Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) om barn i äktenskap, m. m

23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:11, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) om barn i äktenskap, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

1

Nr 11.

Kungl Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) om

barn i äktenskap, m. m.; given Stockholms slott den

18 november 1938.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) örn barn i

äktenskap; samt

2) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 378) örn adoption.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 10311.

1 sami. Nr 11.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 11

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) om barn i äktenskap.

Härigenom förordnas, att i lagen den 11 juni 1920 om barn i äktenskap

skola efter 22 § under en ny rubrik »Om bamavårdsman» upptagas feni nya

paragrafer, betecknade 23—27 §§, av den lydelse nedan sägs:

Om barn a vård smån.

23 §.

Leva föräldrarna åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad

eller är deras äktenskap upplöst, skall på yrkande av modern, där

vårdnaden örn barnet tillerkänts henne, så ock eljest, där barnavårdsnämnden

av särskild anledning finner det erforderligt, bamavårdsman för barnet

förordnas. Lag samma vare, där jämlikt 8 § rätten förordnat att vårdnaden

om barnet skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna.

Har modern uttagit stämning till domstol med yrkande att bliva tillerkänd

vårdnaden eller framställt sådant yrkande i rättegång eller då hemskillnad

eller äktenskapsskillnad sökes skall, efter framställning av modern eller

där barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt, barnavårdsman

förordnas för barnet för tiden intill dess vårdnadsfrågan slutligt

avgjorts.

24 §.

Barnavårdsmannen har att bistå den som har vårdnaden om barnet med

råd och upplysningar samt tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas.

Där så erfordras, skall barnavårdsmannen sörja för att åtgärder

vidtagas för tillförsäkrande av underhåll åt barnet samt biträda med indrivande

och tillhandahållande av underhållsbidrag.

Barnavårdsmannen åge att själv eller genom ombud föra talan för barnet

rörande underhåll samt vare berättigad att anlita polismyndighet för underbållsskyldigs

efterforskande eller hörande och för verkställande av delgivningar.

25 §.

Förordnande av bamavårdsman meddelas av barnavårdsnämnden i den

församling, där den som har vårdnaden örn barnet är kyrkobokförd, eller»

örn denne ej är i riket kyrkobokförd, där han vistas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

26 §.

Uppdraget att vara barnavårdsman upphöre, när barnet fyllt aderton år.

Ilar dessförinnan moder, på vars yrkande barnavårdsman förordnats, för

barnavårdsnämnden anmält, att behov av barnavårdsman icke längre föreligger,

skall, där barnavårdsnämnden icke av särskild anledning finner erforderligt

att bamavårdsmannen bibehålies vid förordnandet, barnavårdsnämnden

entlediga bamavårdsmannen utan att förordna ny sådan. Lag

samma vare, där barnavårdsnämnden eljest finner behov av barnavårdsman

ej längre föreligga.

27 §.

Vad i 16—19 §§ lagen om barn utom äktenskap är stadgat beträffande

barnavårdsman och barnavårdsnämnd skall äga motsvarande tillämpning i

fall som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 378) om adoption.

Härigenom förordnas, att i lagen den 14 juni 1917 örn adoption skall efter

13 § upptagas en ny paragraf, betecknad 13 a §, av den lydelse nedan sägs:

13 a §.

Är barn adopterat av makar eller har ena maken adopterat den andres

barn, skall vad i 23—27 §§ lagen örn barn i äktenskap finnes stadgat rörande

barnavårdsman äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunni. Mcij:ts proposition nr 11.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 september 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund, Eriksson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för socialdepartementet fråga om inrättande

av barnavårdsman för barn i äktenskap och för adoptivbarn samt anför

därvid:

»Enligt lagen den 14 juni 1917 (nr 376) örn barn utom äktenskap skall i

regel för varje sådant barn under aderton år finnas en barnavårdsman. Dennes

uppgift är att bistå modern med råd och upplysningar samt tillse, att

barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas. Särskilt åligger det barnavårdsmannen

sörja för att åtgärder ofördröjligen vidtagas för fastställande

av barnets börd samt tillförsäkrande av underhåll åt barnet, biträda med

indrivande och tillhandahållande av underhållsbidrag samt, när skäl därtill

är, göra anmälan om förordnande av förmyndare för barnet. Barnavårdsmannen

äger att själv eller genom ombud föra talan för barnet rörande faderskap,

underhåll och förmynderskap ävensom barnets förklarande för trolovningsbarn.

Han är tillika berättigad att anlita polismyndighet för underhållsskyldigs

efterforskande eller hörande och för verkställande av delgivningar.

I motion (nr 35/11) till 1937 års riksdag föreslogs inrättande i viss

omfattning av barnavårdsman jämväl för barn i äktenskap och för adoptivbarn.

Enligt förslaget, sådant det utformats i motionen, skulle barnavårdsman

kunna förordnas då föräldrarna på grund av söndring eller efter vunnen

hemskillnad levde åtskilda eller då deras äktenskap vore upplöst. Barnavårdsmannen

skulle kunna tillsättas så snart vårdnaden om barnet i sådana

fall tillerkänts den ena av föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare.

Förordnandet skulle meddelas om framställning därom gjordes av endera

av föräldrarna eller av förmyndaren. Motsvarande bestämmelser skulle

gälla för adoptivbarn.

I utlåtande (nr 35) över motionen anförde första lagutskottet, att med

hänsyn till de goda resultat, som vunnits av barnavårdsmannainstitutionen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

5

för barn utom äktenskap, ansåge utskottet det böra tagas under övervägande

att begagna denna institution även för vissa barn i äktenskap, enär även

för en ensamstående hustru kunde föreligga stort behov av hjälp för utkrävande

av barnuppfostringsbidrag. Sådant behov kunde enligt utskottets

mening uppkomma icke endast i de uti motionen angivna fall, då på grund av

särlevnad till följd av söndring eller efter hemskillnad eller på grund av

äktenskapsskillnad den ena av föräldrarna förordnats att ensam utöva

vårdnaden örn barnet utan även i sådana fall då dylikt förordnande örn

vårdnaden meddelats t. ex. på grund av grov pliktförsummelse från den

andre makens sida (jfr 8 § lagen om barn i äktenskap).

Beträffande det i motionen framförda förslaget, att barnavårdsman jämväl

skulle förordnas på framställning av den som icke hade vårdnaden om

barnet, fann utskottet, att det därvid uppenbarligen närmast bleve fråga

örn tillskapandet av en familjerättslig instans jämförlig med medlaren i

äktenskapstvister. Utskottet anförde härom vidare:

Utskottet kan icke förneka att en barnavårdsman skulle vara till en viss

nytta även i en sådan uppgift. Genom hans ingripande skulle understundom

åtskilliga slitningar mellan vårdnadshavaren och den andre av föräldrarna

kunna undvikas. Emellertid har man här kommit in på ett område,

där man på grund av sakens ömtåliga beskaffenhet måste gå fram

med särskild varsamhet. Den största takt och finkänslighet måste fordras

av en barnavårdsman som skulle fullgöra dylika ofta mycket krävande

uppgifter; måhända komme det att bli förenat med svårighet att uppbringa

ett tillräckligt antal därtill kvalificerade personer. I motsats till vad som

är händelsen beträffande barn utom äktenskap torde i nu förevarande

fall oftast finnas ett verkligt hem där den vårdnadshavande maken och

barnen sammanleva. Att här lämna en utomstående person tillträde och

medgiva honom rätt att lämna mer eller mindre detaljerade direktiv i uppfostrings-

och andra frågor skulle förvisso icke sällan te sig såsom ett obehörigt

ingrepp i privatlivet. Begäran om förordnande av barnavårdsman i

dessa fall skulle även kunna antagas mången gång komma att ske i trakasseringssyfte.

Märkas bör ock att några egentliga maktmedel icke skulle

komma att stå barnavårdsmannen till buds, därest han skulle önska att

gentemot den make som har barnet hos sig genomdriva sin vilja i avseende

å vårdnaden. På grund av det sålunda anförda ställer sig utskottet

tveksamt till tanken alt barnavårdsman även skulle kunna förordnas på begäran

av den utav föräldrarna som icke har vårdnaden örn barnet. I varje

händelse synes ett sådant förordnande icke böra meddelas utan föregången

prövning av de närmare omständigheterna i det särskilda fallet. Övervägas

kunde emellertid huruvida rätten att förordna barnavårdsman i sådant

fall borde anförtros åt domstol i .stället för åt barnavårdsnämnd samt

om förordnande av barnavårdsman skulle kunna meddelas redan innan

beslut i vårdnadsfrågan föreligger. Vad slutligen angår de fall då vårdnaden

är anförtrodd åt särskilt förordnad förmyndare, skulle det enligt utskottets

mening möjligen kunna tänkas att denne själv borde få rätt alt

erhålla en barnavårdsman vid sin sida, men att i dylika fall medgiva föräldrarna

rätt alt begära förordnande av barnavårdsman synes ej lämpligt

eller behövligt.

I fråga örn adoptivbarn fann utskottet förhållanden, likartade med de

förut beträffande barn i äktenskap omtalade, kunna uppkomma.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Efter hemställan av utskottet anhöll riksdagen i skrivelse den 24 april

1937 (nr 193), att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning huruvida bestämmelser

lämpligen borde införas örn förordnande i vissa fall av barnavårdsman

för barn i äktenskap och för adoptivbarn och därmed sammanhängande

spörsmål.

Den av riksdagen berörda frågan har sedermera behandlats i en inom

justitiedepartementet upprättad promemoria i ämnet. I promemorian

erinrades inledningsvis om den betydelse för tillvaratagande av de utomäktenskapliga

barnens rätt som barnavårdsmannainstitutionen visat sig liava

samt att för vissa barn i äktenskap, vilkas ställning i ekonomiskt hänseende

ofta kunde vara lika svår och osäker som de utomäktenskapliga barnens, någon

hjälp, motsvarande den som en barnavårdsman lämnade, icke stöde till

buds. Att emellertid behov av hjälp i sistnämnda hänseende finge anses föreligga

franninge av en inom departementet verkställd utredning. I promemorian

åberopades i detta sammanhang, bland annat, att med hänsyn till ifrågavarande

hjälpbehov inom Stockholms stads barnavårdsnämnd sedan år 1924

funnes inrättade s. k. underliållsgodemanskap. Dessa godemanskap, vilkas

antal hösten 1937 utgjorde 70—80 stycken, hade inrättats utan stöd av författningsbestämmelser

i syfte att giva frånskilda hustrur samma hjälp som

genom barnavårdsmannainstitutet tillkomme ogifta mödrar. Därjämte anmärktes

i promemorian att behovet av barnavårdsman för barn i äktenskap

kvarstode även efter genomförandet av den vid 1937 års riksdag beslutade

lagstiftningen om förskottering av underhållsbidrag till barn. Vid tillämpningen

av ifrågavarande lagstiftning, vilken avsåge barn såväl i som utom

äktenskap, ansåges själva ansökningsförfarandet komma att underlättas om

en hjälpbehövande ensamstående moder hade tillgång till hjälp av barnavårdsman.

Dennes medverkan borde enligt uttalande i promemorian jämväl

beräknas komma att bliva påkallad för återkrävande av lämnade bidragsförskott

hos den bidragsskyldige.

I promemorian har därefter framlagts förslag till lagstiftning i ämnet. Med

utgångspunkt från att denna icke borde göras mera omfattande än som kunde

anses betingat av praktiska hänsyn föreslogos lagbestämmelser av följande

innehåll.

Barnavårdsman skulle kunna förordnas i de fall då föräldrarna levde åtskilda

på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad eller äktenskapet

vore upplöst samt vårdnaden om barnet tillerkänts modern. Likaså skulle

barnavårdsman kunna förordnas då jämlikt 8 § lagen örn barn i äktenskap

vårdnaden tillkomme allenast modern. Förordnande av barnavårdsman

skulle allenast meddelas på yrkande av modern. Hade modern uttagit stämning

till domstol med yrkande att bliva tillerkänd vårdnaden om barnet,

skulle på hennes yrkande barnavårdsman kunna interimistiskt förordnas. I

detta fall borde emellertid, innan förordnandet meddelades, fadern beredas tillfälle

att yttra sig över framställningen. Där detta av praktiska hänsyn icke

läte sig göra, borde en utebliven kommunikation med fadern icke få utgöra

hinder mot förordnandets meddelande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunut- Maj.ts proposition nr 11.

7

Förordnande av barnavårdsman skulle meddelas av barnavårdsnämnden

i den församling där modern vore kyrkobokförd. Vore hon icke kyrkobokförd

i riket, skulle förordnandet meddelas av barnavårdsnämnden i den församling

där hon vistades.

Då barnavårdsman skulle förordnas allenast efter framställning av modern,

borde entledigande av honom kunna äga rum, då modern funne behov av

barnavårdsman icke längre föreligga. Utan dylik framställning borde förordnandet

upphöra vid samma ålder, som härutinnan gällde för barn utom

äktenskap, d. v. s. 18 år, så ock, om modern dessförinnan upphört att hava

vårdnaden om barnet, vid sistnämnda tidpunkt.

Med avseende å barnavårdsmannens uppgift skulle denna, i enlighet med

vad förut sagts, huvudsakligen omfatta skyldighet att sörja för att åtgärder

vidtoges för tillförsäkrande av underhåll åt barnet, att biträda nied indrivande

och tillhandahållande av underhållsbidrag samt att i förekommande fall

göra anmälan om förordnande av förmyndare för barnet. I övrigt skulle

i detta hänseende i tillämpliga delar gälla vad om barnavårdsman för barn

utom äktenskap vöre stadgat.

Vad slutligen anginge adoptivbarn skulle motsvarande bestämmelser gälla

med avseende å barn som adopterats av makar gemensamt eller då den ena

maken adopterat den andres barn.

I anslutning till vad sålunda anförts hade utarbetats vid promemorian fogade

förslag till lagar angående ändring i lagen om barn i äktenskap och

lagen om adoption. Bestämmelserna hade, såvitt anginge förstnämnda lag,

upptagits i fem nya med 23—27 betecknade paragrafer samt i sistnämnda

lag i en ny med 13 a betecknad paragraf.

över promemorian och lagförslagen hava efter remiss utlåtanden avgivits

av statens inspektör för fattigvård och barnavård — efter hörande av

statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter samt barnavårdsnämnderna i

ett antal lands- och stadskommuner — vidare svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

svenska fattigvårdsförbundets barnavårdsbyrå, svenska

stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, Sveriges socialvårdsfunktionärers

förbund samt Stockholms stads, Göteborgs stads, Norrköpings

stads, Hälsingborgs stads, örebro läns och Västmanlands läns rättshjälpsanstalter.

Den föreslagna lagstiftningen har i princip tillstyrkts i samtliga utlåtanden

utom ett. I fråga om lagförslagens utformning hava dessa helt tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av svenska fattigvårdsförbundets

barnavårdsbyrå, svenska landskommunernas förbund,

Västmanlands läns rätts hjälp sanstalt samt konsulenterna

i första och nionde distrikten ävensom harnav

å r d s n ä m n derna i tjugosex kommuner. Övriga remissinstanser

hava framställt olika erinringar mot lagförslagens innehåll.

Beträffande behovet av en lagstiftning i ämnet har statens i n s p e ktör

för fattigvård och barnavård funnit det synnerligen önskvärt

och ej mer än rätt och billigt alt förordnande av barnavårdsman kun
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

de meddelas även för barn i äktenskap och adoptivbarn. Svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundet, där denna fråga ofta varit

föremål för behandling vid möten med barnavårdsmän och representanter

för barnavårdsnämnder, har vitsordat att ett verkligt behov förelåge att

få frågan behörigen ordnad. Svenska fattigvårdsförbundets

barnavårdsbyrå har uttalat, att den under sin verksamhet gjort den

erfarenheten, att mödrar, som vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad erhållit

vårdnaden örn barnen, vid bevakandet av barnens rättigheter mot fadern

ej sällan hade liknande behov av bistånd som mödrar till barn utom

äktenskap, och det hade förekommit, att sådana mödrar hos byrån beklagat

att de ej kunde få barnavårdsman för barnen.

Stockholms stads rättshjälpsanstalt har anfört bland

annat:

Ofta torde hustrun vara oförmögen att på egen hand göra barnets rätt

gällande eller av fruktan för trakasserier från mannens sida underlåta att

vidtaga åtgärder i detta syfte. Av uppgifter, som inhämtats från stadsfogden

i Stockholm, framgår, att under år 1937 till honom inkommit 428 ärenden

angående införsel för underhållsbidrag till barn i äktenskap. Av dessa ärenden

ingåvos 147 genom ombud, därav 33 genom rättshjälpsanstalten. Även

örn härav icke kan dragas någon bestämd slutsats angående den utsträckning,

i vilken hustrun varit i behov av hjälp för underhållsbidragets utfående,

framgår dock av dessa siffror, att hustrun i ett relativt stort antal fall

funnit sig böra anlita ombud för nämnda ändamål.

Rättshjälpsanstalten har emellertid tillagt, att ehuru sålunda starka skäl

talade för inrättande i vissa fall av barnavårdsmän även för barn i äktenskap,

finge det ej förbises, att möjligheten att anlita barnavårdsman kunde

komma att missbrukas. Stundom torde hustrur, som vore väl i stånd att

själva tillvarataga sina barns bästa, av bekvämlighetsskäl vara benägna att

överlämna alla omsorger åt en av samhället avlönad befattningshavare, varigenom

det allmänna skulle tillskyndas onödiga kostnader. Det syntes därför

rättshjälpsanstalten angeläget, att barnavårdsman förordnades endast då

ett verkligt behov därav kunde antagas föreligga.

Göteborgs stads rättshjälpsanstalt har understrukit att

den bittra animositet, som ju ofta efter hem- och äktenskapsskillnad vore

rådande mellan barnets föräldrar, ytterligt försvårade möjligheten för vårdnadshavaren

att i underhållsfrågan personligen föra underhandlingar med

den underhållsskyldige.

Att ett sådant hjälpbehov, som lagförslaget ville tillgodose, verkligen förelåge

vore enligt Örebro läns rättshjälpsanstalt obestridligt.

Inom länet lämnade rättshjälpsanstalten i mycket stor utsträckning biträde

åt de mödrar, som avsåges i förslaget — antalet hithörande ärenden där

rättshjälpsanstalten regelbundet ombesörjde indrivningen av underhållsbidrag

uppginge för närvarande till cirka 130 — men då rättshjälpsanstalt saknades

på många håll, syntes den föreslagna barnavårdsmannainstitutionen hava en

viktig uppgift att fylla, förutsatt dock att kommunerna anställde kvalificerade

befattningshavare.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 11.

9

Västmanlands läns rättshjälpsan stalt bär framhållit,

bland annat, att vid tillämpningen av lagen örn bidragsförskott det ofta visat

sig nödvändigt för modern att anlita biträde för tillvaratagande av sin

rätt. Den föreslagna lagstiftningen bleve enligt rättshjälpsanstaltens uppfattning

även av stort värde därigenom att den möjliggjorde att för den underhållsskyldiges

efterspanande och hörande polismyndighet kunde anlitas,

vilket hittills gällt endast beträffande barn utom äktenskap.

I ytterligare ett stort antal utlåtanden har önskvärdheten av

en lagstiftning på förevarande område understrukits och närmare motiverats.

Konsulenten i sjätte distriktet har emellertid hyst tvekan i

detta hänseende samt anfört:

Att behov tidigare förelegat av en lagstiftning, varigenom frånskilda

hustrur beretts samma hjälp som genom barnavårdsmannainstitutionen tillkommer

ogifta mödrar, synes mig uppenbart. Men att det nu omedelbart efter

genomförandet av den vid 1937 års riksdag beslutade lagstiftningen om förskottering

av underhållsbidrag till barn, skulle föreligga något trängande behov

av en lagstiftning varom här är fråga, förefaller mig däremot något

tveksamt. I varje fall borde man väl invänta och se vilka resultat som kunna

åstadkommas genom tillämpning av nyss nämnda lag. Visserligen torde kunna

antagas, att en och annan hjälpbehövande moder alltjämt behöver bistånd

exempelvis för ansökan om bidragsförskott, men genom hänvändelse till vederbörande

barnavårdsnämnd torde sådan hjälp nu kunna erhållas. Beträffande

återkrävande av lämnade bidragsförskott, så behöver modern icke

taga någon befattning därmed, enär det åligger den barnavårdsnämnd, som

beviljat bidragsförskott, att vidtaga alla åtgärder mot den underhållsskyldige

för återkrävande av lämnade bidragsförskott.

Beträffande frågan huruvida barnavårdsman borde kunna förordnas även

på yrkande av fadern har svenska f a 11 i g v å r d s f ö r bundet s barnavårdsbyrå

framhållit, att byrån naturligtvis iakttagit fall, då fader till

barn varom nu vore fråga fullgjorde sina skyldigheter mot dem och modern,

medan hon illa fyllde sin uppgift såsom uppfostrare, utan att fadern

kunde vinna rättelse. Men icke desto mindre ansåge byrån — i likhet med

första lagutskottet — betänkligheter möta mot att i sådana fall på faderns

begäran barnavårdsman förordnades med huvudsaklig uppgift att öva tillsyn

över moderns handhavande av vårdnaden örn barnen. En barnavårdsman,

tillsatt på begäran av fadern, skulle enligt byråns mening komma i en

svår mellanställning mellan fadern och modem. Han skulle komma att mötas

med synnerlig misstro från moderns sida, och hans möjligheter att i

godo påverka modern skulle från början vara mycket små. Då några egentliga

maktmedel mot den vårdnadsberättigade modern ej stöde en barnavårdsman

till buds, skulle hans strävanden sällan leda till mera avsevärda resultat och

understundom endast medföra ytterligare försämring av förhållandet mellan

barnens fader och moder och även försätta barnen i en svår ställning. Barnavårdsbyrån

anslöte sig därför till den uppfattningen att — åtminstone

tillsvidare — allenast sådan lagändring borde vidtagas, att barnavårdsman

kunde förordnas på begäran av modern, då vårdnaden örn barnen tillerkänts

henne.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Sveriges socialvårdsf unktionärers riksförbund bär uttalat,

att å förevarande område underhållsfrågan utan tvekan vore den primära

samt att för icke vårdnadshavare andra medel än förordnande av barnavårdsman

stöde till buds i frågor som gällde barnets vård. I sådant avseende

kunde barnavårdsnämndens uppmärksamhet påkallas, och erfarenheten

visade, att så också skedde, liksom ock att motivet icke alltid hade

sitt ursprung i omtanke örn barnet utan bottnade i trakasseringslusta mot

vårdnadshavaren, evad denne vore fader eller moder. Förbundet ansåge därför,

med hänsyn till de möjligheter 23 och 24 §§ lagen örn samhällets barnavård

och ungdomsskydd gåre barnavårdsnämnderna, att rätten att begära

barnavårdsman allenast borde tillkomma modern, örn hon hade vårdnaden.

I samma riktning som sist återgivna två yttranden hava, bland andra,

Stockholms stads, Göteborgs stads och Hälsingborgs stads

rättshjälpsanstalter samt Göteborgs och Norrköpings barnavårdsnämnder

uttalat sig.

En motsatt uppfattning har emellertid kommit till uttryck i åtskilliga andra

yttranden. Sålunda har Eskilstuna barnavårdsnämnd anfört:

Det förekommer emellanåt fall, där fadern tillerkänts vårdnaden örn barn

i äktenskap men missbrukar sin bestämmanderätt över barnet ex.vis. genom

barnets utackordering i olämpligt fosterhem, eller där han överlåter åt olämplig

kvinna att i egenskap av hushållerska för honom jämväl handhava barnets

vård och fostran. Enahanda förhållanden kunna förekomma även i sådana

fall, där modern tillerkänts vårdnaden om barnet. Hon kan antingen

ackordera ut barnet i mindre gott hem eller överlåta åt åldriga morföräldrar

att vårda och fostra barnet. Icke så sällan händer det också, att barnavårdsnämnd,

när den bereus tillfälle yttra sig i vårdnadsfråga i samband med

hemskillnad eller äktenskapsskillnad, icke. kan tillstyrka, att vårdnaden tillerkännes

vare sig modern eller fadern. I sådana fall skulle barnavårdsmannainstitutionen

också fylla en betydelsefull uppgift och den minst olämpliga

av makarna kunna anförtros den rättsliga vårdnaden under barnavårdsmannens

överinseende. Barnavårdsman borde därför kunna förordnas icke blott

då modern utan även då fadern tillerkänts vårdnaden örn barn i äktenskap.

Samma skulle gälla ifråga om adoptivbarn i avseende å adoptivföräldrarna.

Umeå stads och Umeå sockens barnavårdsnämnder hava

ifrågasatt huruvida det icke vore skäl att förordna, att ''skilsmässobarnen’ generellt

skulle hava barnavårdsman. Om en så vidsträckt lag icke för närvarande

kunde anses av behovet påkallad, ansåge barnavårdsnämnderna, att

rätt även borde medgivas fader, som vore fråndömd vårdnaden av sina barn,

att begära barnavårdsman. Första lagutskottet hade befarat, att en dylik

rätt skulle leda till trakasserier och obehöriga ingrepp i hem. Barnavårdsnämnderna

ansåge, att sådant missbruk kunde förekonnnas på så sätt, att

barnavårdsnämnd, innan den förordnade barnavårdsman på faderns begäran,

hade att pröva, huruvida skäl för förordnandet förelåge. Till utveckling av

sin ståndpunkt har barnavårdsnämnderna vidare var för sig anfört:

Enligt 12 § lag om barn i äktenskap stadgas, att den av föräldrarna, som

är fråndömd vårdnaden, må hava tillfälle till umgänge med barnen. Ur olika

synpunkter sett torde det vara önskvärt att sådant umgänge äger rum i bar
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

11

Hens hem med vårdnadshavare^ vetskap. Nämnden har kännedom örn

att dylika möten lett till pinsamma uppträden. Modern har lagt i dagen

en oresonlig motvilja mot faderns besök, även om dennes uppträdande icke

varit klandervärt. Fadern har i dylika fall tvingats till att helt avsta från

umgänge med barnen, eller också har han träffat avtal om möten med dessa,

varom modern skulle hållas okunnig. Det har förekommit, att fader i sådan

ställning begärt biträde hos barnavårdsnämnden. I dylika fall skulle

en barnavårdsman kunna bliva till nytta. Men örn förordnandet av barnavårdsman

för ’skilsmässobarn’ blir beroende uteslutande av moderns framställning,

är det risk för att åtskilliga barn, som skulle lia gagn av barnavårdsman,

bliva undandragna denna förmån.

I många skilsmässomål blir modem tillerkänd vårdnaden av barnen, emedan

hon anses bättre skickad än fadern till uppgiften. Därmed är ingalunda

visat, att hon verkligen är fullt vuxen den krävande uppgiften att ensam

vårda och uppfostra barn. Även om hon ej är så olämplig, att skäl

för förordnande av särskild förmyndare anses föreligga, är därmed ej sagt,

att hon är fullt duglig för uppgiften. I många sådana fall skulle barnens

uppfostran bättre tryggas, örn modern vore hänvisad till råd och upplysningar

av en barnavårdsman. Ej minst gäller detta i de talrika fall, då

modern ej inser sin bristande förmåga, och det sålunda kan tänkas, att hon

icke begär barnavårdsman. Förordnas ej sådan, finnas mindre möjligheter

att uppmärksamma bristande vård och förekomma missförhållanden. Nämnden

vill i detta sammanhang understryka, att barnavårdsman icke endast

har att biträda med underhållsbidragets indrivande, utan att hans uppgift

att lämna bistånd rörande barnens sunda uppfostran är lika viktig.

Valbo barnavårdsnämnd har förklarat sig äga kännedom örn

icke så få fall, där det vid hemskillnads- eller äktenskapsskillnadsansökningar

just varit den stora svårigheten att kunna ena makarna ifråga om vårdnaden

om barnen i äktenskapet, eftersom fadern själv icke kunnat anförtros vårdnaden

— t. ex. på grund av barnens späda ålder — men där det likväl uppenbarligen

varit tveksamt, om modern i alla avseenden varit den lämpligaste,

exempelvis till följd av hennes ungdom eller allvarligare brister i hennes

karaktär och vandel. Örn fadern där vetat sig hava möjlighet att påkalla

biträde av en barnavårdsman vid moderns sida, skulle han enligt barnavårdsnämndens

uppfattning med större trygghet kunnat gå med på att

vårdnaden anförtrotts henne. Barnavårdsnämnden ville därför ifrågasätta,

huruvida ej under dylika förhållanden även fadern skulle kunna medgivas

rätt att begära tillsättandet av barnavårdsman för barn, beträffande vilka

vårdnaden tilldömts modern. Den möjligheten kunde ju tänkas, att barnavårdsnämnden,

då det gällde begäran av fadern, ej utan vidare vore skyldig

förordna barnavårdsman, eftersom helt naturligt en dylik framställning

från faderns sida också kunde tänkas huvudsakligen vara orsakad av lust

att enbart trakassera modem, utan att nämnden finge taga saken under övervägande

och sedan besluta efter vad den själv ansåge lämpligt, över dylikt

barnavårdsnämndens beslut funnes ju dessutom för barnafadern alltid möjlighet

att anföra besvär enligt 19 § i lagen örn barn utom äktenskap, och

därigenom bleve barnavårdsnämndens beslut prövat i högre instans.

I flera yttranden har framförts tanken att barnavårdsman skulle kunna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

förordnas av barnavårdsnämnden utan yrkande. Statens inspektör

för fattigvård och barnavård har härom anfört:

Då det ganska ofta torde komma att inträffa, att modern på grund avoföretagsamhet,

okunnighet om gällande författningsbestämmelser, rädsla för

maken eller annan anledning underlåter att begära förordnande av barnavårdsman,

ehuru behov av barnavårdsman föreligger, anser jag, att barnavårdsman

bör kunna förordnas även när barnavårdsnämnden finner särskilda

skäl därtill, i synnerhet som det får anses, att det först och främst

är barnets rätt och bästa, som skall tillgodoses genom förordnande av barnavårdsman.

Genom befogenhet för barnavårdsnämnd att förordna barnavårdsman,

ehuru yrkande därom ej framställts från vårdnadsberättigad moder,

skulle för övrigt andra makens väl endast undantagsvis förekommande

önskan att barnavårdsman förordnas — barnavårdsmannen har ju uppgifter

icke endast på det ekonomiska utan även på det personliga området — kunna

tillgodoses. Slutligen skulle befogenhet för barnavårdsnämnd att på eget

initiativ förordna barnavårdsman göra det möjligt för nämnden att, då barnavårdsman

avlidit, förordna ny barnavårdsman, ehuru framställning därom

ej gjorts av vårdnadsberättigad moder.

Tillerkännes barnavårdsnämnd befogenhet att på eget initiativ förordna

barnavårdsman, bör det givetvis också ankomma på nämnden att pröva,

huruvida anmälan av vårdnadsberättigad moder, att hon icke längre finner

behov av barnavårdsman föreligga, bör föranleda barnavårdsmannens entledigande.

Även om en sådan befogenhet ej skulle tillerkännas barnavårdsnämnd,

bör dock anmälan örn att behov av barnavårdsman ej föreligger prövas

av nämnden. Det kan nämligen eljest befaras, att barnavårdsmannen

på grund av möjligheten att utan bärande skäl bliva entledigad täger hänsyn

till moderns önskningar i så hög grad, att barnets verkliga intressen eftersättas.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, som framfört

samma förslag, har anfört bland annat:

Fader, som är förpliktad att betala underhåll åt barn, är ej sällan obenägen

att så göra om han är oviss, huruvida underhållet verkligen kommer barnet

tillgodo. I andra fall återigen, där fadern har vårdnaden örn barnet, kunna

modern eller andra barnet närstående med större eller mindre fog befara,

att barnet icke lever hos honom under tillfredsställande förhållanden.

Det torde enligt styrelsens mening icke vara att träda vårdnadshavarens rätt

för nära, örn det åt barnavårdsnämnd överlämnas att, på förekommen anledning

efter utredning om behovet av t. ex. tillsyn över barnet eller för förekommande

eller utjämnande av tvister och stridigheter mellan föräldrarna,

exempelvis i fråga örn rätten till umgänge med barnet, förordna barnavårdsman,

oavsett örn modern har vårdnaden örn hamet eller icke eller hon icke

yrkat att barnavårdsman skall förordnas. För styrelsen är det avgörande

härvidlag, att barnet erhåller skydd och hjälp. Styrelsen avser givetvis icke

härmed sådana missförhållanden, som böra påkalla barnavårdsnämnds ingripande

enligt barnavårdslagen eller hänvändelser till domstol.

I anslutning till vad nu sagts kan styrelsen ej instämma i förslaget, att

uppdraget att vara barnavårdsman skall upphöra, örn modern anmäler hos

barnavårdsnämnden, att hon icke längre finner behov av barnavårdsman

föreligga, eller att modern upphört att hava vårdnaden örn barnet. Enligt

styrelsens mening borde paragrafen ifråga lämpligen kunna erhålla samma

lydelse som 15 § i lagen örn barn utom äktenskap, varigenom det ankommer

på barnavårdsnämnden att bedöma, huruvida förordnandet skall upphöra.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

13

I samma riktning som senast åberopade två remissmyndigheter hava konsulenterna

i tredje och fjärde distrikten samt ett antal

barnavårdsnämnder, däribland Stockholms och Malmö barnavårdsnämnder,

uttalat sig.

Förslag har även väckts att barnavårdsman skulle kunna förordnas efter

initiativ av domstol. Sveriges socialvårdsfunktionär ers riksförbund

— som ansett lagförslagen lida av den svagheten att ingenting bleve

gjort om icke modern yrkade på tillsättande av barnavårdsman — har ifrågasatt

fullföljande av den av första lagutskottet framkastade tanken att låta

domstol förordna ''rådgivare’. Skulle en sådan åtgärd ej anses lämpligen böra

ifrågakomma, skulle möjligen de olägenheter, som följde med ett begränsat

förordnande av bamavårdsmän, i någon mån minskas om i domstolsutslag

i hem- eller äktenskapsskillnadsmål meddelades hänvisning åt vårdnadshavare

att i fall av behov hos barnavårdsnämnden i den ort, där han vid sådant

tillfälle vore mantalsskriven, begära förordnande av barnavårdsman. Enahanda

uttalande har gjorts av Göteborgs barnavårdsnämnd.

Sandvikens köpings barnavårdsnämnd har ansett att i varje särskilt

fall vederbörande domstol borde bestämma om barnavårdsman skulle

förordnas. Såsom skäl för denna mening ville barnavårdsnämnden framhålla,

att barnavårdsmannen redan från början kunde följa fallet och att

möjligheten till trakassering från någondera sidan i möjligaste mån förhindrades.

Örn på moderns begäran barnavårdsman skulle tillsättas, kunde det

tänkas, att lång tid förflutit sedan hemskillnad skett, varför det i så fall

vore svårt för barnavårdsman att träda i funktion.

Spånga barnavårdsnämnd har ansett att rätten borde kunna

ålägga barnavårdsnämnd att utse barnavårdsman, då rätten vid bestämmandet

av vårdnaden om barnet, funne sådan åtgärd gagnelig.

Stockholms stads rättshjälpsanstalt, som enligt vad i det

föregående anmärkts ansett barnavårdsman böra tillsättas allenast då behov

därav kunde antagas föreligga, har ansett barnavårdsnämnden böra äga rätt

att med hänsyn till omständigheterna pröva huruvida barnavårdsman vöre

erforderlig. Fall kunde enligt anstaltens mening förekomma, då förordnande

av barnavårdsman måste anses onödigt, till exempel da barnet natt sadan

ålder, att barnavårdsmannens uppdrag snart komme att upphöra, eller då

modern eljest själv måste anses vara i stånd att iakttaga barnets rätt.

Att barnavårdsnämnd skulle äga att i vissa fall utan framställning av modern

entlediga barnavårdsmannen bar gjorts gällande av flera remissmyndigheter,

däribland statens inspektör för fattigvård och barnavård

samt Stockholms stads rättshjälpsanstalt.

Stockholms barnavårdsnämnd har härom anfört:

Enligt 15 § lagen örn barn utom äktenskap må barnavårdsnämnden, då

det innan barnet uppnått 18 års ålder visar sig att behov av barnavårdsman

ej längre finnes, entlediga barnavårdsmannen utan att förordna ny sådan.

Då det emellertid även i fråga örn barn i äktenskap lärer kunna inträffa

t. ex. att faderns fastställda bidragsplikt upphör, när barnet fyller 16 år och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-.ts proposition nr 11.

att barnet då försörjer sig självt, synes barnavårdsnämnden böra få befogenhet

att, när omständigheterna därtill föranleda, avskriva barnavårdsmannaskapet,

även om modern icke gjort framställning därom.

Beträffande frågan om interimistiskt förordnande av barnavårdsman har

Stockholms stads rätts hjälpsanstalt framhållit att dylikt

förordnande enligt förslaget kunde ifrågakomma allenast då modern uttagit

stämning med yrkande, att vårdnaden måtte tillerkännes henne. Emellertid

kunde dylik fråga väckas även genom ansökan eller anmälan, och det syntes

lämpligt, att jämväl i dylikt fall barnavårdsman kunde förordnas.

örebro läns rätts hjälpsanstalt har framfört samma förslag

samt härom anfört bland annat:

Dylikt förordnande kan ifrågakomma endast då vårdnadsfrågan aktualiserats

genom att modern instämt fadern till domstol med yrkande att bliva

tillerkänd vårdnaden; undantagna äro alltså icke allenast de fall, då makarna

vilja söka ordna hemskillnad eller äktenskapsskillnad genom gemensam ansökan

och modern önskar erhålla vårdnaden, utan även de fall, då rättegång

anhängiggjorts av fadern och det är modern såsom svarande som yrkar

att bliva tillerkänd vårdnaden. Det kan i anledning av det sagda ifrågasättas,

huruvida icke stadgandet borde utsträckas till att omfatta även de senast

berörda fallen: stadgandet kunde då givas den innebörd, att interimistiskt

förordnande av barnavårdsman kan ske, då modern hos barnavårdsnämnden

anmäler, att hon har för avsikt att inleda rättsligt förfarande för att bliva

tillerkänd vårdnaden om makarnas barn (i eller utan samband med hemskillnad

respektive äktenskapsskillnad) och hemställer om förordnande av

barnavårdsman; för att dylik framställning ej skall ske utan att det verkligen

är fråga örn sammanlevnadens hävande kan man lämpligen fordra, att modern

vid ansökningen fogar bevis att medling ägt runi eller att hon påkallat

medling och att denna ej kommit till stånd, enär mannen ej kunnat nås

med kallelse eller, trots delgivning, ej hörsammat kallelsen.

Stockholms barnavårdsnämnd har däremot ifrågasatt lämpligheten

av det i departementspromemorian föreslagna stadgandet om möjlighet

för modern att, där hon uttagit stämning till domstol med yrkande att

bliva tillerkänd vårdnaden, få barnavårdsman förordnad för barnet för tiden

intill dess vårdnadsfrågan slutligt avgjorts. Modern torde nämligen i regel

hava rättegångsbiträde, som kunde lämna henne nödig hjälp även i de avseenden

varom här vore fråga.

Konsulenten i sjunde distriktet har icke ansett det nödvändigt

eller knappast önskvärt att fadern skulle yttra sig över framställning

örn interimistiskt förordnande.

I fråga om barnavårdsmannens uppgift har statens inspektör för

fattigvård och barnavård förutsatt att enahanda befogenheter på

det personliga området skulle tillkomma båda kategorierna barnavårdsmän.

Inspektören har tillika uttalat, att därest vårdnadsberättigad moder avlidit,

barnavårdsmannen lämpligen borde bevaka barnets intressen vid handläggningen

av frågan örn förmyndare för barnet.

Svenska fattigvårdsförbundets barnavårdsbyrå har anfört:
Även

örn barnavårdsman förordnas på ansökan av vårdnadsberättigad

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

15

moder och utgångspunkten för hans verksamhet blir att giva modern bistånd

vanligen mot fadern i den angelägenhet som är anledningen till ansökningen,

bör barnavårdsmannen dock i allo hava samma befogenheter och skyldigheter

som en barnavårdsman till barn utom äktenskap d. v. s. det bör åligga

honom att tillse, att barnens rätt och bästa behörigen tillvaratagas — örn det

visar sig erforderligt — jämväl gentemot modern. Att den ställning i fråga

örn näring, hygien och fostran de barn intaga, varom nu är fråga, ofta ej

är bättre än barns utom äktenskap, visar erfarenheten. Där missförhållanden

i nämnda hänseenden föreligga, bör det för en på moderns egen begäran

förordnad barnavårdsman, som lämnat henne bistånd vid hävdandet av hennes

rätt mot fadern och som sålunda framstår såsom hennes hjälpare, ej

sällan kunna finnas möjlighet att i godo giva modern ledning i fullgörandet

av hennes plikter. Men visar det sig erforderligt, bör barnavårdsmannen för

barn i äktenskap -— liksom barnavårdsman för barn utom äktenskap -—

kunna påkalla åtgärd, exempelvis vårdnadens överflyttning till särskilt förordnad

förmyndare, där det med hänsyn till bestämmelserna i 8 och 11 §§

i lagen om barn i äktenskap kan ske, eller ingripande från barnavårdsnämndens

sida.

Å andra sidan har konsulenten i åttonde distriktet ansett

att barnavårdsmannen icke borde givas alltför stor ''fiskalisk’ uppgift, varför

det kunde ifrågasättas om han så bestämt som i departementspromemorian

angivits skulle åläggas att biträda med indrivande av underhållsbidrag. Det

syntes sålunda tillräckligt att betona hans skyldighet att sörja för att åtgärder

vidtoges för tillförsäkrande av underhåll åt barnet.

Norrköpings barnavårdsnämnd har ifrågasatt föreskrift om

att barnavårdsmannen borde vidtaga erforderliga åtgärder för fastställande

av barnets börd, detta med hänsyn till de icke alltför fåtaliga fall, då ovisshet

kunde råda om det verkliga faderskapet till ett skilsmässobarn.

En annan benämning än barnavårdsman har förordats av konsulenten

i femte distriktet för att starkare markera skillnaden mellan barn

inom och barn utom äktenskapet — helst som det för barn utom äktenskapet

förelåge en oavvislig skyldighet att utan något som helst undantag förordna

barnavårdsman medan enligt förslaget endast avsåges vissa kategorier

av barn inom äktenskapet. Konsulenten förordade benämningen barnavårdsgodeman.

Detta skulle enligt konsulentens mening säkerligen även medföra

den fördelen för barnavårdsnämnderna ute i bygderna, att det för dem

skulle bliva enklare i det praktiska utövandet av deras verksamhet och lättare

att särskilja de under nämndens tillsyn hörande fallen.

Rörande frågan vilken barnavårdsnämnd som skulle meddela förordnandet

har statens inspektör för fattigvård och barnavård

anfört:

Då det ej sällan torde förekomma att vårdnadshavare är kyrkobokförd i

en församling och vistas i en annan tala enligt min mening, i motsats till

vad som gäller i fråga om förordnande av barnavårdsman för barn utom

äktenskap, beträffande vilka pastorsämbetena ju hava aviseringsskyldighet

gent emot barnavårdsnämnderna, övervägande praktiska skäl för att förordnande

av barnavårdsman meddelas av barnavårdsnämnden i den församling,

där vårdnadshavaren stadigvarande vistas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Departe
ments
chefen.

Eskilstuna barnavårdsnämnd har ifrågasatt om icke barnavårdsmannen

borde förordnas av barnavårdsnämnden i den ort där barnet

vore kyrkoskrivet.

Den genom lagen om barn utom äktenskap införda barnavårdsmannainstitutionen

har visat sig vara av stor betydelse för tillvaratagande av de utomäktenskapliga

barnens rätt. Med barnavårdsmannens bistånd har det varit möjligt

att i en omfattning, som sannolikt icke skulle varit tänkbar för en ensamstående

moder, utkräva de förpliktelser nämnda lag ålägger fader till sådant barn.

Även i vårdnadshänseende är barnavårdsmannen modern till stor hjälp. Beträffande

vissa barn i äktenskap äro förhållandena emellertid många gånger

sådana, att jämväl för tillvaratagande av dessa barns intressen det skulle

vara erforderligt att en person funnes med barnavårdsman s befogenhet och

skyldigheter. Det i förenämnda promemoria framlagda förslaget örn utvidgning

av barnavårdsmannainstitutet har också i princip tillstyrkts av praktiskt

taget samtliga i ärendet hörda myndigheter och enskilda sammanslutningar.

Allenast i ett utlåtande har tveksamhet yppats beträffande behovet

av lagstiftning, därvid såsom skäl åberopats den förbättrade ställning 1937

års lag örn förskottering av underhållsbidrag till barn berett frånskilda mödrar.

Vad härutinnan anförts synes emellertid icke innefatta tillräckliga skäl

för att låta med den ifrågasatta lagstiftningen anstå. Med anledning av de

erinringar som i vissa yttranden framställts rörande lagförslagens innehåll

må följande framhållas.

Enligt det utremitterade förslaget till lag angående ändring i lagen om barn

i äktenskap skulle barnavårdsman kunna förordnas i de fall då föräldrarna

levde åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad eller

äktenskapet vore upplöst samt vårdnaden om barnet tillerkänts modern. Likaså

skulle barnavårdsman kunna förordnas då jämlikt 8 § nämnda lag

vårdnaden tillkomme allenast modern. Enligt förslaget skulle i båda dessa

fall barnavårdsmannen förordnas allenast då modern därom framställde yrkande.

I flera yttranden har emellertid förordats att dylikt förordnande

även skulle kunna meddelas på yrkande av den som icke hade vårdnaden

örn barnet, oavsett om det vore fadern eller modern. De skäl som kunna

anföras för och emot en dylik bestämmelse framgå av det föregående. Vid

övervägande av vad härutinnan anförts synes det icke böra ifrågakomma att

annan än vårdnadsberättigad moder medgives ovillkorlig rätt att få barnavårdsman

förordnad. Det önskemål, som ligger bakom de nyssnämnda förslagen

eller att en för barnets vård liknöjd moder eller fader skulle få en

lämplig person vid sin sida för tillhandagående med råd och anvisningar,

torde lämpligen kunna tillgodoses i den ordning som föreslagits av ett flertal

myndigheter, däribland statens inspektör för fattigvård och barnavård.

Sistnämnda förslag innebär att, där barnavårdsnämnd i det särskilda fallet

funne skäl därtill föranleda, nämnden skulle äga dels att utan yrkande förordna

barnavårdsman för barnet dels ock att avslå av vårdnadsberättigad

moder framställd begäran om upphörande av meddelat förordnande av harna
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

17

vårdsman. Mot upptagandet i lagell av stadganden av detta innehåll synes

intet vara att erinra. Däremot torde förordnande av barnavårdsman icke,

såsom från vissa håll föreslagits, böra ifrågakomma efter initiativ eller prövning

av domstol. För handhavandet av de ärenden varom här är fråga framstår

nämligen barnavårdsnämnden såsom den lämpligaste myndigheten.

Till förhindrande av, bland annat, att hustru, som själv vore i stånd att

tillvarataga sitt barns bästa, av bekvämlighetsskäl begärde barnavårdsman

har i ett yttrande ifrågasatts, att barnavårdsnämnden skulle medgivas rätt att

i varje särskilt fall pröva ansökningens befogenhet. Då en dylik prövning

sannolikt icke sällan skulle bliva synnerligen svår att verkställa, synes ett

stadgande av föreslagen innebörd icke böra upptagas. Däremot bör barnavårdsnämnd

medgivas rätt att, på sätt redan nu kan ske beträffande barnavårdsman

för barn utom äktenskap, utan yrkande entlediga barnavårdsmannen

när behov av sådan ej längre föreligger.

Enligt förslaget skulle, där modern uttagit stämning till domstol med yrkande

att bliva tillerkänd vårdnaden om barnet, på hennes begäran barnavårdsman

kunna interimistiskt förordnas. Med anledning av påpekanden i

några yttranden synes dylikt interimistiskt förordnande jämväl böra kunna

meddelas i de fall, då modern framställt vårdnadsyrkandet under handläggningen

av ett instämt mål eller i en av makarna till rätten gemensamt ingiven

hemskillnads- eller äktenskapsskillnadsansökan. Även i nu avsedda

fall bör barnavårdsnämnden äga att utan begäran av modern förordna barnavårdsman,

om särskilda skäl därtill föranleda. Det i förslaget upptagna

stadgandet att, innan interimistiskt förordnande meddelas, fadern om möjligt

skall beredas tillfälle att yttra sig över framställningen torde böra utgå.

Med avseende å barnavårdsmannens uppgift synes, på sätt i flertalet yttranden

förordats, barnavårdsmannen böra i princip hava enahanda befogenhet

och skyldigheter som barnavårdsman till barn utom äktenskap. Det

bör sålunda åligga honom tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas

på såväl det ekonomiska som det rent personliga området — om det

visar sig erforderligt — jämväl mot den vårdnadsberättigade. Med hänsyn

till att enligt 8 § lagen örn barn i äktenskap det åligger, bland andra, barnavårdsnämnden

att ingripa därest en förändring i vårdnaden örn barnet anses

böra ske, synes en föreskrift, motsvarande den i lagen örn barn utom äktenskap

att barnavårdsmannen skall, när skäl därtill är, göra anmälan örn förordnande

av förmyndare för barnet, icke böra ifrågakomma för barnavårdsman

för barn i äktenskap. Anser en sådan barnavårdsman att en förändring i

angivna hänsende bör komma till stånd, tillhör det nalurligen hans allmänna

plikter att anmäla förhållandet för barnavårdsnämnden.

I promemorian hade föreslagits, att barnavårdsmannen skulle förordnas

av barnavårdsnämnden i den församling där modern vore kyrkobokförd eller,

örn hon ej vore kyrkobokförd i riket, där hon vistades. 1 några yttranden

har ifrågasatts alt behörig barnavårdsnämnd skulle vara antingen barnavårdsnämnden

i den församling där vårdnadshavare!! stadigvarande vistades

eller där barnet vore kyrkobokfört. Intet av sistnämnda två förslag sy
Dihang

till riksdagens protokoll 11)31). 1 sami. Nr 11. ä

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

nes emellertid böra komma i fråga. Ett genomförande av det första förslaget

skulle sannolikt understundom kunna komma att medföra att, då tvekan

förelåge om vårdnadshavare^ vistelseort, ingen av de barnavårdsnämnder

som komme i fråga skulle vara benägen att förordna barnavårds

man. Beträffande det andra förslaget förtjänar framhållas, att olika kyrkobokföringsorter

för vårdnadshavare!! och barn i den ålder varom här är fråga

sällan torde förekomma, varför en anknytning till barnets kyrkobokföringsort

framstår såsom mindre lämplig. Då såsom av det förut anförda framgår

barnavårdsman kan komma att förordnas såväl då fadern som modern

har vårdnaden om barnet, torde förordnandet böra meddelas av barnavårdsnämnden

i den församling där vårdnadshavare!! är kyrkoskriven eller, örn

han icke är kyrkoskriven här i riket, där han vistas.

Vad angår förslaget till lag angående ändring i lagen örn adoptivbarn lära

motsvarande bestämmelser som föreslagits för barn i äktenskap uppenbarligen

böra gälla med avseende å barn som adopterats av makar gemensamt

eller då den ena maken adopterat den andres barn.

Den nya lagstiftningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1940.

I enlighet med vad sålunda anförts hava inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) om barn i äktenskap;

samt

2) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 378) om adoption.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

1 Det under 2) förut anmärkta förslaget, vilket är lika lydande med motsvarande vid propositionen

fogade lagförslag, har här uteslutits ur bilagan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 11.

19

F « rslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) om barn i äktenskap.

Härigenom förordnas, att i lagen den 11 juni 1920 om barn i äktenskap

skola efter 22 § under en ny rubrik »Örn barnavårdsman» upptagas fem nya

paragrafer, betecknade 23—27 §§, av den lydelse nedan sägs:

Örn barnavårdsman.

23 §.

Leva föräldrarna åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad

eller är deras äktenskap upplöst, skall på yrkande av moder, som tillerkänts

vårdnaden örn barnet, så ock eljest, där barnavårdsnämnden av särskild

anledning finner det erforderligt, barnavårdsman för barnet förordnas.

Lag samma vare, där jämlikt 8 § rätten förordnat att vårdnaden om barnet

skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna.

Har modern uttagit stämning till domstol med yrkande att bliva tillerkänd

vårdnaden eller framställt sådant yrkande i rättegång eller i ansökan örn hemskillnad

eller äktenskapsskillnad, må, efter framställning av modern eller där

barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt, barnavårdsman

förordnas för barnet för tiden intill dess vårdnadsfrågan slutligt

avgjorts.

24 §.

Barnavårdsmannen har att bistå den som har vårdnaden örn barnet med

råd och upplysningar samt tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas.

Där så erfordras, skall barnavårdsmannen sörja för alt åtgärder vidtagas

för tillförsäkrande av underhåll åt barnet samt biträda med indrivande

och tillhandahållande av underhållsbidraget.

Barnavårdsmannen åge att själv eller genom ombud föra talan för barnet

rörande underhåll samt vare berättigad att anlita polismyndighet för underhållsskyldigs

efterforskande eller hörande och för verkställande av delgivningar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 11

25 §.

Förordnande av barnavårdsman meddelas av barnavårdsnämnden i den

församling där den som har vårdnaden örn barnet är kyrkobokförd eller, om

denne ej är i riket kyrkobokförd, där han vistas.

26 §.

Uppdraget att vara barnavårdsman upphöre när barnet fyllt aderton år.

Har dessförinnan moder, på vars yrkande barnavårdsman förordnats, för

barnavårdsnämnden anmält, att behov av barnavårdsman icke längre föreligger,

skall, där barnavårdsnämnden icke av särskild anledning finner erforderligt

att barnavårdsmannen bibehålies vid förordnandet, barnavårdsnämnden

entlediga barnavårdsmannen utan att förordna ny sådan. Lag

samma vare där barnavårdsnämnden eljest finner behov av barnavårdsman

ej längre föreligga.

27 §.

Vad i 16—19 §§ lagen örn barn utom äktenskap är stadgat beträffande

barnavårdsman och barnavårdsnämnd skall äga motsvarande tillämpning, då

barnavårdsman förordnats enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Rlaj.ts proposition nr 11.

21

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 2 november

1938.

Närvarande:

justi tieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 6 oktober 1938 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 22 september 1938, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr ROT) om barn i

äktenskap; samt

2) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 378) örn adoption.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet E. Leche.

Förslaget till lag angående ändring i lagen den 11 juni 1920 örn harn

i äktenskap.

Justitierådet Eklund och regeringsrådet Hjärne lämnade förslaget utan

anmärkning.

Justitieråden Lawski och von Steyern yttrade:

Nar i 23 § första stycket talas örn vunnen hemskillnad, om att makarnas

äktenskap är upplöst, örn moder som tillerkänts vårdnaden örn barnet och

om att rätten förordnat att vårdnaden om barnet skall tillkomma allenast

den ena av föräldrarna, lärer därmed avses, att laga kraftvunnet beslut i något

av dessa hänseenden skall föreligga. Förordnande av barnavårdsman

enligt första stycket skulle alltså i dessa fall i regel ske först sedan särlevnaden

och det därav föranledda behovet av barnavårdsman bestått under kanske

en längre tid. Härav har följdriktigt föranletts alt förslaget i andra

stycket upptager regler örn interimistiskt förordnande av barnavårdsman.

I ett fall skulle emellertid definitivt förordnande av barnavårdsman enligt

23 § första stycket kunna ske på ett mycket tidigt stadium. Så snart föräldrar

leva åtskilda på grund av söndring, skulle nämligen barnavårdsnämnden

— där den av särskild anledning finner det erforderligt — kunna ex

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 11.

officio förordna barnavårdsman, Även om det får antagas att barnavårdsnämnderna

endast med varsamhet begagna sig av denna befogenhet, kan

det ifrågasättas, örn det är lämpligt att lämna rum för ett sådant ingripande

av en myndighet, innan söndringen mellan makarna visat sig vara av mera

djupgående natur och tagit sig uttryck antingen i att de träffat avtal om

vård av och underhåll åt barnet eller i att en av dem hos domstol påkallat

hemskillnad, återgång, äktenskapsskillnad eller beslut angående vårdnaden

örn barnet, vilket senare är en förutsättning för att den av föräldrarna, som

ej har vårdnaden om barnet, skall jämlikt 15 § kunna förpliktas att utgiva

bidrag till dess underhåll.

Vad särskilt angår de provisoriska förordnandena är det knappast antagligt,

att en barnavårdsman skulle få någon egentlig funktion att fylla så

länge föräldrarnas gemensamma vårdnad består.

En väsentlig förenkling av de föreslagna lagbestämmelserna skulle kunna

ernås, om för definitivt förordnande av barnavårdsman icke fordrades laga

kraftvunnet beslut i något av ovan angivna hänseenden, utan härför vore

tillräckligt att ett beslut i vårdnadsfrågan meddelats antingen i ett slutligt

utslag eller med tillämpning av 20 § under rättegången av domaren eller

rätten. Barnavårdsman skulle då kunna förordnas kort efter det make inlett

ett rättsligt förfarande, åsyftande hemskillnad, återgång, äktenskapsskillnad

eller vårdnadsbeslut. Emellertid torde man kunna ytterligare medgiva

tillsättande av barnavårdsman i fall, då föräldrar, som på grund av

söndring leva åtskilda, träffat avtal om barnets vård och underhåll. Med en

reglering sådan som den nu ifrågasatta skulle något behov av bestämmelser

om interimistiskt förordnande av barnavårdsman knappast föreligga.

Väljes den nu antydda lösningen av lagstiftningsuppgiften, skulle åt 23 §

kunna givas det innehållet, att om rätten eller domaren så skilt mellan föräldrarna,

att vårdnaden om barnet tillerkänts den ena av dem, skall på

yrkande av modern, där vårdnaden tillerkänts henne, så ock eljest, där

barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt, barnavårdsman

för barnet förordnas. Härtill kunde fogas en bestämmelse om

att detsamma skall gälla, örn föräldrar, som på grund av söndring leva åtskilda,

träffat avtal om vård av och underhåll åt barnet. Tydligt är, att barnavårdsnämnden

måste hava förskaffat sig visshet om att sådant avtal föreligger.

Genom den föreslagna avfattningen skulle jämväl vissa fördelar i redaktionellt

avseende vinnas.

I övrigt lämna vi förslaget utan anmärkning.

Förslaget till lag angående ändring i lagen den 14 juni 1917 örn

adoption.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 11.

23

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 november 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Engberg, Sköld, Nilsson,

Quensel, Forslund, Eriksson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler efter gemensam

beredning med tillförordnade chefen för socialdepartementet, statsrådet

Eriksson, lagrådets den 2 november 1938 avgivna utlåtande över de till

lagrådet den 22 september 1938 remitterade förslagen till 1) lag angående

ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) örn barn i äktenskap; samt 2) lag

angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 378) örn adoption.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»I fråga om förslaget till lag angående ändring i lagen om barn i äktenskap

hava två av lagrådets ledamöter ifrågasatt sådan ändring av 23 § att

som förutsättning för förordnande av barnavårdsman skulle fordras, att rätten

eller domaren tillerkänt den ena av föräldrarna vårdnaden om barnet

eller, om föräldrarna på grund av söndring levde åtskilda, de träffat avtal om

vård av och underhåll åt barnet. Det remitterade förslaget — vilket lämnats

utan anmärkning av lagrådets övriga ledamöter — bereder möjlighet att få

barnavårdsman förordnad på ett tidigare stadium än vad som skulle kunna

ske enligt nyssnämnda ändringsförslag. Att en dylik möjlighet finnes, torde

ej sällan komma att vara av betydelse för att barnets intresse skal! kunna

på bästa sätt tillvaratagas. Jag har därför ej ansett mig böra företaga någon

ändring i det remitterade förslaget.»

Föredraganden hemställer härefter att lagförslagen, av vilka det under

1) anmärkta förslaget undergått smärre jämkningar av redaktionell natur,

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:70 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 11 juni 1920 a1 i texten
  2. 1LU 1939:10 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 11 juni 1920 s. 7 i texten