Angående inrättande av en försöksgård d sandjord i Kristianstads län
1939-03-03 · 48 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 47 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:163, Angående inrättande av en försöksgård d sandjord i Kristianstads län
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
1
Nr 163.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av
en försöksgård d sandjord i Kristianstads län; given
Stockholms slott den 3 mars 1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 mars 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel,
Forslund, Eriksson, Strindlund.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:
1 årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1939/40 beräkna
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 163-
1
2
Kungl. Majlis proposition nr 163.
dels å kapitalbudgeten, under Statens affärsverksfonder: Domänverket, till
inköp såsom försöksgård av egendomen Mosslunda i Kristianstads län ett
reservationsanslag av 136,000 kronor,
dels ock under nionde huvudtiteln, punkt 31, till Lantbrukshögskolan: Inventarier
m. m. för försöksgård i Kristianstads län ett reservationsanslag av
133,600 kronor.
Jag anhåller nu att få ånyo för Kungl. Maj:t anmäla hithörande frågor.
Inledning.
I sitt av 1936 års riksdag godkända utlåtande nr 83 i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition, nr 167, angående försöksverksamheten på jordbrukets
område m. m. yrkade jordbruksutskottet i huvudsak bifall till propositionen
men framhöll, bland annat, att ett bifall till propositionen icke skulle giva en
definitiv lösning av landets behov av försöksgårdar. Enligt utskottets mening
borde självfallet ytterligare utveckling på området inom en snar framtid
komma till stånd. Utskottet uttalade, att i första hand behov förelåge av
en försöksgård, som förfogade över sandjord, exempelvis belägen i Kristianstads
län. * • *
Sedermera har Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
i skrivelse till Kungl. Majit den 30 augusti 1937 hemställt om förslag till riksdagen
om inrättande av försöksgård i länet. I skrivelsen anförde förvaltningsutskottet
i huvudsak följande:
Hushållningssällskapet hade bedrivit en ganska omfattande försöksverksamhet
särskilt beträffande potatisodling på sandjord. Men med de resurser,
som stöde till hushållningssällskapets förfogande, hade det icke varit
möjligt att hos sällskapet få utfört alla de försök och undersökningar, som
nödvändigtvis måste genomföras inom en snar framtid. Ej heller hos redan
befintliga statliga försöksstationer bleve det möjligt att få ett säkert svar på
växtodlingsproblemen i de nederbördsfattiga sandjordsdistrikten i södra Sverige,
enär dessa försöksstationer vore belägna på de bättre jordarna.
Behovet av mera ingående försöksverksamhet beträffande potatisodlingen
gjorde sig alltmera gällande. För produktionen av såväl mat- som fabrikspotatis
vore det framför allt vissa kvalitetsspörsmål som måste utredas. Jordmånens
och gödslingens inverkan på kväve-, socker- och stärkelsehalten hos
de olika sorterna syntes vara av synnerligen stor betydelse för såväl potatisens
smak och kokegenskaper som det rationella utnyttjandet i fabrikerna.
Dessa spörsmål vore hittills i stort sett olösta, emedan behövliga undersökningar
krävde stora kostnader och vidlyftiga anordningar, vilka hushållningssällskapet
icke utan vidare kunde överkomma.
I avvaktan på en statens försöksgård, som kunde upptaga dessa spörsmål
till grundlig utredning, hade emellertid hushållningssällskapen i Skåne och
Blekinge med ett årligt anslag från Sveriges bränneriidkareförening och Sveriges
stärkelseproducenters förening uppgående till sammanlagt 9,000 kronor
gemensamt påbörjat en försöksverksamhet i mindre skala, där dessa problem
upptagits till prövning. Om en statens försöksgård upprättades inom detta
område, kunde den med all säkerhet påräkna de anslag från dessa föreningar,
som nu lämnades hushållningssällskapen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
3
Ytterligare har förvaltningsutskottet hänvisat till den betydande produktionen
av avels- och gödsvin inom det område den ifrågasatta försöksgården
skulle representera samt, med framhållande att försöksverksamheten på svinskötselns
område vore otillräcklig, anfört, att Kristianstad-Blekinge andelsslakteriförening
vore villig att ekonomiskt understödja en försöksgård som
upptoge svinförsöksverksamhet, därvid dock förutsattes att försöksgården ej
alltför länge läte vänta på sig, enär slakteriföreningen i sådant fall såge sig
nödsakad på annat sätt anordna försöksverksamhet.
Förvaltningsutskottet hänvisar slutligen till en av särskilda utredningsmän
gjord beräkning av driftunderskott för av dem föreslagen försöksgård i Kristianstads
län — frånsett avlöningar åt försöksgårdens fackligt utbildade personal
— samt yttrar, att därest de för försöksändamål av bränneriidkareföreningen
och stärkelseproducenternas förening utgående bidragen finge tillgodokomma
försöksgården, dennas driftunderskott kunde helt elimineras.
I avgivna utlåtanden över Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts
framställning förordades denna av lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolans
styrelse, vilka i ärendet åberopat ett av högskolans lärarråd
avgivet yttrande.
Ur dessa yttranden må här återgivas följande.
Lantbruksstyrelsen har erinrat örn den försöksverksamhet, som genom Blekinge,
Kristianstads och Malmöhus läns hushållningssällskap med årliga bidrag
av Sveriges bränneriidkareförening och Sveriges stärkelseproducenters
förening bedrivits beträffande potatisodling å sandjord och framhåller, att
ett inordnande av dessa försök i den statliga försöksverksamheten skulle
giva större auktoritet åt vunna försöksresultat. Vad angår ifrågasatt försöksverksamhet
på svinskötselns område anför lantbruksstyrelsen, att även om
denna försöksverksamhet icke är lokalbunden utan torde kunna förläggas
till annan plats, en blivande försöksgård inom Kristianstads län likväl synes
kunna tillmätas betydelse för viss försöksverksamhet även på husdjursområdet.
Lantbruksstyrelsen har slutligen uttalat, att inrättandet av en den
statliga försöksverksamheten direkt underställd försöksgård syntes vara av
stor vikt för det betydelsefulla jordbruksområdet i ifrågavarande del av landet
samt tillstyrkt bifall till förvaltningsutskottets framställning.
Lantbruksliögskolans lärarråd har anfört i huvudsak följande:
I stora delar av Kristianstads och Blekinge län hade jordbruket genom
klimat- och jordmånsförhållandenas samspel förlänats en särprägel, vilket
gjorde att försöksresultat, vunna på försöksgårdar i andra delar av landet,
här ingalunda alltid kunde tillämpas. Vid det fortsatta utbyggandet av försöksgårdsnätet
i vårt land syntes därför detta jordbruksdistrikt i första hand
böra komma ifråga. Lärarrådet ville på det kraftigaste understryka behovet
av en vidgad försöksverksamhet med potatis. Utöver de av Kristianstads läns
hushållningssällskap anförda skälen förtjänade framhållas, att i de båda
nämnda länen upptoge potatisen c:a 9 % av åkerarealen, och att här frambringades
ungefär 1/5 av hela Sveriges potatisskörd. Medräknades även de
potatisodlande delarna av angränsande län, för vilka en i Kristianstads län
belägen försöksgård kunde anses representativ, bleve potatisarealen V4—V»
av hela landets potatisareal. På de hittillsvarande försöksgårdarna hade en
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
däst vid Flahult i Jönköpings län försök med potatis bedrivits i större skala,
men jordarten därstädes lämpade sig i främsta rummet för produktion av
utsädespotatis. De mycket viktiga matpotatisproblemen hade där ej kunnat
upptagas till behandling. De av hushållningssällskapet antydda kvalitetsproblemen
hade följaktligen ännu icke blivit föremål för prövning i större utsträckning
på någon försöksgård. Och dock vore potatisen med hänsyn till
skördens värde jämställd med vetet.
Lärarrådet har vidare framhållit betydelsen av att sortfrågan upptages på
försöksgårdens arbetsprogram. Härom anföres följande:
I ett flertal länder påginge f. n. ett intensivt arbete med framställandet av
nya sorter, förenande hög kvalitet med resistens mot sjukdomar. Vårt land
vore i trängande behov av en försöksgård, där sortprövningen kunde drivas i
större omfattning än vid de fasta försöksstationerna i landets skilda delar,
och som samtidigt kunde utgöra en centralpunkt för den lokala sortförsökss''erksamheten.
Kampen mot en del av de sjukdomar, som understundom förorsakade
våra potatisodlare betydande förluster, krävde också stödet av en
tast försöksgård. Slutligen behövde även en rad problem, som rörde själva
odlingsarbetet, underkastas en prövning i syfte att rationalisera själva arbetet
och nedbringa behovet av arbetskraft. Detta vöre framför allt av vikt i de
trakter, där potatisodling bedreves i stor skala, och gällde sålunda särskilt
det jordbruksdistrikt, varom här vore fråga.
Ytterligare bar lärarrådet erinrat, att större delen av vårt lands tobaksodling
koncentrerats till de torra sandjordarna i Kristianstads län och framhållit,
att, ehuru denna odling ur nationalekonomisk synpunkt vore mindre betydelsefull,
den dock spelade en stor roll särskilt för de mindre jordbruksenheterna
i vissa trakter av länet, vartill komme att den lämnats så gott som
obeaktad av den statliga försöksverksamheten.
Slutligen bar lärarrådet förklarat sig dela hushållningssällskapets uppfattning
att en försöksgård i Kristianstads län i viss omfattning borde kunna
upptaga försök rörande produktion av avels- och gödsvin. I den mån dylika
försök avsåge utfodringsspörsmål, syntes man dock enligt lärarrådets mening
böra räkna med att gården från början finge till sitt förfogande en så
pass stor areal, att foder till försöksstallarna kunde produceras på arealer,
som vore undandragna försöksverksamheten på växtodlingens område, detta
i syfte att erhålla fullt likformiga partier av olika slag av fodermedel.
Sedan jag jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 april 1938 dels den
26 april 1938 tillkallat länsassessorn E. Rolander att verkställa utredning rörande
frågan örn inrättande av en försöksgård i Kristianstads län, dels den
27 maj 1938 uppdragit åt numera föreståndaren för jordbruksförsöksanstalten
professorn G. Sundelin, numera statsgeologen G. Ekström samt lantbrukaren
H. Jönsson, Eskilstorp, Vittskövle, att såsom särskilda sakkunniga biträda
vid utredningsarbetets fullgörande, hava utredningsmannen och de
sakkunniga med skrivelse den 16 januari 1939 till mig överlämnat betänkande
med förslug angående inrättande av försöksgård å sandjord i Kristianstads
län.
I betänkandet lämnas till en början en översikt över försöksgårdsväsendets
hittillsvarande utveckling inom landet och en redogörelse över de syd
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
5
svenska sandjordarnas förekomst, odlingsbetingelser och produktionsinriktning.
Efter framställning av de försöksuppgifter, som ansetts böra upptagas
vid försöksgården, utredes olika ifrågakomna fastigheters lämplighet för försöksverksamheten
och lämnas förslag om förvärv som försöksgård av egendomen
1 119/5j2 mantal Ugerup 6\ 7\ 8\ 91 och 102, benämnd Mosslunda, i
Köpinge socken av Gärds härad i Kristianstads län. Slutligen lämnas förslag
örn försöksgårdens organisation, byggnader och inventarier samt beräkning
av anslagsbehov för försöksgårdens drift m. m.
I anledning av betänkandet hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret,
allmänna civilförvaltningens lönenämnd, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan efter hörande
av försöksnämnden, Kristianstads, Malmöhus och Blekinge läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet,
styrelserna för Sveriges bränneriidkareförening och Sveriges
stärkelseproducenters förening samt tobaksodlareföreningen.
Här må vidare omnämnas att framställningar inkommit från hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i Östergötlands och i Malmöhus län om åtgärder
för inrättande i respektive län av försöksgårdar för växtodling. Jag
torde i det följande få återkomma till dessa.
Vid den framställning jag nu går att lämna rörande de frågor, som i förevarande
ärende framträtt, kommer jag att anmäla dem under följande huvudavdelningar:
1.
Behovet av ytterligare utveckling av försöksgårdsväsendet.
2. Planläggning av försöksverksamheten å sandjord i södra Sverige.
3. Försöksverksamhetens förläggning samt grunder för köp av försöksgård.
4. Försöksgårdens organisation samt beräkning av årliga omkostnader
för gården.
5. Byggnader och inventarier för försöksgården.
6. Anslagsbehovet för budgetåret 1939/40.
1. Behovet av ytterligare utveckling av försöksgårdsväsendet.
I betänkandet lämnas inledningsvis en översikt över försöksgård sväsendets
hittillsvarande utveckling inom landet. Utredningsmannen
anför härom i huvudsak följande.
För utrönande av de gynnsammaste betingelserna för växtodling av olika
slag i vårt land under skilda jordarts- och klimatologiska förhållanden har
det befunnits lämpligt att till olika delar av landet förlägga ett antal försöksgårdar.
Vissa för försöksverksamhet på växtodlingens område bildade
enskilda institutioner hava härvid före staten inrättat försöksgårdar. Sålunda
anordnade svenska mosskulturföreningen år 1894 försöksgården Flahult
i Jönköpings län och, med låneunderstöd av staten, år 1920 försöksgården
Gisselås i Jämtlands län, båda för torvjordsförsök. Vidare förvärvade
kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens län medelst gåvomedel år
1908 Sunderbyns försöksgård och fick år 1919 till sig upplåtet kolonatområde
å Alträsks kronopark, vilket jämte senare tillagda områden bildade Al
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 163
träsks försöksgård. Den förstnämnda av de genom kemisk-växtbiologiska
anstalten grundade försök sgårdarna utgjordes av fastmarksjord, den senare
av i huvudsak torvjord.
Sedan riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit den 15 juni 1920 hemställt
örn utredning, bland annat, rörande anordnande i landet av fasta försöksgårdar
för jordbruket samt Kungl. Majit den 26 november 1920 anbefallt styrelsen
för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet att
verkställa sådan utredning, tillsatte nämnda styrelse för uppdragets utförande
en kommitté, som i avgivet betänkande den 20 juni 1925 (Stat. off. utr.
1925: 32) framlade förslag örn indelning av landet i ett antal jordbruksområden,
som enligt kommitterades mening borde vara företrädda av försöksgårdar.
Det ansågs härvid betydelsefullt att försöksgårdarna komme att representera
landets viktigaste jordartstyper i karakteristisk utbildning och
att de förlädes till ifrågavarande jordartstyps mest representativa utbredningsområden.
Valet kunde därigenom komma att stå mera mellan olika
jordartsområden än emellan olika landsändar.
De av kommitterade för representation medelst försöksgårdar föreslagna
jordbruksområdena franninge av följande uppställning:
f. Uppland — för upplandslerorna.
2. Östergötland — för östra Sveriges kalkfattiga lerområden.
3. Skaraborgs län — för Västgötaslättens styva leror.
4. Älvsborgs län, Dalboslätten — för områden med kalkfattig mjölig
lera.
5. Närke eller Västmanland — för svämlereområdena.
6. Malmöhus län — för silurmoränen på Skåneslätten.
7. Gotland — för moränmark och moränlera på Gotland och Öland
samt Kalmar läns södra del.
S. Kristianstads län — för sandjordsområde inom nederbördsfattigare
distrikt.
9. Hallands kustslätt — för sandjordsområde inom nederbördsrikare distrikt.
10. Kronobergs län — för urbergsmorän å sydsvenska höglandet.
11. Kopparbergs läns södra del eller Värmland — för norra Bergslagen.
12. Jämtland — för Jämtlands silurområde.
13. Västernorrland — för Norrlands nedre kustlandsområde.
14. Västerbotten — för Norrlands övre kustland.
Då kommitterade icke ansett det sålunda framställda förslaget kunna bliva
under de närmaste åren realiserat, föreslogs alternativt en inskränkning
av försöksgårdarnas antal till fyra. nämligen dels en försöksgård för den
styva leran i Västergötland, dels en å Kristianstadsslättens sandjordsområde,
dels en för mellersta Norrland, representerande den för Västernorrlands
län viktigaste åkerjorden, mjällera, dels en för lälllereområden inom
Målar- och Hjälmarebygden typisk gård. Av de i kommittébetänkandet föreslagna
jordbruksområdena hade sedermera två blivit företrädda av statliga
försöksgårdar, nämligen västgötaslättens ler jordsområde genom den enligt
1928 års riksdags beslut inrättade Lanna försöksgård i Skaraborgs län
samt Norrlands nedre kustlandsområde genom Offers försöksgård i Västernorrlands
län, inrättad enligt beslut av 1930 års riksdag.
Det av kommitterade upprättade förslaget torde hava i huvudsak avsett
försök på fastmarksjord. Frågan om förändrade uppgifter för svenska mosskulturföreningen
och kemisk-växtbiologiska anstalten vore, då förslaget framställdes,
ej aktuell. Försöksgårdsverksamheten å organogena jordar syntes
hava ansetts vara en angelägenhet väsentligen för nämnda statsunderstödda
institutioner.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
i
Sedermera hade av chefen för jordbruksdepartementet enligt Kungl. Maj-.ts
den 18 december 1931 meddelade bemyndigande tillkallade utredningsmän
för utredning angående en mer enhetlig organisation av försöksverksamheten
på växt- och trädgårdsodlingens område, 1931 års utredningsmän, i betänkande
den 16 december 1933 (Stat. off. utr. 1934:4) föreslagit en indelning
av landet ur försökssynpunkt i 7 distrikt, vartdera omfattande ett visst
antal hushållningssällskap. Inom de olika distrikten föreslogs av dessa utredningsmän
inrättande av ett antal nya försöksgårdar utöver de befintliga
vid Lanna och Offer samt införlivande med det statliga försöksväsendet av
kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksgårdar Sunderbyn och Alträsk samt
svenska mosskulturföreningens försöksgårdar Flahult och Gisselås. Med
iakttagande härav borde enligt 1931 års utredningsmän för landet gälla ett
försöksgårdssystem av följande omfattning och beskaffenhet.
Södra försöksdistriktet, omfattande Malmöhus, Kristianstads, Hallands och
Blekinge län.
1. Råby försöksgård, Malmöhus län, moränlera.
2. Åsums försöksgård, Kristianstads län, sandjord.
Sydöstra försöksdistriktet.
3. Flahults försöksgård, Jönköpings län, torv- och sandjord.
4. Köpetorps försöksgård, Östergötlands län, mullrik, styv lera (dung
jord).
... ,
5. Roma försöksgård, Gotlands län, kalkrik moränlera och torvjord.
Sydvästra försöksdistriktet.
6. Lanna försöksgård, Skaraborgs län, mullhaltig mellanlera.
Mälur- och Hjälmareområdets försöksdistrikt.
7. Ultuna försöksgård, Uppsala län, styv lera, lättlera och svämlera.
Bergslagsomrddets försöksdistrikt.
8. Uddeholms försöksgård, Värmlands län, sand och molera.
9. Kungsgårdens försöksgård, Gävleborgs län, lerjord.
Nedre Norrlands försöksdistrikt.
10. Offers försöksgård, Västernorrlands län, mjällera.
11. Gisselås försöksgård, Jämtlands län, torvjord.
övre Norrlands försöksdistrikt.
12. Brattby försöksgård, Västerbottens län, mullrik finmo och mjäla.
13. Sunderbyns försöksgård med Alträsk, Norrbottens län, sand- och
mulljord samt torvjord.
Detta förslag kom ej att i sin helhet förverkligas. Då omorganisation av
försöksverksamheten på jordbrukets område beslutades av 1936 års riksdag
(prop. nr 167; jordbr.-nisk. uti. nr 83; R. skr. nr 320), förutsattes införlivande
med den statliga försöksverksamheten av Flahults, Gisselås och Alträsks
försöksgårdar. Huvudgrunder för dessa försöksgårdars övertagande
av staten hade sedermera godkänts av 1937 års riksdag (prop. nr 249;
jordbr.-utsk. uti. nr 77; R. skr. nr 289). Slutligen hade 1938 års riksdag
(prop. nr251; jordbr.-utsk. uti. nr 72; R. skr. nr 250) i samband med åtgärder
syftande till en förändring av kemisk-växtbiologiska anstaltens i Norrbottens
län arbetsuppgifter fattat beslut örn statens övertagande jämväl av
denna anstalt tillhörande Sunderbyns försöksgård. De genom berörda^ omorganisation
uppkommande förändringarna hade trätt i verksamhet från och
med 1 januari 1939. Då den hittillsvarande huvudinstitutionen för landets
försöksarbete, centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, i
enlighet med den nya organisationsplanen med utgången av år 1938 ned
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
lagts, hade i dess ställe lantbrukshögskolan inträtt som centralorgan för landets
statliga försöksväsende. Härvid hade inom lantbrukshögskolan hildats
två särskilt för försöksverksamhet avsedda institutioner, den ena för växtodlingsförsök,
benämnd statens jordbruksförsöksanstalt, den andra för försök
angående husdjurens utfodring och skötsel, benämnd statens husdjursförsöksanstalt.
Till sistnämnda anstalt hörde bland annat försöksladugård
samt fasta anläggningar för svinförsök och hönsförsök m. m. vid Ultuna.
Under jordbruksförsöksanstalten sorterade, förutom fasta försöksanordningar
vid Ultuna, statens särskilda försöksgårdar för växtodlingsförsök. vilka
alltså, sex till antalet, utgjordes av Lanna, Offer, Flahult, Gisselås. Alträsk
och Sunderbyn.
•
Sammanfattningsvis anför utredningsmannen, att både de kommitterade,
som år 1925 avgivit betänkande angående inrättande av fasta försöksgårdar,
och de för försöksväsendets omorganisation år 1931 förordnade utredningsmännen
funnit det angeläget att sandjordsområdena i Skåne och Blekinge
bleve representerade genom en till trakten av Kristianstad förlagd försöksgård.
Han hänvisar vidare till det i inledningen berörda uttalandet av jordbruksutskottet
rörande behovet av sådan försöksgård samt till förut återgivna
yttranden över förvaltningsutskottets i Kristianstads läns hushållningssällskap
i ämnet gjorda framställning och finner behovet av en försöksgård
för växtodling å sandjord i södra Sverige påvisat.
I samtliga över betänkandet avgivna yttranden vitsordas behovet av försöksgård
för växtodling å sandjord. Även frågan om användande av svinstamkontroll
och gödsvinsförsök i samband med inrättande av försöksgården
beröres i vissa yttranden. Till yttrandena i sistnämnda hänseende torde jag få
återkomma senare.
Jag har inledningsvis förutskickat, att hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Östergötlands län och i Malmöhus län i inkomna skrivelser
hemställt om åtgärder för inrättande av försöksgårdar för växtodling inom
nämnda län. Ur dessa skrivelser må anföras följande.
Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott erinrar, att
utskottet tidigare vid olika tillfällen framhållit önskvärdheten av anordnande
inom länet av fast statlig försöksgård.
Förvaltningsutskottet funne anledning att alltjämt vidhålla samma uppfattning
om värdet av fasta försöksgårder och ville framhålla, att läget numera
av skilda anledningar gjort behovet av försöksgårder alltmera framträdande.
Härvid kunde särskilt påpekas behovet att genomföra sådan omläggning
av växtodlingen, att husdjurens utfodring i största möjliga utsträckning
kunde baseras på hemmaskördat foder, ävensom de ökade krav, som
numera förefunnes på att växtodlingen, som vid de flesta jordbruk utgjorde
grundvalen för den ekonomiska bärigheten, bedreves så rationellt som
möjligt.
Den hittillsvarande försöksverksamheten, som onekligen varit av stor betydelse
i ovanberörda och andra hänseenden, måste likväl betecknas såsom
otillräcklig. De därvid vunna resultaten vore i regel i behov av att verifieras
och fullständigas genom den försöksverksamhet, som kunde utföras vid
fast försöksgård. Härtill komme, att den nuvarande försöksverksamheten
av organisatoriska och ekonomiska skäl icke kunnat på sitt arbetsprogram
upptaga ett flertal för jordbruket viktiga spörsmål. Ju mera framträdande
Kungl. Maj.ts proposition nr 163-
9
jordbrukets, särskilt växtodlingens, ekonomiska betydelse vore inom ett område,
desto tydligare framstode behovet för jordbrukarna att erhålla den
vägledning, som sakkunnigt planlagda och genomförda försök lämnade. Inom
Östergötlands län intoge växtodlingen en framskjuten ställning, och länet
torde kunna räknas till en av landets viktigare jordbruksbygder. Under
sådana förhållanden hade önskemålet att inom området få till stånd en fast
statlig försöksgård i ständigt ökad grad gjort sig gällande.
Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller, att
enligt vad erfarenheten visat det är av grundläggande betydelse för jordbruket,
att dess försöksväsen har en ändamålsenlig organisation och tillräcklig
utrustning. Utskottet uttalar vidare, att försöksväsendet på grund av dess
delvis vetenskapliga karaktär och de viktiga intressen detsamma avser att tillgodose
är att räkna som ett av de områden där det allmänna framgångsrikast
kan ingripa till jordbrukets främjande. Utskottet anför vidare:
Inom Malmöhus län hade allt sedan seklets början under hushållningssällskapets
ledning bedrivits livlig försöksverksamhet för att utröna lämpligaste
gödslingen till olika grödor samt för att fastställa från växtförädlingsanstalterna
erhållna sorters odlingsvärde under olika betingelser. Även örn den
lokala försöksverksamheten sålunda vore ganska omfattande, måste dock
framhållas, att försöksverksamheten inom länet på jordbrukets område dock
icke helt fyllde nutida krav utan borde för att motsvara föreliggande behov
utvidgas och fördjupas. För detta ändamål vore en försöksgård, belägen
så att den bleve representativ för de bättre jordbruksområdena inom länet,
i särskild grad önskvärd. Bland frågor, för vilkas utredning en dylik
försöksgård vore behövlig, kunde som exempel anföras gödslings- och kalkningsförsök,
sort- och stamförsök, konkurrensförsök, såtids- och såmetodsförsök,
bearbetnings- och efterverkansförsök, vallblandningsförsök, växtföljdslörsök
i samband med försök av såväl patologisk som entomologisk
art, försök med naturlig gödsel och urin, betesvallförsök, försök i samband
med sockerbetsodlingen, fröodlingsförsök, försök angående jordbruksprodukternas
kvalitet och ogräsförsök.
Till en försöksgård kunde även med fördel förläggas försök å husdjursskötselns
område, såväl beträffande nötkreatur som hästar och svin. Vidare
kunde dit förläggas av statens centrala frökontrollanstalt årligen ordnade
kontrollodlingar av olika slag. En försöksgård kunde även få stor betydelse
i studiesyfte såväl för lantmännen som för elever vid lantmanna- och
lantbruksskolor.
Det kunde möjligen framhållas att Malmöhus län vore bättre lottat än
andra län med avseende å försöksverksamheten å växtodlingens område genom
att de båda växtförädlingsanstalterna Sveriges utsädesförening och Weibullsholm
vore belägna inom länet. Den försöksverksamhet, som där bedreves,
avsåge emellertid prövning av förädlingsmaterial samt av odlingsvärdet
hos de sorter, anstalterna uppdroge i jämförelse med redan odlade.
Betydelsen för jordbruksnäringen av el t välordnat försöksväsen är sedanDepariementelänge
insedd. Såsom visats i den föregående framställningen lia Muellertid
fristående .statliga 1’örsöksgårdar först sent och till ett jämförelsevis ringa
antal kommit lill stånd. Åtskilliga viktiga jordmånstyper äro sålunda ännu
cj företrädda av särskilda försöksgårdar. I samband med 1936 års riksdags
beslut örn omorganisation av försöksväsendet på jordbruksområdet har för
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
utsatts att en utveckling av försöksgårdssystemet skulle komma till stånd.
Efter det nämnda beslut fattats har staten visserligen utöver de enligt samma
beslut inrättade statliga försöksgårdarna förvärvat en i Norrbottens län belägen.
kemisk-växtbiologiska anstalten i nämnda län tillhörande försöksgård
Sunderbyn, men då detta förvärv, huvudsakligen av organisatoriska skäl,
skett genom övertagande av en redan befintlig försöksgård, kan en utveckling
av landets försöksgårdsväsende härigenom e.j sägas ha skett. Därest nu förevarande
förslag örn inrättande av försöksgård å sandjord i Kristianstads län
antages, kommer emellertid en reell utbyggnad av försöksgårdssystemet till
stånd. Fast försöksverksamhet kommer därigenom att anordnas för en hittills
genom försöksgård ej representerad jordmånstyp, som erbjuder skiftande
och för produktionen betydelsefulla försöksuppgifter.
Det är min uppfattning att även i fortsättningen de statliga försöksgårdarnas
antal bör utökas till att omfatta ytterligare för jordbruksnäringen viktiga
jordmånstyper. Sålunda synas skäl tala för inrättande av försöksgårdar
som representera jordbruksområden inom Östergötlands län och de bättre
jordarna i Malmöhus län. Även andra jordbruksbygders behov av försöksgårdar
torde böra prövas.
2. Planläggning av försöksverksamheten å sandjord i södra Sverige.
Med hänvisning till de av byråchefen E. Höijer i olika sammanhang publicerade
förslagen till indelning av Sverige i naturliga jordbruksområden framhåller
utredningsmannen att de områden den nu ifrågasatta försöksgården i
första hand tänkts skola representera tillhöra den sydsvenska mellanbygden,
vilken anses omfatta sandmarksområdena och de mera sanduppblandade delarna
av angränsande lermorän- och urbergsområden av Malmöhus och Kristianstads
län, kustbältet av Blekinge län och norra och södra Möre härader av
Kalmar län. Beträffande de sydsvenska sandjordsområdenas utsträckning
anför utredningsmannen följande:
Sandjordsområdet i Kristianstads län sträckte sig från Kristianstadstrakten
och Bromölla i norr till Kivik i söder och omfattade sålunda delar av Villands,
Gärds och Albo härader. Detta område vore icke ett enhetligt sandområde
utan inom detsamma uppträdde fläckvis andra jordarter såsom morän, mo,
lera, kärrtorv o. s. v., men det kunde dock betraktas såsom södra Sveriges
största sandjordsområde, där även sanden vore till allra största delen odlad
för jordbruk och ej skogbärande. I Malmöhus län förekomme sandjordar
särskilt inom Saxtorpsområdet, huvudsakligen omfattande kustsocknarna
Hofterup, Saxtorp, V. Karaby och Löddeköpinge, samt i länets mitt inom
Vombslättens sandområde, omfattande av Torna härad socknarna S. Sandby.
Revinge, Silvåkra, Hällestad, Veberöd, Everlöv och Blentarp samt av Färs
härad socknarna Vomb, Björka, Ilstorp och Sövde. I Blekinge län hade sandjordarna
stor utbredning inom södra delen av Listers härad, nämligen inom
Mörrums, Elleholms, Gammalstorps, Ysane och Mjälby socknar samt Sölvesborgs
landskommun ävensom inom Asarums socken av angränsande Bräkne
härad. Särskilt å Listerlandet förekomme stora och jämna sandfält. Ganska
stora, odlade sandområden förekomme även i nedre delen av Bräkneåns dalgång
(Bräkne-Hoby socken), i trakten av Vambåsa samt i Jemsjö och andra
trakter i östra Blekinge. Sand som jordartstyp hade även stor utbredning
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
11
inom Hallands län, särskilt södra delen av länet. Förutom nu nämnda större
sandjordsområden förekomme givetvis smärre sand jordsområden spridda
överallt inom södra Sveiåge, huvudsakligen såsom isälvs- eller issjöavlagringar.
Angående sandjordarnas egenskaper lämnas i utredningen
följande uppgifter.
Sandjordarna vore till sin geologiska beskaffenhet mineraljordar med en
kornstorlek av 2—0.2 mm. Grövre beståndsdelar (sten och grus) likaväl som
finare jordpartiklar, d. v. s. mo (0.2—0.02 mm), mjäla och ler saknades däremot
praktiskt taget. På grund av de jämförelsevis stora porerna i dessa jordarter
vore sandjordarna i likhet med t. ex. grusjordarna torra och vattengenomsläppande
jordarter. Dikning förekomme därför ej i regel på dessa jordar.
Den vanligaste sandjorden vore mellansanden med en kornstorlek mellan
0.6—0.2 mm samt den rnoiga mellansanden, som vore en övergångstyp mellan
mellansanden och närmast finare jordart eller grovmon. Dessa jordarters
värde såsom åkerjordar vore i huvudsak beroende på grundvattenytans djup
under markytan. Vattenuppsugningsförmågan eller kapillariteten uppginge i
allmänhet till c:a 0.5 m. Hade markytan ett jämförelsevis högt läge i terrängen,
nådde växtrötterna i regel ej ned i den ovan grundvattnet liggande kapillärzonen.
Jordarten bleve därför en torr jord med gles och tynande vegetation
och mycket låg mullhalt i matjordslagret. Inom lägre liggande områden med
en grundvattenyta på c:a 1 meter under markytan vore däremot sanden en
god åkerjord, särskilt lämpad för potatis- och rågodling. Mullhalten vöre här
också i regel högre, minst 3 °/o mull, och matjordslagrets tjocklek vore också
i vanliga fall ganska betydande, minst 20 å 30 cm. Sandjordarna vöre givetvis
tacksamma för riklig nederbörd. Inom nederbördsrika trakter stöde sig
därför dessa jordar avsevärt bättre än inom nederbördsfattiga områden.
Sandjordarna hade i regel låg absorptionsförmåga för växtnäringsämnen.
De fordrade därför ofta tillförd gödsling. Inom vissa områden, särskilt i de
egentliga potatisdistrikten, vöre de i regel i ganska hög kultur beroende på
långvarig och intensiv gödsling. Kalkrika sandjordar förekomme inom Kristianstadsslätten,
ursprungligen beroende därpå, att trakten utgjordes av kritberggrund.
Kalkinblandning i sanden kunde här förekomma ända upp till
markytan, således även i matjordslagret, men i regel vore själva ytlagren urlakade
på kalk, och den kalkhaltiga sanden, den s. k. kalkgränsen, påträffades
vanligen först på 0.5 alm djup under markytan.
Genom statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har utredningen införskaffat
uppgifter för belysande av klimatet i tidigare angivna sandjordsområden
i Kristianstads, Blekinge och Malmöhus län. Månadsmedelvärden
hava av anstalten uträknats för vissa inom eller i närheten av ifrågavarande
områden belägna orter beträffande temperatur, nederbörd och luftfuktighet.
Över dessa värden upprättade tabeller hava här uteslutits.
För närmare åskådliggörande av jordbrukets produktionsinriktning
inom de områden, för vilka den ifrågasatta försöksgården beräknas
få omedelbar betydelse, har under medverkan av statistiska centralbyrån
uppgifter erhållits rörande åkerjordens användning och avkastning för
viktigare grödor inom dels Kristianstads läns sandområde, dels Vombslättens
sandområde av Malmöhus län, dels Blekinge läns sandområde i Listers härad
och Asarums socken av Bräkne härad. Uppgifterna hava sammanställts i sär
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
skilda tabeller. Arealfördelningen grundar sig på 1932 års allmänna jordbruksräkning.
Uppgifterna över åkerjordens avkastning utgöra medeltal för
åren 1932—1936. För jämförelse med de areal- och avkastningsuppgifter,
som avse de särskilt undersökta områdena, hava angivits motsvarande uppgifter
för de naturliga jordbruksområden, vari de förstnämnda områdena ingå,
samt beträffande Kristianstads och Malmöhus län uppgifter för vart och ett
av länen i deras helhet.
Tabellerna äro här uteslutna, men följande av utredningsmannen sammanfattningsvis
lämnade uppgifter i nu berörda hänseenden må anföras.
Hela det undersökta området omfattade 99,486 hektar därav 14,483 hektar
tillhörde Blekinge, 66,449 hektar Kristianstads och 18,554 hektar Malmöhus
län.
En uppdelning av nu ifrågavarande arealer å olika jordbruksområden utvisade,
att till sydsvenska mellanbygden hänfördes 94 procent av åkerarealen
inom Blekinge län, 60.9 procent av åkerarealen i Kristianstads län samt hela
den inom Malmöhus län liggande arealen. Av de i den statistiska undersökningen
ingående delarna av Kristianstads län hänfördes 23.5 procent till skogsbygden
och 15.6 procent till slättbygden.
Vad anginge det undersökta området i Blekinge län, visade arealfördelningen
för de olika grödorna vid jämförelse av området med Blekinge läns
slättbygd i dess helhet en relativt lägre areal för vete, men högre för råg.
Särskilt observerades den avsevärda skillnaden i areal för potatisodling, vilken
inom det undersökta området vore jämförelsevis mycket mera betydande
än inom slättbygden i dess helhet. Motsatsen syntes däremot vara
fallet i avseende å slättervall.
Inom Kristianstads län borde det undersökta området närmast jämföras
med mellanbygden, dit drygt 60 procent av ifrågavarande område hänfördes.
Det vore dock uppenbart att jämförelsen blott gåve ett begränsat
värde, då uppgifter saknades om den inverkan de i mellanbygden ej ingående
arealerna ägt för bestämmande av arealfördelningen inom hela det
undersökta området. Den jämförelse som här kunde ifrågakomma syntes
beträffande vetearealen utvisa, att området intoge en mellanställning
mellan slättbygden och mellanbygden. Detta syntes även vara fället beträffande
sockerbetsodlingen. I avseende å rågen visade även här det undersökta
området högre relativtal än länets mellanbygd. Än mera markerat
vore detta fallet beträffande potatisodlingen.
För Malmöhus läns vidkommande vore skillnaden mellan där beläget undersökt
område och detta läns mellanbygd mycket bestämd i avseende å
vete- och rågodling, i det att veteodlingen vore relativt obetydlig under det
att rågodlingen upptoge avsevärd areal. Vidare framginge av jämförelsen
att åkerarealen för vall vore procentuellt betydligt mindre än inom länets
hela mellanbygd. Potatisodlingen vore inom det undersökta området procentuellt
avsevärt starkare företrädd än inom länets mellanbygd i sin helhet,
ehuru betydligt svagare än inom de undersökta områdena av Blekinge och
Kristianstads län.
Tabellen över åkerjordens avkastning gåve vid handen, att hektarskördarna
inom de undersökta områdena i allmänhet vöre mindre än i motsvarande
jordbruksbygder i sin helhet. Undantag utgjorde i detta avseende
veteskörden i Kristianstads län och havreskörden i Blekinge län. Skillnaden
i hektarskördar vid angiven jämförelse mellan undersökta områden och hela
jordbruksbygderna vore betydligt mindre i Blekinge och Kristianstads län
än i Malmöhus län. Med undantag endast beträffande vete, som utvisade
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
13
blott ringa skillnad, vore samtliga hektarskördar i det undersökta området
i Malmöhus län avsevärt lägre än i motsvarande hela jordbruksområde.
Särskilt stor vore skillnaden i avseende å råg och vallhö, nämligen 22.2
respektive 18.2 procent.
Sammanfattningsvis har anförts beträffande Blekinge och Kristianstads
län, att de undersökta delarna av dessa län äro tämligen likartade såväl
i fråga om de olika grödornas andelar av åkerarealen som hektarskördarnas
storlek, att de mera typiska sandjordsgrödorna råg och potatis hava relativt
stor utbredning inom ifrågavarande områden, och att hektarskördarna
äro lägre än å angränsande slätt- och mellanbygder, men högre än i skogsbygderna.
Beträffande undersökt del av Malmöhus län överensstämma grödornas
fördelning någorlunda väl med samma läns mellanbygd med undan
tag därav, att råg och potatis hava relativt större utbredning och därav att
hektarskördarna även här äro avsevärt lägre än för länets mellanbygd i dess
helhet.
Då det ansetts äga intresse erfara huru jordarealens fördelning
på olika brukningsdelar inom ifrågavarande områden skett, har
särskild sammanställning härom upprättats, grundad på uppgifter vid 1932
års allmänna jordbruksräkning. Av sammanställningen, som här uteslutits,
framgår, att över 85 procent av brukningsdelarna inom det undersökta området
omfatta en areal av mindre än 20 hektar åker och alltså äro att betrakta
som mindre brukningsdelar. De inom Blekinge och Kristianstads län belägna
undersökta områdena hava beträffande brukningsdelarnas siorleksgruppering
angivits vara av ganska likartad beskaffenhet, i det att 88.6 procent
av det förra och 87 procent av det senare länets i berörda områden
ingående brukningsdelar omfatta mindre än 20 hektar åker. Vid jämförelse
med motsvarande förhållanden inom respektive jordbruksområden visar
det sig, att de olika länsdelarna av det undersökta området innehålla ett
procentuellt mindre antal brukningsdelar, vilkas åkerareal understiger 20
hektar.
Utredningsmannen erinrar, att landets tobaksodling i huvudsak förlagts
till Skånes sandjordsområden.
Denna odling upptoge enligt officiell statistik för år 1937 en areal för
hela riket av 251 hektar med ett antal odlare av 1,686. Av arealen hade
216 hektar belöpt på Kristianstads och 24 hektar på Malmöhus län. Antalet
odlare har inom dessa båda län utgjort respektive 1,411 och 271 samt
skörden 408,026 respektive 30,044 kg med ett genomsnittligt pris av 1: 13
kr. per kg. I Kristianstads län hade tobaksodlingen sin största utbredning
inom Viilands härad, där antalet odlare för år 1937 enligt inhämtad uppgift
från svenska tobaksmonopolet utgjort 1,367 och den odlade arealen
211 hektar. I Malmöhus län bedreves tobaksodlingen huvudsakligen inom
Harjagers härad, inneslutande det tidigare omnämnda Saxtorpsområdet.
Vidare framhåller utredningsmannen, att brännvins- och s t ä rkelsefabrikationen
i vårt land i huvudsak koncentrerats till de sydsvenska
länen med dessas betydande potatisodling. Utredningsmannen anför
härom följande.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
Av landets 129 i gång varande bränneriet- vore 104 lantbruksbrännerier.
Vid ett av de sistnämnda framställdes brännvin av melass. De
övriga 103 brännerierna kunde betecknas såsom potatisbrännerier, ehuru
som bekant även spannmål komme till användning vid brännvinsframställningen.
Av de 103 potatisbrännerierna vore 68 belägna i Kristianstads län,
17 i Malmöhus län och 8 i Blekinge län. Endast på Gärds och Villands härader
belöpte respektive 26 och 16 brännerier. Tyngdpunkten av brännerihanteringen
vore sålunda förlagd till nordöstra Skåne och trakterna närmast
öster och söder därom. Centrum utgjorde staden Kristianstad. Det
hade beräknats att inom ett cirkelformigt område med nämnda stad som
medelpunkt och med en radie av allenast 20 kilometer funnes ett 40-tal
potatisbrännerier eller nära ~U av samtliga sådana brännerier i riket. Enligt
officiell statistik över accispliktiga näringar för år 1936/1937 hade följande
kvantiteter potatis använts vid brännvinstillverkningen inom de sydsvenska
länen under tillverkningsåret 1 oktober 1936—1 oktober 1937. nämligen
i Blekinge län 76,390 hl, i Kristianstads län 989,163 hl samt i Malmöhus
län 224,512 hl eller tillhopa 1,290,065 hl. För brännerihanteringen inom
landet i dess helhet har under samma tid använts 1,381,779 lil potatis. Värdet
av i lantbruksbrännerierna för angivna tillverkningsår inmäskad potatis
hade för riket i dess helhet beräknats till 3,468,265 kronor.
Enligt 13 § brännvinstillverkningsförordningen ägde Kungl. Majit meddela
föreskrifter rörande inköp och användning av råämnen vid brännvinstillverkningen.
Med tillämpning härav hade Kungl. Majit bemyndigat statens
potatismjölsnämnd att ålägga tillverkare i potatisbränneri att verkställa
inköp av potatis från odlare, som icke vore ägare av, delägare i eller eljest
ekonomiskt intresserade i potatisbränneri eller stärkelsefabrik. Under tillverkningsåret
1936—1937 hade, med undantag beträffande vin- och spritcentralen
tillhörigt bränneri, den vid brännerierna inköpta myckenheten
potatis utgjort 463,653 hl, motsvarande 33.55 procent av hela den redovisade
potatisavverkningen vid brännerierna. Det pris brännvinstillverkare hade
att erlägga för inköpt potatis bestämdes av Kungl. Majit.
Stärkelsefabrikationen i vårt land vöre likaledes i huvudsak förlagd
till de tre sydligaste länen. Antalet stärkelsefabriker i riket utgjorde
133. Av dessa vore 64 belägna i Blekinge län, 56 i Kristianstads län och 5
i Malmöhus län. Under tillverkningsåret 1936—1937 hade i stärkelsefabrikationen
förbrukats vid fabrikerna i Blekinge län 638,833 lil, i Kristianstads
län 590,254 hl och i Malmöhus län 44,463 lil potatis eller för samtliga ifrågavarande
län 1,273,550 lil och för riket 1,315,581 hl. Med då gällande
potatispris av 14 öre per lil och stärkelseprocent under tiden Vio—3Vn 1936
och 14.5 öre under tiden 7i—3% 1937 utgjorde värdet av den i stärkelsefabrikationen
använda potatisen för riket i dess helhet 3.37 miljoner kronor.
För tillverkningsåret 1937—1938 hade, enligt inhämtad uppgift från statens
potatismjölsnämnd, såväl kvantitet som pris varit avsevärt högre än under
närmast föregående år. Den i stärkelsefabrikationen använda mängden potatis
hade sålunda under sistnämnda tillverkningsår utgjort 1.703.000 lil
och priset under tiden Vio—S1/12 1937 16.75 öre per lil och stärkelseprocent
och under tiden Vi—3% 1938 1 7.25 öre. Vid betänkandets avgivande utgjorde
priset 18.5 öre per lil och stärkelseprocent. Vid angivande av potatisens
totalvärde hade beräknats ett genomsnittligt stärkelseutbyte av 18
procent.
Potatisodlingen för fabriksändamål ägde betydelse för jordbruket å de sydsvenska
sandområdena ej blott med hänsyn till den direkta avsättningen av
råämnena utan därjämte genom de biprodukter, som vid brännvins- och
stärkelsetillverkningen utvunnes. Särskilt genom dranken, som med sin höga
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
15
äggvitehalt visat sig utgöra ett synnerligen värdefullt fodermedel, hade det
blivit möjligt att å ifrågavarande område, där odling av foderrotfrukter, betes-
och vallväxter ofta ställde sig ogynnsam, bålla en avsevärt större nötkreatursstock
än som eljest kunde ifrågakomma.
Efter sålunda lämnad orientering rörande de sydsvenska sandjordarnas
förekomst, odlingsbetingelser och produktionsinriktning framställas i betänkandet
förslag rörande försöks uppgifter för en till ifrågavarande
sandjordsområden förlagd försöksgård. Därvid upplyses, att den försöksverksamhet,
som hittills bedrivits å dessa områden och som stått under
inseende av den statliga försöksledningen i huvudsak utgjorts av lokala
gödslings- och sortförsök. Vidare erinras, alt i förut åberopat år 1925 avgivet
betänkande rörande anordnande i landet av fasta försöksgårdar angivits,
att vid försöksgård å sandjord i Skåne i första hand borde utföras kulturförsök
med på orten mest odlade växter, därav speciellt potatis, jämte bearbetningsförsök,
mångåriga jämförande försök med stallgödsel och konstgödsel
samt försök rörande stallgödselns förvaring och användning. Utredningsmannen
anför vidare:
De försöksuppgifter som sålunda skisserats innehölle alltjämt för den avsedda
försöksgårdsverksamheten aktuella problem. Det torde härvid bliva
naturligt att, såsom även hushållningssällskapet i Kristianstads län samt lantbrukshögskolans
lärarråd framhållit, spörsmål, som berörde odlingen av matoch
fabrikspotatis, gjordes till föremål för särskilt intresse. Härvid borde
upptagas till undersökning frågor örn sortval och om jordmånens och gödslingens
betydelse för potatisens egenskaper såsom kväve- och stärkelsehalt,
resistens mot sjukdomar m. m. Sortförsöken borde ej inskränkas till prövning
av befintliga sorter. I viss utsträckning borde de särskilda betingelser
för potatisförsök den avsedda försöksgården torde erbjuda utnyttjas för
sortförädling, därvid samarbete borde eftersträvas med statsunderstödd förädlingsverksamhet.
På grund av sandjordarnas genomsläppliga karaktär förelåge mångenstädes
å dessa jordar svårighet att erhålla tillfredsställande v a 11 best
å n d. Högt belägna sådana jordar, som ej underlagrades av morän ellelien!,
lämpade sig ej för vanliga vallväxter. Med hänsyn därtill vore det av
vikt att för sådana jordar, i den mån de överhuvud taget kunde göras odlingsbara,
undersöka vilka vallväxter, som ägde sådant rotsystem och i övrigt
sådana särskilda egenskaper att de med fördel kunna framdrivas å
dessa jordar. Även härvid borde samarbete åvägabringas med statsunderstödd
förädlingsverksamhet. Med hänsyn till de betydande arealer, som av
anförd anledning närmade sig gränsen för sterilitet, kunde ifrågavarande
spörsmål anses äga stor betydelse. I syfte att så långt möjligt erhålla en lönande
odling på dylika torra sandjordar borde parallellt med jordbruksförsöken
samarbete sökas med företx-ädesvis statens skogsförsöksanstalt till utrönande
av olika sådana jordars större lämplighet för växtodling eller för
skogsbruk.
Då bcvattningsfrå g o r städse vore av största intresse för jordar
som de ifrågavarande, borde sådana frågor ingå i försöksuppgifterna. Härvid
borde, bland annat, uppmärksamheten riktas på möjligheten av undersökningar
rörande åtgärder för förändringar i grundvattenytans läge i förhållande
lill markytan.
De sydsvenska sandjordarna vore mångenstädes flygbenägna. Svår ska
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
degörelse kunde härigenom åstadkommas dels å den uppkomna växtligheten.
T synnerhet å de unga betplantorna, dels genom försämring av jordmånen
å vissa åkerjordar. En försöksverksamhet, som avsåge att motverka vindens
skadegörelser å sandområdena särskilt genom flygsanden, torde
kunna få stor betydelse för jordbrukets lönsamhet i trakter med lätta jordar
av angiven karaktär.
I anslutning till ett av lantbrukshögskolans lärarråd framställt förslag att
tobaksodlingen borde göras lill föremål för försök anför utredningsmannen
följande.
Enligt gällande förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket tillkomme rättigheten att här i landet tillverka eller låta tillverka tobaksvaror
uteslutande staten. Däremot omfattade monopolet principiellt
icke odlingen av tobak och ej heller handeln därmed. Men då enligt anförda
förordning tobaksodlare icke ägde att inom riket försälja av honom skördad
tobak till annan än tobaksmonopolets utövare, medförde tillverkningsmon- - polet en väsentlig inskränkning i odlarens frihet att förfoga över skörden.
För vinnande av erforderlig kontroll över tobaksodlingen vore bestämt alt
den. som ville odla tobak för annat ändamål än till prydnad, skulle hava alt
varje år inom viss tid till kontrollstyrelsen eller dess ombud i orten ingiva
anmälan örn storlek och belägenhet av varje särskild för tobaksodling avsedd
jordlott. Prissättning å råtobak skedde årligen genom därtill förordnade
prisnämnder, var och en bestående av en av Kungl. Majit utsedd ordförande
och fyra ledamöter, bland vilka två företrädde tobaksodlarnas intressen
och två utsåges av monopolets utövare.
Vid olika tillfällen hade frågor uppstått örn åtgärder för bättre tillgodoseende
av tobaksodlingen i vårt land. Sålunda hade i en år 1932 inom riksdagens
andra kammare väckt motion, nr 394, yrkats åtgärder för att, bland
annat, aktiebolaget svenska tobaksmonopolet måtte i sina tillverkningar i
största möjliga utsträckning gynna inhemsk produktion. Nämnda aktiebolags
styrelse hade i skrivelse till andra kammarens femte tillfälliga utskott, till
vilket motionen blivit hänvisad, anfört, att aktiebolaget tidigare genom försöksodlingar
och experiment i samband med vetenskapsmän på området
sökt uppmuntra till en mera rationell odling och till ett höjande av den
svenska tobakens kvalitet, samt att dessa försök krönts med framgång, då
det gällt att stegra skördeavkastningen per odlad areal. Styrelsen hade dock
ansett sig böra understryka att det icke finge förbises, att den svenska tobaken
icke hade de egenskaper att den, i större omfattning än som ägde
rum, under normala förhållande kunde ersätta utländsk tobak. Det ville
enligt styrelsens mening förefalla som örn de klimatiska förhållandena och
jordmånen i riket medförde, att den svenska tobaken icke kunde få någon
större betydelse för framställningen av andra tobaksvaror än snus. Härjämte
hade styrelsen framhållit, att tobaksmonopolet vid sin tillverkning måste
tillse, att densamma rättade sig efter den konsumerande allmänhetens smakriktning.
Slutligen förklarade styrelsen att, därest det visade sig möjligt att
vid fabrikationen framställa varor, däri svensk tobak inginge av sådan^ kvalitet
att det kunde föreligga rimlig utsikt för att de skulle bliva föremål för
efterfrågan, tobaksmonopolet vore berett att utsläppa sådana tillverkningar
i marknaden.
Riksdagen beslöt i anledning av berörda motion hos Kungl. Majit hemställa
örn framhållande för tobaksmonopolet av angelägenheten att svenska
råvaror i största möjliga ökade utsträckning komme till användning. I enlighet
härmed förordnade Kungl. Majit genom beslut den 8 juli 1932 att vad
riksdagen anfört skulle meddelas bolaget för kännedom och beaktande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
17
Ytterligare erinrar utredningsmannen, att Blekinge läns hushållningssällskap
i skrivelse till Kungl. Majit den 5 december 1932 hemställt, att åtgärder
måtte vidtagas i syfte att skapa förutsättningar för en betydligt ökad tobaksodling
i vårt land. Hushållningssällskapet hade i skrivelsen anfört, bland
annat, följande.
Det måste betraktas som från nationalekonomisk synpunkt förkastligt, att
trots det att en stor del av tobakssorterna i fråga säkerligen lika väl skulle
kunna tillverkas inom landet, den inhemska odlingen vore försvinnande liten
samt som en följd därav importen av utländsk tobak synnerligen betydande.
Detta vore desto mera att beklaga, som tobaksplantan hörde till en av våra
mest arbetskrävande grödor och en ökad tobaksodling således skulle kunna
bereda arbete åt många nu arbetslösa.
Det vöre visserligen sant, att man ännu ej visste, om här i landet kunde
frambringas mera förstklassiga tobaksvaror, men ingen anledning funnes
antaga, att icke en försöks- och förädlingsverksamhet av samma art som den,
vilken vore ordnad i Tyskland, skulle framvisa synnerligen goda resultat.
Kungl. Majit har enligt beslut den 1 september 1933 överlämnat hushållningssällskapets
skrivelse jämte avskrifter av däröver inhämtade yttranden
från lantbruksstyrelsen och kontrollstyrelsen till styrelsen för aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet för det beaktande, vartill den kunde giva anledning.
Till belysande av tobaksodlingens i riket omfattning och betydelse har
utredningsmannen lämnat följande ur officiell statistik rörande accispliktiga
näringar hämtade uppgifter rörande tidsperioden 1915—19371
År
Antal
odlare
Odlingens storlek
Summa
skörd
Medelskörd
per hektar
hektar
ar
kvm
kg
kronor
kg
kronor
1915
2,267
423
83
48
878,254
_
2,072
_
1916
2,037
389
52
30
737,573
—
1,893
—
1917
1,487
282
77
34
673,156
—
2,380
—
1918
1,779
330
61
02
619,729
—
1,874
—
1919
1,605
324
5
15
771,851
—
2,382
—
1920
T778
336
73
65
766,805
1,751,187
2,277
5,204
1921
1,946
379
80
65
651,053
1,280,475
1,714
3,371
1922
1,828
303
71
5
526,478
787,432
1,733
2,593
1923
l|770
340
49
25
681,689
879,569
2,002
2,583
1924
1,756
322
92
90
593,996
803,107
1,839
2,487
1925
1,753
330
58
40
785,202
1,104,677
2,375
3,342
1926
1,777
330
7
35
764,908
1,017,360
2,317
3,082
1927
1,776
305
40
30
558,559
714,894
1,829
2,341
1928
1,765
303
46
—
569,150
676,602
1,876
2,230
1929
1,717
305
98
25
556,346
711,568
1,818
2,326
1930
1,700
293
48
88
613,103
692,913
2,089
2,361
1931
1,654
276
30
42
436,093
479,590
1,578
1,736
1932
1,605
263
29
76
601,769
648,243
2,286
2,462
1933
i;760
282
39
45
514,766
551,223
1,929
1,952
1934
1,858
267
97
10
496.068
510,653
1,851
1,906
1935
1,829
268
83
70
583,823
559,019
2,172
2,079
1936
1,763
259
69
50
618,625
587,117
2,382
2,261
1937
1,686
251
74
50
454,170
515,323
1,804
2,047
Hillring till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 103.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Utredningsmannen anför vidare:
Av de lämnade uppgifterna framginge, att tobaksodlingens omfattning
avsevärt minskat under den period, som omfattades av de anförda uppgifterna.
Den år 1937 redovisade arealen vore c:a 40 procent lägre än 1915
års areal. Under de senare åren kunde dock den odlade arealen anses tämligen
stationär, och den för de senaste två åren antecknade ytterligare nedgången
i areal ännu få betraktas såsom tillfällig.
Den försöks- och förädlingsverksamhet på tobaksodlingens område som
tidigare torde hava bedrivits genom svenska tobaksmonopolet hade för rätt
lång tid sedan avstannat. Verksamheten ansågs ej hava kvalitativt sett lämnat
gynnsamma resultat. Då medelskörden per hektar ej undergått någon
markerad stegring enligt de statistiska uppgifterna för ovan antecknade period,
syntes den av tobaksmonopolets styrelse angivna kvantitativa stegring
i skörden, som ansetts kunna tillgodoräknas den genom tobaksmonopolet
utförda försöksverksamheten, i varje fall ej hava erhållit betydelse för landets
tobaksodling i dess helhet. Det vore emellertid uppenbart att vid en
odling som den ifrågavarande ökning i kvantitet stundom kunde vinnas på
bekostnad av kvaliteten och att sålunda en exempelvis genom viss gödsling
åstadkommen stegring i hektarskörden kunde visa sig mindre önskvärd.
Utredningen hade velat tämligen utförligt redogöra för tobaksodlingens
läge i allmänhet i samband med uppställandet av frågan, huruvida denna
odlings problem borde ingå bland försöksgårdens uppgifter eller icke. Det
kunde tänkas att den försöksverksamhet, som här avsåges vore av en så
speciell art och så nära förbunden med problem, som berörde skördens behandling
för erhållande av bästa möjliga vara, att såväl odlingsförsöken som
försök avseende skördens behandling borde handhavas av samma ledning.
Tobaksmonopolet torde för närvarande nedlägga ett betydande intresse för
lösningen av behandlingstekniska spörsmål. En botanisk och agronomisk
försöksverksamhet syntes tobaksmonopolet dock icke för närvarande vara
berett att utöva. Det torde ock ur många synpunkter vara fördelaktigt att
den försöksverksamhet, som kunde erfordras för tobaksodlingen, bedreves
med anlitande av de resurser, som stöde till buds för den statliga försöksverksamheten
och att de samlade erfarenheterna av sådan verksamhets metoder
komme ifrågavarande odlingsförsök tillgodo. Utredningen ville alltså
förorda att även tobaksodlingens problem och särskilt dithörande kvalitetsfrågor
upptoges bland försöksgårdens uppgifter. Härvid förutsattes ett
nära samarbete mellan försöksledningen och tobaksmonopolet samt vid
behov även mellan försöksledningen och statsunderstödd förädlingsverksamhet.
I
I betänkandet diskuteras vidare huruvida jämte växtodlingsförsök böra
vid den avsedda försöksgården i viss utsträckning upptagas husdjursförsök,
särskilt svinförsök. Utredningsmannen erinrar i anslutning härtill,
att ledningen av den statliga försöksverksamheten i avseende å husdjurens
utfodring och skötsel från och med den 1 januari 1939 handhaves
av den lantbrukshögskolan underställda statens husdjursförsöksanstalt och
att i denna anstalts huvuduppgifter ingår försöksverksamhet med svin. Han
anför ytterligare.
I samband med den av 1936 års riksdag för husdjursförsökens vidkommande
beslutade omorganisation av försöksverksamheten reglerades ej avkastningskontrollen
inom svinaveln. Det fastslogs sålunda ej till vilken institution
denna kontrollverksamhet skulle för framtiden knytas. Något prin
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
19
cipbeslut i denna fråga förelåge ej heller nu. Emellertid hade, för upprätthållande
av ifrågavarande avkastningskontroll, beviljats särskilda anslag å
riksstaten för tiden före omorganisationens genomförande till centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet och från och med den 1 januari
1939 till lantbrukshögskolan. Anslaget utginge för tiden l!i—30/e 1939 med
16,000 kronor, därav 3,500 kronor avsåge avlöningar och omkostnader vid
husdjursförsöksanstalten, 6,500 kronor för kontrollverksamheten vid Åstorps
försöksstation i Kristianstads län samt 6,000 kronor för motsvarande
verksamhet vid Hallsbergs försöksstation i Örebro län. Verksamheten bedreves
vid båda stationerna i förhyrda stallokaler. Stallutrymmet vid Åstorps
försöksgård utgjordes av 40 försöksboxar och vid Hallsberg av 30.
Sammanlagda kapaciteten vid de statliga kontrollstationerna motsvarade alltså
70 boxar. Härvid finge emellertid anmärkas, att föreningen skånska andelsslakterier
inrättat en försöksstation vid Kävlinge i Malmöhus län med
ett utrymme av 64 boxar. Här kunde dock endast leverantörer till något av
föreningens slakterier få tillgång till kontrollanordningarna. Enligt vad utredningen
inhämtat följdes på nämnda tre försöksstationer numera samma
foderplaner och samma regler för kontrollarbetets genomförande. Resultaten
från dessa stationer ansåges därför nu fullt jämförbara.
Det av Kristianstads läns hushållningssällskap i dess framställning om inrättande
av försöksgård framförda förslaget att vid försöksgården jämväl
borde förekomma försök på svinskötselns område hade tidigare berörts i
det av 1931 års utredningsmän framlagda betänkandet. Nämnda utredningsmän
anförde att såsom en speciell uppgift för försöksgård i Kristianstads
län kunde ifrågakomma en del utfodringsförsök, bland annat för att utröna
det ekonomiska värdet av den såsom biprodukt vid brännvinstillverkningen
uppkommande dranken.
Utredningsmannen upplyser vidare, att vid sammanträden med hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i Kristianstads, Malmöhus och Blekinge
län under sommaren 1938 fråga örn behovet av svinförsök förevarit.
Förvaltningsutskottet i Malmöhus län hade därvid uttalat, att enligt utskottets
mening svinstamkontroll icke borde sammanföras med försök beträffande
växtodling och utfodring. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott
i Blekinge län hade ej velat intaga någon mera deciderad ståndpunkt
till föreliggande fråga. Inom förvaltningsutskottet i Kristianstads läns hushållningssällskap
hade framhållits, att försöksstationen i Åstorp, ehuru belägen
inom Kristianstads län, dock mottoge ett ringa material från länet. En
kontrollstation i trakten av Kristianstad hade ansetts erforderlig och av förvaltningsutskottet
synts böra anordnas i samband med den ifrågasatta försöksgården.
Härigenom och vid samtal med ledningen av slakteriföreningsintressena
i orten hade utredningsmannen funnit, att den försöksverksamhet
på svinskötselns område, som i första hand åsyftades, utgjordes av en till
trakten av Kristianstad förlagd avkastningskontroll. Uttryck hade även givits
åt den meningen, att jämsides med avkastningskontrollen även gödförsök
borde upptagas vid försöksgården.
Med vitsordande av den stora vikt svinskötscln i Kristianstadstrakten äger
och av de betydelsefulla resultat avkastningskontrollen lämnat vid prövningen
av svinstammarnas produktiva egenskaper finner utredningsmannen
det naturligt, att ortens behov i berörda hänseende bliva tillbörligen tillgodosedda.
Härvid har uppställt sig frågan, huruvida nu borde utredas lämpli
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
gaste sättet för fyllande av nämnda behov eller huruvida sådan utredning
lämpligen borde verkställas i annat sammanhang.
Utredningsmannen hade tagit del av en av svenska svinavelsföreningens
styrelse till Kungl. Maj:t i augusti 1938 inkommen framställning örn åtgärders
vidtagande för erforderlig utvidgning av den statliga svinstamkontrollen.
I en vid framställningen fogad expertutredning hade uttalats, att en utvidgning
av den statliga kontrollverksamhetens försöksutrymme från 70 till
200 boxar kunde anses lämplig. För att erhålla relativt låga driftkostnader
hade föreslagits, att de avsedda 200 hoxarna borde fördelas på två stationer,
var och en med 100 boxar. Det hade beräknats att en assistent med förstärkt
handräckningspersonal skulle kunna handhava kontrollen vid en station
av angiven storleksordning. Ur försökssynpunkt skulle en sådan anordning
erbjuda den fördelen att de felkällor i försöksresultaten, som härledde
av olikheter i bedömning och djurhållning vid olika stationer, inskränktes.
Förslag hade ej framställts om platser för försöksstationernas förläggning.
Det har ej synts utredningsmannen utan vidare klart, att allenast driftekonomiska
och bedömningstekniska fördelar böra vara avgörande för frågan
örn kontrollutrymmenas fördelning. Enligt hans mening kunna olägenheter ur
transportsynpunkt tala emot en alltför stark koncentrering av försöksanordningarna,
varjämte uttalas att intresset för svinskötseln inom en trakt får
anses gynnsamt påverkas av försöksstationens belägenhet inom produktionsområdet.
Ehuru sålunda skäl kunnat anföras för förläggning till Kristianstadstrakten
av svinförsöksverksamhet särskilt i form av svinstamkontroll,
har utredningsmannen, då frågorna om en definitiv organisation av svinstamkontrollen
och om en utvidgning av denna kontrollverksamhet kräva
särskild omprövning, ansett det böra ankomma på en blivande utredning att
i ett större sammanhang upptaga ämnet örn anordnande av svinförsök i
nämnda trakt. Skulle därvid befinnas lämpligt att i Kristianstadstrakten
anordna svinförsök genom statlig verksamhet, synas enligt utredningsmannens
förmenande vissa organisatoriska och ekonomiska fördelar kunna uppnås
genom en förläggning även av dessa försök till blivande försöksgård för
växtodling i denna trakt.
Mot de av utredningsmannen och de sakkunniga för försöksgårdsverksamheten
framställda försöksuppgifterna hava icke framställts några invändningar
såvitt angår växtodlingen. Här må emellertid omnämnas att
Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott velat framhålla,
att betingelserna för odling av humle, lin, sötlupin och sojabönor på ifrågavarande
jordar borde undersökas. Vidare må anföras vissa uttalanden av
styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet samt av tobaksodlareföreningen
rörande ifrågasatta försök med tobak.
Tobaksmonopolets styrelse anför bland annat följande.
Ehuru tobaksmonopolet för sin del gärna skulle se, att den inhemska tobaken
i större utsträckning kunde komma till användning inom fabrikationen,
ansåge sig styrelsen icke böra underlåta framhålla, att den svenska tobaken,
sannolikt främst på grund av jordmån och klimatiska förhållanden,
icke visat sig besitta sådana egenskaper, att den kunde anses lämpad såsom
Kungl. Maj:ts proposition nr 163. 21
ersättning för utländsk råtobak i någon nämnvärd större omfattning, än som
hittills skett.
Tobaksmonopolet hade emellertid intet att erinra emot att den föreslagna
försöksgården på sitt program finge upptaga försöksodling av tobak i begränsad
omfattning men, liksom utredningen, förutsatte styrelsen därvid, att
försöksledningen nära samarbetade med tobaksmonopolet och beträffande
behandlingen av den skördade tobaken följde de riktlinjer, som tobaksmonopolet
kunde komma att anvisa.
TobaksodlarefGreningen uttalar, att den svenska tobaksodlingen står på
samma ståndpunkt som vid seklets början beträffande sortval och odlingsteknik
samt att det är synnerligen angeläget, att försöksverksamhet på detta
område igångsättes.
Beträffande de i betänkandet berörda försöken på svinskötselns
område hava särskilda uttalanden gjorts av lantbruksstyrelsen
och Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Ur dessa
yttranden må återgivas följande.
Lantbruksstyrelsen ansluter sig till utredningsmannens mening att det hör
ankomma på en blivande utredning att i ett större sammanhang upptaga
ämnet om anordnande av svinförsök i här ifrågavarande trakt och framhåller,
att styrelsen i utlåtande över en av svenska svinavelsföreningens styrelse
gjord framställning om vidtagande av åtgärder för erforderlig utvidg
ning av den statliga svinstamkontrollen anfört, bland annat, att det stallutrymme,
som för närvarande stöde till förfogande för dylik kontroll, under
alla omständigheter finge anses för litet för att möta de krav som numera
borde ställas på svinstamkontrollens organisation.
En utvidgning av stallutrymmet i viss angiven omfattning vore därför
nödvändig. Emellertid torde beslut örn sådan utvidgning förutsätta en närmare
utredning, varav borde framgå, dels huru stort stallutrymme, som kunde
anses behövligt för kontrollen, dels ock lämpligaste organisation och förläggning
av sådan kontroll. Lantbruksstyrelsen hemställde, att Kungl. Majit
måtte föranstalta örn verkställande av dylik utredning.
Lantbruksstyrelsen funne vidare angeläget framhålla, att den sålunda av
styrelsen föreslagna utredningen i fråga om svinstamkontrollen givetvis till
behandling borde upptaga jämväl sådana frågor rörande annan statlig försöksverksamhet
på svinskötselns område, som kunde anses äga samband
med den statliga svinstamkontrollen. Sålunda torde, bland annat, lämpligheten
och möjligheten av ett organisatoriskt samordnande av vissa utfodringsförsök
angående svin med svinstamkontrollen böra utredas i här avsett
sammanhang.
Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott erinrar, att utskottet
vid tidigare framställningar i ämnet framhållit såsom synnerligen betydelsefullt
att vid försöksgården anställdes försök på svinskötselns område,
och hemställer, att, därest frågan örn sådan försöksverksamhet göres till
föremål för särskild utredning, denna utredning måtte så påskyndas att verksamheten
redan från början må kunna ingå i försöksgårdens uppgifter.
Mot den av utredningsmannen föreslagna planen för försöksverksamheten Departementså
sandjord har jag i huvudsak icke någon erinran. Det ligger i verksam- eÄ*/*m
22
Kungl. Majlis proposition nr 163.
hetens natur att nya försöksuppgifter på växtodlingens område skola upptagas
allt eftersom de anmäla sig och finnas vara av betydelse samt att sålunda
de uppgifter, som i utredningen angivits, kunna komma att utökas, då
behov därav av försöksverksamhetens ledning prövats föreligga och erforderliga
resurser för försökens utförande finnas tillgängliga. Det tillkommer givetvis
försöksverksamhetens ledning att i avseende å denna verksamhet lämna
alla erforderliga anvisningar.
I likhet med utredningsmannen och i överensstämmelse med lanlbruksstyrelsens
mening finner jag frågan örn anordnande av svinförsök vid försöksgården
böra avgöras först i samband med överväganden angående behovet
av förändrade anordningar för avkastningsbedömning rörande avelssvin.
3. Försöksverksamhetens förläggning samt grunder för köp av försöksgård.
I det tidigare omnämnda år 1925 avgivna kommittébetänkandet angående
inrättande av fasta försöksgårdar har, enligt vad utredningsmannen erinrar,
omnämnts att kommitterade undersökt åtskilliga kronoegendomar och även
vissa enskilda egendomar i syfte att föreslå inrättande av försöksgård å därtill
passande egendom, men att samtliga de undersökta egendomarna av olika
skäl befunnits olämpliga. Vidare erinras att de år 1931 förordnade utredningsmännen
för avgivande av förslag rörande organisationen av försöksverksamheten
på växt- och trädgårdsodlingens område föreslagit inrättande
av försöksgård för växtodling å sandjord vid kronoegendomen Norra Åsum
nr 3 och 22 i Norra Åsums socken, belägen 6 kilometer från Kristianstad.
Utredningsmannen anför vidare.
Enligt verkställd undersökning utgjordes jordarterna å sistnämnda egendom
i huvudsak av grus, sand, mellansand, moig mellansand, grovmo och
finmo. Av dessa jordarter ansåges sanden med dess jämförelsevis höga och
torra läge utgöra den sämsta åkerjorden å egendomen. Även grusjorden
och mellansanden hade i stort sett angivits såsom ganska torra och magra
jordar. De hade av utredningsmännen betecknats såsom sämre potatisjordar.
Å andra sidan vore den moiga mellansanden, grovmon och finmon å egendomen
genom jordarnas kalkrikedom, deras goda vattenhållande förmåga
och matjordslagrets i allmänhet rätt betydande mäktighet alltför bördiga för
att representera de mest typiska potatisjordarna inom sydsvenska mellanbygden.
Med hänsyn till angivna omständigheter hade den av 1931 års utredningsmän
anlitade jordartsexperten ej funnit Norra Åsums kronoegendom
ur jordartssynpunkt lämplig såsom försöksgård. Nämnda utredningsmän,
som ansett denna egendom mindre olämplig än andra undersökta egendomar,
hade anvisat densamma såsom försöksgård, men därvid framhållit, att, därest
något annat lämpligare förslag skulle framkomma, innan inrättande av försöksgård
bleve aktuellt, sådant förslag borde prövas.
Viel nu företagen utredning hade de invändningar, som tidigare anförts
mot egendomens lämplighet som försöksgård ansetts äga den styrka att åtgärder
för egendomens apterande till försöksgård redan med hänsyn därtill
ansetts icke böra ifrågakomma. Härtill komme att löpande arrendeperiod i
avseende å egendomen utginge först med år 1951, varför en förändrad disposition
av densamma givetvis skulle kräva särskilt avtal med arrendatorn.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
23
1 betänkandet uppräknas kronoegendomar, som gjorts till föremål för studier
rörande deras lämplighet för försöksändamål, varjämte angives att åtskilliga
enskilda egendomar undersökts. Utförliga beskrivningar lämnas rörande
vissa av de undersökta egendomarna, varjämte betänkandet åtföljts
av särskilda av anlitad jordartsexpert, statsgeologen G. Ekström, rörande
verkställda jordartsundersökningar upprättade promemorior med tillhörande
kartor. Särskilt må nämnas att de på mindre avstånd än en mil från Kristianstad
belägna och varandra angränsande kronoegendomarna Öllsjö och
Ängamöllan noga undersökts, men att ej ens genom anlitande av båda dessa
egendomar tillräckligt jämna fält, lämpliga för försök kunnat erhållas i sådan
utsträckning som ansetts nödvändig för en försöksgårds behov.
Av egendomar i Kristianstads län, som stått att erhålla för ifrågavarande
ändamål, har allenast en ansetts fullt lämplig, nämligen den O. Månsson tillhöriga
Mosslunda gård i Köpinge socken av Gärds härad, utgörande enligt
jordregister och lagfartsbok 1 119/512 mtl Ugerup 6\ 7\ 8\ 91 och 102 samt
innehållande enligt jordregistret en areal av 83.2533 hektar. Denna egendom
är belägen 10 kilometer söderut från Kristianstad. Ägorna ligga å ömse sidor
om landsvägen Ljungby—Vä, enligt uppgift i betänkandet väl samlade
omkring gårdsbebyggelsen. Ur beskrivningen av denna egendom må återgivas
följande.
Ur jordartssynpunkt bestode egendomen av följande olika markområden,
till arealerna uttryckta i ungefärliga och avrundade tal:
Mullfri — mullfattig sand.................. 4 hektar
Mullfattig sand............................ 15 »
Mullhaltig » 48 »
Mullrik » 3 »
Mullfattig — mullhaltig moränsand.......... 11 »
Sandig mulljord .......................... 3 »
Mullrik-mullfattig sand eller den minst bördiga sandjorden på gården förekomrne
på den mot sydväst utskjutande delen av egendomen. Skördeavkastningeu
hade uppgivits utgöra för råg 800 å 1,000 kg och för potatis 150
ä 160 hl per hektar. Vegetationen lede i allmänhet starkt av torka. Vårsäd
kunde här ej odlas.
Mullfattig sandjord förekomme dels i sydvästra, dels i norra delen av egendomen.
Även här lede vegetationen i regel av torka. Skörderesultatet uppgåves
till 1,200 å 1,400 kg råg och 240 hl potatis.
Mullhaltig sandjord med en mullhalt av 2.5—6 °/o utgjorde den större delen
av egendomens jord. Den torde kunna karakteriseras såsom en sandmylla i
ganska fuktigt läge på bra botten. Här underlagrades sanden i allmänhet av
moränen på c:a 1 meters djup under markytan, och grundvattenytan läge på
denna nivå. Jorden finge anses vara synnerligen lämplig för potatisodling
och vore även mycket representativ för södra Sveriges potatisjordar. Rågens
avkastning beräknades i allmänhet uppgå till 2,000 å 2,200 kg, och potatisskördarna
varierade mellan 300 och 350 hl pr hektar. Tidigare vöre ganska
avsevärda delar av ifrågavarande område mer eller mindre vattensjuka, men
sedan stora avloppsdiken tagits upp omkring år 1005 och en del annan dikning
utförts, läge grundvattenytan på ett fördelaktigt djup under markytan.
Rördiken funnes på flera ställen, men någon täckdikesplan förelåge ej.
24
Kungl. Maj-.ts proposition nr 163.
Den mullrika sandjorden vöre lokaliserad till östra delen av egendomen.
Här ginge den kalkhaltiga sanden delvis ända lipp i mat jordslagret.
För samtliga sandjordsområden å egendomen gällde att sanden med hänsyn
till kornstorleken vore föga varierande. Frånsett ett bälte av 100 å 200 meters
bredd i västra delen av egendomen, där sanden vore något grövre, utgjordes
jorden i allmänhet av mellansand och moig mellansand. Jordmånen vore
av podsoltyp med rostfärgning av sanden från alvens övre del med till 40
å 60 cm under markytan. Med undantag beträffande den mullrika sandjorden
framträdde jordens kalkhalt i allmänhet endast i alven och där från ett
djup av 50—90 cm under markytan.
I norra delen av egendomen syntes sandjorden vara ej obetydligt exponerad
för vinden och därför rätt flygbenägen. Inom stora områden i övrigt
torde sanden vara väl skyddad.
Samtliga sandjordsfält å egendomen vore plana och till sin sammansättning
jämna.
Moränsanden förekomme i nordvästra delen av egendomen å ett i förhållande
till den övriga delen högre beläget område. Å sydöstra spetsen av
detta område hade gårdsbyggnaderna uppförts. Moränsand förefunnes på
ytterligare några smärre områden å södra och sydöstra delarna av egendomen.
Moränen vore av den kalkhaltiga urbergsmoränens typ. Kalkgränsen
i markprofilen läge beträffande dessa områden i allmänhet 0.5 alm under
markytan.
Moränen ansåges vara den bördigaste och säkraste jorden på egendomen
och på grund av jordens fasta konsistens och grundens större vattenhållande
förmåga lämplig för flertalet kulturväxter. Enär området under senglacial tid
legat under havets yta vore moränen i ytan ofta omsvallad och frisköljd från
finare partiklar, men på många ställen ginge den finsandiga moränen ända
upp till ytan. Härigenom erliölle matjorden på grund av mohalten en mera
klibbig konsistens. Sådan åkerjord benämndes stundom sandmylla eller
kampermylla på lerig grusbotten. Potatisskörden här ansåges i regel utgöra
400 hl, rågskörden 2,800 kg per hektar.
Den sandiga mulljorden vore belägen i östra kanten av egendomen längs
en där flytande bäck. Jorden bestode av starkt sandkörd lövkärrtorv. Torvlagret
underlagrades på 0.5 m under markytan av kaikhaltig sand. På torvjorden
nådde potatis god utveckling, men stärkelsehalten bleve relativt låg.
Även säd utvecklades väl, men liggsäd uppkomme ofta på grund av jordens
höga kvävehalt. Gräsväxten på området vore god.
Vid utförda undersökningar av ett 40-tal insamlade matjordsprov hade
det visat sig, att markreaktionen å egendomen varierade från svagt surneutral-alkalisk
med pH-värden i allmänhet liggande mellan 6.6 och 8.0.
Markreaktionen vore sålunda ganska växlande. Vid upprättandet av en reaktionskarta
över egendomen, sedan ett tillräckligt antal jordprov insamlats,
torde man dock kunna särskilja större, ensartade områden även ur
markreaktionssynpunkt. Markreaktionen vore ganska hög särskilt i jämförelse
med sandjordarna i Malmöhus och Blekinge län. Någon gård med
lägre kalkhalt torde dock med all sannolikhet ej kunna påräknas å Kristianstadsslätten
med dess kritberggrund.
Med avseende å fosfathalten syntes jorden å egendomen vara måttligt fosfathållande
— något mera fosfatrik. Fosfatundersökningar hade utförts enligt
laktatmetoden. Därvid framkomna laktattal läge i allmänhet mellan 4
och 10.
Följande sammanfattande synpunkter rörande egendomens lämplighet såsom
försöksgård lämnas i betänkandet:
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
25
Av den lämnade beskrivningen framginge, att de för södra Sveriges särskilt
för potatisodling viktigaste sandjordstyperna i plana och .lämna samt
för försök tillräckliga fält förekomme å egendomen. För vegetationsförsök
å högt belägen starkt mnllfattig sandjord funnes tjänlig mark särskilt inom
den sydvästra delen av egendomen. Å de norra områdena kunde försöksåtgärder
mot vindens skadegörelse genom flygsand prövas. Även ur agronomisk-hydroteknisk
synpunkt kunde försök å egendomen komma till utförande.
Genom redan vidtagna åtgärder syntes dräneringsförsök ej kunna
komma ifråga. Däremot torde egendomen erbjuda förutsättningar för bevattningsförsök,
vilka för jordar av här ifrågavarande beskaffenhet vore av
vida större betydelse än dräneringsförsök, då sandjordarna på grund av
markens genomsläpplighet i allmänhet ej krävde dränering. Anvisningar angående
metoderna för bevattningsförsökens utförande läge givetvis utom
ramen för denna utredning. Där finge dock omnämnas, att befintliga stora
avloppsdiken i egendomens östra del möjliggjorde höjande av grundvattenytan
genom uppdämning inom delar av sandområdet.
Å egendomen saknades den kalkrika moiga mellansanden och grovmon,
som i betänkandet beskrivits såsom karakteristiska jordslag för den av 1931
års utredningsmän såsom försöksgård provisoriskt föreslagna Norra Åsum.
Å sådan jord odlades med fördel sockerbetor och vete. Enligt utredningens
mening borde försök i viss utsträckning ske även å denna högt avkastande
sandjordstyp. Då dess utbredningsområde i huvudsak inskränkte sig till
Helgeåområdet söder örn Kristianstad och ett stycke ytterligare söder ut,
kunde förefintlighet av sådan jordtyp å egendomen ej få anses utgöra ett
villkor för dennas lämplighet som försöksgård. Svårigheter kunde ej beräknas
möta emot försök å denna jordtyp, då tillgång till lämpliga försöksfält
kunde beredas i försöksgårdens närhet.
Undersökningar hava jämväl företagits rörande lämpliga platser för
fasta försöksfält, avsedda att sortera under en till Kristianstads län
förlagd försöksgård. Beträffande gjorda iakttagelser å sådana platser har utredningsmannen
i huvudsak hänvisat till betänkandet bilagda promemorior
av statsgeoiogen Ekström. En av de i angivet syfte undersökta egendomarna,
som ansetts typisk för de sämsta odlade sandjordarna, har i betänkandet
närmare berörts, nämligen Sövde ecklesiastika löneboställe. Härom anföres
i huvudsak följande.
Sövde boställe innehölle omkring 61 hektar, därav 28 hektar åker och
återstoden betesmark, vilken tidigare uppgåves hava varit odlad. Egendomen
gränsade i söder till Sövdesjön och i väster till Klingvallsån. Fälten vore
i allmänhet plana och jämna.
Tre jordslag förekomme å egendomen, nämligen mullhaltig (delvis mullrik)
sandjord, mnllfattig och stenig grusjord samt torvjord.
Grusjorden, 6 ä 10 hektar, vore den bäst avkastande jorden på egendomen.
Den bildade en hög backe, liggande söder om gårdsbebyggelsen 17
meter över Sövdesjön. Backen utgjorde en mäktig isälvsavlagring, som vilade
på issjölera. Kalkhaltig finmo med lerskikt ginge i dagen i nedre delen
av backsluttningen. Denna grusjord ägde sannolikt genom stark steninblandning
större vattenhållande förmåga än egendomens övriga jord.
Torvmarken, som läge i nordöstra delen av egendomen, innehölle omkring
3 hektar, därav 0.5 hektar åker och återstoden betesmark eller torvgravar.
Sandjorden utgjorde den övervägande delen av arealen och syntes nästan
uteslutande bestå av finare mellansand. Matjorden hade här i förhållande
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
till sandjordar i allmänhet en ganska hög mullhalt, för åkerjorden varierande
mellan 4 och 8 procent. Den jämförelsevis höga mullinblandningen torde
bero därpå, att området tidigare varit ganska sankt, vilket gynnat den naturliga
vegetationen och medverkat till en kraftig humusbildning. Efter
skedd sänkning av Sövdesjön, enligt uppgift vid två olika tillfällen med omkring
en meter varje gång, hade de övre markskikten urlakats och humusämnen
jämte en del kolloidalt järn transporterats ned och avsatts i alvens
övre del (mellan 25 och 60 cm under markytan), varigenom uppkommit
ett tämligen hårt lager av lös humus- eller järnhumusortsten, där sålunda
sandkornen vore mer eller mindre starkt hopkittade av humus eller järn.
Ett dylikt lager, som ofta benämndes ahlbildning, järngrus eller järnbotten,
vore alltid ett tecken på sämre åkerjord, då därigenom, bland annat, växtrötternas
nedträngande i marken försvårades eller omöjliggjordes. Markreaktionen
vöre vid dylika bildningar mycket sur. Här utförda undersökningar
hade utvisat att pH-värdena läge mellan 4.0 och 5.0, angivande mycket stor
surhetsgrad. Jorden vore genomgående fosfatfattig. Laktattalen syntes i
allmänhet uppgå till 2 å 3 för såväl matjord som alv. Grundvattenytan å
egendomen läge i allmänhet omkring 2 m under markytan.
Såsom förut omnämnts kunde denna egendom anses karakteristisk för de
sämsta odlade sandjordarna i Malmöhus län, vilka utmärktes av ytterligt
lågt växtnäringsinnehåll, mycket dålig vattenhushållning och flygbenägen
jord. Det syntes av många kunna ifrågasättas, huruvida jord av sådan beskaffenhet
sorn denna över huvud taget lämpade sig för försöksverksamhet.
Enligt utredningens mening borde det emellertid vara angeläget, att försök
anordnades till stöd även för sådana odlare, som bedreve sin näring under
hård kamp med ogynnsamma naturförhållanden, även om en utveckling av
dessa jordar till en relativt god avkastningsförmåga med nu befintliga hjälpmedel
kunde synas svår att åstadkomma. De försöksuppgifter, som här skulle
kunna ifrågakomma, torde närmast böi-a avse frågor örn bevattning, skydd
mot sandstormar, jordbearbetning för brytande av ortstensbildning, gödsling
och kalkning, odling av lämpliga vallväxter och andra kulturväxter,
jämförande växt- och skogsodling.
Av den lämnade redogörelsen över verkställda jordartsstudier har alltså
framgått, att utredningsmannen funnit den i Köpinge socken av Gärds härad
belägna egendomen 1 119/512 mtl Ugerup 6\ 71, 81, 91 och 102, benämnd
Mosslunda, med hänsyn till bland annat läge, jordart och topografi samt
storleken av förefintliga sandjordsområden erbjuda goda förutsättningar såsom
försöksgård och att eljest, så vitt det kunnat utrönas, ej inom Kristianstads
län stått att erhålla någon ur anförda synpunkter för försöksverksamhet
lämplig egendom.
Beträffande Mosslunda gårds bebyggelse anför utredningsmannen,
att å densamma finnas uppförda dels mangårdsbyggnad, 1 arbetarbostadsbyggnad,
1 annat mindre bostadshus, benämnt egnahemsbyggnaden, 1
ladugård, 1 stallbyggnad, 1 logbyggnad, 1 garage och 1 vedbod, samtliga tillhörande
egendomen, dels ock ytterligare en Mosslunda bränneriförening
u. p. a. tillhörande bränneribyggnad. Angående byggnadernas beskaffenhet
innehåller betänkandet följande.
Mangårdsbyggnaden vore uppförd i en våning jämte delvis inredd vind,
på grund av gråsten i stomme av 1-stens tegel under sadeltak, täckt med eternitplattor.
Byggnaden vore 23 meter lång, 11 meter bred och 5 meter hög,
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
frånsett vinden, saint innehölle i bottenvåningen entré samt sju rum och kök,
varjämte å vinden funnes inredda tre bostadsrum. Källare vore anordnad
under hela byggnaden, inrymmande kombinerat källarkök samt tvätt- och
bakstuga jämte förrådsutrymmen.
Arbetarbostadsbyggnaden vore uppförd i en våning på grund av gråsten
med stomme av stolpresning med råtegelfyllnad, under sadeltak, täckt med
korrugerad plåt. Byggnaden vöre lb m lang, 7 m bred och 3 m hög, fransett
vind, samt innehölle 5 rum och 2 kök jämte entré och garderobsutrymmen.
Den s. k. egnahemsbyggnaden vore uppförd i en våning pa grund av gråsten
med stomme av resvirke med tegelutfyllnad, utvändigt klädd med /4
bräder jämte ribb, under sadeltak, täckt med korrugerad plåt. Byggnaden
vore 8 m lång och 7 m bred. Den innehölle 3 rum och 1 kök jämte vitesa
biutrymmen. . ..
Beträffande dessa byggnaders närmare beskaffenhet hänvisades till särskild
av biträdande länsarkitekten K. E. Carlman, Kristianstad, utförd beskrivning
med tillhörande uppmätningsritningar i avseende å mangårdsbvggnaden
samt arbetarbostadsbyggnaden. Av beskrivningen framginge, att
mangårdsbyggnaden lämpligen kunde ombyggas och tjäna såsom huvudbyggnad
för försöksgården, att egnahemsbyggnaden ägde ett visst bruksvärde,
men att arbetarbostadsbyggnaden icke ansåges kunna med ekonomisk
fördel ombyggas för tjänligt ändamål.
Ladugårdsbyggnaden mätte i längd 42.9 m, i bredd 11.6 m och hade en
vägghöjd av 3.1 m. Väggarna vore på tre sidor av l-stens flamtegel och pä
den fjärde av gråsten. Balklag av trä. Byggnaden vore inredd med ett längsgående
foderbord av tegel för 52 klavbundna djur. Båspallarna vöre av
fältsten med kanter av tegel. Rännstenarna vore helt av tegel och gångarna
delvis av tegel, delvis av betong. I ladugården funnes uppmurade och putsade
i cementbruk kalvkättar för omkring 30 djur.
En del av ladugårdsbyggnaden vore avskild från kostallavdelningen medelst
brandmur och inredd till magasin i tre våningar. Taket över denna
del utgjordes av tegel. I övrigt vore byggnaden täckt med asbestolit. Potatiskällare
vore inredd i magasinsavdelningen.
Vid ladugården funnes dranksluff av fogad sten med cementerad botten.
Dranksluffen rymde omkring 450 m3. Sluffens tak utgjordes av gjutet valv
av betong på järnvägsräls. Den vöre försedd med tre anordningar för intappning.
Dranken befordrades till ladugården genom en där anordnad
pump. .
Urinbrunn av sten med cementerad botten funnes aven invid ladugarden.
Brunnens storlek vore 6 X 11 X 2 m.
Beträffande ladugårdsbyggnaden, som uppförts år 1911, hade anmarkts,
att en av väggarna i någon mån varit föremål för sättning, att fönsterytorna
vöre väl knappa, att utvädringen skedde allenast genom små ventiler i väggarna,
att båsplatserna, som beräknats till 90 cm för varje djur, vöre for
smala, att avloppen från rännstenarna ej vore täckta samt att golv, båsplatser,
boxar och rännstenar med hänsyn till material m. m. ej vore tillfredsställande.
.......
Stallbyggnaden vore 42.9 m lång, 13.1 m bred och hade en vagghojd av
3.4 m. Byggnaden vore uppförd av l-stens gul flamtegel på undergrund av
sten. Väggarna vore utvändigt gulmålade.
Stallet vore inrett med 10 spinor och två fölboxar samt selkammare. Golvet
utgjordes av fältsten. Krabborna vore av cement. Ventilationen i stallet
skedde medelst mindre klaffventiler. Elektriska ledningar samt vattenledning
funnes anordnade.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 163
En del av stallbyggnaden vore inredd till magasin i två våningar. Utifrån
anordnad hiss till dessa funnes. En annan del av byggnaden utgjordes av
loge. Väggarna vore här av gråsten utom gavelspetsen som vöre av tegel.
Mot magasinet vore uppförd en brandmur. I logen vore inrett garage för
traktor. Garaget vöre försett med hyllor och skåp för verktyg.
Byggnaden vöre ombyggd år 1932 och befunne sig i huvudsak i tillfredsställande
skick. Virket i den till magasin inredda delen av byggnaden vöre
dock rätt maskstunget, varjämte gaveln å den till loge använda delen vore
något vittrad genom brandskada.
Hela byggnaden vore täckt med röd asbestolit. Ventilation från skullen
skedde genom eternithuvar på taket.
Logbyggnaclen vore uppförd av trä på undergrund av betong, 57.5 m lång,
14 m bred och 7.6 m i vägghöjd. Den hade 2 st. dubbla genomkörslor. Takstolarna
utgjordes av rundvirke. Väggarna bestode av 1" bräder med ribb.
Hängrännor och stuprör vore av galvaniserad plåt. Takvinkeln i nocken utgjorde
ungefär 90°. Hiss av fabrikat Odin vore inmonterad i logen. Golvet
bestode av betong, taket utgjordes av plåt. Byggnaden vore rödfärgad.
På ena långsidan funnes en vid logen tillbyggd vagnsport av trä, 21 meter
lång. Gavlarna vore beklädda med 1" bräder och ribb på stolpar och reglar.
Golvet utgjordes av betong, taket av plåt. Vid ena gaveln funnes fastbultad
en kreatursvåg av Lindells fabrikat för en maximilast av 1,100 kg.
Byggnaden vore uppförd år 1933 och befunne sig i tillfredsställande skick.
Dock hade anmärkts, att takkonstruktionen vöre något, ehuru mindre märkbart,
tryckt mot väster och något förhöjd mot öster.
Garaget vore uppmurat av 1-stens kalksandstegel i en längd av 10 m och
en bredd av 7 m. Taket vore ett s. k. luttak, beklätt med slät plåt. I garaget
funnes plats för 3 automobiler. Portarna till garaget utgjordes av enkla
bräder med ramverk av plank. I garaget funnes ej anordningar för uppvärmning.
Byggnaden befunne sig i ett ganska tillfredsställande skick.
Vedboden vore uppbyggd av gråsten och försedd med luttak av plåt på
underlag av spån. Byggnaden vore 12.5 m lång och 7 m bred. Den hade
blott ringa värde.
Det har anmärkts, att särskilt svinhus saknas å egendomen och att hittills
utrymme för svin bereus i ladugården.
Beträffande byggnadernas taxeringsvärde samt brandförsäkrings-
och byggnadsvärden anför utredningsmannen följande.
Enligt utdrag av taxeringslängd för år 1938 vore ifrågavarande egendom
Ugerup 6\ 71, 8\ 91 och 102, benämnd Mosslunda, taxerad till ett värde av
110,600 kronor, allt jordbruksvärde.
Egendomen tillhörande byggnader vore brandförsäkrade för sammanlagt
106,000 kronor. Vid värderingar genom av utredningsmannen anlitade byggnadssakkunniga,
länsarkitekten Carlman i Kristianstad beträffande bostadsbyggnader
och byggmästare K. O. Persson i Balsby beträffande ekonomibyggnaderna,
hade bostadsbyggnaderna uppskattats äga ett sammanlagt värde
av 21,000 kronor och ekonomibyggnaderna ett sammanlagt värde av
41.300 kronor samt sålunda samtliga byggnader härigenom värderats till
62.300 kronor.
Tillgängligt äganderätts b evis utvisar, att fastigheterna ägas av Ola
Månsson, som erhållit lagfart å deni den 5 maj 1902.
Införskaffat gravationsbevis angiver att fastigheterna ej besväras
av andra inteckningar än dem som däri meddelats:
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
29
1 :o) 1883 elen 26 november, § 160, för 21,300 kronor med ränta och
kostnader enligt skuldebrev den 12 november 1883 av Per Hansson och Hanna
Bengtsson till skånska hypoteksföreningen, vilken inteckning blivit den
29 september 1902, § 97, dödad för ett belopp av 1,300 kronor;
2:o) 1892 den 14 mars, § 95, för 12,000 kronor med 4*/2 procent ränta enligt
skuldebrev den 5 mars 1892 av Per Hansson och Hanna Bengtsdotter
till Anna Persson eller order, vilken inteckning blivit den 7 september 1903,
§ 37, dödad för ett belopp av 5,000 kronor;
3:o) 1904 den 31 oktober, § 101, för 13,000 kronor med 6 procent ränta
enligt skuldebrev den 25 oktober 1904 av Ola Månsson till innehavaren;
4:o) 1907 den 8 april, § 206, för 10,000 kronor med 6 procent ränta enligt
skuldebrev den 15 december 1906 av Ola Månsson till innehavaren, vilken
inteckning blivit den 3 januari 1934, § 21, dödad för ett kapitalbelopp av
2,700 kronor med ränta;
5:o) 1909 den 4 oktober, § 134, för 6,000 kronor med 6 procent ränta enligt
skuldebrev den 30 september 1909 av Ola Månsson till innehavaren, vilken
inteckning blivit den 15 juli 1910, § 568, satt att till förmånsrätten gälla
efter inteckningen under mom. 6 här nedan och den 31 maj 1923, § 747,
dödad såvitt den besvärade lägenheten Ugerup 62 om 0.5530 hektar, avsöndrad
från 1/i mantal nr 6 Ugerup;
6:o) 1910 den 15 juli, § 565, för 50 års besittningsrätt till en lägenhet enligt
avhandling den 9 juli 1910 av Ola Månsson till Mosslunda bränneriförening
u. p. a.;
7:o) 1913 den 1 september, § 66, för 10,000 kronor med 6 procent ränta
enligt skuldebrev den 18 augusti 1913 av O. Månsson till innehavaren, vilken
inteckning blivit den 31 maj 1923, § 748, dödad såvitt den besvärade
lägenheten Ugerup 62 örn 0.5530 hektar, avsöndrad från 1U mantal nr 6
Ugerup.
I övrigt hade icke förekommit någon annan omständighet av beskaffenhet
att böra anmärkas i gravationsbevis än att i inteckningsprotokollet för den
23 oktober 1919, § 235, antecknats att av ett för reglering av Mosslundabäcken
m. m. genom ägor till Ugerup m. fl. egendomar från odlingslånefonden
beviljat låneunderstöd påförts 1 119/si2 mantal nris 6, 7, 8, 9 och 10 Ugerup
en årlig inbetalning för åren 1919—1943 örn 343 kronor 10 öre och en slutlig
inbetalning för år 1944 örn 312 kronor 2 öre.
Angående förda underhandlingar om förvärv av Mosslund
a såsom försöksgård framhåller utredningsmannen, att ägaren förklarat
sig villig avhända sig egendomen allenast på villkor att i försäljningen finge
ingå samtliga honom tillhörande andelar i Mosslunda bränneriförening
u. p. a., vars bränneri såsom förut omnämnts är beläget å egendomen.
Föreningen hade till ändamål att tillhandahålla sina medlemmar byggnader,
maskiner och nödiga inventarier för brännvinstillverkning. Enligt
föreningens stadgar, antagna den 5 jidi 1937, hade såsom medlemmar i föreningen
ingått förutvarande delägare i Mosslunda bränneri. Samtliga andelar
i föreningen vore till antalet 74. Ägaren av Mosslunda innehade 32 av dessa
andelar. Det belopp, varå varje andel enligt stadgarna skulle lyda, utgjorde
1,000 kronor. Taxeringsvärdet för innevarande år av bränneribyggnaden
med tillhörande maskiner utgjorde 65,000 kronor. Av tillgängligt räkenskapsresultat
för bränneriet tillverkningsåret 1937/1938 hade inhämtats föl
-
jande uppgifter:
Tillgångar.............. 84,100 kronor, allt anläggningskapital
Skulder................ 4,800 »
Eget kapital............ 79,300 »
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
Bränneribyggnaden vöre brandförsäkrad för ett belopp av 110,000 kronor.
Det hade av anlitad byggnadssakkunnig, förut nämnde byggmästaren
Persson, värderats till belopp motsvarande taxeringsvärdet eller 65,000
kronor.
I bränneriet hade under senaste tillverkningsåret inmäskats 12,364.8 dt
potatis och 561 dt spannmål. De erhållna produkterna hade utgjort
306,056.9 1 50 °/o råbrännvin samt 17,664 hl drank. Priset å 100 liter 50 %
råbrännvin hade i medeltal utgjort kronor 32: 76. Dranken hade värderats
till 25 öre pr hl. Ersättningen för den per 100 liter råbrännvin belöpande
potatiskvantiteten hade utgjort kronor 21:20, motsvarande kronor 28:88
per 100 kg potatisstärkelse.
Vid bedömning av det försäljningsvärde, vartill ifrågavarande
egendom må kunna uppskattas, har utredningen till en början återgivit följande
vid fastighetstaxeringen inom Kristianstads län för år 1938 jämlikt
59 § 1 mom. taxeringsförordningen till ledning för taxeringen bestämda en
hetsvärden för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden:
-
Godhetsgrad
S t o r 1
eksgrupper
2-5
hektar
5—15
hektar
15—50
hektar
50—100
hektar
100 hektar
—däröver
I klass jord......................
3,300
2,600
2,200
1,900
1,700
II > > ......................
2,600
2,100
1,700
1,500
1,300
III » > ......................
2,000
1,500
1,300
1,100
1,000
IV > » ......................
1,400
1,000
900
700
600
V > » ......................
800
600
400
300
200
Utredningsmannen framhåller, att vid närmare omprövning av enhetsvärdenas
tillämpning å ifrågavarande egendom jorden därå i medeltal synes
hava hänförts till en godhetsklass liggande emellan klasserna II och III oeh
anför vidare:
Den detaljerade undersökning av egendomen, som av utredningen verkställts,
hade icke jävat riktigheten av egendomens berörda klassificering ur
bonitetssynpunkt. Utredningen hade emellertid vidare ansett sig böra taga
hänsyn därtill, att köpeskillingarna å jordbruksfastigheter visat en stark
och fortlöpande stegring. Av tillgängliga uppgifter, erhållna hos länsstyrelsen
i Kristianstads län, hade köpeskillingarna vid försäljningar inom länet
i undersökta 862 fall under tiden Vi 1934—3% 1937 överstigit taxeringsvärdena
med i genomsnitt 29.8 procent enligt följande fördelning å olika tidsperioder:
-
år
1934 .....................
köp,
21.9 %
överstigande
pris
»
1935 .....................
»
23.0 %
»
»
»
1936, l:a halvåret .........
......... 365
»
28.4 /o
»
»
»
1936, 2:a » .........
......... 149
»
32.3 %
»
»
»
1937, l:a » .........
......... 218
»
34.6 %
»
»
Prisförskjutningarna hade mest markerat framträtt i avseende å skogsfastigheter,
men även beträffande fastigheter med relativt ringa eller ingen
skogstillgång hade en väsentlig uppgång i fastighetsprisen gjort sig gällan
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
31
de. Till belysande härav anfördes följande hos nämnda länsstyrelse inhämtade
uppgifter angående prisvariationerna i förhållande till taxeringsvärdena
under nyss angivna tidsperiod beträffande fastigheter med högst 25 °/o
skog, fördelade efter åkeraxealernas storlek och jämförda med tillgängliga
motsvarande uppgifter för riket i dess helhet:
Area)
Antal köp
Överpris i % av taxe- ringsvärdet
Kristianstads
län
Hela rikets
landsbygd
Kristianstads
län
Hela rikets
landsbygd
Högst 5 hektar......................
313
3,143
52.6
35.0
5—10 » ......................
194
1,611
38. i!
25.9
10-20 » ......................
118
1,133
22.9
18.3
20—50 > ......................
49
582
17.4
14.9
50-100 > ......................
3
124
28.6
6.1
över 100 » ......................
2
50
18.6
9.0
Med hänsyn till den fortgående stegringen av egendomsvärdena har utredningsmannen
funnit det naturligt att vid en överlåtelse av egendom till försöksgård,
som kunde träda i verksamhet först under år 1940, beräknas
ett pris, som överstiger ett taxeringsvärde byggt på jordvärdering under
år 1937. Utredningsmannen anför, att han dock icke ansett tillrådligt att
beräkna ett saluvärde, som icke tar behörig hänsyn till möjligheten av en
stagnation eller ett bakslag i prisutvecklingen. Vid de underhandlingar angående
förvärvande av egendomen Mosslunda, vilka förts med egendomens
ägare, har utredningsmannen med beaktande av anförda omständigheter,
men också med hänsyn tagen till egendomens speciella användbarhet såsom
försöksgård för nu ifrågakomna försöksuppgifter ansett sig kunna beräkna
egendomens saluvärde till 136,000 kronor.
Tidigare har omnämnts, att ägaren av Mosslunda såsom villkor för försäljning
av egendomen uppställt, att i samband därmed överlåtelse skedde av
honom tillhörande andelar i Mosslunda bränneriförening
u. p. a., utgörande 32 av föreningens 74 andelar.
För bestämmande av dessa andelars saluvärde vore det ej tillräckligt att
känna bränneribyggnadens och därtill hörande maskiners värde samt i övrigt
beloppet av bränneriföreningens tillgångar och dess skulder. Den säkra
och fördelaktiga avsättningen av egna lantbruksprodukter, innehavet av andelar
i ett bränneri medförde, gåve andelarna i marknaden ett icke oväsentligt
mervärde utöver det å dessa belöpande realisationsvärdet av föreningens
behållna egendom. Överlåtelser av andelar i Mosslunda bränneriförening
hade under senare år ej skett under sådana omständigheter att vägledning för
bedömning av andelarnas marknadsvärde därigenom kunnat erhållas. Vid
jämförelser med marknadsvärden, som kunnat fastställas i samband med
överlåtelser av andelar i andra brännerier i orten, hade utredningen ansett
sig böra räkna med ett marknadsvärde av 2,000 kronor för varje andel i
Mosslunda bränneriförening.
För verksamheten vid en försöksgård i denna trakt finge det anses vara
av betydelse att försöksledningen ägde god kännedom örn bränneridriftens
förutsättningar och produktionsresultat. Utredningen funne det lämpligt ur
denna synpunkt att försöksgården inträdde som medlem i bränneriföreningen.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
För åstadkommande av gott driftresultat å gården såväl med hänsyn till avsättningen
av där odlad potatis som till möjligheten att i viss utsträckning
bedriva utfodring med drank i ladugården vore delaktighet i bränneriföreningen
att tillråda. Då emellertid odlingen av potatis för fabriksändamål,
därest egendomen toges i bruk såsom försöksgård, kunde antagas ske i mindre
utsträckning än hittills, skulle ett så stort antal andelar, som av den nuvarande
ägaren innehades, ej bliva behövligt.
Av det sagda har framgått, att utredningen funnit egendomen jämte de för
förvärvande ifrågakomna 32 andelarna i Mosslunda bränneriförening u. p. a.
kunna värderas till sammanlagt (136,000 f 64,000 =) 200,000 kronor. I
enlighet härmed har utredningen lämnat ägaren preliminärt köpeanbud.
Ägaren har emellertid icke ansett sig kunna godtaga ett lägre sammanlagt
pris än 220,000 kronor. I detta läge har hushållningssällskapets i Kristianstads
län förvaltningsutskott gjort hänvändelser till Sveriges stärkelseproducenters
förening och Sveriges bränneriidkareförening med förfrågningar, huruvida
dessa föreningar vore villiga att bidraga till utfyllande av den summa
som utgjorde skillnaden mellan det pris utredningen ansett sig kunna tillstyrka
och det av ägaren av Mosslunda begärda priset, eller 20.000 kronor.
Sedan i anledning därav för angivet ändamål ställts till förfogande av stärkelseproducenternas
förening 9,000 kronor och av bränneriidkareföreningen
villkorligt 2,500 kronor, har hushållningssällskapets nämnda län å ordinarie
sammanträde den 8 december 1938 beslutat »att för tryggande av inköp av
försöksgård ur reserverade fondmedel tillskjuta erforderligt belopp».
Sedan Kungl. Majit den 9 december 1938 på därom av utredningsmannen
gjord framställning bemyndigat denne att med ägaren till egendomen Mosslunda
ingå köpeavtal örn förvärvande för kronans räkning av egendomen
jämte 32 andelar i Mosslunda bränneriförening u. p. a. med för säljaren förpliktande
verkan, men med förbehåll att köpets giltighet gjordes beroende
av Kungl. Maj.ts godkännande, har utredningsmannen den 11 december 1938
med Ola Månsson och med godkännande av dennes hustru Anna Månsson
träffat preliminärt avtal örn köp av egendomen och bränneriandelarna för
en köpeskilling av 220,000 kronor, därav 156,000 kronor beräknats belöpa
å den fasta egendomen och 64,000 kronor å bränneriandelarna, under villkor,
bland annat, att Kristianstads läns hushållningssällskap, Sveriges stärkelseproducenters
förening u. p. a. och Sveriges bränneriidkareförening tillsköte
sammanlagt 20,000 kronor av köpeskillingen och att kronan beviljades inträde
i Mosslunda bränneriförening u. p. a. för de i köpet ingående 32 andelarna
i föreningen.
Tillträdet har bestämts till den 25 mars 1940. Härvid har hänsyn tagits
till sedvanlig bränneriperiod, som ansetts böra vara avslutad före tillträdet.
Vid köpet har säljaren förklarat sig villig svara för bränneriföreningens
då befintliga å de överlåtna andelarna belöpande skulder. Mot oekonomisk
skuldsättning av föreningen efter köpeavtalets ingående har garanti ansetts
erhållas genom i köpeavtalet intaget förbehåll om avdrag å köpeskillingen för
konstaterad brist i bränneriets förutsatta värde.
Det preliminärt träffade köpeavtalet är av följande lydelse:
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
33
1. Genom beslut den 9 december 1938 har Kungl. Majit bemyndigat undertecknad
Rolander att med ägaren till egendomen 1 119/si2 mantal Ugerup
6\ 7\ 8\ 91 och 102, benämnd Mosslunda, i Köpinge socken av Kristianstads
län ingå köpeavtal om förvärv för kronans räkning av berörda egendom
jämte trettiotvå andelar i Mosslunda bränneriförening u. p. a. med för säljaren
förpliktande verkan, men med förbehåll att avtalets giltighet göres beroende
av Kungl. Maj :ts godkännande. I anslutning härtill överlåter undertecknad
Ola Månsson, som emottagit avskrift av jordbruksdepartementets ämbetsskrivelse
den 9 december 1938 angående berörda bemyndigande för undertecknad
Rolander, å kronan fastigheterna V4 mantal Ugerup6\ ^mantal Ugerup
71, V4 mantal Ugerup 8\ J/4 mantal Ugerup 91 och 119/5i2 mantal Ugerup
102 i Köpinge socken, Gärds härad, benämnd Mosslunda, utgörande i areal
83.2533 hektar, ävensom 32 andelar i Mosslunda bränneriförening u. p. a.
2. Den fasta egendomen säljes i det huvudsakliga skick, vari den nu befinnes
och tillträdes den 25 mars 1940. Andelarna i bränneriföreningen övergå
samtidigt till kronan. Det förutsättes dels att kronan ej ansvarar för gäld,
som föreningen eller annan för föreningens räkning må hava ingått före upprättandet
av detta köpeavtal, dels att föreningens tillgångar ej före tillträdet
undergått avsevärd värdeminskning i förhållande till nuvarande värde.
3. Köpeskillingen utgör ....................... kronor
därav beräknas belöpa 156,000 kronor å den fasta
egendomen och 64,000 kronor å andelarna i
bränneriföreningen.
Köpeskillingen fullgöres på följande sätt:
Kronan övertager betalningsansvaret för
a) hela den i ovan nämnda fastigheter intecknade
gälden beräknad till ett belopp motsvarande intecknat
kapital eller ...................... »
b) årliga inbetalningen av ett för reglering av
Mosslundabäcken m. m. genom ägor till Ugerup
m. fl. egendomar från odlingslånefonden beviljat
understöd, påfört de i köpet ingående fastigheterna
och avseende åren 1940—1944 med
tillhopa ................................ »
Köparen erlägger kontant å tillträdesdagen .... »
Skulle viss del av den under a) beräknade gälden
före tillträdet hava inbetalats, skall den kontanta
delen av köpeskillingen ökas med belopp
motsvarande den sålunda inbetalade gälden.
Skulle ökning i gälden hava skett, göres motsvarande
minskning i den kontanta delen av
köpeskillingen.
4. Säljaren skall låta till betalning uppsäga penninginteckningarna i egendomen,
så att dessa kunna av kronan inlösas å tillträdesdagen.
Säljaren skall styrka, att den fasta egendomen vid tillträdet ej häftar för
ogulden ränta. Skulle egendomen likväl befinnas utgöx-a pant för ogulden
ränta, skall avdrag ske å den kontanta likviden med belopp motsvarande
räntan.
5. Vid tillträdet skola den fasta egendomens byggnader vara väl underhållna
samt sådd och gödsling samt plöjning, utan att särskild ersättning
därför må beräknas, vara verkställd enligt följande plan:
Bihang till riksdagens protokoll 19S0. 1 sami. Nr 163.
220,000: —
63,300: —
1,684: 42
155,015: 58
3
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Sådd.
Våren 1939 insås 9 hektar med prima vallfrö till en mängd av 25 kg per
hektar och bestående av 2/:1 rödklöver och 3/3 timotej eller andra grässorter.
Av åren 1937 och 1938 insådd vall skall omkring 16 hektar lämnas i orört
skick.
Hösten 1939 besås 25 hektar med höstsäd i väl brukad jord, gödslad antingen
med minst 15 ton stallgödsel per hektar eller minst 100 kg superfosfat,
100 kg 40 procent kalisalt och 50 kg kalkkväve.
Plöjning.
Hösten 1939 upplöjes all jord, varom ej ovan lämnats bestämmelser rörande
sådd.
Vid tillträdet skall säljaren kostnadsfritt tillhandahålla minst 5,000 kg
hö och 5,000 kg halm.
6. Skulle brister föreligga i avseende å gjorda förbehåll rörande byggnaders
underhåll samt jordens hävd och brukningssätt eller i avseende å bränneriets
värde, skall värdet av sådana brister, beträffande bränneriet i den
mån bristerna belöpa på de i köpet ingående andelarna, avdragas från eljest
utgående köpeskilling.
7. Alla å den fasta egendomen från och med tillträdesdagen belöpande
skatter och onera betalas av köparen, som jämväl ensam betalar kostnaderna
för lagfarande av köpet.
8. Detta avtal är ingånget under förbehåll dels att Kristianstads läns hushållningssällskap,
Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. eller Sveriges
bränneriidkareförening u. p. a. tillskjuta sammanlagt 20,000 kronor av
köpeskillingen, dels att Kronan i överensstämmelse med beslut å föreningssammanträde
denna dag beviljas inträde i Mosslunda bränneriförening
u. p. a. för de köpta 32 andelarna i föreningen.
9. Förestående köpeavtal upprättas i två exemplar, av vilka det ena emottages
av undertecknad Månsson, det andra för Kronan av undertecknad Rolander.
Utredningsmannen föreslår, att sedan kronan tillträtt egendomen dennas
officiella benämning Ugerup lämpligen bör komma till användning i stället
för Mosslunda. En förväxling med övriga jordeboksenheter av Ugerup har
ej ansetts behöva befaras då till skillnad från de sistnämnda nu ifrågavarande
egendom skulle komma att benämnas Ugerups för söks gård.
Kronans medlemskap i bränneriföreningen har beviljats å sammanträde
den 11 december 1938.
Beträffande dispositionen av andelar i bränneriföreningen,
vilka enligt köpeavtalet skulle förvärvas av kronan, har tidigare
omnämnts, att enligt utredningsmannens mening ett mindre antal sådana
andelar än de i köpeavtalet angivna skulle bliva erforderliga för att i behövlig
utsträckning tillförsäkra försöksgården avsättning av fabrikspotatis och
drank för kreatursutfodring. Utredningsmannen anför härom vidare:
Det syntes vara lämpligt att förekommande avveckling av andelar skedde
successivt allt efter erhållna erfarenheter av försöksverksamhet och jordbruksdrift
vid försöksgården. Ett antal av exempelvis 12 andelar syntes dock
lämpligen kunna omedelbart efter tillträdet överlåtas till annan. Det borde
därefter få ankomma på Kungl. Majit att, efter framställning av försöksverksamhetens
ledning, styrelsen för lantbrukshögskolan, besluta örn ytterligare
överlåtelser av bränneriandelar. Sannolikt skulle det visa sig lämpligt
att överlåta sammanlagt omkring 20 andelar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
35
Då det ansetts vara av vikt att redan i samband med egendomsköpet erhålla
föreningens medgivande till dylika överlåtelser från kronans sida, hade utredningsmannen
låtit införskaffa anbud från innehavare av brukningsdelar
i bränneriets omgivning å övertagande av andelar, som kunde av kronan avhändas.
Under förutsättning att överlåtelse skedde till pris motsvarande det
i köpeavtalet för varje andel beräknade värdet, eller 2,000 kronor, hade 10
lantbrukare i orten anmält sig vilja övertaga sammanlagt 26 andelar. Å sammanträden
den 11 och den 29 december 1938 hade föreningen behandlat av
utredningsmannen väckt fråga om godkännande av överlåtelser, som kunde
komma till stånd till dessa personer, och sistnämnda dag medgivit ifrågasatta
överlåtelser, därvid dock antalet andelar av särskilt skäl ansetts böra
begränsas beträffande en av de anmälda. Härigenom hade antalet till överlåtelse
ifrågakomna andelar godkänts till ett antal av 22.
Av de i tidigare återgivet gravationsbevis förekommande uppgifterna framgår,
att Mosslunda bränneriförening u. p. a. med nyttjanderätt innehar ett
tomtområde å egendomen enligt avhandling den 9 juli 1910. Angående
bränneritomten och den framtida dispositionen därav anför utredningsmannen
följande.
Tomten vore upplåten för en tid av femtio år från den dag då avhandlingen
dagtecknats. Tomtens begränsning hade i avhandlingen ej bestämts
på annat sätt än att den angivits innefatta »1 tunnland eller 50 ar» samt
gränsa i öster till bygdevägen mellan Vä och Ugerup och i norr till uppfartsvägen
till Mosslunda gård. I årligt arrende utginge 24 kronor.
Utredningen erinrade att enligt 2 § 3 mom. i förordningen angående tillverkning
och beskattning av brännvin, tillverkning av brännvin vore förbjuden
å ecklesiastika och andra boställen så ock å annan kronans jord, som
ej hesuttes med stadgad åborätt. Ehuru de motiv, som tidigare föranlett berörda
stadgande, knappast finge anses äga aktualitet i avseende å redan förefintligt
bränneri å egendomen, vilken avsåges tagas i anspråk såsom statlig försöksgård
med uppgift, bland annat, att anställa odlingsförsök beträffande i
brännvinstillverkningen använda råvaror, hade ett avskiljande från egendomen
av den för bränneriet erforderliga tomtmarken med hänsyn till gällande
bestämmelser befunnits erforderligt, därest ej ett beslut örn förvärv av egendomen
ansåges böra inkludera ett undantag från nyssnämnda författningsrum.
Utredningsmannen hade hän vänt sig till bränneriföreningen med begäran
om uttalande, huruvida föreningen ägde intresse av att med äganderätt förvärva
tomtområde för bränneriet. I anledning härav hade föreningen å sammanträde
den 29 december 1938 beslutat hemställa om medgivande att efter det
kronan förvärvat äganderätten till egendomen få köpa tomtmark för bränneribyggnaden
till en angiven areal av omkring 2,250 kvm till ett pris av 50 öre
pr kvm. Förslag till avstyckning av lämpligt område hade på begäran av
utredningsmannen verkställts genom distriktslantinätaren i Kristianstads östra
distrikt, Bertil Frostenson. Enligt karta och beskrivning, som bifogats betänkandet,
innefattade det till avstyckning föreslagna området 2,063 kvm.
Det av föreningen erbjudna å-priset 50 öre per kvm hade bedömts av jordbrukskonsulenten
Broddeson och distriktslantmätare!! Frostenson och av dem
ansetts skäligt med hänsyn till värden å jämförliga tomter i orten.
Utredningsmannen förordar, att det till avstyckning föreslagna tomtområdet
överlåtes till föreningen efter angiven grund för 1,031 kronor, och föreslår
såsom särskilt villkor för köpet att föreningen avstår från sin nyttjanderätt
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 163-
Departements
chefen.
enligt omförmäld avhandling den 9 juli 1910, i vad nyttjanderätten avser
annat område än det i köpet ingående.
Mot utredningsmannens förslag om förläggning av försöksgården
samt örn grunden för köp av Mosslunda gård och i samband därmed ett
antal andelar i Mosslunda bränneriförening u. p. a. eller eljest mot de i
samband med köpet föreslagna åtgärderna framställas i allmänhet ej några
erinringar i inkomna yttranden över betänkandet.
Domänstyrelsen har emellertid velat framhålla, att det av utredningsmannen
beräknade saluvärdet 136,000 kronor även i betraktande av åberopad
prisförskjutning och klassificering av jorden måste anses högt i jämförelse
med taxeringsvärdet 110,000 kronor. Styrelsen har likväl med hänsyn till
egendomens speciella användbarhet för ifrågakomna uppgifter samt önskvärdheten
av förvärv av försöksgård ej ansett sig böra avstyrka avtalets
godkännande.
Frågor om fasta försöksfält, tillhörande försöksgårdens verksamhetsområde,
hava berörts i yttranden av hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Malmöhus län och Blekinge län. Ur dessa yttranden må anföras
följande.
Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför i anledning
av ifrågasatt förläggande av försöksfält till Sövde ecklesiastika boställe, att
man icke bör göra sig för stora förhoppningar om dit förlagda försök, då
jordmånen å denna egendom anses så ofruktbar att försöksresultaten måste
bli synnerligen osäkra och att allvarligt kan ifrågasättas, huruvida med nuvarande
priser jordbruk med fördel kan bedrivas därstädes.
Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför, att enligt
utskottets mening östra Blekinges sandjordsområden i jordmånshänseende
få anses mera sammanhörande med Kalmar läns södra del än med nu
ifrågavarande försöksområde, men föreslår, att tillsvidare hela Blekinge län
får inräknas i försöksgårdens verksamhetsområde.
Den av utredningsmannen föreslagna förläggningen av försöksgården finner
jag lämplig. I det preliminärt ingångna avtalet örn köp av Mosslunda
gård för kronans räkning har köpeskillingen för gården beräknats till
156,000 kronor. Av detta belopp skall emellertid Kristianstads läns hushållningssällskap
jämte Sveriges stärkelseproducenters förening och Sveriges
bränneriidkareförening gälda 20,000 kronor. På kronan belöpande
köpeskilling för den fasta egendomen stannar sålunda vid 136,000 kronor.
Såsom domänstyrelsen framhåller torde även detta belopp få anses högt i
jämförelse med det egendomen åsätta taxeringsvärdet 110,000 kronor. Med
hänsyn till svårigheterna att erhålla annan för försöksverksamheten lika väl
lämpad egendom torde den ifrågakomna köpeskillingen för egendomen böra
godkännas. Mot det föreslagna priset för de i köpet ingående bränneriandelarna,
2,000 kronor för var och en av 32 andelar eller tillhopa 64,000
kronor, har jag ingenting att invända. Då ej heller i övrigt torde föreligga
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
37
anledning till erinran mot det av utredningsmannen å kronans vägnar med
O. Månsson preliminärt ingångna köpeavtalet, förordar jag, att detta avtal
godkännes. Vidare förordas utredningsmannens förslag örn avstyckning på
angivna villkor av ett område å 2,063 kvadratmeter från egendomen, avsett
såsom tomtplats för den till Mosslunda bränneriförening u. p. a. hörande
bränneribyggnaden.
Beträffande försäljning av förvärvade andelar i bränneriföreningen torde
det få ankomma på Kungl. Majit att besluta därom efter förslag från lantbrukshögskolans
styrelse.
Mot utredningsmannens förslag att egendomen efter det den kommit i
kronans besittning benämnes Ugerups försöksgård har jag icke något att
erinra.
Utläggandet av försöksfält å platser utanför försöksgården torde böra ske
i överensstämmelse med program för försöksverksamheten som efter förslag
av försöksrådet för jordbruksförsök fastställes av lantbrukshögskolans styrelse.
Härvid torde med ledning av tidigare gjorda uttalanden om försöksuppgifter
för den nya försöksgården noga prövas olika platsers lämplighet
för bestämda försöksuppgifter. Det synes mig därvid angeläget, att även
sådana odlade sandjordar, som lämna en ringa avkastning, göras till föremål
för försöksverksamhet, givetvis dock under förutsättning att verksamheten
icke från början med skäl kan anses bliva resultatlös.
Mot förläggande av försöksfält även till de ostliga delarna av Blekinge län
torde icke vara något att erinra.
4. Försöksgårdens organisation samt beräkning av årliga omkostnader
för gården.
Nu befintliga försöksgårdar stå, såsom utredningsmannen erinrar, under
direkt ledning av föreståndare i lönegraden B 24. Vid försöksgårdarna biträda
i två fall, nämligen vid Lanna och Offers försöksgårdar, förste assistenter
i 21 :a lönegraden för extra ordinarie befattningshavare. Vid övriga försöksgårdar
äro anställda assistenter med arvode av 4,200 kronor jämte dyrtidstillägg.
I motsats mot förste assistenterna skulle arvodesassistenterna ej året örn
bo vid försöksgårdarna, utan huvudsakligen vistas där under vegetationsperioderna,
då utläggning och tillsyn av försök försigginge samt skörd å försöksparcellerna
skedde. Mellan vegetationsperioderna skulle sådan assistent i
huvudsak uppehålla sig vid den centrala jordbruksförsöksanstalten och där
bland annat verkställa bearbetning av dit transporterat material från försöksgården.
Genom en sådan anordning hade avsetts att en god förbindelse
skulle uppnås mellan den centrala anstalten och försöksgården. Anstaltens
ledning hade beräknats skola genom det material, som tillfördes anstalten
från försöksgården, på ett intimare sätt än eljest träda i beröring med
försöksproblemen vid försöksgården, vilket ansetts bliva till gagn för samarbete
mellan anstaltsledningen och försöksgårdens föreståndare samt gynnsamt
påverka försökens planläggning. Den närmare regleringen av ifrågavarande
assistenters förläggning vid den centrala anstalten eller vid försöksgården
torde bestämmas av försöksverksamhetens ledning — i sista hand
38
Kungl Maj:ts proposition nr 163-
lantbrukshögskolans styrelse i instruktionsväg eller på annat sätt. Det vore
naturligt att därvid all hänsyn toges till försöksgårdens behov och att biträde
av assistent ej heller mellan vegetationsperioderna förvägrades försöksgårdsföreståndaren,
då skäl därtill vore, blott huvudsyftet med anordningen
uppnåddes.
I det föregående omförmält betänkande med utredning och förslag rörande
organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens
område hade beträffande föreslagen försöksgård å sandjord i södra
Sverige, Åsums försöksgård, icke ifrågasatts annan försökstjänsteman än
försöksgårdsföreståndaren. Med hänsyn till omfattningen och variationen av
de försöksuppgifter, som ansetts böra bedrivas å försöksgården och å fasta försöksfält
i de tre sydligaste länen, syntes det emellertid utredningen ofrånkomligt
att assistent beräknades för nu ifrågavarande försöksgård. Behov
torde icke för närvarande föreligga av förste assistent såsom vid Lanna och
Offers försöksgårdar. Enligt utredningens mening borde vid den till inrättande
nu föreslagna försöksgården den typ av assistentbefattningar prövas,
som förefunnes vid de från och med den 1 januari 1939 av staten från
svenska mosskulturföreningen och kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens
län övertagna försöksgårdarna Flahult, Gisselås samt Alträsk-Sunderbyn
och sålunda för tillhandahållande av assistent åt den sydsvenska
försöksgården huvudsakligen under vegetationsperioderna bland jordbruksförsöksanstaltens
avlöningar upptagas arvode åt sådan assistent med 4,200
kronor. Såsom ett särskilt skäl att ej nu föreslå förste assistentbefattning
vid försöksgården kunde framhållas, att utredningen i det föregående förutsatt,
att särskild undersökning örn svinstamkontrollens omorganisation borde
föregå beslut om eventuell förläggning till ifrågavarande försöksgård av
viss husdjursförsöksverksamhet samt att, därest sistnämnd försöksverksamhet
ansåges böra komma till stånd vid försöksgården, växtodlings- och husdjursassistenternas
anställnings- och bostadsförhållanden borde på en gång
komma under omprövning.
Med tillämpning av nu angivna grunder utgöra enligt utredningsmännens
förslag tjänstemännens avlöningar för föreståndaren 8,151 kronor
enligt 1938 års avlöningsreglemente och för assistenten 4,200 kronor
jämte den förhöjning i sistnämnda arvodesbelopp, som må motsvara nu utgående
dyrtidstillägg, eller sålunda tillhopa, frånsett berörda förhöjning i
arvodesbeloppet, (8,151 + 4,200 =) 12,351 kronor.
Beträffande omkostnaderna för försöksgården framhåller utredningsmannen,
att dessa svårligen låta sig beräknas med full tillförlitlighet.
Han lämnar en sammanställning av omkostnaderna för de nuvarande statliga
försöksgårdarna Lanna och Offer, upptagande nettoutgifter för innevarande
budgetår med 11,600 kronor för Lanna och 11,300 kronor för Offers
försöksgård samt enligt statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
med 11,600 kronor för Lanna och 15,500 kronor för Offers försöksgård.
Vidare har erinrats, att enligt sistnämnda proposition av posten reseersättningar
å lantbrukshögskolans omkostnadsstat beräknats ett belopp av 1,600
kronor för samtliga försöksgårdar för beredande av tillfälle för försökspersonalen
att genom resor i den trakt, där personalen vore verksam, och genom
besök vid försöksinstitutioner följa jordbrukets och försöksverksamhetens
utveckling.
Kungl. Majlis proposition nr 163.
39
I avseende å personalbehovet, frånsett tjänstemännen, har utredningsmannen
räknat med stadigvarande behov av tre arbetare, därav en ladugårdsskötare
samt arbetskraft för mjölkning. Vidare har ansetts böra
anställas tre avlönade elever samt tillfällig arbetskraft efter behovet under
de olika årstiderna. Personalkostnaden per år, frånsett förut angivna löner
åt försökstjänstemän och frånsett bostadsförmån åt arbetare, elever och, i
mån av bostadstillgång, åt tillfällig personal, har uppskattats till 15,000 kronor.
Häri ingår även personalkostnad för skötseln av de fasta försöksfält
som beräknas bliva anordnade å olika platser i Kristianstads, Blekinge och
Malmöhus län.
Vissa utgifts- och inkomstposter för försöksgården beräknas av utredningsmannen
på följande sätt:
Med hänsyn till det betydande gödslingsbehovet å sandjordar har kostnaderna
för konstgödselmedel för försöksgården och fasta försöksfält beräknats
till 8,000 kronor.
Behovet att köpa annat utsäde än vallfrö har ansetts i huvudsak föreligga
allenast under det första odlingsåret. Årliga kostnaden för vallfrö har uppskattats
till 1,000 kronor.
Inkomsterna av växtodling hava i huvudsak beräknats utgöra omkring
20.000 kronor om året, nämligen av råg 7,000 kronor, av potatis 10,000 kronor
och av andra produkter, blandsäd m. m., 3,000 kronor.
Under förutsättning av en ladugårdsbesättning å 30 kor, som lämnade en
medelavkastning av 4,000 kg mjölk per år, skulle inkomsten av ladugården
uppgå till 12,000 kronor. Utgifterna för kraftfoder kunde beräknas till
4.000 kronor örn året.
Med ledning av sålunda gjorda beräkningar har utredningsmannen för försöksgården
uppställt följande omkostnadsberäkning:
Utgifter.
1. Expenser ......................................... kronor
2. Övriga utgifter:
a) Avlöningar till personal vid jordbruk
och försök....................... kronor 15,000
b) Underhåll av byggnader............ » 1,000
c) Inköp och underhåll av inventarier. . » 1,500
d) Skatter och onera ................ » 1,000
e) Inköp av kraftfoder, utsäde, konstgödsel
.......................... » 13,000
f) Laboratoriekostnader ............. » 800
g) Diverse utgifter för växtodling...... » 1,500
h) Diverse utgifter för husdjur........ » 800
i) Diverse omkostnader för lanthushållning
samt oförutsedda utgifter...... »________ 1,000 »
2,400
35,600
Summa kronor 38,000.
Särskilda uppbördsmedel.
Inkomster av försöksgården:
av växtodling.......................... kronor 20,000
av kreatursskötsel...................... » 12,000
hyresintäkter och diverse................ » ______1,000 kronor 33,000
Nettoutgift kronor 5,000.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Om vissa särskilda frågor i samband med omkostnadsberäkningen
anför utredningsmannen följande:
Vid omkostnadsberäkningen hade särskild hänsyn tagits därtill, att under
försöksgården skulle kunna på relativt betydliga avstånd från denna bedrivas
fasta fältförsök å sandjordstyper, som i olika hänseenden skilde sig
från de å försöksgården eller i dess omedelbara närhet befintliga. Utredningsmannen
hade därvid förutsatt att blivande försöksvärdar mot viss
ersättning tillhandahölle färdigberedd jord, men att i huvudsak sådd, skötsel
under vegetationsperiod samt skörd verkställdes i största möjliga utsträckning
med arbetskraft från försöksgården. Skörden borde i huvudsak hemtransporteras
till försöksgården. All förekommande tröskning av skörd, som
komme till användning som försöksmaterial, syntes böra ske å försöksgården.
Transporterna dit förutsattes ske med bil under användande av skördesäckar
eller på annat betryggande sätt.
Utredningen hade ej ansett sig böra föreslå särskilda platser för utläggning
av nu berörda försöksfält, men hade avsett att den orientering, som lämnats
eller åberopats i utredningen skulle tjäna till ledning vid val av försöksplatser.
För försökens lokala anordnande borde under alla omständigheter närmare
bestämmelser lämnas i samband med årligen återkommande behandling
av försöksprogram, vilka, efter beredning av, bland annat, försöksrådet
för jordbruksförsök, fastställdes av lantbrukshögskolans styrelse.
Då Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i förut återgiven
skrivelse till Kungl. Majit den 30 augusti 1937 uttalat, att Sveriges
bränneriidkareförening och Sveriges stärkelseproducenters förening kunde
beräknas lämna bidrag till försöksgårdsdrift med belopp motsvarande vad
dessa föreningar årligen utgåve till hushållningssällskapen i Skåne och Blekinge
för potatisförsök, hade utredningsmannen i särskilda skrivelser till styrelserna
för nämnda föreningar anhållit om besked om och i vilken utsträckning
bidrag till de årliga kostnaderna för försöksgården kunde påräknas.
Såsom svar å dessa förfrågningar hade meddelanden ingått, att föreningarna
icke ansåge sig böra bidraga till driftkostnadernas täckande.
Ifrågavarande föreningar hade såsom angivits i det föregående visat sitt
intresse för tillkomsten av försöksgårdsverksamheten genom att anvisa medel
för bestridande av engångskostnader för försöksgårdens inrättande. Beträffande
ifrågasatta bidrag till driftkostnaderna erinrade utredningsmannen,
att priset å råbrännvin och stärkelse bestämdes för råbrännvin av prisnämnd,
i vilken inginge av Kungl. Majit utsedda ledamöter till större antal än det
av vardera parten utsedda, samt för stärkelse av Kungl. Majit. Prissättningen
skedde givetvis med ledning av produktionskostnaderna. Det syntes vara
anledning utgå ifrån att producenterna, därest de skulle understödja en
av staten driven försöksverksamhet, sökte få sina bidrag ur prissättningssynpunkt
betraktade såsom omkostnader för produktionen och att, örn detta
ej beaktades, bidragen för framtiden komme i fara att indragas. Med hänsyn
härtill funne utredningen i alla händelser icke tillrådligt att till någon del
bygga en budgetberäkning för försöksgården på årsbidrag av nämnda föreningar.
I avgivna yttranden hava erinringar ej framställts emot utredningsmannens
organisationsförslag eller emot beräkningen av årliga kostnader för försöksgården
i vidare mån än att försöksncimnden icke ansett föreslagen anordning
för assistentens tjänstgöring tillfredsställande. Nämnden anför härom:
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
41
Enligt nämndens mening torde försöksgårdsföreståndaren vara i behov av
assistentens biträde hela året. Då emellertid den föreslagna anordningen av
statsmakterna redan beslutats beträffande vissa andra försöksgårdar, ville
nämnden nu icke framställa något yrkande om ändring av förslaget i denna
del utan endast förbehålla sig rätt att framdeles, sedan erfarenhet vunnits om
huru den föreslagna anordningen komme att fungera, göra den framställning
i ämnet, som kunde anses påkallad.
Den av utredningsmannen föreslagna tjänstemannaorganisationen överens-Departementsstämmer
med den organisation som nu gäller vid de från och med den 1 januari
1939 med det statliga försöksgårdsväsendet införlivade försöksgårdarna.
Jag biträder förslaget härutinnan, enligt vilket alltså vid försöksgården skola
finnas en föreståndare i lönegraden A 24 samt en assistent med arvode av
4,200 kronor om året. Avlöningarna till dessa tjänstemän böra uppföras å
lantbrukshögskolans stat samt beräknas till sammanlagt (8,151 + 4,200=)
i runt tal 12,400 kronor.
Mot omkostnadsberäkningarna för helt budgetår har jag ej annat att erinra
än att beräknad utgift för konstgödsel för försöksgård och försöksfält 8,000
kronor synts mig väl hög, under det att å andra sidan utgifterna för utsäde
och kraftfoder 5,000 kronor torde vara något lågt beräknade. Då emellertid
samtliga ifrågavarande utgifter upptagits under en och samma utgiftspost
å tillhopa 13,000 kronor, föranleder min erinran ej förändring i den totala
beräkningen av dessa utgifter.
Då försöksgården enligt det till godkännande förordade köpeavtalet är avsedd
att träda i verksamhet först från och med den 25 mars 1940, torde det
vara tillräckligt, om avlöningar till berörda tjänstemän beräknas å lantbrukshögskolans
avlöningsstat från och med budgetåret 1940/41 och att
befattningen som försöksgårdsföreslåndare från och med sistnämnda budgetår
intages i lantbrukshögskolans personalförteckning. Till dess så skett
torde, såsom jag senare skall angiva, befattningshavarnas avlöningar kunna
bestridas i annan ordning.
Även till beräkningen av utgifter och inkomster för försöksgården under tiden
från försöksgårdens övertagande till utgången av budgetåret 1939/40
torde jag få återkomma senare.
5. Byggnader och inventarier för försöksgården.
Verkställd undersökning av det vid Mosslunda egendom befintliga byggnadsbeståndet
har enligt betänkandet beträffande bostadsbyggnadern
a utvisat, att mangårdsbyggnaden efter restaurering lämpligen kan användas
till föreståndarbostad m. m., att arbetarbostadsbyggnaden ej kan
anses värd att reparera eller bibehålla och att den s. k. egnahemsbyggnaden
icke i nuvarande skick bör användas såsom stadigvarande bostad åt
personal men att den kan fylla ett behov såsom bostad åt tillfällig personal
under vegetationsperioderna. Sistnämnda byggnad har även ansetts kunna
tjäna såsom reservutrymme för andra ändamål och med hänsyn till dessa
uppgifter underhållas. För stadigvarande arbetspersonal vid försöksgården
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 163-
hava tre familjebostäder ansetts böra inrättas. Genom att sammanföra dessa
bostäder i en byggnad beräknas mindre byggnadskostnader uppstå än vid
uppförande av en byggnad för två familjebostäder och ombyggnad av egnahemsbyggnaden.
Ritningar jämte beskrivningar och kostnadsberäkningar hava på utredningsmannens
uppdrag utförts av länsarkitekten K. E. Carlman å dels förändrings-
och ombyggnadsarbeten beträffande mangårdsbyggnaden, dels ny
arbetarbostadsbyggnad. Utredningsmannen anför rörande dessa byggnadsförslag
:
I den ombyggda mangårdsbyggnaden bereddes i nedre våningen familjebostad
åt föreståndaren jämte 1 kontorsrum åt föreståndaren och 1 åt assistenten.
I vindsvåningen anordnades 1 bostadsrum åt assistent, 2 elevbostadsrum,
1 gästrum samt ytterligare ett till föreståndarens familjebostad
hörande rum. Anläggning för vatten och w. c. i byggnaden utfördes.
Badrum och toaletter anordnades i både bottenvåningen och vindsvåningen.
Ny trappförbindelse å ena gaveln skulle utföras för uppgång till
vindsvåningen. I källaren funnes pannrum, tvätt- och bakstuga samt olika
förrådsutrymmen. Här bereddes även plats för laboratorium.
Såsom nyss omnämnts föresloges att arbetarbostadsbyggnaden skulle innehålla
tre familjebostäder. Två av dessa, var och en innehållande 2 rum
och kök, tambur och biutrymmen, vore avsedda att förläggas till bottenvåningen.
Den tredje bostaden inginge i vindsvåningen samt utgjordes av 1
rum och kök jämte biutrymmen. Bostäderna i nedre botten innehölle en
yta av sammanlagt omkring 60 kvm samt den i vindsvåningen belägna omkring
50 kvm. I källarvåningen inrymdes pannrum, tvätt- och badstuga,
bakstuga, källare och vedbodar.
Kostnaderna för ifrågavarande två bostadsbyggnader hade beräknats till
sammanlagt 62,500 kronor, därav för huvudbyggnaden 33,000 kronor och
för arbetarbostadsbyggnaden 26,000 kronor under förutsättning att värmeledning
och sanitetsanordningar utfördes, vartill komme en för båda byggnaderna
gemensamt beräknad summa av 3,500 kronor avseende arvoden
till arkitekt, konstruktörer och administration samt kontroll och avsyning.
I sistnämnda belopp inginge kostnaderna för de av länsarkitekten utförda
uppmätningar, skisser, beräkningar m. m„ utgörande 470 kronor. Därest
dessa kostnader ersattes i samband med utredningens övriga utgifter skulle
beräknade kostnader stanna vid 62,000 kronor.
Till uppnående av en något lägre kostnadssumma, som dock ansetts medgiva
genomförandet av ett fullt tillfredsställande byggnadsprogram, har utredningsmannen
beträffande huvudbyggnaden velat föreslå följande inskränkningar,
varigenom nedan nämnda besparingar beräknats kunna vinnas:
-
Besparing:
Föreslagna utbyten av fönster borde ej företagas .......... kronor 1,225
Enklare utförande av målning och tapetsering ............ » 700
Trappan till övre våningen kunde utföras som vinkeltrappa i
stället för rundad trappa.............................. » 300
Föreslagen öppen spis i vardagsrummet komme ej till utförande
............................................ » 300
I vindsvåningen borde utgå 3 st. tvättställ i bostadsrummen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
43
Besparing:
I stället borde badrummet i denna våning förses med tvättställ.
Viss sanitär armatur kunde utbytas mot enklare
sådan .............................................. kronor 2,125
Kostnader för oförutsett samt för arkitekt, konstruktioner
m. m. minskades i anslutning härtill med.............. »_350
Summa kronor 5,000.
Efter sålunda företagna inskränkningar skulle kostnaden för huvudbyggnadens
restaurering och uppförandet av arbetarbostadsbyggnad utgöra
57,000 kronor.
För ekonomibyggnadernas vidkommande föreslår utredningsmannen
vissa förändringar i ladugården enligt ritning och beskrivning av
byggmästaren K. O. Persson i Balsby.
Beskrivningen är av följande lydelse:
Urinledningar skulle inläggas av 6" Höganäsrör. Minsta fall 1.5 cm/per
meter. Anslutning från rännstenarna neddroges under vattenlinjen i brunnarna.
Rännstenarna skulle stålslipas i betong. Båspallar och gångar träskuras.
Gjutningen skulle vara minst 8 cm tjock. I det nya foderbordet, som skulle
gjutas och stålslipas i betong, inlades 12" Höganäskrubbor. Golvet i ungdjursboxarna
borde dosera 2 cm/pr meter mot avlopp.
Stolparna vid de nuvarande foderborden omflyttades, så att varje ko
erhölle en bredd av 1,080 mm. För fastsättning av bindslen skulle upphängas
3" tuberrör på konsoler å stolparna.
Boxväggar för ungdjuren skulle uppsättas av l" stående galvaniserade
rör med överliggare av trä. Mot foderborden borde lämpligt avstånd lämnas,
för mindre djur 20 cm, för medelstora 22 cm och för större 25 cm mellan
rören.
1 st. ventilationstrumma borde uppsättas i mitten av ladugården. Den
skulle utföras av 2 lag l" spontade bräder med luftrum och 1 lag papp, som
försåges i underkant med från ladugården reglerbart spjäll. Ovan taket
borde trumman beklädas med galvaniserad plåt eller eternit.
Över omändringsarbetena i ladugården har av byggmästaren Persson upp
-
rättats följande kostnadsberäkning:
Upphuggning av golv, grävn. för urinledn................. kronor 120
Brunnar och ledningar av Höganäs fabr................... » 492
Gjutn. av foderbord, inläggn. av krubbor för ungdj......... » 192
Gjutning av golv, båsar, boxar oell rännstenar ............ » 1,540
Flyttning av stolpar och bärlinor ........................ » 137
Uppsättning av bindslen samt tuberrör.................... » 410
Inredning av väggar för boxar............................ » 468
Ventilationstrumma .................................... » 400
Kalvlådor .............................................. » 90
Kronor 3,849.
Den i kostnadsberäkningen upptagna slutsiffran har av utredningsmannen
avrundats till 4,000 kronor.
Enligt de av länsarkitekten Carlman och byggmästaren Persson utförda
beräkningarna med däri av utredningsmannen vidtagna jämkningar hava
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
kostnaderna för om- och nybyggnad av bostadshus samt ändrings- och reparationsarbeten
i ladugården vid egendomen angivits utgöra (57,000 + 4,000 —)
61,000 kronor. Såsom utredningsmannen framhåller, ingår emellertid häri
ej kostnad för åskledare. I betänkandet angives, att enligt uppgift av åskledarkontrollanstalten
denna kostnad för byggnader av ifrågavarande beskaffenhet
kan beräknas till cirka 1.5 % av byggnadsvärdet. Med hänsyn
härtill har utredningsmannen upptagit ytterligare en post av 2,000 kronor
för åskledare på försöksgårdens byggnader. Totala byggnadskostnad
e r n a hava alltså beräknats till 63,000 kronor.
För anskaffning av inventarier hava kostnaderna i betänkandet
beräknats till 60,000 kronor enligt följande uppställningar:
Egentliga jordbruksinventarier.
a) Levande inventarier, i huvudsak bestående
av 30 kor, 10 kvigor och 1 tjur samt
4 hästar ............................ kronor 20,000
b) Döda inventarier, därav 1 traktor, sånings
och
skördemaskiner, tröskverk, motorer,
plogar och harvar samt diverse hand
redskaP
............... > 25,000 kronor 45 000
Särskilda försöksinventarier.
a) Maskiner och redskap med ledning av bi
lagd
förteckning .................... kronor 6,000
b) Utrustning för laboratorium enligt bilagd
förteckning ........................ > 4,000 kronor 10,000
Kontorsinventarier
med ledning av bilagd förteckning ...................... kronor 3,200
Möbler
i assistent-, elev- och gästrum med ledning av bilagd förteckning
............................................ kronor 1,800
Summa kronor 60,000.
Erinringar i anledning av byggnads förslaget hava i avgivna yttranden
framställts av byggnadsstyrelsen och försöksnämnden. Ur dessa yttranden
må återgivas följande.
Byggnadsstyrelsen föreslår, att bostaden örn 1 rum och kök i våningen 1
trappa upp i den nya arbetarbostadsbyggnaden utökas att omfatta två rum
och kök, varjämte anmärkes, att kök med skafferi icke lämpligen böra förläggas
mot söder. Planläggningen av mangårdsbyggnaden har synts byggnadsstyrelsen
egendomlig, men då rummens anordning enligt vad styrelsen
inhämtat ansetts karakteristisk för trakten, har erinran däremot ej framställts.
Beträffande kostnadsberäkningarna anför byggnadsstyrelsen följande.
Kostnaderna för ombyggnaden av manbyggnaden samt uppförandet av den
nya arbetarbostadsbyggnaden hade av länsarkitekten beräknats till sammanlagt
62,500 kronor, varav för manbyggnaden 33,000 kronor och för statar
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
45
byggnaden 26,000 kronor. Härtill komme en för båda byggnaderna gemensamt
beräknad summa av 3,500 kronor, avseende arvoden till arkitekt, konstruktörer
och administration samt kontroll och avsyning. I sistnämnda belopp
inginge kostnaderna för av länsarkitekten utförda uppmätningar, skisser,
beräkningar m. m., utgörande 470 kronor. Därest dessa kostnader ersattes
i samband med utredningens övriga utgifter skulle kostnaderna stanna
vid 62,000 kronor. För nedbringande av kostnadssumman hade emellertid
utredningsmannen föreslagit vissa inskränkningar i de beträffande manbyggnaden
föreslagna arbetena, varigenom skulle göras en besparing å 5,000
kronor, och skulle sålunda efter dessa inskränkningar kostnaden för huvudbyggnadens
restaurering och uppförande av statarbyggnaden stanna vid
57,000 kronor. Utan besiktning på platsen kunde byggnadsstyrelsen icke
närmare bedöma kostnaderna för manbyggnadens ombyggnad, men syntes
det av länsarkitekten härför beräknade beloppet vara väl lågt. Beträffande
den beräknade kostnaden för arbetarbostadsbyggnaden syntes densamma
vara i och för sig väl låg, vartill komme att ytterligare ett rum borde
enligt vad styrelsen föreslagit inredas i våningen 1 trappa upp, varför
kostnaden borde ökas till 32,000 kronor.
Byggnadsstyrelsen anför vidare beträffande ekonomibyggnaderna, att den
av byggmästaren Persson beräknade kostnaden för reparation av ladugården
syntes för låg.
Försöksnämnden förordar, att det av arkitekten Carlman beträffande mangårdsbyggnaden
uppgjorda förslaget genomföres utan förändring och att sålunda
de av utredningsmannen föreslagna besparingsåtgärderna utgå. Särskilt
har det synts försöksnämnden önskvärt, att föreslagna tvättställ i bostadsrummen
i vindsvåningen komma till utförande, då det synts mindre
lämpligt med gemensamt tvättrum för samtliga bostadsrummen i vindsvåningen.
Erinringar mot föreslagen inventarieanskaffning för försöksgården
och beräkningen av kostnader därför hava ej framställts i inkomna yttranden.
Mot det av utredningsmannan framlagda förslaget rörande ombyggnad a\ Departement,shuvudbyggnaden
har jag i huvudsak icke något att erinra. Jag delar så- klejen.
lunda även hans uppfattning att de i förhållande till arkitekten Carlmans
förslag avsedda besparingarna böra komma till stånd. Beträffande den föreslagna
nya arbetarbostadsbyggnaden bör såsom byggnadsstyrelsen framhållit
den 1 trappa upp förlagda bostaden utvidgas till att omfatta 2 rum och kök.
Det av byggmästaren Persson uppgjorda och av utredningsmannen åberopade
förslaget till ändringsarbeten i ladugården föranleder ej erinran.
Med hänsyn till byggnadsstyrelsens av mig biträdda förslag örn utvidgning
i viss del av arbetarbostadsbyggnaden bör den beräknade kostnaden för denna
byggnad höjas. Kostnaden bör dock ej överstiga 30,000 kronor. För ombyggnad
av huvudbyggnaden bör ävenledes beräknas högst 30,000 kronor
och för ändringsarbeten i ladugården 4,000 kronor. Det för åskledare å gårdens
byggnader föreslagna beloppet 2,000 kronor finner jag skäligt. Jag
förutsätter, att den i betänkandet angivna kostnaden 470 kronor för upprättande
av i utredningen ingående förslag till ny- och ombyggnad av bostads
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 163-
byggnader gäldas i samband med övriga kostnader för utredningen. För
byggnadskostnaderna bör i anslutning till det anförda anvisas ett belopp av
(30,000 + 30,000 -r 4,000 + 2,000 =) 66,000 kronor. Ehuru det får anses
önskvärt att erforderliga förberedelser vidtagas av lantbrukshögskolans styrelse
för byggnadsverksamhetens genomförande före utgången av år 1940,
synes det ej vara erforderligt att medel för ändamålet anvisas tidigare än
för budgetåret 1940/41. Jag förutsätter vidare, att högskolestyrelsen så planlägger
byggnadsverksamheten att möjliga besparingar i nu beräknade kostnader
bliva iakttagna.
För egentliga jordbruksinventarier har utredningsmannen beräknat en anskaffningskostnad
av 45,000 kronor, därav för levande inventarier 20,000
kronor och för döda inventarier 25,000 kronor. Härutinnan torde den ändringen
böra vidtagas, att för levande inventarier avses 23,000 kronor och
för döda inventarier 22,000 kronor. Jag biträder utredningsmannens beräkning
av totalkostnaden, 60,000 kronor, för anskaffning av inventarier.
6. Anslagsbehovet för budgetåret 1939/40.
För försöksgårdens inrättande har utredningsmannen enligt den föregående
framställningen beräknat följande engångskostnader:
Köpeskilling avseende fast egendom .................... kronor 136,000
Köpeskilling, avseende andelar i bränneriförening ........ » 64,000
Byggnadskostnader .................................. » 63,000
Inventariekostnader .................................. » 60,000
Summa kronor 323,000.
Beträffande tiden för bestridandet av nämnda engångskostnader
anför utredningsmannen:
Då tillträde av egendomen enligt det preliminärt träffade köpeavtalet vore
avsett att ske den 25 mars 1940, vore för förslagets genomförande i första
hand erforderligt att medel för budgetåret 1939/40 anvisades till bestridande
av den del av köpeskillingen som enligt avtalet skulle utgå av statsmedel.
För samma budgetår torde vidare medelsanvisning för anskaffning av inventarier
få anses oundgänglig. Utredningen ansåge det önskvärt att erforderligt
belopp till tryggande av föreslagna byggnadsarbetens genomförande före vintern
1940 gjordes disponibelt redan under budgetåret 1939/40. Skulle ett
uppskjutande av medelsanvisningen för byggnadskostnaderna anses ofrånkomligt,
finge utredningen hemställa, att uppskovet icke måtte utsträckas
längre än till budgetåret 1940/41 och att beslutet därom måtte givas sådan
innebörd, att förberedelser för byggnadsarbetenas utförande kunde vidtagas
i så god tid att utförandet under sommaren och hösten 1940 möjliggjordes.
Utredningsmannen anmäler, att för avlöningar till försöksgårdsföreståndare
och assistent under tiden från egendomens övertagande till budgetårets
slut erfordras i runt tal 3,600 kronor, och beräknar för samma tid å o mkostnaderna
en nettoutgift av 6,000 kronor. Han anför angående sistnämnda
beräkning följande.
Beträffande omkostnaderna under sistnämnda del av budgetåret 1939/40
finge erinras, att för sådd, gödsling, avlöning åt arbetspersonal m. m. upp
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
47
stöde avsevärda utgifter, under det att andra inkomster av egendomen ej
kunde påräknas än av ladugårdsdriflen. Ehuru nettoutgiften för försöksgården
för helt år, sedan densamma kommit i full drift, beräknats till allenast
5,000 kronor, funne utredningsmannen för tiden 25/3—ä3% 1940 böra beräknas
en nettoutgift av 6,000 kronor.
Mot utredningsmannens förslag rörande anslagsbehovet för budgetåret
1939/40 hava erinringar ej framställts i de avgivna yttrandena.
Till fullgörande av det preliminärt ingångna köpeavtalet om iörvÅxvan-Departementsde
av försöksgård erfordras under budgetåret 1939/40 136,000 kronor för chefen.
köpeskilling avseende den fasta egendomen och 64,000 kronor för köpeskilling
avseende andelar i bränneriförening. Även inköp av inventarier
för beräknad kostnad av 60,000 kronor böra fullgöras under nämnda
budgetår. Däremot böra medel för bestridande av byggnadskostnader,
såsom jag tidigare omnämnt, anvisas först under budgetåret 1940/41.
I den föregående framställningen bar jag anfört, att befattningen som föreståndare
för försöksgården bör uppföras å lantbrukshögskolans personalförteckning
först från och med budgetåret 1940/41. I anslutning härtill bör
även en assistentbefattning med av Kungl. Maj :t bestämt arvode inrättas för
försöksgården först från och med nämnda budgetår. Det arbete, som avses
skola utföras genom nu nämnda befattningshavare, bör givetvis även för tiden
från försöksgårdens förvärvande i slutet av mars månad 1940 och till utgången
av budgetåret 1939/40 utföras av så vitt möjligt för ändamålet fullt
kvalificerad personal. Denna personals avlöning torde böra bestämmas av
lantbrukshögskolans styrelse med hänsyn till personalens kvalifikationer
och med ledning av avlöningsbestämmelser, som enligt vad jag förut anfört
beräknas bliva tillämpliga för motsvarande befattningshavare från och med
budgetåret 1940/41. Mot det av utredningsmannen beräknade medelsbehovet
för avlöningar under budgetåret 1939/40, 3,600 kronor, har jag icke något
att erinra. Även förslaget örn en medelsanvisning av 6,000 kronor för täckande
av nettoutgift å omkostnaderna för försöksgården under motsvarande
tid finner jag mig böra biträda.
Av mig nu angivna medelsbehov för budgetåret 1939/40 överensstämma
med de i statsverkspropositionen för ifrågavarande ändamål beräknade beloppen.
Även ur anslagsredovisningens synpunkt torde de i statsverkspropositionen
gjorda beräkningarna böra följas. Sålunda torde till köpeskilbng
för egendomen Mosslunda erforderliga 136,000 kronor böra anvisas såsom
reservationsanslag å kapitalbudgeten under Statens affärsverksfonder: Domänverket
samt övriga under budgetåret 1939/40 enligt det anförda erforderliga
medel eller (64,000 + 60,000 + 3,600 + 6,000=) 133,600 kronor — avsedda
för likviderande av bränneriandelar, anskaffande av inventarier samt
bestridande av avlöningar och omkostnader — anvisas såsom reservationsanslag
under nionde huvudtiteln. Det toi-de härvid få anmärkas, att den
föreslagna formen för anvisande av medel, som jämväl avse avlöningar och
omkostnader, valts av vissa praktiska skäl, men att olägenheter härav ej
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 163-
synas kunna uppstå, då anvisningsformen i berörda hänseenden allenast avser
en kort period, i det att från och nied budgetåret 1940/41 avlöningar och
omkostnader för försöksgården komma att bestridas från lantbrukshögskolans
avlönings- respektive omkostnadsanslag.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
1) medgiva, att försöksverksamhet på jordbrukets område
anordnas genom en i Kristianstads län belägen försöksgård i
huvudsaklig överensstämmelse med av mig angivna riktlinjer;
2) godkänna av mig framlagt förslag rörande förvärvande
av egendomen Mosslunda i Kristianstads län jämte vissa andelar
i Mosslunda bränneriförening u. p. a.;
3) för budgetåret 1939/40 anvisa
a) å kapitalbudgeten under Statens affärsverksfonder: Do
mänverket
till Inköp av egendomen Mosslunda i Kristianstads
län ett reservationsanslag av..............kronor 136,000,
b) under nionde huvudtiteln till Lantbrukshögskolan: In
ventarier
m. m. för försöksgård i Kristianstads län ett reservationsanslag
av........................ kronor 133,600.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Sandström.
397422. Stockholn), Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en fänriksgård å sandjord i Kristianstads län. s. 5 i texten
- JoU 1939:72 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående inrättande av en försöksgård å sandjord i Kristianstads län. s. 1 i texten