Sök i Ratio Lex

Angående anslag för Helgeåns reglering m. m

1939-03-03 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:172, Angående anslag för Helgeåns reglering m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

1

Nr 172.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för

Helgeåns reglering m. m.; given Stockholms slott

den 3 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 3 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel,

Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:

I skrivelse den 14 april 1938 har Söderbygdens vattendomstol under åberopande

av bestämmelserna i 2 kap. 3 § tredje stycket och 7 kap. 39 § andra

stycket vattenlagen hemställt, att Kungl. Majit måtte lämna medgivande till

ett företag avseende reglering av Helgeåns nedre lopp. I samband härmed

har domstolen i skrivelsen ifrågasatt dels örn icke — oavsett att kostnaderna

för företaget avsevärt överstege värdet av båtnaden — delägarna i fråga

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 172.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

om statsbidrag m. m. borde tillförsäkras samilia förmåner, som plägade tillkomma

delägare i andra företag, dels ock huruvida icke för ändamålet borde

anvisas ett statsanslag å 400,000 kronor.

I en den 6 september 1938 dagtecknad, till lantbruksstyrelsen ställd skrivelse

har ordföranden i styrelsen för nedre Helgeåns regleringsföretag anhållit,

att Kungl. Maj:t måtte lämna företaget ett statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

å nyssnämnda belopp utöver de bidrag, som i vanliga fall

bruka utgå till liknande företag.

Över förstnämnda skrivelse lia yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen

den 28 oktober 1938 och den 6 februari 1939, av medicinalstyrelsen den 28

november 1938 samt av statskontoret den 27 januari och den 24 februari

1939. Vid medicinalstyrelsens yttrande fanns fogat utlåtande av förste provinsialläkaren

i Kristianstads län. Därjämte har från vissa markägare i

de trakter, som beröras av företaget, inkommit en skrift i ärendet.

Genom beslut tidigare denna dag har Kungl. Maj:t lämnat medgivande

till utförande av ifrågavarande regleringsföretag.

Jag torde nu få underställa Kungl. Majit de gjorda framställningarna örn

statsbidrag till företaget.

Innan jag närmare ingår på framställningarna, torde jag emellertid få

erinra, att för utredning och undersökning rörande vattenavledning från

Helgeåns vattenområde beviljats ett anslag av 50,000 kronor (prop. nr 200/

1930, jordbr.utsk. uti. nr 54, R.skr. nr 232). Till den utredning rörande företaget

som då förebragtes tillåter jag mig här hänvisa.

Vattendomstolen har i sin skrivelse — efter att lia erinrat om de översvämningar

som sedan lång tid tillbaka förekommit vid Helgeåns nedre

sträckning i Kristianstadstrakten — vidare härom anfört bland annat:

Dessa översvämningar hade enligt vad erfarenheten givit vid handen blivit

mer och mer svåra. Enligt ett av överdirektören Gustaf Slettenmark i

december 1932 avgivet utlåtande hade sålunda högvattenståndet vid Kristianstad

under tiden från 1900 till 1930 höjts med icke mindre än cirka 25 centimeter.

Enligt vad Slettenmark i utlåtandet framhållit torde höjningen

av förekommande vattenstånd — även om intensiteten av förekommande

flöden torde ha i någon mån ökats på grand av längre upp i vattendraget

utförda torrläggningsföretag — väsentligen vara beroende på igenslamning

och igenväxning av vattendraget. Örn icke några åtgärder vidtoges till förhindrande

härav syntes man således ha anledning befara, att översvämningarna

komme att bliva allt mer och mer svårartade. Att stora olägenheter

uppkomme av översvämningarna vore utan vidare uppenbart och detta ej

allenast beträffande sådan jord, som direkt skadades, utan även i ett flertal

andra hänseenden.

Sedan under hösten 1928 svårartade översvämningar åter förekommit i

Kristianstadstrakten, hade under 1929 av landshövdingen i länet hållits ett

av befolkningen i trakten talrikt besökt möte för dryftande av frågan örn

vilka åtgärder som i förevarande avseende lämpligen borde och kunde vidtagas.

Man hade därvid enats om att framställning borde göras hos Kungl.

Majit örn verkställande av en grundlig utredning i förevarande avseende

och örn anvisande av därför erforderliga medel. En sådan framställning

hade därefter gjorts av länsstyrelsen i Kristianstads län genom skrivelse den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

3

22 juni 1929. I anledning av denna framställning hade Kungl. Majit till

1930 års riksdag avlåtit proposition om anvisande av ett anslag utav 50,000

kronor för utredning och undersökning rörande vattenavledning från Helgeåns

vattenområde. Denna proposition hade av riksdagen bifallits.

Beträffande den utredning, som verkställts i anledning härav, har vattendomstolen

uppgivit följande.

Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån, som erhållit i uppdrag att verkställa utredningen,

avgav utlåtande i frågan den 27 april 1933. I detta utlåtande

framhöll bolaget efter att lia undersökt olika möjliga åtgärder för vinnande

av förbättrade förhållanden att de enda åtgärder, som syntes ekonomiskt

utförbara, vore måttliga rensningar i Helgeåns sträckning nedströms

om strömfallet vid Torsebro. Angående omfattningen av dessa upprensningar

upprättades olika alternativ. Av dessa alternativ vore numera av

betydelse endast ett alternativ betecknat såsom alternativ II. Enligt detta

alternativ skulle de huvudsakligaste rensningarna utföras i Helgeån från

utloppet av den så kallade Hammarsjön till Yngsjö landsvägsbro samt vid

Helgeåns utlopp i havet. Mindre rensningar skulle utföras vid Helgeåns

inlopp i och utlopp ur Araslövssjön. Vidare skulle för att förebygga försämring

av seglationsdjupet i Härnestads kanal och avrinningsförhållandena

i Åhusgrenen verkställas viss utvidgning och fördjupning av denna

gren. I Araslövssjön och Hammarsjön skulle uppmuddras båtrännor. Slutligen

skulle för att förebygga igensandning vid Helgeåns utlopp i havet

skyddsarmar utföras å ömse sidor om den muddrade kanalsektionen. Enligt

verkställd beräkning skulle utförandet av de i alternativ II föreslagna arbetena

medföra en sänkning av Hammarsjöns vattenstånd vid högsta högvattenföring

i Helgeån av 0.3, vid normal högvattenföring av 0.55 och vid

normal vattenföring av 0.6 meter. Utlåtandet innehöll även preliminär beräkning

angående storleken av uppkommande kostnader och värdet av vunnen

båtnad. Kostnaderna för alternativ II beräknades härvid till 1,080,000

kronor. För detta alternativ beräknades den mera direkta båtnaden till

977,900 kronor, därvid må anmärkas att båtnad beräknades uppkomma ej

allenast genom förbättrad torrläggning av angränsande markområden utan

även genom ökad fallhöjd vid Torsebro vattenkraftanläggning. I utlåtandet

framhölls vidare, att hänsyn även borde tagas till förbättringen i sanitärt

och i trevnadshänseende m. m. för en befolkning av över 15,000 personer.

Förslagsvis uppskattades nyttan härav i vad angår alternativ II till 300,000

kronor. Utredningen gav alltså till resultat att intet av rensningsalternativen

kan anses lönande, om man toge i betraktande endast den båtnad, som

direkt kunde värderas i penningar. Beaktas även de ideella fördelarna och

det förhållandet, att ytterligare försämring måste befaras, ifall ingenting gjordes,

syntes företaget likväl värt att komma till stånd.

Sedan nyss omförmälda utredning blivit avslutad, ingingo ett stort antal

ägare av fastigheter, som äro beroende av vattenstånden i Helgeån å sträckningen

mellan Torsebro och Östersjön, till Söderbygdens vattendomstol med

anhållan örn syneförrättning för reglering av Helgeån å nyssnämnda sträckning.

Genom resolution den 9 maj 1934 förordnade vattenrättsdomaren jämlikt

bestämmelserna i 3 kapitlet 11 § vattenlagen att det anhängiggjorda

målet skulle handläggas vid syneförättning, som avses i 10 kapitlet 32 § vattenlagen,

varvid företagets huvudsakliga ändamål skulle anses vara att vinna

förbättrad torrläggning av mark. Härefter förordnades lanfbraksingonjören i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Kristianstads län Lennart Holmström till förrättningsman, varjämte, med

hänsyn därtill att företaget beräknades medföra båtnad för vattenkraftanläggningen

vid Torsebro, civilingenjören Ivar Hanson i Stockholm förordnades

till biträdande förrättningsman. Förrättningsmännen jämte tillkallade godemän

höllö härefter för vidare utredning av föreliggande spörsmål ett flertal

sammanträden. I sammanhang härmed anmälde sig ytterligare ett avsevärt

antal fastighetsägare såsom sökande till företaget. Med inräknande av dessa

under förrättningens gång tillkomna sökande uppgår hela antalet sökande

enligt förättningshandlingarna till icke mindre än 152 stycken och utgör antalet

fastigheter, för vilka de föra talan, sammanlagt 327. Under förrättningen

verkställdes enligt vad vattendomstolen uppgivit noggranna undersökningar

för fastställande av storleken av den båtnad, som kunde beräknas uppkomma

genom det sökta företaget. Vidare verkställdes utredning angående

den skada, som kunde beräknas uppkomma av detsamma.

I fråga örn omfattningen av nyssnämnda skada torde här få återgivas ett

av fiskeriintendenten i södra distriktet avgivet yttrande angående företagets

inverkan å fisket. I yttrandet framhöll fiskeriintendenten, att genom företaget

medelvattenytan i Araslövssjön beräknades bliva sänkt med 0.5 meter

och i Hammarsjön med 0.6 meter samt att i Araslövssjön även lågvattenståndet

måste komma att röna inflytande av föreslagen utgrävning, varemot

i Hammarsjön lågvattenståndet skulle komma att varda mindre berört. Efter

att ha lämnat redogörelse för förekommande fiskarter och för värdet av

fisket i de båda sjöarna har fiskeriintendenten vidare anfört i huvudsak

följande.

Förutom själva arealminskningen i sjöarna skulle sänkningen av vattenstånden

i sjöarna, där vegetationen redan nu starkt inverkade på det fria

vattnet, sannolikt ganska snart efter sänkningen komma att medföra att

sjöarna nästan fullständigt igenväxte, så att fiske däri omöjliggjordes. Vidare

riskerades genom den hastigare avrinningen av högvattnet på våren att

gäddans rom, som alltid »avlades» på mycket grunt vatten och vanligen på

översvämmade områden, icke komme att kläckas, innan vattnet avrunnit.

Även lekplatserna för braxen skulle sannolikt komma att röna inflytande av

de ändrade vattenstånden. Beträffande ål- och laxöringsbeståndet i Helgeån

torde däremot icke någon skadlig inverkan vara att befara sedan muddringen

blivit slutförd. Att i penningar taxera den skada, som komme att bliva en

följd av sänkningsföretaget, läte sig knappast göra. Beträffande Araslövssjön

förelåge emellertid faran att fiskets utövande bleve så försvårat, att det

icke komme att löna sig att bedriva detsamma. Förhållandet torde sannolikt

bliva enahanda inom vissa områden i Hammarsjön. I Araslövssjön bedreves

det legitima fisket av två personer, som dock endast idkade fiske såsom binäring.

I Hammarsjön fiskade sex yrkesfiskare och nio andra, som hade

fiske som binäring. På grund av det anförda ville fiskeriintendenten såsom

sin åsikt uttala, att genom företaget fiskerinäring av betydenhet komme att

lida väsentligt förfång. Örn ersättning lämnades de enskilda fiskerättsinnehavarna

för deras förluster ansåge han emellertid icke att skadan kunde anses

vara av den art, att den kunde utgöra hinder för företagets utförande.

Skulle det visa sig att gäddbeståndet på grund av lekplatsernas torrläggning

bleve lidande, borde detta kunna motverkas genom gäddodling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

5

Sunemännen avgåvo därefter utlåtande den 15 april 1936. Detta innehöll

i huvudsak följande. Företaget skulle genomföras enligt Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyråns

alternativ II. Värdet av uppkommande båtnad angavs i utlåtandet

uppgå till sammanlagt 895,869 kronor 80 öre. Båtnad förmenades

härvid uppkomma i tre olika avseenden, nämligen dels genom direkt jordförbättring,

dels för fem olika invallningsföretag genom minskad pumpningskostnad

m. m. och dels för strömfallet vid Torsebro genom ökad fallhöjd. Den

direkta jordförbättringen, beträffande vilken upprättats särskild värderingslängd

upptagande för varje fastighet värdet av uppkommande båtnad, uppgick

till ett sammanlagt värde av 779,789 kronor 80 öre, därav å sökande till

företaget belöpte 478,077 kronor 20 öre (enligt senare gjort tillägg rätteligen

485,197 kronor). Sammanlagda båtnaden för de olika invallningsföretagen

beräknades till 42,080 kronor, därvid angavs att 37,380 kronor belöpte å invallningsföretag,

som vore att anse såsom sökande till företaget. Båtnaden slutligen

för strömfallet vid Torsebro, vars ägare Sydsvenska Kraftaktiebolaget

icke är sökande till företaget, beräknades till 74,000 kronor, därvid beräknades

att en värdeökning motsvarande 48,000 kronors kapitalvärde skulle kunna

tillgodogöras vid det befintliga kraftverket i dess nuvarande skick, under det

att den återstående värdeökningen skulle kunna tillgodogöras först efter generatorernas

förändring eller kraftverkets ombyggnad. Enligt i utlåtandet gjord

sammanställning skulle av den sammanlagda båtnaden å 895,869 kronor 80

öre ett belopp av 515,457 kronor 20 öre (= 478,077 kronor 20 öre + 37,380

kronor) belöpa å sökande till företaget och framhölls av synemännen att sålunda

av utredningen framgick att sökandena innehade erforderlig majoritet

för påyrkande av tvångsdelaktighet i kostnadernas gäldande. Angående skadan

å fisket hänvisade synemännen allenast i korthet till det av fiskeriintendenten

avgivna utlåtandet under framhållande tillika att någon säker utredning

angående företagets inverkan på fisket ej kunde verkställas på annat sätt

än genom jämförelser med föi-hållandenas gestaltning efter företagets utförande.

Någon skada för annan utom i fråga om fiske ansåge synemännen icke

uppkomma. Vissa åtgärder föreslogos emellertid skola vidtagas för förhindrande

av skada, som eljest kunde beräknas uppkomma. Angående storleken

av uppkommande kostnader gjordes i utlåtandet intet annat uttalande än att

synemännen förklarat sig icke anse det möjligt att förrän genom arbetets

»försäljning» fixera de verkliga kostnaderna. Enligt en av förrättningsmannen

lantbruksingenjören Holmström upprättad särskild kostnadsberäkning,

vilken fogats vid förrättningshandlingarna, skulle kostnaderna uppgå till ett

sammanlagt belopp av 960,000 kronor.

Synemännens utlåtande underställdes Söderbygdens vattendomstols prövning.

Dessutom anfördes av en del sakägare hos vattendomstolen besvär över

utlåtandet. I besvären yrkades dels av en del markägare befrielse från deltagningsskyldighet

i företaget, enär för dem icke kunde beräknas uppkomma någon

båtnad, eller i varje fall nedsättning i beräknad båtnad, dels av arméförvaltningen,

som förde talan för vissa av Norra Skånska Infanteriregementet

och Vendes Artilleriregemente disponerade fastigheter, såväl nedsättning i beräknad

båtnad som även ersättning för åtgärder, som förmenades bliva erforderliga

för säkerställande av vattentillgången vid etl ammunitionsförråd å

Norra Lingenäset invid Helgeån, dels av ett invallningsföretag, benämnt Hedentorps

invallningsföretag av år 1921, nedsättning i för detta företag beräknad

båtnad samt dels av Sydsvenska Kraftaktiebolaget ävenledes nedsättning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

i fråga om båtnad, som beräknats uppkomma för strömfallet vid Torsebro. I

anledning av underställningen och av de anförda besvären höll vattendomstolen

sammanträde med sakägarna, i sammanhang varmed verkställdes undersökningar

å stället för bedömande av företagets verkningar m. m.

Angående vad som förekommit vid sammanträdet med sakägarna har vattendomstolen

i sin skrivelse uppgivit följande.

Från olika håll hade framhållits den stora betydelsen för ifrågavarande

trakt av förevarande företag, därvid också påpekats att därest icke några åtgärder

bleve vidtagna förhållandena måste beräknas komma att bliva allt

sämre och sämre. Av en del klagande hade däremot uttalats, att för deras

del företaget icke komme att bliva av någon betydelse, enär deras fastigheter

vore lidande icke av vatten från Helgeån utan av från Östersjön i ån uppträngande

vatten. Särskild undersökning hade verkställts angående värdet

och betydelsen utav förefintligt fiske. Likaledes hade verkställts undersökning

angående strömfallet vid Torsebro och den därstädes förefintliga vattenkraftanläggningen,

i vilket avseende sedermera verkställts ytterligare utredning

genom särskilt tillkallade sakkunniga.

Vattendomstolen har därefter såsom eget uttalande anfört, att vattendomstolen

icke i fråga örn själva planläggningen av företaget funnit anledning till

erinran. Enligt vattendomstolens mening vore den föreslagna utvägen för

ernående av förbättrade förhållanden den enda, som inom praktiska och ekonomiska

gränser syntes kunna ifrågakomma.

Angående båtnaden av företaget har vattendomstolen anfört i

huvudsak följande.

Vad anginge den genom direkt jordförbättring vunna båtnaden hade vattendomstolen

funnit att i stort sett icke någon anledning förelåge till anmärkning

mot de grundvärden, som synemännen använt vid sina beräkningar.

Däremot hade vattendomstolen beträffande markområden belägna

vid eller i närheten av Helgeå nedströms om utloppet ur Hammarsjön vid

Kavrö broar funnit dels att en del markområden borde helt uteslutas såsom

icke vinnande någon båtnad av företaget och dels att nedsättning i beräknad

båtnad borde ske. Anledningarna härtill vore väsentligen dels att dessa

markområden ofta äro utsatta för översvämningar av inträngande saltvatten,

dels att jordmånen vore av sådan beskaffenhet att en kraftig sättning måste

beräknas kunna uppkomma och dels att markområdena i och för sig hade

ett ur brukningssynpunkt ofördelaktigt läge m. m. dylikt. Vattendomstolen

hade förty ansett nödigt att en ny värderingslängd bleve upprättad. Sammanlagda

båtnaden uti nu behandlat avseende hade av vattendomstolen

beräknats uppgå till 736,393 kronor 40 öre, därav 471,871 kronor 45 öre belöpte

å sökande till företaget.

Vad härefter anginge den båtnad, som beräknats uppkomma för förefintliga

invallningsföretag, hade vattendomstolen funnit att denna båtnad skäligen

kunde beräknas till av synemännen angivet belopp eller 42,080 kronor.

Vidkommande båtnaden utav företaget för strömfallet vid Torsebro och

den därstädes uppförda vattenkraftanläggningen hade vattendomstolen efter

övervägande av föreliggande förhållanden och under utgående från att det

skulle åligga företaget att låta verkställa erforderlig ombyggnad av förefintliga

sugrör — varför kostnaden beräknats till 6,300 kronor — beräknat båtnaden

för strömfallet med tillhörande vattenkraftanläggning till ett efter 5

% kapitaliserat värde av 61,200 kronor. Av den sålunda beräknade båtna
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

7

den skulle båtnad motsvarande ett kapitaliserat värde av 41,600 kronor kunna

omedelbart tillgodogöras, under det att den återstående båtnaden skulle

kunna tillgodogöras först efter inmontering av nya generatorer.

Beträffande skadan på grund av företaget har vattendomstolen

uttalat:

Då enligt vad vid verkställd undersökning utrönts icke några åtgärder

bleve erforderliga för säkerställande av vattentillförseln till ammunitionsförrådet

å Norra Lingenäset, vore endast fråga om skada å fisket. I detta hänseende

ville vattendomstolen först framhålla, att enligt vad av utredningen

framginge fisket uti nu ifrågavarande sjöar Araslövssjön och Hammarsjön

icke kunde anses vara utav någon större ekonomisk betydelse. Vidare finge

framhållas, att då icke efter företaget någon nämnvärd förändring kunde

beräknas uppkomma ifråga om lågvattenstånden i sagda sjöar man icke syntes

ha någon större anledning antaga att sjöarna skulle komma att helt igenväxa,

något som skulle förhindra eller försvåra bedrivandet av fiske i sjöarna.

Att i allt fall genom uppstående arealminskning vid medelvattenstånd

viss skada å fisket måste beräknas uppkomma syntes dock ofrånkomligt.

Likaledes syntes företaget möjligen kunna medföra menlig inverkan å gäddans

lekplatser och beträffande lekplatserna för braxen, till motverkande av

vilken skada särskilda åtgärder dock torde kunna vidtagas. Vattendomstolen

ansåge således väl att någon ehuru ej mera avsevärd skada å fisket finge

beräknas uppkomma men ansåge sig icke kunna giva sin anslutning till

fiskeriintendentens uttalande att fiskerinäring av betydenhet skulle lida väsentligt

förfång.

I fråga örn kostnaderna för företaget har vattendomstolen framhållit:
Det

vore tydligen riktigt, såsom synemännen framhållit, att det vore vanskligt

att i detta avseende på förhand göra ett mera säkert uttalande. Kostnaderna

vore nämligen i hög grad beorende på huru arbetet anordnades och

därpå att detsamma handhades på ett praktiskt och lämpligt sätt. Vattendomstolen

ansåge emellertid i varje fall att kostnaderna måste beräknas komma

att uppgå till ett avsevärt högre belopp än lantbruksingenjören Holmström

angivit i den av honom upprättade kostnadsberäkningen. Härvid vore

också att märka att under tiden efter upprättandet av denna kostnadsberäkning

en icke obetydlig allmän prisstegring inträffat. Efter övervägande av

för närvarande föreliggande förhållanden hade vattendomstolen ansett att

skäligen följande kostnadsbelopp borde upptagas: 1) muddrings- och rensningsarbeten

950,000 kronor, 2) åtgärder till förebyggande av skada i Kristianstad

och ombyggnad av sugrör vid Torsebro 15,000 kronor, 3) skyddsarmar

vid Helgeåns utlopp i havet 120,000 kronor samt 4) ersättningar,

kostnader för arbetets tillsyn, för oförutsedda fall m. m. 150,000 kronor eller

sammanlagt 1,235,000 kronor. Härifrån skulle avgå det bidrag, som skulle

erhållas från invallningsföretagen eller i runt tal 20,000 kronor, vadan kostnadernas

slutsumma skulle bliva 1,215,000 kronor.

Vattendomstolen har härefter i sin skrivelse framhållit, att, då mer än

hälften av båtnaden för företaget folie å egendom, som tillhörde sökande

lill företaget eller den, som förenat sig med sökandena, skyldighet att taga

del i företaget förelåge jämväl för andra, som vunne båtnad av detsamma.

Med hänsyn till att kostnaderna för företaget, beräknade till 1,215,000 kro
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

lior, tillika nied förlusterna till följd av skadan å fisket, väsentligen överstege

båtnaden, av domstolen uppskattad till 797,593 kronor 40 öre, har vattendomstolen

dock funnit sig icke kunna till följd av stadgandena i 3 kap.

2 § vattenlagen jämförda med bestämmelserna i 2 kap. 3 § och 7 kap. 38 §

samma lag lämna medgivande till företagets genomförande. Emellertid har

vattendomstolen därefter i sin skrivelse erinrat att Kungl. Maj:t kunde —

därest företaget prövades vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller

för orten eller eljest ur allmän synpunkt — lämna medgivande till företaget.

Enligt vattendomstolens uppfattning förelåge sådana särskilda förutsättningar

för att genomföra förslaget. Härom har domstolen

anfört följande.

I förhållande till den båtnad, som beräknades komma att vinnas genom

företaget, vore uppenbarligen den skada, som kunde varda orsakad å fisket,

av mycket ringa betydelse. Detta finge dock icke enbart vara det avgörande,

utan det avgörande vore tydligen att företaget komme att vara av stor betydelse

för hela ifrågavarande trakt. Det komme således att medföra avsevärda

lördelar i sanitärt avseende. Härutinnan kunde nämnas att chefen för

Norra Skånska Infanteriregementet vid vattendomstolens sammanträde såsom

förmån av företaget framhållit bland annat vinnande av förbättrade

hygieniska förhållanden genom minskad dimma och fuktighet, något som

enligt regementschefens mening vore av stor betydelse, då sjukligheten hos

de kasernerade trupperna vore avsevärd. Vidare måste väsentligt ökad trevnad

för befolkningen i trakten komma att vinnas. Ytterligare komme vederbörande

fastighetsägare att förutom den mera direkta jordförbättringen vinna

den fördelen, att de erhölle möjlighet att på ett mera rationellt och säkert sätt

bruka deni tillhörande fastigheter i deras helhet. Man syntes sålunda hava

att räkna med en stegring i det allmänna välståndet. Ytterligare ett förhållande,

vid vilket enligt vattendomstolens uppfattning borde fästas avsevärd

betydelse, vore att vattenstånden i Helgeåns nedre sträckning varit i konstant

stigande, något som torde i alli väsentligt vara beroende på vattendragets tilltagande

igenslamning och igenväxning. Man måste således räkna med, att därest

icke några åtgärder bleve vidtagna till förhindrande därav, förhållandena

komme att bliva allt sämre och sämre, till dess slutligen åtgärders vidtagande

komme att befinnas absolut nödvändigt. Förutom att under mellantiden uppkommande

skador bleve alltmer avsevärda komme tydligen de säkerligen en

gång nödiga kostnaderna att bliva ökade. Att märka vore också att sedan nu

ifrågavarande företag blivit genomfört man finge anses äga säkerhet för att

de upprensade och uppmuddrade sträckorna bleve bibehållna uti det skick,

uti vilket de skulle varda försatta. Det komme nämligen att åligga företagets

styrelse att sörja härför. Detta vore den mycket stora fördel, som vunnes

därigenom att nu ifrågavarande företag bleve genomfört i nu föreslagen ordning.

För vederbörande fastighetsägare vore det naturligen också utav en

utomordentlig vikt att äga säkerhet i detta hänseende. Enligt vad vattendomstolen

utrönt vid sin besiktning, gränsade intill ån å nu ifrågavarande sträckning

vidsträckta markområden, vilka mycket väl skulle lämpa sig för invallning.

En säkerligen i hög grad bidragande orsak till att sådana invallningar

icke kommit till stånd torde vara att osäkerhet varit rådande angående

de vattenstånd i Helgeån, varmed man haft att räkna.

Såsom särskilda skäl för beviljande av anslaget å

4 0 0,000 kronor har vattendomstolen framhållit följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 172.

9

Såsom framginge av vad förut anförts måste kostnaderna för företaget

beräknas komma att bliva avsevärt mycket större än värdet av vunnen båtnad.

Det måste förty för delägarna i företaget bliva betungande att genomföra

detsamma. Detta gällde särskilt för sådana delägare, vilka ställt sig

såsom sökande till företaget. På grund av vad i 3 kapitlet 5 § vattenlagen

funnes stadgat vore nämligen sådana delägare, vilka icke sökt företaget eller

vore likställda med sökande, icke skyldiga att vidkännas större bidrag till

kostnaderna för företaget än som svarade mot värdet av för dem beräknad

båtnad. I sådana fall, då kostnaderna överstege båtnaden, finge således

sökandena ej allenast själva vidkännas på dem belöpande andel utav

det överskjutande beloppet utan även i förhållande till för en var av dem

beräknad båtnad gälda den på icke-sökande belöpande andelen av överskottet.

I förevarande fall, då fråga vore om ett i hög grad allmännyttigt

företag och då man syntes kunna utgå från att många utav sökandena icke

för att vinna egen fördel utan just med hänsyn till företagets allmännyttiga

karaktär ansett sig böra inträda såsom sökande till detsamma, syntes det

vara hårt om de med anledning härav skulle få vidkännas avsevärda kostnadsbelopp.

Att befara vore tydligen också att sökandena, oaktat att medgivande

lämnades till företaget, dock sedan utrett blivit att företagets genomförande

skulle för dem bliva i så hög grad betungande skulle besluta sig

för att icke genomföra detsamma, något vartill de vore lagligen oförhindrade.

På grund av nu nämnda och i övrigt föreliggande förhållanden ansåge

vattendomstolen, att det från statsmakternas sida borde tagas under övervägande

huruvida icke från det allmännas sida medel borde anvisas för

företagets genomförande. Härvid syntes kunna ifrågakomma ej allenast att

oavsett att kostnaderna avsevärt överstege värdet av beräknad båtnad delägarna

dock ifråga örn statsbidrag m. m. tillförsäkrades samma förmåner,

som pläga tillkomma delägare i andra torrläggningsföretag, utan även att

ett direkt statsanslag beviljades i och för företagets genomförande, vilket

anslag i så fall syntes skäligen böra uppgå till cirka 400,000 kronor. Det

vore i stark känsla av ifrågavarande företags store betydelse ur allmän svnpunkt

som vattendomstolen ansett sig icke böra underlåta att framhålla det

nu sagda.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande den 28 oktober 1938 tillstyrkt vattendomstolens

framställning och därvid anfört:

Till föreliggande av vattendomstolen gjorda hemställan kunde lantbruksstyrelsen

giva sin anslutning. Alltsedan styrelsen på sin tid tillstyrkte, att

statsmedel måtte ställas till förfogande för åstadkommande av en allsidig

utredning i förevarande regleringsfråga, hade styrelsen varit medveten örn

betydelsen av att ur olika synpunkter mera rationella avrinningsförhållanden

tillskapades för ifrågavarande del av Helgeån. Lantbruksstyrelsen ägde

vetskap om att läget i nämnda avseende sedan årtionden tillbaka lämnat

mycket övrigt att önska, och att under senare tid en hastigt fortlöpande ytterligare

försämring därutinnan kommit till synes. Detta tillstånd innebure

enligt styrelsens övertygelse ett hot mot en fortsatt utveckling av näringslivet

i orten, speciellt vad beträffade jordbruket. Lantbruksstyrelsen ansåge därför

en reglering av vattenavrinningen i Helgeån å ifrågavarande sträcka vara

för orten av synnerlig betydelse. Av styrelsen verkställd preliminär granskning

av det föreliggande regleringsförslaget hade givit vid handen, alt i detsamma

angivna arbeten syntes lämpade för det avsedda ändamålet.

I detta sammanhang borde framhållas, att med hänsyn till den relativt

ogynnsamma relationen mellan företagets kostnader och storleken av deri

Bihang lill riksdagens protokoll Hist). 1 sami. Nr 172. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 172-

båtnad, som kunde direkt utnyttjas av de olika intressen, vilka berördes av

regleringen, företaget näppeligen kunde bringas till utförande utan ekonomisk

medverkan från statens sida. Förutsättningarna för en dylik medverkan

och formerna för densamma borde emellertid, därest i övrigt stadgade

betingelser för regleringsarbetets genomförande bleve uppfyllda, bliva föremål

för framtida prövning.

Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot att företaget

genomfördes under statlig medverkan.

Förste provinsialläkaren har uppgivit följande.

Den del av Helgeå, som vore avsedd att regleras, hade inom området för

Kristianstads stad med omnejd varit omgiven av ohälsosamma sumpmarker,

alltifrån stadens anläggning på 1600-talet till mitten av 1800-talet eller något

senare. Bland annat hade trakten varit känd som en malariaort. Vid

den senare tidpunkten hade med mycket stora uppoffringar gjorts en torrläggning

av »Nosabysjön», som nu vore bebodd eller bördig åker av omfattande

storlek, och samtidigt en dränering av staden Kristianstad. Därefter

hade malarian försvunnit på 1880-talet.

Den omtalade torrläggningen vore endast en del av vad som från hygienisk

och sanitär synpunkt vore behövligt. Fortfarande funnes inom nedre delen

av Helgeå, d. v. s. den del, som regleringen avsåge, stora träsk- och sumpmarker,

som medförde sanitär olägenhet. De vore utmärkta utkläckningsplatser

för mygg. Åvattnet, som översvämmade dessa sumpmarker, toge

med sig ruttnande växtbeståndsdelar och humusämnen, varav åvattnet förorenades.

Det användes i Kristianstad till dricksvatten efter utfällande av

humusämnena, men stadens vattenledningsvatten luktade och smakade illa

och vore motbjudande som dricksvatten. Genom utfällningen bleve vattnet

bakteriefritt. Huruvida även ultravisibla virus, t. ex. barnförlamningssmitta,

kvarhölles i fällningen eller medföljde i dricksvattnet vore omöjligt att

för närvarande avgöra.

Genom den fortgående igenslamningen och igenväxningen av Helgeå höjdes

vattennivån med inemot 1 cm. per år, vilket slutligen måste bliva katastrofalt.

Åtgärder för åns reglering måste vidtagas, ju förr desto bättre.

Flera svåra översvämningar hade inträffat, den kanske värsta för cirka 10

år sedan, då vattnet hade gått högt upp på gatorna i Kristianstad och källarna

översvämmats, vilket medförde alla de sanitära olägenheter, som följde

med att få in ett förorenat vatten i lägenheterna, bland annat fukt och

mögel i källare och husväggarna. Faran hade den gången varit mycket stor

för att vattnet skulle bryta igenom vallarna med vattendränkning av den

förra »Nosabysjön» och skador för stora värden. Sedermera hade vallarna

förstärkts och kloakledningarna i Kristianstad delvis omlagts, men örn vattnet

oavbrutet finge stiga, förelåge alltid ett visst osäkerhetsmoment.

På vissa ställen funnes ännu risk för att en översvämning kunde medföra

vattenfyllnad av källare och uppträngande fuktighet i husen, t. ex. i en

del av Vilans municipalsamhälle.

Helgeåvattnet förorenades även, liksom övriga vattendrag, av högre upp

belägna kloakanläggningar. När vattnet efter översvämningarna av lågmarkerna

på våren droge sig tillbaka, uppstode olukt, innan växtligheten

hunne taga fart.

Vidare förelåge den olägenheten, att sumpmarker gynnade uppkomsten

av dimma.

Även örn regleringen av nedre Helgeå inskränktes till viss fördjupning

enligt alternativ II, så vunnes likväl genom det förbättrade avloppet en viss

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

11

sänkning av vattennivån, varjämte högvattenperioden bleve kortare och försumpningen

mindre samt risken för vattnets inträngande i källare och bostäder

försvunne. Den avsedda regleringen ansåges därför ur sanitär synpunkt

synnerligen viktig.

Statskontoret har i sitt yttrande den 27 januari 1939 — under framhållande

bland annat att den utredning, som föreskreves i kungörelsen den 11

juni 1926, nr 257, angående villkoren för statsbidrag till torrläggning av

mark icke företagits — ansett, att frågan icke för det dåvarande kunde avgöras.

Efter förnyad remiss har lantbruksstyrelsen i sitt yttrande den 6 februari

1939 hemställt, att åtgärder vidtoges i syfte, dels att ifrågavarande regleringsföretag

utan hinder av den ogynnsamma relationen mellan kostnad och

båtnad kunde komma i åtnjutande av statsunderstöd från statens avdikningsanslag

och statens avdikningslånefond, dels ock att utöver författningsenliga

bidrag och lån till företaget anvisades ytterligare bidrag utan

återbetalningsskyldighet med 400,000 kronor. Till stöd för denna hemställan

har lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Det ifrågasatta regleringsföretaget skulle komma att få en mycket betydande

omfattning. Sålunda vore kostnaderna för detsamma beräknade till

ett belopp av 1,215,000 kronor och antalet fastigheter, som av detsamma

komme att beröras, utgjorde omkring 850. Företaget torde därför icke kunna

förväntas komma till stånd utan ekonomisk medverkan från statens sida

I första hand borde därvid understöd från statens avdikningsanslag

och statens avdikningslånefond komma i fråga.

Emellertid framginge av vattendomstolens hemställan, att företaget i visst

avseende icke uppfyllde villkoren för erhållande av understöd från nämnda

anslag och fond, i det att kostnaderna med ända till omkring 50 procent

överstege värdet av genom företaget uppkommande båtnad, medan på sätt

nämnda villkor hittills tillämpats sagda kvotdel finge utgöra högst 10 procent.

För att ifrågavarande understöd skulle kunna beviljas till företaget,

borde vid sådant förhållande förutsättas, att riksdagen därtill lämnade medgivande.

Därest så skedde, torde företagets kostnader kunna till ett belopp av i runt tal

800.000 kronor täckas av dylikt statsunderstöd i form av dels bidrag å högst

400.000 kronor och dels lån å samma belopp. Lån kunde dock givetvis utgå

endast i den mån företagets delägare vilja begagna sig av denna understödsform.

Därutöver erfordrades ytterligare omkring 400,000 kronor för täckande av

återstående kostnader. Vattendomstolen hade för sin del pa anförda skäl

förordat, att ett särskilt anslag å nämnda belopp anvisades till företaget.

Lantbruksstyrelsen delade denna uppfattning. Företaget borde med hänsyn

till de betydande allmänna intressen, som därav berördes, få anses stå

i en särställning, som till fullo motiverade, att staten genom ett sådant anslag

möjliggjorde dess förverkligande.

I sitt utlåtande den 24 februari 1939 har statskontoret uttalat:

Med hänsyn till den i ärendet förebragla utredningen ville statskontoret

icke motsätta sig bifall till lantbruksstyrelsens hemställan. Då emellertid

kostnaderna för företaget avsevärt överstege båtnaden av detsamma och

Kungl. Majit jämlikt av riksdagen godkända grunder rörande tillämpningen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Departementschefen

.

av kungörelserna den 11 juni 1926 (nr 257 och 258) ägde bevilja bidrag och

lån enligt dessa kungörelser endast för den händelse kostnaden motsvarande

högst 110 procent av båtnadsvärdet, erfordrades, såsom lantbruksstyrelsen

framhållit, för beviljandet av understöd enligt dessa kungörelser riksdagens

medverkan. För det extra bidraget å 400,000 kronor syntes i betraktande

av detta bidrags speciella karaktär böra anvisas ett särskilt reservationsanslag

under riksstatens nionde huvudtitel.

I förenämnda skrivelse från vissa markägare lia dessa anhållit att bli befriade

från åsätta båtnadsvärden under framhållande, att deras marker icke

skulle ha någon fördel av regleringsföretaget, då de skadades av vatten, som

vid högvattenstånd strömmade in från Östersjön.

Av den förebragta utredningen torde framgå, att ett genomförande av ifrågavarande

regleringsföretag är av den största betydelse för de trakter, som

beröras därav. För närvarande synas översvämningarna kring Helgeåns nedre

lopp medföra betydande skador och synnerliga svårigheter och obehag

för befolkningen. Med hänsyn till att en fortgående försämring av vattenförhållandena

lärer äga rum, torde berörda skador och obehag framdeles bliva

än större. Såsom framgår av förste provinsialläkarens i Kristianstads län

yttrande synes en betydande förbättring av de hygieniska förhållandena inom

ifrågavarande trakter kunna förväntas bliva en följd av regleringsföretaget.

Ett genomförande av ifrågavarande regleringsföretag torde emellertid icke

kunna förväntas komma till stånd med mindre staten lämnar företaget ekonomiskt

bistånd. Såsom framgår av vattendomstolens utredning i ärendet

beräknas kostnaderna för företaget uppgå till 1,215,000 kronor, under det

att värdet av båtnaden uppskattas till 797,593 kronor 40 öre. I detta värde

ingår båtnaden för den direkta jordförbättringen samt till följd av minskade

pumpningskostnader för fem invallningsföretag och ökning i fallhöjden

för strömfallet vid Torsebro. Övriga mera indirekta fördelar för de områden,

som beröras av företaget, ha icke kunnat medräknas i båtnadsvärdet.

Såsom framgår av vad förut anförts måste fördelarna härav emellertid bliva

avsevärda. Med hänsyn till den stora betydelse och nytta, som företagets

genomförande skulle medföra för befolkningen, anser jag. att staten

bör lämna ett sådant ekonomiskt bistånd att företaget kan förverkligas.

Enligt gällande bestämmelser för statsbidrag från statens avdikningsanslag

kan statsbidrag beviljas i regel endast under förutsättning att lantbruksstyrelsen

finner båtnaden uppväga eller överstiga kostnaderna för torrläggningen.

Då värdet av båtnaden icke uppväger kostnaden, kan statsbidrag

likväl i undantagsfall beviljas, när skäl därtill äro. Enahanda bestämmelser

gälla i fråga om lån från avdikningslånefonden. Jag anser att sådana

förhållanden i fråga om förevarande regleringsföretag äro för handen,

att statsbidrag respektive lån böra kunna lämnas från avdikningsanslaget

och avdikningslånefonden. På sätt framgår av lantbruksstyrelsens yttrande

den 6 februari 1939 skulle emellertid härigenom endast 800,000 kronor kunna

ställas till förfogande. Ytterligare ett belopp av 400,000 kronor är er
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

13

forderlig! för att säkerställa företagets genomförande. Samtliga hörda myndigheter

ha tillstyrkt, att detta belopp anvisas till företaget. Även jag biträder

denna uppfattning. På sätt statskontoret föreslagit synes lämpligast,

att sistberörda belopp anvisas såsom ett särskilt reservationsanslag under

nionde huvudtiteln.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels medgiva, att till nedre Helgeåns regleringsföretag må

lämnas statsbidrag från statens avdikningsanslag intill ett

belopp av 400,000 kronor ävensom lån från statens avdikningslånefond

intill ett belopp av 400,000 kronor,

dels ock till Bidrag till nedre Helgeåns regleringsföretag

för budgetåret 1939/40 under nionde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av .................. kronor 400,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Sandström.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 172.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:190 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till undersökning rörande vissa ■ vattenregleringsföretag m. m. s. 3 i texten
  2. JoU 1939:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för Helgeåns reglering m. m. s. 6 i texten