Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om skatt å kaffe

1939-11-10 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:80 (urtima riksdagen), Med förslag till förordning om skatt å kaffe

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

1

Nr 80.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om skatt å kaffe; given Stockholms slott den 10

november 1939.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om skatt å kaffe.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 80.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Förslag

Ull

förordning om skatt å kaffe.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För kaffe samt kaffesurrogat med tillsats av kaffe, som införas till riket,

skall erläggas skatt efter vad nedan sägs.

2 §.

Skatten utgår i förhållande till varans beskattningsvärde, varmed förstås

varans värde, beräknat enligt de i 4 § tulltaxeförordningen meddelade föreskrifterna,

med tillägg av tullen för varan.

Skatten utgör för orostat kaffe med beskattningsvärde av:

högst 100 öre för kilogram ................ 40 öre för kilogram

101—150 » »

» ......

.......... 65 » »

»

151—200 » »

» ......

.......... 100 » »

»

över 200 » »

» ......

.......... 140 » »

»

För rostat kaffe samt kaffesurrogat med tillsats av kaffe utgör skatten

60 procent av varans beskattningsvärde.

3 §•

Skatten erlägges till tullverket samtidigt med tullen.

Vad i fråga om tull finnes stadgat rörande betalningsanstånd, ställande av

säkerhet samt påföljd för dröjsmål med eller uteblivande av betalning skall

äga motsvarande tillämpning beträffande skatten.

4 §•

Restitution av skatt må i den ordning och omfattning, Kungl. Maj:t bestämmer,

åtnjutas för vara, vilken utföres till utrikes ort eller svensk frihamn.

Skatt utgår icke för vara, vilken införes under sådana omständigheter, att

tullfrihet för densamma åtnjutes. Dock föreligger skattskyldighet vid återinförsel

av vara, för vilken skatt restituerats vid utförseln.

5 §•

De närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av denna förordning,

meddelas av Kungl. Majit eller den myndighet, Kungl. Majit bestämmer.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.

För kaffe samt kaffesurrogat med tillsats av kaffe, som enligt meddelat tillstånd

blivit införda till riket under tiden från och med den 24 november

1939 till förordningens ikraftträdande, skall den, som erhållit tillståndet, i

den ordning Kungl. Majit bestämmer erlägga importavgift med 65 öre för

kilogram.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

3

i

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 november

1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga örn höjd beskattning

av kaffe samt anför därvid:

Kaffe har i vårt land sedan länge varit föremål för beskattning i form

av finanstull. Det senaste beslutet angående dylik tull fattades av 1932 års

riksdag, då den sedan 1922 gällande tullsatsen av 30 kronor för orostat och

42 kronor för rostat kaffe genom tilläggstull höjdes till resp. 45 och 60 kronor,

allt per 100 kilogram. Liksom vid föregående tillfällen, då fråga angående

tullbeskattning av kaffe varit föremål för statsmakternas behandling,

framhölls, att tullen vore avsedd att tillföra statsverket ökade inkomster.

I rådande läge har jag ansett mig böra föranstalta om utredning rörande

möjligheterna att genom höjd beskattning av kaffe bereda ökade statsintäkter.

För att inom finansdepartementet biträda med berörda utredning

har jag tillkallat filosofie doktorn M. Marcus. Såsom resultat av utredningen

föreligger en promemoria, däri anföres följande:

Beskattningsformen.

Den tekniskt sett enklaste utvägen att genomföra en höjd kaffebeskattning

torde utan tvivel vara att höja tullsatserna med avsett belopp. Bortsett från

problemet, huru därvid skall förfaras med de inom landet till fri förbrukning

förefintliga kaffelagren, vilket spörsmål skall behandlas i det följande,

så är denna metod praktiskt lätthanterlig och ur kontrollsynpunkt effektiv.

Dess olägenhet är, att tullen beräknas efter varans vikt och således icke

medgiver någon gradering efter värdet. Kaffe förekommer emellertid i ett

mycket stort antal växlande kvaliteter, där de yttre prisgränserna enligt nuvarande

noteringar i avrundade tal torde ligga mellan omkring 1 och 3 kr.

per kg. (eifpris inkl. tull). En beskattning, som utgår med ett fixt belopp per

viktenhet, kommer därför, särskilt om detta belopp bestämmes till en någorlunda

avsevärd siffra, att drabba mycket ojämnt. En höjning av kaffepriset

med en extra tull eller skatt av exempelvis 50 öre per kg. betyder för det

billigaste kaffet en prisökning av 50 °/o men stannar för det dyraste vid

cirka 17 %.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

För att undvika en dylik olägenhet, som är av avgörande betydelse vid

konstruktionen av en konsumtionsskatt, torde någon annan effektiv utväg ej

stå till buds än att anpassa skatten efter varans värde, sådant detta finner

sitt uttryck i priset. En dylik beskattning med s. k. omsättningsskatt förekommer

på många håll i utlandet och är icke heller okänd i vårt land.

I de främmande länder, där omsättningsskatt införts, har den i regel generell

karaktär, d. v. s. den gäller i stort sett alla varor — ofta dock

med undantag för livsmedel — och utgår med viss procentdel av försäljningspriset.

Olikheterna avse — utom procentsatserna — i huvudsak frågan

vid vilket led i omsättningsprocessen skatten uttages. Enligt det i Canada

(sedan 1924) tillämpade systemet skall skatten uttagas endast en gång, innan

varan i försäljningsdugligt skick överföres till förbrukaren. Den uppbäres

antingen hos den producent, som utför sista ledet i produktionen, eller hos

partihandlaren eller för vara, som införes för förbrukares eller viss återförsäljares

räkning, vid importen. Det canadensiska systemet har gällt som

mönster för de bestämmelser rörande omsättningsskatt, som förekomma i

åtskilliga andra länder, såsom Australien och Nya Zeeland, Holland och

Frankrike. I Holland har emellertid den förenklingen vidtagits, att skatten

i princip uppbäres endast hos producenten för inländska och hos importören

för utländska varor (i sistnämnda fall under beteckningen »särskild införseltull»),

Dock äger varje handlande rätt begära, att skatten skall uppbäras

hos honom i stället för hos producenten eller vid importen. Belgien,

som har flera olika omsättningsskatter, tillämpar för den viktigaste av dem

(»laxe de transmission»), vilken gäller flertalet varor, en annan grundsats

än den canadensiska, i det att varje försäljning, med undantag av direkt

försäljning till förbrukaren, är belagd med skatt. De varor, som passera

flera led i omsättningen, innan de genom detaljförsäljning överföras till

den enskilda konsumenten, äro således skattepliktiga vid varje led i omsättningen

utom det sista. I Norge, där omsättningsskatt tillämpats under

de senaste åren, har följts samma princip att beskatta varan vid olika led

i omsättningen, men beskattningen av detaljförsäljningen har gjorts obligatorisk,

medan försäljningen från producent undantagits, när denna sker till

näringsutövare, som omsätter den producerade varan, eller till producent,

som använder varan i sin tillverkning.

I Sverige, där frågan om införande av en generell omsättningsskatt hittills

icke varit föremål för statsmakternas prövning, förekommer en särskild

beskattning avvägd efter varans värde endast för tobak och rusdrycker,

d. v. s. för två varuslag, där hanteringen omhänderhas av företag med

monopolställning, varför uppbörd och kontroll kunna ordnas utan större

omgång. I båda fallen beräknas skatten blott till viss del efter varans pris,

under det att den i övrigt utgår efter kvantitet eller vikt. En ren omsättningsskatt,

utgörande 50 °/o av partihandelspriset med minimering till 2 kr. per

liter för visst varuslag, gäller dock sedan slutet av oktober i år för viner.

Vid övervägande av frågan, huru en omsättningsskatt på kaffe hos oss

lämpligen bör utformas, torde bl. a. följande uppgifter och synpunkter förtjäna

beaktande.

Det gäller här en vara, som tillföres landet uteslutande genom import. Varan

införes huvudsakligen i orostat skick — mindre än 1 % av hela kaffeimporten

utgöres av rostat kaffe — och undergår i regel rostning, innan den

inköpes av konsumenten. Närmare uppgifter för den senaste tioårsperioden

rörande kaffeimportens kvantitet och värde framgå av följande sammanställning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80. 5

Införsel ayi kaffe 1929—1938.

Oro

stat

Ros

tat1

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

1929

40,686

73,727

296

888

1930

44,689

58,943

307

926

1931

52,593

52,111

303

886

1932

38,421

47,817

210

628

1933

45,054

51,519

24

54

1934

45,370

44,180

45

96

1935

48,412

46,445

56

121

1936

46,637

40,671

63

132

1937

47,294

45,686

66

140

1938

52,661

42,348

97

201

Enligt en rörande förhållandena år 1934 verkställd utredning (Statens

offentliga utredningar 1936: 10) utgjorde antalet kaffeimportörer 418, fördelande

sig sålunda:

Antal

Import

firmor

ton

Grossister och rosterier.................

258

43,497

Detaljhandlande.......................

95

678

Speditörer ............................

65

1,111

Summa

418

45,286

Den alldeles övervägande delen eller 96 % av importen kommer således

på grossister och rosterier. Huru denna kategori fördelar sig på olika grupper

kan med stöd av utredningen angivas sålunda:

Antal

företag

Kaffeom- sättning

1,000 kr.

Handelsrosterier..................

58

40,825

Kaffegrossister utan rosten.............

38

9,968

Blandad partihandel med rosten........

54

33,007

> » utan t> ........

107

10,850

Samtliga

257

94,650

Slutligen visar utredningen, att antalet detaljhandlande, som tillhandahålla

kaffe, beräknats till ej mindre än omlir. 23,000. Betydligt mer än

hälften av det till detaljhandeln försålda kaffet utgöres av rostat kaffe. Detaljistens

egna kaffeblandningar verkställas i regel av inköpt orostat kaffe, som

rostas antingen i egna maskiner eller vanligast hos lönerosterier. Antalet

detaljhandlande med egna rostningsmaskiner kan med ledning av utredningens

uppgifter antagas icke överstiga 200.

Färskare uppgifter angående importörer av kaffe ha meddelats från handelslicensnämndens

importregleringsavdelning. Totala antalet yrkesimportörer,

som vid något tillfälle sedan den europeiska krisens början innevarande

år erhållit importlicens, uppgår till 415. Licensgivningen för yrkes
-

1 Inkl. kaffesurrogat med tillsats av kaffe.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

importörer av kaffe är emellertid numera begränsad till dem, som redovisat

import under år 1938, och deras antal utgör 230. Rörande dessa importörers

fördelning på olika storleksgrupper lämnas följande uppgifter:

Import (förtullningar) under 1938 med uppdelning elter företagens storlek.

Rostat och orostat kaffe.

Företagens import

under 1938 i kg.

Antal

företag

Kvantitet

ton

0- 72,000

118

2,555

72,000— 150,000

31

3,240

150,000— 300,000

41

8,336

300,000— 500,000

15

6,414

500,000—1,000,0(10

17

10,802

över 1,000,000

8

20,589

Summa

230

51,936

Ei redovisat...............

822

Total förtullning 1938 enligt handelssta-

tistiken.................

52,758

Av tablån framgår, att 98.4 % av hela importen 1938 blivit redovisad till

handelslicensnämnden. Vidare framgår, att den lägsta storleksklassen omfattar

118 eller ungefär hälften av samtliga importörer. Övre gränsen för

importmängden inom denna klass, 72,000 kg., motsvarar en genomsnittlig

månadsimport av 100 säckar eller 6,000 kg.

Av nu lämnade uppgifter torde till en början den slutsatsen kunna dragas,

att en omsättningsskatt lagd på detaljförsäljningen skulle förutsätta en omfattande

och invecklad teknisk apparat. Antalet detaljhandlande, som sälja

kaffe, överstiger 20,000. Det är således här fråga om en försäljning,

spridd på ett så betydande antal enheter, att en fortlöpande uppbörd och

kontroll av skatt lagd på en vara, som oftast utgör en allenast mindre del av

omsättningen, måste — såsom bl. a. visas av erfarenheten från de länder,

där omsättningsskatt uttages i detaljhandeln — medföra mycket betydande

praktiska olägenheter och kostnader.

Problemet skulle dock avsevärt förenklas, örn beskattningen genomfördes

i samband med en ransonering eller om allt kaffe i detaljhandeln försåldes

i rostat och paketerat skick. I förra fallet kunde uppbörd och kontroll antagligen

utan alltför stor svårighet knytas till avlämnande och inleverans av

kortkupongerna. I senare fallet vore det möjligt att ordna beskattningen på

grundval av ett banderollsystem av exempelvis den typ, som kommit till

användning inom vår tobalcshantering. Rörande den praktiska möjligheten

att för närvarande genomföra ett på paketerat rostkaffe byggt beskattningssystem

må följande framhållas.

Detaljförsäljning endast av rostat kaffe torde motsvara de förhållanden,

under vilka kaffe oftast försäljes. Men det finnes likväl fall, där så icke

sker. I vissa trakter i vårt land, särskilt i övre Norrland, blir tidsintervallen

mellan kaffeköpen på grund av förhållandena så lång, att det skulle vara

otjänligt att ha kaffet förvarat i rostat skick. Vidare finnas andra områden

på landsbygden, bl. a. i södra Sverige, där rostning av kaffe för eget bruk

bibehållits såsom en utbredd sedvänja.

Avgörande vikt är likväl icke att fästa vid detta förhållande. Däremot

är den andra förutsättningen för en förenkling av en ifrågasatt beskattning

av kaffe i detaljhandeln, d. v. s. att varan finge försäljas endast i paketerat

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

7

skick, desto betydelsefullare. I den förut åberopade utredningen angående

statligt kaffemonopol lämnas vissa uppgifter angående förekomsten av paketerat

kaffe i detaljhandeln. Därav framgår, att av det år 1934 i detalj försålda

rostkaffet omkring 24 °/o utgjordes av paketerat kaffe med fastställt

pris och omkring 16 °/o av annat paketerat kaffe. Det påpekas i utredningen,

att dessa siffror icke kunna anses representativa för landet i dess helhet,

enär de kooperativa företagens detaljförsäljning, vilken till största delen faller

på paketkaffe, täcker en betydande plats i materialet. Även örn utvecklingen

sedan år 1934 tenderat till ökad försäljning av paketerat kaffe, så

kan likväl antagas, att dess anpart av totalförsäljningen i riket ännu knappast

nått de i utredningsmaterialet redovisade siffrorna och i varje fall icke

överstigit dessa. Man får således räkna med att en mycket väsentlig del,

säkerligen avsevärt mer än hälften av allt försålt kaffe, lillliandahålles utan

särskild paketering. Det måste under sådana förhållanden erbjuda de största

svårigheter att i sammanhang med en beskattningsåtgärd tvinga hela

kaffehandeln till denna nya form av försäljning. Vad som kan lyckas under

en i monopolets form utövad kaffehantering eller för en organisation av

konsumentkooperationens typ — utredningen om statligt kaffemonopol

utmynnade i ett förslag, som förutsatte bl. a. att kaffe i regel skulle försäljas

i paketerat skick — är säkerligen icke möjligt att, i varje fall utan en

avsevärd övergångstid, genomföra inom ramen för en fri handel. Det bör

i dylikt fall vidare icke lämnas obeaktat, att kostnaden för paketering av

kaffe ingalunda representerar någon oväsentlig utgiftsfaktor. Enligt monopolutredningens

uppgifter måste här räknas — utom med kostnader för anskaffande

av särskilda maskiner och för deras drift erforderlig energi och

arbetskraft — med en utgift av omkring 7 öre per kg. för kartonger eller

annat paketmaterial. För mindre företag, som skola tvingas göra dylika

inköp, bleve kostnaden sannolikt avsevärt högre.

Beskattning av kaffet vid det sista ledet i omsättningen synes av nu anförda

skäl icke böra tillgripas, såvida ej andra utvägar stå till buds för frågans

lösning.

Vid ett övervägande härav sysslar tanken närmast med en anordning, där

beskattningen knytes till det första ledet i omsättningen, d. v. s. redan till

det tillfälle, då kaffe införes till fri förbrukning i landet, antingen vid direkt

import eller vid tillagning från tullnederlag eller friliamnslager. Uppbörd

av skatten skulle därvid kunna ske i samband med tullbeloppets inbetalning

och således handhavas av tullverket. Förutsättningen är endast att

tillförlitlig upplysning vinnes örn varans värde. Härför torde samma förfarande

kunna användas, som nu anlitas vid förtullning av med värdetull belagda

varor och varom föreskrifter meddelas i 4 § tulltaxeförordningen med

därtill hörande bestämmelser.

Det lider intet tvivel, att denna lösning av problemet innebär den ur teknisk

synpunkt enklaste och effektivaste vägen. Den har emellertid åtskilliga

nackdelar.

En av dessa sammanhänger därmed, att det värde, enligt vilket skatten

skulle beräknas, komme att baseras på »marknadspriset å inköpsorten vid

tiden för inköpet». Under nuvarande förhållanden, då man har att räkna

med möjligheten av en måhända fortgående prisstegring, medför denna prista

estämningsgrund den olägenheten, att den värdestegring, varan kan ha undergått

under tiden från inköpet till dess uttag sker från nederlag, blir

obeskattad. Enär den på tullnederlag eller frihamnslager förvarade kvantiteten

kaffe för närvarande torde utgöra drygt 20,000 ton, framgår,

att en prishöjning på den svenska marknaden under lagringstiden av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

exempelvis endast 10 öre per kg. skulle lämna en summa av minst 2 milj.

kr. obeskattad. Denna olägenhet kunde undanröjas, örn det vore möjligt

att bestämma det värde, efter vilket skatten beräknas, med ledning av varans

partihandelspris på den inländska marknaden vid det tillfälle, då förtullning

sker. Härför erfordras emellertid, att kännedom om detta pris kan beredas.

Någon officiell notering föreligger icke i detta avseende, men då landets kaffeimportörer

äro sammanslutna i representativa organisationer, kan det tänkas,

att tullmyndigheten med anlitande av dessa organ kunde erhålla tillförlitliga

uppgifter rörande det tillägg till inköpspriset, som skäligen bör beräknas

med hänsyn till prisökningen på den svenska marknaden under kaffets

lagringstid på nederlag eller i frihamn. Uppgifter för sådant ändamål

skulle i så fall kunna lämpligen meddelas vid slutet av varje kalendermånad

och läggas till grund för skattens beräkning vid förtullningen av kaffe under

närmast följande månad.

Enligt vad som framhållits från sakkunnigt håll skulle en dylik anordning

emellertid möta de största svårigheter. Främst äro dessa beroende därpå,

att antalet kaffekvaliteter är mycket stort, så att en notering för samtliga

olika sorter skulle få en vidlyftig omfattning. Men därtill kommer, att

samma slag av kaffe kan ha olika värde för skilda importörer med hänsyn

till den roll det spelar i deras blandningar. En objektiv bestämning av det

pris, ett visst slag av kaffe vid en viss tidpunkt bör betinga i handeln, uppgives

därför vara näppeligen genomförbar. Därutöver har påpekats, att på

grund av de ständiga prisfluktuationer, som i regel utmärka kaffemarknaden,

även i nuvarande läge måste räknas med möjligheten icke blott av

prisstegringar utan ock av nedgång i priset. En utebliven beskattning av

den värdestegring lagrat kaffe kan komma att undergå skulle därför sannolikt

kompenseras av importörens förlust vid betalning av skaft för kaffe, som

undergått prissänkning under lagringstiden.

En väsentligt större svårighet möter ett importbeskattningssystem av ett

annat skäl. En beskattning knuten till detaljpriset kan med lätthet anordnas

så, att den prisökning den beskattade varan undergår, stannar vid skattebeloppet

och icke höjes därutöver på grund av att mellanhandsvinst beräknas

även på skatten. Knytes skatten däremot till ett tidigare led i omsättningen,

följer av inom affärslivet allmänt tillämpade prisberäkningsgrunder,

att under distributionsprocessen i priset inflytande mellanhandsvinster

beräknas även på skatten och att således varans detaljpris ökas i

motsvarande grad.

En beräkning, verkställd för att närmare belysa denna sida av problemet,

ger följande resultat. Den avser två kaffesorter, den ena betingande ett pris

för råkaffe vid importen (inkl. tull) av 150 öre, den andra med ett motsvax-ande

pris av 100 öre per kg. Skatten antages utgå med 50 % av de angivna

importvärdena, rostningsförlusten beräknas till 16 °/o, rosteriets bruttovinst

till 25 °/o samt detaljhandelsvinsten till 22 °/o på utförsäljningspriset

(allt enligt monopolutredningens material). Resultatet ter sig sålunda:

Öre p

er kg

utan

med

utan

med

skatt

skatt

skatt

skatt

Råkaffets importpris .........

150

150

100

100

1 Skatt .......................

—

75

—

50

Rostkaffets partipris..........

238

357

159

238

Rostkaffets detaljpris.........

305

458

204

305

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

9

För det dyrare kaffet — sannolikt ungefärligen representativt för den nuvarande

svenska medelkonsumtionen — blir skatteintäkten för staten, utom

tull, 75 öre, under det att detaljpriset ökas icke blott med denna summa

utan med tillsammans 153 öre per kg. Av differensen på 78 öre hänföra sig

14 öre till kvantitetsskillnaden mellan orostat och rostat kaffe, medan återstående

64 öre till viss del representera den fördyring, som ett högre utgångsläge

vid prisberäkningen medför. I det andra exemplet, där skatten

är 50 öre per kg., blir prisökningen i detaljhandeln 101 öre, således 51 öre

mer än skatten, och härav komma 10 öre på rostningsförlusten samt 41 öre

på mellanhandskostnader.

En betydande divergens uppstår således vid ett beskattningssystem av

denna art mellan skatteeffekten och skattetrycket, örn det senare anses motsvara

detaljprisets höjning. En enkel tullhöjning, vilken på många håll anses

såsom en lämplig form för en extra kaffebeskattning, drabbas av samma

anmärkning — och t. o. m. i högre grad, enär den här tänkta importskatten

likväl skulle ha den fördelen att den i motsats till en vikttull kan graderas

efter varans värde.

Under vanliga förhållanden borde vad som här påpekats angående olägenheten

med beskattningens förläggande till importtillfället måhända föranleda,

att tanken övergåves. I nuvarande läge torde emellertid förutsättningar

finnas för att genom överenskommelser i det väsentliga undanröja

risken för prishöjningar till följd av beskattningen utöver skattebeloppet.

Ett alternativ till denna beskattningsfrågas lösning enligt ett importskattesystem

kan uppbyggas med utgångspunkt från skattens uttagande vid det

andra ledet i omsättningen, d. v. s. när varan överlåtes från importören.

Dylik vidareförsäljning sker antingen av råkaffe eller av kaffe i rostat

skick. Orostat kaffe återförsäljes av importören i regel till detaljist, som

säljer en ringa del utan förutgången rostning och det mesta såsom rostat,

sedan rostning verkställts antingen av detaljisten eller av lönerosteri för dennes

räkning. Flertalet detaljister köpa emellertid sitt kaffe i av importörenpartihandlaren

rostat skick. Dock finnas åtskilliga detaljister, vilka själva

uppträda som importörer, och för deras vidkommande blir minutförsäljningen

således både det andra och sista ledet i kaffets omsättning. På

samma sätt förhåller det sig med de partihandlare, vilka ha egen detaljförsäljning.

För afl förenkla översikten av det nu diskuterade beskattningsalternativet

bortses från den försäljning, som äger rum tili restauranter, anstalter o. dyl.,

samt antages, att systemet skulle avse beskattning av allt kaffe, som försäljes

i rostat skick vid det tillfälle, då det övergår till ny ägare. Skattskyldiga

bleve således både parti- och detaljhandlare, de förra när de sälja rostkaffe

till minuthandlare eller i egen detaljhandel, de senare, när av dem inköpt

råkaffe avyttras efter verkställd rostning. Den ringa kvantitet råkaffe,

som säljes till konsumtionen, måste beskattas i samma ordning, men beröras

reglerna härför ej i detta sammanhang.

Det antal företag, som skulle göras till föremål för den nu nämnda skattskyldigheten,

kan med ledning av förut återgivna uppgifter beräknas uppgå

till högst omkring 1,000, varav omkring 250 partihandlare med eller utan

rosten och återstoden detaljister. Uppbörds- och kontrollarbetet komme

således icke att bli av alltför stor omfattning. Beskattningsmetoden kunde

utbyggas efter i huvudsak det system, som tillämpas för beräkning och uppbärande

av accisen på margarin eller skatten på oljekakor och som grundar

sig på en av tillverkaren avgiven deklaration rörande försäljningen per kalenderkvartal

samt på av kontrollstyrelsen genom särskilda kontrollörer utövad

fortlöpande granskning. I överensstämmelse härmed skulle varje här

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

ifrågavarande kaffehandlande åläggas att för varje tremånadersperiod till

kontrollmyndigheten avlämna en på tro och heder avgiven deklaration rörande

den mängd kaffe av olika slag, som under perioden försålts, samt det

pris, till vilket försäljningen ägt ruin. Skatten skulle samtidigt inbetalas av

deklaranten. Kontrollen skulle utövas av lämplig myndighet i ungefär den

ordning, som sker ifråga örn ovannämnda skatter.

Den närmast observerbara svårighet, som uppstår vid en lösning enligt

detta alternativ, är förknippad med den omständigheten, att rostat kaffe av

rosterierna i regel säljes i blandningar, innehållande vara till olika pris. För

att ernå en riktig beskattning efter kaffets pris vid försäljningstillfället måste

därför deklarationens uppgifter rörande försäljningen av rostat kaffe bli

mycket detaljerade, och kontrollen komme att bereda däremot svarande

praktiska svårigheter. Då försäljningspriset för rostat kaffe självfallet alltid

är högre än för orostat, kan vidare den detaljist, som köper orostat kaffe

och själv verkställer rostning och blandning, komma i en fördelaktigare

ställning vid beräkningen av sitt detaljpris än den, som köper rostat kaffe

från en importör. Denna differens skärpes ytterligare för de detaljister, som

importera sitt orostade kaffe utan mellanhand, liksom för de grossister och

rosterier, som sälja kaffe i egen detaljaffär.

Därutöver medför detta alternativ emellertid — ehuru i förminskad skala

— andra olägenheter på prisbildningens område av samma art, som påpekats

vid behandling av importskattesystemet. Skattetrycket i förut angiven mening

blir nämligen olika för det rostkaffe, som försäljes av partihandeln,

och det, som rostas av detaljisten eller av lönerosteri för hans räkning. Följande

exempel kan illustrera detta förhållande, varvid användas samma

siffror, som i föregående tablå redovisats för det dyrare kaffet. Råkaffe importeras

för 150 öre (inkl. tull) och säljes av partihandlaren i rostat skick

för 238 öre per kg. Med tillägg av på fakturan angiven skatt om 75 öre

(omkr. 33 % av fakturapriset) betingar kaffet en kostnad av 313 öre. I

detaljhandeln säljes detta kaffe till ett pris av 401 öre per kg. Skatten är 75

öre men skattetrycket (401—305) = 96 öre, varvid hela differensen av 21

öre tillfaller detaljisten. Om röstningen sker hos detaljisten och skatten uttages

hos denne, saknas underlag för skattens beräkning på motsvarande

sätt, enär någon hållpunkt i visst partipris för kaffet icke förefinnes. Om

man emellertid, såsom i här verkställda beräkningar eljest skett, utgår från

den av kaffemonopolutredningen konstaterade genomsnittliga bruttovinsten

i minuthandeln av 22 % på detaljpriset, kan föreskrivas, att skatten skall

beräknas på 78 % av detta pris. Tillämpat på här förevarande exempel

skulle således skatteunderlaget bli 78 % av 305 öre eller 238 öre och skatten

uttagas på samma belopp, som representerar fakturavärdet för partihandlarens

försäljning av sitt rostkaffe. Någon ackumulation av detaljpriset

skulle icke inträda, utan skatteeffekt och skattetryck bli identiska. Planen

skulle därför för det detaljistrostade kaffet kunna givas en sådan utformning,

att den ur denna synpunkt bleve tillfredsställande. Dock är det endast

en mindre del av det i detaljhandeln försålda kaffet, som också rostas

där, och systemet skulle i varje fall kunna medföra två olika detaljpris för

samma vara.

Det borde emellertid, såsom i fråga om importskattesystemet anförts, icke

vara uteslutet att genom i nämnda sammanhang antydda åtgärder i samband

med genomförandet av en beskattning av nu angiven art dels ålägga

den rostare, som vidareförsäljer sitt kaffe annorledes än i detaljhandeln,

att vid dylik återförsäljning debitera köparen skattebeloppet skilt från varans

pris och dels tillförbinda köparen att beräkna sin vinst endast på detta

pris.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

11

Beskattningsnorm.

För bestämmande av skattens storlek kunna olika metoder tänkas. En

är att fastställa skatten efter en skala, där vid viss ökning av priset skattebeloppet

höjes från ett grundbelopp med vissa fixa, stigande tillägg. En

annan metod är att låta skatten utgå med vissa procent av priset med eller

utan progression. Enligt ett tredje system kan kaffe under ett visst pris

helt undantagas från skatt.

Vad först den sistnämnda metoden beträffar, må framhållas, att den

skulle medföra betydande praktiska svårigheter, utan att garanti vunnes

för det avsedda syftet att tillhandahålla ett skattefritt billigare kaffe för

mindre fordringsfulla förbrukare. Såsom tidigare anmärkts, säljes kaffe

till den alldeles övervägande delen rostat i blandningar, innehållande kaffe

av olika kvaliteter. En undantagsställning i beskattningshänseende för kaffe

i vissa låga prislägen skulle därför kunna medföra, att det förbilligande,

som härav föranleddes, icke komme konsumenterna, som köpte det blandade

kaffet, tillgodo utan inkasserades av den leverantör, som verkställer

och tillhandahåller blandningen, vars pris beräknats med hänsyn mera till

det beskattade än till det obeskattade innehållet i blandningen. Visserligen

skulle en ingående kontroll av blandningarnas sammansättning kunna motverka

en dylik utveckling, men då blandningarna i stor utsträckning verkställas

hos detaljhandlandena, skulle kontrollen förutsätta en omfattande

apparat, som dessutom måste göra intrång på ett område, vilket av många

kaffeförsäljare betraktas som tillhörande de värdefullaste affärshemligheterna.

Fara förelåge dessutom för att importen i större utsträckning än

förut komme att inriktas på de billigaste kaffesorterna, varmed skulle följa

en allmän kvalitetsförsämring av kaffekonsumtionen. Det är därvid att

märka, att arbetarbefolkningens kaffeförbrukning i högre grad tillgodoses

av kaffe i mellanprislägen än av de billigaste slagen, vilka sistnämnda över

huvud spela en mycket underordnad roll i försäljningen. Eftersträvas emellertid

en differentiering av denna art, bör den hellre genomföras på sådant

sätt, att skatteprogressionens kurva får ett lågt utgångsläge och ett brantare

stigande förlopp

Vid valet i övrigt mellan olika beskattningsnormer framträder den rent

procenfiska skalan — med fix procentsats utan progression — såsom den,

vilken ger den jämnaste belastningen efter varans värde. Tillämpad för

kaffe, vars pris ofta svänger med endast små intervaller, kan den emellertid

ge anledning till praktiska olägenheter. Ett råkaffe, som vid ett visst

beskattningstillfälle har ett värde av exempelvis 130 öre per kg., stiger några

månader senare till 150 öre. Med en skattesats av förslagsvis 50 % blir

skatten i förra fallet 65, i senare fallet 75 öre, eller, beräknat på den för

erhållande av ett kilogram rostkaffe erforderliga kvantiteten av 1.19 kg. råkaffe,

resp. 77 och 89 öre. Den importör, som rostar kaffet, använder det

båda gångerna i samma blandning men måste, om han skall följa den i det

föregående för importbeskattningens genomförande förutsatta regeln, att

skatten skall faktureras skild från kaffepriset, debitera detaljisten i ena fallet

12 öre mer per kg. än i det andra. Motsvarande differenser uppstå, därest

skatten skulle beräknas på partihandelns pris, baserade på priskuranter som

ofta undergå växlingar. Olägenheter av denna art komme att framträda

med mindre skärpa vid en skatteskala, där skatten ändras först efter en

någorlunda avsevärd upp- eller nedgång i priset. Örn prisintervallerna därvid

dessutom fastställas på sådant sätt, att inom deras gränser kunna sammanföras

kaffekvaliteter, representerande en inbördes någorlunda enhetlig

grupp, skulle handelns kalkyler kunna fullgöras utan att alltför mycket be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

sväras av skattesystemet. Inom ramen för en dylik beskattningsnorm är

det vidare möjligt att genomföra en sådan progression, som låter de billiga

kaffesorterna drabbas relativt mindre än de dyrare.

Med ledning av uppgifter, som meddelats av några av landets största kaffeimportörer,

kan antagas, att en indelning av nu anty tt slag lämpligen kunde

räkna med följande grupper för råkaffe, varvid prisgränserna motsvara cifpris

med tillägg av tull och ilandtagningskostnader (resp. 45 och 5 öre per kg.).

Kaffepris

öre per kg

I........................

högst 100

II........................

101—125

lil ........................

126-150

IV ........................

151—175

V ........................

176—200

VI ........................

över 200

I den lägsta gruppen falla med nuvarande prisnoteringar de enklare riosorterna,

i grupp II bättre rio samt flertalet santoskvaliteter, i grupp lil de

högre santoskaffena samt guatemala- och salvadorkvaliteter, i grupp IV columbiakaffe

och i övriga grupper kaffe från Porto Rico, Costa Rica, Java etc.

Omsättningen av de billigare kaffesorterna, i prislägen om högst 1Ö0 öre

per kg., torde, såsom tidigare anmärkts, vara relativt obetydlig. De för avsättningen

viktigaste grupperna äro de, som rymmas inom prisgränserna 101

—125 och 126—150 öre. I själva verket torde den alldeles övervägande delen

av den svenska kaffeförsäljningen tillhöra dessa prisklasser, sannolikt med

någon övervikt för den lägre. Inom grupperna över 150 öre faller, såvitt av

det föreliggande materialet kan bedömas, icke mer än bortåt en tiondel, möjligen

högst 15 % av hela konsumtionen.

Dessa uppgifter ge anledning till slutsatsen, att vid förslag till skattebelopp

och beräkning av skatteeffekten utgångspunkten närmast bör vara rålcaffe

i prislägena mellan 100 och 150 öre. Varje fördyring av en vara framkallar

i regel en förskjutning till billigare prislägen, eventuellt i förening med en

konsumtionsminskning. För att skatteeffekten ej skall alltför starkt påverkas,

bör därför antingen skattens differentiering mellan olika prisgrupper ej

göras alltför stor eller ock prisgruppernas gränser skiljas relativt långt åt.

Med hänsyn härtill lia följande alternativa skatteskalor uppbyggts.

Råkaffepris inkl.

tull öre per kg

Ska

t t på

råk

\ f f e

Råkaffepris

öre per kg

''Skatt på råkaffe j

Alternativ a

Alternativ b

Alternativ c

öre per

kg

i % av

medel- priset

öre per

kg

i % av

medel- priset

öre per

kg

i % av |

medel- j

priset

I högst 100 ....

50

50.0

40

40.0

I högst 100 ....

40

40.0 !

II 101—125 ....

60

53.1

60

53.1

II 101—150 ....

65

51.0 |

III 126—150 ....

70

50.7

80

58.0

III 151—200 ....

100

56.8 I

IV 151—175 ....

80

49.1

100

61.3

IV över 200 ....

140

70.0 !

V 176—200 ....

90

47.9

120

63.8

1

VI över 200 ....

100

50.0

140

70.0

j

Skalorna börja med en lägsta skattesats av resp. 50 och 40 öre och skilja

sig vidare därigenom, att skalan a har 10-öres, skalan b 20-öresintervaller

samt skalan c från 25 till 40 öre stigande intervaller. Den första tariffen är

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

13

i stort sett proportionell till prisskalans medelsiffror — skatten är omkr.

50 % av dessa — under det att de andra skalorna förete en progression från

40 till 70 %>.

Beskattning av fritt kaffe.

En beskattning av kaffe vid importtillfället lämnar utanför skatteåtgärden

de kaffepartier, som vid tiden för skattens införande befinna sig till fri förbrukning

inom landet. Denna brist vidlåder icke en beskattning, där skatten

upptages vid senare led under omsättningen. Örn emellertid importskattemetoden

väljes, så bör undersökas, huruvida det i riket befintliga kaffet

bör undantagas från beskattning eller i motsatt fall, huru dess skattläggning

lämpligen kan anordnas.

Enligt underhand från handelslicensnämnden inhämtade uppgifter kan antagas,

att de fritt disponibla kaffelagren hos partihandlare, rosterier och detaljister

för närvarande äro relativt obetydliga. Licensgivningen, vilken avser

tillstånd till införsel av kaffe till fri förbrukning, har motsvarat den ungefärliga

normalkonsumtionen. Med inräknande av de kvantiteter, som förut

funnits på förtullat lager, torde de fria förråden i riket kunna uppskattas till

2,000 å 2,500 ton, d. v. s. knappt tre veckors förbrukning. Det kan med hänsyn

till den relativt ringa storleken av dessa kvantiteter ifrågasättas, örn särskilda

åtgärder äro av nöden för att inbegripa även detta kaffe under beskattning.

Visserligen skulle en utebliven skattläggning medföra en engångsvinst

för kaffehandeln uppgående till skattebeloppet för de fria förråden.

Denna vinst skulle emellertid väsentligt minskas, därest licensgivningen inskränktes

under tiden mellan skatteförslagets offentliggörande och skattebeslutets

ikraftträdande, och handeln således tvingades att under denna tid

minska eller tömma sina kaffelager.

Befinnes denna utväg likväl mindre tilltalande, bland annat med hänsyn

till den irritation, som därigenom kunde skapas hos konsumenterna, torde

i samband med införande av skatt på importerat kaffe jämväl det fria kaffet

böra beläggas med samma skatt. För en dylik beskattning synes lämpligen

kunna tillämpas den metod, som använts vid två förutgående tillfällen, åren

1922 och 1932, då kaffetullen höjdes och det inom landet befintliga kaffet

belädes med en mot tullhöjningen svarande skatt. Skyldighet att utgöra dylik

skatt ålades den, som vid tiden för införandet av den ökade tullen var

ägare till kaffe till en myckenhet överstigande 300 kg. Rörande innehavda

kaffepartier skulle deklaration avgivas såväl av ägaren som av den, som för

annans räkning disponerade kaffe. Deklarationen skulle avlämnas till Överståthållarämbetet

för Stockholms del, i övriga städer till magistrat eller stadsstyrelse

och på landet till landsfiskalen. Dessa myndigheter skulle övervaka,

att deklarationer avgåvos från alla avgiftsskyldiga, samt att de voro fullständiga

och riktiga, och därefter översända dem till resp. länsstyrelser, som

skulle uppgöra skattelängder. Meddelande örn skattens belopp samt tid och

sätt för dess erläggande skulle sedermera genom länsstyrelsernas försorg delgivas

de skattskyldiga.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i dessa författningar för den beskattning,

om vilken nu är fråga, torde i huvudsak endast det tillägget vara erforderligt,

att icke blott kvantiteten av det innehavda kaffet utan jämväl specifikation

rörande priset bör angivas. Därjämte måste särskilda reduktionsregler

stadgas för beräkning av det skatteunderlag, till vilket skatten skall

hänföras för parti- och detaljhandeln. Vill man vinna en väsentlig förenkling

av proceduren, kan skattläggningen begränsas till att avse endast partihandlare,

rosterier och speditörer, således tillsammans högst 300 företag, i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition nr 80.

Departements
chefen.

stället för att dessutom omfatta de till ett par tiotusental uppgående detaljisterna

och ett obekant antal enskilda lagrare.

Skulle emellertid en allmän inventering av landets kaffelager av andra skäl

planeras för den närmaste tiden, synes denna kunna sammankopplas med den

nu berörda uppgiftsskyldigheten. Inga praktiska betänkligheter borde under

dylik förutsättning möta mot att genomföra beskattning av de fria lagren i

full utsträckning, enär de uppgifter, som vore avsedda för inventering, med

vissa tillägg kunde tjäna även beskattningsåtgärden.

Beskatiningen av kaffe sker för närvarande genom uttagande av en tull på

råkaffe av 45 öre per kg. I nu rådande statsfinansiella läge har jag ansett

det nödvändigt att, vid sidan av en förhöjning av andra indirekta skatter,

taga i anspråk även den möjlighet till ökade statsinkomster, som kan beredas

genom en ytterligare beskattning av kaffet.

I förutnämnda promemoria har redogjorts för de olika beskattningsformer,

som därvid kunna komma i fråga. Såsom en svaghet hos den hittills tilllämpade

metoden för kaffebeskattning, d. v. s. åsättande av en vikttull, har

framhållits, att den icke medgiver skattens anpassande efter värdet, vilket

för beskattning av en konsumtionsvara som kaffe med dess växlande pris

måste betecknas såsom en betydande olägenhet. Av de olika skattesystem,

som däremot möjliggöra en dylik anpassning, är utan tvivel beskattningens

anknytande till detaljförsäljningen mest ägnad att skapa en omedelbar relation

mellan skatten och konsumentens utgift för varan. Detaljförsäljningen

av kaffe är emellertid fördelad på ett högst betydande antal handlande —

säkerligen överstigande 20,000 — och utgör för flertalet av dessa endast en

mindre del av deras omsättning. Redan av denna anledning måste betydande

svårigheter möta för en tillfredsställande beskattningskontroll. En

tänkbar utväg vore visserligen att använda något slag av skattebanderoll,

som skulle anbringas på varje förpackning, i vilken varan utlämnades. Men

kaffe säljes i vårt land ännu endast i begränsad utsträckning i sådana förpackningar,

som möjliggöra banderollering — den övervägande delen tillhandahålles

i lös vikt. Ett tvång att alltid sälja kaffe i paketerat skick torde för

närvarande icke böra ifrågasättas, därest andra skattemetoder stå till buds,

och i varje fall icke för genomförande av en beskattning av interimistisk karaktär.

I vissa länder, där en allmän omsättningsskatt uttages i detaljhandeln,

tillämpas för dennas betalning och redovisning en metod, enligt vilken

en stämpel till skattens belopp påsättes kvitto, som säljaren utfärdar. Erfarenheten

av ett dylikt skattesystems tillämpning visar emellertid, att, utom

de olägenheter och kostnader det medför för handlanden, kontrollen trots

betydande vidlyftighet svårligen kan göras effektiv. Ej heller en dylik metod

kan därför förordas för kaffebeskattningens anordnande. Lösningen av detta

problem måste sökas på andra vägar än genom en anknytning till varans

detaljförsäljning.

Av de båda övriga i detta hänseende i det föregående angivna metoderna

avser den ena i stort sett en beskattning av rostkaffe vid andra eller sista le
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

15

det i omsättningen, den andra en skatt på råkaffe vid varans import till tullinlandet.

Båda metoderna ha var för sig fördelar och olägenheter, vilka berörts

i promemorian. Vid valet mellan dem har jag ansett mig böra giva

företräde åt importskattesystemet, främst emedan uppbörd och kontroll av

skatten enligt denna metod kan ske med minsta omgång för såväl det allmänna

som de skattskyldiga. Rostkaffebeskattningen förutsätter ett speciellt

deklarationsförfarande med delvis invecklade uppgifter från handelsutövarnas

sida samt anställandet av ett ej ringa antal tjänstemän för kontrollens

utövande men utesluter likväl icke på grund av vissa säregna drag hos kaffehanteringen,

framför allt blandningsförfarandet, möjligheten till skattesvek.

Vid importskattesystemet bygges däremot beräkningen av skattebeloppet på

handlingar, som icke behöva färdigställas särskilt för beskattningsåtgärden,

och beloppet betalas till tullmyndigheten samtidigt med tullen, varigenom

redovisning och kontroll av skatten kunna ske på enklaste sätt.

Tvenne olägenheter kunna påvisas vara förbundna med tillämpningen av

ett importskattesystem. Den ena är, att det värde, efter vilket skatten betalas,

kan lia förlorat aktualitet vid tiden för skattens erläggande på grund av

prisändring på hemmamarknaden vid jämförelse med utlandsmarknadens

pris vid exporttillfället. Utan att underskatta betydelsen av detta förhållande

finner jag mig likväl icke böra tillmäta möjligheten av en dylik prisdivergens

avgörande vikt, enär det ej är uteslutet, att hemmamarknadens prisfluktuationer

kunna röra sig icke blott uppåt utan även nedåt och att därigenom en

utjämning vinnes. En allvarligare olägenhet är den i promemorian utförligt

berörda omständigheten att, om ej särskilda hinder resas däremot, prisstegringen

för konsumenten blir större än skatten på grund av att den vid importen

upptagna skatten under varans väg genom distributionsprocessen ökas

med mellanhandskostnader. Denna svaghet i importskattesystemet — som för

övrigt vidlåder all beskattning i form av finanstull — kan tänkas bliva så besvärande,

att den borde vara ett vägande skäl mot att konstruera en ny kaffeskatt

enligt denna metod. Emellertid har jag vid närmare omprövning av

frågan och sedan under utredningens gång överläggning i ämnet ägt rum med

representanter för vissa av näringens organisationer ansett mig kunna utgå

från att genom samarbete med dessa garantier kunna vinnas för att skatten

vid kaffets försäljning till konsumenten icke skall belasta denne med mer än

sitt ursprungliga belopp.

1 fråga örn det belopp, till vilket skatten skall beräknas, förordar jag en

efter vissa prisgrupper graderad skala med viss progression. Skiljas prisgrupperna

i en dylik skala genom långa intervaller, så avpassade att de var

för sig avgränsa kaffe av väsentligt olika kvalitet, minskas risken att en vid

gränsen mellan två prisgrupper liggande kvalitet nedpressas till den billigare

gruppen med därav följande standardförsämring. Den av mig föreslagna

skatteskalan ter sig på följande sätt:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mcij:ts proposition nr 80.

Grupp

Råkaffepris

inkl. tull

öre per kg

Skatt på

råkaffe

öre per kg

I

högst 100

40

II

101—150

65

III

151—200

100

IV

över 200

140

Mot dessa skattesatser för orostat kaffe skulle för det rostade kaffet svara

en något större prishöjning, betingad av viktförlusten vid röstningen på cirka

16 procent.

På rostat importkaffe bör skatten beräknas enligt enklare grunder. Här

är fråga om en vara, som införes i relativt mycket ringa omfattning, under

senaste femårsperioden i genomsnitt endast omkring 65,000 kg. örn året till

ett medelpris av 211 öre per kg. utan tull, motsvarande ett detaljpris av omkring

4 kronor. Det är således kaffe, som tillhör de högre prislägena. En

skatt utgående med 60 % av importpris inkl. tull torde vara lämpligt avvägd.

Samma skattesats bör gälla för kaffesurrogat med tillsats av kaffe.

Till ledning vid beräkning av den föreslagna skattens avkastning erinrar

jag örn att av tidigare anförda siffror framgår, att den årliga medelförbrukningen

av råkaffe under femårsperioderna 1929—1933 och 1934—1938 utgjorde

resp. 44,289 och 48,075 ton samt för hela det sista decenniet 1929—

1938 46,182 ton. Importen av kaffe har visserligen sedan krigsutbrottet fortgått

någorlunda normalt; men med hänsyn dels till osäkerheten i detta avseende,

dels ock till sannolikheten av en av olika orsaker framkallad konsumtionsminskning

torde under nuvarande förhållanden ej böra räknas med större

årsförbrukning än 42,000 ton eller 700,000 säckar. Då försiktigheten bjuder

att räkna skatteintäkten med utgångspunkt från den för grupp II föreslagna

skatten av 65 öre per kg., skulle därför, för helt budgetår räknat, inkomsten

kunna uppskattas till omkring 27 milj. kronor. Den nya skatten

bör föranleda upptagande å tilläggsstat av en ny inkomsttitel, benämnd Skatt

ä kaffe. Förslag härom torde få framläggas i samband med att ny beräkning

av vissa inkomstitlar å gällande riksstat underställes riksdagen.

En totalförbrukning av 42,000 ton motsvarar bortåt 7 kg. per invånare

och år. Den föreslagna skatten skulle således medföra en årlig utgiftsstegring

per individ av i genomsnitt omkring 4 kronor 50 öre.

Enligt kungörelse den 26 augusti 1939 (nr 571) gäller från och med den

28 i samma månad, att kaffe icke må införas till riket utan tillstånd av

statens handelslicensnämnd. För att förebygga en forcerad import av kaffe

under tiden till skattens ikraftträdande kunde det ifrågasättas att giva handelslicensnämnden

direktiv att tills vidare intill nämnda tidpunkt icke meddela

importtillstånd beträffande kaffe. Då en sådan åtgärd emellertid skulle

kunna medföra, att svårigheter uppkomme i handeln, har det undersökts,

huruvida icke någon utväg står till buds, varigenom statens fiskaliska in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

17

tresse skulle kunna tillgodoses utan fara för rubbning av tillförseln till marknaden.

En sådan utväg synes vara, att en särskild importavgift uttages för

kaffe, som på grund av meddelat importtillstånd införes under tiden från

och med den 24 november 1939 — då förevarande förslag kan väntas vara

offentliggjort och anordningar torde ha träffats till förhindrande av en

oskälig prisstegring -— och intill tidpunkten för skattens ikraftträdande.

Skyldigheten att erlägga importavgift bör åvila den, som erhållit importtillståndet.

Principiellt borde importavgiften bestämmas efter enahanda grunder

som föreslagits beträffande skatten. Detta skulle förutsätta, att särskilda bestämmelser

angående fastställande av beskattningsvärdet meddelades för den

jämförelsevis korta övergångstid, varom här är fråga. Då förfarandet emellertid

synes böra göras så enkelt som möjligt, föreslår jag, att avgiften bestämmes

enhetligt för allt slags kaffe. Avgiften torde lämpligen kunna fastställas

till 65 öre för kilogram, motsvarande skattesatsen för den för avsättningen

viktigaste gruppen av kaffe. På Kungl. Maj:t torde få ankomma att

sedermera meddela erforderliga bestämmelser angående inbetalning och redovisning

av importavgifterna.

Vad i övrigt angår det kaffe, som vid tiden för skattens ikraftträdande

finnes till fri förbrukning inom landet, så skulle en beskattning därav förutsätta

ett deklarations- och uppbördsförfarande av vidlyftig och kostsam art.

Med hänsyn härtill och då de nu åsyftade kaffelagren, enligt vad utredningen

givit vid handen, ur här anlagda synpunkter måste anses vara av

underordnad betydelse, har jag stannat vid att icke föreslå någon beskattning

av desamma.

I överensstämmelse med förut angivna riktlinjer har jag låtit inom finansdepartementet

utarbeta förslag till förordning om skatt å kaffe.

Föredraganden hemställer härefter, att berörda förslag måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

P. J. Arrhenius.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr SO.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:94 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till förordning om skatt å kaffe jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten