Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2—4 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer

1939-11-24 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:82 (urtima riksdagen), Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2—4 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 82.

1

Nr 82.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändrad lydelse av 2—4 §§ lagen den

11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring för ombord

å fartyg tjänstgörande personer; given Stockholms

slott den 24 november 1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2—4 §§

lagen den 11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring för ombord å fartyg

tjänstgörande personer.

GUSTAF.

Gunnar Hägglöf.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 82.

2475 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 82.

Forsla g

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2—4 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr 348)

om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Härigenom förordnas, att 2—4 §§ lagen den 11 juni 1937 örn krigsförsäkring

för ombord å fartyg tjänstgörande personer skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

2 §•

Vid beräkning för bestämmande av sjukpenning eller livränta av årlig

arbetsförtjänst skall, örn arbetsförtjänsten överstiger fyratusenåttahundra

kronor, det överskjutande beloppet icke tagas i beräkning samt, örn arbetsförtjänsten

understiger tretusensexhundra kronor, densamma beräknas till

detta belopp.

3 §.

Hel sjukpenning skall utgå med belopp, som framgår av följande tabell:

Den årliga arbetsförtjänsten

Sjuk-

penningens

belopp

uppgår till

(kronor)

men ej till

(kronor)

kronor

öre

3,600

3,645

6

50

3,645

3,915

7

—

3,915

4,185

7

50

4,185

4,455

8

—

4,455

4,725

8

50

4,725

—

9

—

4§-

Har olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört

förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst en

tiondel, vilken förlust eller nedsättning kan antagas bliva för framtiden

bestående, skall, utöver livränta, till den skadade utgivas vid förlust av

arbetsförmågan, örn den skadade var befälhavare, styrman eller maskinbefäl,

ett belopp, motsvarande ett års lön, beräknad till tolv gånger den kontanta

månadslön, som den skadade åtnjöt vid tiden för olycksfallet, dock lägst

niotusen och högst trettontusen kronor, och eljest ett belopp av niotusen

kronor samt vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar

mot nedsättningen.

Undergår, sedan — — — äga rum.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majas proposition nr 82.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 november 193.9.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bbamstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund, fråga

örn vissa ändringar i lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer samt anför:

Gällande bestämmelser.

Här ombord å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad jämlikt

lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete, till följd

av krigsåtgärd — inom område och under tid, som Konungen äger bestämma

— drabbas av olycksfall i arbetet, skola, med tillämpning i övrigt av vad i

nämnda lag stadgas, i fråga örn sådant olycksfall gälla vissa särskilda bestämmelser.

Dessa finnas intagna i lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om

krig sfÖrsäter ing för ombord å fartyg tjänstgörande persotter. I dess 2 § givas

föreskrifter örn beräkning av årlig arbetsförtjänst för bestämmande av sjukpenning

eller livränta. Överstiger arbetsförtjänsten 4,800 kronor, skall det

överskjutande beloppet icke tagas i beräkning; understiger arbetsförtjänsten

2,900 kronor, skall densamma dock beräknas till detta belopp. 3 § innehåller

en tabell, utvisande beloppet av hela sjukpenningen. Denna utgör

5 kronor 50 öre vid en arbetsförtjänst, som uppgår till 2,900 kronor men

ej till 3,105 kronor. Därefter är sjukpenningen 6 kronor för en arbetsförtjänst,

som ej uppgår till 3,375 kronor, o. s. v. med intervaller i fråga

örn arbetsförtjänst å 270 kronor och beträffande sjukpenning å 50 öre.

Högsta sjukpenning är 9 kronor, som utgår, örn arbetsförtjänsten är 4,725

kronor eller däröver. Har olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad

sjukdom, medfört förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma

med minst en tiondel, vilken förlust eller nedsättning kan antagas bliva för

framtiden bestående, skall enligt 4 §, utöver livränta, vid förlust av arbetsförmågan

till den skadade utgivas, örn den skadade var befälhavare, styrman

eller maskinbefäl, ett belopp, motsvarande ett års lön, beräknad till tolv

gånger den kontanta månadslön, som den skadade åtnjöt vid tiden för

olycksfallet, dock lägst 5,000 och högst 9,000 kronor, och eljest ett belopp

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

av 4,800 kronor. Vid nedsättning av arbetsförmågan skall det lägre belopp

utgivas, som svarar mot nedsättningen. Vid väsentlig försämring i den

skadades tillstånd kan jämkning i ersättningen äga rum. Har olycksfallet

medfört döden, skall enligt 5 §, utöver livränta, till den avlidnes efterlevande

utgivas ett belopp motsvarande det, som enligt 4 § skall utgå vid förlust

av arbetsförmågan, dock med avdrag av dels viss begravningshjälp, dels ock

vad som må hava utgivits jämlikt 4 §. Enligt 6 § är arbetsgivare pliktig

att till den försäkringsinrättning, i vilken hos honom anställda äro försäkrade

jämlikt allmänna olycksfallsförsäkringslagen, erlägga det tillägg till

tidigare bestämd försäkringsavgift, som må föranledas av tillämpningen av

krigsförsäkringslagen. Slutligen föreskrives i 7 §, att försäkring enligt krigsförsäkringslagen

ina meddelas jämväl för olycksfall utom arbete, därvid föreskrifterna

i 35 § allmänna olycksfallsförsäkringslagen skola äga tillämpning.

I fråga örn tillämpningen av krigsförsäkringslagen gälla för närvarande

två kungörelser, dels en kungörelse den 5 maj 1939 (nr 142), enligt vilken

lagen tillsvidare skall äga tillämpning inom farvattnet utanför Kina, dels och

en kungörelse den 26 augusti 1939 (nr 572), vari föreskrives, att krigsförsäkringslagen

vid utbrottet av krig mellan europeiska stormakter, i vilket

England, Frankrike eller Tyska riket deltager, omedelbart skall träda i tilllämpning

med giltighet tillsvidare beträffande samtliga farvatten; dock skola

lagens bestämmelser därvid icke gälla i fråga örn olycksfall till följd av

militära åtgärder i annat krig än nyss sagts. Såsom europeiska stormakter

skola anses, förutom nyssnämnda länder, jämväl De Socialistiska Rådsrepublikernas

Union och Italien. Krigsutbrott skall, jämlikt beslut av Kungl.

Majit, anses hava ägt rum den 3 september 1939 klockan 11 förmiddagen.

I förevarande sammanhang må omnämnas, att lag örn statlig krigsförsäkring

m. m. utfärdats den 10 mars 1939 (nr 68). Enligt dess 1 § må vid krig,

krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden, såframt

Konungen därom förordnar, av staten meddelas transportförsäkring mot

krigsrisk ävensom återförsäkring av såväl transportförsäkring mot krigsrisk

som annan transportförsäkring. Vidare stadgas i 2 § första stycket, att,

under nyss angivna förhållanden, riksförsäkringsanstalten och ömsesidiga

olycksfallsförsäkringsbolag, som avses i 4 § allmänna olycksfallsförsäkringslagen,

äga att, såframt Konungen därom förordnar, meddela försäkring för

olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel

tjänstgörande person, till högre ersättningsbelopp samt med ersättningar

av annan art än eljest.

Jämlikt stadgande i 2 § andra stycket må, efter förordnande av Konungen,

staten under förhållanden som förut nämnts åt riksförsäkringsanstalten eller

bolag av omförmält slag meddela återförsäkring av försäkring, som anstalten

eller bolaget meddelat.

I anslutning till lagen den 10 mars 1939 har sedermera utfärdats — förutom

förordnande enligt 1 § i lagen — en kungörelse den 20 oktober 1939

(nr 747), varigenom förordnats, att återförsäkring, som avses i 2 § andra

stycket nämnda lag, tillsvidare må meddelas av staten. — Förordnande enligt

2 § första stycket har hitintills icke meddelats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

5

Hemställan om lagändring.

I skrivelse den 26 september 1939 hemställde svenska sjöfolksförbnndet,

att åtgärder måtte vidtagas för sådan lagändring, att sjukpenning

eller livränta enligt 2 § i 1937 års krigsförsäkringslag måtte beräknas å en

minimiarbetsförtjänst av 3,600 kronor i stället för nuvarande 2,900 kronor

samt att i 4 och 5 §§ omnämnda kontantbelopp vid full invaliditet eller

dödsfall måtte höjas till 9,000 kronor.

Sjöfolksförbundet omnämnde, att motsvarande lagstiftning i Norge och

Danmark lämnade större trygghet för sjömännen och deras efterlevande än

vad fallet vore med den svenska lagen. Den sistnämnda hade tillkommit

under kriget i Spanien och hade av förbundet uppfattats såsom ett provisorium.

Hedan då spårades missnöje från sjömännens sida tillika med ovilja

att medfölja fartyg, som trafikerade farozonen, då de ansågo, att försäkringsbeloppen

vore för små och icke lämnade trygghet för försörjning vid invaliditet

eller täckte efterlevandes livsbehov.

Yttranden över sjöfolksförbundets skrivelse avgåvos av riksförsäkringsanstalten

och kommerskollegium. Sistnämnda myndighet bifogade

yttranden, som kollegium inhämtat av Sveriges redareförening, Stockholms

rederiförening (som dock ej yttrat sig i sak), Sveriges segelfartygsförening,

Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet, Sveriges radiotelegrafistförening

och svenska stewartsföreningen.

Sveriges redareförening och Sveriges segelfartygsförening avstyrkte lagändring.

Hedar ef öreningen framhöll, att 1937 års lag varit baserad på överenskommelser

mellan föreningen, å ena sidan, och de ombordanställdas organisationer,

å den andra. Lagen vore avsedd att tillämpas just under sådana

förhållanden, som nu vore rådande, och de i lagen fastställda beloppen ansågos

vid dess tillkomst tillräckliga och skäliga. Sådana ändrade förutsättningar

hade sedan dess icke inträtt, som kunde åberopas som skäl för en

revidering av lagen.

De ombordanställdas organisationer tillstyrkte däremot sjöfolksförbundets

framställning.

Svenska stewartsföreningen förklarade lagändring synnerligen motiverad dels

med hänsyn till den under senaste tiden väsentligt ökade risken, dels ock

med hänsyn därtill, att de svenska sjömännen för närvarande vore sämre

ställda än annat skandinaviskt sjöfolk.

Svenska maskinbefälsförbundet yttrade:

Det är synnerligen önskvärt, att de vid krigsolycksfall utgående maximibeloppen

höjas, enär det vid krigstillfällen i regel blir försämrat penningvärde,

vilken försämring i viss utsträckning kommer att kvarstå efter krigets

slut. Höjningen av minimibeloppen bär visserligen icke någon större betydelse

för maskinbefälsförbundets medlemmar, men för manskapets vidkommande

finns det giltiga skäl för höjning av nuvarande minimum. Det

förhåller sig nämligen så, att de flesta av manskapet i den mån de icke

undergå befälsutbildning, lämna sjötjänsten och erhålla därefter bättre löneförmåner

än de haft till sjöss. Under dessa omständigheter är det icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 82.

riktigt, att den låga lön de erhållit under sjötjänsten skall läggas till grund

för beräkning av för hela deras återstående levnad bestående livränta.

Maskinbefälsförbundet tillstyrkte därför sjöfolksförbundets framställning

med den ändringen, att det i 4 § stadgade maximibeloppet höjdes till

15.000 kronor.

Sveriges fartygsbefälsfdrefling anförde:

Till följd av de högre löner, som under nuvarande krigsförhållanden utgå

till de ombord anställda, torde icke finnas något fartygsbefäl, som icke uppnår

_ en arbetsförtjänst uppgående till det av sjöfolksförbundet föreslagna

minimibeloppet. Den föreslagna höjningen av detta belopp saknar under

dylika omständigheter för fartygsbefälet intresse. Även sjömän av manskaps

grad torde i stor utsträckning av samma anledning åtnjuta löneförmåner,

som i händelse av invaliditet torde tillförsäkra dem, eller i händelse av

dödsfall deras efterlevande, ersättning beräknad efter maximibeloppet. För

sjömän av lägre grad och sjömän å fartyg i fart inom farvatten, i vilka

krigsrisk i mindre grad anses föreligga och som av denna anledning åtnjuta

lägre krigslöner än de som segla i mera farofyllda farvatten, är däremot

uppenbarligen en höjning av det i lagen nu stipulerade minimibeloppet av

stort värde.

Föreningen har intet att erinra emot att i 4 och 5 §§ föreskrivet kontantbelopp

utgår med 9,000 kronor i samtliga försäkringsfall oavsett den årliga

arbetsförtjänsten. I samband med tillmötesgåendet av detta krav anmäla

sig emellertid särskilda synpunkter för de högre inkomsttagarna. Kontantbeloppet

har väl menats utgöra ett ekonomiskt stöd för invaliden eller de

efterlevande _ vid den anpassning till lägre levnadsstandard som den framtida

försörjningen på livräntan måste medföra. Det torde vara ovedersägligt,

att en högre inkomsttagare iklätt sig större ekonomiska förpliktelser än

den mindre inkomsttagaren. Behovet av extra ekonomiskt stöd under övergångstiden

från försörjning på normal arbetsinkomst till försörjning på livränta

enligt krigsförsäkringslagens bestämmelser måste följaktligen anmäla

sig med större styrka hos den högre än hos den lägre inkomsttagaren. Det

skulle sålunda enligt föreningens mening vara rimligt att vid en höjning

av kontantbeloppet detta bestämdes att utgå till befäl med 15,000 kronor.

Tliksfm sälcring sein s tal ten upplyste beträffande de mot krigsförsäkringslagen

svarande bestämmelserna i Danmark, Norge och Finland, att ersättningarna

vid krigsolycksfall beräknades efter en lägsta årslön av i Danmark, med

vissa undantag, 3,100 kronor (motsvarande livränta vid fullständig invaliditet

utgjorde 1,860 kronor för år), i Norge 3,500 kronor (motsvarande livränta

vid fullständig invaliditet utgjorde 2,100 kronor för år) och i Finland 9,600

mark (motsvarande livränta vid fullständig invaliditet utgjorde, örn den

skadade hade anhöriga, 6,400 mark för år). Såsom tilläggsersättning i form

av engångsbelopp utgåvos vid fullständig invaliditet eller död i Danmark

högst 10,000 kronor, i Norge 10,000 kronor och i Finland lägst 50,000, högst

100.000 mark.

Biksförsäkringsanstalten anförde vidare, att de av sjöfolksförbundet föreslagna

ändringarna skulle, om ej en den 6 september 1939 ingången överenskommelse

mellan redareföreningen och personalorganisationerna angående

krigsriskersättning träffats, hava föranlett viss ökning av redarnas kostnader

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

för ifrågavarande försäkring. Denna ökning kunde uppskattas till omkring

en tredjedel av kostnaderna enligt lagens nuvarande bestämmelser. På

grund av nämnda överenskommelse hade emellertid denna ökning, i den

mån densamma belöpte på höjningen av arbetsförtjänstens minimum, i stor

utsträckning redan inträtt — det vore endast för vissa resor till eller i

utomeuropeiska farvatten, som så icke vore förhållandet.

Ur de synpunkter riksförsäkringsanstalten hade att företräda, nämligen

de försäkringstekniska, förelåge icke någon annan betänklighet mot de föreslagna

ändringarna, än att det i 4 § angivna engångsbeloppet icke borde för

besättningsmän av manskapsgraden höjas utöver femtusen kronor, utan

att det för befälspersoner stadgade minimibeloppet också höjdes i motsvarande

grad.

Kommerskollegium anslöt sig i huvudsak till de av riksförsäkringsanstalten

gjorda uttalandena. Yad anginge de i 4 § angivna engångsbeloppen tillstyrkte

kommerskollegium en skälig höjning av desamma, dock att, såsom

riksförsäkringsanstalten påpekat, en höjning av ersättningen till besättningsmän

i manskapsgraden syntes böra åtföljas av en motsvarande höjning av

ersättningsbeloppen till befälhavare, styrmän och maskinbefäl.

I anledning av vad riksförsäkringsanstalten anfört må omnämnas, att den

6 september 1939 ingåtts en överenskommelse mellan redareföreningen,

å ena sidan, samt de ombordanställdas organisationer (Sveriges fartygsbefälsförening,

svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjöfolksförbundet, svenska

stewartsföreningen och Sveriges radiotelegrafistförening), å den andra, angående

krigsriskersättning till de ombordanställda. Enligt denna

överenskommelse, vilken gäller från och med den 4 i nyssnämnda månad,

skall under nu rådande förhållanden utgå krigsriskersättningar till befäl

och manskap å fartyg, som befinna sig i vissa uppräknade farvatten och

farter (omkring västra Europa); tillägg skall utgå med vissa procent (250,

125, 100 eller 65) av hyran per månad (punkt 1). Tilläggen utgå jämlikt

punkt 2 för hela den tid fartyget befinner sig inom respektive områden,

med undantag för tid, då fartyget ligger i neutral hamn. I samtliga fall

gäller enligt punkt 3 den begränsningen, att ersättning icke skall utgå för

längre tid än en månad för en och samma enkelresa. Den månatliga hyra,

å vilken krigsrisktillägg beräknas, må i intet fall understiga 250 kronor

(punkt 4). I punkt 6 föreskrives, att »olycksfallsersättning utgår enligt lag».

Slutligen stadgas i punkt 7: »Krigsriskersättningar, som utgå i enlighet

med denna överenskommelse, äro helt fristående från och skola icke kunna

åberopas för ändringar i de förmåner, som till följd av gällande lag eller

kollektivavtal tillkomma befäl och besättningsman.»

Avtalet av den 6 september 1939 har numera, såvitt angår förhållandet

mellan redareföreningen, å ena, samt sjöfolksförbundet och stewartsföreningen,

å andra sidan, blivit upphävt och ersatt av ett avtal den 13 november 1939,

som gäller från och med sistnämnda dag. Enligt sistnämnda avtal utgår

till kökspersonal samt däcks- och maskinfolk krigsriskersättningar inom olika

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Majus proposition nr 82.

farvatten med olika procent å hyran. I förhållande till septemberavtalet

föreligger skiljaktighet bland annat därutinnan, att krigsriskersättning utgår

även då fartyg befinner sig i holländsk eller belgisk hamn samt att den

månatliga hyra, å vilken krigsriskersättning skall beräknas, förklarats icke få

understiga 250 kronor för dem, som hava en hyra av 100 kronor per månad

eller därutöver, och 200 kronor för dem, som hava en månadshyra understigande

100 kronor.

Då det gäller att fastställa den årliga arbetsförtjänst, som skall ligga till

grund för beräkningen av storleken å sj ukpenning eller livränta, skall enligt

allmänna olycksfallsförsäkringslagen, för att ej i vissa fall oskäligt låga ersättningar

skola utgå, arbetsförtjänsten under alla förhållanden beräknas uppgå

till minst 450 kronor. Vid tillkomsten av 1937 års krigsförsäkringslag

ansågs med hänsyn till de risker, varom vore fråga, denna minimigräns

beträffande sjöfolket alldeles för låg. I överensstämmelse med föreskrift i

det avtal mellan redareföreningen och manskapets organisationer, vilket låg

till grund för lagstiftningen, fastställdes minimibeloppet i lagen till 2,900

kronor. I den nu föreliggande framställningen föreslås härutinnan en höjning

till 3,600 kronor. Framställningen har avstyrkts av redareföreningen och

segelfartygsföreningen men tillstyrkts eller lämnats utan erinran i övriga avgivna

yttranden. Med hänsyn till å ena sidan den risk, som sjömännen i

nuvarande världsläge måste taga, då de begiva sig till sjöss, samt å andra

sidan vikten av att sjöfarten i största möjliga utsträckning fortfarande bedrives,

synes den kompensation vid ett på grund av krigsåtgärd inträffat

olycksfall, som försäkringsbeloppen äro avsedda att giva, böra sättas så

hög, som utan åsidosättande av andra berättigade intressen kan komma i

fråga. Att härvid den årsinkomst, å vilken ersättning enligt lagens regler

skall beräknas utgå, bestämmes att i varje fall ej vara lägre än 3,600 kronor

synes mig rimligt. Jag tillstyrker därför en därav betingad ändring i 2 § av

1937 års krigsförsäkringslag. Att märka är, att avlöningsförmånerna för sjöfolket

numera, med hänsyn till tillämpade beräkningsgrunder, äro sådana, att flertalet

ombordanställda åtnjuta en årlig arbetsförtjänst, som överstiger nyssnämnda

minimibelopp.

Den sålunda föreslagna ändringen i 2 § föranleder ändring jämväl av den

i 3 § intagna tabellen. Dennas innehåll står för närvarande i överensstämmelse

med och utgör en direkt påbyggnad å bestämmelserna i 6 § allmänna

olycksfallsförsäkringslagen. Då annan avvikelse från gällande regler icke

härutinnan ifrågasättes än en höjning av minimibeloppet beträffande den

årliga arbetsförtjänsten, torde allenast den ändringen böra göras i tabellen,

att en lägsta sjukpenning av 6 kronor 50 öre fastställes att utgå vid en årsinkomst

intill 3,645 kronor, varemot tabellen i övrigt synes böra kvarstå

oförändrad.

I det föregående omförmälda lagändringar torde, på sätt riksförsäkringsanstalten

framhållit, med hänsyn till gällande löneavtal endast i undantagsfall

komma att föranleda ökning av redarnas nuvarande kostnader för försäk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

ringen. I de fall, då ökning kan väntas förekomma, torde densamma icke

komma att överstiga 10 procent å förut utgående premier.

Jämväl i fråga örn de i 4 § — till vilken 5 § ansluter sig — fastställda

engångsersättningarna synas vissa ändringar erforderliga. Beträffande befälhavare,

styrman och maskinbefäl är nu ersättningen, alltefter den kontanta

lönens storlek, bestämd till lägst 5,000 och högst 9,000 kronor, under det

att ersättningen i fråga örn övriga ombordanställda är bestämd till 4,800

kronor. För en höjning av sistnämnda belopp till 9,000 kronor finner jag

tillräckliga skäl föreligga. En sådan ändring synes mig emellertid böra

föranleda en höjning jämväl av ersättningarna beträffande befälhavare, styrman

och maskinbefäl på sådant sätt, att minimiersättningen fastställes till

9,000 kronor samt att maximiersättningen bestämmes till liksom hittills 4,000

kronor högre eller alltså 13,000 kronor. Vilken inverkan de nu omförmälda

ändringarna i lagen beträffande engångsersättningarna komma att få på försäkringspremierna

kan ej med säkerhet angivas; en förhöjning av premierna

med omkring en tredjedel synes dock antaglig.

Förslag till erforderliga ändringar av 1937 års krigsförsäkringslag i överensstämmelse

med vad i det föregående anförts har upprättats inom socialdepartementet.

Lagändringarna torde böra träda i kraft utan dröjsmål.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över förslag till lag angående ändrad lydelse av 2—4 §§ lagen den 11

juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Jan Smith.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget,

har här uteslutits.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 82. 2475 39 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

23 november 1939.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet denna dag tillkandakommet utdrag av protokoll över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 17 november

1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag angående ändrad lydelse av 2—4 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr

348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet Sven Björkholm.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

6r. Lindencrona.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

11

Utdrag av ''protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 24 november 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärenden Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen

anmäler t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Hägglöf, lagrådets

den 23 november 1939 avgivna utlåtande över det den 17 i samma

månad till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av

2—4 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om 1crigsförsäkring för ombord å

fartyg tjänstgörande personer samt hemställer, att förslaget, som av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Ossian Larsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:77 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2—4 §§ lagen den 11 juni 1937 s. 1 i texten
  2. 2SärU 1939:32 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2—4 §§ lagen den 11 juni 1937 s. 1 i texten