Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av vattenfallsstyrelsen m. m

1939-03-10 · 76 sidor, varav 75 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 75 av 76 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:240, Angående omorganisation av vattenfallsstyrelsen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

1

Nr 240.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av vattenfallsstyrelsen m. m.; given Stockholms

slott den 10 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gerh. Strindlund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 10 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Strindlund:

Till prövning föreligger fråga örn viss omorganisation av vattenfallsstyrelsen.

Sedan vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 10 maj 1937 gjort framBihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 240.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

ställning i ämnet och utlåtanden häröver inhämtats, bemyndigade Kungl.

Maj:t den 18 mars 1938 chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla

högst tre sakkunniga för att inom kommunikationsdepartementet biträda

med verkställande av översyn av vattenfallsstyrelsens organisation på

grundval av styrelsens förenämnda förslag. De av departementschefen tillkallade

sakkunniga, f. d. generaldirektörerna A. Granholm, tillika ordförande,

och G. Malm samt generaldirektören E. Stridsberg, avgåvo den 21 juli

1938 förslag i ämnet. Utlåtanden häröver hava avgivits av vattenfallsstyrelsen

den 28 oktober 1938 och av kommunikationsverkens lönenämnd den

27 februari 1939, varjämte de sakkunnigas förslag, i vad avser lönesättningen,

blivit föremål för behandling av de av chefen för finansdepartementet tillkallade

sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare

vid statens affärsdrivande verk (betänkande statens off. utredn. 1939:

5). På grund av det delvis direkta sambandet mellan organisationsärendet

och en av vattenfallsstyrelsen gjord framställning beträffande vissa befattningar

över lönegrad A 20 avser jag att här anmäla även sistnämnda framställning.

Vattenfallsstyrelsens organisation.

Inledningsvis torde jag få erinra om den organisatoriska utvecklingen vid

vattenfallsstyrelsen och styrelsens nuvarande organisation.

Jämlikt beslut av 1908 års riksdag trädde vattenfallsstyrelsen i verksamhet

med 1909 års ingång. Vattenfallsstyrelsen övertog härvid de uppgifter,

som förut ålegat styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk. Under det

följande årtiondet skedde en successiv utbyggnad av vattenfallsstyrelsens

organisation. Vid 1920 års riksdag beslöts en omorganisation av styrelsen,

och denna organisation gäller ännu i huvudsak.

Vattenfallsstyrelsen erhöll redan från början en i visst avseende från övriga

statliga affärsverk skild organisationsform, i det att styrelsen utgöres

av generaldirektören och chefen för statens vattenfallsverk samt fyra ledamöter,

de senare utan annan funktion inom verket.

1920 års organisation av vattenfallsstyrelsen upptog sex byråer, därav fyra

å ordinarie stat: kraftverksbyrån, kanal- och fastighetsbyrån, administrativa

byrån och kameralbyrån, samt två å extra stat: byggnadsbyrån och tekniska

byrån. Sistnämnda byrå, å vilken handlades tekniska utredningsärenden,

indrogs emellertid fr. o. m. år 1926.

Den 7 maj 1926 uppdrog Kungl. Maj:t åt vattenfallsstyrelsen att verkställa

och framlägga utredning beträffande statens vattenfallsverks organisation

och personal i vissa, av chefen för kommunikationsdepartementet berörda

hänseenden. Sålunda skulle utredningen avse en allmän undersökning

av personalbehovet med hänsyn till dåmera inträdda förhållanden och

personalens fördelning på ordinarie och extra ordinarie samt i samband därmed

en allsidig granskning av organisationen i dess helhet — såväl centralförvaltningen

som lokalförvaltningarna — därvid borde undersökas möjligheterna

till begränsningar och förenklingar samt åtgärder i övrigt, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

kunde antagas underlätta arbetet och bidraga till nedbringandet av förvaltningskostnaderna.

Vattenfallsstyrelsen framlade utredning och förslag i ärendet den 11 november

1926. Styrelsens förslag föranledde emellertid icke annan åtgärd

än att Kungl. Maj:t den 9 november 1928 anbefallde styrelsen att verkställa

förnyad utredning i ärendet i syfte att åvägabringa större kostnadsminskning

än som förutsatts i styrelsens förslag.

Den förnyade utredningen framlades av vattenfallsstyrelsen i skrivelse

den 17 december 1928. Kungl. Maj:t fann emellertid styrelsens förslag böra

underkastas ytterligare granskning. Denna granskning uppdrogs åt två av

de sakkunniga, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1928 tillkallats

för att — var för sig, där ej för särskilt fall annorlunda bestämts —

utföra undersökningar och avgiva förslag i huvudsakligt syfte att åstadkomma

ökad ekonomisering inom olika grenar av statsförvaltningen (ekonomisakkunniga).

De båda sakkunniga, generaldirektören A. E. M. Ericsson och

disponenten W. Johnsson, avgåvo betänkande i ämnet den 23 december

1929. Sedan vattenfallsstyrelsen och kommunikationsverkens lönenämnd avgivit

utlåtande i ärendet, framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 168 till

1930 års riksdag förslag angående vissa ändringar beträffande personalorganisationen

för statens vattenfallsverk m. m. Förslaget bifölls oförändrat

av riksdagen (statsutskottets utlåtande nr 74; riksdagens skrivelse nr 127).

I organisatoriskt hänseende innebar statsmakternas beslut emellertid väsentligen

endast, att byggnadsbyrån under den ändrade benämningen byggnadstekniska

byrån överfördes till ordinarie stat på så sätt, att för byråns chef

— överingenjören — och hans närmaste man uppfördes befattningar å styrelsens

ordinarie stat.

Därefter har i huvudsak icke vidtagits annan förändring av styrelsens

organisation än att år 1932 ur kraftverksbyråns förvaltningsavdelning utbröts

det till nämnda avdelning hörande driftkontoret, vilket organiserades

såsom särskild avdelning inom byrån, driftavdelningen.

Beträffande vattenfallsstyrelsens nuvarande organisation må till en början

nämnas, att styrelsen utgöres av generaldirektören och chefen för statens

vattenfallsverk, tillika ordförande i styrelsen, samt fyra av Kungl. Majit

förordnade ledamöter. Personalen är på vanligt sätt fördelad på byråer. Av

de till styrelsens handläggning hörande ärendena avgöras de s. k. pleniärendena

samfällt av generaldirektören och styrelseledamöterna efter föredragning

av chefen för vederbörande byrå eller annan tjänsteman. Till pleniärenden

höra viktigare ärenden av företrädesvis praktisk ekonomisk innebörd,

bland annat beträffande disposition av vattenfall och sättet för deras

bebyggnad; förvärv, försäljning eller upplåtelse av vattenfall och fastigheter;

nya anläggningar; allmänna bestämmelser angående leverans av elektrisk

energi; upphandlingar och entreprenader för belopp överstigande

100,000 kronor; anslagsäskanden; driftkostnadsstater; frågor örn energileverans

av större omfattning; organisationsfrågor; tillsättning av högre tjänste

män m. m.

I övrigt är vattenfallsstyrelsen organiserad såsom övriga statliga affärsverk,

i regel med generaldirektören såsom beslutande efter föredragning av

chefen för vederbörande byrå eller annan tjänsteman. Organisationen örn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

fattar för närvarande fem byråer, nämligen kraftverksbyrån, byggnadstek

niska byrån, kanal- och fastighets b yrån, administrativa

byrån och kameralbyrån. De tre förstnämnda byråernas

verksamhet avser dessutom, med undantag för vissa speciella ärendegrupper,

de under styrelsen stående lokalförvaltningarna, nämligen beträffande

kraftverksbyrån de olika kraftverken i feni förvaltningsenheter sami

— genom stamlinjekontoret — stamlinjebyggnaderna, beträffande byggnadstekniska

byrån de lokala arbetsledningarna för kraftstationsbyggen och

vattenregleringsföretag, samt beträffande kanal- och fastighetsbyrån Troll

hätte kanal- och fastighetsförvaltning och kanalverket i Södertälje.

Arbetsfördelningen mellan och inom de skilda byråerna samt mellan styrelsen

och lokalförvaltningarna ter sig i sina huvuddrag på följande sätt.

Kraftverksbyrån. Kraftverksbyrån, som är den största byrån och inom

vars verksamhetsområde ligger den dominerande delen av styrelsens arbetsuppgifter,

står under chefskap av en överdirektör. Denne, som tillsättes

genom förordnande på viss tid, i regel 6 år, åtnjuter ett arvode av 10,500

kronor samt uppbär därjämte tantiem, för år 1936 uppgående till något över

20,000 kronor.

Kraftverksbyrån är uppdelad i tre avdelningar: förvaltningsavdelningen,

anläggningsavdelningen och driftavdelningen.

Å förvaltningsavdelningen, vars föreståndare är förste byrådirektör (lönegrad

30), handläggas huvudsakligen ärenden angående:

1) personalen vid kraftverksbyrån och kraftverksförvaltningen, i den mån

dylika ärenden ej tillhöra annan byrås handläggning;

2) framställningar om kapitalökningsanslag för distributionsanläggningar,

ångkraftverk m. m.;

3) utredningar och beräkningar för förnyelse- och driftkostnadsstater, för

budgetuppgifter rörande inkomster samt för verkställande av bokslut, allt

beträffande kraftverken;

4) skötseln av kraftverkens förråd samt upphandling av förrådsmateriel, inventarier

och standardiserade anläggningsdelar för vattenfallsverket i dess

helhet, dock med vissa undantag;

5) försäljning av elektrisk energi samt därmed sammanhängande taxe- och

propagandafrågor.

Inom förvaltningsavdelningen finnes ett förrådskontor för handläggning

av de under punkt 4 avsedda ärendena och ett kraftförsäljningskontor för

den under punkt 5 omnämnda verksamheten. Vartdera av dessa kontor stålander

ledning av en byrådirektör (lönegrad 28). övriga ärenden handläggas

å avdelningens kansli under förste byrådirektörens direkta ledning.

Ä kraftverksbyråns anläggningsavdelning, vars föreståndare likaledes är

förste byrådirektör (lönegrad 30), handläggas huvudsakligen ärenden angående:
1)

planering och konstruktion av elektrisk utrustning i kraftstationer och

understationer, såväl för nyanläggningar som för utvidgnings-, förnyelseoch

ombyggnadsarbeten;

2) utredningar i elektrotekniska och en del maskintekniska frågor;

3) utförande och underhåll av under 1) omförmäld elektrisk utrustning samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. 5

upphandling av därför erforderliga maskiner och andra specialkonstruktioner;
4)

konstruktion, uppförande, förändring och underhåll av husbyggnader för

Västerås ångkraftstation samt för kraftverkens understationer ävensom

andra mindre husbyggnader vid kraftverken;

5) planering, konstruktion, anläggning, ombyggnad och underhåll av kraftledningar

samt järnkonstruktioner för utomhusställverk;

6) anskaffning och impregnering av trästolpar för kraftledningar samt värdering

av skador vid framdragande av dylika ledningar;

7) provning av vissa materialier och apparater samt elektrotekniska laboratorieundersökningar.

Avdelningens arbete är fördelat å fem kontor: utrednings- och upphandlingskontoret,

varå finnas placerade två förste byråingenjörer (lönegrad 27),

stationskonstruktionskontoret under ledning av en förste byråingenjör, stationsmontagekontoret

under ledning av en e. o. avdelningsingenjör (lönegrad

26), husbyggnadskontoret under ledning av en förste byråingenjör samt linjekontoret,

vars föreståndare är byrådirektör (lönegrad 28). Dessutom höra till

denna avdelning en impregneringsanstalt i Åsbro och en provningsanstalt i

Älvkarleby, varjämte lokala organ för anläggningsarbeten äro underställda

avdelningens föreståndare.

Till byråns driftavdelning, som står under ledning av en driftdirektör med

ett arvode av 13,000 kronor, hänföras i huvudsak följande ärenden:

1) ärenden angående drifttjänstens anordnande vid kraftverken;

2) planer för energiproduktion och energifördelning vid samarbetande kraftverk

samt för anskaffning av reservkraft ävensom kontinuerlig övervakning

och ledning av driften vid dessa kraftverk;

3) utredningar angående befordrande av driftsäkerheten och angående inträffade

olycksfall vid kraftverken;

4) prognoser och belastningsanalyser angående kraftverkens tillgång å och

behov av elektrisk kraft av olika kvaliteter och för olika ändamål (kraftbalansen)

;

5) statistik över energiproduktion, belastning och driftstörningar vid kraftverken;
6)

ärenden angående kraftverkens driftförhållanden och skyddande vid

krig;

7) ärenden angående undervisningsanstalten för maskinist- och montörspersonal.

Avdelningens arbete är fördelat på tre kontor, kansliet och statistikkontoret,

drifttjänstkontoret samt kraftbalanskontoret. Drifttjänstkontorets föreståndare

är förste driftsingenjör (lönegrad 27), medan vartdera av de övriga

kontoren står under ledning av en e. o. byråingenjör i lönegrad 24. Till avdelningen

hör slutligen en undervisningsanstalt med en e. o. byråingenjör

(lönegrad 26) såsom föreståndare.

Byggnadstekniska byrån. Byggnadstekniska byrån, vars chef är överingenjör

med ett arvode av 17,000 kronor, handlägger huvudsakligen följande

ärenden:

1) förberedande utredningar och förslag rörande nya vattenkraftanläggningar;
2)

planering, konstruktion och utförande av kraftstationers vatten- och husbyggnadstekniska

delar samt sjö- och flodregleringar, innefattande jämväl

turbiner, järnkonstruktioner för dammar, lyftanordningar m. m.;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

3) de tekniska delarna av ärenden angående utverkande hos vattendomstolar

av tillstånd till vattenkraftanläggningar inkl. sjö- och flodregleringar;

4) kontroll ur vattenteknisk synpunkt av färdiga vattenregleringsanläggningars

skötsel;

5) inspektion av färdiga vattenbyggnader samt planering och utförande av

större förnyelse- och underhållsarbeten å desamma;

6) tekniska undersökningar och utredningar angående de maskiner, konstruktioner

och materialier, som erfordras för de av byrån omhänderhavda

arbetena;

7) entreprenader och upphandlingar, som erfordras för ovannämnda arbeten,

undantagandes vissa förrådsmaterialier, disposition av större arbetsmaskiner

och arbetsredskap (byggnadscentralförrådet);

8) tekniska beskrivningar angående utförda anläggningar samt efterkalkyler

beträffande kostnaderna för desamma;

9) ärenden angående personalen vid byggnadstekniska byrån och de under

byrån sorterande lokala byggnadsföretagen, i den mån dylika ärenden ej

tillhöra annan byrås handläggning.

Överingenjörens närmaste man är förste byrådirektör (lönegrad 30).

Byggnadstekniska byråns arbete är fördelat på ett flertal avdelningar: utrednings-

och konstruktionsavdelningar för vatten- och byggnadstekniska

anläggningar, för närvarande under ledning av nyssnämnde förste byrådirektör

och 3 förste byråingenjörer (lönegrad 27), varav en icke-ordinarie, vidare

en utrednings- och konstruktionsavdelning för turbin- och övriga maskintekniska

anläggningar under ledning av en förste byråingenjör, en avdelning

för betongteknik likaledes med förste byråingenjör såsom föreståndare

samt en avdelning för specialstatistik och tekniska berättelser, vars föreståndare

är ingenjör i 22 :a lönegraden. Under överingenjören lyda därjämte arbetscheferna

och dem underställd personal vid byggnadsarbetena samt byggnadscentralförrådet.

Kanal- och fastighetsbyrån. Kanal- och fastighetsbyråns verksamhet innefattar

huvudsakligen ärenden rörande:

1) förvaltning av kanalverken, inkl. förnyelse- och underhållsarbeten samt

skötseln av trafiken å kanalerna;

2) reglementen för trafiken å kanalerna ävensom taxor å kanalavgifter

samt avgifter för lotsning och bogsering; nedsättning i fastställda kanalavgifter;
3)

förvaltningen av vissa bostads- och industriområden med tillhörande

väg-, avlopps-, järnvägs- och hamnanläggningar; stadsplanefrågor samt

upplåtelser av tomter och områden; beviljande av byggnadslån; skötsel

av järnvägs- och hamntrafik;

4) förvaltningen av vissa vattenfall, som ej tagits i anspråk för statens

kraftverk, och vissa jordbruksfastigheter; upplåtelser på arrende eller

med vattenfallsrätt;

5) skötseln av vattenfallsverkets förvaltningsbyggnader i Stockholm och

Trollhättan med tillhörande utvidgningsarbeten;

6) förnyelse- och underhållsarbeten å byggnader och anläggningar, tillhörande

de under 3)—5) avsedda fastigheter;

7) entreprenader och upphandlingar, som erfordras för ovannämnda arbeten,

undantagandes vissa förrådsmaterialier;

8) kartarkiv för vattenfallsverkets fastigheter med register över dessas

användning;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 240. 7

9) personalen vid kanal- och fastighetsbyrån, kanalverken och fastighetsförvaltningen,

i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan byrås handläggning;
10)

fastställande av hyror för tjänstebostäder åt vattenfallsverkets personal.

Byrån står under ledning av en byråchef (lönegrad 30), vilken närmast

under sig har en e. o. byråingenjör (lönegrad 24) och en e. o. lantmätare

(lönegrad 24). Under byrån sortera kanalförvaltningarna i Trollhättan och

Södertälje.

Administrativa byrån. Administrativa byrån, vars chef likaledes är byråchef

i lönegrad 30, har huvudsakligen följande uppgifter:

1) juridiska utredningar samt upprättande av kontrakt rörande inköp av

vattenfall och fastigheter ävensom granskning ur juridisk synpunkt av

förslag till andra kontrakt och kontraktsformulär;

2) juridisk rådgivning vid affärsuppgörelser, som omhänderhavas av andra

byråer eller av lokalförvaltningar;

3) bevakande av statens rätt i vattenregleringsföretag, i vilka staten är

delägare;

4) ärenden angående tillstånd till framdragning av elektriska kraftledningar;
5)

ärenden angående taxering av och utskylder för vattenfallsverkets egendom

och affärsrörelse;

6) förande, ur juridiska synpunkter, av liggare över vattenfallsverkets fastigheter;
7)

rättegångsärenden, såsom:

a) ärenden angående laga tillstånd till utförande eller förändring av

vattenkraftanläggningar och vattenregleringar;

b) ärenden angående expropriation av mark för vattenfallsverkets anläggningsarbeten

samt angående ersättning för skador vid kraftledningars

framdragande;

c) ombesörjande av lagfarts- och inteckningsåtgärder;

d) indrivning av verkets fordringar samt bevakande av verkets rätt vid

konkurser och utmätningar;

e) övriga rättegångsärenden, sammanhängande med vattenfallsverkets

affärsverksamhet, såsom leveranstvister m. m.;

8) vård av styrelsens gemensamma arkiv och bibliotek;

9) ärenden angående bestraffning av personal;

10) ärenden angående personalen vid administrativa byrån, i den mån dylika

ärenden ej tillhöra annan byrås handläggning.

Å byrån handläggas däremot icke sådana ärenden, som vanligen betraktas

såsom administrativa, utan dessa ärendens handläggning har huvudsakligen

förlagts till kameralbyrån.

Administrativa byråns arbetsuppgifter äro fördelade å en processavdelning

(2 sekreterare i lönegrad 26) och en förvaltningsavdelning under ledning

av en förste sekreterare (lönegrad 27), vartill kommer en registratorexpedition.

Kameralbyrån. Kameralbyrån, vars chef är byråchef i lönegrad 30,

handlägger i huvudsak följande ärenden:

1) allmänna organisationsärenden, såsom ärenden angående Kungl. Maj:ts

instruktion för vattenfallsstyrelsen med underlydande lokalförvaltningar,

angående arbetsordningar och angående antalet ordinarie befattningar

vid vattenfallsverkct;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

2) allmänna bestämmelser rörande tjänstemännens och kontorsvaktemas anställningsvillkor,

tjänstgöringstid och avlöningsförmåner samt rörande

tjänstemännens och arbetarnas tjänste- och familjepensionering;

3) förande av matrikel över tjänstemän och pensionsberättigade arbetare;

4) vissa individuella personalärenden, nämligen angående:

a) placering i löneklass av ordinarie och extra ordinarie tjänstemän;

b) uppskov med viss värnpliktig personals inställelse till tjänstgöring

vid mobilisering;

c) anställande av samt tjänstledighet och vikariat för verksläkare;

d) bidrag till kostnader för specialistvård samt bad- och massagebehandling;
e)

sjukavlöning åt icke-ordinarie personal vid längre sjukledigheter;

f) ersättningar på grund av lagen örn försäkring för olycksfall i arbete;

g) pensionering av tjänstemän och arbetare samt deras efterlevande,

utanordnande av alla pensioner och livräntor;

h) antagande, befordran, tjänstledighet, vikariat m. m. beträffande personalen

vid kameralbyrån samt styrelsens vakt- och telefonpersonal;

5) ärenden angående verkets telefonabonnemang;

6) förslag till förnyelse- och driftkostnadsstater samt till beräkning av verkets

inkomstöverskott för riksstaten;

7) kassa-, bokförings- och revisionsärenden;

8) redigering av årsberättelser och allmänna kvartalsmeddelanden samt

av styrelsens tryckta ordersamling.

Kameralbyrans arbete är fördelat på en kansliavdelning, provisoriskt under

ledning av en kamrer (lönegrad 24), och tre kontor: kassakontoret under

en förste kassör i lönegrad 21, bokföringskontoret under en förste kontrollör

(lönegrad 22) samt revisionskontoret under en revisor (lönegrad 21),

varjämte en revisor är placerad å övergångsstat. Under kameralbyrån hör

därjämte styrelsens vakt- och telefonpersonal.

Vattenfallsstyrelsens organisation sförslag.

Behov av omorganisation.

Av vattenfallsstyrelsens skrivelse den 10 maj 1937 framgår, att behovet

av en omorganisation av styrelsen i första hand hänför sig till kraftverksbyrån.

Styrelsen framhöll i sin skrivelse, att nämnda byrå redan

år 1920 var av helt annan storleksordning än de övriga byråerna och att under

kraftverksbyran sammanförts alla de organ, som inom styrelsen syssla

med produktion, distribution och försäljning av elektrisk kraft. Byråns chef,

överdirektören, är tillika sedan 1930 generaldirektörens ställföreträdare utom

beträffande ordförandeskapet i styrelsen vid plenum. Sedan år 1920 har

emellertid utvecklingen gått kraftigt framåt särskilt inom byråns arbetsområde.

Till belysande härav meddelade styrelsen en tablå med uppgifter beträffande

statens kraftverk för åren 1920 och 1936, vilken i de sakkunnigas

betänkande kompletterats med uppgifter för år 1937 och som här torde få

återgivas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

9

Statens kraftverk.

1920

1936

1937

Ökni

1920-

1936

ng i %

1920-

1937

Antal större och medelstora kraftstationer........

4

12

12

200

200

Kraftstationernas totala effekt i 1,000 kW........

Antal egna sekundär- och fördelningsstationer

238

477

516

100

117

(frånsett abonnentstationer)....................

Antal egna tertiär- och mätningsstationer (frånsett

20

41

45

105

125

abonnentstationer) ............................

Högspänningslinjemas längd vid årets slut i km

308

412

428

34

39

(frånsett abonnentlinjer) ......................

4.623

8,597

8,878

86

92

Antal högspänningsabonnenter vid årets slut......

705

976

1,030

38

46

Anslutna transformatorer vid årets slut i 1,000 kW

420

1,240

1,353

195

222

Sammanlagd maximibelastning i 1,000 kW.......

Total egen energiproduktion i milj. kWh (frånsett

183

373

451

104

146

inköpt energi) ................................

751

2,269

2,571

202

242

Driftinkomster i milj. kronor....................

15.37

37.38

42.83

143

179

Driftkostnader > > > ....................

8.96

17.68

22.33

96

150

Driftöverskott > > » ....................

6.43

19.80

20.60

208

219

Vid årets slut disponerat kapital i milj. kronor ..

150.08

335.16

357.44

123

138

Kraftverksbyråns dominerande andel i styrelsens arbete — av styrelsens

vid tiden för avlåtandet av styrelsens skrivelse 230 tjänstemän tillhörde 103

kraftverksbyrån — hade enligt vattenfallsstyrelsens mening efter den oerhörda

stegringen av göromålen medfört en arbetsbelastning för överdirektören,

som vore orimlig för en man. Från organisatorisk synpunkt, anförde

styrelsen vidare, vore anordningen numera felaktig såtillvida, att ungefär

hälften av alla pleni- och generaldirektörsärenden först måste passera överdirektören,

vilket kunde leda till att generaldirektören bleve i viss mån avskärmad

från områden, där en mera direkt kontakt kunde vara lämplig och

riktig. Det kunde alltså, slutade vattenfallsstyrelsen, icke råda någon tvekan

om nödvändigheten att genomföra en uppdelning av kraftverksbyrån.

1 fråga om kanal- och fastighetsbyrån, vars arbetsområde minskats, ansåg

vattenfallsstyrelsen, att en indragning av byrån vore möjlig och lämplig.

Byggnadstekniska och administrativa byråerna ansåg vattenfallsstyrelsen

hava väl avvägda arbetsområden. Administrativa byrån syntes dock styrelsen,

med hänsyn till karaktären av dess främsta uppgifter, böra benämnas

juridiska byrån.

Vad slutligen beträffar personalärendena, vilka i vissa delar behandlas å

var och en av de skilda byråerna, framhöll vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse,

att kameralbyrån under årens lopp i allt större utsträckning blivit belastad

med dylika ärenden. Enligt styrelsens mening vore det fördelaktigt att till

en byrå samla dessa ärenden. Örn kameralbyrån ombildades till att i huvudsak

vara en personalbyrå, kunde lämpligen vissa andra till kameralbyrån

hörande ärenden förläggas till annan byrå, och vattenfallsstyrelsen framhöll

i detta sammanhang, att det med nuvarande organisation förekomme en viss

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

dubbelbehandling av ärenden angående bokslut samt förnyelsefonds- och

driftkostnadsstater, vilket förhållande borde rättas till.

Huvuduppgifterna vid den behövliga organisationsändringen skulle sålunda

enligt styrelsen bliva:

1) att finna en lämplig organisatorisk indelning av kraftverksbyråns göromål;
2)

att söka en lämplig form för skötseln av kanal- och fastighetsbyråns

minskade arbetsuppgifter; samt

3) att finna en tillfredsställande anordning för handhavande av personalärenden

inom styrelsen och de övriga ärenden, som tillhöra kameralbyrån.

Huvuddragen av vattenfallsstyrelsens organisationsförslag.

I sin skrivelse den 10 maj 1937 framlade vattenfallsstyrelsen i organisatoriskt

hänseende förslag endast i fråga om arbetsuppgifternas fördelning mellan

de skilda byråerna ävensom beträffande inrättande av befattningar såsom

överdirektör och souschef samt för de olika byråernas föreståndare. Organisationen

inom byråerna berörde styrelsen däremot icke närmare. Enär

de sakkunniga, såsom av det följande framgår, funno sig böra behandla även

byråernas inre organisation, såvitt avser byråföreståndarnas närmaste män

— avdelnings- och kontorsföreståndare — inhämtade de sakkunniga upplysningar

om hur styrelsen tänkt sig denna organisation. Vattenfallsstyrelsens

i förenämnda skrivelse framlagda organisationsförslag och de sålunda

inhämtade upplysningarna av preliminär natur ligga till grund för tablåer,

som fogats vid betänkandet.

Enär de sakkunnigas förslag i huvudsak ansluter sig till vattenfallsstyrelsens

förslag och en närmare redogörelse för sakkunnigförslaget och skiljaktigheterna

mellan de båda förslagen kommer att lämnas i det följande, torde

jag här få begränsa mig till följande sammanfattning av vattenfallsstyrelsens

organisationsförslag:

Vattenfallsstyrelsen förordade en omorganisation av styrelsens byråer m. m.

i enlighet med de förut angivna riktlinjerna sålunda, att hos vattenfallsstyrelsen

— vars sammansättning med generaldirektören och fyra från annan

verksamhet hämtade styrelseledamöter skulle lämnas oförändrad — skulle

finnas:

en överdirektör och souschef,

två överingenjörer, , ]

en driftdirektör och > såsom chefer för byråer och föredragande.

fyra byråchefer )

Överingenjörerna skulle förestå vardera av följande byråer: byggnadstekniska

byrån och elektrotekniska anläggning sbyrån (ny byrå).

Driftdirektören skulle förestå: driftbyrån (ny byrå).

Byråcheferna skulle förestå envar av följande byråer: juridiska byrån (förut

administrativa byrån), personalbyrån (förut kameralbyrån), ekonomibyrån

(ny byrå) och förrådsbyrån (ny byrå). Ur organisationen skulle alltså

utgå nuvarande kraftverksbyrån och kanal- och fastighetsbyrån.

Dessutom skulle kanaldirektören i Trollhättan vara föredragande för de

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

11

ärenden beträffande Trollhätte kanalverk och fastigheterna vid Göta älv samt

eventuellt även Södertälje kanalverk, vilka icke skulle tillhöra någon av förenämnda

byråer.

Den nuvarande delvis tantiemavlönade överdirektörstjänsten skulle utbytas

mot en fast avlönad befattning såsom överdirektör och souschef. Vidare

skulle antalet överingenjörer ökas från 1 till 2 och antalet byråchefer från

3 till 4, vilket innebär en sammanlagd ökning med 2 befattningar.

A andra sidan skulle 3 befattningar indragas, nämligen 2 förste byrådirektörsbefattningar

(vid kraftverksbyråns anläggnings- och förvaltningsavdelningar)

samt 1 byrådirektörsbefattning (vid kraftverksbyråns förrådskontor).

En byråchef (vid" kanal- och fastighetsbyrån) skulle överföras på övergångsstat.

De sakkunnigas förslag.

Huvuddragen av organisatiousförslaget.

Inledningsvis hava de sakkunniga framhållit, att de icke ingått i prövning

av den fundamentala organisationen av vattenfallsstyrelsen med en

styrelse bestående av — förutom generaldirektören — fyra ledamöter utan

annan funktion inom verket, vilken organisationsform vattenfallsstyrelsen

i sin skrivelse den 10 maj 1937 förutsatt skola bestå. De sakkunniga begränsa

sig, i enlighet med sitt uppdrag, till den under styrelsen lydande

centrala organisationen och behandla den lokala organisationen endast i

den mån densamma påverkas av förslag beträffande den centrala organisationen.

Ej heller ha de sakkunniga ansett det ankomma på dem att till

prövning upptaga styrelsens personaluppsättning i dess helhet. Vid den

snabba utveckling, som kännetecknar statens vattenfallsverk, måste enligt

de sakkunniga behovet av biträdande personal förändra sig jämförelsevis

hastigt och kan icke fastställas för någon längre tid. De sakkunniga begränsa

sig alltså i fråga örn personalen till de ledande befattningarna såsom

byråföreståndare och deras närmaste män, byråavdelnings- och kontorsföreståndare.

I övrigt, säga de sakkunniga, torde personaluppsättningen på

respektive tjänsteställen få överlämnas till verksledningens omsorg.

Såsom vattenfallsstyrelsen i sin nyssnämnda skrivelse framhållit, fortsätta

de sakkunniga, framträder vid övervägandet av styrelsens organisation

spörsmålet om en lämplig uppdelning av den nuvarande kraftverksbyrån

såsom en huvudfråga och en fråga, som uppenbarligen påkallar en snar

lösning. De sakkunniga hava ock, på sätt av det följande framgår, funnit

sig kunna i huvudsak biträda vad styrelsen härutinnan föreslagit.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle vattenfallsstyrelsens organisation omfatta,

förutom generaldirektören och styrelseledamöterna,

Lönegrad

1 överdirektör och souschef .................................... G 14

V attenbyggnadsbyrån:

1 överingenjör ................................................ G 10

Elektrobyggnadsbyrån:

1 överingenjör ................................................ C 10

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Lönegrad

Driftbyrån:

1 driftdirektör ................................................ C 7

Juridiska byrån:

1 byråchef .................................................. A 30

Kanslibyrån:

1 byråchef .................................................. A 30

Kommersiella byrån:

1 byråchef .................................................. A 30

Förrådsorganisationen:

1 förrådschef ................................................ C 7.

Därjämte skulle kanaldirektören i Trollhättan, vilkens befattning skulle

förändras till förordnandetjänst i lönegrad C 5, jämte sin nuvarande uppgift

hava att med byråchefs befogenhet handlägga och föredraga ärenden

,i styrelsen rörande Trollhätte kanal och verkets fastigheter i Göta älvs dalgång.

Därvid förutsätta de sakkunniga, att förvaltningen av Södertälje kanal

överflyttas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Slutligen skulle arbetschefen

för stamlinjebyggnadema och tills vidare driftchefen vid Västerås

ångkraftverk alltjämt vara direkt underställda generaldirektören (överdirektören

och souschefen).

Beträffande befattningshavarnas löneställning hava de sakkunniga ansett

sig icke kunna framlägga något definitivt förslag och hava därför yttrat sig

blott såvitt erfordrats för att få fram det rätta förhållandet i lönehänseende

mellan olika befattningar. De sakkunniga hava därvid utgått från en placering

tills vidare av konstituerade byråchefer i lönegrad A 30. Skulle, säga

de sakkunniga, vid den definitiva fastställelsen av tjänsteförteckningen till

avlöningsreglementet lönerna för byråcheferna i allmänhet vid kommunikationsverken

komma att höjas över lönegrad A 30, finge givetvis de av de

sakkunniga förordade lönebeloppen för vissa tjänster underkastas revidering.

De sakkunnigas ordförande har så till vida varit av skiljaktig mening

i nu berörda hänseenden som han icke velat biträda förslaget örn inrättande

av en befattning såsom överdirektör och souschef. Enligt hans förslag

skulle i stället chefen för kommersiella byrån såsom överdirektör placeras

i lönegrad C 10.

Vattenfallsstyrelsen har i sitt utlåtande uttalat, att styrelsen med tillfredsställelse

konstaterat, att de sakkunniga principiellt och i alla huvudfrågor

biträtt vattenfallsstyrelsens organisationsförslag. De sakkunniga hade emellertid

föreslagit avvikelser från detsamma beträffande vissa detaljer och

hade dessutom i större utsträckning, än vad styrelsen gjort i sitt förenämnda

förslag, ingått på frågor, som berörde de skilda byråernas inre organisation.

Härvid hade de sakkunniga delvis utgått från vissa uppgifter och

förslag av preliminär natur, vilka i april 1938 under hand överlämnats till

dem från vattenfallsstyrelsens chef men vilka styrelsen såsom sådan icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

13

haft tillfälle att taga ställning till. De av de sakkunniga framlagda förslagen

och gjorda uttalandena hade föranlett styrelsen till vissa erinringar, vartill

styrelsen återkomme i det följande.

Kommunikationsverkens lönenämnd anför, att nämnden, i den mån de

sakkunnigas betänkande behandlar spörsmål av rent organisatorisk innebörd,

ansett det i allmänhet icke ankomma på nämnden att ingå i prövning

av detsamma. Nämnden har sålunda ansett sig i regel böra till behandling

upptaga allenast de i betänkandet berörda frågor, som hava avseende

å befattningshavarnas löneställning.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har vattenfallsstyrelsens organisation

i huvudsak bestått oförändrad allt sedan år 1920. Utvecklingen

under 1920- och 1930-talen inom statens vattenfallsverk har emellertid varit

synnerligen kraftig, och denna utveckling har framför allt kommit till synes

inom det verksamhetsområde, som omhänderhaves av kraftverksbyrån, nämligen

produktion, distribution och försäljning av elektrisk kraft vid de statliga

kraftverken. Den i det föregående återgivna tablån över de statliga kraftverkens

utveckling giver vid handen, bland annat, att den totala egna

energiproduktionen ökat från 751 milj. kilowattimmar år 1920 till 2,571 milj.

år 1937 eller med 242 procent. Samkörningen med enskilda och kommunala

kraftverk — statens kraftverk producera omkring en tredjedel av hela landets

elektriska energi •—- har under denna tid nått en allt högre utveckling,

och kraftverksbyråns driftavdelning har härutinnan kommit att bilda en

central för landets kraftproducenter. Den särskilt under senare år forcerade

utbyggnaden av kraftstationer, vilken uppgift ankommer på byggnadstekniska

byrån, har medfört ett väsentligt ökat arbete för kraftverksbyråns anläggningsavdelning.

Denna avdelning har nämligen till huvuduppgift att ombesörja

all elektrisk utrustning i kraftstationer och understationer liksom

även byggandet av kraftledningar m. m. med undantag av stamlinjebyggnaderna,

för vilka finnes en särskild organisation. Att denna utveckling ökat

arbetsbördan även inom byråns förvaltningsavdelning, som bland annat är

verkets ledande försäljningsorganisation, ligger i sakens natur.

Med den utveckling, som sålunda förekommit, synes det uppenbart, att

sammanhållandet av alla de på kraftverksbyrån ankommande uppgifterna

under ledning av en byråföreståndare — den nuvarande överdirektören —

icke längre kan vara en lämplig organisationsform. Även om befattningshavaren

kan sakligt behärska arbetsområdet och på grund av dess omfattande

natur erhåller en för verket nyttig samlad överblick över hithörande centrala

arbetsuppgifter, synes dock erfarenheten hava visat, att de med ställningen

såsom byråns chef förenade skyldigheterna och ansvaret äro alltför

betungande. Dessa och andra olägenheter av den nuvarande organisationen

skärpas allt efter som utvecklingen fortskrider.

För min del är jag därför beredd att nu framlägga förslag örn en ändrad

byråorganisation inom vattenfallsstyrelsen, och enligt min mening böra även

Departe
ments
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

de övriga byråer berörande förändringar, som kunna finnas påkallade, samtidigt

genomföras. Redan i detta sammanhang vill jag nämna, att jag funnit

den av de sakkunniga och vattenfallsstyrelsen förordade uppdelningen av

kraftverksbyrån i tre byråer — elektrobyggnads-, drift- och kommersiella

byråerna, vilka dock i vissa avseenden skola få andra arbetsuppgifter än

motsvarande avdelningar å kraftverksbyrån — innebära en efter arbetsuppgifternas

art och omfattning väl lämpad organisatorisk åtgärd. Det syne_s

mig ock böra nämnas, att jag icke finner anledning ifrågasätta ändring i

fråga om vattenfallsstyrelsens högsta ledning, generaldirektören och de fyra

styrelseledamöterna.

Med hänsyn till att lösningen av frågan örn inrättande av befattningen överdirektör

och souschef är av betydelse för ett ståndpunkttagande till vissa

spörsmål i samband med byråorganisationen torde jag här till en början få

behandla denna fråga.

Inrättande av befattningen överdirektör och souschef.

I betänkandet har majoriteten av de sakkunniga med avseende å befattningen

överdirektör och souschef anfört:

Vattenfallsstyrelsen har föreslagit, att i styrelsen inrättas en befattning såsom

överdirektör och souschef.

Den nuvarande överdirektörsbefattningen vid vattenfallsstyrelsen är, såsom

av det förut anförda framgår, avsedd och att betrakta såsom byråchefsbefattning

vid en viss byrå, kraftverksbyrån. Organisatoriskt sett är överdirektören

alltså byråchef och har såsom sådan att dels inför generaldirektören

(styrelsen) föredraga vissa ärenden och dels själv avgöra ärenden, som äro av

»byråchefsärendens» natur. Överdirektören har emellertid haft en särställning

dels genom den stora omfattningen av de ärenden, som behandlats av

kraftverksbyrån, dels genom det direkta befälet över kraftverken. Genom den

överblick, som överdirektören därvid erhållit med avseende å kraftverksrörelsen

i dess helhet, har han i viss mån kommit att fungera såsom souschef beträffande

denna verkets största förvaltningsgren.

På grund av den stora arbetsbörda, som genom den kraftiga utvecklingen

av speciellt de delar av verksamheten, vilka tillhöra kraftverksbyrån, med

tiden kommit att åvila överdirektören i hans nuvarande ställning, har det å

andra sidan visat sig nödvändigt att de olika avdelningscheferna i kraftverksbyrån

ofta fått direkt föredraga sina ärenden för generaldirektören.

Genom omständigheternas makt hade sålunda, fortsätta de sakkunniga,

arbetsordningen i någon mån redan närmat sig den organisationsform, som

avsetts för framtiden. Frågan vore därför nu närmast om åstadkommande

av en sådan fördelning av generaldirektörens och överdirektörens i praktiken

utvecklade, samlade arbetsmängd, att styrelsens organisation kunde fungera

på bästa sätt. En uppdelning av kraftverksbyrån på flera byråer hade föreslagits

av vattenfallsstyrelsen, och de sakkunniga hade i huvudsak anslutit

sig till detta förslag såsom i och för sig naturligt och nödvändigt att genomföra.

Härigenom kunde vinnas, att beslutanderätten i »byråchefsärenden»

kunde fördelas på flera händer. Av en dylik uppdelning på flera byråer av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 240.

15

kraftverk sby iåns arbetsuppgifter följde emellertid också, att byråernas föreståndare

erhölle mera avgränsade arbetsuppgifter och därmed även mindre

överblick av den samlade verksamheten inom verket än som stått den nuvarande

kraftverksbyråns chef till buds. Eli förändring endast av byråorganisationen

syntes fördenskull i sina konsekvenser komma att medföra en ökning

av generaldirektörens arbete, vilket skulle vara en utveckling i orätt riktning.

Vidare anföra de sakkunniga:

Erfarenheterna av styrelsens verksamhet under de sista tjugu åren synas

ock styrka behovet av alt inom styrelsen i bredd med generaldirektören hava

tillgång till en framstående teknisk-ekonomisk kraft med möjlighet att, obunden

av det mera rutinmässiga och specialiserade byråarbetet, verka sammanhållande

inom verket beträffande särskilt kraftproduktionen och kraftförsäljningen

samt att samtidigt företräda verket utåt vid förhandlingar om större

leveransavtal m. m. En dylik arbetsuppgift, vilken hittills i stor omfattning

fullgjorts av den befintlige överdirektören, kan uppenbarligen icke tilläggas

någon av cheferna för de byråer, som uppdelningsvis tillkomma vid den ändrade

byråorganisationen, detta ej minst med hänsyn till att verkets utveckling

gjort ifrågavarande arbetsuppgifter i så hög grad krävande.

En viktig fråga att i detta sammanhang taga i betraktande vore spörsmålet

örn ordnande av ställföreträdarskapet för generaldirektören. Härom anföra

de sakkunniga:

I ett ämbetsverk av vattenfallsstyrelsens typ, vilket är statt i en fortgående

och snabb utveckling i olika avseenden och inom vilket förhandlingar rörande

för verkets och statens ekonomi betydelsefulla frågor ständigt försiggå,

är det enligt de sakkunnigas uppfattning ofrånkomligt, att tillgång finnes

till en ställföreträdare för verkschefen, vilken är fullt skickad att ersätta denne

vid förfall av olika anledningar. Ställföreträdaren måste vara i stånd att

följa med verkets verksamhet på olika områden och även äga den kännedom

örn verkets personal, som kräves för att vid behov kunna taga ansvar som

fungerande verkschef.

De sakkunniga hava haft under övervägande, om icke chefen för någon

viss av vattenfallsstyrelsens byråer skulle kunna beredas ställning såsom

ständig ställföreträdare för generaldirektören och i denna egenskap ersätta

den tilltänkte överdirektören och souschefen. Enligt de sakkunnigas mening

resa sig dock avgjorda betänkligheter mot att förbinda chefskapet för en viss

byrå med uppdraget att vara generaldirektörens ställföreträdare. Innehavaren

av detta uppdrag måste givetvis vara utrustad med särskilda personliga

kvalifikationer, som göra honom skickad att ersätta verkschefen, såväl gentemot

underordnade som utåt. Det skulle enligt de sakkunnigas uppfattning

vara till förfång för det hela att vid val av chef för den ifrågakommande

byrån alltid behöva taga hänsyn till örn vederbörande jämväl vore lämplig

såsom ställföreträdare för generaldirektören.

En annan utväg för frågans lösande skulle givetvis vara att — i anslutning

till vad som tillämpas i vissa andra, större ämbetsverk -— Kungl. Majit till

ställföreträdare utsåge den bland cheferna för vattenfallsstyrelsens byråer,

som på grund av personliga förutsättningar vore därtill mest skickad. En sådan

ställföreträdare skulle emellertid lika litet som en ställföreträdare bunden

vid viss byrå kunna i nämnvärd mån avlasta generaldirektören från avgörandet

av andra än sådana ärenden, vilka tillhörde ställföreträdarens egen

byrå. Skulle ställföreträdaren i större omfattning inträda såsom ersättare för

generaldirektören, komine givetvis hans egen byrå att därpå bliva lidande,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

även om viss personalförstärkning tillfördes byrån för att ersätta den arbetskraft,

som fråndroges byrån genom byråchefens fungerande såsom generaldirektörens

ställföreträdare.

Då chefen för vattenfallsstyrelsen måste — såväl mera konstant som mera

tillfälligt — kunna frigöras från löpande arbete för att erhålla möjlighet att

ägna tid åt de stora frågorna, kunde de sakkunniga ej anse de nu angivna

utvägarna för ställföreträdarskapets anordnande vara framkomliga. På

grund härav hade de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att ställföreträdarskapet

för verkschefen borde påvila en befattningshavare, som stöde utom

och över byråorganisationen.

Med stöd av vad sålunda anförts tillstyrka de sakkunniga, att vid statens

vattenfallsverk inrättas en befattning såsom överdirektör och souschef. De

sakkunniga förutsätta, att innehavaren av denna befattning skall vara elektrotekniker

av högsta kompetens, helst jämväl med goda ångtekniska insikter,

samt tillika utrustad med höga kvalifikationer i kommersiellt och förvaltningsekonomiskt

hänseende. De arbetsuppgifter, som skola ankomma på

överdirektören och souschefen, böra enligt de sakkunnigas mening icke i detalj

fastställas i styrelsens instruktion utan väsentligen få bliva beroende avgeneraldirektörens

bestämmande. De sakkunniga vilja endast tillägga, att

överdirektören givetvis i ärenden av större betydelse bör hänskjuta det slutliga

avgörandet till generaldirektören. Mot vattenfallsstyrelsens förslag att

överdirektören skall vara generaldirektörens ställföreträdare även beträffande

ordförandeskapet i den kollegiala styrelsen, hava de sakkunniga intet att

erinra.

I detta sammanhang hava de sakkunniga även behandlat frågan om den

löneställning, som bör avses för överdirektören och souschefen, och därvid

föreslagit, att befattningen placeras i lönegrad C 14, vilken lönegrad

innefattar en årslön av 24,000 kronor. De sakkunniga hava härom anfört:
I

likhet med vattenfallsstyrelsen anse de sakkunniga, att med befattningen

icke böra förenas löneförmåner i form av tantiem. Vattenfallsstyrelsen har

förordat, att överdirektören och souschefen vid statens vattenfallsverk skulle

i lönehänseende jämställas med den på stat befintliga överdirektören och

souschefen vid statens järnvägar. Med utgående från järnvägsstyrelsens

utlåtande över 1928 års lönekommittés förslag har vattenfallsstyrelsen

hemställt, att överdirektören och souschefen erhåller en årslön av 25,000

kronor.

Utan att taga ställning till frågan örn den lön, som kan befinnas böra vara

förenad med den för närvarande vakanthållna befattningen såsom överdirektör

och souschef vid statens järnvägar, vilja de sakkunniga framhålla,

att en jämförelsevis hög löneställning måste förenas med här ifrågavarande

befattning, örn den skall kunna besättas med en person, som uppfyller de

nödvändiga höga kraven på kvalifikationer i såväl tekniskt som ekonomiskt

hänseende.

De sakkunniga hava vidare erinrat, alt den föreslagna löneställningen innebär

en avsevärd reduktion mot vad som under flera år utgått och för närvarande

utgår till den nuvarande överdirektören. Framhållas må ock, säga

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

17

de sakkunniga, att avlöningen till en överdirektör och souschef ingalunda

innebär en ren merutgift utöver kostnaderna för en organisation utan en sådan

befattningshavare, enär för senare fallet annan kvalificerad arbetskraft

måste anlitas för de viktiga uppgifter, som skulle läggas på överdirektören

och souschefen.

De sakkunnigas ordförande har i särskilt yttrande anfört, att han ansett sig

böra avstyrka förslaget örn inrättandet av ifrågavarande souschefsbefattning

såsom enligt hans mening icke behövlig. Han har därvid förutsatt, att de

för den tilltänkta befattningshavaren avsedda arbetsuppgifterna, i den mån

de icke kunna omhänderhavas av verkschefen, skola kunna fördelas på de

berörda byråernas chefer. Bland annat skulle enligt hans uppfattning chefen

för kommersiella byrån med tillhjälp av därför avsedd personal föra förhandlingar

med större kraftkonsumenter. Chefen för sistnämnda byrå borde

därjämte på grund av den kommersiella verksamhetens numera väl ganska

dominerande betydelse inom kraftverksförvaltningen stå oförmedlat till

förfogande för verkschefen, och de stora krav, som måste ställas på denne

befattningshavare, motiverade inrättandet av en förordnandetjänst i lönegrad

G 10, lämpligen benämnd överdirektör. De sporadiska avtalsförhandlingarna

med arbetarpersonalen borde enligt ordförandens mening kunna skötas av

föreståndarna för vederbörande tekniska byråer.

Efter att hava närmare utvecklat sin syn på en byråorganisation utan en

överdirektör och souschefsbefattning vid verket anför de sakkunnigas ordförande

beträffande nämnda befattning:

Det synes mig ej vara förebragta vare sig av vattenfallsstyrelsen eller av de

sakkunnigas majoritet några övertygande skäl för behovet eller ens för lämpligheten

av att i vattenfallsstyrelsens chefsinstans inordna en överdirektör och

souschef. Någon sådan finnes icke i de större än vattenfallsstyrelsens varande

styrelseorganisationerna för postverket och telegrafverket, och för det största

verket, statens järnvägar, och den största verksstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

där tjänsten visserligen av ålder finnes i staten, gäller att tjänsten med vissa

fördelar för det inre förvaltningsarbetet såväl i verkschefens som i de föredragandes

instanser länge hållits obesatt samt senast år 1937 av styrelsen enhälligt

föreslagits till definitiv indragning.

Med den uppsättning och den användning av ledande arbetskrafter närmast

under verkschefen, som jag velat tänka mig och föreslå, synes det mig som

skulle fullgoda möjligheter vara beredda för verkschefen att vid det löpande

förvaltningsarbetet även finna tid för särskilt stora och viktiga ärenden, vilka

ju ock förekomma i de nämnda övriga verken. Enligt vattenfallstyrelsens

meddelade intentioner skulle det ock vara så, att den begärda överdirektören

och souschefen ej skulle tilläggas arbetsuppgifter blott som innefattas i den

principiella meningen med en generaldirektörens adjoint, utan att han skulle

brukas även för sådana arbetsuppgifter, som få anses mera höra hemina i beredande

och föredragande instanser. För honom skulle därför också förutsättas

en konstellation av kvalifikationer, som svårligen skola i längden kunna

återfinnas hos någon man har att söka för tjänstens besättande och upprätthållande

på sålunda avsett sätt. Vad så ställföreträdarskapet för verkschefen

vid dennas i allmänhet väl kortvariga ledigheter från tjänsteutövningen beträffar

lär väl ingen vikt läggas vid att vice ordförandeskapet i den kollegialt

fungerande styrelsen skulle kunna ordnas på annat sätt än som länge brukats,

Willmy lill riksdagens protokoll 19119. 1 sami. Nr 240. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

och i det löpande förvaltningsarbetet lär väl även för vattenfallsstyrelsens del

kunna utan olägenhet ordnas så som i generalpost- och telegrafstyrelserna

eller såsom är mest vanligt i järnvägsstyrelsen, d. v. s. enligt § 43 i den för

järnvägsstyrelsen gällande instruktionen.

Det har av vattenfallsstyrelsen anförts bland dess argument för inrättande

i styrelsen av en överdirektörs- och souschefsbefattning, att överdirektören

och souschefen skulle kunna bl. a. avses för att föra avtalsförhandlingar

med viss arbetarpersonal samt viktigare förhandlingar med de numera

med förhandlingsrätt utrustade tjänstemannaorganisationerna. Det må härtill

anmärkas att vattenfallsverket har en relativt fåtalig personal och att

de olika personalangelägenheterna därför ej äro av liknande vikt för verkets

ekonomi, som vid de personalstarka verken posten, telegrafen och framför

allt statens järnvägar. Och vid dessa verk har likväl intet behov av en

särskilt hög funktionär för ifrågavarande, för övrigt ju också blott sporadiskt

förekommande förhandlingar tillgodosetts. Jag anser, att dylika förhandlingar

mycket väl skola kunna omhänderhavas av överingenjörerna

resp. kanslibyråns chef, varvid dessa givetvis böra på vanligt sätt hava att

under förhandlingarnas lopp hålla nödig känning med andra berörda verkets

tjänsteställen och främst givetvis med verkets chef.

Vattenfallsstyrelsen, som ansluter sig till sakkunnigmajoritetens förslag beträffande

en överdirektör och souschef, har i sitt utlåtande utförligt bemött

de synpunkter, som de sakkunnigas ordförande framfört i sitt särskilda yttrande.

Styrelsen har därvid anfört i huvudsak:

Reservantens förslag syntes i väsentlig grad bero på hans egna personliga

erfarenhet i järnvägsstyrelsen. Därvid syntes icke i tillräcklig grad ha beaktats

de olika anspråk, som ställas på den högre förvaltningsapparaten i ett

företag utan monopolskydd och ett med sådant. Det förefölle, som om reservanten

icke vore fullt medveten om den skillnad med hänsyn till monopolskydd,

som förelåge mellan å ena sidan vattenfallsverket och å andra sidan

post- och telegrafverken samt även, beträffande en betydande del av verksamheten,

statens järnvägar. Han syntes icke heller ha till fullo beaktat den

svårighet, som förelåge att förvärva och behålla högt kvalificerad arbetskraft

inom kraftförsörjningsområdet. Med hänsyn till den stora betydelse, styrelsen

tillmätte souschefsfrågan, hade styrelsen ansett sig böra rätt ingående behandla

dessa frågor.

Den föreslagna omorganisationen innebure en koncentration av ledningen

till generaldirektören — jämte souschefen — och en överflyttning till honom

samt souschefen av vissa sammanhållande och sammanknytande uppgifter,

som tidigare fallit på chefen för kraftverksbyrån. Denna koncentration borde

vid ett lämpligt samarbete mellan generaldirektören och hans souschef bli

ännu mera effektiv med det av styrelsen föreslagna systemet än om man enligt

reservantens förslag med slopande av sonschefsbefattningen koncentrerade

ledningen på en generaldirektör utan souschef.

Det förlåge i synnerligen stor omfattning behov av att samordna de olika

byråernas och lokalförvaltningarnas arbete på grund av det intima samband,

som rådde mellan kraftförsäljnings-, vattenbyggnads-, elektrobyggnads- och

driftfrågorna. En mångfald frågor vore utsträckta över gränserna för flera

byråers arbetsområden, och dessa frågor vore mycket ofta av sådan art, att

de krävde en gemensam behandling under ledning av den högsta instansen,

vilken sålunda bleve i stor utsträckning belastad med samordnande arbetsuppgifter.

Örn hopknytningen i arbetet inom de olika byråerna och lokalförvaltningarna

skulle ske enbart av generaldirektören utan den samlande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kuno!. Maj.ts proposition nr 240.

19

hjälp, som lämnats tidigare av överdirektören vid kraftverksbyrån, och utan

hjälp av en souschef, komme hans arbetsuppgift att bliva enormt ökad.

Därmed riskerades, att generaldirektören icke finge tillfälle att i erforderlig

grad ägna uppmärksamhet åt sådana frågor som planläggningen av

verkets framtida utveckling, samarbetet åt olika håll, konjunkturutvecklingen

m. m.

Inom styrelsen förekomme det särskilt under vattenbristtider synnerligen

ofta behov av snabba avgöranden beträffande hjälpleveranser eller dylikt,

då man måste snabbt överblicka de tekniska och ekonomiska möjligheterna

för en oförutsedd kraftleverans. Det vore icke lämpligt, att denna uppgift

skulle med nödvändighet falla på generaldirektören, vilket syntes bli förhållandet,

örn han saknade souschefen. Detta bleve naturligtvis alldeles särskilt

besvärande, om till generaldirektör valts en man med i huvudsak administrativ

och kommersiell träning utan möjlighet att själv kritiskt granska

den komplicerade tekniska apparaten.

De statliga monopolföretagen kunde utan alltför stora olägenheter efterkomma

statsmakternas naturliga önskan att icke ofta besväras med organisatoriska

förändringar. Detta vore emellertid icke möjligt vid enskild verksamhet

och icke heller lämpligt vid sådan statlig verksamhet, som utan

monopolskydd skulle omhändertaga en för stark konkurrens utsatt och i

snabb utveckling stadd affärsrörelse. För dessa vore den fast bundna förvaltningsorganisationen

en tvångströja, som kanske tills vidare icke kunde

undgås men som dock icke borde göras onödigt hämmande.

Inom ett större tekniskt kommersiellt företag utan monopolskydd såsom

kraftförsörjningen vore det mycket svårt att bedöma arten och omfattningen

av de framtida arbetsuppgifterna. Det vittnade om övertro, ifall man ansåge

sig kunna exakt bedöma omfattningen eller arten av arbetsuppgifterna

vid ett dylikt företag för en avsevärd tid framåt, och örn obekantskap med

de faktiska förhållandena, om man trodde, att det alltid komme att finnas

tillgång på väl kvalificerad arbetskraft för var och en av de på förhand inrutade

arbetsuppgifterna. Om man trots detta bunde förvaltningen i ett

relativt fast byråsystem, bleve det desto mera behövligt med en högsta ledning

inom företaget, som inom sig rymde tillräckligt nied både omdöme, arbetskraft

och insikt att kunna icke blott leda utan även vid behov på olika

håll stödja organisationen; det vore knappast rimligt att utgå ifrån att denna

uppgift skall kunna utövas på bästa sätt och med fullgod kontinuitet av

en enda person.

Enär med hänvisning till telegrafverket och postverket anförts, att dessa

saknade souschefsbefattning, vilket borde vara ett stöd för att en sådan befattning

kunde undvaras även i vattenfallsverket, så ansåge sig styrelsen böra

framhålla den väsentliga skillnaden i arbetsuppgifter och ville härom anföra:
Det

monopolskydd, som exempelvis post och telegraf åtnjöte, förenklade

avsevärt det ledande arbetet. Från telegrafverket brukade anföras, att verket

icke erhållit något monopol. Men även örn verket självt förvärvat detta, så

vore det ett faktum, att arten av telegrafverkets verksamhet möjliggjorde

ett monopol och att ett sådant etablerats. Postverkets verksamhet vore helt

monopoliserad utom den mindre del av rörelsen, som avsåge bankverksamheten.

Järnvägarna hade tidigare haft ett faktiskt monopol på transporttjänsten

till lands. Konkurrensen från motorfordonen hade genombrutit detta monopol

med avseende på viss person- och godstrafik, men den tyngre trafiken

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kunql. Maj:ts proposition nr 240.

och massgodstransporten vore fortfarande hänvisade till järnvägarna, varvid

dessa faktiskt vore tillförsäkrade ett visst skydd mot konkurrens från

nya järnvägar.

Om vattenfallsstyrelsen ägde ett liknande monopol, vilket genom omständigheternas

makt icke vöre och icke kunde bli förhållandet, skulle ledningen

av verkets angelägenheter avsevärt förenklas, även om verksamheten oerhört

förstorades. Styrelsen skulle då hålla alla trådarna beträffande kraftförsörjningen

i egna händer och icke behöva ägna så mycken tid och uppmärksamhet,

som nu erfordrades, åt frågan örn konkurrensen med de olika

kraftföretagen respektive samarbetet med dessa, frågan om konkurrensen

med individuella värmekraftanläggningar o. dyl. Taxor och försäljningsverksamhet

skulle då kunna standardiseras liksom vid de övriga kommunikationsverken,

medan det i verkligheten inom vattenfallsstyrelsens verksamhet

krävdes en helt annan individuell hänsyn till kundkretsen än vid

post, telegraf och statsbanor. Det rådde intet tvivel om att en minskad aktivitet

från vattenfallsstyrelsens sida inom kraftförsörjningen snart skulle

göra sig märkbar i en avsevärd ändring av den rådande fördelningen av

kraftproduktionen.

Vattenfallsverket skilde sig alldeles avgjort från både järnvägar, post och

telegraf med avseende på konkurrensen från den enskilda och kommunala

verksamhetens sida örn de ledande befattningshavarna. Det syntes vara ett

rent undantagsfall, att en posttjänsteman trädde in i enskild verksamhet.

Vid telegrafverket syntes under de tio senaste åren relativt få tjänstemän ha

övergått i enskild tjänst. Statens järnvägar omfattade mer än två tredjedelar

av hela järnvägsverksamheten i Sverige, och den tredjedel, som vore

i enskilda händer, kunde icke till sig attrahera någon nämnvärd mängd

av statens järnvägars ledande män. Vattenfallsverket hade däremot hand

om endast ungefär en femtedel av kraftförsörjningen inom landet eller närmare

angivet en tredjedel av engrosrörelsen och en försvinnande liten del

av detaljdistributionen. Redan den kommunala och enskilda kraftförsörjningen

hade sålunda ungefär fyra gånger större omfattning än styrelsens.

Men därtill funnes det vid sidan av styrelsens verksamhet en omfattande

enskild fabrikations verksamhet på starkströmsområdet; redan konkurrensen

fran denna uppvägde den konkurrens från enskilda telefon- och radioindustrier,

för vilken telegrafverket kan vara utsatt med avseende på sina

tekniker.

Resultatet av denna konkurrens hade varit, att under de tio senaste åren

!cke mindre än 30 /o av de kvalificerade teknisk-kommersiella tjänstemännen

kunnat vattenfallsverket och övergått till enskild eller kommunal tjänst.

iNar denna avgång toge så stora proportioner, som den haft under den

gangna tiden, och den egna verksamheten samtidigt starkt expanderade försvarades

arbetet inom verket högst avsevärt och ledningen av detsamma

bleve betydligt tyngre belastad än eljest behövt vara fallet. Det kunde icke

paraknas, att varje nyintagen ingenjör hade förutsättningar för att bli en

ledande tekniker Detta kunde i bästa fall bli förhållandet med exempelvis

en tredjedel av dem.

Reservanten hade genom att på olika föredragande fördela sådana arbetsuppgifter,

som av vattenfallsstyrelsen och de sakkunniga anförts såsom exempel

pa vad som skulle pavila souschefen, kommit till det resultatet att

någon överdirektör och souschef icke erfordrades i vattenfallsstyrelsens chefsinstans.

Örn man såsom reservanten utginge ifrån, att det alltid funnes tillgång till

fördragande med mycket stor förmåga icke blott att omhändertaga stora

arbetsfält utan aven att etter de riktlinjer och beslut, som kunde åstadkom
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

21

mas av en enda person, sinsemellan samordna sitt arbete på lämpligaste

sätt, så att man rent av betraktade det som en defekt, örn en föredragande

saknade denna förmåga, vore det givet, att behovet av souschefen i avsevärd

grad minskades. Med hänsyn till det i det föregående omförmälda

nära sambandet mellan en mångfald frågor, som inom vattenfallsstyrelsen

handlades å olika byråer, kunde man emellertid enligt styrelsens erfarenhet

icke generellt ställa sådana krav på kapaciteten hos cheferna för byråerna,

varför det för ett enhetligt och effektivt arbete vore erforderligt, att generaldirektören

vid sin sida hade en souschef. Därigenom tryggades även kontinuiteten

i ledningen.

Styrelsen anför vidare, att det icke vore möjligt att på förhand uppliniera

gränserna för souschefens arbetsuppgifter. Det läge i sakens natur, att sådana

gränser i verkligheten bleve mycket vaga och i hög grad beroende av

generaldirektörens och överdirektörens samt byråföreståndarnas personliga

egenskaper och läggning samt det behov av ledande arbete, som tid efter

annan förelåge än inom ett område än inom ett annat. Styrelsen fortsätter:

Vid vattenfallsverket hade det exempelvis under de gångna åren vid upprepade

tillfällen inträffat, att chefen för någon viss avdelning inom styrelsen

eller lokalförvaltningarna vissa längre tider icke varit disponibel för arbetet.

Med den knapphet på kvalificerad arbetskraft, som förefunnits inom

verket och som kunde befaras även för framtiden, hade det ofta varit omöjligt

att med lägre tillförordnad personal fylla bristen på ett tillfredsställande

sätt. I sådana fall vore det givetvis en väsentlig fördel, om generaldirektör

och souschef kunde tillsammans i större omfattning ägna tid och uppmärksamhet

åt frågorna vid en sådan avdelning. Men därtill krävdes tillräcklig

arbetskraft. Tidigare hade generaldirektören tillsammans med chefen för

kraftverksbyrån haft denna arbetsbörda.

Under senare år hade styrelsen fått på sig lagt huvudansvaret för kraftförsörjningen

inom landet i dess helhet under krig eller liknande förhållanden.

I betraktande av att styrelsen normalt handhade endast en mindre del

av kraftförsörjningen vore denna uppgift mycket värre än motsvarande uppgift

för post och telegraf, som även i fredstid hade hand om hela verksamheten

inom sina arbetsområden, och för statsjärnvägarna, som redan under

fredstid ombesörjde ungefär två tredjedelar av järnvägarnas trafikarbete.

Tidigare hade förberedelserna för denna verksamhet påvilat chefen för kraftverksbyrån.

Styrelsen borde icke förvägras den arbetskraft, som styrelsen

funne erforderlig, samtidigt som styrelsen belastades med uppgifter, som

finge betraktas såsom ett fullkomligt nytt tillskott till dess gamla arbetsuppgifter.

När reservanten anförde, att souschefen skulle brukas även för arbeten av

beredande och föredragande art, finge här framhållas, att det icke existerade

någon sträng gräns mellan de riktlinjer och de direktiv, som lämnades

av generaldirektören och hans souschef, och de utredningar och projekt,

som lämnades av cheferna för byråerna. Det måste anses ingå i souschefens

uppgift att såsom generaldirektörens närmaste man i många fall leda

diskussioner, där uppläggningen av ett arbete behandlades. Härigenom vunnes

fördelen, att riktlinjer för fackbyråernas arbete kunder lämnas på ett

tidigare stadium och mera fullständigt än örn byråernas arbete skulle sammanknytas

endast av generaldirektören personligen.

Med den uppfattning, som funnes inom styrelsen om generaldirektörens

och souschefens samarbete, behövde det icke befaras, att generaldirektören

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

skulle få en försvagad kontakt med den kommersiella byrån genom att vissa

ärenden tillhörande denna byrå avgjordes av överdirektören, enär det

förutsattes, att de viktigaste principiella frågorna skulle behandlas inför och

tillsammans med generaldirektören. Fördelen med den av styrelsen föreslagna

anordningen vöre, att generaldirektören med souschefens hjälp kunde

åstadkomma en grundligare penetrering av de viktiga organisatoriska och

ekonomiska frågor, som läge under den kommersiella byrån. Vidare anför

styrelsen:

Reservanten funne det överflödigt med en överdirektör för handhavande

av avtalsförhandlingar med viss arbetarepersonal. Denna uppgift vore

visserligen endast en sporadisk arbetsuppgift för överdirektören, men den

vore enligt styrelsens mening av stor vikt och bleve för varje år av allt

större betydelse. Chefsbefattningarna vid byråerna borde tillsättas med hänsynstagande

i främsta rummet till de väsentligaste arbetsuppgifterna för

dessa befattningar. Sedan ett 20-tal år tillbaka hade gemensamma avtal

upprättats för elektrobyggnads-, linje- och driftpersonal; även med den av

reservanten tänkta organisationen saknade emellertid överingenjören för

elektrobyggnadsbyrån direkta förutsättningar från sitt vanliga arbete för

behandlingen av driflarbetarnas villkor.

Det vöre visserligen sant, att personalen hos vattenfallsverket vore mindre

talrik än vid statens järnvägar samt post- och telegrafverken. Men det vore

lika viktigt, att vattenfallsverkets verksamhet uppehölles utan störande avbrott,

som att så skedde beträffande något av de andra verken. Det skulle

dessutom säkerligen anses mindre lämpligt, örn styrelsen på grund av lönernas

mindre inverkan på vattenfallsverkets ekonomi medgåve gynnsammare

villkor för personalen än de större verken. Det syntes därför vara ett

något förhastat omdöme, att styrelsens förhandlingar skulle bli av mindre

krävande art. Styrelsen ville icke gärna ingå på en diskussion av motsvarande

förhållanden i övriga verk. Med kännedom örn de svårigheter,

som förekommit vid avtalsförhandlingar i vissa andra verk, ansåge sig

styrelsen icke kunna utan vidare godtaga, att den där tillämpade arbetsordningen

vore att föredraga framför den, som styrelsen önskade tilllämpa.

Det kunde invändas, anför styrelsen slutligen, att den av reservanten föreslagne

överdirektören och chefen för kommersiella byrån borde kunna fylla

ungefär samma funktion som souschefen. Det funnes emellertid icke förutsättningar

för att chefen för den kommersiella byrån med dess begränsade

verksamhetsfält skulle få en sådan omfattande kännedom örn samtliga

ärenden, att han kunde lämna generaldirektören en så effektiv hjälp. Han

komme att intaga en helt annan ställning än den överdirektören och chefen

för kraftverksbyrån tidigare haft, vilken i sitt dagliga arbete handlagt

flertalet frågor beträffande kraftverken. Styrelsen ansåge vidare, att Kungl.

Majit och styrelsen icke borde vara bundna av just de kvalifikationer, som

de sakkunniga angivit såsom önskvärda för souschefsbefattningen. I

främsta rummet borde naturligtvis souschefen äga lämpliga personliga kvalifikationer.

Det vore också tänkbart, att det vid något tillfälle kunde befinnas,

att det med hänsyn till generaldirektörens personlighet eller med

hänsyn till tillgången på kandidater för souschefsbefattningen vore lämp
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 240.

23

ligt att tills vidare lämna souschefsbefattningen obesatt. Detta finge då

betraktas såsom ett tillfälligt arrangemang. Vid bedömande av souschefsfrågan

funnes det ingen anledning att fästa sig vid själva utgiften.

Vattenfallsstyrelsen tillstyrker bestämt majoritetens förslag.

Tjänsteförteckningssakkunniga hava anfört, att en placering av överdirektören

och souschefen i lönegraden C 14 visserligen i och för sig med hänsyn

till dennes arbetsuppgifter och ansvar icke syntes böra giva anledning till

erinran. För de sakkunniga hade det emellertid också i detta fall gällt att

komma fram till ett löneläge, som även i relation till vad de sakkunniga i

övrigt kunnat föreslå inom C-planen finge anses riktigt avvägt. Därvid

hade det för de sakkunniga icke varit möjligt att föreslå högre placering

än i lönegrad C 13 (22,000 kronor).

Lönenämnden anför, att nämnden, som på sätt här förut återgivits ansett

det i allmänhet icke ankomna på densamma att yttra sig i själva organisationsfrågan,

likväl vad angår frågan örn överdirektörens ställning i organisationen

ansett lämpligt uttala sig, bland annat med hänsyn därtill, att

nämnden tidigare avgivit yttrande i denna betydelsefulla fråga, som varit

föremål för delade meningar bland de sakkunniga. I sitt utlåtande över

vattenfallsstyrelsens omorganisationsförslag har lönenämnden i fråga örn

förevarande spörsmål anfört, att inrättandet vid statens vattenfallsverk av

en befattning som överdirektör och souschef skulle med hänsyn till verkets fortgående

kraftiga utveckling vara ägnat att bereda generaldirektören större möjlighet

att mera odelat syssla med de viktigaste frågorna, på grund varav lönenämnden

ville för sin del tillstyrka förslaget härom. För att överdirektören

skall kunna fylla den sålunda åsyftade uppgiften, anser lönenämnden fortfarande

— i likhet med vattenfallsstyrelsen och de sakkunnigas majoritet

— erforderligt, att han intager en ställning utanför och över byråindelningen.

Med avseende å överdirektörens och souschefens löneställning har lönenämnden

erinrat, att lönenämnden i sitt utlåtande över vattenfallsstyrelsens

organisationsförslag framhållit, att beträffande vissa befattningar även andra

faktorer än arbetsbördan och ansvaret syntes hava påverkat styrelsens förslag

till lönesättning. Sålunda hade särskilt beträffande de tekniska befattningarna

hänsyn tagits till den konkurrens om de för dessa befattningar

lämpliga personer, vilken gjorde sig gällande från icke-statliga företag. I

dessa fall hade därför föreslagits arvodesbelopp, som knappast kunde anses

motiverade endast med hänsyn till befattningshavarna påvilande arbetsbörda

och ansvar. Vad beträffade statens vattenfallsverk syntes det nämnden

emellertid av de i styrelsens skrivelse anförda skälen måhända vara ofrånkomligt,

att vid lönesättningen hänsyn toges till den nämnda konkurrensen.

I anslutning härtill anför lönenämnden nu, att det anförda syntes nämnden

i särskild grad äga giltighet i fråga om lönesättningen för överdirektören och

souschefen. Prövningen av denna lönefråga borde därför enligt nämndens

mening ske under starkt hänsynstagande till omförmälda konkurrens, och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Departe
menls
chefen.

lönenämnden funne sig ur denna synpunkt kunna förorda organisationssakkunnigas

förslag om befattningens hänförande till lönegraden C 14.

Avvikande mening har avgivits dels i organisatoriskt hänseende av ledamoten

Ruist, som anslutit sig till det av de sakkunnigas ordförande avgivna

särskilda yttrandet, dels ock i lönehänseende av ledamöterna Wahlmark,

Eriksson och Mattelin, vilka förordat souschefsbefattningens placering i lönegrad

C 13.

Vattenfallsstyrelsen har i utlåtande den 28 februari 1939 över tjänsteförteckningssakkunnigas

betänkande uttalat, att styrelsen icke kunde finna tillräckliga

skäl anförda för ett frångående av organisationssakkunnigas förslag,

till vilket styrelsen anslutit sig.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, äro vattenfallsstyrelsen samt

majoriteten av organisationssakkunniga och av lönenämnden ense om att

vattenfallsstyrelsens organisation bör innefatta en överdirektör och souschef,

tillika generaldirektörens ställföreträdare såsom chef för verket och

ordförande i styrelsen. De sakkunnigas ordförande däremot har avstyrkt

denna anordning och i stället tänkt sig, att chefen för kommersiella byrån

skulle i vissa avseenden kunna intaga den centrala ställning under generaldirektören,

som eljest skolat tillkomma souschefen, och att i övrigt de för

souschefen avsedda uppgifterna skulle kunna fördelas på föreståndarna för

vederbörande byråer.

För närvarande finnes åtminstone formellt sett icke någon överdirektör och

souschef vid vattenfallsverket. På grund av kraftverksbyråns dominerande

ställning i kraftverksförvaltningen, inklusive försäljning och distribution av

kraft, har dess chef, benämnd överdirektör, likvisst kommit att beträffande

dessa viktiga grenar av styrelsens verksamhet i viss mån fungera såsom

souschef.

Det synes mig finnas fog för den av de sakkunniga och styrelsen hävdade

uppfattningen, att den nödvändiga uppdelningen av kraftverksbyrån på ett flertal

byråer kommer att medföra ökat arbete för den högsta ledningen av verket,

generaldirektören, om denne till sitt närmaste förfogande har endast cheferna

för de skilda byråerna. Dessa chefer torde av naturliga skäl icke

kunna få någon överblick över andra byråers arbete, och ett aldrig så intimt

samarbete byråerna emellan — ett sådant bör givetvis under alla förhållanden

äga rum — synes icke kunna från den högsta verksledningen avbörda

någon väsentlig del av ansvaret för och ledningen av verket i dess

helhet.

Erinras må att souschefsbefattningar finnas vid statens järnvägar och

domänverket, ehuru befattningen vid statens järnvägar sedan några år hålles

obesatt. Beaktas bör ock, att verkschefen hittills i verkligheten om än

endast i viss utsträckning kunnat disponera över överdirektören såsom

souschef. Med hänsyn härtill och till vad de sakkunniga och styrelsen i

övrigt anfört och då slutligen såväl verkets förre som dess nuvarande chef

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

25

bestämt hävdat, att för verksledningens omhändeihavande i fortsättningen

erfordras inrättandet av en souschefsbefattning, anser jag mig för min del

icke böra resa något hinder häremot. Jag vill alltså tillstyrka, att vid statens

vattenfallsverk inrättas en befattning såsom överdirektör och souschef.

Innehavaren av denna befattning synes böra vara ställföreträdare för generaldirektören

både såsom verkschef och som ordförande i styrelsen. I

övrigt torde den närmare fördelningen av arbetsuppgifterna mellan verkschefen

och souschefen böra ankomma på verkschefens bestämmande.

Vad beträffar löneställningen för överdirektören och souschefen föreslår

jag i anslutning till vad tjänsteförteckningssakkunniga anfört, att dennes befattning

hänföres till lönegrad G 13 (22,000 kronor).

De byggnadstekniska byråerna.

Organisationssakkunniga framhålla, att under den alltjämt pågående livliga

utbyggnadsverksamheten vid verket den byggnadstekniska organisationen

inom vattenfallsstyrelsen intager ett framträdande rum. De vattenbyggnadstekniska

ärendena handläggas inom den nuvarande organisationen å

byggnadstekniska byrån, vilken enligt styrelsens förslag skulle bibehållas

oförändrad, och de elektrobyggnadstekniska ärendena å en anläggningsavdelning

inom kraftverksbyrån. Denna avdelning skulle enligt styrelsens

förslag utbrytas till en särskild byrå.

Innan de sakkunniga närmare gå in på dessa båda byråer och deras organisation,

hava de sakkunniga berört ett för nämnda byråer i viss mån gemensamt

spörsmål, nämligen frågan, i vilken utsträckning byggnadsverksamheten

kan beräknas bliva bestående, och det därmed sammanhängande

spörsmålet om motiv kan finnas för byråernas bibehållande respektive uppförande

på ordinarie stat eller icke. Härom anföra de sakkunniga:

I april 1938 omfattade byggnadstekniska byråns personal 75 befattningshavare,

därav 31 ordinarie och 44 icke-ordinarie. Av befattningshavare med

lön lägst enligt 26 lönegraden voro byråns chef — överingenjören — samt

en förste byrådirektör (lönegrad 30), 4 förste byråingenjörer (lönegrad 27)

och 2 byråingenjörer (lönegrad 26) uppförda å ordinarie stat, medan 1 byrådirektör

(lönegrad 28), 3 förste byråingenjörer och 1 byråingenjör voro

icke-ordinarie befattningshavare.

Å kraftverksbvråns anläggningsavdelning, vars personal vid samma tid

omfattade 66 befattningshavare, varav 22 ordinarie och 44 icke-ordinarie,

voro inom förutnämnda lönekategori å ordinarie stat uppförda 1 förste byrådirektör,

1 byrådirektör, 4 förste byråingenjörer och 2 byråingenjörer samt

å icke-ordinarie stat 1 jägmästare (lönegrad 27), 1 byråingenjör (lönegrad

26) och 1 avdelningsingenjör (lönegrad 26).

I syfte att bilda sig en uppfattning om vattenfallsstyrelsens framtida byggnadstekniska

uppgifter hava de sakkunniga från styrelsen inhämtat uppgifter

härom. Av dessa uppgifter framgår enligt de sakkunniga i huvudsak

följande:

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

I .skilda sammanhang hava under senare år publicerats prognoser rörande

den framtida kraftproduktionen inom landet, vilka av den faktiska utvecklingen

att döma synas vara uppgjorda med försiktighet. Då dessa prognoser

icke lära lia mött gensagor från något håll, torde det vara berättigat

antaga, att de representera den nu gängse uppfattningen. Enligt vattenfallsstyrelsen

bör den genomsnittliga ökningen av kraftproduktionen inom hela

landet under de närmaste 15—20 åren med stöd av dessa prognoser kunna

beräknas uppgå till 250 miljoner kilowattimmar per år.

Vad beträffar statens vattenfallsverks blivande andel i den sålunda beräknade

ökade kraftproduktionen är till en början att märka, att verkets andel

i kraftproduktionen under åren 1920—1937 varierat mellan 29 och 35.5 procent

och under år 1937 utgjorde ungefär en tredjedel av hela landets kraftproduktion.

Vissa skäl tala emellertid för sannolikheten av att statens vattenfallsverks

andel i produktionen kommer att successivt stiga. Sålunda torde

inom de områden, där verket levererar kraft, denna kraftleverans komma

att stiga, allteftersom de lokala kraftkällorna visa sig otillräckliga. En sådan

tendens framträder även inom andra områden än verkets egentliga leveransområden,

och dessa tillskottsleveranser torde komma att öka i väsentlig grad,

enär staten förfogar över större delen av de outbyggda vattenfall, från vilka

kraft kan erhållas till gynnsamt pris.

Statens vattenfallsverks kraftproduktion, som under de senaste 10 åren

ökats med i genomsnitt cirka 110 miljoner kilowattimmar per år, torde på

grund av det anförda kunna väntas tillväxa med minst samma belopp även

under de kommande 15—20 åren.

Emellertid är vattenfallsverkets krafttillgång för närvarande ytterst knapp

i förhållande till kraftbehoven, och någon egentlig säkerhetsmarginal finnes

icke. Styrelsen räknar därför med att under det närmaste decenniet få göra

en extra utbyggnad, motsvarande omkring 300 miljoner kilowattimmar, utöver

vad som erfordras för tillgodoseende av den antagna årliga ökningen

med 110 miljoner kilowattimmar. Denna extra utbyggnad fördelar sig dock

på flera år. Anmärkas må, att den genom den extra utbyggnaden utvunna

ytterligare kraften kan användas till minskning av belastningen å ångkraftverket

i Västerås samt såsom ersättning för kraft, som eljest finge uttagas

från andra kraftföretag, liksom även såsom överskottskraft för elektriska

smältugnar och ångpannor.

På grundval av nu angivna beräkningar förutses inom vattenfallsstyrelsen,

att nyutbyggnaderna inom de närmaste åtta åren skola motsvara en årlig

produktionsökning örn cirka 150 miljoner kilowattimmar per år, inkluderande

nyssnämnda extra utbyggnad, och därefter omkring 110 miljoner kilowattimmar

per år.

Utbyggnadskostnaden per kilowattimme beräknas till en början komma

att hålla sig vid 4.5 öre och sedermera stiga upp emot 6 öre, beroende på att

de vattenfall, som lämna den billigaste kraften, utbyggas i första band och

sedermera de, som lämna något dyrbarare kraft.

På nya kraftstationer med elektroteknisk utrustning torde sålunda komma

att nedläggas kapital örn minst 7 miljoner kronor per år under de närmaste

åtta åren och därefter tills vidare cirka 6 miljoner kronor per år.

För större ombyggnader av kraftstationer räknar man inom vattenfallsstyrelsen

med en årlig kostnad av 1 miljon kronor under de närmaste åtta

åren och 2 miljoner kronor längre fram, då kraftstationerna till större antal

blivit äldre.

I fråga örn framtida vattenregleringar är det svårt att närmare fixera kost
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

nadsbeloppet per år, men detsamma anses inom vattenfallsstyrelsen bliva av

storleksordningen 1 miljon kronor.

De nu för kraftverksarbetena och vattenregleringar angivna årliga kostnadsbeloppen

uppgå till cirka 9 miljoner kronor per år. Under de senaste

tio åren hava utgifterna för dylika ändamål uppgått till cirka 6 miljoner

kronor per år.

I anslutning härtill anförde de sakkunniga, att enligt de inom vattenfallsstyrelsen

sålunda gjorda beräkningarna, vilka synts de sakkunniga godtagbara,

de nu nämnda arbetsuppgifter, som åvilade nuvarande byggnadstekniska

byrån, skulle komma att under de närmaste två 10-årsperioderna vara

till och med mera omfattande än de varit under de sistförflutna tio åren.

Beträffande de elektrotekniska anläggningsarbetena meddela de sakkunniga

följande:

Vad därefter angår de elektrotekniska anläggningar, som icke ingå i själva

kraftverksbyggnadema, må till en början framhållas, att den utbyggnad av

vattenfall, varom i det föregående talats, till större delen kommer att ske i

Norrland och att överföringen av erforderlig kraft till de sydligare delarna

av landet kräver elektrotekniska anläggningar. Inom vattenfallsstyrelsen beräknas,

att överföringen av kraft från Norrland till mellersta och södra Sverige

under samma tidsperiod kommer att ökas med i genomsnitt 80 miljoner

kilowattimmar per år, motsvarande ett kapitalbehov för anläggningar av i

genomsnitt 2 miljoner kronor per år. Visserligen skola enligt styrelsens organisationsplan

stamlinjebyggnaderna alltjämt stå under ledning av en särskild

direkt under verkschefen (souschefen) sorterande arbetschef, men den

elektrotekniska anläggningsbyrån skulle liksom den nuvarande anläggnmgsavdelnin^en

utföra konstruktionsarbetet för dessa linjebyggnader. Såtillvida

utgöra även stamlinjekostnaderna ett mått på ifrågavarande byrås arbetsbörda.

. .... ...

För landslinjer, bygdelinjer och transformatorstationer inklusive större

ombyggnader beräknks av styrelsen ett kapitalbehov av inemot 4 öre for nytillkommande

kilowattimme eller 6 miljoner kronor för de närmaste atta

åren och därefter 4 miljoner kronor årligen.

För stamlinjebyggnader och distributionsledningar kan salunda beraknas

en årlig kapitalinvestering av 8—6 miljoner kronor mot omkring 4 miljoner

kronor i medeltal under de senaste 10 åren; därvid bör dock bemarkas, att

stamlinjeöverföringen tillkommit först under senare ar.

Även beträffande de elektrobyggnadstekniska arbetena, fortsätta de sakkunniga,

syntes sålunda få förutses en icke oväsentligt ökad omfattning under

de närmaste decennierna.

För båda de byggnadstekniska byråerna gällde även, att de löpande arbetsuppgifterna

för underhåll samt större och mindre ombyggnader komme

att ökas allteftersom rörelsen växte. Av betydelse i detta sammanhang vore

jämväl de ständigt ökade kraven på större driftsäkerhet, vilkas tillgodoseende

ofta förutsatte byggnadstekniska åtgärder.

Vidare anföra de sakkunniga, att de pa grund av de bär refererade prognoserna

icke funnit anledning ifrågasätta annat beträffande de bada byggnadstekniska

byråerna än att de borde vara upptagna å ordinarie stat. Mot

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

det rådande förhållandet mellan ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare

syntes icke heller vara något att erinra. De sakkunniga ville därför allenast

understryka vikten av att uppmärksamhet alltfort ägnades detta personalhushållningsspörsmål,

så att en eventuell framtida minskning av de på de

byggnad stekniska organisationerna vilande arbetsuppgifterna skulle så smidigt

som möjligt kunna åtföljas av en motsvarande minskning av den för

ändamålen avsedda personalen.

De sakkunniga övergå härefter till behandling av de båda byggnadstekniska

byråerna var för sig.

Vattenbyggnadstekniska byrån. Den nuvarande byggnadstekniska byråns

arbetsuppgifter omfatta till övervägande del utredningar och konstruktioner

för kraftverksbyggnader och vattenregleringar samt därtill den centrala ledningen

av anläggningsarbetenas utförande. I syfte att skilja mellan de båda

byggnadstekniska byråerna föreslå de sakkunniga, att nu ifrågavarande byrå

benämnes vattenbyggnadsbyrån. De sakkunniga hava icke funnit anledning

föreslå någon ändring beträffande organisationen av ifrågavarande byrå, såvitt

avser andra uppgifter än handhavandet av byggnadscentralförrådet.

Detta förråd synes nämligen de sakkunniga lämpligare kunna sammanföras

med verkets förrådsorganisation i övrigt, vartill de sakkunniga återkomma i

det följande. Om byråns arbetsuppgifter och organisation anföra de sakkunniga:
Vattenbyggnadsbyrån

skulle stå under chefskap av en överingenjör (lönegrad

C 10) och omfatta utrednings- och konstruktionsavdelningar för vatten-

och byggnadstekniska anläggningar, en avdelning för turbin- och övriga

maskintekniska anläggningar, en avdelning för betongteknik samt en avdelning

för specialstatistik och tekniska berättelser. Under överingenjörens

befäl skulle därjämte stå arbetsledningarna vid de särskilda arbetsföretagen

och den dem underställda personalen.

Å utrednings- och konstruktionsavdelningar för vatten- och byggnadstekniska

anläggningar skulle tills vidare bibehållas 1 förste byrådirektör (30 :e

lönegraden) och 3 förste byråingenjörer (27:e lönegraden). Givet är att denna

avdelningsorganisation bör vara elastisk och kunna lämpas efter behovet

vid olika tidpunkter. Av nämnda befattningshavare äro 3 uppförda å ordinarie

stat, nämligen förste byrådirektören, vilken tillika är överingenjörens

närmaste man och ställföreträdare, samt 2 förste byråingenjörer. (Äv de båda

sistnämnda är endast den ene föreståndare för konstruktionsavdelning;

den andre handlägger vattenregleringsärenden. I övrigt äro avdelningsföreståndarna

icke ordinarie.)

Å utrednings- och konstruktionsavdelningen för turbin- och övriga maskintekniska

anläggningar skulle såsom föreståndare bibehållas en förste byråingenjör

(27:e lönegraden).

Avdelningen för betongteknik skulle även framdeles förestås av en ordinarie

förste byråingenjör.

Å avdelningen för specialstatistik och tekniska berättelser fungerar för närvarande

en^ ordinarie ingenjör i 22 :a lönegraden såsom föreståndare. Härutinnan

ifrågasättes ej heller någon ändring.

Organisationen av arbetsledningen vid de särskilda anläggnings- och regleringsföretagen

samt vid större underhålls- och förändringsarbeten vid be
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

29

fintliga anläggningar anse de sakkunniga sig på förut anförda skäl sakna anledning

att här behandla.

Vattenfallsstyrelsen har gentemot den av de sakkunniga föreslagna ändrade

benämningen å ifrågavarande byrå framhållit, att denna benämning, vattenbyggnadsbyrån,

kan vålla förväxlingar med en känd konsulterande ingenjörsfirma,

aktiebolaget vattenbyggnadsbyrån, och att detta är olägligt, i synnerhet

som styrelsens byggnadstekniska byrå och nämnda ingenjörsfirma ofta

uppträda samtidigt inför vattendomstolar såsom representanter för motparter.

Ifrågavarande ingenjörsfirma har också i skrivelse till Kungl. Majit gjort

invändningar mot de sakkunnigas förslag i denna del. Vattenfallsstyrelsen

anser, att den nuvarande benämningen å styrelsens byggnadstekniska byrå bör

bibehållas.

Enligt de sakkunnigas förslag, fortsätter styrelsen, skulle det för närvarande

under byggnadstekniska byrån hörande byggnadscentralförrådet, vilket

omfattar arbetsmaskiner och andra arbetsredskap men ej några förbrukningsmaterialier,

inordnas under styrelsens förådschef. I anledning härav vill vattenfallsstyrelsen

framhålla, att upphandlingen av större arbetsmaskiner och

andra större eller mera speciella arbetsredskap, vilka erfordras för de under

byggnadstekniska byrån hörande byggnadsarbetena, fortfarande bör ombesörjas

av denna byrå. Nödvändigheten härav har jämväl vitsordats av de sakkunniga.

Det ligger vidare i sakens natur, säger styrelsen, att överingenjören

vid byggnadstekniska byrån bör äga bestämmanderätt rörande sådana arbetsmaskiners

och arbetsredskaps disposition vid olika byggnadsföretag samt antingen

själv avgöra eller föredraga ärenden angående deras underhåll respektive

utrangering.

Tjänsteförteckningssaklcunniga hava icke haft något att erinra mot placering

av överingenjören i lönegrad C 10.

Lönenämnden har icke funnit anledning till särskilt uttalande i förevarande

hänseende.

Vattenfallsstyrelsen har ansett, att överingenjörsbefattningarna borde

hänföras till lönegrad G 11. Om befattningarna komme att hänföras till

lönegrad C 10, vilket skulle innebära endast en obetydlig löneökning folden

nuvarande överingenjören å byggnadstekniska byrån, ville styrelsen

föreslå, att denne överingenjör måtte tillerkännas ett personligt lönetillägg

örn 2,000 kronor för år. I en senare skrivelse den 9 mars 1939 har styrelsen

närmare motiverat sitt förslag och hemställt, att tillägget måtte utgå

även örn befattningen bleve placerad i lönegrad C 11.

Vad de sakkunniga anfört i avseende å förevarande byrås bibehållande å

ordinarie stat har icke givit mig anledning till erinran. Jag vill alltså icke

ifrågasätta någon ändring härutinnan.

De sakkunniga hava icke föreslagit annan ändring beträffande den nuvarande

byggnadstekniska byråns organisation än att vissa delar av byråns

Departe

merit 8- chefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

förrådsverksamhet skulle överflyttas till den av de sakkunniga föreslagna

särskilda förrådsorganisationen. Å byrån skulle dock enligt de sakkunnigas

förslag i berörda hänseende, vartill jag i det följande återkommer, bibehållas

upphandling av sådana större maskiner m. m., som anses kräva särskild sakkunskap.

För min del saknar jag anledning att föreslå någon avvikelse från vad de

sakkunniga sålunda föreslagit och vattenfallsstyrelsen biträtt. Frågan örn benämningen

å ifrågavarande byrå saknar i detta sammanhang intresse, men det

synes mig lämpligt, att byrån för att icke förväxlas med aktiebolaget vattenbyggnadsbyrån

och till skillnad från den tilltänkta elektrobyggnadsbyrån benämnes

vattenbyggnadstekniska byrån, såsom för övrigt även de sakkunnigas

ordförande synes ha tänkt sig.

I personalhänseende påkallas i samband med omorganisationen icke inrättande

av någon ny ordinarie befattning. Vad beträffar överingenjörsbefattningens

placering i lönegrad finner jag icke anledning frångå de sakkunnigas

förslag, innebärande dess hänförande till lönegrad G 10. Vattenfallsstyrelsens

framställning örn personligt lönetillägg åt den nuvarande överingenjören

anser jag mig av principiella skäl icke böra biträda.

Till en av vattenfallsstyrelsen begärd byråingenjörsbefattning återkommer

jag senare.

Elektrobyggnadsbyrån. Enligt vattenfallsstyrelsens organisationsförslag

skulle, såsom förut nämnts, den nu i kraftverksbyrån inordnade anläggningsavdelningen

utbrytas till en särskild byrå, elektrotekniska anläggningsbyrån.

De sakkunniga ansluta sig till detta förslag men finna, i anslutning

till vad nyss anförts om vattenbyggnadsbyrån, nu ifrågavarande

byrå lämpligen böra benämnas elektrobyggnadsbyrån.

Om denna byrå anföra de sakkunniga:

Denna byrå skulle enligt vattenfallsstyrelsens förslag förestås av en överingenjör.

Byrån skulle organiseras på sex kontor: utrednings- och upphandlingskontoret

under ledning av förste byråingenjör (27 lönegraden), stationskonstruktionskontoren

I och II, det ena likaledes under ledning av en förste

byråingenjör och det andra under ledning av en icke-ordinarie förste byråingenjör,

stationsmontagekontoret under ledning av en icke-ordinarie avdelningsingenjör

(26 lönegraden), husbyggnadskontoret under ledning av en

förste byråingenjör samt linjekontoret under ledning av en byrådirektör (28

lönegraden). Under byrån skulle, liksom hittills under anläggningsavdelningen,

sortera verkets impregneringsanstalt och provningsanstalt, och slutligen

skulle analogt med vad som gäller vid vattenbyggnadsbyrån under överingenjören

lyda de lokala arbetsledningarna för anläggningsarbetena med

den dem tillhörande tjänstemanna- och arbetarpersonalen. Stamlinjebyggnaderna

skulle emellertid därvidlag intaga en särställning, i det att vattenfallsstyrelsen

för dem förutsätter en arbetsledning med chef, stående utanför

överingenjörens och chefens för elektrobyggnadsbyrån verksamhets- och befogenhetsområde.

Stamlinjebyggnadernas arbetschef skulle vara direkt underställd

verkschefen (souschefen). Till denna av vattenfallsstyrelsen önskade

ordning vilja de sakkunniga ock ansluta sig.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

31

De sakkunniga framhålla i fortsättningen, att det väsentligt nya i den

föreslagna organisationen vöre — förutom anläggningsavdelningens utbrytande

till egen byrå och därmed sammanhängande uppflyttning av föreståndaren

från förste byrådirektör till överingenjör — att det nuvarande stationskonstruktionskontoret

skulle uppdelas i två kontor. I personalhänseende

medförde detta huvudsakligen, att en icke-ordinarie byråingenjör i lönegrad

26 uppflyttades till icke-ordinarie förste byråingenjör i lönegrad 27. Enligt

vad de sakkunniga inhämtat vore det avsett att fördela arbetet mellan dessa

båda kontor sålunda, att till kontor I skulle hänföras planering och utarbetande

av konstruktioner för den elektriska utrustningen i kraftstationer och

understationer — såväl för nyanläggningar som för utvidgnings-, förnyelseoch

ombyggnadsarbeten -—- för de norrländska kraftverken och Älvkarleby

kraftverks norra del samt vissa speciella uppgifter, särskilt rörande inrättande

av överspänningsskydd, medan till kontor II skulle hänföras motsvarande

planerings- och konstruktionsarbeten med avseende å Trollhätte och

Motala kraftverk samt Älvkarleby kraftverks södra del ävensom tillsyn över

och handhavande av ritningsarkivet samt speciella uppgifter, särskilt rörande

reläskydd.

De sakkunniga finna den föreslagna byråns organisation lämplig och ägnad

att fylla sitt ändamål samt anföra vidare:

I fråga om husbyggnadskontoret -— vars arbetsuppgift omfattar konstruktion,

uppförande, förändring och underhåll av husbyggnader för Västerås

ångkraftverk samt för kraftverkens understationer, mindre husbyggnader vid

kraftverken samt underhåll av förvaltningsbyggnaden i Stockholm — kan

det visserligen diskuteras, örn kontoret bör hänföras till ifrågavarande främst

dock elektrotekniskt betonade byrå eller till den tekniskt sett mera befryndade

vattenbyggnadsbyrån, som omhänderhar de större kraftstationsbyggnaderna

och till dem hörande husbyggnader. Kontoret har emellertid hittills

tillhört kraftverksbyråns anläggningsavdelning, och någon flyttning av

kontoret synes icke vara av något särskilt framkommet behov påkallad. De

sakkunniga förutsätta emellertid, att kontoret i fråga skall stå till disposition

och avses även för vattenbyggnadsbyrån, så att dubbelorganisation på

denna punkt inom förvaltningen undvikes.

Vad beträffar chefsbefattningen å elektrobyggnadsbyrån anse de sakkunniga,

att de kompetenskrav, som måste ställas på byråns chef, väl motivera,

att denne i likhet med chefen för vattenbyggnadsbyrån erhåller befattning

såsom överingenjör (C 10).

De sakkunnigas ordförande har i anslutning till sitt avstyrkande av befattningen

överdirektör och souschef om förevarande byrå anfört:

Vattenfallsstyrelsen och de sakkunnigas majoritet hava tänkt sig, att icke

alla de förekommande elektrotekniska anläggningsuppgifterna skola tillföras

elektrobyggnadsbyrån och dess chef överingenjören utan att åtminstone

tillsvidare skulle därifrån vara undantagna ärendesberedningen och utförandet

av stamlinjebyggnader och ångkraftverk. Detta anser jag vara en defekt

i systemet och en avkortning av den föreslagna chefspersonens arhetsområde,

som är mindre väl förenlig med tanken i organisationsförslagen att

likställa honom med vattenbyggnadsbyråns chef och göra honom till över
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Departe
ments
chefen.

ingenjör. Jag anser, att man viel inrättandet av omhandlade nya överingenjörstjänst

bör förutsätta, att dess innehavare skall -— vid behov givetvis med

stöd av underställda eller annars tillgängliga specialfackskolade hjälpkrafter

— kunna upptaga den elektrobyggnadstekniska arbetsuppgiften i fullständigt

omfång analogt med vad som gäller för bans kollega vid vattenbyggnadsbyrån.

Detta synes mig viktigt även i organisatoriskt rationaliseringssyfte.

Till nämnda analogien hör enligt mitt förmenande ock att överingenjören

och chefen för de elektrobyggnadstekniska anläggningarna skall

med sina tillgängliga arbetskrafter inom elektrobyggnadsbyrån eller vid de

lokala arbetsledningarna kunna handhava de sporadiska avtalsförhandlingarna

med sina anläggningsarbetare, vilka förhandlingar för övrigt väl också

ofta lära stå i samband med den andre överingenjörens ibland förekommande

avtalsförhandlingar och torde kunna med dem koordinex-as.

Vattenfallsstyrelsen har, i anledning av vad de sakkunnigas ordförande sålunda

uttalat, i sitt utlåtande framhållit, att från elektrobyggnadsbyrån skola

lämnas direktiv både till de lokala kraftverkens chefer och till stamlinjebyggnadschefen

i anläggningsfrågor, samt därutöver anfört:

Beträffande reservantens förslag, att överingenjören för elektrobyggnadsbyrån

skall, förutom de av styrelsen för honom avsedda arbetsuppgifterna,

obligatoriskt omhändertaga även utförandet av stamlinjebyggnader och ångkraftverk

-— och därjämte vissa arbetareförhandlingar — måste styrelsen

göra den invändningen, att styrelsen icke nu disponerar någon man, som på

samma gång äger de tillräckliga förutsättningarna för denna utökade uppgift

och som därjämte är villig att påtaga sig den med de ifrågasatta avlöningsförmånerna.

Styrelsen betvivlar vidare möjligheten att tills vidare kunna

utifrån förvärva någon sådan man men vill därför icke med bestämdhet

yttra sig om möjligheterna längre fram. Med den konkurrens, som finnes

inom det elektrotekniska starkströmsområdet om kvalificerad arbetskraft,

måste man ställa någorlunda måttliga fordringar på en person, som

anställes med för denna befattning avsedda löneförmåner.

Med avseende å den föreslagna löneställningen för byråföreståndaren —

överingenjör (G 10) -—- hava tjänsteförtec.kningssakkunniga, lönenämnden och

vattenfallsstyrelsen intagit samma ståndpunkt, som nyss angivits beträffande

motsvarande befattning å vattenbyggnadstekniska byrån.

Till elektrobyggnadsbyrån skulle enligt föreliggande förslag hänföras i

huvudsak de arbetsuppgifter, som nu äro tillagda kraftverksbyråns anläggningsavdelning

och i stort sett avse verkets elektriska anläggningsarbeten

och husbyggnader. Organisatoriskt sett skulle en ändring företagas därutinnan,

att det nuvarande stationskonstruktionskontoret skulle uppdelas i två

kontor. I personalhänseende innebär förslaget, att anläggningsavdelningens

föreståndarebefattning — förste byrådirektör (30 lönegraden) — skulle utgå

och ersättas med en överingenjörsbefattning i lönegrad C 10 samt att, för beredande

av en icke-ordinarie förste byråingenjörstjänst för föreståndaren för

det nya stationskonstruktionskontoret, en icke-ordinarie byråingenjörstjänst

skulle uppflyttas till sådan befattning.

Vad de sakkunniga sålunda och i övrigt föreslagit har icke givit mig anledning

till erinran. Beträffande det av de sakkunnigas ordförande framförda

förslaget, att arbetsledningen för bland annat stamlinjebyggnaderna skulle

inordnas under elektrobyggnadsbyrån, vill jag framhålla, att detta förslag,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

33

som i viss mån sammanhänger med frågan om inrättandet av befattningen

överdirektör och souschef, synes mig vara att hänföra till de mera interna

organisatoriska spörsmålen och beroende även av de personliga förutsättningarna

hos vederbörande befattningshavare. Jag anser mig därför sakna

anledning att i detta sammanhang taga ståndpunkt till denna fråga.

Elektrobyggnadsbyrån skulle alltså organis.eras med en överingenjör såsom

chef med placering i lönegrad C 10, en förste byråingenjör (A 27) för

utrednings- och upphandlingskontoret, en ordinarie och en icke-ordinarie

förste byråingenjör å de båda stationskonstruktionskontoren, en icke-ordinarie

avdelningsingenjör (26 lönegraden) å stationsmontagekontoret, en förste

byråingenjör å husbyggnadskontoret samt en byrådirektör (A 28) å linjekontoret.

Härför erfordras, såsom förut antytts icke någon annan ny ordinarie

befattning än chefsbefattningen. Under byrån skulle lyda impregneringsanstalten

och provningsanstalten samt de lokala organen för anläggningsarbeten.

Driftbyrån.

De sakkunniga erinra örn att i vattenfallsstyrelsens organisationsförslag

vidare inginge, att den nuvarande kraftverksbyråns driftavdelning skulle utbrytas

till särskild byrå, driftbyrån, under ledning av en driftdirektör. 1

övrigt avsåge styrelsen att vidtaga väsentligen den förändringen, att militärassistenten,

vilken för närvarande vore inordnad i driftavdelningens kansli,

skulle erhålla ett särskilt kontor, försvarskontoret, och viss förstärkning av

arbetskrafterna.

1 anslutning härtill redogöra de sakkunniga för de arbetsuppgifter, som

skulle tillkomma denna byrå, och den därför avsedda personalen:

Enligt vattenfallsstyrelsen skulle denna byrå omfatta ett kansli och statistikkontor

under ledning av en byråingenjör (lönegrad 26), ett drifttjänstkontor

under ledning av en förste driftsingenjör (lönegrad 27), ett kraftbalanskontor

under ledning av en förste byråingenjör (lönegrad 27), försvarskontoret

under ledning av militärassistenten samt undervisningsanstalten, vars

föreståndare skulle vara byråingenjör. I personalhänseende skulle detta innebära,

att föreståndaren för kansliet och statistikkontoret respektive för

kraftbalanskontoret uppflyttas från icke-ordinarie byråingenjörer i 24 lönegraden

till ordinarie byråingenjör respektive förste byråingenjör och att

undervisningsanstaltens föreståndare överföres till ordinarie stat med bibehållen

placering i 26 lönegraden.

Drifttjänstkontoret har hand örn den centrala driftledningen vid de samarbetande

statliga kraftverken och har sålunda det närmaste ansvaret för

att belastningsfördelningen mellan verken samt utnyttjningen av de lokala

dygns- och veckoregleringsmagasinen ständigt sker så ekonomiskt som möjligt,

bland annat så att de ägande vattenkrafttillgångarna bli väl utnyttjade

och att ett minimum av ångkrafttillskott eller energiköp från främmande

kraftverk erfordras. Kontoret skall vidare i samarbete med kraftverksförvaltningarna

tillse, att nödiga arbeten av skilda slag vid anläggningarna

förläggas till sådana tider, att kostnader och driftsolägenheter bli så små som

möjligt. Kontoret har ock att reglera kraftutbytct med vissa kommunala

och enskilda kraftföretag, med vilka vattenfallsstyrelsen samarbetar. Dessa

arbetsuppgifters fullgörande kräver noggrann planläggning oell över
Dihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 240. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Mcij:ts proposition nr 240.

vakning. Särskild uppmärksamhet måste ock ägnas åt driftsäkerheten,

d. v. s. det störningsfria fullgörandet av kraftleveranserna, innebärande bland

annat upprätthållande med rimlig kostnad av störningsberedskap exempelvis

vid ångkraftverket, lämplig sektionering av linjenätet för begränsning av

uppkommande störningars omfattning, utfärdande tid efter annan till kraftoch

transformatorstationerna av driftstörningsinstruktioner m. m.

På kraftbalanskontoret ankommer i främsta rummet utarbetandet av belastningsprognoser,

vilka bl. a. ligga till grund för bestämmandet av den

lämpliga utbyggnadstakten vid kraftverken. Kraftbalansutredningarna avse

att möjliggöra ett bedömande av den ekonomiska utbyggnadsstorlelcen vid

kraftanläggningarna och den ekonomiska gränsen för sjöregleringar ävensom

fastställande av lämpliga avkopplingsbestämmelser flir sekunda kraft,

säsongkraft och andra reguljära kraftleveranser av speciell natur m. m.

Härför kräves bland annat en systematisk genomarbetning av statistiken

rörande vattenmängden i älvarna, krafttillgången vid utbyggda och outbyggda

vattenfall, belastningen vid anläggningarna och dess fördelning på

skilda kategorier m. m. Ett betydande svårighetsmoment är härvid den

nödvändiga hänsynen till växlingarna i älvarnas vattenföring; exempelvis

kan vid de nuvarande anläggningarna vattentillgången växla så mycket mellan

torrår och vattenrika år, som motsvarar 500 miljoner kilowattimmar under

normaltillgången respektive 250 miljoner kilowattimmar över densamma.

Kraftbalansutredningarna få därför icke begränsas till den utbyggnad,

som är nödvändig för ett visst kraftbehov, utan måste utsträckas till

att i princip angiva, hur anläggningarna skola utbyggas och användas för

att energitillgången skall bli rationellt utnyttjad. Den noggranna analys,

som erhållits genom kraftbalansutredningarna, anses inom vattenfallsstyrelsen

hava verkat så, att kraftverksbyggena kunnat hållas inom en snävare ram

än eljest varit möjligt, vilket ekonomiskt sett innebär en väsentlig besparing

å kapital- och driftutgifter, överslagsvis beräknad till minst 500,000

kronor per år.

Kansliets och statistikkontorets viktigaste arbetsuppgift avser granskningen

och bearbetningen av statistik beträffande driftstörningarna och resultatens

sammanfattande i månatliga och årliga redogörelser eller i tillfälliga sammanställningar.

På grundval härav kan arbetet på driftsäkerhetens förbättrande

läggas efter riktiga linjer. Det kan i detta sammanhang vara

av intresse att konstatera, att den för abonnenterna på grund av driftstörningar

förlorade drifttiden, sedan ifrågavarande redogörelser på sommaren

1922 börjat utkomma, kontinuerligt minskat, nämligen från 0.119 % år

1922 till 0.064 % år 1929 och 0.025 % år 193(5. Från ekonomisk synpunkt

har detta förhållande sin största betydelse i den ökning av försäljningsvärdet,

som följer av ökad driftsäkerhet. Till ifrågavarande kontor hänföras

därjämte åtskilliga andra driftärenden, som kräva central behandling, såsom

anordnande av för driften erforderliga kommunikationssystem — telefonledningar

och fjärrkontrollanläggningar — säkerhetsföreskrifter för personalen

i tjänsteutövning, undersökningar av olycksfall nr. m. Kontoret svarar

även för insamlandet av erforderlig driftsstatistik, utarbetande av belastningsunderlag

för avräkningar med vissa samkörande företag samt underlag

för debiteringar för vissa större leveranser, såsom till statsbanorna.

Vad beträffar militärassistentens och det tillämnade försvarskontorets arbetsuppgifter

äro de sakkunniga av ämnets natur förhindrade att lämna

någon redogörelse men vilja vitsorda, att arbetsuppgiftens vikt, betydelse och

omfattning väl motivera den av vattenfallsstyrelsen avsedda organisationen.

Å undervisningsanstalten har lagts den numera centralt anordnade ut
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

35

bildningen av driftpersonalen, utarbetandet av handböcker, redigeringen

av tekniska meddelanden till personalen o. dyl.

De sakkunniga anföra härefter, att de efter granskning av driftavdelningens

arbetsuppgifter och organisatoriska förhållanden funnit sig böra

tillstyrka vattenfallsstyrelsens förslag om inrättande av en särskild byrå

för denna viktiga gren av styrelsens verksamhet. Det förtjänade att framhållas,

att byråns blivande arbetsuppgifter — vilka redan, där de nu fullgjordes,

vore av stor betydelse för landets kraftförsörjning — komme att

växa i omfattning och betydelse, i den mån som nya kraftverk tillkomme

och samkörningen mellan kraftverken utvecklades genom tillkomsten av

nya stamlinjer. Av vad tidigare anförts beträffande de byggnadstekniska

byråerna framginge, fortsätta de sakkunniga, att en kraftig utveckling av

kraftstations- och linjebyggnaderna kunde förutses för de närmaste decennierna.

De sakkunniga ville allenast föreslå de formella ändringarna i styrelsens

förslag, att drifttjänstkontoret måtte kallas driftledningskontoret

samt att kansliet och statistikkontoret med hänsyn till dess uppgifter måtte

kallas allmänna avdelningen.

Enlig de sakkunnigas mening borde den nya driftdirektörstjänsten, sedd

i förhållande till övriga byråföreståndartjänster, lämpligen hänföras till lö

negrad C 7 (årslön 15,000 kronor). Närmast under driftdirektören, sluta

de sakkunniga, skulle såsom föreståndare för de skilda underavdelningarna,

på sätt vattenfallsstyrelsen tänkt sig, ställas en byråingenjör å allmänna avdelningen,

en förste driftsingenjör å driftledningskontoret, en förste byråingenjör

å kraftbalanskontoret samt militärassistenten å försvarskontoret,

varjämte för föreståndaren för undervisningsanstalten syntes böra disponeras

en byråingenjörsbefattning, tills vidare å extra ordinarie stat (26 lönegraden)

.

De sakkunnigas ordförande anför beträffande driftbyrån:

Det synes mig böra vara utsagt, att driftbyrån skall vara den fackbyrå, till

vilken skall vara lagd uppgiften att vara verksledningens hjälporgan för den

löpande kontrollen av personalhushållningen vid kraftverkens samt kraftöverförings-

och distributionsanläggningarnas drift. Den föreslagna kanslibyråns

personalavdelning torde nämligen ej, som ock i sakkunnigas betänkande

antydes, besitta de därför erforderliga driftstekniska insikterna. Arbetsuppgiften

i fråga synes mig ock böra skäligen lätt kunna under driftdirektören

inordnas uti den hans byrå tillhörande allmänna avdelningen.

Vattenfallsstyrelsen har gentemot sist återgivna uttalande framhållit, att det

endast är i mycket begränsad omfattning, som drifthushållningen med personal

vid lokalförvaltningarna kan hänföras till fackbyråer. Det bör framhållas,

säger styrelsen, att driftbyrån inom vattenfallsstyrelsens organisation

icke har samma ställning som drifttjänstbyrån inom järnvägsstyrelsens.

Vattenfallsstyrelsens drifttjänstkontor handhar krafthushållningen och driftsäkerhetstjänsten

samt ombesörjer inordnandet av de skilda kraftverken i den

dagliga produktionen men har ingen befattning med kraftverkens personalförhållanden.

Styrelsen anser det därför vara mest ändamålsenligt, att drift
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Departe
ments
chefen.

byrån icke belastas med personalfrågor utan att dessa handläggas av souschefen

och kanslibyrån.

En närmare redogörelse för sistberörda spörsmål torde jag få lämna i det

följande i samband med behandlingen av kanslibyrån.

Tjänsteförteckningssakkunniga hava icke haft något att erinra mot placering

av driftdirektörsbefattningen i lönegrad C 7.

Löncnåmnden har icke funnit anledning till särskilt uttalande i förevarande

hänseende.

Vattenfallsstyrelsen, som i sitt utlåtande över organisationsförslaget hävdat

sin tidigare uttalade uppfattning, att driftdirektören borde placeras i lönegrad

C 8 (16,000 kronor), vidhåller i utlåtandet över tjänsteförteckningssakkunnigas

betänkande denna mening. Till stöd för sin uppfattning har styrelsen

i sina utlåtanden — under hänvisning till driftdirektörens arbetsuppgifter —

anfört, bland annat:

När befattningen såsom driftdirektör inrättades år 1932 såsom förordnandetjänst,

fastställdes för densamma ett arvode, som med 1,060 kronor översteg

slutlönen för konstituerad byråchef. Om driftdirektören placeras i lönegrad

G 7, såsom de sakkunniga föreslagit, skulle hans lön komma att med 1,500

kronor överstiga slutlönen för byråchef enligt det nya avlöningsreglementet.

Den relativa löneförbättringen för driftdirektören i förhållande till byråchef

skulle sålunda utgöra endast 440 kronor. Detta måste anses vara ett alltför

obetydligt belopp, om man tager i betraktande dels den avsevärda utveckling,

som kraftverksbyråns driftavdelning (den blivande driftbyrån) sedan år 1932

undergått med avseende å arbetsuppgifter, betydelse och storlek och som

närmare omförmälts i styrelsens skrivelse den 10 maj 1937, dels den mera

självständiga och ansvarsfulla ställning, som driftdirektören skulle erhålla

genom omorganisationen.

Genom en placering i lönegrad C 7 skulle driftdirektörsbefattningen komma

att bli jämställd med den högre byråchefsgraden och sättas endast en

lönegrad över den lägre byråchefsgraden (G 6) men tre lönegrader under överingenjörstjänsten

(C 10). En dylik lönegradsplacering av driftdirektören

innebär dessutom en alltför liten löneskillnad mellan densamma och den för

de lokala driftcheferna föreslagna lönegraden (C 6). Om däremot driftdirektörstjänsten,

såsom styrelsen påyrkat, placeras i lönegrad C 8, ernås ett riktigare

förhållande mellan löneställningarna för, å ena sidan, driftdirektören

och, å andra sidan, överingenjör, byråchef och driftchef.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innebär det föreliggande förslaget

till organisation av den förordade driftbyrån i huvudsak endast att

den nuvarande driftavdelningen inom kraftverksbyrån skulle bliva självständig

byrå under ledning av en i lönegrad C 7 (15,000 kronor) placerad driftdirektör.

Även den nuvarande driftdirektörsbefattningen är en förordnandetjänst,

förenad med arvode av 13,000 kronor.

Enligt organisationsplanen skulle den nya byrån omfatta samma underavdelningar

som den nuvarande driftavdelningen med endast den avvikelsen,

att militärrassistenten skulle bliva föreståndare för ett särskilt försvarskontor.

I övrigt innebär de sakkunnigas förslag — frånsett ändrade benäm
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

37

ningar å de särskilda avdelningarna — vissa uppflyttningar i lönegrad av

avdelningsföreståndare. Allmänna avdelningen och kraftbalanskontoret

skulle sålunda förestås av en byråingenjör i 26 lönegraden respektive en

förste byråingenjör i 27 lönegraden, medan de motsvarande nuvarande befattningshavarna

äro extra ordinarie tjänstemän i 24 lönegraden respektive,

sedan den 1 januari 1939, 27 lönegraden. Driftledningskontoret skulle liksom

det nuvarande drifttjänstkontoret stå under ledning av en förste driftsingenjör

(27 lönegraden), försvarskontoret under ledning av militärassistenten,

och för undervisningsanstalten skulle såsom föreståndare bibehållas en

extra ordinarie byråingenjör i 26 lönegraden.

I betraktande av de arbetsuppgifter, som skulle tillkomma driftbyrån och

de särskilda avdelningarna inom densamma, har jag för min del funnit mig

kunna tillstyrka det föreliggande organisationsförslaget. Ej heller har jag

funnit någon anledning till erinran mot de sakkunnigas förslag, i vad avser de

skilda befattningarna och deras löneställning, men vattenfallsstyrelsen har i

senare skrivelse, vartill jag återkommer i det följande, anmält att styrelsen

anser det böra anstå med inrättandet av de båda nya byråingenjörs- och

förste byråingenjörsbefattningarna. Däremot har styrelsen i nämnda skrivelse

hemställt om inrättande av en ordinarie befattning för undervisningsanstaltens

föreståndare.

Juridiska byrån.

Inom vattenfallsstyrelsens nuvarande organisation handläggas de juridiska

ärendena, rättegångar m. m., å administrativa byrån. Styrelsen har för

sin del icke föreslagit någon ändring i organisatoriskt hänseende beträffande

denna byrå utan endast ändrad benämning å densamma. Med hänsyn till

byråns arbetsuppgifter har styrelsen nämligen funnit, att byrån lämpligen

bör kallas juridiska byrån. Örn ifrågavarande byrås arbetsuppgifter anföra

de sakkunniga:

Administrativa byråns arbetsuppgifter äro i huvudsak fördelade på två

avdelningar — rättare sagt kanske dock närmast arbetsområden — processavdelningen

och förvaltningsavdelningen, vartill kommer styrelsens registratorsexpedition.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat är det vattenfallsstyrelsens

avsikt att från kanal- och fastighetsbyrån till ifrågavarande byrå såsom

en särskild avdelning överflytta lantmäteriarkivet, under föreståndarskap av

en lantmätare i 24 lönegraden för icke-ordinarie befattningshavare.

Å administrativa byrån finnas för närvarande, förutom byråchefen, en

förste sekreterare (lönegrad 27), två sekreterare (lönegrad 26) samt tre notarier

(lönegrad 21), av vilka befattningshavare en notarie är icke-ordinarie

och de övriga ordinarie. Tidigare fanns ytterligare en extra ordinarie sekreterare

anställd å byrån. Efter det all denne befattningshavare övergått tili

annan tjänst och på grund av att byråns arbetsbörda vid tiden för avslutningen

av målet örn Vänerns reglering minskats, har ifrågavarande sekreterarebefattning

icke återbesatts. Därutöver finnas tio befattningshavare i lägre

löneställning. Byråns personal uppgår sålunda till sammanlagt 17 befattningshavare.

Byråchefen handhar i första hand de större vattenfallsprocesserna och

regleringsspörsmålen samt den juridiska bedömningen och utformningen av

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

viktigare avtal om inköp av vattenfall och fastigheter. Med nämnda processuella

frågor äro utom byråchefen för närvarande de två sekreterarna sysselsatta.

Alla skrifter i rättegångar föreläggas byråchefen för godkännande. Byråchefen

är därtill beredande och föredragande i förekommande disciplinmål.

Processavdelningen handlägger även tvister om tolkningen av ingångna

leveranskontrakt och vissa skadeståndsmål.

Förvaltningsavdelningen, å vilken förste sekreteraren tjänstgör, har att

handlägga skattefrågor, lagfarts-, intecknings-, postponerings- och relaxeringsärenden

samt vissa skadeståndsärenden.

Skattefrågorna bereda vattenfallsstyrelsen mycket arbete på grund av

ständigt återkommande frågor om höjning av fastighetstaxeringen för vattenfallen

och vattenkraftanläggningarna. Förvaltningsavdelningens arbete

avser eljest i huvudsak sådana jordägarfrågor, som uppkomma vid byggandet

av transformatorstationer och framdragandet av kraftledningar, såsom

köpeavtal, koncessionsansökningar, kraftledningsservitut, inteckning av

dessa servitut, relaxering och postponering av inteckningar för ernående av

önskvärd säkerhet för kraftledningsservituten, expropriationer och stadsplanefrågor.

Längden av vattenfallsverkets kraftledningar är icke mindre än

cirka 9,000 km och växer för varje år. Antalet berörda jordägare är därför

mycket stort. Mellanhavandena med jordägarna kunna icke ordnas vid ledningens

byggande en gång för alla, utan nya uppgörelser erfordras ofta vid

arbeten å linjerna, nya skogsröjningar och dylikt. Därest, på sätt de sakkunniga

föreslå, kanal- och fastighetsbyrån indrages, torde ytterligare en del

avtals- och andra fastighetsfrågor komma att överflyttas till förvaltningsavdelningen.

De byggnads- och stadsplaneärenden, som i ganska stor omfattning behandlas

av vattenfallsstyrelsen särskilt i .samband med bestämmande av ledningarnas

plansträckning, granskas ur juridisk synpunkt å avdelningen. Denna

deltager även i utarbetandet av stadgar för distributionsföreningarna och

biträder dessa vid inre tvister mellan föreningarna och deras andelsägare

samt går föreningarna tillhanda med råd i övrigt i juridiska frågor.

De sakkunniga meddela i fortsättningen, att de haft under övervägande,

örn för de till den administrativa byrån hörande arbetsuppgifterna borde bibehållas

en särskild byrå eller örn dessa uppgifter skulle kunna handläggas

av en ombudsman med tillhörande biträdande personal och expedition. Inom

affärsverken i övrigt vore ordnat på sistnämnda sätt. I generalpoststyrelsen

och telegrafstyrelsen vöre ombudsmännen inordnade i en viss byrå, medan

i järnvägsstyrelsen och domänstyrelsen ombudsmannen (domänfiskalen) intoge

en från byråindelningen fristående ställning. Härom anföra de sakkunniga

vidare:

För vattenfallsstyrelsens del skulle icke kunna komma i fråga att inordna

en ombudsmansavdelning i någon annan byrå. En dylik anordning skulle

för övrigt vara till direkt olägenhet, genom att ledaren för det juridiska arbetet

i styrelsen icke längre komme att stå direkt under generaldirektören.

Detta kan däremot vinnas, vare sig en fristående ombudsman finnes eller

ifrågavarande verksamhet utföres å en särskild byrå, under ledning av en

byråchef.

De uppgifter, som nu tillkomma administrativa byrån i vattenfallsstyrelsen

och som enligt styrelsens förslag äro avsedda att åligga en blivande juridisk

byrå, skilja sig från uppgifterna för övriga byråer i styrelsen därutinnan,

att de i relativt liten omfattning avse ledande dispositioner för de un
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

39

derlydande lokalorganens verksamhet utan huvudsakligen gå ut på att direkt

utföra verksstyrelsens beslut eller handla å dess vägnar. Avdelningen i fråga

får därför i viss mån karaktär av skötselorgan.

Samtidigt är den emellertid även ett expertisorgan, som tillhandagår övriga

avdelningar inom styrelsen med juridisk sakkunskap.

Ur rent administrativ synpunkt kan det ej sägas vara något att erinra mot

att i stället för en juridisk byrå inrättas en ombudsmansavdelning. Frågan

är emellertid, örn något särskilt är att vinna genom en förändring fränden

juridisk byrå till ombudsmansexpedition. Vid bedömandet av denna fråga

synas följande omständigheter böra tagas i betraktande.

Det torde vara allmänt erkänt, att vattenrättsmålen och särskilt de större

och mest invecklade äro av särskild svårighetsgrad. Detsamma gäller i stor

utsträckning örn de juridiska spörsmål, som uppstå i samband med inköp

av vattenfall m. m. Vattenfallsstyrelsens motparter anlita härvid ofta landets

förnämsta privatpraktiserande juridiska experter. Icke minst från ekonomisk

synpunkt är det därför av vikt, att styrelsen för ifrågavarande mål

och avtalsuppgörelser kan förfoga över en erfaren och skicklig jurist i ledande

ställning.

De sakkunniga hade för sin del övervägt, om icke för ernående av nämnda

mål det lämpligaste skulle vara att för angivna uppgift inrätta en förordnandetjänst

med så högt tilltagen lön, att möjlighet kunde finnas att — givetvis

inom statstjänstemännens krets — förvärva en för ändamålet tillräckligt kvalificerad

person. För sådant fall syntes man emellertid icke kunna stanna

under en årslön, som minst uppginge till slutavlöningen för byråchef i allmänhet.

Under dessa förhållanden och då byråchefstjänsten å den administrativa

byrån för närvarande vore besatt med en befattningshavare, vilken

ännu hade några år kvar till pensionsålderns inträde, hade de sakkunniga

funnit det för närvarande saknas tillräcklig anledning att vidtaga ändring

med avseende på den nuvarande organisationen av förevarande byrå och

tjänsteställningen för dess chef. De sakkunniga ville förutsätta, att vid inträffande

ledighet denna fråga upptoges till förnyat övervägande och Kungl.

Maj :ts beslut. De sakkunniga ville ock framhålla, att löneställningen för den

ledande juristen inom vattenfallsstyrelsen i högre grad än fallet vore i fråga

örn andra av de sakkunniga behandlade befattningshavare inom styrelsen

syntes bliva beroende av en förestående allmän lösning av spörsmålet om tilllämpning

av förordnandesystemet i avseende å högre administrativa poster.

Beträffande byråns organisation i övrigt anföra de sakkunniga:

Vad angår personalorganisationen å juridiska byrån —- de sakkunniga ansluta

sig till förslaget örn denna benämning å byrån — torde arbetsuppgifternas

omfattning tills vidare nödvändiggöra bibehållandet av den nuvarande

personalutrustningen å de förut berörda s. k. process- och förvaltningsavdelningarna.

De sakkunniga vilja emellertid framhålla, alt det ej är uteslutet, att de

kvalificerade arbetsuppgifterna å juridiska byrån framdeles kunna undergå

minskning, detta närmast för det fall, att den starka utveckling, i vilken

vattenfallsverket under senare år varit stadd, skulle komma att stagnera. De

sakkunniga förorda fördenskull, att vid inträffande ledighet å någon av

förste sekreterare- eller sekreteraretjänsterna tjänsten ej bör återbesättas utan

prövning och tillstånd av Kungl. Majit. Under sådana förhållanden synes

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

De parte

m eri ts - ekefelt.

det icke vara erforderligt att här närmare ingå på spörsmålet, om någon av

omhandlade tjänster för närvarande lämpligen bör uppföras å övergångsstat.

Vad angår den juridiska byråns organisation i övrigt hava de sakkunniga

ej funnit anledning till erinran mot att lantmäteriarkivet överflyttas från

kanal- och fastighetsbyrån till juridiska byrån liksom även en del av verkets

fastighetsförvaltning och kanal- och fastighetsbyråns kartarkiv, på sätt närmare

framgår av vad nedan anföres om indragning av kanal- och fastighetsbyrån.

Nämnas må dock, att den nuvarande administrativa byråns befattning

med personalärenden och styrelsens bibliotek, såsom de sakkunniga i

annat sammanhang föreslå, skulle överflyttas på andra organ inom styrelsen.

Till avvikelse från vattenfallsstyrelsens förslag vilja de sakkunniga föreslå,

att registratorsexpeditionen överflyttas från juridiska byrån till kanslibyråns

allmänna avdelning.

Vattenfallsstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag.

Tjänsteförteckningssakkunniga, som beträffande byråchefstjänsternas lönegradsplacering

endast angivit sin principiella ståndpunkt, yttra sig icke rörande

de skilda tjänsternas inplacering i löneskalan.

Lönenämnden har icke funnit anledning till särskilt uttalande i förevarande

hänseende.

Enligt det föreliggande förslaget skulle den nuvarande administrativa

byrån under benämning juridiska byrån med i stort sett samma arbetsuppgifter

och oförändrad personaluppsättning ingå i den nya organisationen.

Till juridiska byrån skulle från nuvarande kanal- och fastighetsbyrån

överflyttas lantmäteriarkivet och viss fastighetsförvaltning m. m., varemot

de med personalärenden och styrelsens bibliotek sammanhängande arbetsuppgifterna

avsetts att övertagas av kanslibyrån.

Vad sålunda föreslagits föranleder icke annat yttrande från min sida än att

jag i likhet med organisationssakkunniga förutsätter, att vid inträffande ledighet

å byråchefsbefattningen frågan om byråns organisation ånyo upptages av

vattenfallsstyrelsen och underställes Kungl. Maj:ts prövning liksom även att

vid inträffande ledighet å någon av förste sekreterare- eller sekreteraretjänsterna

spörsmålet om befattningens indragning eller återbesättande skall bliva

föremål för prövning av Kungl. Maj:t. Härutinnan lärer Kungl. Majit framdeles

vilja meddela beslut.

Kanslibyrån.

Enligt vattenfallsstyrelsens organisationsförslag skulle den nuvarande kameralbyråns

arbetsuppgifter, till den del de avsåge ekonomiska ärenden,

överföras till en ekonomibyrå, vilken jämväl skulle övertaga vissa uppgifter,

från den nuvarande kraftverksbyrån. Kameralbyråns övriga arbetsuppgifter,

väsentligen avseende personalbestämmelser och personalfrågor, skulle då jämte

personalärenden från andra byråer sammanföras till en personalbyrå under

ledning av en byråchef. Om innebörden av styrelsens förslag hava de sakkunniga

anfört:

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

41

Till personalbyrån skulle sålunda med vissa undantag samlas alla allmänna

och individuella personalärenden inom styrelsen, såväl kameralbyråns ärenden

som de nu på andra byråer handlagda. Bland de senare må särskilt framhållas

ärenden angående tjänstemäns antagande och befordran, tjånstetillsättningsfrågor,

längre tjänstledigheter och vikariat, förberedande behandling

av personalstatsärenden samt lönestatistik för arbetare. I dylika ärenden

skulle samarbete äga rum mellan personalbyrån och vederbörande fackbyråer.

På byråns handläggning skulle vidare ankomma förhandlingar med

tjänstemannaorganisationer, medan avtalsförhandlingarna med arbetarpersonalen

förutsatts skola ske genom överdirektören och souschefen, respektive

överingenjören å vattenbyggnadsbyrån.

Enligt styrelsens förslag skulle personalärendena närmast under byråchefen

handläggas å en personalavdelning av nuvarande kameralbyråns kamrer och

sekreterare, vilka nu äro placerade i 24 lönegraden, varvid emellertid kamrerarbefattningen

skulle förändras till en sekreterarbefattning. En av sekreterarbefattningarna

skulle placeras i 26 lönegraden, och innehavaren av

denna befattning skulle vara byråchefens närmaste man och ställföreträdare.

Revisionskontoret, vilket nu är inordnat i kameralbyrån, skulle enligt vattenfallsstyrelsens

förslag, ehuru kontoret visserligen borde intaga en relativt

fristående ställning, i administrativt hänseende underställas personalbyråns

chef. Styrelsen Ilar ansett denna anordning lämplig, enär revisionens anmärkningar

till större delen avse tillämpningen av gällande personalbestämmelser.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat avser styrelsen, att kontoret,

vilket nu står under ledning av en revisor i lönegrad 21, skulle såsom föreståndare

erhålla en förste revisor i 22 lönegraden.

De sakkunniga finna i likhet med vattenfallsstyrelsen, att sammanförandet

av personalärendena till en byrå innebär en lämplig åtgärd i samband med

styrelsens omorganisation. Härigenom främjas, säga de sakkunniga, enhetligheten

i tillämpningen av personalen berörande föreskrifter och möjliggöres

en allmän överblick över personalförhållandena. De sakkunniga vilja därför

i huvudsak tillstyrka styrelsens förslag i förevarande del. Ej heller hava de

sakkunniga något att erinra mot att revisionskontoret förlägges till ifrågavarande

byrå och att kontorsföreståndaren placeras i lönegrad 22 (A 22) såsom

förste revisor. De sakkunniga hava emellertid förordat några smärre ändringar

i styrelsens förslag och hava härom anfört:

Tjänstemannapersonalen vid statens vattenfallsverk utgjorde i mitten av

sistlidna mars månad 1,067 och arbetarpersonalen 2,519, vartill kommo 28

kontorsvakter, eller tillhopa 3,614 personer. Av nämnda personal voro nära

275 placerade i styrelsen. De individuella personalärendena inom statens vattenfallsverk

bliva alltså till kvantiteten av jämförelsevis liten storleksordning,

men svårighetsgraden i ärendenas art är naturligen densamma som vid andra

.statliga verk.

Det må vidare framhållas, att det torde vara ofrånkomligt, att frågor om

personalbehovet, d. v. s. driftshushållningen med personal, alltjämt väsentligen

få ankomma på fackbyråernas föredragning och att den föreslagna personalbyråns

uppgift beträffande personalstater och dylikt i huvudsak blir av

formell natur.

Till den föreslagna personalbyråns handläggning skulle emellertid även

hänföras ärenden av allmän administrativ natur, såsom remisser från Kungl.

Majit samt verk och myndigheter, ärenden beträffande styrelsens instruktion

och arbetsordningar, vidare allmänna bestämmelser örn anställningsvillkor,

tjänstgöringstider, avlönings- oell pensionsförmåner m. m.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Med hänsyn till arbetsuppgifternas allmänt administrativa natur och de

egentliga personalärendenas begränsade omfattning samt i betraktande av att

även revisionskontoret skulle hänföras till denna byrå, synes det de sakkunniga

lämpligt, att ifrågavarande byrå benämnes kanslibyrån och att inom

densamma arbetet fördelas å en allmän avdelning, en personalavdelning och

ett revisionskontor. Uppdelningen av den av vattenfallsstyrelsen tilltänkta

personalavdelningen på två avdelningar torde organisatoriskt sett motsvara en

lämplig arbetsfördelning mellan byråns båda sekreterare, vilka därvid skulle

vara föreståndare för var sin avdelning. Den allmänna avdelningen skulle då

huvudsakligen omhänderhava byråns ärenden av mera allmän administrativ

natur, remisser m. m., och till denna avdelning torde även kunna överföras

vården av styrelsens bibliotek, vilket för närvarande är inordnat under administrativa

byrån och enligt styrelsens organisationsförslag skulle överföras

till den nya ekonomibyrån.

De sakkunniga finna icke anledning att närmare gå in på arbetsfördelningen

mellan avdelningarna och anse det icke heller vara lämpligt att i detalj

fastställa densamma. Arbetsfördelningen mellan avdelningarna torde, fortsätta

de sakkunniga, liksom i andra liknande fall få ske efter erfarenhet örn

vad som är praktiskt. Givetvis kan fördelningen bliva beroende även av

tjänsteinnehavarnas personliga kvalifikationer.

De sakkunniga föreslå slutligen, att registratorsexpeditionen överflyttas från

juridiska byrån till kanslibyrån, där den organisatoriskt sett lämpligen bör

inordnas i byråns allmänna avdelning.

Z)e sakkunnigas ordförande har, på sätt förut i samband med behandlingen

av driftbyrån atergivits, ansett att till sistnämnda byrå borde läggas uppgiften

att vara verksledningens hjälporgan för den löpande kontrollen av

personalhushållningen vid kraftverkens samt kraftöverförings- och distributionsanläggningarnas

drift, enär kanslibyrån icke syntes komma att besitta

de därför erforderliga driftstekniska insikterna.

Vattenfallsstyrelsen har beträffande kanslibyrån anfört:

De sakkunniga ha anfört, att de individuella personalärendena inom statens

vattenfallsverk bliva till kvantiteten av jämförelsevis liten storleksordning,

men att svårighetsgraden i ärendenas art naturligen är densamma

som vid andra statliga verk.

Härtill vill vattenfallsstyrelsen anmärka, att personalärendena vid de

större kommunikationsverken äro fördelade på olika byråer, samt att dessa

ärendens omfattning och svårighetsgrad vid statens vattenfallsverk jämväl

påverkas av följande omständigheter. Bland detta verks personal finnes

en mångfald av olika slags befattningar och yrken representerade. På grund

av verksamhetens natur föreligger det ett stort behov av högkvalificerad personal

i både högre och lägre tjänstegrader, som är mycket efterfrågad inom

liknande privata och kommunala företag. Såväl till följd härav som på

grund av den kraftiga utvecklingen av verkets rörelse uppkomma relativt

ofta frågor örn nyanställning av personal och om befattnings- eller lönehöjningar.

De sakkunniga ha vidare framhållit, att det torde vara ofrånkomligt, att

frågor om personalbehovet, d. v. s. drifthushållningen med personal, alltjämt

väsentligen finge ankomma på fackbyråernas föredragning och att den

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

43

föreslagna personalbyråns (kanslibyråns) uppgift beträffande personalstater

och dylikt i huvudsak bleve av formell natur. Gentemot detta uttalande vill

vattenfallsstyrelsen framhålla följande synpunkter.

Vid statens vattenfallsverks lokalförvaltningar är arbetet i stor omfattning

så organiserat, att en och samma befattningshavare fullgör olika slags

arbetsuppgifter, vilka inom styrelsen enligt den föreslagna byråorganisationen

motsvaras av två eller flera fackbyråer. Det finnes vid lokalförvaltningarna

endast jämförelsevis begränsade personalgrupper, vilkas arbetsuppgifter

tillhöra enbart en byrå inom styrelsen. Så är egentligen endast

fallet med den tekniska personalen vid de under byggnadstekniska byrån

hörande byggnadsföretagen. Driftpersonalen vid kraftstationerna kan visserligen

sägas höra närmast under driftbyrån, men denna personal tages

även i anspråk för ombyggnads- och underhållsarbeten, vilka tillhöra elektrobyggnadsbyråns

verksamhetsområde. Detsamma gäller i än större utsträckning

örn drift- och underhållspersonalen vid kraftverkens distributionsanläggningar.

Personalen vid stationsmontageavdelningen och vid stamlinjebyggnaderna

lia visserligen var för sig ensartade arbetsuppgifter, men personal

med samma arbetsuppgifter som den nyssnämnda finnes även vid de

lokala kraftverken. Den kamerala personalen vid lokalförvaltningarna sysslar

i allmänhet med såväl personal- som räkenskaps- och förrådsärenden.

Det vore således endast i ringa omfattning, som frågorna om drifthushållningen

med personal vid lokalförvaltningarna kunde hänföras till någon

viss fackbyrå. Vad särskilt driftbyrån beträffar har styrelsen framhållit, att

denna byrå skulle handhava krafthushållningen och driftsäkerhetstjänsten

samt ombesörja inordnandet av de skilda kraftverken i den dagliga produktionen

men däremot icke taga befattning med kraftverkens personalfrågor,

vilka icke borde belasta denna byrå. övervakandet av denna angelägenhet

syntes därför böra i allmänhet anförtros åt souschefen med biträde av kanslibyrån.

Ärendena angående personalstater, anför styrelsen slutligen, innefattade

ej endast ett fastställande av det behövliga antalet befattningshavare utan

även ett bedömande av till vilka tjänste- och lönegrader vederbörande befattningshavare

å olika tjänsteställen borde vara hänförda. Härvid vore det

av vikt, att enhetlighet i detta bedömande åstadkommes, och för detta ändamål

erfordrades både en allmän överblick över personalförhållandena inom

det egna verket och kännedom om motsvarande förhållanden vid andra verk.

Kanslibyrån måste alltså jämväl ingå på en saklig prövning av dessa ärenden,

varför denna byrås uppgift beträffande personalstater ingalunda kunde bli

av huvudsakligen formell natur.

Tjänsteförteckningssakkunniga hava i sitt betänkande förordat, att förenämnda

befattning såsom förste revisor hänföres till 24 lönegraden, vilken

vanligen avses för förste revisorer.

Löncnämnden har icke funnit anledning till särskilt uttalande i förevarande

hänseenden.

Såsom av del anförda framgår, skulle enligt sakkunnigförslaget den nuvarande

kameralbyrån omorganiseras till en kanslibyrå och till denna byrå

sammanföras de nu på skilda byråer handlagda personalärendena. I sam
-

De pa rf c •

wentrell

ef en .

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

band därmed skulle kassa- och bokföringskontoren å kameralbyrån överflyttas

till den föreslagna kommersiella byrån och till kanslibyrån överföras

den nu på administrativa byrån ankommande vården om styrelsens bibliotek

ävensom registratorsexpeditionen. Kanslibyrån skulle stå under ledning

av en byråchef (A 30) och dess arbetsuppgifter närmast under chefen fördelas

på en allmän avdelning, en personalavdelning och ett revisionskontor.

För föreståndarna för dessa avdelningar och kontor skulle avses två sekreteraretjänster

i 26 och 24 lönegraderna samt en förste revisor, som enligt

tjänsteförteckningssakkunniga skulle placeras i 24 lönegraden. Sekreterarebefattningen

i 26 lönegraden och förste revisorstjänsten skulle nyinrättas.

Däremot kan av skäl, till vilka jag senare återkommer, en förste kontrollörsbefattning

i 22 lönegraden indragas.

Den sålunda föreslagna organisationen av en kanslibyrå synes mig vara

godtagbar. Särskilt sammanförandet av personalärendena till denna byrå

synes innebära en fördelaktig organisatorisk åtgärd. Vad beträffar den av

de sakkunniga och vattenfallsstyrelsen diskuterade frågan om det lämpligaste

sättet för handhavande av drifthushållningen med avseende å personalen

vill jag i detta sammanhang understryka angelägenheten av att åt

denna viktiga uppgift — även örn densamma på grund av det jämförelsevis

ringa personalbehovet vid statens vattenfallsverk är av mindre storleksordning

än vid andra affärsverk — ägnas särskild uppmärksamhet. Ehuru det

av skäl, som vattenfallsstyrelsen anfört, torde vara lämpligt, att hithörande

ärenden centralt handläggas å kanslibyrån under övervakning av verksledningen,

närmast överdirektören och souschefen, finner jag det angeläget,

att även vederbörande fackbyråer, i den mån så kan ske, uppmärksamma

hithörande spörsmål och lämna sin medverkan till att de med personalhushållningen

sammanhängande frågorna få en rationell lösning.

I fråga om förste revisorsbefattningen biträder jag förslaget, att denna placeras

i 24 lönegraden.

Kommersiella byrån.

Enligt vattenfallsstyrelsens organisationsförslag skulle till en nyinrättad

ekonomibyrå överföras dels från kraftverksbyrån kraftförsäljnings- och taxeärendena

samt budget- och bokslutsärenden, förnyelsefondsärenden och vissa

bokföringsfrågor och dels från kameralbyrån bokförings- och kassaärenden,

statförslag, årsberättelser, allmänna kvartalsmeddelanden och andra ekonomiska

ärenden. Dessa ärenden handläggas för närvarande delvis under

samarbete mellan kraftverks- och kameralbyråerna. Till ekonomibyrån

skulle ock överflyttas vården om styrelsens bibliotek; härutinnan hava de

sakkunniga i det föregående förordat, att biblioteket ställes under kanslibyrån

och närmast under dess allmänna avdelning. Enligt styrelsens förslag

skulle ekonomibyrån stå under ledning av en byråchef (lönegrad 30). Till

byrån skulle överflyttas kraftverk sbyråns kraftförsäljningskontor samt kameralbyråns

bokföringskontor och kassakontor, varjämte å byrån skulle nyinrättas

ett kansli under ledning av en sekreterare i lönegrad 26.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

45

De sakkunniga anföra om ifrågavarande byrås arbetsuppgifter, att till densamma

sålunda skulle komma att läggas en av statens vattenfallsverks viktigaste

uppgifter, kraftförsäljningen och taxesättningen. Kraftförsäljningen

skedde emellertid icke helt genom styrelsens försorg utan även direkt genom

lokalförvaltningarna vid kraftverken. Framhållas borde, säga de sakkunniga,

att vattenfallsverkets kraftförsäljning i huvudsak avsåge kraftleveranser

engros och endast i mycket ringa omfattning detaljdistribution. Enär

kraftförsäljningens omhänderhavande och arbetets fördelning mellan olika

organ inom verket liksom taxefrågornas behandling vore av intresse från organisatorisk

synpunkt, hade de sakkunniga härutinnan från vattenfallsstyrelsen

inhämtat en redogörelse. Härur återgiva de sakkunniga följande:

Kraftförsäljningsarbetet inom statens vattenfallsverk är uppdelat på kraftverksbyrån

och kraftverken. De direkta underhandlingarna med abonnenterna

sker i allmänhet genom kraftverken. Vid större kraftleveranser och

leveranser av mera speciell art föras ofta direkta underhandlingar även mellan

kraftverksbyrån och resp. abonnenter.

När det gäller leveranser upp till 250 kW enligt vattenfallsstyrelsens normaltaxor,

äga kraftverksdirektörerna bemyndigande att själva avsluta sådana

kontrakt, men kontrakten delgivas kraftverksbyrån och bli föremål för viss

efterkontroll. Alla övriga kontrakt avslutas av styrelsen.

Vid sidan av normaltaxorna utarbetas successivt »standardiserade specialtaxor»,

som kunna betraktas som en löpande sammanfattning av sådana specialfall,

som förekommit ett flertal gånger under något så när lika förutsättningar,

vadan en standardisering ansetts motiverad. Möjligen kommer

en del av dessa standardiserade specialtaxor att framdeles överföras till normaltaxorna.

Alltjämt förekomma emellertid speciella fall, där man varken kan komma

till något resultat efter normaltaxorna eller de nämnda standardiserade specialtaxorna

utan måste tillgripa för det speciella fallet särskilt avpassade

villkor. I sådana fall måste det naturligtvis göras en noggrann och väl genomtänkt

utredning angående de möjligheter, som^ föreligga. Kontraktsvillkoren

böra å ena sidan passa abonnenten men å andra skian även vara

lämpliga för styrelsen. Abonnenten bör ulan att betala något prohibitivt

pris kunna ordna sin uttagning på sådant sätt, att hans arbetsprocess kan

utformas rationellt, men taxan bör även uppmuntra till jämn utnyttjning

av kraften och till successivt ökad uttagning. Naturligtvis är det därjämte

synnerligen viktigt, att det tillämpas konsekventa principer när det gäller

eftergifter på de normala villkoren, så att likartade abonnenter så långt som

möjligt få enahanda villkor.

Flertalet normalkontrakt avslutas som sagt vid kraftverken. Distriktsingenjören

i vederbörande distrikt och hans medhjälpare föra större

delen av förhandlingarna med konsumenterna, naturligtvis i samråd med

kraftverksdirektören. Kraftverksdirektören tar personligen itu med förhandlingarna

i svårbehandlade fall. Icke ens de s. k. smakontrakten kunna

behandlas så enkelt, att man endast överlämnar ett ifyllt normalkontrakt

till abonnenten för undertecknande. Om t. ex. en kvarn eller såg på landet

skall uppgöra ett nytt avtal eller förlänga ett gammalt avtal, uppkommer

det nästan alltid en diskussion, örn det icke är billigare eller mera riskfritt

att installera en dieselmotor eller en lokomobil för avfallsbränslet, och ibland

segrar värmekraftmaskineriet i konkurrensen. Man får nästan alltid hjälpa

abonnenten att välja lämplig taxa och ibland även hjälpa abonnenten med

planerandet av den elektriska anläggningen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

En distributionsförening kommer praktiskt taget aldrig till stånd med

mindre än att kraftverket organiserar föreningen, projekterar dess nät, skriver

dess stadgar, upplägger dess bokföring, ordnar dess inre taxa m. m.

Även sedan föreningen blivit startad får kraftverket i detalj följa dess verksamhet.

Distriktsingenjören är konsulterande för föreningen beträffande

dess utvidgningar och förstärkningar, får beräkna dess inre taxor m. m

Distriktskontorets personal genomgår i regel föreningens bokslut. Distriktskontoret

föreslår, örn och när övergång skall ske till industritaxa. Kraftverket

medverkar vid biläggande av tvister mellan föreningen och dess

medlemmar eller abonnenter ävensom tvister med grannföretag rörande

distributionsgränserna.

Ett kontrakt med en förening förutsätter sålunda ett betydande arbete både

före kontraktets tillkomst och efter dess uppgörande.

Även de mindre samhällena kräva samma omvårdnad för att kraftavsättningen

skall utvecklas på ett gynnsamt sätt. I flertalet sådana samhällen

ordnas utvidgningar och inre taxor i samråd med kraftverkets personal.

De stora eller mera speciella avtalen äro ofta omständliga

affärer, som vardera bruka taga ett eller flera år i anspråk. Det holtin

undantagen att ett större avtal kan bli klart på några månader.

Då en dylik kraftfråga kommit upp, underkastas den i allmänhet en förberedande

diskussion mellan överdirektören, byrådirektören för kraftförsäljningen

och kraftverksdirektören. Ibland kan man omedelbart komma till

resultat. I regel blir det nödvändigt att göra en del utredningar. Det beslutas

då, huru utredningsarbetet skall fördelas. Med hänsyn såväl till den begränsade

personal, som finns vid kraftverksbyrån, som till kraftverkens närmare

kontakt med konsumenterna, få kraftverken oftast större delen av dessa utredningar

på sin lott. Särskilt blir detta förhållandet då det gäller att undersöka

konsumentens kraftbehov, samarbetet med lokala kraftanläggningar

o. d. Berör utredningen flera kraftverk eller avser den t. ex. en leverans till

järnvägarna, ett större privat kraftföretag o. d., förlägges utredningen i allmänhet

helt och hållet till kraftverksbyrån. Alla utredningar rörande produktionskostnaderna

vid vattenfallsstyrelsens egna anläggningar göras normalt

av kraftverksbyrån.

Vid samtliga utredningar eftersträvas dock ett visst samarbete mellan kraftverksbyrån

och kraftverken, så att de på olika håll samlade erfarenheterna

kunna bäst tillgodogöras. Ofta gäller det sålunda att klargöra vad en lokal

ångkraft- eller dieselanläggning skulle kosta. En sådan beräkning kan ombesörjas

av kraftverksbyrån med hjälp av Västerås kraftverk och en av

distriktsingenjörerna (i Göteborg), som blivit särskilt intränad på sådana uppgifter,

under det att utredningen i övrigt göres av vederbörande kraftverk.

Andra kraftverksmän lia särskilt intränats på frågor, som gälla cellulosaindustrien

(träslipning) eller t. ex. den elektrotermiska industrien.

När utredningarna, som ofta göras under medverkan av kraftkonsumenten,

blivit klara, uppdragas riktlinjerna för offerten under samråd mellan

kraftverksbyrån och kraftverket.

Själva utskriften av kraftkontrakten innebär en relativt ringa del av kraftförsäljningsarbetet.

Kraftkontrakten upprättas i allmänhet av kraftverken,

men vissa specialkontrakt av större omfattning eller som beröra flera kraftverk

utarbetas på kraftverksbyrån. Av kraftverken upprättade specialavtal

bruka emellertid redan i koncept granskas av kraftverksbyrån och när de

definitiva avtalen översändas till styrelsen, så blir uppgiften närmast den att

kontrollera att avtalen upprättats enligt de fastlagda riktlinjerna. Genom att

även specialavtalen i stor utsträckning utskrivas på tryckta formulär med

endast ett fåtal paragrafer utskrivna med maskinskrift, blir granskningen och

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

47

kontrollen relativt litet tidskrävande. Överdirektören och generaldirektören

behöva endast använda en ganska kort tid vid avtalens genomläsning och

undertecknande.

Man får sålunda icke uppfatta saken så, att avtalen först utarbetas vid

kraftverken och sedan passera flera instanser inom kraftverksbyrån för att

slutligen komma till generaldirektören.

Vid sidan av det löpande kraftförsäljningsarbetet måste tid efter annan

mera allmänna taxeutredningar göras för att undersöka möjligheten till taxejusteringar.

Allteftersom det ekonomiska resultatet förbättrats, har vattenfallsstyrelsen

följt den principen att lätta på kraftprisen. Det är emellertid

ej likgiltigt, hur denna lättnad anbringas för att ernå det mål, som eftersträvas,

nämligen ökade möjligheter för användning av elektrisk kraft. Samtidigt

måste emellertid beaktas, att man ej genomför lättnaderna på sådant

sätt, att styrelsen riskerar ett undergrävande av ekonomien för framtiden.

Trots att vattenfallsstyrelsens verksamhet huvudsakligen är inriktad på engrosleveranser,

bedriver styrelsen även detalj distribution inom vissa områden

av olika karaktär (städer och landsbygd). Även om denna distribution är av

relativt ringa omfattning så har styrelsen dock även inom detaljdistributionen

sedan länge intagit en ledande ställning inom landet, när det gällt

införandet av rationella taxor. Sålunda var det vattenfallsstyrelsen, som

t. ex. inom distributionsföreningarna först införde den grundavgiftstaxa, som

sedan blivit förebilden för den numera allmänt på landsbygden och i städerna

införda moderna hushållstaxan. Allt fortfarande taga kraftverken aktiv

del i taxesättningen inom flertalet distributionsföretag, som tager kraft från

vattenfallsstyrelsen, och styrelsen deltager genom sina representanter i det

arbete, som ständigt pågår inom svenska elektricitetsverksföreningen för vidare

utveckling av detaljtaxorna.

Samma personal, som handhar kraftförsäljningsarbetet, har även fått taga

hand örn propagandan för ökad användning av elektricitet. Detta är naturligtvis

icke en tillfällighet, enär denna propaganda måste i hög grad bygga

på att krafttaxorna — i detta sammanhang speciellt detaljtaxorna — äro

lämpligt utformade. Det direkta propagandaarbetet, omfattande, utom upplysningar

rörande detalj taxornas utformning, huvudsakligen demonstrationer

av elektriska hushållsapparater, handverktyg, elektrisk matlagning, rationell

belysning o. d., handhaves av distriktskontoren med biträde av propagandaorganisationen

Feras konsulenter. Kraftverksbyråns uppgift beträffande

det löpande propagandaarbetet är närmast att utgöra en förbindelselänk

mellan å ena sidan de speciella propagandaorganisationerna Fora och

Ljuskultur och å andra sidan kraftverken samt mellan kraftverken inbördes.

Kraftverksbyrån tager vidare initiativ till och ombesörjer central distribution

av vissa propagandabroschyrer, anskaffar filmer o. d., samt handhar

utrustningen och dispositionen av den utställningsbuss, som sedan ställes till

distriktens förfogande för demonstrationer på landsbygden.

De sakkunniga meddela vidare, att till kraftlörsäljningskontorets verksamhetsområde

höra, i samarbete med driftkontoret, i ingor örn tillfälliga leveranser

av hjälpkraft till respektive inköp av överskottskraft från privata

företag ävensom transitering av kraft genom verkets ledningar från ett företag

till annat. Vid sidan örn kontraktens bestämmelser örn kraflbelopp, pris

och dylikt förekomma ofta gränsbestämmelser, som angiva företagets geografiska

verksamhetsområde. Dylika gränsuppgörelser kunna ibland vara mycket

komplicerade och ömtåliga.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

I anslutning till det anförda ingå de sakkunniga på organisationsfrågan och

yttra härom:

Vattenfallsstyrelsens organisationsförslag innefattar, att förhandlingarna

med större kraftkonsumenter skulle ankomma på överdirektören och souschefen

med biträde av föreståndaren för det byrån i fråga tillhörande kraftförsäljningskontoret

liksom också att den senare skulle delvis självständigt

föredraga sina ärenden i verkets beslutande instans. Generaldirektören skulle

därvid, liksom hittills, i allmänhet träda fram vid de direkta förhandlingarna

först i det avgörande skedet.

De sakkunniga hava efter övervägande av frågan örn kraftförsäljningens

lämpliga ordnande för sin del i likhet med vattenfallsstyrelsen funnit, att den

hittills tillämpade ordningen, vilken i huvudsak skulle följas även efter den

föreslagna omorganisationen, fungerat på ett tillfredsställande sätt och i stort

sett icke torde kunna göras smidigare.

Under förutsättning att de större kraftförsäljningsfrågorna handläggas i

nyss angiven ordning — under ledning av överdirektören och souschefen —

vilja de sakkunniga ansluta sig lill vattenfallsstyrelsens förslag, att ifrågavarande

byrå ställes under ledning av en byråchef (30 lönegraden). Med hänsyn

lill att byråns viktigaste arbetsuppgift kommer att bli av kommersiell

natur, synes det de sakkunniga lämpligt, att byrån benämnes kommersiella

byrån. Vidare anföra de sakkunniga örn byråns organisation:

För föreståndaren för kommersiella byråns kraftförsäljningskontor, enligt

de sakkunnigas mening lämpligare benämnt kraftförsäljningsavdelningen,

torde det vid den föreslagna organisationen vara tillräckligt att avse en förste

byråingenjörsbefattning (27 lönegraden).

Vad beträffar byråns organisation i övrigt — enligt vattenfallsstyrelsens

förslag omfattande ett kansli, ett bokföringskontor och ett kassakontor med

föreståndare i 26, 24 respektive 21 lönegraderna — hysa de sakkunniga den

uppfattningen, att kansliet och nämnda båda kontor böra sammanföras till en

ekonomiavdelning under ledning av en förste sekreterare i 27 lönegraden.

Därvid skulle nyssnämnda föreståndartjänst i 26 lönegraden utgå och kansligöroxnålen

närmast omhänderhavas av den notarie, som enligt styrelsens förslag

skulle tjänstgöra närmast under kansliets föreståndare.

Till stöd för detta förslag få de sakkunniga anföra följande. Inledningsvis

har framhållits att ifrågavarande byrås arbetsuppgifter, utöver kraftförsäljnings-

och taxefrågor, skalle omfatta budget- och bokslutsärenden, förnyelsefondsärenden,

bokförings- och kassaärenden, statförslag, årsberättelser

och allmänna kvartalsuppgifter m. m. Hit skulle sålunda hänföras bland annat

frågor om kapitalökningsanslag, förslag till förnyelsefonds- och driftkostnadsstater

och beräkningar rörande inkomster och utgifter samt överskott

å driften. Därtill kommer en mångfald smärre frågor inom bokförings- och

kassaväsendet. Enligt de sakkunnigas mening är det organisatoriskt sett välbetänkt

att avlasta byråchefen från det direkta handhavandet av alla dessa

arbetsuppgifter av skilda slag och att under byråns chef ställa detaljkontoren

under samlad ledning av en ekonomiskt skolad kraft, med uppgift att leda

och sammanhålla deras arbete och förbereda ärendenas slutliga behandling.

För att säkerställa en tillfredsställande rekrytering å denna post såsom

föreståndare för kommersiella byråns ekonomiavdelning torde befattningen

icke böra placeras lägre än i 27 lönegraden, varvid förutsättes innehav av

ovan antydda ekonomiska kvalifikationer.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

49

De sakkunniga anse den nu förordade organisationsformen med en ekonomiavdelning

vid sidan av kraftförsäljningsavdelningen innebära bestämda

fördelar framför vattenfallsstyrelsens förslag och anse sig så mycket hellre

kunna föreslå densamma, som dess genomförande från lönesynpunkt endast

innebär, att den av vattenfallsstyrelsen tilltänkta 26-gradstjänsten å kansliet

utbytes mot en 27-gradst.jänst.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle sålunda kommersiella byrån stå under

ledning av en byråchef samt omfatta en kraftförsäljningsavdelning och

en ekonomiavdelning med förste byråingenjör respektive förste sekreterare

såsom föreståndare. I ekonomiavdelningen skulle ingå ett kansli, ett bokföringskontor

och ett kassakontor under ledning av respektive notarie (21

lönegraden), kamrer (24 lönegraden) och förste kassör (21 lönegraden).

De sakkunnigas ordförande har i fråga örn kommersiella byrån anfört:

I betraktande av den kommersiella verksamhetens numera väl ganska

dominerande betydelse inom statens kraftverksförvaltning vill jag gärna

förutsätta, att detta styrelsens byråorgan framför något av de andra skall

komma att stå oförmedlat under verkschefen till hans förfogande och användande

i hans dagliga gärning. Det synes mig desto mera naturligt att

förutsätta detta, som till byråorganet i fråga skall höra, förutom handläggningen

av de kommersiellt så viktiga kraftförsäljningsärendena uti styrelsens

instans, även handläggningen av mängden viktiga ärenden avseende

verkets samlade ekonomi, dess överblickande och ledning.

Statens vattenfallsverk intager en ledande ställning inom landets elektriska

kraftindustri och den därtill hörande allmänna kraftmarknaden. Jag anser

därför, att höga krav måste ställas på verkschefens främsta hjälpkraft inom

denna gren av hans ekonomiska förvaltningsverksamhet och att trygghet

måste finnas för dess ständiga funktionsduglighet. Jag anser alltså, att som

kommersiella byråns chef bör avses en befattningshavare anställd på förordnande,

ej konstitutorial, och att han som sådan lämpligen bör vara placerad

i det gemensamma avlöningsreglementet för statens affärsverk så som

den hos domänstyrelsen befintliga försäljningschefen. Denna placering avser

lönegrad C 10, och byråchefen i fråga bör därvid lämpligen kunna benämnas

överdirektör.

Med en sådan tjänste- och löneställning för kommersiella byråns chef

bör man kunna förutsätta att han skall äga kvalifikationer också för uppgiften

att -— i nödig känning med verkschefen och med arbetskrafterna på

byråns kraftförsäljningsavdelning till sitt förfogande — föra sådana förhandlingar

med större kraftkonsumenter, som enligt vattenfallsstyrelsens

intentioner skulle ankomma på en bland annat därför i oi-ganisationen insatt

överdirektör och souschef och vid vilka förhandlingar verkschefen i allmänhet

skulle behöva träda fram direkt först i det avgörande skedet.

Vattenfallsstyrelsen anför i sitt utlåtande, att de sakkunnigas förslag örn

sänkning av befattningen såsom föreståndare för kraftförsäljningsavdelningcn

från dess nuvarande tjänstegrad såsom byrådirektör till förste byråingenjör

från vattenfallsstyrelsens sida kan godtagas endast under den förutsättningen,

att styrelsens blivande organisation kommer alt innefatta såväl en

befattning såsom överdirektör och souschef som en byråchefstjänst vid kommersiella

byrån.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 240.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Departe
ments
chefen.

Till den föreslagna kommersiella byrån skulle, såsom den lämnade redogörelsen

visar, sammanföras dels kraftverksbyråns kraftförsäljningskontor

under benämning kraftförsäljningsavdelningen och dels kameralbyråns

bokföringskontor och kassakontor. Till denna byrå skulle sålunda koncentreras

vattenfallsstyrelsens ekonomiska ärenden. Föreståndaren för byrån

skulle erhålla ställning såsom byråchef (A 30), och i samband därmed skulle

förste byrådirektörsbefattningen (30 lönegraden) å kraftverksbyråns förvaltningsavdelning

indragas.

I likhet med de sakkunniga och vattenfallsstyrelsen finner jag det lämpligt,

att ifrågavarande ärendesgrupper i samband med övriga organisatoriska

åtgärder sammanföras till en särskild byrå. Då jag för min del biträtt förslaget

om inrättande av befattningen överdirektör och souschef, vars innehavare

förutsatts skola i viss omfattning handhava kraftförsäljningsfrågor, anser

jag den föreslagna löneställningen för ifrågavarande byråchefsbefattning

lämpligt avvägd.

Beträffande byråns inre organisation innebär de sakkunnigas förslag, såsom

förut angivits, att vid sidan av kraftförsäljningsavdelningen skulle anordnas

en ekonomiavdelning, till vilken skulle hänföras, förutom ett kansli,

nyssnämnda bokförings- och kassakontor. De båda avdelningarna skulle

förestås av en förste byråingenjör respektive en förste sekreterare, båda i

27 lönegraden, av vilka den förra befattningen skulle ersätta den nuvarande

byrådirektörsbefattningen (A 28) å kraftförsäljningskontoret och den andra

skulle nyinrättas. Med hänsyn till vad de sakkunniga härom anfört vill jag

icke motsätta mig den här angivna organisationen. I övrigt påkallas icke

inrättande av någon ny ordinarie befattning. På sätt vid behandlingen av

kanslibyrån omnämnts kan i samband med omorganisationen en förste kontrollörsbefattning

indragas.

Förrådsorganisationen.

Vattenfallsstyrelsens organisationsförslag innefattade omändring av nuvarande

kraftverksbyråns förrådskontor till särskild byrå, förrådsbyrån. I

samband därmed skulle viss fortsatt centralisering av upphandlingarna ske.

Förrådskontoret, som är inordnat i kraftverksbyråns förvaltningsavdelning,

står under ledning av en byrådirektör, men chefen för den tilltänkta förrådsbyrån

skulle erhålla byråchefs löneställning.

Innan de sakkunniga ingå på frågan om förrådsväsendets lämpliga organisation,

hava de sakkunniga i korthet något närmare redogjort för dess

nuvarande organisation och funktion och härom anfört:

Centrala upphandling sorgan.

Byggnadstekniska byrån verkställer för byggnadsavdelningens

räkning upphandling av specialkonstruktioner, arbetsmaskiner och andra

större eller mera speciella arbetsredskap samt vissa slags större förbrukningsmaterialier,

huvudsakligen cement, sprängämnen, borrstål, kran- och

hisslinor.

Kanal- och fastighetsbyrån verkställer för kanalverkens och

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

51

fastighetsförvaltningens räkning upphandling av specialkonstruktioner och

arbetsmaskiner samt, undantagsvis, vissa förbrukningsmaterialier.

Kraftverk sbyråns ania g gningsa v delning verkställer upphandling

av specialkonstruktioner för kraftverkens elektriska utrustning och

för linjebyggnaderna (med nedan angivna undantag) samt kraftledningsstolpar

av trä (genom linjekontoret) och vissa slag av husbyggnadsmaterial

(genom liusbyggnadskontoret). Till special konstruktionerna räknas härvid

även sådana materialier som större isolatorer samt större jord- och sjökablar.

Kraftverksbyråns förrådskontor verkställer för vattenfallsverkets

samtliga avdelningar upphandling av alla de inventarier och materialier,

som icke upphandlas av annan byrå eller byråavdelning, på sätt ovan

sagts, eller av lokalförvaltningarna. Detta kontor upphandlar även järnstolpar

och torn för kraftledningar samt järnkonstruktioner för utomhusställverk.

Kraftverksbyråns förrådskontor, som inrättades år 1917, hade ursprungligen

till uppgift att ombesörja större upphandlingar av inventarier och

materialier enbart för kraftverken och linjebyggnaderna. Efter hand ha

emellertid inköpen av dylika varor allt mer och iner centraliserats till nämnda

kontor såväl från andra byråer som från lokalförvaltningarna. Omfattningen

av denna centralisering blev närmare preciserad genom vissa av vattenfallsstyrelsen

år 1930 utfärdade anvisningar beträffande statens vattenfallsverks

förrådsorganisation och dess verksamhet. Därefter ha dock inköpen

av ytterligare en del varuslag överflyttats till kraftverksbyråns förrådskontor.

Detta kontors inköpsverksamhet består dels i individuella större inköp för

särskilda ändamål, dels i generella inköp enligt avtal, som berättiga vattenfallsverkets

samtliga byråer och lokalförvaltningar att hos vederbörande

leverantörer uttaga ifrågavarande varor i mån av behov.

Genom kraftverksbyråns förrådskontor verkställdes under år 1937 upphandlingar

till ett värde av 8,340,000 kronor, fördelade på en mångfald

olika artiklar och varuslag.

Bgggnadscentralförrådet.

År 1917 inrättades vid statens vattenfallsverk ett byggnadscentralförråd,

omfattande det för byggnadsavdelningen erforderliga beståndet av större arbetsmaskiner

och andra större arbetsredskap. I den mån dylika inventarier

behöva tagas i anspråk för visst byggnadsföretag, uthyras de till byggnadsföretaget;

ibland kan även förekomma överföring till lokalt byggnadsföretag

av inventarier, som normalt ej skola tillhöra byggnadscentralförrådet

men som tillförts detsamma från avslutat byggnadsföretag. Inventarier, som

för tillfället ej användas, förvaras i depåer.

Byggnadstekniska byråns förrådskontor sköter förvaltningen av byggnadscentralförrådet

med tillhörande bokföring samt ombesörjer inköpen för

detsamma ävensom, i vissa fall, dels inköp av sådana arbetsmaskiner och

arbetsredskap, som direkt tillföras lokalt byggnadsföretag, dels ock av förut

omnämnda specialmateriel, cement m. m.

Lokala organ för förrådsförvaltning och upphandlingar.

De lokala förrådens förvaltning med tillhörande bokföring samt de lokala

upphandlingarna av förrådsartiklar omhänderhavas:

a) vid Västerås kraftverk av en driftchefen underställd särskild förråds

avdelning under en förrådsförvaltare (21 lönegraden); denna avdelning

handhar skötseln av ett år 1924 inrättat, för alla kraftverken gemensamt

centralförrad i Västerås men är dock av lokala skäl i administrativt hänseende

underställd driftchefen vid Västerås kraftverk, till vilket även hör en

honom underställd central verkstad;

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

b) vid Trollhätte, Älvkarleby och Motala kraftverk, Norrländska kraftverken

samt de lokala byggnadsföretagen av den vid varje sådant kraftverk

respektive byggnadsföretag befintliga, vederbörande chef underställda kamerala

avdelning jämsides med dess övriga arbetsuppgifter, personal- och

räkenskapsärenden. Varje sådan kameral avdelning förestås vid nämnda

kraftverk av en kontrollör (21 lönegraden) och vid byggnadsföretagen av

en byggnadskamrer (20 eller 21 lönegraden) eller en lägre kameral tjänsteman;
c)

vid Trollhätte kanalverk av en kanaldirektören underställd särskild,

kombinerad fastighets- och förrådsavdelning under befäl av en kontrollör

(20 lönegraden);

d) vid Södertälje kanalverk av kanalinspektoren med biträde av honom

underställd personal.

Av de lokala förråden är förrådet i Västerås det största; därnäst i storleksordning

kommer Trollhätte kraftverks förråd, som dock är väsentligt mindre

än Västeråsförrådet och avsett endast för lokala behov. Inom sistnämnda

kraftverks kamerala avdelning har därför avskilts ett särskilt förrådskontor,

som förestås av en bokhållare. Älvkarleby kraftverk och standin jebyggnaderna

ha endast obetydlig förrådsrörelse, beroende på att förrådet i Västerås

jämväl fungerar såsom lokalförråd för nämnda avdelningar.

Anordningen med en kombinerad fastighets- och förrådsavdelning vid

Trollhätte kanalverk är motiverad därav, att med nämnda kanalverk är i

administrativt hänseende förenad en betydande fastighetsförvaltning i Göta

älvs dalgång. Kontrollören vid nämnda avdelning sysselsättes till större delen

med fastighetsärenden samt i övrigt med förråds- och upphandlingsärenden.

De upphandlingar, som verkställas direkt av de lokala förrådsorganen

utan anlitande av kraftverksbyråns förrådskontors generella inköpsavtal,

äro av relativt obetydlig omfattning, örn man frånser vissa varuslag, i synnerhet

trävaror, som upphandlas av de lokala byggnadsföretagen och av

vederbörande vid Trollhätte kanalverk. Utrekvireringen av varor enligt

ovannämnda generella inköpsavtal samt från förrådet i Västerås vållar emellertid

de lokala förrådsorganen ett rätt betydande arbete.

Central förrådskontroll.

De lokala förrådens förvaltning har tidigare kontrollerats av kameralbyrån

beträffande bokföringen och av kraftverksbyråns förrådskontor beträffande

kraftverksförrådens utrustning och skötsel i övrigt. Kanalverkens och

byggnadsföretagens förråd ha icke varit föremål för någon systematisk

central kontroll annat än beträffande bokföringen.

I sin skrivelse i omorganisationsfrågan den 10 maj 1937 framhöll emellertid

vattenfallsstyrelsen, att en blivande förrådsbyrå borde vara centralt

organ för kontrollen å förrådsförvaltningen inom hela verket. Såsom en

förberedelse därtill uppdrog vattenfallsstyrelsen den 10 juni 1937 åt kraftverksbyråns

förrådskontor att fr. o. m. den 1 oktober 1937 beträffande alla

vattenfallsverkets förråd handhava kontrollen över deras såväl skötsel som

bokföring; i samband härmed tillfördes nämnda förrådskontor därför erforderlig

personalförstärkning. Den 19 oktober 1937 utfärdade vattenfallsstyrelsen

också närmare bestämmelser i detta ämne, varjämte styrelsen den 8

mars 1938 beslöt, att handläggningen av ärenden angående förrådsbokföringens

anordnande och därför behövliga blanketter skulle överflyttas från

kameralbyrån till kraftverksbyråns förrådskontor.

Till belysning av omfattningen av den förrådsrörelse, som sålunda kontrolleras

av kraftverksbyråns förrådskontor, meddelas nedanstående uppgifter

för år 1937:

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

53

Vardén i kronor

inventarier materialier

summa

Behållning vid årets början.......... 2,711,000 5,474,000

Till förråden inkommet.............. 2,327,000 11,223,000

Från förråden utgånget jämte avskrivningar.

........................... 2,170,000 9,921,000

Behållning vid årets slut ............ 2,868,000 6,776,000

8.185.000

13.550.000

12.091.000

9.644.000

Vid bedömande av nu angivna värden måste tagas i betraktande, att de

fördela sig på ett mycket stort antal olika varuslag. Någon sammanfattande

beräkning av antalet varuslag inom hela vattenfallsverket finnes emellertid

icke tillgänglig.

I anslutning till denna redogörelse framhålla de sakkunniga, att förrådsväsendet

vid statens vattenfallsverk, såsom av den lämnade redogörelsen

framginge, vore jämförelsevis starkt decentraliserat och upphandlingen liksom

även kontrollen över förråden fördelad på flera byråer inom styrelsen.

Beträffande förrådskontrollen hade emellertid under det sistförflutna året

en centralisering till kraftverksbyråns förrådskontor i stort sett genomförts.

Vidare anföra de sakkunniga:

Till en början vilja de sakkunniga vitsorda, att det torde vara ofrånkomligt

att, såsom vattenfallsstyrelsen tänkt sig, låta upphandlingen av större

maskiner och andra specialkonstruktioner, större arbetsredskap och sådan

förrådsmateriel, vars upphandling kräver speciell sakkunskap, även i fortsättningen

besörjas av vederbörande fackbyråer.

Vad beträffar förrådsväsendet i övrigt hava de sakkunniga vid sitt studium

av denna verksamhetsgren inom vattenfallsverket tagit under övervägande,

huruvida icke åt verkets förrådsväsende med fördel kunde givas en organisation,

analog med den vid statens järnvägar numera tillämpade. Genom

vattenfallsstyrelsens organisationsförslag skulle visserligen vinnas, att upphandlingen

bleve i en väsentligt större omfattning centraliserad till ett organ

inom styrelsen, förrådsbyrån, men däremot skulle den lokala förrådsorganisationen

alltjämt decentraliserad vara ansluten till de skilda kraftverken

och kanalverken.

Den år 1932 vid statens järnvägar genomförda omorganisationen av förrådsväsendet

innebar, bland annat, att förrådsväsendets organisation inom

distrikten — förrådsintendenterna och huvudförråden — utbröts ur distriktsledningsorganisationen

och ställdes direkt under en förrådsdirektör i järnvägsstyrelsen.

Denne blev härigenom salt i tillfälle att, i jämbredd med

sitt föreståndareskap för förrådsbyrån, utöva löpande direkt linjebefäl samt

att leda och kontrollera de lokala förrådschefernas arbete och därigenom

hela förrådsväsendets förvaltning och skötsel. Erfarenheterna av denna organisationsform

hava givit vid handen, att densamma öppnat möjlighet att

på ett bättre sätt än förut sammanhålla och leda förrådsverksamheten samt

att därvid bland annat genomföra bättre gemensamt utnyttjande av förrådslagren

samt därmed en från ekonomiska synpunkter betydelsefull begränsning

av lagerhållningen.

Ehuru förrådsväsendet vid statens vattenfallsverk icke är av samma storleksordning

som det vid statens järnvägar, är det de sakkunnigas uppfattning,

alt genomförandet av en liknande organisationsform vid vattenfallsverket

torde komma att lända lill fördel för verket såväl från organisatoriska

som från ekonomiska synpunkter.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

På anförda skäl hava de sakkunniga förordat, att statens vattenfallsverks

förrådsväsende med de undantag beträffande upphandlingar av speciell natur,

som i det föregående angivits, ställes under befäl av en till styrelsen

knuten förrådschef samt att förrådsorganisationen i övrigt gestaltas på i huvudsak

följande sätt:

Kraftverksbyråns förrådskontor bildar ett särskilt kontor under förrådschefens

ledning. Såsom förrådschefens närmaste man böra, på sätt vattenfallsstyrelsen

tänkt sig, finnas en ordinarie byråingenjör i 26 :e lönegraden,

en ordinarie sekreterare i 24:e lönegraden och en ordinarie kontrollör i 21 :a

lönegraden. Upphandlingsärendenas beredning torde i regel tillkomma sekreteraren

men lär kunna i viss mån fördelas mellan byråingenjören och

sekreteraren, då så befinnes lämpligt. På byråingenjören skulle främst ankomma

handläggningen av ärenden rörande materialbestämmelser samt viss

leveranskontroll, särskilt beträffande järn och andra metaller. Kontrollören

skulle närmast handhava förrådskontrollen och inspektionen av förråden,

sekreteraren förrådsbokföringen.

Under förrådschefens direkta befäl och ledning ställas de skilda huvudförråden,

vilka därvid under honom skola liksom för närvarande förestås

av förrådsförvaltare eller bokhållare.

Efter samråd med vattenfallsstyrelsens chef förorda de sakkunniga därjämte,

att även byggnadscentralförrådet, vilket för närvarande tillhör byggnadstekniska

byrån, inordnas under förrådschefen. Detta förråd står under

förvaltning av en icke-ordinarie byrådirektör, vilken därjämte tidigare

i viss utsträckning anlitats såsom ledare av vissa vattenbyggnadstekniska

arbeten och som vid den här förordade anordningen kan ersättas med en

väsentligt billigare teknisk kraft. En överflyttning av byggnadscentralförrådet

till förrådschefen lärer kunna medföra en i och för sig önskvärd ytterligare

centralisation av verkets förrådsväsende.

Vad beträffar förrådschefens ställning i lönehänseende framhålla de sakkunniga,

att förrådsväsendet vid statens vattenfallsverk, såsom av det förut

anförda framgår, är av jämförelsevis begränsad omfattning men att handbavandet

av detsamma kvalitativt sett ställer stora krav på dess föreståndare.

Enligt de sakkunnigas mening är det lämpligast, att förrådschefen tillsättes

genom förordnande för viss tid, förslagsvis sex år. På grund härav

och med utgående från en jämförelse med de nuvarande löneställningarna

för andra ledande befattningar inom verket anse de sakkunniga, att föri''ådschefen

bör placeras i lönegraden C 5.

Vattenfallsstyrelsen erinrar om att styrelsen i ett tidigare sammanhang yttrat

sig beträffande de sakkunnigas förslag om byggnadscentralförrådets inordnande

under styrelsens förrådschef och därvid, i likhet med de sakkunniga,

uttalat som sin uppfattning, att vissa upphandlingar m. m. måste bibehållas

å vederbörande fackbyrå. I övrigt anför styrelsen:

De sakkunniga ha ifrågasatt, att sekreteraren vid styrelsens förrådskontor

skulle handhava, förutom upphandlingsärenden, jämväl förrådsbokföringen.

Någon central förrådsbokföring finnes emellertid ej vid statens vattenfallsverk

utom beträffande byggnadscentralförrådet. Förrådsbokföringen verkställes,

med nämnda undantag, vid de lokala förråden, vare sig dessa hava

karaktären av huvudförråd eller förråd för viss lokalförvaltning. En centralisering

av förrådsbokföringen har ej föreslagits av de sakkunniga och

kan ej heller vara praktiskt lämplig.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

55

De enda förrådsbokföringsfrågor, som, frånsett byggnadscentralförrådets

bokföring och kontrollen av de lokala förrådens bokföring, kunna komma

att handläggas å styrelsens förrådskontor, äro ärenden angående allmänna

grunder för förrådsbokföringens utförande och för densamma behövliga

blanketter samt allmänna grunder för avskrivningar o. d. Med hänsyn till

den för förrådskontoret avsedda kontrollörens befattning med kontrollen av

förrådsbokföringen ligger det närmast till hands, att han jämväl under förrådschefens

ledning handlägger nämnda ärenden. Detta utesluter emellertid

icke möjligheten av att även sekreteraren kan genom personliga kvalifikationer

vara lämpad att deltaga i dessa ärendens handläggning.

Vattenfallsstyrelsen yttrar sig även i lönefrågan och anför härom:

Den av de sakkunniga föreslagna förordnandetjänsten såsom förrådschef

är avsedd att ersätta den nuvarande byrådirektörstjänsten vid kraftverksbyråns

förrådskontor. Örn förrådschefen placeras i lönegrad C 5, såsom de

sakkunniga föreslagit, skulle hans lön komma att överstiga slutlönen för

byrådirektör med endast 505 kronor. Detta belopp är tydligen alldeles otillräckligt

enbart såsom kompensation för befattningens förändring från konstituerad

till förordnandetjänst och lämnar således ej någon ersättning för den

genom omorganisationen föranledda ökningen i det arbete och det ansvar,

som äro förenade med ifrågavarande befattning. Även örn man utgår från att

förrådschefstjänsten vore jämförlig med byrådirektörstjänst, vilken värdering

av den förstnämnda tjänsten vattenfallsstyrelsen anser vara i lägsta

laget, bör på grund av det anförda förrådschefstjänsten redan i detta sammanhang

hänföras till lönegrad C 6 (14,000 kronor).

Vidare bör enligt styrelsens mening förrådschefen lämpligen kallas förrådsdirektör

i analogi med exempelvis driftdirektör och kanaldirektör. Benämningen

förrådschef för enligt styrelsens mening snarast tanken på en föreståndare

för ett lokalt förråd.

Tjänsteförteckningssakkunniga hava icke haft något att erinra mot organisationssakkunnigas

förslag rörande förrådschefsbefattningens lönegradsplacering

och benämning.

Lönenämnden har icke funnit anledning till särskilt uttalande i förevarande

hänseende.

Vattenfallsstyrelsen har i utlåtande över tjänsteförteckningsbetänkandet

vidhållit sin förut uttalade uppfattning och ånyo hemställt, att den föreslagna

chefsbefattningen måtte benämnas förrådsdirektör.

Förrådsväsendet vid statens vattenfallsverk företer, såsom det anförda visar,

en jämförelsevis stark decentralisering, medan kontrollen över förråden

— förut likaledes fördelad på flera organ — och ärenden om förrådsbokföringens

ordnande under åren 1937 och 1938 centraliserats till kraftverksbyråns

förrådskontor. Enligt det föreliggande organisationsförslaget skulle

statens vattenfallsverks förrådsväsende erhålla en organisation liknande den

vid .statens järnvägar sedan några år tillämpade. Nyssnämnda förrådskontor

skulle i detta syfte bilda ett självständigt organ under ledning av en förrådschef

(C 5). Denne skulle erhålla den direkta ledningen av verkets huvudförråd

inklusive byggnadscentralförrådet. På förrådschefen skulle

sålunda läggas alla upphandlingsärenden — med undantag för vissa special
-

Departe
ments
chefen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

upphandlingar — samt förrådsförvaltningen. Till närmaste medhjälpare

skulle han hava en byråingenjör i 26 lönegraden och en sekreterare i 24

lönegraden.

Den sålunda föreslagna förrådsorganisationen synes mig innebära väsentliga

fördelar framför den nuvarande. Jag anser mig därför böra tillstyrka

bifall till de sakkunnigas förslag med allenast den jämkningen att chefsbefattningen

med hänsyn tagen till vattenfallsstyrelsens önskemål synes böra

benämnas förrådsdirektör. I personalhänseende skulle detta innebära, att

en förrådsdirektörsbefattning i lönegrad C 5 skulle nyinrättas och i samband

därmed en byrådirektörsbefattning indragas, att en sekreterarebefattning i 24

lönegraden skulle nyinrättas och i samband därmed en förste kontrollörsbefattning

indragas samt att en kontrollörsbefattning i 21 lönegraden skulle

nyinrättas.

Kanal- och fastighetsförvaltningen.

I vattenfallsstyrelsens förslag till omorganisation ingick, att den nuvarande

kanal- och fastighetsbyrån skulle indragas och att kanaldirektören i Trollhättan

skulle i viss utsträckning med byråchefs befogenhet handlägga hithörande

ärenden. Byråns arbetsuppgifter skulle då fördelas på följande, av

vattenfallsstyrelsen angivna sätt:

Förvaltningen av Trollhätte kanal och av fastigheterna i Göta älvs dalgång

borde självständigt omhänderhavas av kanaldirektören i Trollhättan,

vilken skulle, med bibehållande av sitt lokala befäl, även ha samma befogenhet

som byråchef och föredraga sina ärenden direkt för generaldirektören

respektive för styrelsen i plenum.

Beträffande förvaltningen av Södertälje kanal skulle det vara enklast, om

den kunde avskiljas från vattenfallsverket och läggas under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Denna kanal, säger styrelsen, äger intet egentligt samband

med vattenfallsverkets övriga verksamhet och är intet affärsföretag i

egentlig mening, och taxesättningen för densamma är en mycket enkel procedur.

Om det emellertid ur väg- och vattenbyggnadsstyrelsens synpunkt ej

är lämpligt, att denna styrelse övertar Södertälje kanal, kan den handhavas

av kanaldirektören i Trollhättan med biträde av dels kanalinspektoren i Södertälje,

dels, för tekniska uppgifter, någon bland ingenjörerna hos vattenfallsstyrelsen.

Förvaltningsbyggnaden i Stockholm med''tillhörande uthyrda lägenheter

skulle skötas av en därtill utsedd lämplig tjänsteman såsom vice värd. Dithörande

underhålls- och ombyggnadsarbeten skulle övertagas av styrelsens

husbyggnadskontor.

De fastigheter i landsorten, som ligga inom kraftverkens distributionsområden,

skulle uppdelas på motsvarande lokala kraftverksförvaltningar och

förvaltas av vederbörande kraftverksdirektörer. Sålunda skulle Trollhätte

kraftverk övertaga fastigheterna vid Ätran samt i Dalsland och Värmland,

Motala kraftverk fastigheterna vid Järleån (Hammarby) samt Norrländska

kraftverken alla av dem ej redan övertagna norrlandsfastigheter till och med

Ljungan i söder.

övriga fastigheter, för närvarande belägna vid Lagan, Mörrumsån och

Ljusnan, skulle läggas under juridiska byrån.

Kartarkivet skulle överflyttas till juridiska byrån. Vidare skulle budget
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 240.

57

och bokslutsfrågor samt personalfrågor överföras till ekonomibyrån respektive

personalbyrån. Sistnämnda byrå skulle lämpligen även kunna övertaga

ärendena angående fastställande av hyror för tjänstebostäder.

Av kanal- och fastighetsbyråns personal borde byråchefen överföras på

övergångsstat, byråingenjören, som redan vore på övergångsstat, och maskinisten,

som även vore portvakt, skalle förflyttas till lmsbyggnadskontoret

samt kartarkivets tjänstemän, en lantmätare och en kontorist (ritbiträde),

förflyttas till juridiska byrån. Även för de återstående tre tjänstemännen

kunde sysselsättning beredas å andra byråer.

Den angivna avvecklingen av kanal- och fastighetsbyrån borde emellertid

enligt styrelsens mening ske successivt under en lämplig övergångstid, varvid

dock de förordade anordningarna i fråga om handläggningen av ärenden

rörande Trollhätte kanal och fastigheterna vid Göta älv samt budget-, boksluts-

och personalärenden borde träda i kraft samtidigt med de föreslagna

organisationsändringarna beträffande styrelsens övriga byråer.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförde i utlåtande den 5 februari 1938,

att något hinder enligt styrelsens mening icke förelåge för styrelsens övertagande

av förvaltningen av Södertälje kanal.

De sakkunniga anföra i anslutning härtill, att de för sin del ville ansluta

sig till vad vattenfallsstyrelsen sålunda i skilda hänseenden föreslagit. Då

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funnit hinder icke föreligga för styrelsens

övertagande av förvaltningen av Södertälje kanal, ville de sakkunniga också

tillstyrka, att vattenfallsstyrelsens härutinnan framlagda förslag genomfördes

samtidigt med styrelsens omorganisation. Det syntes få ankomma på

verksstyrelserna att framlägga förslag till de åtgärder, som erfordrades för

genomförandet av ifrågavarande organisationsändring och därav betingade

förvaltningsdispositioner.

Med avseende å löneställningen för kanaldirektören i Trollhättan, vilken

på sätt av det anförda framgår skulle erhålla ökade arbetsuppgifter i samband

med indragningen av kanal- och fastighetsbyrån och för närvarande är

placerad i 29 lönegraden, uttala de sakkunniga som sin uppfattning, att ett

genomförande av den förordade omorganisationen torde böra åtföljas av en

något förbättrad löneställning för kanaldirektören, varvid de sakkunniga

förordat en ställning såsom förordnad tjänsteman i lönegrad C 5.

Vattenfallsstyrelsen bar icke annat att erinra mot vad de sakkunniga anfört

än att styrelsen förordat placering av kanaldirektörsbefattningen i lönegrad

C 6. Styrelsen framhåller, att skillnaden i lön mellan lönegrad C 5 och

befattningshavarens nuvarande löneställning (å D-ort) endast skulle bliva

1,135 kronor, vilket belopp styrelsen finner möjligen kunna anses utgöra

skälig kompensation för befattningens förändring till förordnandetjänst men

icke, såsom de sakkunniga avsett, någon förbättrad löneställning.

Tjänsteförteckningssakkunniga hava icke baft något att erinra mot kanaldirektörsbefattningens

placering i lönegrad C 5.

Vattenfallsstyrelsen bar i sitt utlåtande över tjänsteförteckningsbetänkandet

vidhållit sin nyss återgivna uppfattning och ytterligare framhållit, att

kanaltrafiken vore utsatt för en med åren allt mera skärpt konkurrens

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Departe
ments
chefen.

från andra samfärdsmedel, att stora ansträngningar måste göras för att

draga ökad trafik till Trollhätte kanal, vars stora kapital borde i möjligaste

män förräntas, samtidigt som de dyrbara anläggningarna borde på bästa sätt

vidmakthållas, att kanaldirektören därjämte hade hand örn en icke obetydlig

tomtexploateringsverksamhet samt att befattningshavaren i främsta rummet

borde vara en dugande och initiativkraftig affärsman men därjämte helst

även hava god teknisk utbildning.

Lönenämnden erinrar om att nämnden i sitt tidigare utlåtande över vattenfallsstyrelsens

organisationsförslag för sin del icke kunnat finna skäl föreligga

att ombilda kanaldirektörsbefattningen till förordnandetjänst, även örn

föredragningsskyldighet skulle åläggas kanaldirektören. Vid den prövning

nämnden nu ägnat denna fråga, har nämnden funnit sig sakna anledning

att förorda ändrad löneställning för kanaldirektören.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, äro de sakkunniga och vattenfallsstyrelsen

ense om att den nuvarande kanal- och fastighetsbyråns arbetsuppgifter

lämpligen kunna, på sätt i det föregående angivits, fördelas

mellan kanaldirektören i Trollhättan och vissa av styrelsens byråer i den

nya organisationen, varjämte vissa delar av fastighetsförvaltningen skulle

tilläggas kraftverksförvaltningarna i Trollhättan, Motala och Norrland. I

samband härmed skulle kanal- och fastighetsbyrån utgå ur organisationen.

Kanaldirektören skulle därvid i viss utsträckning fungera såsom föredragande

i styrelsen med byråchefs befogenhet. Vad i sådant hänseende föreslagits

har icke givit mig anledning till erinran.

Vad beträffar förvaltningen av Södertälje kanal hava de sakkunniga och

vattenfallsstyrelsen förutsatt, att densamma skulle överflyttas till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, som också anslutit sig härtill. Även enligt min

mening skulle en sådan överflyttning av nämnda kanalförvaltning, vilken

icke har något direkt samband med statens vattenfallsverks arbetsuppgifter

i övrigt, innebära en viss förenkling av vattenfallsstyrelsens verksamhet. Om

riksdagen icke Ilar något att erinra i detta hänseende, lärer Kungl. Majit

framdeles vilja anbefalla väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i samarbete

med vattenfallsstyrelsen förbereda förvaltningens överflyttning. För sådant

ändamål synes erfordras, bland annat, överförande av tjänstemännen vid kanalen

från statens vattenfallsverks personalstat till annan stat under sjätte

huvudtiteln liksom även åtgärder i fråga om kapitalredovisningen m. m. Jag

förutsätter, att förslag härutinnan skall kunna föreläggas 1940 års riksdag.

Av kanal- och fastighetsbyråns personal torde endast byråchefen behöva

överföras till övergångsstat, medan övrig personal synes kunna placeras på

andra håll. På sätt vattenfallsstyrelsen framhållit torde dock avvecklingen

av byrån kräva en viss övergångstid.

Med avseende å löneställningen för kanaldirektören i Trollhättan anser jag

mig icke böra frångå sakkunnigförslagen, innebärande att befattningen placeras

i lönegrad C 5.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

59

Sammanfattning av departementschefens förslag till omorganisation.

I nära anslutning till de sakkunnigas förslag till omorganisation av vattenfallsstyrelsen

har jag i det föregående förordat, att vattenfallsstyrelsen, som

fortfarande skulle stå under högsta ledning av en generaldirektör och fyra

styrelseledamöter, i övrigt skulle innefatta följande huvudorgan:

1 överdirektör och souschef ......

Vattenbyggnadstekniska byrån:

1 överingenjör ..................

Elektr obyggnadsbyrån:

1 överingenjör .................

Driftbyrån:

1 driftdirektör ..................

Juridiska byrån:

1 byråchef ....................

Kanslibyrån:

1 byråchef ......................

Kommersiella byrån:

1 byråchef ...................

F ör rådskontoret:

1 förrådsdirektör ...............

Kanaldirektören i Trollhättan

Lönegrad

. G 13

. C 10

. C 10

. C 7

. A 30

. A 30

. A 30

. C 5

. C 5.

Vad beträffar kostnaderna för den här föreslagna omorganisationen utvisa

överslagsvis gjorda beräkningar, att någon nämnvärd kostnadsökning

icke föranledes av den nya organisationen.

Härefter torde jag få övergå till vissa spörsmål angående

Förändring i löneställning och antal beträffande vissa befattningar

vid statens vattenfallsverk.

I särskild skrivelse den 15 november 1938 har vattenfallsstyrelsen, delvis

i anslutning till den nu behandlade organisationsfrågan, framlagt förslag

om förändring i löneställning och antal beträffande vissa befattningar vid

statens vattenfallsverk. Utlåtande häröver har avgivits av kommunikationsverkens

lönenämnd den 19 december 1938.

Innan jag går in på de särskilda förslagen, vill jag framhålla, att jag endast

i den mån omorganisationen därtill föranleder här upptager till behandling

sådana förslag, som avse införande i tjänsteförteckningen av nya befattningar.

Med hänsyn till önskvärdheten av att kraftverksdirektörsbefattningarna,

med vilka nu äro förenade arvode och tantiem, inordnas i det nya

civila avlöningsreglementet, anser jag mig dock böra här framlägga förslag

örn placering i lönegrad av dessa befattningar.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majlis proposition nr 240.

Befattningarna såsom kraftverksdirektör. Vid statens vattenfallsverk finnas

såsom chefer för lokala kraftverksförvaltningar 4 kraftverksdirektörer

med placering vid Trollhätte kraftverk, Älvkarleby kraftverk och Motala

kraftverk samt, för de norrländska kraftverken, i Umeå. De nuvarande

befattningshavarna vid de tre förstnämnda kraftverksförvaltningarna

äro förordnade för tiden den 1 januari 1938—den 31 december 1943

med skyldighet för dem att underkasta sig de ändringar i fråga örn organisation

och avlöningsbestämmelser, som må varda stadgade beträffande

kraftverksdirektörsbefattning. Kraftverksdirektören vid de norrländska kraftverken

är förordnad för tiden den 1 juli 1938—den 30 juni 1939.

Ifrågavarande befattningshavare åtnjuta enligt nu gällande avlöningsreglemente

arvode med 10,000 kronor jämte tantiem m. m. Tantiemen utgår

enligt beslut vid 1937 års riksdag å nettovinsten av rörelsen vid det kraftverk,

som kraftverksdirektören förestår, med 0.5 procent av nämnda vinst,

i den mån denna ej överstiger 1 miljon kronor, med 0.3 procent av den del

av vinsten, som överstiger 1 miljon men ej 2 miljoner kronor, samt med 0.1

procent av den del av vinsten, som överstiger 2 miljoner kronor, dock att

tantiem skall utgå med minst 2,500 kronor för år.

Beträffande direktörerna vid Norrländska kraftverken och Motala kraftverk

har tantiemen icke överstigit och torde ej heller under den närmaste

tiden komma att överstiga minimibeloppet. Enligt beslut av 1934 års riksdag

erhåller emellertid direktören vid förstnämnda kraftverk ett tillfälligt lönetillägg

av 3,000 kronor för år. Direktören vid Motala kraftverk åtnjuter ett

årsarvode av likaledes 3,000 kronor i egenskap av verkställande direktör i

Motala ströms kraftaktiebolag, vars aktier med få undantag ägas av staten.

Den vid 1937 års riksdag beslutade ändringen av bestämmelserna om tantiem

trädde i kraft den 1 juli 1937. Direktörerna vid Trollhätte och Älvkarleby

kraftverk, vilkas förordnanden utgingo med år 1937, erhöllo dock

tantiem enligt förutvarande grunder året ut. Vid tillämpning av de nya

grunderna skulle deras sammanlagda avlöningar för åren 1935—1937, frånsett

clijrtidstillägg, enligt uppgift i tjänsteförteckningsbetänkandet lia uppgått

till följande belopp:

1935 1936 1937

vid Trollhätte kraftverk .................. 21,353 21,486 21,847

» Älvkarleby » .................. 20,135 19,636 19,572.

I sin skrivelse den 10 maj 1937 sammanfattade vattenfallsstyrelsen sina

synpunkter rörande frågan om kraftverksdirektörernas löneställning sålunda:
Kraftverksdirektörernas

arbetsuppgifter äro såväl tekniska och administrativa

som även, och framför allt, av kommersiell natur. Den tekniska

apparat,^ som varje kraftverksdirektör har att svara för, är stor och invecklad.

På kraftverksdirektörerna och dem underställda distriktsingenjörer

ankommer det att i första hand föra underhandlingar med kraftköpare, även

större sådana; och jämväl i de fall, då dylika underhandlingar föras vidare

hos styrelsen, kräves vederbörande kraftverksdireklörs aktiva medverkan i

stor utsträckning.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

61

Det förhåller sig ingalunda så, att vattenfallsverkets kraftförsäljning alltid

kan ske efter fastställda taxor. Det är endast de mindre affärerna, som

kunna behandlas på detta enkla sätt. De övriga kräva alla en individuell

behandling under en i regel hård dragkamp mellan köpare och säljare. I

regel framträder nämligen kraftköparen med anhållan om offert för jämförelse

antingen med anbud från annan kraftleverantör eller med en egen

kraftanläggning, baserad på vattenkraft, ånga eller olja. Ett vidlyftigt utrednings-

och underhandlingsarbete följer, som kräver stor teknisk sakkunskap

och affärsskicklighet. Härvid måste jämväl bedömas vilket kraftpris

köparen, med hänsyn till kraftens avsedda användning, har möjlighet att

betala. I allmänhet ha vattenfallsverkets representanter emot sig framstående

och väl tränade affärsmän, som väpna sig med de skickligaste experter.

Ofta kan det gälla fråga om kraft i betydande mängder till nya industrier,

och i sådana fall kräves synnerlig erfarenhet och sakkunskap för att bedöma

rätt.

De enskilda fallen röra sig ofta om högst betvdande kraftkostnader per år.

Ej sällan är det fråga örn kraftpris av flera hundratusen kronor per år, och

då varje uppgörelse avser åtskilliga år (10—20), gäller det ofta försäljningsaffärer

med kapitalvärden av både en och tio miljoner kronor. Örn statens

intressen skola kunna på rätt sätt tillvaratagas vid dylika affärsunderhandlingar,

så måste staten vid dem representeras av väl kvalificerade män, som

kunna mäta sig med de enskilda underhandlarna i skicklighet.

En kraftverksdirektör måste alltså vara en man med goda tekniska och

administrativa kvalifikationer samt framför allt en god affärsman. På

kraftverksdirektörernas förmåga att följa aktuella och latenta kraftbehov,

att samarbeta med kunderna och att avsätta kraft hänger i hög grad icke endast

inkomsternas storlek utan jämväl hela rörelsens tillväxt och utveckling

samt därmed möjligheten att åstadkomma låga kraftpris. De särskilda kvalifikationer,

som sålunda måste fordras, inskränka valet av kraftverksdirektörer

till en mycket trång krets av män, och om dem konkurrera såväl staten

som de enskilda företagen, vilka sistnämnda därvid tillämpa en lönestandard,

som ligger åtskilligt högre än standarden inom den statliga administrationen.

Detta förhållande har bland annat resulterat i att under årens lopp

åtskilliga av vattenfallsverkets affärsmässigt mest begåvade ingenjörskrafter

övergått till enskild verksamhet.

Tack vare det hittillsvarande tantiemsystemet har det emellertid varit

möjligt för styrelsen att behålla kraftverksdirektörerna i verkets tjänst utom

i ett fall, där tantiemsystemet ej varit effektivt. Om nämnda lönesystem

skall slopas, är det nödvändigt att i stället de fasta lönerna för kraftverksdirektörstjänsterna

sättas så höga, att det framdeles även blir möjligt att förvärva

och bibehålla personer med ovan angivna speciella förutsättningar.

För vinnande av detta ändamål måste enligt vattenfallsstyrelsens bestämda

mening lönerna för dessa tjänstemän, vid avveckling av tantiemsystemet

och dyrtidstilläggen, bestämmas till åtminstone följande belopp för år, nämligen

för envar av direktörerna vid Trollhätte kraftverk och Älvkarleby

kraftverk 21,000 kronor samt för envar av direktörerna vid Motala kraftverk

och Norrländska kraftverken 19,000 kronor. Styrelsen förutsatte därvid,

alt de nuvarande innehavarna av ifrågavarande befattningar vid Trollhätte

och Älvkarleby kraftverk, såsom 1928 års lönckommitté föreslagit, genom

en övergångsanordning med lämpligt avvägda personliga lönetillägg skulle

erhålla kompensation för den genom tantiemsystemets slopande inträdda

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Mcij:ts proposition nr 240.

avlöningsminskningen. Därjämte förutsatte styrelsen beträffande direktören

vid Motala kraftverk, att han skulle vara skyldig att utan särskild ersättning

fungera såsom verkställande direktör i Motala ströms kraflaktiebolag.

Tjänsteförteckningssakkunniga meddela i sitt betänkande, att generaldirektören

och chefen för vattenfallsverket i promemoria den 29 december

1938 föreslagit införande av befattningen kraftverksdirektör i lönegraderna

C 10 (18,000 kronor) och C 12 (20,000 kronor), samt anföra för egen del:

De sakkunniga finna anledning att i delta sammanhang till en början omnämna,

hurusom från vattenfallsstyrelsens sida med skärpa framhållits, att

vid bestämmandet av löneställningen för åtskilliga befattningar vid vattenfallsverket

finge tagas särskild hänsyn till konkurrensen med enskilda och

kommunala företag örn behövlig arbetskraft av erforderlig kvalitet.

Med de avgränsade möjligheter, som det statliga lönesystemet erbjöde,

måste nämligen enligt styrelsens mening verket i allt fall Idiva lidande på

denna konkurrens, och det gällde sålunda att i möjligaste mån eliminera

verkningarna härutinnan av detta lönesystem.

De sakkunniga vilja ingalunda bestrida möjligheten av sådana lägen, att

statliga affärsföretag, och då närmast de utan monopolställning, kunna på

grund av konkurrens med enskilda och kommunala företag få större eller

mindre svårigheter i dylikt hänseende, särskilt då det gäller att vid verket

fästa eller bibehålla personer med hög teknisk kompetens.

Att inom ramen för ett gemensamt avlöningsreglemente med där inrymda,

för ett flertal statsorgan avsedda bestämmelser taga särskild hänsyn till dylika

omständigheter, utöver vad enligt stadgandet i avlöningsreglementets 9 §

är medgivet, synes emellertid knappast görligt, då ju utgångspunkten för lönesättningen

måste vara att under beaktande av den bestämda lönenivån

åstadkomma en med hänsyn till art och omfattning av de med befattningarna

förenade arbetsuppgifterna såvitt möjligt rättvis avvägning av lönerna.

Skulle emellertid i särskilda fall på grund av bär antydda omständigheter sådana

förhållanden uppstå, att statsnyttan icke bleve behörigen tillgodosedd,

synes det uppenbart att därav pakallade åtgärder få vidtagas, åtgärder som

emellertid icke kunna få uttryck i ett avlöningsreglemente med därtill hörande

bestämmelser utan tvärtom böra erhålla en extra ordinär karaktär.

Vad angar kraftverksdirektörernas lönestalining ha de sakkunniga vid

övervägandet av detta spörsmål utgått från att det nuvarande tantiemsystemet

skall avvecklas.

Av den lämnade redogörelsen framgår att en icke obetydlig löneskillnad

förefinnes mellan å ena sidan direktörerna vid Motala kraftverk och Norrländska

kraftverken samt a andra sidan direktörerna vid Älvkarleby och

Trollhätte kraftverk. Den differentiering av befattningarna, som härav följer,

bör enligt de sakkunnigas mening alltjämt bestå.

I förenämnda promemoria har föreslagits lön åt direktörerna vid Trollhätte

kraftverk och Älvkarleby kraftverk med 20,000 kronor och åt direktörerna

vid Motala kraftverk och Norrländska kraftverken med 18,000 kronor.

De sakkunniga, som, på sätt här ovan erinrats, ha att söka komma

fram till en med avseende å befattningshavarnas inbördes ställning såvitt

möjligt rättvis lönesättning, lia emellertid, med denna utgångspunkt och i

beti aktande av föreliggande begränsade möjligheter till jämkningar i löner

av den storleksordning, varom här är fråga, funnit sig böra stanna vid att

förorda inplacering i lönegraderna C 9 och C 11 eller alltså lönebelopp å

respektive 17,000 och 19,000 kronor.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

63

Med inräknande å ena sidan av dyrtidstillägg och i fråga om direktören

vid Motala kraftverk samt Norrländska kraftverken därjämte av särskilt

arvode respektive tillfälligt lönetillägg samt å andra sidan av rörligt tillägg

innebära dessa lönelägen för direktörerna vid nämnda båda kraftverk en

höjning med i runt tal 500 kronor, men för direktörerna vid Trollhätte kraftverk

och Älvkarleby kraftverk en minskning med respektive cirka 3,800 och

1,500 kronor.

Vattenfallsstyrelsen har såsom en övergångsanordning föreslagit beredande

av lämpligt avvägda personliga lönetillägg åt de två sistnämnda direktörerna

till kompenserande av avlöningsminskningen. Ehuru det icke torde

tillböja de sakkunnigas uppdrag att ingå på detta spörsmål, vilja de sakkunniga

likväl framhålla, att fog för en sådan åtgärd synes föreligga.

Lönenumnden har icke funnit förevarande spörsmål föranleda särskilt uttalande

från nämndens sida.

Vattenfallsstyrelsen har anfört, att av skäl, som vattenfallsstyrelsen tidigare

framhållit, de lönegradsplaceringar, som de sakkunniga föreslagit beträffande

de båda befattningsgraderna för kraftverksdirektör, enligt styrelsens

mening vore alltför låga och borde höjas med en lönegrad. Styrelsen

ville emellertid för närvarande inskränka sig till att ytterligare understryka

den av styrelsen förut framhållna nödvändigheten av en övergångsanordning,

varigenom de nuvarande kraftverksdirektörerna vid Trollhätte och Älvkarleby

kraftverk medelst lämpligt avvägda personliga lönetillägg erhölle kompensation

för den genom tantiemförmånens bortfallande inträdande avlöningsminskningen.

I sistnämnda hänseende har styrelsen i särskild skrivelse den 9 mars

1939 — med framhållande av att nämnda båda befattningshavare på grund

av de år 1937 fastställda nya tantiemgrunderna fått vidkännas en inkomstminskning

av ungefärligen 7,600 kronor respektive 4,000 kronor samt med

den föreslagna lönegradsplaceringen skulle få vidkännas en ytterligare inkomstminskning

av inemot 3,500 kronor respektive 1,700 kronor, om hänsyn

toges även till 1938 års siffror — föreslagit såsom skäliga lönetillägg sist

angivna båda belopp, varigenom befattningshavarna skulle åtminstone bibehållas

vid sin nuvarande avlöningsställning. Dessa tillägg borde enligt styrelsen

utgå under befattningshavarnas återstående tjänstetid.

Vad till en början beträffar placeidngen i lönegrad av de fyra kraftverksdirektörsbefattningarna,

vili jag ansluta mig till tjänsteförteckningssakkunnigas

förslag, att de för Trollhätte och Älvkarleby kraftverk avsedda befattningarna

placeras i lönegrad C 11 och de båda övriga i lönegrad C 9.

Beträffande frågan om lönetillägg till kraftverksdirektörerna vid Trollhätte

och Älvkarleby kraftverk finner även jag skäligt, alt ett lämpligt avvägt

personligt lönetillägg beredes ifrågavarande båda befattningshavare, N. E.

Sylwan i Trollhättan oell O. L. G. Harder vid Älvkarleby kraftverk. Med

hänsyn såväl till att en successiv avskrivning av lönetilläggen i förevarande

fall icke synes lämpligen böra äga rum som till att löneställningen för överdirektören

och souschefen föreslagits till lönegrad C 13 (arvode 22,000 kronor),

har jag efter övervägande av denna fråga funnit mig kunna tillstyrka,

Departe
ments
chefen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

att de personliga lönetilläggen utgå med belopp, som erfordras för att den årliga

bruttolönen skall uppgå till 21,000 kronor för kraftverksdirektören i

Trollhättan och 20,000 kronor för kraftverksdirektören vid Älvkarleby kraftverk.

Tills vidare torde sådana lönetillägg böra utgå under löpande förordnandeperiod

eller alltså till utgången av år 1943. Jag föreslår, att beslut

av riksdagen härutinnan utverkas.

En ny förste byråingenjörsbefattning. I anslutning till vad jag i det föregående

anfört beträffande föreståndarebefattningen vid kraftförsäljningsavdelningen

å kommersiella byrån föreslår jag här, att en byrådirektörstjänst

(A 28) utbytes mot en förste byråingenjörsbefattning (A 27).

Två nya förste driftsingenjörsbefattningar. Vattenfallsstyrelsen erinrar

om att styrelsen i sin skrivelse den 10 maj 1937 angående omorganisation

av styrelsen föreslagit, bland annat, att driftschefsbefattningen (28 lönegraden)

vid Älvkarleby kraftverk skulle förändras till en förste

driftsingenjörsbefattning (27 lönegraden) och att den dåvarande innehavaren

av ifrågavarande befattning skulle överföras till övergångsstat. Denne befattningshavare,

säger styrelsen, har emellertid numera avlidit, och Kungl.

Majit har den 10 juni 1938 medgivit, att det må tills vidare anstå med vidtagande

av åtgärder för befattningens återbesättande. Nämnda befattningsändring

bör således nu genomföras.

Vattenfallsstyrelsen erinrar vidare örn att styrelsen i skrivelse den 30 november

1936 hemställde örn inrättande av en ordinarie förste driftsingenjörsbefattning

vid norrländska kraftverken och anför härom:

Denna framställning tillstyrktes av kommunikationsverkens lönenämnd.

I proposition nr 132 till 1937 års riksdag anförde emellertid vederbörande

departementschef, att med den föreslagna placeringen i 27 lönegraden torde

böra anstå i avvaktan på någon tids erfarenhet av de med den nya ordinarie

befattningen förenade arbetsuppgifternas omfattning och art, varför

han ansåg sig böra föreslå, att befattningen i fråga tills vidare placerades

i 26 lönegraden med benämningen driftsingenjör. Detta blev även riksdagens

beslut.

Det förtjänar omnämnas, alt den extra ordinarie driftsingenjör, som dittills

handhaft motsvarande arbetsuppgifter, avgick ur vattenfallsverkets

tjänst under juni 1937.

Såsom framhölls i nämnda skrivelse den 30 november 1936, är det avsett,

att ifrågavarande befattningshavare skall handhava kraftstationerna vid

Norrfors, Sillx-e och Stadsforsen, den provisoriska kraftanläggningen vid

Hofforsen samt kraftledningssystemet med tillhörande understationer från

Älvsby i norr till något söder örn Ljusdal.

I april 1938 blev norra stamlinjens nordliga del färdig ned till Ånge, och

norrländska kraftverkens linjenät sammankopplades då provisoriskt med

centralblocket över Krångedelinjen. Den återstående sydliga delen av norra

stamlinjen, i den mån densamma skall tillhöra norrländska kraftverken,

ävensom en ny kraftledning Stadsforsen—Hissmoforsen beräknas bliva färdiga

under våren 1940 respektive våren 1939. Den nya kraftstationen vid

Stadsforsen väntas kunna tagas i drift hösten 1939.

Då ifrågavarande tjänstemans arbetsområde sålunda redan utökats sedan

år 1937, fortsätter styrelsen, och inom en nära liggande framtid kommer

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

65

att ytterligare avsevärt vidgas, anser styrelsen tiden nu vara inne att vidtaga

åtgärd för höjning av hans befattning till den av styrelsen ursprungligen

föreslagna och av lönenämnden tillstyrkta tjänsteställningen såsom

förste driftsingenjör.

Genom de ifrågasatta förändringarna, slutar styrelsen, skulle antalet driftchefsbefattningar

minskas med 1, antalet befattningar såsom förste driftsingenjör

ökas med 2 och antalet driftsingenjörsbefattningar minskas med 1.

Lönenämnden anför, att från nämndens sida intet är att erinra mot den

föreslagna förändringen av driftchefsbefattningen vid Älvkarleby kraftverk

till en förste driftsingenjörstjänst. Vidkommande befattningen vid de norrländska

kraftverken anför nämnden, att nämnden, som redan i utlåtande

den 22 december 1936 tillstyrkt styrelsens förslag, under erinran om att den

förevarande tjänstemannens arbetsområde därefter ytterligare utvidgats funne

sig kunna tillstyrka den av vattenfallsstyrelsen nu föreslagna lönegradsuppflyttningen.

Det föreliggande förslaget om nedflyttning av driftchefsbefattningen vid

Älvkarleby kraftverk till förste driftsingenjörsbefattning (27 lönegraden) har

icke givit mig anledning till erinran.

Med hänsyn till vad vattenfallsstyrelsen anfört om utvidgningen av arbetsområdet

för den i det föregående omförmälde driftsingenjören vid de norrländska

kraftverken har jag i likhet med lönenämnden funnit mig kunna tillstyrka

bifall till styrelsens framställning om uppfattning av befattningen till

27 lönegraden såsom förste driftsingenjör.

I enlighet härmed tillstyrker jag, att två förste driftsingenjörsbefattningar

nyinrättas och att i samband därmed driftchefsbefattningen vid Älvkarleby

kraftverk indrages och antalet driftsingenjörsbefattningar minskas med en.

En ny förste sekreterarebefattning. I anslutning till vad jag förut anfört

beträffande organisationen av kommersiella byrån tillstyrker jag, att en ny

förste sekreterarebefattning i 27 lönegraden inrättas, avsedd för byråns ekonomiavdelning.

Två nya byråingenjörsbefattningar. I anslutning till det organisationsförslag,

som i det föregående behandlats, redogör vattenfallsstyrelsen för bur

styrelsen tänkt sig att fylla det behov av byråingenjörsbefattningar i 27

och 26 lönegraden, som enligt organisationsplanen skulle behöva successivt

tillgodoses. Styrelsen anför:

De sakkunniga lia i sitt betänkande tillstyrkt, att styrelsens driftbyrå

skulle omfatta en allmän avdelning under en ordinarie byråingenjör i lönegrad

A 26, ett driftledningskontor under en ordinarie förste driftsingenjör,

ett kraftlialanskontor under en ordinarie förste byråingenjör, ett försvarskontor

under en militärassistent samt en undervisningsanstalt under en byråingenjör

i lönegrad A 26, tills vidare å extra ordinarie stat.

För närvarande finnes nyssnämnda förste driftsingenjörsbefattning såsom

ordinarie, men det finnes ännu icke några ordinarie befattningar

Tiihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 240. 5

Departe
ments
chefen.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

såsom förste byråingenjör och byråingenjör vid kraftbalanskontoret respektive

allmänna avdelningen. Enligt vattenfallsstyrelsens mening bör

det anstå ytterligare åtminstone ett år med inrättande av de båda sistnämnda

ordinarie befattningarna med hänsyn därtill, att den nuvarande

knappheten på erfarna ingenjörer försvårar dispositionen av ingenjörskrafterna

på ett mera definitivt sätt.

Däremot finge vattenfallsstyrelsen hemställa, att en ordinarie byråingenjörsbefattning

i 26 lönegraden nu måtte inrättas för föreståndaren för undervisningsanstalten.

Denne befattningshavare måste på grund av ifrågavarande

undervisnings natur ha högre teknisk utbildning, och det vore synnerligen

svårt att förvärva en ingenjör med särskild fallenhet för denna

verksamhet, som för vattenfallsverket vore av mycket stor vikt. Styrelsen

hade emellertid lyckats anställa en sådan ingenjör, som för närvarande vore

extra ordinarie byråingenjör i 26 lönegraden, och önskade genom denna åtgärd

söka binda honom fastare vid verket. Vidare anför styrelsen:

Dessutom ha organisationssakkunniga tillstyrkt, att vid vattenfallsstyrelsens

förrådskontor skulle finnas en ordinarie byråingenjör i lönegrad A 26

för handläggningen av ärenden rörande materialbestämmelser och vissa upphandlingsärenden

samt för utövande av viss leveranskontroll, särskilt beträffande

järn och andra metaller. Behovet av denna befattning torde emellertid

kunna tillgodoses genom överflyttning till förrådskontoret av en vid

byggnadstekniska byrån befintlig dylik befattning, som tidigare avsetts för

liknande arbetsuppgifter.

Vid vattenfallsstyrelsens byggnadstekniska byrå äro konstruktionsarbetena

för vattenkraftanläggningar fördelade på ett varierande antal

avdelningar, tidvis uppgående ända till fem. Varje dylik konstruktionsavdelning

står under ledning av antingen en förste byråingenjör eller en byråingenjör

i 26 lönegraden. Det åligger sådan avdelningsföreståndare att, beträffande

honom tilldelade kraftstationsanläggningar samt anläggningar för

sjö- och flodregleringar, med biträde av därtill avdelad personal:

handhava arbetet med planering, beräkning och konstruktion av motsvarande

anläggningars vatten- och byggnadstekniska delar, såväl för nya

anläggningar som för komplettering och modernisering av äldre anläggningar;
utarbeta

tekniska beskrivningar och utredningar, som erfordras i samband

med ansökan om laga tillstånd till vattenkraftanläggningars utförande;

verkställa tekniska undersökningar och utredningar rörande olika anläggningsdetaljers

utförande;

handlägga ärenden rörande vissa för ifrågavarande anläggningar behövliga

upphandlingar och entreprenader.

För dessa avdelningsföreståndare finnes för närvarande endast en ordinarie

befattning, vilken tillhör förste byråingenjörsgraden. De övriga avdelmngsföreståndarna,

som äro extra ordinarie i 27 eller 26 lönegraden, ha

emellertid varit anställda i vattenfallsverkets tjänst under ganska långa tider

en anda till 19 år. Såvitt nu kan bedömas, torde antalet av ifrågavarande

konstruktionsavdelnmgar icke komma att understiga tre. Utav befattningarna

såsom avdelningsföreståndare kan således, förutom den nuvarande ordinarie,

ytterligare minst en anses permanent behövlig, varför en dylik befattning

nu bor göras till ordinarie. Denna befattning bör enligt vattenfallsstyrelsens

mening hanföras till lönegrad A 26.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

67

Styrelsen hemställer om inrättande av ytterligare en ordinarie byråingenjörsbefattning

i lönegrad A 26 med placering vid byggnadstekniska byrån.

Tillhopa två nya byråingenjörsbefattningar skulle alltså enligt styrelsens

förslag vara erforderliga.

Lönenämnden bar, vad angår byråingenjörsbefattningen å undervisningsanstalten,

inhämtat, att nämnde befattningshavare under de tider, då han

icke tages i anspråk för arbetet vid undervisningsanstalten, med fördel kan

utnyttjas såsom vikarie å ingenjörstjänster vid kraftverken, vilket även är

till gagn för hans undervisningsverksamhet. På grund härav har lönenämnden

intet att erinra mot bifall till framställningen i denna del.

Lönenämnden har även funnit sig kunna tillstyrka förslaget om överförande

på ordinarie stat (A 26) av en utav de vid byggnadstekniska byrån

placerade extra ordinarie byråingenjörsbefattningarna, vars innehavare

fungerar såsom föreståndare för konstruktionsavdelning. Av vad vattenfallsstyrelsen

anfört härom framgår nämligen, säger nämnden, att befattningen i

fråga fyller ett även för framtiden bestående behov.

Ehuru organisationsplanen för vattenfallsstyrelsen innefattar, att föreståndaren

för undervisningsanstalten skulle tills vidare innehava extra ordinarie

befattning, vill jag likväl med hänsyn till vad vattenfallsstyrelsen och

lönenämnden anfört icke motsätta mig, att befattningen i fråga med oförändrad

lönegradsplacering överföres till ordinarie stat såsom byråingenjör

i 26 lönegraden.

Beträffande den andra av styrelsen begärda byråingenjörsbefattningen, avsedd

för en av de tidvis fem föreståndarna för nuvarande byggnadstekniska

byråns konstruktionsavdelningar, har styrelsen framhållit, att endast en av

nämnda avdelningsföreståndare nu är uppförd å ordinarie stat. Då behovet

av minst två föreståndarebefattningar torde vara bestående, tillstyrker

jag bifall till styrelsens framställning även i denna del.

Antalet byråingenjörsbefattningar skulle alltså, vid bifall till mitt förslag,

ökas med två.

En ny sekreterarebefattning i 26 lönegraden. I sin skrivelse erinrar vattenfallsstyrelsen

vidare om att de sakkunniga tillstyrkt, att vid vattenfallsstyrelsens

kanslibyrå skulle finnas två ordinarie sekreterare, den ene i lönegrad

A 26 och den andre i lönegrad A 24, såsom föreståndare för var sin avdelning

inom byrån. Den förstnämnde sekreteraren skulle därjämte vara

byråchefens närmaste man och ställföreträdare. Beträffande arbetsfördelningen

mellan avdelningarna bade de sakkunniga uttalat, att densamma

syntes, liksom i andra liknande fall, få ske efter erfarenhet om vad som

vore praktiskt och givetvis även bliva beroende av vederbörande tjänstinnehavares

personliga kvalifikationer.

För den ene av dessa sekreterare, anför styrelsen, borde disponeras den

vid kameralbyrån nu befintliga sekreterarebefattningen i 24 lönegraden. Vattenfallsstyrelsen

hemställer att för tillgodoseende av behovet av den andra

Departe
ments
chefen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Departe
ments
chefen.

Departe
ments
chefen.

befattningen en ordinarie sekreterarebefattning i 26 lönegraden med placering

vid kanslibyrån måtte inrättas.

Förevarande förslag har icke givit lönenåmnden anledning till särskild

erinran.

Ifrågavarande sekreterarebefattning i 26 lönegraden ingår i organisationsplanen

och torde böra inrättas från och med den 1 juli 1939. Jag tillstyrker

alltså, att en sådan sekreterarebefattning nyinrättas.

Inrättande av en förste revisorsbefattning i 24 lönegraden. I anslutning

till vad jag anfört vid behandlingen av kanslibyråns organisation örn inrättandet

av en förste revisorsbefattning i 24 lönegraden föreslår jag, att en

sådan befattning inrättas från och med den 1 juli 1939.

Vattenfallsstyrelsen har hemställt, att inrättandet av nämnda befattning

icke måtte föranleda indragning av den enda vid revisionskontoret nu befintliga

revisorsbefattningen (21 lönegraden). Denna befattning, säger styrelsen,

är fortfarande behövlig på grund av den genom verkets kraftiga utveckling

ökade omfattningen av revisionsarbetet samt för att möjliggöra en

mera ingående granskning av vissa grupper av räkenskapshandlingar, vilka

hittills kunnat granskas endast synnerligen ofullständigt. Styrelsen framhåller

därjämte, att före år 1930 vid revisionskontoret funnits två revisorsbefattningar.

Tjänsteförteckningssakkunniga hava i likhet med vattenfallsstyrelsen funnit

skäl föreligga att bibehålla revisorsbefattningen i 21 lönegraden.

Med hänsyn till vad styrelsen anfört vill icke heller jag motsätta mig, att

den nuvarande revisorsbefattningen i 21 lönegraden bibehålies.

En ny sekreterarebefattning i 24 lönegraden. Vattenfallsstyrelsen erinrar

vidare om att enligt de sakkunnigas förslag vid vattenfallsstyrelsens förrådskontor

skulle finnas en ordinarie sekreterare i 24 lönegraden. Denne

befattningshavare skulle lia till uppgift att, med biträde av underordnad

personal, handlägga upphandlingsärenden, transportfrågor beträffande större

kvantiteter förrådsmateriel och administrativa ärenden rörande förrådsväsendet.

Även beträffande de upphandlingsärenden, som ankomma på

byråingenjören vid förrådskontoret, lärer sekreteraren få ombesörja den

formella behandlingen.

I samband med inrättandet av ifrågavarande sekreterarebefattning, varom

vattenfallsstyrelsen nu hemställer, kan enligt styrelsen den vid förrådskontoret

befintliga förste kontrollörsbefattningen indragas.

Förevarande förslag har icke givit lönenåmnden anledning till särskild

erinran.

Då ifrågavarande sekreterarebefattning är erforderlig enligt planen för den

nya förrådsorganisationen vid statens vattenfallsverk, tillstyrker jag att den
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. 69

samma nu inrättas. Därvid kan antalet förste kontrollörsbefattningar minskas

med en.

En ny förste kontrollörsbefattning. I skrivelse den 12 november 1937

hemställde vattenfallsstyrelsen om inrättande av en förste kontrollörsbefattning

(22 lönegraden) för uppf lyftning av den i kontrollörsgrad (21 lönegraden)

placerade föreståndaren för kamerala avdelningen vid Trollhätte kraftverks

huvudkontor. Föredragande departementschefen (proposition nr 141

till 1938 års riksdag) fann emellertid den ifrågasatta uppflyttningen böra anstå

i avvaktan å pågående avlöningsrevision. Vattenfallsstyrelsen Ilar nu återkommit

till denna fråga.

I sin förenämnda skrivelse anförde vattenfallsstyrelsen:

Vid envar av de lokala kraftverksförvaltningarna finnes en kontrollör såsom

föreståndare för den kamerala avdelningen av vederbörande lokalförvaltnings

huvudkontor. Ifrågavarande kontrollörsbefattningar äro hänförda

till 21 :a lönegraden utom vid Västerås kraftverk, där kontrollörsbefattningen

är placerad i 20 :e lönegraden.

1 skrivelse den 23 december 1932 har vattenfallsstyrelsen framhållit, att de

lokala kraftverksförvaltningarna äro sinsemellan olika stora, väsentligen beroende

på olikheter i såväl energiproduktionens som energidistributionens art

och omfattning, samt närmare utvecklat hurusom det, både på grund därav

och med hänsyn till andra särskilda omständigheter, icke befunnits vare sig

lämpligt eller möjligt att genomföra en fullt likformig arbetsfördelning med

avseende å de kamerala avdelningarna vid de olika kraftverken.

I nämnda skrivelse framhöll styrelsen vidare, att Motala kraftverk och

Norrländska kraftverken visserligen vore mindre än Trollhätte och Älvkarleby

kraftverk med avseende å förvaltningens storlek och affärsrörelsens omfattning,

men att å andra sidan de båda förstnämnda kraftverkens kamerala

avdelningar hade en mera mångsidig verksamhet än de kamerala avdelningarna

vid de båda sistnämnda kraftverken, varför kontrollörsbefattningarna vid

Motala kraftverk och Norrländska kraftverken vore fullt ut lika krävande

som motsvarande befattningar vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk.

Den sålunda år 1932 anställda jämförelsen, fortsatte styrelsen, holle emellertid

icke längre streck vad Trollhätte kraftverk beträffade, utan det förelåge

numera vissa omständigheter, på grund av vilka kontrollörsbefattningen

vid Trollhätte kraftverk måste anses vara avgjort mera krävande än motsvarande

befattningar vid alla de övriga kraftverken och därför förtjänt av

en högre tjänsteställning. Härom anförde styrelsen vidare:

Til! belysande härav gör vattenfallsstyrelsen i det följande vissa jämförelser

mellan arbetsuppgifterna för de kamerala avdelningarna vid Trollhätte

kraftverk och vid det därnäst i storleksordning kommande kraftverket, Älvkarleby

kraftverk.

Härvid hör till en början framhållas, att Trollhätte kraftverk har en större

produklionsapparat samt följaktligen vidlyftigare räkenskaper och större antal

personal än Älvkarleby kraftverk. Detta förhållande, som under tiden

efter år 1925 blivit allt starkare markerat, torde visserligen knappast i och för

sig kunna motivera en åtskillnad i tjänsteställning mellan motsvarande kontrollörer,

men härtill bör dock tagas hänsyn i samband med nedan angivna

ökningar i arbetsuppgifterna för kontrollören vid Trollhätte kraftverk.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Vid Trollhätte kraftverk har förrådet tidigare sorterat direkt under direktörsassistenten.

I samband därmed, att kontrollörstjänsten vid Trollhätte

kraftverk under år 1936 erhållit ny innehavare, har vattenfallsstyrelsen ansett

det vara riktigt att under nämnda kraftverks kamerala avdelning inordna

även kraftverkets förrådsförvaltning och, i viss utsträckning, dess upphandlingsväsende.

Denna organisation överensstämmer med vad som tillämpats

vid de övriga kraftverken utom Västerås kraftverk, där det för alla kraftverken

gemensamma centralförrådet utgör en fristående avdelning. Med avseende

å storleksordningen kommer Trollhätte kraftverks förråd närmast efter

nämnda centralförråd, under det att Älvkarleby kraftverk har endast obetydlig

förrådsrörelse, beroende på att centralförrådet i Västerås jämväl fungerar

såsom lokalförråd för sistnämnda kraftverk.

I början av år 1937 har vid Trollhätte kraftverk tillkommit en ny verkstad

med utvidgad verksamhet. Denna omständighet har medfört en ökning av

bokföringsarbetet vid kraftverkets kamerala avdelning. Älvkarleby kraftverk

har däremot ingen dylik verkstadsrörelse, bl. a. på grund av närheten

till Västerås kraftverks verkstad.

Ehuru Trollhätte kraftverk, i enlighet med vad ovan anförts, har större

kraftproduktion än Älvkarleby kraftverk, äro däremot nämnda båda kraftverk

ungefärligen jämställda i fråga örn kraftdistributionen. Detta sammanhänger

därmed, att Älvkarleby kraftverk för sin distribution erhåller tillskottskraft

dels från Trollhätte kraftverk, dels ock från ångkraftstationen i

Västerås.

För åskådliggörande av det kamerala arbetets omfattning vid Trollhätte

och Älvkarleby kraftverk meddelar styrelsen följande jämförande data rörande

nämnda båda kraftverk:

Å r

1936

Trollhätte

Älvkarleby

kraftverk

kraftverk

I medeltal disponerat kapital..................

kr

120,103,624

50,981,318

Kraftavgifter, som debiterats abonnenter ......

»

11,622,827

11,066,033

> från andra kraftverk............

+ 4,342,241

+ 451,032

» till > » m. m.......

- 1,001,874

- 2,990,334

Inkomst av kraftavgifter......................

T>

14,963,194

8,526,731

Hyres- och arrendeinkomster..................

»

54,785

36,658

Driftkostnader (utom avsättning till förnyelsefond

och andel i central administration)..........

»

3,432,916

1,860,534

Kostnader för av kraftverket handhavda nyan-

läggnings- och förnyelsearbeten (utom andel i

central administration)......................

1,490,724

585,171

Förrådets omsättning (ing. och utg. poster) ....

»

2,033,257

109,251

Antal förrådskonton..........................

st.

2,931

350

> reskontrakonton........................

>

947

560

» kassaverifikationer......................

10,271

8,874

» journalverifikationer....................

1,661

1,946

Totalt antal verifikationer....................

11,932

10,820

Deri 15 oktober 1937

Antal tjänstemän ............................

st.

194

156

» arbetare ..............................

>

316

137

Totalt antal personal ........................

>

510

293

Antal tjänstebostäder ........................

155

52

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

71

I anslutning härtill anförde styrelsen vidare:

De arbetsuppgifter, som åligga Trollhätte kraftverks kamerala avdelning,

för vilken ifrågavarande kontrollör är föreståndare, äro i huvudsak följande:

personalärenden och personalbokföring;

vice värdskap för tjänstebostäder;

upprättande eller granskning av avlöningslistor och reseräkningar samt

granskning av övriga utbetalningshandlingar;

fakturering av andra fordringar än för energiavgifter samt indrivning av

fordringar i allmänhet;

räkenskapsbokföring samt beräkningar för driftkostnadsstater och årsbokslut;

•

förrådsförvaltning med tillhörande bokföring samt upphandlingsärenden;

registratorsgöromål och maskinskrivning för hela huvudkontoret.

Under kontrollören vid Trollhätte kraftverk sorterar direkt nedan angivet

antal tjänstemän:

personalkontoret, som jämväl handhar granskningen av utbetalningshandlingar

i allmänhet ........................................ 4

bokföringskontoret.............................................. 4

förrådet ........................................................ 9

registratur, skrivkontor och vaktpersonal.................. 7

Summa 24.

Härtill kommer ett varierande antal förrådsarbetare.

Därjämte har kontrollören att utöva viss tillsyn över det kamerala arbete,

som utföres vid kraftverkets verkstadskontor och tre distriktskontor.

Lönenämnden anförde i utlåtande den 7 december 1937, att nämnden

funne den föreslagna uppflyttningen tillfyllest motiverad och sålunda icke

hade något att erinra mot det föreliggande förslaget.

I sin nu förevarande skrivelse anför vattenfallsstyrelsen, efter att hava erinrat

om vad sålunda förekommit, att styrelsen, då avlöningsrevisionen kunde

förväntas bliva slutförd vid 1939 års riksdag och då det syntes styrelsen

angeläget, att ifrågavarande kontrollör, som år 1936 förflyttats till Trollhätte

kraftverk från kontrollörsbefattning i samma lönegrad vid annat kraftverk,

med det snaraste på föreslaget sätt erhölle kompensation för den ökade arbetsbörda,

som därigenom pålagts honom, nu ville återkomma med hemställan

om höjning av förevarande befattning på sätt tidigare föreslagits.

Vattenfallsstyrelsen har vidare i sin skrivelse, under erinran om att en

förste kontrollörsbefattning skulle indragas i samband med inrättandet av

den förut behandlade sekreterarebefattningen i 24 lönegraden å förrådskontoret,

anmält att ytterligare en förste kontrollörsbefattning kunde indragas.

I samband med överflyttning av den nuvarande kamrersbefattningen å kameralbyrån

till kommersiella byrån och fördelning av denne kamrers arbetsuppgifter

mellan honom och vissa andra tjänstemän skulle nämligen kamrern

övertaga de åligganden, som nu äro förenade med ifrågavarande å kameralbyrån

placerade förste kontrollörsbefattning. Antalet förste kontrollörsbefattningar

skulle sålunda minskas med två samt, vid bifall till styrelsens förevarande

förslag, ökas med en eller alltså undergå en nettominskning med en.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Departe
ments
chefen.

Departe
ments
chefen.

Lönenåmnden har i sitt utlåtande icke funnit vattenfallsstyrelsens förslag

föranleda till särskild erinran.

Med hänsyn till vad vattenfallsstyrelsen anfört om de med ifrågavarande

kontrollörsbefattning förenade göroniålen vill jag icke motsätta mig, att

nämnda befattning uppflyttas till förste kontrollörstjänst. På sätt vattenfallsstyrelsen

framhållit skall, vid bifall härtill och till vad styrelsen i övrigt

härutinnan föreslagit, antalet förste kontrollörsbefattningar minskas med en.

Den ledigblivande kontrollörsbefattningen behöver, såsom av det följande

närmare framgår, disponeras för annat ändamål.

En ny kontrollörsbefattning. Enligt organisationsplanen skulle vid förrådskontoret

finnas en ordinarie kontrollör i 21 lönegraden med uppgift att

inspektera de lokala förråden med avseende å deras skötsel och kontrollera

deras bokföring. Ifrågavarande kontrollör skulle även bereda ärenden angående

förrådsbokföringens anordnande m. m.

Vattenfallsstyrelsen hemställer om inrättande av ifrågavarande kontrollörsbefattning.

Förevarande förslag har icke givit lönenåmnden anledning till särskild

erinran.

Då ifrågavarande kontrollörsbefattning ingår i organisationsplanen, tillstyrker

jag inrättande av densamma. Enär för detta ändamål kan disponeras

den vid Trollhätte kraftverksförvaltning ledigblivna befattningen, skulle

vid bifall till mitt förslag antalet kontrollörsbefattningar förbliva oförändrat.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

73

Sammanställning av departementschefens förslag beträffande befattningar

vid statens vattenfallsverk.

Lönegrad

Befattning

Nuva-

rande

antal

Föreslagen

Blivande

antal

ökning

minsk-

ning

G 13

Överdirektör och souschef............

_

1

__

1

C 11

Kraftverksdirektör....................

—

2

—

2

C 10

Överingenjör ........................

1

1

—

2

C 9

Kraftverksdirektör....................

—

2

—

2

Arvode m. m.

Överdirektör ........................

1

—

1

—

T»

Kraftverksdirektör....................

4

—

4

—

C 7

Driftdirektör .......................

—

1

—

1

Arvode

Driftdirektör ........................

1

—

1

—

C 5

Förrådsdirektör ......................

—

1

—

1

C 5

Kanaldirektör........................

—

1

—

1

A 30

Byråchef ............................

3

1

1

3

A 30

Förste byrådirektör..................

3

—

2

1

A 29

Kanaldirektör........................

1

—

1

—

A 28

Byrådirektör ........................

3

—

2

1

A 28

Driftchef ............................

4

—

1

3

A 27

Förste byråingenjör..................

10

1

—

11

A 27

Förste driftsingenjör..................

2

2

—

4

A 27

Förste sekreterare....................

1

1

—

2

A 26

Byråingenjör ........................

8

2

—

10

A 26

Driftsingenjör........................

2

—

1

1

A 26

Sekreterare ..........................

2

1

—

3

A 24

Förste revisor........................

—

1

—

1

A 24

Sekreterare ..........................

1

1

—

2

A 22

Förste kontrollör ....................

2

1

2

1

A 21

Kontrollör ..........................

5

1

1

5

Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, skola vissa

befattningar vid bifall till mina förslag antingen helt utgå ur organisationen,

medan andra skola förändras i avseende å löneslällning. Det torde vara att

förutse, att en eller annan befattning därvid kan behöva överföras till övergångsstat.

Lämpligast synes vara, alt Kungl. Maj:t på vanligt sätt utverkar

riksdagens bemyndigande att meddela de övergångsbestämmelser, som må

erfordras för genomförande av förberörda förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. I sami. Nr 240.

6

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

I anslutning till stadgandet i 1 § 1 mom. civila avlöningsreglementet torde

beträffande ordinarie befattningar vid statens vattenfallsverk över 20 lönegraden

fullständig personalförteckning i detta sammanhang få föreläggas riksdagen

för godkännande. Jag vill här erinra om att jag i samband med anmälan

av frågor om ändring i löneställning och antal beträffande befattningar

vid de andra kommunikationsverken jämväl föreslagit beslut om arvoden

och antal beträffande ledamöter av vattenfallsstyrelsen och överrevisorer.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

l:o) besluta, att civila avlöningsreglementet skall äga tillämpning

å kraftverksdirektör vid statens vattenfallsverk;

2:o) godkänna följande personalförteckning för statens

vattenfallsverk, att gälla tills vidare från och med den 1

juli 1939:

Personalförteckning för statens vattenfallsverk.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning. Lönegrad.

1 generaldirektör .............................. G 16

1 överdirektör och souschef ...................... G 13

2 kraftverksdirektörer ......................... C 11

2 överingenjörer ............................... C 10

2 kraftverksdirektörer .......................... C 9

I driftdirektör.................................. C 7

1 förrådsdirektör .............................. G 5

1 kanaldirektör ................................ C 5

3 byråchefer .................................. A 30

1 förste byrådirektör .......................... A 30

1 byrådirektör ................................ A 28

3 driftchefer .................................. A 28

4 direktörsassistenter vid kraftverk .............. A 27

7 distriktsingenjörer ............................ A 27

II förste byråingenjörer ......................... A 27

4 förste driftsingenjörer ........................ A 27

2 förste sekreterare ............................ A 27

10 byråingenjörer .............................. A 26

1 direktörsassistent vid kanalverk ................ A 26

1 driftsingenjör ................................ A 26

3 sekreterare .................................. A 26

1 förste revisor ................................ A 24

1 kamrer ...................................... A 24

2 sekreterare .................................. A 24

1 förste kontrollör .............................. A 22

5 ingenjörer .................................. A 22

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

75

Befattning. Lönegrad.

1 förrådsförvaltare .............................. A 21

2 förste kassörer ................................ A 21

2 kanalinspektorer av klass 1 .................... A 21

5 kontrollörer .................................. A 21

4 notarier ...................................... A 21

1 revisor ................... A 21;

3:o) förklara, att befattningarna såsom överdirektör och

souschef, förrådsdirektör samt kanaldirektör skola tillsättas

medelst förordnande på viss tid;

4:o) medgiva, att till kraftverksdirektörerna N. E. Sylwan

vid Trollhätte kraftverk och O. L. G. Harder vid Älvkarleby

kraftverk må från och med den 1 juli 1939, så länge de under

nu löpande förordnandeperiod innehava sina befattningar, utgå

personligt lönetillägg med belopp, som erfordras för att deras

bruttoavlöning skall uppgå till 21,000 kronor respektive

20,000 kronor för år räknat; samt

5:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,

som vid genomförande av förberörda förslag må

erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning............................................................ 1

Vattenfallsstyrelsens organisation........................................ 2

Vattenfallsstyrelsens organisationsförslag.................................. 8

Behov av omorganisation s. 8. Huvuddragen av vattenfallsstyrelsens organisationsförslag

s. 10.

De sakkunnigas förslag................................................ 11

Huvuddragen av organisationsförslaget s. 11. Departementschefen s. 13. Inrättande

av befattningen överdirektör och souschef s. 14. Departementschefen s. 24. De

byggnadstekniska byråerna s. 25. Vattenbyggnadstekniska byrån s. 28. Departementschefen

s. 29. Elektrobyggnadsbyrån s. 30. Departementschefen s. 32. Driftbyrån

s. 33. Departementschefen s. 36. Juridiska byrån s. 37. Departementschefen

s. 40. Kanslibyrån s. 40. Departementschefen s. 43. Kommersiella byrån

s. 44. Departementschefen s. 50. Förrådsorganisationen s. 50. Departementschefen

s. 55. Kanal- och fastighetsförvaltningen s. 56. Departementschefen s. 58.

Sammanfattning av departementschefens förslag till omorganisation.......... 59

Förändring i löneställning och antal beträffande vissa befattningar vid statens

vattenfallsverk...................................................... 59

Befattningarna såsom kraftverksdirektör s. 60. En ny förste byråingenjörsbefattning

s. 64. Två nya förste driftsingenjörsbefattningar s. 64. En ny förste sekreterarebefattning

s. 65. Två nya byråingenjörsbefattningar s. 65. En ny sekreterarebefattning

i 26 lönegraden s. 67. Inrättande av en förste revisorsbefattning i 24

lönegraden s. 68. En ny sekreterarebefattning i 24 lönegraden s. 68. En ny förste

kontrollörsbefattning s. 69. En ny kontrollörsbefattning s. 72.

Sammanställning av departementschefens förslag beträffande befattningar vid

statens vattenfallsverk .............................................. 73

Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan.............. 73

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

380976

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:313 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av vattenfallsstyrelsen m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1939:174 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av vattenfallsstyrelsen m. m. s. 4 i texten