Sök i Ratio Lex

Angående anslag till befrämjande av den andliga värden vid försvarsväsendet

1939-02-24 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:139, Angående anslag till befrämjande av den andliga värden vid försvarsväsendet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

1

Nr 139.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående anslag

till befrämjande av den andliga värden vid försvarsväsendet;

given Stockholms slott den 24 februari

1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Iironprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 24 februari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg , Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastik

departementen anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:

Vid behandling i statsrådet den 4 januari innevarande år av frågan örn

reglerandet av utgifterna under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret

1939/40 beslöt Kungl. Majit, på min hemställan, föreslå riksdagen att, i avbidan

på den proposition i ämnet, som kunde komma att till riksdagen avlåtas,

till befrämjande av den andliga vården vid försvarsväsendet för budgetåret

1939/40 beräkna ett reservationsanslag av 50,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 139.

452 39 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 139.

Skälet för att nämnda fråga icke kunde definitivt behandlas i samband med

övriga anslagsäskanden under fjärde huvudtiteln var, enligt vad jag vid nyssnämnda

tillfälle erinrade, att från vederbörande myndigheter m. fl. infordrade

yttranden över ett av tillkallade sakkunniga den 19 november 1938 avgivet

»Betänkande och förslag rörande den andliga vården inom försvarsväsendet»

(statens off. utredn. 1938: 33) då ännu icke inkommit. Sedan yttrandena numera

avgivits och ärendet därefter varit föremål för ytterligare överväganden,

anhåller jag att nu få återkomma till förevarande anslagsfråga.

Inledning.

Innan jag närmare ingår på det av de sakkunniga avgivna förslaget i ämnet,

ber jag få i korta drag erinra örn vad som under senare tid förekommit i avseende

å organiserandet av den andliga vården vid försvarsväsendet. Med

1925 års försvarsbeslut genomfördes den förändringen härutinnan, att de förut

utgående arvodena till regementspastorer vid armén ävensom till slottspastorn

å Karlberg indrogos; dock beräknades alltjämt arvoden för garnisonspastorn

å Karlsborg, som tillika är kyrkoherde i Karlsborgs församling, samt för

garnisonspastorn i Boden. Alltsom allt indrogos 46 regementspastorer. Däremot

blevo de prästerliga tjänsterna vid de marina församlingarna i Stockholm

och Karlskrona icke berörda av försvarsbeslutet 1925.

Emellertid innehöll 1925 års beslut tillika, att ett årligt belopp av 50,000

kronor skulle ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att efter vederbörliga

myndigheters hörande användas dels, där så funnes lämpligt, för bestridande

av pastoralvård inom armén, dels för de värnpliktigas vård i övrigt, utövad

genom förbundet Soldaternas vänner eller eljest. Angående dispositionen av

nämnda anslagsbelopp rådde till en början en viss osäkerhet, vilket föranledde,

att år 1926 särskilda sakkunniga tillkallades för att verkställa utredning och

inkomma med förslag beträffande bland annat den framtida dispositionen av

anslaget. Dessa sakkunniga framlade sitt förslag i frågan den 24 mars 1927.

De sakkunnigas förslag har dock sedermera icke kommit att i allo följas,

bland annat beroende på att anslaget under en följd av år av statsfinansiella

skäl till beloppet nedsattes samt att anslaget från och med budgetåret 1932/33

fått tagas i anspråk för andlig vård i viss utsträckning även vid marinen och

flygvapnet. Anslagets fördelning bestämmes alltjämt av Kungl. Majit genom

särskilda beslut år från år efter förslag av vederbörande förvaltningsmyndigheter.

I enlighet därmed har det för innevarande budgetår utgående anslaget

till befrämjande av den andliga vården vid försvarsväsendet, 50,000 kronor,

jämte reservationer å tidigare anslag till samma ändamål, 9,975 kronor 96 öre,

jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 9 december 1938 fördelats på följande sätt:

För andlig vård vid:

Krigsskolan ............................................................... kronor

Arméns underofficersskola ............................................. »

Livregementets grenadjärer, Livgrenadjärregementet, Norra

skånska infanteriregementet, Södra skånska infanteriregementet,

Upplands, Skaraborgs, Södermanlands och

800: —

240: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 13i).

Jönköpings-Kalmar regementen, Dalregementet, Hälsinge,

Älvsborgs, Hallands och Bohusläns regementen, Gotlands

infanteriregemente, Västerbottens, Västernorrlands

och Värmlands regementen, för varje truppförband 240

kronor, eller tillhopa ............................................. kronor

Jämtlands fältjägarregemente ....................................... »

Livregementet till häst, Skånska kavalleriregementet, Livregementets

husarer samt Norrlands dragonregemente, för

varje truppförband 240 kronor, eller tillhopa ............... »

.Wendes och Norrlands artilleriregementen, Smålands arméartilleriregemente

samt Gotlands artillerikår, för varje

truppförband 240 kronor, eller tillhopa......................... »

Svea artilleriregemente ................................................ »

Göta ingenjörkår ........................... »

Signalregementet ......................................................... »

Svea, Göta och Norrlands trängkårer samt Skånska trängkåren,

för varje truppförband 240 kronor, till tillhopa... »

Vaxholms kustartilleriregemente .................................... »

Karlskrona kustartilleriregemente ................................. »

Flygkrigsskolan ............................................................ »

Västmanlands, Boslagens, Östgöta och Svea flygflottiljer,

vardera 200 kronor, eller tillhopa .............................. »

Såsom bidrag till soldathemsverksamhet utövad av:

Föreningen K. F. U. M:s soldathem, Kristianstad ............ »

Kronobergs läns missionsförenings soldathem, Växjö ...... »

Soldathemmet i Karlskrona .......................................... »

Hallands regementes soldathem ................................. »

Föreningen Soldaternas vänner i Halmstad ..................... »

Föreningen Hälsingborgs soldatmission ........................ »

Viss soldathemsverksamhet vid Skånska trängkåren ......... »

Soldathemmet å Visborgs slätt .................................... »

Soldathemmet vid garnisonen i Skövde ........................ »

Västergötlands missionsförening, Skövde ..................... »

Älvsborgs regementes soldathem ................................. »

Föreningen Soldaternas vänner, Borås ........................... »

Bohusläns regementes soldathem ................................. »

Ynglingaföreningen Libanons soldathem, Uddevalla ......... »

Föreningen Soldaternas vänner i Värmland, Karlstad ...... »

Ynglingaföreningen Libanons soldathem, Göteborg ......... »

Drottning Victorias soldathem å Karlsborg ..................... »

Föreningen Soldaternas vänner i Stockholm ..................... »

Stiftelsen Oscar-Fredriksborgs soldathem ........................ »

Föreningen Soldaternas vänner inom Örebro län, Örebro ... »

Upplands Ansgariiförbunds soldathem, Uppsala ............... »

Föreningen Södermanlands regementes soldathem ............

Föreningen Soldaternas vänner i Södermanland, Strängnäs »

Sällskapet Soldaternas vänner i Linköpings stift, Linköping »

Föreningen Soldaternas vänner i Eksjö ........................ »

Svenska Alliansmissionens ungdomsförbunds soldathem,

Jönköping ............................................................... »

Jämtlands fältjägarregementes soldathem ........................ »

Jämtlands läns Lutherska ungdoms- och missionsförenings

soldathem i Östersund................................................ »

4,080:

100:

960:

960

100

240

100

960

700

500

300

800:

1,000

750

600

600

750

750

320

750

1,000

250

600

600

600

600

750

750

1,200

1,500

750

750

1,000

400

400

1,300

1,200

850:

840:

400:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Dalamas Ansgariiförenings soldathem, Falun ..................

Hälsinge regementes soldathem................................... •••

Västerbottens läns Lutherska missions- och ungdomsförbund,

Umeå ................................• ••.........................

Soldathemmet »Konung Oscar Ilis paviljong», Boden ......

Svenska missionsförbundets soldathem, Boden ...............

Föreningen Soldaternas vänner för verksamheten i örlogs
hemmet

vid Vitsa brygga invid Hårsfjärden ...............

Drottning Victorias örlogshem i Stockholm .....................

Soldathemmet i Västerås .............................................

Såsom bidrag till verksamhet utövad av Skeppsgossehemmet

i Karlskrona .....................................;.....

Till marinförvaltningens disposition (Gotlands kustartilleri
kår

m. m.) ............................................................

Såsom bidrag till Svenska kyrkans diakonistyrelses militärutskott

...............................................................

Såsom bidrag till centralstyrelsen för förbundet Soldaternas

vänner .....................................................................

Till Kungl. Majlis disposition .......................................

kronor 750:—

750: —

1,300: —

1.200: —

L600:-

300: —

3,000: —

600: —

1,200: —

300: —

2,000: —

8,000: —

6,875: 96

Summa kronor 59,975: 96

Angående användningen av de sålunda de särskilda truppföibanden tilldelade

anslagsbeloppen för andlig vård, vid ett normalregemente uppgående

till 240 kronor, må här nämnas, att dessa belopp nyttjas på ett mycket

oenhetligt sätt vid de olika truppförbanden. På många håll har man emellertid

uppdragit åt en präst att svara för religionsvården vid förbandet, därvid

denne äger uppbära hela anslagsbeloppet eller större delen därav.

Den år 1925 genomförda ordningen för tillgodoseende av den andliga

vården vid försvarsväsendet har tid efter annan varit föremål för erinringar

av olika slag. På många håll har man snarast betraktat den nuvarande ordningen

som ett provisorium. De förenämnda sakkunniga angående fördelningen

av de tillgängliga anslagsmedlen avgåvo i sitt betänkande den 24 mars

1927 jämväl förslag till bestämmelser i övrigt rörande den andliga vården

vid armén. I sistnämnda hänseende föreslogo de sakkunniga, bland annat,

att ordnandet av den andliga vården vid truppförbanden skulle anförtros åt

ett trupp förb ands råd, vilket skulle åligga att efter övervägande av

föreliggande förhållanden avgöra, huruvida militärpastor borde utses eller

pastoralvården vid truppförbandet kunde inordnas i förläggningsplatsens

civila församlings- och gudstjänstliv. De sakkunniga förordade för sin del

bestämt det förra alternativet. Det föreslagna truppförbandsrådet skulle även

i egenskap av föreläsnings- och biblioteksstyrelse uppgöra plan för anordnande

av föreläsningar och musikunderhållning, uppmuntra på frivillig

väg bildande av studiecirklar samt upprätta och vidmakthålla bibliotek.

Rådet skulle vara sammansatt av truppförbandets chef såsom ordförande

samt två andra för ett år valda medlemmar, utsedda den ene av domkapitlet

och den andre av visst organ för frivillig andlig vård. — Till

befrämjande av enhetlighet och sammanhållning för den andliga vården inom

armén upptog 1927 års förslag också ett centralråd, utsett av Kungl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Majit för fem år i sänder och bestående av en officer, en präst i svenska

kyrkan, en representant för frivillig verksamhet för andlig vård samt två

andra sakkunniga personer. Åt centralrådet skulle förutom uppgifter i samband

med den fredliga verksamhetens befrämjande även överlämnas att

efter samråd med militärmyndigheter utarbeta planer för den andliga vården

vid armén vid mobilisering och under krig. —- 1927 års förslag har hittills

icke givit anledning till något förslag i ämnet från Kungl. Maj:ts sida.

Frågan örn ordnandet av den andliga vården vid försvarsväsendet var

även föremål för behandling av 1930 års försvarskommission i dess den 30

juli 1935 avgivna betänkande. Kommissionen yttrade därvid, att kommissionen

icke ville bestrida, att en revision av det nu tillämpade systemet

för den andliga vårdens bedrivande vid försvarsväsendet kunde bliva nödvändig,

och att därvid vissa synpunkter, som framhållits av särskilda åren

1918 och 1926 tillkallade sakkunniga för utredning av frågan örn den andliga

vården, vore förtjänta av beaktande. Emellertid vore kommissionen av den

uppfattningen, att en dylik revision ej stöde i så nära samband med förslaget

till en förändrad organisation av riksförsvaret, att den nu borde av kommissionen

upptagas till prövning. Försvarskommissionen utginge därför

ifrån, att de nu gällande principerna för den andliga vårdens tillgodoseende

komme att i huvudsak tills vidare tillämpas. —- Tre av försvarskommissionens

ledamöter voro emellertid av skiljaktig mening och ansågo, att kommissionen

hade bort taga ett initiativ i denna sak. De skiljaktiga ansåge

nämligen den andliga vården, särskilt av den till övningsplatserna samlade

manliga ungdomen, vara en angelägenhet av sådan betydenhet, att den borde

givas en fastare ordning och ett kraftigare stöd än som nu vore fallet.

I sina yttranden över försvarskommissionens betänkande i hithörande

del anslöto sig cheferna för generalstaben, samtliga arméfördelningar och

fortifikationen helt till reservanternas uttalande. Chefen för södra arméfördelningen

förklarade sig därjämte liksom inspektören för artilleriet anse

lämpligt, att frågan bringades till ändamålsenlig lösning i samband med

försvarets omorganisation. Kommendanten i Bodens fästning yttrade, att

erforderliga åtgärder borde vidtagas så snart ske kunde, eventuellt utan att

genomförandet av ny försvarsordning avvaktades. Militärbefälhavarna för

Övre Norrland och på Gotland uttalade, att den andliga vården inom försvarsväsendet

borde ordnas, lämpligen genom återinförande av regementspastorsinstitutionen.

Vid framläggandet av 1936 års försvarsproposition yttrade föredragande

departementschefen i fråga om den andliga vårdens ordnande:

Genom det beslut i förevarande fråga, som av 1925 års riksdag fattades,

öppnades möjlighet att lämna stöd åt en i mera fri form bedriven verksamhet

till främjande av den andliga omvårdnaden örn de värnpliktiga. Denna verksamhet

ilar ofta varit knuten till soldathemmen och har till stor del upptagits

av organisationer med frikyrklig betoning. Den nya ordningen torde

även hava tjänat till att framhålla vikten av att den värnpliktiga ungdomen

herodes tillfälle att på ett lämpligt och förädlande sätt använda sin fritid.

Med hänsyn härtill synes det mig angeläget, att särskilt soldathemsverk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

samheten i fortsättningen understödjes i åtminstone samma utsträckning

som på senare år skett. Lämpligheten av en direkt återgång till de förhallanden,

som varit rådande före genomförandet av 1925 års härordning,

synes mig redan på denna grund kunna ifrågasättas. Även andra skäl synas

mig tala foi att den nu tillämpade ordningen icke bör underkastas en genomgripande

omläggning i den riktning som reservanterna inom försvarskommissionen

och vissa militärmyndigheter anvisat. Måhända kunde andra vägar

betradas för att främja^ det avsedda syftet, exempelvis genom att närmare

anknyta den andliga vården vid försvarsväsendet till församlingsarbetet i

övrigt å förläggningsorterna. Detta är emellertid en fråga, som icke låter

j1^ yrornas utan vittgående undersökningar. Åtminstone tills vidare torde

darfor det nuvarande systemet böra bibehållas.

Riksdagen, som även hade att behandla vissa motioner i frågan, anslöt

sig i detta hänseende till Kungl. Maj:ts förslag.

Jämväl kyrkomötet har vid skilda tillfällen under senare år haft förevarande

fråga under behandling. Sålunda uttalade 1934 års kyrkomöte,

i anslutning till en av diakonistyrelsen framlagd redogörelse, att

denna tydligt gåve vid handen, huru otillfredsställande hela denna viktiga

angelägenhet vore ordnad. Alltmera oeftergivligt syntes behovet vara av en

grundlig omdaning av den andliga verksamheten vid våra regementen. —

Vid 19 3 6 års kyrkomöte anförde mötets tillfälliga utskott i anledning

av läckta motioner i utlåtande, nr 6, bland annat, att en undersökning

av den förevarande frågan måste anses vara i hög grad påkallad. Enligt

den nuvarande ordningen saknades helt och hållet ett centralt organ, som

kunde sammanhålla och i intim kontakt med den högsta militära ledningen

leda kyrkans arbete på ifrågavarande område. Vidare förefunnes utskottet

veterligen icke någon plan för ordnandet av den andliga vården i händelse

av mobilisering eller vid krigstillfälle. Detta vore en betydande brist i

gällande organisation, som .snarast borde avhjälpas. Denna angelägenhet

borde utan tvivel vara planerad och ordnad redan i fredstid, så att organisationen

kunde träda i funktion i omedelbart samband med en inträffande

mobilisering. Det kunde icke synas tillfredsställande, att de värnpliktigas

religiösa behov och intresse icke kunde tillgodoses på grund av bristande

organisation vid tillfällen, då de religiösa behoven torde vara starkare framträdande

än eljest. Slutligen borde — i anslutning till förenämnda uttalande

i 1936 års försvarsproposition — förutsättningarna för en närmare anknytning

av den andliga vården vid försvarsväsendet till församlingsarbetet i

övrigt å de militära förläggningsorterna klarläggas. Ur nu anförda synpunkter

finge utskottet på det varmaste förorda, att frågan örn organisationen

av den andliga vården vid försvarsväsendet skyndsamt gjordes till föremål

för en sakkunnig och allsidig utredning, därvid särskilt spörsmålet om ordnandet

av den andliga vården i händelse av mobilisering eller krigstillfälle

borde upptagas till prövning. — Med anledning av vad utskottet anfört

hemställde kyrkomötet i skrivelse den 30 oktober 1936, nr 9, att Kungl. Majit

måtte skyndsamt låta verkställa utredning angående ordnandet av den and
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

liga vården vid försvarsväsendet ävensom vidtaga de åtgärder, till vilka

utredningen kunde giva anledning.

Närmast i anledning av kyrkomötets nyssberörda skrivelse den 30 oktober

1936 bemyndigade Kungl. Maj:t den 29 oktober 1937 chefen för försvarsdepartementet

att utse högst fem sakkunniga att inom nämnda departement

biträda med utredning rörande frågan om ordnandet av den andliga vården

vid försvarsväsendet samt avgiva de förslag, till vilka utredningen kunde

föranleda. Vid nämnda ärendes behandling i statsrådet yttrade min företrädare

i ämbetet bland annat följande:

För egen del anser jag visserligen, att den friare uppläggning av den

andliga vården, som genom 1925 års försvarsordning genomfördes, i mångå

hänseenden innebär ett framsteg. En återgång till den dessförinnan

rådande ordningen, med fast anställda militärpastorer såsom de enda handhavarna

av denna verksamhet, synes mig därför icke böra ifrågakomma.

Men detta hindrar naturligen icke, att det kan befinnas lämpligt, att prästmän

tillhörande den svenska kyrkan erhålla särskilda uppgifter med avseende

å den andliga vårdens utövande inom försvarsväsendet. Närmast

till hands synes härvid ligga att, på sätt i 1936 års försvarsproposition antyddes,

anknyta verksamheten till det allmänna församlingslivet å vederbörande

orter. I händelse av en dylik anordning synes det emellertid vara

av vikt, att tillräckligt utrymme beredes åt de frikyrkliga strömningarna

vid den andliga vårdens handhavande å de särskilda förläggningsorterna.

Av betydelse är ock, att den verksamhet, som för närvarande utövas av de

s. k. soldathemmen, får utvecklas under samma fria former som hittills.

Med stöd av berörda bemyndigande tillkallades dåvarande chefen för lantförsvarets

kommandoexpedition, numera sekundchefen för Svea livgarde,

översten C. H. Tottie, kyrkoherden A. TI. Anderberg, Kristianstad, ledamoten

av riksdagens andra kammare, rektorn G. A. Mosesson, Lidingö,

redaktören Torsten Nilsson, Stockholm, och agronomen Eric Ellerud, Södertälje,

att inom försvarsdepartementet biträda med ifrågavarande utredningsarbete.

Åt Tottie uppdrogs att vara de sakkunnigas ordförande.

De sakkunniga hava med skrivelse den 19 november 1938 inkommit med

»Betänkande och förslag rörande den andliga vården inom försvarsväsendet»

(statens off. utredn. 1938:33).

Över betänkandet hava infordrade utlåtanden avgivits av följande myndigheter,

nämligen chefen för försvarsstaben, chefen för armén, chefen för

marinen, chefen för flygvapnet, arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen,

kammarkollegiet, statskontoret, skolöverstyrelsen samt rikets

samtliga domkapitel. Vidare hava följande sammanslutningar inom hithörande

områden inkommit med yttranden i ärendet, nämligen svenska

officersförbundet, svenska underofficersförbundet, försvarsväsendets underbefälsförbund,

svenska kyrkans diakonistyrelse, frikyrkliga samarbetskommittén

och samverkande bildningsförbunden.

översikt av 1937 års sakkunnigas förslag.

I sitt betänkande hava 1937 års sakkunniga till en början ingående uppehållit

sig vid frågan örn <1 e n a n d 1 i g a vården under krigs f ö r
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

hållanden (mobiliseringsorganisationen). Med utgångspunkt från att

de nuvarande anordningarna för tillgodoseende av behovet av andlig vård

i fält äro otillräckliga hava de sakkunniga framlagt vissa synpunkter på

denna angelägenhets tillgodoseende vid mobilisering, vilka synpunkter angivits

som förutsättningar för ett i en särskild hemlig bilaga till betänkandet

avgivet förslag. Bland annat framhålles som en av förutsättningarna, att

svenska kyrkans prästerskap vid utövande av andlig vård under krigsförhållanden

bör kompletteras med befattningshavare från andra kristna samfund

inom landet. Ledningen av den ifrågavarande verksamheten i krig

avses skola utövas av en fältprost, vilken jämte vissa andra befattningshavare

skulle ingå i högkvarteret och där bilda en »själavårdsdetalj». I

övrigt lämnas i betänkandet detaljerade förslag rörande ordnandet av den

andliga vårdens såväl religiösa som kulturella sidor under krig. Som emellertid

mobiliseringsorganisationens ordnande icke äger samband med den anslagsfråga,

som nu skall behandlas, anser jag mig icke böra här närmare

redogöra för de sakkunnigas förslag i denna del. Frågan örn mobiliseringsorganisationen

på förevarande område torde jag få tillfälle att sedermera

och i annan ordning upptaga till behandling. Jag kommer sålunda i det

följande att uteslutande uppehålla mig vid de sakkunnigas förslag till den

andliga vårdens ordnande i fredstid och vad därmed äger

samband.

I nämnda hänseende skall jag till en början tillåta mig att lämna en kort

översikt över förslagets innehåll för att sedermera övergå till att närmare

redogöra för de särskilda delarna i förslaget och de synpunkter, som i avseende

därå framförts av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna.

De sakkunniga fastslå inledningsvis, att ett rationellt ordnande av den

andliga vården vid försvarsväsendet bör utövas dels som religiös vård

och dels som kulturell vård. Den religiösa vården anse de sakkunniga

böra bestå dels av en genom legala bestämmelser fastställd och reglerad

pastoralvård och dels av religiös vård utövad av frivilligt verksamma föreningar

och samfund. Den kulturella vården bör enligt de sakkunnigas

mening äga rum i anslutning till de förefintliga större folkbildningssammanslutningarna

eller lokalt verksamma bildningsorganisationer. För sammanhållning,

befrämjande och kontroll av den andliga vården, såväl den religiösa

som den kulturella, föreslå de sakkunniga inrättande av ett centralt

organ, ett centralråd.

Vad först beträffar den religiösa vården hava de sakkunniga på

närmare anförda skäl avvisat den vid olika tillfällen framförda tanken på att

anknyta denna del av den andliga vården till församlingsarbetet i övrigt å

förläggningsorterna. De sakkunniga framhålla därvid, att det från både kyrkligt

och frikyrkligt håll betonats, att en dylik anknytning icke kan lösa spörsmålet

örn en effektiv andlig vård av försvarsväsendets personal. De sakkunniga

hava därför ansett sig böra stanna vid att förorda en särskilt anordnad

religiös vård vid truppförbanden och motsvarande militära enheter. Efter1

att närmare hava uppehållit sig vid förutsättningarna för en dylik särskild

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 139.

religionsvård vid truppförbanden — därvid uttalats, bland annat, att den

särskilda andliga vården delvis torde böra ingå i den militära dagordningen

— föreslå de sakkunniga, att vid de militära förbanden skola finnas särskilda

befattningshavare, militärpastorer, förordnade av Kungl. Majit efter

förslag av centralrådet för en tid av tre år i sänder. Dessa befattningar förutsättas

skola innehavas som bisysslor och kunna fördenskull förenas med förhållandevis

låga arvoden. Kostnaderna för dessa arvoden anse de sakkunniga

böra utgå ur kyrkofonden, vilket medför som en följd, att endast präster i

svenska kyrkan kunna komma ifråga som handhavare av denna vård.

Yad därefter beträffar den frivilliga religiösa verksamheten

vid truppförbanden hävda de sakkunniga, att denna verksamhet, vare

sig den bedrives genom soldathemmen eller eljest, skall tillförsäkras full

självständighet i förhållande till de ordinarie befattningshavarna. Detta utesluter

givetvis icke, framhålla de sakkunniga, att vissa föreskrifter för den

frivilliga religionsvårdens handhavare i vad avser deras verksamhet och uppträdande

i förhållande till det militära förbandet kunna och böra meddelas

av vederbörande chefer, då anledning därtill finnes. Den frivilliga soldathemsverksamheten,

vilken hittills understöds från anslaget till den andliga

vården vid försvarsväsendet, bör enligt de sakkunnigas mening även i fortsättningen

uppmuntras i samma utsträckning. Likaledes bör statsunderstöd

alltjämt tillerkännas såväl förbundet Soldaternas vänner som svenska kyrkans

diakonistyrelses militärutskott för deras centrala verksamhet.

I fråga örn den kulturella vården anse de sakkunniga, att det icke

kan vara lämpligt att överlämna åt de på förläggningsorterna befintliga bilclningsorganisationerna

att genom sin ordinarie verksamhet även söka tjäna

den militära personalen. En för truppförbandet särskilt organiserad verksamhet

anses behövlig för att vinna det syfte, som den kulturella vården eftersträvar.

Praktiska och ekonomiska skäl hava därvid synts tala för att denna vårds

handhavande huvudsakligen utövas genom frivilliga insatser av härför intresserade

personer. De sakkunniga föreslå i anslutning därtill, att vid varje

truppförband inrättas ett bildningsråd, som skall vara ett ledande organ

för den kulturella vården vid förbundet. Detta bildningsråd skall enligt de

sakkunnigas mening vara sammansatt av representanter för olika hithörande

kårer och sammanslutningar. För finansiering av bildningsrådens verksamhet

föreslås vissa understöd skola utgå från anslaget till befrämjande av den

andliga vården vid försvarsväsendet.

I anslutning till behandlingen av ordnandet av den kulturella vården vid

truppförbanden beröra de sakkunniga frågorna örn biblioteksverksamhet

och föreläsningsverksamhet vid truppförbanden. I

det förra hänseendet anse de sakkunniga, att vid varje truppförband ett efter

manskapets intressen och behov utrustat bibliotek bör finnas. Dessa truppförbandsbibliotek

böra enligt de sakkunnigas mening inordnas bland det övriga

folkbiblioteksväsendet och underställas skolöverstyrelsen. Det förutsättes,

att understöd av statsmedel skola utgå till dessa bibliotek från vederbörande

anslag under åttonde huvudtiteln. I fråga om föreläsningsverksamheten vid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 139.

försvarsväsendet anse de sakkunniga, att vid varje truppförband, där intresse

härför finnes, en föreläsningsanstalt bör bildas, vilken skulle stå under skolöverstyrelsens

inspektion. Även för detta ändamål förutsättes statsunderstöd

skola utgå från vederbörligt anslag under åttonde huvudtiteln. Som de rätt

komplicerade frågorna örn organiserandet av biblioteks- och föreläsningsverksamhet

vid truppförbanden svårligen låta sig överblickas i förevarande sammanhang,

utan dessa frågors närmare prövning lämpligen bör äga rum först

efter det de föreslagna organen för elen andliga vårdens handhavande kommit i

verksamhet, och efter förslag från dessa, anser jag mig, efter att i frågan hava

inhämtat chefens för ecklesiastikdepartementet mening, icke böra ifrågasätta,

att dessa frågor på grundval av nu föreliggande förslag föranleda till någon

Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Jag kommer således icke att i etet följande

vidare uppehålla mig därvid.

Det av de sakkunniga föreslagna centralrådet för den andliga vården

vid försvarsväsendet avser att vara ett samlande och rådgivande organ till

främjande av en ändamålsenlig utveckling av nämnda verksamhet. Centralrådets

arbete förutsättes i huvudsak skola uppdelas på två sektioner, själavårdssektionen

och bildningssektionen. Bland centralrådets uppgifter föreslås

skola ingå att uppgöra förslag till mobiliseringsplacering av personal, som

avses att i krig handhava andlig vård inom krigsmakten. Centralrådet skulle

vidare utse icke militära representanter i truppförbandens bildningsråd. För

centralrådets verksamhet beräkna de sakkunniga ett årligt anslagsbelopp av

10,000 kronor erforderligt, vilket belopp föreslås skola utgå från anslaget till

befrämjande av den andliga vården inom försvarsväsendet. Av nämnda belopp

avses minst 5,000 kronor för studie- och instruktionskurser för personal, som

skall handhava andlig vård, religiös eller kulturell.

De sakkunniga ägna slutligen ett avsnitt i betänkandet åt organisationen av

de marina församlingarna i Stockholm och Karlskron

a. Beträffande amiralitetsförsamlingen i Karlskrona föreslås, att densamma

— under förutsättning att församlingen ikläder sig vissa föreslagna

ekonomiska åtaganden — bibehålies som exterritoriell församling. I fråga örn

Skeppsholms församling föreslås, att den tills vidare bibehålies enligt nu

gällande bestämmelser. Frågorna rörande dessa båda församlingars organisation

befinner sig ännu på ett alltför förberedande stadium för att det skall

vara möjligt att här fatta någon ståndpunkt därtill. Särskilt i fråga om amiralitetsförsamlingen

i Karlskrona lärer det vara nödvändigt att företaga ytterligare

utredningar. De sakkunnigas förslag i denna del torde sålunda icke böra

föranleda till någon omedelbar åtgärd, vadan jag icke heller i det följande

kommer att här uppehålla mig därvid.

Jag övergår nu till att närmare uppehålla mig vid de delar av de sakkunnigas

förslag, som äro av betydelse för bedömande av förevarande anslagsfråga,

ävensom vid de yttranden, som i anslutning härtill avgivits i ärendet.

De olika spörsmål, som därvid framträda, äro i stort sett följande: 1) militärpastorsorganisationen,

2) frågan örn kyrkofondens anlitande, 3) den frivilliga

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

religiösa verksamheten vid truppförbanden, 4) den kulturella verksamheten

vid truppförbanden samt 5) centralrådet och dess verksamhet.

Militärpastorsorganisationen.

De sakkunniga hava till prövning upptagit fyra olika alternativ till lösande

av frågan om militärpastorsorganisationen. Enligt Alt. 1 skulle särskilda

fördelningspastorer anställas i varje fördelning, varjämte vid truppförbanden

utanför fördelningsorten skulle finnas särskilt förordnade präster, likställda

med pastoratsadjunkter. Alt. 2 innebär, att ett mindre antal heltidsanställda

präster avsåges för den militära andliga vården inom ett stift eller en arméfördelning

i analogi med de inom stiften anställda stiftsadjunkterna. Enligt

Alt. 3 skulle den militära själavården alltefter omständigheterna å de olika

orterna anförtros dels åt heltidsanställda präster, dels åt sådana, som skulle

innehava militärpastorstjänst som bisyssla. Alt. 4 slutligen innebär, att en

jrräst skulle knytas till varje truppförband och därvid innehava uppdraget

såsom bisyssla.

Såsom redan anförts hava de sakkunniga stannat vid Alt. 4 och föreslå

således, att vid varje truppförband anställes en präst, benämnd militärpastor,

vilken skall innehava uppdraget som bisyssla med ett årsarvode. Gentemot

en eventuell invändning, att detta skulle innebära ett återupptagande av den

år 1925 avskaffade regementspastorsinstitutionen, hava de sakkunniga anfört,

att även örn nämnda institution på sin tid gav anledning till anmärkningar,

anordningen som sådan utvisade en framkomlig väg. För att förhindra, att

militärpastorn bibehölle sitt uppdrag in i en levnadsålder, då förutsättningarna

att fylla uppdraget bliva mindre, föreslå de sakkunniga, att vederbörande

förordnas, efter förslag av centralrådet, sedan vederbörande militära chefer

och stiftsstyrelser yttrat sig, av Kungl. Majit på en tid av tre år.

Militärpastorerna skola enligt förslaget stå under omedelbart befäl av

vederbörande truppförbandschef. Deras uppgifter sammanfattas av de sakkunniga

på följande sätt:

a) att enligt tjänstgöringsreglemente för vederbörlig försvarsgren efter

truppförbandschefs bestämmande förrätta gudstjänster och korum samt

anordna och leda andaktsstunder;

b) att utföra andra pastorala förrättningar i tjänsten, som av truppförbandschef

anbefallas;

c) att hos truppförbandschef göra framställning om beredande av tillfälle

till nattvardsgång för regementets personal;

d) att, efter samråd med vederbörande läkare, hålla andaktsstunder minst

en gång varje vecka å militärt sjukhus samt att bland de sjuka öva enskild

själavård;

e) att med behörigt medgivande göra regelbundna besök i truppförbandets

arrestlokal hos dem, som där undergå bestraffning;

f) att i övrigt vid lämpliga tillfällen och på lämpligt sätt söka träda i närmare

personlig beröring med den enskilde;

g) att å tid och rum, som meddelas å regementsorder, hava mottagning;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 139.

h) att, där omständigheterna sådant föranleda, och vederbörande befäl det

medgiver, följa eller besöka trupp under övning utom förläggningsorten;

i) att deltaga i och i förekommande fall leda verksamheten vid truppförbandets

soldathem;

• j) att efter de närmare bestämmelser, som i sådant hänseende utfärdas av

truppförbandets bildningsråd, deltaga i bildnings- och biblioteksverksamheten

vid truppförbandet och på allt sätt söka främja densamma;

k) att inom området för sin verksamhet tillhandagå truppförbandschefen

med erforderliga upplysningar och utredningar samt inkomma med förslag

till anordningar och åtgärder rörande den andliga vården vid truppförbandet.

I fråga örn ersättningen för militärpastorernas arbete föreslå de sakkunniga,

att de skola erhålla ett mindre arvode, förslagsvis 600 kronor för år vid regemente,

400 kronor för år vid kår (flygflottilj) och 200 kronor för år vid fristående

kompani. Därvid har Nya varvet i Göteborg likställts med fristående

kompani. I enlighet med dessa principer hava de sakkunniga uppgjort en förteckning

över de arvoden som böra utgå till militärpastorer. I denna förteckning

hava uteslutits truppförbanden i Boden och Karlsborg, då den andliga

vården därstädes även i fortsättningen förutsattes skola omhänderhavas av de

redan befintliga militära prästerna i dessa garnisoner. Icke heller hava medtagits

örlogsstationerna i Stockholm och Karlskrona, ej heller Karlskrona

kustartilleriregemente; det har nämligen förutsatts, att pastoralvården å dessa

orter skall omhänderhavas av amiralitetsförsamlingarnas prästerskap. Däremot

hava i förteckningen upptagits två särskilda marinpastorsbefattningar,

nämligen en fartygspastor å flottans långresefartyg och en präst för kustflottan

under två eller tre månaders tid, då kustflottan är samlad. Till fartygspastorn

föreslås ett arvode av 2,000 kronor (förutom fritt kosthåll) och

för kustflottans präst 450 kronor för månad eller högst 1,350 kronor. Dessa

två marinpastorer föreslås skola tillsättas för ett år i sänder. — Det sammanlagda

beloppet av de årsarvoden, som sålunda av de sakkunniga beräknats,

uppgå till 29,750 kronor.

I de avgivna yttrandena har icke från något håll någon erinran försports

emot de sakkunnigas uppfattning, att den religiösa vården vid truppförbanden

icke bör anknytas till församlingslivet på orten utan bör särskilt organiseras.

Däremot hava i andra hänseenden vissa gensagor yppats i fråga örn den föreslagna

militärpastorsorganisationen.

Kammarkollegiet har i sitt yttrande ifrågasatt, huruvida icke det av de

sakkunniga under Alt. 2 diskuterade förslaget till militärpastorsorganisation

vore en lämplig lösning, innebärande alltså en övergång till ett relativt fåtal

heltidsanställda präster med uteslutande uppgift att ägna sig åt den militära

själavården. Efter ett beräknat medeltal av fyra truppförband på varje präst

skulle antalet för ändamålet erforderliga prästmän approximativt kunna uppskattas

till 13. Den av kollegiet föreslagna organisationen skulle visserligen

komma att ställa sig avsevärt dyrare än enligt de sakkunnigas förslag, men det

syntes kunna ifrågasättas, huruvida de av de sakkunniga föreslagna bisysslearvodena

skulle visa sig vara tillräckliga för åstadkommande av en effektiv

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj-.ts proposition nr 139.

själavård bland de vid krigsmakten anställda. Ordnades pastoralvården vid

krigsmakten på av kollegiet föreslaget sätt genom utbyggnad av den befintliga

stiftsadjunktsinstitutionen, syntes det böra tillkomma domkapitlen att efter

hörande av vederbörande militära myndigheter förordna innehavare av ifrågavarande

befattningar.

Även Uppsala domkapitel har förklarat sig icke vara helt övertygat örn lämpligheten

av att det pastorala arbetet vid truppförbanden helt skulle få karaktären

av bisyssla. Fördelen med helanställning, där så kunde ske, syntes

domkapitlet så avgörande, att en lösning väsentligen efter A 11. 3 syntes böra

komma under ytterligare allvarlig omprövning. Det vore i så fall önskvärt,

att inom varje fördelning funnes minst en fast anställd präst. På samma

tankegång har även Växjö domkapitel i sitt yttrande varit inne.

Svenska kyrkans diakonistyrelse har förklarat sig vilja, utan att avstyrka

de sakkunnigas förslag, hava uttalat, att en lösning enligt Alt. 3 i de sakkunnigas

utredning ytterligare borde övervägas.

Övriga hörda myndigheter och institutioner hava, i den mån de icke direkt

tillstyrkt förslaget örn inrättande av militärpastorsbefattningar såsom bisyssla,

i allmänhet icke haft något att däremot erinra. Däremot hava från flera håll

detaljanmärkningar försports, bland annat rörande de föreslagna arvodenas

storlek.

Chefen för marinen har anfört, att jämväl för Karlskrona kustartilleriregemente

borde förordnas en militärpastor. Regementet vore nämligen icke i sin

helhet förlagt till Karlskrona utan fördelat på ett flertal förläggningsorter,

till vilka avståndet från staden merendels vore betydande med förbindelser

i de flesta fall ledande över sjön.

Marinför vältning en har likaledes föreslagit, att militärpastor förordnas jämväl

vid Karlskrona kustartilleriregemente. I avseende å arvodenas storlek har

ämbetsverket föreslagit, att arvodena till pastorerna vid de två kustartilleriregementena

skulle höjas till 800 kronor och arvodet vid Gotlands kustartillerikår

till 600 kronor. Vidare vore det för militärpastorn vid Västkustens marindistrikt

i förteckningen upptagna arvodet, 200 kronor, alltför lågt beräknat med

hänsyn bland annat till Nya varvets relativt isolerade läge. Arvodet borde

enligt marinförvaltningens mening höjas till 400 kronor.

Flygförvaltningen har ansett de vid flygvapnets förband beräknade arvodena

till militärpastorerna, 400 kronor, så snävt tillmätta, att det icke

skäligen syntes kunna begäras, att befattningshavarna därmed skulle bestrida

de resekostnader som vid flertalet förband uppkomme för inställelse till

tjänstgöring. Medgivande syntes därför böra lämnas, att sagda resor finge

ombesörjas genom kronans försorg eller, där detta ej läte sig göra, ersättning

därför utgå enligt närmare angivna grunder. Kostnader härför syntes kunna

bestridas av flygvapnets anslag till rese- och traktamentspenningar.

Skara domkapitel har funnit det tvivelaktigt, örn det i längden skall visa

sig möjligt att med de av de sakkunniga tillstyrkta arvodena förse den militära

själavården med de lämpligaste krafterna. Det syntes domkapitlet vara en

uppenbar disproportion mellan den av ifrågavarande befattningshavare enligt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 139.

förslaget krävda tjänstgöringen och den därför utgående ersättningen. Det

syntes på lång sikt icke vara klokt att underbetala en grupp tjänstemän, på

vars effektiva insats så mycket berodde. Med hänsyn därtill ansåge domkapitlet

välbetänkt att genast från begynnelsen inrikta sig på en viss måttlig

höjning av arvodena, exempelvis med 25 procent. Som ett alternativ härtill

kunde man tänka sig, att en mindre ersättning för skjuts till och från förläggningen

kunde utgå i sådana fall, då vederbörande prästman ej vore bosatt på

platsen.

Västerås domkapitel har funnit det uppenbart, att, därest icke militärpastorernas

befattningar skulle komma att, i en annan mening än de sakkunniga

avsett, betraktas som blotta bisysslor, de föreslagna arvodesbeloppen

måste avsevärt höjas.

Luleå domkapitel har likaledes framhållit, att i förhållande till det arbete

som militärpastorerna få att utföra de föreslagna arvodena bleve för låga. I

all synnerhet förefölle så bliva förhållandet, örn — såsom nog stundom måste

inträffa — vederbörande militärpastor komme att bo på sådant avstånd från

förläggningen, att han finge avsevärda resekostnader för tjänstens fullgörande

eller han för att icke eftersätta uppgifterna i församlingstjänsten nödgades

anlita annans arbete.

Svenska underofficersförbundet har ställt sig tveksamt till möjligheten av

att för den jämförelsevis ringa ekonomiska gottgörelse de sakkunniga föreslå

erhålla präster, som äro villiga att åtaga sig de ansvarsfulla och omfattande

arbetsuppgifter, som skulle följa med befattningen som militärpastor. Ett

arvode av åtminstone 1,000 kronor i de fall de sakkunniga föreslagit 600,

och 600 kronor där arvodet föreslagits till 400, syntes mera motsvara vad

som kunde anses såsom en skälig ersättning.

Domkapitlet i Visby har i förevarande hänseende anfört, att örn man såge

till den reella möjligheten att för militärpastorsbefattningama finna lämpliga

personer, så måste räknas med att Gotlands egenartade kyrkliga organisationsförhållanden

direkt försvårade en sådan anordning, som de sakkunniga

åsyftat. I Visby stad tjänstgjorde tre prästmän, vilka förutom sin församlingstjänst

var och en hade att svara för pastoralvård och predikotjänst vid två

sjukhus. Till Visby angränsande pastorat vore s. k. fyrförsamlingspastorat

med en präst. Vad åter anginge Fårösund, vore närmaste prästman, vilken

vore ensam präst i treförsamlingspastorat, bosatt i Rute, så avlägset från

Fårösund, att han icke kunde tänkas uppehålla militärpastorssvsslan där.

Domkapitlet kunde nu icke ingå på, hur det militärprästerliga arbetet lämpligen

borde ordnas, men ansåge sig redan nu böra ha påtalat, att de av de

sakkunniga föreslagna åtgärderna icke ägde tillämplighet vid de truppförband

som funnes i Visby stift. För detta stifts vidkommande krävdes särbestämmelser.

Frågan om kyrkofondens anlitande.

De sakkunniga föreslå — i anslutning till en uppfattning som redan tidigare

uttalats från skilda håll — att kostnaderna för den »ordinarie» religions
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 139. 15

vården vid truppförbanden, d. v. s. arvodena åt de föreslagna militärpastorerna,

skola utgå ur kyrkofonden. Som stöd för detta förslag hava de

sakkunniga åberopat bestämmelsen i 6 § andra stycket punkten 7 i lagen

den 30 augusti 1932 (nr 404) örn kyrkofond, sådant nämnda lagrum lyder

enligt lag den 27 november 1936 (nr 580). Enligt detta stadgande skola av

kyrkofonden utgöras anslag, som Konungen må finna skäligt bevilja prästman

för särskild prästerlig tjänstgöring inom riket, dock att för ändamålet

icke under något år må användas mer än 400,000 kronor. De sakkunniga

hava förklarat sig väl medvetna örn att kyrkofonden redan nu är hårt anlitad,

men de hava förmenat, att ifrågavarande angelägenhet, som anginge hela vår

vapenföra manliga ungdom, vore av den utomordentliga vikt, att bidrag ur

kyrkofonden för detta ändamål kunde anses vara synnerligen väl motiverade.

De sakkunniga hava vidare förfäktat, att därest det visade sig icke vara

möjligt att inom ramen för nämnda stadgande bestrida kostnaderna för den

militära pastoralvården, en lagändring borde ske i och för det disponibla

beloppets höjande.

Såsom i det föregående omnämnts uppgår sammanlagda beloppet av de

av de sakkunniga föreslagna arvodena till militärpastorer m. fl. till 29,950

kronor. De sakkunniga hava emellertid ansett det kunna ifrågasättas, huruvida

kyrkofondens medel må kunna tagas i anspråk för avlöning åt den föreslagna

fartygspastorn å flottans långresefartyg, vilkens tjänstgöring dels icke

förrättades inom riket, örn än å svenskt fartyg, dels i viss utsträckning avsåge

även kulturell verksamhet. De sakkunniga hava därför föreslagit, att arvodet

till fartygspastorn finge gäldas av det under fjärde huvudtiteln upptagna

anslaget till den andliga vårdens befrämjande. Det sammanlagda belopp,

som skulle komma att åvila kyrkofonden för ifrågavarande ändamål, uppgår

sålunda enligt de sakkunnigas förslag till 27,950 kronor.

Av de hörda myndigheterna har statskontoret i förevarande hänseende

som sin mening uttalat, att hinder icke torde föreligga att för det föreslagna

ändamålet anlita det förenämnda i lagen örn kyrkofond upptagna anslaget för

särskild prästerlig verksamhet inom riket. Det borde emellertid framhållas,

att det nuvarande anslaget därigenom bomme att praktiskt taget i full utsträckning

tagas i anspråk. Enligt statskontorets mening syntes hinder icke

heller böra möta att disponera detta anslag jämväl för kostnaderna för

prästerlig tjänstgöring å långresefartyg.

Kammarkollegiet har i sitt utlåtande i förevarande hänseende anfört

följande:

Beträffande frågan örn sättet för bestridande av kostnaderna för den militära

pastoralvården torde, även om kyrkofonden numera så tillvida erhållit

en vidgad uppgift att den icke längre utgör en avlöningsfond uteslutande för

det territoriella församlingsprästerskapet, vissa skäl föreligga för att den

särskilda pastoralvård för krigsmakten, som de sakkunniga föreslagit, bekostas

av de till krigsmaktens uppehållande anvisade medel. Därest emellertid

pastoralvården erhåller den av kollegiet föreslagna organisationen och

sålunda kombineras med stiftsadjunktsinstitutionen, torde det ligga närmast

till hands, att kostnaden för denna vård bestrides av kyrkofondens medel,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majas proposition nr 139.

samt att avlöningen till militärprästerna utgår direkt från det i 6 § kyrkofondslagen

upptagna anslag, som i så fall finge höjas, utan den omgång över

fjärde huvudtiteln som de sakkunniga föreslagit. Jämväl avlöningen för den

för pastoralvården i Bodens garnison heltidsanställde extra ordinarie prästmannen,

som synes böra anställas på samma sätt som prästerna vid övriga

truppförband, torde i så fall böra bestridas från kyrkofonden. Till förut uppgiven

kostnadssumma skulle sålunda komma avlöningen till denne.

Arméförvaltningen har i sitt yttrande tillstyrkt, att de föreslagna arvodena

till statskyrkopräster finge utgå från kyrkofonden. Arvodena syntes böra av

statskontoret utbetalas direkt till vederbörande prästman efter rekvisition

av truppförbandschef. Vid sådant förhållande syntes dessa arvodestagare

icke böra, på sätt av de sakkunniga föreslagits, upptagas å respektive stater.

Icke heller från övriga hörda myndigheter har någon invändning försports

emot förslaget att låta de ifrågavarande arvodena utgå av kyrkofonden.

Den frivilliga religiösa verksamheten viel truppförbanden.

De sakkunniga hava, såsom förut nämnts, uttalat sig för att den frivilliga

soldathemsverksamheten, vilken hittills understötts av anslaget till befrämjande

av den andliga vården vid försvarsväsendet, även i fortsättningen

borde i samma utsträckning uppmuntras. Likaledes borde alltjämt såväl förbundet

Soldaternas vänner som Svenska kyrkans diakonistyrelses militärutskott

för deras centrala verksamhet tillerkännas statsunderstöd. För ändamålet

föreslå de sakkunniga, att i nyssberörda anslag fortfarande för frivillig

religionsvård beräknas ett belopp, som skulle ankomma på centralrådet att

årligen föreslå. De sakkunniga hava för sin del i nämnda hänseende räknat

med ett belopp av 34,800 kronor för år. Förslag till fördelning av anslaget

i fråga skulle ankomma på centralrådet att uppgöra och icke såsom nu arméförvältningens

civila departement.

De hörda myndigheterna hava i stort sett lämnat sin anslutning till de

sakkunnigas uttalanden i förevarande hänseende. Här må omnämnas, att

marinförvaltningen framhållit det behjärtansvärda i att de nu utgående statsbidragen

till Drottning Victorias örlogshem i Stockholm, 3,000 kronor, och

till föreningen Soldaternas vänner för verksamheten i örlogshemmet vid

Vitså brygga invid Hårsfjärden, 300 kronor, framdeles bibehöllos; det vore

nämligen av stor betydelse för såväl det stamanställda manskapet som de

värnpliktiga, att verksamheten vid dessa båda institutioner upprätthölles, och

denna vore till stor del beroende av statsbidragen.

Stockholms domkapitel har i sitt utlåtande velat särskilt understryka den

betydelse som soldathemmen hava. Erfarenheten icke minst från de länder

som haft att genomkämpa det stora världskriget hade kraftigt bestyrkt detta.

Frikyrkliga samarbetskommittén har i förevarande hänseende i sitt utlåtande

anfört följande:

Det är Frikyrkliga samarbetskommitténs mening, att en av de viktigaste

faktorerna beträffande den andliga vården inom försvarsväsendet i fredstid

är soldathemsverksamheten. Dess bibehållande och utveckling synes oss därför

vara en angelägenhet av stor vikt. Denna verksamhet är visserligen frivillig,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

17

men vi tro, att erfarenheten bekräftat den meningen, att just det frivilliga

arbetet på detta område har särskilt stor betydelse. I den mån staten genom

att stödja denna frivilliga verksamhet bereder ökade möjligheter för dess

bestånd och utveckling, torde den bäst tjäna själa vårdsintresset inom försvarsväsendet.

Vi finna också, att de sakkunniga ägnat denna sida av saken

uppmärksamhet och vilja livligt förorda, att de där föreslagna åtgärderna

måtte vinna tillbörligt beaktande, när frågan upptages till avgörande. Vi taga

för givet, att de religiösa samfund och korporationer, som bedriva soldathemsverksamhet,

skola ägna särskild uppmärksamhet åt att soldathemmen erhålla

lämpliga och för sin uppgift väl kvalificerade personer som föreståndare, och

detta underlättas i den mån staten är villig att stödja denna frivilliga soldathemsverksamhet.

Den kulturella verksamheten vid truppförbanden.

Såsom i det föregående omnämnts hava de salchunniga föreslagit, att vid

varje truppförband (motsvarande) skall finnas ett »bildningsråd» såsom

ledande organ för den kulturella vården enligt närmare angivna grunder. Vid

krigsskolor m. fl. undervisningsanstalter skulle dock icke finnas något bildningsråd,

utan de sakkunniga hava förutsatt, att kulturell vård där bedrives

som ett led i den ordinarie undervisningen.

Bildningsråden, som i sin allmänna verksamhet förutsättas skola stå i

direkt förbindelse med centralrådet, föreslås av de sakkunniga skola i sin

verksamhet vid truppförbanden vara underställda vederbörande truppförbandschef,

vilken skall äga att personligen eller genom annan officer deltaga i bildningsrådets

förhandlingar. Dessutom föreslås den av bildningsråden bedrivna

verksamheten skola stå under inspektion av truppförbandschefen.

Bildningsråden skola enligt de sakkunnigas förslag bestå av fem ledamöter,

nämligen:

en representant från svenska kyrkan (i regel vederbörande militärpastor),

en representant från förbundet Soldaternas vänner eller annan organisation,

som på frivillighetens väg bedriver religiös verksamhet inom försvarsväsendet,

en representant från det fast anställda manskapet vid truppförbandet, samt

två representanter från de statsunderstödda folkbildningsorganisationerna.

Bildningsrådets ledamöter jämte suppleanter för dessa skulle utses för en

tid av tro år av centralrådet med undantag av representanten med suppleant

från det fast anställda manskapet, som skulle utses av truppförbandschefen för

ett år i sänder, sedan truppförbandets underbefäl på förslag till representant

uppfört tre bland det fast anställda manskapet. Representanterna från folkbildningsorganisationerna

skulle föreslås av de samverkande bildningsförbundens

distriktsorganisationer eller samarbetsorgan och företrädesvis väljas

från de bildningsförbund, som företräda de största kategorierna värnpliktiga

vid truppförbandet. Bildningsrådet skulle inom sig utse ordförande.

De sakkunniga hava ansett, att arbetet i bildningsråden för de enskilda

ledamöterna icke torde bliva så betungande, att någon särskild ersättning

därför kunde vara motiverad.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 139. 4&s> a» 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

För bildningsrådens verksamhet föreslås bidrag skola utgå från anslaget

till befrämjande av den andliga vården vid försvarsväsendet. Dessa bidrag

skola vara dels grundunderstöd och dels tilläggsunderstöd. Grundunderstöden

föreslås för regemente till högst 300 kronor, för kår (flygflottilj) till högst

200 kronor och för fristående kompani till 100 kronor; dessa medel avses för

administration samt för anordnande av föreläsnings- och studiecirkelverksamhet.

Sammanlagda beloppet av grundunderstöden har av de sakkunniga uppskattats

till 15,200 kronor. För tilläggsunderstöd hava de sakkunniga beräknat

ett belopp örn sammanlagt 8,000 kronor. Detta belopp avses att användas för

kvalificerad studiecirkelverksamhet och förutsättes skola fördelas av centralrådet.

De sakkunnigas förslag i avseende å bildningsråden har av de flesta hörda

myndigheterna i princip biträtts; dock hava från åtskilliga håll erinringar

framställts mot olika detaljer i förslaget.

Chefen för försvarsstaben har i likhet med de sakkunniga uttalat den

meningen, att den kulturella vården vid truppförbanden bör stå under ledning

av vederbörande truppförbandschef med biträde av bildningsrådet. För att

detta skall kunna realiseras och då truppförbandschefen helt naturligt måste

bära ansvaret för personalens fostran, borde emellertid en av honom utsedd

officer ingå i bildningsrådet som ordförande. Dessutom syntes det angeläget,

att bildningsrådet erhölle en mera allsidig sammansättning, varför i detsamma

även borde ingå en underofficer.

Chefen för armén har likaledes anmärkt, att truppförbandschefen enligt förslaget

icke vore permanent representerad i bildningsrådet. Beträffande den

interna verksamheten syntes bildningsrådet därigenom komma att erhålla en

alltför självständig ställning. Truppförbandschef ens ansvar för den av bildningsrådet

vid truppförbandet bedrivna verksamheten syntes kräva, att

antingen han själv eller annan äldre officer inginge såsom ordförande i rådet.

Det syntes vidare lämpligt, att jämväl en representant ur underofficerskåren

inträdde som permanent medlem av rådet. De militära representanterna borde

utses av truppförbandschefen, därest han så funne lämpligt efter de olika

personalkårernas vid truppförbandet hörande.

Chefen för marinen har anfört, att sammansättningen av bildningsråden

icke syntes vara lämplig, bland annat ur synpunkten att den personal, som

bildningen avser, endast skulle företrädas av en representant, under det att

statsunderstödda folkbildningsorganisationer skulle besätta två av rådets fem

platser. Det kunde i övrigt starkt ifrågasättas, örn tillkomsten av en dylik

organisation överhuvudtaget vore erforderlig och lämplig.

Chefen för flygvapnet har förklarat sig icke kunna ansluta sig till för:

slaget om bildningsrådets sammansättning och dess ställning i förhållande

till truppförbandschefen och centralrådet. Det syntes icke lämpligt, att den

ende militäre representanten utgjordes av ett underbefäl. Bildningsrådet

borde vidare i alla avseenden vara direkt underställt truppförbandschefen.

Vid samråd och djdikt mellan bildningsrådet och centralrådet borde ordinarie

tjänsteväg följas. Bildningsrådet borde bestå av sex ledamöter, nämligen en

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 130.

regementsofficer eller äldre kompaniofficer (ordförande), en underofficer,

ett underbefäl, militärpastorn, en representant från Soldaternas vänner eller

annan motsvarande organisation samt en representant från de statsunderstödda

folkbildningsorganisationerna. De militära ledamöterna borde utses

av truppförbandschefen och de civila (utom militärpastorn som är självskriven)

av centralrådet.

Arméförvaltningen har framhållit angelägenheten av att truppförbandscheferna

med sin kännedom örn lokala behov och förhållanden erhölle tillräckligt

inflytande i hithörande frågor.

Marinförvaltningen har, i anslutning till ett av chefen för kustflottan avgivet

yttrande, hävdat, att jämväl kustflottan borde förses med ett bildningsråd.

Behovet därav vore å kustflottan särskilt framträdande på grund av de

enformiga tjänstgöringsförhållandena och de begränsade förbindelserna med

det kulturella livet i land. Då svårigheter kunde uppstå att till ett bildningsråd

vid kustflottan fast knyta representanter för vissa kulturella organisationer,

måste det vara medgivet för chefen för kustflottan att, då de ordinarie

medlemmarna ej lämpligen kunde deltaga, sammansätta rådet på annat sätt.

För detta bildningsråds verksamhet borde upptagas grundunderstöd som för

vardera örlogsstationen eller 300 kronor.

Flygförvaltningen har ifrågasatt någon höjning av de föreslagna grundunderstöden

till bildningsråden vid flygflottiljerna, förslagsvis till 300 kronor.

Skolöverstyrelsen har för sin del funnit mest praktiskt, att de två representanterna

från folkbildningsorganisationerna i bildningsrådet föresloges av

styrelsen för de samverkande bildningsförbunden, detta särskilt med hänsyn

till att man icke kunde förutsätta, att å vederbörande förläggningsort funnes

distriktsorganisationer.

Domkapitlet i Västerås har hävdat, att vederbörande militärpastor under

alla omständigheter borde vara självskriven ledamot av bildningsrådet.

Jämväl diakonistyrelsen har framhållit önskvärdheten av att militärpastorn

är självskriven ledamot av bildningsrådet.

Svenska underofficersförbundet har uttalat, att det av rent praktiska skäl

måste vara förenat med bestämda fördelar för bildningsråden örn i desamma

inginge en militär ledamot, antingen officer eller underofficer.

För svar sväsendets underbefäls förbund har i denna del anfort, att de av

de sakkunniga föreslagna anordningarna för ett bättre tillgodoseende av den

kulturella vården syntes förbundet lämpliga. Organisationsformerna vore

dock icke utslagsgivande för arbetets gång; av större betydelse vore, att de

rätta personerna kunde vinnas för verksamheten. Med den erfarenhet, som

såväl de kyrkliga representanterna som även ledamöterna från de statsunderstödda

bildningsorganisationerna kunde förväntas besitta, syntes de föreslagna

bildningsråden kunna uträtta mycket värdefullt arbete för det angivna

målets uppnående.

Samverkande bildningsförbundens styrelse har yttrat, att de sakkunnigas

förslag att anknyta den kulturella vården vid truppförbanden till de statsunderstödda

folkbildningsorganisationerna måste betecknas .sorn ett synnor
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

ligen värdefullt uppslag. Det vore ägnat att på ett praktiskt sätt lösa truppförbandens

isolering från den allmänna folkbildningsverksamheten och samtidigt

tillföra den kulturella verksamheten vid truppförbanden i bildningsarbetet

erfarna personer. Representanterna för folkbildningsorganisationerna

i bildningsråden borde emellertid utses på förslag av samverkande bildningsförbundens

styrelse.

Centralrådet och dess verksamhet.

De sakkunnigas förslag innebär, att centralrådet, som skall lyda direkt

under Kungl. Maj:t, skall vara ett samlande och rådgivande organ till främjande

av en ändamålsenlig utveckling av den andliga vården inom försvarsväsendet.

I sådant syfte skall centralrådet hava att till Kungl. Maj:t eller

vederbörande försvarsgrenschef avlåta vederbörliga framställningar.

Centralrådets uppgifter i övrigt skola enligt förslaget vara:

att avgiva yttrande i frågor, som av Kungl. Majit, chefen för försvarsstaben

eller försvarsgrenschef underställas centralrådet,

att årligen före juni månads utgång till Kungl. Majit inkomma med förslag

till fördelning för nästföljande budgetår av de för främjande av den andliga

vården inom försvarsväsendet anvisade medlen ävensom med framställning

örn anvisande av medel för därpå följande budgetår,

att i enlighet med av Kungl. Majit meddelade bestämmelser uppgöra förslag

till mobiliseringsplacering av personal avsedd att i krig handhava andlig

vård inom krigsmakten,

att till den myndighet, som äger att tillsätta vederbörlig beställning eller

befattning, efter samråd med vederbörliga myndigheter avgiva förslag till

(åter-) besättande av ecklesiastika eller andra beställningar eller befattningar

inom försvarsväsendet, vilka avses för handhavande av andlig vård,

att utse icke militära representanter i truppförbandens bildningsråd,

att uppehålla kontakt med truppförbandens bildningsråd, följa deras verksamhet

och till dem förmedla erfarenheter och uppslag,

att förmedla föreläsningar och litteraturanskaffning samt hos myndigheter,

sammanslutningar och enskilda söka anslag eller bidrag till denna verksamhet

samt

att samarbeta med och stödja de frivilliga organisationer, vilka bland försvarsväsendets

personal utöva sådan verksamhet, som kan hänföras till andlig

vård.

Centralrådet föreslås skola tillsättas av Kungl. Majit. I detsamma föreslås

skola ingå den för mobilisering av Kungl. Majit utsedde fältprosten samt

ytterligare följande åtta ledamöter:

en regementsofficer eller generalsperson eller flaggman, tillika, ordförande,

en representant från svenska kyrkans diakonistyrelse,

en representant från frikyrkliga samarbetskommittén,

en representant från förbundet Soldaternas vänner,

en representant från försvarsväsendets underbefälsförbund samt

tre representanter från de statsunderstödda folkbildningsorganisationerna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 139.

Ledamöterna i centralrådet jämte suppleanter föreslås skola utses för en tid

av tre år efter förslag av ovan angivna organisationer utom beträffande ordföranden

och fältprosten, som skulle tillsättas av Kungl. Majit utan förslag.

Centralrådet föreslås skola biträdas av en sekreterare, som utses av Kungl.

Majit. Centralrådet skulle uppdelas på två sektioner, själavårdssektionen och

bildningssektionen, som skulle hava att var för sig förbereda och behandla

frågor inom sitt verksamhetsområde eventuellt genom ett inom sig utsett

arbetsutskott.

Med avseende å centralrådets ekonomi hava de sakkunniga, som förut

nämnts, räknat med ett årligt anslagsbelopp örn 10,000 kronor från anslaget

till befrämjande av den andliga vården vid försvarsväsendet, därav minst 5,000

kronor skulle avses för studie- och instruktionskurser för personal, som skall

handhava andlig vård, religiös eller kulturell. I övrigt har räknats med ett

arvode av 400 kronor till ordföranden och ett arvode av 1,000 kronor till sekreteraren,

kostnader för sammanträdesarvoden, resor, expenser m. m.

Av de hörda myndigheterna har chefen för mannen avstyrkt införandet av

det föreslagna centralrådet. Organiserandet av en central andlig vård, i den

mån sådan i fredstid överhuvud taget vore erforderlig, borde tillkomma de

militära myndigheterna och då närmast försvarsstaben.

Chefen för flygvapnet har anslutit sig till de sakkunnigas förslag om inrättande

av ett Kungl. Maj:t direkt underställt centralråd. Det syntes dock

som örn förslaget innebure en överorganisation av centralrådet. De tre representanterna

från de statsunderstödda folkbildningsorganisationerna syntes

kunna minskas till en.

Arméförvaltningen har, utan att vilja ingå i något bedömande av förslaget

om ett gemensamt centralråd, dock velat framhålla, att en väg för frågans lösning

måhända också vore att förankra ledningen av den kyrkliga vården hos

svenska kyrkans diakonistyrelses militärutskott, samt att på lämpligt sätt

anknyta handhavandet av motsvarande uppgifter beträffande bildningsverksamheten

till skolöverstyrelsen i samverkan med representanter för här ifrågavarande

specialintressen. Möjligen skulle härigenom kostnaderna kunna nedbringas.

Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande uttalat, att i centralrådet böra ingå

tre representanter från i landet verksamma folkbildningsorganisationer.

Tillika ansåge överstyrelsen, att för större enhetlighets vinnande förslag till

dessa tre representanter borde avgivas av överstyrelsen efter hörande av organisationerna.

Uppsala domkapitel har rörande frågan örn centralrådets sammansättning

framhållit önskvärdheten av att fältprosten tillsattes på förslag av kyrklig

myndighet, exempelvis ärkebiskopen. Det syntes vidare kunna ifrågasättas,

örn ej en av representanterna för folkbildningsarbetet borde tillsättas av skolöverstyrelsen.

Skara domkapitel har i sitt utlåtande efterlyst klara konturer för den föreslagne

fältprostens ställning och arbetsuppgifter. Avsikten syntes vara, att

denne skulle väljas bland fungerande jnilitärpastorer. Det vore dock enligt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 139.

domkapitlets mening mindre lyckligt, örn den högste representanten för själavården,

som väl borde kunna avdela en ganska väsentlig del av sin tid för

uppgifen i fråga, skulle fullgöra denna syssla som lågt avlönad arvodestagare.

Fältprosten borde utan tvivel helst vara heltidsanställd för att, såsom fallet

är i Finland, kunna vara effektiv ledare för den andliga vården samt genom

inspektioner och på annat sätt stå i ständig och intim kontakt med arbetet

ute på de skilda förläggningsorterna. På denna punkt ansåge domkapitlet

därför rådligt, att nya överväganden gjordes i syfte att åt fältprosten bereda

en ställning, som tilläte verkligt ledarskap.

Jämväl Växjö domkapitel har uttalat, att det varit önskvärt, örn fältprostens

tilltänkta ställning klarare framgått av betänkandet. Medan hans uppgift inom

mobiliseringsorganisationen vore ganska klar, omnämndes han i framställningen

av fredsorganisationen endast i samband med centralrådet. Det vore

tydligen icke meningen, att han skulle åtnjuta något arvode i fredstid, och

hans funktion syntes därför hava tänkts inskränkt till deltagandet i centralrådets

arbete. Domkapitlet ville i detta sammanhang uttala, att det vore av

synnerligt värde för den andliga vården inom försvarsväsendet i dess helhet,

att åtminstone en heltidstjänst inrättades för dess centrala ledning. Domkapitlet

ville därför för sin del föreslå, att den föreslagna organisationen

kompletterades med en sådan för hela försvarsväsendet central prästerlig befattning.

Skulle detta icke befinnas möjligt, borde i varje fall en heltidssekreterare

för den andliga vården tillsättas, eventuellt i anknytning till diakonistyrelsen.

Göteborgs domkapitel har ansett det lämpligt, att militärpastorerna och

deras verksamhet underkastades inspektion av fältprosten eller stiftets biskop.

Diakonistyrelsen har funnit sig böra beträffande centralrådets sammansättning

föreslå, att en av de tre representanterna för centralrådets bildningssektion

skulle utses av skolöverstyrelsen.

Samverkande bildningsförbundens styrelse har i sitt utlåtande uppehållit

sig vid frågan örn skötandet av de löpande göromålen inom det föreslagna

centralrådet. Styrelsen ifrågasatte, örn sekreteraren inom centralrådet samtidigt

kunde vara sakkunnig såväl i militära kansligöromål som uti själavård

och bildningsverksamhet. Centralrådets ordförande och fältprosten kunde

knappast förutsättas besitta sakkunskap i såväl själavård som folkbildningsfrågor

och dessutom äga den personliga kontakt med folkbildningsarbetets

organisationer som vore nödvändig. Av denna anledning ansåge styrelsen, att

det borde så ordnas, att i såväl själavård som bildningsverksamhet sakkunniga

personer deltoge i handläggning av de löpande göromål, som erfordrades mellan

centralrådets sammanträden. Detta ansåge styrelsen icke kunna tillfredsställande

ske med mindre än att såväl själavårds- som bildningssektionen

biträddes av var sin sekreterare. Med hänvisning till nödvändigheten av anknytning

till de folkgrupper och folkrörelser, ur vilka militärpersonalen i

huvudsak rekryterades, ville styrelsen vidare föreslå, att de tre representanterna

i centralrådet från folkbildningsorganisationerna måtte utses av Kungl.

Majit efter förslag av Samverkande bildningsförbundens styrelse.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 139.

Departementschefen.

Det torde icke kunna förnekas, att — såsom från skilda håll hävdats —

den nuvarande ordningen för befrämjande av kulturell och religiös verksamhet

vid försvarsväsendet under fredsförhållanden kännetecknas av en viss villrådighet

och oenhetlighet i tillämpningen, som icke kan vara till gagn för de

syften man med förevarande anslag vill vinna, Då vidare en något så när stadgad

organisation på detta område i fredstid lärer vara en väsentlig förutsättning

för ett effektivt förberedelsearbete i fråga örn tillgodoseendet av de andliga

och kulturella intressena hos trupperna under krigsförhållanden — intressen

som enligt mångas mening kräva en hög grad av omtanke —- framstår

det såsom en angelägenhet av icke ringa betydelse att söka åstadkomma något

fastare former för liandhavandet av denna verksamhet. Jag vill därför ansluta

mig till den under den nu slutförda utredningen framförda meningen, att vissa

åtgärder av organisatorisk art på ifrågavarande område lämpligen snarast böra

vidtagas.

Yad beträffar principerna för en lösning av den sålunda föreliggande frågan

—- ordnandet i fredstid av den kulturella och religiösa verksamheten vid försvarsväsendet

-—■ kan jag i stort sett ansluta mig till de riktlinjer härutinnan,

som uppdragits av de sakkunniga i deras den 19 november 1938 framlagda

betänkande och som till sina huvuddrag i allmänhet tillstyrkts av de över

betänkandet hörda myndigheterna; i vissa detaljfrågor har jag däremot icke

kunnat biträda de sakkunnigas förslag.

I anslutning till vad de sakkunniga anfört anser även jag, att den ifrågavarande

verksamheten vid truppförbanden i likhet med vad nu lärer vara

fallet bör vara av såväl religiös som allmänt kulturell art, liksom jag också ansluter

mig till den av de sakkunniga uttalade meningen, att inom den religiösa

verksamheten bör finnas utrymme såväl för »ordinarie» religionsvård, utövad i

anslutning till svenska kyrkan, som för en under mera fria former arbetande

verksamhet på detta område, utövad av frivilliga sammanslutningar av olika

slag.

Yad då först beträffar den »ordinarie» religiösa verksamheten vid truppförbanden,

hava de sakkunniga föreslagit, att vid varje truppförband skall anställas

en präst, tillhörande svenska kyrkan, som militärpastor. Detta förslag

sammanhänger med att de sakkunniga på närmare angivna skäl funnit sig

böra bestämt avvisa den tidigare framkomna tanken på att anknyta den religiösa

verksamheten vid truppförbanden till det ordinarie församlingslivet å

förläggningsorten. Även jag har kommit till den uppfattningen, att en dylik

anknytning knappast låter sig med fördel genomföras. Att tillgången på en för

denna särskilda verksamhet lämpad prästman mången gång kan vara till fromma

för den andliga utvecklingen hos den vid truppförbanden samlade ungdomen,

torde däremot vara ovedersägligt; såsom alltid i dylika fall kommer det dock

naturligen i hög grad an på att finna den rätta personen. Då de sakkunnigas

förslag i fråga örn militärpastorernas anställningsförhållanden — förordnande

på relativt kort tid och med militärpastors tjänsten som bisyssla — synes mig

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 139.

ägnat att i möjligaste mån underlätta ett gott personval, finner jag mig böra

lämna min anslutning till detta förslag. Militärpastorsbefattningar med av

Kungl. Majit bestämda arvoden böra således även enligt min mening inrättas

vid de truppförband, som av de sakkunniga föreslagits. I överensstämmelse

med vad som av vissa marina myndigheter anförts lärer särskild militärpastor

dessutom böra anställas vid Karlskrona kustartilleriregemente. Till de sakkunnigas

förslag om anställande av dels eu fartygspastor för flottans långresefartyg

och dels en särskild präst för kustflottan under den tid denna är samlad

vill jag också ansluta mig. På sätt de sakkunniga föreslagit torde militärpastorerna

böra förordnas av Kungl. Majit på en tid av tre år på förslag av det

till inrättande föreslagna centralrådet efter vederbörande militära chefers och

stiftsstyrelsers yttrande; de båda sistnämnda prästerliga befattningarna vid

flottan torde dock böra tillsättas blott för ett år i sänder. Därest icke särskilda

skäl anses böra till annat föranleda, lära i första hand icke-ordinarie

prästmän i svenska kyrkans tjänst böra ifrågakomma till förordnande som

militärpastorer.

I fråga örn storleken av militärpastorernas arvoden hava de sakkunniga

såsom normalbelopp föreslagit 600 kronor vid regemente, 400 kronor vid kår

(flygflottilj) och 200 kronor vid fristående kompani, varmed även likställts

Nya varvet i Göteborg. Från ett flertal av de hörda myndigheterna har framhållits,

att dessa arvoden vore väl lågt beräknade i betraktande av de relativt

stora fordringar som enligt förslaget ställas på militärpastorerna. För egen

del finner jag dock de föreslagna arvodena såvitt lin kan bedömas vara i stort

sett väl avvägda; möjligen kan sägas, att arvodena till militärpastorerna vid

fristående kompani (Nya varvet) äro i lägsta laget. Jag vill emellertid instämma

i den från åtskilliga håll framförda åsikten, att dessa arvoden icke skola behöva

anlitas för bekostande av vederbörande militärpastors resor till och från förläggningsplatsen,

i den mån sådana i vissa fall må erfordras. Det lärer få ankomma

på Kungl. Majit att på framställning av vederbörande truppförbandschef för

dylika fall medgiva, att särskild ersättning får utgå av statsmedel. Även de

föreslagna arvodena till fartygspastorn, 2,000 kronor, och till prästen vid

kustflottan, 450 kronor för månad eller högst 1,350 kronor, synas mig vara väl

avvägda. Fartygspastorn lärer dessutom böra erhålla fritt kosthåll ombord,

varför kostnaden emellertid torde böra belasta marinens mathållningsanslag.

De sakkunniga hava föreslagit, att kostnaderna för de föreslagna arvodena

— utom arvodet till fartygspastorn — skola utgå av kyrkofonden, närmare

bestämt av det belopp om högst 400,000 kronor om året, som Kungl. Majit

enligt gällande lag äger disponera för ersättningar för särskild prästerlig

tjänstgöring inom riket. Nämnda förslag har tillstyrkts av statskontoret,

som dessutom hävdat den åsikten, att jämväl arvodet till fartygspastorn

borde kunna utgå av nämnda medel. Efter att hava i denna del inhämtat

chefens för ecklesiastikdepartementet mening finner jag mig böra ansluta

mig till förslaget i fråga med den utvidgning som av statskontoret ifrågasatts.

Den sammanlagda summa, som för ifrågavarande ändamål skulle

komma att belasta nämnda anslag från kyrkofonden, uppgår till cirka 30,000

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majus proposition nr 139.

kronor om året. Detaljerat förslag härutinnan lärer sedermera komma att

i annan ordning underställas Kungl. Maj:ts prövning. — I detta sammanhang

vill jag påpeka, att det nu föreslagna sättet för bestridande av kostnaderna för

militärpastorernas arvoden icke lärer böra medföra, att jämväl de särskilda

kostnader av motsvarande slag, som må uppkomma för bestridande av själavården

i fält under krigsförhållanden, skola utgå av kyrkofondens medel.

Yad därefter beträffar den frivilliga religiösa verksamheten vid truppförbanden

vill jag erinra örn att min företrädare i ämbetet i anslutning till

frågan örn tillsättande av den förenämnda sakkunnigutredningen uttalade,

bland annat, att det vore av vikt, att tillräckligt utrymme bereddes åt de

frikyrkliga strömningarna vid den andliga vårdens handhavande å de särskilda

förläggningsorterna, ävensom att det vore av betydelse, att den verksamhet,

som för närvarande utövades av de s. k. soldathemmen, finge utövas

under samma fria former som hittills. Dessa synpunkter hava även omfattats

av de sakkunniga, vilka i sitt betänkande uttalat, att den frivilliga

soldathemsverksamheten även i fortsättningen borde i samma utsträckning

uppmuntras. Likaså borde alltjämt såväl förbundet Soldaternas vänner som

svenska kyrkans diakonistyrelses militärutskott tillerkännas statsunderstöd

för deras centrala verksamhet. Dessa understöd borde alltjämt utgå från

det nu förevarande anslaget. Till vad sålunda i denna fråga uttalats och

föreslagits kan jag i huvudsak ansluta mig.

I fråga örn den »kulturella vården» vid truppförbanden hava de sakkunniga

ansett en för ändamålet särskilt organiserad verksamhet behövlig för

att vinna det syfte som i detta hänseende eftersträvas. I anslutning härtill

hava de sakkunniga föreslagit inrättande av ett »bildningsråd» vid varje

truppförband. Tanken att skapa särskilda lokala organ med uppgift att vid

truppförbanden leda och ordna den kulturella verksamheten bland den där

samlade ungdomen synes i och för sig riktig, liksom ock de sakkunnigas

förslag att giva dessa organ en fast anknytning till de redan befintliga folkbildningsorganisationerna

torde vara ett uppslag att taga fasta på. I fråga

om de föreslagna organens organisation förefaller dock lämpligt, att vissa

jämkningar i förhållande till de sakkunnigas förslag vidtagas. Till en början

synes den av de sakkunniga föreslagna benämningen icke lyckligt vald. Då

här ifrågasättes en aktiv medverkan från personalens sida, torde en lämpligare

benämning vara »utskottet för kulturell verksamhet» vid vederbörande

truppförband, därvid utskottet torde komma att i dagligt tal

benämnas »kulturella utskottet». I fråga örn utskottets sammansättning

synes —- på sätt i åtskilliga över förslaget avgivna yttranden påpekats —

den ansvarsställning i fråga örn verksamheten vid truppförbanden som rent

allmänt tillkommer truppförbandschefen böra medföra, att en av honom

utsedd officer vid truppförbandet bör såsom ordförande ingå bland utskottets

ledamöter. Truppförbandschefen bör dessutom, på sätt de sakkunniga

föreslagit, äga rätt att personligen deltaga i utskottets förhandlingar

och att inspektera utskottets verksamhet. Yad beträffar övriga ledamöter

i kulturella utskottet lärer det vara lämpligt, att vederbörande mili
jBihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 139. 452 39 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 139.

tärpastor ingår som självskriven ledamot. Övriga ledamöter i utskottet

torde lämpligen böra vara dels en representant för det fast anställda manskapet

vid truppförbandet och dels två representanter för i landet verksamma

folkbildningsorganisationer; någon representant för den frivilliga

religiösa verksamheten synes däremot knappast vara erforderlig i detta utskott.

Representanten för det fast anställda manskapet bör enligt min

mening utses av truppförbandschefen efter det han låtit vid truppförbandet

verksamma underbefälsföreningar yttra sig. De två representanterna för

folkbildningsorganisationerna torde i enlighet med de sakkunnigas mening

böra utses av centralrådet. Förslag å dessa representanter torde emellertid

böra avgivas av Samverkande bildningsförbundens styrelse, vilken bör äga

att fritt föreslå ur vilka bildningsförbund de skola väljas.

Kulturella utskott torde i enlighet med de sakkunnigas förslag böra

finnas vid samtliga truppförband, örlogsstationer, flygflottiljer m. m., däremot

icke vid självständiga skolor och undervisningsanstalter. Dock torde

flygkrigsskolan med hänsyn till sin organisation böra i detta hänseende

likställas med flygflottilj. På sätt marinförvaltningen framhållit lärer jämväl

vid kustflottan ett kulturellt utskott böra anordnas. I fråga örn utskottens

ekonomiska understödjande från statens sida kan jag i huvudsak ansluta mig

till de sakkunnigas förslag, vilket innebär, att utskotten skulle erhålla ett

årligt grundunderstöd av 300 kronor vid regemente (örlogsstation), 200

kronor vid kår (flygflottilj) och 100 kronor vid självständigt kompani,

varmed jämställes Nya varvet i Göteborg. Möjligen kan dock det sistnämnda

bidraget komma att befinnas väl knappt. Dessutom skulle utgå ett

visst belopp, av de sakkunniga beräknat till 8,000 kronor, avsett för kvalificerad

studiecirkelverksamhet, vilket belopp skulle fördelas av centralrådet.

De nämnda understöden torde böra utgå från det nu förevarande anslaget.

Den av mig här framlagda planen för organiserandet av såväl den

religiösa som den kulturella verksamheten vid truppförbanden kan naturligen

komma att visa sig på grund av lokala eller personliga förhållanden i

vissa fall behöva modifieras. Jag tänker därvid särskilt på de av Tisby

domkapitel påpekade speciella förhållandena på Gotland, vilka kunna tänkas

kräva, att den religiösa verksamheten där ordnas på särskilt sätt, ävensom

på kustflottans kulturella utskott, vars sammansättning på grund av de

säregna lokala förhållandena måhända måste bli en annan än den i övrigt

gällande. För dylika fall förutsätter jag emellertid, att Kungl. Majit kommer

att, efter förslag av centralrådet eller efter dess hörande, utfärda erforderliga

särbestämmelser.

Jag övergår så till det av de sakkunniga föreslagna centralrådet, vars

inrättande jag i princip vill förorda. Rådets officiella benämning torde lämpligen

böra vara »centralrådet för religiös och kulturell verksamhet inom

försvarsväsendet». Centralrådets uppgifter torde i stort sett böra vara de av

de sakkunniga föreslagna, därvid jag dock förutsätter, att uppgifternas utformande

kommer att bliva föremål för närmare överarbetning i samband med

utfärdande av instruktion för centralrådet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 13i).

I fråga om sammansättningen av centralrådet biträder jag de sakkunnigas

uppfattning, att rådets ordförande bör vara en generalsperson eller flaggman

eller en regementsofficer. Däremot kan jag icke ansluta mig till förslaget

örn att den för krigsförhållanden av de sakkunniga föreslagne fältprosten

skulle vara självskriven ledamot i centralrådet. Frånsett att frågan

örn mobiliseringsorganisationen av den andliga vården vid försvarsväsendet

ännu icke fått sin lösning, lärer det nämligen vara mindre lämpligt att på

detta sätt knyta en mobiliseringsbefattning vid en viss verksamhet i fredstid.

Däremot anser även jag, att i centralrådet bör ingå en i Stockholm

eller dess närhet boende präst vid svenska kyrkan. Då denne präst torde

böra få som uppgift att i viss mån verka som en personligen sammanhållande

kraft i förhållande till militärpastorerna, torde han icke böra utväljas

bland dessa utan snarare få utses bland en något äldre och erfarnare

kategori prästmän än den dessa i allmänhet torde komma att tillhöra. I

centralrådet torde vidare böra ingå en representant för svenska kyrkans

diakonistyrelse och en representant från frikyrkliga samarbetskommittén;

däremot finner jag knappast erforderligt, att i rådet ingår jämväl en representant

för förbundet Soldaternas vänner. På sätt de sakkunniga föreslagit

bör en representant för försvarsväsendets underbefälsförbund ingå i rådet.

Slutligen böra i rådet ingå tre representanter för folkbildningsverksamheten

i landet. Ledamöterna i centralrådet böra tillsättas av Kungl. Maj:t för en

tid av tre år i sänder, i förekommande fall efter förslag av de angivna

organisationerna. Av de tre representanterna för folkbildningsverksamheten

synas lämpligen en böra utses efter förslag av skolöverstyrelsen och två

efter förslag av Samverkande bildningsförbundens styrelse.

I anslutning till vad de sakkunniga föreslagit lärer centralrådet böra uppdelas

på två sektioner, lämpligen benämnda religiösa sektionen och kulturella

sektionen. I fråga örn sekreterarhjälp vill jag ansluta mig till Samverkande

bildningsförbundets styrelses förslag, att en sekreterare utses för

vardera sektionen.

Yad slutligen beträffar kostnaderna för centralrådets verksamhet torde

dessa i enlighet med förslaget böra bestridas från anslaget till befrämjande av

den andliga vården vid försvarsväsendet. Förutom ett mindre arvode till

ordföranden torde man få räkna med att av den i centralrådet ingående prästerliga

ledamoten kommer att krävas ett så avsevärt arbete jämväl utom sammanträdena,

att ett särskilt arvode till honom bör utgå. Detta arvode torde icke

böra sättas lägre än till 1,500 kronor om året. De övriga ledamöterna i rådet

torde böra uppbära allenast smärre sammanträdesarvoden, vilkas belopp det

torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera bestämma. För vardera

av de två sekreterarna torde böra beräknas ett årsarvode av 1,000 kronor.

I övrigt har jag intet att erinra mot de av de sakkunniga gjorda kostnadsberäkningarna

för centralrådets verksamhet.

Vad jag sålunda anfört rörande organisationen av den andliga vården vid

försvarsväsendet föranleder till att det hittills utgående anslaget för ändamålet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

torde böra något höjas utöver nu utgående belopp, 50,000 kronor. Kostnaderna

för centralrådet torde icke med den av mig föreslagna organisationen

kunna beräknas lägre än till 12,000 kronor. Kostnaderna för understöd åt de

kulturella utskotten vid truppförbanden torde kunna begränsas till ungefär

23.000 kronor. Slutligen torde för soldatshems- och motsvarande verksamhet

böra i enlighet med de sakkunnigas förslag avses cirka 35,000 kronor.

Anslagsbehovet skulle sålunda komma att uppgå till (12,000 + 23,000 +

35.000 =) 70,000 kronor, d. v. s. det belopp, som de sakkunniga föreslagit

i sitt betänkande. Nämnda belopp överstiger med 20,000 kronor

såväl nu utgående anslag för ändamålet som det i statsverkspropositionen

för budgetåret 1939/40 beräknade anslagsbeloppet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till Befrämjande av den andliga vården vid för svar sväsendet

å riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1939/40 anvisa ett

reservationsanslag av 70,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Österholm.

Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.