Angående försäljning av den s. k. Gripsholmsjorden i Nyköping
1939-03-03 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:159, Angående försäljning av den s. k. Gripsholmsjorden i Nyköping
Dokumentets text
Kungl. Maj-.ts proposition nr 159.
11
Nr 159.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående försäljning av
den s. k. Gripsholmsjorden i Nyköping; given Stockholms
slott den 3 mars 1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 mars 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel,
Forslund, Eriksson, Strindlund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
Jag anhåller att få anmäla en av riksmarskalksämbetet i skrivelse den 18
februari 1939 väckt fråga örn försäljning av den s. k. Gripsholmsjorden i
Nyköping.
Ifrågavarande, kronan tillhöriga område, som förvaltas av ståthållarämbetet
på Gripsholms slott, har enligt fastighetsregistret en areal av 21,729 kvadratmeter,
varav enligt gällande stadsplan omkring 17,700 kvadratmeter utgöra
kvartersmark och återstoden gatumark. Området ligger i stadens östra
del och avgränsas i väster av Stockliolmsvägcn, i söder av östra Storgatan
12
Kungl. Maj-.ts proposition nr 159.
och i sydost av dennas förlängning fram till östra stationen, östra Stationsgatan,
samt i norr av järnvägsområdet och en linje från detta vinkelrätt mot
Stockliolmsvägen. Under ett antal år har det utarrenderats till Nyköpings
stad. Arrendet uppgår numera till 800 kronor för år. Staden har i sin tur
upplåtit större delen av området till föreningen Nyköpings koloniträdgårdar
u. p. a. och en mindre del, belägen vid korsningen av östra Storgatan och
Stockliolmsvägen, till Svensk-engelska mineralolje-aktiebolaget, som där har
en bensinstation.
I anledning av en framställning av Nyköpings stad den 2 oktober 1931,
med anhållan om Kungl. Maj:ts tillstånd att mot den köpeskilling, som efter
verkställd uppskattning kunde anses skälig, få med äganderätt förvärva den
s. k. Gripsholmsjorden eller stadsägan nr 250 å öster, uppdrog Kungl. Maj:t,
efter hörande av vederbörande myndigheter, den 3 november 1933 åt länsstyrelsen
i Södermanlands län att förhandla med staden om försäljningen
samt att därefter till Kungl. Majit inkomma med de förslag och framställningar,
till vilka omständigheterna kunde föranleda. Länsstyrelsen skulle
därvid taga i övervägande, om någon del av fastigheten lämpligen borde bibehållas
i kronans ägo för tillgodoseende av kronans framtida behov av
byggnadstomter inom staden.
I skrivelse den 12 mars 1935 anmälde länsstyrelsen resultatet av förhandlingarna
med stadens delegerade och hemställde, att Kungl. Majit måtte
godkänna ettdera av tvenne förordade alternativa försäljningsförslag. De
föreslagna köpeskillingarna hade stadens delegerade för sin del visserligen
ej tillstyrkt. Men länsstyrelsen hade icke velat föreslå en lägre köpeskilling
än kronan kunde utvinna medelst en successiv avyttring av tomterna genom
något statsorgan.
Båda de förordade alternativen förutsatte en ändring av stadsplanen, då
efter länsstyrelsens utsago vid förhandlingarna redan från början visat sig,
att en användning enligt gällande stadsplan för bebyggelse med stenhus av
minst tre våningars höjd enligt de senare årens erfarenhet icke vore att tänka
på.
Vid en försäljning enligt det ena alternativet, som förutsatte att något område
icke skulle undantagas för kronans framtida byggnadsbehov, ansåg
länsstyrelsen köpeskillingen icke böra sättas lägre än till 43,000 kronor. .Stadens
delegerade ville icke tillstyrka högre anbud än 32,500 kronor, motsvarande
ett genomsnittspris för hela området av 1 krona 50 öre per kvadratmeter.
Köpeskillingen hade av länsstyrelsen kalkylerats såsom skillnaden
mellan å ena sidan stadens antagliga intäkter genom försäljning av tomterna
och å andra sidan de antagliga kostnaderna för gatuanläggningar och
framdragande av vatten- och avloppsledningar m. m., med ett avdrag från
denna skillnad för av staden lidna ränteförluster genom fördröjd tomtförsäljning,
uppskattade till 8,000 kronor, och en ökning för värdet av visst
parkområde, beräknat till 9,000 kronor.
För försäljning enligt det andra alternativet, varvid visst område undantagits
för kronans framtida byggnadsbehov, föreslog länsstyrelsen en efter lik
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 169.
13
ilande grunder beräknad köpeskilling av lägst omkring 33,000 kronor. Från
stadens sida nämndes icke något anbudsbelopp. Det för kronan undantagna
markområdet hade länsstyrelsen icke ansett lämpligt att, såsom byggnadsstyrelsen
i införskaffat utlåtande den 12 april 1934 föreslagit, förlägga
till stadsägans sydvästra hörn, vilket utgjorde den ur affärssynpunkt bästa
och därför dyraste tomten, utan till en nordostlig del av stadsägan. Länsstyrelsen
ansåg för sin del föga sannolikt, att kronan alls skulle vara i behov
av tomt å området. En byggnad till lantmäterikontor — för vilket ändamål
lantmäteristyrelsen i skrivelse den 16 februari 1934 ansett lämpligt att plats
reserverades å området — borde helst förläggas lill residenstomten, där tillräckligt
utrymme härför funnes. Byggnadsstyrelsen hade emellertid påyrkat,
att tomt för offentlig byggnad skulle reserveras, och denna borde enligt
dess mening omfatta omkring 3,000 kvadratmeter. Från järnvägsstyrelsens
sida hade enligt skrivelse den 26 maj 1934 icke gjorts någon erinran mot
områdets försäljning.
I infordrat utlåtande den 26 september 1935 hävdade kammarkollegiet,
att de av länsstyrelsen föreslagna försäljningsprisen icke kunde från kronans
sida godtagas. Enligt av kollegiet införskaffad utredning funnes spekulanter
på 8,850 kvadratmeter av tomtmarken till ett pris av tillhopa 58,000
kronor, och återstoden av tomtmarken syntes utan svårighet kunna försäljas
till ett kvadratmeterpris av omkring 6 kronor i fråga om tomt för trevåningsbebyggelse
och av omkring 3 kronor i fråga örn tomt för tvåvåningsbebyggelse.
Sagda anbud gällde dock endast under förutsättning att gällande
stadsplan bibehölles oförändrad och att köparna icke behövde vidkännas
några kostnader för inlösen av gatumark eller iordningställande av gata.
Tomtmarken å stadsägan horde för den skull av kronan successivt försäljas
direkt till tomtköparna utan användande av staden såsom mellanhand,
varvid gällande stadsplan torde böra ligga till grund för exploateringen.
I utlåtande den 15 oktober 1935 uttalade statskontoret sin anslutning till
de riktlinjer för försäljningen, som kammarkollegiet föreslagit.
Länsstyrelsen i Södermanlands län framhöll i yttrande den 15 november
1935 att i och för sig intet vore att från dess sida erinra mot ett försök att
genom successiv försäljning direkt från statsverket av enskilda tomter erhålla
en större sammanlagd behållen köpeskilling för området, än länsstyrelsen
ansett sig kunna räkna med. De köpeanbud och kalkyler, på vilka
ämbetsverken grundat sin uppfattning örn fördelarna av en sådan anordning,
gällde emellertid endast under förutsättning att stadsplanen för området bibehölles
oförändrad. I anledning därav meddelade länsstyrelsen, att stadsfullmäktige
i Nyköping den 12 i samma månad genom beslut, som skulle
anses omedelbart justerat, uppdragit åt byggnadsnämnden att upprätta förslag
till ändrad stadsplan för området. Bland annat skulle undersökas lämpligheten
av ändrad sträckning av gatorna inom området och av att reservera
viss del därav till park.
Enligt utlåtande den 2 mars 1936 ansåg riksmarskalksämbetet, att de av
staden ifrågasatta stadsplaneändringarna vore otillräckligt motiverade. Äm
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
betet kunde icke finna annat än att stadens åtgärder härför mera vore ägnade
att åstadkomma en framflyttning av tidpunkten för kronans exploatering
av området än att befrämja exploateringen. Det syntes angeläget att denna
snarast igångsattes.
Djurgärdskommissionen underströk i utlåtande den 5 oktober 1937 riksmarskalksämbetets
synpunkter på de föreslagna stadsplaneändringarna. Någon
mera avsevärd ändring vore icke erforderlig för området. Under alla
förhållanden kunde en stadsplaneändring icke rimligen få medföra, vare
sig att kronan skulle nödgas utan ersättning avstå mark för gata eller annan
öppen plats i större utsträckning än nu gällande stadsplan avsåge, eller att
kronan för området skulle åsamkas gatukostnader utöver vad genomförandet
av gällande stadsplan medförde. Vid beräkning av saluvärdet syntes för
den skull anledning saknas att utgå från annat än gällande stadsplan. Kommissionen
ansåg exploateringen böra komma till stånd snarast, enär området
dessförinnan icke syntes komma att lämna en avkastning i rimlig proportion
till markens värde. Jämväl stadens huvudsakliga intresse i fråga
om marken syntes vara, att kvartersmarken ej längre läge obebyggd utan
exploaterades snarast möjligt. På grund av vad i ärendet förekommit borde
försäljningsmedgivande i fråga om Gripsholmsjorden snarast utverkas av
riksdagen och ytterligare erforderliga utredningar och förhandlingar omedelbart
komma till stånd.
Ärendet har sedermera varit föremål för ytterligare beredning inom riksmarskalksämbetet,
varvid ämbetet enligt vad jag inhämtat samrått med
djurgärdskommissionen samt landshövdingen i Södermanlands län.
Ett preliminärt köpeanbud å området, belöpande å 100,000 kronor, har
under ärendets fortsatta behandling erhållits från Hyresgästernas sparkasseocli
byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. Anbudet är avgivet under
förutsättning av slutligt godkännande av kontraktsförslaget från förbundets
dotterorganisation i Nyköping. I sin ursprungliga avfattning avser
det uppförande av bostadshus å området med tillhopa 324 eldstäder, vilket
ger ett tomtpris per eldstad av omkring 309 kronor. Anbudet förutsätter
bebyggelse enligt gällande stadsplan.
Med hänsyn till det av stadens myndigheter preliminärt antagna förslaget
till ändrad stadsplan och till önskemålen om undantagande av tomt för kronans
framtida byggnadsbehov har riksförbundets anbud sedermera modifierats
genom en förklaring att förbundet vore berett att inköpa tomtmark enligt
tre alternativa stadsplaneskisser i viss anslutning till föreliggande stadsplaneförslag.
De köpeskillingar som kunna påräknas från förbundet låta
sig med stöd av stadsplaneskisserna uppskatta till omkring 65,000, 75,000
respektive 80,000 kronor. Vid första alternativet har hela södra delen av området
avsatts till offentlig byggnad och för parkändamål enligt drätselkammarens
önskan. Antalet eldstäder å den till inköp ifrågasatta norra delen
stannar vid 235. Eldstadspriset har beräknats något lägre än enligt det ursprungliga
anbudet, enär den ur butikssynpunkt värdefullaste marken un
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
15
danlagits. Vid andra och tredje alternativen har mark för offentlig byggnad
och park avsatts på delvis andra delar av området. Antalet eldstäder uppgår
enligt dessa alternativ till 240 respektive 261 stycken och de erbjudna köpeskillingarna
äro beräknade efter samma, högre eldstadspris som i det först
avgivna anbudet. Likviden skulle erläggas enligt en plan, som följer byggandet
i vissa etapper. Det förutsättes, att eventuellt avstående av gatumark och
kostnader för iordningställande av gata icke skola belasta köparen.
Genom förmedling av landshövdingen i Södermanlands län har staden
Nyköping erbjudits förvärva området på de villkor, som föreslagits av Hyresgästernas
sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund. I skrivelse den
17 februari 1939 från drätselkammaren i Nyköping har staden avböjt detta.
En samtidig förfrågan om något eller några av de alternativa köpeförslagen
ur stadsplanesynpunkt vore av beskaffenhet att kunna från stadens sida
godkännas, har besvarats med den förklaringen, att sådant godkännande
kunde tänkas endast under förutsättning att förslagen ändrades till huvudsaklig
överensstämmelse med ett av länsarkitekten i länet den 14 april 1936
uppgjort förslag till stadsplan för området.
I skrivelse den 18 februari 1939 har riksmarskalksämbetet för sin del tillstyrkt
antagande av något av de alternativa köpeanbuden samt hemställt,
att proposition örn försäljning i överensstämmelse därmed måtte avgivas till
innevarande års riksdag.
I fråga om redovisning av vid försäljningen inflytande medel har riksmarskalksämbetet
förutsatt, att köpeskillingen skulle inlevereras till statskontoret
för att tilläggas »Gripsholms slotts försäljningsmedels fond» samt att den årliga
avkastningen av fonden, i överensstämmelse med kungl, brev till statskontoret
den 8 oktober 1910, skulle ställas till ståthållarämbetets å Gripsholms
slott förfogande för underhåll av slottet med tillhörande byggnader. Statskontoret
har icke ansett sig böra framställa någon erinran häremot.
1 likhet med de hörda myndigheterna anser jag, att den s. k. Gripsholms-Pe^arfcme^- jorden i Nyköping bör försäljas. Någon anledning för kronan att behålla om- cAc/e»- rådet synes icke föreligga. Avkastningen har icke varit och synes svårligen
kunna bli tillfredsställande. Staden har också, såsom jämväl framhållits av
dess representanter, intresse av att denna jämförelsevis väl belägna stadsäga
blir lämpligt utnyttjad och bebyggd.
De långvariga förhandlingar om försäljning, som efter framställningen
1931 förts mellan kronan och staden, lia icke medfört åsyftat resultat. Staden
har icke ansett sig kunna godtaga de köpeskillingsförslag, som från myndigheternas
sida ansetts skäliga. Avståndet mellan stadens anbud och de förordade
köpeskillingarna synes vara för stort för att överenskommelse skulle
kunna nås.
De av Hyresgästernas byggnads- och sparkasseförenings riksförbund gjorda
preliminära köpeanbuden — det minst fördelaktiga motsvarande en köpeskilling
å i runt tal 65,000 kronor brutto — synas bereda staten en rimlig ersättning
för äganderätten till ifrågavarande delar av området; ett gynnsam
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
mare försäljningsresultat torde icke vara att påräkna vid direkt exploatering
eller efter ytterligare väntan. Bebyggelsen enligt de alternativa anbuden synes
tillfredsställande samt står i sådan överensstämmelse med stadens numera
hävdade stadsplaneförslag, att jag förutsätter, att skiljaktigheterna skola
kunna utjämnas genom direkt förhandling mellan stadens myndigheter och
förbundet. Det svävande spörsmålet om ändring av stadsplanen synes sålunda
ej behöva utgöra hinder för ett ställningstagande till försäljningsfrågan
redan nu.
Jag anser lämpligt att, som vid de alternativa anbuden förutsatts, tomt
undantages för kronans framtida byggnadsbehov till en storlek av förslagsvis
omkring 3,000 kvadratmeter. Ur statens synpunkt synes den icke nödvändigtvis
behöva förläggas till sydvästra hörnet, vid korsningen av Östra
Storgatan och Stockholmsvägen. Avgörandet i frågan örn dess läge, som
lämpligen bör träffas före stadsplaneförslagens slutliga prövning och godkännandet
av försäljningskontrakt, torde få ankomma på Kungl. Maj :t.
örn försäljning enligt något av berörda alternativ kommer till stånd, skulle
ej obetydliga delar av stadsägan utöver den särskilt undantagna tomtmarken
tills vidare vara kvar i statens ägo, huvudsakligen till följd av att visst område
enligt stadsplaneförslagen avsetts till park. Riksdagens medgivande
till försäljning torde nu böra inhämtas även beträffande parkområdet samt
ett återstående, mindre stycke kvartersmark invid järnvägsområdet, som ej
skulle innefattas i den föreslagna avyttringen till riksförbundet.
Ett riksdagens försäljningsmedgivande synes med hänsyn till ärendets nuvarande
läge böra avse endast ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att avyttra
fastigheten på i huvudsak de villkor, som framgå av vad jag här anfört.
Då anledning saknas att för framtiden till finansfonder hänföra smärre försäljningsinkomster
av förevarande slag förordar jag, att de vid försäljningen
influtna medlen, efter avdrag för de utgifter, som försäljningens genomförande
betingar, tillgodoföras inkomsttiteln övriga diverse inkomster.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att den s. k. Gripsholms jorden i Nyköping må försäljas på
villkor, som Kungl. Maj :t i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i det föregående angivits äger bestämma.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
G. MacDowall-Pihlström.
397423. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:176 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Marits proposition angående försäljning av den s. k. Gripsholms]orden i Nyköping. a1 i texten
- SU 1939:103 Utlåtande i anledning av Kungl. Majda proposition angående försäljning av den s. k. Gripsholmsj orden i Nyköping. a1 i texten