Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m

1939-03-10 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:208, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

1

Nr 208.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m.;

given Stockholms slott den 10 mars 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

dels förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;

dels ock förordning om särskilt undantag från skyldighet att utgiva lagfartsstämpel

och skatt för gåva efter laga skifte inom vissa delar av Kopparbergs

län.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 208.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 208-

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 3 och 42 §§ förordningen den 19 november 1914

angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles:
1

§•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till

följande avdelningar:

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter; —--järnvägsstyrelsen; försäkringsrådet; riksförsäk
ringsanstalten;---lantbruksstyrelsen.

3 §■

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas om

inteckningskontrollstämpel, denna tariff:

1

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Körkort, innefattande---- — —-------

duplett av ..............................

dock att körkort, innefattande tillstånd allenast

till förande av lättviktsmotorcykel, så ock kör- kort för krigsmakten tillhörande person, som

under militärtjänstgöring utbildats till förare,

1

2

fri

t

42 §.

I redovisning---vederbörande befallningshavande.

Utan hinder av bestämmelserna i första stycket må Konungen beträffande

statlig befattningshavare förordna om inskränkning i eller undantag från

rätten till stämpelprovision. Bestämmelserna skola ej heller utgöra hinder

1 Senaste lydelse av dessa paragrafer se 1928:317 (där förordningen i dess helhet är återgiven),

1930:243, 1931:169, 1932:285, 1933:378, 1934:327, 1935:310, 1936:35 och 330, 1937:511 samt

1938:323.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 208.

3

för att i arbetsordning eller lönestat för myndighet, vars befattningshavare

avlönas av kommun, meddela föreskrift, att sådan befattningshavare skall

till kommunens kassa inbetala honom tillkommande provision.

Har på---gå åter.

Har samma---till efterrättelse.

Skall provisionsbelopp---samfällda provisionsbeloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.

Förslag

till

förordning om särskilt undantag från skyldighet att utgiva lagfartsstämpel

och skatt för gåva efter laga skifte inom vissa delar

av Kopparbergs län.

Härigenom förordnas som följer:

Har mellan makar träffats avtal, varom förmäles i 10 § andra stycket

lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda bestämmelser om delning av

jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län, skall skyldighet att utgiva

lagfartsstämpel eller skatt för gåva icke äga rum i anledning därav, att ena

maken genom avtalet erhållit större andel än förut i makarnas fasta egendom.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 2

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 10 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och kommunikationsdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet

Wigforss, fråga dels örn ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, dels ock om särskilt undantag

från skyldighet att utgiva lagfartsstämpel och skatt för gåva efter laga skifte

inom vissa delar av Kopparbergs län samt anför därvid följande:

Förordningen angående stämpelavgiften.

1. Stämpelavgiften hos försäkringsrådet.

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna enligt

1 § stämpelförordningen till fem olika avdelningar. Alla statsmyndigheter,

som icke särskilt angivits under någon av dessa avdelningar, äro att

hänföra till första avdelningen.

Jämväl enligt § 1 expeditionslösenförordningen hänföras de myndigheter,

hos vilka expeditionslösen äger rum, till fem olika avdelningar. Myndighet,

som icke särskilt angivits under någon avdelning, äger emellertid icke

uttaga lösenavgift.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 10 juni 1938 dagtecknad skrivelse har

försäkringsrådet anfört:

Försäkringsrådet funnes icke upptaget bland de myndigheter, hos vilka

expeditionslösen ägde rum. Med hänsyn bland annat till att rådets beslut

jämlikt 33 § olycksfallsförsäkringslagen skulle meddelas kostnadsfritt förekomme

det visserligen icke i större omfattning, att från rådet utfärdades

sådana handlingar, för vilka lösen skulle ifrågakomma. Emellertid hände

det ej sällan, att rådet på begäran av försäkringsbolag, advokater m. fl.

lämnade avskrifter av hos rådet tillgängliga handlingar eller av rådet meddelade

beslut. Det syntes önskligt, att lösen finge beräknas för dylika expeditioner.

Rådet torde i så fall böra hänföras till fjärde avdelningen i expe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 208.

5

ditionslösenförordningen. Rådet, som icke heller angivits under någon särskild

avdelning i 1 § stämpelförordningen och som följaktligen vore att

hänföra till första avdelningen, borde samtidigt upptagas under fjärde avdelningen

i sistnämnda förordning.

Statskontoret har i ett den 10 januari 1939 avgivet yttrande i ärendet förklarat

sig icke hava något att erinra mot bifall till förevarande framställning.

Med instämmande i vad försäkringsrådet anfört föreslår jag att rådet upp-Departementstages

under fjärde avdelningen i 1 § stämpelförordningen. Jag förutsätter cfiefendärvid

att Kungl. Maj:t, därest detta förslag vinner riksdagens bifall, senare

förordnar örn motsvarande ändring i expeditionslösenförordningen.

Det må anmärkas, att lösen hos försäkringsrådet författningsenligt skulle

komma att överföras till stämpel.

2. Stämpelfrihet för körkort innefattande tillstånd till förande av lättviktsmotorcykel.

Den 3 mars 1939 har Kungl. Maj:t på föredragning av chefen för kommunikationsdepartementet

beslutat avlåta proposition till årets riksdag med

förslag till vissa ändringar i motorfordonsförordningen den 23 oktober

1936 (nr 561) och vägtrafikstadgan av samma dag (nr 562) m. m. Förslaget

innebär, bland annat, att från och med den 1 juli 1939 ett nytt slag

av körkort skulle införas, som berättigar till förande av endast s. k. lättviktsmotorcykel,

varmed enligt propositionen avses en motorcykel med på

visst sätt begränsad maximihastighet. Meningen är att i trafiksäkerhetens

intresse söka främja användningen av detta hastighetsbegränsade fordon.

Chefen för kommunikationsdepartementet har därför vid anmälan av nämnda

proposition framhållit önskvärdheten av att körkort för förande av lättviktsmotorcykel

bleve fritt från stämpel och lösen.

I händelse berörda proposition vinner riksdagens bifall torde tillägg böra

ske under rubriken körkort i 3 § stämpelförordningen, av innehåll att körkort

innefattande tillstånd allenast till förande av lättviktsmotorcykel är fritt

från stämpel.

Jag förutsätter att Kungl. Maj:t, därest nu ifrågasatta ändring i stämpelförordningen

vinner riksdagens bifall, senare förordnar om motsvarande

ändring i expeditionslösenförordningen.

3. Provision för stämpciförsäljare.

Enligt 42 § stämpelförordningen äger stämpelförsäljare i redovisning för

stämplar såsom ersättning för besvär och kostnader räkna sig till godo, i

Stockholm två procent samt i övriga städer och å landet tre procent av det

belopp, för vilket stämplar försålts, till och med en årlig försäljningssumma

av 20,000 kronor, dock att ordförande i häradsrätt må, även örn han är boende

i Slockholm, tillgodoföra sig provision med tre procent. För överskju
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 208.

tande belopp till och med 200,000 kronor beräknas provisionen efter en

procent och för belopp utöver 200,000 kronor efter en tiondels procent.

1936 års lönekommitté berörde i sitt den 16 december 1937 avgivna betänkande

med förslag till civilt avlöningsreglemente (statens offentliga utredningar

1937: 48) frågan om avskaffande av denna sportelinkomst (sid. 198 ff).

Enligt en av kommittén inhämtad uppgift rörande stämpelförsäljningsprovisioner

under år 1936 utgjorde antalet tjänstemän inom den civila statsförvaltningen,

som under nämnda år åtnjutit sådan provision, 262. Av dessa

voro 142 domhavande. Av de återstående 120 stämpelförsäljarna voro 57

tjänstemän hos länsstyrelserna, huvudsakligen landssekreterare och landskamrerare.

Provisionsbeloppen hava utgått med synnerligen växlande belopp,

beträffande tjänstemän vid de nyreglerade verken från några kronor

upp till omkring 1,500 kronor, i enstaka fall ännu mera. Provisionsbeloppen

framgå närmare av följande tablå:

Inkomst av Antal befatt- Inkomst av Antal befatt
stämpelprovision

ningshavare stämpelprovision ningshavare

1— 100 kronor ...... 35 1,001 —1,250 kronor .... 10

101— 250 » 14 1,251—1,500 » .... 4

251— 500 » 15 1,501—2,000 » .... 2

501— 750 » 19 2,001—2,500 » .... 2

751—1,000 » 18 2,511 »> .... 1

Lönekommittén framhöll vidare att 1934 års statsrevisorer under 27 § av

sin berättelse gjort följande allmänna uttalande angående stämpelprovisionerna:
»En

av de grundläggande principerna vid genomförandet av de senaste

löneregleringarna för kommunikationsverken och den civila statsförvaltningen

i övrigt har varit avskaffandet av sportelsystemet. Bland de skäl,

som anförts för borttagande av sportlerna, må nämnas de misshälligheter,

som skapas av att vissa, eljest likställda tjänstemän komma i tillfälle att

förskaffa sig extra inkomster av sin tjänst, under det att de övriga få nöjas

med sin i stat fastställda avlöning. Förefintligheten av dylika extra inkomster

eller sportler omöjliggör ock genomförandet av enhetlig löneplan för det

verk, det gäller, elier för flera likställda verk. Det har därför ansetts vara

av vikt att genom uttrycklig föreskrift i de olika avlöningsreglementena förebygga,

att så småningom under skilda former skulle komma att insmyga sig

avlöningsförmåner vid sidan av vad löneregleringen avsett.

Det vill synas revisorerna, att vid införandet av det nya avlöningssystemet

för kommunikationsverken och den civila statsförvaltningen i övrigt — med

undantag av länsstyrelserna — avsikten varit, att jämväl sportler av nu

ifrågavarande natur skulle upphöra att utgå. Ett stöd för denna uppfattning

hava revisorerna funnit i det förhållandet, att 1925 års riksdag i samband

med löneregleringen för landshövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna

m. m. beträffande provision å försålda stämplar ansett sig böra

lämna särskilt medgivande, att dylik inkomst även efter den nya löneregleringens

ikraftträdande finge utgå till befattningshavare vid landsstaten, med

hänsyn bland annat till att stämpelprovisionen vore mycket ringa och endast

i undantagsfall överstege 1,000 kronor. Något dylikt medgivande har, såvitt

revisorerna kunnat finna, däremot icke lämnats andra befattningshavare med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

7

nyreglerad avlöning. På grund härav och då, enligt vad som framgår av vad

ovan anförts, bestyret med stämpelbeläggningen och redovisningen av därför

inflytande medel torde få anses ingå i ifrågavarande befattningshavares

tjänståligganden, finna revisorerna, att stämpelprovisionen, som sedan år

1921 ökats med ungefär 75 procent, i förevarande fall icke vidare bör utgå

utan omedelbart indragas till statsverket.

Beträffande till befattningshavare vid länsstyrelserna utgående inkomst av

stämpelförsäljning, vilken inkomst sedan år 1924 utvisar en ökning med över

100 procent, anse revisorerna, att snara åtgärder böra vidtagas för avveckling

av densamma.

Det måste nämligen enligt revisorernas mening vara ägnat ingiva allvarliga

betänkligheter att, sedan statsmakterna principiellt utdömt sportelsystemet

såsom avlöningsform för statens befattningshavare, ett nytt sportelsystem

växer upp i en omfattning, som vid genomförandet av 1925 års lönereglering

för länsstyrelserna icke kunnat förutses.»

Över revisorernas ifrågavarande anmärkningar inhämtades yttranden från

generalpoststyrelsen, statskontoret och riksräkenskapsverket. Generalpoststyrelsen

framhöll därvid, att därest rätten till provision skulle fråntagas

här avsedda befattningshavare, fråga torde kunna uppstå om beredande åt

dem av felräkningspenningar för handhavandet av stämplar och likvider

för dem. Statskontoret yttrade, att stämpelprovisionen borde indragas beträffande

befattningshavare med nyreglerade löner. Vad anginge befattningshavare

vid länsstyrelserna, vilka tidigare uttryckligen berättigats uppbära

stämpelprovision, borde en maximering, förslagsvis till högst 1,000 kronor,

komma till stånd men för övriga befattningshavare vid länsstyrelserna borde

förmånen indragas. Riksräkenskapsverket ansåg sig med hänsyn till den

ändring av stämpelförordningen, som genomfördes år 1928, varigenom stämpelförsäljningen

blev ett tjänståliggande, ävensom till önskvärdheten av att

jämväl sportelinkomster av nu ifrågavarande slag i görligaste mån utmönstrades

ur det statliga avlöningssystemet, böra tillstyrka åtgärder i syfte att

begränsa eller helt avveckla nu utgående stämpelprovision till befattningshavare

med nyreglerad avlöning.

I anledning av vad revisorerna anfört uttalade riksdagen i sin skrivelse

den 6 juni 1935 (nr 279, punkten 5), bland annat, att riksdagen delade den

av revisorerna i frågan uttalade uppfattningen, vilken jämväl funnit stöd i

statskontorets och riksräkenskapsverkets yttranden, att bestyret med stämpelbeläggningen

och redovisningen av därför inflytande medel borde ingå

i vederbörande befattningshavares uppgifter i tjänsten, varför en avveckling

av nuvarande system borde ske. Riksdagen hemställde, att Kungl. Maj:t

ville taga under övervägande vad revisorerna anfört rörande provision vid

stämpelförsäljning.

Efter att sålunda lia redogjort för frågans läge uttalade 1936 års lönekommitté

såsom sin uppfattning, att extra inkomster av den natur, som kännetecknade

stämpelprovisionen, icke borde förekomma. Åtgärder för en avveckling

av stämpelprovisionen syntes böra vidtagas i samband med den förestående

löneregleringen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Vid anmälan av proposition nr 263 till 1938 års riksdag med förslag till

civilt avlöningsreglemente m. m. uttalade jag min anslutning till lönekommitténs

uppfattning, att förmånen av stämpelprovision borde avvecklas. Då

emellertid en indragning av stämpelprovisionen förutsatte ändring av stämpelförordningen

syntes mig frågan böra beredas i och för avlåtande av förslag

till 1939 års riksdag. Därvid syntes ståndpunkt jämväl böra tagas till

den av kommerskollegium i yttrande över lönekommitténs förslag framförda

frågan, huruvida ej en avveckling av stämpelprovisionen borde ske allenast

successivt beträffande befattningshavare, som vid civila avlöningsreglementets

ikraftträdande ombesörjde stämpelförsäljning och i fortsättningen skulle

handhava sådant bestyr.

Sedan riksdagen i skrivelse den 8 juni 1938, nr 388, anmält sitt beslut i

anledning av förenämnda proposition nr 263, har avlöningsreglemente för

ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen (civila avlöningsreglementet)

utfärdats den 4 januari 1939 (S. F. S. nr 8). Reglementet träder i

kraft den 1 juli 1939.

I en inom finansdepartementet upprättad promemoria rörande provision

för stämpelförsäljare har anförts följande:

Därest en avveckling av stämpelprovisionen, såsom kommerskollegium

ifrågasatt, anses böra ske allenast successivt, torde en tid av fem år kunna

anses lämplig för avvecklingen. Då emellertid stämpelprovisionen för vissa

befattningshavare uppgår allenast till mindre belopp, torde en successiv avveckling

beträffande sådana befattningshavare kunna anses obehövlig. En

gränsdragning torde kunna ske på så sätt, att rätten till provision helt upphör

den 1 juli 1939 för stämpelförsäljare, vilka för tiden 1 juli 1938—1 juli 1939

äro berättigade till stämpelprovision med belopp understigande 100 kronor.

För övriga stämpelförsäljare, å vilka civila avlöningsreglementet äger tilllämpning,

skulle provision utgå, första året, räknat från reglementets ikraftträdande,

med hela beloppet enligt nuvarande regler i 42 § stämpelförordningen,

andra året med 4A>, tredje året med 3h, fjärde året med 7» och femte

året med V6 av sagda belopp, dock att rätten till provision skulle upphöra

från och med det år, då provisionens belopp med tillämpning av nu angivna

beräkningsgrunder understege 100 kronor.

De tämligen detaljerade föreskrifter, som en dylik successiv avveckling

av stämpelprovisionen förutsätter, torde icke lämpligen kunna intagas i 42 §

stämpelförordningen. I stället kunde en allmän bestämmelse införas i nämnda

paragraf av innebörd, att Konungen ägde stadga undantag från paragrafens

regler. Med stöd av en dylik allmän bestämmelse skulle därefter detaljföreskrifterna

kunna meddelas i en särskild kungörelse.

Statskontoret har i infordrat yttrande över promemorian anfört följande:

Statskontoret har redan i sitt utlåtande rörande 1934 års statsrevisorers anmärkning

angående provision vid stämpelförsäljning uttalat, att stämpelprovisionen

borde indragas beträffande befattningshavare med nyreglerade löner.

Vad anginge befattningshavare vid länsstyrelse borde emellertid enligt ämbetsverkets

mening en maximering ske, förslagsvis till högst 1,000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20S.

9

Berörda undantag hade sin grund däri, att 1925 års riksdag i samband

med lönereglering för landshövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna

m. m. beträffande provision å försålda stämplar ansett sig böra

lämna särskilt medgivande, att dylik inkomst även efter sagda lönereglerings

ikraftträdande finge utgå till befattningshavare vid landsstaten, med

hänsyn bland annat till att stämpelprovisionen vore mycket ringa och endast

i undantagsfall överstege 1,000 kronor. Sedan dess har emellertid beslutats

en ny lönereglering med giltighet från och med den 1 juli 1939. Vid sådant

förhållande synes det enligt ämbetsverkets mening icke påkallat att, på sätt

ovan sagts, göra undantag för länsstyrelsernas tjänstemän. Statskontoret

tillstyrker fördenskull det i remitterade promemorian framlagda förslaget,

dock med viss tvekan såtillvida, att ämbetsverket icke blivit fullt övertygat

om behövligheten av den föreslagna avvecklingstiden av fem år.

Statskontoret vill därjämte i detta sammanhang ifrågasätta, huruvida icke

i samband med stämpelprovisionens avveckling beträffande nyreglerade

tjänster även bör tagas under omprövning motsvarande åtgärd ifråga om

de oreglerade tjänsterna. Såvitt statskontoret kan finna föreligger nämligen

principiellt sett knappast någon anledning att låta innehavare av sistberörda

slag av tjänster bibehållas vid ifrågavarande förmån, sedan lönen å

sagda tjänster i det övervägande flertalet fall genom högre dyrtidstillägg och

amian lönefyllnad kommit upp i samma lönenivå som motsvarande reglerade

tjänster. I varje fall torde en maximering av stämpelprovisionen till

tjänstemän å oreglerade tjänster böra tågås under övervägande.

Till den av 1936 års lönekommitté uttalade uppfattningen, att åtgärder-Deparfemen/sborde

vidtagas för avveckling av stämpelprovisionen, har jag, såsom i det chefenföregående

nämnts, redan tidigare givit min anslutning. Beträffande sättet

för avvecklingens genomförande har jag intet att erinra mot det förfarande,

som ifrågasatts i förut berörda promemoria. Jag föreslår sålunda, att befattningshavare,

å vilka civila avlöningsreglementet från och med den 1 juli

1939 kommer att äga tillämpning eller vilka anmält att de icke vilja underkasta

sig nämnda reglementes villkor och bestämmelser, icke skola erhålla

provision för försäljning av stämplar efter nämnda dag, därest de för tiden

1 juli 1938—1 juli 1939 allenast äro berättigade till provision med lägre

belopp än 100 kronor, samt att för övriga ifrågavarande befattningshavare

en femårig avvecklingsperiod tillämpas på sätt i promemorian angivits.

Till den i statskontorets yttrande berörda frågan örn indragning av pi''0- visionen även för stämpelförsäljare med oreglerad avlöning är jag icke

nu beredd att taga ståndpunkt.

I 42 § stämpelförordningen synes mig sålunda ett tillägg böra göras av

innebörd, att Konungen beträffande statliga befattningshavare äger förordna

örn inskränkning i eller undantag från paragrafens bestämmelser örn

rätt till provision. Med stöd av ett dylikt stadgande skulle därefter erforderliga

detaljföreskrifter i enlighet med här angivna grunder meddelas i en

särskild kungörelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 208.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Förslag till förordning om särskilt undantag från skyldighet att

utgiva lagfartsstämpel och skatt för gåva efter laga skifte inom

vissa delar av Kopparbergs län.

Genom proposition nr 29 har Kungl. Maj:t förelagt innevarande års riksdag

förslag till lag angående ändrad lydelse av 10 § lagen den 17 juni 1932

(nr 223) med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom

vissa delar av Kopparbergs län. Förslaget undanröjer nu förefintliga hinder

mot sammanläggning till en fastighet av fastigheter som tillhöra makar

var för sig eller innehavas med olika rätt i äktenskapet. Enligt förslagets

bestämmelser, upptagna såsom ett nytt andra stycke i 10 §, må under

skifte enligt nämnda lag, där laga hinder eljest icke möter, fastigheter varom

nyss sagts med makarnas samtycke sammanläggas till en fastighet, såframt

makarna träffa avtal, vari bestämmes, ifall genom sammanläggningen

en fastighet bildas av fastigheter som tillhöra ena maken enskilt och såsom

giftorättsgods, att fastigheten skall i sin helhet vara den makens enskilda

egendom eller giftorättsgods, eller ifall en fastighet bildas av fastigheter

som tillhöra makarna var för sig, att fastigheten skall utgöra egendom, däri

makarna äga var sin andel såsom enskild egendom eller giftorättsgods. Vardera

makens andel skall utgöra hälften, där cj annat bestämts i avtalet. Är

äldre giftermålsbalken tillämplig å makars förmögenhetsförhållanden, må

fastighet bildas genom sammanläggning av enskild egendom med samfälld

eller av vardera maken enskilt tillhörig egendom, såframt genom avtal mellan

makarna bestämmes, alt fastigheten skall utgöra samfälld egendom.

Vid anmälan av berörda proposition anförde chefen för justitiedepartementet,

att avtal, som avsåges i förslaget, kunde tänkas föranleda skyldighet

att utgiva lagfartsstämpel och i enstaka fall gåvoskatt. Det syntes föreligga

anledning att taga i övervägande huruvida icke viss befrielse från sådan

skyldighet i förevarande fall borde medgivas.

I en inom finansdepartementet upprättad promemoria rörande sistnämnda

fråga har bland annat anförts följande:

»Tydligt är att genom avtal som avses med förevarande förslag ena

maken kan erhålla större andel än förut i den fasta egendomen såsom helhet

betraktad, i följd varav avtalet kan komma att innefatta gåva. En sådan

överflyttning av fast egendom från ena maken till den andra torde medföra

skyldighet för makarna att utgiva lagfartsstämpel, i enstaka fall därjämte

gåvoskatt. Denna skyldighet innebär hinder för att de nya bestämmelserna

bliva i önskvärd utsträckning tillämpade och medför även behov

av att de olika fastighetsandelarna underkastas värdering — en åtgärd som

med hänsyn till ägosplittringens omfattning är förenad med icke obetydlig

tidsutdräkt och omgång. Med hänsyn härtill synes frihet från att ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208. 11

giva lagfartsstämpel och gåvoskatt böra åtnjutas för fång i förevarande

fall.

Den sålunda förordade friheten från att erlägga lagfartsstämpel synes icke

böra föranleda ändring i den skyldighet att utgiva sådan stämpel som eljest

förelegat därest det fång som här avses icke funnits. Att märka är, att

genom lag den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda bestämmelser om lagfart

inom vissa delar av Kopparbergs län ett särskilt lagfartsförfarande införts

i samband med laga skifte inom samma delar. På grund därav

lia föreskrifter rörande lagfartsstämpel meddelats i förordningen den 26

juni 1933 (nr 379) med särskilda bestämmelser om stämpelavgift i samband

med ansökan örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län. 1 förordningen

göres åtskillnad mellan det fall, då upplysning saknas örn fång,

varigenom vederbörande egendom åtkommits, och det, då sökanden vid

skiftet redovisats såsom ägare på grund av känt fång. Sökes ej efter verkställt

laga skifte lagfart enligt den särskilda lagfartslagen, skall fånget stämpelbeläggas

efter allmänna regler.

Erforderlig föreskrift om frihet från skattskyldighet i här avsedda fall

torde, med hänsyn till bestämmelsernas lokala begränsning, böra upptagas

i en särskild förordning.»

Statskontoret, som den 8 februari 1939 avgivit infordrat yttrande över

promemorian, har under hänvisning till det allmännas intresse av att berörda

nya bestämmelser om sammanläggning bleve i största möjliga utsträckning

tillämpade, förklarat sig icke hava något att erinra mot stämpelfrihet

för ifrågavarande fång.

Riksdagen har i skrivelse den 25 februari 1939, nr 58, anmält, att riksdagen

bifallit förutnämnda proposition nr 29.

Även enligt min mening bör, då makar träffat avtal enligt de nya bestämmelserna

i 10 § lagen den 17 juni 1932, nr 223, befrielse medgivas från

den skyldighet att utgiva lagfartsstämpel eller skatt för gåva, som kunnat

föreligga på grund av att ena maken enligt avtalet erhållit stone andel än

förut i makarnas fasta egendom. På sätt i promemorian anmärkts avses

däremot icke att göra någon ändring i eljest gällande särskilda regler om

skyldighet att erlägga lagfartsstämpel efter laga skifte inom vissa delar av

Kopparbergs län.

Förslaget att ifrågavarande bestämmelse örn stämpel- och skattefrihet

meddelas i en särskild förordning finner jag mig böra förorda.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att inom finansdepartementet

upprättade förslag till dels förordning om ändring i vissa delar

av förordningen den J9 november 191A (nr 383) angående stämpelavgiften,

dels ock förordning örn särskilt undantag frän skyldighet att utgiva lagfartsstämpel

och skatt för gåva efter laga skifte inom vissa delar av Kopparbergs

län måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. W(erneman.

397625. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:462 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 a1 i texten