Med förslag till förordning om skatt å läskedrycker, m. m
1939-11-10 · 25 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 22 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:81 (urtima riksdagen), Med förslag till förordning om skatt å läskedrycker, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj-.ts proposition nr 81.
1
Nr 81.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om skatt å läskedrycker, m. m.; given Stockholms
slott den 10 november 1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning om skatt å läskedrycker,
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939.
1 sami. Nr 81.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
Förslag
till
förordning om skatt å läskedrycker.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
För läskedrycker, som inom riket tillverkas för försäljning, skall erläggas
skatt efter vad nedan sägs.
Med läskedrycker förstås i denna förordning mineralvatten samt kolsyrade
och därmed jämförliga drycker, vilka icke äro hänförliga till rusdrycker
eller maltdrycker.
2 §•
Den, som idkar tillverkning av läskedrycker för försäljning, kallas i denna
förordning tillverkare.
3 §•
1. Tillverkning av läskedrycker för försäljning skall stå under statens
kontroll.
Kontrollen utövas av kontrollstyrelsen med biträde av särskilda kontrolltjänstemän.
2. Kontrolltjänsteman äger påfordra att när som helst erhålla tillträde
till samtliga för rörelsen använda lokaler, upplagsplatser och andra förvaringsställen.
3. Tillverkare skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla erforderliga
prov å råvaror och övriga vid tillverkningen använda förnödenheter
samt å tillverkad läskedryck ävensom ställa till förfogande nödiga redskap och
lämna behövlig handräckning.
4. Tillverkare skall på egen bekostnad anskaffa de journaler och andra
handlingar, vilka kontrollstyrelsen med stöd av denna förordning ålägger
tillverkaren att föra eller upprätta, samt har att ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelar angående förandet eller upprättandet
av nämnda journaler och handlingar samt angående deras bevarande
under viss tid och insändande i original eller avskrift till kontrollmyndighet.
5. Tillverkare är pliktig att vid anfordran hålla sina handelsböcker med
Kungl. May.ts proposition nr 81.
3
tillhörande verifikationer ävensom i 4 mom. omnämnda journaler och handlingar
tillgängliga för kontrolltjänsteman.
6. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,
som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll över skattens
behöriga utgörande meddelar, ävensom de anvisningar, som kontrolltjänsteman
i enlighet med denna förordning eller kontrollstyrelsens föreskrifter
kan komma att lämna.
4 §•
1. Den, som ämnar tillverka läskedrycker för försäljning, skall till kontrollstyrelsen
minst fjorton dagar före tillverkningens igångsättande göra
skriftlig anmälan örn tillverkningens upptagande och dagen därför (driftsanmälan)
och i densamma uppgiva företagets namn och belägenhet samt tillverkarens
fullständiga namn och postadress. Vid driftsanmälan skall fogas
hälsovårdsmyndighets intyg därom, att för rörelsen avsedda lokaler uppfylla
i hälsovårdsstadgan angivna fordringar.
Föreligger ej hinder för rörelsens utövande, meddelar kontrollstyrelsen bevis
därom.
Innan sådant bevis utfärdats, må rörelsen icke utövas, dock att den, som
övertagit av annan bedriven rörelse, må, därest anmälan göres inom fjorton
dagar efter övertagandet, fortsätta rörelsen till dess kontrollstyrelsen meddelat
beslut i anledning av anmälningen.
Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i driftsanmälan,
skall tillverkaren inom åtta dagar underrätta kontrollstyrelsen därom.
2. Önskar tillverkare göra avbrott i rörelsen, skall han i förväg göra
skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen med uppgift om den tid, avbrottet
avser. Under sagda tid må rörelsen icke bedrivas.
Ämnar tillverkare helt nedlägga rörelsen, skall han minst åtta dagar dessförinnan
till kontrollstyrelsen göra anmälan därom med uppgift om dagen,
då nedläggandet kommer att ske. Efter den uppgivna dagen må rörelsen
icke upptagas utan att anmälan därom göres. Med avseende å sådan anmälan
skola föreskrifterna i 1 mom. äga tillämpning.
5 §■
Skatten utgår med tio öre för liter; dock skall skatten, så länge rörelsen
vid tillverkningsstället må bedrivas, utgå med lägst etthundra kronor för månad
räknat.
6 §.
Tillverkare är pliktig att över sin rörelse hålla sådan bokföring, att därav
tydligt framgår:
a) myckenheten inköpta, för tillverkningen erforderliga råvaror och förnödenheter,
b) myckenheten vid tillverkningsstället framställda läskedrycker ävensom
från annat tillverkningsställe levererade läskedrycker,
opaginerad Kontrollera mot PDF
i
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
c) myckenheten från lagret vid tillverkningsstället utlämnade läskedrycker
ävensom i vad mån denna myckenhet omfattar läskedrycker, tillverkade
vid annat tillverkningsställe,
d) myckenheten från tillverkningsstället utlämnade, till dess lager återkomna
läskedrycker ävensom i vad mån denna myckenhet omfattar läskedrycker,
tillverkade vid annat tillverkningsställe,
e) myckenheten å tillverkningsstället genom kross eller eljest förstörda
läskedrycker, samt
f) myckenheten såsom kontrollprov utlämnade samt av tillverkaren eller
hans personal å tillverkningsstället förbrukade läskedrycker.
Närmare föreskrifter angående nämnda bokföring meddelas av kontrollstyrelsen,
som därvid äger bestämma, huruvida för densamma skola användas
av kontrollstyrelsen fastställda journaler samt, beträffande för försäljning
utlämnade läskedrycker, huruvida uppgifter skola lämnas beträffande
varje särskild mottagare. Kontrollstyrelsen äger även meddela föreskrifter
angående upprättande av särskild följesedel vid läskedryckers utlämnande.
7 §■
1- Tillverkare skall för varje månad upprätta och senast å femtonde söckendagen
efter månadens utgång till kontrollstyrelsen insända en på tro och
heder avgiven deklaration angående den myckenhet läskedrycker, som under
månaden utlämnats från tillverkningsstället. Härvid må avdrag göras
för den myckenhet läskedrycker, som
a) utförts ur riket eller till svensk frihamn, dock under villkor att vid
deklarationen fogas tullmyndighets bevis angående den utförda varans myckenhet
och dagen för utförseln ävensom därom, att utförseln ägt rum under
sådan tullkontroll, som i 12 § tullstadgan sägs,
b) tillverkats vid annat tillverkningsställe och icke ingår i myckenhet,
som under a) avses,
c) efter utlämning återinförts till lagret å tillverkningsstället och icke utgöres
av läskedryck, som tillverkats vid annat tillverkningsställe, samt
d) utlämnats såsom kontrollprov.
Vad som återstår efter nu nämnda avdrag utgör beskattningsbar myckenhet.
I deklarationen skall angivas den skatt, som belöper å den beskattningsbara
myckenheten.
Å deklarationen skall finnas intyg av två personer, att densamma överensstämmer
med bokföringen.
2. Tillverkare skall samtidigt med deklarationens insändande erlägga skatt
för föregående månad genom inbetalning å statsverkets checkräkning i riksbanken
för kontrollstyrelsens räkning.
3. Erlägges icke skatten inom föreskriven tid, må kontrollstyrelsen meddela
förbud tills vidare, till dess skatten guldits, att utlämna läskedrycker
från tillverkningsstället.
För uttagande av förfallet skattebelopp må på framställning av kontrollstyrelsen
utmätning omedelbart verkställas.
Kungl. May.ts proposition nr 81.
5
4. Tillverkare är skyldig att, då kontrollstyrelsen så prövar nödigt, för
skattens behöriga erläggande hos kontrollstyrelsen ställa säkerhet till belopp,
som styrelsen finner erforderligt.
Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 3 mom. första stycket
stadgas äga motsvarande tillämpning.
8 §.
1. Då rörelsen vid tillverkningsställe helt nedlägges efter anmälan, som i
4 § 2 mom. andra stycket sägs, är tillverkaren pliktig att betala skatt för
samtliga inom tillverkningsstället befintliga, där tillverkade läskedrycker.
2. Därest vid granskning av tillverkares bokföring, journaler eller andra
handlingar eller eljest utrönes, att för någon månad skatt bort utgå med högre
belopp än som för månaden erlagts, eller att i det å tillverkningsstället befintliga
lagret av läskedrycker förefinnes brist, som tillverkaren icke kan nöjakligt
förklara, är tillverkaren pliktig att vid anfordran genast erlägga, i förra
fallet den resterande skatten och i senare fallet skatt för en myckenhet,
som motsvarar bristen.
3. Vad i 7 § 2 och 3 mom. stadgas skall i tillämpliga delar gälla i fråga
örn skattebelopp, som avses i denna paragraf.
9 §.
Läskedrycker må icke utlämnas från tillverkningsställe annorledes än på
flaskor av den storlek, som kontrollstyrelsen bestämmer, eller på andra
slutna kärl och behållare, vilka med avseende å rymden blivit märkta på
sätt i 14 § lagen örn mått och vikt sägs.
10 §.
Vad i 2 § förordningen den 10 juni 1932 (nr 195) angående märkning
av kärl, innehållande söta läskedrycker, stadgas skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om alla i denna förordning avsedda läskedrycker.
11 §■
Den, som tillverkar eller försäljer kolsyra, socker eller andra vid läskedrycksframställning
användbara ämnen eller ock kärl, kapsyler eller andra
vid dryckernas utlämning från tillverkningsställe erforderliga förnödenheter
och artiklar, är pliktig att på anfordran av kontrolltjänsteman lämna
denne uppgift örn läskedryckstillverkares inköp av dylika ämnen, förnödenheter
och artiklar.
12 §.
Den, som tillverkar läskedryck för försäljning utan att vara därtill berättigad
enligt bestämmelserna i denna förordning, straffes med dagsböter.
Har tillverkningen bedrivits yrkesmässigt eller eljest i större omfattning,
skall den skyldige ock förpliktas att för den tillverkade myckenheten gälda
skatt efter den i 5 § bestämda skattesatsen, dock minst etthundra kronor.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
13 §.
Har någon uppsåtligen antingen underlåtit att i journal, deklaration eller
annan handling, som tjänar till ledning vid fastställandet av den beskattningsbara
myckenheten läskedrycker, lämna eller införa uppgift, som bort
lämnas eller införas, eller ock i handling som nu sagts lämnat eller infört
oriktig uppgift, och har därav föranletts, att skatt utgått med mindre belopp
än som bort utgå, bote högst fem gånger det skattebelopp, som undandragits
statsverket; dock må beloppet av böterna, där ej synnerligen förmildrande
omständigheter föreligga, icke sättas lägre än etthundra kronor.
Vid synnerligen försvårande omständigheter må till fängelse i högst
sex månader dömas.
Har någon genom grov vårdslöshet gjort sig skyldig till förfarande, som i
första stycket avses, vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som
undandragits statsverket; dock må beloppet av böterna, där ej synnerligen
förmildrande omständigheter föreligga, icke sättas lägre än femtio kronor.
14 §.
Den, som utlämnar läskedrycker i strid mot förbud, varom i 7 § 3 mom.
sägs, straffes med dagsböter, ej under tjugu, eller med fängelse i högst sex
månader.
Sålunda utlämnade läskedrycker vare, där de fortfarande äro i tillverkarens
besittning, förverkade tillika med kärl och emballage, vari de förvaras.
Vad som på grund av denna bestämmelse tagits i beslag må av den myndighet,
som förordnat om beslaget, genast försäljas eller, därest försäljning
icke kan komma till stånd, förstöras.
15 §.
Fullgöres icke ordentligen skyldigheten att hålla bokföring eller upprätta
journal eller annan kontrollhandling, som i 6 § avses, och är förseelsen
ej straffbar enligt annat författningsrum, straffes tillverkaren med dagsböter,
ej under fem.
16 §.
Bryter någon i andra fall än förut sagts mot vad i denna förordning är
stadgat eller mot föreskrift, som med stöd av förordningen meddelats, straffes
med böter från och med tjugu till och med trehundra kronor.
17 §.
Bryter tillverkares hustru eller husfolk eller i hans arbete antagen person
mot denna förordning eller mot föreskrift, som med stöd av förordningen
meddelats, vare tillverkaren därför ansvarig, liksom vore förseelsen begången
av honom själv, därest icke omständigheterna göra det sannolikt, att
förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 81.
7
18 §.
Den, som har eller haft att taga befattning nied kontroll enligt denna förordning,
må icke röja yrkeshemlighet eller affärsförhållande, varom han därunder
erhållit kännedom, i annat fall än då sådant påfordras i tjänstens
intresse. Tjänsteman, som häremot bryter, vare underkastad ansvar såsom
för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu
sagts, straffes med dagsböter.
19 §.
Förseelse, som avses i 15 eller 16 §, må av allmän åklagare åtalas allenast
efter angivelse av kontrollstyrelsen.
Böter och värdet av förverkat gods tillfalla kronan.
Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1940.
Tillverkning av läskedrycker, som bedrives vid tiden för förordningens
ikraftträdande, må, därest driftsanmälan enligt 4 § 1 mom. gjorts före
ikraftträdandet, fortsättas till dess kontrollstyrelsen meddelat beslut i anledning
av anmälningen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 november
1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om beskattning av
läskedrycker samt anför därvid:
Inledning.
Vid övervägande av olika utvägar att i nuvarande läge tillföra statskassan
ökade inkomster bar fråga även uppstått att göra konsumtionen av läskedrycker
till föremål för beskattning. Tanken på en dylik beskattning har
visserligen tidigare framkommit men har huvudsakligen på grund av svårigheterna
att åvägabringa en tillfredsställande skattekontroll då undanskjutits.
Sålunda hemställdes i motioner till 1933 års riksdag (I: 97 och II: 189),
att riksdagen måtte besluta en skatt av 10 öre per liter å mineralvatten och
kolsyrade, alkoholfria läskedrycker eller alternativt en skatt å kolsyra, som
användes vid tillverkning av nämnda slag av drycker, till belopp motsvarande
den föreslagna skatten å de färdiga varorna. I sitt i anledning av
motionerna avgivna betänkande (nr 29) anförde bevillningsutskottet bland
annat, att i de länder, där såvitt vöre bekant en beskattning av mineralvatten
och läskedrycker tillämpats, det visat sig vara förenat med avsevärda
svårigheter att anordna en effektiv kontroll över tillverkningen och att, där en
sådan kontroll kunnat genomföras, kostnaderna för densamma syntes ha
blivit mycket betydande i förhållande till skatteintäkten. Då enligt vad
som inhämtats ifrågavarande tillverkning i Sverige vöre fördelad på ett stort
antal företag, belägna i skilda delar av landet, uppkomme med säkerhet
synnerligen stora svårigheter för åstadkommande av en effektiv kontroll.
Även örn det ur principiell synpunkt icke mötte större betänkligheter att
införa en skatt å flertalet drycker av nämnda slag, kunde utskottet med hänsyn
till anförda omständigheter icke förorda en beskattning å nämnda
drycker. Beträffande den ifrågasatta skatten å kolsyra framhöll utskottet,
att erfarenheter av en sådan skatleforms anordnande och verkningar saknades
från utlandet samt att i synnerhet vid det förhållandet, att kolsyra
Kungl. May.ts proposition nr 81.
9
användes jämväl för andra ändamål än tillverkning av läskedrycker, sannolikt
betydande kontrollsvårigheter även i detta fall förelåge. Utskottet kunde
därför icke heller biträda förslaget örn införande av skatt å kolsyretillverkningen.
I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen, att motionerna
icke skulle föranleda någon åtgärd.
Konsumtionen av läskedrycker, som redan tidigare haft en stor utbredning
inom alla befolkningslager, har under senare år undergått en avsevärd
stegring. Dess karaktär av att till största delen utgöra en i viss mån lyxbetonad
förbrukning har även blivit mera framträdande bland annat genom
det stora antalet märken och typer, som framkommit i marknaden och som
i många fall tack vare en omfattande reklam rönt god efterfrågan. Jag har
därför i den förhandenvarande statsfinansieila situationen ansett mig böra
inom finansdepartementet låta verkställa utredning av frågan om införande
av en skatt å läskedrycker jämsides med de beskattningsåtgärder, som på
sistone genomförts eller övervägts i fråga örn andra konsumtionsvaror. Särskilt
torde få erinras om den avsevärt skärpta beskattning, som redan genomförts
i fråga om spritdrycker och vin och som föreslagits beträffande
bland annat de starkare maltdryckerna samt kaffet. Ur synpunkten av att
en skälig fördelning av konsumtionsskattebördan i möjligaste mån bör åvägabringas,
synes en skatt jämväl å läskedryckskonsumtionen äga ett påtagligt
berättigande. Det förslag till sådan beskattning, som jag i det följande kommer
att framlägga, är grundat på en inom finansdepartementet med biträde
av byråchefen i kontrollstyrelsen S. Almgren verkställd utredning. Innan
jag ingår på frågan örn den lämpligaste utformningen av denna beskattning,
torde jag på grundval av utredningen få lämna vissa uppgifter angående
den inom landet förekommande tillverkningen av läskedrycker m. m.
Tillverkningen av läskedrycker in. m.
Läskedryckerna utgöras i allt väsentligt av kolsyrade alkoholfria drycker.
Dessa indelas i mineralvatten och söta läskedrycker. Såsom mineralvatten
anses dels naturligt vatten, innehållande upplösta fasta ämnen eller gaser
i sådan mängd och av sådan beskaffenhet, att vattnet kan användas såsom
läskande dryck och i vissa fall även i hälsobringande syfte, dels ock på
konstgjord väg framställt liknande vatten samt med konst framställt
bords- och annat dricksvatten (vichyvatten, sodavatten, apolinaris etc.).
I de söta läskedryckerna ingå vanligen socker, fruktsyra, frukt- och bärsafter,
extrakter och andra smakämnen. Till denna grupp höra exempelvis
sockerdricka, lemonader, citronil, rosenhäger, cider, enbärsdricka,
julmust och saftkobbel eller exempelvis följande s. k. märkesdrycker:
»Pommac», »Apelsin-Orancia», »Guldus», »Ramona», »Champis», »Valencia»,
»Sport», »Loranga», »Solo» och »Frisco». I obetydlig grad förekomma
vissa slag av fruktsaft i konsumtionsfärdigt skick, exempelvis sysmos och
lingondricka. Till läskedrycker äro även att hänföra s. k. teatergrogg, s. k.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
alkoholfri glögg och vissa andra drycker med högst 2 1U volymprocent alkoholhalt.
Storleken av läskedryekskonsumtionen i vårt land torde kunna bedömas
på grundval av de uppgifter om tillverkningen av kolsyrade drycker, som
finnas meddelade i den av kommerskollegium utgivna industristatistiken.
Tillverkningen och dess värde uppgingo för nedannämnda år till följande
belopp:
År
Tillverkning
milj. liter
Tillverknings-
värde
milj. kronor
År
Tillverkning
milj. liter
Tillverknings-
värde
milj. kronor
1933
44.3
16.1
1936
57.8
20.2
1934
48.6
17.2
1937
65.5
23.0
1935
53.5
18.6
1938
71.0 (prel.)
25.0 (prel.)
Dessa uppgifter omfatta emellertid icke hela läskedrycksproduktionen,
enär de grunda sig på primärmaterial från allenast de företag, som sysselsätta
minst tio arbetstagare eller vilkas sammanlagda årsproduktion har ett
värde av minst 15,000 kronor. Enligt inhämtade upplysningar kan de i
statistiken icke inbegripna företagens produktion beräknas utgöra cirka 5
milj. liter. Den sammanlagda årliga tillverkningen av kolsyrade läskedrycker
kan sålunda för närvarande uppskattas till cirka 76 milj. liter. Härtill
komma de i statistiken icke inbegripna kolsyrefria läskedryckerna -—- vissa
mineralvatten, konsumtionsfärdig saft etc. — från vilka emellertid i detta
sammanhang torde kunna bortses, då de utgöra en helt obetydlig kvantitet.
I hela läskedrycksproduktionen ingå enligt uppgift de söta läskedryckerna
med cirka 45 procent.
Import av läskedrycker förekommer endast i obetydlig omfattning. Åren
1937 och 1938 utgjorde densamma i runt tal 33,000 liter resp. 30,000 liter.
Exporten av läskedrycker för samma år uppgick till cirka 211,000 liter resp.
253,000 liter.
För beräkning av antalet läskedryckstillverkare i landet kan viss ledning
erhållas av det material, som legat till grund för nyss åberopade statistiska
uppgifter. För år 1937 härrörde nämnda uppgifter från 410 företag. För
närvarande torde antalet av ifrågavarande företag närma sig 450. På grundval
av uppgifter örn inköp av kolsyra, vilka tillhandahållits av Sveriges
Vattenfabrikanters Riksförbund, synes emellertid hela antalet läskedryckstillverkare
med tillverkning för avsalu kunna uppskattas till cirka 900, d. v.
s. dubbelt så många som enligt nämnda statistiska material. Enligt en utredning,
som riksförbundet nyligen verkställt med ledning av uppgifter, som
införskaffats från förbundets medlemmar, skulle antalet tillverkare i varje
fall uppgå till minst 877. Antalet företag, som bedriva tillverkningen i liten
skala, är sålunda avsevärt. Den mycket skiftande storlek, i vilken läskedrycksproduktionen
äger rum, belyses närmare av följande av riksförbundet
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
11
lämnade uppgifter rörande fördelningen av de till förbundet anslutna företagen
i storleksgrupper efter tillverkat antal flaskor år 1938:
Tillverkat antal flaskor
Antal företag
Tillverkat antal flaskor
Antal företag
Intill 50,000
89
200,000— 500,000
62
50,000—100,000
87
500,000—1,000,000
50
100,000-200,000
56
över 1,000,000
19
Rörande fördelningen av de läskedryckstillverkande företagen på olika
delar av landet har inhämtats, att största antalet dylika företag finnes i
Kalmar län, Malmöhus län, Älvsborgs län och Västernorrlands län med resp.
52, 97, 52 och 52 företag samt det minsta antalet i Uppsala län, Gotlands
län, Blekinge län och Jämtlands län med resp. 14, 5, 14 och 13 företag.
Läskedryckstillverkningen äger rum i ganska betydande omfattning i
samband med bryggerirörelse och i vissa fall även vid apotek. Denna fördelning
belyses av följande av riksförbundet lämnade uppgifter, avseende
förutnämnda 877 företag.
Läskedryckstillverkande företag
Antal
126
309
51
Läskedrycksfabriker....................
391
Kolsyra för beredning av läskedrycker tillverkas för närvarande vid 5
kolsyrefabriker, av vilka 3 tillhöra ett bolag och de övriga 2 ägas av annan
intressegrupp. Dessutom tillvaratages vid ett bryggeri den vid jäsningen
av maltdrycksvörten uppkommande kolsyran, vilken därefter tillhandahålles
för läskedrycksfabrikation. För närvarande förekommer icke, att läskedrycksfabrikerna
själva tillverka kolsyra. Enligt industristatistiken uppgick
kolsyretillverkningen i sin helhet under nedannämnda år till följande
kvantiteter:
1933...........
.......... 1,511 ton
1936..........
.......... 2,490 ton
1934...........
.......... 1,690 »
1937 ..........
.......... 3,327 »
1935...........
.......... 2,036 »
1938..........
.......... 3,290 »
Av den för år 1938 uppgivna kvantiteten tillverkad kolsyra utgjorde 1,520
ton fast kolsyra (kolsyreis) och 1,770 ton flytande kolsyra. Allenast sistnämnda
slag av kolsyra kommer för närvarande till användning för läskedryckstillverkning,
och förbrukningen härav uppgives utgöra cirka 1,500
ton. I övrigt användes den tillverkade kolsyran i huvudsak till kylapparater,
brandsläckningsapparater, behandling av metaller samt för laboratorieändamål.
Import av kolsyra har hittills förekommit endast i enstaka fall.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
Flytande kolsyra tillhandahålles i ståltuber, i regel rymmande 10 eller 20
kilogram. Priset för kolsyra till läskedrycksfabrikation torde för närvarande
kunna angivas till cirka 40 öre per kilogram.
Utom till läskedrycksfabrikerna försäljes kolsyra för beredning av kolsyrade
drycker även till innehavare av s. k. sodamatic- och liknande apparater,
avsedda för tillverkning av läskedrycker i mindre skala. Dessa användas
av vissa större förbrukare av sådana drycker, såsom sjukhus, regementen,
marketenterier, folkparker och större hushåll, vilka alltså genom
egen tillverkning tillgodose sitt behov av läskedrycker. Antalet dylika köpare
av kolsyra har beräknats utgöra omkring 300. Häri torde emellertid ingå
ett mindre antal läskedrycksfabrikanter, som bedriva tillverkningen för avsalu
i liten omfattning. Enligt uppgift omfattar försäljningen av kolsyra
för tillverkning medelst nämnda apparater för närvarande cirka 15,000 kilogram.
Denna kolsyra tillhandahålles i tuber om 3 kilogram och betingar
ett högre pris än kolsyra till läskedrycksfabrikör. Vidare förekommer försäljning
av kolsyra i form av s. k. kolsyrepatroner. Varje sådan patron rymmer
9 gram kolsyra och är avsedd för framställning av en liter kolsyrat vatten.
Den årliga försäljningen av kolsyra i denna form har uppgivits för närvarande
utgöra cirka 600 kilogram, motsvarande i runt tal 60,000 liter kolsyrat
vatten. Enligt uppgift lärer försäljningen under senare år icke lia
varit stadd i ökning.
Av läskedryckerna tillhandahålles kolsyrat vatten å flaskor örn 200, 333,
400 och 800 gram med 400- och 800-gramsstorleken som den vanligaste,
under det att de söta läskedryckerna i regel försäljas å flaskor om 333 gram.
Vad läskedryckspriserna beträffar utgör fabrikernas pris i Stockholms stad
och län för kolsyrat vatten 11 öre per flaska örn 400 gram samt för sockerdricka
och vanliga lemonader 13 öre, lemonader i mellanprisklassen 18 öre
och lyxlemonader 20 öre per flaska örn 333 gram. Motsvarande pris per
flaska örn 800 gram utgör för kolsyrat vatten 16 öre och för sockerdricka
och vanliga lemonader 20 öre. I förhållande till nämnda belopp variera
läskedryckspriserna i övriga delar av landet såväl uppåt som nedåt utan
alltför stora skiljaktigheter. De högsta priserna synas gälla i Norrbottens
län, där priset är i stort sett för kolsyrat vatten 15 öre per flaska örn 400
gram samt för sockerdricka och vanliga lemonader 17 öre, lemonader i mellanprisklassen
20 öre och lyxlemonader 22 öre per flaska om 333 gram.
Nu angivna priser gälla för återförsäljare; till privata kunder är priset vanligen
cirka 2 öre högre. Påläggen i detaljhandeln variera. Priset å restaurangerna
för kolsyrat vatten uppgår sålunda till 40 å 55 öre, med sistnämnda
pris såsom vanligt förekommande å s. k. första klass restauranger.
Läskedrycksbeskattning i utlandet.
Innan jag ingår på frågan örn den lämpligaste metoden för anordnande av
en skatt a läskedryckskonsumtionen i vårt land, torde en redogörelse även
böra lämnas för den särskilda omsättningsskatt å kolsyrade drycker, som
Kungl. May.ts proposition nr 81.
13
genomförts i Norge, det enda land, i vilket såvitt det kunnat utrönas en speciell
dylik skatt för närvarande uttages.
Beskattningen av läskedrycker infördes i Norge år 1924 jämsides med höjning
av maltdrycksbeskattningen och införande av skatt å fruktvin; skatt
å choklad och sötsaker hade införts år 1922. Skatten, som utgår med 15
öre per liter, omfattar kolsyrehaltiga, alkoholfria drycker, dock icke alkoholfri
maltdryck, och åvilar tillverkaren. Den påföres vid läskedryckernas utlämnande
och redovisas genom stämpelmärken. Som huvudregel gäller, att
de utlämnade läskedryckerna skola uppföras å faktura, som utställes i två
exemplar, av vilka det för köparen avsedda exemplaret förses med stämpelmärken
till skattens belopp. Stämpelmärkena skola makuleras och fakturan
införas i engrosförsciljningsbok. Syftet med denna anordning är tydligen,
att den köpande allmänheten skall ägna uppmärksamhet åt, att fakturan
är vederbörligen försedd med stämpelmärken och att man alltså genom
allmänhetens medverkan skall kunna upptäcka skattesvek. I skatteförordningen
stadgas också, att köpare, som av omständigheterna bör förstå,
ali varan utlämnas utan att skatten vederbörligen påförts, skall, såvida icke
missförhållandet på hans anmärkning omedelbart av tillverkaren rättas,
snarast göra anmälan till polismyndigheten. Underlåter köparen detta, blir
han själv ansvarig för skattens erläggande.
Emellertid sker den utan jämförelse största delen av försäljningen dels
genom läskedrycksfabrikens utkörare och dels i fabriken direkt till förbrukare,
i vilka fall faktura ej behöver utställas och allmänhetens kontrollerande
tillsyn sålunda ej kan påräknas. Alla sådana försäljningar skola införas
i detaljförsäljningsbok, i vilken för beskattning även upptagas läskedrycker,
som utbekommas av tillverkaren eller dennes tjänstemän eller arbetare
för förbrukning av dem själva eller i deras hushåll. Skattefrihet är
alltså icke medgiven i Norge för sistnämnda förbrukning. För införandet i
boken finnes en kolumn för varje flaskstorlek. Vid försäljning genom avhämtning
införes varje dagsförsäljning å en särskild rad. Då en sida i
detalj försäljningshoken är fullskri ven, inklistras i särskild kolumn å sidan
stämpelmärken till det belopp, som motsvarar det å sidan upptagna litertalet.
Vidare skola föras tappningsbok samt, om så av kontrollmyndigheten
bestämmes, lagerbok över färdiga varor och råvarubok. Inköp och användning
av stämpelmärken skola redovisas i särskild stämpelmärkesbok. Nämnda
böcker föras för halvår och skola efter avslutandet insändas till kontrollmyndigheten
(direktören för tobaks- samt choklad- och sötsaksbeskattningen).
Antalet läskedrycksfabrikör är för närvarande 197.
Innan tillverkning av läskedrycker får upptagas, skall först inhämtas
myndigheternas tillstånd, varom ansökan skall göras minst en månad före
tillverkningens början. Sker avbrott i rörelsen under mer än tre månader,
skall anmälan göras till kontrollmyndigheten, och tillverkningen får icke
ånyo upptagas, förrän förnyat tillstånd erhållits.
Tillverkning av läskedrycker får bedrivas endast i lokaler, som godkänts
av kontrollmyndigheten.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
Av förarbetena till den norska skatteförordningen framgår, att man med
utgångspunkt från en beräknad läskedrycksförsäljning av cirka 13 milj. liter
påräknade en skatteinkomst av 2 milj. kronor för det närmaste året. De
första fem åren efter skattens införande utgjorde emellertid konsumtionen
allenast 6 å 7 milj. liter, och skatteinkomsten höll sig vid omkring en miljon
kronor eller hälften av den beräknade. Så småningom har emellertid
läskedryckskonsumtionen åter stigit samt uppgick år 1938 till 14 milj. liter
och skatteinkomsten till 2.1 milj. kronor.
Läskedrycksskatten väckte stark opposition från industriens sida, främst
på grund av de brister, som ur kontrollsynpunkt ansågos förbundna med
skattesystemet. Visserligen vörö samtliga vattenfabriker ålagda att hålla en
bokföring, som förutsattes utgöra ett underlag för kontrollen, men det visade
sig snart, att de små företagen, som ofta drevos med biträde allenast av
hustru, barn eller andra anförvanter eller kompanjoner, brasta i fullgörandet
av bokföringsskyldigheten. Uppenbar skatteskolkning kunde för denna
kategori av tillverkare i många fall konstateras. Av den hederlige fabrikanten,
som driver en välordnad rörelse med kontrollerbar, tillförlitlig bokföring,
kunde staten, framhölls det, med säkerhet påräkna att få ut skatten,
men annorlunda förhölle det sig med den mindre nogräknade och den, vars
bokföring vore bristfällig. Upprepade framställningar ha också gjorts från
industriens sida om skattens slopande, vilka dock hittills icke lett till åsyftat
resultat. Läskedrycksindustrien har tidigare även hemställt om ändring
av beskattningssystemet såtillvida, att övergång borde ske till skattläggning
av den vid tillverkningen använda kolsyran, varutinnan detaljerade förslag
framlagts. De norska myndigheterna ha emellertid avvisat dessa förslag,
vilka numera icke heller synas vidhållas av industrien själv. Dess
representanter anse dock alltjämt läskedrycksskatten med hänsyn till de
bristande kontrollmöjligheterna mycket otillfredsställande för den lojale tillverkaren.
Enligt upplysningar, som under hand inhämtats från de norska myndigheterna,
synes deras uppfattning vara den, att skattekontrollen under åren
närmast efter beskattningens tillkomst icke var effektiv men alt den numera
kan anses tillfredsställande.
Till komplettering av den norska läskedrycksbeskattningen utfärdades år
1934 bestämmelser om särskild skatt å kolsyra, som säljes för tillverkning
av läskedrycker, vilka äro avsedda för eget bruk. Denna skatt fastställdes
till G kronor 30 öre per kilogram kolsyra. Härmed har avsetts att åstadkomma
en beskattning även av den privata tillverkning av läskedrycker,
som enligt vad i det föregående nämnts äger rum med användande av sodamatic-
och liknande apparatex-. Antalet dylika enskilda läskedryckstillverkare,
som tidigare var jämförelsevis stort, har därefter betydligt nedgått.
Skatt å läskedrycker har tidigare även funnits i Tyskland, där den första
gången infördes år 1918. Den utgjorde 0.10 mark per liter för mineralvatten
och 0.20 mark per liter för lemonader och andra artificiellt beredda dryc
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
15
ker. Skatten påfördes, då varan levererades till köparen. Skattefrihet var
medgiven för vad som av de i fabriken anställda förbrukades därstädes.
Läskedrycksfabrikant var ålagd anmälningsskyldighet och var pliktig att
hålla bokföring över tillverkning, tappning och försäljning av läskedrycker,
vilken bokföring låg till grund för skattekontrollen. Skatteinkomsten utgjorde
år 1919 cirka 53 milj. mark. Den tyska läskedrycksbeskattningen
upphörde emellertid efter några år för att återinföras år 1930, då skattesatsen
bestämdes till 0.05 mark för läskedrycker och 0.10 mark för lemonader per
liter. Beskattningen lär då ha medfört ett betydande bakslag för läskedrycksindustrien,
och den suspenderades från 1932 års början samt upphävdes
definitivt år 1934.
Olika system för läskedrycksbeskattning.
Vid övervägande av de utvägar, som kunna tänkas ifrågakomma vid införande
av en skatt å läskedrycker i Sverige, torde man ha att välja mellan
följande olika beskattningssystem:
1. Sluten kontroll med fortlöpande övervakning genom kontrolltjänsteman
vid varje fabrik, varvid skatten uttages å vad som under kontroll faktiskt
tillverkats eller försålts.
2. Någon form av råvaruskatt, d. v. s. en skatt, som uttages å råämne
elier annan förnödenhet, som erfordras vid tillverkningen.
3. Banderollskatt, vid vilken skatten redovisas genom en varje flaska
åsatt skattebanderoll.
4. Deklarationsförfarande, varvid skatten grundas å tillverkarens egen
uppgift örn storleken av tillverkningen eller försäljningen samt efterföljande
kontroll äger rum genom granskning av tillverkarens bokföring, som för
sådant ändamål anordnas enligt särskilda bestämmelser.
Vad till en början angår en läskedrycksbeskattning, tänkt efter det första
alternativet nied sluten kontroll, inses lätt, att anlitandet av denna utväg,
som skulle påkalla anställande av en särskild kontrolltjänsteman vid
varje fabrik med daglig tjänstgöring därstädes, måste lämnas helt å sido.
Med utgångspunkt från att läskedrycksfabrikernas antal beräknas utgöra
omkring 900, skulle kontrollen kräva avsevärda kostnader och i övrigt bliva
jämförelsevis vidlyftig. Vid många tillverkningsställen skulle skatteintäkten
icke på långt när förslå till kontrollkostnadernas bestridande.
Även ett system med råvaruskatt måste uppenbarligen lämnas ur
räkningen. Den råvara, som härvidlag främst skulle kunna ifrågakomma, är
den i praktiskt taget alla läskedrycker ingående kolsyran. Bortsett från de
olika fabrikanternas avsevärt olika möjligheter med hänsyn till den tekniska
utrustningen att kunna utnyttja den inköpta beskattade kolsyran skulle en
kolsyreskatt medföra stor ojämnhet i beskattningen såtillvida, att de i marknaden
förekommande produkterna skulle drabbas högst olika av skatten.
Vissa s. k. bordsvatten skulle bli lindrigt beskattade eller i vissa fall gå helt
opaginerad Kontrollera mot PDF
IG
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
fria från skatt, under det att andra produkter komme att drabbas hårdare.
Vidare finge man motse, att kolsyreskatten komme att föranleda en genomgående
kvalitetsförsämring, då säkerligen många fabrikanter skulle minska
kolsyrehalten även i de drycker, som anses fordra högt kolsyreinnehåll och
i vilka kolsyran, enligt vad erfarenheten givit vid handen, förhindrar bakterieutveckling.
Slutligen må framhållas, att, därest kolsyran skulle beskattas,
det icke vore otänkbart, att vissa läskedryckstillverkare sökte framställa
sitt eget behov av kolsyra, vartill möjligheter finnas.
Någon annan för beskattningsändamål lämplig råvara, som genomgående
användes inom läskedrycksindustrien, finnes icke, ehuruväl socker — där
det tilläventyrs icke ersättes med sackarin eller annat konstgjort sötningsmedel
— användes til! den stora kategori, som utgöres av de söta läskedryckerna.
Däremot har undersökts, huruvida icke beskattningen skulle kunna
knytas till de förslutningar, som anbringas å flaskorna. Dessa förslutningar
skulle alltså redan vid kapsylfabriken förses med någon slags skattestämpel
och försäljas till priser inkluderande skatten. Frånsett de olägenheter, som
skulle vara förbundna med att anordna en skattekontroll i samband med
kapsylfabrikationen, skulle elt dylikt system medföra, alt man finge förbjuda
de läskedrycksfabrikör, som genom automatiska maskiner i direkt samband
med flaskornas tillslutande nu själva tillverka sina förslutningar, att
fortsätta därmed, såvida icke en fortlöpande kontroll i dessa fabriker anordnades.
Systemet skulle i varje fall icke kunna tillämpas i fråga om s. k. patentkorkar
(porslinspropp med gummiskiva), som användas ett flertal gånger,
tills de efter längre eller kortare tid förslitits. Skattens uttagande å förslutningarna
synes därför icke vara genomförbart. Ej heller låter det sig göra
att använda på visst sätt skattestämplade etiketter, då dessa lätt kunna tagas
av flaskan antingen bos köparen eller vid återkomsten till fabriken och
därefter i svikligt syfte begagnas på nytt. Framhållas må emellertid, att även
örn förutberörda råämnen m. m. icke lämpa sig att på antytt sätt tjäna till
direkt underlag vid en beskattning, deras användning likväl kan för kontrollen
utgöra en värdefull ledning vid bedömande av tillverkningens storlek vid
tillämpning av annat beskattningssystem.
Vad därefter angår uttagande av läskedrycksskatt medelst användning av
skattebanderoller erbjuder detta system obestridligen skattetekniska
fördelar och anlitas redan vid olika konsumtionsbeskattningar. I vårt
land användes ett dylikt system för tobaksbeskattningen och för skatten å
spelkort samt har tidigare anlitats för uttagande av accis å punsch. I utlandet
kommer skatlebanderoil i en del fall till användning, bland annat vid
spritdrycksbeskattning och uttagande av accis å tändstickor. För skattemyndigheten
utgör denna skatteform en bekväm anordning, som innebär en effektiv
beskattning och kräver ringa kontrollanordningar. Däremot övervältras
arbete och kostnader å tillverkarna, som lia att utföra banderolleringen.
För vissa artiklar, exempelvis tobaksvaror och tändstickor, som tillhandahållas
i lådor eller askar och som tillverkas i betydande skala av stora industriföretag,
torde ej svårigheter möta att med automatiska maskiner an
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
17
bringa skattebanderolier å förpackningarna för en jämförelsevis ringa kostnad
per enhet. En annan sak är, huruvida ett banderollsystem kan i detta
hänseende med fördel användas inom en sådan hantering som läskedrycksindustrien.
Banderollen bör anbringas å flaskan på sådant sätt, att den brytes
vid flaskans öppnande. Det arbetsmoment, som tillkomme för banderollens
åsättande, skulle medföra en jämförelsevis stor kostnad för läskedrycksindustrien.
Då den nuvarande årstillverkningen omfattar ett så betydande
antal flaskor som cirka 175 milj., vilka var och en skulle förses
med en skattebanderoll, inses att denna skatteform måste pålägga industrien
ett omfattande arbete. Därest en arbetare skulle per timme kunna förse
1,000 flaskor — vilket ansetts utgöra en hög genomsnittssiffra — med banderoller,
åtginge alltså med den nuvarande konsumtionen för hela industrien
minst 175,000 arbetstimmar för denna del av beskattningsproceduren. Det
har framhållits, att åsättande av banderollerna kräver en betydande rutin
och färdighet och att det vid arbetet härmed icke skulle kunna undgås,
att banderoller ginge förlorade. Automatiska maskiner för banderollering
av flaskor finnas enligt uppgift för närvarande icke i Sverige, men med
tiden komme väl sådana att kunna anskaffas. På grund av den höga kostnad,
dessa skulle betinga, bleve allenast de större fabrikanterna i stånd
att skaffa sig dylik utrustning, varför de mindre fabrikanterna genom denna
form av beskattning skulle komma i ett sämre läge. En olägenhet av
banderollskatten är vidare, att, då banderollering av tekniska skäl måste
ske i samband med flaskornas förslutning, ett icke ringa antal banderoller
skulle gå förlorade vid kross och då läskedryck under lagring i fabriken
skadats, så att den blivit osäljbar och flaskornas innehåll måst uttömmas.
På samma sätt finge tillverkaren bära kostnaden för banderoller å flaskor,
innehållande försåld läskedryck, som av en eller annan anledning blivit
osäljbar och måst återtagas av fabriken samt där uttömmas. Det skulle
ej heller kunna undvikas, att banderollerna även i andra fall såväl i fabriken
som under läskedryckernas transport bleve förstörda. En annan olägenhet
består däri, att, då banderollen komme att klistras över de nu i avsevärd utsträckning
använda aluminiumkapsylerna och dessas yta under inverkan av
kolsyretrycket i flaskan visar benägenhet att särskilt sommartid så småningom
bukta uppåt, risk föreligger, att banderollerna slitas av och att läskedrycksflaskor
alltså ej sällan även av denna anledning skulle tillhandahållas
allmänheten med brutna skattebanderolier. Det må erinras, att beträffande
punschstämpeln föreskrift var meddelad om att denna skulle
utanpå skyddas av en särskild kapsyl.
Förut har framhållits, att ur fiskalisk synpunkt fördelar vöre förbundna
med ett banderollsystem. Det bör emellertid anmärkas, att en svaghet vidlåder
detta system vid en läskedrycksbeskattning därigenom, att banderollerna
vid flaskornas förvaring på is eller i vatten lätt falla av. Samtidigt som
detta förhållande kan utnyttjas i bedrägligt syfte, förlorar också härigenom
det kontrollmoment, som ligger i att allmänheten vid banderollskatt skall
vara inställd på att skattebanderoll alltid bör finnas åsatt varan, väsentligt
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 81. 2
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
18
i betydelse. Samtidigt ökar faran för att illojala fabrikanter, eventuellt i
samförstånd med köpare, våga taga risken att utlämna läskedrycker utan
skaf tebanderoll å flaskorna.
Enbart anskaffandet av skattebanderollerna drager vidare en icke ringa
kostnad. För 175 milj. gummerade banderoller torde, enligt vad inhämtade
upplysningar ge vid handen, anskaffningskostnaderna knappast understiga
50,000 kronor. Härtill skulle, förutom kostnader för banderollernas försäljning,
komma utgifterna för den tillsynsverksamhet, som beskattningen eljest
skulle påkalla från statens sida.
Det förtjänar slutligen erinras, att, då beskattningen av läskedrycker infördes
i Norge, banderollskatten avvisades med i huvudsak följande motivering.
De kärl, vari de avsedda dryckesvarorna saluhölles och som praktiskt
taget alltid bestode av glasflaskor, lämpade sig icke för ett ändamålsenligt
anbringande av banderoller. Dessa borde om möjligt påklistras kärlets
förslutning på ett sådant sätt, att denna icke kunde öppnas utan att
banderollen förstördes. Banderolleringen skulle under dylika omständigheter
bliva mycket besvärlig, och detta så mycket mer som det vore fråga örn
många miljoner flaskor; den kunde därvid knappast tänkas utförd medelst
automatiska maskiner. Dessutom kunde banderollerna lätt avtagas i oskadat
skick för att senare användas i olagligt syftemål. De folie vidare ofta av
kärlen, i synnerhet när dessa — exempelvis vid placering på is •— utsattes
för fuktighet. Till nämnda brister i skattemetoden komme så svårigheterna
och kostnaderna för det allmänna att anskaffa och distribuera den stora
mängd banderoller, som erfordrades.
Av det anförda torde framgå, att en beskattning medelst banderoller icke
låter sig med samma fördel genomföra i fråga örn läskedrycker som beträffande
vissa andra konsumtionsvaror. En banderollskatt å läskedrycker är
förbunden med sådana olägenheter, att den svårligen kan förordas, om möjlighet
finnes att anlita annat beskattningssystern.
Vad slutligen angår genomförandet av en beskattning på grundval av ett
deklarationsför fa rande bygger en sådan beskattningsanordning
till en viss grad på förtroende för tillverkaren samt på möjligheten att kunna
utöva en efterhandskontroll å de i deklarationen lämnade uppgifterna genom
granskning av hans handelsböcker eller enligt skattebestämmelserna
honom ålagd särskild bokföring. En dylik beskattning kan med fördel
tillämpas i fråga om företag, som äro av den storleksordning, att en välordnad
bokföring finnes samt att skattesvek icke gärna kan äga rum utan
att ett flertal av personalen därtill medverkar eller därom äger kännedom.
För konsumtionsacciser eller liknande skatter har nämnda beskattningsform
i vårt land kommit till användning bland annat i följande fall: skatten å
automobilgummiringar (numera upphävd), silkesaccisen, skatten å inom
riket tillverkad bensin, skatten å brännolja för drivande av automobil, margarinaccisen
och foderkaksskatten. Vid bifall till Kungl. Maj:ts proposition
nr 68 till innevarande års urtima riksdag angående förändrad maltdrycksbeskattning
skulle den jämväl komma att tillämpas å sistnämnda beskatt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
19
ning. Erfarenheterna av ifrågavarande beskattningsmetod ha hittills givit
vid handen, att den för de områden, där den tillämpats, fungerat tillfredsställande.
Vad angår en tillämpning av metoden å en beskattning av läskedrycker,
föreligga i stort sett samma förutsättningar för ett tillfredsställande
resultat, när det gäller de större företagen inom läskedrycksindustrien.
Såsom framgår av det föregående är emellertid utmärkande för denna industri,
att ett synnerligen stort antal tillverkare driva sin hantering i mycket
ringa omfattning samt med avseende å lokal och teknisk utrustning under
blygsamma förhållanden. I många fall utövar tillverkaren rörelsen, som
ofta nog är i gång allenast under sommarmånaderna, med biträde allenast
av familjemedlemmar eller någon enstaka medhjälpare, varför skyldighet
för honom att föra handelsböcker icke föreligger. Till nu nämnda förhållande
hänföra sig även anmärkningarna rörande bristande effektivitet i
fråga om kontrollen vid den norska läskedrycksbeskattningen, beträffande
vilken det fiskaliska övervakandet i allt väsentligt är grundat på möjligheterna
att genom granskning av tillverkarnas bokföring och annan efterhandskontroll
utröna, om skatten vederbörligen erlagts.
Med hänsyn till det stora antalet småföretag inom läskedryckstillverkningen
torde därför förutsättningarna för uttagande av läskedrycksskatt efter
ett deklarationsförfarande icke heller i vårt land ställa sig särskilt gynnsamma.
Även om vissa mindre tillverkare tilläventyrs komma att brista
i erläggande av läskedrycksskatt, är emellertid uppenbart, att ett icke ringa
tillskott till statskassan kan erhållas genom en sådan skatt, då den ojämförligt
största avsättningen av läskedrycker faller på de större företagen.
Därest det statsfinansiella läget kräver utnyttjandet av denna skattekälla,
torde man under sådana förhållanden vara hänvisad till att uttaga läskedrycksskatten
efter tillverkarens deklaration över försäljningen med de
möjligheter till kontroll, som kunna stå till buds. Att det härvid icke är
möjligt att utforma kontrollen i överensstämmelse med vad som föreslagits
beträffande de skattepliktiga bryggerierna, där densamma väsentligen är
avsedd att knytas till uppgifter, som lämnas av en av bryggeriet utsedd
forsedelskontrollant, samt till handelsbokföringen, beror självfallet därpå,
att de skattepliktiga bryggerierna på grund av sin större personal och mera
omfattande rörelse erbjuda lämpliga förutsättningar för genomförande av
dylik mera systematisk kontroll. I vissa hänseenden bör emellertid bryggerikontrollen
tjäna som förebild till en beskattningsförordning även rörande
läskedryckerna. En läskedrycksbeskattning i Sverige synes i enlighet härmed
böra genomföras på i huvudsak följande sätt.
Beskattningens anordnande.
Vad till en början angår beskattningens omfattning bar med läskedrycker
hittills i allmänhet förståtts mineralvatten samt kolsyrehaltiga, alkoholfria
drycker. Enligt en av 1916 års livsmedelslagstiftningskommitté på sin tid
föreslagen definition skulle sålunda till läskedrycker hänföras alla under
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
tillsättning av kolsyra tillverkade drycker, vilka icke vore hänförliga till
malt- eller rusdrycker. I tullhänseende falla läskedryckerna under tulltaxenummer
144, som omfattar »mineralvatten och kolsyrade, alkoholfria läskdrycker».
Ingendera av dessa definitioner tager emellertid enligt sin ordalydelse
hänsyn till förekomsten av kolsyrefria saftdrycker, vilka visserligen
hittills äro endast sparsamt förekommande men som framdeles kunna tänkas
få ökad avsättning. Till sin karaktär äro sistnämnda drycker givetvis
att betrakta såsom läskedrycker och böra inbegripas i beskattningen. Intill
dess i samband med en blivande livsmedelslagstiftning definitionen å läskedrycker
blir slutgiltigt fastställd, synes i nu förevarande sammanhang tillfyllest
att — med utgångspunkt från ordalydelsen av nyssnämnda tulltaxerubrik
— såsom läskedrycker angiva »mineralvatten samt kolsyrade
och därmed jämförliga drycker, vilka icke äro hänförliga till rusdrycker
eller maltdrycker».
En beskattning av de svagare maltdryckerna, vilken kan synas ligga nära
till hands i samband med förevarande beskattning, torde icke böra inbegripas
i denna. Av dessa maltdrycker kan särskiljas mellan maltdricka och
lagrat svagdricka å ena sidan och det färska s. k. brunsvagdrickat å andra
sidan. Vad de båda första maltdryckstyperna beträffar skulle de visserligen
vara av natur att kunna ifrågakomma till en beskattning av ungefär
samma skäl som läskedryckerna. Sammanlagda kvantiteten av tillverkningen
av maltdricka och lagrat svagdricka är emellertid jämförelsevis
obetydlig — tillverkningsåret 1937/38 i runt tal 8 milj. liter — varför igångsättande
av en beskattningsprocedur beträffande dem knappast synes motiverat.
Det s. k. brunsvagdrickat är en betydligt större konsumtionsvara, varav
nämnda tillverkningsår framställdes cirka 114 milj. liter, men synes icke
vara lämpat att göras till föremål för beskattning.
För alla tillverkare av läskedrycker skall föreligga skyldighet att avgiva
driftsanmälan till kontrollmyndigheten, som bör bliva kontrollstyrelsen, i
väsentligen samma ordning, som enligt förslaget i förutnämnda proposition
är avsedd att gälla för bryggerierna. Skatten skall utgå med visst öretal
per liter. För att i någon mån eliminera kontrollsvårigheterna i fråga om de
mindre läskedrycksfabrikerna bör stipuleras en minimiskatt av förslagsvis
100 kronor per månad, vilken varje tillverkare skall ha att oberoende av
tillverkningens storlek erlägga för den tid, varunder rörelsen må bedrivas.
Härigenom erhåller staten beträffande varje läskedrycksfabrik även garanti
för en skatteinkomst, som står i rimligt förhållande till kontrollkostnaderna.
Nämnda belopp motsvarar vid en skatt av 10 öre per liter en
försäljning av cirka 2,500 flaskor per månad, vilket icke kan sägas utgöra
ett med hänsyn till fabrikantens intressen oskäligt högt belopp för minimiskatten.
För att icke denna anordning skall verka alltför betungande, bör
bestämmelse meddelas därom, att tillverkare, som endast under en viss del
av året bedriver sin rörelse, äger göra anmälan om avbrott i rörelsen med
verkan att skatt icke beräknas för den tid avbrottet varar. En dylik minimiskatt
torde vara ägnad att i någon mån hindra uppkomsten av nya små
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
21
företag på detta område. Det har emellertid framhållits, att sådana småföretag
ur allmän synpunkt i många fall äga föga berättigande, då de såsom
förut antytts ofta nog drivas under bristfälliga sanitära och tekniska förhållanden
samt understundom med anlitande av osunda konkurrensmetoder.
Beskattningsmyndigheten torde lämpligen böra i samband med kontrollbesöken
öva tillsyn såväl å de sanitära förhållandena i läskedrycksfabrikerna
som därå, att sådan fabrik äger tillgång till erforderlig teknisk utrustning
ävensom lämpligt råvatten. Därest anmärkning föreligger i något av här
nämnda hänseenden, lärer, där rättelse ej vinnes, anmälan få ske till hälsovårdsmyndighet.
Vid driftsanmälan från ny tillverkare bör fogas hälsovårdsmyndighets
intyg därom, att för rörelsen avsedda lokaler uppfylla i hälsovårdsstadgan
angivna fordringar.
Tillverkare skall för varje månad upprätta och senast å femtonde söckendagen
efter månadens utgång till kontrollstyrelsen insända en på tro och heder
avgiven skattedeklaration angående den myckenhet läskedrycker, som
under månaden utlämnats från fabriken. Avdrag må i deklarationen göras
för de kvantiteter läskedrycker, som enligt tullmyndighets intyg exporterats
eller som utlämnats såsom kontrollprov. För undvikande av dubbelbeskattning
medgives avdrag även för läskedrycker, som till fabriken levererats av
annan tillverkare ävensom för läskedrycker, som tidigare utlämnats från
fabriken men som återförts till dess lager. Återstoden efter avdragen skall
utgöra den beskattningsbara kvantiteten. Å deklarationen skall finnas intyg
av två personer, att densamma överensstämmer med bokföringen vid fabriken.
Skatten för en månad skall erläggas samtidigt med insändandet av deklarationen
för månaden. Inbetalningen skall ske i samma ordning som gäller
för andra dylika skatter och acciser. Betalas icke skatten, skall kontrollstyrelsen
äga meddela förbud mot utlämning av läskedrycker från fabriken.
Kontrollstyrelsen skall vidare kunna ålägga tillverkare att ställa säkerhet för
skatten.
För att erhålla ett underlag för en skattekontroll med ledning av bokföringen
måste denna vara anordnad på härför ändamålsenligt sätt. Av bokföringen
skola till en början framgå myckenheten inköpta råvaror och förnödenheter
samt myckenheten i fabriken framställda ävensom av annan tillverkare
till fabriken levererade läskedrycker. Vidare skola uppgifter kunna
erhållas örn myckenheten från fabrikens lager utlämnade läskedrycker av
egen och annans tillverkning samt myckenheten till fabriken återförda
läskedrycker. Bokföringen skall även utvisa kvantiteten i fabriken genom
kross eller eljest förstörda läskedrycker ävensom huru mycket utlämnats
såsom kontrollprov eller av tillverkaren eller hans personal förbrukats inom
fabriken. I den mån företagens vanliga handelsbokföring icke är så anordnad,
att nu angivna uppgifter därur på lämpligt sätt framgå, skall tillverkaren
kunna åläggas att föra särskilda journaler för sådant ändamål. Ett
angivande i skatteförordningen av vissa obligatoriska journaler synes, i avsaknad
av erfarenheter om huru kontrollen bör närmare utformas, icke
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
lämpligen böra äga rum. Det bör i stället ankomma å kontroilstyrelsen att
meddela föreskrifter angående den särskilda journalföringen, med befogenhet
att ålägga tillverkaren att på det sätt, som kan anses erforderligt, specificera
förekommande uppgifter. Kontrollstyrelsen skall vidare äga föreskriva,
att vid utlämning av läskedrycker följesedel skall upprättas.
För kontrolländamål skall tillverkare och försäljare av kolsyra, socker
eller andra vid läskedrycksframställning användbara ämnen ävensom av
kärl, kapsyler eller andra vid dryckernas utlämning från fabriken erforderliga
förnödenheter och artiklar lia att vid anfordran till kontrolltjänsteman
lämna uppgifter örn läskedryckstillverkares inköp härav.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att vissa större förbrukare av kolsyrade
drycker själva tillverka sådana med hjälp av särskilda apparater. För
att icke ett kringgående av läskedrycksskatten skall äga rum genom sådan
tillverkning, kunde det ifrågasättas att belägga den härför erforderliga kolsyran,
vilken nu inköpes hos de svenska kolsyrefabrikanterna, med en skatt,
som, räknat per kilogram kolsyra, motsvarar läskedrycksskatten. I åtskilliga
av här åsyftade fall, exempelvis då dryckerna beredas vid marketenterier och
folkparker, där de sedan serveras mot betalning, sker tillverkningen för försäljning
och blir följaktligen underkastad beskattning enligt förslaget. I den
mån detta icke är fallet, torde det röra sig örn tillverkning av så jämförelsevis
ringa omfattning, att anledning icke föreligger att särskilt beskatta kolsyran.
I varje fall synes utvecklingen härutinnan böra avvaktas, innan åtgärder
i sådan riktning vidtagas.
Beräknad skatteinkomst.
I det föregående har den yrkesmässiga tillverkningen av läskedrycker
uppskattats till för närvarande 76 milj. liter årligen. Av redogörelsen framgår
även, att läskedryckskonsumtionen undergått en icke obetydlig fortlöpande
stegring för varje år. Örn en skatt pålägges läskedryckerna, lärer en
sådan åtgärd sannolikt komma att föranleda en konsumtionsminskning, som
till sin storlek blir beroende på skattesatsens storlek. För att minska olägenheterna
för läskedrycksindustrien av beskattningen, torde skattesatsen
icke böra bestämmas till högre belopp än 10 öre per liter. Därest med denna
skattesats verkningarna med avseende å konsumtionens storlek skulle för
det närmaste året inskränka sig till, förutom ett upphörande av den hittills
pågående stegringen i densamma, en direkt minskning med 15 procent,
skulle alltså kunna räknas med en skatteintäkt av cirka 6.5 milj. kronor för
helt år räknat. Den nya skatten bör föranleda upptagande å tilläggsstat av
en ny inkomsttitel, benämnd Skatt å läskedrycker. Förslag härom torde få
framläggas i samband med att ny beräkning av vissa inkomsttitlar å gällande
riksstat underställes riksdagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
23
Kontrollpersonal och kontrollkostnader.
För åstadkommande av en så effektiv kontroll som möjligt över läskedrycksbeskattningen
påkallas avläggande av jämförelsevis ofta återkommande
kontrollbesök vid de olika läskedrycksfabrikerna. För sådant ändamål
är erforderligt, att till kontrollstyrelsens förfogande ställes behövligt antal
kontrolltjänstemän. Dessa skola vid varje kontrollbesök öva tillsyn å att
föreskriven bokföring finnes anordnad samt att de myckenheter läskedrycker,
vilka deklarerats för beskattning, överensstämma med bokföringen. Vidare
bör jämförelse verkställas mellan avsättningen av läskedrycker och
verkställda inköp av råvaror och förnödenheter ävensom uppmärksamhet
ägnas åt att fabriken med avseende å de sanitära förhållandena och den tekniska
utrustningen befinner sig i vederbörligt skick. För det kontrollarbete,
som äger rum rörande läskedrycksbeskatiningen i de skattepliktiga och de
skattefria bryggerierna, kunna överkontrollörerna vid maltdrycks- och
brännvinstillverkningen anlitas. Arbetet härmed måste dock beräknas bliva
av sådan omfattning, att fullgörandet av deras vanliga åligganden skulle bliva
lidande, såvida de icke erhölle en biträdande Överkontrollör vid sin sida.
Med en sådan anordning bleve det möjligt för överkontrollören och den biträdande
överkontrollören att omhändertaga kontrollen över läskedrycksbeskaltningen
i sin helhet inom distriktet. Denna uppdelning av arbetet med
kontrollen över maltdrycks-, brännvins- och läskedryckstillverkningen på två
tjänstemän i varje överkontrollörsdistrikt skulle säkerligen medföra, att denna
arbetskraft bleve på mest effektiva sätt utnyttjad och att resekostnaderna
även i möjligaste mån nedbringades. Under förutsättning av bifall tili
det i propositionen nr 68 framlagda förslaget örn förändrad maltdrycksbeskattning
skulle antalet överkontrollörsdistrikt — frånsett Stockholms distrikt,
i vilket överkontrollörsgöromålen skulle utföras av en tjänsteman i
kontrollstyrelsen —- bliva 7, vadan alltså biträdande överkontrollörer till
samma antal skulle anställas på grund av läskedrycksskattens tillkomst. Enligt
nämnda förslag skulle i det sydligaste överkontrollörsdistriktet finnas,
närmast för kontrollen över lantbruksbrännerierna därstädes, två biträdande
överkontrollörer i lönegraden Eo 21. Enahanda kompetensfordringar torde
höra gälla för de nu föreslagna biträdande överkontrollörerna, och dessa
tjänstemän torde även böra tillerkännas i stort sett samma avlöning. Med
hänsyn till läskedrycksbeskattningens speciella karaktär synes det emellertid
icke vara lämpligt att giva ifrågavarande nya befattningshavare ställning av
extra ordinarie tjänstemän, utan de torde i stället böra erhålla arvode. Arvodenas
storlek synes lämpligen kunna bestämmas till 6,600 kronor för år, vartill
bör läggas en årlig ersättning av 500 kronor för expeditionskostnader. Å
arvodena bör dyrtidstillägg ej utgå. Örn utgifterna för vikariatsersättningar
uppskattas till 1,300 kronor, skulle vid bifall härtill avlöningskostnaden för
den lokala kontrollen över läskedrycksbeskattningen komma att uppgå till
51,000 kronor för år. Under innevarande budgetår skulle, räknat för 6 må
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr Si
-
nada'', kostnaden alltså bliva 25,500 kronor, vilket belopp komme att belasta
förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsavgifter. För reseersättningar till
de ifrågavarande nya biträdande överkontrollörerna, vilka ersättningar för
helt år torde kunna uppskattas till 40,000 kronor, bör för innevarande budgetår
beräknas ett belopp av 20,000 kronor att utgå av nyssnämnda anslag.
Jämväl för kontrollstyrelsens vidkommande påkallar läskedrycksskattens
införande förstärkning av arbetskrafterna. Handhavandet av kontrollarbetet
inom styrelsen med avseende å sagda skatt bör anförtros åt en extra förste
byråinspektör, vilken såsom extra tjänsteman bör hänföras till en lönegrad
24, omfattande löneklasserna 21—23. Därjämte bör åtminstone tills vidare,
intill dess nu ifrågavarande kontroll blivit nöjaktigt organiserad och gjorda
erfarenheter å området hunnit komma till uttryck i bestämmelser och anordningar
av olika slag, anställas en byråinspektör i lönegraden Ex 22. För
granskning och bearbetning av uppgifter i kontrollhandlingar m. m. bör dessutom
hos kontrollstyrelsen anställas ett kontorsbiträde, som tills vidare bör
hänföras till lönegraden Ex 4. Kostnaderna för denna förstärkning av kontrollstyrelsens
arbetskrafter, beräknade för 6 månader av innevarande budgetår,
belöpa sig till omkring 8,500 kronor. Till följd härav torde riksdagens
medgivande böra inhämtas, att anslagsposten till grundavlöningar till övrig
icke-ordinarie personal måtte få överskridas med nämnda belopp utöver vad
som föreslagits i förenämnda propositionen nr 68. De ökade kostnaderna för
avlöningsförhöjningar m. m. och rörligt tillägg torde under innevarande budgetår
kunna bestridas av härför anvisade, förslagsvis beräknade anslagsposter.
Med hänsyn till de nya arbetsuppgifter, som genom läskedrycksbeskattningen
skulle tillföras kontrollstyrelsen, torde vidare för löpande budgetår
uppkomma en kostnadsökning med omkring 1,500 kronor för reseersättningar
och omkring 2,000 kronor för expenser, sistnämnda belopp beräknat med hänsyn
tagen till vissa nyanskaffningar av inventarier m. m., som påkallas i anledning
av personalökningen. Det torde få ankomma på kontrollstyrelsen
att hos Kungl. Maj :t göra framställning om medgivande att överskrida de för
dessa ändamål under styrelsens omkostnadsanslag anvisade posterna, därest
så befinnes oundgängligen erforderligt.
Tull å läskedrycker.
Införande av skatt å läskedrycker påkallar även upptagande av frågan om
tull å dessa. I allt väsentligt hänföras läskedryckerna till tulltaxenummer
144, omfattande »mineralvatten och kolsyrade, alkoholfria läskdrycker»,
och äro för närvarande tullfria. Nämnda varor böra i detta sammanhang
åsättas en tull, motsvarande skattens belopp, eller 10 kronor för 100 liter.
Med den definition, som i det föregående föreslagits för läskedrycker, kan
det tänkas att vissa hithörande drycker, exempelvis färdigberedd saft, i tullhänseende
komma att hänföras till tulltaxerubriken »saft, bär- och frukt-,
samt andra drycker, ej särskilt nämnda, innehållande högst 2 1/i volym
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
25
procent alkohol, ej hänförliga till maltdrycker». Då dessa drycker enligt
tulltaxenumren 147 och 148 redan äro åsätta så hög tull som 34 kronor för
100 kilogram (drycker på fat), resp. 69 kronor för 100 liter (drycker på
andra kärl), synes någon ändring av tullen beträffande dem icke påkallad
i förevarande sammanhang.
Ikraftträdande m. ni.
Med hänsyn till de omfattande förarbeten med avseende å organiserandet
av kontrollverksamheten, anskaffande av journaler och andra blanketter
m. m., som komma att åvila kontrollmyndigheten, synes ikraftträdandet av
läskedrycksskatten icke kunna bestämmas till tidigare tidpunkt än den 1 februari
1940.
I enlighet med vad förut anförts har inom finansdepartementet upprättats
förslag till förordning om skatt å läskedrycker.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Hajd måtte genom proposition
föreslå riksdagen att
dels antaga berörda förslag;
dels besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med dag,
som av Kungl. Majit bestämmes, i nedan angivna del erhålla
följande ändrade lydelse:
144 Mineralvatten och kolsyrade, alko
|
holfria läskdrycker........... 100 Uter] 10: —
dels godkänna den i det föregående förordade organisationen
av den lokala kontrollen över läskedrycksbeskattningen;
dels
ock medgiva, att den i avlöningsstaten för kontrollstyrelsen
under anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal upptagna delposten till grundavlöningar
m. m. må överskridas med, utöver vad som föreslagits i Kungl.
Maj:ts proposition den 14 oktober 1939, nr 68, ytterligare
högst 8,500 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
P. J. Arrhenius.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 81.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:96 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om skatt å läskedrycker, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
- 1SärU 1939:66 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om skatt å läskedrycker, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten