Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om värnskatt, m. m

1939-11-10 · 36 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:78 (urtima riksdagen), Med förslag till förordning om värnskatt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 78.

1

Nr 78.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om värnskatt, m. m.; given Stockholms slott den

10 november 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av biiagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om värnskatt,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 78.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Förslag

till

förordning om värnskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För budgetåret 1939/40 skall enligt vad i denna förordning stadgas till staten

erläggas en särskild skatt å inkomst och förmögenhet, benämnd värnskatt.

2 §•

Värnskatt skall av fysisk eller juridisk person utgöras med halva beloppet

av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatt, som författningsenligt påförts

eller kommer att påföras den skattskyldige på grund av taxering för

år 1939, dock ej där utskyldsbeloppet för den skattskyldige skulle understiga

en krona.

Värnskatt erlägges i den kommun, där den skattskyldige år 1939 taxerats

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

3 §.

Skattskyldig fysisk person må efter ansökan kunna helt eller delvis befrias

från utgörande av värnskatt, därest hans skatteförmåga i jämförelse

med förhållandena under beskattningsåret blivit i hög grad nedsatt på grund

av långvarig sjukdom, arbetslöshet, militär tjänstgöring, inträde i pensionsåldern,

avsevärd försämring i av den skattskyldige bedriven näringsverksamhet

eller annan därmed jämförlig omständighet samt synnerliga svårigheter

med skattens gäldande till följd därav finnas vara för handen. Motsvarande

befrielse från utgörande av värnskatt må medgivas oskift dödsbo.

4 §•

1 mom. Ärende rörande skattebefrielse jämlikt 3 § upptages och prövas

av den särskilda prövningsnämnden i det län, inom vilket den skattskyldige

år 1939 taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, såvitt angår Stockholm

av den särskilda prövningsnämnden i staden. Har sådan taxering

prövats av den mellankommunala prövningsnämnden, avgöres fråga om

skattebefrielse av den särskilda mellankommunala prövningsnämnden.

Ansökan om skattebefrielse skall, skriftligen avfattad och åtföljd av den

utredning sökanden vill åberopa, senast den 15 februari 1940 ingivas till

vederbörande länsstyrelse eller, såvitt angår Stockholm, till Överståthållare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 78.

3

ämbetet, sökanden obetaget att på eget äventyr i betalt brev med posten till

myndigheten insända ansökningen så tidigt att den inom sagda tid dit inkommer.

Skall ansökan prövas av den särskilda mellanlcommunala prövningsnämnden,

ingives eller insändes den inom tid som nyss sagts till länsstyrelsen

i det län, inom vilket den skattskyldige år 1939 taxerats till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt. I sistnämnda fall åligger det myndighet,

som mottagit ansökningen, att snarast möjligt översända denna till dea

särskilda mellankommunala prövningsnämnden.

Ej må den omständigheten att ansökan örn skattebefrielse ingivits eller insänts

till annan länsstyrelse än ovan sagts utgöra hinder för ansökningens

upptagande till prövning, därest den inkommit till nämnda länsstyrelse före

utgången av den stadgade ansökningstiden; i sådant fall skall länsstyrelsen

omedelbart överlämna ansökningen till vederbörande myndighet för vidare

behandling.

2 mom. Beträffande särskild prövningsnämnds verksamhet, såvitt angår

ärenden rörande skattebefrielse jämlikt 3 §, skola där ej annat nedan

sägs taxeringsförordningens föreskrifter rörande sådan prövningsnämnd i

tillämpliga delar gälla.

Över ansökan om skattebefrielse skall yttrande inhämtas från ordföranden

i vederbörande taxeringsnämnd.

Särskild prövningsnämnds beslut skall ofördröjligen mot bevis delgivas sökanden

genom utdrag av nämndens protokoll.

Nämnden skall, utom i fall som i 4 mom. sägs, hava avslutat sitt arbete

såvitt angår ifrågavarande ärenden före den 1 maj 1940.

3 mom. Över särskild prövningsnämnds beslut i ärende rörande skattebefrielse

jämlikt 3 § må besvär anföras hos kammarrätten av vederbörande

landskamrerare eller i förekommande fall skattedirektören vid överståthållarämbetets

avdelning för skatteärenden eller allmänna ombudet hos den

mellankommunala prövningsnämnden, så ock av den skattskyldige. Vad i

125 § taxeringsförordningen stadgas i fråga örn klagan över prövningsnämnds

beslut skall därvid i tillämpliga delar gälla.

Över kammarrättens utslag i ärende som nu sagts må klagan icke förås.

4 mom. Har efter besvär skattskyldig genom beslut av prövningsnämnd,

kammarrätten eller Kungl. Majit åsatts taxering eller höjd taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1939 och är sådant förhållande

som i 3 § sägs för handen, äger den skattskyldige hos särskild prövningsnämnd

varom i 1 mom. förmäles inom sextio dagar efter erhållen del av beslutet

ansöka om befrielse från värnskatt.

Har beträffande skattskyldig, som erhållit skattebefrielse enligt 3 §, kammarrätten

eller Kungl. Majit efter besvär meddelat beslut, varigenom taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1939 nedsatts, skall dem

medgivna befrielsen avräknas å belopp varmed värnskatt i anledning av beslutet

eljest skolat nedsättas; dock må den skattskyldige på sätt och inom tid

som i första stycket sägs göra ny ansökan om skattebefrielse enligt 3 §. Vid

beslut av prövningsnämnd om nedsättning av taxering som nyss sagts skall

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

nämnden tillika bestämma i vad mån den enligt 3 § medgivna befrielsen skall

avräknas å belopp varmed värnskatt i anledning av beslutet eljest skolat nedsättas.

5 morn. A skattebelopp, som på grund av stadgandet i 3 § restitueras,

skall ränta ej utgå.

5 §•

Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för år

1,939 skall eftertaxeras jämväl till värnskatt enligt denna förordning till behörigt

belopp. De rörande eftertaxering till förstnämnda skatt meddelade

bestämmelserna skola därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

6 §•

Har jämlikt bestämmelsen i 23 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skattebefrielse meddelats för dödsbo, skall motsvarande befrielse

åtnjutas jämväl i fråga om värnskatt enligt denna förordning.

Där jämlikt 24 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

oskift dödsbo svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet eller delägare

i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper och allenast

med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga om värnskatt enligt

denna förordning.

8 §.

Vad i 32 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas

örn rätt för Kungl. Maj:t att till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattning

förordna om efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt

skall äga motsvarande tillämpning beträffande värnskatt enligt denna förordning.

9 §•

• För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas av

Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maid Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

10 november 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Skold,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler*

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till förordning

om värnskatt, m. m. samt anför därvid följande:

Den värnskatt, varom jag i det följande framlägger förslag, utgör den

viktigaste av de nya inkomster som äro avsedda att upptagas för att möta

den väntade budgetbristen. Det synes därför lämpligt att till detta förslag

knyta en redogörelse för de allmänna synpunkter på det finansiella och

ekonomiska läget, som varit vägledande vid bedömningen av finansieringsfrågorna.

Det praktiska spörsmålet i vilken utsträckning budgetbristen bör

täckas genom en omedelbar ökning av verkliga inkomster eller i vad mån

lånevägen rimligen kan beträdas, synes därvid icke kunna bedömas enbart

som en fråga örn fördelningen av bördan mellan nuet och framtiden. Hänsyn

måste väsentligen tagas även till det inflytande, finansieringsformen kan

väntas utöva på det allmänna ekonomiska läget. Det blir därför nödvändigt

att gå närmare in på frågan om köpkraftsutvecklingen såsom en av de faktorer

som bli bestämmande för våra möjligheter att skydda det inhemska penningvärdet.

Jag vill här erinra om att jag, vid anmälan av vissa förslag avseende

en reglering av den försämrade varuförsörjningens inflytande på prisbildningen,

såsom mål för prispolitiken angivit förhindrandet av prisstegringar

utöver den nivå som betingas av ökad knapphet vid oförändrad köpkraft.

Detta program innebär tydligen med avseende å utvecklingen av köpkraften

— eller m. a. o. den totala monetära efterfrågan —- att man skall eftersträva

en stabilisering av denna vid oförändrad nivå; varu- och tjänstemängden

kommer då att representera ett ungefär oförändrat totalvärde i

penningar och nationalinkomsten att nominellt örn än ej reellt kvarstå på

förkrigsnivån. Programmet innebär ett konsekvent fullföljande av de principer

för penningpolitiken, som vid 1932 års riksdag fastställdes att gälla

sedan kronans värde frigjorts från sin bundenhet vid guldet; när det angivna

målet här karakteriserats på annat sätt än då skedde, motiveras detta av att

man då tog hänsyn till möjligheten av höjda importpriser men ej till andra,

nu aktuella uttryck för en försämrad varuförsörjning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Budgetens balansering som led i den allmänna ekonomiska

politiken.

Allmänna synpunkter.

Det gamla kravet att budgeten skall vara balanserad har sin starkaste

motivering i uppfattningen, att det är oriktigt att belasta framtiden med

betalningen av utgifter för aktuella ändamål, när icke dessa utgifter beräknas

leda till en ökning av statens framtida inkomster eller på annat sätt

väntas komma framtiden till godo. En dylik överföring på framtiden av den

löpande periodens utgifter medför tydligen att statens finansiella ställning

på längre sikt försvagas. Vill man förhindra en sådan utveckling, är det

alltså nödvändigt att täcka löpande utgifter och oräntabla kapitalinvesteringar

med verkliga inkomster.

Balanseringsfrågan är emellertid, såsom redan blivit nämnt, av betydelse ej

endast för skattebördans fördelning mellan nutid och framtid och för de därav

följande förändringarna av statens finansiella ställning. Dess lösning

medför även viktiga konsekvenser från penningpolitisk synpunkt. Om statens

löpande utgifter finansieras med skattemedel och andra verkliga inkomster,

innebär detta, att den totala monetära köpkraft, som användes till

ätt på marknaden efterfråga varor och tjänster, härigenom varken ökas eller

minskas. I så måtto rubbar alltså statsregleringen ej den balans mellan efterfrågan

och tillgång på varor och tjänster, som måste upprätthållas för

ätt prisnivån ej skall få en tendens att röra sig uppåt eller nedåt. En överbalansering

av budgeten betyder däremot vanligen, att köpkraft i viss utsträckning

indrages, en underbalansering åter att köpkraften ökas. Det köpkraftstillskott

som en underbalansering i och för sig tillför marknaden får

vägas mot den köpkraftsminskning som finansieringen av underskottet kan

medföra, om den sker genom upplåning i fria marknaden. I nuvarande

läge medför den tillfälliga, stora kassahållning hos företag och enskilda som

är disponibel för placering, att den köpkraftsminskande effekten av en statlig

upplåning framstår som till sin storlek oviss.

Av budgetbalanseringens inflytande på köpkraftsutvecklingen har man

dragit den slutsatsen, att marknaden under nedgångstider borde stimuleras

genom underskottsbudgetering men att å andra sidan i uppgångstider ett

prisstegrande överflöd på köpkraft borde såvitt möjligt neutraliseras genom

en överbalansering av budgeten. Dessa penningpolitiska synpunkter på

budgetbalanseringen äro av omedelbar vikt i dagens situation, där risker finnas

för en fortgående allmän köpkraftsökning med därav betingad prisstegring.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

7

Det aktuella läget ur statsfinansiell synpunkt.

Den för löpande budgetår fastställda riksstaten är jämnt balanserad. Utvecklingen

under hösten har emellertid gjort det nödvändigt att för försvarsändamål

av olika slag disponera medel till belopp, vida överstigande

de i riksstaten anvisade. Samtidigt har risk uppkommit för att vissa statliga

inkomster komma att inflyta med väsentligt mindre belopp än tidigare

beräknats. En överslagsberäkning, för vars grunder jag får närmare redogöra

i ett senare sammanhang, ger vid handen, att berörda faktorer tillsammans

kunna befaras leda till ett budgetunderskott på 500 å 600 miljoner

kronor, örn icke motåtgärder vidtagas.

En överflyttning av utgifter på framtiden av den omfattning, det angivna

underskottet skulle representera, kan icke anses finansiellt riktig. Visserligen

är det sant, att utgifter för försvarsändamål, avseende materiel

och andra varaktiga nyttigheter, i stor utsträckning komma framtiden till

godo och därför ur den här närmast anlagda synpunkten ej i sin helhet

kräva omedelbar täckning. Men häremot måste vägas, att även kommande

år kunna belastas med omfattande utgifter för likartade ändamål och

att en underlåtenhet att nu täcka de extraordinära försvarsutgifterna därför

kan befaras leda till en icke rimlig finansiell belastning i framtiden. Slutsatsen

synes bli, att en underbaiansering ur rent finansiell synpunkt visserligen

nu kan anses tillåtlig men att underskottet måste hållas inom måttliga

gränser, snävare ju mera pessimistisk man har anledning vara rörande

den framtida utvecklingen av försvarsbehoven.

Det aktuella läget ur allmänna ekonomiska synpunkter.

Den bedömning av finansieringsfrågan, som sålunda synes bli resultatet

av ett övervägande ur mera begränsade statsfinansiella synpunkter, måste

emellertid i nuvarande läge ytterligare prövas under hänsynstagande till den

sannolika utvecklingen hos produktionen, priserna och penningvärdet. När

man som mål för prispolitiken uppställer förhindrandet av en prisstegring

orsakad av köpkraftstillskott, blir en underbaiansering av budgeten och den

därmed förknippade köpkraftsökningen ur penningpolitisk synpunkt tillåtlig

endast under vissa bestämda förutsättningar. Den kan tillåtas örn och i den

mån den framstår som ett korrektiv mot en av andra orsaker framkallad

köpkraftsminskning på marknaden eller örn och i den mån den kan motvägas

genom en motsvarande, med penningpolitiska medel vunnen respektive

av de statliga utgifternas inriktning eller beskattningen framkallad köpkraftsminskning.

Ett ståndpunktstagande till frågan om budgetens balansering

förutsätter under dessa omständigheter tydligen i första hand en

prövning av den fria köpkraftsutvecklingen — eller m. a. o. den köpkraftsutveckling

som är att vänta, om man tills vidare bortser från möjligheten

av kreditpolitiska åtgärder och från budgetutformningens egen inverkan på

situationen — men därjämte också en diskussion av hur köpkraften kan påverkas

på penningpolitisk väg eller av statsutgifternas inriktning och be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

skattningen. Ett försök till bedömning av vissa för den fria köpkraftsutvecklingen

bestämmande faktorer har gjorts i en för finansdepartementets

räkning utarbetad promemoria som torde få bifogas protokollet i detta ärende

(Bilaga A). Här torde jag först få angiva några huvudsynpunkter på

detta spörsmål för att därefter övergå till de båda andra, nyss angivna frågorna.

I ett läge av den art som nu möter kan den ökade varuknappheten, såsom

jag vid motiveringen av förslaget om överföring på staten av vissa krigsrisker

vid import utvecklat, tänkas ge upphov till primära prisstegringar av sådan

omfattning, att resultatet blir vinster och inkomstökningar, vilka komma

att bilda underlaget för en stegring av den monetära efterfrågan.

Denna köpkraftsökning föranleder i sin tur sekundära prisstegringar,

vilka ge upphov till nya vinster etc. De vidtagna och planerade åtgärderna

mot obefogade prisstegringar avse att förhindra en dylik utveckling. En förutsättning

för att dessa åtgärder skola leda till önskat resultat, är givetvis att

starka spänningar mellan utbud och efterfrågan förebyggas, vilket bland

annat innebär, att åtgärderna måste vidtagas på ett så tidigt stadium, att den

befarade köpkraftsökningen kan effektivt motarbetas. Lyckas man ej med

detta, blir det synnerligen vanskligt att sedan förhindra den fortgående prisstegringen

genom mera generellt verkande medel, vilka knappast kunna undgå

att i vissa hänseenden påverka näringslivet på ett skadligt sätt.

En ökning av den totala köpkraften kan även befaras, om den allmänna

lönenivån under påverkan av höjda levnadskostnader skulle börja röra sig

uppåt. Under nuvarande förhållanden bleve nämligen resultatet av en mera

kraftig lönestegring sannolikt en allmän höjning av inkomsterna, som kunde

få mycket vittgående konsekvenser för prisutvecklingen. Ett liknande resultat

kan förväntas, örn andra befolkningsgrupper pressa upp sina inkomster.

I köpkraftsökande riktning verkar även en minskning av sparandet. Örn

konsumenterna i större utsträckning än förut använda sin inkomst till varuinköp,

kommer den allmänna balansen mellan efterfrågan och tillgång tydligen

att förskjutas i prisstegrande riktning. Den internationella oron har i

vårt land gett anledning både till att sparande, som eljest varit att förvänta,

underlåtits och till att redan förefintligt sparkapital uttagits från bankerna

och använts till varuinköp.

Samma verkan som av en minskning av sparandet har man att vänta från

en ökning av investeringarna. Krisen torde hittills lia hämmat den normala

investeringsverksamheten. Men om kriget fortgår och vårt land står

utanför konflikten, har man erfarenhetsmässigt att räkna med möjligheten

av en krigskonjunktur med omfattande nyinvesteringar inom nya produktionsområden.

En viss nyinvesteringsverksamhet blir en nödvändig följd

av produktionens anpassning efter ändrade marknadsförhållanden.

I köpkrafts minskande riktning verkar i första hand den produktionsinskränkning

som inträtt eller är att vänta inom våra viktigare ex
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

9

portindustrier oell inom byggnadsindustrien samt vissa service-industrier.

Den minskade aktiviteten på dessa områden medför en direkt inkomstreduktion

för de i produktionen delaktiga och därutöver en minskning av intäkterna

inom de produktionsgrenar, som indirekt beröras av den primära produktionsbegränsningen.

Den nu omnämnda produktionsinskränkningen återspeglar i en del fall försämringen

i produktionens aktuella eller förväntade avsättningsmöjligheter;

främst gäller detta exportföretagen. I andra fall har den inträdda eller

hotande minskningen i försörjningen med vissa materialier gjort sitt inflytande

gällande. I det sistnämnda hänseendet kan trycket kanske i viss mån

lättas, i samma mån som materialbesparande förändringar i produktionstekniken

hinna att genomföras eller ersättningsvaror kunna frambringas.

Även utöver vad ovan nämnts kan man i nuvarande situation vänta sig en

köpkraftssänkande effekt av utrikeshandeln. För den händelse importen

kvantitativt sett hävdas trots höjda priser och försvårad tillförsel -—- vilket nu

är fallet — blir resultatet nämligen en reduktion av den köpkraft, som står

till förfogande för efterfrågan av hemmamarknadsvaror. Producenterna av

dessa få alltså minskade inkomster, vilket innebär, att den totala köpkraften

inom landet successivt reduceras.

Här ha de olika faktorerna bedömts med hänsyn till sina direkta verkningar

på köpkraften. Det bör ej förbises, att de även medföra betydelsefulla

återverkningar på kredit marknaden, varigenom köpkraften påverkas

på ett mera indirekt sätt. En minskning av sparandet, som efter vad

nyss nämnts primärt är en köpkraftsökande faktor, medför sålunda samtidigt

en ökad stramhet på penningmarknaden, som påverkar köpkraften i

sänkande riktning. Detsamma gäller en investeringsökning. När det blir fråga

om förändringar i utrikeshandeln, gå däremot de direkta och indirekta

verkningarna på köpkraften inom landet i samma riktning. Det har ovan

förutsatts att en nedgång av exporten kan förväntas, under det att importen

troligen åtminstone till en tid kan bättre upprätthållas. I alla händelser

framstår en ökning av importöverskottet såsom sannolik. När de tillgångar,

som användas för finansieringen av detta överskott, fråndragas den inhemska

penningmarknaden, blir följden en åtstramning, som givetvis verkar i

köpkraftsminskande riktning och alltså på ett effektivt sätt förstärker den

primära effekten av utrikeshandelns omläggning. Denna tendens förstärkes

ytterligare, i den mån utlandet tar hem i Sverige placerade medel, och kan

bli mycket kraftig örn en kapitalexport skulle komma till stånd genom överflyttning

av inhemska kapitaltillgångar till utlandet, en eventualitet som

kan tänkas bli aktuell vid en tillspetsning av det utrikespolitiska läget.

En avvägning mellan de här nämnda köpkraftsökande och köpkraftsminskande

faktorerna i dagens marknadsläge erbjuder stora vanskligheter.

Det är dock knappast för djärvt att antaga, att de produktionsinskränkningar,

som redan inträtt eller äro att emotse till följd av otillräcklig försörjning

med materialier, jämte förskjutningarna inom utrikeshandeln, kom
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

ina att fälla utslaget och att den fida marknadsutvecklingen därför kominer

att gå i riktning mot minskad köpkraft. De reservationer som måste göras

till denna slutsats framgå av det anförda; jag vill bär blott erinra om förutsättningen,

att några större primära inkomststegringar ej komma till

stånd. Skulle antagandet örn en utveckling mot minskad köpkraft visa sig

riktigt, finnes i motsvarande mån utrymme för en underbalansering'' av budgeten.

Möjligheten av en annan marknadsutveckling än den här antagna

gör det emellertid påkallat att pröva i vad mån staten själv kan bidraga till

skapandet av ett sådant utrymme för finansiering med lånemedel. Om därvid

alltjämt bortses från budgetutformningens inflytande, kommer frågan

att gälla statens möjligheter till köpkraftsminskande åtgärder på kreditmarknaden.

Bland de tänkbara kreditpolitiska åtgärderna är en räntehöjning enligt

den gängse uppfattningen den tekniskt minst betänkliga formen för en

åtstramning av marknaden. Den fria marknadsutvecklingen har redan

själv medfört en viss sådan åtstramning, i det att räntan på långa krediter

pressats upp. De korta räntorna ha blott i begränsad utsträckning följt

med i denna utveckling. Tendenser ha även framträtt till en kvantitativ

begränsning av kreditgivningen. Dessa förändringar stå, såsom nyss antytts,

i växelverkan med vissa av de tidigare berörda förskjutningarna. I

räntestegrande riktning verkar sålunda nedgången i sparandet — till vilken

kommit uttag från kreditinrättningar i syfte att öka enskilda företagares eller

medborgares egna kontanta kassor —- och minskningen i inkomsterna inom

exportindustrierna såväl som en fortsatt stor import. Räntehöjningen motverkas

tydligen genom att kreditefterfrågan för enskilda investeringar får

antagas vara vikande.

När man går att bedöma statens möjligheter att på kreditpolitisk väg begränsa

köpkraften, måste man beakta att en höjning av utlåningsräntorna

är ett tveeggat vapen som för närvarande måste handhas med försiktighet.

Såsom de uppgifter, som framlagts i den tidigare nämnda promemorian

äro ägnade att visa, kan en höjning av den allmänna räntenivån befaras allvarligt

pressa vissa näringsområden, som redan av andra skäl fått sitt läge

väsentligt försämrat och där sysselsättningen därför nedgått eller hotar att

nedgå. I den mån ett allmänt verkande tryck på prisnivån ernås, köpes det

för närvarande till priset av en sådan skärpning av depressionstrycket för viktiga

produktionsgrenar. Man måste vidare för närvarande räkna med att

höjda utlåningsräntor på vissa områden kunna betyda höjda priser. Framför

allt bör man ej förbise, att effekten på bostadsmarknaden av en räntehöjning

nu kan bliva en stegring av hyresnivån.

En höjning av endast inlåningsräntorna skulle till sin verkan vara övervägande

gynnsam. Utrymmet för en isolerad höjning av nämnda räntor är

dock för närvarande obetydligt. Effekten på sparandet av den möjliga höjningen

är mycket svår att bedöma men bör icke överskattas.

Skall man på kreditpolitisk väg åstadkomma en motvikt mot en underbalansering,

synes detta under angivna omständigheter få ske i första hand

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

11

genom planmässig kreditransonering, detta icke minst med tanke på att

effekten av ingripandet då kan bättre avvägas efter marknadsläget. Situationen

blir givetvis omkastad för den händelse en krigskonjunktur skulle

börja utveckla sig och den enskilda investeringsverksamheten skulle i större

utsträckning ökas; en allmän räntehöjning kommer då att framstå som påkallad.

Jag vill i detta sammanhang erinra örn att Kungl. Maj:t den 3 november

1939 meddelat beslut om upprättandet av en särskild nämnd, med

uppgift att följa utvecklingen på kreditmarknaden och utgöra ett forum för

överläggningar mellan representanter för de för denna utveckling närmast

ansvariga statliga och enskilda institutionerna.

Budgetens balansering och kreditvillkorens gestaltning äro samordnade

led i den ekonomiska politiken. Här har närmast diskuterats, vilka gränser

marknadsläget sätter för utnyttjandet av kreditpolitiken såsom medel

att stödja en viss finanspolitik. Med lika stort fog kan dock omvänt frågas,

vilka gränser de statsfinansiella förhållandena uppdraga för en anpassning

av budgetens utformning efter den ur marknadssynpunkt lämpliga kreditpolitiken.

I den mån det anses önskvärt att undvika räntehöjningar, bör

tydligen redan denna omständighet föranleda, att statens utgifter och låneanspråk

begränsas i den omfattning förhållandena det medgiva.

Det nu sagda hänför sig närmast till kreditpolitiska åtgärder på den inhemska

marknaden. Staten kan emellertid även genom att reglera växelkurserna

och kapitalrörelserna i förhållande till utlandet påverka det möjliga

utrymmet för en underbalansering av budgeten. Detta utrymme ökas

tydligen, i samma mån som de utländska växelkurserna hållas på en relativt

låg nivå, varvid uppkommande importöverskott med köpkraftsminskande

och räntehöjande verkan finansieras med tillgängliga valutareserver. En

sådan valutapolitik har även genom sitt prissänkande inflytande en köpkraftsbegränsande

verkan.

Jag kommer så till slut till frågan om budgetutformningens egen inverkan

på utvecklingen. Jag har redan förut angivit storleksordningen av den utgiftsökning,

som kan emotses, och skall nu tillfoga några anmärkningar rörande

effekten på den totala köpkraften av de statliga utgifternas inriktning

och valet av inkomstkällor.

Det väntade budgetunderskottet kan återföras på ökade utgifter med väsentligt

olika inverkan på marknadsläget. Jämte de ökade personalkostnaderna

äro de stora materialinköp, som äro avsedda att verkställas under

året, i detta sammanhang av intresse.

Vid överföring av personal till militär tjänst från enskild komma de ökade

statliga utgifterna att i huvudsak motvägas av minskade utbetalningar från

privata arbetsgivare. En sammanlagd inkomstökning kan visserligen tänkas,

i den mån inkallelserna till militär tjänst föranleda, att tidigare arbetslösa

vinna anställning, men häremot får vägas, att inkallelserna ofrånkomligen

medföra rubbningar i produktion och handel, som i sig tendera alt minska

köpkraften.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Om de ökade materialinköpen — såsom nu är fallet — måste ske vid relativt

fullständigt kapacitetsutnyttjande i de berörda industrigrenarna och

om nian tillåter att varufördelningen mellan staten och enskilda avnämare

av materialierna ifråga bestämmes genom en prishöjande konkurrens örn

varorna, få statsinköpen en omedelbar köpkraftseffekt av vittgående betydelse.

Om åter varufördelningen kan ordnas genom ett planmässigt tillgodoseende

av olika behov till skäliga priser, komma även de statliga materialinköpen

att motvägas av minskade inköp från andra håll. Totaleffekten avstatsutgifternas

ansvällning kan i detta fall, om prishöjningar utöver påvisbara

kostnadsökningar ej komma till stånd, tänkas mer än kompenserad genom

de produktionsinskränkningar i enskild verksamhet sorn framtvingas

av nödvändigheten att disponera vissa förnödenheter för försvarsändamål.

Här angivna verkningar kunna dock endast påräknas på relativt kort sikt,

innan den ökade efterfrågan på materiel hunnit ge upphov till kapacitetsutvidgningar.

Vad slutligen angår statliga utlägg för övertagande av redan förefintliga

kapitalföremål från enskilda, blir effekten härav på köpkraftsutvecklingen

beroende på örn säljarna använda de erhållna medlen för inköp av konsumtions-

eller investeringsvaror, eller om de sätta in dem å bankräkning

eller placera dem i värdepapper. Endast i det förra fallet framträder en direkt

köpkraftsökning.

Sammanfattande kan sägas att de ökade statsutgifterna icke böra medföra

en lika stor köpkraftsökning, eftersom de med nödvändighet i viss utsträckning

motvägas genom minskade utbetalningar från enskilda. Betydelsen av

denna kompensation ökas på nyss angivna grunder, i den mån prissättning

och varufördelning kan bli föremål för reglering så att fortgående prishöjningar

undvikas. Läget gestaltade sig år 1933 i här diskuterade hänseenden

annorlunda än nu, eftersom den i konjunkturpolitiskt syfte beslutade statliga

anläggningsverksamheten då föranledde utnyttjandet av arbetslösa och av

eljest oanvänd produktionskapacitet.

Vid bedömningen av den statliga utgiftspolitikens inverkan på situationen

har man även att taga hänsyn till inflytandet av de besparingar på vissa för

löpande år anvisade anslag, som anmälas i annat sammanhang denna dag.

Beträffande omfattningen och betydelsen av dessa utgiftsbegränsningar får

jag hänvisa till vad jag därvid anför.

Även om ett budgetunderskott av den nu aktuella storleksordningen endast

till en del balanseras av ökade skatteintäkter synes en omedelbar och väsentlig

ökning av skattebördan vara ofrånkomlig. Den ekonomiska effekten

av en sådan skattehöjning är svårbedömd. Men i ett läge då riskerna

verka hämmande på företagandet är det snarast att vänta, att den av skattehöjningen

framkallade begränsningen av köpkraften — trots möjligheten

av att beskattningen frigör medel som legat steriliserade i kassor — skall

överstiga den direkta indragningen av medel till statskassan; man får i detta

sammanhang icke heller förbise, att skattehöjningen bör verka åtstramande

på penningmarknaden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

13

Det anförda gäller närmast en skärpt beskattning av inkomst- och förmögenhet.

Verkningarna av indirekta skatter på den totala köpkraften gå

sannolikt i huvudsak i samma riktning, men kunna växla beroende på i vilken

mån skatten kommer att bäras av konsumenterna respektive av produktionen

eller handeln.

Sammanfattning och slutsatser.

En viss underbalansering av budgeten har tidigare angivits vara finanspolitiskt

motiverad i nuvarande läge. Av vad jag här anfört torde framgå,

att en underbalansering av den omfattning, som därvid ifrågasatts, icke

behöver möta invändningar ur penningpolitisk synpunkt trots dess inflytande

i köpkraftsökande riktning. Denna uppfattning bygger främst därpå,

att produktionens och utrikeshandelns utveckling såväl som förändringarna

i kreditsituationen få antagas leda till en nedgång i köpkraften under den

tid som här är av intresse. Av vikt är dock även, att de statliga utgifternas

inriktning medför, att utbetalningarna icke representera ett motsvarande

köpkraftstillskott till marknaden, och att den oförmedlade, starka ökningen

av skattetrycket får antagas utöva ett köpkraftsbegränsande inflytande av

betydande räckvidd. Risk för en inflatorisk verkan av ett budgetunderskott

synes under dessa förhallanden föreligga blott örn olika befolkningsgrupper

skulle utnyttja läget för att pressa upp sina inkomster eller om man skulle

misslyckas att genom priskontrollerande åtgärder förhindra att primära

prishöjningar i större omfattning vidtagas i förväntan örn en fortgående

allmän prisstegring och med stöd i sjunkande sparande. Ingen av dessa båda

risker kan väsentligt minskas genom räntehöjningar av den storlek, varom

för närvarande kan vara tal.

Mot bakgrunden av de överväganden jag här framlagt har jag funnit

lämpligt, att det förväntade budgetunderskottet till ungefär hälften täckes

genom upptagande av nya skatter. Skattebördan torde böra fördelas ungefär

jämnt mellan direkt och indirekt beskattning, varvid jag utgår från att avvägningen

mellan de olika skatterna skall ske med utgångspunkt från den

beräknade inkomsten för helt år. Jag har sålunda ansett mig böra förorda, att

ett belopp av omkring 150 miljoner kronor uttages genom en ny direkt skatt,

förslagsvis benämnd värnskatt. Den indirekta beskattningen synes mig böra

fördelas å följande skatteobjekt, nämligen tobak, spritdrycker, maltdrycker,

läskedrycker, kaffe, industrisocker, bensin och vissa offentliga nöjen. Sedan

förslag till de ifrågasatta indirekta skatterna framlagts torde jag få anmäla en

sammanfattande inkomstberäkning, verkställd under beaktande av den tendens

till nedgång i den allmänna köpkraften varmed jag ansett mig böra

räkna. Skatterna på tobak, spritdryrcker, maltdrycker och kaffe torde kunna

antagas ge sammanlagt något över 100 miljoner kronor. Det belopp som

därefter erfordras för att bringa skattesumman upp i det avsedda beloppet

av 150 miljoner kronor skulle falla på de övriga nyss nämnda skaf teobjekten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-.ts proposition nr 78.

Värnskatten.

Med tanke på den betydelse även ur penningpolitisk synpunkt som tillkommer

en skärpt direkt beskattning i nuvarande läge har det vid övervägande

av olika möjligheter till utformning av den av mig förordade beskattningen

varit en vägledande synpunkt, att skatten bör upptagas snarast möjligt

under innevarande budgetår. Då de ordinarie terminerna för kronouppbörden

äro förlagda till mitten av november samt till tiden kring månadsskiftet

april—maj, synes början av februari månad nästa år vara den

lämpligaste tidpunkten för uppbörden av värnskatten. En annan utväg, som

emellertid ej utan starka skäl bör väljas, är att flytta den ordinarie andra

uppbördsterminen till februari samt förlägga värnskatteuppbörden till den

sålunda ledigblivna tiden kring den 1 maj.

Då värnskatten skall användas till täckande av utgifter under löpande

budgetår, kan det synas naturligt att vid skattens utformning på ett eller

annat sätt anknyta till de för budgetåret redan beslutade direkta statsskatterna.

Detta skulle innebära, att 1939 års taxering lades till grund för värnskatten,

som alltså finge i regel utgå på 1938 års inkomster.

Även andra möjligheter för värnskattens anordnande ha emellertid undersökts.

En sådan utväg, som framförts i den allmänna diskussionen, är

att värnskatten —- i viss analogi med vad som gällde för 1914 års värnskatt

— baserades ej på 1939 års taxering utan på ett medeltal av t. ex.

de tre senaste årens taxeringar. Enligt min mening är dock en dylik anordning,

fastän naturlig vid en beskattning av engångskaraktär, mindre lämplig

beträffande en tilläggsbeskattning av nu förevarande slag, som man icke

torde våga betrakta som helt tillfällig under annan förutsättning än av en

snabb avveckling av den nuvarande krisen. Tvärtom finner jag det i detta

fall vara mer än eljest angeläget att skatten knytes till en så sen taxering

som möjligt. Man bör nämligen enligt min uppfattning eftersträva en avvägning

av värnskatten som i möjligaste mån tar hänsyn till vars och ens

skatteförmåga då behovet av tilläggsbeskattningen framkom och skatten skall

erläggas.

Från nu anförda synpunkter borde den extra beskattning varom här

är fråga helst grundas på 1940 års taxering och alltså avse 1939 års inkomster.

Då skatten såsom förut framhållits skall utgå under budgetåret

1939/40, bleve den — oavsett örn den finge särskild beteckning samt debiterades,

inbetalades och indreves för sig — att betrakta såsom ett förskott

å den statsskatt, som i vanlig ordning av nästa lagtima riksdag kommer att

fastställas för budgetåret 1940/41 och som i sig borde inrymma även det

belopp som sålunda förskottsvis inbetalats. Med en sådan anordning skulle

man, förutom att värnskatten baserades på ett senare års inkomster, vinna

en jämnare och bättre avvägning av skattebördan mellan skattskyldiga i

olika inkomstlägen inbördes. Genom att anordna skatten såsom en definitiv

skatt för nu löpande budgetår kommer nämligen skatten att få fast
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78-

15

ställas efter något grövre normer än som skulle ske vid uppgörandet av

eventuellt nya skalor för den samlade beskattningen för budgetåret 1940/41,

De ingående undersökningar jag låtit verkställa rörande möjligheten att

låta värnskatten avse 1939 års inkomster ha emellertid visat att så stora

praktiska svårigheter härvid skulle möta, att jag nödgats avstå från att nu

föreslå en sådan anordning. Detta negativa resultat är huvudsakligen att tillskriva

den nuvarande, otidsenliga häradsskrivareorganisationen, främst dess

bristande elasticitet vid tillfällig, mera avsevärd ökning av arbetsbördan.

Med hänsyn till spörsmålets vikt och då möjligheter till en lösning i viss

form av frågan vid en senare tidpunkt ej helt saknas, torde jag få något närmare

redogöra för de olika uppslag till lösning, vilka varit föremål för överläggningar

inom finansdepartementet med representanter för de myndigheter

som beröras av frågan. Jag torde här böra förutskicka att antalet till

värnskatt skattskyldiga kan uppskattas till c:a 1.6 miljoner.

En av de diskuterade möjligheterna innebär i korthet att skatten skulle

debiteras på grundval av 1939 års taxering och uppbäras i februari eller

april/maj 1940. Härefter skulle vid debiteringen av den ordinarie skatten

på hösten 1940 för varje skattskyldig, som påförts värnskatt, avdrag ske

med värnskattens belopp. Vore värnskatten större än den ordinarie skatten,

finge den överskjutande delen restitueras. Ett genomförande av denna

anordning har särskilt i två avseenden visat sig stöta på svårigheter,

som för landsbygdens del från häradsskrivarehåll betecknats såsom oöverstigliga.

Genom den flyttning av skattskyldiga, som ägt rum mellan 1939

och 1940 års taxeringar och som torde omfatta c:a 10 procent av hela antalet,

skulle uppkomma ett orimligt stort och delvis resultatlöst arbete vid fastställande

för nyinflyttade av avdraget för värnskatt. Det vidlyftiga avräkningsförfarande,

som skulle äga rum vid den till tiden knappt tillmätta debiteringen

av den ordinarie uppbörden, skulle tynga debiteringsarbetet på sådant

sätt att detta allvarligen äventyrades. Att flytta novemberuppbörden

till december vore icke möjligt, enär häradsskrivarna då vore fullt sysselsatta

med mantalsskrivningarna. Genom en dylik ändring av uppbördstiden

skulle man för övrigt komma tillbaka till förhållandena före kronouppbördens

delning. Vid genomförandet av sistnämnda reform rådde enighet örn

att skatteuppbörd borde undvikas under julmånaden.

Ett annat alternativ är att debitering av värnskatten skedde i maj eller

juni 1940 på grundval av en preliminär taxering. Denna finge äga rum

alltefter det deklarationsmaterialet inkommit och i allmänhet ske med ledning

endast av de skattskyldigas egna uppgifter. Därefter skulle liksom

enligt det förra alternativet avräkning av värnskatten göras vid debiteringen

av den ordinarie skatten i november. De avgörande betänkligheter som i

sistnämnda avseende riktades mot det första alternativet skulle alltså kvarstå;

däremot skulle, eftersom fråga vore örn ett och samma års taxering, de

skattskyldiga lätt återfinnas vid avräkningen av värnskatten. Beträffande

den preliminära taxeringen lia yppats farhågor för att denna skulle förrycka

den ordinarie taxeringen och från taxeringsnämndsordförandena taga tid,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

som hellre borde ägnas det egentliga taxeringsarbetet. Härvid är att märka,

att särskild längd över den preliminära taxeringen torde få upprättas

samt att även vid denna hänsyn till ortsavdragen måste tagas och alltså

s. k. bankning verkställas i en eller annan form. Å andra sidan kunde

möjligen debiteringen av värnskatten i detta fall i förenklad form ombesörjas

av taxeringsnämndsordförandena.

Slutligen har undersökts ännu en utväg som möjligen kan finnas mera

framkomlig än de förut omtalade. Den innebär i korthet följande. Vad

den skattskyldige vid uppbörd i februari eller maj 1940 erlagt i värnskatt

— grundad antingen å 1939 års taxering eller å preliminär taxering 1940

— skulle icke såsom enligt de andra alternativen ex officio avdragas vid

debiteringen av den ordinarie skatten. Det skulle i stället ankomma å den

skattskyldige själv att vid inbetalningen av sistnämnda skatt å första uppbördsterminen,

på postanstalt eller, för magistratsstädernas del, vid uppbördsstämma

eller i bank, avlämna kvitterad debetsedel (eller indrivningskvitto)

å inbetald värnskatt och få denna avräknad å det belopp, som eljest

skolat inbetalas vid uppbördstillfället. Kvittot å värnskatt skulle alltså

i den skattskyldiges hand gälla såsom kontanter vid inbetalning av den

definitiva skatten för budgetåret. Därest värnskatten skulle överstiga den

ordinarie skatten vid första uppbördstillfället, torde även den vid andra

uppbördstillfället förfallande delen av sistnämnda skatt få inbetalas för att

värnskatten skulle få gå i kvittning mot den ordinarie skatten. Vore värnskatten

större än hela den ordinarie skatten, skulle den överskjutande

delen få restitueras, förslagsvis av länsstyrelsen; en sådan utväg torde få

stå öppen även för den som av en eller annan anledning ej företett värnskattekvittot

utan måst erlägga bela den ordinarie skatten. Under den tid

som stått till förfogande har ej kunnat utrönas huruvida det nu skisserade

systemet är tekniskt genomförbart. Det synes mig troligt, att arbetet vid

den ordinarie uppbörden — alltså för postanstalterna, uppbördsavdelningarna

vid länsstyrelserna, kronouppbördstjänstemännen i städerna och i vissa

fall bankerna -— skulle tyngas i avsevärd mån samt att redovisning och

kontroll skulle bliva besvärligare än förut. Postverkets ersättning för arbetet

med uppbörden skulle naturligen få ökas betydligt. Vissa spörsmål

rörande restindrivningen av värnskatten och dess förhållande till den ordinarie

uppbörden synas dessutom komplicera frågan.

Då det sålunda icke befunnits möjligt att för närvarande lägga fram förslag,

syftande till att värnskatten slutligen skulle komma att avse 1939 års inkomster,

torde man få vara hänvisad till att låta 1939 års taxering utgöra

grundvalen för skatten samt därvid söka genom särskilda anordningar bereda

lindring för skattskyldiga i ömmande fall, då skatteförmågan uppenbarligen

försämrats efter nämnda taxering. Jag anser dock, att möjlighet tillsvidare

bör lämnas öppen till ett förverkligande av förslaget att avräkna värnskatten

å den ordinarie skatten för nästa budgetår, därest ett sådant förfarande

skulle visa sig vara tekniskt genomförbart utan alltför stora kostnader

och utan eftersättande av nödig kontroll å uppbörden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

17

Beträffande grunderna för värnskattens utgörande synas mig i nuvarande

läge övervägande skäl tala för att ett procentuellt tillägg göres till den statliga

inkomst- och förmögenhetsskatten av sådan storlek att det avsedda beloppet

erhålles. Örn detta, i överensstämmelse med vad tidigare anförts, icke

bör understiga 150 miljoner kronor, måste värnskatten utgå med 50 procent

av den år 1939 debiterade statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Jag

förordar alltså att förslaget utformas i enlighet härmed.

För belysande av verkningarna av förslaget ha uppgjorts tabeller, utvisande

för fysiska personer värnskatt samt sammanlagda direkta statsskatter för

budgetåret 1939/40 i absoluta belopp och procenttal dels vid vissa beskattningsbara

belopp (tabell 1), dels för ensamstående skattskyldig samt makar

med två barn i ortsgrupperna I och V med endast arbetsinkomst (tabell 2),

dels ock vid vissa kombinationer av inkomst och förmögenhet under förutsättning

av enbart förmögenhetsinkomst och 3 % avkastning å förmögenheten

(tabell 3). Tabellerna torde få såsom bilaga fogas till dagens protokoll

(Bilaga B).

Enligt beslut av årets lagtima riksdag har den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

uttagits med 120 % av bottenskattens grundbelopp. För

skattskyldiga i lägsta inkomstskiktet (beskattningsbara belopp upp till 3,000

kronor), där bottenskattens grundbelopp är 4.5 %, har inkomst- och förmögenhetsskatten

alltså utgjort 5.4 %>. Med tillägg av värnskatt, 2.7 %>, skulle

för detta skikt den sammanlagda skatteprocenten bliva 8.1. För högsta

skiktet (beskattningsbara belopp i den mån de överstiga 200,000 kronor) utgör

skatteprocenten enligt de för budgetåret 1939/40 fastställda grunderna

7.8 för bottenskatten och 28 för tilläggsskatten eller tillhopa 35.8. Värnskatten

skulle med sina 17.9 % höja den sammanlagda skatteprocenten för

detta skikt till 53.7. Av tabell 1 kan utläsas att den genomsnittliga skatteprocenten

skulle, inberäknat värnskatten, bliva vid ett beskattningsbart belopp

å 4,000 kronor 8.55, vid 10,000 kronor 10.68, vid 25,000 kronor 17.29, vid

50,000 kronor 24.69, vid 100,000 kronor 32.60 och vid 400,000 kronor 46.92.

Det kan icke bestridas att genom den proportionella höjning av de sammanlagda

skalorna för bottenskatt och tilläggsskatt, som här föreslås, den

vid 1938 års statsskattereform gjorda avvägningen mellan olika inkomstskikt

rubbas. Detta beror icke endast därpå att för de högre inkomstskikten

den såsom fast tänkta tilläggsskatten genom värnskatten skidle förskjutas.

Även skikten upp till 8,000 kronors beskattningsbart belopp, för vilka tillläggsskatt

ej utgår, skulle i och med den föreslagna värnskatten komma upp

till en icke förutsedd uttaxering, motsvarande 180 % av bottenskattens

grundbelopp. Därest det nu erforderliga skattebeloppet skulle ha helt uttagits

genom höjning av den rörliga bottenskatten, hade krävts en uttagning

av bortåt 200 enheter av denna. En sådan uttagning skulle otvivelaktigt ha

ansetts innebära, att ramen för skattesystemet blivit sprängd, och skatteskalorna

hade måst omarbetas, därvid även tilläggsskatten fått kraftigt skärpas.

Enligt min mening är det icke osannolikt, att en sådan ny avvägning skulle

ha givit ett resultat som läge ganska nära det som nu nåtts genom den föreslagna

utformningen av värnskatten.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 78.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Av tabell 2 framgår, att för ren arbetsinkomst den sammanlagda statsbeskattningen

icke kommer att överstiga 45 å 50 % av inkomsten. När

det gäller förmögenhetsinkomster, där förmögenheten träffas även av den

särskilda skatten å förmögenhet, blir, såsom kan utläsas ur tabell 3, belastningen

avsevärt större. Vid en antagen förmögenhetsavkastning av 3 %

utgör den sammanlagda beskattningen, räknad i procent av inkomsten, vid

en förmögenhet å 100,000 kronor (inkomst 3,000 kronor) c:a 10 %, vid en

förmögenhet å 500,000 kronor (inkomst 15,000 kronor) c:a 30 °/o, vid en

förmögenhet å 1,000,000 kronor (inkomst 30,000 kronor) c:a 42 % och vid en

förmögenhet å 5,000,000 kronor (inkomst 150,000 kronor) c:a 72 °/o. Vid lägre

avkastning bli givetvis — oaktat reduktionsregelns inverkan vid den särskilda

skatten å förmögenhet — procenttalen än högre. Skattehöjningen hänför

sig emellertid till största delen till inkomstbeskattningen, i det att den

särskilda skatten å förmögenhet är oförändrad och förmögenlietsdelen vid

inkomst- och förmögenhetsbeskattningen endast utgör Vioo. Därest i undantagsfall

förmögenhet måste tillgripas för skattens erläggande — en situation

som för övrigt redan enligt hittills gällande grunder ej undgås då avkastningen

å förmögenheten varit ringa eller ingen — torde i nuvarande läge

och med tanke på värnskattens karaktär av uttaxering för helt extraordinära

utgifter berättigade invändningar häremot icke kunna göras. Jag vill

tillägga att för den händelse förmögenhetsbeskattningen måste ytterligare

skärpas frågan om en utvidgning av möjligheterna till erhållande av reduktion

av skatten bör upptagas till övervägande. Att skapa en särskild

reduktionsregel för värnskatten torde icke vara påkallat och lärer för övrigt

icke kunna genomföras på annat sätt än medelst en generell spärr avseende

den samlade statsbeskattningen och uttryckt i procent av inkomsten.

Då såsom nyss antytts redan enligt nuvarande grunder en mycket hög

procentuell belastning av inkomsten förekommer i de fall där förmögenheten

är stor men inkomsten ringa eller ingen, skulle en dylik spärr medföra,

att ifrågavarande förmögenhetsägare ej alls drabbades av värnskatten.

Ur de synpunkter som här anlagts å denna beskattning skulle ett dylikt

resultat icke vara tillfredsställande.

För aktiebolag och med dem jämställda kategorier — ekonomiska föreningar,

försäkringsanstalter, sparbanker och utländska bolag — skulle

värnskatten komma att utgöra hälften av 13 °/o eller 6.5 °/o och den sammanlagda

skatteprocenten för innevarande budgetår uppgå till 19.5 %.

För skattskyldiga som avses i 18 § 2 mom. c) förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt — ideella föreningar, stiftelser o. dyl. —

skulle den sammanlagda beskattningen komma att stiga från 6 till 9 °/o av

det beskattningsbara beloppet.

Såsom förut antytts torde, därest värnskatten slutgiltigt skall beräknas

på grundval av 1939 års taxering, det vara nödvändigt att bereda skattelindring

åt sådana skattskyldiga, som på grund av inkomstminskning skulle

oskäligt hårt drabbas av skatteskärpningen. I detta hänseende förordar

jag en bestämmelse av innehåll, att skattskyldig fysisk person må efter an
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

19

sökan kunna helt eller delvis befrias från utgörande av värnskatt, därest

hans skatteförmåga i jämförelse med förhållandena under beskattningsåret

blivit i hög grad nedsatt på grund av långvarig sjukdom, arbetslöshet, militär

tjänstgöring, inträde i pensionsåldern, avsevärd försämring i av den

skattskyldige bedriven näringsverksamhet eller annan därmed jämförlig

omständighet samt synnerliga svårigheter med skattens gäldande till följd

därav finnas vara för handen. Motsvarande befrielse torde böra medgivas

oskift dödsbo.

Genom den föreslagna utformningen har stadgandet erhållit en jämförelsevis

restriktiv karaktär. För skattebefrielse eller nedsättning av skatten

erfordras icke blott att skatteförmågan blivit i hög grad nedsatt på grund

av någon av de uppräknade omständigheterna eller därmed jämförligt förhållande

(t. ex. bortfallande av eljest påräknelig inkomstkälla) utan även

att synnerliga svårigheter föreligga för den skattskyldige att erlägga skatten.

En inkomstminskning, som icke uppgår till en mycket avsevärd del

av den förutvarande inkomsten, torde fördenskull, åtminstone när det gäller

högre inkomster, ej medföra tillämpning av stadgandet. Befrielse eller

nedsättning kan naturligen i och för sig komma i fråga även beträffande

relativt höga skattebelopp. Är inkomsten även efter den inträdda försämringen

stor, torde dock skattelindring mera sällan kunna ifrågakomma.

I detta sammanhang torde något beröras den inverkan förefintligheten av

förmögenhet hos den skattskyldige bör få vid bedömande av frågor om skattebefrielse.

Härom synas särskilda regler icke kunna givas, utan vid prövning

av förevarande ärenden torde med ledning av den allmänna bestämmelsen

få i varje fall avgöras i vad mån befrielse bör medgivas. Det ligger för

övrigt i sakens natur att i samtliga hithörande fall den prövande myndigheten

bör ha ganska fria händer, dag vill tillägga att enligt min uppfattning

bör den omständigheten att en skattskyldig, vars inkomst mycket hårt beskurits

genom krisen eller av därmed jämförlig orsak, har ett sparkapital att

tillgå, ej förhindra tillämpning av stadgandet.

Den till grund för prövningen liggande jämförelsen är enligt den föreslagna

bestämmelsen avsedd att göras mellan den skattskyldiges genomsnittliga

skatteförmåga under beskattningsåret samt förhållandena därefter ända fram

till tiden för prövningen av ansökningen, d. v. s. början av år 1940. De i stadgandet

angivna särskilda omständigheterna (sjukdom, arbetslöshet etc.) kunna

ha inträffat när som helst efter beskattningsåret, ja till och med under

detta, nämligen i det fall, att de ännu ej kunnat nämnvärt påverka inkomsten

under beskattningsåret. Det bör framhållas, att därigenom att vid bedömningen

av behovet av skattelättnad hänsyn kan tagas till förhållandena i slutet

av 1939 och början av 1940, i vissa fall en större lindring kan erhållas än

örn 1939 års inkomster helt lades till grund för värnskatten. Det är nämligen

icke otänkbart, att en i slutet av 1939 hastigt inträdd försämring av den

skattskyldiges ekonomi ej kommit att i större grad inverka på den taxerade

inkomsten under året i dess helhet. I de flesta fall torde dock inkomstsiffran

för år 1939 bilda en god utgångspunkt vid den jämförelse som skall göras

med inkomsterna under beskattningsåret.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Beträffande frågan åt vilket organ avgörandet av ansökningar örn skattebefrielse

skall anförtros synes det mig för vinnande av enhetlighet lämpligt,

att prövningen sker länsvis. Taxeringsnämnderna kunna därför icke ifrågakomma

för uppgiften. Då särskilda organ för ändamålet icke torde böra tillskapas

utan tvingande skäl, har jag stannat vid att föreslå, att prövningen

av ifrågavarande ärenden skall tillkomma den särskilda prövningsnämnden

i länet. Denna nämnd, som består av tre ledamöter, vilka den ordinarie

prövningsnämnden utser inom sig, torde vara väl skickad att handhava denna

uppgift. Bland nämndens vanliga uppgifter märkas för övrigt ärenden

som äro i viss män likartade med de nu förevarande, nämligen ärenden rörande

skattebefrielse för dödsbon. Landshövdingen är vid nämndens sammanträden

ordförande med rättighet att deltaga i överläggningarna men ej i

besluten. Landskamrerare!! förbereder ärendenas handläggning och är föredragande

vid sammanträdena.

Den tidpunkt, då ansökningar om befrielse från eller nedsättning av

värnskatten senast skola vara inkomna, torde lämpligen böra sättas till den 15

februari 1940. Uppbördsterminen för värnskatten synes nämligen böra ha dessförinnan

gått till ända; meddelande örn möjligheten till skattebefrielse bör

tryckas å debetsedlarna. Nämnda dag är dessutom normalt den sista dagen för

ingivande av självdeklaration; tillgång till sådan torde ofta erfordras för ansökans

bedömande. En olägenhet med att ansökningstiden utlöper först efter

uppbördsterminen är naturligtvis att skattebefrielsen i regel kommer att ske

i form av restitution. Skattskyldiga som ingiva ansökan i god tid före uppbörden

och förete tillförlitlig utredning angående sin ekonomiska ställning

torde dock kunna få sina ansökningar prövade av nämnden så tidigt, att hänsyn

till nämndens beslut kan tagas redan vid debiteringen, eller i varje fall

innan indrivning hunnit äga rum.

Föreskrift synes böra givas örn skyldighet för prövningsnämnden att över

ansökan örn skattebefrielse höra vederbörande taxeringsnämndsordförande.

Denne äger vanligen själv nödig personkännedom och kan örn så behövs lätt

inhämta tillförlitliga upplysningar örn sökanden hos någon av ledamöterna

i taxeringsnämnden. Att höra själva nämnden torde vara för tung apparat

för ifrågavarande fall, som böra komma till ett snabbt avgörande.

För att markera den skyndsamhet varmed förevarande ärenden böra

handläggas torde stadgas att särskilda prövningsnämnden skall ha avslutat

sitt arbete med dessa före den 1 maj 1940.

I övrigt torde taxeringsförordningens föreskrifter rörande särskild prövningsnämnd

böra äga motsvarande tillämpning, dock med den avvikelsen,

att kammarrätten skall vara sista instans i förevarande ärenden, i likhet med

vad fallet är beträffande mål örn virkestaxering och i allmänhet mål om

fastighetstaxering. Ur synpunkten av önskvärdheten av enhetlig praxis

skulle vid en tillfällig lagstiftning som den nu ifrågavarande ett avgörande

i högsta instans icke få någon betydelse.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet utarbetats

förslag till förordning om värnskatt. Beträffande innehållet i förordningen

torde utöver vad förut sagts följande få framhållas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

21

1 och 2 §§ upptaga grunderna för skattens utgörande. Enär fråga är om

debitering och ej taxering, komma alla de ändringar i taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1939, som komma att vidtagas i

högre instans, att automatiskt påverka värnskattens belopp. Eftertaxeringar

för tidigare år än 1939, vidtagna sistnämnda år, drabbas ej av värnskatten.

För att ej arbetet med debitering och uppbörd skall onödigt tyngas, föreslås

att utskyldsbelopp, som skulle understiga en krona, bortfaller. Härigenom

skulle c:a 200,000 eljest skattskyldiga falla bort, representerande ett sammanlagt

skattebelopp av högst 100,000 kronor. Av stadgandets avfattning

framgår, att bestämmelsen örn minimum skall beträffande äkta makar tilllämpas

för en var av makarna för sig.

I 3 § återfinnas de förut refererade bestämmelserna örn förutsättningarna

för erhållande av skattebefrielse.

Jämväl för 4 § 1—3 morn., innefattande föreskrifter örn den särskilda

prövningsnämndens handläggning av ärenden om skattebefrielse, har i huvudsak

tidigare redogjorts. Av stadgandena framgår, att i fall där den

skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt prövats

av den mellankommunala prövningsnämnden, fråga örn skattebefrielse avgöres

av den särskilda mellankommunala prövningsnämnden. I 4 mom.

regleras de fall, då taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för

år 1939 höjes eller nedsättes i högre instans. I förstnämnda fall äger den

skattskyldige att inom viss tid ansöka om befrielse från värnskatt. Befrielsen

kan därvid omfatta ej blott värnskatt, som påföres i anledning av utslaget,

utan även tidigare debiterad värnskatt, beträffande vilken behov av

befrielse inträtt först genom den ökade skattebelastningen i övrigt. Nedsättes

taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i högre instans

skall i regel tidigare medgiven befrielse enligt 3 § avräknas å det belopp

varmed värnskatt i anledning av utslaget eljest skolat nedsättas, varefter

den skattskyldige om han så önskar får göra ny ansökan om befrielse enligt

3 §.

I 4 § 5 mom. stadgas, att ränta ej skall utgå på skattebelopp som restitueras

på grund av bestämmelsen i 3 §. Ränta synes nämligen knappast vara

motiverad vid en restitution, vilken såsom denna är grundad på billighetshänsyn;

då fråga blott kan bliva om någon månads ränta, skulle denna för

övrigt ej komma att uppgå till större belopp.

Enligt 5 § skall den som eftertaxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för år 1939 eftertaxeras jämväl till värnskatt.

I 6 § har intagits bestämmelse om att skattebefrielse för dödsbo jämlikt

23 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall i motsvarande

omfattning åtnjutas i fråga örn värnskatt. I detta sammanhang

vili jag meddela, att jag överväger att senare för Kungl. Majit anmäla fråga

örn proposition till urtima riksdagen rörande utsträckt rätt till skattebefrielse

för dödsbon. Därest lagstiftning i detta ämne skulle genomföras i enlighet

med ett av särskild sakkunnig inom finansdepartementet avgivet förslag,

skulle beträffande skattskyldig, som avlidit efter utgången av år 1939

men före avslutandet av andra uppbördsterminen för kronoutskylder år 1940,

befrielse kunna meddelas dödsboet för den del av den avlidnes inkomst- och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

förmögenhetsskatt, som förfaller å nämnda termin, varpå automatiskt skulle

följa befrielse för motsvarande del av värnskatten.

Övriga paragrafer i författningsförslaget torde icke behöva här närmare

beröras.

Om förslaget till förordning örn värnskatt antages av riksdagen torde i

administrativ ordning få utfärdas bestämmelser rörande bland annat debitering

och uppbörd av skatten. Verkställda undersökningar ha givit vid

handen, att debitering av värnskatten kan äga rum i uppbördsboken för år

1939 — som för ändamålet finge utlånas av länsstyrelserna — dock endast

under förutsättning att för debiteringen ej erfordras mer än en kolumn. Redan

av denna anledning kan alltså debetsedelslösen ej uttagas vid värnskatten;

kolumnerna skulle nämligen eljest bli tre (skatt, lösen, summa). Debetsedelslösen

skulle dessutom tynga debiteringen, till vilken endast ringa

tid kan anslås. Ur saklig synpunkt synes för övrigt vid en tilläggsbeskattning

av förevarande art vara mindre motiverat än eljest att låta de skattskyldiga

betala lösen.

Därest, såsom jag förordar, debetsedelslösen ej skall utgå vid värnskatten,

kräver billigheten, att åt debiteringsförrättarna av statsmedel beredes ersättning

för arbetet med debiteringen. I sådant hänseende torde en gottgörelse

med 10 öre för varje debiterad skattepost få anses skälig. I de magistratsstäder,

där debiteringsförrättarnas sportler indragits till stadens kassa,

synes, oavsett städernas principiella skyldighet att bekosta debitering och

uppbörd av kronoutskylder, ersättning för debiteringen i detta fall skäligen

böra utgå till staden. Då antalet skatteposter för hela landet kan beräknas

till c:a 1,600,000, torde ett belopp å 160,000 kronor böra anvisas såsom förslagsanslag

under sjunde huvudtiteln å tilläggsstat för budgetåret 1939/40.

Under hänvisning till vad jag nu anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga förenämnda inom finansdepartementet utarbetade

förslag till förordning om värnskatt;

dels medgiva, att ersättning för debitering av värnskatt

må utgå av statsmedel i huvudsaklig överensstämmelse med

vad av mig i det föregående anförts;

dels ock till Särskild ersättning för debitering av värnskatt

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40

under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av ........................ kronor 160,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

P. J. Arrhenius.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

23

Bilaga A.

P. M.

rörande vissa för köpkraftsutvecklingen bestämmande faktorer
Frågeställningen.

Verkningarna på pris- och inkomstutvecklingen inom landet av ett budgetunderskott

av den storleksordning som nu är aktuell kunna icke bedömas

utan att man samtidigt beaktar hur andra för inkomstutvecklingen inom det

privata näringslivet bestämmande faktorer komma att gestalta sig under

rådande förhållanden. Frågan gäller i främsta rummet de förändringar, som

export och inhemsk investeringsverksamhet kunna väntas undergå. Dessa

förändringar äro i avgörande grad bestämmande icke endast för den allmänna

inkomst- och köpkraftsutvecklingen utan ha därjämte ett i flera

avseenden betydelsefullt omedelbart inflytande på penning- och kapitalmarknadens

läge.

Här är givetvis icke platsen att närmare utreda exportens och investeringsverksamhetens

komplicerade sammanhang med den allmänna inkomstutvecklingen.

Man kan begränsa diskussionen till följande frågor:

1) I vilken grad tenderar en sannolik nedgång i exporten resp. investeringsverksamheten

att medföra en direkt minskning i det svenska folkhushållets

totala inkomster och köpkraft?

2) Hur kommer en som sannolik antagen nedskärning av export och investeringsverksamheten

att inverka på efterfrågan och tillgång på kredit

och sparande?

3) Hur kan förhållandet mellan tillgång och efterfrågan på för investering

nödvändiga material väntas utveckla sig?

Ovan uppställda frågor, vilka var för sig innehålla ett komplex av problem,

hänga givetvis nära samman. Förändringar på kredit- och kapitalmarknaden

inverka på inkomster och köpkraft likaväl som på efterfrågan på investeringsmaterial,

och omvänt komma förändringar i tillgång och pris på

exempelvis byggnadsmaterial att inverka på kreditefterfrågan. Den angivna

uppdelningen av frågeställningen ger dock ett praktiskt grepp om de

olika vägar, på vilka förändringar i värdet av export och inhemsk investeringsverksamhet

påverka förutsättningarna för finanspolitiken i nuvarande

läge. Genom att ange den ungefärliga storleksordningen av möjliga

variationer i export och investeringsverksamhet samt dessas verkningar i angivna

hänseenden kan närmare klargöras, hur riskerna i olika fall te sig för

afl ett budgetunderskott genom en ansvällning av köpkraften eller genom en

direkt anspänning av vissa varumarknader skall hota att leda till en stark

prisstegring. I det följande behandlas först exportutvecklingen och dess

möjliga verkningar med hänsyn till de under 1) och 2) angivna synpunkterna.

Därefter diskuteras investeringsverksamhetens betydelse i samma

hänseenden och med särskilt beaktande av materialförsörjningsfrågan. Slutligen

sammanfattas i en sista avdelning resultaten vad beträffar den sannolika

köpkraftsutvecklingen inom olika områden från synpunkten av budgetens

balansering.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Exportutvecklingen.

Vad exportens utveckling beträffar, talar sannolikheten för en väsentlig

nedgång i de exporterade kvantiteterna, särskilt av skogs- och jordbruksprodukter,

vilken nedgång bl. a. på grund av knapphet på vissa råvaror icke

kan väntas bli kompenserad av en ökning i utförseln från andra områden.

Det tjänar på detta tidiga stadium ingenting till att spekulera över frågan, i

vilken mån en prisstegring på exportprodukterna kommer att kompensera

eller mer än kompensera volymminskningen. Med hänsyn till den starkt

höjda fraktnivån och en genomförd priskontroll i flera av våra viktigaste

exportländer synes det åtminstone till en början sannolikt, att även värdet av

exporten kommer att undergå en icke oväsentlig nedgång i jämförelse med

förkrigsnivån. Av avgörande betydelse är att en motsvarande utveckling ej

är att vänta för importens del under samma tid.

En nedgång i sysselsättningen inom exportindustrierna tenderar på direkta

och indirekta vägar att medföra en minskning i inkomster och köpkraft

inom landet. Den förutsebara storleken av denna minskning får dock ej

överdrivas. En så stark reduktion i sysselsättningen inom skogsindustrierna

som med 7 a. skulle betyda en minskning i de där utbetalda

lönesummorna med omkring 60 milj. kr.; köpkraftsbortfaliet skulle givetvis

bli väsentligt mindre. En av minskad efterfrågan på virke framkallad reduktion

i inkomsterna från skogarna torde förutom av utbetalningar av understöd,

vägarbeten m. m. i betydande grad utjämnas av den planerade

ökade vedhuggningen och skogskolningen. Produktionsbegränsningen inom

skogsindustrierna torde i stället starkast drabba dessas byggnadsarbeten

och inköp av maskine r. Värdet av under åren 1937—39 inom

skogsindustrierna verkställda investeringar uppgick enligt kommerskollegii

undersökningar till omkring 60 milj. kr. eller omkring 20 % av det totala

redovisade värdet av industriens kapitalinvesteringar. En stark nedgång av

ifrågavarande industriers investeringsverksamhet skulle motiveras icke endast

av ett lågt kapacitetsutnyttjande utan, under bibehållande av ovan som

sannolikt betecknade antagande, även av starkt försämrade vinstmöjligheter

och därav betingade svårigheter för vissa industrier att finansiera kostnaderna

för nya anläggningar och maskinköp.

Härmed föres diskussionen örn verkningarna av en absolut eller relativ nedgång

i exportvärdet över på frågan örn den möjliga reaktionen på kredit- och

kapitalmarknaderna. Denna reaktion kan under vissa förutsättningar tänkas

bli av större betydelse för den framtida prisutvecklingen än den mera omedelbara

effekten av exportminskningen på köpkraften. Genom att exportvärdet,

även örn det icke undergår en mer avsevärd absolut nedgång eller

t. o. m. visar en ökning, kan väntas täcka värdet av importen till en mindre

del än under fredstid, kommer den kreditexpansion som alltsedan 1932 tillskapats

genom riksbankens valutaköp att med all sannolikhet förbytas i

sin motsats. Den likviditet inom näringslivet, som under dessa år skapades

och underhölls tack vare betalningsbalansens återkommande överskott,

hotar att övergå i en växande stramhet, i den mån en ökad passivitet i handelsbalansen

med åtföljande minskning i valutareserverna icke balanseras

av motverkande krafter. Örn man — för att belysa tankegången med ett

rent räkneexempel — tänker sig, att en nedgång i den totala importvolymen

med 25 % mer än kompenseras av en stegring i de genomsnittliga importprisen

med 50 % och att en nedgång i exportvolymen med V3 endast

delvis kompenseras av en exportprisstegring med 20 %, så uppstår — även

om övriga poster i betalningsbalansen lämna oförändrat netto — en brist i

bytesbalansen på omkring 600 milj. kr. för eif år.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

25

Ett underskott i betalningsbalansen av angiven storleksordning skulle efter

någon tid kräva kraftiga motåtgärder till skydd för valutan. Effekten

skulle emellertid redan dessförinnan bli starkt köpkraftsförminskande. Uttömningen

av valutareserverna skulle nämligen i och för sig medföra en

återströmning av betalningsmedel till riksbanken. Den åtstramning på

kredit- och kapitalmarknaderna, som härigenom tenderade att uppstå,

skulle givetvis tämligen automatiskt framkalla neutraliserande åtgärder,

i det att företag, icke minst de direkt av de försämrade villkoren träffade

exportindustrierna, via affärsbanker i växande utsträckning komme att vända

sig till riksbanken för diskontering av växlar och upptagande av lån.

Självfinansieringens tid vore förbi. Men i denna företeelse läge också möjligheten

för de statliga myndigheterna att få ett fastare grepp än förut över

kreditväsendet samtidigt som dock den statliga upplåningen skulle försvåras

och det finansiella utrymmet för ett budgetunderskott på denna väg

begränsas. Förutsättningar skulle under angivna förhållanden vinnas för

en mot den ökade statliga efterfrågan på varor och tjänster svarande omdirigering

av betalningsströmmarna utan att den totala monetära efterfrågan

behövde undergå en ökning. — Även örn en tendens i riktning mot ett

väsentligt ökat importöverskott med ty åtföljande minskning riksbankens

valutareserver för närvarande må synas trolig, kan dock en utveckling i

rakt motsatt riktning icke betecknas som utesluten, örn den än måste anses

föga sannolik. I ett sådant läge kan Sverige liksom under förra världskriget

tvingas att ge utlandet krediter i form av ett exportöverskott. Det förutsedda

budgetunderskottet kommer då sannolikt att framkalla köpkraftsökande och

kreditinflatoriska effekter i samverkan med betalningsbalansens överskott.

Exportutvecklingens här behandlade återverkningar i kredithänseende äro

givetvis endast en del av det större problemet om de av krisläget utlösta

förändringarna på kreditmarknaden. Det är uppenbart att nyss berörda

frågor måste ses i samband med den kommande utvecklingen av förhållandet

mellan sparande och investeringar.

Sparandets och investeringsverksamhetens utveckling.

Om man ser på vilka krafter, som inom det för inhemsk avsättning arbetande

näringslivet bestämma köpkraftsutvecklingen, synas svårigheterna

att nå fram till en grundad uppfattning om tendenserna under nuvarande

förhållanden vara nästan lika stora som i fråga örn utrikeshandelns utveckling.

Man kan förvänta, att såväl sparandet som investeringsverksamheten

för olika områden kommer att utsättas för starkt skiljaktiga krafter och

därmed visa i hög grad oenhetliga utvecklingstendenser.

Medan det institutionella sparandet i form av försäkringspremier m. m.

kan väntas förbli relativt opåverkat, är det möjligt att sparandet i form av

bankinsättningar och obligationsköp på grund av höjda levnadskostnader

och ökade skatter samt icke minst med hänsyn till förväntningar om framtida

prisstegring undergår en betydande minskning. Det är t. o. m. möjligt

att dessa sparandeformer, som under senare år lämnat ett nettotillskott

på över 100 milj. kr., komma att resultera i ett underskott, ett negativt sparande.

Utvecklingen av den dominerande del av sparandet, som äger ram

inom företagen och i form av aktieemissioner, bestämmes åter helt av vinstoch

produktionsutvecklingen inom det privata näringslivet. Utvecklingen

kan här åter väntas bli ytterst oenhetlig. Exportföretag eller företag, som

fått sina materialkostnader väsentligt fördyrade, kunna bli tvungna att täcka

sina kapitalkostnader med lån, medan de förut kanske icke endast varit helt

självfinansierande utan t. o. m. i olika former lånat ut ett överskott av

likvida medel. I andra fall kan den inhemska marknaden möjliggöra en

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

sådan prissättning, att ett positivt sparande kommer lill stånd exempelvis

för företagens konsolidering mot hotande prisrisker. Ett sparandenetto

utöver löpande investeringskostnader kan vidare uppstå på de områden av

näringslivet, där nedskärningen av investeringsverksamheten blir större än

minskningen i det tillgängliga överskottet.

Svaret på frågan huruvida det enskilda näringslivet under det närmaste

året kommer att genom ett tillskott eller genom ett underskott i inkomstbildning

och köpkraft samverka med resp. bidraga till att neutralisera ett

budgetunderskott och därmed försvåra eller underlätta kontrollen av prisutvecklingen

blir i främsta rummet beroende på hur å ena sidan industriens investeringar

och å andra sidan bostadsbyggandet kommer att gestalta sig.

Värdet av den svenska industriens årliga kapitalinvesteringar kan för åren

1937—1939 uppskattas till omkring 400 milj. kr. Stora förskjutningar mellan

olika grenar av industrien och omläggningar av driften komma utan tvivel

att under avspärrningsförhållanden på ett oförutsebart sätt förändra investeringsverksamhetens

fördelning och totala omfattning. Ä ena sidan komma

företag inom exportnäringarna, som förlorat en väsentlig del av den utländska

marknaden, och företag, som lia svårigheter att täcka sina behov av råmaterial,

att starkt reducera sina löpande byggnadsarbeten och maskinköp. Planerade

nyinvesteringar komma att skrinläggas, ändrings- och ersättningsarbeten

att skjutas upp. Å andra sidan kommer inom andra industrigrenar ett

behov av nya investeringar att göra sig gällande med hänsyn till nödvändiga

omläggningar av driften, upptagande av nya tillverkningar för framskaffande

av ersättningsvaror för importen och jämväl med hänsyn till en ökning i

efterfrågan på inhemska produkter.

En avvägning av dessa tendenser för att bilda ett slutomdöme beträffande

utvecklingen av industriens totala investeringsverksamhet är ännu ej möjlig.

Det är för att ge ett exempel tänkbart att en nedskärning av investeringsutgifterna

inom skogsindustrierna (som för övrigt redan torde lia undergått en

minskning med minst 30 % sedan 1938 enligt de under våren till kommerskollegium

uppgivna investeringsplanerna jämförda med värdet av de under

1938 verkställda investeringarna) utjämnas av en fortsatt ökning i investeringsverksamheten

inom kraft-, belysnings- och vattenverk, där värdet av

under 1938 företagna investeringar (omkring 75 milj. kr.) var av samma storleksordning

som inom skogsindustrierna. Men det är för närvarande icke

möjligt att precisera den kvantitativa omfattningen av nämnda i och för sig

sannolika tendenser.

Då det för närvarande icke låter sig göra att bestämma utsikterna för

investeringsverksamheten för olika grenar av industrien får nian nöja sig

med vissa mycket generella omdömen. Det bör för det första framstå som

sannolikt, att mer betydande investeringsökningar, som bli nödvändiga för

att lancera sådana nya projekt eller en sådan utvidgning av produktionen,

som motiveras av en förväntad avspärrning, i många fall icke komma att

sättas i gång förrän efter en viss tid, då läget hunnit bli klarare. I stället

kan man vänta, att under fredstiden uppgjorda investeringsplaner i och med

krigsutbrottet i betydande omfattning övergivits. Ett visst avbrott i den

industriella investeringsverksamheten synes på dessa grunder sannolikt, i den

mån vid krigsutbrottet pågående investeringar och kontrakterade maskinköp

avvecklas innan för omläggningar i industriens struktur nödvändiga investeringsprojekt

hunnit ta fast form.

Till den allmänt begränsande faktor som en otillräcklig maferielfbesörjning

skulle utgöra återkommer framställningen sedan även utvecklingen på

byggnadsmarknaden diskuterats, eftersom industriens investeringsverksamhet

och bostadsproduktionen gentemot materielutbudet framstå såsom konkurrerande

avsättningsområden.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

27

En minskning i inkomstbildningen inom den industriella investeringsverksamheten

behöver givetvis icke betyda ett från industrien härrörande deflationistiskt

tryck (i relativ betydelse) på näringslivet. Som ovan framhållits,

kan företagssparandet på grund av minskade vinstmarginaler eller

sänkt omsättning, ha undergått en starkare reduktion än den industriella investeringsverksamheten.

Det är också tänkbart, att en genom avspärrningen

från utländsk konkurrens i hög grad skyddad hemmamarknad möjliggör

en sådan prissättning, att investeringsutgifterna komma att täckas i kanske

ökad grad; en prishöjning kan motiveras av nödvändigheten av snabb avskrivning

på under rådande förhållanden riskfyllda investeringar. Huruvida

en prispolitik av denna art kan väntas medföra en allmän ökning i den monetära

efterfrågan, beror helt på i vilken mån den kan väntas leda till en

minskning i sparandet resp. en ökning i kreditgivningen inom övriga delar av

näringslivet.

Örn sålunda ett försök att i nuvarande läge bedöma den sannolika utvecklingen

av den industriella investeringsvolymen i dess helhet ter sig vanskligt,

synes byggnadsverksamhetens utveckling till sin allmänna tendens mera säker.

Alla tecken tyda på att den icke-statliga byggnadsverksamheten under

följande byggnadsår kommer att inskränkas i betydande grad. I det köpkraftsbortfall,

som härigenom skulle uppstå, torde ligga den viktigaste motvikten

till ett genom underbalansering av budgeten åstadkommet köpkraftstillskott,

likaväl som — i motsvarighet härtill — nedskärningen av byggnadsverksamhetens

kreditanspråk kan komma att lämna utrymme för en täckning

av budgetbristen genom lån. På väsentliga punkter har den icke-statliga

byggnadsverksamhetens nedskärning betydelse för den statliga anläggningsverksamhetens

materialförsörjning. Det säger sig självt, att verkan i

alla dessa hänseenden av byggnadsverksamhetens nedgång blir beroende av

i vad mån de därigenom frisatta produktiva resurserna bli tagna i anspråk

genom den statliga investeringsverksamhetens expansion.

Byggnadsverksamheten och särskilt bostadsbyggandet har under senare

år haft större omfattning än någonsin. Grunden härtill bär varit vissa strukturella

förskjutningar, vilka förstärkts av högkonjunkturen. Främst till följd

av rådande åldersfördelning inom befolkningen har tillväxten i hushållsbeståndet

och därmed bostadsefterfrågan varit utomordentligt stark. Den industriella

expansionen har betingat en hög nivå hos inflyttningen till stadssamhällena.

Härtill kommer en fortskridande höjning av bostadsstandarden, vilken

ytterligare drivit upp bostadsefterfrågan. Ränteläget och lättheten att

erhålla krediter har å andra sidan givit byggnadsindustrien gynnsamma villkor.

Vissa svårigheter möta att beräkna det totala värdet av investeringen inom

byggnadsindustrien. Den fortlöpande byggnadsstatistiken omfattar endast

städer och stadsliknande samhällen, inom vilka ju dock den dominerande

delen av all byggnadsverksamhet utföres. Den icke oväsentliga del av bruttoinvesteringen

inom byggnadsverksamheten, som utgöres av reparationsoch

ändringsarbeten kan endast grovt uppskattas. Slutligen vidlådas de värdesiffror,

varmed statistikens kvantitetsuppgifter skola multipliceras, av en

viss osäkerhet.

Enligt beräkningar av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga skulle år 1935

värdet av uppförda byggnader (bostadsbyggnader och andra) ävensom ändrings-

och reparationsarbeten utgöra 740 å 790 milj. kronor, varav c:a 590

milj. för uppförda byggnader och 150 å 200 milj. för ändrings- och reparationsarbeten.

Bostadsproduktionen skulle nämnda år representera ett värde

av c:a 460 milj. kronor, varav 360 milj. i städer och stadsliknande samhällen

och 100 milj. på den egentliga landsbygden, och byggnadsverksamhet för

andra än bostadsändamål eif värde av omkring 130 milj. kronor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Sedan år 1935 har nivån för byggnadsverksamheten ytterligare stigit, ävensom

byggnadskostnaderna. Bostadsproduktionen i städer och stadsliknande

samhällen (gemensamma orter) uppgick sålunda år 1938 till c:a 99,000 eldstäder

mot c:a 77,000 eldstäder år 1935. Att döma av preliminära uppgifter

för innevarande år synes produktionsomfattningen ha varit i fortsatt växande.

Även byggnadsverksamheten för andra än bostadsändamål låg år 1938

betydligt över 1935 års nivå i de orter, som omfattas av den fortlöpande

byggnadsstatistiken. Det synes icke finnas anledning att antaga, att de statistiskt

icke redovisade delarna av byggnadsproduktionen, vars viktigaste

poster äro byggnadsverksamheten på den egentliga landsbygden samt ändrings-

och reparationsarbeten ha utvecklat sig på väsentligt annat sätt.

Örn hänsyn tages till de senaste årens stegring i byggnadsvolymen och

därjämte till att byggnadskostnaderna nu ligga på en något högre nivå än

1935 torde med utgångspunkt i byggnadsindustrisakkunnigas beräkningar

värdet av det gångna årets byggnadsproduktion kunna approximativt uppskattas

till bortåt 1 miljard kronor. Häri äro då inräknade värdet av ändrings-

och reparationsarbeten. Enbart bostadsproduktionen torde representera

ett värde av mellan 5 och 600 milj. kr. Det är utan vidare uppenbart

att en starkare förändring i byggnadsverksamhetens omfattning har väsentlig

betydelse för hur den icke-statliga investeringsverksamheten i dess helhet

kommer att utveckla sig.

Enligt den undersökning av läget på byggnadsmarknaden, som nyligen utförts

av socialstyrelsen, synes det uppenbart, att byggnadsverksamheten under

följande byggnadsår kommer att kraftigt nedskäras. Socialstyrelsens

undersökning grundar sig på uppgifter från enskilda byggnadsföretagare,

stadskommuner samt byggnadsnämnder rörande föregående års byggnadsverksamhet,

byggnadsplanerna för nästföljande års verksamhet samt den inverkan

som de efter 1 september inträdda förhållandena haft på dessa byggnadsplaner.

Dessutom ha uppgifter inhämtats rörande speciella svårigheter

som yppat sig beträffande kreditförhållanden, materialförsörjning o. s. v.

Styrelsen framhåller, att ett försök att på basis av de inhämtade uppgifterna

bygga en prognos rörande byggnadsverksamheten under följande byggnadsår

givetvis måste vidlådas av samma osäkerhet som i nuvarande läge av

naturliga skäl präglar byggnadsföretagarnas egna planer. Det anses emellertid

icke finnas skäl att antaga, att uppgifterna ge uttryck för någon allmän

optimistisk eller pessimistisk tendens bedömningen av läget och möjligheterna,

så som dessa tedde sig vid tidpunkten för uppgiftslämnandet (omkring 1 oktober).

Sedermera inträffade omständigheter, särskilt på kreditmarknadens

område, torde snarast ge fog för den uppfattningen, att de av byggnadsföretagarna

såsom kvarstående redovisade byggnadsplanerna representera en

överskattning av den kommande utvecklingens möjligheter ur det icke-statliga

byggnadsföretagandets synpunkt.

Som undersökningens huvudresultat betecknar socialstyrelsen, att enligt

de av byggnadsföretagarna lämnade uppgifterna de efter krisens inträde

kvarstående byggnadsplanerna ha en omfattning, som är mindre än hälften

av föregående års byggnadsverksamhet. Örn hänsyn tages till att materialets

representativitet är olika i olika ortsgrupper erhålles en ännu starkare

nedgång i den beräknade verksamheten.

I det förebragta materialet torde det av större och medelstora byggnadsföretagare

utförda hyreshusbyggandet vara starkast representerat, under det att

det mindre byggandet (egnahem o. d.), ändrings- och reparationsarbeten

samt det på entreprenad utförda byggandet för andra än bostadsändamål äro

underrepresenterade. Socialstyrelsen framhåller emellertid att resultatet av

enquéterna bland byggnadsföretagare och byggnadsnämnder icke synas ge

fog för antagandet, att egnahemsbyggandet och det mindre byggandet över
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

29

huvud skulle — enligt nu föreliggande planer — komma att utvecklas på sådant

sätt, att undersökningens resultat beträffande inskränkningstendenser i

byggnadsplanema i deras helhet skulle kräva mera betydande modifikationer.

Ändrings- och reparationsarbeten torde komma att drabbas snarast

hårdare än nybygnadsverksamheten av vissa materialsvårigheter, särskilt i

fråga om rörlednings- och målningsarbeten. Vad slutligen angår byggnadsverksamhet

för andra än bostadsändamål tyda undersökningens siffror på

en relativ förändring av praktiskt taget samma omfattning som bostadsbyggandet.

Den kommunala och av kommunerna i olika former understödda byggnadsverksamhet,

som innevarande höst planerats, synes ha varit av betydande

omfattning, särskilt i de största städerna. Då beslut rörande igångsättande,

uppskjutande eller inställande av dessa arbeten i stor utsträckning

ännu icke fattats, är det icke möjligt att nu bedöma frågan huruvida

den kommunala byggnadsverksamheten kan komma att mera avsevärt påverka

byggnadsverksamhetens totala omfattning under följande år. Det förefaller

dock icke sannolikt, att så kan bli fallet, om man ser till byggnadsverksamheten

i hela riket.

Under den självklara förutsättningen, att icke i fortsättningen förhållandena

på ett icke nu bedömbart sätt så utveckla sig, att byggnadsverksamhetens

villkor radikalt ändras, synes man sålunda ha anledning att som sannolikt

antaga, att byggnadsverksamheten under följande byggnadsår kommer

att starkt inskränkas. Med hänsyn till föreliggande omständigheter är

även detta naturligt. Också utan de komplikationer, som krigsutbrottet medfört,

torde byggnadsverksamheten under följande år ha visat nedgång från

de senare årens exceptionellt höga nivå. Av de nytillkomna svårigheterna

äro otvivelaktigt kreditförhållandena av mest utslagsgivande betydelse. Man

synes allmänt räkna med att en mera avsevärd höjning av hyresnivån vid

nuvarande inkomstförhållanden icke är möjlig och under sådana omständigheter

måste — då samtidigt materialprisstegring inträtt och vissa driftskostnader

för fastigheter även ökats — kreditvillkorens försämring verka starkt

hämmande.

Graden av den sannolika inskränkningen i den icke-statliga byggnadsverksamheten

kan givetvis angivas endast inom vida gränser. Med häsyn till

det i socialstyrelsens redogörelse och härovan anförda synes det finnas fog

för omdömet, att örn nu bedömbara förutsättningar icke ändras, den icke

statliga byggnadsverksamheten under följande år sannolikt kommer att utgöra

mellan hälften och en tredjedel av den under föregående år.

Enbart för bostadsbyggandets del skulle detta innebära en begränsning,

vars storleksordning kan uppskattas till omkring 300 milj. kronor. Den förut

angivna siffran av nära 1 miljard kronor för värdet av den totala byggnadsverksamheten

innefattar även den statliga byggnadsverksamheten, som ingår

med en svårbestämbar del. Med hänsyn dels härtill, dels till underrepresentationen

i socialstyrelsens material för vissa delar av byggnadsverksamheten,

såsom egnahemsbyggandet och byggandet för industriella ändamål, dels

slutligen till att det för tillgodoseendet av de socialt mest angelägna bostadsbehoven

kan visa sig lämpligt med stöd åt bostadsbyggande i vissa former,

är det vanskligt att försöka en uppskattning av den sannolika nedskärningen

av den totala investeringsvolymen inom den icke-statliga byggadsverksamheten.

Med den vaghet i omdömet, som i förevarande sammanhang är naturlig

och nödvändig, torde dock kunna sägas, att en minskning av investeringen

inom den icke-statliga byggnadsverksamheten med 3—500 milj. kronor

ter sig sannolik. (Härvid har hänsyn icke tagits till den nu oberäkneliga

höjningen av byggnadskostnaderna för den kvarstående produktionen.)

När en dylik investeringsminskning skall vägas mot en statlig investe
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 78

ringsökning oell dess verkan på köpkraftsutveckling, kreditbehov och materialtillgång

skall bedömas, måste såsom förut framhållits hänsyn givetvis

tagas till huruvida och i vilken grad den statliga investeringsexpansionen

tager i anspråk de genom den icke-statliga byggnadsverksamhetens nedgång

friställda produktiva resurserna. I särskilt hög grad gäller det, att omflyttningsproblemet

på arbetsmarknaden har ett intimt samband med här berörda

frågor.

Bedömd isolerad får begränsningen i byggnadsverksamheten antagas ha en

direkt köpkraftsminskande verkan av betydande räckvidd.

Ett oeftergivligt villkor för att den totala investeringsverksamheten —

inklusive offentliga anläggningar, rustningsutgifter m. m. — skall upprätthållas

på en viss nivå är uppenbarligen en tillräcklig tillgång på material

och arbetskraft. I den mån produktionskapaciteten icke varit fullt utnyttjad

eller material och arbetskraft kunna omdirigeras och överföras från

andra användningsområden förefinnes en viss för olika faktorer varierande

elasticitet i tillgången. Vidare kan ett inom investeringsverksamheten nyttjat

material i regel inom vissa gränser ersättas med andra varor. Vid en växande

total investeringsefterfrågan kan en successiv anspänning av elasticitets- och

substitutionsmöjligheterna, vilken under okontrollerade förhållanden sannolikt

åtföljes av en accelererande prisstegring, nå punkter, där tillgången på

vissa för investeringsverksamheten nödvändiga råvaror åtminstone för en

tid blir absolut oelastisk. En fortsatt ökning av investeringsvolymen blir

härmed omöjliggjord, vilket givetvis icke hindrar, att priserna i konkurrensen

om de knappa råmaterialen kunna undergå en fortsatt höjning.

Ben för varje tidsintervall av materialtillgången bestämda, teoretiska gränsen

för investeringsvolymens utvidgning kan bli aktuell under den period,

som är av intresse för de aktuella finanspolitiska frågorna. Under fredsförhållanden

verkar importen normalt sorn regulator vid en tendens till anspänning

av de inhemska elasticitetsmöjligheterna; en ökad import kan i

allmänhet hindra en prisstegring utöver världsmarknadsnivån. Under rådande

förhållanden kan emellertid en försvårad eller helt förhindrad import

av viktiga investeringsmaterial framkalla en nära nog fullständig brist på

elasticitet i tillgången. Vid bedömningen av investeringssituationen i Sverige

från ifrågavarande synpunkt bör man vidare observera, att de industrier

(järnverken, maskin- oell cementindustrien), som leverera de nödvändiga

råvarorna för nästan all investeringsverksamhet, före krigsutbrottet

arbetade nied nära nog fullt utnyttjande av kapaciteten. Sannolikheten talar

för att en minskad tillgång på från utlandet importerade råmaterial

(tackjärn, skrot, kol m. m.) kommer att medföra en viss minskning i utbudet.

Samtidigt har man att vänta en kanske väsentligt nedskuren import

av handelsjärn och maskiner, som endast på vissa punkter kan bli kompenserad

av minskad export.

Det är icke nu möjligt att ange ett mått på en sannolik minskning i tillgången

på ifrågavarande investeringsvaror. Det må vara tillräckligt att som

exempel anföra följande uppgifter till belysande av riskerna för en allvarlig

försämring i underlaget för den inhemska investeringsverksamheten.

Av den totala förbrukningen av handelsjärn inom landet täcktes under

åren 1936—1938 omkring 50 n/o genom import, medan åtgången av skrot

och tackjärn för det inom landet framställda handelsjärnet till avsevärd del

bestod av utländska råmaterial. Enligt konjunkturinstitutets utredningar

uppgick vidare utländska maskiners andel i värdet av inom landet för investeringsändamål

inköpta maskiner till omkring 35 %.

Utvecklingen av den totala investeringsverksamheten under det närmaste

året måste bedömas med utgångspunkt från möjligheten av en väsentlig

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

31

minskning i tillgången på ordinärt järn, som endast i mycket begränsad utsträckning

kan ersättas av inhemskt kvalitetsstål. En knapphet på järn kan

visserligen lill en del kompenseras genom övergång till järnbesparande

konstruktioner m. m., men det hör å andra sidan hållas i minnet, att utbudet

av andra byggnadsmaterial såsom cement och tegel icke torde kunna ökas

väsentligt inom en kort tidrymd. Med hänsyn till begränsad total tillgång

på vissa för investeringsverksamheten nödvändiga råmaterial är det alltså

möjligt, att åtminstone för en tid en gräns sättes för den totala investeringsverksamhetens

volym, som ligger icke oväsentligt lägre än nivån före krigsutbrottet.

Svårigheten att i nuvarande läge söka nå fram till kvantitativ

precisering av den sannolika utvecklingen i förhållandet mellan tillgång och

efterfrågan på material torde klart framgå av ovan lämnade exempel. Det

är teoretiskt tänkbart men praktiskt osannolikt att nedgången i byggnadsverksamheten

blir av sådan omfattning, att begränsningen i materialförsörjningen

trots de ökade statliga behoven ej framtvingar någon mera väsentlig

reduktion av industriens investeringar.

Köpkraftsutvecklingen och budgetens balansering.

Det är vanskligt att i en sammanfattande analys av utsikterna för utvecklingen

av köpkraften söka koordinera i det föregående framlagda synpunkter

och därvid samtidigt samordna dem med konsekvenserna av ifrågasatta

statsfinansiella åtgärder. Några anspråk på en fullständig bedömning kunna

under rådande förhållanden icke ställas.

De från nuvarande utgångsläge förutsebara och i och för sig sannolika

utvecklingsmöjligheterna för produktion, sparande och investeringsverksamhet

kunna komma att ställa penning- och finanspolitiken inför vitt skilda

alternativ. Arten av dessa torde ha framgått av det föregående. Eftersom

finanspolitiken emellertid redan i nuvarande oklara läge måste ges en tämligen

last utformning är det nödvändigt, att man bildar sig ett omdöme,

hur de i det föregående angivna, som möjliga betecknade tendenserna kunna

väntas slå mot varandra. Tili den uppfattning örn den mest sannolika

utvecklingen hos inkomster, pris m. m., som i det följande utvecklas, lia

anknutits vissa reflexioner rörande möjligheter att andra alternativ komma

att göra sig gällande.

En minskning i sysselsättningen och materialförbrukningen inom exportindustrierna

och byggnadsverksamheten och även inom investeringsverksamheten

i övrigt har betecknats som sannolik. Det kan möjligen dröja en

viss tid, innan en minskad aktivitet inom byggnadsverksamheten eller exportindustrien

har börjat verka. Under en övergångstid, innan nya tillverkningsgrenar

hunnit upptagas i tillräcklig omfattning, kunna dock å andra

sidan driftsinskränkningar på olika områden av näringslivet föranledda av

materialbrist, förskjutningar i efterfrågan m. m., medföra köpkraftsbortfall.

Vid en stark avskärning av importmöjligheterna från utlandet kan en

avsevärd rubbningsarbetslöshet uppstå, som endast så småningom kan väntas

bli övervunnen. Effekten på den totala nationalinkomsten av ovan som

sannolika betecknade tendenser till inkomstminskning kan till en del väntas

bli kompenserad av primära inkomstökningar på andra områden. Prishöjningar

ha i vissa fall ägt rum utöver vad som kan anses vara betingat av

ökad knapphet, och lia betytt en ökning i nettoinkomsterna. Under förutsättning,

att en försiktig politik med hänsyn till lönesättning och prisbildning

på jordbrukets produkter i fortsättningen föres, och därjämte de prisövervakande

organen i huvudsak lyckas förhindra uppkomsten av spekulationsbetonade

vinster inom industri och handel, synes del dock rimligt att antaga

att angivna primära tendenser till inkomstminskning komma att överväga.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Den primära tendensen hos den samlade nationalinkomsten i sjunkande

riktning kan i hög grad modifieras av förändringar i köpkraften av annat ursprung.

Det har sålunda ovan angivits som sannolikt, att sparandet kommer

att undergå en minskning, varigenom utgifterna för konsumtion uppehållas

i större omfattning än den sänkta inkomstnivån i och för sig normalt

skulle betinga. Spänningar mellan tillgång och efterfrågan kunna

på detta sätt uppstå inom konsumtionsvarusfären, som eventuellt kunna ge

upphov till vinststegringar och senare sekundära inkomstökningar. Risken

för en sådan spänning ökas givetvis i den mån importsvårigheterna växa

och material och eventuellt även arbetskraft måste överföras för att tillgodose

försvarsändamål. Ett mer betydande inkomst- och köpkraftstillskott

uppkommet på grund av en underbalanserad budget kan i ett sådant

läge tänkas allvarligt öka svårigheterna att hålla prisstegringen inom sådana

gränser, att spekulativa köpkraftstillskott icke bildas.

Så vitt man för närvarande kan bedöma utsikterna synes dock icke uppkomsten

av en allmän stark spänning mellan tillgång och efterfrågan på konsumtionsvaror

vara det sannolikaste utvecklingsalternativet. Å ena sidan synas

betingelserna för den inhemska produktionen av konsumtionsvaror, särskilt

från jordbruket, vara relativt gynnsamma. Å andra sidan begränsas

den eventuella stegringstendensen hos konsumenternas efterfrågan på inhemska

produkter icke endast av den sannolika minskningen i den allmänna

inkomstnivån, utan även av en fördyring av importvarorna, vilken i väsentlig

mån bör absorbera och binda köpkraften. Under förutsättning att farhågor

för en stark allmän prisstegring icke slå rot i den allmänna föreställningsvärlden

kan vidare nedgången i sparlusten väntas bli av relativt begränsad betydelse

och i varje fall icke i större omfattning behöva leda till konsumtion av

existerande sparkapital.

Utvecklingen av förhållandet mellan köpkraft och tillgång på konsumtionsvaror

kan dock icke slutgiltigt bedömas utan beaktande av läget på penningoch

kapitalmarknaden, och hur detta påverkas av den ifrågasatta finanspolitiken.

En betydande åtstramning kan här väntas äga rum dels genom minskat

sparande såväl från enskildas som från företagens sida, dels på grund av

ett sannolikt underskott i betalningsbalansen med utlandet. Denna process

kommer att automatiskt innebära en direkt beskärning av de medel, som ställas

till förfogande för investeringsverksamhet resp. inköp av kapitalvaror.

1 detta sammanhang måste också frågan örn tillgången på vissa viktiga investeringsmaterial,

särskilt järn, varom de statliga behoven konkurrera med

den privata investerings- och byggnadsverksamheten, beaktas. Örn tillgången

på nödvändig materiel blir knapp, uppstår behov av en ransonering av

ifrågavarande materialier. En viss begränsning av kreditökningen uppkommer

härmed automatiskt.

Under ovan utvecklade förutsättningar synes ett visst genom lånefinansiering

av ökade statsutgifter tillskapat köpkraftstillskott stå i överensstämmelse

med de godtagna normerna för penningpolitiken. Å ena sidan kan

det så vitt läget nu kan bedömas icke anses vara ett nödvändigt villkor för

att förhindra en stark prisstegring att man via en mer avsevärd räntehöjning

eller kreditransonering frambringar en ytterligare stark inskränkning

av den privata investeringsverksamheten utöver den, som kan väntas äga

rum av andra skäl. Med avseende å marknaden för konsumtionsvaror betyder

den angivna slutsatsen å andra sidan att ett till sin storlek begränsat

köpkraftstillskott från en underbalanserad budget tack vare vissa tendenser

till köpkraftsminskning inom det enskilda näringslivet icke behöver föranleda

risker för ett starkt ökat tryck i prishöjande riktning.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

33

Bilaga B.

Tabell 1, utvisande tor vissa beskattningsbara belopp dels statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt enligt 1939 års lagtima riksdags beslut, dels värnskatt

enligt propositionen, dels ock summan av nämnda skatter.

Beskatt-

ningsbart

belopp,

Statk ink- och förm.- skatt med

bottenskatt

vid 120 %

Värnskatt

enl. propo- sitionen

Summa

Stati. ink- och förm.- skatt

Värnskatt

Summa

kronor

krono

r

i procent av beskattningsbart

belopp

100

5.40

2.70

8.10

5.40

2.70

8.10

500

27.00

13.50

40.50

5.40

2.70

8.10

1,000

54.00

27.00

81.00

5.40

2.70

8.10

2,000

108.00

54.00

162.00

5.40

2.70

8.10

4,000

228.00

114.00

342.00

5.70

2.85

8.55

6,000

360. oo

180.00

540.00

6.oo

3.00

9.00

8,000

516.00

258.00

774.00

6.45

3.23

9.68

10,000

712.00

356.00

1,068.00

7.12

3.56

10.68

12,000

948.00

474.00

1,422.00

7.90

3.95

11.85

15,000

1,302.00

651.00

1,953.00

8.68

4.34

13.02

20,000

2,092.00

1,046.00

3,138.00

10.46

5.23

15.69

25,000

2,882.00

1,441.00

4,323.00

11.53

5.76

17.29

30,000

3,872.00

1,936.00

5,808.00

12.91

6.45

19.36

40,000

5,852.00

2,926.00

8,778.00

14.63

7.32

21.95

50,000

8,232.00

4,116.00

12,348.00

16.46

8.23

24.69

75,000

14,782.00

7,391.00

22,173.00

19.71

9.85

29.56

100,000

21,732.00

10,866.00

32,598.00

21.73

10.87

32.60

150,000

37,632.00

18,816.00

56,448.00

25.09

12.54

37.63

200,000

53,532.00

26,766.00

80,298.00

26.77

13.38

40.15

400,000

125,132.00

62,566.00

187,698.00

31.28

15.64

46.92

600,000

196,732.00

98,366.00

295,098.00

32.79

16.39

49.18

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 78.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Tabell 2, utvisande för vissa taxerade belopp dels statlig inkomst- och förmögen
tionen,

dels ock summan

Inkomsten utgöres

Ortsgrupp I.

Taxerat

belopp,

kronor

Statlig

inkomst- och

förmögen- hetsskatt

med

bottenskatt

vid 120 %

Värnskatt

enligt

proposi-

tionen

Summa

Statlig

inkomst- och

förmögen- hetsskatt

Värnskatt

Summa

i krono

r

i procent av taxerat belopp

E

n s a m s

t d e n d e

1,000

9.72

4.86

14.58

0.97

0.49

1.46

2,000

59.40

29.70

89.10

2.97

1.49

4.4 6

3,000

113.40

56.70

170.10

3.78

1.89

5.67

4,000

168.00

84.30

252.90

4.21

2.11

6.32

5,000

234.60

117.30

351.90

4.69

2.35

7.04

6,000

307.20

153.60

460.80

5.12

2.56

7.68

8,000

469.20

234.60

703.80

5.87

2.93

8.80

10,000

672.80

336.40

1,009.20

6.73

3.36

10.09

12,000

924.40

462.20

1,386.00

7.70

3.85

11.55

15,000

1,302.00

651.00

1,953.00

8.68

4.34

13.02

20,000

2,092.00

1,046.00

3,138.00

10.46

5.23

15.69

25,000

2,882.00

1,441.00

4,323.00

11.53

5.76

17.29

50,000

8,232.00

4,116.00

12,348.00

16.46

8.23

24.69

100,000

21,732.00

10,866.00

32,598.00

21.73

10.87

32.60

200,000

53,532.00

26,766.00

80,298.00

26.77

13.38

40.15

400,000

125,132.00

62,566.00

187,698.00

31.28

15.64

46.92

Mak

ar mea

1,000

—-

—

—

—

—

—

2,000

—

—

—

—

—

—

3,000

23.76

11.88

35.64

0.79

0.40

1.19

4,000

50.76

25.38

76.14

1.27

0.63

1.90

5,000

98.28

49.14

147.42

1.97

0.98

2.95

6,000

152.28

76.14

228.42

2.54

1.27

3.81

8,000

282.12

141.06

423.18

3.53

1.76

5.29

10,000

423.96

211.98

635.94

4.24

2.12

6.36

12,000

596.36

298.18

894.54

4.97

2.48

7.45

15,000

926.76

463.38

1,390.14

6.18

3.09

9.27

20,000

1,589.56

794.78

2,384-34

7.95

3.97

11.92

25,000

2,379.66

1,189.78

3,569.34

9.52

4.76

14.28

50,000

7,475.16

3,737.58

11,212.74

14.95

7.48

22.43

100,000

20,847-96

10,423.98

31,271.94

20.85

10.42

31.27

200,000

52,520.76

26,260.38

78,781.14

26.26

13.13

39.39

400,000

123,993.56

61,996.78

185,990.34

31.00

15.50

46.50

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78. 35

hetsskatt enligt 1939 års lagtima riksdags beslut, dels värnskatt enligt proposiav

nämnda skatter.

av arbetsinkomst.

Ortsgrupp V.

Taxerat

belopp,

kronor

Statlig

inkomst- och

förmögen- hetsskatt

med

bottenskatt

vid 120 %

Värnskatt

enligt

proposi-

tionen

Summa

Statlig

inkomst- och

förmögen- hetsskatt

Värnskatt

Summa

krono

r

i procent av taxerat belopp

k a t t s k

y l d i g.

1,000

1.08

—

1.08

0.11

—

0.11

2,000

36.72

18.36

55.08

1.84

0.92

2.76

3,000

100.44

50.22

150.66

3.35

1.67

5.02

4,000

154.44

77.22

231.66

3.86

1.93

5.79

5,000

218.76

109.38

328.14

4.38

2.18

6.66

6,000

288.72

144.36

433.08

4.81

2.41

7.22

8,000

447.36

223.68

671.04

5.59

2.80

8.39

10,000

645.36

322.68

968.04

6.45

3.23

9.68

12,000

891.36

445.68

1,337.04

7.43

3.71

11.14

15,000

1,297.28

648.64

1,945.92

8.65

4.32

12.97

20,000

2,092.00

1,046.00

3,138.00

10.46

5.23

15.69

25,000

2,882.00

1,441.00

4,323.00

11.53

5.76

17.29

50,000

8,232.00

4,116.00

12,348.00

16.46

8.23

24.69

100,000

21,732.00

10,866.00

32,598.00

21.73

10.87

32.60

200,000

53,532.00

26,766.00

80,298.00

26.77

13.38

40.15

400,000

125,132.00

62,566.00

187,698.00

31.28

15.64

46.92

v d bar

n.

1,000

—

—

—

—

—

—

2,000

—

—

—

—

—

—

3,000

6.48

3.24

9.72

0.22

0.11

0.33

4,000

33.48

16.74

50.22

0.84

0.42

1.26

5,000

60.48

30.24

90.72

1.21

0.60

1.81

6,000

100.44

50.22

150.66

1.67

0.84

2.61

8,000

218.76

109.38

328.14

2.73

1.37

4.10

10,000

350.76

175.38

526.14

3.51

1.75

5.26

12,000

505.08

252.54

757.62

4.21

2.10

6.31

15,000

813.48

406.74

1,220.22

5.42

2.71

8.13

20,000

1,437.88

718.94

2,156.82

7.19

3.59

10.78

25,000

2,227.88

1,113.94

3,341.82

8.91

4.46

13.37

50,000

7,246.68

3,623,34

10,870.02

14.49

7.25

21.74

100,000

20,581.08

10,290.54

30,871.62

20.58

10.29

30.87

200,000

52,215.48

26,107.74

78,323.22

26.11

13.05

39.16

400,000

123,649.88

61,824.94

185,474.82

30.91

15.46

46.37

opaginerad Kontrollera mot PDF

398969. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Tabell 3, utvisande för vissa inkomst- och förmögenhetskombinationer dels statsskatter enligt 1939 års lagtima riksdags w

beslut, dels värnskatt enligt propositionen, dels ock summan av nämnda skatter.

Inkomsten motsvarar 3 % avkastning av förmögenheten. Ortsavdrag 1,400 kronor.

Gällande statsskatter

Värnskatt

Total-

summa

Gällande statsskatter

Värn-

skatt

Förmögen-

het,

Taxerad

inkomst,

Statk ink.- och förm.- skatt

Särsk, skatt

å förmögen- het

Summa

enl. proposi- tionen

Stat! .ink- o. förm.- skatt

Särsk,

skatt å

förm.

Summa

Total-

summa

kronor

kronor

i

krono

r

i procent av taxerad inkomst

30,000

900

_

lO.oo

10.00

10.00

1.11

1.11

l.n

40,000

1,200

5.40

20.oo

25.40

2.70

28.10

0.45

1.67

2.12

0.22

2.34

50,000

1,500

16.20

40.oo

56.20

8.10

64.30

1.08

2.67

3.75

0.54

4.29

60,000

1,800

27.00

6O.00

87.00

13.50

100.50

1.50

3.33

4.83

0.75

5.58

70,000

2,100

37.80

80.00

117.80

18.90

136.70

1.80

3.81

5.61

0.90

6.51

80,000

2,400

59.40

100.00

159.40

29.70

189.10

2.47

4.17

6.64

1.24

7.88

90,000

2,700

81.00

130.00

211.00

40.50

251.50

3.00

4.81

7.81

1.50

9.31

100,000

3,000

102.60

160.00

262.60

51.30

313.90

3.42

5.33

8.75

1.71

10.46

150,000

4,500

221.40

310.00

531.40

110.70

642.10

4.92

6.89

11.81

2.46

14.27

200,000

6,000

353.40

510.00

863.40

176.70

1,040.10

5.89

8.50

14.39

2.95

17.34

250,000

7,500

508.20

710.00

1,218.20

254.10

1,472.30

6.77

9.47

16.24

3.39

19.63

300,000

9,000

702.20

910.00

1,612.20

351.10

1,963.30

7.80

10.11

17.91

3.90

21.81

400,000

12,000

1,172.20

1,410.00

2,582.20

586.10

3,168.30

9.77

11.75

21.52

4.88

26.40

500,000

15,000

1,760.20

1,910.00

3,670.20

880.10

4,550.30

11.74

12.73

24.47

5.87

30.34

600,000

18,000

2,392.20

2,410.00

4,802.20

1,196.10

5,998.30

13.29

13.39

26.68

6.64

33.32

800,000

24,000

3,852.20

3,410.00

7,262.20

1,926.10

9,188.30

16.05

14.21

30.26

8.03

38.29

1,000,000

30,000

5,436.20

4,410.00

9,846.20

2,718.10

12,564.30

18.12

14.70

32.82

9.06

41.88

2,000,000

60,000

15,588.20

10,410.00

25,998.20

7,794.10

33,792.30

25.98

17.35

43.33

12.99

56.32

3,000,000

90,000

27,424.20

16,410.00

43,834,20

13,712.10

57,546.30

30.47

18.23

48.70

15.24

63.94

5,000,000

150,000

52,864.20

28,410.00

81,274.20

26,432.10

107,706.30

35.24

18.94

54.18

17.62

71.80

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:110 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till beräkning av vissa inkomster och utgifter å tilläggsstat 1 till riksstaten för s. 2 i texten
  2. Rskr. 1939:95 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning om värnskatt, m. m. s. 1 i texten
  3. 1SärU 1939:67 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om värnskatt, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten