Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en försöksgård d sandjord i Kristianstads län

1939-03-03 · 48 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:163, Angående inrättande av en försöksgård d sandjord i Kristianstads län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

1

Nr 163.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av

en försöksgård d sandjord i Kristianstads län; given

Stockholms slott den 3 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 3 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel,

Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför

efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

1 årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

1939/40 beräkna

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 163-

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 163.

dels å kapitalbudgeten, under Statens affärsverksfonder: Domänverket, till

inköp såsom försöksgård av egendomen Mosslunda i Kristianstads län ett

reservationsanslag av 136,000 kronor,

dels ock under nionde huvudtiteln, punkt 31, till Lantbrukshögskolan: Inventarier

m. m. för försöksgård i Kristianstads län ett reservationsanslag av

133,600 kronor.

Jag anhåller nu att få ånyo för Kungl. Maj:t anmäla hithörande frågor.

Inledning.

I sitt av 1936 års riksdag godkända utlåtande nr 83 i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition, nr 167, angående försöksverksamheten på jordbrukets

område m. m. yrkade jordbruksutskottet i huvudsak bifall till propositionen

men framhöll, bland annat, att ett bifall till propositionen icke skulle giva en

definitiv lösning av landets behov av försöksgårdar. Enligt utskottets mening

borde självfallet ytterligare utveckling på området inom en snar framtid

komma till stånd. Utskottet uttalade, att i första hand behov förelåge av

en försöksgård, som förfogade över sandjord, exempelvis belägen i Kristianstads

län. * • *

Sedermera har Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

i skrivelse till Kungl. Majit den 30 augusti 1937 hemställt om förslag till riksdagen

om inrättande av försöksgård i länet. I skrivelsen anförde förvaltningsutskottet

i huvudsak följande:

Hushållningssällskapet hade bedrivit en ganska omfattande försöksverksamhet

särskilt beträffande potatisodling på sandjord. Men med de resurser,

som stöde till hushållningssällskapets förfogande, hade det icke varit

möjligt att hos sällskapet få utfört alla de försök och undersökningar, som

nödvändigtvis måste genomföras inom en snar framtid. Ej heller hos redan

befintliga statliga försöksstationer bleve det möjligt att få ett säkert svar på

växtodlingsproblemen i de nederbördsfattiga sandjordsdistrikten i södra Sverige,

enär dessa försöksstationer vore belägna på de bättre jordarna.

Behovet av mera ingående försöksverksamhet beträffande potatisodlingen

gjorde sig alltmera gällande. För produktionen av såväl mat- som fabrikspotatis

vore det framför allt vissa kvalitetsspörsmål som måste utredas. Jordmånens

och gödslingens inverkan på kväve-, socker- och stärkelsehalten hos

de olika sorterna syntes vara av synnerligen stor betydelse för såväl potatisens

smak och kokegenskaper som det rationella utnyttjandet i fabrikerna.

Dessa spörsmål vore hittills i stort sett olösta, emedan behövliga undersökningar

krävde stora kostnader och vidlyftiga anordningar, vilka hushållningssällskapet

icke utan vidare kunde överkomma.

I avvaktan på en statens försöksgård, som kunde upptaga dessa spörsmål

till grundlig utredning, hade emellertid hushållningssällskapen i Skåne och

Blekinge med ett årligt anslag från Sveriges bränneriidkareförening och Sveriges

stärkelseproducenters förening uppgående till sammanlagt 9,000 kronor

gemensamt påbörjat en försöksverksamhet i mindre skala, där dessa problem

upptagits till prövning. Om en statens försöksgård upprättades inom detta

område, kunde den med all säkerhet påräkna de anslag från dessa föreningar,

som nu lämnades hushållningssällskapen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

3

Ytterligare har förvaltningsutskottet hänvisat till den betydande produktionen

av avels- och gödsvin inom det område den ifrågasatta försöksgården

skulle representera samt, med framhållande att försöksverksamheten på svinskötselns

område vore otillräcklig, anfört, att Kristianstad-Blekinge andelsslakteriförening

vore villig att ekonomiskt understödja en försöksgård som

upptoge svinförsöksverksamhet, därvid dock förutsattes att försöksgården ej

alltför länge läte vänta på sig, enär slakteriföreningen i sådant fall såge sig

nödsakad på annat sätt anordna försöksverksamhet.

Förvaltningsutskottet hänvisar slutligen till en av särskilda utredningsmän

gjord beräkning av driftunderskott för av dem föreslagen försöksgård i Kristianstads

län — frånsett avlöningar åt försöksgårdens fackligt utbildade personal

— samt yttrar, att därest de för försöksändamål av bränneriidkareföreningen

och stärkelseproducenternas förening utgående bidragen finge tillgodokomma

försöksgården, dennas driftunderskott kunde helt elimineras.

I avgivna utlåtanden över Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts

framställning förordades denna av lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolans

styrelse, vilka i ärendet åberopat ett av högskolans lärarråd

avgivet yttrande.

Ur dessa yttranden må här återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen har erinrat örn den försöksverksamhet, som genom Blekinge,

Kristianstads och Malmöhus läns hushållningssällskap med årliga bidrag

av Sveriges bränneriidkareförening och Sveriges stärkelseproducenters

förening bedrivits beträffande potatisodling å sandjord och framhåller, att

ett inordnande av dessa försök i den statliga försöksverksamheten skulle

giva större auktoritet åt vunna försöksresultat. Vad angår ifrågasatt försöksverksamhet

på svinskötselns område anför lantbruksstyrelsen, att även om

denna försöksverksamhet icke är lokalbunden utan torde kunna förläggas

till annan plats, en blivande försöksgård inom Kristianstads län likväl synes

kunna tillmätas betydelse för viss försöksverksamhet även på husdjursområdet.

Lantbruksstyrelsen har slutligen uttalat, att inrättandet av en den

statliga försöksverksamheten direkt underställd försöksgård syntes vara av

stor vikt för det betydelsefulla jordbruksområdet i ifrågavarande del av landet

samt tillstyrkt bifall till förvaltningsutskottets framställning.

Lantbruksliögskolans lärarråd har anfört i huvudsak följande:

I stora delar av Kristianstads och Blekinge län hade jordbruket genom

klimat- och jordmånsförhållandenas samspel förlänats en särprägel, vilket

gjorde att försöksresultat, vunna på försöksgårdar i andra delar av landet,

här ingalunda alltid kunde tillämpas. Vid det fortsatta utbyggandet av försöksgårdsnätet

i vårt land syntes därför detta jordbruksdistrikt i första hand

böra komma ifråga. Lärarrådet ville på det kraftigaste understryka behovet

av en vidgad försöksverksamhet med potatis. Utöver de av Kristianstads läns

hushållningssällskap anförda skälen förtjänade framhållas, att i de båda

nämnda länen upptoge potatisen c:a 9 % av åkerarealen, och att här frambringades

ungefär 1/5 av hela Sveriges potatisskörd. Medräknades även de

potatisodlande delarna av angränsande län, för vilka en i Kristianstads län

belägen försöksgård kunde anses representativ, bleve potatisarealen V4—V»

av hela landets potatisareal. På de hittillsvarande försöksgårdarna hade en
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

däst vid Flahult i Jönköpings län försök med potatis bedrivits i större skala,

men jordarten därstädes lämpade sig i främsta rummet för produktion av

utsädespotatis. De mycket viktiga matpotatisproblemen hade där ej kunnat

upptagas till behandling. De av hushållningssällskapet antydda kvalitetsproblemen

hade följaktligen ännu icke blivit föremål för prövning i större utsträckning

på någon försöksgård. Och dock vore potatisen med hänsyn till

skördens värde jämställd med vetet.

Lärarrådet har vidare framhållit betydelsen av att sortfrågan upptages på

försöksgårdens arbetsprogram. Härom anföres följande:

I ett flertal länder påginge f. n. ett intensivt arbete med framställandet av

nya sorter, förenande hög kvalitet med resistens mot sjukdomar. Vårt land

vore i trängande behov av en försöksgård, där sortprövningen kunde drivas i

större omfattning än vid de fasta försöksstationerna i landets skilda delar,

och som samtidigt kunde utgöra en centralpunkt för den lokala sortförsökss''erksamheten.

Kampen mot en del av de sjukdomar, som understundom förorsakade

våra potatisodlare betydande förluster, krävde också stödet av en

tast försöksgård. Slutligen behövde även en rad problem, som rörde själva

odlingsarbetet, underkastas en prövning i syfte att rationalisera själva arbetet

och nedbringa behovet av arbetskraft. Detta vöre framför allt av vikt i de

trakter, där potatisodling bedreves i stor skala, och gällde sålunda särskilt

det jordbruksdistrikt, varom här vore fråga.

Ytterligare bar lärarrådet erinrat, att större delen av vårt lands tobaksodling

koncentrerats till de torra sandjordarna i Kristianstads län och framhållit,

att, ehuru denna odling ur nationalekonomisk synpunkt vore mindre betydelsefull,

den dock spelade en stor roll särskilt för de mindre jordbruksenheterna

i vissa trakter av länet, vartill komme att den lämnats så gott som

obeaktad av den statliga försöksverksamheten.

Slutligen bar lärarrådet förklarat sig dela hushållningssällskapets uppfattning

att en försöksgård i Kristianstads län i viss omfattning borde kunna

upptaga försök rörande produktion av avels- och gödsvin. I den mån dylika

försök avsåge utfodringsspörsmål, syntes man dock enligt lärarrådets mening

böra räkna med att gården från början finge till sitt förfogande en så

pass stor areal, att foder till försöksstallarna kunde produceras på arealer,

som vore undandragna försöksverksamheten på växtodlingens område, detta

i syfte att erhålla fullt likformiga partier av olika slag av fodermedel.

Sedan jag jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 april 1938 dels den

26 april 1938 tillkallat länsassessorn E. Rolander att verkställa utredning rörande

frågan örn inrättande av en försöksgård i Kristianstads län, dels den

27 maj 1938 uppdragit åt numera föreståndaren för jordbruksförsöksanstalten

professorn G. Sundelin, numera statsgeologen G. Ekström samt lantbrukaren

H. Jönsson, Eskilstorp, Vittskövle, att såsom särskilda sakkunniga biträda

vid utredningsarbetets fullgörande, hava utredningsmannen och de

sakkunniga med skrivelse den 16 januari 1939 till mig överlämnat betänkande

med förslug angående inrättande av försöksgård å sandjord i Kristianstads

län.

I betänkandet lämnas till en början en översikt över försöksgårdsväsendets

hittillsvarande utveckling inom landet och en redogörelse över de syd
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

5

svenska sandjordarnas förekomst, odlingsbetingelser och produktionsinriktning.

Efter framställning av de försöksuppgifter, som ansetts böra upptagas

vid försöksgården, utredes olika ifrågakomna fastigheters lämplighet för försöksverksamheten

och lämnas förslag om förvärv som försöksgård av egendomen

1 119/5j2 mantal Ugerup 6\ 7\ 8\ 91 och 102, benämnd Mosslunda, i

Köpinge socken av Gärds härad i Kristianstads län. Slutligen lämnas förslag

örn försöksgårdens organisation, byggnader och inventarier samt beräkning

av anslagsbehov för försöksgårdens drift m. m.

I anledning av betänkandet hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan efter hörande

av försöksnämnden, Kristianstads, Malmöhus och Blekinge läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet,

styrelserna för Sveriges bränneriidkareförening och Sveriges

stärkelseproducenters förening samt tobaksodlareföreningen.

Här må vidare omnämnas att framställningar inkommit från hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i Östergötlands och i Malmöhus län om åtgärder

för inrättande i respektive län av försöksgårdar för växtodling. Jag

torde i det följande få återkomma till dessa.

Vid den framställning jag nu går att lämna rörande de frågor, som i förevarande

ärende framträtt, kommer jag att anmäla dem under följande huvudavdelningar:
1.

Behovet av ytterligare utveckling av försöksgårdsväsendet.

2. Planläggning av försöksverksamheten å sandjord i södra Sverige.

3. Försöksverksamhetens förläggning samt grunder för köp av försöksgård.

4. Försöksgårdens organisation samt beräkning av årliga omkostnader

för gården.

5. Byggnader och inventarier för försöksgården.

6. Anslagsbehovet för budgetåret 1939/40.

1. Behovet av ytterligare utveckling av försöksgårdsväsendet.

I betänkandet lämnas inledningsvis en översikt över försöksgård sväsendets

hittillsvarande utveckling inom landet. Utredningsmannen

anför härom i huvudsak följande.

För utrönande av de gynnsammaste betingelserna för växtodling av olika

slag i vårt land under skilda jordarts- och klimatologiska förhållanden har

det befunnits lämpligt att till olika delar av landet förlägga ett antal försöksgårdar.

Vissa för försöksverksamhet på växtodlingens område bildade

enskilda institutioner hava härvid före staten inrättat försöksgårdar. Sålunda

anordnade svenska mosskulturföreningen år 1894 försöksgården Flahult

i Jönköpings län och, med låneunderstöd av staten, år 1920 försöksgården

Gisselås i Jämtlands län, båda för torvjordsförsök. Vidare förvärvade

kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens län medelst gåvomedel år

1908 Sunderbyns försöksgård och fick år 1919 till sig upplåtet kolonatområde

å Alträsks kronopark, vilket jämte senare tillagda områden bildade Al
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 163

träsks försöksgård. Den förstnämnda av de genom kemisk-växtbiologiska

anstalten grundade försök sgårdarna utgjordes av fastmarksjord, den senare

av i huvudsak torvjord.

Sedan riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit den 15 juni 1920 hemställt

örn utredning, bland annat, rörande anordnande i landet av fasta försöksgårdar

för jordbruket samt Kungl. Majit den 26 november 1920 anbefallt styrelsen

för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet att

verkställa sådan utredning, tillsatte nämnda styrelse för uppdragets utförande

en kommitté, som i avgivet betänkande den 20 juni 1925 (Stat. off. utr.

1925: 32) framlade förslag örn indelning av landet i ett antal jordbruksområden,

som enligt kommitterades mening borde vara företrädda av försöksgårdar.

Det ansågs härvid betydelsefullt att försöksgårdarna komme att representera

landets viktigaste jordartstyper i karakteristisk utbildning och

att de förlädes till ifrågavarande jordartstyps mest representativa utbredningsområden.

Valet kunde därigenom komma att stå mera mellan olika

jordartsområden än emellan olika landsändar.

De av kommitterade för representation medelst försöksgårdar föreslagna

jordbruksområdena franninge av följande uppställning:

f. Uppland — för upplandslerorna.

2. Östergötland — för östra Sveriges kalkfattiga lerområden.

3. Skaraborgs län — för Västgötaslättens styva leror.

4. Älvsborgs län, Dalboslätten — för områden med kalkfattig mjölig

lera.

5. Närke eller Västmanland — för svämlereområdena.

6. Malmöhus län — för silurmoränen på Skåneslätten.

7. Gotland — för moränmark och moränlera på Gotland och Öland

samt Kalmar läns södra del.

S. Kristianstads län — för sandjordsområde inom nederbördsfattigare

distrikt.

9. Hallands kustslätt — för sandjordsområde inom nederbördsrikare distrikt.

10. Kronobergs län — för urbergsmorän å sydsvenska höglandet.

11. Kopparbergs läns södra del eller Värmland — för norra Bergslagen.

12. Jämtland — för Jämtlands silurområde.

13. Västernorrland — för Norrlands nedre kustlandsområde.

14. Västerbotten — för Norrlands övre kustland.

Då kommitterade icke ansett det sålunda framställda förslaget kunna bliva

under de närmaste åren realiserat, föreslogs alternativt en inskränkning

av försöksgårdarnas antal till fyra. nämligen dels en försöksgård för den

styva leran i Västergötland, dels en å Kristianstadsslättens sandjordsområde,

dels en för mellersta Norrland, representerande den för Västernorrlands

län viktigaste åkerjorden, mjällera, dels en för lälllereområden inom

Målar- och Hjälmarebygden typisk gård. Av de i kommittébetänkandet föreslagna

jordbruksområdena hade sedermera två blivit företrädda av statliga

försöksgårdar, nämligen västgötaslättens ler jordsområde genom den enligt

1928 års riksdags beslut inrättade Lanna försöksgård i Skaraborgs län

samt Norrlands nedre kustlandsområde genom Offers försöksgård i Västernorrlands

län, inrättad enligt beslut av 1930 års riksdag.

Det av kommitterade upprättade förslaget torde hava i huvudsak avsett

försök på fastmarksjord. Frågan om förändrade uppgifter för svenska mosskulturföreningen

och kemisk-växtbiologiska anstalten vore, då förslaget framställdes,

ej aktuell. Försöksgårdsverksamheten å organogena jordar syntes

hava ansetts vara en angelägenhet väsentligen för nämnda statsunderstödda

institutioner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

i

Sedermera hade av chefen för jordbruksdepartementet enligt Kungl. Maj-.ts

den 18 december 1931 meddelade bemyndigande tillkallade utredningsmän

för utredning angående en mer enhetlig organisation av försöksverksamheten

på växt- och trädgårdsodlingens område, 1931 års utredningsmän, i betänkande

den 16 december 1933 (Stat. off. utr. 1934:4) föreslagit en indelning

av landet ur försökssynpunkt i 7 distrikt, vartdera omfattande ett visst

antal hushållningssällskap. Inom de olika distrikten föreslogs av dessa utredningsmän

inrättande av ett antal nya försöksgårdar utöver de befintliga

vid Lanna och Offer samt införlivande med det statliga försöksväsendet av

kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksgårdar Sunderbyn och Alträsk samt

svenska mosskulturföreningens försöksgårdar Flahult och Gisselås. Med

iakttagande härav borde enligt 1931 års utredningsmän för landet gälla ett

försöksgårdssystem av följande omfattning och beskaffenhet.

Södra försöksdistriktet, omfattande Malmöhus, Kristianstads, Hallands och

Blekinge län.

1. Råby försöksgård, Malmöhus län, moränlera.

2. Åsums försöksgård, Kristianstads län, sandjord.

Sydöstra försöksdistriktet.

3. Flahults försöksgård, Jönköpings län, torv- och sandjord.

4. Köpetorps försöksgård, Östergötlands län, mullrik, styv lera (dung
jord).

... ,

5. Roma försöksgård, Gotlands län, kalkrik moränlera och torvjord.

Sydvästra försöksdistriktet.

6. Lanna försöksgård, Skaraborgs län, mullhaltig mellanlera.

Mälur- och Hjälmareområdets försöksdistrikt.

7. Ultuna försöksgård, Uppsala län, styv lera, lättlera och svämlera.

Bergslagsomrddets försöksdistrikt.

8. Uddeholms försöksgård, Värmlands län, sand och molera.

9. Kungsgårdens försöksgård, Gävleborgs län, lerjord.

Nedre Norrlands försöksdistrikt.

10. Offers försöksgård, Västernorrlands län, mjällera.

11. Gisselås försöksgård, Jämtlands län, torvjord.

övre Norrlands försöksdistrikt.

12. Brattby försöksgård, Västerbottens län, mullrik finmo och mjäla.

13. Sunderbyns försöksgård med Alträsk, Norrbottens län, sand- och

mulljord samt torvjord.

Detta förslag kom ej att i sin helhet förverkligas. Då omorganisation av

försöksverksamheten på jordbrukets område beslutades av 1936 års riksdag

(prop. nr 167; jordbr.-nisk. uti. nr 83; R. skr. nr 320), förutsattes införlivande

med den statliga försöksverksamheten av Flahults, Gisselås och Alträsks

försöksgårdar. Huvudgrunder för dessa försöksgårdars övertagande

av staten hade sedermera godkänts av 1937 års riksdag (prop. nr 249;

jordbr.-utsk. uti. nr 77; R. skr. nr 289). Slutligen hade 1938 års riksdag

(prop. nr251; jordbr.-utsk. uti. nr 72; R. skr. nr 250) i samband med åtgärder

syftande till en förändring av kemisk-växtbiologiska anstaltens i Norrbottens

län arbetsuppgifter fattat beslut örn statens övertagande jämväl av

denna anstalt tillhörande Sunderbyns försöksgård. De genom berörda^ omorganisation

uppkommande förändringarna hade trätt i verksamhet från och

med 1 januari 1939. Då den hittillsvarande huvudinstitutionen för landets

försöksarbete, centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, i

enlighet med den nya organisationsplanen med utgången av år 1938 ned
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

lagts, hade i dess ställe lantbrukshögskolan inträtt som centralorgan för landets

statliga försöksväsende. Härvid hade inom lantbrukshögskolan hildats

två särskilt för försöksverksamhet avsedda institutioner, den ena för växtodlingsförsök,

benämnd statens jordbruksförsöksanstalt, den andra för försök

angående husdjurens utfodring och skötsel, benämnd statens husdjursförsöksanstalt.

Till sistnämnda anstalt hörde bland annat försöksladugård

samt fasta anläggningar för svinförsök och hönsförsök m. m. vid Ultuna.

Under jordbruksförsöksanstalten sorterade, förutom fasta försöksanordningar

vid Ultuna, statens särskilda försöksgårdar för växtodlingsförsök. vilka

alltså, sex till antalet, utgjordes av Lanna, Offer, Flahult, Gisselås. Alträsk

och Sunderbyn.

•

Sammanfattningsvis anför utredningsmannen, att både de kommitterade,

som år 1925 avgivit betänkande angående inrättande av fasta försöksgårdar,

och de för försöksväsendets omorganisation år 1931 förordnade utredningsmännen

funnit det angeläget att sandjordsområdena i Skåne och Blekinge

bleve representerade genom en till trakten av Kristianstad förlagd försöksgård.

Han hänvisar vidare till det i inledningen berörda uttalandet av jordbruksutskottet

rörande behovet av sådan försöksgård samt till förut återgivna

yttranden över förvaltningsutskottets i Kristianstads läns hushållningssällskap

i ämnet gjorda framställning och finner behovet av en försöksgård

för växtodling å sandjord i södra Sverige påvisat.

I samtliga över betänkandet avgivna yttranden vitsordas behovet av försöksgård

för växtodling å sandjord. Även frågan om användande av svinstamkontroll

och gödsvinsförsök i samband med inrättande av försöksgården

beröres i vissa yttranden. Till yttrandena i sistnämnda hänseende torde jag få

återkomma senare.

Jag har inledningsvis förutskickat, att hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Östergötlands län och i Malmöhus län i inkomna skrivelser

hemställt om åtgärder för inrättande av försöksgårdar för växtodling inom

nämnda län. Ur dessa skrivelser må anföras följande.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott erinrar, att

utskottet tidigare vid olika tillfällen framhållit önskvärdheten av anordnande

inom länet av fast statlig försöksgård.

Förvaltningsutskottet funne anledning att alltjämt vidhålla samma uppfattning

om värdet av fasta försöksgårder och ville framhålla, att läget numera

av skilda anledningar gjort behovet av försöksgårder alltmera framträdande.

Härvid kunde särskilt påpekas behovet att genomföra sådan omläggning

av växtodlingen, att husdjurens utfodring i största möjliga utsträckning

kunde baseras på hemmaskördat foder, ävensom de ökade krav, som

numera förefunnes på att växtodlingen, som vid de flesta jordbruk utgjorde

grundvalen för den ekonomiska bärigheten, bedreves så rationellt som

möjligt.

Den hittillsvarande försöksverksamheten, som onekligen varit av stor betydelse

i ovanberörda och andra hänseenden, måste likväl betecknas såsom

otillräcklig. De därvid vunna resultaten vore i regel i behov av att verifieras

och fullständigas genom den försöksverksamhet, som kunde utföras vid

fast försöksgård. Härtill komme, att den nuvarande försöksverksamheten

av organisatoriska och ekonomiska skäl icke kunnat på sitt arbetsprogram

upptaga ett flertal för jordbruket viktiga spörsmål. Ju mera framträdande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163-

9

jordbrukets, särskilt växtodlingens, ekonomiska betydelse vore inom ett område,

desto tydligare framstode behovet för jordbrukarna att erhålla den

vägledning, som sakkunnigt planlagda och genomförda försök lämnade. Inom

Östergötlands län intoge växtodlingen en framskjuten ställning, och länet

torde kunna räknas till en av landets viktigare jordbruksbygder. Under

sådana förhållanden hade önskemålet att inom området få till stånd en fast

statlig försöksgård i ständigt ökad grad gjort sig gällande.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller, att

enligt vad erfarenheten visat det är av grundläggande betydelse för jordbruket,

att dess försöksväsen har en ändamålsenlig organisation och tillräcklig

utrustning. Utskottet uttalar vidare, att försöksväsendet på grund av dess

delvis vetenskapliga karaktär och de viktiga intressen detsamma avser att tillgodose

är att räkna som ett av de områden där det allmänna framgångsrikast

kan ingripa till jordbrukets främjande. Utskottet anför vidare:

Inom Malmöhus län hade allt sedan seklets början under hushållningssällskapets

ledning bedrivits livlig försöksverksamhet för att utröna lämpligaste

gödslingen till olika grödor samt för att fastställa från växtförädlingsanstalterna

erhållna sorters odlingsvärde under olika betingelser. Även örn den

lokala försöksverksamheten sålunda vore ganska omfattande, måste dock

framhållas, att försöksverksamheten inom länet på jordbrukets område dock

icke helt fyllde nutida krav utan borde för att motsvara föreliggande behov

utvidgas och fördjupas. För detta ändamål vore en försöksgård, belägen

så att den bleve representativ för de bättre jordbruksområdena inom länet,

i särskild grad önskvärd. Bland frågor, för vilkas utredning en dylik

försöksgård vore behövlig, kunde som exempel anföras gödslings- och kalkningsförsök,

sort- och stamförsök, konkurrensförsök, såtids- och såmetodsförsök,

bearbetnings- och efterverkansförsök, vallblandningsförsök, växtföljdslörsök

i samband med försök av såväl patologisk som entomologisk

art, försök med naturlig gödsel och urin, betesvallförsök, försök i samband

med sockerbetsodlingen, fröodlingsförsök, försök angående jordbruksprodukternas

kvalitet och ogräsförsök.

Till en försöksgård kunde även med fördel förläggas försök å husdjursskötselns

område, såväl beträffande nötkreatur som hästar och svin. Vidare

kunde dit förläggas av statens centrala frökontrollanstalt årligen ordnade

kontrollodlingar av olika slag. En försöksgård kunde även få stor betydelse

i studiesyfte såväl för lantmännen som för elever vid lantmanna- och

lantbruksskolor.

Det kunde möjligen framhållas att Malmöhus län vore bättre lottat än

andra län med avseende å försöksverksamheten å växtodlingens område genom

att de båda växtförädlingsanstalterna Sveriges utsädesförening och Weibullsholm

vore belägna inom länet. Den försöksverksamhet, som där bedreves,

avsåge emellertid prövning av förädlingsmaterial samt av odlingsvärdet

hos de sorter, anstalterna uppdroge i jämförelse med redan odlade.

Betydelsen för jordbruksnäringen av el t välordnat försöksväsen är sedanDepariementelänge

insedd. Såsom visats i den föregående framställningen lia Muellertid

fristående .statliga 1’örsöksgårdar först sent och till ett jämförelsevis ringa

antal kommit lill stånd. Åtskilliga viktiga jordmånstyper äro sålunda ännu

cj företrädda av särskilda försöksgårdar. I samband med 1936 års riksdags

beslut örn omorganisation av försöksväsendet på jordbruksområdet har för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

utsatts att en utveckling av försöksgårdssystemet skulle komma till stånd.

Efter det nämnda beslut fattats har staten visserligen utöver de enligt samma

beslut inrättade statliga försöksgårdarna förvärvat en i Norrbottens län belägen.

kemisk-växtbiologiska anstalten i nämnda län tillhörande försöksgård

Sunderbyn, men då detta förvärv, huvudsakligen av organisatoriska skäl,

skett genom övertagande av en redan befintlig försöksgård, kan en utveckling

av landets försöksgårdsväsende härigenom e.j sägas ha skett. Därest nu förevarande

förslag örn inrättande av försöksgård å sandjord i Kristianstads län

antages, kommer emellertid en reell utbyggnad av försöksgårdssystemet till

stånd. Fast försöksverksamhet kommer därigenom att anordnas för en hittills

genom försöksgård ej representerad jordmånstyp, som erbjuder skiftande

och för produktionen betydelsefulla försöksuppgifter.

Det är min uppfattning att även i fortsättningen de statliga försöksgårdarnas

antal bör utökas till att omfatta ytterligare för jordbruksnäringen viktiga

jordmånstyper. Sålunda synas skäl tala för inrättande av försöksgårdar

som representera jordbruksområden inom Östergötlands län och de bättre

jordarna i Malmöhus län. Även andra jordbruksbygders behov av försöksgårdar

torde böra prövas.

2. Planläggning av försöksverksamheten å sandjord i södra Sverige.

Med hänvisning till de av byråchefen E. Höijer i olika sammanhang publicerade

förslagen till indelning av Sverige i naturliga jordbruksområden framhåller

utredningsmannen att de områden den nu ifrågasatta försöksgården i

första hand tänkts skola representera tillhöra den sydsvenska mellanbygden,

vilken anses omfatta sandmarksområdena och de mera sanduppblandade delarna

av angränsande lermorän- och urbergsområden av Malmöhus och Kristianstads

län, kustbältet av Blekinge län och norra och södra Möre härader av

Kalmar län. Beträffande de sydsvenska sandjordsområdenas utsträckning

anför utredningsmannen följande:

Sandjordsområdet i Kristianstads län sträckte sig från Kristianstadstrakten

och Bromölla i norr till Kivik i söder och omfattade sålunda delar av Villands,

Gärds och Albo härader. Detta område vore icke ett enhetligt sandområde

utan inom detsamma uppträdde fläckvis andra jordarter såsom morän, mo,

lera, kärrtorv o. s. v., men det kunde dock betraktas såsom södra Sveriges

största sandjordsområde, där även sanden vore till allra största delen odlad

för jordbruk och ej skogbärande. I Malmöhus län förekomme sandjordar

särskilt inom Saxtorpsområdet, huvudsakligen omfattande kustsocknarna

Hofterup, Saxtorp, V. Karaby och Löddeköpinge, samt i länets mitt inom

Vombslättens sandområde, omfattande av Torna härad socknarna S. Sandby.

Revinge, Silvåkra, Hällestad, Veberöd, Everlöv och Blentarp samt av Färs

härad socknarna Vomb, Björka, Ilstorp och Sövde. I Blekinge län hade sandjordarna

stor utbredning inom södra delen av Listers härad, nämligen inom

Mörrums, Elleholms, Gammalstorps, Ysane och Mjälby socknar samt Sölvesborgs

landskommun ävensom inom Asarums socken av angränsande Bräkne

härad. Särskilt å Listerlandet förekomme stora och jämna sandfält. Ganska

stora, odlade sandområden förekomme även i nedre delen av Bräkneåns dalgång

(Bräkne-Hoby socken), i trakten av Vambåsa samt i Jemsjö och andra

trakter i östra Blekinge. Sand som jordartstyp hade även stor utbredning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

11

inom Hallands län, särskilt södra delen av länet. Förutom nu nämnda större

sandjordsområden förekomme givetvis smärre sand jordsområden spridda

överallt inom södra Sveiåge, huvudsakligen såsom isälvs- eller issjöavlagringar.

Angående sandjordarnas egenskaper lämnas i utredningen

följande uppgifter.

Sandjordarna vore till sin geologiska beskaffenhet mineraljordar med en

kornstorlek av 2—0.2 mm. Grövre beståndsdelar (sten och grus) likaväl som

finare jordpartiklar, d. v. s. mo (0.2—0.02 mm), mjäla och ler saknades däremot

praktiskt taget. På grund av de jämförelsevis stora porerna i dessa jordarter

vore sandjordarna i likhet med t. ex. grusjordarna torra och vattengenomsläppande

jordarter. Dikning förekomme därför ej i regel på dessa jordar.

Den vanligaste sandjorden vore mellansanden med en kornstorlek mellan

0.6—0.2 mm samt den rnoiga mellansanden, som vore en övergångstyp mellan

mellansanden och närmast finare jordart eller grovmon. Dessa jordarters

värde såsom åkerjordar vore i huvudsak beroende på grundvattenytans djup

under markytan. Vattenuppsugningsförmågan eller kapillariteten uppginge i

allmänhet till c:a 0.5 m. Hade markytan ett jämförelsevis högt läge i terrängen,

nådde växtrötterna i regel ej ned i den ovan grundvattnet liggande kapillärzonen.

Jordarten bleve därför en torr jord med gles och tynande vegetation

och mycket låg mullhalt i matjordslagret. Inom lägre liggande områden med

en grundvattenyta på c:a 1 meter under markytan vore däremot sanden en

god åkerjord, särskilt lämpad för potatis- och rågodling. Mullhalten vöre här

också i regel högre, minst 3 °/o mull, och matjordslagrets tjocklek vore också

i vanliga fall ganska betydande, minst 20 å 30 cm. Sandjordarna vöre givetvis

tacksamma för riklig nederbörd. Inom nederbördsrika trakter stöde sig

därför dessa jordar avsevärt bättre än inom nederbördsfattiga områden.

Sandjordarna hade i regel låg absorptionsförmåga för växtnäringsämnen.

De fordrade därför ofta tillförd gödsling. Inom vissa områden, särskilt i de

egentliga potatisdistrikten, vöre de i regel i ganska hög kultur beroende på

långvarig och intensiv gödsling. Kalkrika sandjordar förekomme inom Kristianstadsslätten,

ursprungligen beroende därpå, att trakten utgjordes av kritberggrund.

Kalkinblandning i sanden kunde här förekomma ända upp till

markytan, således även i matjordslagret, men i regel vore själva ytlagren urlakade

på kalk, och den kalkhaltiga sanden, den s. k. kalkgränsen, påträffades

vanligen först på 0.5 alm djup under markytan.

Genom statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har utredningen införskaffat

uppgifter för belysande av klimatet i tidigare angivna sandjordsområden

i Kristianstads, Blekinge och Malmöhus län. Månadsmedelvärden

hava av anstalten uträknats för vissa inom eller i närheten av ifrågavarande

områden belägna orter beträffande temperatur, nederbörd och luftfuktighet.

Över dessa värden upprättade tabeller hava här uteslutits.

För närmare åskådliggörande av jordbrukets produktionsinriktning

inom de områden, för vilka den ifrågasatta försöksgården beräknas

få omedelbar betydelse, har under medverkan av statistiska centralbyrån

uppgifter erhållits rörande åkerjordens användning och avkastning för

viktigare grödor inom dels Kristianstads läns sandområde, dels Vombslättens

sandområde av Malmöhus län, dels Blekinge läns sandområde i Listers härad

och Asarums socken av Bräkne härad. Uppgifterna hava sammanställts i sär
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

skilda tabeller. Arealfördelningen grundar sig på 1932 års allmänna jordbruksräkning.

Uppgifterna över åkerjordens avkastning utgöra medeltal för

åren 1932—1936. För jämförelse med de areal- och avkastningsuppgifter,

som avse de särskilt undersökta områdena, hava angivits motsvarande uppgifter

för de naturliga jordbruksområden, vari de förstnämnda områdena ingå,

samt beträffande Kristianstads och Malmöhus län uppgifter för vart och ett

av länen i deras helhet.

Tabellerna äro här uteslutna, men följande av utredningsmannen sammanfattningsvis

lämnade uppgifter i nu berörda hänseenden må anföras.

Hela det undersökta området omfattade 99,486 hektar därav 14,483 hektar

tillhörde Blekinge, 66,449 hektar Kristianstads och 18,554 hektar Malmöhus

län.

En uppdelning av nu ifrågavarande arealer å olika jordbruksområden utvisade,

att till sydsvenska mellanbygden hänfördes 94 procent av åkerarealen

inom Blekinge län, 60.9 procent av åkerarealen i Kristianstads län samt hela

den inom Malmöhus län liggande arealen. Av de i den statistiska undersökningen

ingående delarna av Kristianstads län hänfördes 23.5 procent till skogsbygden

och 15.6 procent till slättbygden.

Vad anginge det undersökta området i Blekinge län, visade arealfördelningen

för de olika grödorna vid jämförelse av området med Blekinge läns

slättbygd i dess helhet en relativt lägre areal för vete, men högre för råg.

Särskilt observerades den avsevärda skillnaden i areal för potatisodling, vilken

inom det undersökta området vore jämförelsevis mycket mera betydande

än inom slättbygden i dess helhet. Motsatsen syntes däremot vara

fallet i avseende å slättervall.

Inom Kristianstads län borde det undersökta området närmast jämföras

med mellanbygden, dit drygt 60 procent av ifrågavarande område hänfördes.

Det vore dock uppenbart att jämförelsen blott gåve ett begränsat

värde, då uppgifter saknades om den inverkan de i mellanbygden ej ingående

arealerna ägt för bestämmande av arealfördelningen inom hela det

undersökta området. Den jämförelse som här kunde ifrågakomma syntes

beträffande vetearealen utvisa, att området intoge en mellanställning

mellan slättbygden och mellanbygden. Detta syntes även vara fället beträffande

sockerbetsodlingen. I avseende å rågen visade även här det undersökta

området högre relativtal än länets mellanbygd. Än mera markerat

vore detta fallet beträffande potatisodlingen.

För Malmöhus läns vidkommande vore skillnaden mellan där beläget undersökt

område och detta läns mellanbygd mycket bestämd i avseende å

vete- och rågodling, i det att veteodlingen vore relativt obetydlig under det

att rågodlingen upptoge avsevärd areal. Vidare framginge av jämförelsen

att åkerarealen för vall vore procentuellt betydligt mindre än inom länets

hela mellanbygd. Potatisodlingen vore inom det undersökta området procentuellt

avsevärt starkare företrädd än inom länets mellanbygd i sin helhet,

ehuru betydligt svagare än inom de undersökta områdena av Blekinge och

Kristianstads län.

Tabellen över åkerjordens avkastning gåve vid handen, att hektarskördarna

inom de undersökta områdena i allmänhet vöre mindre än i motsvarande

jordbruksbygder i sin helhet. Undantag utgjorde i detta avseende

veteskörden i Kristianstads län och havreskörden i Blekinge län. Skillnaden

i hektarskördar vid angiven jämförelse mellan undersökta områden och hela

jordbruksbygderna vore betydligt mindre i Blekinge och Kristianstads län

än i Malmöhus län. Med undantag endast beträffande vete, som utvisade

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

13

blott ringa skillnad, vore samtliga hektarskördar i det undersökta området

i Malmöhus län avsevärt lägre än i motsvarande hela jordbruksområde.

Särskilt stor vore skillnaden i avseende å råg och vallhö, nämligen 22.2

respektive 18.2 procent.

Sammanfattningsvis har anförts beträffande Blekinge och Kristianstads

län, att de undersökta delarna av dessa län äro tämligen likartade såväl

i fråga om de olika grödornas andelar av åkerarealen som hektarskördarnas

storlek, att de mera typiska sandjordsgrödorna råg och potatis hava relativt

stor utbredning inom ifrågavarande områden, och att hektarskördarna

äro lägre än å angränsande slätt- och mellanbygder, men högre än i skogsbygderna.

Beträffande undersökt del av Malmöhus län överensstämma grödornas

fördelning någorlunda väl med samma läns mellanbygd med undan

tag därav, att råg och potatis hava relativt större utbredning och därav att

hektarskördarna även här äro avsevärt lägre än för länets mellanbygd i dess

helhet.

Då det ansetts äga intresse erfara huru jordarealens fördelning

på olika brukningsdelar inom ifrågavarande områden skett, har

särskild sammanställning härom upprättats, grundad på uppgifter vid 1932

års allmänna jordbruksräkning. Av sammanställningen, som här uteslutits,

framgår, att över 85 procent av brukningsdelarna inom det undersökta området

omfatta en areal av mindre än 20 hektar åker och alltså äro att betrakta

som mindre brukningsdelar. De inom Blekinge och Kristianstads län belägna

undersökta områdena hava beträffande brukningsdelarnas siorleksgruppering

angivits vara av ganska likartad beskaffenhet, i det att 88.6 procent

av det förra och 87 procent av det senare länets i berörda områden

ingående brukningsdelar omfatta mindre än 20 hektar åker. Vid jämförelse

med motsvarande förhållanden inom respektive jordbruksområden visar

det sig, att de olika länsdelarna av det undersökta området innehålla ett

procentuellt mindre antal brukningsdelar, vilkas åkerareal understiger 20

hektar.

Utredningsmannen erinrar, att landets tobaksodling i huvudsak förlagts

till Skånes sandjordsområden.

Denna odling upptoge enligt officiell statistik för år 1937 en areal för

hela riket av 251 hektar med ett antal odlare av 1,686. Av arealen hade

216 hektar belöpt på Kristianstads och 24 hektar på Malmöhus län. Antalet

odlare har inom dessa båda län utgjort respektive 1,411 och 271 samt

skörden 408,026 respektive 30,044 kg med ett genomsnittligt pris av 1: 13

kr. per kg. I Kristianstads län hade tobaksodlingen sin största utbredning

inom Viilands härad, där antalet odlare för år 1937 enligt inhämtad uppgift

från svenska tobaksmonopolet utgjort 1,367 och den odlade arealen

211 hektar. I Malmöhus län bedreves tobaksodlingen huvudsakligen inom

Harjagers härad, inneslutande det tidigare omnämnda Saxtorpsområdet.

Vidare framhåller utredningsmannen, att brännvins- och s t ä rkelsefabrikationen

i vårt land i huvudsak koncentrerats till de sydsvenska

länen med dessas betydande potatisodling. Utredningsmannen anför

härom följande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Av landets 129 i gång varande bränneriet- vore 104 lantbruksbrännerier.

Vid ett av de sistnämnda framställdes brännvin av melass. De

övriga 103 brännerierna kunde betecknas såsom potatisbrännerier, ehuru

som bekant även spannmål komme till användning vid brännvinsframställningen.

Av de 103 potatisbrännerierna vore 68 belägna i Kristianstads län,

17 i Malmöhus län och 8 i Blekinge län. Endast på Gärds och Villands härader

belöpte respektive 26 och 16 brännerier. Tyngdpunkten av brännerihanteringen

vore sålunda förlagd till nordöstra Skåne och trakterna närmast

öster och söder därom. Centrum utgjorde staden Kristianstad. Det

hade beräknats att inom ett cirkelformigt område med nämnda stad som

medelpunkt och med en radie av allenast 20 kilometer funnes ett 40-tal

potatisbrännerier eller nära ~U av samtliga sådana brännerier i riket. Enligt

officiell statistik över accispliktiga näringar för år 1936/1937 hade följande

kvantiteter potatis använts vid brännvinstillverkningen inom de sydsvenska

länen under tillverkningsåret 1 oktober 1936—1 oktober 1937. nämligen

i Blekinge län 76,390 hl, i Kristianstads län 989,163 hl samt i Malmöhus

län 224,512 hl eller tillhopa 1,290,065 hl. För brännerihanteringen inom

landet i dess helhet har under samma tid använts 1,381,779 lil potatis. Värdet

av i lantbruksbrännerierna för angivna tillverkningsår inmäskad potatis

hade för riket i dess helhet beräknats till 3,468,265 kronor.

Enligt 13 § brännvinstillverkningsförordningen ägde Kungl. Majit meddela

föreskrifter rörande inköp och användning av råämnen vid brännvinstillverkningen.

Med tillämpning härav hade Kungl. Majit bemyndigat statens

potatismjölsnämnd att ålägga tillverkare i potatisbränneri att verkställa

inköp av potatis från odlare, som icke vore ägare av, delägare i eller eljest

ekonomiskt intresserade i potatisbränneri eller stärkelsefabrik. Under tillverkningsåret

1936—1937 hade, med undantag beträffande vin- och spritcentralen

tillhörigt bränneri, den vid brännerierna inköpta myckenheten

potatis utgjort 463,653 hl, motsvarande 33.55 procent av hela den redovisade

potatisavverkningen vid brännerierna. Det pris brännvinstillverkare hade

att erlägga för inköpt potatis bestämdes av Kungl. Majit.

Stärkelsefabrikationen i vårt land vöre likaledes i huvudsak förlagd

till de tre sydligaste länen. Antalet stärkelsefabriker i riket utgjorde

133. Av dessa vore 64 belägna i Blekinge län, 56 i Kristianstads län och 5

i Malmöhus län. Under tillverkningsåret 1936—1937 hade i stärkelsefabrikationen

förbrukats vid fabrikerna i Blekinge län 638,833 lil, i Kristianstads

län 590,254 hl och i Malmöhus län 44,463 lil potatis eller för samtliga ifrågavarande

län 1,273,550 lil och för riket 1,315,581 hl. Med då gällande

potatispris av 14 öre per lil och stärkelseprocent under tiden Vio—3Vn 1936

och 14.5 öre under tiden 7i—3% 1937 utgjorde värdet av den i stärkelsefabrikationen

använda potatisen för riket i dess helhet 3.37 miljoner kronor.

För tillverkningsåret 1937—1938 hade, enligt inhämtad uppgift från statens

potatismjölsnämnd, såväl kvantitet som pris varit avsevärt högre än under

närmast föregående år. Den i stärkelsefabrikationen använda mängden potatis

hade sålunda under sistnämnda tillverkningsår utgjort 1.703.000 lil

och priset under tiden Vio—S1/12 1937 16.75 öre per lil och stärkelseprocent

och under tiden Vi—3% 1938 1 7.25 öre. Vid betänkandets avgivande utgjorde

priset 18.5 öre per lil och stärkelseprocent. Vid angivande av potatisens

totalvärde hade beräknats ett genomsnittligt stärkelseutbyte av 18

procent.

Potatisodlingen för fabriksändamål ägde betydelse för jordbruket å de sydsvenska

sandområdena ej blott med hänsyn till den direkta avsättningen av

råämnena utan därjämte genom de biprodukter, som vid brännvins- och

stärkelsetillverkningen utvunnes. Särskilt genom dranken, som med sin höga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

15

äggvitehalt visat sig utgöra ett synnerligen värdefullt fodermedel, hade det

blivit möjligt att å ifrågavarande område, där odling av foderrotfrukter, betes-

och vallväxter ofta ställde sig ogynnsam, bålla en avsevärt större nötkreatursstock

än som eljest kunde ifrågakomma.

Efter sålunda lämnad orientering rörande de sydsvenska sandjordarnas

förekomst, odlingsbetingelser och produktionsinriktning framställas i betänkandet

förslag rörande försöks uppgifter för en till ifrågavarande

sandjordsområden förlagd försöksgård. Därvid upplyses, att den försöksverksamhet,

som hittills bedrivits å dessa områden och som stått under

inseende av den statliga försöksledningen i huvudsak utgjorts av lokala

gödslings- och sortförsök. Vidare erinras, alt i förut åberopat år 1925 avgivet

betänkande rörande anordnande i landet av fasta försöksgårdar angivits,

att vid försöksgård å sandjord i Skåne i första hand borde utföras kulturförsök

med på orten mest odlade växter, därav speciellt potatis, jämte bearbetningsförsök,

mångåriga jämförande försök med stallgödsel och konstgödsel

samt försök rörande stallgödselns förvaring och användning. Utredningsmannen

anför vidare:

De försöksuppgifter som sålunda skisserats innehölle alltjämt för den avsedda

försöksgårdsverksamheten aktuella problem. Det torde härvid bliva

naturligt att, såsom även hushållningssällskapet i Kristianstads län samt lantbrukshögskolans

lärarråd framhållit, spörsmål, som berörde odlingen av matoch

fabrikspotatis, gjordes till föremål för särskilt intresse. Härvid borde

upptagas till undersökning frågor örn sortval och om jordmånens och gödslingens

betydelse för potatisens egenskaper såsom kväve- och stärkelsehalt,

resistens mot sjukdomar m. m. Sortförsöken borde ej inskränkas till prövning

av befintliga sorter. I viss utsträckning borde de särskilda betingelser

för potatisförsök den avsedda försöksgården torde erbjuda utnyttjas för

sortförädling, därvid samarbete borde eftersträvas med statsunderstödd förädlingsverksamhet.

På grund av sandjordarnas genomsläppliga karaktär förelåge mångenstädes

å dessa jordar svårighet att erhålla tillfredsställande v a 11 best

å n d. Högt belägna sådana jordar, som ej underlagrades av morän ellelien!,

lämpade sig ej för vanliga vallväxter. Med hänsyn därtill vore det av

vikt att för sådana jordar, i den mån de överhuvud taget kunde göras odlingsbara,

undersöka vilka vallväxter, som ägde sådant rotsystem och i övrigt

sådana särskilda egenskaper att de med fördel kunna framdrivas å

dessa jordar. Även härvid borde samarbete åvägabringas med statsunderstödd

förädlingsverksamhet. Med hänsyn till de betydande arealer, som av

anförd anledning närmade sig gränsen för sterilitet, kunde ifrågavarande

spörsmål anses äga stor betydelse. I syfte att så långt möjligt erhålla en lönande

odling på dylika torra sandjordar borde parallellt med jordbruksförsöken

samarbete sökas med företx-ädesvis statens skogsförsöksanstalt till utrönande

av olika sådana jordars större lämplighet för växtodling eller för

skogsbruk.

Då bcvattningsfrå g o r städse vore av största intresse för jordar

som de ifrågavarande, borde sådana frågor ingå i försöksuppgifterna. Härvid

borde, bland annat, uppmärksamheten riktas på möjligheten av undersökningar

rörande åtgärder för förändringar i grundvattenytans läge i förhållande

lill markytan.

De sydsvenska sandjordarna vore mångenstädes flygbenägna. Svår ska
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

degörelse kunde härigenom åstadkommas dels å den uppkomna växtligheten.

T synnerhet å de unga betplantorna, dels genom försämring av jordmånen

å vissa åkerjordar. En försöksverksamhet, som avsåge att motverka vindens

skadegörelser å sandområdena särskilt genom flygsanden, torde

kunna få stor betydelse för jordbrukets lönsamhet i trakter med lätta jordar

av angiven karaktär.

I anslutning till ett av lantbrukshögskolans lärarråd framställt förslag att

tobaksodlingen borde göras lill föremål för försök anför utredningsmannen

följande.

Enligt gällande förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket tillkomme rättigheten att här i landet tillverka eller låta tillverka tobaksvaror

uteslutande staten. Däremot omfattade monopolet principiellt

icke odlingen av tobak och ej heller handeln därmed. Men då enligt anförda

förordning tobaksodlare icke ägde att inom riket försälja av honom skördad

tobak till annan än tobaksmonopolets utövare, medförde tillverkningsmon- - polet en väsentlig inskränkning i odlarens frihet att förfoga över skörden.

För vinnande av erforderlig kontroll över tobaksodlingen vore bestämt alt

den. som ville odla tobak för annat ändamål än till prydnad, skulle hava alt

varje år inom viss tid till kontrollstyrelsen eller dess ombud i orten ingiva

anmälan örn storlek och belägenhet av varje särskild för tobaksodling avsedd

jordlott. Prissättning å råtobak skedde årligen genom därtill förordnade

prisnämnder, var och en bestående av en av Kungl. Majit utsedd ordförande

och fyra ledamöter, bland vilka två företrädde tobaksodlarnas intressen

och två utsåges av monopolets utövare.

Vid olika tillfällen hade frågor uppstått örn åtgärder för bättre tillgodoseende

av tobaksodlingen i vårt land. Sålunda hade i en år 1932 inom riksdagens

andra kammare väckt motion, nr 394, yrkats åtgärder för att, bland

annat, aktiebolaget svenska tobaksmonopolet måtte i sina tillverkningar i

största möjliga utsträckning gynna inhemsk produktion. Nämnda aktiebolags

styrelse hade i skrivelse till andra kammarens femte tillfälliga utskott, till

vilket motionen blivit hänvisad, anfört, att aktiebolaget tidigare genom försöksodlingar

och experiment i samband med vetenskapsmän på området

sökt uppmuntra till en mera rationell odling och till ett höjande av den

svenska tobakens kvalitet, samt att dessa försök krönts med framgång, då

det gällt att stegra skördeavkastningen per odlad areal. Styrelsen hade dock

ansett sig böra understryka att det icke finge förbises, att den svenska tobaken

icke hade de egenskaper att den, i större omfattning än som ägde

rum, under normala förhållande kunde ersätta utländsk tobak. Det ville

enligt styrelsens mening förefalla som örn de klimatiska förhållandena och

jordmånen i riket medförde, att den svenska tobaken icke kunde få någon

större betydelse för framställningen av andra tobaksvaror än snus. Härjämte

hade styrelsen framhållit, att tobaksmonopolet vid sin tillverkning måste

tillse, att densamma rättade sig efter den konsumerande allmänhetens smakriktning.

Slutligen förklarade styrelsen att, därest det visade sig möjligt att

vid fabrikationen framställa varor, däri svensk tobak inginge av sådan^ kvalitet

att det kunde föreligga rimlig utsikt för att de skulle bliva föremål för

efterfrågan, tobaksmonopolet vore berett att utsläppa sådana tillverkningar

i marknaden.

Riksdagen beslöt i anledning av berörda motion hos Kungl. Majit hemställa

örn framhållande för tobaksmonopolet av angelägenheten att svenska

råvaror i största möjliga ökade utsträckning komme till användning. I enlighet

härmed förordnade Kungl. Majit genom beslut den 8 juli 1932 att vad

riksdagen anfört skulle meddelas bolaget för kännedom och beaktande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

17

Ytterligare erinrar utredningsmannen, att Blekinge läns hushållningssällskap

i skrivelse till Kungl. Majit den 5 december 1932 hemställt, att åtgärder

måtte vidtagas i syfte att skapa förutsättningar för en betydligt ökad tobaksodling

i vårt land. Hushållningssällskapet hade i skrivelsen anfört, bland

annat, följande.

Det måste betraktas som från nationalekonomisk synpunkt förkastligt, att

trots det att en stor del av tobakssorterna i fråga säkerligen lika väl skulle

kunna tillverkas inom landet, den inhemska odlingen vore försvinnande liten

samt som en följd därav importen av utländsk tobak synnerligen betydande.

Detta vore desto mera att beklaga, som tobaksplantan hörde till en av våra

mest arbetskrävande grödor och en ökad tobaksodling således skulle kunna

bereda arbete åt många nu arbetslösa.

Det vöre visserligen sant, att man ännu ej visste, om här i landet kunde

frambringas mera förstklassiga tobaksvaror, men ingen anledning funnes

antaga, att icke en försöks- och förädlingsverksamhet av samma art som den,

vilken vore ordnad i Tyskland, skulle framvisa synnerligen goda resultat.

Kungl. Majit har enligt beslut den 1 september 1933 överlämnat hushållningssällskapets

skrivelse jämte avskrifter av däröver inhämtade yttranden

från lantbruksstyrelsen och kontrollstyrelsen till styrelsen för aktiebolaget

svenska tobaksmonopolet för det beaktande, vartill den kunde giva anledning.

Till belysande av tobaksodlingens i riket omfattning och betydelse har

utredningsmannen lämnat följande ur officiell statistik rörande accispliktiga

näringar hämtade uppgifter rörande tidsperioden 1915—19371

År

Antal

odlare

Odlingens storlek

Summa

skörd

Medelskörd

per hektar

hektar

ar

kvm

kg

kronor

kg

kronor

1915

2,267

423

83

48

878,254

_

2,072

_

1916

2,037

389

52

30

737,573

—

1,893

—

1917

1,487

282

77

34

673,156

—

2,380

—

1918

1,779

330

61

02

619,729

—

1,874

—

1919

1,605

324

5

15

771,851

—

2,382

—

1920

T778

336

73

65

766,805

1,751,187

2,277

5,204

1921

1,946

379

80

65

651,053

1,280,475

1,714

3,371

1922

1,828

303

71

5

526,478

787,432

1,733

2,593

1923

l|770

340

49

25

681,689

879,569

2,002

2,583

1924

1,756

322

92

90

593,996

803,107

1,839

2,487

1925

1,753

330

58

40

785,202

1,104,677

2,375

3,342

1926

1,777

330

7

35

764,908

1,017,360

2,317

3,082

1927

1,776

305

40

30

558,559

714,894

1,829

2,341

1928

1,765

303

46

—

569,150

676,602

1,876

2,230

1929

1,717

305

98

25

556,346

711,568

1,818

2,326

1930

1,700

293

48

88

613,103

692,913

2,089

2,361

1931

1,654

276

30

42

436,093

479,590

1,578

1,736

1932

1,605

263

29

76

601,769

648,243

2,286

2,462

1933

i;760

282

39

45

514,766

551,223

1,929

1,952

1934

1,858

267

97

10

496.068

510,653

1,851

1,906

1935

1,829

268

83

70

583,823

559,019

2,172

2,079

1936

1,763

259

69

50

618,625

587,117

2,382

2,261

1937

1,686

251

74

50

454,170

515,323

1,804

2,047

Hillring till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 103.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Utredningsmannen anför vidare:

Av de lämnade uppgifterna framginge, att tobaksodlingens omfattning

avsevärt minskat under den period, som omfattades av de anförda uppgifterna.

Den år 1937 redovisade arealen vore c:a 40 procent lägre än 1915

års areal. Under de senare åren kunde dock den odlade arealen anses tämligen

stationär, och den för de senaste två åren antecknade ytterligare nedgången

i areal ännu få betraktas såsom tillfällig.

Den försöks- och förädlingsverksamhet på tobaksodlingens område som

tidigare torde hava bedrivits genom svenska tobaksmonopolet hade för rätt

lång tid sedan avstannat. Verksamheten ansågs ej hava kvalitativt sett lämnat

gynnsamma resultat. Då medelskörden per hektar ej undergått någon

markerad stegring enligt de statistiska uppgifterna för ovan antecknade period,

syntes den av tobaksmonopolets styrelse angivna kvantitativa stegring

i skörden, som ansetts kunna tillgodoräknas den genom tobaksmonopolet

utförda försöksverksamheten, i varje fall ej hava erhållit betydelse för landets

tobaksodling i dess helhet. Det vore emellertid uppenbart att vid en

odling som den ifrågavarande ökning i kvantitet stundom kunde vinnas på

bekostnad av kvaliteten och att sålunda en exempelvis genom viss gödsling

åstadkommen stegring i hektarskörden kunde visa sig mindre önskvärd.

Utredningen hade velat tämligen utförligt redogöra för tobaksodlingens

läge i allmänhet i samband med uppställandet av frågan, huruvida denna

odlings problem borde ingå bland försöksgårdens uppgifter eller icke. Det

kunde tänkas att den försöksverksamhet, som här avsåges vore av en så

speciell art och så nära förbunden med problem, som berörde skördens behandling

för erhållande av bästa möjliga vara, att såväl odlingsförsöken som

försök avseende skördens behandling borde handhavas av samma ledning.

Tobaksmonopolet torde för närvarande nedlägga ett betydande intresse för

lösningen av behandlingstekniska spörsmål. En botanisk och agronomisk

försöksverksamhet syntes tobaksmonopolet dock icke för närvarande vara

berett att utöva. Det torde ock ur många synpunkter vara fördelaktigt att

den försöksverksamhet, som kunde erfordras för tobaksodlingen, bedreves

med anlitande av de resurser, som stöde till buds för den statliga försöksverksamheten

och att de samlade erfarenheterna av sådan verksamhets metoder

komme ifrågavarande odlingsförsök tillgodo. Utredningen ville alltså

förorda att även tobaksodlingens problem och särskilt dithörande kvalitetsfrågor

upptoges bland försöksgårdens uppgifter. Härvid förutsattes ett

nära samarbete mellan försöksledningen och tobaksmonopolet samt vid

behov även mellan försöksledningen och statsunderstödd förädlingsverksamhet.

I

I betänkandet diskuteras vidare huruvida jämte växtodlingsförsök böra

vid den avsedda försöksgården i viss utsträckning upptagas husdjursförsök,

särskilt svinförsök. Utredningsmannen erinrar i anslutning härtill,

att ledningen av den statliga försöksverksamheten i avseende å husdjurens

utfodring och skötsel från och med den 1 januari 1939 handhaves

av den lantbrukshögskolan underställda statens husdjursförsöksanstalt och

att i denna anstalts huvuduppgifter ingår försöksverksamhet med svin. Han

anför ytterligare.

I samband med den av 1936 års riksdag för husdjursförsökens vidkommande

beslutade omorganisation av försöksverksamheten reglerades ej avkastningskontrollen

inom svinaveln. Det fastslogs sålunda ej till vilken institution

denna kontrollverksamhet skulle för framtiden knytas. Något prin
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

19

cipbeslut i denna fråga förelåge ej heller nu. Emellertid hade, för upprätthållande

av ifrågavarande avkastningskontroll, beviljats särskilda anslag å

riksstaten för tiden före omorganisationens genomförande till centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet och från och med den 1 januari

1939 till lantbrukshögskolan. Anslaget utginge för tiden l!i—30/e 1939 med

16,000 kronor, därav 3,500 kronor avsåge avlöningar och omkostnader vid

husdjursförsöksanstalten, 6,500 kronor för kontrollverksamheten vid Åstorps

försöksstation i Kristianstads län samt 6,000 kronor för motsvarande

verksamhet vid Hallsbergs försöksstation i Örebro län. Verksamheten bedreves

vid båda stationerna i förhyrda stallokaler. Stallutrymmet vid Åstorps

försöksgård utgjordes av 40 försöksboxar och vid Hallsberg av 30.

Sammanlagda kapaciteten vid de statliga kontrollstationerna motsvarade alltså

70 boxar. Härvid finge emellertid anmärkas, att föreningen skånska andelsslakterier

inrättat en försöksstation vid Kävlinge i Malmöhus län med

ett utrymme av 64 boxar. Här kunde dock endast leverantörer till något av

föreningens slakterier få tillgång till kontrollanordningarna. Enligt vad utredningen

inhämtat följdes på nämnda tre försöksstationer numera samma

foderplaner och samma regler för kontrollarbetets genomförande. Resultaten

från dessa stationer ansåges därför nu fullt jämförbara.

Det av Kristianstads läns hushållningssällskap i dess framställning om inrättande

av försöksgård framförda förslaget att vid försöksgården jämväl

borde förekomma försök på svinskötselns område hade tidigare berörts i

det av 1931 års utredningsmän framlagda betänkandet. Nämnda utredningsmän

anförde att såsom en speciell uppgift för försöksgård i Kristianstads

län kunde ifrågakomma en del utfodringsförsök, bland annat för att utröna

det ekonomiska värdet av den såsom biprodukt vid brännvinstillverkningen

uppkommande dranken.

Utredningsmannen upplyser vidare, att vid sammanträden med hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i Kristianstads, Malmöhus och Blekinge

län under sommaren 1938 fråga örn behovet av svinförsök förevarit.

Förvaltningsutskottet i Malmöhus län hade därvid uttalat, att enligt utskottets

mening svinstamkontroll icke borde sammanföras med försök beträffande

växtodling och utfodring. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott

i Blekinge län hade ej velat intaga någon mera deciderad ståndpunkt

till föreliggande fråga. Inom förvaltningsutskottet i Kristianstads läns hushållningssällskap

hade framhållits, att försöksstationen i Åstorp, ehuru belägen

inom Kristianstads län, dock mottoge ett ringa material från länet. En

kontrollstation i trakten av Kristianstad hade ansetts erforderlig och av förvaltningsutskottet

synts böra anordnas i samband med den ifrågasatta försöksgården.

Härigenom och vid samtal med ledningen av slakteriföreningsintressena

i orten hade utredningsmannen funnit, att den försöksverksamhet

på svinskötselns område, som i första hand åsyftades, utgjordes av en till

trakten av Kristianstad förlagd avkastningskontroll. Uttryck hade även givits

åt den meningen, att jämsides med avkastningskontrollen även gödförsök

borde upptagas vid försöksgården.

Med vitsordande av den stora vikt svinskötscln i Kristianstadstrakten äger

och av de betydelsefulla resultat avkastningskontrollen lämnat vid prövningen

av svinstammarnas produktiva egenskaper finner utredningsmannen

det naturligt, att ortens behov i berörda hänseende bliva tillbörligen tillgodosedda.

Härvid har uppställt sig frågan, huruvida nu borde utredas lämpli
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

gaste sättet för fyllande av nämnda behov eller huruvida sådan utredning

lämpligen borde verkställas i annat sammanhang.

Utredningsmannen hade tagit del av en av svenska svinavelsföreningens

styrelse till Kungl. Maj:t i augusti 1938 inkommen framställning örn åtgärders

vidtagande för erforderlig utvidgning av den statliga svinstamkontrollen.

I en vid framställningen fogad expertutredning hade uttalats, att en utvidgning

av den statliga kontrollverksamhetens försöksutrymme från 70 till

200 boxar kunde anses lämplig. För att erhålla relativt låga driftkostnader

hade föreslagits, att de avsedda 200 hoxarna borde fördelas på två stationer,

var och en med 100 boxar. Det hade beräknats att en assistent med förstärkt

handräckningspersonal skulle kunna handhava kontrollen vid en station

av angiven storleksordning. Ur försökssynpunkt skulle en sådan anordning

erbjuda den fördelen att de felkällor i försöksresultaten, som härledde

av olikheter i bedömning och djurhållning vid olika stationer, inskränktes.

Förslag hade ej framställts om platser för försöksstationernas förläggning.

Det har ej synts utredningsmannen utan vidare klart, att allenast driftekonomiska

och bedömningstekniska fördelar böra vara avgörande för frågan

örn kontrollutrymmenas fördelning. Enligt hans mening kunna olägenheter ur

transportsynpunkt tala emot en alltför stark koncentrering av försöksanordningarna,

varjämte uttalas att intresset för svinskötseln inom en trakt får

anses gynnsamt påverkas av försöksstationens belägenhet inom produktionsområdet.

Ehuru sålunda skäl kunnat anföras för förläggning till Kristianstadstrakten

av svinförsöksverksamhet särskilt i form av svinstamkontroll,

har utredningsmannen, då frågorna om en definitiv organisation av svinstamkontrollen

och om en utvidgning av denna kontrollverksamhet kräva

särskild omprövning, ansett det böra ankomma på en blivande utredning att

i ett större sammanhang upptaga ämnet örn anordnande av svinförsök i

nämnda trakt. Skulle därvid befinnas lämpligt att i Kristianstadstrakten

anordna svinförsök genom statlig verksamhet, synas enligt utredningsmannens

förmenande vissa organisatoriska och ekonomiska fördelar kunna uppnås

genom en förläggning även av dessa försök till blivande försöksgård för

växtodling i denna trakt.

Mot de av utredningsmannen och de sakkunniga för försöksgårdsverksamheten

framställda försöksuppgifterna hava icke framställts några invändningar

såvitt angår växtodlingen. Här må emellertid omnämnas att

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott velat framhålla,

att betingelserna för odling av humle, lin, sötlupin och sojabönor på ifrågavarande

jordar borde undersökas. Vidare må anföras vissa uttalanden av

styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet samt av tobaksodlareföreningen

rörande ifrågasatta försök med tobak.

Tobaksmonopolets styrelse anför bland annat följande.

Ehuru tobaksmonopolet för sin del gärna skulle se, att den inhemska tobaken

i större utsträckning kunde komma till användning inom fabrikationen,

ansåge sig styrelsen icke böra underlåta framhålla, att den svenska tobaken,

sannolikt främst på grund av jordmån och klimatiska förhållanden,

icke visat sig besitta sådana egenskaper, att den kunde anses lämpad såsom

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163. 21

ersättning för utländsk råtobak i någon nämnvärd större omfattning, än som

hittills skett.

Tobaksmonopolet hade emellertid intet att erinra emot att den föreslagna

försöksgården på sitt program finge upptaga försöksodling av tobak i begränsad

omfattning men, liksom utredningen, förutsatte styrelsen därvid, att

försöksledningen nära samarbetade med tobaksmonopolet och beträffande

behandlingen av den skördade tobaken följde de riktlinjer, som tobaksmonopolet

kunde komma att anvisa.

TobaksodlarefGreningen uttalar, att den svenska tobaksodlingen står på

samma ståndpunkt som vid seklets början beträffande sortval och odlingsteknik

samt att det är synnerligen angeläget, att försöksverksamhet på detta

område igångsättes.

Beträffande de i betänkandet berörda försöken på svinskötselns

område hava särskilda uttalanden gjorts av lantbruksstyrelsen

och Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Ur dessa

yttranden må återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen ansluter sig till utredningsmannens mening att det hör

ankomma på en blivande utredning att i ett större sammanhang upptaga

ämnet om anordnande av svinförsök i här ifrågavarande trakt och framhåller,

att styrelsen i utlåtande över en av svenska svinavelsföreningens styrelse

gjord framställning om vidtagande av åtgärder för erforderlig utvidg

ning av den statliga svinstamkontrollen anfört, bland annat, att det stallutrymme,

som för närvarande stöde till förfogande för dylik kontroll, under

alla omständigheter finge anses för litet för att möta de krav som numera

borde ställas på svinstamkontrollens organisation.

En utvidgning av stallutrymmet i viss angiven omfattning vore därför

nödvändig. Emellertid torde beslut örn sådan utvidgning förutsätta en närmare

utredning, varav borde framgå, dels huru stort stallutrymme, som kunde

anses behövligt för kontrollen, dels ock lämpligaste organisation och förläggning

av sådan kontroll. Lantbruksstyrelsen hemställde, att Kungl. Majit

måtte föranstalta örn verkställande av dylik utredning.

Lantbruksstyrelsen funne vidare angeläget framhålla, att den sålunda av

styrelsen föreslagna utredningen i fråga om svinstamkontrollen givetvis till

behandling borde upptaga jämväl sådana frågor rörande annan statlig försöksverksamhet

på svinskötselns område, som kunde anses äga samband

med den statliga svinstamkontrollen. Sålunda torde, bland annat, lämpligheten

och möjligheten av ett organisatoriskt samordnande av vissa utfodringsförsök

angående svin med svinstamkontrollen böra utredas i här avsett

sammanhang.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott erinrar, att utskottet

vid tidigare framställningar i ämnet framhållit såsom synnerligen betydelsefullt

att vid försöksgården anställdes försök på svinskötselns område,

och hemställer, att, därest frågan örn sådan försöksverksamhet göres till

föremål för särskild utredning, denna utredning måtte så påskyndas att verksamheten

redan från början må kunna ingå i försöksgårdens uppgifter.

Mot den av utredningsmannen föreslagna planen för försöksverksamheten Departementså

sandjord har jag i huvudsak icke någon erinran. Det ligger i verksam- eÄ*/*m

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 163.

hetens natur att nya försöksuppgifter på växtodlingens område skola upptagas

allt eftersom de anmäla sig och finnas vara av betydelse samt att sålunda

de uppgifter, som i utredningen angivits, kunna komma att utökas, då

behov därav av försöksverksamhetens ledning prövats föreligga och erforderliga

resurser för försökens utförande finnas tillgängliga. Det tillkommer givetvis

försöksverksamhetens ledning att i avseende å denna verksamhet lämna

alla erforderliga anvisningar.

I likhet med utredningsmannen och i överensstämmelse med lanlbruksstyrelsens

mening finner jag frågan örn anordnande av svinförsök vid försöksgården

böra avgöras först i samband med överväganden angående behovet

av förändrade anordningar för avkastningsbedömning rörande avelssvin.

3. Försöksverksamhetens förläggning samt grunder för köp av försöksgård.

I det tidigare omnämnda år 1925 avgivna kommittébetänkandet angående

inrättande av fasta försöksgårdar har, enligt vad utredningsmannen erinrar,

omnämnts att kommitterade undersökt åtskilliga kronoegendomar och även

vissa enskilda egendomar i syfte att föreslå inrättande av försöksgård å därtill

passande egendom, men att samtliga de undersökta egendomarna av olika

skäl befunnits olämpliga. Vidare erinras att de år 1931 förordnade utredningsmännen

för avgivande av förslag rörande organisationen av försöksverksamheten

på växt- och trädgårdsodlingens område föreslagit inrättande

av försöksgård för växtodling å sandjord vid kronoegendomen Norra Åsum

nr 3 och 22 i Norra Åsums socken, belägen 6 kilometer från Kristianstad.

Utredningsmannen anför vidare.

Enligt verkställd undersökning utgjordes jordarterna å sistnämnda egendom

i huvudsak av grus, sand, mellansand, moig mellansand, grovmo och

finmo. Av dessa jordarter ansåges sanden med dess jämförelsevis höga och

torra läge utgöra den sämsta åkerjorden å egendomen. Även grusjorden

och mellansanden hade i stort sett angivits såsom ganska torra och magra

jordar. De hade av utredningsmännen betecknats såsom sämre potatisjordar.

Å andra sidan vore den moiga mellansanden, grovmon och finmon å egendomen

genom jordarnas kalkrikedom, deras goda vattenhållande förmåga

och matjordslagrets i allmänhet rätt betydande mäktighet alltför bördiga för

att representera de mest typiska potatisjordarna inom sydsvenska mellanbygden.

Med hänsyn till angivna omständigheter hade den av 1931 års utredningsmän

anlitade jordartsexperten ej funnit Norra Åsums kronoegendom

ur jordartssynpunkt lämplig såsom försöksgård. Nämnda utredningsmän,

som ansett denna egendom mindre olämplig än andra undersökta egendomar,

hade anvisat densamma såsom försöksgård, men därvid framhållit, att, därest

något annat lämpligare förslag skulle framkomma, innan inrättande av försöksgård

bleve aktuellt, sådant förslag borde prövas.

Viel nu företagen utredning hade de invändningar, som tidigare anförts

mot egendomens lämplighet som försöksgård ansetts äga den styrka att åtgärder

för egendomens apterande till försöksgård redan med hänsyn därtill

ansetts icke böra ifrågakomma. Härtill komme att löpande arrendeperiod i

avseende å egendomen utginge först med år 1951, varför en förändrad disposition

av densamma givetvis skulle kräva särskilt avtal med arrendatorn.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

23

1 betänkandet uppräknas kronoegendomar, som gjorts till föremål för studier

rörande deras lämplighet för försöksändamål, varjämte angives att åtskilliga

enskilda egendomar undersökts. Utförliga beskrivningar lämnas rörande

vissa av de undersökta egendomarna, varjämte betänkandet åtföljts

av särskilda av anlitad jordartsexpert, statsgeologen G. Ekström, rörande

verkställda jordartsundersökningar upprättade promemorior med tillhörande

kartor. Särskilt må nämnas att de på mindre avstånd än en mil från Kristianstad

belägna och varandra angränsande kronoegendomarna Öllsjö och

Ängamöllan noga undersökts, men att ej ens genom anlitande av båda dessa

egendomar tillräckligt jämna fält, lämpliga för försök kunnat erhållas i sådan

utsträckning som ansetts nödvändig för en försöksgårds behov.

Av egendomar i Kristianstads län, som stått att erhålla för ifrågavarande

ändamål, har allenast en ansetts fullt lämplig, nämligen den O. Månsson tillhöriga

Mosslunda gård i Köpinge socken av Gärds härad, utgörande enligt

jordregister och lagfartsbok 1 119/512 mtl Ugerup 6\ 7\ 8\ 91 och 102 samt

innehållande enligt jordregistret en areal av 83.2533 hektar. Denna egendom

är belägen 10 kilometer söderut från Kristianstad. Ägorna ligga å ömse sidor

om landsvägen Ljungby—Vä, enligt uppgift i betänkandet väl samlade

omkring gårdsbebyggelsen. Ur beskrivningen av denna egendom må återgivas

följande.

Ur jordartssynpunkt bestode egendomen av följande olika markområden,

till arealerna uttryckta i ungefärliga och avrundade tal:

Mullfri — mullfattig sand.................. 4 hektar

Mullfattig sand............................ 15 »

Mullhaltig » 48 »

Mullrik » 3 »

Mullfattig — mullhaltig moränsand.......... 11 »

Sandig mulljord .......................... 3 »

Mullrik-mullfattig sand eller den minst bördiga sandjorden på gården förekomrne

på den mot sydväst utskjutande delen av egendomen. Skördeavkastningeu

hade uppgivits utgöra för råg 800 å 1,000 kg och för potatis 150

ä 160 hl per hektar. Vegetationen lede i allmänhet starkt av torka. Vårsäd

kunde här ej odlas.

Mullfattig sandjord förekomme dels i sydvästra, dels i norra delen av egendomen.

Även här lede vegetationen i regel av torka. Skörderesultatet uppgåves

till 1,200 å 1,400 kg råg och 240 hl potatis.

Mullhaltig sandjord med en mullhalt av 2.5—6 °/o utgjorde den större delen

av egendomens jord. Den torde kunna karakteriseras såsom en sandmylla i

ganska fuktigt läge på bra botten. Här underlagrades sanden i allmänhet av

moränen på c:a 1 meters djup under markytan, och grundvattenytan läge på

denna nivå. Jorden finge anses vara synnerligen lämplig för potatisodling

och vore även mycket representativ för södra Sveriges potatisjordar. Rågens

avkastning beräknades i allmänhet uppgå till 2,000 å 2,200 kg, och potatisskördarna

varierade mellan 300 och 350 hl pr hektar. Tidigare vöre ganska

avsevärda delar av ifrågavarande område mer eller mindre vattensjuka, men

sedan stora avloppsdiken tagits upp omkring år 1005 och en del annan dikning

utförts, läge grundvattenytan på ett fördelaktigt djup under markytan.

Rördiken funnes på flera ställen, men någon täckdikesplan förelåge ej.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj-.ts proposition nr 163.

Den mullrika sandjorden vöre lokaliserad till östra delen av egendomen.

Här ginge den kalkhaltiga sanden delvis ända lipp i mat jordslagret.

För samtliga sandjordsområden å egendomen gällde att sanden med hänsyn

till kornstorleken vore föga varierande. Frånsett ett bälte av 100 å 200 meters

bredd i västra delen av egendomen, där sanden vore något grövre, utgjordes

jorden i allmänhet av mellansand och moig mellansand. Jordmånen vore

av podsoltyp med rostfärgning av sanden från alvens övre del med till 40

å 60 cm under markytan. Med undantag beträffande den mullrika sandjorden

framträdde jordens kalkhalt i allmänhet endast i alven och där från ett

djup av 50—90 cm under markytan.

I norra delen av egendomen syntes sandjorden vara ej obetydligt exponerad

för vinden och därför rätt flygbenägen. Inom stora områden i övrigt

torde sanden vara väl skyddad.

Samtliga sandjordsfält å egendomen vore plana och till sin sammansättning

jämna.

Moränsanden förekomme i nordvästra delen av egendomen å ett i förhållande

till den övriga delen högre beläget område. Å sydöstra spetsen av

detta område hade gårdsbyggnaderna uppförts. Moränsand förefunnes på

ytterligare några smärre områden å södra och sydöstra delarna av egendomen.

Moränen vore av den kalkhaltiga urbergsmoränens typ. Kalkgränsen

i markprofilen läge beträffande dessa områden i allmänhet 0.5 alm under

markytan.

Moränen ansåges vara den bördigaste och säkraste jorden på egendomen

och på grund av jordens fasta konsistens och grundens större vattenhållande

förmåga lämplig för flertalet kulturväxter. Enär området under senglacial tid

legat under havets yta vore moränen i ytan ofta omsvallad och frisköljd från

finare partiklar, men på många ställen ginge den finsandiga moränen ända

upp till ytan. Härigenom erliölle matjorden på grund av mohalten en mera

klibbig konsistens. Sådan åkerjord benämndes stundom sandmylla eller

kampermylla på lerig grusbotten. Potatisskörden här ansåges i regel utgöra

400 hl, rågskörden 2,800 kg per hektar.

Den sandiga mulljorden vore belägen i östra kanten av egendomen längs

en där flytande bäck. Jorden bestode av starkt sandkörd lövkärrtorv. Torvlagret

underlagrades på 0.5 m under markytan av kaikhaltig sand. På torvjorden

nådde potatis god utveckling, men stärkelsehalten bleve relativt låg.

Även säd utvecklades väl, men liggsäd uppkomme ofta på grund av jordens

höga kvävehalt. Gräsväxten på området vore god.

Vid utförda undersökningar av ett 40-tal insamlade matjordsprov hade

det visat sig, att markreaktionen å egendomen varierade från svagt surneutral-alkalisk

med pH-värden i allmänhet liggande mellan 6.6 och 8.0.

Markreaktionen vore sålunda ganska växlande. Vid upprättandet av en reaktionskarta

över egendomen, sedan ett tillräckligt antal jordprov insamlats,

torde man dock kunna särskilja större, ensartade områden även ur

markreaktionssynpunkt. Markreaktionen vore ganska hög särskilt i jämförelse

med sandjordarna i Malmöhus och Blekinge län. Någon gård med

lägre kalkhalt torde dock med all sannolikhet ej kunna påräknas å Kristianstadsslätten

med dess kritberggrund.

Med avseende å fosfathalten syntes jorden å egendomen vara måttligt fosfathållande

— något mera fosfatrik. Fosfatundersökningar hade utförts enligt

laktatmetoden. Därvid framkomna laktattal läge i allmänhet mellan 4

och 10.

Följande sammanfattande synpunkter rörande egendomens lämplighet såsom

försöksgård lämnas i betänkandet:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

25

Av den lämnade beskrivningen framginge, att de för södra Sveriges särskilt

för potatisodling viktigaste sandjordstyperna i plana och .lämna samt

för försök tillräckliga fält förekomme å egendomen. För vegetationsförsök

å högt belägen starkt mnllfattig sandjord funnes tjänlig mark särskilt inom

den sydvästra delen av egendomen. Å de norra områdena kunde försöksåtgärder

mot vindens skadegörelse genom flygsand prövas. Även ur agronomisk-hydroteknisk

synpunkt kunde försök å egendomen komma till utförande.

Genom redan vidtagna åtgärder syntes dräneringsförsök ej kunna

komma ifråga. Däremot torde egendomen erbjuda förutsättningar för bevattningsförsök,

vilka för jordar av här ifrågavarande beskaffenhet vore av

vida större betydelse än dräneringsförsök, då sandjordarna på grund av

markens genomsläpplighet i allmänhet ej krävde dränering. Anvisningar angående

metoderna för bevattningsförsökens utförande läge givetvis utom

ramen för denna utredning. Där finge dock omnämnas, att befintliga stora

avloppsdiken i egendomens östra del möjliggjorde höjande av grundvattenytan

genom uppdämning inom delar av sandområdet.

Å egendomen saknades den kalkrika moiga mellansanden och grovmon,

som i betänkandet beskrivits såsom karakteristiska jordslag för den av 1931

års utredningsmän såsom försöksgård provisoriskt föreslagna Norra Åsum.

Å sådan jord odlades med fördel sockerbetor och vete. Enligt utredningens

mening borde försök i viss utsträckning ske även å denna högt avkastande

sandjordstyp. Då dess utbredningsområde i huvudsak inskränkte sig till

Helgeåområdet söder örn Kristianstad och ett stycke ytterligare söder ut,

kunde förefintlighet av sådan jordtyp å egendomen ej få anses utgöra ett

villkor för dennas lämplighet som försöksgård. Svårigheter kunde ej beräknas

möta emot försök å denna jordtyp, då tillgång till lämpliga försöksfält

kunde beredas i försöksgårdens närhet.

Undersökningar hava jämväl företagits rörande lämpliga platser för

fasta försöksfält, avsedda att sortera under en till Kristianstads län

förlagd försöksgård. Beträffande gjorda iakttagelser å sådana platser har utredningsmannen

i huvudsak hänvisat till betänkandet bilagda promemorior

av statsgeoiogen Ekström. En av de i angivet syfte undersökta egendomarna,

som ansetts typisk för de sämsta odlade sandjordarna, har i betänkandet

närmare berörts, nämligen Sövde ecklesiastika löneboställe. Härom anföres

i huvudsak följande.

Sövde boställe innehölle omkring 61 hektar, därav 28 hektar åker och

återstoden betesmark, vilken tidigare uppgåves hava varit odlad. Egendomen

gränsade i söder till Sövdesjön och i väster till Klingvallsån. Fälten vore

i allmänhet plana och jämna.

Tre jordslag förekomme å egendomen, nämligen mullhaltig (delvis mullrik)

sandjord, mnllfattig och stenig grusjord samt torvjord.

Grusjorden, 6 ä 10 hektar, vore den bäst avkastande jorden på egendomen.

Den bildade en hög backe, liggande söder om gårdsbebyggelsen 17

meter över Sövdesjön. Backen utgjorde en mäktig isälvsavlagring, som vilade

på issjölera. Kalkhaltig finmo med lerskikt ginge i dagen i nedre delen

av backsluttningen. Denna grusjord ägde sannolikt genom stark steninblandning

större vattenhållande förmåga än egendomens övriga jord.

Torvmarken, som läge i nordöstra delen av egendomen, innehölle omkring

3 hektar, därav 0.5 hektar åker och återstoden betesmark eller torvgravar.

Sandjorden utgjorde den övervägande delen av arealen och syntes nästan

uteslutande bestå av finare mellansand. Matjorden hade här i förhållande

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

till sandjordar i allmänhet en ganska hög mullhalt, för åkerjorden varierande

mellan 4 och 8 procent. Den jämförelsevis höga mullinblandningen torde

bero därpå, att området tidigare varit ganska sankt, vilket gynnat den naturliga

vegetationen och medverkat till en kraftig humusbildning. Efter

skedd sänkning av Sövdesjön, enligt uppgift vid två olika tillfällen med omkring

en meter varje gång, hade de övre markskikten urlakats och humusämnen

jämte en del kolloidalt järn transporterats ned och avsatts i alvens

övre del (mellan 25 och 60 cm under markytan), varigenom uppkommit

ett tämligen hårt lager av lös humus- eller järnhumusortsten, där sålunda

sandkornen vore mer eller mindre starkt hopkittade av humus eller järn.

Ett dylikt lager, som ofta benämndes ahlbildning, järngrus eller järnbotten,

vore alltid ett tecken på sämre åkerjord, då därigenom, bland annat, växtrötternas

nedträngande i marken försvårades eller omöjliggjordes. Markreaktionen

vöre vid dylika bildningar mycket sur. Här utförda undersökningar

hade utvisat att pH-värdena läge mellan 4.0 och 5.0, angivande mycket stor

surhetsgrad. Jorden vore genomgående fosfatfattig. Laktattalen syntes i

allmänhet uppgå till 2 å 3 för såväl matjord som alv. Grundvattenytan å

egendomen läge i allmänhet omkring 2 m under markytan.

Såsom förut omnämnts kunde denna egendom anses karakteristisk för de

sämsta odlade sandjordarna i Malmöhus län, vilka utmärktes av ytterligt

lågt växtnäringsinnehåll, mycket dålig vattenhushållning och flygbenägen

jord. Det syntes av många kunna ifrågasättas, huruvida jord av sådan beskaffenhet

sorn denna över huvud taget lämpade sig för försöksverksamhet.

Enligt utredningens mening borde det emellertid vara angeläget, att försök

anordnades till stöd även för sådana odlare, som bedreve sin näring under

hård kamp med ogynnsamma naturförhållanden, även om en utveckling av

dessa jordar till en relativt god avkastningsförmåga med nu befintliga hjälpmedel

kunde synas svår att åstadkomma. De försöksuppgifter, som här skulle

kunna ifrågakomma, torde närmast böi-a avse frågor örn bevattning, skydd

mot sandstormar, jordbearbetning för brytande av ortstensbildning, gödsling

och kalkning, odling av lämpliga vallväxter och andra kulturväxter,

jämförande växt- och skogsodling.

Av den lämnade redogörelsen över verkställda jordartsstudier har alltså

framgått, att utredningsmannen funnit den i Köpinge socken av Gärds härad

belägna egendomen 1 119/512 mtl Ugerup 6\ 71, 81, 91 och 102, benämnd

Mosslunda, med hänsyn till bland annat läge, jordart och topografi samt

storleken av förefintliga sandjordsområden erbjuda goda förutsättningar såsom

försöksgård och att eljest, så vitt det kunnat utrönas, ej inom Kristianstads

län stått att erhålla någon ur anförda synpunkter för försöksverksamhet

lämplig egendom.

Beträffande Mosslunda gårds bebyggelse anför utredningsmannen,

att å densamma finnas uppförda dels mangårdsbyggnad, 1 arbetarbostadsbyggnad,

1 annat mindre bostadshus, benämnt egnahemsbyggnaden, 1

ladugård, 1 stallbyggnad, 1 logbyggnad, 1 garage och 1 vedbod, samtliga tillhörande

egendomen, dels ock ytterligare en Mosslunda bränneriförening

u. p. a. tillhörande bränneribyggnad. Angående byggnadernas beskaffenhet

innehåller betänkandet följande.

Mangårdsbyggnaden vore uppförd i en våning jämte delvis inredd vind,

på grund av gråsten i stomme av 1-stens tegel under sadeltak, täckt med eternitplattor.

Byggnaden vore 23 meter lång, 11 meter bred och 5 meter hög,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

frånsett vinden, saint innehölle i bottenvåningen entré samt sju rum och kök,

varjämte å vinden funnes inredda tre bostadsrum. Källare vore anordnad

under hela byggnaden, inrymmande kombinerat källarkök samt tvätt- och

bakstuga jämte förrådsutrymmen.

Arbetarbostadsbyggnaden vore uppförd i en våning på grund av gråsten

med stomme av stolpresning med råtegelfyllnad, under sadeltak, täckt med

korrugerad plåt. Byggnaden vöre lb m lang, 7 m bred och 3 m hög, fransett

vind, samt innehölle 5 rum och 2 kök jämte entré och garderobsutrymmen.

Den s. k. egnahemsbyggnaden vore uppförd i en våning pa grund av gråsten

med stomme av resvirke med tegelutfyllnad, utvändigt klädd med /4

bräder jämte ribb, under sadeltak, täckt med korrugerad plåt. Byggnaden

vore 8 m lång och 7 m bred. Den innehölle 3 rum och 1 kök jämte vitesa

biutrymmen. . ..

Beträffande dessa byggnaders närmare beskaffenhet hänvisades till särskild

av biträdande länsarkitekten K. E. Carlman, Kristianstad, utförd beskrivning

med tillhörande uppmätningsritningar i avseende å mangårdsbvggnaden

samt arbetarbostadsbyggnaden. Av beskrivningen framginge, att

mangårdsbyggnaden lämpligen kunde ombyggas och tjäna såsom huvudbyggnad

för försöksgården, att egnahemsbyggnaden ägde ett visst bruksvärde,

men att arbetarbostadsbyggnaden icke ansåges kunna med ekonomisk

fördel ombyggas för tjänligt ändamål.

Ladugårdsbyggnaden mätte i längd 42.9 m, i bredd 11.6 m och hade en

vägghöjd av 3.1 m. Väggarna vore på tre sidor av l-stens flamtegel och pä

den fjärde av gråsten. Balklag av trä. Byggnaden vore inredd med ett längsgående

foderbord av tegel för 52 klavbundna djur. Båspallarna vöre av

fältsten med kanter av tegel. Rännstenarna vore helt av tegel och gångarna

delvis av tegel, delvis av betong. I ladugården funnes uppmurade och putsade

i cementbruk kalvkättar för omkring 30 djur.

En del av ladugårdsbyggnaden vore avskild från kostallavdelningen medelst

brandmur och inredd till magasin i tre våningar. Taket över denna

del utgjordes av tegel. I övrigt vore byggnaden täckt med asbestolit. Potatiskällare

vore inredd i magasinsavdelningen.

Vid ladugården funnes dranksluff av fogad sten med cementerad botten.

Dranksluffen rymde omkring 450 m3. Sluffens tak utgjordes av gjutet valv

av betong på järnvägsräls. Den vöre försedd med tre anordningar för intappning.

Dranken befordrades till ladugården genom en där anordnad

pump. .

Urinbrunn av sten med cementerad botten funnes aven invid ladugarden.

Brunnens storlek vore 6 X 11 X 2 m.

Beträffande ladugårdsbyggnaden, som uppförts år 1911, hade anmarkts,

att en av väggarna i någon mån varit föremål för sättning, att fönsterytorna

vöre väl knappa, att utvädringen skedde allenast genom små ventiler i väggarna,

att båsplatserna, som beräknats till 90 cm för varje djur, vöre for

smala, att avloppen från rännstenarna ej vore täckta samt att golv, båsplatser,

boxar och rännstenar med hänsyn till material m. m. ej vore tillfredsställande.

.......

Stallbyggnaden vore 42.9 m lång, 13.1 m bred och hade en vagghojd av

3.4 m. Byggnaden vore uppförd av l-stens gul flamtegel på undergrund av

sten. Väggarna vore utvändigt gulmålade.

Stallet vore inrett med 10 spinor och två fölboxar samt selkammare. Golvet

utgjordes av fältsten. Krabborna vore av cement. Ventilationen i stallet

skedde medelst mindre klaffventiler. Elektriska ledningar samt vattenledning

funnes anordnade.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 163

En del av stallbyggnaden vore inredd till magasin i två våningar. Utifrån

anordnad hiss till dessa funnes. En annan del av byggnaden utgjordes av

loge. Väggarna vore här av gråsten utom gavelspetsen som vöre av tegel.

Mot magasinet vore uppförd en brandmur. I logen vore inrett garage för

traktor. Garaget vöre försett med hyllor och skåp för verktyg.

Byggnaden vöre ombyggd år 1932 och befunne sig i huvudsak i tillfredsställande

skick. Virket i den till magasin inredda delen av byggnaden vöre

dock rätt maskstunget, varjämte gaveln å den till loge använda delen vore

något vittrad genom brandskada.

Hela byggnaden vore täckt med röd asbestolit. Ventilation från skullen

skedde genom eternithuvar på taket.

Logbyggnaclen vore uppförd av trä på undergrund av betong, 57.5 m lång,

14 m bred och 7.6 m i vägghöjd. Den hade 2 st. dubbla genomkörslor. Takstolarna

utgjordes av rundvirke. Väggarna bestode av 1" bräder med ribb.

Hängrännor och stuprör vore av galvaniserad plåt. Takvinkeln i nocken utgjorde

ungefär 90°. Hiss av fabrikat Odin vore inmonterad i logen. Golvet

bestode av betong, taket utgjordes av plåt. Byggnaden vore rödfärgad.

På ena långsidan funnes en vid logen tillbyggd vagnsport av trä, 21 meter

lång. Gavlarna vore beklädda med 1" bräder och ribb på stolpar och reglar.

Golvet utgjordes av betong, taket av plåt. Vid ena gaveln funnes fastbultad

en kreatursvåg av Lindells fabrikat för en maximilast av 1,100 kg.

Byggnaden vore uppförd år 1933 och befunne sig i tillfredsställande skick.

Dock hade anmärkts, att takkonstruktionen vöre något, ehuru mindre märkbart,

tryckt mot väster och något förhöjd mot öster.

Garaget vore uppmurat av 1-stens kalksandstegel i en längd av 10 m och

en bredd av 7 m. Taket vore ett s. k. luttak, beklätt med slät plåt. I garaget

funnes plats för 3 automobiler. Portarna till garaget utgjordes av enkla

bräder med ramverk av plank. I garaget funnes ej anordningar för uppvärmning.

Byggnaden befunne sig i ett ganska tillfredsställande skick.

Vedboden vore uppbyggd av gråsten och försedd med luttak av plåt på

underlag av spån. Byggnaden vore 12.5 m lång och 7 m bred. Den hade

blott ringa värde.

Det har anmärkts, att särskilt svinhus saknas å egendomen och att hittills

utrymme för svin bereus i ladugården.

Beträffande byggnadernas taxeringsvärde samt brandförsäkrings-

och byggnadsvärden anför utredningsmannen följande.

Enligt utdrag av taxeringslängd för år 1938 vore ifrågavarande egendom

Ugerup 6\ 71, 8\ 91 och 102, benämnd Mosslunda, taxerad till ett värde av

110,600 kronor, allt jordbruksvärde.

Egendomen tillhörande byggnader vore brandförsäkrade för sammanlagt

106,000 kronor. Vid värderingar genom av utredningsmannen anlitade byggnadssakkunniga,

länsarkitekten Carlman i Kristianstad beträffande bostadsbyggnader

och byggmästare K. O. Persson i Balsby beträffande ekonomibyggnaderna,

hade bostadsbyggnaderna uppskattats äga ett sammanlagt värde

av 21,000 kronor och ekonomibyggnaderna ett sammanlagt värde av

41.300 kronor samt sålunda samtliga byggnader härigenom värderats till

62.300 kronor.

Tillgängligt äganderätts b evis utvisar, att fastigheterna ägas av Ola

Månsson, som erhållit lagfart å deni den 5 maj 1902.

Införskaffat gravationsbevis angiver att fastigheterna ej besväras

av andra inteckningar än dem som däri meddelats:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

29

1 :o) 1883 elen 26 november, § 160, för 21,300 kronor med ränta och

kostnader enligt skuldebrev den 12 november 1883 av Per Hansson och Hanna

Bengtsson till skånska hypoteksföreningen, vilken inteckning blivit den

29 september 1902, § 97, dödad för ett belopp av 1,300 kronor;

2:o) 1892 den 14 mars, § 95, för 12,000 kronor med 4*/2 procent ränta enligt

skuldebrev den 5 mars 1892 av Per Hansson och Hanna Bengtsdotter

till Anna Persson eller order, vilken inteckning blivit den 7 september 1903,

§ 37, dödad för ett belopp av 5,000 kronor;

3:o) 1904 den 31 oktober, § 101, för 13,000 kronor med 6 procent ränta

enligt skuldebrev den 25 oktober 1904 av Ola Månsson till innehavaren;

4:o) 1907 den 8 april, § 206, för 10,000 kronor med 6 procent ränta enligt

skuldebrev den 15 december 1906 av Ola Månsson till innehavaren, vilken

inteckning blivit den 3 januari 1934, § 21, dödad för ett kapitalbelopp av

2,700 kronor med ränta;

5:o) 1909 den 4 oktober, § 134, för 6,000 kronor med 6 procent ränta enligt

skuldebrev den 30 september 1909 av Ola Månsson till innehavaren, vilken

inteckning blivit den 15 juli 1910, § 568, satt att till förmånsrätten gälla

efter inteckningen under mom. 6 här nedan och den 31 maj 1923, § 747,

dödad såvitt den besvärade lägenheten Ugerup 62 om 0.5530 hektar, avsöndrad

från 1/i mantal nr 6 Ugerup;

6:o) 1910 den 15 juli, § 565, för 50 års besittningsrätt till en lägenhet enligt

avhandling den 9 juli 1910 av Ola Månsson till Mosslunda bränneriförening

u. p. a.;

7:o) 1913 den 1 september, § 66, för 10,000 kronor med 6 procent ränta

enligt skuldebrev den 18 augusti 1913 av O. Månsson till innehavaren, vilken

inteckning blivit den 31 maj 1923, § 748, dödad såvitt den besvärade

lägenheten Ugerup 62 örn 0.5530 hektar, avsöndrad från 1U mantal nr 6

Ugerup.

I övrigt hade icke förekommit någon annan omständighet av beskaffenhet

att böra anmärkas i gravationsbevis än att i inteckningsprotokollet för den

23 oktober 1919, § 235, antecknats att av ett för reglering av Mosslundabäcken

m. m. genom ägor till Ugerup m. fl. egendomar från odlingslånefonden

beviljat låneunderstöd påförts 1 119/si2 mantal nris 6, 7, 8, 9 och 10 Ugerup

en årlig inbetalning för åren 1919—1943 örn 343 kronor 10 öre och en slutlig

inbetalning för år 1944 örn 312 kronor 2 öre.

Angående förda underhandlingar om förvärv av Mosslund

a såsom försöksgård framhåller utredningsmannen, att ägaren förklarat

sig villig avhända sig egendomen allenast på villkor att i försäljningen finge

ingå samtliga honom tillhörande andelar i Mosslunda bränneriförening

u. p. a., vars bränneri såsom förut omnämnts är beläget å egendomen.

Föreningen hade till ändamål att tillhandahålla sina medlemmar byggnader,

maskiner och nödiga inventarier för brännvinstillverkning. Enligt

föreningens stadgar, antagna den 5 jidi 1937, hade såsom medlemmar i föreningen

ingått förutvarande delägare i Mosslunda bränneri. Samtliga andelar

i föreningen vore till antalet 74. Ägaren av Mosslunda innehade 32 av dessa

andelar. Det belopp, varå varje andel enligt stadgarna skulle lyda, utgjorde

1,000 kronor. Taxeringsvärdet för innevarande år av bränneribyggnaden

med tillhörande maskiner utgjorde 65,000 kronor. Av tillgängligt räkenskapsresultat

för bränneriet tillverkningsåret 1937/1938 hade inhämtats föl
-

jande uppgifter:

Tillgångar.............. 84,100 kronor, allt anläggningskapital

Skulder................ 4,800 »

Eget kapital............ 79,300 »

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Bränneribyggnaden vöre brandförsäkrad för ett belopp av 110,000 kronor.

Det hade av anlitad byggnadssakkunnig, förut nämnde byggmästaren

Persson, värderats till belopp motsvarande taxeringsvärdet eller 65,000

kronor.

I bränneriet hade under senaste tillverkningsåret inmäskats 12,364.8 dt

potatis och 561 dt spannmål. De erhållna produkterna hade utgjort

306,056.9 1 50 °/o råbrännvin samt 17,664 hl drank. Priset å 100 liter 50 %

råbrännvin hade i medeltal utgjort kronor 32: 76. Dranken hade värderats

till 25 öre pr hl. Ersättningen för den per 100 liter råbrännvin belöpande

potatiskvantiteten hade utgjort kronor 21:20, motsvarande kronor 28:88

per 100 kg potatisstärkelse.

Vid bedömning av det försäljningsvärde, vartill ifrågavarande

egendom må kunna uppskattas, har utredningen till en början återgivit följande

vid fastighetstaxeringen inom Kristianstads län för år 1938 jämlikt

59 § 1 mom. taxeringsförordningen till ledning för taxeringen bestämda en

hetsvärden för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden:
-

Godhetsgrad

S t o r 1

eksgrupper

2-5

hektar

5—15

hektar

15—50

hektar

50—100

hektar

100 hektar

—däröver

I klass jord......................

3,300

2,600

2,200

1,900

1,700

II > > ......................

2,600

2,100

1,700

1,500

1,300

III » > ......................

2,000

1,500

1,300

1,100

1,000

IV > » ......................

1,400

1,000

900

700

600

V > » ......................

800

600

400

300

200

Utredningsmannen framhåller, att vid närmare omprövning av enhetsvärdenas

tillämpning å ifrågavarande egendom jorden därå i medeltal synes

hava hänförts till en godhetsklass liggande emellan klasserna II och III oeh

anför vidare:

Den detaljerade undersökning av egendomen, som av utredningen verkställts,

hade icke jävat riktigheten av egendomens berörda klassificering ur

bonitetssynpunkt. Utredningen hade emellertid vidare ansett sig böra taga

hänsyn därtill, att köpeskillingarna å jordbruksfastigheter visat en stark

och fortlöpande stegring. Av tillgängliga uppgifter, erhållna hos länsstyrelsen

i Kristianstads län, hade köpeskillingarna vid försäljningar inom länet

i undersökta 862 fall under tiden Vi 1934—3% 1937 överstigit taxeringsvärdena

med i genomsnitt 29.8 procent enligt följande fördelning å olika tidsperioder:
-

år

1934 .....................

köp,

21.9 %

överstigande

pris

»

1935 .....................

»

23.0 %

»

»

»

1936, l:a halvåret .........

......... 365

»

28.4 /o

»

»

»

1936, 2:a » .........

......... 149

»

32.3 %

»

»

»

1937, l:a » .........

......... 218

»

34.6 %

»

»

Prisförskjutningarna hade mest markerat framträtt i avseende å skogsfastigheter,

men även beträffande fastigheter med relativt ringa eller ingen

skogstillgång hade en väsentlig uppgång i fastighetsprisen gjort sig gällan
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

31

de. Till belysande härav anfördes följande hos nämnda länsstyrelse inhämtade

uppgifter angående prisvariationerna i förhållande till taxeringsvärdena

under nyss angivna tidsperiod beträffande fastigheter med högst 25 °/o

skog, fördelade efter åkeraxealernas storlek och jämförda med tillgängliga

motsvarande uppgifter för riket i dess helhet:

Area)

Antal köp

Överpris i % av taxe- ringsvärdet

Kristianstads

län

Hela rikets

landsbygd

Kristianstads

län

Hela rikets

landsbygd

Högst 5 hektar......................

313

3,143

52.6

35.0

5—10 » ......................

194

1,611

38. i!

25.9

10-20 » ......................

118

1,133

22.9

18.3

20—50 > ......................

49

582

17.4

14.9

50-100 > ......................

3

124

28.6

6.1

över 100 » ......................

2

50

18.6

9.0

Med hänsyn till den fortgående stegringen av egendomsvärdena har utredningsmannen

funnit det naturligt att vid en överlåtelse av egendom till försöksgård,

som kunde träda i verksamhet först under år 1940, beräknas

ett pris, som överstiger ett taxeringsvärde byggt på jordvärdering under

år 1937. Utredningsmannen anför, att han dock icke ansett tillrådligt att

beräkna ett saluvärde, som icke tar behörig hänsyn till möjligheten av en

stagnation eller ett bakslag i prisutvecklingen. Vid de underhandlingar angående

förvärvande av egendomen Mosslunda, vilka förts med egendomens

ägare, har utredningsmannen med beaktande av anförda omständigheter,

men också med hänsyn tagen till egendomens speciella användbarhet såsom

försöksgård för nu ifrågakomna försöksuppgifter ansett sig kunna beräkna

egendomens saluvärde till 136,000 kronor.

Tidigare har omnämnts, att ägaren av Mosslunda såsom villkor för försäljning

av egendomen uppställt, att i samband därmed överlåtelse skedde av

honom tillhörande andelar i Mosslunda bränneriförening

u. p. a., utgörande 32 av föreningens 74 andelar.

För bestämmande av dessa andelars saluvärde vore det ej tillräckligt att

känna bränneribyggnadens och därtill hörande maskiners värde samt i övrigt

beloppet av bränneriföreningens tillgångar och dess skulder. Den säkra

och fördelaktiga avsättningen av egna lantbruksprodukter, innehavet av andelar

i ett bränneri medförde, gåve andelarna i marknaden ett icke oväsentligt

mervärde utöver det å dessa belöpande realisationsvärdet av föreningens

behållna egendom. Överlåtelser av andelar i Mosslunda bränneriförening

hade under senare år ej skett under sådana omständigheter att vägledning för

bedömning av andelarnas marknadsvärde därigenom kunnat erhållas. Vid

jämförelser med marknadsvärden, som kunnat fastställas i samband med

överlåtelser av andelar i andra brännerier i orten, hade utredningen ansett

sig böra räkna med ett marknadsvärde av 2,000 kronor för varje andel i

Mosslunda bränneriförening.

För verksamheten vid en försöksgård i denna trakt finge det anses vara

av betydelse att försöksledningen ägde god kännedom örn bränneridriftens

förutsättningar och produktionsresultat. Utredningen funne det lämpligt ur

denna synpunkt att försöksgården inträdde som medlem i bränneriföreningen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

För åstadkommande av gott driftresultat å gården såväl med hänsyn till avsättningen

av där odlad potatis som till möjligheten att i viss utsträckning

bedriva utfodring med drank i ladugården vore delaktighet i bränneriföreningen

att tillråda. Då emellertid odlingen av potatis för fabriksändamål,

därest egendomen toges i bruk såsom försöksgård, kunde antagas ske i mindre

utsträckning än hittills, skulle ett så stort antal andelar, som av den nuvarande

ägaren innehades, ej bliva behövligt.

Av det sagda har framgått, att utredningen funnit egendomen jämte de för

förvärvande ifrågakomna 32 andelarna i Mosslunda bränneriförening u. p. a.

kunna värderas till sammanlagt (136,000 f 64,000 =) 200,000 kronor. I

enlighet härmed har utredningen lämnat ägaren preliminärt köpeanbud.

Ägaren har emellertid icke ansett sig kunna godtaga ett lägre sammanlagt

pris än 220,000 kronor. I detta läge har hushållningssällskapets i Kristianstads

län förvaltningsutskott gjort hänvändelser till Sveriges stärkelseproducenters

förening och Sveriges bränneriidkareförening med förfrågningar, huruvida

dessa föreningar vore villiga att bidraga till utfyllande av den summa

som utgjorde skillnaden mellan det pris utredningen ansett sig kunna tillstyrka

och det av ägaren av Mosslunda begärda priset, eller 20.000 kronor.

Sedan i anledning därav för angivet ändamål ställts till förfogande av stärkelseproducenternas

förening 9,000 kronor och av bränneriidkareföreningen

villkorligt 2,500 kronor, har hushållningssällskapets nämnda län å ordinarie

sammanträde den 8 december 1938 beslutat »att för tryggande av inköp av

försöksgård ur reserverade fondmedel tillskjuta erforderligt belopp».

Sedan Kungl. Majit den 9 december 1938 på därom av utredningsmannen

gjord framställning bemyndigat denne att med ägaren till egendomen Mosslunda

ingå köpeavtal örn förvärvande för kronans räkning av egendomen

jämte 32 andelar i Mosslunda bränneriförening u. p. a. med för säljaren förpliktande

verkan, men med förbehåll att köpets giltighet gjordes beroende

av Kungl. Maj.ts godkännande, har utredningsmannen den 11 december 1938

med Ola Månsson och med godkännande av dennes hustru Anna Månsson

träffat preliminärt avtal örn köp av egendomen och bränneriandelarna för

en köpeskilling av 220,000 kronor, därav 156,000 kronor beräknats belöpa

å den fasta egendomen och 64,000 kronor å bränneriandelarna, under villkor,

bland annat, att Kristianstads läns hushållningssällskap, Sveriges stärkelseproducenters

förening u. p. a. och Sveriges bränneriidkareförening tillsköte

sammanlagt 20,000 kronor av köpeskillingen och att kronan beviljades inträde

i Mosslunda bränneriförening u. p. a. för de i köpet ingående 32 andelarna

i föreningen.

Tillträdet har bestämts till den 25 mars 1940. Härvid har hänsyn tagits

till sedvanlig bränneriperiod, som ansetts böra vara avslutad före tillträdet.

Vid köpet har säljaren förklarat sig villig svara för bränneriföreningens

då befintliga å de överlåtna andelarna belöpande skulder. Mot oekonomisk

skuldsättning av föreningen efter köpeavtalets ingående har garanti ansetts

erhållas genom i köpeavtalet intaget förbehåll om avdrag å köpeskillingen för

konstaterad brist i bränneriets förutsatta värde.

Det preliminärt träffade köpeavtalet är av följande lydelse:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

33

1. Genom beslut den 9 december 1938 har Kungl. Majit bemyndigat undertecknad

Rolander att med ägaren till egendomen 1 119/si2 mantal Ugerup

6\ 7\ 8\ 91 och 102, benämnd Mosslunda, i Köpinge socken av Kristianstads

län ingå köpeavtal om förvärv för kronans räkning av berörda egendom

jämte trettiotvå andelar i Mosslunda bränneriförening u. p. a. med för säljaren

förpliktande verkan, men med förbehåll att avtalets giltighet göres beroende

av Kungl. Maj :ts godkännande. I anslutning härtill överlåter undertecknad

Ola Månsson, som emottagit avskrift av jordbruksdepartementets ämbetsskrivelse

den 9 december 1938 angående berörda bemyndigande för undertecknad

Rolander, å kronan fastigheterna V4 mantal Ugerup6\ ^mantal Ugerup

71, V4 mantal Ugerup 8\ J/4 mantal Ugerup 91 och 119/5i2 mantal Ugerup

102 i Köpinge socken, Gärds härad, benämnd Mosslunda, utgörande i areal

83.2533 hektar, ävensom 32 andelar i Mosslunda bränneriförening u. p. a.

2. Den fasta egendomen säljes i det huvudsakliga skick, vari den nu befinnes

och tillträdes den 25 mars 1940. Andelarna i bränneriföreningen övergå

samtidigt till kronan. Det förutsättes dels att kronan ej ansvarar för gäld,

som föreningen eller annan för föreningens räkning må hava ingått före upprättandet

av detta köpeavtal, dels att föreningens tillgångar ej före tillträdet

undergått avsevärd värdeminskning i förhållande till nuvarande värde.

3. Köpeskillingen utgör ....................... kronor

därav beräknas belöpa 156,000 kronor å den fasta

egendomen och 64,000 kronor å andelarna i

bränneriföreningen.

Köpeskillingen fullgöres på följande sätt:

Kronan övertager betalningsansvaret för

a) hela den i ovan nämnda fastigheter intecknade

gälden beräknad till ett belopp motsvarande intecknat

kapital eller ...................... »

b) årliga inbetalningen av ett för reglering av

Mosslundabäcken m. m. genom ägor till Ugerup

m. fl. egendomar från odlingslånefonden beviljat

understöd, påfört de i köpet ingående fastigheterna

och avseende åren 1940—1944 med

tillhopa ................................ »

Köparen erlägger kontant å tillträdesdagen .... »

Skulle viss del av den under a) beräknade gälden

före tillträdet hava inbetalats, skall den kontanta

delen av köpeskillingen ökas med belopp

motsvarande den sålunda inbetalade gälden.

Skulle ökning i gälden hava skett, göres motsvarande

minskning i den kontanta delen av

köpeskillingen.

4. Säljaren skall låta till betalning uppsäga penninginteckningarna i egendomen,

så att dessa kunna av kronan inlösas å tillträdesdagen.

Säljaren skall styrka, att den fasta egendomen vid tillträdet ej häftar för

ogulden ränta. Skulle egendomen likväl befinnas utgöx-a pant för ogulden

ränta, skall avdrag ske å den kontanta likviden med belopp motsvarande

räntan.

5. Vid tillträdet skola den fasta egendomens byggnader vara väl underhållna

samt sådd och gödsling samt plöjning, utan att särskild ersättning

därför må beräknas, vara verkställd enligt följande plan:

Bihang till riksdagens protokoll 19S0. 1 sami. Nr 163.

220,000: —

63,300: —

1,684: 42

155,015: 58

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Sådd.

Våren 1939 insås 9 hektar med prima vallfrö till en mängd av 25 kg per

hektar och bestående av 2/:1 rödklöver och 3/3 timotej eller andra grässorter.

Av åren 1937 och 1938 insådd vall skall omkring 16 hektar lämnas i orört

skick.

Hösten 1939 besås 25 hektar med höstsäd i väl brukad jord, gödslad antingen

med minst 15 ton stallgödsel per hektar eller minst 100 kg superfosfat,

100 kg 40 procent kalisalt och 50 kg kalkkväve.

Plöjning.

Hösten 1939 upplöjes all jord, varom ej ovan lämnats bestämmelser rörande

sådd.

Vid tillträdet skall säljaren kostnadsfritt tillhandahålla minst 5,000 kg

hö och 5,000 kg halm.

6. Skulle brister föreligga i avseende å gjorda förbehåll rörande byggnaders

underhåll samt jordens hävd och brukningssätt eller i avseende å bränneriets

värde, skall värdet av sådana brister, beträffande bränneriet i den

mån bristerna belöpa på de i köpet ingående andelarna, avdragas från eljest

utgående köpeskilling.

7. Alla å den fasta egendomen från och med tillträdesdagen belöpande

skatter och onera betalas av köparen, som jämväl ensam betalar kostnaderna

för lagfarande av köpet.

8. Detta avtal är ingånget under förbehåll dels att Kristianstads läns hushållningssällskap,

Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. eller Sveriges

bränneriidkareförening u. p. a. tillskjuta sammanlagt 20,000 kronor av

köpeskillingen, dels att Kronan i överensstämmelse med beslut å föreningssammanträde

denna dag beviljas inträde i Mosslunda bränneriförening

u. p. a. för de köpta 32 andelarna i föreningen.

9. Förestående köpeavtal upprättas i två exemplar, av vilka det ena emottages

av undertecknad Månsson, det andra för Kronan av undertecknad Rolander.

Utredningsmannen föreslår, att sedan kronan tillträtt egendomen dennas

officiella benämning Ugerup lämpligen bör komma till användning i stället

för Mosslunda. En förväxling med övriga jordeboksenheter av Ugerup har

ej ansetts behöva befaras då till skillnad från de sistnämnda nu ifrågavarande

egendom skulle komma att benämnas Ugerups för söks gård.

Kronans medlemskap i bränneriföreningen har beviljats å sammanträde

den 11 december 1938.

Beträffande dispositionen av andelar i bränneriföreningen,

vilka enligt köpeavtalet skulle förvärvas av kronan, har tidigare

omnämnts, att enligt utredningsmannens mening ett mindre antal sådana

andelar än de i köpeavtalet angivna skulle bliva erforderliga för att i behövlig

utsträckning tillförsäkra försöksgården avsättning av fabrikspotatis och

drank för kreatursutfodring. Utredningsmannen anför härom vidare:

Det syntes vara lämpligt att förekommande avveckling av andelar skedde

successivt allt efter erhållna erfarenheter av försöksverksamhet och jordbruksdrift

vid försöksgården. Ett antal av exempelvis 12 andelar syntes dock

lämpligen kunna omedelbart efter tillträdet överlåtas till annan. Det borde

därefter få ankomma på Kungl. Majit att, efter framställning av försöksverksamhetens

ledning, styrelsen för lantbrukshögskolan, besluta örn ytterligare

överlåtelser av bränneriandelar. Sannolikt skulle det visa sig lämpligt

att överlåta sammanlagt omkring 20 andelar.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

35

Då det ansetts vara av vikt att redan i samband med egendomsköpet erhålla

föreningens medgivande till dylika överlåtelser från kronans sida, hade utredningsmannen

låtit införskaffa anbud från innehavare av brukningsdelar

i bränneriets omgivning å övertagande av andelar, som kunde av kronan avhändas.

Under förutsättning att överlåtelse skedde till pris motsvarande det

i köpeavtalet för varje andel beräknade värdet, eller 2,000 kronor, hade 10

lantbrukare i orten anmält sig vilja övertaga sammanlagt 26 andelar. Å sammanträden

den 11 och den 29 december 1938 hade föreningen behandlat av

utredningsmannen väckt fråga om godkännande av överlåtelser, som kunde

komma till stånd till dessa personer, och sistnämnda dag medgivit ifrågasatta

överlåtelser, därvid dock antalet andelar av särskilt skäl ansetts böra

begränsas beträffande en av de anmälda. Härigenom hade antalet till överlåtelse

ifrågakomna andelar godkänts till ett antal av 22.

Av de i tidigare återgivet gravationsbevis förekommande uppgifterna framgår,

att Mosslunda bränneriförening u. p. a. med nyttjanderätt innehar ett

tomtområde å egendomen enligt avhandling den 9 juli 1910. Angående

bränneritomten och den framtida dispositionen därav anför utredningsmannen

följande.

Tomten vore upplåten för en tid av femtio år från den dag då avhandlingen

dagtecknats. Tomtens begränsning hade i avhandlingen ej bestämts

på annat sätt än att den angivits innefatta »1 tunnland eller 50 ar» samt

gränsa i öster till bygdevägen mellan Vä och Ugerup och i norr till uppfartsvägen

till Mosslunda gård. I årligt arrende utginge 24 kronor.

Utredningen erinrade att enligt 2 § 3 mom. i förordningen angående tillverkning

och beskattning av brännvin, tillverkning av brännvin vore förbjuden

å ecklesiastika och andra boställen så ock å annan kronans jord, som

ej hesuttes med stadgad åborätt. Ehuru de motiv, som tidigare föranlett berörda

stadgande, knappast finge anses äga aktualitet i avseende å redan förefintligt

bränneri å egendomen, vilken avsåges tagas i anspråk såsom statlig försöksgård

med uppgift, bland annat, att anställa odlingsförsök beträffande i

brännvinstillverkningen använda råvaror, hade ett avskiljande från egendomen

av den för bränneriet erforderliga tomtmarken med hänsyn till gällande

bestämmelser befunnits erforderligt, därest ej ett beslut örn förvärv av egendomen

ansåges böra inkludera ett undantag från nyssnämnda författningsrum.

Utredningsmannen hade hän vänt sig till bränneriföreningen med begäran

om uttalande, huruvida föreningen ägde intresse av att med äganderätt förvärva

tomtområde för bränneriet. I anledning härav hade föreningen å sammanträde

den 29 december 1938 beslutat hemställa om medgivande att efter det

kronan förvärvat äganderätten till egendomen få köpa tomtmark för bränneribyggnaden

till en angiven areal av omkring 2,250 kvm till ett pris av 50 öre

pr kvm. Förslag till avstyckning av lämpligt område hade på begäran av

utredningsmannen verkställts genom distriktslantinätaren i Kristianstads östra

distrikt, Bertil Frostenson. Enligt karta och beskrivning, som bifogats betänkandet,

innefattade det till avstyckning föreslagna området 2,063 kvm.

Det av föreningen erbjudna å-priset 50 öre per kvm hade bedömts av jordbrukskonsulenten

Broddeson och distriktslantmätare!! Frostenson och av dem

ansetts skäligt med hänsyn till värden å jämförliga tomter i orten.

Utredningsmannen förordar, att det till avstyckning föreslagna tomtområdet

överlåtes till föreningen efter angiven grund för 1,031 kronor, och föreslår

såsom särskilt villkor för köpet att föreningen avstår från sin nyttjanderätt

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 163-

Departements
chefen.

enligt omförmäld avhandling den 9 juli 1910, i vad nyttjanderätten avser

annat område än det i köpet ingående.

Mot utredningsmannens förslag om förläggning av försöksgården

samt örn grunden för köp av Mosslunda gård och i samband därmed ett

antal andelar i Mosslunda bränneriförening u. p. a. eller eljest mot de i

samband med köpet föreslagna åtgärderna framställas i allmänhet ej några

erinringar i inkomna yttranden över betänkandet.

Domänstyrelsen har emellertid velat framhålla, att det av utredningsmannen

beräknade saluvärdet 136,000 kronor även i betraktande av åberopad

prisförskjutning och klassificering av jorden måste anses högt i jämförelse

med taxeringsvärdet 110,000 kronor. Styrelsen har likväl med hänsyn till

egendomens speciella användbarhet för ifrågakomna uppgifter samt önskvärdheten

av förvärv av försöksgård ej ansett sig böra avstyrka avtalets

godkännande.

Frågor om fasta försöksfält, tillhörande försöksgårdens verksamhetsområde,

hava berörts i yttranden av hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Malmöhus län och Blekinge län. Ur dessa yttranden må anföras

följande.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför i anledning

av ifrågasatt förläggande av försöksfält till Sövde ecklesiastika boställe, att

man icke bör göra sig för stora förhoppningar om dit förlagda försök, då

jordmånen å denna egendom anses så ofruktbar att försöksresultaten måste

bli synnerligen osäkra och att allvarligt kan ifrågasättas, huruvida med nuvarande

priser jordbruk med fördel kan bedrivas därstädes.

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför, att enligt

utskottets mening östra Blekinges sandjordsområden i jordmånshänseende

få anses mera sammanhörande med Kalmar läns södra del än med nu

ifrågavarande försöksområde, men föreslår, att tillsvidare hela Blekinge län

får inräknas i försöksgårdens verksamhetsområde.

Den av utredningsmannen föreslagna förläggningen av försöksgården finner

jag lämplig. I det preliminärt ingångna avtalet örn köp av Mosslunda

gård för kronans räkning har köpeskillingen för gården beräknats till

156,000 kronor. Av detta belopp skall emellertid Kristianstads läns hushållningssällskap

jämte Sveriges stärkelseproducenters förening och Sveriges

bränneriidkareförening gälda 20,000 kronor. På kronan belöpande

köpeskilling för den fasta egendomen stannar sålunda vid 136,000 kronor.

Såsom domänstyrelsen framhåller torde även detta belopp få anses högt i

jämförelse med det egendomen åsätta taxeringsvärdet 110,000 kronor. Med

hänsyn till svårigheterna att erhålla annan för försöksverksamheten lika väl

lämpad egendom torde den ifrågakomna köpeskillingen för egendomen böra

godkännas. Mot det föreslagna priset för de i köpet ingående bränneriandelarna,

2,000 kronor för var och en av 32 andelar eller tillhopa 64,000

kronor, har jag ingenting att invända. Då ej heller i övrigt torde föreligga

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

37

anledning till erinran mot det av utredningsmannen å kronans vägnar med

O. Månsson preliminärt ingångna köpeavtalet, förordar jag, att detta avtal

godkännes. Vidare förordas utredningsmannens förslag örn avstyckning på

angivna villkor av ett område å 2,063 kvadratmeter från egendomen, avsett

såsom tomtplats för den till Mosslunda bränneriförening u. p. a. hörande

bränneribyggnaden.

Beträffande försäljning av förvärvade andelar i bränneriföreningen torde

det få ankomma på Kungl. Majit att besluta därom efter förslag från lantbrukshögskolans

styrelse.

Mot utredningsmannens förslag att egendomen efter det den kommit i

kronans besittning benämnes Ugerups försöksgård har jag icke något att

erinra.

Utläggandet av försöksfält å platser utanför försöksgården torde böra ske

i överensstämmelse med program för försöksverksamheten som efter förslag

av försöksrådet för jordbruksförsök fastställes av lantbrukshögskolans styrelse.

Härvid torde med ledning av tidigare gjorda uttalanden om försöksuppgifter

för den nya försöksgården noga prövas olika platsers lämplighet

för bestämda försöksuppgifter. Det synes mig därvid angeläget, att även

sådana odlade sandjordar, som lämna en ringa avkastning, göras till föremål

för försöksverksamhet, givetvis dock under förutsättning att verksamheten

icke från början med skäl kan anses bliva resultatlös.

Mot förläggande av försöksfält även till de ostliga delarna av Blekinge län

torde icke vara något att erinra.

4. Försöksgårdens organisation samt beräkning av årliga omkostnader

för gården.

Nu befintliga försöksgårdar stå, såsom utredningsmannen erinrar, under

direkt ledning av föreståndare i lönegraden B 24. Vid försöksgårdarna biträda

i två fall, nämligen vid Lanna och Offers försöksgårdar, förste assistenter

i 21 :a lönegraden för extra ordinarie befattningshavare. Vid övriga försöksgårdar

äro anställda assistenter med arvode av 4,200 kronor jämte dyrtidstillägg.

I motsats mot förste assistenterna skulle arvodesassistenterna ej året örn

bo vid försöksgårdarna, utan huvudsakligen vistas där under vegetationsperioderna,

då utläggning och tillsyn av försök försigginge samt skörd å försöksparcellerna

skedde. Mellan vegetationsperioderna skulle sådan assistent i

huvudsak uppehålla sig vid den centrala jordbruksförsöksanstalten och där

bland annat verkställa bearbetning av dit transporterat material från försöksgården.

Genom en sådan anordning hade avsetts att en god förbindelse

skulle uppnås mellan den centrala anstalten och försöksgården. Anstaltens

ledning hade beräknats skola genom det material, som tillfördes anstalten

från försöksgården, på ett intimare sätt än eljest träda i beröring med

försöksproblemen vid försöksgården, vilket ansetts bliva till gagn för samarbete

mellan anstaltsledningen och försöksgårdens föreståndare samt gynnsamt

påverka försökens planläggning. Den närmare regleringen av ifrågavarande

assistenters förläggning vid den centrala anstalten eller vid försöksgården

torde bestämmas av försöksverksamhetens ledning — i sista hand

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl Maj:ts proposition nr 163-

lantbrukshögskolans styrelse i instruktionsväg eller på annat sätt. Det vore

naturligt att därvid all hänsyn toges till försöksgårdens behov och att biträde

av assistent ej heller mellan vegetationsperioderna förvägrades försöksgårdsföreståndaren,

då skäl därtill vore, blott huvudsyftet med anordningen

uppnåddes.

I det föregående omförmält betänkande med utredning och förslag rörande

organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens

område hade beträffande föreslagen försöksgård å sandjord i södra

Sverige, Åsums försöksgård, icke ifrågasatts annan försökstjänsteman än

försöksgårdsföreståndaren. Med hänsyn till omfattningen och variationen av

de försöksuppgifter, som ansetts böra bedrivas å försöksgården och å fasta försöksfält

i de tre sydligaste länen, syntes det emellertid utredningen ofrånkomligt

att assistent beräknades för nu ifrågavarande försöksgård. Behov

torde icke för närvarande föreligga av förste assistent såsom vid Lanna och

Offers försöksgårdar. Enligt utredningens mening borde vid den till inrättande

nu föreslagna försöksgården den typ av assistentbefattningar prövas,

som förefunnes vid de från och med den 1 januari 1939 av staten från

svenska mosskulturföreningen och kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens

län övertagna försöksgårdarna Flahult, Gisselås samt Alträsk-Sunderbyn

och sålunda för tillhandahållande av assistent åt den sydsvenska

försöksgården huvudsakligen under vegetationsperioderna bland jordbruksförsöksanstaltens

avlöningar upptagas arvode åt sådan assistent med 4,200

kronor. Såsom ett särskilt skäl att ej nu föreslå förste assistentbefattning

vid försöksgården kunde framhållas, att utredningen i det föregående förutsatt,

att särskild undersökning örn svinstamkontrollens omorganisation borde

föregå beslut om eventuell förläggning till ifrågavarande försöksgård av

viss husdjursförsöksverksamhet samt att, därest sistnämnd försöksverksamhet

ansåges böra komma till stånd vid försöksgården, växtodlings- och husdjursassistenternas

anställnings- och bostadsförhållanden borde på en gång

komma under omprövning.

Med tillämpning av nu angivna grunder utgöra enligt utredningsmännens

förslag tjänstemännens avlöningar för föreståndaren 8,151 kronor

enligt 1938 års avlöningsreglemente och för assistenten 4,200 kronor

jämte den förhöjning i sistnämnda arvodesbelopp, som må motsvara nu utgående

dyrtidstillägg, eller sålunda tillhopa, frånsett berörda förhöjning i

arvodesbeloppet, (8,151 + 4,200 =) 12,351 kronor.

Beträffande omkostnaderna för försöksgården framhåller utredningsmannen,

att dessa svårligen låta sig beräknas med full tillförlitlighet.

Han lämnar en sammanställning av omkostnaderna för de nuvarande statliga

försöksgårdarna Lanna och Offer, upptagande nettoutgifter för innevarande

budgetår med 11,600 kronor för Lanna och 11,300 kronor för Offers

försöksgård samt enligt statsverkspropositionen till innevarande års riksdag

med 11,600 kronor för Lanna och 15,500 kronor för Offers försöksgård.

Vidare har erinrats, att enligt sistnämnda proposition av posten reseersättningar

å lantbrukshögskolans omkostnadsstat beräknats ett belopp av 1,600

kronor för samtliga försöksgårdar för beredande av tillfälle för försökspersonalen

att genom resor i den trakt, där personalen vore verksam, och genom

besök vid försöksinstitutioner följa jordbrukets och försöksverksamhetens

utveckling.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 163.

39

I avseende å personalbehovet, frånsett tjänstemännen, har utredningsmannen

räknat med stadigvarande behov av tre arbetare, därav en ladugårdsskötare

samt arbetskraft för mjölkning. Vidare har ansetts böra

anställas tre avlönade elever samt tillfällig arbetskraft efter behovet under

de olika årstiderna. Personalkostnaden per år, frånsett förut angivna löner

åt försökstjänstemän och frånsett bostadsförmån åt arbetare, elever och, i

mån av bostadstillgång, åt tillfällig personal, har uppskattats till 15,000 kronor.

Häri ingår även personalkostnad för skötseln av de fasta försöksfält

som beräknas bliva anordnade å olika platser i Kristianstads, Blekinge och

Malmöhus län.

Vissa utgifts- och inkomstposter för försöksgården beräknas av utredningsmannen

på följande sätt:

Med hänsyn till det betydande gödslingsbehovet å sandjordar har kostnaderna

för konstgödselmedel för försöksgården och fasta försöksfält beräknats

till 8,000 kronor.

Behovet att köpa annat utsäde än vallfrö har ansetts i huvudsak föreligga

allenast under det första odlingsåret. Årliga kostnaden för vallfrö har uppskattats

till 1,000 kronor.

Inkomsterna av växtodling hava i huvudsak beräknats utgöra omkring

20.000 kronor om året, nämligen av råg 7,000 kronor, av potatis 10,000 kronor

och av andra produkter, blandsäd m. m., 3,000 kronor.

Under förutsättning av en ladugårdsbesättning å 30 kor, som lämnade en

medelavkastning av 4,000 kg mjölk per år, skulle inkomsten av ladugården

uppgå till 12,000 kronor. Utgifterna för kraftfoder kunde beräknas till

4.000 kronor örn året.

Med ledning av sålunda gjorda beräkningar har utredningsmannen för försöksgården

uppställt följande omkostnadsberäkning:

Utgifter.

1. Expenser ......................................... kronor

2. Övriga utgifter:

a) Avlöningar till personal vid jordbruk

och försök....................... kronor 15,000

b) Underhåll av byggnader............ » 1,000

c) Inköp och underhåll av inventarier. . » 1,500

d) Skatter och onera ................ » 1,000

e) Inköp av kraftfoder, utsäde, konstgödsel

.......................... » 13,000

f) Laboratoriekostnader ............. » 800

g) Diverse utgifter för växtodling...... » 1,500

h) Diverse utgifter för husdjur........ » 800

i) Diverse omkostnader för lanthushållning

samt oförutsedda utgifter...... »________ 1,000 »

2,400

35,600

Summa kronor 38,000.

Särskilda uppbördsmedel.

Inkomster av försöksgården:

av växtodling.......................... kronor 20,000

av kreatursskötsel...................... » 12,000

hyresintäkter och diverse................ » ______1,000 kronor 33,000

Nettoutgift kronor 5,000.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Om vissa särskilda frågor i samband med omkostnadsberäkningen

anför utredningsmannen följande:

Vid omkostnadsberäkningen hade särskild hänsyn tagits därtill, att under

försöksgården skulle kunna på relativt betydliga avstånd från denna bedrivas

fasta fältförsök å sandjordstyper, som i olika hänseenden skilde sig

från de å försöksgården eller i dess omedelbara närhet befintliga. Utredningsmannen

hade därvid förutsatt att blivande försöksvärdar mot viss

ersättning tillhandahölle färdigberedd jord, men att i huvudsak sådd, skötsel

under vegetationsperiod samt skörd verkställdes i största möjliga utsträckning

med arbetskraft från försöksgården. Skörden borde i huvudsak hemtransporteras

till försöksgården. All förekommande tröskning av skörd, som

komme till användning som försöksmaterial, syntes böra ske å försöksgården.

Transporterna dit förutsattes ske med bil under användande av skördesäckar

eller på annat betryggande sätt.

Utredningen hade ej ansett sig böra föreslå särskilda platser för utläggning

av nu berörda försöksfält, men hade avsett att den orientering, som lämnats

eller åberopats i utredningen skulle tjäna till ledning vid val av försöksplatser.

För försökens lokala anordnande borde under alla omständigheter närmare

bestämmelser lämnas i samband med årligen återkommande behandling

av försöksprogram, vilka, efter beredning av, bland annat, försöksrådet

för jordbruksförsök, fastställdes av lantbrukshögskolans styrelse.

Då Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i förut återgiven

skrivelse till Kungl. Majit den 30 augusti 1937 uttalat, att Sveriges

bränneriidkareförening och Sveriges stärkelseproducenters förening kunde

beräknas lämna bidrag till försöksgårdsdrift med belopp motsvarande vad

dessa föreningar årligen utgåve till hushållningssällskapen i Skåne och Blekinge

för potatisförsök, hade utredningsmannen i särskilda skrivelser till styrelserna

för nämnda föreningar anhållit om besked om och i vilken utsträckning

bidrag till de årliga kostnaderna för försöksgården kunde påräknas.

Såsom svar å dessa förfrågningar hade meddelanden ingått, att föreningarna

icke ansåge sig böra bidraga till driftkostnadernas täckande.

Ifrågavarande föreningar hade såsom angivits i det föregående visat sitt

intresse för tillkomsten av försöksgårdsverksamheten genom att anvisa medel

för bestridande av engångskostnader för försöksgårdens inrättande. Beträffande

ifrågasatta bidrag till driftkostnaderna erinrade utredningsmannen,

att priset å råbrännvin och stärkelse bestämdes för råbrännvin av prisnämnd,

i vilken inginge av Kungl. Majit utsedda ledamöter till större antal än det

av vardera parten utsedda, samt för stärkelse av Kungl. Majit. Prissättningen

skedde givetvis med ledning av produktionskostnaderna. Det syntes vara

anledning utgå ifrån att producenterna, därest de skulle understödja en

av staten driven försöksverksamhet, sökte få sina bidrag ur prissättningssynpunkt

betraktade såsom omkostnader för produktionen och att, örn detta

ej beaktades, bidragen för framtiden komme i fara att indragas. Med hänsyn

härtill funne utredningen i alla händelser icke tillrådligt att till någon del

bygga en budgetberäkning för försöksgården på årsbidrag av nämnda föreningar.

I avgivna yttranden hava erinringar ej framställts emot utredningsmannens

organisationsförslag eller emot beräkningen av årliga kostnader för försöksgården

i vidare mån än att försöksncimnden icke ansett föreslagen anordning

för assistentens tjänstgöring tillfredsställande. Nämnden anför härom:

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

41

Enligt nämndens mening torde försöksgårdsföreståndaren vara i behov av

assistentens biträde hela året. Då emellertid den föreslagna anordningen av

statsmakterna redan beslutats beträffande vissa andra försöksgårdar, ville

nämnden nu icke framställa något yrkande om ändring av förslaget i denna

del utan endast förbehålla sig rätt att framdeles, sedan erfarenhet vunnits om

huru den föreslagna anordningen komme att fungera, göra den framställning

i ämnet, som kunde anses påkallad.

Den av utredningsmannen föreslagna tjänstemannaorganisationen överens-Departementsstämmer

med den organisation som nu gäller vid de från och med den 1 januari

1939 med det statliga försöksgårdsväsendet införlivade försöksgårdarna.

Jag biträder förslaget härutinnan, enligt vilket alltså vid försöksgården skola

finnas en föreståndare i lönegraden A 24 samt en assistent med arvode av

4,200 kronor om året. Avlöningarna till dessa tjänstemän böra uppföras å

lantbrukshögskolans stat samt beräknas till sammanlagt (8,151 + 4,200=)

i runt tal 12,400 kronor.

Mot omkostnadsberäkningarna för helt budgetår har jag ej annat att erinra

än att beräknad utgift för konstgödsel för försöksgård och försöksfält 8,000

kronor synts mig väl hög, under det att å andra sidan utgifterna för utsäde

och kraftfoder 5,000 kronor torde vara något lågt beräknade. Då emellertid

samtliga ifrågavarande utgifter upptagits under en och samma utgiftspost

å tillhopa 13,000 kronor, föranleder min erinran ej förändring i den totala

beräkningen av dessa utgifter.

Då försöksgården enligt det till godkännande förordade köpeavtalet är avsedd

att träda i verksamhet först från och med den 25 mars 1940, torde det

vara tillräckligt, om avlöningar till berörda tjänstemän beräknas å lantbrukshögskolans

avlöningsstat från och med budgetåret 1940/41 och att

befattningen som försöksgårdsföreslåndare från och med sistnämnda budgetår

intages i lantbrukshögskolans personalförteckning. Till dess så skett

torde, såsom jag senare skall angiva, befattningshavarnas avlöningar kunna

bestridas i annan ordning.

Även till beräkningen av utgifter och inkomster för försöksgården under tiden

från försöksgårdens övertagande till utgången av budgetåret 1939/40

torde jag få återkomma senare.

5. Byggnader och inventarier för försöksgården.

Verkställd undersökning av det vid Mosslunda egendom befintliga byggnadsbeståndet

har enligt betänkandet beträffande bostadsbyggnadern

a utvisat, att mangårdsbyggnaden efter restaurering lämpligen kan användas

till föreståndarbostad m. m., att arbetarbostadsbyggnaden ej kan

anses värd att reparera eller bibehålla och att den s. k. egnahemsbyggnaden

icke i nuvarande skick bör användas såsom stadigvarande bostad åt

personal men att den kan fylla ett behov såsom bostad åt tillfällig personal

under vegetationsperioderna. Sistnämnda byggnad har även ansetts kunna

tjäna såsom reservutrymme för andra ändamål och med hänsyn till dessa

uppgifter underhållas. För stadigvarande arbetspersonal vid försöksgården

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 163-

hava tre familjebostäder ansetts böra inrättas. Genom att sammanföra dessa

bostäder i en byggnad beräknas mindre byggnadskostnader uppstå än vid

uppförande av en byggnad för två familjebostäder och ombyggnad av egnahemsbyggnaden.

Ritningar jämte beskrivningar och kostnadsberäkningar hava på utredningsmannens

uppdrag utförts av länsarkitekten K. E. Carlman å dels förändrings-

och ombyggnadsarbeten beträffande mangårdsbyggnaden, dels ny

arbetarbostadsbyggnad. Utredningsmannen anför rörande dessa byggnadsförslag

:

I den ombyggda mangårdsbyggnaden bereddes i nedre våningen familjebostad

åt föreståndaren jämte 1 kontorsrum åt föreståndaren och 1 åt assistenten.

I vindsvåningen anordnades 1 bostadsrum åt assistent, 2 elevbostadsrum,

1 gästrum samt ytterligare ett till föreståndarens familjebostad

hörande rum. Anläggning för vatten och w. c. i byggnaden utfördes.

Badrum och toaletter anordnades i både bottenvåningen och vindsvåningen.

Ny trappförbindelse å ena gaveln skulle utföras för uppgång till

vindsvåningen. I källaren funnes pannrum, tvätt- och bakstuga samt olika

förrådsutrymmen. Här bereddes även plats för laboratorium.

Såsom nyss omnämnts föresloges att arbetarbostadsbyggnaden skulle innehålla

tre familjebostäder. Två av dessa, var och en innehållande 2 rum

och kök, tambur och biutrymmen, vore avsedda att förläggas till bottenvåningen.

Den tredje bostaden inginge i vindsvåningen samt utgjordes av 1

rum och kök jämte biutrymmen. Bostäderna i nedre botten innehölle en

yta av sammanlagt omkring 60 kvm samt den i vindsvåningen belägna omkring

50 kvm. I källarvåningen inrymdes pannrum, tvätt- och badstuga,

bakstuga, källare och vedbodar.

Kostnaderna för ifrågavarande två bostadsbyggnader hade beräknats till

sammanlagt 62,500 kronor, därav för huvudbyggnaden 33,000 kronor och

för arbetarbostadsbyggnaden 26,000 kronor under förutsättning att värmeledning

och sanitetsanordningar utfördes, vartill komme en för båda byggnaderna

gemensamt beräknad summa av 3,500 kronor avseende arvoden

till arkitekt, konstruktörer och administration samt kontroll och avsyning.

I sistnämnda belopp inginge kostnaderna för de av länsarkitekten utförda

uppmätningar, skisser, beräkningar m. m„ utgörande 470 kronor. Därest

dessa kostnader ersattes i samband med utredningens övriga utgifter skulle

beräknade kostnader stanna vid 62,000 kronor.

Till uppnående av en något lägre kostnadssumma, som dock ansetts medgiva

genomförandet av ett fullt tillfredsställande byggnadsprogram, har utredningsmannen

beträffande huvudbyggnaden velat föreslå följande inskränkningar,

varigenom nedan nämnda besparingar beräknats kunna vinnas:
-

Besparing:

Föreslagna utbyten av fönster borde ej företagas .......... kronor 1,225

Enklare utförande av målning och tapetsering ............ » 700

Trappan till övre våningen kunde utföras som vinkeltrappa i

stället för rundad trappa.............................. » 300

Föreslagen öppen spis i vardagsrummet komme ej till utförande

............................................ » 300

I vindsvåningen borde utgå 3 st. tvättställ i bostadsrummen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

43

Besparing:

I stället borde badrummet i denna våning förses med tvättställ.

Viss sanitär armatur kunde utbytas mot enklare

sådan .............................................. kronor 2,125

Kostnader för oförutsett samt för arkitekt, konstruktioner

m. m. minskades i anslutning härtill med.............. »_350

Summa kronor 5,000.

Efter sålunda företagna inskränkningar skulle kostnaden för huvudbyggnadens

restaurering och uppförandet av arbetarbostadsbyggnad utgöra

57,000 kronor.

För ekonomibyggnadernas vidkommande föreslår utredningsmannen

vissa förändringar i ladugården enligt ritning och beskrivning av

byggmästaren K. O. Persson i Balsby.

Beskrivningen är av följande lydelse:

Urinledningar skulle inläggas av 6" Höganäsrör. Minsta fall 1.5 cm/per

meter. Anslutning från rännstenarna neddroges under vattenlinjen i brunnarna.

Rännstenarna skulle stålslipas i betong. Båspallar och gångar träskuras.

Gjutningen skulle vara minst 8 cm tjock. I det nya foderbordet, som skulle

gjutas och stålslipas i betong, inlades 12" Höganäskrubbor. Golvet i ungdjursboxarna

borde dosera 2 cm/pr meter mot avlopp.

Stolparna vid de nuvarande foderborden omflyttades, så att varje ko

erhölle en bredd av 1,080 mm. För fastsättning av bindslen skulle upphängas

3" tuberrör på konsoler å stolparna.

Boxväggar för ungdjuren skulle uppsättas av l" stående galvaniserade

rör med överliggare av trä. Mot foderborden borde lämpligt avstånd lämnas,

för mindre djur 20 cm, för medelstora 22 cm och för större 25 cm mellan

rören.

1 st. ventilationstrumma borde uppsättas i mitten av ladugården. Den

skulle utföras av 2 lag l" spontade bräder med luftrum och 1 lag papp, som

försåges i underkant med från ladugården reglerbart spjäll. Ovan taket

borde trumman beklädas med galvaniserad plåt eller eternit.

Över omändringsarbetena i ladugården har av byggmästaren Persson upp
-

rättats följande kostnadsberäkning:

Upphuggning av golv, grävn. för urinledn................. kronor 120

Brunnar och ledningar av Höganäs fabr................... » 492

Gjutn. av foderbord, inläggn. av krubbor för ungdj......... » 192

Gjutning av golv, båsar, boxar oell rännstenar ............ » 1,540

Flyttning av stolpar och bärlinor ........................ » 137

Uppsättning av bindslen samt tuberrör.................... » 410

Inredning av väggar för boxar............................ » 468

Ventilationstrumma .................................... » 400

Kalvlådor .............................................. » 90

Kronor 3,849.

Den i kostnadsberäkningen upptagna slutsiffran har av utredningsmannen

avrundats till 4,000 kronor.

Enligt de av länsarkitekten Carlman och byggmästaren Persson utförda

beräkningarna med däri av utredningsmannen vidtagna jämkningar hava

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

kostnaderna för om- och nybyggnad av bostadshus samt ändrings- och reparationsarbeten

i ladugården vid egendomen angivits utgöra (57,000 + 4,000 —)

61,000 kronor. Såsom utredningsmannen framhåller, ingår emellertid häri

ej kostnad för åskledare. I betänkandet angives, att enligt uppgift av åskledarkontrollanstalten

denna kostnad för byggnader av ifrågavarande beskaffenhet

kan beräknas till cirka 1.5 % av byggnadsvärdet. Med hänsyn

härtill har utredningsmannen upptagit ytterligare en post av 2,000 kronor

för åskledare på försöksgårdens byggnader. Totala byggnadskostnad

e r n a hava alltså beräknats till 63,000 kronor.

För anskaffning av inventarier hava kostnaderna i betänkandet

beräknats till 60,000 kronor enligt följande uppställningar:

Egentliga jordbruksinventarier.

a) Levande inventarier, i huvudsak bestående

av 30 kor, 10 kvigor och 1 tjur samt

4 hästar ............................ kronor 20,000

b) Döda inventarier, därav 1 traktor, sånings
och

skördemaskiner, tröskverk, motorer,

plogar och harvar samt diverse hand
redskaP

............... > 25,000 kronor 45 000

Särskilda försöksinventarier.

a) Maskiner och redskap med ledning av bi
lagd

förteckning .................... kronor 6,000

b) Utrustning för laboratorium enligt bilagd

förteckning ........................ > 4,000 kronor 10,000

Kontorsinventarier

med ledning av bilagd förteckning ...................... kronor 3,200

Möbler

i assistent-, elev- och gästrum med ledning av bilagd förteckning

............................................ kronor 1,800

Summa kronor 60,000.

Erinringar i anledning av byggnads förslaget hava i avgivna yttranden

framställts av byggnadsstyrelsen och försöksnämnden. Ur dessa yttranden

må återgivas följande.

Byggnadsstyrelsen föreslår, att bostaden örn 1 rum och kök i våningen 1

trappa upp i den nya arbetarbostadsbyggnaden utökas att omfatta två rum

och kök, varjämte anmärkes, att kök med skafferi icke lämpligen böra förläggas

mot söder. Planläggningen av mangårdsbyggnaden har synts byggnadsstyrelsen

egendomlig, men då rummens anordning enligt vad styrelsen

inhämtat ansetts karakteristisk för trakten, har erinran däremot ej framställts.

Beträffande kostnadsberäkningarna anför byggnadsstyrelsen följande.

Kostnaderna för ombyggnaden av manbyggnaden samt uppförandet av den

nya arbetarbostadsbyggnaden hade av länsarkitekten beräknats till sammanlagt

62,500 kronor, varav för manbyggnaden 33,000 kronor och för statar
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

45

byggnaden 26,000 kronor. Härtill komme en för båda byggnaderna gemensamt

beräknad summa av 3,500 kronor, avseende arvoden till arkitekt, konstruktörer

och administration samt kontroll och avsyning. I sistnämnda belopp

inginge kostnaderna för av länsarkitekten utförda uppmätningar, skisser,

beräkningar m. m., utgörande 470 kronor. Därest dessa kostnader ersattes

i samband med utredningens övriga utgifter skulle kostnaderna stanna

vid 62,000 kronor. För nedbringande av kostnadssumman hade emellertid

utredningsmannen föreslagit vissa inskränkningar i de beträffande manbyggnaden

föreslagna arbetena, varigenom skulle göras en besparing å 5,000

kronor, och skulle sålunda efter dessa inskränkningar kostnaden för huvudbyggnadens

restaurering och uppförande av statarbyggnaden stanna vid

57,000 kronor. Utan besiktning på platsen kunde byggnadsstyrelsen icke

närmare bedöma kostnaderna för manbyggnadens ombyggnad, men syntes

det av länsarkitekten härför beräknade beloppet vara väl lågt. Beträffande

den beräknade kostnaden för arbetarbostadsbyggnaden syntes densamma

vara i och för sig väl låg, vartill komme att ytterligare ett rum borde

enligt vad styrelsen föreslagit inredas i våningen 1 trappa upp, varför

kostnaden borde ökas till 32,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen anför vidare beträffande ekonomibyggnaderna, att den

av byggmästaren Persson beräknade kostnaden för reparation av ladugården

syntes för låg.

Försöksnämnden förordar, att det av arkitekten Carlman beträffande mangårdsbyggnaden

uppgjorda förslaget genomföres utan förändring och att sålunda

de av utredningsmannen föreslagna besparingsåtgärderna utgå. Särskilt

har det synts försöksnämnden önskvärt, att föreslagna tvättställ i bostadsrummen

i vindsvåningen komma till utförande, då det synts mindre

lämpligt med gemensamt tvättrum för samtliga bostadsrummen i vindsvåningen.

Erinringar mot föreslagen inventarieanskaffning för försöksgården

och beräkningen av kostnader därför hava ej framställts i inkomna yttranden.

Mot det av utredningsmannan framlagda förslaget rörande ombyggnad a\ Departement,shuvudbyggnaden

har jag i huvudsak icke något att erinra. Jag delar så- klejen.

lunda även hans uppfattning att de i förhållande till arkitekten Carlmans

förslag avsedda besparingarna böra komma till stånd. Beträffande den föreslagna

nya arbetarbostadsbyggnaden bör såsom byggnadsstyrelsen framhållit

den 1 trappa upp förlagda bostaden utvidgas till att omfatta 2 rum och kök.

Det av byggmästaren Persson uppgjorda och av utredningsmannen åberopade

förslaget till ändringsarbeten i ladugården föranleder ej erinran.

Med hänsyn till byggnadsstyrelsens av mig biträdda förslag örn utvidgning

i viss del av arbetarbostadsbyggnaden bör den beräknade kostnaden för denna

byggnad höjas. Kostnaden bör dock ej överstiga 30,000 kronor. För ombyggnad

av huvudbyggnaden bör ävenledes beräknas högst 30,000 kronor

och för ändringsarbeten i ladugården 4,000 kronor. Det för åskledare å gårdens

byggnader föreslagna beloppet 2,000 kronor finner jag skäligt. Jag

förutsätter, att den i betänkandet angivna kostnaden 470 kronor för upprättande

av i utredningen ingående förslag till ny- och ombyggnad av bostads
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 163-

byggnader gäldas i samband med övriga kostnader för utredningen. För

byggnadskostnaderna bör i anslutning till det anförda anvisas ett belopp av

(30,000 + 30,000 -r 4,000 + 2,000 =) 66,000 kronor. Ehuru det får anses

önskvärt att erforderliga förberedelser vidtagas av lantbrukshögskolans styrelse

för byggnadsverksamhetens genomförande före utgången av år 1940,

synes det ej vara erforderligt att medel för ändamålet anvisas tidigare än

för budgetåret 1940/41. Jag förutsätter vidare, att högskolestyrelsen så planlägger

byggnadsverksamheten att möjliga besparingar i nu beräknade kostnader

bliva iakttagna.

För egentliga jordbruksinventarier har utredningsmannen beräknat en anskaffningskostnad

av 45,000 kronor, därav för levande inventarier 20,000

kronor och för döda inventarier 25,000 kronor. Härutinnan torde den ändringen

böra vidtagas, att för levande inventarier avses 23,000 kronor och

för döda inventarier 22,000 kronor. Jag biträder utredningsmannens beräkning

av totalkostnaden, 60,000 kronor, för anskaffning av inventarier.

6. Anslagsbehovet för budgetåret 1939/40.

För försöksgårdens inrättande har utredningsmannen enligt den föregående

framställningen beräknat följande engångskostnader:

Köpeskilling avseende fast egendom .................... kronor 136,000

Köpeskilling, avseende andelar i bränneriförening ........ » 64,000

Byggnadskostnader .................................. » 63,000

Inventariekostnader .................................. » 60,000

Summa kronor 323,000.

Beträffande tiden för bestridandet av nämnda engångskostnader

anför utredningsmannen:

Då tillträde av egendomen enligt det preliminärt träffade köpeavtalet vore

avsett att ske den 25 mars 1940, vore för förslagets genomförande i första

hand erforderligt att medel för budgetåret 1939/40 anvisades till bestridande

av den del av köpeskillingen som enligt avtalet skulle utgå av statsmedel.

För samma budgetår torde vidare medelsanvisning för anskaffning av inventarier

få anses oundgänglig. Utredningen ansåge det önskvärt att erforderligt

belopp till tryggande av föreslagna byggnadsarbetens genomförande före vintern

1940 gjordes disponibelt redan under budgetåret 1939/40. Skulle ett

uppskjutande av medelsanvisningen för byggnadskostnaderna anses ofrånkomligt,

finge utredningen hemställa, att uppskovet icke måtte utsträckas

längre än till budgetåret 1940/41 och att beslutet därom måtte givas sådan

innebörd, att förberedelser för byggnadsarbetenas utförande kunde vidtagas

i så god tid att utförandet under sommaren och hösten 1940 möjliggjordes.

Utredningsmannen anmäler, att för avlöningar till försöksgårdsföreståndare

och assistent under tiden från egendomens övertagande till budgetårets

slut erfordras i runt tal 3,600 kronor, och beräknar för samma tid å o mkostnaderna

en nettoutgift av 6,000 kronor. Han anför angående sistnämnda

beräkning följande.

Beträffande omkostnaderna under sistnämnda del av budgetåret 1939/40

finge erinras, att för sådd, gödsling, avlöning åt arbetspersonal m. m. upp
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

47

stöde avsevärda utgifter, under det att andra inkomster av egendomen ej

kunde påräknas än av ladugårdsdriflen. Ehuru nettoutgiften för försöksgården

för helt år, sedan densamma kommit i full drift, beräknats till allenast

5,000 kronor, funne utredningsmannen för tiden 25/3—ä3% 1940 böra beräknas

en nettoutgift av 6,000 kronor.

Mot utredningsmannens förslag rörande anslagsbehovet för budgetåret

1939/40 hava erinringar ej framställts i de avgivna yttrandena.

Till fullgörande av det preliminärt ingångna köpeavtalet om iörvÅxvan-Departementsde

av försöksgård erfordras under budgetåret 1939/40 136,000 kronor för chefen.

köpeskilling avseende den fasta egendomen och 64,000 kronor för köpeskilling

avseende andelar i bränneriförening. Även inköp av inventarier

för beräknad kostnad av 60,000 kronor böra fullgöras under nämnda

budgetår. Däremot böra medel för bestridande av byggnadskostnader,

såsom jag tidigare omnämnt, anvisas först under budgetåret 1940/41.

I den föregående framställningen bar jag anfört, att befattningen som föreståndare

för försöksgården bör uppföras å lantbrukshögskolans personalförteckning

först från och med budgetåret 1940/41. I anslutning härtill bör

även en assistentbefattning med av Kungl. Maj :t bestämt arvode inrättas för

försöksgården först från och med nämnda budgetår. Det arbete, som avses

skola utföras genom nu nämnda befattningshavare, bör givetvis även för tiden

från försöksgårdens förvärvande i slutet av mars månad 1940 och till utgången

av budgetåret 1939/40 utföras av så vitt möjligt för ändamålet fullt

kvalificerad personal. Denna personals avlöning torde böra bestämmas av

lantbrukshögskolans styrelse med hänsyn till personalens kvalifikationer

och med ledning av avlöningsbestämmelser, som enligt vad jag förut anfört

beräknas bliva tillämpliga för motsvarande befattningshavare från och med

budgetåret 1940/41. Mot det av utredningsmannen beräknade medelsbehovet

för avlöningar under budgetåret 1939/40, 3,600 kronor, har jag icke något

att erinra. Även förslaget örn en medelsanvisning av 6,000 kronor för täckande

av nettoutgift å omkostnaderna för försöksgården under motsvarande

tid finner jag mig böra biträda.

Av mig nu angivna medelsbehov för budgetåret 1939/40 överensstämma

med de i statsverkspropositionen för ifrågavarande ändamål beräknade beloppen.

Även ur anslagsredovisningens synpunkt torde de i statsverkspropositionen

gjorda beräkningarna böra följas. Sålunda torde till köpeskilbng

för egendomen Mosslunda erforderliga 136,000 kronor böra anvisas såsom

reservationsanslag å kapitalbudgeten under Statens affärsverksfonder: Domänverket

samt övriga under budgetåret 1939/40 enligt det anförda erforderliga

medel eller (64,000 + 60,000 + 3,600 + 6,000=) 133,600 kronor — avsedda

för likviderande av bränneriandelar, anskaffande av inventarier samt

bestridande av avlöningar och omkostnader — anvisas såsom reservationsanslag

under nionde huvudtiteln. Det toi-de härvid få anmärkas, att den

föreslagna formen för anvisande av medel, som jämväl avse avlöningar och

omkostnader, valts av vissa praktiska skäl, men att olägenheter härav ej

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 163-

synas kunna uppstå, då anvisningsformen i berörda hänseenden allenast avser

en kort period, i det att från och nied budgetåret 1940/41 avlöningar och

omkostnader för försöksgården komma att bestridas från lantbrukshögskolans

avlönings- respektive omkostnadsanslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

1) medgiva, att försöksverksamhet på jordbrukets område

anordnas genom en i Kristianstads län belägen försöksgård i

huvudsaklig överensstämmelse med av mig angivna riktlinjer;

2) godkänna av mig framlagt förslag rörande förvärvande

av egendomen Mosslunda i Kristianstads län jämte vissa andelar

i Mosslunda bränneriförening u. p. a.;

3) för budgetåret 1939/40 anvisa

a) å kapitalbudgeten under Statens affärsverksfonder: Do
mänverket

till Inköp av egendomen Mosslunda i Kristianstads

län ett reservationsanslag av..............kronor 136,000,

b) under nionde huvudtiteln till Lantbrukshögskolan: In
ventarier

m. m. för försöksgård i Kristianstads län ett reservationsanslag

av........................ kronor 133,600.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Sandström.

397422. Stockholn), Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en fänriksgård å sandjord i Kristianstads län. s. 5 i texten
  2. JoU 1939:72 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående inrättande av en försöksgård å sandjord i Kristianstads län. s. 1 i texten