Med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 11 förordningen den 11 juni 1918 (nr 315) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall
1939-03-03 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:122, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 11 förordningen den 11 juni 1918 (nr 315) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
1
]STr 122.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändrad lydelse av § 11 förordningen
den 11 juni 1918 (nr 315) angående en särskild
för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd
av olycksfall; given Stockholms slott den 3 mars
1939.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till förordning örn ändrad lydelse av § 11
förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare
avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Albert Forslund.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 122.
369 89 1
2
Kungl. Maj:ts proposition, nr 122.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av § 11 förordningen den 11 juni 1918 (nr 375)
angående en särskild för Askare avsedd försäkring mot skada
till följd av olycksfall.
Härigenom förordnas, att § 11 förordningen den 11 juni 1918 angående
en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall
skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 11-
I övrigt skola i avseende å denna försäkring bestämmelserna i lagen örn
försäkring för olycksfall i arbete i tillämpliga delar lända till efterrättelse,
dock med undantag av vad i 25 § första stycket av nämnda lag stadgas örn
ersättnings nedsättande i det fall, att den skadade ej ställt sig till efterrättelse
gällande anordning eller föreskrift örn åtgärder till undvikande av
olycksfall.
Beträffande försäkringsrådets behandling av ärenden rörande tillämpningen
av de i denna förordning givna bestämmelserna skall gälla vad i 6 § lagen
den 29 juni 1917 örn försäkringsrådet stadgas i fråga örn där omförmälda
ärenden.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939 men äger icke tillämpning
i fråga örn beslut av riksförsäkringsanstalten, vilket meddelats före
nämnda dag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 10 februari 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Beamstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Forslund, Eriksson, Strindlund.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet fråga örn viss ändring
av jiskarförsäkringsförordningen samt anför:
Gällande bestämmelser.
Enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för
fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall med de ändringar,
som däri vidtagits genom förordningar den 31 mars 1922 (nr 131) och den
18 juni 1926 (nr 216), äger envar svensk undersåte, som har sitt hemvist i
Sverige och idkar fiske (fångst av säl) såsom yrke eller eljest för sin utkomst
att genom försäkring i riksförsäkringsan stätten bereda sig ersättning i huvudsak
enligt bestämmelserna i 6 och 7 §§ lagen den 17 juni 1916 örn försäkring
för olycksfall i arbete. Ersättning i anledning av sådan försäkring utgår i
princip för skada till följd av olycksfall, som härflyter från utövningen av
fiskeyrket eller som uppstår vid försök att rädda människoliv ur sjönöd eller
vid användning av fiskebåt, utan att fiske därvid bedrives. Vid ifrågavarande
frivilliga försäkring har fiskaren att välja mellan tre försäkringsklasser med
olika premier och med olika fixerade sjukpenningar och livräntebelopp i de
tre klasserna. Premierna beräknas täcka ungefär hälften av kostnaderna för
försäkringen. Återstoden betalas av staten, som även bestrider förvaltningskostnaderna.
Fiskare, som enligt förordningen försäkrat sig för skada till följd
av olycksfall i arbetet, kan erhålla försäkring enligt förordningens grunder
jämväl för skada till följd av olycksfall utom arbetet. Ersättning enligt fiskarförsäkringsförordningen
utgår ej i den mån motsvarande ersättning i anledning
av olycksfallet utgives enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete
eller förordningen örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring.
Sedan i förordningens 10 första paragrafer angivits de speciella för nu ifrågavarande
slags försäkring gällande bestämmelserna, föreskrives i § 11, att i
övrigt i avseende å denna försäkring bestämmelserna i lagen örn försäkring
för olycksfall i arbete i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse, dock
med undantag av, bland annat, 5 och 33 §§ av nämnda lag.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
Slutligen föreskrives i § 12, att de närmare föreskrifter, som, utöver vad
förut stadgats, kunde erfordras med avseende å försäkringen, skulle utfärdas
gemensamt av riksförsäkringsanstalten och generalpoststyrelsen eller ensamt
av riksförsäkringsanstalten i den ordning, som stadgades i instruktionen för
anstalten.
Enligt 5 § i 1916 års olycksfallsförsäkringslag prövas besvär och framställningar,
som omförmälas i lagens 33 §, av ett för hela riket gemensamt
försäkringsråd. I sistnämnda paragraf föreskrives, bland annat, att klagan
över beslut av riksförsäkringsanstalten rörande ersättning eller eljest rörande
tillämpningen av någon i lagen given bestämmelse, må föras hos försäkringsrådet
genom besvär. Besvären skola ingivas till rådet eller i betalt
brev med allmänna posten vara inkomna till rådet sist å trettionde dagen
efter det klaganden erhållit del av beslutet, den dagen oräknad, då sådant
skedde. Den, som önskar ändring i formulär, som fastställts av riksförsäkringsanstalten,
eller i annan allmän föreskrift, som på grund av lagen
meddelats av anstalten, äger därom göra framställning hos försäkringsrådet.
Rådet äger, ändå att klagan icke förts eller framställning gjorts, till prövning
upptaga ärende, som avses i 33 §. Eörsäkringsrådets beslut meddelas kostnadsfritt.
Över rådets beslut må klagan icke föras.
Grunderna för försäkringsrådets organisation och verksamhet finnas meddelade
i lagen den 29 juni 1917 (nr 466) örn försäkringsrådet. I 6 § av
denna lag stadgas, att ärenden, som enligt lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete skola behandlas av försäkringsrådet, skola prövas och avgöras
av fem ledamöter, så ock av fyra, där de äro ense örn slutet. Av dessa
ledamöter skall en vara representant för arbetsgivarna och en för arbetarna
samt de övriga vara ledamöter, som avses i 1 § tredje stycket (utnämnda
omedelbart av Konungen), och bland dem minst en vara lagfaren. I behandling
av viktigare ärende jämlikt 1916 års lag eller ärende av allmän
betydelse skola deltaga minst sju ledamöter, av vilka två skola vara representanter
för arbetsgivarna och två representanter för arbetarna, samt av
de övriga minst två vara lagfarna.
Förarbetena till fiskarförsäkringsförordningen.
Till fullgörande av meddelat uppdrag att omarbeta förut gällande kungörelse
av den 2 oktober 1908 angående en särskild för fiskare avsedd försäkring
mot skada till följd av olycksfall till närmare överensstämmelse
med 1916 års olycksfallsförsäkringslag avgav riksförsäkringsanstalten den 20
september 1917, efter hörande av vissa sakkunniga, förslag i ämnet. Däri
anfördes, bland annat, att i avseende å fiskarförsäkringen i de delar, därutinnan
särskilda bestämmelser ej meddelades, stadgandena i olycksfallsförsäkringslagen
i tillämpliga delar torde böra gälla. Det syntes anstalten
därvid särskilt böra påpekas, att jämväl stadgandena örn överklagande av
riksförsäkringsanstaltens beslut hos försäkringsrådet borde tillämpas i avseende
å fiskarförsäkringen. Måhända skulle det vara önskligt, att försäkringsrådet
vid behandlingen av hithörande ärenden med sig adjungerade
eller eljest tillkallade på området sakkunniga personer.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
Över riksförsäkringsanstaltens förslag avgåvos yttranden av länsstyrelserna
i Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs oell Bohus samt
Gävleborgs län, lantbruksstyrelsen, postsparbanken och försäkringsrådet.
Emot de av riksförsäkringsanstalten föreslagna bestämmelserna angående
ordningen för överklagande av anstaltens beslut framställdes icke någon
erinran i yttrandena.
Förslag till förordning angående fiskarförsäkring framlades sedermera
för 1918 års lagtima riksdag genom proposition nr 97. Föredragande departementschefen,
statsrådet Schotte, anförde däri, bland annat:
Biksförsäkringsanstalten har framhållit, att i avseende å fiskarförsäkringen
borde i övrigt i tillämpliga delar gälla stadgandena i olycksfallsförsäkringslagen
och att sålunda jämväl föreskrifterna örn överklagande av riksförsäkringsanstaltens
beslut hos försäkringsrådet borde tillämpas i avseende å
samma försäkring. Ett dylikt undantagande från de allmänna domstolarnas
befogenhet av mål av ifrågavarande art torde emellertid ej kunna ske annat
än genom lag, stiftad i den i § 87 regeringsformen stadgade ordning. Då,
enligt vad jag inhämtat, några tvister örn tillämpningen av fiskarförsäkringen
näppeligen förekommit och med hänsyn jämväl till de nya bestämmelsernas
provisoriska karaktär synes meddelandet av en dylik lagbestämmelse ej böra
nu ifrågasättas. I följd härav torde en jämkning böra äga rum i avfattningen
av § 11 i förordningen.
I enlighet härmed föreslogs i § 11, att 5 och 33 §§ olycksfallsförsäkringslagen
icke skulle äga tillämpning beträffande fiskarförsäkringen.
Propositionen godkändes av riksdagen.
Tidigare förslag till ändring av
fiskarförsäkringsförordningen.
Med skrivelse den 31 maj 1935 har riksförsäkringsanstalten till Kungl.
Majit avlämnat ett efter mönster av fiskarförsäkringsförordningen upprättat
förslag till lag angående en särskild för självständiga företagare avsedd försäkring
mot skada till följd av olycksfall. Enligt förslaget skulle tvister
rörande nämnda försäkring avgöras av försäkringsrådet.
I ett den 29 november 1935 avgivet yttrande över riksförsäkringsanstaltens
förslag har försäkringsrådet erinrat örn de skäl, som vid tillkomsten
av gällande fiskarförsäkringsförordning anförts mot att de i 1916 års olycksfallsförsäkringslag
stadgade föreskrifterna örn överklagande av riksförsäkringsanstaltens
beslut skulle göras tillämpliga i fråga örn förordningen. Rådet
har därefter anfört, att fiskarförsäkringsförordningen i fråga om ordningen
för överklagande av riksförsäkringsanstaltens beslut borde ändras, bland
annat med hänsyn därtill, att förordningen syntes komma att bliva av varaktig
natur.
Besvär lios Kungl. Majit m. ni.
Det må nämnas, att besvär över beslut av riksförsäkringsanstalten i fiskarförsäkringsfrågor
i ett antal fall (17 under åren 1919—1938) dragits under
prövning av Kungl. Majit i statsrådet. Kungl. Majit har därvid, sedan utlåtande
infordrats från försäkringsrådet, ingått på prövning i sak.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
Departe
ments
chefen.
Talan vid domstol i anledning av beslut av riksförsäkringsanstalten i
fiskarförsäkringsfråga har, enligt för anstalten tillgängliga uppgifter, icke i
något fall blivit förd.
Promemoria med ändringsförslag.
Inom socialdepartementet har upprättats en promemoria, innehållande i
huvudsak den redogörelse för gällande bestämmelser m. m., som lämnats i
det föregående. I promemorian har anförts, att, enär fiskarförsäkringsförordningen
icke kunde anses hava provisorisk karaktär samt tvister örn tilllämpningen
av densamma — vilken numera omfattade över 8,000 försäkrade
fiskare — förekomme om än i ringa antal, tillräcklig anledning syntes föreligga
att beträffande fiskarförsäkringsärenden föreskriva samma ordning för
överklagande av riksförsäkringsanstaltens beslut, som gällde enligt 1916 års
olycksfallsförsäkringslag.
Vid promemorian fanns fogat ett förslag till förordning örn ändrad lydelse
av § 11 fiskarförsäkringsförordningen av innebörd, att vad i paragrafen föreskrivits
örn att 5 och 33 §§ av 1916 års olycksfallsförsäkringslag icke skulle
gälla i fråga örn fiskarförsäkringen skulle utgå. Den föreslagna nya förordningen
avsågs skola träda i kraft den 1 juli 1939.
Över promemorian har för säkring srådet den 27 januari 1939 avgivit utlåtande,
vari anförts:
Det remitterade förslaget innebär, enligt vad försäkringsrådet kan finna,
att endast rådet skall hava befogenhet att upptaga till behandling tvist om
rätt till ersättning enligt fiskarförsäkringsförordningen; och vill försäkringsrådet
med denna uppfattning örn förslagets innebörd tillstyrka genomförande
av detsamma.
Med hänsyn därtill, att vid den föreslagna förordningens ikraftträdande
tvister örn fiskarförsäkringens tillämpning kunna vara anhängiga vid allmän
domstol eller hos Kungl. Majit i statsrådet, torde övergångsbestämmelse
vara erforderlig.
Saklig anledning synes icke föreligga att beträffande överklagande av
beslut av riksförsäkringsanstalten i fiskarförsäkringsärenden stadga annan
ordning än den, som föreskrivits i fråga örn talan mot anstaltens beslut
enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag. De skäl, vilka vid tillkomsten av
gällande fiskarförsäkringsförordning anförts mot införande i densamma av
sådana bestämmelser som de i olycksfallsförsäkringslagen intagna, synas
mig icke numera bärande. Jag tillstyrker med hänsyn härtill erforderlig
ändring i § 11 fiskarförsäkringsförordningen. Därvid har synts lämpligt
att i nämnda paragraf — i överensstämmelse med stadgande i, bland annat,
8 § lagen den 14 juni 1929 örn försäkring för vissa yrkessjukdomar — intaga
en hänvisning till 6 § lagen örn försäkringsrådet.
Förslaget till förordning i ämnet har upprättats inom socialdepartementet.
Författningsändringen torde kunna träda i kraft den 1 juli 1939. Det har
emellertid synts erforderligt att i förslaget införa en övergångsbestämmelse,
enligt vilken den föreslagna förordningen icke skall äga tillämpning be
-
Kungl. Majus proposition nr 122. 7
träffande beslut, som meddelats av riksförsäkringsanstalten före sistnämnda
dag.
Föredraganden. hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett inom
socialdepartementet upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av § 11
förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd
försäkring mot skada till följd av olycksfall, av den lydelse bilaga1 till detta
protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.
Ur protokollet:
Lars Ekströmer.
1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget,
har här uteslutits.
8
Kungl. Majds proposition nr 122.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den
28 februari 1939.
Närvarande:
justi ti erådet Eklund,
regeringsrådet Kellberg,
justi tieråden Lawski,
von Steyern.
Enligt lagrådet den 24 februari 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet den 10 februari 1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av § 11 förordningen
den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd
försäkring mot skada till följd av olycksfall.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet Sven Björkholm.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
9
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Ilegeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 3 mars 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel,
Forslund, Eriksson, Strindlund.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund, lagrådets den 28 februari
1939 avgivna utlåtande över det den 10 i samma månad till lagrådet remitterade
förslaget till förordning om. ändrad lydelse av § 11 förordningen
den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring
mot skada till följd av olycksfall och hemställer, att förslaget, som av lagrådet
lämnats utan erinran, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erik Skoglund.
Bihang Ull riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 122.
369 39 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:168 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående restaurering av Gustaf III:s paviljong i Haga. s. 4 i texten
- 2LU 1939:22 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 11 förordningen den 11 juni 1918 s. 1 i texten