Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om industrisockerskatt, m. m

1939-11-17 · 30 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:89 (urtima riksdagen), Med förslag till förordning om industrisockerskatt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 89.

1

Nr 89.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om industrisockerskatt, m. m.; given Stockholms

slott den 17 november 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om industrisockerskatt; samt

2) förordning örn accis å drav- oell stärkelsesocker samt stärkelsesirap;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 89.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

Förslag

till

förordning om industrisockerskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För socker och sirap, som inom riket användes för yrkesmässig tillverkning

av varor till avsalu, skall enligt vad nedan närmare stadgas erläggas

skatt (industrisockerskatt).

Från skatteplikt undantages socker och sirap, som användes för tillverkning

av läskedrycker, mesost och messmör, kondenserad mjölk eller mos och

sylt av svensk frukt eller svenska bär.

2 §.

■K»*" a^*WHKJÖ*M''------- • -

Den, som ämnar för tillverkning av varor använda socker eller sirap

under sådana förhållanden, att enligt vad ovan stadgats industrisockerskatt

skall utgå, har att därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen. Anmälningsskyldigheten

skall, där tillverkningen bedrives vid tiden för denna

förordnings ikraftträdande, fullgöras utan dröjsmål och i annat fall innan

tillverkningen tager sin början.

3 §•

Industrisockerskatt utgår för socker med 50 öre och för sirap med 40 öre

för varje kilogram av varans nettovikt.

4 §■

Tillverkare skall för varje månad upprätta och senast å femtonde söckendagen

efter månadens utgång till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och

heder avgiven deklaration angående den myckenhet skattepliktig vara, som

under månaden använts i hans rörelse.

Har tillverkaren under månaden till utrikes ort eller svensk frihamn under

tullkontroll utfört gods, för vars tillverkning använts skattepliktig vara,

äger han att i deklarationen göra avdrag för den myckenhet sådan vara,

som visas hava använts för exportgodsets framställning. För åtnjutande av

dvlik rätt skall vid deklarationen fogas bevis från vederbörande tullmyndighet

angående exportgodsets vikt och beskaffenhet samt dagen för utförseln.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

3

5 §.

Tillverkares skyldighet att avlämna deklaration upphör, sedan skriftlig

anmälan om rörelsens upphörande och dagen därför ingivits till kontrollstyrelsen.

Dock skall deklaration avlämnas för den månad, under vilken

rörelsen upphört.

6 §.

Tillverkare skall samtidigt med deklarationens avlämnande erlägga den

skatt, som belöper å den i deklarationen upptagna varukvantiteten, i förekommande

fall efter i 4 § andra stycket medgivet avdrag.

Skatten erlägges genom insättning å statsverkets checkräkning i riksbanken

för kontrollstyrelsens räkning eller å kontrollstyrelsens postgirokonto.

7 §•

Där så finnes påkallat, må kontrollstyrelsen ålägga viss tillverkare att

ställa säkerhet för industrisockerskatt till belopp, som kontrollstyrelsen

prövar erforderligt. Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, må kontrollstyrelsen

meddela tillverkaren förbud tills vidare, till dess säkerhet ställts, att

i tillverkningen använda socker och sirap.

Försummar tillverkare att inbetala industrisockerskatt, må skatten på

framställning av kontrollstyrelsen utmätas.

8 §.

Överinseendet å kontrollen, att industrisockerskatt behörigen utgöres,

handhaves av kontrollstyrelsen.

Tillverkare är pliktig att för tillsyxa bereda kontrolltjänsteman, närhelst

han det påfordrar, tillträde till samtliga för tillverkarens rörelse använda

lokaler, att meddela kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman alla begärda

upplysningar angående inköp och förbrukning i rörelsen av socker och

sirap samt att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen

för erhållande av en betryggande kontroll över skattens behöriga

utgörande meddelar, ävensom de anvisningar, som kontrolltjänsteman

i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma att lämna.

Tillverkare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, åligger därjämte

att vid anfordran hålla dessa med tillhörande handlingar tillgängliga för

kontrolltjänsteman.

9 §.

Den, som idkar försäljning av socker eller sirap, är pliktig att på anfordran

av kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman lämna uppgift örn tillverkares

inköp av sådan vara.

Polismyndighet åligger att på anfordran av kontrollstyrelsen eller kon
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

trolltjänsteman tillhandagå med upplysning om personer och företag, vilka

kunna antagas bedriva tillverkning, som i denna förordning avses.

10 §.

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej

verkställas av annan än kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman. Deklarationerna

skola tillhandahållas dem, som i och för sin befattning böra därav

erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig utan att

den, som avgivit deklarationen, medgivit dess offentliggörande; dock må

deklarationer, på sätt Kungl. Majit förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas

till ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit uppdrager

utförandet av sådan bearbetning.

11 §■

Den, som utan anmälan, varom i 2 § sägs, eller i strid mot förbud, som

avses i 7 § första stycket, använder socker eller sirap för tillverkning under

sådana förhållanden, att industrisockerskatt skall utgå, straffes med dagsböter

och skall, där skatt för den vara, som av honom använts, icke erlagts,

tillika förpliktas utgiva skatten.

12 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, bote

från och med fem till och med trehundra kronor; och må kontrollstyrelsen

förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.

13 §.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, så att

han därigenom undgått att betala skatt eller fått erlägga för låg skatt, bote

högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

Vid synnerligen försvårande omständigheter må till fängelse i högst

sex månader dömas.

Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande men har den,

som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet,

vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som genom den oriktiga

uppgiften undandragits.

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas

utgiva den skatt, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

14 §.

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse vad honom enligt 8 § åligger

eller vägrar någon att lämna uppgift, som i 9 § första stycket avses,

vare straffet böter från och med fem till och med trehundra kronor; och må

kontrollstyrelsen förelägga vederbörande lämpligt vite.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 89-

15 §.

Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som i denna

förordning avses, erhållit del av deklaration eller tillverkares bokföring, må

ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig innehållet i

sådan deklaration eller annat tillverkares affärsförhållande, varom han därvid

erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar såsom

för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu

sagts, straffes med dagsböter.

Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning av

deklarationer, som i 10 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom tjänsten

yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav vare den

skyldige förfallen till ansvar, som i första stycket stadgas.

16 §.

Förseelse, som avses i 14 §, må av allmän åklagare åtalas allenast efter

angivelse av kontrollstyrelsen.

Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

17 §.

Kungl. Majit äger meddela de ytterligare föreskrifter, som kunna befinnas

erforderliga för tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.

Förslag

till

förordning om accis å druv- och stärkelsesocker samt

stärkelsesirap.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

För druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap, som inom riket tillverkas

för försäljning, skall erläggas accis med 25 öre för varje kilogram av varans

netto vikt.

2 §•

Den, som ämnar inom riket för försäljning tillverka accispliktig vara, skall

därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen. Anmälningsskyldigheten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

skall, där tillverkningen bedrives vid tiden för denna förordnings ikraftträdande,

fullgöras utan dröjsmål och i annat fall innan tillverkningen tager

sin början.

3 §•

Tillverkare skall för varje kvartal upprätta och inom en månad efter kvartalets

utgång till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och heder avgiven deklaration

angående den myckenhet accispliktig vara, som under kvartalet av

honom eller för hans räkning till köpare levererats.

Där så finnes påkallat, må kontrollstyrelsen ålägga viss tillverkare att avlämna

deklaration för kortare tid än kvartal samt tidigare än en månad

efter utgången av den föreskrivna deklarationsperioden.

I deklarationen må avdrag göras för den myckenhet accispliktig vara, som

under deklarationsperioden

a) från återförsäljare återställts såsom till försäljning oduglig vara;

b) under tullkontroll utförts till utrikes ort eller svensk frihamn, dock

allenast såframt vid deklarationen fogas tullmyndighets bevis angående den

utförda varans myckenhet och dagen för utförseln.

4 §•

Tillverkares skyldighet att avlämna deklaration upphör, sedan skriftlig

anmälan örn rörelsens upphörande och dagen därför ingivits till kontrollstyrelsen.

Dock skall deklaration avlämnas för den deklarationsperiod, under

vilken rörelsen upphört.

5 §•

Tillverkare skall samtidigt med deklarationens avlämnande erlägga den

accis, som belöper å den i deklarationen upptagna varukvantiteten, i förekommande

fall efter i 3 § tredje stycket medgivna avdrag.

Accisen erlägges genom insättning å statsverkets checkräkning i riksbanken

för kontrollstyrelsens räkning eller å kontrollstyrelsens postgirokonto.

6 §•

Där så finnes påkallat, må kontrollstyrelsen ålägga viss tillverkare att ställa

säkerhet för accis till belopp, som kontrollstyrelsen prövar erforderligt. Ställes

ej vid anfordran sådan säkerhet, må kontrollstyrelsen meddela tillverkaren

förbud tills vidare, till dess säkerhet ställts, att tillverka accispliktig vara.

Försummar tillverkare att inbetala accis, må accisen på framställning av

kontrollstyrelsen utmätas.

V §•

Överinseendet å kontrollen, att accis behörigen utgöres, handhaves av kontrollstyrelsen.

Tillverkare skall tillhandahålla sina handelsböcker med tillhörande handlingar

för kontrolltjänsteman samt ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,

som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

7

över accisens behöriga utgörande meddelar, ävensom de anvisningar, som

kontrolltjänsteman i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma

att lämna.

8 §•

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej

verkställas av annan än kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman. Deklarationerna

skola tillhandahållas dem, som i och för sin befattning höra därav

erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig utan

att den, som avgivit deklarationen, medgivit dess offentliggörande; dock

må deklarationer, på sätt Kungl. Maj:! förordnar, för statistisk bearbetning

utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit uppdrager

utförandet av sådan bearbetning.

9 §.

Den, som utan anmälan, varom i 2 § sägs, eller i strid mot förbud, som

avses i 6 § första stycket, tillverkar vara, för vilken accis skall utgå, straffes

med dagsböter och skall, där accis för den vara, som av honom tillverkats,

icke erlagts, tillika förpliktas utgiva accisen.

10 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, bote

från och med fem till och med trehundra kronor; och må kontrollstyrelsen

förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.

11 §•

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, så att

han därigenom undgått att betala accis eller fått erlägga för låg accis, bote

högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

Vid synnerligen försvårande omständigheter må till fängelse i högst

sex månader dömas.

Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande men har den,

som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet,

vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som genom den oriktiga

uppgiften undandragits.

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas

utgiva den accis, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

12 §.

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse vad honom enligt 7 § åligger,

vare straffet böter från och med fem till och med trehundra kronor; och

må kontrollstyrelsen förelägga vederbörande lämpligt vite.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

13 §.

Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som i denna

förordning avses, erhållit del av deklaration eller tillverkares bokföring, må

ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig innehållet i

sådan deklaration eller annat tillverkares affärsförhållande, varom han därvid

erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar såsom

för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu

sagts, straffes med dagsböter.

Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning av

deklarationer, som i 8 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom tjänsten

yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav vare den skyldige

förfallen till ansvar, som i första stycket stadgas.

14 §.

Förseelse, som avses i 12 §, må av allmän åklagare åtalas allenast efter

angivelse av kontrollstyrelsen.

Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

15 §.

Kungl. Maj:t äger meddela de ytterligare föreskrifter, som kunna befinnas

erforderliga för tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Mcij:ts proposition nr 89.

I (I } H

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 november

1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter:

Vid övervägande av olika utvägar att i nuvarande läge tillföra statskassan

ökade inkomster har fråga även uppstått att genomföra en särskild beskattning

av s. k. industrisocker eller sådant socker, som användes vid tillverkning

av varor för avsalu. För att inom finansdepartementet biträda med utredning

av denna fråga har jag tillkallat kommerserådet H. Carlborg. Såsom

resultat av utredningen föreligger nu en promemoria, däri anföres bland

annat följande:

Socker- och sirapskonsumtionens ungefärliga fördelning

på olika användningsområden.

Enligt uppgifter från Svenska sockerfabriksaktiebolaget har bolagets försäljning

av alla slag av socker varit följande under de senaste räkenskapsåren

(1 augusti—31 juli).

1935/36 1936/37 1937/38 1938/39

Till fabrikanter................ 14,912 16,359 16,632 20,627

Till grossister.................. 262,524 258,635 255,180 272,741

Summa ton 277,436 274,994 271,812 293,368

Det kan anmärkas, att av vissa orsaker försäljningen 1938/39 var ovanligt

stor; normalt lär man kunna räkna med en kvantitet av något över 270,000

ton, kanske närmare 275,000 ton, årligen.

Vad som kan kallas industrisocker, d. v. s. det vid yrkesmässig tillverkning

av varor använda sockret och således i stort sett allt socker, som ej förbrukas

av hushåll och näringsställen, torde till större delen ligga i ovanstående

försäljningar till fabrikanter, men rätt avsevärda kvantiteter torde också

försäljas över grossisterna. Det är huvudsakligen kunder med så stora årsinköp,

att rabatt erhålles å det normalt gällande priset, som inköpa direkt

från sockerbolaget. Angående de genom grossister försålda kvantiteterna föreligger

ingen utredning beträffande användningsområdet. Det uppgives

dock, att man kan räkna med att genom grossisterna försäljes åtminstone

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

hälften av den till fabrikanterna direkt försålda kvantiteten industrisocker.

Mängden industrisocker skulle sålunda kunna uppskattas till i runt tal minst

30,000 ton. Det har, ehuru på ganska osäkra grunder, beräknats att vid tillverkningen

av söta läskedrycker skulle årligen förbrukas cirka 3,000 ton och

vid chokladfabrikerna omkring 15,000 ton.

En viss kontroll å mängden industrisocker kan erhållas på följande sätt.

Enligt av socialstyrelsen publicerade undersökningar över levnadsvillkor och

hushållsvanor etc. omkring år 1933 var sockerkonsumtionen i hushållen per

»konsumtionsenhet» (—man över 15 år) 36.6 kg. Med ledning av uppgifter i

Statistisk årsbok kan antalet konsumtionsenheter i landet vid slutet av 1936

beräknas till cirka 5,450,000, motsvarande en beräknad sockerkonsumtion i

hushållen av i det närmaste 200,000 ton. Folkmängden för närvarande är

endast obetydligt större än år 1936, men däremot torde sockerkonsumtionen

per enhet ha ökats något; den steg nämligen mellan åren 1914 och 1933 med

cirka 20 °/o per decennium, och man torde kunna våga antaga, att denna utveckling

fortsatt. Med användande av samma progression skulle sockerförbrukningen

i hushållen år 1939 kunna beräknas hava ökats med närmare

10 °/o över 1933 års siffra eller till i runt tal 220,000 ton. Förmodligen har

ökningen varit större på grund av goda konjunkturer under de senaste åren.

Möjligen bär också undersökningen i fråga givit ett något för lågt resultat för

konsumtionen hos landets befolkning i dess helhet.

Resultatet av nyss anförda beräkning skulle närmast tyda på att kvantiteten

30,000 ton för industrisockret är lågt beräknad.

Försäljningen och importen av sirap har enligt sockerbolaget varit följande,

därvid emellertid ej exporten frånräknats (den publiceras endast för

kalenderår, ej månadsvis på samma sätt som importen). Den har plägat hålla

sig vid omkring 500 ton per år, och den skenbara konsumtionen blir således

för stor med nämnda kvantitet, vilket emellertid i förevarande sammanhang

ej torde vara av betydelse.

1935/86

1936/37

1937/38

1938/39

Sockerbolagets försäljning.......

11,901

12,530

13,521

14,957

Bruttoimport ..................

7,933

7,970

7,117

7,046

Summa ton

19,834

20,500

20,638

22,003

En fördelning av årskvantiteterna på olika konsumtionsområden kan ej

göras med någon grad av säkerhet. Gissningsvis kanske man kan antaga,

att av sirap en större del går till industriell användning än i fråga om socker.

Sockerprisets inverkan på prisbildningen

för vissa varor.

Av särskilt intresse torde vara att söka fastställa i vilken utsträckning sockerpriset

har inverkan på framställningskostnaden för varor, vilka äro av

verklig betydelse som livsmedel, och att i samband därmed undersöka, huruvida

eventuella undantag från industrisockerskatt ur folkförsörjnings- och

andra synpunkter kunna vara påkallade.

I sistnämnda hänseende bör därvid hållas i minnet, att skattebefrielse

för vissa varor eller varugrupper i regel får anses verka försvårande på kontrollen.

I grannländerna, där beskattning av chokladvaror, sötsaker o. d. förekommit

i form av omsättningsskatt å de färdiga varorna, har man funnit

det svårt att sätta en bestämd gräns mellan avgiftspliktiga varugrupper och

sådana, som av en eller annan anledning böra vara skattefria. Det är gi
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 89.

11

vetvis ur kontrollsynpunkt en stor fördel, om varor, som till beskaffenheten

äro varandra närliggande och kanske framställas av samma företag inom

samma lokaler, ej behandlas olika ur beskattningssynpunkt. Undantag från

en allmän beskattningsregel synas därför helst böra förekomma endast

där verkligt bärande skäl föreligga.

Vid bedömandet av sockerprisets inverkan på en varas utförsäljningspris

bör vidare ej förglömmas, att det sistnämnda av olika anledningar i praktiken

kan stiga mera vid en ökning av sockerpriset än ökningen av råvarupriset

i och för sig borde föranleda. I efterföljande beräkningar har ej tagits

hänsyn till detta i fråga om varudistribution i den fria handeln i allmänhet

välkända förhållande. De i det följande beräknade prisökningarna å varorna

få därför betraktas som minima.

Sockerförbrukande industrier och hantverket tillhörande eller närstående

näringar äro i huvudsak följande:

Spirituosafab riker.

Tekniska fabriker (exempelvis företag för tillverkning av extrakter o. d.).

Svagdricksbryggerier.

Saft-, sylt-, vin- och läskedrycksfabriken

Choklad-, konfekt- och karamelltillverkare.

Käxfabriker.

Finbrödsbagerier och konditorier.

Andra bagerier.

Konservfabriker.

Charkuterifabriker.

I detta sammanhang bör kanske också erinras örn att för biodlingen föreligger

ett visst sockerbehov.

I fråga örn bröd kan allmänt sägas, att för i Sverige förekommande typer

av egentligt matbröd förbrukas socker såsom sötningsmedel knappast i någon

mera nämnvärd omfattning, men väl i någon, ehuru relativt ringa utsträckning

såsom inblandning för jästnäring (som även kan tillsättas i annan

form) och för färgsättning. För exempelvis torrt bröd behöver ej räknas

med någon sockertillsats, ej heller för sydsvenska mörka mjukbrödstyper,

med undantag i huvudsak endast för s. k. kavring. I vilken utsträckning

socker och sirap ingå i en del mjukbrödstyper framgår av nedanstående

sammanställning, hänförande sig till stockholmsförhållanden i början av

oktober 1939. Priserna å råvarorna äro för socker 33.06 öre och för sirap

25.50 öre för kg, sålunda med ett tillägg för distributionskostnader av 0.56

öre för kg utöver det för större partier socker då gällande leveranspriset fritt

Stockholm.

Socker Sirap

% av råvaru- % av försälj- % av råvara- % av försäljkostnaden

ningspriset kostnaden ningspriset

Pomeranslimpa ............ 3.3 1.5 11.1 5.1

Vörtlimpa.................. — —- 17.3 (5.4

Småfranska................ 0.4 0.2 — —

Wienerbröd................ 3.8 1.5 •— —

Av egentligt matbröd är det således endast pomeranslimpa och vörtlimpa,

för vilka fordras nämnvärd socker- eller sirapstillsats. En ökning av sockerpriset

med exempelvis 50 öre för kg skulle motsvara en ökning av försäljningspriset

med 2.25 %, d. v. s. med 0.75 öre, för limpa av i Stockholm vanlig

storlek, som för närvarande i Konsums butiker i Stockholm säljes för 34 öre

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

stycket. En ökning av sirapspriset med 50 öre för kg skulle öka försäljningspriset

med netto något över 10 %, d. v. s. med cirka 3.5 öre för pomeranslimpa

och med något mera för vörtlimpa.

I fråga om winerbröd är kostnadsökningen ej särskilt stor; den skulle under

ovanstående förutsättning motsvara 0.15 öre för varje bröd av i Stockholm

normal storlek, som i Konsums butiker säljes för 7 öre stycket. Vad

angår annat kaffebröd ingår socker i regel med större andel än i wienerbröd.

Man lär för stockholmsförhållanden kunna räkna med ej fullt dubbla kvantiteten

för de mest sockerkrävande sorterna.

Det torde i varje fall kunna ifrågasättas, örn det kan anses vara påkallat

att för kaffebrödets del göra undantag från en konsumtionsbeskattning på

industrisocker. Att så ej bör förfaras i fråga om egentliga konditorivaror

synes vara tämligen klart. Gränsen mellan dessa och kaffebröd torde ej vara

lätt att draga, och tillverkningen av de båda varuslagen lär i rätt stor utsträckning

vara förlagd till samma företag. Kontroll och redovisning skulle

sålunda högst avsevärt försvåras, om för den ena varugruppen skulle användas

ett ur redovisningssynpunkt annat slag av socker än för den andra gruppen.

I viss mån kan kanske sägas detsamma om matbröd, men en differentiering

av sockerpriset skulle i det fallet ej orsaka lika stora svårigheter. Ä

andra sidan torde, såsom av det ovanstående framgår, kunna antagas, att en

måttlig konsumtionsbeskattning å industrisocker i stort sett ej bör hava någon

alltför kännbar inverkan på prisnivån.

I fråga örn käx föreligger en rad typer, som kanske kunna sägas i förhållande

till varandra representera en liknande serie som mat- och kaffebrödet.

Vissa slag av käx ligga för övrigt nära de egentliga konditorivarorna. Om

undantag ej göres för matbröd i skattehänseende, torde förefinnas ännu

mindre skäl härtill i fråga örn käx. Dock kan ej förnekas, att i fråga om käx

en besvärande utländsk konkurrens förekommer.

Det förefaller, som örn det ej förelåge mera bärande skäl att i nuvarande

läge från konsumtionsbeskattning undantaga socker, avsett för matbrödsocb

finbrödsbagerier, käxfabriker och konditorier.

För charkuterivaror förekommer tillsättning av socker till vissa speciella

slag av korv, t. ex. leverpastej, till olika slag av blodpudding och vid insaltning

av kött. Vid prisbildningen för dessa varor torde emellertid sockret i

stort sett ingå till så obetydlig del, att en måttlig konsumtionsbeskattning

därav kan anses vara utan betydelse.

En undersökning rörande den roll socker spelar vid prisbildningen å sylt,

fruktkonserver o. d. vid ett större företag i Stockholm bär givit följande resultat,

därvid sockerpriset liksom i fråga örn bröd räknats till 33.06 öre för

kg. Minutpriset innefattar givetvis även förpackningen.

Varuslag

Minutpris

Sockerkostnad

% av minutpris

Lingonsylt............................ 1.00 kr. per kg 19.3

Jordgubbsylt.......................... 1.50—1.60 kr. per kg 12.8

Hallonsylt............................ d:o 12.8

Äppelmos ............................ 0.60 kr. per kg 27.5

Plommon, konserv.................... 0.55 kr. för halvburk 4.1

Jordgubbar, d:o ...................... 0.70 » » 320 g 1.1

Hallon, d:o ...................... 0.65 > » » 1.2

Krusbär, d:o ...................... 0.50 » » » 1.1

Bigarråer, d:o ...................... 0.85 » » » 0.5

Päron, d:o ...................... 0.85 » » halvburk 1.6

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

13

I fråga om sylt och mos av billiga bär och frukter, som levereras i större,

ej hermetiskt slutna förpackningar, ingår sålunda sockerkostnaden ibland

lill högst avsevärd del i minutpriset. En ökning av sockerpriset med 50 öre

för kg skulle öka priset å ett kilogram äppelmos med cirka 25 öre netto.

På prisbildningen för egentliga frukt- och bärkonserver har däremot sockerpriset

relativt liten inverkan, vilket beror dels på att socker ingår i mindre

proportion än i sylter, dels på att ofta dyrare råvaror i övrigt använts och

dels på att förpackningarna ställa sig dyrare.

Fabriksmässigt framställda äppelmoser och sylter avsättas i stor utsträckning

tili försvarsväsendet samt till sjukhus och andra kommunala inrättningar.

När dessas egna sockerinköp ej belastas med särskild skaft, ställer det

sig avgjort fördelaktigare att ej upphandla färdigt mos utan i egen regi tillaga

och söta inköpt frukt. Det kan då förutses, att visserligen under den korta

skördeperioden svensk frukt inköpes men också att under återstående del

av året förmodligen torkad frukt av huvudsakligen utländsk härkomst kommer

till användning. En liknande utveckling synes även kunna förutses med

avseende på förbrukningen av ifrågavarande varor i hushållen. De svenska

fruktförbrukande fabrikerna underlätta, i motsats till hushåll och näringsställen,

fruktens avsättning så till vida, att frukten uppköpes i stora partier

under skördeperioden, underkastas en förberedande behandling och sedan

förvaras som halvfabrikat, som senare under året successivt färdigbehandlas.

I viss utsträckning framställas också marmelad och liknande varor av utländska

fruktsorter, särskilt pomerans, apelsin och citron samt möjligen grapefrukt.

Som av det följande framgår är det på grund av gällande handelsavtal

i regel icke möjligt att genom tullhöjning bereda denna tillverkning

ökat skydd. Å andra sidan har den redan vid hittills rådande prisläge å

svenskt socker varit i viss mån trängd av den utländska, särskilt den engelska

konkurrensen. De stora utländska fabrikerna lära nämligen arbeta med

särdeles billigt fabrikssocker. Även för denna tillverkning skulle lättnad i

fråga örn sockerbeskattning ej vara opåkallad.

Om sockret fördyras alltför mycket, kan dess användning för mos och

sylt minskas och i stället i viss utsträckning andra ämnen med gelatinerande

och liknande verkan tillsättas, t. ex. gelatin eller potatismjöl. Likaså kan

sackarin användas som sötningsmedel. I samtliga dessa fall av ersättningsmedel

inträder emellertid en kvalitetsförsämring och kanske även en viss

försämring ur näringssynpunkt.

I safter ingår socker till rätt avsevärd mängd, nämligen upp till 63 viktsprocent,

motsvarande ett sockerinnehåll av ej fullt 500 gram per liter. Det

förefaller ej opåkallat att bereda lättnad för safttillverkningen i fråga om

industrisockerbeskattning med hänsyn till att den industriellt tillverkade

saften får jämställas med billigare moser och sylter.

Skäl saknas sålunda icke för att socker till sylt och mos och kanske även

saft undantages från en konsumtionsbeskattning av industrisocker dels på

grund av dessa varors betydelse för folknäringen, dels med hänsyn till önskvärdheten

att underlätta avsättningen av bär och frukt av svensk härkomst

och dels slutligen med tanke på att ej skada den svenska fabriksmässiga

tillverkningen av varorna i fråga.

Samma skäl äro, örn också mindre utpräglat, relevanta beträffande fruktkonserver

och marmelad.

Vad chokladvaror angår torde många få betraktas snarare som njutningsän

som livsmedel, givetvis utan att därvid deras näringsvärde underkännes.

Dock kanske exempelvis kakaopulver och kokchoklad i kakor få anses intaga

en annan ställning.

I Sverige torde, i motsats till förhållandet exempelvis i Norge, nämnvärd

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

tillverkning av sötat kakaopulver ej förekomma, om också en mindre tillsats

av socker förekommer i vissa fall. Undantag från konsumtionsbeskattning

å socker för kakaopulvrets del torde därför icke behöva närmare övervägas.

Kokchokladen i kakor är däremot sötad. För den allmänna förbrukningen

spelar dock denna vara i Sverige ganska liten roll men konsumeras i

kanske ej så ringa utsträckning inom försvarsväsendet och i någon mån

även som turist- och idrottsproviant. Det synes knappast föreligga skäl

att med hänsyn till sistnämnda omständigheter göra undantag från beskattning

för socker, avsett för tillverkning av kokchoklad, särskilt som härigenom

säkerligen skulle uppstå åtskilliga kontrollsvårigheter.

För vanlig förtäringschoklad i kakor lär man kan kunna räkna med ett

sockerinnehåll av ungefär en tredjedel av chokladens vikt, frånsett fyllningen,

som ju kan vara av växlande beskaffenhet.

I fråga om söta läskedrycker uppgives, att åtgången är 20 å 40 gram socker

för halvflaska om en tredjedels liters rymd, eller i medeltal kanske 25

gram, givetvis med undantag för de fåtaliga fall, då annat sötningsmedel

användes. En särskild avgift av 50 öre för kilogram socker skulle sålunda

motsvara högst 2 öre för halvflaska och i medeltal avsevärt mindre.

Av Sveriges vattenfabrikanters riksförbund har beräknats, att läskedrycksindustriens

tillverkningsvärde år 1937 av 23 miljoner kronor fördelades med

10 miljoner kronor på mineralvatten utan sötmedelstillsats och med 13 miljoner

på söta läskedrycker. Om sockerförbrukningen inom läskedrycksindustrien

antages till 3,000 ton för år, motsvarande — efter 50 öre för kilogram

— en sammanlagd skatt av 1.5 miljoner kronor, skulle en sockeravgift

av denna storlek motsvara minst 12 °/o av tillverkningsvärdet för söta

läskedrycker.

En dylik beskattning får visserligen anses kännbar men torde dock

ej medföra en allt för stor konsumtionsminskning. Förhållandet blir antagligen

ett annat, örn därtill ytterligare bagges en särskild konsumtionsskatt å läskedrycker

i allmänhet. Läskedrycker torde nämligen höra till de varor, som

allmänheten har relativt lätt att avstå ifrån, för den händelse priset höjes.

Det kan allvarligt ifrågasättas, örn icke läskedrycker böra befrias från

särskild sockeravgift, för den händelse en läskedrycksbeskattning genomföres.

Ett dylikt undantag för socker, som användes i läskedrycksfabriken^,

borde ej medföra särskilt stora svårigheter ur kontrollsynpunkt, ehuruväl

de skattefria malldrycksbryggerierna, som ej sällan också tillverka läskedrycker,

i detta hänseende kunna erbjuda särskilda problem, i den mån i

dem användes socker vid maltdryckstillverkningen.

Det synes nämligen knappast föreligga skäl att vad sötade maltdrycker,

d. v. s. sötad svagdricka, angår överväga befrielse för därvid använt socker

från industrisockerskatt.

För framställning av svenska viner konsumeras socker. S. k. dessertviner

tillverkas av Aktiebolaget vin- & spritcentralen samt mousserande och vissa

andra viner av fem enskilda företag. Den viktigaste råvaran ar svenska

äpplen, varjämte användes vinbär och rabarber. Sockerförbrukningen är

växlande allt efter vinets beskaffenhet och möjligheten att direkt tillsätta

sprit i stället för att förjäsa tillsatt socker till sprit, för dessertvin i praktiken

exempelvis något över 100 gram för liter och för mousserande viner

mera, enligt uppgift ända till 400 gram. I sistnämnda fall skulle en sockerskatt

av 50 öre för kilogram förorsaka en ökning av tillverkningskostnaden

med närmare femton öre för helflaska (720 cm3), och det kan beräknas att

detta motsvarar, sedan handelsvinster och nu gällande vinskatt pålagts, en

höjning av utförsäljningspriset med cirka 30 öre för helflaska. En helflaska

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

15

av ett av de mera sålda märkena mousserande vin betingar ett utforsa!jningspris

av kr. 2.90, varav kr. 1.10 utgöres av på grund av senast genomförda

vinbeskattning tillkommen ökning.

Sistnämnda höjning av vinbeskattningen drabbar svenska och utländska viner

lika. Ej utan skäl torde emellertid kunna befaras, att den allmänna konsumtionsminskning,

som säkerligen är att förvänta, kommer att relativt hårt

drabba de svenska vinerna, vilka i stor utsträckning torde konsumeras av

den mindre köpstarka publiken.

Vidare bör ihågkomma, att på inom riket tillverkat vin utgår en av bland

annat handelspolitiska skäl tillkommen omsättningsskatt av 70 öre för liter,

örn alkoholhalten överstiger 14 % eller vinet är mousserande eller därmed

jämförligt, men eljest med 35 öre, jämlikt förordning den 30 mars 1935

(nr 76).

En tillbakagång av vintillverkningen skulle medföra minskad avsättning

av svensk frukt, som förbrukas till en kvantitet av i runt tal ett kilogram för

liter vin. Tillverkningen i Sverige av fruktvin uppgick enligt industristatistiken

år 1937 till 825,000 liter och år 1936 till 717,000 liter.

Totala sockerförbrukningen vid vintillverkningen torde normalt ligga vid

omkring 200 å 300 ton.

Det synes sålunda, med hänsyn såväl till vintillverkarnas som till fruktodlarnas

intressen, böra övervägas att icke belasta den svenska vintillverkningen

även med industrisockerskatt utöver redan pålagd beskattning. Tillverkningen

är redan på grund av gällande bestämmelser underkastad kontroll

av kontrollstyrelsen.

För tillverkning av punsch och svensk likör förbrukas rätt avsevärda

mängder socker, exempelvis i fråga om punsch 240 å 330 gram för liter. I

jämförelse nied gällande höga priser för dessa spritdrycker motsvarar en industrisockerskatt

av 50 öre för kilogram rätt obetydliga belopp för liter. Tillräckliga

skäl att överväga befrielse från industrisockerskatt i fråga om söta

spritdrycker torde icke föreligga.

Ersättningsmedel för socker.

Socker och sirap kunna inom vissa användningsområden ersätta varandra.

Sålunda torde ljus sirap i exempelvis chokladindustrien i stor utsträckning

kunna användas i stället för socker. Därvid måste emellertid bemärkas, att

sirapens sockerhalt är endast omkring 80 procent, vadan för närvarande, då

kiloprisen för bordsirap (bästa ljusa kvalitet) och det av industrien mest'' använda

strösockret äro lika, sirap ställer sig dyrare i användning. Ehuru på

åtskilliga områden sirap ej kan vikariera för socker, även örn prisrelationen

skulle inbjuda härtill, orsakar nyssnämnda förhållande, att industrisirap

knappast bör lämnas fri, örn beskattning av industrisocker införes.

Örn olika skattesatser befinnas påfordrade — vilket a priori kanske ej kan

anses nödvändigt — torde skattesatsen för sirap böra sättas til! 80 % av den

för socker.

Av egentliga ersättningsmedel för socker och sirap torde i detta sammanhang

uppmärksamhet böra ägnas främst glykos och därjämte även sackarin.

Glgkos, d. v. s. druvsocker och den närstående stärkelsesirapen, tillverkas

inom landet och importeras dessutom i viss utsträckning. Tillverknings- och

importkvantiteterna hava varit följande under de senaste fem åren:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

Å r

Import

Tillverkning

Skenbar

konsumtion

ton

ton

ton

1934............

.......... 734

3,008

3,742

1935............

.......... 633

3,389

4,022

1936............

.......... 599

3,789

4,388

1937 ............

.......... 828

4,058

4,886

1938............

.......... 923

4,500!

5,423

Angående produktionsförhållandena må erinras om följande. I utlandet

tillverkas glykos av bl. a. majs, som ställer sig billig, varför glykospriset å

världsmarknaden plägar vara relativt lågt. För den svenska tillverkningen

är råmaterialet stärkelse (potatismjöl). Såsom led i en stödaktion till potatisodlarnas

förmån har glykos belagts med relativt betydande tullsatser,

nämligen efter höjning senast vid 1939 års lagtima riksdag sammanlagt 33

kronor för 100 kg, d. v. s. avsevärt mera än det normala världsmarknadspriset.

Prisbildningen å svensktillverkad glykos är principiellt fri, men fabrikanterna

hava, då senaste tullförhöjningen företogs, förbundit sig att icke utan

medgivande av statens potatismjölsnämnd ändra tidigare tillämpat försäljningspris

å glykos. Priset å råvaran potatisstärkelse regleras av potatism jölsnämnden

med stöd av förordningen den 26 juni 1933 (nr 389) örn tillverkning

av potatismjöl, enligt vilken förordning tillverkning annorledes än till

förbrukning i eget hushåll icke får äga rum utan vederbörligt tillstånd. Stärkelsepriset

brukar fastställas i relation till det pris stärkelsefabrikanterna

skola erlägga för som råvara inköpt potatis. Någon särskild beskattning av

glykos eller stärkelse förekommer ej i detta sammanhang, utan eventuella

prishöjningar komma potatisodlarna tillgodo.

Som av det anförda framgår, kan sålunda prisbildningen å glykos redan

nu av statsmakterna behärskas i ganska betydande utsträckning, men staten

kan ej tillföras andel i en prisförhöjning utan att särskilda nya bestämmelser

fastställas.

Glykos är mindre sött än socker och användes icke huvudsakligen för sin

sötande egenskap utan därför att den meddelar vissa fyllningar i chokladvaror

samt andra sötsaker, framförallt karameller, en önskvärd konsistens

och smak, som ej erhållas med vanligt socker, för såvitt ej detta underkastats

en inverteringsprocess. Det torde emellertid inom vissa gränser vara en

fråga om priset, i vilken proportion de båda råvarorna tillåtas ingå i den

färdiga produkten. I exempelvis Amerikas förenta stater torde proportionsvis

mera glykos användas inom sylt- och marmeladindustrien än i Sverige.

Garveriindustrien använder en mindre kvantitet glykos, uppskattningsvis

cirka 100 ton årligen. Aven pappersindustrien förbrukar vissa, ehuru rätt

obetydliga kvantiteter.

Grundpriset för glykos är efter en nyligen företagen höjning kronor 49.76

för deciton mot tillsvidare 32 kronor för deciton för det mest använda

strösockret. Därvid är emellertid att märka, att handelsvaran glykos håller

cirka 20 % vatten, vadan det nu gällande handelspriset motsvarar cirka 62

kronor för deciton glykossubstans. Fråga om en höjning av sockerpriset

föreligger. Skulle socker skattebeläggas därhän, att dess pris bomme att kännbart

överstiga glykospriset, torde man kunna vänta ökad användning av

glykos inom vissa tillverkningsområden. Det kan ifrågasättas, om detta utbyte

skulle få någon mera betydande verkan på omsättningen av industri
-

1 Glykosfabrikernas ungefärliga försäljningskvantitet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

17

socker och därmed på avkastningen av en skatt å sådant socker, för den

händelse sockerpriset, inklusive skatt, ej skulle överstiga exempelvis 60

kronor för deciton. Blir sockerpriset högre, torde emellertid ett annat förhållande

inträda. Örn en högre sockerbeskattning å socker än 25 öre för kg

införes, synes därför lämpligen handelsvaran glykos böra beläggas med ett

skattebelopp, som motsvarar vad sockerskatten överstiger 25 öre för kg.

Ett annat ersättningsmedel för socker är sackarin jämte närstående konstgjorda

sötningsmedel.

Enligt nu gällande bestämmelser må sackarin och andra konstgjorda sötningsmedel,

som ej torde tillverkas inom landet, införas till riket allenast av

apoteksföreståndare eller, på medicinalstyrelsens, vetenskapsakademiens, vederbörande

universitetsfakultets eller karolinska institutets eller tekniska

högskolans lärarkollegiers tillstyrkan, av vetenskapsman till begagnande för

vetenskapliga ändamål, eller ock, efter korumerskollegii prövning, av näringsidkare,

som styrker sig hava behov av dylika varor för åstadkommande

av sina tillverkningar.

Enligt förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

må sackarin ej användas för tillverkning av annan maltdryck än svagdricka.

I fall, då sackarin sålunda använts vid svagdrickstillverkning, skall

kärl, vari drycken utlämnas från bryggeriet, vara försett med uppgift härom.

Liknande bestämmelser gälla beträffande söta läskedrycker. Rusdrycker,

som äro försatta med sackarin, få ej hållas till salu.

Beträffande andra drycker än saft finnas sålunda bestämmelser, som få

anses i viss mån motverka en överdriven sackarinanvändning, ehuru ett

effektivt kontrollsystem knappast kan sägas existera. Därtill kommer,

att även om sötningsgraden är densamma, blir smaken vid användning

av sackarin såsom tillsats till läskedrycker dock något sämre. Vad andra

förbrukningsområden angår torde förefintliga bestämmelser angående

import innebära vissa garantier mot att sackarin får en alltför utbredd

användning, ehuru bestämmelserna kanske icke få anses särdeles effektiva,

om incitamentet till övergång till sackarin blir starkt. I varje fall torde dock

åtminstone till en början knappast föreligga skäl att införa ytterligare restriktiva

bestämmelser.

Olika tänkbara system för beskattning av socker, respektive

chokladvaror och andra sötsaker ra. m.

Såsom av det föregående framgår kan den normala förbrukningen av industrisocker

uppskattas till omkring 30,000 ton eller något däröver av den

totala sockerförbrukningen av 270,000 å 275,000 ton. Industrisockret uppgår

sålunda till något mera än 10 % av hela förbrukningen.

Skulle en kännbar beskattning av industrisockret införas, samtidigt som

bushållssockret lämnades fritt, får antagas, att någon konsumtionsminskning

skulle inträda beträffande industrisockret. Gäller det sålunda att årligen

beskatta sockerkonsumtionen med ett visst totalbelopp måste belastningen på

viktsenheten av industrisockret, örn enbart detta beskattas, göras omkring

tio gånger så stor som örn allt socker beskattades.

En konsumtionsskatt av 50 öre för kilogram å industrisocker ger sålunda

ungefär samma belopp som en skatt av fem öre för kilogram å allt konsumerat

socker. Sistnämnda belopp betyder per »konsumtionsenhet» (man

över 15 år), omkring två kronor per år, om den av socialstyrelsen i det

föregående anförda konsumtionssiffran av 36.6 kg för enhet lägges till

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 89.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

grund, eller för »normalhushåll» örn 3.3 enheter något över sex kronor

för år.

Beträffande sirap blir, som nämnt, proportionen något annorlunda mellan

i hushållen använd och annan sirap.

Med hänsyn till att allt socker och all sirap, som ej importeras, tillverkas

eller raffineras av ett monopolbolag, är ett uttagande av skatt å allt socker

och ali sirap ganska enkelt och skulle draga obetydliga kostnader för kontroll.

Även ensamrätten till import av socker är förbehållen monopolbolaget

i samband med att åtgärder vidtagits för sockerbetodlingens stödjande. Örn

därför icke andra skäl tala mot en sådan anordning, skulle ett dylikt skattesystem

vara att förorda.

Diskussionsvis kan tänkas, att genom Svenska sockerfabriksaktiebolaget

skatt uttoges å enbart industrisockret. Såsom anförts inköpes emellertid redan

under nuvarande förhållanden en stor del av industrisockret av de förbrukande

företagen från grossisterna. En prisdifferentiering mellan socker

för olika ändamål genom skattebeläggning av det för viss konsumtion avsedda

kan därför, så länge sockerhandeln är fri, genomföras endast med

hjälp av en serie åtaganden utefter hela distributionskedjan fram till förbrukaren.

Likväl kan man icke vara säker på sockrets slutliga användningsområde

annat än genom införande av en ganska omständlig kontroll. Ett dylikt

system synes därför knappast vara att rekommendera.

Vid ett tidigare tillfälle ha diskuterats två utvägar för beskattning av den

mer eller mindre lyxbetonade konsumtionen av vissa närmare fastställda slag

av sötsaker o. d., nämligen genom påläggande av skatt i ena fallet å de färdiga

varorna och i andra fallet å det vid tillverkningen använda sockret. Nedan

lämnas en kort redogörelse för de föreslagna systemen.

A. Skatt å choklad och sötsaker. Enligt ett utkast till bestämmelser härom,

vid vars utarbetande hänsyn torde hava tagits till i Danmark, Finland

och Norge gjorda erfarenheter, skulle skatten utgå med 25 % av beskattningsvärdet.

Härmed skulle i fråga om den inhemska tillverkningen förstås

det pris, engrospris, som debiteras återförsäljare, eller 70 °/o av detaljhandelspriset

i de fall, då engrosprissättning ej förekommer, samt i fråga om

importen införselvärdet, ökat med tull-, frakt- och assuranskostnader jämte

25 % å det sålunda erhållna beloppet.

För skattekontrollen i vad angår den inhemska tillverkningen skulle bland

annat föreskrivas skyldighet att i fråga örn rörelse av ifrågavarande slag dels

anmäla tillverkningens början, avbrott eller ändringar däri och dess

upphörande, dels ock enligt fastställda grunder hålla särskild bokföring,

upprätta och tillställa kontrollmyndigheten prislistor samt vid försäljning

upprätta och .sedermera för kontroll bevara fakturor.

Skatten skulle vid import erläggas samtidigt med tullavgiften och vid tillverkning

inom landet inlevereras periodvis i efterskott.

Kontrollen skulle utövas genom inspektion av företagen genom en central

myndighet, hos vilken skulle finnas anställda 1 förste byråinspektör, 3 byråinspektörer

och 4 kontorsbiträden jämte extra befattningshavare, sakkunniga,

revisionsbiträden o. s. v.

B. Skatt å socker, använt inom vissa näringsgrenar. Enligt ett system,

som endast föreligger i skisserad form, skulle vid detta alternativ föreskrivas

skyldighet att dels anmäla att rörelse av ifrågavarande slag bedrives, dels

hålla bokföring enligt fastställda grunder, dels ock periodvis avgiva deklaration

över användningen av skattepliktigt socker.

Skatten skulle periodvis av förbrukaren inlevereras till statsverket.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

19

Kontrollen skulle handhavas av en central myndighet, som — delvis med

anlitande av överkontrollörerna vid brännvins- och maitdryckstiliverkningen

— skulle äga att jämföra lämnade uppgifter med bokföringen.

Vid en jämförelse mellan dessa båda system iakttages följande. Beskattningssystemet

torde i fallet B för tillverkarna ställa sig enklare än i fallet A.

Även den statliga kontrollen kan tänkas bliva något ehuru kanske rätt obetydligt

enklare i fråga om den fabriksmässigt bedrivna tillverkningen. I fallet

B torde emellertid en effektiv kontroll över de många små- och hemtillverkarna

bliva mera besvärlig än i fallet A.

Beskattningssystemet B inbjuder även till användande av sockersubstitut,

exempelvis glykos, som redan normalt har en rätt stor användning inom sötsaksindustrien,

och konstgjorda sötningsmedel.

Vid ovannämnda tillfälle förordades ett system med beskattning på grundval

av fakturorna å de färdiga varorna framför sockerbeskattning, varvid

emellertid bör framhållas, att diskussionen icke rörde sig om beskattning av

allt industrisocker utan endast örn det för vissa ändamål använda.

Det ur kontrollsynpunkt mest effektiva beskattningssystemet skulle förmodligen

— om det kunde genomföras — vara märkes- eller banderollbeskattning

av de färdiga produkterna, motsvarande den för tobaksvaror nu i

Sverige tillämpade. För varor i originalförpackningar med ej allt för litet

innehåll vore den också lätt genomförbar. I fråga om stora varugrupper,

t. ex. en del konditorivaror, åtskilliga slag av hemtillverkade varor m. fl.

bleve emellertid tillämpningen svår och i många fall säkerligen omöjlig.

Om en fullständig ransonering av allt socker genomfördes, vore det tekniska

genomförandet av en beskattning av industrisockret relativt enkelt.

Härutinnan må hänvisas till följande korta redogörelse för det system, som

tillämpades under tiden 1917—1919.

Genom förordning den 13 oktober 1916 (nr 412) bestämdes, att socker, avsett

till hushållsförbrukning, i detaljhandeln ej fick säljas annat än mot

kupong till sockerkort. I övrigt fick — där särskilda undantag ej medgåvos

— försäljning av socker i handeln ske endast mot godkänd rekvisition.

Jämlikt kungörelse den 3 februari 1917 (nr 34) skulle för bevis om godkännande

av sådan rekvisition, då rekvisitionen avsåg socker för industriell

eller hantverksmässig tillverkning eller för hotell, restaurang, kafé eller dylikt

näringsställe, erläggas lösen med 25 öre för varje kilogram socker, som

godkännandet avsåg. Nyssnämnda lösenbelopp höjdes jämlikt kungörelse

den 9 april 1918 (nr 172) till 50 öre för kilogram socker, vartill motivet bland

annat torde hava varit, att på grund av rådande knapphet prisen å konfekt

och karameller m. fl. varor stigit högst avsevärt.

För sirapstilldelning utgick icke lösen.

För klargörande av den inverkan nämnda lösen hade på sockerpriset må

anföras följande fastställda maximipris, å vilka vissa tillägg kunde göras för

bland annat frakt:

Sirap

kval. golden Bitsocker

i annan i annan

detalj försäljning detalj försäljning

öre/kg öre/kg

Enligt beslut S3/n 1917 ............ 54 42 73 64.5

» » 2''7s 1918 ............ 61 49 90 81.5

» » 31/i2 1918 92 77 124 113.0

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

Under perioden i fråga belädes sålunda i stort sett allt socker, som ej förbrukades

för hushålls- och närliggande ändamål, med en rätt hög avgift.

Detta under åren 1917—1919 praktiserade förfarande synes på det hela

taget hava fungerat tillfredsställande ur nu relevant synpunkt. Därvid är

emellertid att märka, att ransoneringen av hushållssockret innebar en ganska

stark inskränkning av konsumtionen. Om i stället en ransonering genomfördes

under tilldelande av relativt rikliga ransoner torde, ur nu förevarande

synpunkt, ofördelaktiga verkningar uppstå.

Man synes nämligen böra gå ut ifrån att ransonerna av husbållssocker i

de flesta fall uttagas fullt, även örn behov av hela kvantiteten ej föreligger.

Troligen skulle därför så småningom ej obetydliga kvantiteter hushållssocker

komma i marknaden för illegal försäljning. Man bör då räkna med att

detta socker uppköpes av särskilt hemtillverkare och mindre nogräknade

smärre företag till lägre pris än det industrisockret med pålagd skatt betingar,

men dock med vinst för säljaren. Även i fråga örn större företag kan

detsamma inträffa, ehuru därvid riskerna för köparen bliva allvarligare,

bland annat på den grund att bokföringsskyldighet föreligger för de större

företagen.

Även vid beskattning av industrisocker i samband med allmän sockerransonering

torde därför någon form av kontroll över de sockerförbrukande

företagen bli nödvändig. Då det därvid måste gälla särskilt de många småföretagen,

synes det ej kunna undvikas, att kontrollorganisationen även i detta

fall blir relativt vidlyftig.

En föreställning örn det antal företag, det här rör sig om, kan vinnas nied

hjälp av resultaten av 1931 års företagsräkning, verkställd av kommerskollegium.

Följande sammanställning är grundad på uppgifter ur kommerskollegii

redogörelse för nämnda räkning och avser samtliga företag, oberoen
-

de av storleken.

Slag av företag Antal företag

Industri och hantverk, ej i kombination med annan näring.

Spisbröds- och käxtillverkning .......................... 82

Spis- och mjukbrödsbagerier i kombination................ 51

Mjukbrödsbagerier .................................... 814

Hem-, fin- och sockerbagerier............................ 2,134

Tillverkning av choklad, konfekt, sylt o. d................. 299

» » maltdrycker samt mineralvatten i komb. . . 267

» » mineralvatten, läskedrycker, vin och saft . . 282

Slakterirörelse och charkuterivarutillverkning .............. 564

Tillverkning av charkuterivaror .......................... 299

Industri och hantverk i kombination med annan näring.

Bageri-, konditori- och serveringsrörelse .................. 2,386

Bagerirörelse samt handel................................ 531

Tillverkning av samt handel med sötvaror ................ 119

Tillverkning av slakteri- och charkuteriprodukter saint livsmedelshande!.

........................................... 1,562

Summa antal företag 9,390.

Det torde vara tvivelaktigt, huruvida hemtillverkningen för avsalu av vissa

varuslag blivit i någon större utsträckning redovisad, då man väl får utgå

från att vederbörande ej avlämnat primäruppgifter, där det ej rört sig om

någon huvudsaklig sysselsättning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majrts proposition nr 89.

Även om icke alia ovan redovisade företag skulle vara förbrukare av in- ■

dustrisocker — ehuru så troligen är fallet med större delen — torde man

nog få räkna med att antalet företag, där kontroll av något slag skulle bliva

erforderlig, för närvarande ligger betydligt närmare 10,000 än 5,000, särskilt

i betraktande av att tekniska fabriker och konservfabriker ej äro medtagna

i sammanställningen och att undersökningen hänför sig till förhållandena

år 1931. Efter denna tidpunkt torde antalet företag inom vissa branscher

hava ökat ganska avsevärt.

Huru än en beskattning av blott en viss del av landets förbrukning av

socker m. m. genomföres, synes sålunda en kontrollorganisation bliva nödvändig.

Det är särskilt de många småföretagen, sorn erbjuda de egentliga

kontrollsvårigheterna. Samtidigt torde de likväl representera en ej allt för

stor del av den totala konsumtionen. Såväl ur allmän ordningssynpunkt

som med hänsyn till att de i fråga om vissa varor direkt konkurrera med de

större företagen är det emellertid av en viss vikt, att det tillses, att småföretagen

ej undandraga sig sin skatteplikt och därigenom få tillfälle att arbeta

med en billigare råvara.

Om skatteplikten utsträckes till att omfatta allt eller närmelsevis allt socker,

som icke förbrukas i hushåll och av näringsställen, torde tillfällena till

underslev bliva avsevärt färre än örn beskattningen göres mindre omfattande,

så att icke en ständig utan blott en mera sporadiskt tillsatt kontroll

kanske kan vara tillräcklig. Fördelarna av att kunna undvika ett stort, hela

landet omslutande finmaskigt kontrollnät torde vara uppenbara.

För den händelse en särskild, mera kännbar läskedrycksskatt införes, torde

finnas skäl att från särskild avgift fritaga det för läskedryckstillverkning

använda sockret. I övrigt synes emellertid knappast föreligga tillräcklig

anledning att göra generellt undantag för industrisocker från beskattning.

Under denna förutsättning förefaller det möjligt att beskattningssystemet

skulle kunna grundas på dels ett förbud för förbrukare av skattepliktigt industrisocker

att utan tillstånd inköpa erforderlig sockerkvantitet och dels i

samband därmed en kriminalisering av fri försäljning av socker till förbrukare

av industrisocker.

Sirap spelar visserligen för hushållen en viss roll för speciella ändamål

men inverkar i avsevärt mindre grad än socker på hushållens livsmedelsbudget.

Då industrisirap i varje fall knappast bör lämnas fri, om industrisocker

beskattas, kunde det förefalla lämpligast att all sirap beskattades. Uttagningen

av skatten kunde då förläggas till det enda tillverkande inhemska företaget,

Svenska sockerfabriksaktiebolaget, varjämte av den importerade sirapen

vid importtillfället kunde uttagas en motsvarande avgift. Härigenom

bortfölle kontrollproblemet i huvudsak. Emellertid skulle genom ett dylikt

beskattningssystem hushållssirapen komma att ställa sig så mycket dyrare

än hushållssockret, att en övergång till det sistnämnda i viss utsträckning

troligen skulle ske. Det torde böra undvikas att genom beskattningssystemets

konstruktion föranleda en dylik, av andra orsaker ej alls betingad omläggning,

varför samma bestämmelser örn särskild skatt eller avgift torde

böra gälla för både socker och sirap. Dock synes skatten för sirap på tidigare

angivet skäl böra sättas till blott 80 °/o av den för socker.

Som en konsekvens av en ökad beskattning av socker får betraktas beskattning

av glykos, d. v. s. druvsocker, stärkelsesocker och stärkelsesirap,

för den händelse skatteavgiften för sockret skulle, vid nuvarande prislägen

för de båda varorna, överstiga 25 å 30 öre för kilogram. Uttagande av accis

eller särskild avgift å all inom landet tillverkad glykos ställer sig ur kontroll
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

synpunkt relativt enkelt, med hänsyn till att ifrågavarande fabriker äro få

till antalet. För importerad vara bör införselavgift eller ökad tull uttagas

med samma belopp för viktsenhet som den avgift, som pålägges den

inom landet tillverkade varan.

Befrielse från skatt och andra erforderliga skyddsåtgärder

för den inhemska tillverkningen.

Det har i det föregående framhållits, att vid läskedryckstillverkning använt

socker synes böra fritagas från industrisockerskatt. Större olägenhet av

att helt undantaga det för denna tillverkning använda sockret från skatt förefaller

ej heller att behöva befaras. I åtskilliga andra fall torde också skattebefrielse

vara påkallad. Ur kontrollsynpunkt synes emellertid därvid böra

tillämpas ett restitutionssystem, varigenom kontrollen underlättas. Förhållandet

är nämligen, såsom redan tidigare framhållits, att inom ett och samma

företag socker ofta användes för många olika tillverkningar. Om då blott

vissa av dessa medgives frihet från industrisockerskatt, förenklas övervakningen

avsevärt, örn befrielsen medgives i form av restitution av tidigare erlagd

skatt, på grundval av deklaration av kvantiteten tillverkad vara och

förbrukat socker.

Restitutionsförfarandet erbjuder givetvis en uppenbar olägenhet så till vida,

att tillverkaren måste under tillverkningstiden ligga ute med skattebeloppet

och sålunda härför drabbas av vissa kapitalkostnader.

Som i det föregående anförts böra i detta hänseende beaktas tillverkningarna

av fruktmos, sylt, saft och möjligen konserver av huvudsakligen svensk

frukt och svenska bär, av svenska fruktviner samt slutligen kanske också av

marmelad och liknande varuslag, innehållande vissa utländska frukter, såsom

pomerans, apelsin, citron och möjligen grapefrukt.

Det torde dessutom vara påkallat att undersöka, i vad mån ett ökat tullskydd

kan och bör beredas varor, vid vilkas tillverkning skattebelagda sötningsmedel

komma till användning. De varor, som härvid närmast komma

i fråga, äro dels syltade frukter och bär m. m. samt vin, varom mera i det

följande, dels följande i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning upptagna

produkter av livsmedelsindustri:

Stat. nr

Varuslag

Nu utgående

tull för 100 kg

tull

kr.

tilläggstull

kr.

293

Kulör, även i fast form, icke innehållande sprit.

20: -

298

Choklad, även med tillsats av socker eller mjölk,

av vanilj eller andra aromatiska ämnen......

50: —

30: —

299:1

Konfityrer, ej särskilt nämnda:

innehållande choklad.......................

100: —

50: —

299: 2

andra

karameller...............................

50: —

300

käx.....................................

50: —

—

301

pastiljer.................................

50: —

—

302

andra...................................

50: —

—

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

23

Importen av nu nämnda

jande sätt:

varor har de

senaste tre

åren ställt

sig på föl-

l

9 3 6

1 9 3

7

4

1

9 3 8

kg

kr.

kg

kr.

kg

kr.

nr 293 159,629

86,435

169,345

90,244

153,290

83,359

» 298 52,784

128,985

64,050

152,054

54,941

140,550

» 299:1 18,988

49,404

25,646

61,290

25,483

64,736

» 299:2 30,032

45,181

47,870

83,229

75,582

120,122

» 300 7,210

9,148

3,823

6,563

22,472

31,796

» 301 13,908

40,051

8,181

23,423

9,957

28,120

» 302 478,783

768,678

574,456

904,942

608,708

950,786

För ovannämnda varugrupper äro emellertid tullsatserna bundna för rubrikerna

nr 299: 2 och 300—302 genom handelsöverenskommelsen den 15 maj

1933 med Storbritannien och Norra Irland. En höjning i fråga om dessa tullpositioner

kan sålunda förekomma endast för den händelse nämnda överenskommelse,

som gäller med sex månaders uppsägningstid, härutinnan ändras.

Det har tillsvidare ej ansetts böra räknas med denna eventualitet, vadan sålunda

nu endast positionerna nr 293, 298 oell 299:1 tagas i betraktande.

Hithörande varor äro av ganska växlande beskaffenhet i vad angår den

omfattning, i vilken sötmedel komma till användning vid deras tillverkning.

Det är sålunda svårt att så avväga ett ökat tullskydd, att detta ens närmelsevis

i de enskilda fallen motsvarar den ökning i det inhemska industrisockerpriset,

som skulle uppkomma genom påläggande av en industrisockerskatt av 50

öre för kilogram. I fråga örn nr 298 Choklad och nr 299:1 Konfityrer, ej särskilt

nämnda, innehållande choklad, kunde en fördubbling av nu gällande

tilläggstullar tänkas lämplig.

Vad angår nr 293 kulör, som närmast kan jämställas med karamell och

som användes för färgning av alkoholhaltiga drycker, ättika, såser m. m., har

den framställts inom landet till en kvantitet av 300,000 å 350,000 kg årligen

under senaste åren, d. v. s. till ungefär dubbla importkvantiteten. Ett ökat

tullskydd av högst 30 öre för kilogram kunde här tänkas ifrågakomma. Importvärdet

ligger vid 50 å 55 öre för kilogram.

På grundval av medelimporten under de tre senaste åren kan beräknas att

de ovan ifrågasatta tullhöjningarna skulle medföra en ökning av tullintäkterna

med sammanlagt högst 90,000 kronor. Statsfinansiellt sett får detta

belopp anses sakna betydelse. Vad åter skyddet för den inhemska industrien

beträffar kan redan med hänsyn till att, som nämnt, ökat tullskydd tills vidare

icke kan ifrågakomma för flera varugrupper med ganska stor importvolym

starkt ifrågasättas, huruvida tullbeläggningen bör ökas för de till importvolymen

ej särdeles omfattande varugrupper, i fråga om vilka handlingsfrihet

föreligger. Därtill kommer, att det icke torde saknas möjligheter

till rationalisering i fråga om distributionen och återförsäljningen av sötsaker

m. m., varigenom den inhemska tillverkningens konkurrenskraft gentemot

importvarorna skulle kunna stärkas utan beredande av särskilt statligt stöd.

Går man vidare till varugrupperna syltade bär och frukter märkas följande

hithörande rubriker i tulltaxan:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

Varuslag

Nu utgående

tull för 100 kg

Stat. nr

tull

kr.

tiiläggstull

kr.

309

Köksväxter, ej särskilt nämnda, samt frukter och

bär, ätbara, inlagda i sprit, ättika eller olja

eller syltade:

köksväxter...............................

25: —

•

310: 1

frukter:

ananas, syltad, inkommande å kärl, vilka

endast äro avsedda att skydda varan

under transporten men icke tjäna som

emballage vid detalj försälj ningen.......

20: —

310: 2

andra slag.............................

40: —

10: —1

311

315:1

bär ..................................

40: —

—

Konserver av djurs kött och andra djurdelar eller

av frukter, bär, köksväxter, svampar och rötter:

ananas och grapefrukt....................

30: —

1

|

_ t

318

andra slag:

frukt..................................

50: —

25: —2

321

bär...................................

50: —

25: —

Åv nämnda tullpositioner är endast nr 309, som dock ej torde vara av större

betydelse i förevarande sammanhang, helt fri från bindning i handelsöverenskommelser.

Tullsatsen å nr 310:1 är helt bunden gentemot Amerikas förenta stater

och både denna och tullsatsen å nr 310: 2 gentemot Storbritannien, i vad angår

de viktiga varuslagen sylter och geléer av frukter samt pomerans-, citronoch

apelsinmarmelader. I fråga om nr 311 föreligger bindning gentemot

Storbritannien för sylter och geléer av bär.

Tullsatserna å nr 315:1 och nr 318 äro bundna gentemot Förenta staterna

och i fråga om nr 318 även gentemot Storbritannien, i vad angår pomerans-,

citron- och apelsinmarmelader.

Tullsatsen å nr 321 är bunden gentemot Förenta staterna endast vad beträffar

konserverade soppor samt »bönor och fläsk», vadan bindningen är

utan betydelse ur förevarande synpunkter.

De tullhöjningar, som utan ändring av gällande handelsavtal kunna vidtagas

beträffande nu avhandlade varugrupper till skydd för den inhemska

tillverkningen, torde vara ganska betydélselösa och synas därför icke behöva

upptagas till närmare diskussion.

Vad slutligen angår frågan om de svenska fruktvinerna torde numera tullsatserna

å vissa importerade vinkvaliteter knappast få anses vara bundna

genom handelsavtal. Någon större skyddseffekt för den svenska tillverkningen

av en höjning av dessa fria tullsatser förefaller emellertid, med hänsyn till

den kvalitetsskillnad, som föreligger, knappast vara att vänta. I varje fall

skulle effekten knappast stå i proportion till omfattningen av de åtgärder,

som behövde vidtagas.

1 Utfår icke för sylter och geléer saint pomerans-, apelsin- och citronmarmelader.

2 Utgår icke för aprikoser, persikor, päron, blandad frukt, pomerans-, apelsin- och citronmarmelader.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

25

I nu rådande statsfinansiella läge har jag funnit det erforderligt att, xid Depariementssidan

av ny eller skärpt beskattning på andra områden, taga i anspråk även CÄe/ereden

möjlighet till ökade statsinkomster, som kan beredas genom införande

av en sockerskatt. Med hänsyn till sockrets betydelse såsom ett nödvändigt

näringsmedel har jag därvid ansett beskattningen böra begränsas till att i

princip omfatta allenast den industriella eller därmed likartade sockerförbrukningen,

vilken åtminstone i viss utsträckning kan betecknas såsom mera

umbärlig och i vissa fall såsom direkt lyxbetonad.

Av den verkställda utredningen framgår, att socker finner användning inom

industrien för tillverkning av ett stort antal förnödenheter av inbördes

mycket olikartat slag. I många fall ingår socker i den färdiga produkten till

så ringa del, att en måttlig beskattning av sockret kan sägas vara utan betydelse.

I andra fall åter inverkar sockerpriset högst väsentligt på framställningskostnaden.

I den mån det härvid är fråga om produkter, som drabbas

av andra speciella skatter eller som äro av verklig betydelse för folkförsörjningen,

tala onekligen starka skäl för medgivande av lättnader i fråga örn sockerbeskattningen.

Vid en beskattning sådan som den nu ifrågasatta framträda

emellertid svårigheterna att åvägabringa en tillfredsställande kontroll

med särskild styrka, och dessa svårigheter ökas uppenbarligen i samma mån

som vissa användningsområden undantagas från beskattningen. Ur denna

synpunkt är det därför angeläget att i princip låta beskattningen omfatta allt

socker, som inom riket användes för yrkesmässig tillverkning till avsalu av

andra varor, och att stadga undantag från denna huvudregel allenast för de

fall, då synnerliga skäl därtill föreligga.

Vid en prövning från dessa utgångspunkter av frågan om skattepliktens omfattning

har jag till en början ansett skattefrihet böra medgivas för socker,

som användes för tillverkning av läskedrycker. Enligt de siffror, som framlagts

i utredningen, skulle en sockerskatt av 50 öre för kilogram motsvara

minst 12 procent av tillverkningsvärdet för söta läskedrycker. En skatt av

denna storlek kan väl icke i och för sig anses oskäligt betungande eller väntas

medföra fara för en mera betydande konsumtionsminskning, men förhållandet

torde bliva ett annat, om hänsyn tages jämväl till den tidigare föreslagna

skatten å läskedrycker. Enligt uppgifter, som under hand lämnats av representanter

för läskedrycksindustrien, skulle båda skatterna tillsammans för

de söta läskedryckernas vidkommande motsvara omkring 38 procent av produktionsvolymens

värde. En belastning av denna storleksordning, vilken kan

beräknas utgöra omkring 15 öre för liter, skulle i delta fall sannolikt bliva

svår för industrien att bära. Härtill kommer som eli ytterligare skäl, att det

med hänsyn till läskedryckstillverkningens speciella beskaffenhet ur kontrollsynpunkt

knappast torde möta några större svårigheter att helt undantaga

densamma från beskattningen.

Även beträffande socker, som användes för tillverkning av mos eller sylt

av svensk frukt eller svenska bär, synes en undantagsbestämmelse motiverad.

Här gäller det produkter, vilkas priser starkt påverkas av sockerkostnaden

och vilka äro av stor betydelse för den inhemska fruktod
Bihang

till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 89.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

lingen. En svårighet ligger däri, att moser och sylter ofta framställas jämsides

med andra varor i en och samma anläggning och under förhållanden,

som göra det svårt för tillverkaren att beräkna erforderliga sockerkvantiteter

för den ena eller den andra grenen av fabrikationen. Därtill kommer, atf

det ofta nog torde vara vanskligt att skilja moser och sylter från andra liknande

varuslag, framför allt marmelad och måhända även på visst sätt inkokta

bär och frukter. Dessa omständigheter böra dock icke få hindra en

lättnad, som eljest framstår såsom önskvärd och välbehövlig. Det lärer kunna

antagas, att en godtagbar lösning av svårigheterna skall stå att vinna vid

den praktiska tillämpningen av bestämmelserna.

Statens livsmedelskommission, som erhållit tillfälle att under hand yttra

sig i ärendet, har ifrågasatt, att från beskattningen måtte undantagas jämväl

socker, som användes för tillverkning av mesost och messmör eller kondenserad

mjölk, ävensom socker avsett till biutfodring. Vad angår mesost

och messmör, är väl den genomsnittliga sockerhalten i dessa produkter icke

så betydande, att en måttlig sockerskatt skulle medföra någon mera avsevärd

fördyring, men då efterfrågan på dessa livsmedel uppgivits vara relativt

priskänslig och en skattebefrielse ur statsfinansiell synpunkt är av ringa

betydelse, har jag icke något att erinra mot att socker för mesost- och messmörstillverkning

undantages från skatteplikt. Även för den sockrade kondenserade

mjölken, vilken beräknats innehålla cirka 42 procent socker, synes

skattebefrielse böra medgivas. Då beskattningen, såsom förut nämnts,

enligt huvudregeln skall omfatta endast det socker, som inom riket användes

för yrkesmässig tillverkning av varor till avsalu, torde socker avsett till

utfodring av bin utan särskilt stadgande komma att falla utanför det skattepliktiga

området.

I likhet med vad som gäller på ett flertal andra områden synes den nu

ifrågasatta beskattningen — vilken, såsom strax skall nämnas, bör omfatta

jämväl sirap för industriell användning — lämpligen kunna grundas på ett

deklarationsförfarande och anordnas efter i huvudsak följande linjer. Den,

som ämnar för tillverkning av varor använda socker eller sirap under sådana

förhållanden, att industrisockerskatt bör utgå, skall ha att därom göra

skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen. Så länge rörelsen pågår skall tillverkaren

sedan vara skyldig att för varje månad upprätta och senast å femtonde

söckendagen efter månadens utgång till kontrollstyrelsen avlämna en

på tro och heder avgiven deklaration angående den myckenhet skattepliktig

vara, som under månaden använts i rörelsen. I deklarationen bör avdrag få

göras för skattepliktig vara, som använts för framställning av exportgods.

För återstoden av den i deklarationen upptagna myckenheten skall tillverkaren

ha att samtidigt med deklarationens avlämnande erlägga skatt genom

insättning å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens

räkning eller genom inbetalning av beloppet å kontrollstyrelsens postgirokonto.

Kontrollstyrelsen bör äga befogenhet att, där så finnes påkallat,

ålägga viss tillverkare att ställa säkerhet för skatt till belopp, som styrelsen

finner erforderligt. Efterkommes icke anmodan att ställa säkerhet, bör

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

27

konixolistyrelsen kunna meddela tillverkaren förbud tills vidare, till dess

säkerhet ställts, att använda vara, för vilken skatt skall utgå. Om tillverkare

försummar att avgiva deklaration eller att eljest inbetala skatt, bör

skatten på framställning av kontrollstyrelsen få utmätas med det belopp, vartill

kontrollstyrelsen efter verkställd undersökning fastställer densamma.

Med hänsyn särskilt till det stora antalet förbrukare av skattepliktig vara

kan kontrollsystemet uppenbarligen icke göras fullt effektivt, utan man nödgas

räkna med att vissa brister komma att vidlåda detsamma. Den tillsyn

över beskattningen, som med skäliga kostnader låter sig genomföra, bör i

första hand taga sikte på att deklarationer verkligen avgivas av alla uppgiftspliktiga.

För detta ändamål bör den, som idkar försäljning av socker

eller sirap, vara pliktig att på anfordran av kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman

lämna uppgift örn tillverkares inköp av sådan vara, varjämte

det bör åligga polismyndighet att på anfordran tillhandagå med upplysning

örn personer och företag, vilka kunna antagas bedriva sådan tillverkning,

som avses med beskattningen. Vidare böra tillverkarna vara skyldiga att

ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen för

erhållande av en betryggande kontroll över beskattningen meddelar, ävensom

de anvisningar, som kontrolltjänsteman i enlighet med dylika föreskrifter

kan komma att lämna. I denna ordning torde exempelvis kunna

föreskrivas skyldighet för tillverkare att föra särskilda anteckningar rörande

förbrukningen av socker och sirap. Stickprovsundersökningar böra i den

omfattning, som är möjlig, verkställas hos de skattepliktiga företagen i syfte

att utröna riktigheten av avlämnade deklarationer. Kontrollbesök böra även

äga rum hos sockerförsäljare — sockerfabriksaktiebolaget, grossister och detaljhandlare

— för att på denna väg söka utröna, huruvida försäljning av

socker sker utan att skatt erlägges där så bör ske. I övrigt bör det ankomma

på kontrollmyndigheten att söka utnyttja de möjligheter till kontroll, som

inom ramen för en icke alltför vidlyftig tillsynsorganisation stå till buds.

Med beaktande av vad vid utredningen framkommit finner jag mig böra

föreslå, att skatten för industrisocker bestämmes till 50 öre för kilogram. Då

sirap inom vissa industrier kan ersätta socker, bör, såsom redan antytts, även

sirap för industriell användning beläggas med skatt. Enligt utredningen betingar

sirap av bästa kvalitet samma pris som det inom industrien mest använda

strösockret; sirapens sockerhalt är dock endast 80 procent. Med hänsyn

härtill bör skatten å industrisirap utgöra 40 öre för kilogram. Med socker

oell sirap avses här varor, som falla under nummer 283—288 i gällande

statistiska varuförteckning.

Den av dessa skattesatser följande prishöjningen för industrisocker och

industrisirap gör det nödvändigt att beskatta jämväl glykos, d. v. s. druvoch

stärkelsesocker samt stärkelsesirap, vilka varor i viss utsträckning kunna

användas som ersättningsmedel för socker och sirap. I fråga om inom riket

tillverkad vara bör skatten utgå i form av accis, vilken, i enlighet med vad

i förutnämnda promemoria ifrågasatts, bör fastställas till 25 öre för kilo
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

gram. I övrigt torde beträffande denna accis böra gälla i huvudsak samma

bestämmelser om uppbörd och kontroll m. m. som föreslagits i fråga örn

industrisockerskatten.

Vid införsel till riket av druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap utgår

enligt tulltaxan tull med 23 kronor 50 öre för 100 kilogram (ur tulltaxenr

122; statistiskt nr 290). Härtill kommer enligt förordning den 2 mars 1934 (nr

34) en tilläggstull av 9 kronor 50 öre för 100 kilogram. Tilläggstullen gäller enligt

förordning den 18 juni 1937 (nr 497) för tiden till och med den 30 september

1940 och har fastställts till sitt nuvarande belopp genom kungörelse

den 31 mars 1939 (nr 89). Så länge accis å dessa varor utgår, bör tullbeskatlningen

av desamma i motsvarande mån ökas. Bemyndigande för Kungl.

Majit att förordna härom bör utverkas av riksdagen.

För handhavande av tillsynen över industrisockerskatten bör, i likhet med

vad som i propositionen nr 81 till urtima riksdagen förordats i fråga örn

övervakandet av läskedrycksbeskattningen, inom kontrollstyrelsens andra

byrå inrättas en särskild avdelning. Personalen å denna bör utgöras av

extra tjänstemän. Föreståndaren för avdelningen bör placeras i en lönegrad

24, omfattande löneklasserna 21—23. För att biträda avdelningsföreståndaren

med handläggningen av mera kvalificerade göromål samt för verkställande

av undersökningar hos företagen erfordras tvenne byråinspektörer

i lönegraden Ex 22. Vidare böra anställas tre assistenter i lönegraden

Ex 20, vilka böra anlitas för lokala inspektioner vid sidan av övriga göromål.

För det omfattande expeditions- och granskningsarbete, som väntas bliva

förbundet med behandlingen av det avsevärda antalet deklarationer, som

månatligen inkomma med åtföljande skattelikvid, ävensom för biträde med

övriga kontrollgöromål erfordras viss biträdespersonal, som överslagsvis torde

böra bestå av en kontorist i lönegraden Ex 9 och tio kontorsbiträden i lönegraden

Ex 4. Därjämte är erforderligt, att å avdelningen anställes en expeditionsvakt

i lönegraden Ex 5. Kostnaderna för nu angivna förstärkning av

kontrollstyrelsens arbetskrafter belöpa sig, för helt år räknat, till omkring

72.000 kronor, oavsett avlöningsförhöjningar lii. m. och rörligt tillägg. För

anlitande av sakkunniga och för tillfällig personal beräknas ett belopp av

6.000 kronor för år vara erforderligt. Vid bifall till det av mig framlagda förslaget

rörande avdelningens organisation torde riksdagens bemyndigande böra

utverkas, att den i kontrollstyrelsens avlöningsstat för innevarande budgetår

upptagna anslagsposten till grundavlöningar lii. m. till övrig icke-ordinarie

personal måtte få överskridas med — utöver vad som föreslagits i propositionerna

nr 68 och 81 — i avrundat belopp ytterligare (g/i2 X 78,000 =)

39.000 kronor; jag räknar härvid med att beskattningen skall kunna vinna

tillämpning från och med den 1 januari 1940. De ökade kostnaderna för avlöningsförhöjningar

m. m. och rörligt tillägg torde under innevarande budgetår

kunna bestridas av härför anvisade förslagsvis beräknade anslagsposter.

För reseersättningar beräknas ett årligt kostnadsbelopp av omkring 25,000

kronor samt för expenser omkring 12,000 kronor. För anskaffande av möb
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

29

ler, skriv- och räknemaskiner m. fl. inventarier erfordras ett engångsbelopp

av omkring 12,000 kronor att utgå av expensmedel å kontrollstyrelsens omkostnadsstat

för innevarande budgetår. Det torde få ankomma på kontrollstyrelsen

att framdeles, då de ökade kostnaderna för reseersättningar och

expenser för nu löpande budgetår kunna närmare beräknas, hos Kungl. Maj :t

göra framställning örn medgivande att överskrida de belopp, som i omkostnadsstaten

för styrelsen äro upptagna för nämnda ändamål. Såsom lokalutrymme

för avdelningen erfordras 7 å 8 rum, vilka, då lokaler i statens fastigheter

icke finnas disponibla, böra förhyras med anlitande av medel från

statens allmänna fastighetsfond.

Vad slutligen angår avkastningen av den nya beskattningen, så har den

årliga omsättningen av industrisocker, såsom av det förut anförda framgår,

beräknats till minst 30,000 ton. En skatt av 50 öre för kilogram å

denna kvantitet motsvarar minst 15 miljoner kronor för år. Med hänsyn till

de föreslagna undantagen från beskattningen torde avkastningen för helt år

under i övrigt oförändrade förhållanden icke böra uppskattas till högre belopp

än 12 miljoner kronor.

Emellertid torde för det avgiftsbelagda sockret böra räknas med en ej

alldeles obetydlig konsuln tionsminskning. För bedömande av denna föreligga

inga säkra hållpunkter, men den lär knappast komma att understiga

men väl överstiga 10 procent. Inkomstbeloppet för ett helt år skulle med denna

utgångspunkt få uppskattas till 10 å 11 miljoner kronor.

Sirapsförbrukningen synes normalt ligga vid ungefär 20,000 toli årligen.

Huru mycket härav, som finner användning som industrisirap, är obekant.

Räknas förslagsvis med ungefär en tredjedel eller 6,000 ton skulle sålunda

en avgift av 40 öre för kilogram kunna inbringa högst 2.4 miljoner kronor.

Även i detta fall torde emellertid en viss minskning av konsumtionen inträda.

Med hänsyn härtill torde knappast böra räknas med större intäkt

än 2 miljoner kronor.

Konsumtionen av glykos eller druvsocker m. lii. har beräknats till cirka

5,400 ton år 1938. Förbrukningen har hittills årligen stigit, men i förevarande

fall synes försiktigtvis en beräkning böra grundas på en årsomsättning av

inhemsk och utländsk glykos av högst 5,000 ton och kanske något mindre.

Med en accis, respektive tilläggstull av 25 öre för kilogram skulle sålunda beskattningen

å glykos kunna antagas inbringa högst 1,250,000 kronor.

Sammanlagt skulle sålunda för ett helt år kulina påräknas en inkomst av

upp lill 14 miljoner kronor. Den nya beskattningen bör föranleda upptagande

å tilläggsstat av en ny inkomsttitel, varom förslag senare torde få

framläggas.

I överensstämmelse med vad i det föregående anförts lia inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) förordning om industris o eker skatt; samt

2) förordning om accis d drul)- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 .sami. Nr 89.

4

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att

dels antaga förenämnda förslag;

dels bemyndiga Kungl. Majit att för tid, varunder accis å

druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap utgår, förordna

om höjning av eljest utgående tull eller tilläggstull å nämnda

varor med belopp, motsvarande accisen;

dels ock medgiva, att den i avlöningsstaten för kontrollstyrelsen

under anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie

personal upptagna delposten till grundavlöningar

m. m. må överskridas med — utöver vad som föreslagits i

Kungl. Majlis propositioner den 14 oktober 1939, nr 68, och

den 10 november 1939, nr 81 — ytterligare 39,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

V. Schwartz.

399105. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:105 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till viss ändring i förordningen den 31 januari 1932 s. 4 i texten
  2. 1SärU 1939:79 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om industrisockerskatt, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten