Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän

1939-11-03 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:69 (urtima riksdagen), Med förslag till lag om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

1

Nr 69.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

utbetalande av krigsriskersättning till sjömän; given

Stockholms slott den 3 november 1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag örn utbetalande av krigsriskersättning

till sjömän.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 69.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Förslag

till

Lag

om utbetalande av krigsriskersättaing till sjömän.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Skall till befälhavaren eller den som tillhör besättningen på svenskt fartyg

utgå tillägg å hyran på grund av krigsrisk (krigsriskersåttning), gäde om

utbetalandet därav vad nedan sägs.

2 §.

Krigsriskersättning skall, i den mån Konungen därom förordnar, av redaren

insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades räkning.

Vad nu sagts innebär ej inskränkning i redaren tillkommande rätt att göra

avdrag för motfordran. Belopp som utgivits i förskott må ej avdragas.

Krigsriskersättning, som icke skall insättas hos postsparbanken, må ej utbetalas

utom riket i vidare mån än Konungen medgiver.

3 §■

I motbok, som avses i 11 § sjömanslagen, skall antecknas vad av krigsriskersättning

utbetalas kontant eller insättes hos postsparbanken eller avdrages.

4 §•

Krigsriskersättning, som skall insättas hos postsparbanken, bör inbetalas

till banken inom en månad från utgången av den, å vilken ersättningen belöper.

Inbetalas ersättningen ej inom nämnda tid, vare redaren skyldig att

därefter gälda sex procent ränta till dess insättning sker.

5 §•

Konungen äger förordna, att av krigsriskersättning, som skall insättas hos

postsparbanken, högst hälften skall under villkor som Konungen bestämmer

innestå viss tid, ej över två år. Den del som skall innestå kan icke överlåtas

och må förty ej tagas i mät för gäld. Utan hinder av vad nu sagts må

sådan del lyftas av den ersättningsberättigades konkursbo.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

3

Vad i lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta är stadgat skall

äga motsvarande tillämpning i fråga örn krigsriskersättning, som enligt förordnande

jämlikt första stycket skall innestå hos postsparbanken. Belopp,

som omfattas av beslut om införsel, må lyftas ändå att den tid, beloppet enligt

förordnandet skall innestå, ej gått till ända.

6 §•

Den som utbetalar krigsriskersättning i uppenbar strid mot denna lag

straffes med dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,

fängelse.

Samma lag vare, om redaren utan skälig anledning dröjer att inbetala

krigsriskersättning, som skall insättas hos postsparbanken, utöver två månader

från utgången av den, å vilken ersättningen belöper.

7 §•

Har redaren gjort sig skyldig till försummelse som i 6 § andra stycket

sägs, och har ersättningen ej erlagts på annat sätt, vare kronan pliktig att,

på ansökan av den till ersättning berättigade, förskjuta ersättningen jämte

ränta.

Ansökan som nu sagts skall göras inom tre år från utgången av det, å

vilket ersättningen belöper.

8 §•

Om domstol i mål rörande förseelse, varom i 6 § sägs, skall vad i 89 §

sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

9 §•

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Lagen skall ej gälla krigsriskersättning som belöper å tid efter den 31

mars 1941.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 oktober 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handels-''

departementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,

fråga angående lagstiftning om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän

samt anför:

»Inom justitiedepartementet har upprättats en den 14 oktober 1939 dagtecknad

promemoria angående utbetalande av krigsriskersättning

till sjömän jämte lagutkast i ämnet. Sedan yttranden

från ett flertal myndigheter och sammanslutningar inhämtats över

promemorian och lagutkastet anhåller jag att få upptaga detta ärende till

behandling.

I promemorian erinras, att med anledning av de rådande utrikespolitiska

förhållandena ingåtts överenskommelser mellan organisationerna för redare

och sjömän örn särskilda krigsriskersättningar till befäl och besättning å

fartyg som passera vissa farvatten. Såsom exempel härå har anförts, att

Sveriges redareförening den 6 september 1939 ingått avtal med Sveriges fartygsbefälsförening,

svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjöfolksförbundet,

svenska stewartsföreningen och Sveriges radiotelegrafistförening angående

krigsriskersättning till de ombordanställda, enligt vilket inom ett område

omfattande Nordsjön och vissa delar av Nordatlanten skulle utgå ett

tillägg av 250 procent av hyran per månad. Inom ett område av Atlanten

väster örn Spanien och ett område i Medelhavet skulle utgå ett tillägg av 100

procent av hyran per månad. För fart i Östersjön söder om 60° N, i Öresund

och i Kattegatt, med visst undantag, stadgades ett tillägg av 125 procent.

För svensk kustfart söder örn 60° N, då fartyget hela resan befunne

sig inom tremilsgränsen, skulle utgå ett tillägg av 65 procent av hyran per

månad. Dessa tillägg skulle utgå för hela den tid fartyget befunne sig inom

resp. områden, med undantag för tid då fartyget läge i neutral hamn. För

samtliga fall gällde att ersättning icke skulle utgå för längre tid än en månad

för en och samma enkelresa. Härjämte stadgades, att den månatliga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69. 5

hyra, å vilken ovannämnda krigsrisktillägg beräknades, i intet fall finge understiga

250 kronor.

Härefter framhålles i promemorian att, i den mån ej särskilda bestämmelser

meddelas, sjömanslagens stadganden om betalning av hyra äro tillämpliga

även i fråga örn utbetalande av krigsriskersättning.

I 19 § sjömanslagen föreskrives, att betalning av hyra må fordras allenast

när fartyget ligger i hamn och icke oftare än en gång i veckan. Hyran skall

betalas i reda penningar, såvida sjömannen ej begär anvisning å redaren.

Betalning kan fordras i ortens myntslag efter den kurs som bankinrättning

på platsen betalar för det mynt, vari hyran är bestämd. Enligt 20 § äger

sjöman fordra, att viss del av hyran efter dragsedel månatligen utbetalas till

bestämd person här i riket eller för sjömannens räkning insättes i svensk

bank. Utan sjömannens samtycke må dragsedelsbeloppet nedsättas allenast

i den mån den övriga hyran icke förslår till täckande av sjömannen ålagt

disciplinstraff eller redarens ersättningsanspråk mot honom. I 21 § föreskrives,

att befälhavaren äger att varje gång betalning sker innehålla en

tredjedel av hyra, som skall utbetalas kontant, till dess sjömannen avgått ur

tjänsten. Innehållet belopp må dock icke vid någon tid överstiga hyra för

en halv månad. I övrigt må nämnas, att enligt 11 § sjömanslagen sjöman

av befälhavaren skall förses med motbok. I motboken skall bland annat antecknas

vad av hyran utbetalas eller avdrages.

Under hänvisning till vad nu nämnts anföres i promemorian till stöd för

meddelande av bestämmelser örn utbetalande av krigsriskersättning bland

annat:

De särskilda ersättningar som enligt därom slutna överenskommelser

skulle utbetalas på grund av krigsrisk kunde komma att uppgå till betydande

belopp. På grund härav kunde den ersättningsberättigade jämlikt sjömanslagens

bestämmelser komma att på en gång få uppbära väsentligt större hyra

än under normala förhållanden. Det syntes med hänsyn till sjömännens

bästa vara önskvärt att åtgärder vidtoges i avsikt att motverka att krigsriskersättningar

av sjömännen lyftes, oaktat något behov därav icke förelåge.

Å andra sidan borde icke sådana åtgärder vidtagas, att de komme att uppfattas

såsom ett otillbörligt ingripande i sjömannens rätt att själv disponera

över sin arbetsinkomst efter vad han funne lämpligt. Det måste bland annat

beaktas, att sjömannens omkostnader för utrustning m. m. stegrats under

nu rådande förhållanden. Man kunde icke heller förbise, att han kunde

ha anspråk på att genom viss höjning av sin levnadsstandard få en kompensation

för de risker för vilka han utsatte sig.

Ur redarens synpunkt syntes det innebära en beaktansvärd olägenhet att

— på sätt skulle följa av sjömanslagens bestämmelser — nödgas i främmande

hamn tillhandahålla höga belopp i krigsriskersättning. Med hänsyn till

sjöfartens behöriga bedrivande vore det också önskvärt, att de olägenheter,

som kunde föranledas av att besättningen komme att i hamnarna disponera

över väsentligt mera penningar än eljest, motverkades. Alltför ingripande

åtgärder kunde dock föranleda svårigheter att erhålla folk som vöre villigt

att taga de med tjänsten förenade riskerna.

Till stöd för vidtagandet av åtgärder i den riktning som nu angivits kunde

vidare åberopas, att det ur nationalekonomisk synpunkt vore mindre

önskvärt att den arbetsinkomst som förvärvades å svenska fartyg förbru
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

kades utomlands. Ur allmän synpunkt borde också statens och kommunernas

intresse av att kunna uttaga dem tillkommande skatter beaktas. Även

den rätt till underhåll som kunde tillkomma sjömannens anhöriga borde

uppmärksammas i detta sammanhang.

Vid övervägande av ett ingripande på området syntes lämpligt att söka

anknytning till den form av sparverksamhet bland sjömännen, som sedan

år 1929 tillämpades av postsparbanken i samarbete med svenska kyrkans

sjömansvårdsstyrelse samt svenska sjöfolksförbundet. Då en sjöman påmönstrade,

erhölle lian redan på sjömanshuset bland annat blankett till

''Anmälan örn dragsedel å postsparbanken’, som han kunde ifylla och överlämna

till fartygsbefälet för vidarebefordran till rederiet. En del av blanketten

översändes av rederiet till postsparbanken, som med stöd av erhållna

uppgifter utfärdade delägarbevis samt upplade sparkonto för sjömannen.

Innehållet belopp av hyran redovisade rederiet till postsparbanken genom

kostnadsfri insättning på ett av postsparbankens postgirokonton. Redovisningen

åtföljdes av en insättningslista i tre exemplar, av vilka ett exemplar

kvitterat återställdes till rederiet. För sjöman, som hade dragsedel med

postsparbanken, arbetade banken i viss utsträckning som intressekontor.

Därest sjömannen så önskade, åtoge sig postsparbanken nämligen att av de

innehållna medlen betala skatter, försäkringspremier, föreningsavgifter m. m.

Uttag verkställdes på så sätt, att sjömannen med användande av uppsägningsblankett

eller genom annan skriftlig handling hos postsparbanken rekvirerade

visst belopp.

Det syntes näppeligen behöva befaras att, därest föreskrifter skulle meddelas

om att krigsriskersättning i viss utsträckning skulle, liksom vid den

frivilliga sparverksamheten bland sjömännen, insättas hos postsparbanken,

detta skulle komma att uppfattas såsom ett obehörigt ingripande, förutsatt

att föreskrifterna erhölle sådant innehåll att sjömannens behov och berättigade

önskemål i övrigt tillgodosåges. Det närmare bestämmandet om och

i vilken utsträckning krigsriskersättning skulle insättas å banken syntes böra

överlämnas åt Kungl. Maj:t. Att i lag inskriva några generella regler i

detta hänseende syntes icke vara lämpligt med hänsyn till de skiftande

förhållanden som måste beaktas. Utöver nämnda föreskrifter syntes lämpligen

böra meddelas en kompletterande bestämmelse beträffande krigsriskersättning

som icke skulle behöva insättas å postsparbanken. Denna bestämmelse

borde innehålla, att utbetalandet därav som regel icke finge äga

rum utom riket med undantag för Narvik som brukade jämställas med svensk

hamn.

I överensstämmelse med de synpunkter som sålunda angivits i promemorian

har upprättats utkast till lag om utbetalande av krigsriskersättning

till sjömän.

Under 1 § i utkastet har intagits stadgande, varav framgår att lagen skall

gälla sättet för utbetalande av sådant tillägg å hyran, som på grund av krigsrisk

skall utgå till sjöman som tillhör besättningen å svenskt fartyg. Lagen

skulle däremot ej gälla krigsriskersättning som skall utbetalas till befälhavaren.

Enligt vad förut nämnts äger enligt 21 § sjömanslagen befälhavaren

att varje gång betalning sker innehålla en tredjedel av hyra som skall utbetalas

kontant till sjömannen. Innehållet belopp må dock icke vid någon

tid överstiga hyra för en halv månad. Såsom andra stycke i 1 § av utkastet

har upptagits föreskrift, att vad i 21 § sjömanslagen är stadgat om

hyra ej skall tillämpas i fråga örn krigsriskersättning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

7

Enligt 2 § i utkastet skall krigsriskersättning av redaren insättas hos

postsparbanken i den mån Konungen därom förordnar. I promemorian

uttalas härom, att Kungl. Maj:ts förordnande borde utfärdas efter samråd

med sjömännens och redarnas representanter och att i överensstämmelse

med vad förut anförts borde iakttagas, att en icke alltför ringa del av krigsriskersättningen

borde få utbetalas direkt till sjömannen. Med utgångspunkt

från de överenskommelser örn krigsriskersättning som nu vore gällande

syntes det tänkbart, att därvid en glidande skala skulle kunna tilllämpas,

enligt vilken krigsriskersättningen skulle insättas å postsparbank i

följande omfattning: I fråga om krigsriskersättning, som icke överstege 100

procent av det underlag å vilket ersättningen beräknades, insattes 40 procent.

Örn krigsriskersättningen överstege 100 men ej 200 procent av underlaget,

insattes 60 procent av ersättningen. Överstege krigsriskersättningen

200 procent av underlaget, insattes 80 procent av ersättningen. Insättning

borde ej ske, örn icke beloppet i fråga överstege viss minimigräns.

Redaren skall enligt lagutkastet äga rätt att vid insättande av krigsriskersättning

hos postsparbanken göra avdrag för motfordran. För undvikande

av att syftet med lagen skall kunna kringgås har dock föreskrivits, att avdrag

ej får ske för förskott å krigsriskersättning eller annan hyra.

I 2 § har vidare intagits bestämmelse, att krigsriskersättning som ej skall

insättas hos postsparbanken ej må utbetalas utom riket i annat fall än om

sjömannen avmönstrar, dock att vid tillämpning av vad nu sagts Narvik

skall anses såsom svensk hamn.

Under 3 § i utkastet har intagits stadgande, att i den motbok, som enligt

11 § sjömanslagen skall utfärdas till sjömannen, skall göras anteckning om

beloppet av krigsriskersättning som han har att fordra. I 4 § har stadgats,

att insättningen skall äga rum inom två månader från utgången av den månad,

å vilken ersättningen belöper. Vidare har stadgats, att insättningen

skall verkställas för sjömannens räkning och att ränta å insatt belopp skall

tillfalla sjömannen.

Härefter har i 5 § intagits föreskrift, att krigsriskersättning som jämlikt

den föreslagna lagen insatts hos postsparbanken ej i vidare mån än som

stadgas i en följande paragraf — 6 § — må av sjömannen lyftas förr än ett år

från insättningsdagen. Härvid har dock gjorts en reservation, enligt vilken

beloppet må lyftas tidigare, örn det visas att ersättningen bort insättas vid

tidigare tidpunkt än som faktiskt skett. Beträffande den närmare innebörden

av huvudstadgandet har i promemorian framhållits att, örn flera belopp

insatts successivt, de även få lyftas successivt ett år senare.

Under 6 § i utkastet har stadgats, att sjömannen efter därom gjord framställning

äger att utan hinder av att ettårsperioden ej gått till ända lyfta vad

som erfordras för hans uppehälle eller utbildning eller för skäligt underhåll

åt den som enligt lag är berättigad till underhåll av honom ävensom för annat

ändamål av betydelse för honom.

Såsom exempel å ändamål som sist sagts har i promemorian nämnts, att

sjömannen ämnar ingå äktenskap och behöver penningarna för bosättning,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

att han avmönstrat och ämnar börja annan verksamhet o. s. v. Härjämte har

understrukits att för bifall till en framställning borde vara tillräckligt, att det

funnes antagligt att sådant behov som uppgivits förelåge. Prövningen skulle

ankomma på postsparbanken. Föreskrift borde eventuellt meddelas örn överklagande

av postsparbankens beslut.

I 7 § av utkastet har stadgats, att rätt till krigsriskersättning, som enligt

den föreslagna lagen skall innestå hos postsparbanken, ej kan överlåtas och

att förty utmätning därav ej heller må äga rum. Däremot må enligt utkastet

införsel äga rum i innestående ersättning.

Under 8 § bar intagits stadgande angående påföljden av att krigsriskersättning

utbetalas på annat sätt än som följer av förordnande som Kungl.

Majit meddelat med stöd av 2 § eller vad som eljest är stadgat i den föreslagna

lagen. För sådant fall har stadgats, att skadeståndsskyldighet skall föreligga

i förhållande till fordringsägare eller underhållsberättigad, om utbetalningen

skett i uppenbar strid mot bestämmelserna i fråga.

I 9 § av utkastet har stadgats, att närmare föreskrifter angående tillämpningen

av lagen skola meddelas av Konungen.

Över promemorian och lagutkastet ha avgivits infordrade utlåtanden

av kommerskollegium, generalpoststyrelsen, Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna

i Göteborgs och Bohus, Malmöhus och Västernorrlands län, varjämte

svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, Sveriges redareförening, Sveriges

segelfartygsförening, Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet,

svenska sjöfolksförbundet, svenska stewartsföreningen och

Sveriges radiotelegrafistförening, vilka bereus tillfälle att yttra sig, inkommit

med utlåtanden. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har bifogat yttrande

av handels- och sjöfartsnämnden i Härnösand.

I fråga om huvudgrunderna för den ifrågasatta lagstiftningen har

det vid promemorian fogade lagutkastet i huvudsak tillstyrkts av kommerskollegium,

generalpoststyrelsen, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, Sveriges

redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening och svenska maskinbefålsförbundet.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län

ha förklarat, att de ej hade något att i princip erinra mot utkastet, därvid

länsstyrelsen i Malmöhus län uttalat att den funne lagstiftning i ämnet synnerligen

välbetänkt. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har uttalat sin

fulla anslutning till syftet med utkastet men med anledning av uttalande i det

yttrande, som avgivits av handels- och sjöfartsnämnden i Härnösand, ifrågasatt

viss uppmjukning av bestämmelserna.

Till närmare motivering av sin ståndpunkt har generalpoststyrelsen anfört

följande:

De i promemorian anförda motiven för att något bör åtgöras i avsikt att

motverka, att krigsriskersättningar, till vilka sjömän äro berättigade, lyftas

av dem, oaktat intet behov därav föreligger, eller att utbetalade ersättningar

gå förlorade för sjömännen genom haveri, brottsliga handlingar i främmande

hamn o. d., synas styrelsen vara så vägande, att styrelsen icke tvekar att

tillstyrka sådana åtgärders vidtagande. Då den nuvarande sparverksamheten

bland sjömännen är ansluten till postsparbanken och det jämväl ur bankens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

9

synpunkt är angeläget, att intet företages, som kan menligt inverka på sjömännens

sparvilja i framtiden och på deras intresse för fortsatt anlitande av

postsparbanken, hade enligt styrelsens förmenande det mest tilltalande varit,

att den nu upptagna frågan kunnat lösas avtalsvägen, d. v. s. genom överenskommelse

mellan organisationerna för redare och sjömän, utan statsingripande

i tvingande form. Med hänsyn till uttalandet i motiveringen till den föreslagna

lagen, att Kungl. Maj:ts närmare förordnande i ämnet torde böra utfärdas

efter samråd med sjömännens och redarnas representanter, har styrelsen

emellertid trott sig kunna utgå från att sjömännen själva skola komma

att med förståelse och förtroende omfatta den föreslagna anordningen. Vid

sådant förhållande anser styrelsen sig icke böra, ur den synpunkt styrelsen

har att skärskåda spörsmålet, framställa någon erinran emot den föreslagna

formen för åtgärder i ärendet.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyreise har beträffande behovet av lagstiftning

anfört, bland annat:

Den senaste tidens erfarenheter från styrelsens vitt utgrenade verksamhet

i främmande hamnstäder lia till fullo bekräftat de i promemorian behandlade

olägenheterna av krigsriskersättningens utbetalande till sjöman i utländsk

hamn. Den rikliga tillgången på reda pengar i förening med hamnstadens

frestelser och parasitväsende har i talrika fall för sjöfolkets vidkommande

givit upphov till ett slöseri, lika skadligt för vederbörandes

fysiska och moraliska hälsa som betänkligt ur nationalekonomisk synpunkt.

Det synes styrelsen vara en angelägenhet av största vikt att förhindra en

misshushållning med de betydande summor, som våra sjömän intjäna under

mödosamt och farofyllt arbete med livet som insats. Ifrågavarande

lönetilläggg innebära en så exceptionellt stark ökning av en yrkesgrupps

inkomster, att det icke kan vara likgiltigt för det allmänna, huru dessa medel

förvaltas.

Även Sveriges redareförening har uttalat, att redan vunna erfarenheter

av ett kontant utbetalande av krigsriskersättning visat nödvändigheten av

att anordningar i föreslagen riktning genomföras.

Sveriges fartygsbefälsförening har, vid sin tillstyrkan av ett ingripande genom

lagstiftning, framhållit följande:

Åtgärder av den art som nu föreslagits ha tidigare vid olika tillfällen varit

på tal men då alltid gällt innehållande av viss del av sjömannens intjänta

normala hyra. Vid de tillfällen, då förslag härom förelegat, har föreningen

för sin del på det kraftigaste avstyrkt varje åtgärd, som skulle komma att

framstå som ett oberättigat intrång i sjömannens rätt att själv förfoga över

sin arbetsinkomst. Föreningen hyser fortfarande denna tidigare deklarerade

uppfattning i fråga om sjömans rätt att själv förfoga över sin arbetsinkomst.

Då emellertid på sista tiden genom det nu pågående kriget i Europa för sjömännens

vidkommande tillkommit en extra ersättning utöver den normala

arbetsinkomsten, ställer sig frågan örn ett ingripande från statens sida annorlunda.

Det torde sålunda, som också påpekas i promemorian, finnas många

skäl för ingripande från statens sida för att till skydd för sjömännen och

även eljest befordra sparsamhet med de intjänta krigsriskersättningarna och

för att under rådande förhållanden dessa belopp såvitt möjligt måtte komma

tili användning inom landet. Föreningen vill därför i princip tillstyrka förslaget

till lagstiftning samtidigt som föreningen med skärpa önskar framhålla

vikten utav att här föreslagna åtgärder icke tagas till intäkt för ett ingrepp

under normala förhållanden i sjömannens rätt att fritt disponera över

sina inkomster.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Även svenska maskinbefälsförbundet har erinrat örn alt förbundet tidigare

på det bestämdaste motsatt sig en undantagslagstiftning för sjöfolket. Förbundet

har emellertid uttalat, att av krig föranledda förhållanden föranledde

så allmänna rubbningar i samhällslivet, att undantagslagstiftning måste ordnas

inom olika samhällsområden, varvid dylik lagstiftning komme att högst

olika beröra skilda yrkes- och medborgargrupper. Förbundet har vidare anfört

följande:

Under dessa omständigheter bör en undantagslagstiftning, som endast

kommer alt beröra en viss yrkesgrupp, icke på något sätt anses kränkande

för den grupp den berör, därest den i övrigt kan anses motiverad. Den del

av sjöfolket, som är sysselsatt i fart där krigsriskersättning utgår, står i en så

särskild undantagsställning, att det icke finns anledning alt anse en begränsning

av deras omedelbara förfoganderätt över denna ersättning som något

obehörigt intrång i rätten för dem att förvalta sin inkomst. Då det enligt

förbundets mening anförts synnerligen starka skäl för den föreslagna åtgärden,

tillstyrker förbundet i princip det föreliggande förslaget.

På sätt i det följande kommer att närmare angivas har såväl fartygsbefälsföreningen

som maskinbefälsförbundet förordat en utsträckning av bestämmelserna

i utkastet.

Å andra sidan har lagutkastet föranlett betänkligheter i några yttranden.

Överståthållarämbetet har framställt erinran mot utkastet i vad det innebär,

att Konungen skall äga förordna att krigsriskersättning skall insättas å

spärrat konto hos postsparbanken, och uttalat, att en sådan inskränkning i

dispositionsrätten icke borde vidtagas utan att det visat sig oundgängligen

nödvändigt. Då detta enligt ämbetets mening ej ådagalagts, ansåge ämbetet

sig ej nu kunna tillstyrka utkastet i denna del.

Även Svenska sjöfolksförbundet har framställt erinran mot den föreslagna

inskränkningen av rätten att disponera över krigsriskersättning som insatts

hos postsparbanken. Förbundet har anfört följande:

Ehuru de i promemorian anförda motiven av social och ekonomisk art i

och för sig äro beaktansvärda och välgrundade synes den omständigheten, att

sjöfolket, i olikhet mot alla andra svenska medborgare berövas oinskränkt

förfoganderätt över sin genom arbete förvärvade penninginkomst, böra framkalla

starka principiella betänkligheter. Enligt utkastet skulle visserligen endast

en del av krigsriskersättningen spärras för en tid av ett år framåt, och

även beträffande denna del skulle möjligheter givas sjömannen, att då legitima

behov föreligga, kunna utfå erforderlig del därav även innan ettårsperioden

gått till ända. Det måste här beaktas, att även örn i och för sig

inga större påtagliga svårigheter komme alt uppstå för den enskilde, så

skulle likväl åtskillig omgång tarvas och det för självkänslan kränkande förhållandet

inträda, att sjömannen bleve beroende av andras eventuella välvilja

och bedömande av vad som vore hans legitima behov. Sjömannens personliga

frihet medan han är i tjänst är redan förut starkt kringskuren och

en skärpning härutinnan av nu ifrågasatt slag skulle otvivelaktigt komma att

kännas som ett ytterligare tvång. Genom föreskrift om att större delen av

krigsriskersättningen obligatoriskt, av redaren, insättes på postsparbanken

skulle säkerligen det mesta av den åsyftade effekten kunna uppnås, utan att

inskränkning i sjömannens rätt att i övrigt förfoga över sina penningmedel

behövde företagas. En sådan åtgärd skulle säkerligen också vara ägnad

att i många fall kraftigt befordra sparandet av jämväl den invänta hyran.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

11

Förbundet har hemställt om sådan ändring av förslaget, att av krigsriskersättning,

som skall insättas hos postsparbanken, sjömannen skulle äga att

fritt disponera däröver i hemlandet.

Svenska stewartsföreningen har uttalat att föreningen, som ej hade något

att erinra mot att berättigade åtgärder vidtoges, funne den föreslagna lagstiftningen

alltför ingripande. Ett eventuellt berättigat allmänt intresse kunde

tillgodoses på enklare sätt och föreningen ville föreslå att lagstiftningen

begränsades till att innefatta förbud för sjöman att annorstädes än i svensk

hanni eller vid avmönstring utomlands lyfta innestående krigsriskersättning,

med undantag för det fall att sjömannen kunde visa ett berättigat intresse

av att lyfta ersättningen eller del därav vid andra tillfällen. Möjligen kunde

man även tänka sig en föreskrift örn insättande av krigsriskersättning i

bankinrättning. Vidare syntes det kunna komma i fråga att meddela en bestämmelse

örn innehållande av belopp som motsvarade statens och kommuns

blivande rätt till skatt.

Sveriges radiotelegrafistförening har förklarat, att den icke ville bestrida

att en lagstiftning som den föreslagna ur vissa synpunkter för närvarande

kunde anses berättigad. Av principiella skäl och då lagstiftningen icke kunde

antagas komma att medföra åsyftad verkan ansåge sig föreningen emellertid

böra avstyrka densamma. Av Sveriges segelfartggsförcning har befarats,

att lagstiftningen i fråga skulle komma att giva anledning till avfolkning

av sjömansyrket och medföra brist på dugligt folk. Föreningen har

fördenskull avstyrkt lagutkastets genomförande. Föreningen har framhållit,

att till föreningen vore anslutna allenast mindre fartyg och att besättningen

å dessa till större delen tillhörde kustbefolkningen och till stort antal

vore familjeförsörjare, som vore i behov av sin arbetsförtjänst. Lagen borde

i allt fall icke gälla fartyg under 400 bruttoton i kust- och östersjöfart.

Även de särskilda bestämmelserna i det remitterade

lagutkastet ha föranlett vissa uttalanden eller erinringar i yttrandena.

Enligt 1 § i utkastet skall såsom förut nämnts den föreslagna lagen

gälla besättningen på svenskt fartyg men icke befälhavaren. Av svenska

maskinbefälsförbundet har påyrkats, att lagstiftningen borde gälla jämväl

befälhavaren ombord, därvid förbundet uttalat att det vore sannolikt att

besättningen skulle utan starkare opposition finna sig i att särskilda bestämmelser

örn krigsriskersättningen meddelades, därest undantag icke gjordes

för någon ombord. Detta vöre ett villkor för att förbundet tillstyrkte lagstiftningen.

Även Sveriges radiotelegrafistförening har uttalat, att örn lagstiftningen

komme att genomföras, befälhavaren borde innefattas därunder.

Generalpoststyrelsen har med hänsyn till föreskriften i 2 § av utkastet,

att krigsriskersättning skulle, i den mån Konungen därom förordnade,

insättas hos postsparbanken, i fråga örn bankens handhavande av en sådan

uppgift anfört följande:

De nya sparmedel från sjömännen, som skulle uppkomma genom det föreslagna

sättet för krigsriskersättningens utbetalande, är postsparbanken be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

redd att omhändertaga. Det tekniska förfarandet därvidlag behöver icke

bliva omständligt utan kan nära ansluta sig till vad som tillämpas i den frivilliga

sparrörelsen bland sjömännen. Särskilt sparkonto för nu ifrågavarande

ändamål måste emellertid uppläggas för varje sjöman, även örn han

deltager i den frivilliga sparverksamheten, och särskilda sparkontobevis böra

utfärdas. Enär det är av vikt, att de frivilliga insättningarna i postsparbanken

och insättningarna av krigsriskersättning icke sammanblandas, blir det

vidare nödvändigt, att rederierna föra särskilda insättningslistor för de båda

olika slagen av insättningar.

Enligt förordningen den 21 juni 1922 angående postsparbanken må en och

samma persons tillgodohavande i postsparbanken ej ökas utöver 5,000 kr.

eller, där fråga är örn tillgodohavande enligt motbok på grund av sparavtal,

utöver 3,000 kr. annorledes än genom upplupen räntas läggande till kapitalet.

Av den remitterade promemorian framgår, att krigsriskersättningarna

kunna uppgå till betydande belopp. Det torde därför vara nödvändigt att

insättningsmaximum höjes för bär ifrågavarande speciella ändamål. Styrelsen

förutsätter emellertid, att nyssnämnda stadgande i postsparbanksförordningen

icke skall utgöra hinder för att postsparbanken skall kunna i full

utsträckning mottaga insättningar av krigsriskersättningar.

Vad beträffar frågan örn den ränta, som postsparbanken skall gottgöra vederbörande

sjömän för sådana insättningar, varom här är fråga, får styrelsen

framhålla, att från styrelsens sida intet är att erinra mot att samma förmån

i form av högre räntesats än eljest, som jämlikt kungl, brev till styrelsen

den 29 april 1938 beslutats i fråga örn, bl. a., medel, insatta för sjömän

av vederbörande rederi enligt avlämnade dragsedlar, må tillkomma sjömännen

för de i postsparbanken vederbörligen insatta krigsriskersättningarna.

I fråga om bestämmelsen i 2 §, enligt vilken förbud i allmänhet skulle

gälla mot utbetalande av krigsriskersättning utom riket, har svenska sjöfolksförbundet

uttalat, att förbundet ej hade något att invända däremot men

alt det kunde ifrågasättas, huruvida ett sådant förbud kunde få därmed

åsyftad verkan.

I flera yttranden ha erinringar framställts beträffande 4 § i utkastet,

enligt vilken insättning av krigsriskersättning hos postsparbanken skall äga

rum inom två månader från utgången av den månad, å vilken ersättningen

belöper. Å ena sidan har Sveriges redareförening ansett nämnda tid för

snävt tilltagen och framhållit, att ett icke ringa antal svenska fartyg vöre

sysselsatta i fart i avlägsna vatten, varför redovisning från befälhavaren måhända

ej hunne ankomma förrän efter utgången av den föreslagna tiden.

Ä andra sidan har av Överståthållarämbetet uttalats, att sagda frist förefölle

att vara onödigt lång och att i allt fall redaren borde åläggas att gälda ränta

för viss del av tiden. Svenska stewartsföreningen har gjort ett uttalande av

i huvudsak enahanda innebörd.

Vad härefter angår det i 5 § av utkastet stadgade förbudet för sjömannen

att i vidare mån än som följer av 6 § lyfta hos postsparbanken insatt

krigsriskersättning tidigare än ett år från insättningsdagen, har i vissa

yttranden uttalats, att denna tid borde utsträckas.

Sålunda har Sveriges fartygsbefälsförening framhållit, att om det pågående

kriget komme att fortgå under en följd av år, skulle resultatet av den föreslagna

åtgärden knappast bliva vad som därmed åsyftats. Resultatet skulle

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

13

i stället bliva att sjömannen, sedan första året förflutit, hade väsentligt större

kontantbelopp att röra sig med såväl i svenska som i utländska hamnar. Föreningen

funne fördenskull den föreslagna tiden av ett år för knappt tilltagen.

Svenska maskinbefälsförbundet har framhållit, att tiden i fråga under alla

förhållanden borde göras så lång att skatten för den tid, då krigsriskersättningen

intjänats, hunnit erläggas. För sjömannen skulle det vara till fördel

att skatten funnes reserverad så att han sluppe betala densamma av en mycket

lägre inkomst än den för vilken skatten utginge. Den lämpligaste anordningen

syntes vara, att insatt belopp ej i allmänhet finge lyftas förrän viss tid

förflutit sedan den senaste insättningen verkställts. Denna tid borde tilltagas

så lång att skatt på det insatta beloppet hunnit förfalla till betalning.

Sveriges radiotelegrafistförening, vilken som förut nämnts avstyrkt lagstiftningen,

har ansett, att om lagstiftningen likväl komme att genomföras, tidpunkten

för rätt att lyfta insatt belopp borde väljas så att samtliga skatter

berörande de gjorda insättningarna komme att täckas.

Handels- och sjöfartsnämnden i Härnösand har för sin del funnit, att 5 §

i utkastet gjorde onödigt intrång i äganderätten, samtidigt som 6 § sannolikt

skulle i högst betydande grad minska verkan av stadgandet i 5 §. Nämnden

har föreslagit ett stadgande, enligt vilket krigsriskersättning som insatts

hos postsparbanken ej finge lyftas förrän sjömannen återkommit till svensk

hamn, där avräkning ägde rum. Efter därom gjord framställning borde

dock sjöman, som under ett år seglat utan att ha angjort svensk hamn, få

lyfta vad som erfordrades för skäligt underhåll av den som enligt lag vore

berättigad till underhåll av honom ävensom för annat ändamål av betydelse

för honom. Örn en sådan ändring av utkastet vidtoges, kunde måhända upp

till 50, 70 resp. 90 procent av ersättningen insättas hos postsparbanken.

Svenska stewarts förening en har i fråga örn 6 § i utkastet anmärkt,

att någon möjlighet för sjömännen att utfå sitt tillgodohavande utomlands

eller innan det insatts hos postsparbanken icke syntes föreligga enligt utkastet.

Vidare har föreningen fäst uppmärksamheten på det fall att sjömannen

avlidit.

Av svenska maskinbefälsförbundet har ifrågasatts, huruvida den grannlaga

uppgiften att avgöra de fall, då det kunde finnas anledning att låta sjöman,

innan i 5 § stadgad tid gått till ända, lyfta större eller mindre del av sin

krigsriskersättning, borde överlåtas åt postsparbanken. I stället borde det

vara lämpligt att låta denna uppgift övertagas av en särskild nämnd, sammansatt

av representanter från de organisationer inom sjöfarten, som slutit

kollektivavtal. En på detta sätt sammansatt nämnd borde ha större

möjlighet än postsparbanken att bedöma den enskilde sjömannens förhållanden.

Denna sak syntes dock icke nu behöva definitivt avgöras, enär

erforderliga föreskrifter därom kunde utfärdas av Konungen.

I fråga om tillämpningen av 6 § i utkastet har generalpoststyrelsen anfört,

att fråga som där avsåges borde föredragas i generalpoststyrelsen av postsparbankschefen

och att den som ville överklaga styrelsens beslut utan särskilt

stadgande komme att äga rätt därtill i vanlig ordning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

Deparl emeri'' schefer.

Enligt 7 § i utkastet skall såsom förut nämnts utmätning ej få äga

rum i krigsriskersättning som skall innestå hos postsparbanken, varemot införsel

skulle få beviljas. Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att

om införsel beviljades icke i krigsriskersättningen utan i den vanliga hyran,

sjömannen måhända komme att få kontant lyfta allenast något obetydligt

belopp. Länsstyrelsen ville ifrågasätta, huruvida icke i lagen borde

intagas en bestämmelse att innehållen del av krigsriskersättning finge när

som helst tagas i anspråk för gäldande av utskylder eller ock stadgas, att

någon del av krigsriskersättningen finge utbetalas utom riket även örn sjömannen

ej avmönstrat.

Med anledning av innehållet i 8 § av utkastet ha Sveriges fartygsbefälsförening,

svenska maskinbefälsförbundet och Sveriges radiotelegrafistförening

uttalat, att det borde stadgas straff för redare som dröjde med att

verkställa insättning hos postsparbanken. Svenska maskinbefälsförbundet

har tillagt, att det borde uttryckligen angivas, att sjömannen i dylikt fall

vore berättigad till skadestånd. Härjämte har förbundet i likhet med Sveriges

radiotelegrafistförening påyrkat, att staten iklädde sig ansvar för förlust

som kunde komma att drabba sjöman därigenom, att krigsriskersättning

ej i vederbörlig ordning insattes hos postsparbanken.

. 1 den remitterade promemorian bar väckts förslag om meddelande av vissa

bestämmelser angående utbetalande av de ersättningar som enligt ingångna

överenskommelser skola utgå till sjömän på grund av krigsrisk. Sådan ersättning

skall enligt lagutkastet insättas hos postsparbanken i den mån Konungen

därom förordnar. Det förutsättes i motiveringen, att beslut i denna

fråga meddelas efter samråd med redarnas och sjöfolkets representanter.

Insatt belopp skall innestå i banken minst ett år, såvida ej sjömannen behöver

det för sitt uppehälle eller sin utbildning eller för skäligt underhåll

åt någon anhörig eller för annat ändamål av betydelse för honom. Krigsriskersättning

som ej skall insättas hos postsparbanken får i allmänhet ej

utbetalas utom riket.

Huvudsyftet med bestämmelserna i fråga har varit att söka motverka de

sociala olägenheter som kunna följa av att sjömännen, under för dem särskilt

påfrestande tider, komma att disponera över en inkomst som är betydligt

högre än den normala hyran. Såsom svenska sjöfolksförbundet anfört torde

redan en föreskrift om skyldighet för redarna att insätta en väsentlig del av

krigsriskersättningen hos postsparbanken vara ägnad att verka i önskad riktning.

Örn dessutom, på sätt föreslagits, meddelas förbud mot utbetalande av

krigsriskersättning utom riket, torde även detta bidraga till att motarbeta

nämnda olägenheter. En sådan föreskrift överensstämmer för övrigt nära med

vad som länge tillämpats i fråga örn hyra inom den engelska handelsflottan.

Förslaget har såvitt angår dessa huvudstadganden vunnit anslutning i flertalet

av de avgivna yttrandena. Även bestämmelserna örn spärrning av belopp

som insatts hos postsparbanken ha godkänts i de flesta yttrandena.

Sveriges fartygsbefälsförening och svenska maskinbefälsförbundet ha för sin

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

15

del fäst sådan vikt vid att de insatta medlen i viss omfattning spärras, att

de förordat en utsträckning av tiden därför. Å andra sidan ha i vissa

yttranden mot dessa stadganden anförts principiella betänkligheter, vilka

grunda sig därpå att de skulle innebära en alltför vittgående inskränkning

i den enskildes dispositionsrätt över sin arbetsinkomst.

Såsom svenska maskinbefälsförbundet framhållit äro på olika områden

åtgärder påkallade för att motverka olägenheter som framkallats av nu rådande

förhållanden. Lagbestämmelser av angivet innehåll, vilka särskilt

beakta den situation som uppkommit för sjömännens del, torde icke försätta

denna yrkesgrupp i en sådan undantagsställning att ur principiell synpunkt

hinder bör anses möta mot bestämmelserna. I fråga örn den föreslagna

spärrningen av belopp som skola insättas hos postsparbanken synes emellertid

vara lämpligt att med anledning av de erinringar som framställts däremot

vidtaga vissa jämkningar i det remitterade utkastet. Det torde böra

överlämnas åt Kungl. Maj :t att efter prövning av föreliggande omständigheter

och i samråd med sjöfolkets organisationer meddela föreskrifter om viss begränsning

i rätten att göra uttag från postsparbanken, för så vitt detta finnes

erforderligt för att uppnå det med lagstiftningen avsedda syftet. Befogenheten

att meddela sådana föreskrifter synes böra inskränkas till att gälla

viss del, högst hälften, av insatta belopp. Vidtages en sådan begränsning, bör

å andra sidan i anslutning till vad Sveriges fartygsbefälsförening och svenska

maskinbefälsförbundet ifrågasatt den tid, hinder mot uttag längst skall få

gälla, kunna bestämmas till två år, varmed torde kunna uppnås bland annat

att erforderliga belopp reserveras för skatter som belöpa på tid då sjömännens

inkomster till följd av krigsriskersättningarna varit högre än eljest.

I fråga örn huvudgrunderna för lagstiftningen vill jag i övrigt erinra örn

att det remitterade utkastet icke omfattar krigsriskersättning, vartill fartygens

befälhavare äro berättigade, utan är inskränkt till krigsriskersättning

som skall utgå till besättningen. Såsom i ett par yttranden påyrkats torde

med hänsyn till förhållandena ombord bestämmelserna böra gälla även befälhavare.

Det remitterade lagutkastet har inom justitiedepartementet omarbetats i

enlighet med vad nu anförts. Beträffande de särskilda bestämmelserna må

följande anmärkas.

I det remitterade utkastet hade i 1 § upptagits föreskrift, att vad i 21 §

sjömanslagen är stadgat om hyra ej skulle tillämpas i fråga om krigsriskersättning.

Då det icke torde vara lämpligt att i detta sammanhang taga

ståndpunkt till frågan, huruvida sjömanslagens bestämmelser örn hyra i

alla hänseenden kunna anses gälla sådan ersättning och i vilken utsträckning

undantag i så fall bör föreskrivas, har nämnda bestämmelse uteslutits.

Under 2 § har i anslutning till motsvarande paragraf i det remitterade

utkastet stadgats, att krigsriskersättning skall av redaren insättas hos postsparbanken

i den mån Konungen därom förordnar. Vid meddelande av

beslut härom måste särskild hänsyn tagas till de praktiska olägenheter som

kunna bliva förenade med förfarandet, liksom till de omständigheter som i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

övrigt kunna komma att framhållas av redarnas och sjöfolkets representanter.

I andra stycket av 2 § föreskrives, att krigsriskersättning, som ej skall

insättas hos postsparbanken, ej må utbetalas utom riket i vidare mån än

Konungen medgiver. Sådant medgivande bör lämnas för det fall att sjömannen

avmönstrar utomlands, såframt detta ej uppenbarligen innebär en

åtgärd som allenast avser ett kringgående av bestämmelsen. Vidare torde,

såsom föreslagits i det remitterade lagutkastet, Narvik böra jämställas med

svensk hamn.

Under 3 § meddelas föreskrift örn anteckning rörande krigsriskersättning

i den motbok, varmed sjömannen skall vara försedd enligt 11 § sjömanslagen.

I fråga örn tiden för inbetalande av krigsriskersättning till postsparbanken

föreslogs i 4 § av det remitterade utkastet, att sådan insättning skulle

ske inom två månader från utgången av den månad, å vilken ersättningen

belöper. Såsom förut nämnts har Sveriges redareförening funnit denna tid

för vissa fall vara för knappt tilltagen, medan i andra yttranden framhållits

att tiden vore alltför lång. Med anledning av de anmärkningar som

sålunda ur olika synpunkter framställts har vidtagits en jämkning av stadgandet

så att det allenast kommer att innebära en anvisning att krigsriskersättningen

bör inbetalas till banken inom viss tid från utgången av den

månad, å vilken ersättningen belöper. Denna tid har ansetts kunna bestämmas

till en månad. I anslutning härtill föreskrives, att om ersättningen ej

inbetalas inom nämnda tid, redaren skall vara skyldig att därefter gälda

sex procent ränta till dess insättning sker. I en senare paragraf, 6 §, har

intagits stadgande örn straff för den händelse redaren gör sig skyldig till

oskäligt dröjsmål med inbetalningen.

Under 5 § meddelas bestämmelser örn spärrning av belopp som insatts

hos postsparbanken. I överensstämmelse med vad jag förut anfört innebära

dessa stadganden, att Kungl. Maj:t äger förordna att högst hälften av

krigsriskersättning, som insättes hos postsparbanken, skall under villkor

som Kungl. Majit bestämmer innestå viss tid. Vid meddelande av sådant

förordnande böra lämpligen angivas de undantag som finnas påkallade.

Stadgande har meddelats därom, att ifrågavarande del av ersättningen icke

kan överlåtas och att ej heller utmätning därav må äga rum. Däremot har

införsel ansetts böra tillåtas.

Under 6 § stadgas straff för den som utbetalar krigsriskersättning i uppenbar

strid mot ifrågavarande lag. Straffet har bestämts till dagsböter

eller fängelse. Samma straff har ansetts böra föreskrivas för den händelse

redaren utan skälig anledning dröjer mer än två månder med att inbetala

krigsriskersättning, som skall insättas hos postsparbanken.

Som jag förut nämnt har i vissa yttranden uttalats, att staten bör vara

ekonomiskt ansvarig för att krigsriskersättning inbetalas till postsparbanken,

då detta är föreskrivet. Till stöd för en föreskrift därom talar, att

den, för vars räkning insättning skall äga rum, ofta på grund av sin tjänst

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 69.

17

har svårt att kontrollera att insättning sker i behörig ordning. Det vore

tydligen obilligt, om den ersättningsberättigade skulle få vidkännas förlust

därför att redaren åsidosätter sin skyldighet i detta hänseende. Ur likartade

synpunkter har även i annat fall dylik föreskrift intagits i svensk rätt. Stadgande

av nämnda innebörd har meddelats under 7 §.

I 8 § meddelas vissa bestämmelser örn laga domstol och om böter. I 9 §

stadgas att närmare föreskrifter angående tillämpningen av den föreslagna

lagen meddelas av Konungen.

Lagen torde böra träda i kraft omedelbart. Då det, därest krigsförhållandena

bliva av längre varaktighet, torde vara lämpligt att riksdagen, sedan

någon tids erfarenhet vunnits, får tillfälle att ånyo taga ståndpunkt

till de frågor som avses med lagstiftningen, har det tillsvidare ansetts böra

stadgas, att lagen ej skall gälla krigsriskersättning som belöper å tiden efter

den 31 mars 1941.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

bilagda förslag till lag om utbetalande av krig srisker sättning till

sjömän.-»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939.

1 sami.

Nr 69.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

Förslag

till

Lag

om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Skall till befälhavaren eller den som tillhör besättningen på svenskt fartyg

utgå tillägg å hyran på grund av krigsrisk (krigsriskersåttning), gäde om

utbetalandet därav vad nedan sägs.

2 §.

Krigsriskersättning skall, i den mån Konungen därom förordnar, av redaren

insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades räkning.

Vad nu sagts innebär ej inskränkning i redaren tillkommande rätt att göra

avdrag för motfordran. Belopp som utgivits i förskott må ej avdragas.

Krigsriskersättning, som icke skall insättas hos postsparbanken, må ej utbetalas

utom riket i vidare mån än Konungen medgiver.

3 §.

I motbok, som avses i 11 § sjömanslagen, skall antecknas vad av krigsriskersättning

utbetalas kontant eller insättes hos postsparbanken eller avdrages.

4 §.

Krigsriskersättning, som skall insättas hos postsparbanken, bör inbetalas

till banken inom en månad från utgången av den, å vilken ersättningen belöper.

Inbetalas ersättningen ej inom nämnda tid, vare redaren skyldig att

därefter gälda sex procent ränta till dess insättning sker.

5 §•

Konungen äger förordna, att av krigsriskersättning, som skall insättas hos

postsparbanken, högst hälften skall under villkor som Konungen bestämmer

innestå viss tid, ej över två år. Den del som skall innestå kan icke överlåtas

och må ej heller tagas i mät för gäld. Införsel däri må äga rum med

iakttagande i tillämpliga delar av vad om införsel i innestående avlöning är

stadgat.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

6 §•

Den som utbetalar krigsriskersättning i uppenbar strid mot denna lag straffes

med dagsböter eller fängelse.

Samma lag vare, om redaren utan skälig anledning dröjer att inbetala

krigsriskersättning, som skall insättas hos postsparbanken, utöver två månader

från utgången av den, å vilken ersättningen belöper.

7 §•

Har redaren gjort sig skyldig till försummelse som i 6 § andra stycket sägs,

och har ersättningen ej erlagts på annat sätt, vare kronan pliktig att, på ansökan

av den till ersättning berättigade, gälda ersättningen jämte ränta.

Ansökan som nu sagts skall göras inom två år från utgången av det, å

vilket ersättningen belöper.

8 §•

Om domstol i mål rörande förseelse, varom i 6 § sägs, skall vad i 89 8

sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

9 §•

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Lagen skall ej gälla krigsriskersättning som belöper å tid efter den 31

mars 1941.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 3 november

1939.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 2 november 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen

i statsrådet den 20 oktober 1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om utbetalande av krigsriskersättning

till sjömän.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Gösta Walin.

Lagrådet fann förslaget föranleda följande erinringar.

2 §■

Uppenbart är, att förordnande om skyldighet för redare att insätta krigsriskersättning

hos postsparbanken icke utgör hinder för att hos redaren införsel

i ersättningen beviljas enligt lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,

pension eller livränta. I den mån utmätningsman med stöd av nämnda

lag förordnat att krigsriskersättning skall av redaren innehållas, lärer insättning

i postsparbanken icke skola äga rum. Denna ståndpunkt torde vara

riktig och stå i överensstämmelse med den regel som kommit till uttryck i

5 § sista punkten. I tydlighetens intresse synes det emellertid vara önskvärt,

att i 2 § uttryckligen stadgas att vad där sägs ej innebär inskränkning i

den rätt som må tillkomma någon på grund av införsel i avlöning.

5 §•

Då i denna paragraf stadgas att krigsriskersättning, som skall innestå hos

postsparbanken, icke kan överlåtas eller tagas i mät, avses uppenbarligen

icke, såsom i andra lagbud av likartat innehåll, att skydda den ersättningsberättigade

mot påträngande borgenärer; bestämmelsens betydelse ligger

uteslutande däri, att den hindrar den ersättningsberättigade själv att med

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

21

annans hjälp kringgå de föreslagna stadgandena. Det syftemål, som förslaget

vill tillgodose, föranleder i och för sig icke till att den ersättningsberättigade

bör förhindras att betala gäld, som han ådragit sig före den nya lagstiftningens

ikraftträdande eller därefter gör för att tillfredsställa legitima

behov. Svårigheten att hindra kringgående medför emellertid, att den ersättningsberättigade

ej bör få disponera medel för nyssnämnda ändamål

annat än i enlighet med föreskrifter, som meddelas av Konungen, och att det

ej kan tillåtas den ersättningsberättigade att träffa avtal om sitt ifrågavarande

tillgodohavande eller borgenär att påkalla utmätning därav. Genom berörda

bestämmelse förhindras emellertid också, att den spärrade delen av

krigsriskersättningen i enlighet med 27 § konkurslagen räknas till den eisättningsberättigades

konkursbo och att densamma efter avdrag av vad som

enligt sistnämnda lagrum skall tillkomma honom utbetalas till boet. Mot

ett sådant resultat kunna vägande invändningar göras. Risken för kringgående

är i detta fall utan praktisk betydelse. Det skulle ej vara tillfredsställande

att, örn ersättningsberättigad kommit i konkurs, de spärrade medlen

icke skulle kunna omedelbart användas till bans borgenärers förnöjande

och att gäldenären alltså onödigtvis kvarhålles i konkurstillstånd. Det hemställes

därför, att efter andra punkten i förevarande paragraf intages en

föreskrift, att vad förut i paragrafen stadgats ej skall gälla mot den ersättningsberättigades

konkursbo.

Genom sista punkten i förevarande paragraf utvidgas tillämplighetsområdet

för lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta till att omfatta

medel som innestå å sådant spärrat konto hos postsparbanken varom här

är fråga. Den föreslagna regeln innebär uppenbarligen, att vid tillämpning

av föreskrifterna om införsel postsparbanken träder i arbetsgivarens ställe.

Har införsel beviljats, skall den omständigheten att kontot tills vidare är

spärrat icke lägga hinder i vägen för utbetalning av belopp som omfattas

av beslutet om införsel. Då förslagets innebörd i denna del icke tillräckligt

klart framgår av lagtexten, hemställer lagrådet örn sådan ändring av denna

att, i stället för sista punkten, i ett nytt stycke intagas bestämmelser av

innehåll dels att vad i lagen örn införsel i avlöning, pension eller livränta

är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avlöning, som

skall innestå hos postsparbanken, dels ock att belopp, som omfattas av

beslut örn införsel, må lyftas ändå att den tid, under vilken beloppet skall

innestå, ej gått till ända.

6 §.

Det kan tagas för givet att befälhavare mången gång, särskilt vid resor

i avlägsna farvatten, icke kan få kännedom örn förordnande, som Kungl.

Maj :t utfärdar med stöd av den föreslagna lagen, förrän längre eller kortare

tid förflutit från det förordnandet trätt i kraft. Om befälhavaren i sådant

läge utbetalar krigsriskersättning i strid mot förordnandet, bör straffskyldighet

för honom icke inträda. Något allmänt stadgande, som utesluter

straff på grund av ursäktlig okunnighet örn innehållet i en författning fin
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kunni. Maj:ts proposition nr 69•

nes icke i svensk lag, och någon säker praxis i detta ämne har icke utbildat

sig. Att i förevarande speciallag upptaga frågan till behandling synes ej

lämpligt. Det är emellertid önskvärt, att de förordnanden, som komma att

utfärdas, få sådant innehåll, att befälhavare i nu angivna fall icke utsättes

för åtal.

Enligt förslaget är straffmaximum för de förseelser, som avhandlas i paragrafen,

två års fängelse. I förhållande till eljest brukliga strafflatituder för

jämförliga förseelser synes detta maximum alltför högt. Lagrådet hemställer

därför, att straffskalan sättes till dagsböter eller, där omständigheterna äro

synnerligen försvårande, fängelse i högst sex månader.

7 §•

Om förordnande meddelats enligt 5 §, är det tänkbart att den ersättningsberättigade

icke, förrän den med stöd av samma paragraf bestämda tiden beräknats

hava gått till ända, anmäler sig hos postsparbanken för att till

någon del lyfta ett belopp, som redaren bort hava insatt, och att han först i

samband därmed får kännedom om att redaren försummat sin insättningsskyldighet.

Den i 7 § andra stycket angivna tiden, inom vilken ansökan

om ersättning må göras, kan emellertid då redan vara försutten. Det synes

lämpligt att ansökningstiden något utsträckes, exempelvis till tre år från

utgången av det år, å vilket ersättningen belöper.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

23

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 november 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Engberg, Sköld, Quensel,

Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,

lagrådets den 3 november 1939 avgivna utlåtande över det till lagrådet

den 20 oktober 1939 remitterade förslaget till lag örn utbetalande av krigsriskersättning

till sjömän.

Föredraganden anför:

»Beträffande 2 § i förslaget har lagrådet ansett önskvärt, att i förtydligande

syfte uttryckligen stadgas, att bestämmelsen om insättande av krigsriskersättning

hos postsparbanken ej skall innebära inskränkning i den rätt

som må tillkomma någon på grund av införsel i avlöning. Med anledning

härav vill jag framhålla, att föreskrift, i vilken omfattning krigsriskersättning

skall insättas hos postsparbanken, kommer att meddelas av Kungl.

Maj:t i administrativ ordning. I samband därmed torde lämpligen böra

meddelas ett stadgande av den innebörd som lagrådet angivit.

De i 5 § intagna bestämmelserna örn spärrning av tillgodohavande hos

postsparbanken ha föranlett vissa erinringar av lagrådet. Med hänsyn till

möjligheten, att den ersättningsberättigade kan komma att försättas i konkurs,

har lagrådet hemställt om sådan ändring av paragrafen att vad däri

stadgats ej kommer att gälla mot den ersättningsberättigades konkursbo. Vidare

har lagrådet föreslagit, att i paragrafen intages uttryckligt stadgande,

att förordnande om spärrning icke skall utgöra hinder mot utbetalning av

belopp som omfattas av beslut om införsel. De ändringar lagrådet sålunda

förordat har jag ansett böra vidtagas.

Med anledning av straffbestämmelserna i 6 § har lagrådet framhållit önskvärdheten

av att förordnande, som med stöd av 2 § i lagen kommer att utfärdas,

får sådant innehåll, att en befälhavare som ej erhåller kännedom om

förordnandet förrän efter längre eller kortare tid ej utsättes för åtal, om

okunnigheten är ursäktlig.. Sådana fall som de av lagrådet berörda måste

givetvis beaktas vid meddelande av dylikt förordnande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Beträffande straffskalan i 6 § har lagrådet hemställt, att den sättes till

dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, fängelse

i högst sex månader. Jag har ansett mig böra biträda lagrådets hemställan

såtillvida, att möjligheten att ådöma frihetsstraff uttryckligen begränsas

till det fall att omständigheterna äro synnerligen försvårande. Som lagrummet,

ej minst i andra stycket, inrymmer överträdelser, vilka kunna vara

av svårartad natur, har jag ansett övervägande skäl tala för att med sistnämnda

begränsning bibehålla straffskalan i det remitterade förslaget.

I fråga om 7 § har lagrådet ansett lämpligt, att där stadgad tid för ansökan

om gottgörelse av allmänna medel utsträckes till tre år från i lagrummet

angiven tidpunkt. Denna jämkning har vidtagits.»

Föredraganden hemställer, att det i enlighet med vad nu angivits ändrade

lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

394147

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:83 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om utbetalande av krigsrisker sättning till sjömän, dels ock i ämnet a1 i texten
  2. 2SärU 1939:30 (urtima riksdagen) Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande andra särskilda utskottets utlåtande nr 28 i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition m a1 i texten
  3. 2SärU 1939:28 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag lill lag om utbetalande av krigsriskersåttning till sjömän, dels ock i ämnet väckta motioner s. 1 i texten