Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 7 §§ lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera

1939-02-10 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:126, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 7 §§ lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126-

1

Nr 126.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 1 och 7 §§ lagen den 25

april 1930 (nr 99) om delning av fastighet vid ändring

i rikets indelning med mera; given Stockholms

slott den 10 februari 1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 7 §§ lagen

den 25 april 1930 (nr 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning

med mera.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 126.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 126.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 7 §§ lagen den 25 april 1930 (nr 99)

om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning nied mera.

Härigenom förordnas, att 1 och 7 §§ lagen den 25 april 1930 om delning

av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Har Konungen---överensstämmelse därmed.

Har Konungen---nämnda gräns.

Faller på ena sidan örn fastställd gräns mark, som utgör samfällighet för

flera fastigheter, må fastighets andel i samfälligheten ej för sig genom delning

enligt denna lag avskiljas från fastighetens på motsatta sidan örn gränsen

belägna mark, såvida icke andelen blir i laga ordning utbruten. Samfälligheten

i dess helhet må såsom en fastighet avskiljas endast såframt all

den till fastigheterna hörande mark, vilken faller på samma sida örn gränsen

som samfälligheten, är samfälld.

Med fastighet---i fastighetsregister.

7 §•

Förrättningsmannen äger —--- minsta kostnaden.

Har fastighet delats genom sämjedelning, som kommit till stånd före den

1 januari 1928, skall, därest icke samtliga delägare förklara sig nöjda med

sämjedelningen och därom upprätta förening, föreläggande meddelas delägare,

som önskar jämlikt 1 kap. 8 § lagen örn delning av jord å landet erhålla

skifte å fastigheten, att senast inom sex månader söka dylikt skifte;

och vile emellertid frågan om delning av fastigheten. Sökes ej skifte inom

sålunda utsatt tid eller meddelas icke tillstånd därtill eller fullföljes icke

sökt skifte, skall frågan om skifte anses vara förfallen. Kommer efter ty

nu sagts laga skifte ej till stånd, skall varje vid sämjedelningen utlagd ägolott

vid förrättningen behandlas såsom en fastighet; och skall, sedan förrättningen

fastställts, sämjedelningen hava samma verkan som fastställt laga

skifte. Förrättningsmannen skall i enlighet med föreskrifter, som lantmäteristyrelsen

utfärdar, utmärka sämjedelningen å karta samt med iakttagande

i tillämpliga delar av vad om hävdeförteckning vid laga skifte är stadgat upprätta

beskrivning över den sämjedelade fastighetens samtliga ägor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 januari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga

angående ändring av gällande bestämmelser örn delning av fastighet vid

ändring i rikets indelning m. m.

Föredraganden anför:

»I lagen den 25 april 1930 örn delning av fastighet vid ändring i rikets indelning

med mera — i det följande benämnd 1930 års lag — ha meddelats

bestämmelser angående delning av fastigheter, som äro belägna inom

olika administrativa områden. I skrivelser den 14 maj 1935 och den 24 juli

1936 har lantmäteristyrelsen väckt förslag örn vissa ändringar i sagda lag

ävensom behandlat vissa därmed sammanhängande frågor, varefter inom

justitiedepartementet upprättats en promemoria i ämnet jämte författningsutkast.

Sedan yttranden inhämtats från ett flertal myndigheter samt de i

promemorian behandlade frågorna därpå varit föremål för ytterligare över

väganden inom justitiedepartementet, anhåller jag att få upptaga desamma

till behandling.

Lantinäteristyrelsens förslag.

Enligt 1 § första och andra styckena i 1930 års lag skall dels, då Konungen

förordnat om ändring av området för stad, köping, som utgör egen kommun,

eller socken eller meddelat beslut angående sträckningen av gräns för förvaltningsområde

som nu sagts, och fastighet skäres av den nya gränsen,

dels ock, då Konungen förordnat att fastighetsregister enligt de för stad

meddelade bestämmelser skall föras för samhälle å landet, och fastighet redan

förut skäres av gränsen för samhället, delning av fastigheten verkställas.

Därest i fall som nyss nämnts av en fastighet kommer att på ena sidan örn

gränsen falla allenast dess andel med andra fastigheter i samfälld mark, skall

dock jämlikt tredje stycket i samma paragraf delning av fastigheten ej äga

rum, såvida icke dess andel i samfälligheten blir i laga ordning utbruten. Med

fastighet förstås i lagen vad som enligt gällande bestämmelser skall såsom särskild

fastighet redovisas i fastighetsregister.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Delning av fastighet enligt lagen verkställes av därtill förordnad lantmätare

genom avstyckning. Om icke särskilda förhållanden annat föranleda, bör

enligt 7 § första stycket den fastighetsdel avstyckas, vars ägovidd är minst

eller vars avstyckande förorsakar den minsta kostnaden. Har fastighet som

beröres av indelningsändring delats genom sämjedelning före den 1 januari

1928, skall jämlikt 7 § andra stycket särskilt för sig avstyckas envar vid

sämjedelningen utlagd lott eller del därav.

1930 års lag trädde i kraft den 1 juli 1930. Därest dessförinnan meddelats

beslut om indelningsändring eller om sträckningen av gräns för förvaltningsområde

eller utfärdats föreskrift, att fastighetsregister enligt de för stad meddelade

bestämmelser skall föras för samhälle å landet, skall enligt andra

stycket i övergångsbestämmelserna vad i lagen stadgas äga tillämpning allenast

i den mån Konungen förordnar. Meddelas icke sådant förordnande,

skall som regel i stället verkställas mantalssättning enligt kungörelsen den 25

april 1924 (nr 101) med bestämmelser för vissa fall angående mantalssättning

eller därmed jämförlig åtgärd i anledning av ändring i administrativ indelning.

I sin skrivelse den 14 maj 1935 har lantmäteristyrelsen föreslagit ändring

av 1 och 7 §§ i 1930 års lag.

I fråga om 1 § i 1930 års lag avsåg lantmäteristyrelsens förslag

nyssnämnda stadgande i 1 § tredje stycket, enligt vilket — därest av viss

fastighet på ena sidan om fastställd gräns faller allenast dess andel med andra

fastigheter i samfälld mark — delning av fastigheten ej skall äga rum, såvida

icke dess andel i samfälligheten blir i laga ordning utbruten.

I det till lagrådet år 1929 remitterade förslaget lill lag i ämnet saknades

motsvarighet till nämnda stadgande. Enligt detta förslag skulle sålunda även i

det fall, att på ena sidan om gränsen för förvaltningsområde folie allenast

fastighetens andel i samfälld mark, ske delning av fastigheten sålunda, att

berörda andel för sig eller tillsammans med andelar för andra fastigheter avskildes

till särskild fastighet. En sådan anordning ansåg lagrådet icke lämplig

och anförde härom bland annat, att det icke förefölle naturligt att såsom

avstyckad fastighet betrakta något, som icke bestode av visst, till gränserna

bestämt jordområde. Tillskapande av dylika fastigheter skulle emellertid vid

bifall till förslaget komma att ske i stor utsträckning. Ofta förelcomme, att ett

gemensamt undantag hörde till ett stort antal fastigheter. Visserligen skulle

icke för envar av de fastigheter, som läge på motsatta sidan om gränsen, bildas

en särskild fastighet, bestående av dess ideella andel i undantaget, utan

samtligas andelar skulle avstyckas till en fastighet, i vilken envar av huvudfastigheternas

ägare skulle hava del, motsvarande fastighetens ideella andel i

undantaget. Denna andel skulle emellertid icke vidare medfölja huvudfastigheten

såsom adpertinens, och ehuru det ekonomiska sambandet mellan huvudfastigheten

och andelen i undantaget väl i regel icke komme att bliva upplöst,

skulle vid transaktioner beträffande den ekonomiska enheten städse behöva

iakttagas, att två kameralt och rättsligt skilda fastigheter funnes. Detta

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

5

skulle säkerligen ofta förbises, vilket korame att medföra oreda och osäkerhet.

Nu antydda praktiska olägenheter syntes vara av sådan betydelse, att

ett avsteg från det principiellt riktigare förfaringssättet vore motiverat. De

borde dock endast leda till ett temporärt inställande av fastighetsdelningen.

Skulle en andel i undantaget bliva lagligen utbruten och sålunda erhålla

visst område å marken, borde däremot den ifrågavarande gränsens tillkomst

föranleda enhetens uppdelande i överensstämmelse med gränsen.

På grund av vad lagrådet sålunda anfört infördes i lagen ifrågavarande

stadgande i 1 § tredje stycket.

Lantmäteristyrelsen har nu förklarat, att styrelsen icke ville bestrida,

att de skäl som lagrådet anfört vore bärande och att det särskilt för

fastighetsregistreringen och fastighetsbokföringen inneburit en stor fördel

att ifrågavarande slag av fastigheter, bestående allenast av andelar

för viss eller vissa fastigheter i samfälld mark och gemenligen kallade

luftfastigheter’, icke vidare kunde uppkomma. Emellertid borde enligt

styrelsens mening å andra sidan ej förbises att även den nuvarande ord

ningen medförde ej oväsentliga praktiska olägenheter, särskilt i städer och

samhällen där samfälld mark ofta berördes av avstyckningar och tomtindelningar.

Där sistberörda olägenheter övervägde olägenheter av det slag

som av lagrådet anförts såsom skäl för införandet i lagen av stadgandet

i 1 § tredje stycket, borde delning komma till stånd. Så vore enligt styrelsens

förmenande alltid förhållandet i det icke sällan förekommande fall, då

den samfällda marken läge på ena sidan om den administrativa gränsen och

all den utbrutna marken till de fastigheter som hade del i samfälligheten

på andra sidan om gränsen. Då i detta fall samfällighetens avstyckning icke

skulle föranleda uppkomsten av någon huftfastighet’, bortfölle tydligen det

huvudsakliga skälet för bibehållande av samhörigheten mellan samfälligheten

och fastigheternas utbrutna ägor. På grund av vad sålunda anförts

hemställde styrelsen örn sådan ändring i 1 § tredje stycket, att fastighetsdelning

skulle få verkställas i de av styrelsen omförmälda fallen.

Beträffande 7 § i 1930 års lag har lantmäteristyrelsen föreslagit

vissa bestämmelser örn upprättande av karta över sådan sämjedelad fastighet,

som omförmäles i andra stycket av lagrummet.

Såsom förut nämnts skall enligt första stycket i 7 § vid den delning genom

avstyckning, som enligt lagrummet skall ske, iakttagas, att den del bör avstyckas,

vars ägovidd är minst eller vars avstyckande förorsakar den minsta

kostnaden. Har fastighet delats genom sämjedelning, som kommit till ständ

före den 1 januari 1928, skall enligt andra stycket i paragrafen särskilt för sig

avstyckas envar vid sämjedelningen utlagd lott eller del därav. Därest icke

samtliga delägare förklara sig nöjda med sämjedelningen och därom upprätta

förening, skall föreläggande meddelas delägare, som önskar jämlikt 1 kap. 8 §

lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet erhålla skifte å fastigheten,

att senast inom sex månader söka dylikt skifte. Under tiden skall

frågan om delning av fastigheten enligt 1930 års lag vila. Sökes ej skifte

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl Maj:ts proposition nr 126.

inom sålunda utsatt tid eller meddelas icke tillstånd därtill eller fullföljes

icke sökt skifte, skall frågan om skifte anses vara förfallen.

Beträffande innebörden av andra stycket i paragrafen må erinras, att

enligt jorddelningslagen sämjedelad jord är i huvudsak likställd med oskiftad

jord. Sämjedelning har dock tillerkänts vissa rättsverkningar, särskilt

beträffande delningsgrund och likvider, varjämte avstyckning i viss omfattning

medgivits från fastighet som utbrutits genom sämjedelning. Större betydelse

tillkommer sämjedelning enligt lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad. Vid den indelning av stadsägoområdet i särskilda stadsägor,

som sker i samband med upprättande av fastighetsregister för stad,

anses sålunda varje sämjedelningslott såsom stadsäga. Sämjevis verkställda

delningar bliva härigenom legaliserade. Härav har ansetts följa, att i sådana

fall, då sämjedelad jordregisterfastighet delvis införlivas med stad eller

annat fastighetsregistersamhälle, skulle sämjedelningen bliva legaliserad såvitt

angår den inom staden eller samhället belägna delen av fastigheten.

Detta förhållande uppmärksammades i samband med tillkomsten av 1930

års lag.

I det förslag till lag i ämnet, som remitterades till lagrådet, innehöll 7 §

andra stycket ej annat stadgande än att, örn fastighet delats genom sämjedelning,

som kommit till stånd före den 1 januari 1928, vad som frånskildes

envar av de vid sämjedelningen utlagda lotterna skulle särskilt för sig

avstyckas.

Samtidigt föreslogs ett tillägg till 1 kap. 3 § jorddelningslagen av huvudsakligt

innehåll att, därest genom indelningsändring delar av samma skifteslag

hänförts till olika förvaltningsområden, skulle vad som av skifteslaget

läge på vardera sidan örn gränsen utgöra skifteslag för sig. Detta förslag

har ock sedermera den 25 april 1930 (nr 101) upphöjts till lag.

Lagrådet uttalade i avgivet utlåtande över förslagen bland annat:

Det vore icke klart vilken innebörd det föreslagna stadgandet i 7 § andra

stycket lagen örn delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m.,

jämfört med den föreslagna nya bestämmelsen i 1 kap. 3 § jorddelningslagen,

skulle anses äga. Sistnämnda bestämmelse innebure, såvitt anginge

sämjedelad fastighet, i och för sig endast att den mark till sådan fastighet,

som läge på ena sidan om den administrativa gränsen, icke finge skiftas

samman med marken på andra sidan gränsen. Man frågade sig nu, örn

och i vilken mån det vore avsett att genom förstnämnda stadgande skulle ske

inskränkning i den delägarna i den ursprungliga fastigheten tillkommande

rätten att få densamma jämlikt 1 kap. 8 § jorddelningslagen lagligen skiftad.

I följd av indelningsändring, som berörde sämjedelad fastighet, syntes sämjedelningen

bliva så att säga legaliserad med avseende å såväl avstyckade

delar som andra delar, såvitt de folie inom stad eller fastighetsregistersamhälle.

Vad i fråga om övriga delar av den ursprungliga fastigheten

skulle gälla i nu omhandlade avseende, därom uttalade sig motiven icke.

Teoretiskt sett måste väl ägare av dessa delar anses bibehållna vid sin rätt

att få sina ideella andelar i den ursprungliga fastigheten utbrutna genom

skifte; men då detta skifte icke kunde få omfatta nämnda avstyckade delar

eller delar, som kommit att ligga inom stad eller fastighetsregistersamhälle,

och skifte, därest båda förvaltningsområdena tillhörde landet, måste

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

verkställas särskilt inom vart och ett av dessa, syntes i praktiken dylika

skiften näppeligen kunna komma till stånd. Efter vilka regler man vid

ett sådant skifte skulle förfara, måste också ofta bliva svårt att avgöra, där

icke innehavet skulle utgöra delningsgrund. —- Då man sålunda kunde utgå

från att i allmänhet varje förefintlig sämjedelning inom fastighet, som^kures

av nytillkommen administrativ gräns, bleve genom indelningsändringen

praktiskt sett fastslagen, och detta utan att delägarna i gengäld vunne den

trygghet i innehavet, som en lagligen fastställd delning medförde, måste man

ställa sig betänksam till förslaget i förevarande del. Ur jordredovisningssynpunkt

måste det också anses mindre egentligt att på antytt sätt fastlåsa

en privat jorddelning och sålunda i realiteten tillskapa bestående fastigheter,

som, såvitt de läge på landet, icke komme till synes i fastighetsregistret.

Lagrådet ansåg att i förslaget borde tydligt komma till uttryck att icke

blott de delar av sämjedelningslotter utan även de hela lotter, som folie på

ena sidan om den administrativa gränsen, skulle avskiljas från fastigheten

genom avstyckning. Vidare ansåg lagrådet att för bättre tillvaratagande av

delägarnas rätt det borde medgivas delägare att, innan avstyckning verkställdes,

söka skifte å fastigheten och sålunda få sina andelar lagligen utbrutna.

I sådant syfte kunde lämpligen stadgas att, därest icke samtliga delägarna

vid första förrättningssammanträdet förklarade sig nöjda med sämjedel

ningen och därom upprättade förening, förrättningen skulle förklaras vilande

med föreläggande för delägare, som önskade jämlikt 1 kap. 8 § jorddelningslagen

erhålla skifte å hela den ursprungliga fastigheten, att senast

inom viss tid, exempelvis sex månader, söka dylikt skifte. Söktes ej skifte

inom den utsatta tiden eller meddelades icke tillstånd därtill eller fullföljdes

icke ett sökt skifte, skulle delningsförrättningen fortsättas och därvid

förslagets regler beträffande sämjedelad fastighet komma i tillämpning. Om

däremot skifte bleve sökt och fullföljt, skulle först efter dess avslutande delningsförrättningen

fullföljas, därvid naturligtvis de lagligen utbrutna delarna

skulle vara att behandla såsom särskilda fastigheter i förevarande lags

mening.

Med anledning av lagrådets hemställan anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Bissmark, att i enlighet därmed i 7 § upptagits ett

stadgande av innehåll, att, därest icke samtliga delägare förklarade sig nöjda

med sämjedelningen och upp''rättade förening därom, tillfälle skulle beredas

delägarna att söka skifte å hela den ursprungliga fastigheten. Departementschefen

uttalade vidare att med anledning av lagrådets utlåtande i fråga

örn 7 § vidtagits vissa ändringar av huvudsakligen redaktionell art.

Förenämnda 7 § erhöll därefter i propositionen till riksdagen den lydelse

gällande lag utvisar.

Lantmätcristyreisen har i förevarande avseende anfört bland annat:

Uppenbart vore att enligt grunderna för § 7 mom. 2 jordregisterförordningen

en sämjedelning, som genom degalisering’ erhållit samma orubblighet

som laga skifte, borde föranleda fastighetens uppdelning i nya registernummer.

Att dylik sämjedelning registrerades i jordregistret syntes även

vara nödvändigt med hänsyn till dels stadgandena i 13 kap. 11—14 §§ jord
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 126-

delningslagen om ägolotlers utläggande i anslutning till redovisningen i jordregistret

och dels den i 1 § fjärde stycket av 1930 års lag givna definitionen

på fastighet.

Styrelsen ansåge det väl icke uteslutet, alt den skulle kunna med stöd av

§ 34 första stycket jordregisterförordningen meddela föreskrift om att beträffande

legaliserad sämjedelning stadgandena i § 7 mom. 2 jordregisterförordningen

skulle äga motsvarande tillämpning, men därmed vöre saken icke

på tillfredsställande sätt ordnad, enär erforderligt material till grund för

registreringen saknades. Det syntes vara en rimlig begäran alt då genom

statligt ingripande legalisering av sämjedelning så gott som framtvingades,

det allmänna också åtoge sig kostnaderna för åstadkommande av karta och

beskrivning över delningen, utvisande huru denna i sin helhet verkställts, så

att man för framtiden kunde veta, vad som legaliserats, och kunde registrera

delningen i jordregistret. Det allmännas plikt att vid fastighetsdelning

enligt 1930 års lag ordna fastighetsförhållandena utan kostnad för jordägarna

hade också principiellt fastslagits genom stadgandet i lagens 23 §, att kostnad

för förrättning enligt nämnda lag eller för gränsbestänming i samband med

sådan förrättning icke finge åläggas fastighetens ägare eller innehavare. Beträffande

den sida av gränsen, där avstyckning skedde, hade lagstiftaren till

och med gått så långt i välvilja mot jordägarna, att karta över varje vid förrättningen

avstyckat område skulle kostnadsfritt tillställas vederbörande

jordägare.^ Det framstode därför så mycket oegentligare att på motsatta sidan

inga åtgärder vidtoges för rättssäkerhetens betryggande. Särskilt kunde

framhållas svårigheten att framdeles, exempelvis vid nytt skifte å fastigheten

eller vid skifte å en sämjedelningslott, kunna utröna rätta sträckningen av

de genom sämjedelningen tillkomna gränserna. Respekten hos jordägarna

för gränser, som tillkommit endast genom sämjedelning, vore icke stor, och

det förekomme ej sällan att sådana efter överenskommelse ändrades. Att

legaliseringen i och för sig skulle åstadkomma större respekt för gränserna

syntes knappast kunna förväntas. Förrättningsmännen komme alltså att befinna

sig i den situationen att de skulle fatta beslut om hävdeförteckning och

innehavet såsom delningsgrund eller om sträckningen av legaliserad sämjedelningsgräns

utan någon möjlighet att kunna konstatera, att hävden på

marken verkligen överensstämde med den legaliserade sämjedelningen. Och

i det fallet att genom sådan delning tillkommen gräns försvunnit på marken

bleve det nära nog omöjligt att vinna kännedom om huru delningen varit

verkställd. Saken vore så mycket betänkligare som sämjedelningar mer eller

mindre talrikt förekomme i nära nog alla delar av landet.

Styrelsen har vidare framhållit att i det specialfall, då fråga vore om avskiljande

av mark som inginge i stad eller fastighetsregistersamhälle, visserligen

skulle kunna åstadkommas för jordregistreringen erforderligt material

genom att avstycka den del av fastigheten, som folie utom samhället, men

att här mötte vissa svårigheter. Det vanligaste förhållandet vore nämligen

att sistberörda del av jordregisterfastigheten vöre ojämförligt mycket större

och därför dyrbarare att avstycka än den inom samhället fallande delen.

Med hänsyn till stadgandet i 7 § första stycket i 1930 års lag skulle därför

det antydda förfarandet endast undantagsvis kunna användas. Styrelsen

har ytterligare anfört:

Det principiellt riktiga vore att, sedan sämjedeining blivit legaliserad, de

genom delningen tillkomna gränserna bleve på marken utmärkta och säkerställda

i likhet med skifteslinjer, att karta och beskrivning upprättades över

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition nr 126.

9

hela jordregisterfastigheten utvisande huru delningen verkställts, att med ledning

därav delningen registrerades i jordregistret, samt att därefter delningsåtgärderna

enligt 1930 års lag hänförde sig till de genom delningen uppkomna

nya jordregisterfastigheterna. Örn en sådan ordning tillämpades, skulle

icke behöva förekomma en så principiellt oriktig åtgärd som att, vilket nu

föreskreves i 7 § andra stycket, hel sämjedelningslott avstyckades, oaktat

lotten redan vore genom den legaliserade sämjedelningen lagligen utbruten.

Det oegentliga i en dylik ordning framträdde bland annat däri att dylik fastighet,

ehuru den avstyckades, måste bibehållas vid såväl sitt skattetal som

andel i eventuella samfälligheter på ömse sidor om gränsen. Att förvandla

en hel hemmansdel till en lägenhet läte sig icke göra utan äventyrande av

enskild rätt. Till belysande därav ville styrelsen påpeka de konsekvenser

med avseende å ansvaret för inteckning i jordregisterfastigheten som avstyckning

av hel sämjedelningslott medförde. Före avstyckningen vore sämjedelningslotten

med de andra sämjedelningslotterna primärt ansvarig för

inteckningen, men genom avstyckningen syntes ansvarigheten bli förvandlad

till allenast subsidiär på grund av stadgandet i 37 § 5 mom. inteckningsförordningen.

Ett förfarande i sträng anslutning till antydda, principiellt riktiga linje

skulle emellertid bliva både omständligt och dyrbart. Styrelsen hade därför

funnit sig böra avstå från krav på sämjedelningslinjernas utmärkande

och säkerställande samt i fråga om karta och beskrivning föreslå ett förenklat

förfarande, varigenom med mindre kostnad rättssäkerheten skulle

kunna något så när tryggas. Enligt lagens 1 § sista stycket förstodes i lagen

med fastighet ’vad som enligt gällande bestämmelser skall såsom särskild

fastighet redovisas i fastighetsregister’. Då, såsom förut antytts, styrelsen

ansåge sig kunna med stöd av § 34 jordregisterförordningen meddela

föreskrift örn att beträffande legaliserad sämjedelning stadgandena i § 7

mom. 2 samma förordning skulle äga motsvarande tillämpning, skulle man

alltså, sedan sådan föreskrift meddelats, kunna räkna med, att genom dylik

sämjedelning utbruten lott vöre att anse såsom fastighet i lagens mening.

Det för sämjedelningens registrering nödvändiga materialet skulle lämpligen

kunna åstadkommas i samband med delningsförrättningen enligt 1930 års

lag. Vad anginge karta över del av sämjedelningslott, som skulle avstyckas,

vöre stadgandena i lagens 8 § och 1920 års mätningsförordning därå tilllämpliga.

Beträffande avstyckat område, som skulle redovisas i jordregistret,

skulle sålunda å kartan utmärkas bland annat gränserna mellan sådana i

området ingående ägoslag, som redovisades i nämnda register. Skulle en så

noggrann och detaljerad karta upprättas även över såväl hela sämjedelningslotter

som efter avstyckning återstående delar av dylika lotter, bleve

emellertid kostnaderna för kartans åstadkommande ofta högst avsevärda.

Det vore med hänsyn härtill angeläget att sätta fordringarna så lågt som

möjligt utan att ändamålet förfelades. Styrelsen ansåge för sin del att det

för ifrågavarande ändamål skulle kunna räcka nied en karta av ungefär

samma typ som registerkarta till fastighetsregister för stad; dock skulle något

inläggande av gränser mera på fri hand (7 kap. 0 § andra stycket sista

punkten fastighetsbildningslagcn) ej få förekomma. Kartan .skulle upptaga

allenast vad som funnes nödigt för att tydligt utmärka läget och gränserna

för de särskilda sämjcdelningslottcrnas ägoområden jämte den mark som

undantagits för gemensamt behov eller eljest lämnats odelad. För kartans

åstadkommande skulle i första hand användas äldre tillgängligt kartmaterial,

och oundgängliga kompletteringsmätningar skulle få verkställas på sätt

i varje fall prövades lämpligt. Det skulle alltså vara tillåtet att för berörda

ändamål använda karta, som icke uppfyllde de i 1920 års mätningsförord
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

ning stadgade noggrannhetsbestämmelser. Att meddela erforderliga närmare

bestämmelser rörande upprättande av dylik karta syntes böra överlämnas

åt lantmäteristyrelsen. I beskrivningen över sämjedelningen skulle med

hänvisning till såväl sistberörda karta som den för fastighetsdelningen upprättade

kartan lämnas uppgift örn arealen — utan fördelning i olika ägoslag

•— av dels de ägoområden, som på grund av sämjedelningen hävdades till

varje vid delningen utlagd lott, och dels de områden, som vöre samfällda för

alla lotterna eller vissa av dem. I fråga om dylik beskrivning, vilken vore

närmast jämförbar med sådan hävdeförteckning, som enligt 12 kap. 1 §

jorddelningslagen skulle upprättas vid laga skifte, syntes böra meddelas flertalet

av de bestämmelser vilka enligt sagda lagrum gällde i fråga om hävdeförteckning.

Sålunda syntes lämpligen böra gälla att om det ej kunde utredas,

vilken delägare enligt sämjedelningen hävdade viss äga, skulle förfaras

efter vad i 3 kap. 12 § jorddelningslagen vore stadgat. I beskrivningen

skulle angivas jämväl servitut, varom upplysning vunnits. Delägarna

skulle tillhandahålla lantmätaren tillgängliga handlingar och övriga uppgifter,

som erfordrades för beskrivningens upprättande. Lantmätaren

skulle å sammanträde föredraga beskrivningen för delägarna och föra till

protokollet de anmärkningar, som framställdes mot beskrivningen. Beskrivningen

borde av delägarna underskrivas. Vägrade delägare sin underskrift,

skulle sådant ävensom skälet till vägran, där det uppgivits eller eljest kunnat

utrönas, i protokollet anmärkas.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts hemställde styrelsen örn vidtagande

av vissa närmare angivna ändringar i förevarande 7 §.

I skrivelsen den 24 juli 1936 har lantmäteristyrelsen anhållit om upphävande

av 1924 års kungörelse angående man talssättning

ävensom behandlat vissa därmed sammanhängande frågor.

Rörande tillkomsten av denna författning samt angående dess nuvarande

tillämpningsområde må anföras följande.

Efter ikraftträdandet av lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning

och jordavsöndring brukade Kungl. Majit vid meddelande av beslut

örn indelningsändringar i regel föreskriva, att avskiljandet av en del av fastighet

som överflyttats från ett förvaltningsområde till annat skulle ske genom

ägostyckning eller jordavsöndring. Sedermera stadgades emellertid i 7

kap. 17 § lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning i stad, att, sedan fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser upplagts för samhälle,

skulle, där så ej förut skett, fastighet eller område som inginge i samhället

uteslutas ur jordeboken samt att registerföraren hade att för åtgärdens

vidtagande göra anmälan hos länsstyrelsen. I anslutning härtill utfärdades

den 13 juli 1917 en kungörelse (nr 446) med bestämmelser för vissa

fall angående mantalssättning eller därmed jämförlig åtgärd i anledning av

ändring i administrativ indelning och den 26 juli 1918 en ny kungörelse (nr

623), som innefattade tillägg lill 1917 års kungörelse. Nämnda båda kungörelser

ersattes sedermera av den förutnämnda kungörelsen den 25 april 1924

i samma ämne. Enligt berörda kungörelser skulle mantalet för fastighet,

som skures av administrativ gräns, fördelas mellan fastighetens delar på ömse

sidor om gränsen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

11

Nämnda kungörelser hade enligt deras ordalydelse avseende endast å det

fall att område skulle — i samband med dess överflyttning till stad eller fastighetsregistersamhälle

— uteslutas ur jordeboken. Beträffande fastighetsdelningens

verkställande vid övriga fall av överflyttning av mark från ett förvaltningsområde

till annat sådant område saknades sålunda allmänna bestämmelser,

men även i dessa fall brukade mantalssättningskungörelserna genom

särskilda beslut av Kungl. Majit göras tillämpliga. Så småningom trängde

emellertid den uppfattningen igenom, att Kungl. Majit icke ägde att i administrativ

ordning förordna om delning av fastighet i anledning av indelningsändring

och att erforderliga stadgande!! därom borde äga civillags natur.

Med anledning härav tillkom 1930 års lag.

Vid denna lags tillkomst övervägdes, huruvida lagen borde göras generellt

tillämplig på fall där före dess ikraftträdande beslut örn indelningsändring

meddelats. I det till lagrådet remitterade förslaget upptogs emellertid i övergångsbestämmelsernas

andra stycke en bestämmelse, att om före lagens

ikraftträdande meddelats beslut om indelningsändring eller om sträckningen

av gräns för förvaltningsområde eller föreskrift utfärdats, att fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser skulle föras för samhälle å landet,

utan att fastställelse å fastighetsindelningen ännu meddelats, vad i lagen stadgades

skulle äga tillämpning allenast i den mån Konungen så förordnade.

Detta stadgande ändrades sedermera på hemställan av lagrådet så, att

Konungen tillerkändes fullt fria händer att meddela beslut om lagens tillämpning

i de avsedda fallen. Såsom förut nämnts trädde lagen i kraft den 1 juli

1930.

Sådana beslut som nyss sagts lia meddelats i ett stort antal fall, även där

förordnande om mantalssättning redan av länsstyrelse meddelats.

Lantmäteristyreisen har nu hemställt att frågan om upphävande av 1924

års kungörelse måtte upptagas till prövning. Såsom skäl härför har styrelsen

framhållit att mantalssättning numera, sedan jordeboken upphört att föras,

vore utan betydelse ävensom att mantalssättningsförfarandet, vilket ur

lantmäterisynpunkt aldrig varit tillfredsställande, syntes oförenligt med nuvarande

principer för fastighetsregistreringen och fastighetsbokföringen.

Lantmäteristyrelsen har därvid anfört bland annat;

Den största olägenheten med mantalssättningsförfarandet, vilken under

senaste tiden skarpt framträtt i samband med uppläggandet av nya fastighetsböcker

för landet, vore att vid mantalssättning ej alltid tagits hänsyn till

förefintliga sämjedelningar. En nödvändig förutsättning för åvägabringande

av rättelse vore i de flesta fall att fastställd mantalssättning, som berört

sämjedelad jordregisterfastighet, finge annulleras. Efter den lösning frågan

om sämjedelad fastighets delning till följd av ändring i rikets indelning

fått genom stadgandena i 7 § andra stycket av 1930 års lag, syntes någon annan

väg för frågans lösning nu knappast kunna ifrågasättas. Då fastställd

mantalssättning föranlett beslut örn redovisningen i jordeboken och därigenom

även rörande enhetshildningen i jordregistret samt erforderliga registreringsåtgärder

i jordregister och fastighetsregister därefter vidtagits, tedde det

sig självfallet såsom en ganska betänklig sak att sålunda undanröja mantals
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

sättningen och ersätta den med något annat. Lantmäteristyrelsen vore emellertid

icke i stånd att anvisa någon annan utväg, som vore under alla omständigheter

framkomlig.

Under åberopande av vad sålunda anförts har lantmäteristyrelsen anhållit

dels att 1924 års kungörelse måtte upphävas och 1930 års lag göras omedelbart

tillämplig på fall, där före lagens ikraftträdande beslut meddelats

om indelningsändring, dock med vissa övergångsbestämmelser för de mantalssättningsförrättningar

som för närvarande vore under handläggning, dels

ock att i en särskild lag måtte föreskrivas att, där sämjedelad jordregisterfastighet

varit föremål för mantalssättning enligt mantalssättningskungörelserna

utan att därvid hänsyn tagits till sämjedelningen, mantalssättningen

finge annulleras och fastigheten i stället delas med tillämpning av 1930

års lag.

Den remitterade promemorian.

I anledning av lantmäteristyrelsens förslag har inom justitiedepartementet

utarbetats en promemoria jämte utkast till lag om ändrad lydelse av 1

och 7 §§ i 1930 års lag samt utkast till kungörelse angående upphävande av

gällande bestämmelser om mantalssättning i anledning av ändring i administrativ

indelning m. m.

1 promemorian uttalades beträffande lantmäteristyrelsens förslag om ändring

av 1 § i 1 9 3 0 års 1 a g, att på sätt styrelsen hemställt delning enligt

förevarande lag borde komma till stånd i det fall att för flera fastigheter

samfälld mark läge på ena sidan om den administrativa gräns, varom vore

fråga, och all annan till fastigheterna hörande mark läge på andra sidan

om gränsen. Ifrågavarande fall syntes i själva verket kunna jämställas där

med, att en odelad fastighet med flera ägare hade vissa ägor på ena sidan

örn gränsen och en annan äga på andra sidan om gränsen, då givetvis delning

enligt gällande lag skulle äga rum. Av lantmäteristyrelsens förslag

föranledd ändring i 1 § tredje stycket av 1930 års lag borde sålunda vidtagas.

Beträffande lantmäteristyrelsens förslag om ändring av 7 § i 1930 års

1 a g anfördes i promemorian, att lantmäteristyrelsen syntes anse skedd sämjedelning

i fall, som i 7 § andra stycket avsåges — om laga skifte ej komme till

stånd —- ''legaliserad’ även i den mån den sämjedelade fastigheten ej folie in

om fastighetsregistersamhälle. Härmed syntes vara att förstå, att delningen

skulle anses ha medfört samma fastighetsbildande verkan som om den ägt

rum genom laga jorddelningsförrättning. Sämjedelningen borde därför enligt

styrelsens uppfattning ock komma till synes i jordregistret, varjämte borde

upprättas karta och beskrivning över hela den sämjedelade fastigheten.

Med anledning härav erinrades i promemorian, att av nyssnämnda lagrum

väl icke otvetydigt framginge, vilken verkan som skulle följa av underlåtenhet

att i där avsedda fall i samband med delningsförrättning enligt 1930 års lag

söka laga skifte. Det syntes sålunda tveksamt, huruvida det varit direkt åsyftat,

att sämjedelningen genom sagda delningsförrättning skulle komma att er
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

13

hålla samma betydelse som laga jorddelning. Lagrådets yttrande gåve icke

med säkerhet vid handen, att med dess hemställan om ändring av 7 § andra

stycket i det till lagrådet remitterade förslaget i förevarande avseende avsetts

annat än att frågan örn skifte i samband med delningsförrättningen skulle

vara förfallen, under det att eljest enligt vanliga regler vore att avgöra, vilken

betydelse som tillkomma föregående sämjedelning av marken. Med en sådan

tolkning vore ock bäst överensstämmande, att sämjedelningen icke enligt gällande

lag behövde säkerställas å karta eller i beskrivning. Härjämte kunde

framhållas, att den verkan av underlåtenheten att söka skifte, som lantmäteristyrelsen

antagit, kunde synas i viss mån egendomlig särskilt i sådana fall,

då den sämjedelade fastigheten till alldeles övervägande del folie på ena sidan

om den administrativa gränsen och utom fastighetsregistersamhälle. Vidare

kunde erinras att, därest sämjedelningen skulle anses legaliserad, den privata

jorddelningen — på sätt lagrådet anfört mot det remitterade förslaget — fastlåstes,

vilket obestridligen innebure en viss avvikelse från de principer som

enligt 1926 års jorddelningslag skulle iakttagas i fråga om fastighetsbildning.

I detta hänseende vore dock att märka, att en sådan legalisering skulle komma

att ske allenast i fråga om sämjedelningar som ägt rum före den nya jorddelningslagens

ikraftträdande den 1 januari 1928. Å andra sidan vore tydligt

att, såsom jämväl framginge av lagrådets uttalande i frågan, i allt fall ur

praktisk synpunkt stora svårigheter mötte att, sedan fastigheten på grund av

stadgandet i 1 kap. 3 § jorddelningslagen genom delningsförrättningen uppdelats

i två skifteslag, erhålla laga skifte å någondera delen. Och ej sällan

syntes det på grund av sådana svårigheter vara helt uteslutet att kunna mot

någon delägares bestridande genomföra en dylik delning. De betänkligheter

som ur principiell synpunkt möjligen kunde anföras mot en legalisering av

den privata delningen borde vid sådant förhållande icke tillmätas så stor betydelse.

Det syntes ock vara bäst överensstämmande med delägarnas intressen

och önskningar, att sämjedelningen bleve beståndande. Av lagen syntes

emellertid tydligt böra framgå, att en sådan verkan av delningsförrättningen

skulle inträda, därest ej i samband med denna förrättning laga skifte komme

till stånd.

I anslutning härtill har i promemorian uppmärksammats stadgandet i 7 §

andra stycket första punkten, att, om fastighet delats genom sämjedelning

som kommit till stånd före den 1 januari 1928, i samband med delningsförrättning

enligt 1930 års lag skulle avstyckas ''envar vid sämjedelningen utlagd

lott eller del därav’. Stadgandet, som erhållit sin nuvarande lydelse med anledning

av vad lagrådet anfört, syntes ej fullt klart giva vid handen att, såsom

lagrådet avsett, avstyckning från fastigheten skulle ske allenast i fråga örn

mark på ena sidan om gränsen. Någon sådan inskränkning framginge ej direkt

av stadgandets lydelse. Föreskriften hade för övrigt, såsom lantmäteristyrelsen

framhållit, visat sig medföra praktiska olägenheter i vad den innebure

alt hel sämjedelningslott skulle avstyckas.

På grund av det anförda borde, enligt vad i promemorian uttalades, i 7 §

andra stycket intagas bestämmelse alt — om laga skifte ej komme till stånd

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 126

— varje vid sämjedelningen tillkommen ägolott skulle vid förrättningen behandlas

såsom en fastighet. Om ett sådant stadgande meddelades, syntes nyssnämnda

föreskrift i 7 § andra stycket första punkten bliva överflödig. Av den

nya bestämmelsen följde nämligen att, om hel sämjedelningslott folie på ena

sidan om gränsen, den utan särskild avstyckning vore att anse såsom självständig

fastighet. Folie endast viss del av sämjedelningslott på ena sidan örn

gränsen, följde redan av 2 § och 7 § första stycket i lagen — jämförda med

det nya stadgandet i 7 § andra stycket — att delen skulle avstyckas från den

genom stadgandet legaliserade sämjedelningslotten. Vidare syntes böra angivas

att, sedan delningsförrättningen fastställts, sämjedelningen skulle ha

samma verkan som fastställt laga skifte. Härav följde bland annat att frågan

angående eventuellt omskifte skulle bedömas enligt 1 kap. 11 § jorddelningslagen

samt att, därest omskifte komme till stånd, enligt 9 kap. 2 § samma lag

innehavet skulle utgöra delningsgrund.

I promemorian har vidare framhållits, att de genom sämjedelningen bildade

fastigheterna uppenbarligen borde redovisas i jordregistret. Härjämte vore

emellertid även nödvändigt, att sämjedelningen säkerställdes genom karta

och beskrivning. Vad lantmäteristyrelsen härutinnan föreslagit borde i huvudsak

lända till efterrättelse. I förevarande lag syntes emellertid endast behöva

intagas stadgande, att i fall som nu sagts förrättningsmannen skulle ut

märka sämjedelningen å karta samt med iakttagande i tillämpliga delar av

vad örn hävdeförteckning vid laga skifte vore stadgat upprätta beskrivning

över hela den sämjedelade fastigheten. Närmare föreskrifter angående kartans

upprättande syntes böra utfärdas av lantmäteristyrelsen.

Kostnaden för kartan och beskrivningen, vilken med hänsyn till vad lantmäteristyrelsen

föreslagit icke behövde uppgå till något mera betydande belopp,

syntes, enligt vad i promemorian slutligen anfördes, vara att hänföra

till kostnad för delningsförrättningens genomförande. Sådan kostnad finge

jämlikt 23 § i 1930 års lag icke åläggas fastighetens ägare eller innehavare

och skulle följaktligen gäldas av det allmänna.

I förenämnda utkast till lag om ändrad lydelse av 1 och 7 §§ i 1930 års

lag hade upptagits de bestämmelser, som föranleddes av vad sålunda anförts

i promemorian.

Vad härefter angår lantmäteristyrelsens förslag beträffande upphävande

av 1 924 års kungörelse angående mantalssättning

och därmed sammanhängande frågor anfördes i promemorian, att det

icke kunde bestiudas, att mantalssättning i anledning av ändrad administrativ

indelning numera vore onödig. Av lantmäteristyrelsens skrivelse framginge

även, att redan verkställda mantalssättningar i vissa fall vållat betydande

olägenheter ur registreringssynpunkt. På grund av vad nu sagts syntes,

såsom styrelsen föreslagit, 1924 års kungörelse böra upphävas, varom

bestämmelse kunde meddelas i administrativ ordning. Vid utfärdande av

sådan bestämmelse borde dock medgivas möjlighet för lantmäteristyrelsen

att, när så funnes lämpligt, i fråga om pågående mantalssättningsförrättning
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

15

ar förordna, att de skulle avslutas enligt hittills gällande bestämmelser. Tilllika

syntes böra erinras att fråga om fastställelse å avslutad förrättning skulle

prövas enligt äldre bestämmelser.

I samband härmed borde, enligt uttalande i promemorian, av Kungl. Maj :t

med stöd av andra stycket i övergångsbestämmelserna till 1930 års lag meddelas

ett generellt stadgande alt, såframt ej mantalssättning tidigare ägt rum

eller komme att ske genom pågående förrättning, 1930 års lag skulle tilllämpas

jämväl, när före lagens ikraftträdande den 1 juli 1930 meddelats

beslut örn indelningsändring eller örn sträckningen av gräns för förvalt

ningsområde eller utfärdats föreskrift, att fastighetsregister enligt de för stad

meddelade bestämmelser skulle föras för samhälle på landet.

I fråga om lantmäteristyrelsens förslag, att tidigare mantalssättningar

skulle kunna undanröjas, anfördes i promemorian att det borde ankomma på

Kungl. Maj:t att meddela beslut därom för varje särskilt fall. En erinran

om möjligheten att erhålla sådant beslut borde lämpligen intagas i den administrativa

författning som på grund av vad förut anförts borde utfärdas. I

anslutning härtill borde stadgas att, därest dylikt beslut meddelades, delning

i stället skulle verkställas enligt 1930 års lag.

I överensstämmelse med vad nu anförts hade upprättats utkast till kungörelse

angående upphävande av gällande bestämmelser örn mantalssättning

i anledning av ändring i administrativ indelning m. m.

Yttranden.

över promemorian jämte därvid fogade författningsutkast ha avgivits

yttranden av kammarkollegiet, lantmäteristyrelsen samt länsstyrelserna i

Östergötlands, Malmöhus, örebro och Gävleborgs län. Av länsstyrelserna i

Östergötlands, Malmöhus och Gävleborgs län har bifogats yttrande av överlantmätaren

i länet.

De i promemorian föreslagna författningsändringarna lia i princip tillstyrkts

i samtliga yttranden. Lantmäteristyrelsen har härvid uttalat att de

önskemål, som framställts i styrelsens förutnämnda skrivelser, syntes bliva

på lämpligt sätt tillgodosedda genom de föreslagna åtgärderna. I några

yttranden ha dock framställts vissa anmärkningar beträffande den närmare

utformningen av förslagen.

I fråga örn den i promemorian föreslagna ändringen av 1 § i 1930 års

1 a g har överlantmätaren i Gävleborgs län, med vilken länsstyrelsen i samma

län instämt, uttalat att man borde återgå till det år 1929 till lagrådet remitterade

lagförslaget, enligt vilket delning alltid skulle verkställas så, att

icke någon fastighet erhölle ägor mer än på ena sidan om den administrativa

gränsen. Till närmare utveckling härav bar överlantmätaren anfört:

Fördelen av alt den administrativa gränsen helt delade fastigheterna vore

så påtaglig alt varje åtgärd, som ledde i den riktningen, vore att förorda.

Olägenheterna med fastigheter, som bestode av endast andelar i samfällig
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mcij:ts proposition nr 126.

heter, s. k. luftfastigheter, vore enligt överlantmätarens erfarenhet ej så

stora som under förarbetena till gällande lag förmenats. En fullständig delning

efter den administrativa gränsen folie sig mest naturlig för såväl

fastighetsägare och taxeringsmyndigheter som ur inskrivnings- och

registreringssynpunkt. Om den fullständiga delningen icke genomfördes,

kunde det ju t. ex. inträffa — och hade inträffat — att en fastighet

beträffande sin utbrutna mark vore skattskyldig i en kommun och beträffande

sin andel i samfälligheter, vilka kunde vara av stort omfång, i en annan.

Och om avstyckning verkställdes från en sådan samfällighet, erfordrades

vid lagfart å avstyckningen bevis örn säljarnas åtkomst, vilket, därest det

vore olika inskrivningsdomstolar för de båda kommunerna, komme att bestå

av bevis från en annan inskrivningsdomare än den, som skulle lagfara

med fånget. De inskrivningsdomare och fastighetsägare, som haft att göra

med sådana fastigheter som de i ovanstående exempel omnämnda, kunde

också intyga, att det nuvarande systemet i denna del vållade oreda och olägenhet.

För ett fullständigt avskiljande på en gång talade även den omständigheten,

att eljest förrättning enligt 1930 års lag skulle äga rum efter

varje delning av sådan samfällighet, som omförmäldes i nu ifrågavarande

lagrum.

Även överlantmätaren i Malmöhus län har ifrågasatt att lagändringen

skulle göras mera omfattande än i promemorian angivits. Enligt överlantmätarens

mening borde vid förrättning enligt 1930 års lag alla ifrågavarande

samfälligheter upplösas, antingen genom skifte eller genom sammanföring

med angränsande fastigheter på samma sida om gränsen, anordnad på sätt

som föreslagits i ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lagstiftning

om sammanföring med fastighet av väg m. m. Härigenom skulle efter

förrättningen fastigheter inom samhället äga andel endast i samfälligheter,

belägna inom samhället, och fastigheter inom socknen andel endast i samfälligheter,

belägna inom socknen, och detta skulle ske utan att några ''luftfastigheter’

bildades.

Vad angår den i promemorian föreslagna ändringen av 7 § i 19 3 0

års lag lia länsstyrelsen i Gävleborgs län och överlantmätaren i länet

ifrågasatt, huruvida det icke, med hänsyn till att sämjedelningar ofta vore

mindre lämpligt utförda, vore lämpligare att frågan angående omskifte av

den sämjedelade marken komme att prövas enligt de grunder som angåves i

1 kap. 10 § jorddelningslagen i stället för, såsom i promemorian föreslagits,

enligt 1 kap. 11 § samma lag.

Beträffande slutligen de i promemorian framställda förslag som innefatta

des i det vid promemorian fogade utkastet till kungörelse angående

upphävande av gällande bestäm me lser örn mantalssättning

i anledning av ändring i administrativ indelning

m. m. bär kammarkollegiet uttalat att kollegiet förutsatte, att Kungl. Majit

icke utövade sin befogenhet enligt utkastet att upphäva skedd mantalssättning

i andra fall än där sämjedelning, som fortfarande bestode eller eljest

utgjorde grundval för gällande jorddelning, icke beaktats vid mantalssättningen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition nr 126.

17

Av den lämnade redogörelsen framgår, att de förslag, som innefattas i

förutnämnda promemoria, i allmänhet tillstyrkts i de avgivna yttrandena.

Vad först angår frågan örn ändring av 1 § i 1930 års lag är den

jämkning av de nuvarande bestämmelserna som i denna del föreslagits

uppenbarligen av jämförelsevis begränsad räckvidd. Enligt gällande lag må,

därest av viss fastighet på ena sidan om fastställd gräns faller allenast dess

andel med andra fastigheter i samfälld mark, delning av fastigheten enligt

ifrågavarande lag ej äga rum, såvida icke dess andel i fastigheten blir i laga

ordning utbruten. Från denna legel skulle enligt vad i promemorian föreslagits

göras det undantaget, att avstyckning av den samfällda marken må

äga rum, där ej ''annan mark tillhörig någon av fastigheterna’ faller på

samma sida örn gränsen.

Såsom förut nämnts har i två yttranden hemställts, att den föreslagna

lagändringen måtte utvidgas på det sätt, att delning enligt 1930 års lag städse

skulle verkställas så, att icke någon fastighet erhölle ägor eller andel i samfälld

mark mer än på ena sidan om den administrativa gränsen. Härjämte

har i ett yttrande ifrågasatts, att alla samfälligheter, i vilka andel tillkomme

ägare av fastighet på motsatta sidan om gränsen, skulle upplösas genom

skifte eller genom sammanföring med angränsande fastigheter.

Med anledning av vad sålunda anförts må framhållas, att den utvidgning

av förslaget, som förordats i förstnämnda yttranden, skulle komma att

medföra tillskapandet av fastigheter, som icke utgjordes av annat än andelar

i samfälld mark. Såsom lagrådet framhållit vid granskningen av det förslag

som låg till grund för 1930 års lag måste emellertid en sådan fastighetsbildning

anses olämplig. Vad åter beträffar yrkandet, att ifrågavarande

samfälligheter måtte upplösas, torde det vara uppenbart, att denna utväg

bland annat är förenad med alltför stora kostnader. Den ståndpunkt, som

intagits i promemorian, synes sålunda vara välbetänkt. I fråga örn utformningen

av det vid promemorian fogade lagutkastet torde emellertid i förevarande

del böra vidtagas vissa redaktionella jämkningar.

I promemorian ha såsom förut nämnts även föreslagits vissa ändringar

av 7 § i 1930 års lag. Dessa ändringar avse i huvudsak, att sådan

sämjedelning som i andra stycket av nämnda paragraf sägs skall, örn laga

skifte ej kommer till stånd, ha samma verkan som fastställt skifte, ävensom

att sämjedelningen skall säkerställas genom karta och beskrivning. Beträffande

förevarande paragraf har i två yttranden hemställts om en mindre

jämkning i förslaget av innebörd, att fråga örn omskifte av den sämjedelade

fastigheten borde prövas enligt de bestämmelser, vilka jämlikt 1 kap.

10 § jorddelningslagen gälla för skifteslag som undergått teg- eller storskifte,

i stället för, såsom i promemorian föreslagits, enligt de stadganden, vilka

jämlikt 1 kap. 11 § samma lag gälla för skifteslag som delats genom enskifte

eller laga skifte. En sådan ändring av förslaget skulle emellertid lia till följd,

att sämjedelningen, även om samtliga delägare uttryckligen godkänt densamma

eller i allt fall underlåtit att begagna sig av möjligheten att erhålla

laga skifte, sedermera skulle kunna upprivas på yrkande av en enda delägare.

Detta lärer icke vara lämpligt.

Bihang till riksdagens protokoll 1!)39. I sami. Nr 126. 2

Departe
ments
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Vad slutligen angår de stadganden, som upptagits i det vid promemorian

fogade utkastet till kungörelse angående upphävande av gällande

bestämmelser om mantalssättning i anledning

av ändring i administrativ indelning m. m., lärer icke

någon erinran vara att framställa mot desamma. Såsom i promemorian

uttalats torde stadgandena i fråga böra utfärdas i administrativ ordning.

Härvid må framhållas, att sådant beslut av Kungl. Maj:t örn upphävande av

redan verkställd mantalssättning, som i utkastet förmäles, icke är av beskaffenhet

att inverka på bestående äganderättsförhållanden eller eljest å

enskild rätt. Att övriga i utkastet upptagna bestämmelser ej heller kunna

medföra sådan verkan torde vara tydligt.

De ändringar i 1930 års lag, som enligt vad förut sagts torde böra vidtagas,

synas böra träda i kraft den 1 juli 1939.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag angående ändrad lydelse av 1 och 7 §§ lagen den 25 april 1930

(nr 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.*

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Tage Evers.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

19

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse ay 1 och 7 §§ lagen den 25 april 1930 (nr 99)

om delning ay fastighet yid ändring i rikets indelning med mera.

Härigenom förordnas, att 1 och 7 §§ lagen den 25 april 1930 om delning

av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Har Konungen---överensstämmelse därmed.

Har Konungen---nämnda gräns.

Faller på ena sidan om fastställd gräns för flera fastigheter samfälld mark

och ligger ej mark tillhörig någon av fastigheterna enskilt på samma sida

om gränsen, skall den samfällda marken avskiljas från fastigheterna genom

delning enligt denna lag. Ej må eljest genom delning enligt denna lag från

fastighet avskiljas allenast dess andel med andra fastigheter i samfälld

mark, såvida icke andelen blir i laga ordning utbruten.

Med fastighet---i fastighetsregister.

7 §.

Förrättningsmannen äger---minsta kostnaden.

Har fastighet delats genom sämjedelning, som kommit till stånd före den

1 januari 1928, skall, därest icke samtliga delägare förklara sig nöjda med

sämjedelningen och därom upprätta förening, föreläggande meddelas delägare,

som önskar jämlikt 1 kap. 8 § lagen örn delning av jord å landet erhålla

skifte å fastigheten, att senast inom sex månader söka dylikt skifte;

och vile emellertid frågan om delning av fastigheten. Sökes ej skifte inom

sålunda utsatt tid eller meddelas icke tillstånd därtill eller fullföljes icke

sökt skifte, skall frågan om skifte anses vara förfallen. Kommer efter ty

nu sagts laga skifte ej till stånd, skall varje vid sämjedelningen utlagd ägolott

vid förrättningen behandlas såsom en fastighet; och skall, sedan förrättningen

fastställts, sämjedelningen hava samma verkan som fastställt laga

skifte. Förrättningsmannen skall i enlighet med föreskrifter, som lantmäteristyrelsen

utfärdar, utmärka sämjedelningen å karta samt med iakttagande i

tillämpliga delar av vad örn hävdeförteckning vid laga skifte är stadgat upprätta

beskrivning över den sämjedelade fastighetens samtliga ägor.

Denna lag träder i kraft den i juli 1939.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 2 februari

1939.

Närvarande:

justitierådet Eklund,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Lawski,

von Steyern.

Enligt lagrådet den 27 januari 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 20 januari 1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 7 §§

lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets

indelning med mera.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av extra hovrättsfiskalen Allan Nordenstam.

Lagrådet fann förslaget icke föranleda annan erinran än att innebörden

av 1 § tredje stycket skulle framstå klarare om där stadgades dels att, därest

mark, som utgör samfällighet för flera fastigheter, faller på ena sidan örn

fastställd gräns, må andel i samfälligheten ej för sig avskiljas genom delning

enligt denna lag, såvida icke andelen blir i laga ordning utbruten, dels

ock att samfälligheten i dess helhet må såsom en fastighet avskiljas endast

såframt all den mark, som av fastigheterna faller på nämnda sida om gränsen,

är samfälld.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

21

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 10 februari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler, efter gemensam

beredning med cheferna för social- och jordbruksdepartementen,

lagrådets den 2 februari 1939 avgivna utlåtande över det till lagrådet den

20 januari 1939 remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av

1 och 7 §§ lagen den 25 april 1930 (nr 99) örn delning av fastighet vid ändring

i rikets indelning med mera.

Under förmälan att lagrådet framställt en erinran i fråga om avfattningen

av tredje stycket i 1 § av lagförslaget och att denna erinran föranlett en jämkning

av nämnda stycke i redaktionellt avseende hemställer föredraganden, att

det sålunda jämkade förslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 126.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:169 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 7 §§ lagen den 25 april 1930 a1 i texten
  2. 2LU 1939:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 1 §§ lagen den 25 april 1930 s. 1 i texten