Sök i Ratio Lex

Angående anslag till arbetsrädet för budgetåret 1939140

1939-03-03 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:202, Angående anslag till arbetsrädet för budgetåret 1939140

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 202.

1

Nr 202.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till arbetsrädet för budgetåret 1939140; given Stockholms

slott den 3 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kr ongrinsen-Keg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 3 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorf, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel,

Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 11 och 12, föreslagit riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1939/40 beräkna

dels till Arbetsrådet: Avlöningar ett förslagsanslag av 83,300 kronor,

dels ock till Arbetsrådet: Omkostnader ett förslagsanslag av 20,000 kronor.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga dessa anslagsfrågor.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 202. sas 89

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj\U proposition nr 202.

l:o) Arbetsrådet: Avlöningar. I gällande författningar — lagen den 16 maj

1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning, instruktion den 4 maj 1934

(nr 182) för arbetsrådet samt lantarbetstidslagen den 26 juni 1936 (nr 333)

— föreskrives örn arbetsrådets organisation bland annat följande: Arbetsrådet

skall bestå av minst sju ledamöter jämte suppleanter. För handläggning

av ärenden, som avses i lantarbetstidslagen, skola utses två särskilda

ledamöter, vilka för dessa fall ersätta två av förstnämnda ledamöter. För de

två särskilda ledamöterna skola jämväl utses suppleanter. En av rådets ledamöter

skall vara ordförande och chef samt en annan ledamot ställföreträdare

för denne. En av ledamöterna är tillika byråchef i rådet.

Kungl. Majit har den 30 juni 1936 fastställt följande personalförteckning

för arbetsrådet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1936/37:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å extra stat.

1 ledamot, tillika byråchef ......................................................... B 30

1 sekreterare ........................................................................... B 26.

Vidare har Kungl. Maj:t den 22 april 1938 fastställt följande avlöningsstat

för arbetsrådet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1938/39:

Avlöningsstat
1.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis ......................................................... kronor 28,900

2. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis ......... » 19,600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m......................... kronor 19,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis » 1,600 » 20,600

4. Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis

....................... » 1,400

Summa förslagsanslag kronor 70,500

Kungl. Majit har därjämte förklarat, att den å avlöningsstaten upptagna

anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, skall tills vidare disponeras på följande sätt:

Årsarvode till en ordförande och chef (befattningen innehaves

av ledamoten, tillika byråchefen) .................................... kronor 4,000

Årsarvode till en ledamot, tillika ställföreträdare för ordföranden » 2,000

Årsarvoden å 1,500 kronor till 7 ledamöter ........................ » 10,500

Dagarvoden till ledamöter och suppleanter, förslagsvis ......... » 10,300

Ersättningar till ledamöter samt tekniskt eller ekonomiskt sakkunniga

för särskilda utredningar och undersökningar ...... » 2,000

Ersättningar till på arbetsrådets föranstaltande vid allmän

underrätt hörda vittnen och sakkunniga, förslagsvis ......... » 100

Summa kronor 28,900

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majda proposition nr 202.

I fråga om dagarvodenas beräknande gälla enligt brev den 30 juni 1936

tills vidare följande bestämmelser:

Annan ledamot av arbetsrådet än ordföranden och chefen samt suppleant

för sådan ledamot äger att för varje dag, han deltager i sammanträde i arbetsrådet,

dock beträffande ledamot högst 60 dagar under ett budgetår, åtnjuta

dagarvode, som skall utgå med trettio kronor till ordförandens ställföreträdare

och dennes suppleant samt med tjugu kronor till annan ledamot och suppleant

för sådan ledamot. Därest suppleant icke är bosatt i Stockholm eller där har

sin verksamhet förlagd eller till följd av annat allmänt uppdrag, för vilket

ersättning åtnjutes, där uppehåller sig, äger han, utöver nyssnämnda belopp,

i dagarvode uppbära ytterligare tio kronor; och skall vad sålunda stadgats

äga motsvarande tillämpning för det fall, att suppleant i ledamots ställe tjänstgör

vid förrättning utom Stockholm. Därest på grund av nu meddelade bestämmelser

ävensom föreskrifterna i allmänna resereglemente! med därtill

hörande tilläggsbestämmelser till ledamot eller suppleant under samma dygn

skall utgå såväl dagarvode som traktamentsersättning, skall emellertid ledamoten

eller suppleanten eljest tillkommande dagarvode minskas med ett

belopp, motsvarande den till honom utgående traktamentsersättningen.

I skrivelse den 5 september 1938 har arbetsrådet framlagt beräkningar

rörande medelsbehovet för rådets verksamhet under nästa budgetår samt

därvid till en början erinrat örn att avlöningsanslaget för budgetåret 1937/38

å 67,300 kronor — varav till grundavlöningar m. m. 15,800 kronor — på grund

av oförutsedda omständigheter visade sig vara otillräckligt. Arbetsrådet anför

härom ytterligare:

Anledningen till att behov yppat sig av ökning av arbetsrådets anslag hade

varit tillkomsten av 1936 års lantarbetstidslag och framförallt de år 1937

genomförda ändringarna i nyssnämnda lag. Till belysning av ökningen i

rådets arbetsbörda efter ikraftträdandet av ifrågavarande lagändring kunde

anföras, att medan antalet inkommande ärenden enligt lantarbetstidslagen

under tiden 1 juli 1936—30 juni 1937 utgjort 235, detsamma under tiden 1 juli

1937—30 juni 1938 uppgått till 2,534. Arbetsrådet hade på grund av den

under de sista månaderna av år 1937 inträdda stegringen i antalet inkommande

ärenden sett sig nödsakat att — för att kunna i tillbörlig grad upprätthålla

rådets verksamhet — hos Kungl. Maj:t i skrivelse den 17 januari 1938 begära

förstärkning av anslaget för ifrågavarande budgetår. Genom brev den 18

mars 1938 hade därefter Kungl. Maj:t medgivit, att posten grundavlöningar

m. m. finge utökas med 12,500 kronor. Av den för budgetåret 1937/38 sålunda

till 28,300 kronor utökade anslagsposten till grundavlöningar m. m. hade under

nämnda budgetår 24,384 kronor måst tagas i anspråk.

Arbetsrådet, som förutsätter, att rådets arbetsbörda under budgetåret

1939/40 kommer att bliva minst lika stor som under föregående budgetår, har

därför vid beräknandet av anslagsbehovet ansett sig böra utgå från det

belopp, som under föregående budgetår visade sig vara erforderligt.

Emellertid har arbetsrådet i förevarande sammanhang ansett sig böra upptaga

till prövning frågan örn uppförandet å ordinarie stat av vissa befattningar

hos rådet. Rådet framhåller härutinnan följande.

I skrivelse till Kungl. Maj:! den 5 oktober 1936, i samband med framställning

örn anslagsäskanden för budgetåret 1937/38, hade arbetsrådet hemställt,

att vissa befattningar hos rådet måtte uppföras å ordinarie stat. Kungl. Maj:t

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 202.

hade emellertid, såsom framginge av statsverkspropositionen till 1937 års

riksdag, femte huvudtiteln, sid. 23, ansett, att den lämpliga tidpunkten icke för

det dåvarande vore inne för överförande av tjänster hos rådet till ordinarie

stat.

Den första allmänna begränsningen av arbetstiden hade tillkommit genom

lag den 17 oktober 1919 örn arbetstidens begränsning. Denna lag, som varit

av provisorisk karaktär, hade sedermera efterträtts av reviderade, till sin

giltighetstid begränsade arbetstidslagar åren 1921, 1923 och 1926. Nu gällande

lag av år 1930 vore emellertid av permanent natur.

Vid 1936 års riksdag hade beslut fattats örn införande av arbetstidsreglering

jämväl för jordbruk och trädgårdsskötsel, vilka näringar vore undantagna

från den allmänna arbetstidslagens omfattning. Lagen i detta ämne,

lantarbetstidslagen, gällde till och med den 31 oktober 1939. Anledningen till

att lagstiftningen givits temporär giltighet hade varit, bland annat, att erfarenheterna

av dess tillämpning under någon tid borde avvaktas, innan ställning

toges till frågorna örn dess slutliga utformning. All sannolikhet talade emellertid

för att lantarbetstidslagen förlängdes till sin giltighetstid efter den 31

oktober 1939. I detta avseende ville arbetsrådet hänvisa till statsrådsprotokollet

i socialärenden den 21 juli 1938, enligt vilket åt arbetsrådet uppdragits

att avgiva förslag till reviderad lag. Föredragande departementschefen hade

därvid yttrat, bland annat, att det syntes honom ställt utom diskussion, att

lantarbetstidslagen borde givas fortsatt giltighet efter den 31 oktober 1939.

Enligt arbetsrådets mening syntes inga skäl tala för att de båda nämnda

arbetstidslagarna komme att upphävas eller inskränkas till sin omfattning och

att rådets verksamhet på den grund skulle upphöra eller begränsas. Snarare

syntes den allmänna utvecklingen på det sociala området giva stöd för den

åsikten, att rådets uppgifter i framtiden komme att ökas, därigenom att arbetstidsreglering

infördes på sådana områden av näringslivet, som ännu icke blivit

föremål för dylik reglering.

Tidigare hade viss osäkerhet rått rörande arbetsrådets ställning med

hänsyn till en ifrågasatt överflyttning av arbetstidsärendena till socialstyrelsen.

Denna fråga finge emellertid anses definitivt löst genom den år 1937

genomförda omorganisationen av socialstyrelsen med överflyttande av styrelsens

arbetarskyddsbyrå till riksförsäkringsanstalten, därvid förutsatts, att

arbetsrådet skulle bestå såsom självständigt verk.

Det hade nu förflutit nära 20 år sedan arbetsrådets tillkomst, och det syntes

därför icke obilligt, att rådets befattningshavare, av vilka flera innehaft anställning

hos rådet sedan dess tillkomst eller den närmaste tiden därefter, komme i

åtnjutande av de förmåner, som en ordinarie anställning medförde. Arbetsrådet

finge jämväl erinra örn att andra ämbetsverk med likartade sociala uppgifter,

exempelvis pensionsstyrelsen, försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten,

vore uppförda å ordinarie stat. I de nämnda ämbetsverkens stater hade vidare

vid olika tillfällen under senare år en utökning av de ordinarie befattningarna

ägt rum.

I den för rådet för närvarande gällande personalförteckningen finnas —

såsom jag tidigare erinrat — å extra stat upptagna dels en ledamot, tillika

byråchef, i lönegrad B 30, dels ock en sekreterare i lönegrad B 26. Dessutom

finnas hos rådet stadigvarande anställda en extra ordinarie tjänsteman i 20 :e

lönegraden, en extra ordinarie kansliskrivare i Ilie lönegraden, ett extra ordinarie

kanslibiträde i 7:e lönegraden, en extra tjänsteman i 10:e lönegraden,

en extra tjänsteman med ett månadsarvode av 175 kronor, två skrivbiträden

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202. 5

och ett vaktbiträde. Arbetsrådet föreslår, att de fem förstnämnda befattningarna

nu upptagas som ordinarie tjänster.

Beträffande befattningen som ledamot, tillika byråchef, finner rådet det

vara synnerligen önskvärt, att denna med hänsyn bland annat till den utökade

omfattningen av rådets ämbetsåligganden ombildas till en chefsbefattning i

lönegraden 3 i löneplan B i det av 1938 års riksdag godkända reglementsförslaget.

Arbetsrådet har härutinnan hänvisat till sitt uttalande i ämnet i skrivelse

den 5 oktober 1936 med anslagsäskanden för budgetåret 1937/38. Rådet

anförde därvid bland annat följande.

Vid tiden för arbetsrådets tillkomst (år 1919) hade avlöningen för flertalet

av de chefsbefattningar, som nu vore placerade i lönegraden A 3, utgått med

11,000 å 12,000 kronor örn året. Arbetsrådets ordförande däremot hade från

rådets upprättande år 1919 åtnjutit ett arvode av 15,000 kronor jämte dyrtidstillägg.

I samband med förordnande av ny ordförande i rådet hade ordförandebefattningen,

som dittills betraktats såsom innehavarens huvuduppgift, från

och med den 1 januari 1926 ombildats till en befattning, avsedd att innehavas

vid sidan av annan tjänst och avlönad med ett arvode av 4,000 kronor, därvid

ordförandens arbetsuppgifter fördelats mellan honom och en särskild sekreterare.

Från och med den 1 juli 1927 till och med den 30 juni 1930 hade ordförandeposten

varit förenad med befattning inom rådet som sekreterare, tillika ledamot,

och vore sedan sistnämnda dag förenad med befattningen som byråchef,

tillika ledamot. Efter nyssnämnda dag utginge avlöningen till ordföranden

med lön såsom byråchef å extra stat jämte ett årsarvode av 4,000 kronor.

Befattningen som rådets ordförande krävde full daglig tjänstgöring, bland

annat med hänsyn till de dispensbeslut, som ordföranden enligt 9 § 8 mom.

av allmänna arbetstidslagen och enligt 9 § lantarbetstidslagen hade att meddela.

Ordförandebefattningen syntes därför icke kunna innehavas såsom bisyssla

vid sidan av annan tjänst.

Vidare borde framhållas, att arbetsrådets arbetsbörda betydligt ökats, sedan

den nuvarande innehavaren av befattningen som ordförande och chef för

rådet år 1926 tillträdde sin tjänst. Sistnämnda år hade sålunda antalet inkommande

ärenden uppgått till 1,295, under det att antalet ärenden för år

1935 uppgått till 3,175. Såsom framhållits syntes dessutom tillkomsten av

lantarbetstidslagen medföra en betydande ökning av arbetsbördan för ordföranden

och chefen.

Arbetsrådet tilläte sig därjämte erinra örn vad som i avlöningshänseende

gällde för chefsbefattningen inom två andra verk med sociala arbetsuppgifter,

likartade med dem som förekomme inom arbetsrådet, nämligen försäkringsrådet

och arbetsdomstolen. Hos försäkringsrådet hade chefsbefattningen

sedan år 1924 upprätthållits på förordnande med ett arvode av 15,000 kronor

men år 1936 återbesatts med ordinarie innehavare i lönegraden A 3. Befattningen

som ordförande i arbetsdomstolen vore för närvarande förenad med

ett arvode av 21,000 kronor. Som ett uttryck i viss mån för likställigheten

mellan ifrågavarande tre ämbetsverk ville arbetsrådet framhålla, att i

samband med förslaget till 1938 års riksdag om återbesättande av chefsbefattningen

hos försäkringsrådet med ordinarie innehavare av föredragande departementschefen

föreslagits, att sistnämnda befattning, i likhet med vad som

gällde för arbetsrådet och i viss mån för arbetsdomstolen, borde i personalför

teckningen rubriceras ordförande och chef.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

Till komplettering av vad i nu berörda skrivelse anförts beträffande ökningen

av rådets arbetsbörda uppgiver rådet, att antalet inkommande ärenden

år 1936 uppgått till 3,479 och år 1937 till 4,789 samt att under tiden 1 januari—30

juni 1938 inkommit 2,491 ärenden.

Arbetsrådet anser sig vidare böra föreslå, att vid överförande till ordinarie

stat av befattningen såsom extra ordinarie tjänsteman i 20:e lönegraden

befattningen omändras till en notarietjänst i 21 :a lönegraden. Till stöd härför

anföres följande.

I samband med tillkomsten av lantarbetstidslagen hade Kungl. Majit genom

brev den 30 juni 1936 bestämt, att hos rådet finge tills vidare vara anställd en

sekreterare i lönegraden B 26. Det hade därvid förutsatts, att sekreteraren,

förutom de egentliga sekreterargöromålen, skulle ombesörja en viss del av

föredragningen. Denna hade sedermera uppdelats så, att ordföranden och

chefen i regel själv handhade föredragningen av ärenden enligt allmänna

arbetstidslagen, under det att sekreteraren föredroge ärenden, som rörde lantarbetstidslagen.

Emellertid hade den antydda ökningen i antalet ärenden

enligt lantarbetstidslagen medfört, att sekreteraren i stort sett uteslutande

finge ägna sin tid åt dessa ärenden. Den förberedande behandlingen av

ärendena enligt allmänna arbetstidslagen, arbetet med uppsättning av dessa

ärenden ävensom en del andra göromål, som eljest skulle hava ålegat sekreteraren,

hade sålunda måst överlämnas till en extra ordinarie tjänsteman.

Med hänsyn till den förändring av arbetsuppgifterna, som rådets utökade

arbetsbörda sålunda medfört, funne rådet det vara av behovet påkallat, att

hos rådet, vid sidan av sekreterarbefattningen, inrättades en notarietjänst å

ordinarie stat.

Vid bifall till vad arbetsrådet sålunda föreslagit skulle å rådets personalförteckning

från och med nästa budgetår upptagas följande tjänstemän å

ordinarie stat, nämligen en ordförande och chef med placering i lönegraden

B 3, en sekreterare i lönegraden A 26, en notarie i lönegraden A 21, en kansliskrivare

i lönegraden All och ett kanslibiträde i lönegraden A 7.

I fråga örn det erforderliga antalet sammanträdesdagar under nästa budgetår

har arbetsrådet anfört följande.

I avlöningsstaten för innevarande budgetår, liksom för budgetåret 1937/38

vore posten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,

upptagen till ett belopp av förslagsvis 28,900 kronor, därvid tillika bestämts

dels att av nämnda belopp förslagsvis 10,300 kronor finge disponeras till

ledamöter och suppleanter, dels ock att dagarvode till ledamot finge utgå

under högst 60 sammanträdesdagar. Den tidigare omnämnda utökningen i

rådets arbetsbörda under föregående budgetår hade emellertid medfört,

att rådet i sin förenämnda skrivelse den 17 januari 1938 sett sig nödsakat att

hemställa örn en ökning av det antal sammanträdesdagar, för vilka arvode

kunde utgå, till 120. Genom brev den 18 mars 1938 hade därefter Kungl. Maj :t

förordnat, att annan ledamot av arbetsrådet än ordföranden och chefen finge

under budgetåret 1937/38 uppbära dagarvode för högst 100 sammanträdesdagar.

Av anslagsposten till dagarvoden hade under sist nämnda budgetår

tagits i anspråk ett belopp av 15,018 kronor. För två av ledamöterna belöpte

sig antalet sammanträdesdagar till respektive 108 och 107.

Då arbetsrådet förutsätter, att det kommer att visa sig nödvändigt att tinder

budgetåret 1939/40 hålla minst lika många sammanträden som under föregående

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj;ts proposition nr 202.

budgetår, har rådet hemställt, att Kungl. Majit ville föreskriva, att annan

ledamot än ordföranden och chefen måtte få uppbära dagarvode för högst 100

samman trädesdagar.

Arbetsrådet har härefter i anslutning till det anförda verkställt en uppskattning

av medelsbehovet till avlöningar för nästa budgetår.

Det för innevarande budgetår upptagna beloppet av 28,900 kronor till

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, syntes under

förutsättning av bifall till vad som hemställts rörande placeringen i lönegrad

av befattningen som ordförande och chef hos rådet, böra minskas med 4,000

kronor, avseende det för närvarande utgående årsarvodet till en ordförande

och chef. Med hänsyn därtill kunde posten beräknas till 24,900 kronor.

Posten avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat vore under nyssnämnda

förutsättning beräknad efter högsta löneklass i vederbörande lönegrad och

uppskattad till, avrundat, tillhopa 45,000 kronor.

För avlöningar till tjänstemän å extra stat erfordrades icke något belopp.

Delposten till grundavlöningar till icke-ordinarie personal vore för innevarande

budgetår upptagen till ett belopp av 19,000 kronor. Därest Kungl.

Majit bifölle rådets hemställan örn överförande av viss personal hos rådet till

ordinarie stat, syntes den icke-ordinarie personal, som efter rådets erfarenhet

örn lantarbetstidslagens inverkan på rådets arbetsbörda under föregående

budgetår kunde beräknas bliva erforderlig under budgetåret 1938/39, komma

att utgöras av en amanuens i lönegrad 10, två skrivbiträden i lönegrad 2, ett

vaktbiträde i lönegrad 1 samt en extra tjänsteman med ett månadsarvode av

175 kronor. För grundavlöningar till nämnda befattningshavare skulle åtgå

ett belopp av (2,988 + 1,836 + 1,836 + 1,776 + 2,100) 10,536 kronor, efter

avdrag av 60 procent av beräknade pensionsavgifter reducerat till 10,236

kronor. Emellertid syntes det med all sannolikhet — såsom rådets dittillsvarande

erfarenhet givit vid handen — visa sig nödvändigt att vid särskilt

brådskande tillfällen anlita extra arbetskraft både för uppsättning av ärenden

och utskrivning samt expediering av desamma. Med hänsyn till att det stora

flertalet av de ärenden, arbetsrådet hade att behandla, vore av den natur att

uppskov med avgörandet av desamma skulle kunna lända till förfång för

näringslivet, kunde någon balansering av ärenden icke ifrågakomma. Arbetsrådet

räknade med att det belopp, som syntes bliva erforderligt för avlönandet

av extra arbetskraft, komme att belöpa sig till minst 2,800 kronor. Anslagsposten

syntes därför böra upptagas till 13,000 kronor.

Då delposten till avlöningsförhöjningar under budgetåret 1939/40 —

under förutsättning av bifall till rådets hemställan om överförande av vissa

befattningshavare till ordinarie stat — icke behövde tågås i anspråk för avlöningsförhöjningar,

syntes posten förlagsvis kunna beräknas till ett belopp

av 400 kronor.

Posten till särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän syntes

kunna bortfalla.

De sammanlagda kostnaderna har arbetsrådet i enlighet härmed uppskattat

till (24,900 + 45,000 + 13,000 + 400) 83,300 kronor.

I ett av allmänna civilförvaltningens lönenämnd den 7 oktober 1938 avgivet

utlåtande anför lönenämnden i huvudsak följande.

Föredragande departementschefen hade till 1937 års statsverksproposition

(femte huvudtiteln, sid. 22) i anledning av rådets då framförda förslag örn

inrättande av vissa ordinarie tjänster uttalat, att lian vore av den uppfattningen,

att arbetsrådet i fortsättningen borde bestå som ett fristående ämbetsverk.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 202.

Det oaktat haele departementschefen icke ansett sig för det dåvarande kunna

biträda rådets förslag i nyssnämnda hänseende. Såsom arbetsrådet självt framhållit,

hade rådet genom tillkomsten av lantarbetstidslagen erhållit nya uppgifter.

I samband därmed hade ock rådets arbetskrafter förstärkts. Nämnda

lag hade emellertid allenast provisorisk giltighet. Bortsett härifrån förelåge

ännu icke någon erfarenhet rörande den inverkan, som rådets arbetsbörda

kunde komma att röna av de nya lagbestämmelserna, och följaktligen icke

heller rörande rådets framtida personalbehov. Med hänsyn tili nämnda omständigheter

hade departementschefen anfört, att den lämpliga tidpunkten icke

för det dåvarande syntes vara inne för överförande av tjänster hos rådet till

ordinarie stat.

Beträffande frågan örn överförande av arbetsrådet å ordinarie stat syntes

det enligt lönenämndens mening icke ankomma på nämnden att uttala sig,

huruvida tidpunkten för en dylik åtgärd nu kunde anses vara inne. Skulle

emellertid så finnas vara fallet, hade lönenämnden intet att erinra mot att

det av rådet föreslagna antalet befattningar nu erhölle ordinarie karaktär.

I anledning av förslaget örn ändrad löneställning för arbetsrådets ordförande

och chef ville lönenämnden erinra, att nämnden i ett den 30 september 1937

avgivet utlåtande angående förslag till ändrade avlöningsvillkor för nämnda

befattningshavare uttalat, att avlöningsförmånerna för byråchefer och vissa

verkschefer syntes komma att bliva föremål för granskning av 1936 års lönekommitté.

Under sådana förhållanden hade lönenämnden för sin del hållit före, att

arbetsrådets då framlagda förslag örn ändrad ställning i lönehänseende för

rådets ordförande och chef icke för det dåvarande borde upptagas till avgörande

för sig, utan borde förslaget enligt nämndens mening i stället prövas i samband

med den allmänna översyn av likartade frågor, som kunde förväntas komma att

verkställas av sagda kommitté. Lönenämnden hade fördenskull velat föreslå, att

framställningen icke måtte föranleda annan åtgärd, än att densamma överlämnades

till 1936 års lönekommitté för att tagas i övervägande vid fullgörande av

kommitténs uppdrag.

Sin sålunda uttalade uppfattning rörande frågan om löneställningen för

rådets ordförande och chef vidhölle lönenämnden alltjämt. Nämnden föresloge

därför, att sagda spörsmål upptoges till övervägande i samband med den

förestående revisionen av tjänsteförteckningen till civila avlöningsreglementet.

Över arbetsrådets framställning har vidare statskontoret den 24 oktober

1938 avgivit utlåtande. Statskontoret har därvid beträffande den ifrågasatta

överflyttningen till ordinarie stat av vissa befattningshavare hos rådet bland

annat anfört:

Det ville förefalla statskontoret, som om starka skäl talade för att i viss

utsträckning överföra befattningshavarna hos detsamma till ordinarie stat.

Någon risk att verkställa en dylik överflyttning i den omfattning, som av

rådet föreslagits, syntes_ — såvitt statskontoret kunde finna — icke föreligga.

Statskontoret hade vid sadan! förhållande för sin del ingen annan erinran

mot förslaget ifråga, än att ämbetsverket ansåge, att befattningen som ledamot,

tillika byråchef, vars innehavare därjämte vore rådets ordförande och chef,

åtminstone tillsvidare borde kvarstå såsom byråchefstjänst — ehuru å ordinarie

stat i 30 :e lönegraden med bibehållande av det särskilda ordförande- och

chefsarvodet å 4,000 kronor för år. Frågan om ändrad tjänsteställning för

arbetsrådets chef syntes nämligen vara av den art, att densamma borde upptagas

först i samband med den förestående revisionen av gällande tjänsteförteckningar

för den civila statsförvaltningen. Enligt vad som framginge av

1938 års statsverksproposition (5:e HT, sid. 21) fann sig vederbörande departe
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

mentschef ock föranlåten att förorda uppskov tillsvidare med ståndpunktstagandet

till detta spörsmål. Till sist ville statskontoret beträffande denna

fråga endast uttala, att den av arbetsrådet uppdragna jämförelsen mellan

dess chef samt ordförandena i arbetsdomstolen och försäkringsrådet icke

syntes vara hållbar.

Förevarande framställning i övrigt hade icke givit statskontoret anledning

till erinran eller annat uttalande, än att anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, för den händelse ämbetsverkets uppfattning

rörande arbetsrådets ordförande och chefs tjänste- och löneställning

vunne gillande, syntes böra bibehållas vid sitt nuvarande belopp, 28,900 kronor.

I en den 13 februari 1939 dagtecknad promemoria har därefter arbetsrådet

verkställt beräkningar rörande rådets medelsbehov, därest förslaget

till arbetstidslag för detaljhandeln kommer att godtagas

av årets riksdag.

Inledningsvis påpekas i promemorian vanskligheten av att söka bedöma, i

vilken grad den nya lagstiftningens genomförande kan komma att inverka på

rådets arbetsbörda och därigenom öka kostnaderna för rådets verksamhet. I

sagda hänseende anföres följande:

Viss ledning vid bedömandet syntes kunna hämtas ur de erfarenheter, som

hade gjorts efter tillkomsten av 1936 års lantarbetstidslag. Under budgetåret

1935/36 hade sålunda rådets utgifter uppgått till 53,470 kronor, under det

att dessa sistförflutna budgetår stigit till ej mindre än 98,011 kronor. En

markerad ökning av rådets arbetsbörda hade inträtt i och med ikraftträdandet

av 1937 års ändringar i lantarbetstidslagen, som bland annat inneburit

en avsevärd utvidgning av lagens tillämplighetsområde. Arbetsrådet hade därför

sett sig nödsakat att för budgetåret 1937/38 begära förstärkning av anslaget

(80,300 kronor) å sammanlagt 19,700 kronor. Jämväl det för innevarande

budgetår anvisade anslaget (87,500 kronor) hade visat sig vara otillräckligt,

i följd varav rådet i skrivelse den 5 december 1938 hemställt om en höjning

av detsamma med 8,900 kronor.

Efter hänvisning till de av mig förut relaterade anslagsäskandena i arbetsrådets

skrivelse den 5 september 1938 yttrar arbetsrådet vidare:

Därest den ifrågasatta arbetstidslagen för detaljhandeln bomme till stånd,

syntes kostnaderna för rådets verksamhet komma att ganska avsevärt ökas.

Försiktigheten syntes bjuda, att nämnda kostnadsökning beräknades till ett

belopp, som nära sammanfölle med det ökade anslagsbehov, som genomförandet

av lantarbetstidslagen, såsom ovan angivits, visade sig medföra. Vid

denna uppskattning torde framför allt böra tagas hänsyn till att den ifrågasatta

lagstiftningen hade en mycket vittgående omfattning, alldenstund den inbegrepe

alla detaljhandelsföretag med mer än en anställd arbetstagare och i

arbetstagarantalet även skulle inräknas familjemedlemmar. Det vore tydligt,

att den nya lagen komme att avsevärt ingripa i arbetstidsförhållandena vid

det stora antalet mindre företag, och det vore därför att förvänta att antalet

ansökningar örn eftergift från lagens bestämmelser komme att bliva betydande,

åtminstone under de första åren efter lagens ikraftträdande. Vidare torde

ansökningarna örn avgöranden och utlåtanden rörande lagens tillämpning medföra

betydande utredningsarbete och grundliga överväganden, då den nya

lagens tillämplighetsområde i praktiken ofta icke torde vara skarpt avgränsat

mot det område, som omfattades av den allmänna arbetstidslagen. Härtill

komme att genom don nya lagen åt rådet överlämnas arbetsuppgifter, som

icke förelegat enligt lantarbetstidslagen, nämligen att medgiva övertid enligt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

7 § 3 mom. och att meddela dispens från lagens bestämmelser örn rast under

arbetstiden.

Arbetsrådet räknar emellertid med samma ordinarie personal, som föreslagits

i rådets tidigare framställning, och upptager i följd härav liksom förut

posten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat

till 45,000 kronor.

Däremot föreslår arbetsrådet inrättande av en ny befattning å extra stat

såsom byråchef, tillika ledamot, med avlöning enligt 30:e lönegraden. Till

avlöning till tjänsteman å extra stat beräknas i följd härav

ett belopp av 10,700 kronor. Såsom motivering för detta förslag anför arbetsrådet:
Arbetsrådets

ursprungliga stat (1919) hade utom ordföranden upptagit två

föredragande ledamöter med arvoden å 12,000 kronor samt en sekreterare, tillika

föredragande, med avlöning enligt tredje normalgraden (byråchefslön). Under

år 1920, då antalet inkommande ärenden uppgått till 2,905, hade ytterligare två

sekreterare, tillika föredragande, i dåvarande tredje normalgraden samt en sekreterare

i dåvarande andra normalgraden måst anställas. Sedermera hade rådets

arbetsbörda minskats, och från och med den 1 juli 1925 till den 31 oktober 1936,

då lantarbetstidslagen trätt i kraft, hade hela föredragningen jämte sekreterargöromålen

ombesörjts av ordföranden. — De ökade uppgifter, som efter

genomförandet av arbetstidslagstiftningen för detaljhandeln komme att åvila

arbetsrådet, gjorde det ofrånkomligt att i viss mån återgå till den organisation

som tidigare gällt. Sedan den 1 november 1937, då ändringarna i lantarbetstidslagen

trätt i kraft, hölles i regel två sammanträden i veckan (under vissa

perioder tre eller till och med fyra sammanträden i veckan). Efter tillkomsten

av den nya lagstiftningen torde vara nödvändigt att utöka antalet sammanträdesdagar

till minst tre per vecka, och det torde icke kunna undvikas att

under tider, då tillströmningen av ärenden vore stor, hålla fyra eller fem sammanträden

i veckan. Med hänsyn framför allt till den utvidgning av området

för rådets verksamhet, som genom införandet av den nya lagstiftningen ägt

rum på några få år, syntes det vara ofrånkomligt att åvägabringa en förstärkning

av antalet opartiska ledamöter. Utan tvekan lämpligast vore härvid att

inrätta en byråchefstjänst, vars innehavare skulle tjänstgöra som föredragande

ledamot. Genom denna anordning skulle vinnas, att rådet, förutom ordföranden,

ägde tillgång till en ledamot, som helt kunde ägna sin tid åt de

arbetstidslagsfrågor, som rådet hade under bedömande. Till belysning av det

sagda kunde anföras, att under år 1920, då förutom ordföranden i handläggningen

av ärenden deltagit två ledamöter med full tjänstgöring, antalet inkommande

ärenden uppgått till 2,905, under det att under år 1938 — alltså

innan arbetstidslagen för detaljhandeln kommit till — antalet ärenden belöpt

sig till 6,543.

Vid organiserandet av tjänstgöringen för den föreslagne nye ledamoten

vore två utvägar tänkbara. Det ena alternativet vore att den nye ledamoten

deltoge i handläggningen av samtliga ärenden. För genomförandet av detta

alternativ, som ur arbetssynpunkt vore att föredraga, erfordrades en ändring

av 9 § 6 mom. lagen örn arbetstidens begränsning den 16 maj 1930, vari föreskreves,

att ej flera än sju ledamöter finge deltaga i handläggningen av

ärende inför rådet. En dylik lagändring syntes emellertid lämpligen kunna

företagas i samband med den mindre ändring i 1 § av nämnda lag, som bleve

en följd av den nya lagstiftningen örn arbetstidslag för detaljhandeln. — Det

andra alternativet vore att tjänstgöringen fördelades mellan ledamöterna så, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

den nye ledamoten ersatte en av de opartiska ledamöterna vid handläggningen

av vissa slags ärenden. Fördelningen av tjänstgöringen torde i så fall lämpligen

böra få ankomma på ordföranden. En dylik anordning skulle dels underlätta

arbetsbördan för nyssnämnda ledamöter och dels medföra den fördelen,

att suppleanter icke behövde inkallas i den utsträckning, som kunde befaras

bliva nödvändig med bibehållande av nuvarande organisation.

Inrättandet av en byråchefstjänst skulle vidare medföra en med hänsyn till

den nya lagstiftningen behövlig lättnad i ordförandens arbetsbörda, då det för

närvarande ålåge ordföranden att jämväl bestrida de göromål, som enligt^ derför

rådet den 4 maj 1934 utfärdade instruktionen tillkomma byråchef i rådet.

En dylik sammankoppling av arbetsuppgifter, som varit möjlig att genomföra

vid tiden för nämnda instruktions utfärdande, syntes vara otänkbar med den

ökning av arbetsbördan, som bomme att inträda efter den nya lagstiftningens

ikraftträdande. Erinras kunde i detta sammanhang att antalet inkommande

ärenden år 1933 upjogått allenast till 1,766, medan det såsom nyss anförts år

1938 stigit till 6,543.

Det vore vidare i hög grad lämjdigt att äga tillgång till en ledamot av

rådet med heltidstjänstgöring, som vid ordförandens frånvaro (semester,

offentligt uppdrag, tjänsteresa m. m.) kunde meddela provisoriska beslut i

brådskande ärenden enligt 9 § 8 mom. lagen örn arbetstidens begränsning den

16 maj 1930.

I fråga örn posten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. M a j :t, har arbetsrådet i promemorian beräknat

ett belopp av 35,400 kronor eller sålunda 10,500 kronor mera än vad i framställningen

i september 1938 föreslagits. Denna höjning sammanhänger till

viss del med ett av rådet framställt yrkande, att ordförandens ställföreträdare

måtte komma i åtnjutande av ett från 2,000 kronor till 3,000 kronor ökat årsarvode.

Vidare medför det i anledning av den nya lagen från 7 till 9 ökade

antalet ledamöter ett behov av ökat anslag till årsarvoden med (2 X 1,500)

3,000 kronor, varjämte till dagarvoden till ledamöter och suppleanter ansetts

böra beräknas en kostnad av 16,800 kronor, innebärande en ökning av det

tidigare uppskattade beloppet med 6,500 kronor. Till stöd härför anför rådet:

För handläggning av ärenden enligt den föreslagna nya lagen torde det

vara behövligt att hålla ett sammanträde i veckan. Den härigenom uppkommande

merbeiastningen av anslaget kunde approximativt beräknas till 6,500

kronor (50 X 130). Anslagsposten syntes alltså böra beräknas till 16,800

kronor.

I staten för budgetåret 1937/38, liksom i staten för innevarande budgetår,

vore antalet sammanträdesdagar, för vilka dagarvode finge utgå,

maximerat till 60. Sedan arbetsrådet i underdånig skrivelse den 17 januari

1938 hemställt, att nämnda antal måtte höjas till 120, hade Kungl. Majit genom

brev den 18 mars 1938 förordnat, att annan ledamot än ordföranden och chefen

finge under budgetåret 1937/38 uppbära dagarvode för högst 100 sammanträdesdagar.

För innevarande budgetår hade rådet i skrivelse till Kungl. Maj:!

den 5 december 1938 anhållit, att antalet sammanträdesdagar, för vilka ersättning

finge utgå, måtte bestämmas till 100. Det vore sannolikt, att antalet

sammanträdesdagar per år efter tillkomsten av den nya lagstiftningen komme

att överskrida 150. Med hänsyn till att det torde visa sig nödvändigt att i viss

utsträckning anlita suppleanter, syntes emellertid kunna föreskrivas, att

annan ledamot än ordföranden och chefen finge uppbära arvode för högst

150 sammanträdesdagar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 202.

Till g rund avlöningar till övrig icke-or dina lie personal

m. m. hade i rådets skrivelse den 5 september 1938 föreslagits ett

belopp av 13,000 kronor I promemorian har av följande skäl ansetts erforderligt

att vidtaga en höjning med 12,100 kronor. Antalet amanuenser föreslås

ökat från en med placering i 10:e lönegraden till två med placering i 14:e lönegraden,

vilket skulle medföra en höjning av ifrågavarande delpost med 4,356

kronor till 7,344 kronor. Antalet skrivbiträden föreslås ökat från tidigare föreslagna

två med placering i 2:a lönegraden till tre med placering i 3:e lönegraden,

innebärande en kostnadsökning av 2,016 kronor.

Slutligen föreslås att vaktbiträdet placeras i 2:a lönegraden i stället för

l:a lönegraden, varigenom denne befattningshavares lön skulle ökas med 60

kronor till 1,836 kronor, samt att — utöver en extra tjänsteman med månadsarvode

av 175 kronor — anställes ytterligare en extra tjänsteman med månadsarvode

av 250 kronor. Till grundavlöningar till nämnda befattningshavare

skulle i anslutning härtill få beräknas ett belopp av 19,300 kronor. Dessutom

har arbetsrådet räknat med ett ökat medelsbehov till tillfälliga biträden, övertidsersättningar

m. m. med 3,000 kronor, varigenom till detta ändamål borde

anvisas (2,800 + 3,000) 5,800 kronor. Totala beloppet till grundavlöningar

m. m. skulle således beräknas till (19,300 + 5,800) 25,100 kronor.

Till avlöningsför höjningar m. m. till övrig icke-ordinarie

personal har i förhållande till tidigare angivet belopp föreslagits

en höjning med 100 kronor. För ändamålet skulle sålunda erfordras

500 kronor.

De sammanlagda kostnaderna beräknas således i promemorian till (45,000 +

10,700 + 35,400 + 25,100 + 500) 116,700 kronor.

Slutligen framhålles i promemorian, att för den händelse arbetsrådets befattning

med den nya lagen icke skulle taga sin början vid budgetårsskiftet

utan först vid en senare tidpunkt, exempelvis den 1 oktober 1939, rådets anslagsbehov

borde för tiden intill sistnämnda dag beräknas efter de grunder,

som angivits i rådets skrivelse den 5 september 1938 och för tiden därefter

enligt de i promemorian angivna grunderna.

Över arbetsrådets tilläggsframställning har allmänna civilförvaltningens

lönenämnd den 22 februari 1939 avgivit utlåtande. Lönenämnden anför därvid:

Vad först anginge den föreslagna byråchefstjänsten, vore lönenämnden för

sin del tveksam, huruvida tillräcklig anledning förelåge att inrätta en befattning

i så hög löneställning. Lönenämnden ville sålunda erinra örn, att vid

lantarbetstidslagens tillkomst arbetsrådets personal utökats med en sekreterare

i 26:e lönegraden. En motsvarande förstärkning av7 den kvalificerade

personalen syntes lönenämnden nu i första hand komma ifråga. För den

händelse befattningshavaren icke allenast skulle vara föredragande utan även

ledamot i rådet, syntes han kunna erhålla ställning såsom sekreterare och

biträdande ledamot, i likhet med vad som förekomme i pensionsstyrelsen.

Möjligen kunde tänkas en befattning såsom byrådirektör och biträdande

ledamot i 28:e lönegraden, vilket jämväl förekomme i nyssnämnda styrelse.

Under alla förhållanden borde den nye befattningshavaren anställas allenast

såsom extra ordinarie tjänsteman, enär extrastatstjänsterna vore avsedda att

avskaffas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

Beträffande det i promemorian framlagda förslaget rörande avlöning till

amanuenser och skrivbiträden ville lönenämnden allenast erinra örn, att enligt

det av 1936 års lönekommitté framlagda förslaget till civilt icke-ordinariereglemente

det skulle ankomma på Kungl. Majit att bestämma, till vilka lönegrader

olika extra ordinarie befattningar skulle vara att hänföra. Lönegradsplaceringen

av de extra ordinarie befattningarna hos arbetsrådet syntes fördenskull

böra bliva beroende på placeringen av motsvarande befattningar vid

andra verk inom den civila statsförvaltningen.

Statskontoret har i utlåtande den 22 februari 1939 anfört, att ämbetsverket

icke kunnat undgå att finna de begärda anslagsökningarna väl stora, särskilt

i betraktande av att tidpunkten för ikraftträdandet av den föreslagna arbetstidslagen

för detaljhandeln ännu ej vore bestämd och att ingen som helst

erfarenhet förelåge i fråga örn de verkningar, lagens ikraftträdande kunde

komma att få på arbetsrådets arbetsbörda. Statskontoret anför vidare:

Av denna anledning kunde statskontoret för närvarande icke tillstyrka, att

årsarvodet till ordförandens ställföreträdare höjdes till 3,000 kronor för år

eller att det årliga antalet sammanträden, för vilka annan ledamot av rådet

än ordföranden och chefen finge åtnjuta dagarvode, utökades till mer än 120.

Icke heller kunde statskontoret förorda bifall till förslaget örn inrättande

av en extra ordinarie befattning såsom byråchef, tillika ledamot,

i 30:e lönegraden. Ämbetsverket ansåge, att arbetsrådets behov av

ytterligare kvalificerad arbetskraft, åtminstone tills vidare, kunde tillgodoses

genom anställande av en extra ordinarie notarie i 21 :a lönegraden,

i all synnerhet som rådet redan förfogade över en sekreterare i 26:e

lönegraden.

Beträffande det i promemorian framförda förslaget örn utökande av antalet

skrivbiträden från två till tre samt dessa befattningshavares uppflyttning i

3:e lönegraden ville statskontoret i så måtto förorda bifall till förslaget, att

ämbetsverket tillstyrkte, att medel anvisades till avlöning åt tre extra ordinarie

biträden hos arbetsrådet, ett i 4:e lönegraden och två i 2:a lönegraden.

För avlönande av tillfälliga biträden, övertidsersättningar m. m. ansåge statskontoret

ett belopp å 4,800 kronor vara fullt tillräckligt.

Arbetsrådets verksamhetsområde har under senare tid avsevärt utvidgats Departementsgenom

tillkomsten av 1936 års lantarbetstidslag med däri vidtagna ändringar. chefen

På min hemställan har vidare Kungl. Majit i proposition den 24 februari 1939,

nr 96, förelagt riksdagen förslag till arbetstidslag för detaljhandeln, enligt

vilken lag arbetsrådet skulle erhålla nya betydelsefulla uppgifter. Även örn

lantarbetstidslagen tills vidare blott har provisorisk giltighet och jämväl den

föreslagna arbetstidslagen för detaljhandeln till en början blott är avsedd att

gälla för viss kortare tid, torde det dock numera stå klart, att arbetsrådets

medverkan vid tillämpningen av arbetstidslagstiftningen icke kan undvaras och

att rådet därför i fortsättningen bör bestå såsom ett självständigt ämbetsverk.

Vid sådant förhållande och då det mod visshet kan förutses, att rådets arbete

även i framtiden kommer att bliva av betydande omfattning, synes mig nu

tidpunkten vara inne att uppföra arbetsrådet å ordinarie stat.

I överensstämmelse med rådets förslag förordar jag därför, att de nuvarande

befattningarna såsom sekreterare å extra stat i 26:e lönegraden, såsom e. o.

kansliskrivare i Ilie lönegraden och såsom e. o. kanslibiträde i 7:e lönegraden

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 202.

med bibehållen lönegradsplacering överflyttas till ordinarie stat. Ävenså tillstyrker

jag, att den nuvarande befattningen såsom e. o. tjänsteman i 20:e lönegraden

ombildas till en ordinarie notarietjänst i 21:a lönegraden.

Med hänsyn till förestående revision av gällande tjänsteförteckning finner

jag mig icke kunna förorda, att en definitiv lönereglering av befattningen såsom

rådets ordförande och chef nu kommer till stånd. Däremot tillstyrker jag,

att den med chefsbefattningen förenade, i 30:e lönegraden uppförda befattningen

såsom ledamot, tillika byråchef, överflyttas från extra till ordinarie

stat. Vid bifall härtill bör det hittillsvarande årsarvodet till ordföranden och

chefen bibehållas vid nuvarande belopp.

Därest förenämnda proposition bifalles, kommer utan tvivel rådets arbetsbörda

att avsevärt ökas. Huru stor denna ökning blir, är givetvis mycket svårt

att på förhand bedöma. Arbetsrådets förslag att i anledning av den nya lagstiftningen

inrätta en tjänst i 30:e lönegraden kan jag icke biträda men förordar

i stället i överensstämmelse med lönenämndens hemställan inrättandet

av en extra ordinarie sekreterartjänst i 26:e lönegraden. I övrigt ansluter jag

mig till rådets förslag rörande förstärkningen av den extra ordinarie personalen

dock med den jämkningen att jag i likhet med statskontoret anser, att av de

ifrågasatta tre extra ordinarie biträdena ett bör placeras såsom kontorsbiträde

i 4:e lönegraden, medan de två andra böra erhålla ställning såsom skrivbiträden

i 2:a lönegraden.

Enligt det framlagda förslaget till arbetstidslag för detaljhandeln skall

Kungl. Maj:t för tjänstgöring i arbetsrådet vid handläggningen av i lagen avsedda

ärenden utse två med detaljhandelns förhållanden förtrogna ledamöter.

För var och en av ledamöterna skall utses minst två suppleanter. Såsom följd

av detta förslag måste antalet ledamöter hos rådet utökas från sju till nio.

Då den nya lagen, såvitt den avser arbetsrådets befogenhet och verksamhet,

är avsedd att träda i kraft den 1 oktober 1939, bör den i anledning av lagen

erforderliga personalförstärkningen genomföras från och med nämnda dag.

Även ökningen av antalet ledamöter i rådet bör äga rum från och med

samma dag.

Däremot utgår jag från att de av mig förordade ordinarie tjänsterna böra

inrättas redan från och med ingången av nästa budgetår.

Yad slutligen angår det årliga antalet sammanträden, för vilka annan ledamot

av rådet än ordföranden och chefen må åtnjuta dagarvode, vill jag erinra,

att Kungl. Majit för såväl nästföregående som innevarande budgetår efter

särskilda framställningar medgivit, att antalet må utökas till högst 100 för år.

Med hänsyn härtill och under förutsättning därjämte att lagförslaget örn

arbetstiden inom detaljhandeln kommer till genomförande vid föreslagen tidpunkt

synes erforderligt att rätten till arvoden utsträckes att gälla ett ytterligare

antal sammanträden. I likhet med vad statskontoret föreslagit torde

antalet böra bestämmas till högst 120 för år.

Yad härefter angår beräkningen av erforderliga anslagsposter bör, vid bifall

till vad jag föreslagit, å avlöningsstaten för arbetsrådet upptagas en post till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202. 15

avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, vilken jämlikt

det nya avlöningsreglementet synes kunna uppskattas till 41,500 kronor.

Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, synes böra uppföras med 37,700 kronor.

Härvid har jag räknat med oförändrade årsarvoden såväl till rådets ordförande

och chef som ock till den ledamot av rådet, som tillika fungerar såsom

ställföreträdare för ordföranden. Hänsyn har vidare tagits till den utökning

av antalet ledamöter i rådet, som föranledes av den föreslagna lagen örn arbetstidsbegränsning

inom detaljhandeln, därvid jag utgått från att de nya ledamöterna

av rådet skola erhålla arvoden enligt samma grunder, som gälla för

flertalet övriga ledamöter.

För avlöningar till övrig i c k e-o r d i n a r i e personal

bör vidare upptagas en särskild post. Härvid synes till grundavlöningar m. m.

få beräknas ett belopp av tillhopa 33,000 kronor. Till avlöningsförhöjningar

m. m. torde ett belopp av 500 kronor bliva erforderligt.

Någon post för särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän torde

icke vidare böra upptagas. Däremot erfordras en anslagspost för rörligt

tillägg. Härför beräknar jag ett belopp av 4,500 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för avlöningar till arbetsrådet skulle

enligt dessa kalkyler utgöra (41,500 + 37,700 + 33,000 + 500 + 4,500) 117,200

kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för arbetsrådet:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 ledamot, tillika byråchef ....................................... A 30

1 sekreterare ......................................................... A 26

1 notarie ............................................................... A21

1 kansliskrivare ...................................................... All

1 kanslibiträde ...................................................... A 7

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än den 20:e.

1 sekreterare ...................................................... Eo26;

dels godkänna följande avlöningsstat för arbetsrådet, att tilllämpas

tills vidare från och med budgetåret 1939/40:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis ............................................. kronor 41,500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis ..................... »

37,700

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m....... kronor 33,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m.,

förslagsvis ..................... » 500 kronor 33,500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ »__4,500

Summa förslagsanslag kronor 117,200;

dels ock till Arbetsrådet: Avlöningar för budgetåret 1939/40

anvisa ett förslagsanslag av ........................... kronor 117,200

2:o) Arbetsrådet. Omkostnader. För ifrågavarande ändamål har för innevarande

budgetår anvisats ett belopp av 17,000 kronor.

Den 22 april 1938 har Kungl. Maj:t fastställt följande omkostnadsstat för

arbetsrådet att tillämpas under budgetåret 1938/39:

Omkostnadsstat.

1. Reseersättningar, förslagsvis ....................................... kronor 12,000

2. Expenser, förslagsvis ................................................... » 5,000

Summa kronor 17,000

I samband med omkostnadsstatens fastställande har Kungl. Maj:t föreskrivit,

med tillämpning under budgetåret 1938/39, att anslagsposten till reseersättningar

icke finge utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas samt att

av anslagsposten till expenser finge för nedan nämnda ändamål tagas i

anspråk följande belopp, nämligen:

Lyse, förslagsvis ............................................................... kronor 200

Övriga expenser, högst ...................................................... » 4,800

I skrivelse den 5 september 1938 har arbetsrådet framlagt förslag rörande

anslagsberäkningen för nästa budgetår. Rådet har därvid ansett posten till

reseersättningar kunna bibehållas oförändrad. Posten har alltså upptagits till

12,000 kronor.

Till expenser har rådet däremot beräknat ett medelsbehov av 8,000 kronor,

innebärande en höjning med 3,000 kronor i jämförelse med beloppet för innevarande

budgetår. Höjningen är avsedd att tillgodose ett ökat behov av medel

till övriga expenser, medan till lyse räknats med oförändrat belopp. Till stöd

för dessa beräkningar åberopar rådet, att det till övriga expenser avsedda

beloppet, 4,800 kronor, visat sig vara för knappt tilltaget redan för behovet

under föregående budgetår, på grund varav Kungl. Maj:t genom beslut den

8 april 1938 höjt beloppet till 8,000 kronor. Med hänsyn till att den föregående

budgetår inträdande ökningen i arbetsrådets arbetsbörda — framför

allt beroende på 1937 års ändringar i lantarbetstidslagen — med all sannolikhet

bomme att bestå jämväl under budgetåret 1939/40, borde nu för expenser

beräknas ett lika stort belopp, som för budgetåret 1937/38.

Omkostnadsanslaget beräknas således till (12,000 + 8,000) 20,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majda proposition nr\202.

I sin förut omnämnda promemoria har arbetsrådet på anförda skäl föreslagit

en höjning i förhållande till den i september 1938 ingivna framställningen

av posterna till reseersättningar och expenser med vardera 3,000 kronor,

varigenom omkostnadsstaten skulle beräknas till 26,000 kronor. Beträffande

sistnämnda post framhålles, att då utökningen av personalen hos rådet dels

medför en stegring av de allmänna expensutgifterna, dels ock nödvändiggör

nyinköp av engångsnatur av möbler, kontorsmaskiner och dylikt, synes en

höjning av samma post med nämnda belopp, 3,000 kronor, vara erforderlig.

Statskontoret anför i sitt utlåtande den 22 februari 1939 över promemorian,

att anslagsposterna till reseersättningar och till expenser lämpligen kunde

begränsas till förslagsvis 13,500 kronor respektive 9,500 kronor.

En höjning av ifrågavarande anslag är tydligen påkallad, men höjningen Departementssynes

mig kunna göras något mindre än arbetsrådet föreslagit. För min del chef»nförordar

jag, att för reseersättningar beräknas ett belopp av 14,000 kronor

och för expenser ett belopp av 10,000 kronor. Enligt dessa kalkyler bör

anslaget upptagas till 24,000 kronor.

På grund härav får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Arbetsrådet: Omkostnader för budgetåret 1939/40 anvisa

ett förslagsanslag av .............................. kronor 24,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Skoglund.

Bihang till riksdagens protokoll 1989

1 sami.

Kr 202.

r>33 39

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:371 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till arbetsrådet för budgetåret 1939/40. s. 1 i texten