även befälhavare.
Det remitterade lagutkastet har inom justitiedepartementet omarbetats i
enlighet med vad nu anförts. Beträffande de särskilda bestämmelserna må
följande anmärkas.
I det remitterade utkastet hade i 1 § upptagits föreskrift, att vad i 21 §
sjömanslagen är stadgat om hyra ej skulle tillämpas i fråga om krigsriskersättning.
Då det icke torde vara lämpligt att i detta sammanhang taga
ståndpunkt till frågan, huruvida sjömanslagens bestämmelser örn hyra i
alla hänseenden kunna anses gälla sådan ersättning och i vilken utsträckning
undantag i så fall bör föreskrivas, har nämnda bestämmelse uteslutits.
Under 2 § har i anslutning till motsvarande paragraf i det remitterade
utkastet stadgats, att krigsriskersättning skall av redaren insättas hos postsparbanken
i den mån Konungen därom förordnar. Vid meddelande av
beslut härom måste särskild hänsyn tagas till de praktiska olägenheter som
kunna bliva förenade med förfarandet, liksom till de omständigheter som i
16 Kungl. Maj.ts proposition nr 69.
övrigt kunna komma att framhållas av redarnas och sjöfolkets representanter.
I andra stycket av 2 § föreskrives, att krigsriskersättning, som ej skall
insättas hos postsparbanken, ej må utbetalas utom riket i vidare mån än
Konungen medgiver. Sådant medgivande bör lämnas för det fall att sjömannen
avmönstrar utomlands, såframt detta ej uppenbarligen innebär en
åtgärd som allenast avser ett kringgående av bestämmelsen. Vidare torde,
såsom föreslagits i det remitterade lagutkastet, Narvik böra jämställas med
svensk hamn.
Under 3 § meddelas föreskrift örn anteckning rörande krigsriskersättning
i den motbok, varmed sjömannen skall vara försedd enligt 11 § sjömanslagen.
I fråga örn tiden för inbetalande av krigsriskersättning till postsparbanken
föreslogs i 4 § av det remitterade utkastet, att sådan insättning skulle
ske inom två månader från utgången av den månad, å vilken ersättningen
belöper. Såsom förut nämnts har Sveriges redareförening funnit denna tid
för vissa fall vara för knappt tilltagen, medan i andra yttranden framhållits
att tiden vore alltför lång. Med anledning av de anmärkningar som
sålunda ur olika synpunkter framställts har vidtagits en jämkning av stadgandet
så att det allenast kommer att innebära en anvisning att krigsriskersättningen
bör inbetalas till banken inom viss tid från utgången av den
månad, å vilken ersättningen belöper. Denna tid har ansetts kunna bestämmas
till en månad. I anslutning härtill föreskrives, att om ersättningen ej
inbetalas inom nämnda tid, redaren skall vara skyldig att därefter gälda
sex procent ränta till dess insättning sker. I en senare paragraf, 6 §, har
intagits stadgande örn straff för den händelse redaren gör sig skyldig till
oskäligt dröjsmål med inbetalningen.
Under 5 § meddelas bestämmelser örn spärrning av belopp som insatts
hos postsparbanken. I överensstämmelse med vad jag förut anfört innebära
dessa stadganden, att Kungl. Maj:t äger förordna att högst hälften av
krigsriskersättning, som insättes hos postsparbanken, skall under villkor
som Kungl. Majit bestämmer innestå viss tid. Vid meddelande av sådant
förordnande böra lämpligen angivas de undantag som finnas påkallade.
Stadgande har meddelats därom, att ifrågavarande del av ersättningen icke
kan överlåtas och att ej heller utmätning därav må äga rum. Däremot har
införsel ansetts böra tillåtas.
Under 6 § stadgas straff för den som utbetalar krigsriskersättning i uppenbar
strid mot ifrågavarande lag. Straffet har bestämts till dagsböter
eller fängelse. Samma straff har ansetts böra föreskrivas för den händelse
redaren utan skälig anledning dröjer mer än två månder med att inbetala
krigsriskersättning, som skall insättas hos postsparbanken.
Som jag förut nämnt har i vissa yttranden uttalats, att staten bör vara
ekonomiskt ansvarig för att krigsriskersättning inbetalas till postsparbanken,
då detta är föreskrivet. Till stöd för en föreskrift därom talar, att
den, för vars räkning insättning skall äga rum, ofta på grund av sin tjänst
Kungl. Maj-.ts proposition nr 69.
17
har svårt att kontrollera att insättning sker i behörig ordning. Det vore
tydligen obilligt, om den ersättningsberättigade skulle få vidkännas förlust
därför att redaren åsidosätter sin skyldighet i detta hänseende. Ur likartade
synpunkter har även i annat fall dylik föreskrift intagits i svensk rätt. Stadgande
av nämnda innebörd har meddelats under 7 §.
I 8 § meddelas vissa bestämmelser örn laga domstol och om böter. I 9 §
stadgas att närmare föreskrifter angående tillämpningen av den föreslagna
lagen meddelas av Konungen.
Lagen torde böra träda i kraft omedelbart. Då det, därest krigsförhållandena
bliva av längre varaktighet, torde vara lämpligt att riksdagen, sedan
någon tids erfarenhet vunnits, får tillfälle att ånyo taga ståndpunkt
till de frågor som avses med lagstiftningen, har det tillsvidare ansetts böra
stadgas, att lagen ej skall gälla krigsriskersättning som belöper å tiden efter
den 31 mars 1941.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
bilagda förslag till lag om utbetalande av krig srisker sättning till
sjömän.-»
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
lagförslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av
protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939.
1 sami.
Nr 69.
2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 69.
Förslag
till
Lag
om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Skall till befälhavaren eller den som tillhör besättningen på svenskt fartyg
utgå tillägg å hyran på grund av krigsrisk (krigsriskersåttning), gäde om
utbetalandet därav vad nedan sägs.
2 §.
Krigsriskersättning skall, i den mån Konungen därom förordnar, av redaren
insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades räkning.
Vad nu sagts innebär ej inskränkning i redaren tillkommande rätt att göra
avdrag för motfordran. Belopp som utgivits i förskott må ej avdragas.
Krigsriskersättning, som icke skall insättas hos postsparbanken, må ej utbetalas
utom riket i vidare mån än Konungen medgiver.
3 §.
I motbok, som avses i 11 § sjömanslagen, skall antecknas vad av krigsriskersättning
utbetalas kontant eller insättes hos postsparbanken eller avdrages.
4 §.
Krigsriskersättning, som skall insättas hos postsparbanken, bör inbetalas
till banken inom en månad från utgången av den, å vilken ersättningen belöper.
Inbetalas ersättningen ej inom nämnda tid, vare redaren skyldig att
därefter gälda sex procent ränta till dess insättning sker.
5 §•
Konungen äger förordna, att av krigsriskersättning, som skall insättas hos
postsparbanken, högst hälften skall under villkor som Konungen bestämmer
innestå viss tid, ej över två år. Den del som skall innestå kan icke överlåtas
och må ej heller tagas i mät för gäld. Införsel däri må äga rum med
iakttagande i tillämpliga delar av vad om införsel i innestående avlöning är
stadgat.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
6 §•
Den som utbetalar krigsriskersättning i uppenbar strid mot denna lag straffes
med dagsböter eller fängelse.
Samma lag vare, om redaren utan skälig anledning dröjer att inbetala
krigsriskersättning, som skall insättas hos postsparbanken, utöver två månader
från utgången av den, å vilken ersättningen belöper.
7 §•
Har redaren gjort sig skyldig till försummelse som i 6 § andra stycket sägs,
och har ersättningen ej erlagts på annat sätt, vare kronan pliktig att, på ansökan
av den till ersättning berättigade, gälda ersättningen jämte ränta.
Ansökan som nu sagts skall göras inom två år från utgången av det, å
vilket ersättningen belöper.
8 §•
Om domstol i mål rörande förseelse, varom i 6 § sägs, skall vad i 89 8
sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.
Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.
9 §•
Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Lagen skall ej gälla krigsriskersättning som belöper å tid efter den 31
mars 1941.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 3 november
1939.
Närvarande:
justitieråden Eklund,
Lawski,
von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.
Enligt lagrådet den 2 november 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i statsrådet den 20 oktober 1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om utbetalande av krigsriskersättning
till sjömän.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Gösta Walin.
Lagrådet fann förslaget föranleda följande erinringar.
2 §■
Uppenbart är, att förordnande om skyldighet för redare att insätta krigsriskersättning
hos postsparbanken icke utgör hinder för att hos redaren införsel
i ersättningen beviljas enligt lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,
pension eller livränta. I den mån utmätningsman med stöd av nämnda
lag förordnat att krigsriskersättning skall av redaren innehållas, lärer insättning
i postsparbanken icke skola äga rum. Denna ståndpunkt torde vara
riktig och stå i överensstämmelse med den regel som kommit till uttryck i
5 § sista punkten. I tydlighetens intresse synes det emellertid vara önskvärt,
att i 2 § uttryckligen stadgas att vad där sägs ej innebär inskränkning i
den rätt som må tillkomma någon på grund av införsel i avlöning.
5 §•
Då i denna paragraf stadgas att krigsriskersättning, som skall innestå hos
postsparbanken, icke kan överlåtas eller tagas i mät, avses uppenbarligen
icke, såsom i andra lagbud av likartat innehåll, att skydda den ersättningsberättigade
mot påträngande borgenärer; bestämmelsens betydelse ligger
uteslutande däri, att den hindrar den ersättningsberättigade själv att med
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
21
annans hjälp kringgå de föreslagna stadgandena. Det syftemål, som förslaget
vill tillgodose, föranleder i och för sig icke till att den ersättningsberättigade
bör förhindras att betala gäld, som han ådragit sig före den nya lagstiftningens
ikraftträdande eller därefter gör för att tillfredsställa legitima
behov. Svårigheten att hindra kringgående medför emellertid, att den ersättningsberättigade
ej bör få disponera medel för nyssnämnda ändamål
annat än i enlighet med föreskrifter, som meddelas av Konungen, och att det
ej kan tillåtas den ersättningsberättigade att träffa avtal om sitt ifrågavarande
tillgodohavande eller borgenär att påkalla utmätning därav. Genom berörda
bestämmelse förhindras emellertid också, att den spärrade delen av
krigsriskersättningen i enlighet med 27 § konkurslagen räknas till den eisättningsberättigades
konkursbo och att densamma efter avdrag av vad som
enligt sistnämnda lagrum skall tillkomma honom utbetalas till boet. Mot
ett sådant resultat kunna vägande invändningar göras. Risken för kringgående
är i detta fall utan praktisk betydelse. Det skulle ej vara tillfredsställande
att, örn ersättningsberättigad kommit i konkurs, de spärrade medlen
icke skulle kunna omedelbart användas till bans borgenärers förnöjande
och att gäldenären alltså onödigtvis kvarhålles i konkurstillstånd. Det hemställes
därför, att efter andra punkten i förevarande paragraf intages en
föreskrift, att vad förut i paragrafen stadgats ej skall gälla mot den ersättningsberättigades
konkursbo.
Genom sista punkten i förevarande paragraf utvidgas tillämplighetsområdet
för lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta till att omfatta
medel som innestå å sådant spärrat konto hos postsparbanken varom här
är fråga. Den föreslagna regeln innebär uppenbarligen, att vid tillämpning
av föreskrifterna om införsel postsparbanken träder i arbetsgivarens ställe.
Har införsel beviljats, skall den omständigheten att kontot tills vidare är
spärrat icke lägga hinder i vägen för utbetalning av belopp som omfattas
av beslutet om införsel. Då förslagets innebörd i denna del icke tillräckligt
klart framgår av lagtexten, hemställer lagrådet örn sådan ändring av denna
att, i stället för sista punkten, i ett nytt stycke intagas bestämmelser av
innehåll dels att vad i lagen örn införsel i avlöning, pension eller livränta
är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avlöning, som
skall innestå hos postsparbanken, dels ock att belopp, som omfattas av
beslut örn införsel, må lyftas ändå att den tid, under vilken beloppet skall
innestå, ej gått till ända.
6 §.
Det kan tagas för givet att befälhavare mången gång, särskilt vid resor
i avlägsna farvatten, icke kan få kännedom örn förordnande, som Kungl.
Maj :t utfärdar med stöd av den föreslagna lagen, förrän längre eller kortare
tid förflutit från det förordnandet trätt i kraft. Om befälhavaren i sådant
läge utbetalar krigsriskersättning i strid mot förordnandet, bör straffskyldighet
för honom icke inträda. Något allmänt stadgande, som utesluter
straff på grund av ursäktlig okunnighet örn innehållet i en författning fin
-
22
Kunni. Maj:ts proposition nr 69•
nes icke i svensk lag, och någon säker praxis i detta ämne har icke utbildat
sig. Att i förevarande speciallag upptaga frågan till behandling synes ej
lämpligt. Det är emellertid önskvärt, att de förordnanden, som komma att
utfärdas, få sådant innehåll, att befälhavare i nu angivna fall icke utsättes
för åtal.
Enligt förslaget är straffmaximum för de förseelser, som avhandlas i paragrafen,
två års fängelse. I förhållande till eljest brukliga strafflatituder för
jämförliga förseelser synes detta maximum alltför högt. Lagrådet hemställer
därför, att straffskalan sättes till dagsböter eller, där omständigheterna äro
synnerligen försvårande, fängelse i högst sex månader.
7 §•
Om förordnande meddelats enligt 5 §, är det tänkbart att den ersättningsberättigade
icke, förrän den med stöd av samma paragraf bestämda tiden beräknats
hava gått till ända, anmäler sig hos postsparbanken för att till
någon del lyfta ett belopp, som redaren bort hava insatt, och att han först i
samband därmed får kännedom om att redaren försummat sin insättningsskyldighet.
Den i 7 § andra stycket angivna tiden, inom vilken ansökan
om ersättning må göras, kan emellertid då redan vara försutten. Det synes
lämpligt att ansökningstiden något utsträckes, exempelvis till tre år från
utgången av det år, å vilket ersättningen belöper.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
23
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 november 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Engberg, Sköld, Quensel,
Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,
lagrådets den 3 november 1939 avgivna utlåtande över det till lagrådet
den 20 oktober 1939 remitterade förslaget till lag örn utbetalande av krigsriskersättning
till sjömän.
Föredraganden anför:
»Beträffande 2 § i förslaget har lagrådet ansett önskvärt, att i förtydligande
syfte uttryckligen stadgas, att bestämmelsen om insättande av krigsriskersättning
hos postsparbanken ej skall innebära inskränkning i den rätt
som må tillkomma någon på grund av införsel i avlöning. Med anledning
härav vill jag framhålla, att föreskrift, i vilken omfattning krigsriskersättning
skall insättas hos postsparbanken, kommer att meddelas av Kungl.
Maj:t i administrativ ordning. I samband därmed torde lämpligen böra
meddelas ett stadgande av den innebörd som lagrådet angivit.
De i 5 § intagna bestämmelserna örn spärrning av tillgodohavande hos
postsparbanken ha föranlett vissa erinringar av lagrådet. Med hänsyn till
möjligheten, att den ersättningsberättigade kan komma att försättas i konkurs,
har lagrådet hemställt om sådan ändring av paragrafen att vad däri
stadgats ej kommer att gälla mot den ersättningsberättigades konkursbo. Vidare
har lagrådet föreslagit, att i paragrafen intages uttryckligt stadgande,
att förordnande om spärrning icke skall utgöra hinder mot utbetalning av
belopp som omfattas av beslut om införsel. De ändringar lagrådet sålunda
förordat har jag ansett böra vidtagas.
Med anledning av straffbestämmelserna i 6 § har lagrådet framhållit önskvärdheten
av att förordnande, som med stöd av 2 § i lagen kommer att utfärdas,
får sådant innehåll, att en befälhavare som ej erhåller kännedom om
förordnandet förrän efter längre eller kortare tid ej utsättes för åtal, om
okunnigheten är ursäktlig.. Sådana fall som de av lagrådet berörda måste
givetvis beaktas vid meddelande av dylikt förordnande.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
Beträffande straffskalan i 6 § har lagrådet hemställt, att den sättes till
dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, fängelse
i högst sex månader. Jag har ansett mig böra biträda lagrådets hemställan
såtillvida, att möjligheten att ådöma frihetsstraff uttryckligen begränsas
till det fall att omständigheterna äro synnerligen försvårande. Som lagrummet,
ej minst i andra stycket, inrymmer överträdelser, vilka kunna vara
av svårartad natur, har jag ansett övervägande skäl tala för att med sistnämnda
begränsning bibehålla straffskalan i det remitterade förslaget.
I fråga om 7 § har lagrådet ansett lämpligt, att där stadgad tid för ansökan
om gottgörelse av allmänna medel utsträckes till tre år från i lagrummet
angiven tidpunkt. Denna jämkning har vidtagits.»
Föredraganden hemställer, att det i enlighet med vad nu angivits ändrade
lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
394147
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1939:83 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om utbetalande av krigsrisker sättning till sjömän, dels ock i ämnet a1 i texten
- 2SärU 1939:30 (urtima riksdagen) Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande andra särskilda utskottets utlåtande nr 28 i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition m a1 i texten
- 2SärU 1939:28 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag lill lag om utbetalande av krigsriskersåttning till sjömän, dels ock i ämnet väckta motioner s. 1 i texten