Angående anslag till byggnad m. m. för ett tekniskt laboratorium
1939-02-24 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:129, Angående anslag till byggnad m. m. för ett tekniskt laboratorium
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 129.
1
Nr 129.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
byggnad m. m. för ett tekniskt laboratorium; given
Stockholms slott den 24 februari 1939.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 24 februari 1939.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Möller, anför:
I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 8, punkt 3) har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till uppförande av byggnad för ett tekniskt laboratorium för budgetåret
1939/40 beräkna ett reservationsanslag av 200,000 kronor. Jag torde nu få
ånyo anmäla detta ärende.
I skrivelse den 17 oktober 1938 har ingenjörsvetenskapsakademien hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte dels vidtaga åtgärd i syfte att en vid Drottning
Kristinas väg norr om statens provningsanstalt belägen tomt ställdes
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 129—130. 1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 129.
till akademiens förfogande, dels ock bevilja akademien ett anslag å 200,000
kronor för att å nämnda tomt uppföra en laboratoriebyggnad.
Innan jag ingår på en redogörelse för akademiens ifrågavarande framställning,
vill jag erinra om ett annat, i visst samband med densamma stående
ärende, som tidigare varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Jag
syftar på en av akademien i särskilda skrivelser den 30 augusti och den 15
september 1937 gjord hemställan örn bidrag av statsmedel till ett sammanlagt
belopp av 118,000 kronor, därav 103,000 kronor för uppförande å statens
provningsanstalts tomt av en byggnad, avsedd för en teknisk röntgencentral,
samt 15,000 kronor för inredning av byggnaden.
Till motivering av denna hemställan anförde ingenjörsvetenskapsakademien
i förenänmda skrivelse den 30 augusti 1937 i huvudsak följande:
Den i anslutning till akademien arbetande svetsningskommissionen hade
på sin tid hemställt hos akademien att vidtaga åtgärder för att inom landet
bereda tillgång till vissa för den betydelsefulla svetsteknikens utveckling
oundgängliga provningsanordningar, nämligen dels en utmattningsmaskin
och dels en farbar röntgenutrustning. I skrivelse till Kungl. Majit den 18
december 1936 hade akademien vitsordat behovet av nämnda apparatutrustning
och hemställt om anvisande av ett anslag lill statens provningsanstalts
förfogande för anskaffning av en utmattningsmaskin. I fråga örn
röntgenutrustningen hade akademien uttryckt sin förhoppning, att det för
dess anskaffning erforderliga beloppet skulle kunna hopbringas genom tillskott
från intresserade.
Kungl. Maj.ts i anslutning till akademiens framställning till 1937 års riksdag
avlåtna förslag örn anvisande av medel för anskaffning av en utmattningsmaskin
blev av riksdagen bifallet. Genom en på akademiens initiativ
företagen andelsteckning, i vilken deltagit såväl statliga affärsdrivande verk
som privata institutioner, bruk och verkstäder, hade vidare sammanskjutits
ett belopp om 46,000 kronor, varigenom blivit möjligt att anskaffa såväl
transportabel röntgenutrustning, vilken sedan juni 1937 vore i full verksamhet,
som även en del annan behövlig apparatur nr. m.
Enär både röntgenprovning och vissa andra »icke förstörande» provningsmetoder
hade betydelse för undersökning ej blott av svetsfogar utan
jämväl av en mängd andra industriprodukter, hade det befunnits lämpligt
alt för provningarnas bedrivande upprätta ett särskilt organ, som fått namnet
tekniska röntgencentralen vid ingenjörsvetenskapsakademien, Röntgencentralens
lokalbehov hade provisoriskt tillgodosetts genom att tekniska
högskolan ställt två rum till förfogande, vilka dock endast mycket nödtorftigt
kunnat motsvara de allra första behoven av laboratorie- och kontorslokaler;
för verksamhetens fortsatta bedrivande krävdes oundgängligen
större utrymme. Men därtill komme att en nära kontakt med statens provningsanstalt
med dess resurser i olika hänseenden vöre av största betydelse för
ett gott resultat, liksom också lätt tillgång till röntgenutrustning för provmngsanstalten
skulle innebära ett värdefullt komplement till de befintliga
provmngsmöjligheterna.
förläggning i närmaste anslutning till statens provningsanstalt skulle
i i J «utgöra ^erf. ur a^a synPunkter bästa lösningen av röntgencentralens
lokalfraga; önskvärdheten av en dylik förläggning hade jämväl kommit till
litti yck vid ärendets dryftande inom provningsanstaltens styrelse.
I häröver den 7 september 1938 avgivet utlåtande anförde styrelsen för
statens provningsanstalt bland annat:
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
3
Med hänsyn till provningsanstaltens och röntgencentralens angränsande
arbetsområden skulle det vid många av anstaltens uppdrag vara önskvärt
att hava ett nära samarbete och utbyte av sakkunskap med röntgencentralen.
Ävenledes vore sannolikt, att röntgencentralens verksamhet skulle bidraga
till ökning av anstaltens uppdrag beträffande svetsfogars provning
på mekanisk hållfasthet och för utmattning nied den laboratorieutrustning,
som disponerades av anstalten.
Med hänsyn till nyttan av röntgencentralens verksamhet icke endast för
därav berörda industrier utan även för allmän ekonomi vid tekniska arbeten
och för allmän säkerhet funne styrelsen det vara berättigat, att staten bidroge
till denna verksamhet genom upplåtande åt densamma av ändamålsenliga
lokaler.
Efter samråd med provningsanstalten avsåge akademiens förslag uppförandet
av en byggnad med en yta av cirka 14 X 14 meter och höjd av cirka
7 meter, innehållande dels en arbetshall i en våning med travers, dels ett
antal ingenjörs-, verkstads-, kontors- och arkivrum m. m. i två våningar.
Enär en stor del av verksamheten utfördes vid byggnadsföretag och verkstäder
ute i landet erfordrades även ett garage för två bilar.
Det till provningsanstaltens disposition ställda tomtområdet vore avsett
att kunna upptaga de till- och nybyggnader, som verksamhetens utveckling
kunde betinga under en överskådlig framtid. Sådana nybyggnader hade ägt
rum vid olika tillfällen enligt härför inom anstalten uppgjord byggnadsplan
och den nu föreslagna byggnaden skulle kunna inordnas i denna plan. Även
örn röntgenarbetet i framtiden på grund av teknikens framsteg eller av annan
orsak skulle komma att minskas eller nedläggas, skulle byggnaden
kunna av anstalten utnyttjas för andra tekniska ändamål, som då vore
aktuella.
Beträffande lokaler och rumsindelning i den tillämnade byggnaden enligt
för styrelsen företedda förslagsritningar kunde styrelsen vitsorda deras lämplighet
för det avsedda ändamålet och att man sökt hålla byggnadens storlek
så liten som möjligt.
Den föreslagna garagebyggnaden vore avsedd att vara en billig standardkonstruktion
av galvaniserad plåt och att eventuellt kunna flyttas. För densamma
borde på tomten planeras och betongläggas en lämplig yta. Styrelsen
ville som ett önskemål hemställa, att den betonglagda ytan måtte utökas med
cirka 40 kvadratmeter för tillgodoseende av anstaltens behov och att tillkörsväg
ordnades, vilket torde utöka kostnaden med omkring 1,000 kronor.
Enligt uppgjord plan skulle byggnadens uppvärmning ske från anstaltens
värmecentral, som härför vore tillräcklig. Styrelsen förutsatte, att byggnaden
med dess inredning skulle ställas till röntgencentralens förfogande tillsvidare
och utan hyra, men att sådana nyttigheter såsom värme, vatten, arbetshjälp
m. m. skulle av centralen betalas i enlighet med av provningsanstaltens styrelse
fastställda grunder.
I utlåtande den 5 oktober 1937 över den föreslagna röntgencentralen anförde
byggnadsstyrelsen:
Styrelsen hade icke något annat att erinra beträffande ifrågavarande byggnadsförslag
än att avståndet mellan den nya och den närmast intill liggande
byggnaden jämlikt 80 § 5 mom. byggnadsstadgan borde ökas från 7 till 9
meter.
Den till förslaget hörande kostnadsberäkningen slutade å 103,000 kronor.
Detta belopp borde på grund av stegringen i byggnadskostnader höjas med
12,500 kronor. De till 15,000 kronor beräknade inredningskostnaderna kun
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
de däremot godtagas under förutsättning att den största sparsamhet iakttoges.
Totalkostnaden för nybyggnadens uppförande och inredning skulle således
uppgå till (115,500 + 15,000 =) 130,500 kronor.
Genom beslut den 21 januari 1938 fann Kungl. Majit ingenjörsvetenskapsakademiens
framställning om anslag lill uppförande av en byggnad för ifrågavarande
röntgencentral icke för det dåvarande föranleda någon vidare åtgärd.
Till utveckling av sin nu förevarande, i skrivelsen den 17 oktober 1938
gjorda framställning örn anvisande av ett anslag å 200,000 kronor för uppförande
av en laboratoriebyggnad å angiven plats å norra Djurgården har
ingenjörsvetenskapsakadeinien anfört i huvudsak följande:
Enligt de av Kungl. Majit fastställda stadgarna för ingenjörsvetenskapsakademien
ålåge det akademien att befordra teknisk-vetenskaplig forskning samt
att därigenom främja den svenska industrien och tillvaratagandet av landets
naturtillgångar. Till vinnande av detta syfte bade akademien bland annat
att anordna systematiska undersökningar rörande tekniska problem, som
avsåge de inhemska naturtillgångarnas tillgodogörande, och, örn så befunnes
lämpligt, för sådana frågors studium inrätta särskilda institut.
Under sin hittillsvarande verksamhet hade akademien sökt att till en början
i möjligaste mån utnyttja bestående forskningsanstalters laboratorier.
Akademien hade sålunda genom talrika forskningsanslag bidragit till arbetens
utförande vid tekniska högskolan, statens provningsanstalt, metallografiska
institutet, Chalmers tekniska högskola m. fl. Men i några fall hade det
befunnits lämpligt att inrätta särskilda institut, nämligen för värmetekniska
frågor, för kemisk-tekniska undersökningar, för cementkemiska undersökningar
och för industriella provningar med röntgenstrålning.
Akademien hade även inrättat ett institut för elektrovärme, vilket emellertid
sedermera blivit självständigt.
För de tre första av förenämnda institut hade akademien i sin fastighet vid
Grevturegatan kunnat bereda visst laboratorieutrymme. Röntgencentralen
åter hade provisoriskt fått tak över huvudet inom en avdelning av tekniska
högskolan.
För de kemiska arbetena, vilka i stor omfattning ägnats åt problemet att
ur inhemskt råmaterial framställa motorbränslen, hade år 1930 genom statsmakternas
beslut anskaffats en apparatur i större skala för möjliggörande av
arbeten vid mycket höga tryck och temperaturer samt hydrering. Denna viktiga
apparatutrustning, som betingat en kostnad av omkring 150,000 kronor,
hade efter överenskommelse med ammunitionsfabriken vid Marieberg blivit
inrymd i en särskild byggnad på fabriksområdet. Den 1 juli 1938 hade emellertid
lokalen måst utrymmas, alldenstund fabriken led av svår utrymmesbrist
för egna arbeten.
Ifrågavarande viktiga apparatanläggning, veterligen den enda i landet för
sådana arbeten, läge för närvarande magasinerad, enär alla akademiens strävanden
att finna en örn ock provisorisk lokal för dess uppställning icke lett
till någon lösning, ett förhållande som vore i hög grad beklagligt icke minst
med hänsyn till det arbetsprogram, som förelåge för innevarande budgetårs
verksamhet på kraft- och bränsleområdet.
Härtill komme, att det i akademiens hus inrymda kemiska laboratoriet
så småningom blivit fullständigt överbelastat. Det finge vidare erinras om
de undersökningar rörande syntetiska motorbränslen, vilka anbefallts aka
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
5
demien av Kungl. Majit den 25 juni 1937 och för vilkas utförande ävenledes
erfordrades kemiska arbeten.
Akademiens fastighet vore en typisk bostadsfastighet. De i densamma inrymda
laboratorierna hade därför ej kunnat bliva särdeles ändamålsenliga.
lie hade därjämte numera blivit alldeles otillräckliga. Svårast vore som
nämnt förhållandena vid det kemiska laboratoriet. Den trängsel, som nu
rådde, kunde givetvis icke i längden vara förmånlig för arbetenas rätta bedrivande.
Då akademien för nära två år sedan hade inrättat den tekniska röntgencentralen
för att gå industrien och kommunikationsverken tillhanda med den
moderna men dyrbara röntgenprovningsmetoden, hade tanken varit att kunna
i fortsättningen erhålla plats för dess fasta arbetsavdelning i samband
med statens provningsanstalt. Centralen arbetade dels förmedelst en på
automobil farbar röntgenanläggning, dels ock med undersökningar i laboratorium,
undersökningar som nära anknöte till andra dylika, vilka utlördes av
provningsanstalten. I skrivelser den 30 augusti och 15 september 1937 hade
akademien hemställt, att Kungl. Majit ville ställa till statens provningsanstalts
förfogande anslag för uppförande på anstaltens tomt av en byggnad för sagda
ändamål. Kungl. Majit hade emellertid ej funnit skäl att för det dåvarande
vidtaga någon åtgärd .
Akademien vore sålunda för ögonblicket i trängande behov av lokalutrymme
dels för ett vidgat kemiskt laboratorium särskilt i samband med den magasinerade
högtrycksapparaturen, dels för den tekniska röntgencentralen.
Efter att bland annat hava erinrat örn det stora antalet i utlandet befintliga
tekniska forskningsinstitut, däribland ett 30-tal i Tyskland och ett 40-tal
i England, framhåller akademien, att akademien icke kunnat undgå att uppmärksamma
den även i vårt land pågående diskussionen angående en utvidgad
på tekniska mål inriktad forskning. Rörande de behov, som i Sverige
förelåge i avseende på central forskning mot tekniska och industriella mål,
hade akademiens .preses, kommerserådet A. F. Enström verkställt en preliminär
utredning . Efter att hava redogjort för huvuddragen i nämnda utredning
anför akademien vidare i huvudsak följande:
För realiserande av forskningsprogrammet skulle erfordras en forskningskomplex
uppdelad på två, tre eller fyra huvudavdelningar. Det måste emellertid
på sakens nuvarande ståndpunkt anses vara förhastat att ingå på organisationsspörsmålen.
Man kunde tänka sig en central anstalt eller en uppdelning
på flera. Det uppstode spörsmål, huruvida och i vad^ mån staten
och industrien vore redo att deltaga i kostnaderna. I avseende på dessa hade
Enström gjort en preliminär approximativ beräkning för hela programmets
realiserande, vilken pekade på storhetsordningen 5 miljoner kronor anläggnings-
och utrustningskostnad samt 0.75 miljoner kronor årlig driftkostnad.
En viktig fråga vore vidare den, huru ledningen av en eventuell central
forskningsanstalt skulle organiseras. Olika utvägar kunde tänkas. Den
kunde tänkas förlagd i sektioner under de tekniska högskolornas styrelser,
sidoordnade med de befintliga undervisningsanstalterna. Örn man emellertid
ville sammanhålla det hela, borde den göras fristående, antingen under
ledning av ingenjörsvetenskapsakademien (i analogi med vetenskapsakademien
och under dennas vård ställda institutioner) eller ock under en i anslutning
till akademien bildad särskild styrelse, innefattande representanter för
olika i saken intresserade parter.
I varje fall torde ett program sådant som det skisserade icke kunna reali
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
seras annat än i etapper. Hänsyn måste framförallt tagas till den omständigheten,
huruvida det stöde lämpliga forskare till förfogande för de olika
uppgifterna.
Huru än organisationsfrågan komme att lösas, framstode som ett önskemål,
att en blivande central forskningsanstalt bleve lokaliserad till närheten av
tekniska högskolan (samtidigt också till statens provningsanstalt). Enligt
vad som kommit till akademiens kännedom funnes en tomt, som uppfyllde
nämnda villkor och jämväl syntes väl lämpa sig för ändamålet. Denna vore
belägen vid Drottning Kristinas väg, norr örn statens provningsanstalt.
Akademien vågade ifrågasätta, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i
syfte, alt tillräckligt tomtutrymme reserverades för bär avhandlade ändamål
och att detta utrymme tillsvidare ställdes till akademiens förfogande för uppförande
omedelbart av en mindre laboratoriebyggnad, lämpad att tillfredsställa
de inledningsvis berörda mycket trängande behov, som uppkommit
för akademiens del. För dessa behov skulle omedelbart erfordras en byggnadsvolym
motsvarande en kostnad av i runt tal 200,000 kronor. Denna
byggnad skulle sedan kunna inlemmas i ett blivande forskningskomplex, så
att detta successivt byggdes ut i anslutning till de riktlinjer, som nyss antytts.
Det folie av sig självt, att en lösning av akademiens aktuella lokalbehov
på sätt, som här angivits, skulle ske under sådana former, att därmed icke
föregrepes den närmare utredning, som erfordrades i avseende på det stora
forskningsproblemet i vad gällde det slutliga disponerandet av tomten inklusive
den första byggnaden. Ett eventuellt upplåtande till akademien skulle
sålunda ske tillsvidare och intill dess den stora frågan bleve löst i den ena
eller andra riktningen.
Till belysning av ingenjörsvetenskapsakademiens behov av laboratorielokaler
har inom akademien upprättats följande förteckning jämte kommentarer
över vissa undersökningar, som för närvarande påginge vid institut
under akademien eller inom kommittéer, där akademien medverkade, och i
vilka inginge experimentella arbeten, som krävde utrymmen av slag, som
icke kunde ställas till förfogande inom akademiens lokaler vid Grevturegatan.
Röntgenprovning. Det portabla aggregat för röntgenprovning, som
genom akademiens medverkan anskaffats för röntgencentralen, vore tidvis
stationerat i Stockholm och borde då göras tillgängligt för forskningsarbeten.
Röntgencentralens kontor vore inrymt i lokaler på tekniska högskolan
och kunde möjligen vara kvar där ännu någon tid. Det stora aggregatet
kunde emellertid icke lämpligen användas i dessa lokaler. Transportbilen för
aggregatet vore nu i brist på utrymme uppställd på tekniska högskolans
gård.
Aktivt kol. En av kolningslaboratoriet konstruerad fialvstor apparat
för framställning av aktivt kol, som tidigare varit uppställd vid laboratoriet
i Marieberg, vore för närvarande uppmonterad i lokalerna vid Grevturegatan
men kunde icke drivas på grund av bristande utrymme.
Vitmossetorv. Kolningslaboratoriets metod för framställning av oljor
ur vitmossetorv, som tidigare utarbetats vid laboratoriet i Marieberg,
hade nått en punkt, då en halvstor apparat borde byggas, för att man skulle
kunna framställa oljor i sådan mängd, att praktiska prov därmed kunde
företagas. En väsentlig del av den erforderliga utrustningen skulle bestå
av en ugn för lågtemperalurdestillation, som medgåve exakt kontroll av
temperaturförlopp, genommatning, ånginblåsning etc. En dylik apparat
kunde icke monteras i lokalerna vid Grevturegatan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
7
Torv. Som ett led i de pågående med särskilda statsanslag utförda undersökningarna
av möjligheterna att framställa flytande bränsle nr torv inginge
även brikettering av torv och lågtemperaturdestillation av briketterna.
Även härför fordrades en apparat för lågtemperaturdestillation i halvstor
skala. Eventullt kunde samma apparat användas som nyss omtalats under
vitmossetorv. Till utrustningen borde även höra en mindre brikettpress.
För närvarande sändes torvproven till Danmark och Tyskland för brikettering
och till andra verk i Tyskland för lågtemperaturdestillation.
Oljor ur trä och avfanslutar. De försök, som för några år
sedan av kolningslaboratoriet påbörjades för att utreda möjligheterna för
ett ekonomiskt tillvaratagande av sulfitavfallslutar, kunde på grund av
brist på lokaler ej bedrivas i önskad utsträckning. Detsamma gällde laboratoriets
arbeten för framställning av oljor ur trä och för framställning av
särskilt under kristider värdefulla produkter ur töre.
Skiffer. Vid den utredning angående möjligheten att framställa värdefulla
ämnen ur svensk oljeskiffer, som nyligen igångsatts, kunde man förvänta,
att det efter de första grundläggande försöken, som utfördes i laboratorieskala
och som därför lämpligen kunde förläggas till akademiens lokaler
vid Grevturegatan eller till lämpliga laboratorier på tekniska högskolan,
bleve nödvändigt att utföra halvstora prov för att få tillgång till större mängder
av produkter. Vissa sådana prov kunde förläggas till skifferverket på
Kinnekulle eller till någon annan industriell anläggning i närheten av en
skifferfyndighet. För att spara tid och omkostnader torde dessförinnan försök
behöva utföras i halvstor skala på sådan plats, att de kunde stå under
omedelbar övervakning av den utredande kommittén. Även härför fordrades
ugnar av liknande typ, som omnämnts under vitmossetorv och torv.
Gener ator gas drif t vid bilar. Den kommitté, som utredde frågan
om generatorgas vid bilar och i vilken akademien medverkade, bedreve
för närvarande sina praktiska prov vid en motorprovningsanstalt tillhörig
Apotekarnes mineralvattenfabrik. Vid sidan av där utförda bromsningsprov
på automobiler, som närmast avsåge förbättring av generatorutrustningen,
reglageanordningar, insättandet av kompressor m. m. vid motorerna,
vore det önskvärt att kunna prova olika bränslen, såsom skilda slag
av träkol och träkolsbriketter, koksade torvbriketter m. m. Sådana prov
kunde lämpligen göras i en stationär motor med elektrisk broms. Utrymme
för en dylik utrustning kunde emellertid icke beredas i det nämnda laboratoriet
vid mineralvattenfabriken.
Alkohol bräll slen. Ett liknande behov av prov med olika bränslen
för bildrift kunde förutses uppkomma vid fortsättandet av utredningarna
beträffande acetal och eteralkohol. Prov med dylika bränslen för flygmotorer
kunde för närvarande icke utföras i landet, utan provmaterialet måste
utsändas till England för provning därstädes.
Hy d röring. De oljor, som framkomme vid lågtemperaturdestillation,
behövde i allmänhet förädlas genom hydrering, innan de bleve användbara
som motorbränsle. Hydreringsförsök i laboratorieskala hade sedan längre utförts
vid kolningslaboratoriet. För att erhålla produkter i sådan mängd, att
praktiska prov kunde företagas, behövdes apparater i större skala än den
vanliga laboratorieutrustningen. För den skull hade för en del år sedan anskaffats
en större hydreringsapparat, som sedan drivits i laboratoriet vid
Marieberg. Denna hade på grund av lokalbrist numera måst inpackas. På
grund av de höga tryck, som användes, krävde denna apparat lokaler av
särskilt slag. Även en mindre hydreringsapparat funnes, som ej heller den
lämpligen kunde uppställas inom lokalerna vid Grevturegatan.
Vissa kontrollprov, samhörande med en begynnande fabrikation i Perstorp,
torde jämväl påkräva ökat utrymme.
8
Kungl. May.ts proposition nr 129.
över ingenjörsvetenskapsakademiens sistnämnda framställning hava utlåtanden
avgivits av riksmarskalksämbetet, kommerskollegium, styrelsen för
statens provningsanstalt och styrelsen för tekniska högskolan. Vid riksmarskalksämbetets
och kommerskollegii utlåtanden äro fogade av intendenten
för Djurgården respektive styrelsen för Svenska teknologföreningen avgivna
yttranden. Vidare har Sveriges industriförbund inkommit med en skrivelse
i ämnet.
Intendenten för Djurgården har anfört i huvudsak följande:
Enligt den akademiens framställning bilagda kartskissen vore den för laboratoriebyggnaden
ifrågasatta tomten belägen inom det område å norra
Djurgården, som för Djurgårdsförvaltningens räkning användes till hovjägarbostad,
stall, byggnader för förvaring av parksoffor och diverse redskap,
värmestuga för Djurgårdens arbetare, såghus, spån- och torkhus, brädgård
samt timmer- och vedupplag. Då området sålunda vore till fullo disponerat
och för Djurgårdens drift behövligt, kunde icke tillstyrkas att å detsamma
plats upplätes för laboratoriebyggnaden i fråga. Däremot syntes, sedan vissa
områden och byggnader blivit frigjorda, akademiens ifrågavarande behov
av markområde kunna tillgodoses inom Experimentalfältets område. Om
markbehovet icke ansåges kunna tillgodoses inom Experimentalfältet eller
eventuellt annat område, funnes odisponerad djurgårdsmark väster örn ett
till tekniska högskolan upplåtet område, där tillräckligt tomtutrymme skulle
kunna erhållas för byggnaden.
Riksmarskalksämbetet har, under hänvisning till intendentens för Djurgården
yttrande, för egen del uttalat önskvärdheten av att, därest det ansåges
nödvändigt att den ifrågasatta laboratoriebyggnaden uppfördes i närheten
av tekniska högskolan och statens provningsanstalt, den av intendenten
föreslagna platsen väster om tekniska högskolan i första hand måtte komma
i fråga. Skulle det visa sig nödvändigt, att det av akademien föreslagna, norr
örn statens provningsanstalt belägna tomtområdet, å vilket av Djurgårdsförvaltningen
för närvarande för eget behov disponerade byggnader och andra
anläggningar funnes, foges i anspråk för nu ifrågavarande eller annat behov
av byggnadstomter, skulle icke blott en rationell skötsel av Djurgårdens skogstillgångar
förhindras utan Djurgårdsförvaltningen även nödgas framställa betydande
krav på ersättningar, vilkas omfattning dock för närvarande icke
kunde beräknas. Ämbetet ville även framhålla, att å Djurgården annan användbar
plats för Djurgårdsförvaltningens förenämnda byggnader och anläggningar
icke torde finnas.
Kommerskollegium har för egen del anfört i huvudsak följande:
Kollegium ville ansluta sig till de krav på en intensifiering och utvidgning
av det tekniskt-industriella forskningsarbetet, som av ingenjörsvelenskapsakademien
framställdes och som under senare tid framförts vid flera tillfällen
och i olika sammanhang. Medverkan från statens sida torde därvidlag
vara ofrånkomlig. Utstakandet av vissa organisatoriska riktlinjer för
forskningsarbetets koordination och ej minst för statens medverkan torde
emellertid vara erforderligt, innan några mera avgörande steg foges för förverkligandet
av nämnda syfte. Tills vidare syntes därför en viss försiktig
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
9
het böra iakttagas till undvikande av att åtgärder vidtoges, som vore av natur
att i större eller mindre grad föregripa utvecklingen.
Akademiens förevarande framställning avsåge närmast fyllandet av vissa
akademiens egna omedelbara behov, men berörde också ett principavgörande,
nämligen val av plats för de centrala forskningsanstalter, som kunde
tillkomma.
Även om av ekonomiska och andra skäl forskningsarbetet ifråga i stor
utsträckning syntes böra förläggas till redan existerande institutioner och
laboratorier samt till industriföretagen, torde dock inrättandet av fristående
forskningsanstalter för vissa ändamål bliva nödvändigt. Det syntes också
vara klart, att, såsom akademien framhölle och under förutsättning att speciella
synpunkter ej gåve försteg åt annat platsval, dessa anstalter helst, borde
lokaliseras till närheten av redan existerande tekniskt-vetenskapliga institutioner,
då därigenom det viktiga personliga samarbetet i hög. grad underlättades,
frågorna örn gemensam anskaffning av vetenskaplig litteratur och
anordning av kooperativ dokumentation lättare kunde lösas o. s. v. Ur denna
synpunkt syntes erinran ej vara att göra mot att det föreslagna området
reserverades för ifrågavarande ändamål, huru än valet utfölle mellan de
olika linjer för försöksverksamhetens organiserande, som nu kunde anses
ak tuelia
Beträffande den föreslagna laboratoriebyggnaden funné kollegium, på
grundval av en skiss över byggnadens dimensioner och allmänna konstruktion,
som för kollegium företetts, alt utförandet skulle bliva sådant, att
användningsmöjligheterna bleve tillräckligt vidsträckta och ej enbart bundna
vid nu närmast avsedda ändamål.
I det vid kommerskollegii utlåtande fogade yttrandet från styrelsen för
Svenska teknologföreningen har likaledes tillstyrkts såväl reserverande av
det av ingenjörsvetenskapsakademien föreslagna tomtområdet, under förutsättning
att statens provningsanstalts och tekniska högskolans kommande
behov av utvidgningar icke därigenom försvårades, som att erforderliga medel
ställdes till akademiens förfogande för uppförande av laboratoriebyggnaden.
Styrelsen för statens provningsanstalt har anfört bland annat:
Under sin 20-åriga verksamhet hade anstalten haft rikliga tillfällen att inse
och erfara det stora behovet av en mera intensiv och planmässig forskning
än hittills inom olika tekniska verksamhetsgrenar. Vid sin kontakt med utländska
forskningslaboratorier hade anstalten även kunnat iakttaga, hurusom
vårt land i proportion till industriens omfattning och landets ekonomiska
resurser vöre i nämnda avseende tillbakablivet jämfört med de ledande
industriländerna.
Såsom framhölles i akademiens skrivelse hade emellertid under senaste
åren behovet och önskvärdheten av en vidgad teknisk forskningsverksamhet
i vårt land uppmärksammats inom ledande kretsar. I frågans nuvarande
läge vore styrelsen icke beredd att närmare yttra sig örn det sålunda ifrågasatta
mera allmänna tekniska forskningsarbetet på olika områden, dess lämpligaste
organisation i skilda fall samt de synpunkter och spörsmål, som därmed
vöre samhöriga. Det syntes emellertid redan nu sannolikt, att ifrågavarande
forskningsarbete i vissa fall lämpligen borde anknytas till redan
bestående institutioner för dithörande eller närliggande verksamhet, såsom
de tekniska högskolorna, statens provningsanstalt, ingenjörsvetenskapsakademien
m. fl., och att statsmakterna kunde komma alt finna påkallat att vidga
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
dessa institutioners resurser genom behövliga laboratorier antingen som tillbyggnader
eller som nybyggnader.
I den mån det kunde befinrias lämpligast att förlägga sådana laboratorier
till Stockholm, borde redan pa ett tidigt stadium lämpligt markområde utses
och förberedas. Med hänsyn till samarbete, utbyte av sakkunskap, tillgång
till bibliotek och instrument m. m. vore det fördelaktigt att dessa institutioner
och laboratorier då lage i närheten av varandra. Styrelsen tillstyrkte,
att för sådant ändamål reserverades det markområde, som läge
nordväst om provningsanstaltens tomt mellan Drottning Kristinas väg och
Roslagsbanan. Dock borde möjlighet bevaras att utöka provningsanstaltens
tomt utefter nämnda gräns med en remsa av cirka 25 meters bredd.
Vad nu närmast anginge akademiens framställning hade akademien under
de gångna åren i sin mån bidragit till den behövliga tekniskt-vetenskapliga
forskningen genom att direkt under sin ledning administrera och
med. anslag från staten och industrien bedriva sådan verksamhet på vissa
områden. Styrelsen kunde vitsorda betydelsen av dessa arbeten och även
önskvärdheten av alt akademien måtte beredas möjlighet att fortsätta desamma.
På de av akademien anförda skälen krävdes därför en laboratoriebyggnad,
och styrelsen finge tillstyrka det av akademien för ändamålet begärda
anslaget. Styrelsen förordade även, att byggnaden uppfördes på det
av akademien ifrågasatta markområdet utan att dock på menligt sätt binda
det slutliga disponerandet av samma område.
Styrelsen för tekniska högskolan framhåller, att det vid organiserandet
av teknisk vetenskaplig forskning måste beaktas, att de möjligheter, som
tekniska högskolan erbjöde för deltagande däri, bleve utnyttjade i all den
utsträckning, som vore förenlig med högskolans uppgift som undervisningsanstalt.
Styrelsen instämmer i övrigt i ett av högskolans lärarkollegium
gjort uttalande, däri bland annat tillstyrkes, att den av akademien ifrågasatta
tomten tillsvidare ställdes till akademiens förfogande. Kollegiet betonar
starkt, att området framdeles säkerligen komme att erfordras för högskolans
nödiga utvidgning samt att upplåtelsen följaktligen endast borde
vara av tillfällig natur.
Sveriges industriförbund understödjer ingenjörsvetenskapsakademiens
framställning. I anslutning härtill erinrar förbundet, att detsamma tillsatt
en kommitté av industrimän och andra för saken intresserade personer med
uppgift att verkställa utredning och framlägga därav föranledda förslag rörande
de åtgärder, som borde vidtagas för främjande av teknisk forskning.
På grund av de omfattande och invecklade problem, som här mötte, hade
kommittén ännu ej avslutat sitt arbete. Kommittén ansåge det dock uppenbart,
att i varje fall lösandet av vissa forskningsuppgifter krävde statens ekonomiska
stöd. I vilken omfattning och på vad sätt detta stöd borde påkallas
hade kommittén icke kunnat taga närmare ställning till. Genom tillkomsten
av den föreslagna laboratoriebyggnaden skulle ett första steg tagas i riktning
mot skapandet av ett framtida centralt forskningsinstitut. Ett sådant
kunde självfallet ej realiseras annat än i etapper. Den tomt, som åsyftades
med akademiens framställning, syntes erbjuda stora praktiska fördelar, då
den medgåve lokal anslutning både till provningsanstalten och till tekniska
högskolan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
11
Sedan nu omförmälda yttranden avgivits, har ingenjörsvetenskcipsakademien
i ärendet inkommit med en ny skrivelse, dagtecknad den 24 januari
1939. Med förmälan att akademien erfarit, att under remissbehandlingen
vissa betänkligheter framkommit mot det i skrivelsen den 17 oktober 1938
framförda förslaget, föreslår akademien nu såsom ett alternativ dels att till
byggnadsstyrelsens förfogande ställdes ett belopp av 163,000 kronor för uppförande
inom statens provningsanstalts tomt av en laboratoriebyggnad i huvudsaklig
överensstämmelse med fastän något större än den tidigare planlagda
byggnaden för en röntgencentral samt att den sålunda uppförda byggnaden
finge av akademien disponeras för de ändamål, som vid varje tillfälle syntes
akademien i första hand böra komma i fråga, med skyldighet för akademien
att så snart ske kunde ställa byggnaden till förfogande för röntgencentral
eller för provningsanstalten, dels ock att provningsanstalten eller akademien
erhölle ett anslag å 15,000 kronor för anskaffning av vissa möbler och annan
inredning till byggnaden.
Ingenjörsvetenskapsakademien erinrar örn riksmarskalksämbetets förslag,
att laboratoriebyggnaden skulle placeras öster örn Drottning Kristinas väg
på ett område mellan Röda korsets sjukhem och tekniska högskolans
maskinlaboratorium, samt anför häremot, att enligt vad akademien inhämtat
förslag redan nu förelågc, avseende ifrågavarande områdes disposition
för framtida bebyggelse för högskolans räkning. Med anledning härav
finner akademien, att riksmarskalksämbetets nämnda förslag icke borde ifrågakomma.
Vidare anför akademien, att byggnadens placering på den av
akademien i skrivelsen den 17 oktober 1938 föreslagna platsen förutsatte, att
sådana ledningar för vatten, avlopp, gas och elektricitet, som inom stadsplanelagt
område brukade tillhandahållas av de kommunala organen, kunde
göras tillgängliga. I detta fall måste ledningsarbctena utföras av staten.
Enligt preliminära upplysningar, som under hand erhållits av byggnadsstyrelsen,
kunde dessa arbeten beräknas draga en kostnad av mellan 200,000
och 300,000 kronor.
Härefter anför ingenjörsvetenskapsakademien:
Akademien funne det naturligt, att ifrågavarande tomtområde med dess
fördelaktiga läge i närheten av högskolan och provningsanstalten förr eller
senare måste tagas i anspråk för tekniskt-vetenskapliga ändamål. Provningsanstalten
ställde inga anspråk på ifrågavarande område i annan män än som
tidigare nämnts utan tillstyrkte dess användning för andra tekniskt-vetenskapliga
ändamål. Enligt vad akademien erfarit syftade högskolan närmast
att utbygga ett område utmed Drottning Kristinas väg öster örn denna väg
och söder örn sjukhuset. Av tidigare framlagda förslag beträffande nybyggnad
för högsströms- och högspänningslaboratorium m. m. framginge, att man
tänkt sig en ytterligare utvidgning äga rum ännu längre öster ut på andra
sidan av högskolans huvudbyggnad.
Såsom departementschefen i uttalande lill 1939 års statsverksproposition
framhållit under punkt 81 av tionde huvudtiteln, hade å andra sidan tanken
väckts att inrätta ett centralt institut för tekniskt-vetenskaplig forskning. På
grund av de fördelar, som en lokal anslutning till högskolan och provningsanstalten
skulle medföra, torde det ligga nära till hands att laboratorieutrymmen
för ett dylikt institut bereddes på det meromnåmnda området norr
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
om provningsanstalten och väster om Drottning Kristinas väg. Även om det
skulle visa sig, att området i stället borde disponeras för tekniska högskolans
utvidgning, måste ledningar dragas fram.
Det föreföllc därför ingalunda omotiverat, att statsmakterna redan nu i
princip beslutade att låta utföra erforderliga ledningsarbeten för att anknyta
detta område till de längre söderut vid Drottning Kristinas väg befintliga ledningssystemen.
Därest det emellertid ansåges, att planerna på ett centralt tekniskt-vetenskapligt
forskningsinstitut borde föranleda en detaljerad utredning inom den
närmaste framtiden, kunde det dock tänkas, att det vöre lämpligare att uppskjuta
dessa ledningsarbeten ävensom det av akademien föreslagna laboratoriebygget
och låta bådadera ingå i en mera omfattande plan.
Till undvikande av att ett dröjsmål, sådant som det nyss antydda, skulle
hindra att redan nu åtgärder vidtoges för att sä snart som möjligt bereda
ingenjörsvetenskapsakademien åtminstone tillfällig tillgång till laboratorieutrymmen
av tidigare angivna art, framför akademien såsom en provisorisk
lösning sitt i det föregående omförmälda alternativa förslag. Till utveckling
av detsamma anför akademien i huvudsak följande:
Den laboratoriebyggnad, som enligt det förut omnämnda förslaget skulle
uppföras på provningsanstaltens område för att användas för röntgencentralens
arbeten, skulle enligt de av byggnadsstyrelsen godkända ritningarna
efter vissa mindre ändringar få en sådan utformning, att den lämpligen
skulle kunna användas även för halvstora försök i samband med andra undersökningar,
som påginge inom akademien. En viss lättnad skulle därför
kunna nås, örn ifrågavarande byggnad omedelbart uppfördes och tillsvidare
ställdes till akademiens förfogande, så att utrymmet kunde disponeras för
ändamål, som vid varje tillfälle borde främst komma i åtanke.
Det utrymme, som skulle stå till förfogande inom den i första utbyggnadsstadiet
förutsedda bottenytan 14 X 14 meter, skulle uppenbarligen vara
otillräckligt även för de närmaste behoven, särskilt örn man därav ville reservera
åtminstone någon del för röntgenundersökningar. Dessa krävde nämligen
på grund av de därvid använda höga elektriska spänningarna proportionsvis
stort utrymme. Det vore därför i hög grad önskligt, att det nya
laboratoriet på en gång utbyggdes till ett andra stadium, alltså motvarande
en golvyta av 14 X 21 meter. Härigenom skulle även vissa ändringskostnader
undvikas, vilka eljest inkomme vid en framtida övergång till detta utbyggnadsstadium.
Ehuru den sålunda ifrågasatta förlängningen av byggnaden
med cirka 7 meter skulle komma att ytterligare inkräkta på det till provningsanstaltens
förfogande stående fria tomtutrymmet, torde detta icke alltför
menligt inverka på provningsanstaltens utvidgning, helst som man i varje
fall torde böra räkna med ett visst framtida utvidgningsbehov för röntgencentralens
del.
Akademien ville i detta sammanhang ytterligare framhålla följande. Om
ett centralt forskningsinstitut komme till stånd och dess laboratorier förlädes
på området norr örn provningsanstalten, kunde det tänkas, att man i samband
därmed även kunde bereda rum för röntgencentralens framtida verksamhet.
Även på så sätt skulle den lokala anslutning till provningsanstalten
kumm förverkligas, som på sin tid avsågs med att röntgenbyggnaden förlädes
på provningsanstaltens tomt och som vore nödvändig, om provningsanstalten
framdeles skulle övertaga ledningen av röntgenprovningsverksamheten.
Härigenom kunde hela den nu ifrågasatta byggnaden framdeles ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
13
rymmas av akademien, så att provningsanstalten bleve i tillfälle att fritt
disponera den även för andra ändamål än röntgenprovningen.
1 varje fall vore det uppenbart, att den nu föreslagna provisoriska anordningen
icke kunde anses tillfredsställa mer än en ringa del av det redan nu
föreliggande behovet av ökade laboratorielokaler för akademiens arbeten.
Sålunda bleve det ej möjligt att i denna byggnad inmontera det omnämnda
stora aggregatet för hydrering vid högt tryck. Förslaget förutsatte därför, att
akademien inom en snar framtid finge sitt lokalbehov tillgodosett på annat
sätt.
Merkostnaden för att i ett sammanhang uppföra den nu föreslagna byggnaden
i andra utbyggnadsstadiet, alltså till 21 meters längd, och att därvid
samtidigt utföra sådana ytterligare ledningsarbeten, som krävdes för att lokalerna
skulle bliva användbara ej blott för röntgenarbeten utan även för
allmänna laboratorieändamål och bränsletekniska försök i halvstor skala,
hade uppskattats till cirka 60,000 kronor. Utvidgningen föranledde även en
viss ökning i behovet av skrivbord, armatur och annan sådan inredning, som
avsåges med det tidigare föreslagna anslaget av 15,000 kronor. Akademien
torde emellertid vara i stånd att på annat sätt anskaffa denna inredning,
varför någon ökning av nämnda summa icke behövde ifrågakomma.
Över ingenjörsvetenskapsakademiens sist omförmälda framställning hava
byggnadsstyrelsen och styrelsen för statens provningsanstalt avgivit utlåtanden.
Byggnadsstyrelsen har — under åberopande av sitt den 5 oktober 1937 avgivna
yttrande över akademiens då föreliggande framställning —• förklarat
sig icke hava något att erinra mot att den föreslagna byggnaden redan från
början utbyggdes i andra utbyggnadsstadiet. Enär styrelsen icke heller hade
någon erinran att göra mot den i anledning härav beräknade merkostnaden,
60,000 kronor, skulle de sammanlagda byggnadskostnaderna uppgå till 175,500
kronor, vartill komme 15,000 kronor för inredningsarbeten.
Styrelsen för statens provningsanstalt har anfört bland annat följande:
Vid Kungl. Maj:ts proposition den 31 mars 1916, nr 176, som låg till grund
för riksdagens beslut örn uppförande av byggnader för statens provningsanstalt,
vore fogad en karta angivande den av byggnads- och naturparkssakkunniga
föreslagna platsen för byggnadernas förläggning, vilket förslag
sedermera i huvudsak följdes. Efter förhandlingar mellan riksmarskalksämbetet
och byggnadsstyrelsen hade riksmarskalksämbetet i skrivelse den
24 januari 1919 godkänt en av distriktslantmätaren Konrad Jansson år 1918
upprättad, i vissa avseenden reviderad karta över det för anstalten avsedda
området och hade ämbetet för detta godkännande angivit vissa förutsättningar,
vilka fortfarande vore gällande.
Det åt provningsanstalten enligt sagda karta anvisade området omfattade
bland annat största delen eller cirka 1,100 kvadratmeter av en till det angränsande
hovjägarbostället hörande trädgård. Bland de förenämnda förutsättningarna
inginge, att anstalten hade rätt att sex månader efter därom till
Djurgårdsförvaltningen gjord anmälan taga trädgården i anspråk dock mot
villkor, när så skedde, att ny trädgård skulle anläggas å hovjägarbostället
angränsande mark och att hovjägaren erhölle ersättning för minskad skörd
nr. m., allt utan kostnad för Djurgårdskassan.
Detta villkor hade kommit att tillämpas år 1924, då anstalten uppförde en
laboratoriebyggnad för provning av vägmaterial m. m., varvid en del av trädgården
togs i anspråk och ersattes genom ordnande och uppodling av mot
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
svarande .stycke inom anstaltens område på andra sidan om trädgården.
Villkoret ifråga hade emellertid varit hindrande för anstalten och hade bidragit
till att nybyggnaderna för provning av vägmateriel, för fryslaboratorium m. m.
icke kunnat planläggas på rätt sätt och måst byggas ganska provisoriskt i
en våning, vilket finge anses vara ett oekonomiskt och icke efterföljansvärt
sätt att utnyttja så värdefull tomtmark.
För att emellertid på längre sikt kunna mera rationellt utnyttja det tomtområde,
som anvisats anstalten, hade inom anstalten övervägts en plan för
de tillbyggnader och nybyggnader, som inom en nära framtid förutsåges kunna
komma i fråga. Härvid visade sig, att för sådana till- eller nybyggnader
borde i första hand den förenämnda trädgården kunna disponeras. Att
inom anstaltens område anlägga en ny trädgård som ersättning kunde däremot
icke rimligen ifrågasättas.
Rätten att nyttja trädgården torde vara en förmån, som tillförsäkrats den
nuvarande hovjägaren, vilken under ytterligare 41/, år ägde att bebo bostället,
och det syntes styrelsen, att omförmälda villkor hade till syfte att
skydda denna rätt. Enligt vad styrelsen inhämtat torde emellertid hovjägaren
vara villig att mot skälig gottgörelse avstå från denna sin rätt. Det vore
däremot styrelsen obekant, vilken inställning riksmarskalksämbetet kunde
hava i denna fråga. Det vore för anstalten redan nu behövligt och vid eventuell
ny bebyggelse inom anstaltens område nödvändigt, att en uppgörelse i
detta avseende snarast möjligt träffades med riksmarskalksämbetet. Provningsanstaltens
egen verksamhet vore för närvarande stadd i beaktansvärd
stegring och det kunde förväntas och borde förutses, att redan i en nära
framtid nya arbetsuppgifter komme att tillföras anstalten.
1 sitt tidigare utlåtande hade styrelsen beträffande det numera uppmärksammade
behovet av en vidgad teknisk forskningsverksamhet uttalat, att
det vore sannolikt, att sådant arbete i vissa fall lämpligen borde anknytas
till redan bestående institutioner, bland annat statens provningsanstalt.
Särskilt gällde detta det från olika grupper av byggnadssakkunniga uttalade
behovet av tekniska undersökningar inom byggnadsindustrien, vilka i många
fall anslöte sig till anstaltens provningsverksamhet och därför lämpligen
kunde och borde förläggas till anstalten. Det syntes som om en principiell
lösning av detta spörsmål borde kunna föreligga redan inom ett par år.
Ävenledes vore att förvänta, att verksamheten på anstaltens elektriskt-fysikaliska
avdelning, som hittills varit av relativt mindre omfång, komme att betydligt
ökas och att frågan örn förläggning av den elektriska materielkontrollen
till lokaler inom anstaltens område bleve aktuell. När den av industriförbundet
m. fl. organisationer upptagna frågan örn den tekniska forskningsverksamheten
lämnat utredningsstadiet, borde likaledes inom en nära
framtid anstaltens arbetsuppgifter även på andra med dess provningsarbete
samhöriga områden klarare kunna bedömas.
Såväl den fortgående tillväxten av anstaltens nuvarande provningsverksamhet
som den antydda väntade utökningen av dess forskningsbetonade undersökningar
komme emellertid att kräva ökade lokaler medelst till- och
nybyggnader. Redan vid anstaltens inrättande för 20 år sedan hade en sådan
kommande utveckling förutsetts och därför även åt anstalten reserverats ett
markområde, som vid den tidpunkten ansågs vara behövligt för dess väntade
verksamhet. Det vore då följdriktigt att styrelsen ville bevaka, att anstaltens
tomtområde kunde på planmässigt sätt utnyttjas för dess egna ändamål och
icke nu på hindrande sätt bundes för andra ändamål.
Styrelsen hade i sitt nyssnämnda utlåtande vitsordat betydelsen av ingenjörsvetenskapsakademiens
ifrågavarande forskningsarbeten och uttalat önskvärdheten,
att akademien måtte beredas möjlighet att fortsätta desamma.
Kungl. May.ts proposition nr 129-
15
Styrelsen ansåge även, att provningsanstalten borde i sin mån gynna detta
arbete, och vore styrelsen därför icke principiellt ovillig mot att redan nu en
för anstaltens behov lämplig byggnad uppfördes på anstaltens område och
under viss tid upplätes åt akademien; detta dock under den bestämda förutsättningen
att anstalten sedermera, när behoven aktualiserades, verkligen
kunde få disponera byggnaden ifråga.
Vid bifall till akademiens hemställan avsåges laboratoriet att uppföras i två
våningar och ingå som en första byggnad i en länga av 14 meters bredd,
som i vinkelrät riktning mot huvudbyggnaden sträckte sig in i förenämnda
trädgård. Laboratoriet borde även uppföras så, att det kunde på billigt sätt
anpassas för röntgencentralens eller provningsanstaltens behov. Ur de synpunkter,
som i det föregående framhållits, måste styrelsen emellertid tillse,
att ett medgivande från anstaltens sida skedde på sådana villkor, att icke
statens provningsanstalts arbete försvårades eller dess utveckling hindrades.
För att bevara möjligheten.att på ett planmässigt sätt kunna utnyttja anstaltens
tomt för de nyssnämnda, inom en nära framtid väntade utvidgningarna
inom dess egna eller angränsande provnings- och undersökningsområden
finge anstalten sålunda avstyrka, att upplåtelse av den ifrågasatta laboratoriebyggnaden
till akademien skedde tillsvidare på obestämd tid, utan måste styrelsen
yrka på, dels att en sådan upplåtelse endast skedde på viss tid, vilken,
så vitt nu kunde bedömas, borde utsträckas till längst 1 juli 1943, dels att
akademien icke måtte ifrågasätta, att laboratorielokalerna för akademiens
användning av desamma skulle utökas utöver den nu föreslagna byggnaden
örn 14 X 21 meter.
Styrelsen hade icke i detalj granskat förslagsritningarna i ärendet. Styrelsen
förutsatte, att desamma så justerades, att de kunde godkännas av anstalten
och byggnadsstyrelsen. I detta sammanhang borde beaktas behövligheten
av indragning inom tomtområdet av elektrisk växelström, vidare att
området omkring och väg utefter den ifrågasatta byggnaden ordnades, ävensom
att anstaltens nuvarande uppvärmningscentral vore otillräcklig för den
planerade byggnadslängan. Härav betingade kostnader ävensom gottgörelsen
för hovjägarens trädgård borde medtagas vid beräkning av kostnaderna för
byggnadens uppförande.
Över styrelsens för statens provningsanstalt sistnämnda skrivelse har
riksmarskalksämbetet, efter remiss, avgivit utlåtande den 20 februari 1939;
därvid har ämbetet, som i ärendet inhämtat yttrande från intendenten för
Djurgården, anfört följande:
Ämbetet hade icke något alt erinra mot den föreslagna upplåtelsen, under
villkor:
att ny trädgård, med användande av i första hand den nuvarande trädgårdsjorden
samt de träd och buskar som kunde förflyttas, utan kostnad för
Djurgårdskassan anlades å en av Djurgårdsförvaltningen anvisad plats omedelbart
öster örn bostället och norr örn provningsanstaltens gränslinje;
att ersättning, likaledes utan kostnad för Djurgårdskassan, lämnades hovjägaren
dels för den minskade skörd, som efter skedd uppskattning kunde
anses uppkomma, dels för äldre fruktträd, som icke kunde förflyttas, dels
ock för eventuellt anskaffande av nya fruktträd och bärbuskar;
att ny väg kostnadsfritt anlades omedelbart norr örn provningsanstaltens
gräns; samt
att, därest så komme att erfordras, omläggning kostnadsfritt företoges av
inom trädgårdsområdet framdragna vatten-, avlopps-, gas- och elektriska ledningar
till hovjägarbostället samt elektrisk ledning till Djurgårdens sågbyggnad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
IG
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
Departements
chefen.
Behovet av åtgärder för den tekniska forskningens tillgodoseende i Sverige
i större omfattning och efter mera planmässiga linjer än hittills har genom
industriens i rask takt på skilda områden fortskridande utveckling kommit
att framstå såsom alltmer trängande. En utredning i ämnet har, såsom
nämnts i det föregående, igångsatts genom Sveriges industriförbund. Under
hösten 1938 hava utredningsmännen företagit en resa till England för att
studera det tekniska forskningsväsendets organisation därstädes, i vilken
resa jämväl deltagit en representant för staten. Spörsmålet angående hur
frågan här i landet lämpligast skall lösas är emellertid tämligen invecklat,
och det torde dröja ännu ganska länge innan slutligt ställningstagande kan
ske. I varje fall torde man få räkna med att flera år komma att förflyta,
innan utredningsarbetets resultat hunnit omsättas i praktiken.
Den tekniskt vetenskapliga forskningen är av betydelse icke blott för de
industrier, som därav närmast beröras, utan för samhället i dess helhet. Det
är av vikt att, i avbidan på resultatet av den pågående utredningen, det arbete,
som redan bedrives på förevarande område, understödjes. Inom ingenjörsvetenskapsakademien
utföras tekniskt vetenskapliga forskningar av i och
för sig avsevärd betydelse och omfattning. Åtskilliga uppgifter härutinnan
hava pålagts akademien av statsmakterna. Verksamheten möjliggöres också
genom bidrag till driftkostnaderna av statsmedel. Emellertid har, såsom
akademien framhållit, de alltmer hopade göromålen medfört, att tillgängliga
lokalutrymmen icke längre förslå. Försök hava gjorts att genom förhyrning
av någon lämplig byggnad eller del därav avhjälpa bristen, men dessa försök
hava strandat, framför allt emedan det arbete, akademien utför, icke
väl lämpar sig att bedrivas i hyreshus. I detta läge har akademien framkommit
med sitt nu förevarande förslag, att genom statens försorg måtte
uppföras en byggnad för forskningsändamål, vilken byggnad tillsvidare skulle
få disponeras av akademien. Det trängande behovet av ökat utrymme för
akademiens arbete synes göra denna framställning synnerligen behjärtansvärd.
Såsom framgår av utredningen är det närmast fråga örn vidgade möjligheter
till kemiska laborationer av olika slag i syfte att finna utvägar till
ett bättre utnyttjande av våra inhemska bränsletillgångar. Jag tillstyrker
att åtgärder, såvitt möjligt, vidtagas för tillgodoseende av akademiens önskemål.
Det av akademien i första hand framförda förslaget avser, såsom nämnts,
att för en blivande tekniskt vetenskaplig forskningsinstitution skulle reserveras
ett område å Djurgården vid Drottning Kristinas väg norr om statens
provmngsanstalt, samt att redan nu där skulle uppföras en institutionsbyggnad,
som emellertid tillsvidare, i avbidan på resultatet av förut omförmälda
utredning, skulle få användas för akademiens verksamhet. Lämpligheten av
att, på sätt som sålunda skulle ske, föregripa en utredning, vilken ännu befinner
sig på ett allenast förberedande stadium, torde dock kunna ifrågasättas.
Betänkligheterna bliva så mycket större, då, enligt vad i ärendet upplysts,
framdragandet till nämnda område av vatten- och avloppsledningar
m. m. — åtgärder som skulle bliva nödvändiga redan vid uppförandet av den
Kungl. Majlis proposition nr 129.
17
nu föreslagna byggnaden — beräknas draga en kostnad överstigande kostnaden
för byggnaden. Akademien har också själv blivit tveksam angående genomförbarheten
nu av detta förslag och alternativt hemställt, att byggnaden
skulle i stället förläggas inom det för statens provningsanstalt avsedda området,
varigenom bland annat skulle bortfalla nyssnämnda ledningskostnader.
Såsom framgår av redogörelsen hava planer tidigare varit uppe att å
ifrågavarande plats uppföra en central för röntgenprovning av svetsfogar.
Dessa planer synas emellertid knappast ännu vara mogna att förverkligas.
Det är å andra sidan säkerligen allenast en tidsfråga, när provningsanstaltens
utrymmesbehov skall behöva tillgodoses genom nybyggnad. Akademiens
förslag, att den för röntgencentralen planerade byggnaden, i något större
storlek, nu skulle uppföras för provningsanstaltens räkning men, under
tiden tills den behöver tagas i anspråk för provningsändamål, få disponeras
av akademien, har i princip tillstyrkts av anstaltens styrelse. För egen del
anser jag detta förslag innebära en framkomlig väg till lösning av akademiens
lokalproblem utan att därigenom andra intressen behöva åsidosättas.
Jag tillstyrker, att medel för ändamålet nu anvisas. Byggnaden bör ingå
i statens allmänna fastighetsfond. I enlighet med vad provningsanstalten föreslagit
bör ingenjörsvetenskapsakademien medgivas nyttjanderätt till byggnaden
för tiden till och med den 30 juni 1943. Därefter skall, om byggnaden
då behöves för provningsanstaltens verksamhet, nämnda anstalt äga taga
den i anspråk för sina uppgifter. Det är att hoppas att under tiden frågan
om den tekniskt vetenskapliga forskningens ordnande kunnat vinna sin lösning.
Byggnaden bör, med hänsyn till sitt syfte, uppföras och inredas i samförstånd
med provningsanstalten. I enlighet med byggnadsstyrelsens beräkningar
torde få avses för byggnadskostnaderna 175,500 kronor samt för inredning
och utrustning 15,000 kronor. Sistnämnda belopp torde böra uppföras
under tionde huvudtiteln såsom särskilt reservationsanslag.
På sätt framgår av provningsanslaltens senare utlåtande skulle den sålunda
tillstyrkta byggnaden komma att delvis beröra en till det anstalten angränsande
hovjägarbostället hörande trädgård. Ifrågavarande trädgård ingår
visserligen i det för provningsanstalten vid dess tillkomst avsedda området
men har hittills enligt överenskommelse med riksmarskalksämbetet
disponerats av boställsinnehavare!!. Såsom anstalten framhållit torde det
vara nödvändigt för ett rationellt utnyttjande av anstaltens område, att denna
inskränkning i anstaltens möjligheter att förfoga över samma område nu
bortfaller. Riksmarskalksämbetet har under vissa förutsättningar icke haft
något att erinra häremot. Frågan örn ersättning till Djurgårdskassan för av
ämbetet berörda kostnader torde sedermera få upptagas till prövning av
Kungl. Majit. I varje fall synes ersättningen icke behöva belöpa till något
större belopp. Jag föreslår, att för ändamålet må, i den mån så erfordras,
enligt Kungl. Majlis bestämmande tagas i anspråk del anslag, som anvisas
för byggnadens uppförande. Detta synes med anledning härav böra höjas
förslagsvis till 177,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 129—130.
2
18
Kungl. Ma]:ts proposition nr 129.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att
dels till Uppförande av byggnad för tekniskt laboratorium
under statens allmänna fastighetsfond för budgetåret
1939/40 anvisa ett reservationsanslag av 177,000 kronor;
dels ock till Inredning och utrustning av tekniskt laboratorium
under tionde huvudtiteln för budgetåret 1939/40 anvisa
ett reservationsanslag av 15,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Leif Belfrage.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:160 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till byggnad m. m. för ett tekniskt laboratorium. s. 4 i texten