Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om eftergift under vissa förhållanden från bestämmelserna i 19 § första stycket lagen örn arbetarskydd

1939-11-17 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:76 (urtima riksdagen), Med förslag till lag om eftergift under vissa förhållanden från bestämmelserna i 19 § första stycket lagen örn arbetarskydd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

1

Nr 76.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om eftergift under vissa förhållanden från bestämmelserna

i 19 § första stycket lagen örn arbetarskydd;

given Stockholms slott den 11 november 1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag örn eftergift under vissa förhållanden

från bestämmelserna i 19 § första stycket lagen örn arbetarskydd.

GUSTAF.

Albert Forslund.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 76.

2US 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Förslag

till

Lag

om eftergift under vissa förhållanden från bestämmelserna i 19 §

första stycket lagen örn arbetarskydd.

Härigenom förordnas som följer:

Beträffande företag, som bedriver tillverkning eller beredning av förnödenheter

för rikets försvar, må Konungen vid krig eller krigsfara, vari riket

befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden,

i den mån det finnes för försvaret oundgängligen påkallat, meddela

eftergift från bestämmelserna i 19 § första stycket lagen den 29 juni 1912

(nr 206) örn arbetarskydd.1

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 31 mars 1941. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad

eftergift må ej äga tillämpning längre än lagen äger giltighet.

1 Senaste lydelse se SFS 1931: 288.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 oktober 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

PEHRSSON-!! ISACSTORP, WESTMAN, WIGFORSS, MÖLLER, ENGBERG, SKÖLD,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och försvarsdepartementen,

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund, fråga

om eftergift under vissa förhållanden från gällande bestämmelser rörande kvinnors

nattarbete samt anför:

Författningsbestämmelser rörande kvinnors nattarbete.

Gällande bestämmelser.

Lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd innehåller — efter stadganden

örn lagens tillämpningsområde, örn allmänna föreskrifter till förekommande

av olycksfall och ohälsa i arbete samt örn särskilda föreskrifter rörande

minderårigas användande till arbete -— i 16—22 §§ särskilda föreskrifter rörande

kvinnors användande i arbete. Yad beträffar kvinnors nattarbete

stadgas i 19 § första stycket, att kvinna, som användes till industriellt

arbete, vilket bedrives i sådan omfattning, att å arbetsstället i regel användas

minst tio arbetare, skall för nattvila beredas oavbruten ledighet från

arbetet under minst 11 timmar varje dygn. I denna ledighet skall ingå

tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.

Föreligga sådana omständigheter, som i 14 § 1 mom. andra stycket nämnts

[att natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat

förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom], må kvinna

jämlikt 19 § andra stycket utan hinder av vad i första stycket av samma

paragraf stadgats användas till arbete, i den mån så är nödigt. Örn arbete

utöver den i sistnämnda stycke föreskrivna begränsningen samt dess anledning,

omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom

två dygn från dess början göra anmälan till vederbörande yrkesinspektör

eller bergmästare. Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid utan

att därtill sökts tillstånd, som må beviljas av vederbörande yrkesinspektör

eller bergmästare för ytterligare högst en månad och av yrkesinspektionens

chefsmyndighet för längre tid.

A arbetsställe, där på grund av verksamhetens natur under vissa tider

av året hopat arbete (säsongarbete) förekommer, ävensom undantagsvis å

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds proposition nr 76.

andra arbetsställen, då arbetet därstädes i följd av särskilda omständigheter

måste forceras, må enligt 20 § den i 19 § första stycket föreskrivna oavbrutna

ledigheten kunna under en tid av sammanlagt högst 60 dagar

av året inskränkas till 10 timmar av dygnet. Innan sådan inskränkning

vidtages, skall arbetsgivaren, med angivande av anledningen därtill, göra

anmälan hos vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare örn de dagar,

varunder inskränkningen är avsedd att vidtagas.

Beträffande sådana verksamhetsgrenar, som avse förarbetande av varor,

vilka äro underkastade hastig försämring, må jämlikt 21 § undantag från

bestämmelserna i 19 § första stycket kunna meddelas av yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

Enligt kungörelse den 9 juni 1911 (nr 48, sid. 2) har medgivits, att —

under vissa närmare angivna villkor — kvinnor må användas vid frukt- och

grönsakskonservfabriker inom riket till sådant arbete, som erfordras för att

den till fabrikerna inkommande råvaran skall bevaras från hastig försämring,

även under tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.

Vidare har i kungörelse den 16 oktober 1914 (nr 301) medgivits, att

kvinnor i åldern över aderton år — under vissa närmare angivna villkor —

skola få under tiden den 15 augusti—den 15 februari användas till arbete

med beredning av skarpsill eller ansjovis eller sardiner även å tid mellan

klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m., sammanlagt dock högst 180 timmar

under ifrågavarande sex månader.

Yrkesinspektionens chefsmyndighet har med stöd av 21 § medgivit vissa

undantag för konservering av färsk fisk samt av räkor, kräftor och andra

skaldjur.

Tidigare allmänna undantagsbestämmelser.

De förhållanden, som rådde under det år 1914 utbrutna världskriget,

föranledde till utfärdande av särskilda stadganden örn undantag från då

gällande lagstiftning rörande kvinnors och barns arbete nattetid. I lag den

3 juni 1915 (nr 194) föreskrevs sålunda, att beträffande företag, som avsäge

tillverkning eller beredning av förnödenheter för rikets försvar, Konungen

ägde vid krig eller krigsfara meddela eftergifter i nyss angivna hänseenden

— utöver vad enligt lagstiftningen vore medgivet — i den mån så funnes

av behovet oundgängligen påkallat. Nämnda lag, som ursprungligen gällde

till och med den 29 februari 1916, erhöll genom författningar under åren

1916 (nr 32), 1917 (nr 59) och 1918 (nr 94) fortsatt giltighet och upphörde

att gälla först med utgången av februari månad 1919.

Internationella konventioner.

Den 26 september 1906 avslutades i Bern en konvention, om förbud mot

nattarbete för kvinnor, sysselsatta i industrien. Denna konvention biträddes

av Sverige år 1910. Konventionen äger tillämpning pa alla sådana industriella

företag, vari användas flera än tio arbetare och arbeterskor. Industriellt

nattarbete skall vara förbjudet för alla kvinnor, utan hänsyn till deras ålder,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 76.

roed vissa i konventionen angivna undantag. Förbudet må sålunda upphävas

dels i fall av »force majeure», då uti ett företag uppkommer ett avbrott

i driften, vilket varit omöjligt att förutse och som icke är periodiskt

återkommande, dels ock i det fall, att arbetet avser råvaror eller varor under

beredning, vilka äro underkastade mycket hastig förvandling, och så finnes

nödigt till förekommande av en eljest oundviklig förlust av dessa varor. I

konventionen stadgas vidare, bland annat, att den tid för nattvila, som i

konventionen åsyftades, skulle hava en varaktighet av minst 11 timmar i

följd. I dessa 11 timmar skulle, oberoende av varje lands lagstiftning,

inbegripas tiden från klockan 10 på aftonen till klockan 5 på morgonen.

Uti sådana industrier, som vore underkastade årstidernas inflytande, ävensom

i varje annat företag, då undantagsförhållanden inträffade, finge varaktigheten

av den oavbrutna tiden för nattvila inskränkas till 10 timmar

under 60 dagar av året.

Å internationella arbetsorganisationens konferens i Washington år 1919

antogs ett förslag till konvention angående kvinnors nattarbete. Detta konventionsförslag

skiljer sig från Bernkonventionen däri, att det har avseende

å alla industriella företag utan hänsyn till företagets storlek och dessutom

å alla slags byggnadsarbeten, även örn de ej kunna hänföras till industriellt

arbete i vanlig mening. Konventionsförslaget har icke ratificerats av

Sverige.

Nyssnämnda konvention sförslag underkastades å internationella arbetsorganisationens

konferens i Genéve år 1934 revision, varvid förslag antogs

till konvention (nr 41) angående kvinnors nattarbete (reviderad 1934). Detta

sistnämnda förslag skiljer sig från 1919 års förslag allenast därutinnan, att

i vissa fall tiden mellan klockan 11 e. m. och klockan 6 f. m. skall kunna

träda i stället för tiden mellan klockan 10 e. m. och kl. 5 f. m. samt att från

konventionsförslagets tillämpning undantagits kvinnor i vissa ledande befattningar.

Ej heller 1934 års konventionsförslag, som intill 1939 års början

ratificerats av 14 stater, har ratificerats av Sverige.

Rikskommissionens författningsförslag.

I en den 21 september 1938 dagtecknad, inom rikskommissionens för

ekonomisk försvarsberedskap kansli upprättad och till Kungl. Majit överlämnad

promemoria lämnades redogörelse för vissa av rikskommissionen

förberedda författningsutkast, vilka vid kristillfälle påkallade åtgärd av

Kungl. Majit. Vid promemorian funnos fogade, bland annat, utkast till lag

örn tjänsteplikt m. m. och till lag om undantag från gällande bestämmelser

angående arbetarskydd m. m. Enligt sistnämnda lagutkast skulle Konungen

vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden

äga, i den mån det prövades nödigt, meddela förordnande örn undantag

från vad i lag vore stadgat örn arbetarskydd, semester, arbetstidens begränsning

eller förläggning och arbetares bostadsförhållanden eller örn begränsning

av tiden för idkande av handel och annan rörelse. Vid utfär
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 76.

dande av sådant förordnande skulle Konungen tillika föreskriva, vilken

myndighet som skulle handlägga med anledning av förordnandet uppkommande

frågor.

Över rikskommissionens författningsutkast avgåvos yttranden av Överståthållarämbetet.

, länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands

och Norrbottens län, socialstyrelsen, kommerskollegium, riksförsäkringsanstalten,

pensionsstyrelsen, domänstyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen,

generalpoststyrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige.

Den ifrågasatta lagen örn undantag från gällande bestämmelser angående

arbetarskydd m. m. tillstyrktes eller lämnades utan erinran av samtliga

myndigheter och sammanslutningar med undantag av länsstyrelsen i Kopparbergs

län, som icke ansåg tillräckliga skäl förefinnas för genomförande av en

sådan lag.

Telegrafstyrelsen anförde, att redan vid försvarsberedskap eller mobilisering

sådana förhållanden torde kunna inträda vid telegrafverket, att avvikelser

från de i lagutkastet angivna lagarna bleve erforderliga. Det borde

därför stadgas, att rätt att göra undantag från stadgandena i dessa lagar

skulle, såvitt anginge bland annat telegrafverket, automatiskt inträda vid

försvarsberedskap eller mobilisering.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförde:

Den planlagda verksamheten inom styrelsens ämbetsområde måste bygga

på att vid krig personalens intressen i viss utsträckning måste underordnas

det allmännas intresse. Sålunda vore det nödvändigt, att redan i planerna

räkna med vissa avsteg från föreskrifterna i lagen den 16 maj 1930 örn

arbetstidens begränsning, vilken lag äger tillämpning på huvudparten av den

i planerna upptagna personalen. Ehuru planläggning och överinseende av

verksamheten ålåge styrelsen, komme nämligen denna personal att kvarstå

i kommunal och enskild tjänst. Föreskrifter örn undantag från gällande bestämmelser

angående arbetarskydd m. m. syntes böra fastställas i fred att

vid mobilisering omedelbart äga tillämpning vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

verksamhet för militära ändamål vid krig.

Sedan sakkunniga rörande arbetsmarknadens försvarsberedskap, jämlikt

Kungl. Maj:ts den 24 mars 1939 givna bemyndigande, blivit tillsatta, överlämnades

rikskommissionens författningsutkast och däröver avgivna yttranden

till de sakkunniga...

Framställning från arméförvaltningens tygdepartement.

I skrivelse den 12 september 1939 anförde arméförvaltningens tygdepartement

— därtill föranlett av en framställning från styresmannen för ammunitionsfabriken

i Stockholm — att, sedan Kungl. Majit den 1 september 1939

anbefallt intagande av förstärkt försvarsberedskap, en forcerad tillverkning

vid tygdepartementet underlydande fabriker och anstalter måst vidtagas.

Tillverkningen hade emellertid på grund av bestämmelserna i 19 § första

stycket arbetarskyddslagen icke kunnat givas den omfattning, som vore önsk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

värd. För genomförande av den forcerade tillverkningen i full utsträckning

erfordrades nämligen, att även beträffande kvinnlig arbetspersonal

en fördelning av arbetet skedde i tre skift, omfattande även tiden mellan

klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m. Tygdepartementet hemställde därför,

att åtgärder måtte vidtagas så att 19 § första stycket arbetarskyddslagen

icke skulle äga tillämpning å verksamheten vid tygdepartementet

underlydande fabriker och anstalter under den tid förstärkt försvarsberedskap

intagits.

Över tygdepartementets skrivelse avgåvos yttranden av riksförsäkringsanstalten,

medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen i Sverige och Fredrika-Bremerförbundet. Sedan nyssnämnda

skrivelse jämte yttrandena därefter överlämnats till de sakkunniga

rörande arbetsmarknadens försvarsberedskap, avgavs yttrande i ärendet jämväl

av de sakkunniga.

Medicinalstyrelsen och riks för säkring sans tal ten förklarade sig icke hava

något att erinra mot bifall till tygdepartementets framställning.

Socialstyrelsen anförde:

Givet är, att vid fall av krig, mobilisering och förstärkt försvarsberedskap

åtgärder böra vidtagas å alla områden för tillgodoseende av försvarsväsendets

behov. Skulle dessa behov icke kunna tillgodoses utan åsidosättande av

gällande social skyddslagstiftning, torde, örn så med hänsyn till omständigheterna

prövas oundgängligen nödvändigt, de sociala skyddsbestämmelserna

böra få vika. Bestämmelserna mot kvinnors nattarbete synas icke vara av

sådan social betydelse, att undantag från deras tillämpning icke skulle

kunna medgivas.

Den internationella konventionen i Bern den 20 september 1906 innehåller

icke några bestämmelser örn de därtill anslutna staternas förpliktelser

i enlighet med densamma vid fall av krig eller krigsfara. Konventionen kan

emellertid näppeligen hava varit avsedd att reglera kvinnors användande i

nattarbete under de exceptionella förhållanden, som råda under ett världspolitiskt

krisläge.

Då socialstyrelsen räknar med att ansökningar örn dispens från 19 §

första stycket arbetarskyddslagen kunna komma att göras även i andra fall

än det förevarande, anser styrelsen lämpligt, att Kungl. Maj:t i form av en

särskild lag erhåller riksdagens bemyndigande att, i händelse av krig eller

fara för king eller där sådant för rikets försvar prövas erforderligt medgiva

undantag från dessa bestämmelsers tillämpning.

Svensea arbetsgivareföreningen erinrade örn att förslag vore under utarbetande

till en krisarbetslag — avsedd att träda i tillämpning vid krig eller

krigsfara eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

— innefattande betydande inskränkningar i den enskildes rätt att fritt välja

arbetsanställning. I jämförelse med dessa inskränkningar i den enskildes

självbestämmanderätt måste en lagstiftning, varigenom det bereddes möjlighet

att utnyttja tillgänglig arbetskraft i större utsträckning eller å andra

tider än som gällde under normala förhållanden, framstå som ett mindre

betungande ingrepp för de arbetstagare, som berördes därav. Den möjlig
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 76.

het till dispens från den sociala lagstiftningen, som enligt föreningens mening

borde tillskapas i anledning av tjgdepartementets framställning, borde

icke göras alltför snäv. Dispensmöjligheten borde sålunda icke begränsas

till att avse sådana fabriker och anstalter, som lydde under arméförvaltningens

tygdepartement, utan utsträckas att gälla även andra företag, som

vore av motsvarande betydelse för landets försvarsberedskap. Vidare borde

bemärkas, att det i en kritisk situation kunde bliva nödvändigt att dispensera

även från andra av sociala hänsyn gjorda inskränkningar i möjligheten

att utnyttja arbetskraften än dem, varom i den remitterade framställningen

vore fråga. Det borde enligt föreningens mening övervägas, huruvida icke

i anledning av nu ifrågavarande framställning från arméförvaltningens tygdepartement

en generell fullmaktslagstiftning borde komma till stånd.

Landsorganisationen i Sverige fogade vid sitt yttrande ett utlåtande av

försvarsverkens civila personals förbund. I detta utlåtande påpekades, att

styresmannens för ammunitionsfabriken framställning syftade till att dispens

från tillämpning av 19 § första stycket arbetarskyddslagen måtte medgivas

för ammunitionsfabrikens del, under det att tygdepartementets hemställan

avsåg undantag från tillämpningen av nämnda lagrum å verksamhet vid departementet

underlydande fabriker och anstalter. Ett dylikt generellt undantag

från lagen syntes icke påkallat. Dispens från lagens bestämmelser i

förevarande avseende borde vidare förknippas med en bestämmelse örn att

dylik dispens meddelades under förutsättning, att skiftarbete skulle förekomma

och att arbetstidens längd icke därvid finge överstiga 8 timmar per

dygn eller 48 timmar per vecka. Särskilt inom ammunitionstillverkningen

med dess nervpåfrestande och ofta riskfyllda arbete vore det nödvändigt, att

arbetstidens längd hölles inom dessa gränser.

Landsorganisationen förklarade sig instämma i vad försvarsverkens civila

personals förbund anfört. Därutöver hemställdes, att, för den händelse den

ifrågasatta undantagsrätten skulle utformas såsom en rätt för Kungl. Majit

att i särskilda fall meddela dispens från förevarande bestämmelse i arbetarskyddslagen,

därvid måtte stadgas befogenhet för Kungl. Majit att föreskriva

villkor, särskilt i avseende å arbetstidens längd. Över gjorda framställningar

örn dispens syntes tillfälle att i ärendet yttra sig böra beredas facklig orgasation,

till vilken de av dispensen berörda arbetstagarna vore anslutna.

Fredriha-Bremerförbundet, som uppgav sig i allmänhet intaga en avvisande

hållning mot speciell skyddslagstiftning för kvinnor, förklarade sig icke hysa

betänkligheter mot den begärda suspenderingen av förbudet mot kvinnligt

nattarbete. Förbundet erinrade därom, att i samband med den tillfälliga

suspendering av förbudet för kvinnligt nattarbete för industrier, som avsåge

tillverkning eller beredning av förnödenheter för rikets försvar, vilken infördes

år 1915, vissa speciella skyddsföreskrifter stipulerades, såsom regelbundet

återkommande läkarundersökningar. Därvid framgick — enligt vad

som upplysts — att upphävandet av nattarbetsförbudet för kvinnlig arbetskraft

icke medförde några olägenheter av betydelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 76.

Sakkunnig!! rörande arbetsmarknadens försvarsberedskap erinrade om vikten

av att under nu rådande förhållanden tillverkningen av förnödenheter, som i

tjgdepartementets framställning avsåges, kunde bedrivas i en mot behovet

svarande omfattning. Då det uppgivits, att härför påkallades möjlighet till

treskiftsindelning jämväl för kvinnlig arbetskraft vid tygdepartementets anläggningar

och då av handlingarna kunde inhämtas, att ur arbetarskyddssynpunkter

eller eljest av sociala hänsyn några betänkligheter av betydelse

icke torde vara att hysa mot tillämpning av dylik anordning under viss tid,

ville de sakkunniga förorda, att den gjorda framställningen vunne bifall.

Lämpligast syntes vara, att därvid förfores så att Kungl. Majit genom särskild

lag erhölle bemyndigande att i förekommande fall dispensera från den

ifrågavarande bestämmelsen.

De sakkunniga anförde emellertid vidare:

I några av de avgivna yttrandena har framförts den meningen, att den

ifrågasatta dispensmöjligheten icke borde begränsas till att avse sådana

fabriker och anstalter, som lyda under tygdepartementet, utan utsträckas att

gälla även andra företag, som äro av motsvarande betydelse för landets försvarsberedskap.

Denna ståndpunkt intages av socialstyrelsen och svenska

arbetsgivareföreningen. Jämväl de sakkunniga giva sin anslutning härtill.

Även örn hittills ingen direkt anhållan örn möjlighet till dispens i här förevarande

hänseende gjorts från annat håll än tygdepartementet, torde man

dock hava starka skäl utgå ifrån, att under krisens fortsättning också andra

företag bliva i behov av dylik dispens för att kunna fylla på dem ställda

anspråk i fråga om tillgodoseende av försvarets behov. Enligt de sakkunnigas

mening är det därför ändamålsenligt och rationellt att låta bemyndigandet

omfatta även nu sist avsedda företag. I motsatt fall skulle med stor

sannolikhet en ändring av nämnda lag inom kort tid visa sig nödvändig.

För övrigt synes det de sakkunniga vara i lagtekniskt hänseende mindre

tilltalande att inskränka det ifrågasatta bemyndigandet för Kungl. Majit till

blott de i tygdepartementets framställning åsyftade fabriker och anstalter.

I anslutning till här anförda synpunkter finna de sakkunniga det lämpligt,

att bemyndigandet för Kungl. Majit, såvitt angår med detsamma åsyftade

företag, gives samma omfattning som i 1915 års lag i ämnet. I denna lag

åsyftades alla företag, som avsåge tillverkning eller beredning av förnödenheter

för rikets försvar.

Med anledning av vad landsorganisationen anfört yttrade de sakkunniga:

Det måste falla av sig självt, att Kungl. Majit utan uttryckligt lagstadgande

därom äger att vid meddelande av dispens föreskriva sådana villkor,

vartill omständigheterna må föranleda och som gällande lagstiftning å arbetsrättens

område medgiver. Vad särskilt beträffar spörsmålet örn arbetstidens

längd vilja de sakkunniga erinra därom, att fråga örn eventuell förlängning

av den normala arbetstiden örn 48 timmar i veckan prövas av arbetsrådet,

som därvid tager vederbörlig hänsyn bland annat till arbetarskyddssynpunkter

och arbetarpartens mening i saken. Emellertid märkes, att den av

tygdepartementet gjorda framställningen tillkommit i syfte att kunna införa

treskiftsindelning, därvid uppenbarligen skiften, i varje fall nattskiftet, icke

avses överstiga 8 timmar. Allt talar för att förhållandena komma att gestalta

sig på liknande sätt även vid andra företag, beträffande vilka dispens

kan komma i fråga. Någon som helst anledning befara, att nattarbete,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

varom här är fråga, skall komma att utsträckas utöver den i vanliga fall

som normal ansedda arbetstiden förefinnes således icke. De sakkunniga

hava följaktligen icke ansett, att något särskilt stadgande örn befogenhet för

Kungl. Majit att vid dispensrättens begagnande föreskriva vissa villkor bör

intagas i den nya lagen. Icke heller 1915 års lag innehöll något dylikt

stadgande.

De sakkunniga berörde vidare frågan örn eventuellt dispenserande även

från andra av sociala hänsyn gjorda inskränkningar i möjligheten att utnyttja

arbetskraft, än varom i tygdepartementets framställning vore fråga,

samt anförde härom:

De sakkunniga hava vid övervägande av ifrågavarande spörsmål väl funnit,

att det under krisens fortsatta utveckling kan komma att för tillgodoseende

av försvarets behov, befolkningens försörjning eller annat ändamål av synnerlig

vikt för det allmänna visa sig behövligt med undantag från gällande

arbetslagstiftning i vidare mån än som av tygdepartementets framställning

mera direkt föranledes. Yad arbetstidens längd beträffar har för övrigt erfarenheten

redan givit vid handen, att åtskilliga företag sett sig nödsakade

till utökande av densamma för effektuerande av beställningar, tjänande försvarets

syfte. Detta har emellertid hittills kunnat ske genom att arbetsrådet

med stöd av vederbörliga bestämmelser i lagen örn arbetstidens begränsning

medgivit erforderliga undantag från nämnda lags normalbestämmelser

örn arbetstidens längd. Ett dylikt förfarande torde åtminstone tillsvidare

kunna tillämpas. Särskilt med hänsyn härtill synes icke för närvarande

behov föreligga av att vidtaga åtgärd för utverkande av fullmakt för

Kungl. Majit att bevilja dispens i fråga örn arbetstidens längd. Ej keller

lär så vara fallet beträffande övriga i det från rikskommissionens kansli överlämnade

lagutkastet ifrågasatta allmänna dispensmöjligheter. De sakkunniga,

som anse, att gällande sociallagstiftning icke bör under krisen frångås

i vidare mån, än omständigheterna därtill föranleda, äro alltså av den uppfattningen,

att på framtiden må bero, i vilken omfattning möjligheter böra

beredas Kungl. Majit att dispensera från nämnda lagstiftning utöver vad

här ovan tidigare av de sakkunniga förordats. De sakkunnigas ståndpunkt

härvidlag måste givetvis ses mot bakgrunden därav, att en fullmaktslagstiftning

inom förevarande områden — tvärt emot vad som gäller beträffande

t. ex. en tjänstepliktslag — icke lär kräva mera ingående eller långvariga

förarbeten vare sig för sin tillkomst eller tillämpning. När behovet yppar

sig, torde därför lagstiftningen utan dröjsmål kunna genomföras.

Yid de sakkunnigas yttrande fanns fogat förslag till lag örn eftergift

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden från vissa bestämmelser

örn arbetstid för kvinnor. I

I den verksamhet, som bedrives vid arméförvaltningens tygdepartement

underlydande fabriker och anstalter, sysselsättas i viss utsträckning även

kvinnor. Ett behov föreligger nu att kunna driva nämnda verksamhet dygnet

runt, d. v. s. i tre skift. Gällande lagstiftning ■—19 § första stycket arbetarskyddslagen

— förhindrar emellertid användandet i större företag av kvinnor till

arbete mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m. samt innehåller därjämte

föreskrift, att kvinna för nattvila skall beredas oavbruten ledighet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majda proposition nr 76.

från arbetet under minst 11 timmar varje dygn. Särskilda stadganden torde

därför vara erforderliga, därest nyss omförmälda behov skall kunna tillgodoses.

Då riket befinner sig i krig eller krigsfara eller då eljest utomordentliga

av krig föranledda förhållanden råda, är det otvivelaktigt av största vikt att

söka underlätta möjligheterna till intensifiering av sådan verksamhet, som

är av särskild betydelse för rikets försvar. Man torde kunna bliva nödsakad

att för nämnda ändamål tillfälligt sätta ur kraft vissa av sociala hänsyn meddelade

skyddsbestämmelser, vilkas berättigande under normala förhållanden

framstår såsom oomtvistligt. Med hänsyn härtill synes, i överensstämmelse med

vad som skedde under 1914—1918 års världskrig, Konungen böra erhålla fullmakt

att meddela eftergift, med eller utan därtill anknutna särskilda villkor,

från vad i 19 § första stycket arbetarskyddslagen stadgas. Fullmakten torde

dock icke böra omfatta allenast ammunitionstillverkning och annan vid

arméförvaltningens tygdepartement underlydande fabriker och anstalter bedriven

verksamhet, varom i tygdepartementets framställning i ämnet är

fråga, utan tillverkning eller beredning överhuvud av förnödenheter för rikets

försvar. Fullmakten synes dock icke böra få begagnas i andra fall, än då

så finnes för försvaret oundgängligen påkallat.

Bestämmelserna i den av Sverige biträdda 1906 års Bernkonvention örn

förbud mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta i industrien, torde lika litet

nu som under 1914—1918 års världskrig anses kunna innefatta hinder för

vidtagandet av en endast för exceptionella förhållanden avsedd reglering.

Det synes mig icke påkallat att i förevarande sammanhang framlägga

förslag till särskilda bestämmelser, innefattande möjlighet till dispens jämväl

från andra av sociala hänsyn i lag inskrivna begränsningar i rätten att

utnyttja arbetskraften. Såvitt angår undantag från de grundläggande bestämmelserna

i 1930 års allmänna arbetstidslag har dispens i åtminstone

hitintills erforderlig utsträckning kunnat med stöd av stadganden i lagen

meddelas av arbetsrådet. I övrigt har behov av dispens från arbetarskyddslagen

eller eljest gällande arbetslagstiftning hittills icke gjort sig med

någon styrka gällande. Skulle så senare bliva fallet, torde i det läget få

övervägas, huruvida särskilda åtgärder skola vidtagas.

Erforderliga bestämmelser örn undantag från 19 § första stycket arbetarskyddslagen

hava upptagits i ett inom socialdepartementet utarbetat förslag

till lag i ämnet. Denna lag torde böra träda i kraft utan tidsutdräkt. Dess

giltighet synes böra begränsas till utgången av mars månad 1941. Dispens

enligt lagen kan givetvis av Konungen tidsbegränsas på annat sätt samt för

övrigt återkallas närhelst anledning därtill föreligger. Slutligen synes böra

i lagen utsägas, att enligt densamma meddelad eftergift icke äger tillämpning

längre än till och med den 31 mars 1941.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över förslag

till lag om eftergift under vissa förhållanden från bestämmelserna i 19 § första

stychet lagen om arbetarskydd, av den lydelse bilaga till detta protokoll ut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 76.

visar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Stig Wernstedt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 76.

13

Förslag

tili

Lag

om eftergift under vissa förhållanden från bestämmelserna i 19 §

första stycket lagen örn arbetarskydd.

Härigenom förordnas som följer:

Beträffande företag, som bedriver tillverkning eller beredning av förnödenheter

för rikets försvar, må Konungen vid krig eller krigsfara, vari riket

befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden,

i den mån så finnes för försvaret oundgängligen påkallat, meddela eftergift

från bestämmelserna i 19 § första stycket lagen den 29 juni 1912 (nr

206) örn arbetarskydd.1)

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 31 mars 1941. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad

eftergift må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag.

*) Senaste lydelse se SFS 1931

288.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

U tdrag

den

av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd

13 november 1939.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 11 november 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den

27 oktober 1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om eftergift under vissa förhållanden från bestämmelserna

i 19 § första stycket lagen om arbetarskydd.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet Sven Björkholm.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

15

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Magd Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 17 november 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund. Hägglöf.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för justitie- och försvarsdepartementen lagrådets

den 13 i denna månad avgivna utlåtande över det den 27 sistlidne oktober

till lagrådet remitterade förslaget till lag om eftergift under vissa förhållanden

från bestämmelserna i 19 § första stycket lagen om arbetarskydd.

Med förmälan att i lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,

vidtagits ett par smärre jämkningar av redaktionell natur, hemställer föredraganden,

att förslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan Smith.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:82 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 76 med förslag till lag om eftergift under vissa förhållanden från bestämmelserna i 19 § för a1 i texten