Angående anslag till undersökning rörande vissa vattenregleringsföretag m. m
1939-03-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:170, Angående anslag till undersökning rörande vissa vattenregleringsföretag m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.
1
Nr 170.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till undersökning
rörande vissa vattenregleringsföretag m. m.;
given Stockholms slott den 3 mars 1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 mars 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel,
Forslund, Eriksson, Strindi.und.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 170-
i
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 170.
Lina myr i Gotlands län.
Hos Kungl. Maj:! lia Carl Jakobsson i Hörsne m. fl. gjort framställning
om vidtagande av åtgärder för inlösen till staten av Lina myr på Gotland. Till
stöd för framställningen ha sökandena anfört i huvudsak följande.
Ägarna av Lina myr, med undantag av aktiebolaget Lina myr, hade i mars
1927 hos länsstyrelsen i Gotlands län anhållit örn förordnande för statens
lantbruksingenjör att handlägga syneförrättning för torrläggning av myren.
Dylik förrättning hade jämväl kommit till stånd. Förrättningen hade emellertid
överklagats av bolaget, vilket vore den störste markägaren, och Söderbygdens
vattendomstol hade enligt utslag den 31 oktober 1931 icke medgivit
utförande av företaget. Kostnaderna för sökandena i ärendet hade uppgått till
17,000 kronor. Efter det genom åtskilliga avdikningsföretag ovanför myren
denna alltmer försumpats och följaktligen brukningen av densamma försvårats,
hade i mars 1936 begärts ny förrättning, avseende torrläggning för gräsodling
och beteskultur å myren med omkringliggande marker; i nämnda ärende
hade även aktiebolaget Lina myr uppträtt som sökande. Förrättningen
hade kommit lill stånd och dragit en kostnad av 4,291 kronor 50 öre. Sedan
förrättningen överklagats av Svenska naturskyddsföreningen, Samfundet för
hembygdsvård och Gotlands fiskeriförening, varjämte berörda bolag anslutit
sig till klagandena och viss talan förts av kammaradvokatfiskalsämbetet,
hade vattendomstolen i målet avkunnat ett för sökandena gynnsamt utslag
och ålagt klagandena att betala kostnaderna i målet. Härefter hade emellertid
vattenöverdomstolen förklarat en inom torrläggningsområdet befintlig
vattensamling, benämnd Råby träsk, utgöra sjö och återförvisat målet till
vattendomstolen, varvid sökandena ålagts svara för kostnaderna. Sökandena,
vilkas sammanlagda kostnader för syneförrättningar m. m. uppgått till omkring
26,000 kronor, hade nu nödgats återkalla målet hos vattendomstolen.
Sökandena funne egendomligt, att en stor mängd utdikningsföretag, vilka
erhållit statsunderstöd, fått rätt att släppa vatten över sökandenas marker,
under det sökandena icke kunnat erhålla rätt att vidaga åtgärder för dessas
torrläggning; icke mindre än 47 vattenavtappningar berörande Lina myrs
nederbördsområde hade verkställts sedan år 1900, därav en stor del de senaste
åren. Genom dessa utdikningar finge sökandenas marker vid nederbörd
hastigare översvämning, och även de gamla vattengångarna i myren
hade slammat till. Att härigenom värdet av sökandenas mark sjunkit framginge
av att taxeringsvärdet å myren, som tidigare varit satt till 200 kronor
för hektar, år 1938 sänkts till 100 kronor för hektar. Sökandena insåge visserligen
myrens värde ur naturskyddssynpunkt, men ansåge det utgöra en
uppenbar kränkning av deras rätt till jorden att fordra att de själva skulle
bära kostnaderna för dennas befriande från det vatten, den tillförts genom
andra utdikningsföretag. Sökandena ville därför hemställa om åtgärder för
inlösen till staten av Lina myr, därvid jorden borde framgent få brukas av
sökandena mot arrende, samt för reglering genom statens försorg av vattenståndet
i syfte alt återställa myrens förutvarande karaktär.
Lantbruksstyrelsen har den 17 februari 1939 avgivit utlåtande i ärendet
samt därvid anfört bland annat följande.
Anledningen till den i ärendet omförmälda tidsutdräkten med avseende å
lösandet av frågan örn torrläggning av Lina myr och angränsande vattenskadade
marker i och för nämnda områdens fullständigare utnyttjande i
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
3
jordbrukssyfte synes till väsentlig del vara att söka i svårigheten att förena
de olika intressen, som skulle komma att beröras av det ifrågasatta torrläggningsföretaget.
Uppenbart är, att dröjsmålet med torrläggningsfrågans avgörande
medfört avsevärd skada för vederbörande jordägare. Likaså råder intet
tvivel om att denna skada blivit alltmera kännbar för varje år i och med
den fortgående utdikningsverksamheten inom myrens nederbördsområde.
Liknande företeelser göra sig för övrigt gällande för de flesta vattendrag i
riket, i den mån utdikningar av mera betydande omfattning komma till
stånd inom deras nederbördsområden, ett förhållande, å vilket lantbruksstyrelsen
sedan ett flertal år haft sin uppmärksamhet riktad.
Frågan, huruvida i 10 kap. 48 § vattenlagen omförmälda förutsättningar
för återkallelse i detta fall äro uppfyllda, undandrager sig styrelsens bedömande.
Oavsett huru därmed förhåller sig, kan det enligt lantbruksstyrelsens
förmenande synas lämpligt, att med anledning av föreliggande framställning
örn statlig inlösen av Lina myr m. m. en utredning därom kommer
till stånd, avseende äganderättsförhållanden, markområdenas avstyckning
från vederbörande fastigheter, statens kostnader för inlösen, reglering av vattenståndet
å myren och de inlösta områdenas framtida disposition m. m.
Kostnaderna för en sådan utredning torde böra helt bestridas av statsmedel;
likväl torde jordägarna böra tillförbindas att, för den händelse i framställningen
ifrågasatta åtgärder komma till verkställighet, svara för viss del, förslagsvis
högst hälften av nämnda kostnader.
Storleken av kostnaderna för den förordade utredningen kunna i förväg
endast mycket approximativt uppskattas, då någon bestämd hållpunkt för
en uppskattning i frågans nuvarande läge svårligen kan påvisas och för
utredningen torde komma att erfordras vissa lantmäteriåtgärder, angående
vilkas kostnader lantbruksstyrelsen icke kan uttala sig. Emellertid bör huvudsakliga
delen av för utredningen nödigt material kunna hämtas ur redan
förefintliga, vid syneförrättningen angående torrläggningsföretaget upprättade
plankartor m. m. Med hänsyn härtill anser sig styrelsen kunna approximativt
uppskatta kostnaderna för ifrågavarande utredning till ett belopp av
6,000 kronor och hemställer, att Kungl. Majit måtte för verkställande av
utredning i angivna syften anvisa högst 6,000 kronor.
Statskontoret har i den 23 februari 1939 avgivet utlåtande i ärendet anfört,
att, därest Kungl. Majit skulle finna påkallat låta verkställa den av lantbruksstyrelsen
förordade utredningen, andra medel ej syntes stå till Kungl.
Majits förfogande än nionde huvudtitelns anslag till extra utgifter. För den
händelse detta anslag med hänsyn till storleken av det belopp, varom nu
vore fråga, icke lämpligen ansåges böra anlitas, syntes annan utväg ej stå
öppen än att av riksdagen äska medel för ändamålet.
Sjöarna Bodträsk-Lomben, Bodträsk och Storträsk i Norrbottens län.
I anledning av en bos Kungl. Majit gjord framställning om bidrag från
norrländska avdikningsanslaget till ett företag, avseende utdikning av sjön
Lommen och vattensjuk mark inom Bodträsks by i Nederkalix socken av
Norrbottens län, anförde lantbruksstyrelsen i skrivelse den 8 september
1915 bland annat följande.
4
Kungl. Majlis proposition nr 170.
Förslaget avsåge dels sänkning av sjön Lommen samt dammanordningar i
såväl tillopp som avlopp för denna sjö, dels ock utdikning av en del vattensjuka
marker, belägna invid nämnda sjö och vid sjön Bodträsket. De i företaget
ingående vattensjuka markerna med en areal av tillhopa 39.75 hektar
kunde, med undantag av närmast invid sjöarna belägna områden om 17,03
hektar, utdikas oberoende av det nuvarande vattenståndet i sjön Lommen.
Kostnaden för hela företaget skulle enligt ett av lantbruksingenjören E.
Berggren år 1909 i samband med plan för företaget upprättat kostnadsförslag
uppgå till 40,000 kronor, varav folie 2,500 kronor på utdikningen av de
av sjön oberoende sankmarkerna samt 37,500 kronor på sänkningen av sjön
Lommen och torrläggning av de närmast invid sjön belägna områdena.
Kostnaderna för torrläggning av de av sjön oberoende sankmarkerna skulle
belöpa sig till 110 kronor per hektar, för landvinning genom sjösänkningen
till omkring 1,350 kronor per hektar och för torrläggning av de närmast invid
sjön belägna sankmarkerna till omkring 450 kronor per hektar. Då
med sjösänkningen huvudsakligen avsåges vinnande av slåttermarker, och
någon frostminskning för i närheten belägna inägor näppeligen kunde anses
uppkomma genom denna sänkning, syntes kostnaden bliva alltför stor i förhållande
till den nytta, som genom sänkningen skulle uppstå. På grund härav
syntes anslag till sjösänkningen ej kunna tillstyrkas och borde densamma
icke innefattas i fastställelse å den för företaget upprättade planen.
Lantbruksstyrelsen beräknade kostnaden för företaget med nämnda jämte
vissa övriga ändringar till 2,625 kronor 16 öre.
Genom beslut den 16 oktober 1915 fastställde Kungl. Majit den för företaget
upprättade planen med av lantbruksstyrelsen föreslagna ändringar och
förbehåll samt anvisade till företagets utförande ett statsbidrag från norrländska
avdikningsanslaget av 1,310 kronor.
Företaget har ej heller sedermera kommit till stånd, i vad gäller Lommen,
varmed avses sjön Bodträsk-Lomben, även benämnd Lomben.
På framställning av vederbörande intressenter har statens lantbruksingenjör
G. Hegethorn år 1933 verkställt viss undersökning för uppgörande av
preliminära kostnadsberäkningar och båtnadsuppskattningar för ett tilltänkt
sjösänkningsföretag, avseende urtappning av sjöarna Bodträsk-Lomben,
Bodträsk och Storträsk i Nederkalix socken. Av ett av lantbruksingenjören
den 4 oktober 1933 avgivet utlåtande framgår i huvudsak följande.
Sjöarna Bodträsk-Lomben och Bodträsk äro belägna inom Bodträsk bys
ägor omkring 2 kilometer söder örn Bodträsk hållplats på Norra stambanan.
Sjön Storträsk inom Storträsk bys ägor ligger 1.5 kilometer norr örn nämnda
hållplats.
Enligt uppgift är huvudsyftet med sjösänkningarna att av sjöbottnarna
vinna s. k. dämmängar. Genom förundersökning har utrönts, att Bodträskets
lågvattenyta ligger omkring 0.10 meter högre än Bodträsk-Lombens samt
Storträskets omkring 1.20 meter högre än Bodträskets. Vid högvatten är
vattenytan horisontell över hela området. Medeldjupen vid lågvatten äro
för Bodträsk-Lomben cirka 1.5 meter och för Bodträsket och Storträsket
cirka 2 meter.
I fråga örn utdikning av sjön Bodträsk-Lomben har det av E. Berggren
upprättade kostnadsförslaget överarbetats. Med hänsyn till nu gällande arbetspriser
blir den beräknade kostnaden för utdikning av sjön cirka 90,000
Kungl. Maj:ts proposition nr 170-
5
kronor. För utrönande av den båtnad, som skulle uppkomma genom Bodträsk-Lombens
utvinnande som dämmäng, har jordprov tagits av sjöbottnen
samt undersökning av provet verkställts av kemiska stationen i Luleå.
Sjöns areal uppgår till 22.20 hektar och båtnaden har approximativt uppskattats
till 15,000 kronor. Härutöver synes uppkomma en båtnad av omkring
5,000 kronor genom att utefter sjöns stränder samt av- och tillopp befintlig
ängs- och odlingsmark till en areal av omkring 15 hektar kan väntas
bliva odlingsduglig. Den sammanlagda båtnaden genom sänkning av Bodträsk-Lomben
utgör sålunda cirka 20,000 kronor.
Utsträckes företaget att även avse sänkning av sjön Bodträsk, i den mån
detta låter sig göra på grund av det föreslagna bottenläget i sjön Lomben,
tillkomma grävningskostnader å omkring 30,000 kronor. Då syftet att erhålla
dämmäng av Bodträsket icke kan ernås på grund av djupförhållandena
i sjön samt föreliggande fallförhållanden, skulle båtnad uppkomma huvudsakligen
genom förbättrad torrläggning av vattenskadade ängs- och myrmarker
kring Bodträskets utlopp, Storträskälven, å sträckan mellan sjön
och järnvägslinjen Boden—Karungi samt å åker och odlingsmark i sjöns
norra del, tillsammans cirka 60 hektar. Båtnaden uppskattas approximativt
till 25,000 kronor, men för utvinnande av hela denna båtnad erfordras vissa
grävningsarbeten i Storträskälven å förut angivna sträcka, för vilka kostnaden
approximativt beräknas till 8,000 kronor.
Av samma anledning som gäller för Bodträsket kan ej heller sjön Storträsket
utvinnas som dämmäng. En del ängs- och odlingsmarker, huvudsakligen
belägna i sjöns norra del omkring Lombälven och kring avloppet,
nied en areal av omkring 70 hektar, skulle emellertid vinna förbättrad torrläggning
för odlingsändamål med en approximativt uppskattad båtnad av
30.000 kronor. För utvinnande av denna båtnad krävas grävningsarbeten i
Storträskälven uppströms järnvägen, med en beräknad kostnad av omkring
22.000 kronor.
Vid beräkningarna har förutsatts att flottningsföreningen svarar för uppkommande
kostnad för dammbyggnader för flottleden.
För olika utsträckningar av sjösänkningsföretaget skulle alltså preliminärt
beräknade grävningskostnader och approximativt uppskattad båtnad
ställa sig på följande sätt:
Företagets omfattning
Grävnings-
kostnad
kronor
Båtnad
kronor
Relativ
kostnad
Sänkning av Bodträsk-Lomben ....................
90,000
20,000
4.5
Sänkning av Bodträsk-Lomben och Bodträsk samt
upptagande av Storträskälven till järnvägen......
128,000
45,000
2.85
Sänkning av Bodträsk-Lomben, Bodträsk och Stor- träsk ...........................................
150,000
75,000
2.0
I en den 31 januari 1938 dagtecknad skrift har Nederkalix sockens kommunalnämnd
gjort framställning örn statligt stöd till genomförande av ifrågavarande
sjösänkningsföretag. Till stöd för framställningen har anförts i huvudsak
följande.
Intressenter i företaget äro huvudsakligen småbrukare, vilka tidigare i stor
utsträckning varit säsongarbetare vid industri inom orten. Då sådan anställning
sedan lång lid tillbaka icke kunnat erhållas, har befolkningens ekonomi
blivit så undergrävd, ali många tillfälligt nödsakats anlita fattigvården för sin
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
försörjning. Medräknas endast den del av sjösänkningsföretaget, som avser
Bodträsk-Lomben, uppgår antalet intressenter till 14 med en befolkning av 78
personer. Kreatursbeståndet för denna del utgöres av 41 kor samt 6 hästar.
Taxeringsvärdet av intressenternas egendom uppgår till 47.100 kronor och
skulderna å densamma till omkring 22,400 kronor. Medräknas hela företaget,
stiger intressenternas antal till 45 med en sammanlagd befolkning av 241 personer.
Kreatursbeståndet inom de byar, som beröras av företaget i dess helhet,
utgör 128 kor och 21 hästar. Sammanlagda taxeringsvärdet å intressenternas
egendom utgör i detta fall 184,700 kronor, och skulderna uppgå till 116,100
kronor. Utförandet av ifrågavarande torrläggningsföretag skulle uppenbarligen
komma att tillföra intressenterna ökade försörjningsmöjligheter, sett på
längre sikt. Intressenterna sakna emellertid möjlighet att genomföra företaget,
därest icke bidrag för ändamålet i någon form kan erhållas.
Över framställningen ha yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen den 4 mars
1938, av torrläggningskommittén den 31 januari 1939 och av statskontoret den
17 februari 1939. Lantbruksstyrelsen härmed sitt yttrande överlämnat, bland
annat, från Nederkalix sockens kommunalnämnd införskaffade preliminära
uppgifter angående de av företaget beroende fastigheternas nuvarande innehav
av odlad jord och genom torrläggningen motsedda tillskott av odlingsmark
och äng. Enligt nämnda uppgifter skulle genom företaget 35 intressenter
i Nederkalix socken, ägare till fastigheter med en odlad jord av 126.1 hektar,
genom sjösänkningen erhålla landvinning med en areal av 222.1 hektar, därav
28.6 hektar odlad, vattensjuk mark, 146.5 hektar odlingsmark samt 47 hektar
ängsmark. Därjämte skulle enligt uppgift fastighetsägare inom Hietaniemi
kommun erhålla omkring 20.0 hektar odlingsmark genom sjösänkningen.
Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.
Då det ifrågasatta torrläggningsföretaget skulle innefatta, bland annat,
sänkning av sjö, varjämte flottled synes beröras, kan utförande av företaget
icke komma ifråga förrän utredning föreligger enligt bestämmelserna i vattenlagen.
Av vederbörande lantbruksingenjörs utlåtande i ärendet framgår, att
kostnaderna för företagets genomförande så avsevärt överstiga värdet av genom
torrläggningen uppkommande båtnad, att understöd ur avdikningsanslaget
eller avdikningslånefonden till företaget icke är att påräkna. Emellertid
synes det icke uteslutet, att ett genomförande av företaget i allt fall är
av betydelse för jordbruket i orten. Av de inhämtade uppgifterna angående
de av företaget beroende fastigheterna synes framgå, att dessa samtliga äro att
karakterisera som ofullständiga jordbruk, ävensom att det tillskott av ny
jord, som genom företaget skulle vinnas, i de flesta fall skulle för dem bliva
av betydande värde. Härtill kommer, att företaget med de arbetstillfällen,
det skulle erbjuda för ortens befolkning, kan vara lämpat som beredskapsarbete
under tider av arbetslöshet och sålunda utföras med anlitande av för dylika
arbeten tillgängliga medel. För utrönande av de ifrågavarande jordbrukens
utvecklingsmöjligheter synes det önskvärt, att en utredning enligt
vattenlagens bestämmelser kommer till stånd rörande företaget. Vederbörande
lantbruksingenjör har vid på anmodan av lantbruksstyrelsen verkställd
förhandsberäkning uppskattat kostnaderna för en dylik utredning till i runt
tal 4,000 kronor, exklusive hantlangning och dylikt. Det kan antagas, att med
de begränsade ekonomiska resurser, över vilka de av företaget berörda jordägarna
synas förfoga, det näppeligen är möjligt för dem att uppbringa det
för utredningen erforderliga beloppet. Vid det förhållandet, att förelaget
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
7
närmast skulle få karaktär av beredskapsarbete, finner styrelsen sig böra förorda,
att ifrågavarande utredningskostnader täckas av statsmedel.
Jämväl torrläggningskommittén har tillstyrkt, att utredning i förevarande
fall verkställdes helt på statens bekostnad, utom i vad avsåge hantlangning,
samt att för ändamålet anvisades ett belopp av högst 4,000 kronor. Kommittén
har anfört följande.
Kommittén har vid besök den 27 sepember 1938 tagit kännedom örn förhållandena
på platsen samt därvid funnit, att företaget i och för sig skulle
medföra synnerligen stor nytta för markägarna. De tre ifrågavarande sjöarna
tillhöra Moåns vattenområde och äro nedifrån räknat belägna i ordningen
Bodträsk-Lomben, Bodträsk och Storträsk. Ett sänkningsföretag kan tänkas
genomfört med sänkning av endast Bodträsk-Lomben, av BodträskLomben
och Bodträsk eller ock av alla tre sjöarna. Av lantbruksingenjörens
förberedande utredning framgår, att för alla tre alternativen kostnaderna
skulle långt överstiga båtnaden samt att förhållandet mellan
kostnad och båtnad eller den s. k. relativa båtnaden skulle ställa sig
ogynnsammast om endast Bodträsk-Lomben och gynnsammast om alla tre
sjöarna sänktes men även i sistnämnda fall uppgå till ett så högt värde som
2. Uteslutet är dock givetvis icke, att de ekonomiska möjligheterna efter en
närmare utredning kunna visa sig betydligt mindre ogynnsamma. Skulle
efter en närmare utredning av frågan kostnaderna visa sig bliva lika höga
som av lantbruksingenjören beräknats, kan tydligtvis icke° statsbidrag i vanlig
ordning till företagets genomförande av intressenterna påräknas. Förelaget
synes kommittén vara så pass problematiskt, att det, om icke särskilda omständigheter
förelåge, knappast borde komma i fråga ens såsom beredskapsarbete.
Emellertid är de av företaget berörda byarnas befolkning numera till sin
existens direkt hotad på grund av att arbetstillfällen för industrien icke längre
stå till buds i nämnvärd omfattning. Befolkningen har alltid tillförne varit
hänvisad därtill och har till sina bostäder endast ofullständiga jordbruk. För
att den bofasta befolkningen icke må alldeles gå under eller tvingas till utflyttning
med ytterst ovisst resultat, påkallas lämpligt understöd från samhällets
sida. Ett gott sätt att rädda ställningen synes då ifrågavarande sjösänkningsföretag
erbjuda, i det att därigenom i stor utsträckning skulle möjliggöras
att fullständiga jordbruken. På grund härav synes också företaget
kunna förtjäna att understödjas i mer än eljest bruklig omfattning. För bedömande
härav är emellertid en fullständig utredning enligt vattenlagen erforderlig
och bör därför med det snaraste verkställas, så att företaget må
kunna icke blott säkrare bedömas, utan även inom den närmaste tiden komma
till utförande, örn utredningen visar ett under lör handen varande förhållanden
acceptabelt resultat. Skulle arbetet av en eller annan anledning
icke omedelbart efter utredningens verkställande komma lill utförande, vinnes
ändock, all en färdig plan till eventuellt beredskapsarbete föreligger. Brislen
på sådana planer är mycket stor, varför även härutinnan utredningen
skulle bliva av verkligt värde.
Statskontoret bar yttrat, att, därest Kungl. Majit med hänsyn till föreliggande
omständigheter skulle finna den av lantbruksstyrelsen och torrläggningskommittén
tillstyrkta utredningen rörande ifrågavarande torrläggningsföretag
böra komma till stånd på statsverkets bekostnad, det för ändamålet
erforderliga medelsbeloppet, 4,000 kronor, lämpligen borde äskas av riksdagen
såsom ett särskilt reservationsanslag under nionde huvudtiteln.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
Departements
chefen.
■ I betraktande av att i förevarande båda fall för en hel bygd betydelsefulla
intressen stå på spel finner jag önskvärt, att på statens bekostnad utredningar
verkställas angående de ifrågasatta företagen. Utredningen rörande
Lina myr torde böra avse såväl frågan huruvida statsinlösen av myren
bör komma till stånd som frågan om vattenavledning från densamma, samt
huvudsakligen inriktas på de i lantbruksstyrelsens utlåtande omnämnda
spörsmålen. Beträffande det tilltänkta vattenavledningsföretaget rörande sjöarna
Bodträsk-Lomben, Bodträsk och Storträsk bör även tagas under övervägande,
huruvida icke andra alternativ till företagets utförande kunna ifrågakomma
såsom ekonomiskt mindre ogynnsamma än de hittills ifrågasatta. Mot
lantbruksstyrelsens uppskattning av de belopp, som kunna erfordras för utredningarna,
finner jag ingen anledning till erinran. Det för ändamålet sålunda
erforderliga beloppet, tillsammans 10,000 kronor, torde böra anvisas såsom
särskilt anslag under riksstatens nionde huvudtitel. Medelsanvisningen torde
böra ske i form av reservationsanslag. Det lärer få ankomma på Kungl.
Majit att, därest riksdagen godkänner ett förslag enligt vad jag nu förordat,
sedermera meddela de närmare föreskrifter rörande medlens disposition, som
finnas behövliga. I fråga om Lina myr torde, därest sedermera utan inlösen
till staten av myren statsbidrag beviljas för utförande av vattenavledning
från densamma, hälften av för utredningen utbetalt belopp böra gå i
avräkning å statsbidraget.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att lill Undersökning rörande vissa vattenregleringsföretag
m. m. för budgetåret 1939/40 under nionde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av..............kronor 10,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet!
Gunnar Sandström.
397419. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:189 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till undersökning rörande vissa ■ vattenregleringsföretag m. m. a1 i texten
- JoU 1939:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till undersökning rörande vissa vattenregleringsföretag m. m. s. 3 i texten