Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om statlig krigsförsäkring m. m. och lag angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete

19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:10, Med förslag till lag om statlig krigsförsäkring m. m. och lag angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

1

Nr 10.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

statlig krigsförsäkring m. m. och lag angående ändring

av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring

för olycksfall i arbete; given Stockholms slott den 3

november 1938.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till lag örn statlig krigsförsäkring m. m. och lag angående

ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall

i arbete.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 10.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 10.

Förslag

till

Lag

om statlig krigsförsäkring m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden

må, såframt Konungen därom förordnar, av staten meddelas transportförsäkring

mot krigsrisk. Med avseende å sådan statlig försäkring skall

lagen örn försäkringsavtal icke äga tillämpning.

Staten må ock under förhållanden, som ovan angivas, efter förordnande

av Konungen, åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana

bolag meddela återförsäkring av såväl transportförsäkring mot krigsrisk som

annan transportförsäkring.

2 §.

Under förhållanden, som angivas i 1 §, skola riksförsäkringsanstalten och

bolag, som avses i 4 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete, äga att,

såframt Konungen därom förordnar, för olycksfall, som till följd av krigsåtgärd

drabbar å fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande person,

meddela försäkring till högre ersättningsbelopp samt med ersättningar av

annan art än eljest. Har sådant förordnande meddelats, må bolag, som nyss

sagts, med delägare i bolaget sluta avtal om försäkring för olycksfall, varom

här är fråga, att gälla för annan tid eller träda i kraft vid annan tidpunkt

än i 29 § samma lag stadgas.

Efter förordnande av Konungen må staten under förhållanden, som angivas i

1 §, åt riksförsäkringsanstalten eller bolag, varom i första stycket förmäles,

meddela återförsäkring av försäkring, som anstalten eller sådant bolag meddelat.

3 §.

Förordnande, som avses i 1 eller 2 §, må under tid, då riksdagen är samlad,

meddelas allenast med riksdagens samtycke. Under tid, då riksdagen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

3

icke är samlad, äger Konungen meddela dylikt förordnande för tiden till

dess trettio dagar förflutit från det riksdagen sammanträtt.

4 §.

Meddelas förordnande enligt vad i 3 § sägs, utfärdar Konungen tillika de

närmare föreskrifter, som med anledning därav erfordras.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

Förslag

till

Lag

angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring

för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 35 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

35 §.

Arbetsgivare vare---delägares arbetare.

Har försäkring---till efterrättelse.

Avtal om annan försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp än

1 denna lag stadgas må ej avslutas av riksförsäkringsanstalten eller bolag,

som i 4 § avses, dock att dels försäkringsinrättning, som nyss nämnts, må

meddela försäkring enligt lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg

tjänstgörande personer samt försäkring, som avses med förordnande enligt

2 § lagen om statlig krigsförsäkring m. m., dels ock riksförsäkringsanstalten

må, enligt vad därom särskilt är stadgat, sluta avtal om livränta åt barn utom

äktenskap och om livförsäkring i samband med egnahemslån samt meddela

olycksfallsförsäkring för fiskare ävensom, med Konungens begivande, övertaga

bestämmande och utgivande av ersättning, som på grund av olycksfall

skall utgivas av annan än anstalten.

Vad i---— samma värde.

Har anstalten---livräntan övertagits.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse se SFS 1937:349.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

5

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slett den

13 maj 1938. •

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finansdepartementen

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld,

fråga om lagstiftning angående statlig krigsförsäkring m. m.

Föredraganden anför:

»I skrivelse den 16 november 1937 har rikskommissionen för ekonomisk

försvarsberedskap anfört bland annat:

En av de första uppgifter, inför vilka de svenska statsmakterna vid världskrigets

utbrott ställdes för tryggandet av folkförsörjningen och av näringslivets

fortgång, var att bereda möjligheter till försäkring av fartyg och fartygslaster

under det genom kriget uppkomna osäkerhetstillståndet och de

därigenom oerhört ökade riskerna för sjöfarten. Redan i början av augusti

1914 tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande av chefen för finansdepartementet

sakkunniga för att skyndsamt utreda vad som från statens

sida lämpligen borde åtgöras för att bereda tillfredsställande försäkringsmöjligheter

för fartygs- och lastägare mot de särskilda risker, för vilka sjöfarten

var utsatt. Den av dessa sakkunniga verkställda utredningen gav vid

handen, att den enskilda försäkringsverksamheten måste anses otillräcklig

för beredande av erforderligt försäkringsskydd och att därför statens mellankomst

här var oundgänglig.

På grundval av de sakkunnigas förslag framlade Kungl. Maj:t proposition

(nr 271) till 1914 års senare riksdag, vari begärdes riksdagens medgivande

till att staten, där det för främjande av den under förhandenvarande utrikespolitiska

förhållanden väsentligt inskränkta sjöfartens återupptagande funnes

nödigt, finge iklädas ansvar för krigsrisk för fartyg och last i huvudsaklig

överensstämmelse med vissa föreslagna grunder. Härtill lämnade

riksdagen sitt bifall (riksdagens skrivelse nr 188) och med stöd av det sålunda

erhållna bemyndigandet utfärdade Kungl. Maj:t den 17 augusti 1914

en förordning om statens meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara (nr

139). Samma dag tillsattes för den statliga krigsförsäkringens handhavande

en kommission (statens krigsförsäkringskonunission), vilken omedelbart

började sin verksamhet.

Den sålunda på ett mycket tidigt stadium av kriget igångsatta statliga försäkringsrörelsen

fortsattes under de efterföljande krigsåren och utvecklades

till högst betydande mått. Att densamma lände sjöfarten och näringslivet i

övrigt till utomordentligt stor nytta torde få anses allmänt erkänt. Även

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

ekonomiskt utföll krigsförsäkringskommissionens verksamhet för staten

synnerligen gynnsamt. När den år 1919 upphörde, kunde den sålunda redovisa

ett överskott av cirka 41 miljoner kronor.

Ej blott i vårt land utan även i ett flertal andra länder visade det sig

under världskriget nödvändigt, att staten trädde till för att stödja sjöfarten

genom krigsförsäkring. Det statliga ingripandet antog för olika länder

växlande former, beroende främst på den enskilda försäkringsverksamhetens

beskaffenhet och stvrka samt riskernas omfattning.

Den omständigheten, att statsåtgärder på ovan berörda område omedelbart

vid krigsutbrottet år 1914 visade sig påkallade, bar givit rikskommissionen

anledning att överväga, huruvida skäl kunna anses föreligga att genom

en redan i fredstid antagen författning förbereda och underlätta ett eventuellt

behövligt statligt ingripande för att säkerställa att krigsförsäkring i

erforderlig omfattning kan lämnas vid inträffande krissituation. Kommissionen

har därvid genom inhämtade upplysningar funnit, att i händelse av

en kris det omedelbara behovet av statligt biträde vid ordnande av krigsförsäkring

numera icke är fullt lika trängande som vid världskrigets utbrott.

Dels intaga de svenska bolag, som meddela sjö- och annan transportförsäkring,

i och för sig en starkare ställning. Dels har under senaste tid ett beaktansvärt

organisationsarbete ägt runi, vilket gjort, att härvarande försäkringsgivare

numera få anses på ett belt annat sätt än tidigare rustade för

mötande av handelns och sjöfartens behov av försäkringsskydd mot krigsrisk.

Vid tiden för världskrigets utbrott ägde de svenska sjöförsäkringsbolagen

ingen eller ringa kännedom om krigsförsäkring. Några förberedelser för

ordnande av dylik försäkring hade icke gjorts, än mindre förefanns någon

organisation, som vid behov kunde träda i funktion. På grund av försäkringsbolagens

under och efter världskriget vunna erfarenheter om den legitima

handelns och sjöfartens behov av krigsförsäkring och om sättet för

bedrivande av sådan försäkring och särskilt på grund av vunnen insikt om

önskvärdheten av att även med avseende på krigsrisker ernå så stor försäkringsteknisk

utjämning som möjligt liksom ock att ordna ett starkt återförsäkringsskydd

uppstod bland försäkringsgivarna tanken på bildande av

en nordisk organisation för krigsförsäkring. Vid sammanträde i Göteborg

den 21 oktober 1935 bildades som följd härav Nordisk Ivrigsförsäkringspool,

vilken är avsedd att utgöra en fördelnings- och återförsäkringscentral

för av nordiska transportförsäkringsgivare tecknade krigsrisker.

Denna nordiska krigsförsäkringspool sammansluter en svensk, en dansk,

en norsk och en finsk krigspool, vilka var för sig innefatta samtliga försäkringsbolag,

som i respektive länder bedriva sjö- och annan transportförsäkring.

De fyra nationella poolerna återförsäkra de av dem tillhörande

försäkringsbolag tecknade krigsförsäkringarna hos de övriga poolerna samt

hos utländska, huvudsakligen schweiziska återförsäkrare.

De i nordiska krigsförsäkringspoolen deltagande bolagens sammanlagda

kapital och fonder torde för närvarande väsentligt överstiga 200 miljoner

kronor. Läggas härtill de icke nordiska återförsäkrarnas kapital och fonder,

torde man komma upp till en sammanlagd kapitalstyrka av omkring

450 miljoner kronor. Organisationens hela återförsäkringskapacitet kan

genom poolen, såvitt ej särskilda omständigheter inträffa, vilka förhindra

en samverkan, beräknas stå till de svenska försäkringsbolagens förfogande.

Deras täckningsmöjligheter för kasko torde för nästkommande år komma

att utgöra cirka 3 V2 miljoner kronor per köl eller möjligen mer, vartill kommer

viss supplementär täckning för uppträdande enstaka större belopp.

. Krigsförsäkring å varor meddelas för närvarande icke av poolen. Avsik
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 10.

7

ten lär emellertid vara, att denna vid behov skall upptaga även dylik försäkring.

I sådan händelse förväntas poolens täckningsförmåga, förutom nyss

berörd supplementär återförsäkringstäckning, komma att ligga i närheten

av sammanlagt 9 å 10 miljoner kronor per köl.

Under den tid poolen varit i verksamhet uppgives den ha visat sig fungera

på synnerligen tillfredsställande sätt. Värdefulla erfarenheter och riktlinjer

ha även vunnits för verksamhetens fortsatta bedrivande.

Ehuru sålunda poolen lär vara i stånd att täcka ganska betydande krigsrisker,

torde det icke vara rådligt att helt lita till dess förmåga i sådant avseende.

Poolens täckningskapacitet är dock begränsad och ett statligt stöd

på förevarande område komme helt säkert förr eller senare, möjligen helt

kort efter inträdd kris, att bliva behövligt. Det må sålunda framhållas, att

under vissa förhållanden så betydande värdestegringar kunna förväntas inträda,

att kraven på försäkringsskydd komma att röra sig örn belopp av den

storleksordning per köl, att den nordiska krigsförsäkringspoolens täckningskapacitet

åtminstone på större fartyg kommer att väsentligt överskridas.

Möjligt är också, att bestående återförsäkringsförbindelser i utlandet kunna

avklippas.

Försäkringsbolagen ha därför själva framhållit som önskvärt, att i god tid

förberedelser träffas för att ordna formerna för det supplementära^ försäkringsskydd,

vilket de enskilda försäkringsgivarna under vissa förhållanden

icke kunna lämna i full utsträckning. Detta borde enligt deras åsikt företrädesvis

avse belastningsspetsar såväl beträffande krigsförsäkring som beträffande

civil sjö- och annan transportförsäkring. Då det vore att förutse,

att vid krigstillfällen transporter måste företagas av den art, att ansvarigheten

för dessa icke lämpligen kunde övertagas av privata försäkringsgivare,

borde möjligheten för staten att direkt övertaga sådant ansvar ävenledes på

förhand ordnas.

Rikskommissionen har med hänsyn till det anförda underställt Kungl.

Maj:t frågan om utfärdande av en lag, varigenom möjlighet bereddes att

snabbt ordna en statlig försäkringsverksamhet mot krigsrisk. Denna försäkringsverksamhet

borde enligt rikskommissionens åsikt icke begränsas till

sjöförsäkring i inskränkt mening. Den tidigare skarpa gränsen mellan sjöförsäkring

och annan transportförsäkring vore, anför rikskommissionen, på

väg att utplånas. Viss landtransport stöde sålunda ofta i omedelbar förbindelse

med sjötransport. Enligt 59 § lagen örn försäkringsavtal inbegrepes

ock sådan landtransport under sjöförsäkring, därest försäkring av hela

transporten tecknades under ett. Lämpligt syntes vara, att möjlighet bereddes

för den statliga försäkringsverksamheten att omfatta jämväl annan landtransport

samt lufttransport.

I samband härmed har rikskommissionen underställt Kungl. Maj:ts prövning,

huruvida icke Kungl. Maj:t jämväl borde beredas befogenhet att vid

behov utan dröjsmål tillerkänna riksförsäkringsanstalten och de s. k. sociala

olycksfallsförsäkringsbolagen rätt att meddela försäkring för olycksfall, som

till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande

person i arbetet, till högre belopp än eljest. Rikskommissionen erinrar,

att genom lag den 11 juni 1937 örn krigsförsäkring för ombord å fartyg

tjänstgörande personer visserligen föreskrivits, att, där inom område och

under tid, som Konungen äger bestämma, ombord å svenskt fartyg tjänstgö
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

rande person, som är försäkrad jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i

arbete, till följd av krigsåtgärd drabbas av sådant olycksfall, skall högre

sjukpenning eller livränta ävensom kapitalbelopp än eljest utgå. Emellertid

anser rikskommissionen sannolikt, att den förhöjning av ersättningarna vid

olycksfall i arbetet ombord å svenskt fartyg, som 1937 års lag medgåve, komme

att vid en svårare krissituation visa sig otillräcklig och att därför behov

komme att uppstå att under särskilt riskfyllda förhållanden erhålla olycksfallsförsäkring

för sjöfolk till högre ersättningsbelopp eller med ersättningar

av annan art än eljest kan ske. Starka skäl talade även för att utsträcka

möjligheten att erhålla en sålunda vidgad olycksfallsförsäkring till att omfatta

jämväl personer som tjänstgöra å annat transportmedel än fartyg.

Inom rikskommissionen har på grund av det anförda utarbetats förslag

till lag om statlig krigsförsäkring m. m.

Enligt 1 § första stycket av förslaget må, såframt Konungen därom förordnar,

vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden

av staten meddelas transportförsäkring mot krigsrisk. Med avseende

å sådan försäkring skall enligt förslaget lagen om försäkringsavtal icke

äga tillämpning. 1 andra stycket av samma paragraf stadgas, att under förhållanden,

som nyss nämnts, må staten, såframt Konungen därom förordnar,

åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela

återförsäkring av såväl transportförsäkring mot krigsrisk som annan transportförsäkring.

I anslutning härtill har rikskommissionen anmärkt följande:

Statlig återförsäkring meddelades icke under världskriget. Med hänsyn

till de numera ändrade förhållandena på transportförsäkringens område torde

det emellertid vara lämpligt, att en blivande lag i ämnet uttryckligen

medger möjlighet för det statliga krigsförsäkringsorganet att meddela återförsäkring.

Det torde i själva verket vara att förvänta, att en eventuell statlig

försäkringsverksamhet på förevarande område kommer att få sin stömsta

betydelse som garanti för den privata försäkringsverksamheten och för

beredande av supplementär täckning för de största och farligaste riskerna.

Av praktiska skäl synes rätten för staten att meddela återförsäkring böra

omfatta ej blott krigs- utan även civilrisk. Däremot finnes — vid det förhållandet

att statens direkta försäkringsverksamhet kan antagas bliva av

mera underordnad betydelse vid sidan av återförsäkringen — näppeligen

något skäl för att låta staten direkt övertaga ansvar för civilrisk.

Enligt 2 § i förslaget må, såframt Konungen därom förordnar, under förhållanden,

som förut angivits, riksförsäkringsanstalten ävensom bolag,

som omförmäles i 4 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete, för olycksfall,

som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel

tjänstgörande person i arbetet, meddela försäkring till högre ersättningsbelopp

samt med ersättningar av annan art än eljest. Beträffande motiven

till detta stadgande har rikskommissionen hänvisat till vad den förut

anfört, med erinran att 35 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete föreskriver,

bland annat, att avtal om annan försäkring eller försäkring till

högre ersättningsbelopp än i lagen stadgas ej må, bortsett från vissa sär
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

9

skilda undantag, avslutas av riksförsäkringsanstalten eller bolag, som i 4 §

avses, d. v. s. sådant socialt olycksfallsförsäkringsbolag som förut nämnts.

I 29 § nyssnämnda lag föreskrives angående bolag, som i 4 § avses, att

försäkring skall avslutas för kalenderår samt ej träda i kraft förr än vid

början av kalenderåret näst efter det, under vilket försäkringen slutits, dock

att för den, som under löpande kalenderår bliver arbetsgivare, försäkring

må avslutas för återstoden av året. Då dessa bestämmelser synts på ett för

nu ifrågavarande ändamål olämpligt sätt begränsa olycksfallsförsäkringsbolagens

handlingsfrihet, har rikskommissionen under 2 § tillika föreslagit,

att avtal med sådant bolag som nyss nämnts örn försäkring för olycksfall till

följd av krigsåtgärd må av arbetsgivare, som redan är delägare i bolaget,

kunna slutas att gälla för annan tid och att träda i kraft vid annan tidpunkt

än i 29 § samma lag stadgas.

Enligt 3 § i förslaget må förordnande, som i 1 och 2 §§ avses, under tid,

då riksdagen är samlad, av Konungen meddelas allenast med riksdagens

samtycke. Under tid, då riksdagen icke är samlad, äger Konungen enligt

förslaget meddela dylikt förordnande för tiden till dess 30 dagar förflutit

från det riksdagen åter sammanträtt. Meddelas förordnande i enlighet med

vad nu sagts, äger Konungen enligt 4 § i förslaget utfärda de närmare föreskrifter,

som med anledning därav erfordras.

Beträffande den administrativa organisationen av den statliga försäkringsverksamhet,

varom nu nämnts, anför rikskommissionen, att den efter

att därutinnan lia samrått med sakkunniga på sjöförsäkringens område,

däribland även sådana, som ägde erfarenhet från krigsåren, kommit till den

uppfattningen, att anledning ej funnes att i huvuddragen frångå de former,

som utbildades i vårt land under kriget och i stort sett visade sig ändamålsenliga.

Den första regleringen av statens krigsförsäkring skedde genom

förut omnämnda förordning den 17 augusti 1914 (nr 139) örn statens meddelande

av sjöförsäkring mot krigsfara. Denna undergick vissa förändringar

genom förordningen den 28 september 1914 (nr 241) samt ersattes senare

genom förordningen den 9 juli 1915 (nr 272), vilken i sin ordning

kompletterades genom kungörelserna den 6 februari 1917 (nr 36) och den 1

juni samma år (nr 241). På grundval av dessa författningar har inom

rikskommissionen utarbetats ett utkast till kungörelse angående meddelande

av statlig krigsförsäkring m. m.

I 1 § av ifrågavarande utkast till kungörelse, som är avsedd att med erforderliga

kompletteringar utfärdas, när fråga örn statlig krigsförsäkring

kan bliva aktuell, angives, att staten, när det prövas vara av väsentlig betydelse

för tillförseln av förnödenheter eller eljest för vidmakthållande av

handel eller annan näring, meddelar sådan försäkring, varom förmäles i 1 §

i förslaget till lag örn statlig krigsförsäkring m. m. Frågor om försäkring,

som nu sagts, skola enligt 2 § i utkastet handläggas av en nämnd (statens

krigsförsäkringsnämnd), bestående av minst fem, högst åtta av Konungen

utsedda ledamöter. Konungen skall tillika av nämndens ledamöter förordna

en att vara ordförande och en att vara vice ordförande. Nämnden är

beslutför, när förutom ordföranden eller vice ordföranden minst två ledamöter

äro närvarande, dock att, när icke flera än nu sagts äro tillstädes,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

samtliga närvarande skola vara om beslutet ense. Vid omröstning inom

nämnden äger vid lika röstetal ordföranden eller i lians frånvaro vice ordföranden

utslagsröst. Enligt 3 § bestämmas försäkringsvillkoren av nämnden,

som jämväl har att till efterrättelse för redare, lastägare och andra utfärda

de anvisningar angående försäkringsverksamheten, som finnas erforderliga.

Över beslut av nämnden örn försäkringsvillkor eller örn avslag

å ansökan örn försäkring må enligt 4 § klagan ej föras. Premiebelopp, som

icke i stadgad ordning erlägges, får enligt 5 § uttagas genom utmätning utan

föregående dom eller utslag, därvid vad i restindrivningsförordningen den

13 november 1931 är stadgat skall lända till efterrättelse. I 6 § stadgas, att

nämnden må återförsäkra hos nämnden tagna försäkringar.

I anslutning till berörda utkast till kungörelse har rikskommissionen anmärkt,

att utkastet skilde sig från de under kriget gällande författningarna

framför allt däri, att det blott angåve organisationens huvuddrag med utelämnande

av många sådana detaljer, som intagits i de tidigare författningarna.

Vidare har rikskommissionen anfört följande:

Det framstod under kriget som en nödvändighet, att det statliga försäkringsorganet

(statens krigsförsäkringskommission) ägde ganska stor frihet

att reglera verksamheten. Flera bestämmelser i författningarna visade sig

olämpliga och måste därför successivt ändras. I rikskommissionens nu

ifrågavarande utkast ha på grund av dessa erfarenheter, t. ex. icke intagits

några bestämmelser om försäkringsbara slag av transportmedel, maximaler,

premiesatser eller försäkringsvillkor i övrigt. I samtliga nu nämnda hänseenden

torde den nämnd, som enligt förslaget skall handlägga frågor om

krigsförsäkring m. m. (statens krigsförsäkringsnämnd), böra äga att själv

bestämma. Rikskommissionen vill dock framhålla, att den med ifrågavarande

kungörelseutkast blott avsett att framlägga ramen till en blivande

författning i ämnet. När en sådan författning eventuellt framdeles kan behöva

utfärdas, kan det möjligen befinnas lämpligt att i ena eller andra hänseendet

däri införa bestämmelser, som nu icke kunna preciseras. Kommissionen

vill sålunda bland annat understryka, att statlig krigsförsäkring

måhända kan komma att anordnas under sådana förhållanden, att det kan

befinnas skäligt att i större eller mindre omfattning medgiva överklagande

av krigsförsäkringsnämndens beslut i sådana hänseenden, som anges i utkastets

4

Vad härefter angår den ändring av eljest gällande bestämmelser om

olycksfallsförsäkring, som av rikskommissionen föreslagits, har kommissionen

uttalat, att den icke ansett erforderligt att i nu ifrågavarande sammanhang

utarbeta något förslag till administrativ författning.

över rikskommissionens skrivelse ha infordrade utlåtanden avgivits av

riksförsäkringsanstalten, kommerskollegium och försäkringsinspektionen,

varjämte sjöassuradörernas förening, som bereus tillfälle att yttra sig, inkommit

med utlåtande. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat

yttranden från Stockholms handelskammare, handelskamrarna i Göteborg

och Gävle, Skånes handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,

Sveriges allmänna sjöfartsförening, Sveriges redareförening,

Sveriges segelfartygsförening u. p. a., Stockholms rederiförening, ömsesidiga

olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö samt svenska olycksfallsförsäkringsbolagens

pool för krigsolycksfallsförsäkring.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

11

Riksförsäkringsanstalten har uttalat, att den icke funnit anledning till erinran

mot rikskommissionens förslag. Kommerskollegium har tillstyrkt,

att åtgärder måtte vidtagas i huvudsaklig överensstämmelse med rikskommissionens

förslag samt med beaktande av vissa i det följande angivna synpunkter,

som kollegium framhållit. Försäkringsinspektionen anför, att under

förarbetena till förslaget, därvid viss samverkan med inspektionen ägt

rum, hänsyn tagits till från inspektionens sida framställda önskemål samt

att, då inspektionen icke hade något att erinra i ärendet, inspektionen, som

funné framställningen välbetänkt, tillstyrkte bifall till densamma.

Sjöassuradörernas förening har anfört följande:

Behov av statligt stöd på förevarande område kan givetvis framträda,

därest under krigstider sådana värdestegringar eller för handeln och sjöfarten

farliga riskmoment uppstå, att den på privat initiativ och grund

uppbyggda krigsförsäkringsorganisationen befinnes vara otillräcklig för

tryggandet i vad på den ankommer av handelsutbytet med utlandet och

handelsflottans vidmakthållande i tjänst.

Mot bakgrunden härav, och då förberedelser för att möjliggöra en dylik

stödåtgärd från statens sida måste anses utgöra ett för hela landet gagneligt

intresse, har yöassuradörernas förening intet att erinra mot rikskommissionens

förslag.

De av kommerskollegium hörda handelskamrarna samt Sveriges allmänna

sjöfartsförening, Sveriges redareförening och Stockholms rederiförening

ha samtliga tillstyrkt eller lämnat rikskommissionens förslag utan erinran.

Sveriges segelfartygsförening bär anfört:

En statlig krigsförsäkring torde under krigstid vara av behovet, men i

så fall böra försäkringsvillkoren fastställas samtidigt med föreslagen lagstiftning.

Av rikskommissionens förslag framgår ej hur krigsförsäkringen skall

organiseras. Enligt utkast till kungörelse skulle försäkringsvillkoren bestämmas

av en nämnd, som utfärdar anvisningar, vilka redare och lastägare

ha att ställa sig till efterrättelse och varöver klagan ej må föras.

Det är möjligt att bestämmelser för en försäkring i krigstid icke kunna på

förhand eller i lag bestämmas utan få regleras efter lörhandenvaranJe omständigheter,

men att helt överlåta bestämmanderätten åt en kommitté på

några personer kan medföra för sjöfarten och lastägarna omständigheter,

som icke nu kunna överskådas, varför föreningen icke kan tillstyrka kommissionens

förslag i den form det nu föreligger.

Kommerskollegium har i det hänseende, som beröres av segelfartygsföreningen,

yttrat:

Vad angår frågan om statlig transportförsäkring mot krigsrisk samt

återförsäkring av såväl dylik försäkring som annan transportförsäkring har

kollegium icke annan saklig erinran att framställa, än att kollegium, i anslutning

till vad Sveriges segelfartygsförening anfört, finner föreskriften i

4 § utkastet till kungörelse därom att klagan ej må föras över beslut av

nämnden örn försäkringsvillkor eller örn avslag å ansökan örn försäkring

knappast överensstämma med vad som kan anses skäligt och billigt. Att en

sådan uppfattning icke heller är för rikskommissionen alldeles främmande

framgår uttryckligen därav, att rikskommissionen i samband med framhållande

av att med kungörelseutkastet blott vore avsett att framlägga ra
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

men till en blivande författning i ämnet, förmält sig vilja understryka, att

statlig krigsförsäkring måhända kunde komma att anordnas under sådana

förhållanden, att det kunde befinnas skäligt att i större eller mindre omfattning

medgiva överklagande av krigsförsäkringsnämndens beslut i sådana

hänseenden, som angåves i nämnda paragraf. Det vill synas kollegium,

som om besvärsvägen i allt fall borde stå öppen rörande så viktiga ärendesgrupper

som angående avslag å ansökan om försäkring ävensom ifråga om

mera betydelsefulla försäkringsvillkor. Kollegium anser emellertid med

hänsyn till den ställning, rikskommissionen enligt vad nyss nämnts intagit,

att tillräcklig anledning icke föreligger för kollegium att i förevarande sammanhang

närmare ingå på denna fråga.

I fråga örn 2 § i förslaget till lag om statlig krigsförsäkring m. m. har

ömsesidiga olycksfallsförsåkringsbolaget Land och Sjö anfört:

Beträffande de försäkringsinrättningar, som omförmälas i 4 § av lagen

om försäkring för olycksfall i arbete, innehåller förslaget i 2 § en bestämmelse

om att vid krigsrisk för personal å fartyg eller annat transportmedel

försäkring må meddelas till högre ersättningsbelopp eller med ersättningar

av annan art än enligt olycksfallsförsäkringslagen. Genom denna bestämmelse

ävensom genom bestämmelserna i lagen örn krigsförsäkring för ombord

å fartyg tjänstgörande personer den 11 juni 1937 kan tydligen den risk,

för vilken ifrågavarande försäkringsinrättningar äro skyldiga att ansvara,

komma att ökas högst väsentligt, och betydande svårigheter kunna för dem

uppstå för erhållande av erforderlig återförsäkring. Det kan därför, så

mycket hellre som dylik inrättning är skyldig övertaga hela försäkringen för

en var delägare, även örn densamma omfattar krigsrisken, med skäl ifrågasättas,

huruvida icke staten även borde vara skyldig att, liksom ifråga örn

sjöförsäkringsbolagen, bereda dessa inrättningar möjlighet till återförsäkring

av krigsrisken. Till underlättande av svårigheterna torde därjämte

böra lämnas möjlighet för inrättningarna att på lämpligt sätt sinsemellan

fördela krigsrisken, vilken möjlighet enligt olycksfallsförsäkringslagen för

närvarande icke är för handen.

Svenska olycksfallsförsäkringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäkring

har, efter erinran om förhållandena under världskriget, anfört, bland

annat:

Under senare hälften av år 1936 gjorde det spanska inbördeskriget frågan

om ^^olycksfallsförsäkring för fartygsbesättningar ånyo aktuell. Avtal

träffades nämligen mellan Sveriges redareförening och vederbörande sjöfolksorganisationer

i slutet av december nämnda år om särskilda krigstilllägg

utöver de ersättningar, som tillkomma sjöfolket på grund av 1916 års

olycksfallsförsäkringslag. I anslutning härtill bildades den 23 december

1936 svenska olycksfallsförsäkringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäkring,

utgörande en sammanslutning av 19 svenska olycksfallsförsäkringsbolag

med syfte att övertaga kollektiv krigsolycksfallsförsäkring för fartygsbesättningar.

I samband därmed uttalade representanter för riksförsäkringsanstalten

och de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen önskemålet att

de privata olycksfallsförsäkringsbolagen icke blott skulle täcka de högre ersättningsbeloppen

utan jämväl försäkring enligt 1916 års lag ifråga örn

krigsrisken. Premierna härför fastställdes i samråd med lagförsäkringsgivarna.

Även efter tillkomsten av lagen den 11 juni 1937 om krigsolycksfallsförsäkring

för ombord å fartyg tjänstgörande personer har poolen efter över
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

13

•enskommelse med riksförsäkringsanstalten och de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen

fortsatt sin verksamhet. Under verksamhetsåret 1937 hava

samtliga risker av ifrågavarande art på några få undantag när (3 å 4) läckts

av de privata olycksfallsförsäkringsbolagen. Poolen har under ifrågavarande

tid täckt krigsrisken för 193 fartyg med en total besättning av 4,215 man.

Den beräknade försäkringssumman utgör för dessa tillhopa c:a 48,700,000

kronor. Premierna hava beräknats efter särskilda grunder, fastställda i

samråd med riksförsäkringsanstalten och de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen.

Av vad ovan anförts framgår sålunda, att ifrågavarande krigsrisk hittills

i stort sett täckts genom de privata olycksfallsförsäkringsbolagens försorg

och att denna anordning visat sig ändamålsenlig och praktisk. Allt talar

för att det privata försäkringsväsendet är i stånd att även framdeles täcka

uppståendte behov av krigsolycksfallsförsäkring å fartygshesättningar. Svenska

olycksfallsförsäkringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäkring tilllåter

sig därför framhålla vikten av, att den lagstiftning, som kan komma

till stånd på grundval av rikskommissionens förslag, icke måtte beskära den

hittillsvarande möjligheten för arbetsgivarna att hos de privata olycksfallsförsäkringsbolagen

täcka krigsrisker av ifrågavarande art.

Kommerskollegium har i nu ifrågavarande avseende anfört:

Vad angår lagutkastet i vad det avser tillerkännandet åt riksförsäkringsanstalten

och de s. k. sociala olycksfallsförsäkringsbolagen av rätt att ifråga

om olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat

transportmedel tjänstgörande person i arbetet, meddela försäkring till högre

belopp samt med ersättningar av annan art än eljest, tillstyrker kollegium i

huvudsak förslaget i denna del. Kollegium anser sig med hänsyn till grunderna

för rikskommissionens förslag härvid kunna utgå från, att förslaget

icke i någon mån avser inskränkning i de privata olycksfallsförsäkringsbolagens

rätt att täcka krigsrisk för personal, varom här nämnts.

I likhet med ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö finner

kollegium angeläget, att möjlighet beredes till statlig återförsäkring

även av försäkring för ifrågavarande personal mot krigsrisk. Då yrkandet

från samma håll på öppnande av möjlighet för de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen

att på lämpligt sätt sinsemellan fördela risk, som nyss nämnts,

torde få anses befogat ur de synpunkter, som föranlett framställningen,

hemställer kollegium att även det nämnda yrkandet måtte vinna beaktande

vid ärendets fortsatta beredning.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap har i förevarande Departementsframställning

till en början upptagit till behandling frågan örn statlig träns- cAe/en.

portförsäkring mot krigsrisk.

Beträffande detta spörsmål har rikskommissionen erinrat därom, att de

svenska statsmakterna redan kort efter världskrigets utbrott funno sig nödsakade

att för sjöfartens uppehållande föranstalta örn statlig försäkring mot

de risker, för vilka fartyg och last genom kriget blevo utsatta, samt att det

vore allmänt erkänt, att denna försäkringsverksamhet Hinde till utomordentlig

nytta. Med utgångspunkt från dessa erfarenheter har rikskommissionen

— ehuru de enskilda försäkringsbolagen numera vore väsentligt bättre

rustade att möta stora risker än förut — föreslagit, att ett eventuellt förnyat

statligt ingripande av sådan art som nyss nämnts hurde förberedas genom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

lagstiftning i ämnet. Vad sålunda föreslagits har i de inkomna yttrandena

vunnit allmän anslutning och torde vara välbetänkt.

Bestämmelser i nämnda hänseende lia av rikskommissionen intagits i 1 §

av det förslag till lag örn statlig krigsförsäkring m. m., för vilket jag redogjort

i det föregående. Beträffande den närmare utformningen av denna

paragraf må framhållas, att den svenska staten under världskriget ej meddelade

annan transportförsäkring mot krigsrisk än sjöförsäkring. Obestridligen

lärer också ett statligt ingripande på förevarande område alltjämt ha

sin största betydelse beträffande sistnämnda försäkringsgren. I likhet med

rikskommissionen anser jag dock lämpligt, att möjlighet till sådant ingripande

hålles öppen även i fråga örn annan transportförsäkring. I detta

sammanhang bör jämväl uppmärksammas, att staten under världskriget

endast meddelade direkt försäkring. Rikskommissionen Ilar emellertid ansett,

att staten därjämte borde kunna åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning

av sådana bolag meddela återförsäkring av transportförsäkring,

vilken i så fall av praktiska skäl borde kunna omfatta ej blott krigsrisk

utan även civilrisk. Häremot torde ej vara något att erinra.

Såsom förut nämnts innehåller rikskommissionens framställning även

förslag om vissa särskilda bestämmelser angående försäkring mot olycksfall

i arbete till följd av krigsåtgärd. Behovet av sådana särskilda bestämmelser

har, såsom rikskommissionen påpekat, i viss utsträckning redan beaktats

genom lagen den 11 juni 1937 om krigsförsäkring för ombord å fartyg

tjänstgörande personer. Motsvarande behov kan dock tänkas uppkomma

även i fråga om andra transportmedel än fartyg och nu nämnda lag

kan jämväl i övrigt befinnas otillräcklig. Rikskommissionen har med hänsyn

härtill föreslagit, att möjlighet borde beredas att — utan någon begränsning

i lag -— vid en krissituation låta riksförsäkringsanstalten och

de s. k. sociala olycksfallsförsäkringsbolagen meddela försäkring för olycksfall,

som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel

tjänstgörande person i arbetet, till högre ersättningsbelopp och med

andra ersättningar än eljest, därvid de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen

skulle äga att med sina delägare sluta avtal om sådan försäkring att

gälla för annan tid och träda i kraft vid annan tidpunkt än i fråga om andra

olycksfallsförsäkringar. Bestämmelser härom ha intagits i 2 § av förenämnda

lagförslag.

Rikskommissionens förslag torde även i nu förevarande del böra genomföras.

Emellertid förordar jag, att i överensstämmelse med 35 § lagen om

försäkring för olycksfall i arbete och 7 § lagen om krigsförsäkring för ombord

å fartyg tjänstgörande personer den möjlighet att meddela olycksfallsförsäkring,

som med förevarande lagstiftning avses, ej inskränkes till olycksfall

i arbetet utan må gälla även olycksfall utom arbetet. Vad ömsesidiga

olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö samt kommerskollegium anfört i

fråga om behovet av statlig återförsäkring av försäkringar, som de sociala

olycksfallsförsäkringsbolagen meddelat, torde även böra beaktas. Därvid lärer

emellertid riksförsäkringsanstalten böra jämställas med sådant bolag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

15

Stadgande i nu förevarande avseende kan lämpligen införas såsom ett andra

slycke i 2 § av förslaget.

Enligt rikskommissionens förslag skola de av rikskommissionen föreslagna

bestämmelserna om statlig krigsförsäkring m. m. träda i tillämpning först

efter förordnande av Konungen. Sådant förordnande må enligt 3 § under

tid, då riksdagen är samlad, meddelas allenast med riksdagens samtycke.

Under tid, då riksdagen icke är samlad, äger Konungen enligt förslaget meddela

dylikt förordnande för tiden till dess trettio dagar förflutit från det riksdagen

sammanträtt. Meddelas sådant förordnande som nu sagts, äger Konungen

enligt 4 § i förslaget tillika utfärda de närmare föreskrifter, som med

anledning därav erfordras. Mot nu ifrågavarande bestämmelser har jag ej

funnit anledning till erinran.

Av rikskommissionen har även framlagts utkast till vissa administrativa

bestämmelser om meddelande av statlig krigsförsäkring. Det synes emellertid

icke erforderligt att upptaga detta utkast till närmare bedömande i

förevarande sammanhang. Jag vill endast framhålla, att såsom rikskommissionen

yttrat anledning torde saknas att i huvuddragen frångå den organisation

av den statliga försäkringsverksamheten, som i vårt land tillämpades

under världskriget. I ekonomiskt hänseende må erinras, att sistnämnda

verksamhet utföll med betydande vinst för statsverket.

Rikskommissionen har icke funnit anledning att för närvarande framlägga

förslag till administrativa bestämmelser angående meddelande av olycksfallsförsäkringar,

som avses i 2 § av förenämnda lagförslag. I detta hänseende

torde böra uppmärksammas, att Konungen i samband med förordnande, som

åsyftas i nämnda lagrum, lärer böra föreskriva bland annat, att besvär över

vederbörande försäkringsanstalts beslut i frågor, som med anledning av förordnandet

kunna uppkomma, skola prövas av försäkringsrådet.

I enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet på grundval

av rikskommissionens förslag upprättats förslag till lag om statlig krigsförsäkring

m. m.i>

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Knut von Horn.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade förslaget till lag om

statlig krigsförsäkring m. m., har här uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

k;

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 15 juni

1938.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet den 24 maj 1938 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 13

maj 1938, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om statlig krigsförsäkring m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn G. Walin.

Lagrådet fann förslaget ej föranleda erinran i andra hänseenden än följande

yttrande utvisar.

Med stadgandet i 1 § första stycket andra punkten lärer vara åsyftat att

Kungl. Majit skall hava fria händer vid fastställande av villkor, som skola

gälla för den statliga försäkringen. Sannolikt kommer emellertid även under

en sådan förutsättning försäkringsavtalslagen att i åtskilliga delar få

vara normerande. Av hänsyn härtill och då bestämmelser rörande själva

försäkringsavtalet i den mån detta är reglerat genom lag icke torde ingå

under det i 4 § omförmälda bemyndigandet, synes den föreslagna avfattningen

av nämnda punkt böra undergå någon jämkning, exempelvis så, att med

avseende å denna försäkring äger, utan hinder av vad därom eljest efter

lag gäller, Konungen utfärda de föreskrifter som prövas lämpliga.

Enligt förslagets ordalydelse kan förordnande, som avses i 2 § första

stycket, meddelas utan någon begränsning i fråga om ersättnings maximibelopp

eller art. Att åt ifrågavarande försäkringsinrättningar skulle kunna

lämnas ett så obestämt bemyndigande till avvikelse från deras i lag noggrant

fastställda verksamhet, kan näppeligen vara åsyftat, utan lärer på

Kungl. Majit böra ankomma att i nämnda hänseenden lämna nödiga an
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 10.

17

visningar. Till utmärkande härav torde efter orden »så framt Konungen

därom förordnar» böra fogas ett tillägg, förslagsvis »och i enlighet med de

föreskrifter som därvid meddelas».

Enligt 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete må avtal om annan

försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp än i denna lag stadgas

i allmänhet ej avslutas av riksförsäkringsanstalten eller bolag som i 4 §

samma lag avses. Undantag gäller dock bland annat för försäkring enligt

lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer. I

överensstämmelse härmed torde i olycksfallsförsäkringslagen böra intagas

en hänvisning till det undantag från samma lags bestämmelser, vilket föranledes

av att Kungl. Maj:t meddelar förordnande jämlikt 2 § i den blivande

lagen om statlig krigsförsäkring m. m.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 10.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3

november 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund, Eriksson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finansdepartementen

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets

den 15 juni 1938 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 13 maj

1938 remitterade förslaget till lag örn statlig krigsförsäkring m. m.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden:

»Vad först angår stadgandet i 1 § första stycket andra punkten i förslaget,

att med avseende å den statliga krigsförsäkringen lagen om försäkringsavtal

icke skulle äga tillämpning, har lagrådet föreslagit sådan jämkning av nämnda

punkt, att Kungl. Maj:t skulle förklaras äga att nied avseende å ifrågavarande

försäkring, utan hinder av vad därom eljest efter lag gällde, utfärda

de föreskrifter, som prövades lämpliga. Ur praktiska synpunkter torde det

emellertid vara att förorda att, på sätt följer av det till lagrådet remitterade

förslaget, försäkringsavtalslagens tillämpning beträffande förevarande slag

av försäkringar blir beroende på stadgande i försäkringsavtalen. Mot den av

lagrådet ifrågasatta formuleringen kan därjämte anmärkas, att den avstänger

det statliga organ, som komme att handha försäkring som nyss nämnts, från

möjligheten att — utan föregående beslut av Kungl. Maj :t -— vid fastställande

av normerna för försäkringsavtal göra de avvikelser från lagen örn försäkringsavtal,

som kunna finnas erforderliga. Detta torde vara mindre

lämpligt.

I fråga om 2 § första stycket i förslaget har lagrådet fäst uppmärksamheten

vid att förordnande, som där avses, örn avsteg från gällande bestämmelser

angående försäkring för olycksfall i arbete enligt förslaget kunde meddelas

utan någon begränsning i fråga om utgående ersättningars maximibelopp

eller art. Enligt lagrådets hemställan borde det i lagrummet angivas, att försäkring,

varom fråga vore, skulle meddelas i enlighet med de föreskrifter,

som i samband med förordnandet utfärdades.

Det lärer vara riktigt, att de försäkringsinrättningar, som kunna komma

att handha nu ifrågavarande försäkringsverksamhet, ej böra erhålla fria händer

att vid försäkringsavtals ingående bestämma ersättningarnas belopp eller

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

19

art efter gottfinnande. Lydelsen av det till lagrådet remitterade förslaget

torde emellertid giva erforderlig möjlighet att i förordnande, som i 2 § avses,

eller i samband med meddelandet av tillämpningsföreskrifter enligt 4 § stadga

de begränsningar, som finnas lämpliga.

Lagrådet har slutligen uttalat, att i olycksfallsförsäkringslagen borde intagas

en hänvisning till det undantag från samma lags bestämmelser, vilket

föranledes av sådant förordnande, som kan komma att meddelas jämlikt 2 §

i den föreslagna lagen. Ehuru redan av den föreslagna lagen med tydlighet

torde framgå, att den skall upphäva däremot stridande stadganden i annan

lag, har jag ej något att erinra mot att vad lagrådet sålunda hemställt beaktas.

I enlighet härmed har jag låtit utarbeta förslag till lag angående ändring

av 35 § olycksfallsförsäkringslagen.»

Föredraganden hemställer, att förenämnda förslag till lag om statlig krigsförsäkring

m. m. och lag angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916

(nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:43 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om statlig krigsförsäkring m. m. och lag angående ändring av 35 § lagen de a1 i texten
  2. 2LU 1939:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om statlig krigsförsäkring m. m. och lag angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 s. 1 i texten