Sök i Ratio Lex

Angående anslag till förvärv av Skåne—Smålands järnväg

1939-03-02 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:183, Angående anslag till förvärv av Skåne—Smålands järnväg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 183.

1

Nr 183.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till förvärv

av Skåne—Smålands järnväg; given Stockholms

slott den 3 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj: ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gerh. Strindlund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 3 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel,

Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Strindlund:

I skrivelse den 2 mars 1939 har järnvägsstyrelsen underställt Kungl. Maj:ts

prövning ett vid skrivelsen i avskrift fogat, av styrelsen under förutsättning

av Kungl. Maj:ts godkännande ingånget avtal örn förvärv av Skåne—SmåBihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 183. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

lands järnväg samt densammas införlivande med statsbanenätet. Därjämte

har styrelsen hemställt, att för erläggande av den avtalade köpeskillingen erforderligt

anslag måtte anvisas för nästa budgetår. Det förenämnda avtalet

torde få såsom bilaga fogas till dagens statsrådsprotokoll.

Innan jag ingår på järnvägsstyrelsens skrivelse, torde jag med avseende å

ifrågavarande järnväg få meddela följande:

Skåne—Smålands järnväg, som äges av Skåne—Smålands järnvägsaktiebolag,

består av två koncessionsenheter, omfattande bandelarna Kärreberga—

Markaryd, med en banlängd av 54.5 km. och koncessionerad den 9 augusti

1889, samt Markaryd—Värnamo, med en banlängd av 91.9 km. och koncessionerad

den 12 oktober 1894. Den förra bandelen öppnades för allmän trafik

den 23 december 1893; den senares trafikering upptogs i två etapper enligt

tillstånd den 2 november 1897 och den 15 juni 1899. Bolagets tåg

framgå jämväl å den Hälsingborg—Hässleholms järnvägsaktiebolag tillhöriga

bansträckan Åstorp—Kärreberga; summan av bolaget trafikerad banlängd

redovisas till 150.0 km. Järnvägens naturliga huvudstation och slutpunkt

i trafikhänseende är Hälsingborg.

Banan, som är normalspårig, har en största förekommande stigning i huvudspår

av 16.67 %o och en minsta kurvradie likaledes i huvudspår av 300

meter. Huvudspåret är utrustat med stålräler, vilkas vikt per meter utgör

41.2 kilogram och den största tillåtna hastigheten utgör 75 km/tim.

Den vid årsskiftet 1938/1939 redovisade byggnadskostnaden uppgår till i

runt tal 8,871,000 kronor, därav belöpa å bana och byggnader 7,169,000

kronor, å rullande materiel 1,584,000 kronor, å inventarier 118,000 kronor.

Bolaget innehar icke något statslån.

Järnvägsstyrelsen har till en början meddelat, att järnvägens tekniska

data och vad som framkommit vid verkställd besiktning av densamma gåve

vid handen, att järnvägens bantekniska standard på det hela taget kunde betraktas

som skäligen tillfredsställande i förhållande till trafikuppgifterna.

Det viktigaste undantaget bildade ett antal broar, vilkas höga ålder och svaga

konstruktion nödvändiggjort avsevärda lokala begränsningar i fråga örn

tåghastighet och hjultryck. Vidare upplyser styrelsen, att de genomgående

tågen och alla övriga, som berörde banans sydliga del, framfördes av ånglok,

medan däremot tågturerna å delsträckan norr om Markaryd utfördes

i huvudsak med rälsbuss. Någon omnibus- eller automobiltrafik bedreves

icke av bolaget.

Styrelsen har härefter anfört:

Järnvägens ekonomiska utsikter torde från början ej ha tett sig alltför mörka.

Den betjänar ett efter sydsvenska förhållanden mycket stort, ehuru icke

särdeles rikt trafikområde med god tillgång på råvaror för viss industri.

Dess sträckning följer i stort sett en uråldrig huvudled, nämligen den väg,

vilken före järnvägarnas tillkomst utgjorde den måhända viktigaste samfärdsleden

mellan Sverige och Danmark. Förhoppningarna i fråga örn näringslivets

utveckling synas emellertid endast delvis ha infriats. Av detta

skäl samt på grund av trafikens koncentrering till stambanorna lia järnvägens

transportuppgifter blivit skäligen blygsamma, särskilt vad gäller personbefordran.

Med — för år 1937 — 42,500 personkm. och 91,800 godstonkm.

per bankm. står järnvägen långt under genomsnitten för de enskilda

normalspåriga järnvägarna, 131,600 respektive 308,800. På senare tid har

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 183.

3

också biltrafikens expansion ogynnsamt påverkat järnvägens transportuppgifter

och i än högre grad inkomstgivningen.

Likväl står järnvägen alltjämt såsom en trafikled av relativt stor allmän

betydelse. Trots de ekonomiska svårigheterna har nedläggning eller nedrustning

av densamma veterligen heller aldrig ifrågasatts; Hälsingborgs stads

intresse för vidmakthållande av förbindelsen mellan staden och järnvägens

stora trafikområde har tagit sig uttryck i mycket betydande ekonomiska uppoffringar.

Det kan tilläggas, att järnvägen under vissa omständigheter kan

bli av väsentlig betydelse för landets försvar, icke blott med hänsyn till rent

militära transporter, utan kanske i än högre grad med hänsyn till möjligheterna

att tillgodose folkförsörjningen vid krig. Starka militära intressen äro

följaktligen knutna vid densamma.

Såsom redan berörts, hör järnvägen i såväl trafik- som driftshänseende

naturligt tillhopa med Hälsingborg—Hässleholms järnvägar, varför en samförvaltning

med dessa är ägnad medföra väsentliga tekniska och ekonomiska

fördelar. Genom det under år 1938 skedda faktiska statsförvärvet av dessa

järnvägar har Skåne—Smålands järnväg följaktligen kommit att tillhöra den

kategori av järnvägar, beträffande vilka vid ett enhetliggörande av järnvägsväsendet

i vårt land endast en lösning, nämligen anknytning till statsbanenätet,

rimligen kan ifrågakomma.

Beträffande driftresultaten av järnvägsrörelsen under åren 1929—1938

hänvisar järnvägsstyrelsen till följande sammanställning:

1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

1936

1937

1938

Inkomster.

T u

s e n

t a

1 k

r o

ii o r

Persontrafik ..

279

287

271

246

251

262

267

273

284

280

Posttransporter

Poststations-

37

40

40

40

40

41

41

42

42

42

skötsel.....

20

20

20

20

20

20

20

21

21

21

Godstrafik....

Extra trafik-

930

818

656

670

630

712

767

772

884

779

inkomster ..

17

13

11

14

14

14

14

17

22

26

Diverse in-

komster....

1

1

1

2

3

3

3

3

3

3

Summa trafik-

inkomster 1,284

1,179

999

992

958

1,052

1,112

1,128

1,256

1,151

Utgifter.

Administrati-

va avdeln...

78

83

84

82

74

71

71

79

81

78

Banavdeln. ...

197

198

190

188

153

160

166

176

204

197

Trafikavdeln. .

334

337

324

303

289

286

298

303

310

311

Maskinavdeln.

309

294

275

262

254

271

280

308

347

348

Vagnhyresaldo.

13

15

15

14

15

18

23

27

29

35

Summa utgifter

931

927

888

849

785

806

838

893

971

969

Driftöverskott

353

252

lil

143

173

246

274

235

285

182

I anslutning härtill anför styrelsen, att järnvägen — med stark nedgång i

trafik och inkomster t. o. m. år 1933 oell därefter intill 1937 en nära nog

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

lika stark uppgång — uppvisade ungefär samma statistiska bild som vårt

lands enskilda järnvägar i allmänhet. Vid jämförelse mellan åren 1929 och

1930, å ena, samt övriga år, å andra sidan, vore emellertid att beakta dels

den vid årsskiftet 1930/1931 skedda omläggningen av samtrafiksvägama,

vilken för järnvägen medförde en ökning i godstrafikinkomsterna beräknad

till cirka 100,000 kronor årligen, dels att denna inkomstökning utjämnats

genom den från nyssnämnda tidpunkt vidtagna indragningen av en, intill

nämnda tidpunkt tillämpad banavgift, vilken dittills lämnat en årlig inkomst

av ungefär samma belopp. Utvecklingen under perioden har alltså

varit väsentligt mindre gynnsam i fråga om inkomsterna än beträffande

trafikrörelsen.

Bolagets vinst- och förlusträkningar för åren 1931—1938 te sig på följande

sätt:

1931

1932

1933

1934

1935

1936

1937

1938

Inkomster.

Tus

e n

t a

k r

o n

o r

(prel.)

Driftöverskott av järnvägs-

rörelsen................

lil

143

173

246

274

235

285

182

Utdelning å aktier........

2

—

—

—

—

2

4

5

Diverse inkomster........

—

—

—

—

—

—

—

74

Förlust, balanserad från

föregående år..........

509

762

922

1,026

1,030

1,009

1,004

999

Förlust för året..........

253

160

105

4

—

—

—

—

Summa inkomster

875

1,065

1,200

1,276

1,304

1,246

1,293

1,260

Utgifter.

Från föregående år balan
-

serad förlust........... 509 761

Avsättning till förnyelsefond

(förd inom linjen) .. (110) (110)

Räntor.................. 260 256

Omläggning av samtrafiken 22 48

Avskrivning å aktier...... 84 —

» för utrangerad

materiel .... —

Vinst för året

922

1,026

1,030

1,009

1,004

999

(lil)

(lil)

(106)

(113)

(57)

(74)

241

222

213

211

210

204

37

28

33

21

17

13

57 42

21 _55_2

Summa utgifter 875 1,065 1,200 1,276 1,304 1^246~ 1,293 1,260

Förestående siffror visade, anför styrelsen, tydligt, att bolagets ekonomiska

ställning sedan länge varit mycket ogynnsam, ett förhållande vilket

också bestyrktes av följande utdrag av balansräkningarna för åren 1931 och

1938, den senare enligt preliminära uppgifter:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

5

Balansräkningar.

Tillgångar.

Järnvägsanläggningen.......................................

Ofullbordade anläggningar för järnvägsrörelsen................

Gårdar och fastigheter......................................

1,200 aktier i Hälsingborg—Hässleholms järnvägsaktiebolag....

Rörelsemedel:

I kassa och bank......................................... — —

Förråd................................................... 79 36

.Övriga................................................... 52 54

Reserverade tillgångar...................................... 487 7

Förlust för året och balanserad från föregående år............ 762 999

Summa 10,061 9,998

Skulder.

Främmande kapital......................................... 5,975 5,910

Eget kapital:

Stamaktier............................................... 2,586 2,586

Preferensaktier........................................... 1,500 1,500

Vinst för året och balanserad från föregående år............. — 2

Förnyelsefond, förd inom linjen.............................. (110) (792)

Summa 10,061 9,998

Styrelsen framhåller i anslutning härtill, att en sammanläggning av den

bokförda förlusten och den inom linjen förda avsättningen till förnyelsefond

utvisade, att det ackumulerade faktiska underskottet av rörelsen på sju år

stigit från 872,000 till 1,791,000 kronor.

Styrelsen anför härefter, att man vid överläggningar med järnvägsbolaget

utgått från att i samband med ett eventuellt statsförvärv en grundlig sanering

av järnvägens ekonomiska ställning skulle företagas. Man hade därvid

i första hand tänkt sig, att järnvägen skulle till ett pris, motsvarande

affärsvärdet, av den nuvarande ägaren försäljas till ett för ändamålet nybildat

bolag, och att aktierna i det nya bolaget sedermera skulle förvärvas av

svenska staten. Det nya bolaget skulle sålunda naturligt anknyta till den

grupp s. k. statliga järnvägsbolag, vilka bilda Hälsingborgssektionen. Alternativt

hade ifrågasatts, att staten skulle av det nuvarande bolaget direkt förvärva

järnvägen och sedermera utarrendera densamma till — det i verkligheten

statsägda -— Hälsingborg—Hässleholms järnvägsaktiebolag, med vilket

bolags järnvägar denna järnväg, som nämnt, hör naturligt samman. Det

nu träffade avtalet följde den senare linjen, vilken i praktiken gåve samma

resultat som den förra men nedbringade antalet formaliteter till det

strängt nödvändiga.

Vid sådant förhållande vore, fortsätter styrelsen, från statens synpunkt

1931 1938

(prel.)

Tusental kr.

8,577 8,870

— 12

68 20

36 —

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

de förut återgivna balansräkningarna utan större intresse, då staten icke

skulle övertaga till järnvägen ej hörande tillgångar, ej heller svara för skulder

i vidare mån än som direkt angåves i avtalets § 3.

Under framhållande att vid ett bedömande av det träffade avtalet från

affärssynpunkt man alltså i första hand, hade att mot varandra ställa, å

ena sidan, uppgifterna i förestående tablå över driftresultaten och, å andra

sidan, den erforderliga kapitalinsatsen anför styrelsen:

De bokförda driftsöverskotten ha för åren 1931—1938 tillsammantagna

uppgått till 1,649,000 kronor, vilket giver ett årsmedeltal av 206,000 kronor.

Frånräknas i viss analogi till de beräkningsgrunder, vilka förordats av 1936

års järn vägskommitté, det gynnsammaste och det ogynnsammaste året,

blir medeltalet 209,000 kronor alltså föga ändrat; i det följande användes det

förstnämnda värdet. Härifrån är främst att draga författningsenlig avsättning

till förnyelsefond, vilken för perioden i genomsnitt kan sättas till

112.000 kronor. Årliga överskottet av rörelsen skulle alltså bli 94,000 kronor.

På kapitalsidan har man att räkna med dels de i avtalets § 3 angivna belopp,

som förvärvet av järnvägen direkt betingar, uppgående till i runt tal

878.000 kronor, dels de ytterligare insatser, som erfordras för att bringa anläggningar

och materiel i ett tillfredsställande skick.

Beräkningar angående dessa insatser äro givetvis högst vanskliga. Av

fackmän å skilda områden gjorda kalkyler, avseende dels ett minimum,

d. v. s. vad som ansetts oundgängligen nödvändigt för järnvägens fortsatta

drift, dels vad som skulle krävas för att taga igen all eftersatt förnyelse och

bringa anläggningarna i nivå med nutidens krav, sluta på totalsummor örn

respektive 605,000 och 1,135,000 kronor. Adderas dessa belopp till det ovan

angivna, fås summorna 1,483,000 respektive 2,013,000 kronor, vilka med hänsyn

till beräkningarnas osäkerhet må avrundas till 1,500,000 respektive

2,000,000 kronor.

För en tidsperiod med ungefär samma trafikomfattning och prisförhållanden

som perioden 1931—1938 skulle alltså — för det fall att järnvägen

skulle trafikeras som enskild järnväg och med en taxa av samma höjd som

den nuvarande — avkastningen å förestående kapitalinsatser uppgå till 6.3

respektive 4.7 procent. Förestående kalkyl är helt analog med deni, som

framlagts i Kungl. Maj:ts propositioner till 1938 års riksdag nr 174, 209 och

300, angående förvärv av aktier i de numera s. k. statliga, till Hälsingborgssektionen

hörande järnvägsbolagen. Beträffande vissa av dessa bolag framhölls

emellertid, att under i övrigt oförändrade förhållanden den framtida avkastningen

icke kunde förväntas bliva så god som en beräkning enligt förevarande

grunder, — nedan användes uttrycket primärkalkyl — gåve vid handen.

Det sagda gäller i än högre grad örn här förevarande järnväg.

I järnvägsstyrelsens utlåtande över 1936 års järnvägskommittés betänkande

har framhållits, att en sådan primärkalkyl av affärsvärdet vore att betrakta

såsom för säljaren förmånlig. Att särskilt beakta vore därvid tvenne omständigheter,

nämligen dels biltrafikens alltjämt fortgående expansion, dels

förhållandet att många järnvägar ännu i huvudsak använde materiel från

förkrigstiden och till stor del från tidpunkter långt tillbaka i denna. Ersättningsanskaffning

för denna materiel kunde helt naturligt icke uppskjutas på

obestämd tid, och den tillkomna nya materielen komme att binda ett väsentligt

ökat kapital och kräva motsvarande höjning av avsättningarna till förnyelsefond.

Det här anförda gäller praktiskt taget generellt, men faktorernas betydelse

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

7

växlar givetvis i hög grad från fall till fall. Skåne—Smålands järnväg synes

beträffande båda omständigheterna intaga en skäligen ogynnsam ställning.

Ovan har framhållits, att biltrafikens expansion mycket ogynnsamt påverkat

utvecklingen i fråga örn järnvägens godstrafikinkomster. Vad angår den rullande

materielen, har det trängande behovet av förnyelse redan antytts. Särskilt

personvagnarna uppvisa en mycket hög genomsnittsålder. Det har också

befunnits nödvändigt räkna med en ej oväsentligt högre normal underhållskostnad

för denna materiel än den under förenämnda period havda.

Å andra sidan komma de kalkylerade kapitalinsatserna och särskilt vissa,

enbart i det dyrbarare alternativet ingående att möjliggöra en väsentlig rationalisering

av driften.

Även med fullt beaktande av förut berörda omständigheter samt alla de

upplysningar i övrigt angående järnvägens förhållanden, vilka under förhandlingarna

lämnats, finner järnvägsstyrelsen de överenskomna villkoren från

statlig synpunkt väl försvarliga. Detta gällde, anför styrelsen, särskilt örn det

avtalade förvärvet betraktades icke såsom en frislående affärsuppgörelse utan

såsom ett led i ett allmänt enhetliggörande av vårt lands järnvägsväsen varvid

staten vore beredd påtaga sig vissa uppoffringar. För järnvägsstyrelsen

stöde nämnda betraktelsesätt helt i förgrunden. Vid sådant förhållande syntes

beträffande avtalets innehåll främst vara att beakta, huruvida några ogynnsamma

konsekvenser för uppgörelser med andra järnvägar kunde vara att

befara, med andra ord huruvida de avtalade villkoren kunde anses för säljaren

alltför förmånligt bedömda efter 1936 års järnvägskommittés normer. Enligt

styrelsens uppfattning vore så icke förhållandet. Att beakta vore därvid

flera omständigheter. Vad först anginge affärsvärdet, stöde järnvägen visserligen

i en väsentligt lägre klass än de banor, vilka nu tillhörde de statliga

järnvägsbolagen, och styrelsen ville icke göra gällande, att i statlig drift köpeskillingen

komme att bliva förräntad. Järnvägen vore emellertid å andra sidan

— vid bortseende från byggnadskapitalet — i motsats till övriga under

senaste åren av staten förvärvade järnvägar ingen underskottsbana. Den synes

kunna giva något, om än blygsamt överskott. Styrelsen anför vidare:

Vid jämförelse med övriga järnvägsförvärv måste också beaktas, dels att

den avtalade köpeskillingen omsluter jämväl all kvarstående intecknad låneskuld,

dels järnvägens betydande längd, 146 km, dels slutligen järnvägens

vad nilema angår höga standard. Sedan förut antydda broförstärkningar

samt vissa övriga arbeten blivit utförda, kommer överbyggnaden att tillåta

användning av ett flertal statens järnvägars ångloktyper, ett förhållande vilket

kommer alt icke blott möjliggöra en rationellare drift utan också väsentligt

förbättra järnvägens användbarhet såsom militär transportled — ett krav,

som från militärt håll vid upprepade tillfällen framställts, men som hittills

på grund av bolagets svaga ekonomi icke kunnat tillgodoses. Såsom ett uttryck

för byggnadsstandarden står också den relativt höga byggnadskostnaden,

uppgående till för bana och byggnader 7,169,000 kronor, och detta redovisade

värde torde också i huvudsak tekniskt sett finnas kvar. Det bokförda

värdet av den rullande materielen, 1,584,000 kronor, är däremot att betrakta

såsom från samma synpunkt lill största delen förbrukat. Även med beaktande

av sistnämnda omständighet torde proportionen mellan köpesumma och

förefintliga tekniska värden icke behöva väcka någon betänklighet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majis proposition nr 183.

Järnvägsstyrelsen har i detta sammanhang berört bolagets ställning efter

järnvägens överlämnande och i dylikt hänsende anfört:

Aktiekapitalet kan därvid lämnas ur räkningen såsom längesedan helt förlorat.

Enligt förestående summariska balansräkning uppgår summa främmande

kapital till (i runt tal) 5,910,000 kronor. Beloppet ifråga specificeras

sålunda (med särskilt angivande av de belopp, som staten enligt avtalet över
-

tager) :

Av staten övertaget: Tusental kronor

Obligationslån ............................................ 288

A. B. Motala verkstad (för motorvägnar)...................... 70

Statens järnvägar (förändring av spårsystemet i Markaryd) ...... 20

Vid likvidationen kvarstående:

Reverslån ................................................ 2,680

Lån av Hälsingborgs stad .................................. 2,413

Ränteskuld till Hälsingborgs stad ............................ 312

Övriga upplupna räntor .................................... 15

Övriga svävande skulder.................................... 112

Tillhopa 5,910

Vad gäller de av staten övertagna skuldposterna, torde blott behöva nämnas,

att å skulden till A. B. Motala verkstad amortering skall före övertagandet

ske med 12,000 kronor. Det under rubriken reverslån upptagna beloppet

är fördelat på elva särskilda lån, alla av amorteringslåns karaktär men å

växlande villkor. Specifikation torde här ej erfordras. Väsentligt är däremot,

att samtliga lån av bolaget erhållits mot säkerhet av borgen från Hälsingborgs

stad. Till täckning av nämnda lån går i första hand det i avtalets

§ 3 angivna kontantbeloppet 508,000 kronor. — Återstående lånesumma uppgår

alltså till 2,172,000 kronor.

Den i specifikationen följande posten, lån av Hälsingborgs stad, härrör från

försträckningar, som staden successivt lämnat bolaget närmast såsom bidrag

till betalning av låne-annuiteter. För de senaste 13 åren 1926—1938 hava

enligt uppgift för ändamålet av staden anvisats tillhopa 2,308,000 kronor,

vilket giver ett årsmedeltal av cirka 177,500 kronor; återstående 105,000 kronor

utgöra under åren t. o. m. 1932 kapitaliserade räntor.

Förestående uppgifter avsåge, fortsätter styrelsen, i huvudsak järnvägen i

enskild förvaltning (med anslutning efter statsförvärvet till de statliga järnvägsbolagen)

. Beträffande — givetvis blott statistiskt beräkningsbara — inkomster

och utgifter för en ny statsbanedel Åstorp—Värnamo hade ingen särskild

utredning ansetts nödvändig. 1936 års järnvägskommittés betänkande

innehölle utförlig redogörelse för de kalkylerade verkningarna på inkomstoch

utgiftssidan av förstatligandet, betraktat som helhet. Samma betänkande

och därmed samhörande publikationer innehölle jämväl detaljuppgifter

beträffande de särskilda järnvägarna, vilka uppgifter närmast avsåge det fall,

att alla i kalkylerna ingående enskilda järnvägar bleve samtidigt inlemmade.

Enligt dessa kalkyler skulle, anför styrelsen vidare, inlemmandet i statens

järnvägars taxesystem av Skåne—Smålands järnväg med bibehållen trafikomfattning

medföra en inkomstminskning av för persontrafiken 47,000 kronor

och för godstrafiken cirka 40,000 kronor. Denna minskning i transportavgifter

örn tillhopa cirka 87,000 kronor årligen utgjorde trafikområdets, in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

9

klusive Hälsingborgs stad, mest omedelbara och gripbara vinst av förevarande

statsförvärv. Av mycket stor betydelse från Hälsingborgs stads synpunkt,

ehuru ej möjliga att uttrycka i penningar, vore givetvis också de utsikter till

förbättrade förbindelser, som samdriften med, till en början, de statliga järnvägsbolagen

öppnade.

Styrelsen meddelar härefter, att järnvägen i lönehänseende tillhörde den

lågt ställda bangruppen III och att därför med bibehållet personalantal förstatligandet

skulle komma att medföra en ej obetydlig ökning av utgifterna å

lönekontot. Enligt avtalets regler för personalens löneplacering — varje tjänsteman

skulle bibehållas så långt ske kunde vid innehavda förmåner — komme

emellertid, anför styrelsen, sagda ökning endast så småningom till synes.

Successivt skulle också verkningarna framträda av den rationalisering, som

samdriften med andra järnvägslinjer erbjöde. I järnvägsförstatligandekommissionens

betänkande angåves för järnvägen som sannolik utgiftsökning ett

belopp av 28,000 kronor. Beloppet ifråga torde fortfarande få användas, trots

att erfarenheterna från de statliga järnvägsbolagen bestyrkte riktigheten av

den uppfattning i förevarande hänseende, åt vilken styrelsen tidigare givit uttryck,

nämligen att vid samdrift uppkommande vinster alltid bleve väsentligt

större än vad man på förhand vågade antaga och införa i kalkylerna.

Vad gäller de avtalsvillkor, vilka ej avsåge köpeskillingen, hade, upplyser

styrelsen, tidigare träffade, av statsmakterna redan godkända uppgörelser

stått som mönster, t. o. m. själva ordalydelsen hade i allt väsentligt övertagits,

givetvis med de modifikationer, som betingats av lokala och individuella

förhållanden. Med hänsyn härtill anser styrelsen några kommentarer

till de särskilda bestämmelserna ej vara erforderliga.

Beträffande järnvägens personal framhåller styrelsen, att då järnvägen

skulle införlivas först vid den tidpunkt, som kunde komma att bliva bestämd

för införlivande av Hälsingborg—Hässleholms järnvägar, och då i

sistnämnda hänseende ännu intet förslag förelåge, intet omedelbart beslut av

riksdagen med avseende å antalet befattningar erfordrades. Vad åter beträffade

personalens löneställning bleve densamma tillfullo reglerad i och med

statsmakternas beslut rörande avtalet.

De kapitalmedel, som omedelbart erfordras för statsförvärvets genomförande,

878,000 eller avrundat 880,000 kronor, anser styrelsen böra anvisas

å riksstaten å kapitalbudgeten. Detta gällde, anför styrelsen, jämväl i § 3

omförmälda skuld till statens järnvägar om i runt tal 20,000 kronor. Visserligen

hade statens järnvägar på sin tid erhållit anslag till hela det omförmälda

förändringsarbetet, men återbäring hade sedermera skett i samband med

mottagandet av bolagets skuldförbindelse.

Styrelsen anför härefter:

Liksom fallet varit vid vissa tidigare järnvägsförvärv, torde ytterligare

medel från riksstaten komma att erfordras till vissa av ovan berörda förnyelse-

och moderniseringsarbeten. Utarbetandet av planer för dessa arbeten

kräver emellertid en avsevärd tid och styrelsen är icke beredd alt nu framlägga

förslag. I särskild klass ifråga örn angelägenheten slå meromnämnda

broförstärkningar. Det är högst önskvärt, att dessa komma till utförande så

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Departe
ments
chefen.

snabbt som detta tekniskt är möjligt; det gäller ju här arbeten som vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen vid upprepade tillfällen kraftigt anbefallt. Finansieringen

av anläggningsarbetena ifråga synes emellertid lämpligen kunna

så ordnas, att järnvägsstyrelsen bemyndigas att — efter tillstånd av Kungl.

Maj:t för varje särskilt fall — med till styrelsens förfogande stående likvida

medel förskottera kostnaderna för desamma ävensom för övriga arbeten, vilkas

omedelbara utförande kan befinnas vara särdeles angeläget. Täckning

skulle sedermera beredas å riksstaten för budgetåret 1940/41, beträffande vilken,

i vad angår statens järnvägars huvudkonto inom kapitalbudgeten, styrelsen

kommer att senare under innevarande år till Kungl. Maj:t avgiva

förslag.

Järnvägsstyrelsen har slutligen meddelat, att i järnvägsfastigheten ingå

vissa markområden, vilka ej äro för järnvägsdriften behövliga. Beträffande

dessa fastigheter erinrar styrelsen, att Kungl. Maj:t genom resolution den 16

september 1938 medgivit, att vissa angivna områden finge avsöndras från den

nu på staten överlåtna järnvägsfastigheten. Avsöndringarna hade ännu ej

kunnat verkställas, men till en del av områdena hade köpare anmält sig. Då

förevarande områden ej heller efter järnvägens övergång i statens ägo vore

för järnvägsdriften behövliga, finge styrelsen hemställa örn förslag till riksdagen

beträffande försäljningstillstånd för desamma.

Med åberopande av vad styrelsen sålunda anfört hemställer styrelsen, att

Kungl. Majit i till årets riksdag avlåten proposition måtte, med godkännande

av det nu överlämnade avtalet, föreslå riksdagen dels besluta, att Skåne—

Smålands järnväg må på avtalade villkor förvärvas av staten och införlivas

med statens järnvägar, dels till förvärvets genomförande å riksstaten för budgetåret

1939/40 anvisa ett reservationsanslag av 880,000 kronor, dels ock slutligen

medgiva, att i förenämnda Kungl. Majits resolution angivna markområden

må försäljas under villkor, som av Kungl. Majit fastställas, och i samband

därmed besluta, att inflytande försäljningsinedel skola tillföras statens

järnvägars fond för markförvärv.

Skåne—Smålands järnväg, som omfattar den över 14 mil långa banlinjen

mellan Kärreberga och Värnamo, äger trots den icke obetydliga tillbakagång

i trafiken, som under senare tider ägt rum, en relativt stor betydelse såsom

trafikled. Ehuru järnvägens ekonomiska ställning är svag, har emellertid

varken nedläggning eller nedrustning av densamma allvarligt ifrågasatts.

Särskilt för Hälsingborgs stad har järnvägen sin stora betydelse, vilket

tagit sig uttryck i att staden såsom huvudsaklig aktieägare i Skåne—Smålands

järnvägsaktiebolag för järnvägens bibehållande gjort mycket betydande

ekonomiska insatser, vilka vid järnvägens nu ifrågasatta försäljning torde

komma att till stor del gå förlorade.

Det nu föreliggande avtalet angående försäljning till staten av Skåne—

Smålands järnväg torde kunna anses utgöra ett led i de nästlidet år påbörjade

åtgärderna för ett enhetliggörande av vissa delar av det skånska järnvägsnätet.

Ifrågavarande järnväg hör nämligen såväl i trafik- som i driftshänseende

naturligt ihop med i första hand Hälsingborgs—Hässleholms järn
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

11

vägar, vilka numera genom statens aktieköp nästlidet år i realiteten äro statsägda.

En samförvaltning av Skåne—Smålands järnväg med förenämnda

järnvägar är därför ägnad att medföra väsentliga tekniska och ekonomiska

fördelar. Någon tvekan om att Skåne—Smålands järnväg tillhör den kategori

järnvägar, som vid ett enhetliggörande av järnvägsväsendet i vårt land

bör anknytas till statsbanenätet, torde knappast föreligga. Den fråga, till

vilken statsmakterna i förevarande sammanhang synas böra taga ställning,

begränsar sig därför närmast till de villkor, på vilka övertagandet av järnvägen

bör äga rum.

I motsats till vad som var fallet beträffande de järnvägsföretag, vilka staten

nästlidet år förvärvade genom inköp av så gott som samtliga aktier i

respektive järnvägsbolag, innebär det nu föreliggande avtalet, att staten skulle

av Skåne—Smålands järnvägsaktiebolag direkt inköpa bolagets järnväg.

Detta tillvägagångssätt har i förevarande fall befunnits vara det ur formell

synpunkt lämpligaste. Köpeskillingen för järnvägen skulle utgöra i runt tal

878,000 kronor, vilken summa skulle erläggas dels med ett kontant belopp av

omkring 508,000 kronor, dels genom övertagande av vissa bolaget åvilande

skulder, dels ock genom att bolaget befrias från skyldighet att till statens

järnvägar inbetala resterande skuld, omkring 19,500 kronor, för andel i kostnaderna

för förändring av spårsystemet i Markaryd. Vid bedömandet av

köpeskillingens skälighet i förhållande till den beräknade avkastningen torde

hänsyn få tagas till att ytterligare betydande insatser måste från statens sida

göras för att bringa järnvägens anläggningar och materiel i ett tillfredsställande

skick. Beräkningen angående storleken av dessa insatser slutar å alternativa

belopp, därav det ena avser det minimum, som ansetts oundgängligen

nödvändigt för järnvägens fortsatta drift, och det andra vad som skulle krävas

för att taga igen eftersatt förnyelse och bringa anläggningarna i nivå med

nutidens krav. Det förstnämnda beloppet uppgår till 605,000 kronor och det

sistnämnda till 1,135,000 kronor. Med utgångspunkt från ett driftöverskott

av 94,000 kronor, motsvarande efter avsättning till förnyelsefonden järnvägsrörelsens

överskott i medeltal under åren 1931—1938, skulle räntan å statens

kapitalinsats, däri inräknad kostnaden för järnvägens iståndsättning,

uppgå till 6.3 respektive 4.7 procent, beroende på i vilken omfattning banan

iståndsättes. Såsom järnvägsstyrelsen framhållit torde emellertid den framtida

förräntningen komma att bliva sämre än vad dessa siffror giva vid handen.

Hänsyn måste nämligen tagas till, bland annat, att biltrafikens alltjämt

fortgående expansion torde komma att ofördelaktigt påverka inkomstsidan

samt att underhållet av materielen, vilken är i starkt behov av såväl

förnyelse som utökning, samt avsättningen till förnyelsefonden torde medföra

ökade kostnader. Härtill kommer, att vid ett införlivande av järnvägen i

statsbanenätet, vilket emellertid förutsättes skola tills vidare ansta, en till - tampning av statsbanetaxan skulle medföra en inkomstminskning, varjämte

icke obetydligt ökade personalutgifter skulle tillkomma. Å andra sidan har

erfarenheten givit vid handen, att vissa på driftsresultatet inverkande faktorer

vid övertagande av en järnväg från statens sida vanligen utfalla gynn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 183.

sammare än vad på förhand vågat antagas. Detta gäller sålunda bland annat

trafikomfattningen, vilken kan förväntas öka, varjämte rationaliseringsåtgärder

i driften torde komma att minska vissa driftsutgifter.

Även om förräntningen av statens kapitalinsats på grund av nu angivna

förhållanden icke kan anses helt säkerställd, är emellertid att märka, att

järnvägen icke är någon underskottsbana och att tekniskt sett järnvägen på

grund av sin höga byggnadsstandard äger ett betydande värde. Den nu

ifrågavarande affärsuppgörelsen synes icke heller böra betraktas såsom en

självständig affärsuppgörelse utan torde böra ses i sammanhang med de åtgärder

för ett enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet, vilka jag förut i

dag förordat.

Vid ett övervägande av de olika på frågan inverkande förhållandena har

jag i likhet med järnvägsstyrelsen funnit den preliminärt överenskomna köpeskillingen

från statlig synpunkt godtagbar. De avtalsvillkor, vilka ej avse

köpeskillingen, ansluta sig i stort sett till motsvarande bestämmelser i de tidigare

av statsmakterna godkända avtalen om övertagande av enskilda järnvägar.

Mot desamma har jag därför icke något att erinra. Beträffande

järnvägens personal kan framhållas, att då järnvägen är avsedd att införlivas

med statsbanenätet först vid den tidpunkt, som kan bliva bestämd fölinförlivande

av Hälsingborg—Hässleholms järnvägar, och då i sistnämnda

hänseende ännu intet.förslag föreligger, något omedelbart beslut av riksdagen

med avseende å antalet befattningar icke erfordras. Vad åter angår

personalens löneställning blir densamma, på sätt järnvägsstyrelsen framhållit,

till fullo reglerad i överensstämmelse med statsmakternas godkännande av

det föreliggande avtalet. Något särskilt beslut härom av riksdagen erfordras

alltså icke.

Såsom tidigare anförts skulle till förnyelse- och moderniseringsarbeten vid

järnvägen erfordras vissa kapitalinsatser. Med hänsyn till den tid, som utarbetandet

av plan för dessa arbeten kräver, har järnvägsstyrelsen icke kunnat

i förevarande sammanhang framlägga någon dylik plan. På grund av

önskvärdheten att arbetena, särskilt vissa broförstärkningsarbeten, komma

till utförande så snabbt som detta tekniskt är möjligt, föreslår järnvägsstyrelsen,

att styrelsen för finansieringen av anläggningsarbetena bemyndigas

att efter tillstånd av Kungl. Majit för varje särskilt fall med till styrelsens

förfogande stående likvida medel förskottera kostnaderna för desamma ävensom

för övriga arbeten, vilkas omedelbara utförande kan befinnas vara särdeles

angeläget. Medel för täckning av sålunda i anspråk tagna belopp skulle

sedermera anvisas å riksstaten för budgetåret 1940/41. Då enligt vad jag

inhämtat de arbeten av nu ifrågavarande slag, som äro av mest angelägen

art, beräknas draga en kostnad av omkring 130,000 kronor, synes nämnda

belopp böra anvisas å riksstaten redan för nästa budgetår.

Vad slutligen angår förenämnda markområden, beträffande vilka Kungl.

Majit medgivit, att desamma må avsöndras från järnvägsfastigheten, torde

anledning till erinran mot deras avyttring icke föreligga. Områdena, som

finnas uppförda i en såsom bilaga till statsrådsprotokollet fogad förteckning,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

13

behövas nämligen, såvitt är känt, ej för statligt ändamål. Jag vill därför tillstyrka,

att riksdagens medgivande till deras försäljning inhämtas. Det torde

få ankomma på Kungl. Majit att pröva föreliggande köpeanbud och fastställa

de villkor, under vilka varje område må försäljas. Försäljningsmedlen

torde böra tillföras statens järnvägars fond för markförvärv.

Under åberopande av vad sålunda anförts, och då det för förvärvet erforderliga

anslagsbeloppet lämpligen torde böra avrundas till 880,000 kronor,

hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att godkänna ifrågavarande,

vid statsrådsprotokollet fogade avtal örn förvärv av Skåne—

Smålands järnväg;

dels å kapitalbudgeten, under rubrik Statens järnvägar, för

budgetåret 1939/40 anvisa

ej mindre till förvärv av Skåne—Smålands järnväg ett

reservationsanslag av .................. kronor 880,000,

än även till för stärkning sarbeten å Skåne—Smålands järnväg

ett reservationsanslag av ............ kronor 130,000;

dels medgiva, att de i den såsom bilaga till statsrådsprotokollet

fogade förteckningen avsedda, i förevarande förvärv

ingående markområdena må försäljas under villkor, som av

Kungl. Majit fastställas;

dels ock besluta, att inflytande försäljningsmedel skola tillföras

statens järnvägars fond för markförvärv.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet!

Nils Hellenius.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Bilaga.

Avtal

mellan Kungl. Järnvägsstyrelsen för Svenska staten, nedan kallad styrelsen,

å ena sidan, samt Skåne-Smålands järnvägsaktiebolag med säte i Hälsingborg,

nedan kallat bolaget, å andra sidan, angående förvärv för Svenska statens

räkning av Skåne—Smålands järnväg (S. S. J.) m. m.

§ 1.

Morn. 1. Bolaget överlåter på nedan angivna villkor och med nedan angivna

undantag med full äganderätt till styrelsen dels den bolaget tillhöriga

järnvägen jämte allt, vad till densamma hör, och dels övriga av bolaget ägda

fastigheter. Från överlåtelsen av järnvägen undantages den del örn c:a 3,600

kvm. av järnvägsområdet vid Strömsnäsbruk, beträffande vilket område

Kungl. Majit genom resolution den 30 december 1938 medgivit, att detsamma

må, därest laga hinder ej möter, avsöndras från järnvägen och vilket område

av bolaget försålts. Från överlåtelsen av bolagets »övriga fastigheter» undantagas

de, i järnvägsområdet ej ingående, fastigheter, vilka av bolaget bokföras

såsom en enhet under benämningen Markaryd Mellangård. De till

styrelsen sålunda överlåtna fastigheterna ävensom de från överlåtelsen undantagna

fastigheterna finnas angivna å bifogade förteckning, bil. A.

Mom. 2. Tillträdet skall ske den 1 juli 1939.

Mom. 3. Egendomen överlåtes i det skick, vari densamma å tillträdesdagen

befinner sig.

Bolaget förbinder sig att icke utan styrelsens medgivande vidtaga åtgärder,

ledande till värdeminskning å i mom. 1 ovan omförmälda tillgångar —

materialförbrukning, hänförlig till det normala uppehållandet av driften å

bolagets järnväg undantagen —- ävensom att under år 1939 intill tillträdesdagen

låta utföra och bekosta underhåll av anläggningar och materiel i

minst samma omfattning, som skett under motsvarande del av år 1938.

Till samtliga de sammanträden av bolagets styrelse, som hållas före tillträdesdagen

kallas den eller de representanter, Kungl. Järnvägsstyrelsen

utser.

§ 2.

Bolaget skall vid tillträdet överlämna för lagfart av den överlåtna fasta

egendomen erforderliga handlingar ävensom genom gravationsbevis styrka,

att nämnda egendom är fri från andra penninginteckningar än sådana, som

hänföra sig till i § 3 omförmält obligationslån.

Bolaget skall vid samma tillfälle överlämna de skriftliga avtal och andra

handlingar, vilka avse sådana rättigheter och skyldigheter ifråga örn järnvägen,

som enligt § 4 i detta avtal skola av styrelsen övertagas.

§ 3.

I vederlag för järnvägen skall styrelsen

dels erlägga en köpeskilling av åttahundratusen (800,000) kronor;

dels övertaga betalningsansvaret för bolagets skuld å tillträdesdagen till

Aktiebolaget Motala Verkstad i Motala för två rälsbussar, vilken skuld uppgår

till femtioåttatusen (58,000) kronor;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

15

dels slutligen befria bolaget från skyldigheten att till statens järnvägar in

betala den 1 juli 1939 resterande skuld för andel i kostnaderna för förändring

av spårsystemet i Markaryd, vilken skuld nämnda dag uppgår till nittontusensexhundraåttio

(19,680) kronor 60 öre.

Köpeskillingen åttahundratusen (800,000) kronor skall erläggas på följande

sätt:

a) Styrelsen övertager betalningsskyldigheten för å tillträdesdagen resterande

skuld å bolagets obligationslån den 30 september 1897 jämte å skulden

upplupen, ej förfallen ränta, uppgående till

kapitalskuld ...................................... kronor 288,000

4^2 °/o ränta å nämnda belopp för tiden 1/4—3°k 1939 . .. . »_3,240

Tillhopa kronor 291,240.

I») Styrelsen övertager betalningsskyldigheten för räntan för tiden 1/i—30/6

1939 å bolagets skuld till Statens järnvägar för förändring av spårsystemet

i Markaryd efter 4‘/2 % å kronor 19,680: 60 utgörande fyrahundrafyrtiotvå

(442) kronor 81 öre.

c) Styrelsen betalar den härefter återstående köpeskillingen kontant å tillträdesdagen

med femhundraåttatusenlrehundrasjutton (508,317) kronor 19

öre.

Bolaget förbinder sig att uppsäga bolagets obligationslån av den 30 september

1897 till återbetalning den 30 september 1939, och styrelsen förbinder

sig att, sedan obligationerna blivit infriade, låta döda samtliga till nämnda

obligationslån hörande obligationer, vilka äro intecknade i bandelen Markaryd—Värnamo.

Kostnaderna för lagfart å den överlåtna egendomen gäldas av styrelsen. —

Avsöndringen av i § 1 mom. 1 omförmält markområde vid Strömsnäsbruk

ombesörjes och bekostas av bolaget.

§ 4.

I närlagda bilaga, bilaga B, äro av bolaget såvitt möjligt fullständigt förtecknade

de överenskommelser, kontrakt och medgivanden, som skola av

styrelsen övertagas.

Bolaget förbinder sig att på anfordran av styrelsen uppsäga de i förteckningen

upptagna, uppsägbara avtal, vilka styrelsen finner icke böra äga

fortsatt giltighet.

§ 5.

1. De vid järnvägen anställda befattningshavare, vilka finnas upptagna

uti här bilagda förteckning, bilaga C, skola med nedan angivna förbehåll

äga rätt att å tillträdesdagen övergå i Statens järnvägars tjänst — med skyldighet

dock att mottaga placering jämväl vid annat statligt företag eller

hos bolag vari staten äger aktiemajoriteten -— utan minskning av då innehavda

löneförmåner och utan minskning av den rätt till löneförhöjning efter

viss tjänstetid, som enligt vid bolagets järnväg tillämpade grander skulle

hava tillkommit dem, allt enligt vid tiden för övergången gällande avtal. Vid

beräknandet av vederbörandes löneförmåner i och för hans inplacering i

Statens järnvägars löneskala och bestämmande av eventuellt personligt lönetillägg

skola löneförhållandena å den ort, där han omedelbart före uppförandet

å aktiv stat varit placerad, läggas lill grund. Därvid skall dock

hänsyn tagas endast till de väsentliga och egentliga löneförmånerna, d. v. s.

den fasta lönen, dyrorts- och dyrlidstillägg samt eventuell förmån av fri

eller löneavtalsbunden prisbillig bostad eller kontant hyresbidrag ävensom,

så länge vederbörande är anförtrodd däremot svarande uppdrag, vissa särskilda

ersättningar, såsom hållplats- och postarvoden. Till övriga förmå
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S3.

ner, exempelvis semesterrätt, avlöning viel sjukdom och annan tjänstledighet,

fri läkarevård, begravningshjälp, beklädnad, postfacksavgifter, medicinprovision

m. m., skall hänsyn däremot icke tagas, utan skola — i den

mån ej stadgandet under mom. A) här nedan föranleder till tillämpning

av den enskilda banans stadganden — de vid Statens järnvägar därutinnan

gällande bestämmelserna äga tillämpning.

Avlöningen må dock icke överstiga det högsta belopp, som enligt vid statens

järnvägar gällande avlöningsreglemente må utgå till tjänsteman i den

lönegrad, i vilken vederbörande befattningshavare enligt nämnda förteckning

skall placeras, såvida icke annat i förteckningen särskilt angivits.

Härutöver skall iakttagas:

a) att under beaktande av i nästföregående stycke angiven begränsning

skola tidigare anställnings- och avlöningsvillkor i tillämpliga delar gälla dels

för all järnvägens personal under tiden intill i § 7 angiven tidpunkt i den

mån vederbörandes anställning ej dessförinnan upphör, dels för personal,

vilken enligt mom. b) entledigas utan eller med rätt till förtidspension, under

vederbörandes hela återstående tjänstetid, dels ock för befattningshavare,

vilka enligt mom. b) uppföras å övergångsstat, intill dess de inplaceras å

för Statens järnvägar behövliga befattningar eller pensioneras;

b) att Statens järnvägar skola äga rätt att före i § 7 angiven tidpunkt

dels jämlikt för personalen gällande avtal bestämma örn entledigande av sådan

icke ordinarie personal ävensom efter den 1 januari 1938 till ordinarie

befordrad personal, som befinnes vara för den övertagna järnvägens drift

i Statens järnvägars regi icke erforderlig, dels mot förtidspensioner — till

beloppen minst motsvarande för friska befattningshavare, vad de vid avgång

efter fyllda 63 år skulle erhålla enligt Enskilda Järnvägarnas Pensionskassas

reglemente, och för övriga befattningshavare, vad de vid omedelbar

avgång skulle erhålla från samma kassa — entlediga sådan personal

i ordinarie befattning, till tjänsteåren äldre än ovan angivna, som med hänsyn

till antingen sjuklighet eller lyte, enligt vad som framkommit vid en före

övertagandet av den enskilda banan företagen läkareundersökning av all

personal, eller ock levnadsålder över 60 år icke lämpligen kan övertagas i

Statens järnvägars tjänst, därvid Statens järnvägar dock skola för sålunda

förtidspensionerade erlägga reglementerade avgifter — såväl förvaltningssom

personliga — till Enskilda Järnvägarnas Pensionskassa, intill dess kassan

för en var övertager skyldigheten att utbetala pension, dels ock å övergångsstat

tillsvidare uppföra sådan personal, som vid tidpunkten för överlåtelsen

icke är för Statens järnvägar behövlig; Statens järnvägars dock obetaget

att även efter i § 7 angiven tidpunkt entlediga jämväl dylik personal på

sätt och enligt grunder, som tillämpats i fråga om personal, som erhållit förtidspension

redan i samband med statsförvärvet av bolagets järnväg;

c) att den personal, vilken icke uppsäges, entledigas eller uppföres å övergångsstat

jämlikt mom. b), är berättigad att fr. o. m. i § 7 angiven tidpunkt

erhålla anställning enligt för Statens järnvägar gällande anställningsoch

lönevillkor under följande förbehåll:

1) att vederbörande åtnöja sig med sådana —- mot deras löneförhållanden

såvitt möjligt svarande — befattningar, som styrelsen med hänsyn till den

utbildning som för olika befattningar är föreskriven vid Statens järnvägar

och efter vederbörligt hänsynstagande till tidigare tjänstgöring, anser lämpligt

anförtro dem,

2) att de varda underkastade alla Statens järnvägars för personalen nu

eller framdeles gällande reglementen och instruktioner samt villkor för antagning,

bibehållande av anställning, befordran och entledigande, därvid

dock skall gälla, att vid beräkning av tjänstetid i och för antagande i ordi
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 183.

17

narie tjänst och för befordran från en till annan ordinarie befattning vid

Statens järnvägar hänsyn skall tagas till den tid, befattningshavare varit anställd

i bolagets tjänst,

3) att de icke äga rätt att få för Statens järnvägars personal gällande pensionsreglementen

på sig tillämpade;

d) att för den personal, vilken uppförts å övergångsstat jämlikt mom. b),

skall gälla enahanda bestämmelser, som i mom. c) angivits, räknat från den

tidpunkt, då vederbörande placeras å befattning, som finnes upptagen i Statens

järnvägars aktiva personalstat;

e) att styrelsen från och med tillträdesdagen skall i förhållande till sådana

pensionsinrättningar, vari personalen är försäkrad, äga samma förpliktelser

och rättigheter, som bolaget skulle ägt, om järnvägen fortfarande varit bolagets

egendom.

2. Av Statens järnvägar övertagen, å aktiv stat uppförd personal, på vilken

civila tjänstepensionsreglementet ej vunnit tillämpning, tillerkännes de förmåner,

som enligt Kungl, kungörelsen den 12 april 1935 tillkomma vissa

tjänstemän, som i samband med statens övertagande av enskilda järnvägar

eller bandelar övergått i Statens järnvägars tjänst.

3. Gentemot sådan den enskilda järnvägens, vid Statens järnvägars övertagande

av densamma, i tjänst varande personal, som icke vunnit anställning

å aktiv stat vid Statens järnvägar, samt banans redan pensionerade

personal, ävensom pensionsberättigade familjemedlemmar efter personal av

nämnda kategorier, ikläda sig Statens järnvägar icke någon skyldighet att

låta desamma komma i åtnjutande av andra pensionsförmåner eller understöd

— frånsett dem, som intill pensionsålderns inträdande kunna komma

att tillerkännas personal, som förtidspensionerats enligt mom. 1 b) här

ovan — än som skulle tillkommit vederbörande, därest banan ej övergått i

statens ägo.

§ 6.

Bolaget skall före tillträdesdagen till styrelsen överlämna förteckning över

de befattningshavare, som önska erhålla anställning vid Statens järnvägar

på i § 5 angivna villkor.

§ 7.

Järnvägen skall införlivas med Statens järnvägar vid samma tidpunkt, som

kan komma att bliva bestämd för införlivande av järnvägen Hälsingborg—

Hässleholm, sålunda, att för Statens järnvägar gällande taxor och föreskrifter

utan inskränkningar komma till tillämpning å järnvägen.

§ 8.

Detta avtal är ingånget, för styrelsens del under förbehåll av godkännande

av Kungl. Majit och för bolagets del under förbehåll av godkännande av bolagsstämman

samt av stadsfullmäktige i Hälsingborg.

Stockholm den 2 mars 1939.

Kungl. Järnvägsstyrelsen.

G. DAHLBECK.

Erik Malmkvist.

Hälsingborg den 2 mars 1939.

Skåne—Smålands järnvägsaktiebolag.

HJALMAR FORSBERG.

Bevittnas:

Folke Andersson. A. ./. Werne.

Billang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 133.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mo]:ts proposition nr 183.

Bilaga.

Förteckning över Skåne—Smålands järnväg tillhöriga fastigheter och

fastighetsdelar, som jämlikt Kungl. Maj:ts resolution den 16 september

1938 få avsöndras från järnvägsfastigheten.

Ungefärlig

Läge areal

kvm.

1. Cirka 500 meter norr om Ekets station .............. 2,800

2. Vid Örkelljunga station .............................. 4,000

3. » Åsljunga station ................................ 3,400

4. » Skånes Fagerhults station........................ 7,000

5. » » » » ........................ 1,400

6. Cirka 1 kilometer söder örn Ljungby station .......... 1,000

7. » 1 » norr » » » .......... 1,500

8. » 1 » söder * Lagans » 900

9. » 1 » » n » v 13,300

10. »3 » norr > » » 8,000

11. Vid Vidösterns station........................ 15,000

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner,

selon

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:212 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till förvärv av Skåne—Smålands järnväg. s. 1 i texten
  2. SU 1939:128 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till förvärv av Skåne—Smålands järnväg. a1 i texten