Angående anslag till stödjande av odlingen av vissa kulturväxter
1939-03-17 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:243, Angående anslag till stödjande av odlingen av vissa kulturväxter
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
1
Nr 243.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till stödjande
av odlingen av vissa kulturväxter; given Stockholms
slott den 17 mars 1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits
Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 17 mars 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Eriksson.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:
Den
9 september 1938 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla en jordbrukssakkunnig person att i samarbete med
rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap verkställa utredning angående
grunderna för det svenska jordbrukets inriktande och jordbruksdriftens
omläggning under försvårad tillförsel och under krig för åstadkommande
av ändamålsenligaste försörjningsmöjligheter å livsmedelsområdet. Med
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 243.
1
2
Kungl. Majlis proposition nr 243.
stöd av berörda bemyndigande tillkallade jag den 21 september 1988 såsom
utredningsman professorn E. Ä. Åkerman. Den 18 januari 1939 har utredningsmannen
avgivit förslag till åtgärder för tillgodoseendet av utsädesbehovet.
Över förslaget lia efter remiss yttranden avgivits av kommerskollegium,
lantbruksstyrelsen, generaltullstyrelsen, statens centrala frökontrollanstalt
och statens jordbruksnämnd.
De av utredningsmannen framlagda förslagen avse åtgärder dels för säkerställande
av landets behov av vallväxt- och köksVäxtfröer och dels för att
inom landet åstadkomma mindre odlingar av oljelin, raps, lin och hampa
att lagras för utsäde. Jag torde nu få underställa Kungl. Majit sistnämnda
förslag.
Åtgärder för åstadkommande av inhemsk odling av sojabönor.
Utredningsmannens förslag innebär i huvudsak följande. 1 händelse av avspärrning
är det önskvärt att ett område av 20,000 hektar kail besås med
soja. Härför erfordras en utsädesmängd av 1,000 ton. Denna myckenhet
kan nied en antagen skörd av 10 deciton per hektar produceras på en areal
av 1,000 hektar, som alltså bör utgöra det första avspärmingsårets sojaareal.
För anskaffande av utsäde härför behövas i sin tur endast 50 hektar. För
möjliggörande av en dylik sojaodling bör staten garantera de jordbrukare,
som äro intresserade för odling av soja, ett bestämt pris av förslagsvis 40
kronor för 100 kilogram sojabönor. För enkelhetens skull bör staten träffa
överenskommelse med en eller flera större utsädesfirmor eller någon av jordbrukarnas
egna organisationer att omhänderhava odlingen samt svara för
torkning och lagring av skörden. Firmorna eller jordbrukssammanslutningarna
böra därvid åläggas att i sin tur teckna odlingskontrakt med jordbrukare.
För sojabönornas lagring och .skötsel har utredningen beräknat en
kostnad av 4 kronor 20 öre per 100 kilogram. Härtill kommer kostnaden för
»svinn» vid torkning, beräknad till 2 kronor 50 öre för 100 kilogram, samt
frakter, beräknade till 2 kronor för samma kvantitet. Den del av sojabönorna,
som åtgår till utsäde, bör övertagas av lagerhållarna och försäljas till
överenskommet pris till odlarna. Då ny skörd erhålles, skall inneliggande
obehövligt lager försäljas till oljefabrik. Skillnaden mellan det pris, odlarna
erhållit, och försäljningspriset skall därefter täckas av staten. Kostnaderna
för staten skulle vid ett nuvarande pris av omkring 15 kronor 50 öre för
100 kilogram sojabönor bli [(40— 15.50=) 24 kronor 50 öre + 8 kronor
70 öre =] 33 kronor 20 öre per 100 kilogram eller 332 kronor per hektar
vid en avkastning av 1,000 kilogram per hektar. Med en odlad areal sojabönor
av 50 hektar skulle kostnaderna för staten alltså bliva 16,600 kronor
för år.
Ur motiveringen till förslaget må här återgivas följande.
På grund av sojabönans höga halt av äggvita och fett, i fråga om vilka ämnen
en viss knapphet vid en längre tids avspärrning måste befaras, ligger det
nära till hands undersöka, huruvida icke en odling av sojabönor i vårt land
Kungl. Mcij:ts proposition nr 243.
3
skulle vara möjlig. Tack vare de försöksodlingar med soja, som de senaste
åren bedrivits, har man redan samlat vissa erfarenheter härom. Redan nu
finnas några sorter, nämligen Soya wilnensis, Manitoba Brown och Altonagaard
A. I, vilka mogna så tidigt, att odling av desamma i större omfattning
vore tänkbar i Skånes kusttrakter, Blekinge, södra Kalmar län samt på Öland
och Gotland. Skördeutbytet av sojan kan emellertid endast beräknas till cirka
1,000 kg per hektar och blir med nuvarande låga pris på soja icke tillräckligt
lönande för att kunna konkurrera med odling av våra vanliga åkerbruksväxter.
Trots detta låga skördeutbyte kan sojan likväl på grund av bönornas
höga halt av äggvita och fett mycket väl i odlingsvärde lavia med odling
av foderväxter på grund av de stora förluster, med vilka man har att
räkna vid dessas förädling i djurkroppen. Med en antagen hektarskörd
av soja på 10 deciton per hektar, vilket är lågt räknat, samt med en antagen
fetthalt i bönorna av 15 procent och en proteinhalt av 40 procent blir avkastningen
från sojaodling 150 kilogram fett och 400 kilogram äggvita per
hektar. En jämförelse med avkastningen från en betesvall vid avbetning genom
mjölkkor giver följande resultat: 1 hektar soja ger 150 kilogram fett
och 400 kilogram äggvita, 1 hektar betesvall ger däremot på de medelgoda
eller magra jordar, som äro lämpade för sojaodling, 2,000—3,000 foderenheter,
vilket'' motsvarar 2,500-—4,000 liter mjölk eller 100—150 kilogram
smörfett och 75—125 kilogram äggvita. Enligt denna beräkning erhålles
alltså i bästa fall lika mycket fett som vid sojaodling men endast 7* så
mycket äggvita. Det torde av detta exempel framgå, alt odling av soja för
direkt konsumtion som människoföda i händelse av avspärrning av tillförseln
utifrån är betydligt mera givande än djuruppfödning för tillgodoseendet
av vårt äggvitebehov. Visserligen bli antagligen djuruppfödningen och
de animaliska produkterna även vid avspärrning vår förnämsta äggvitekälla
— en bidragande orsak därtill är våra vidsträckta naturliga betesmarker —
men ett större eller mindre underskott på äggvita kommer dock i ett dylikt
läge alltid att göra sig gällande, och till täckandet av detta underskott synes
sojan kunna lämna ett mycket värdefullt bidrag.
Även de inom landet odlade sojabönorna kunna givetvis efter extrahering
av fettet användas till utfodring av särskilt mjölkkor. Detta användningssätt
kan möjligen bliva lönande i de delar av landet, som vid avspärrning
hava god tillgång på grovfoder men däremot brist på äggviterika fodermedel.
Åtgärder för åstadkommande an inhemsk produktion an vegetabiliska oljor.
För tillgodoseende av landets behov av vegetabiliska oljor i händelse av avspärrning
har utredningsmannen även framlagt förslag örn stödjande av odling
av raps och oljelin. I fråga örn raps har utredningsmannen framhållit
att för tillgodoseende av behovet av rapslrö i händelse av avspärrning endast
skulle behövas att en odling funnes av den storlek att 1,000 kilogram frö därav
kunde erhållas, lin odling av 1 hektar har ansetts tillfyllest. Lämpligen
kunde enligt utredningsmannens mening en överenskommelse träffas med
Sveriges utsädesförening örn att hålla en sådan odling. Beträffande stödjandet
av oljelinodlingen har utredningsmannen ansett att eli belopp av 34,000
kronor bordt’ ställas lill förfogande för detta ändamål.
Till närmare utredning angående detta förslag bar anförts.
4
Kungl. Majda proposition nr 243.
Linolja har på grund av sin karaktär av torkande olja stor användning till
färger, fernissor, linoleum, vaxduk m. m. Under normala förhållanden framställes
linoljan uteslutande av importerat linfrö. Ar 1937 uppgick denna import
till 47,900 ton.
Då linoljan på grund av sina specifika egenskaper, främst den höga halten
av omättade fettsyror, är svår att ersätta med andra oljor, blir det, särskilt
vid en mera långvarig avspärrning, nödvändigt försöka åstadkomma en inhemsk
odling även av frölin. För att täcka landets hela behov härav skulle erfordras
högst betydande arealer. Skulle odlingen av fiberlin bliva utökad
till 10,000 hektar, kan härav, efter avdrag för utsäde, påräknas 5,000 ton frö.
För täckande av återstående brist skulle, med de sorter, som för närvarande
äro tillgängliga, behövas en fröodling på något över 40,000 hektar, varvid
fröavkastningen beräknas till 1,200 kilogram för hektar. Utsädesmängden
per hektar beräknas till 80 kilogram. För att beså denna areal torde erfordras
33,000 deciton frö. Räknar man med att under första avspärrningsåret
kunna producera denna frömängd, borde cirka 2,750 hektar besås med frölin,
varför erfordras en utsädesmängd på 2,200 deciton. För en dylik beredskapsreserv
erfordras under fredstid en odling på omkring 200 hektar. Då
man emellertid liksom för fiberlin kan räkna med att fröet bibehåller sin
grobarhet i två år, vore en odling på omkring 100 hektar (= 110 ton) per
år tillräcklig. Kostnaderna härför kunna med ett pris av 40 kronor per 100
kilogram för fröet beräknas till 44,000 kronor per år. Härtill kommer emellertid
ersättning för lagring och skötsel m. m., vilken får beräknas till 10
kronor 80 öre per 100 kilogram. Den sammanlagda kostnaden för denna fröreserv
skulle sålunda belöpa sig till 55,880 kronor eller i runt tal 56,000
kronor per år. Härifrån avgå emellertid för försäljning av gammalt frö, beräknat
till 20 kronor per 100 kilogram (1,100 X 20=) 22,000 kronor, och
återstå alltså per år 34,000 kronor, vilket skulle bliva statens förlust på frölagringen.
Åtgärder för täckande av landets behov av lin och hampa.
I syfte att uppmuntra linodlingen inom landet bör enligt utredningsmannens
förslag ett belopp av 24,500 kronor ställas till förfogande.
Utredningsmannen har härom anfört:
I händelse av landets avspärrning på grund av krigiska förvecklingar blir
det icke blott nödvändigt att sörja för befolkningens förseende med livsmedel,
utan man måste också tänka på alt försöka genom inhemsk odling anskaffa
råmaterial för vissa industrier. Såsom en särskilt viktig sådan framstår
textilindustrien. Denna brukar under normala förhållanden i huvudsak
täcka sitt behov av råvaror (lin, bomull, ull, jute, hampa, silke m. m.) genom
import. År 1937 uppgick värdet av denna import till 92 miljoner kronor,
vartill kommer ett ännu större belopp för import av garn och vävnader.
Den ojämförligt största delen härav utgöres av bomull och ull.
Bland spånadsämnena kunna ull, lin och hampa mycket väl produceras
inom landet. Dessutom finnes inom landet redan en mycket betydande produktion
av råvara för konstsilkeframställningen. Men denna kan endast
täcka en del av behovet av textilier. Särskilt ur beredskapssynpunkt vore
det därför mycket värdefullt med en ökad inhemsk produktion av lin och
ull. Med hänsyn till linets odlingsvärde och odlingsmöjligheter här i landet
är det dock ej riktigt att uppfatta en ökning av linarealen enbart som en beredskapsfråga.
Linet förtjänar nämligen mycket väl en permanent plats
Kungl. Maj.ts proposition nr 243.
5
inom vår växtodling, och det skulle, icke minst nied hänsyn till småbruket
och för de lättare jordarna, vara av stort intresse, örn avsättnings- och prisfrågan
för lin kunde ordnas på ett tillfredsställande sätt.
Utan svårighet skulle hela vårt behov av lintåga kunna täckas här i landet
och ännu mera sådan skulle lätt kunna produceras, örn detta i händelse
utav avspärrning skulle vara önskvärt.
Enligt uppgjorda kalkyler bör linodling med våra goda klimatiska för
utsättningar samt med utnyttjande av moderna maskiner för linets skörd och
tröskning redan med nuvarande priser på många håll kunna anses konkurrenskraftig
gentemot odling av vårsäd. Med de förädlade sorterna Svalöfs
Blenda- och Herkuleslin kan även en förstklassig kvalitet erhållas, jämförbar
med kvaliteten lios bästa belgiskt och holländskt lin. Det gäller blott
att försöka få den svenska industrien inriktad på användande av inhemsk
råvara. Genom kontraktsodling bör, på samma sätt som vid sockerbetsodling,
utan större svårighet garanti kunna erhållas för produktion av en tillräcklig
kvantitet linhalm. Då det nied hänsyn till linodlingens stora betydelse
får anses önskvärt med ett relativt konstant pris, borde, liksom för sockerbetorna
och liksom fallet redan är i åtskilliga andra länder, priserna,
när så kan anses behövligt, stödjas av staten. Avtal härom torde, enligt vad
utredningen inhämtat, lätt nog kunna träffas med linindustrien.
För att i händelse av avspärrning så snabbt som möjligt kunna utvidga
linodlingen skulle lagring av en viss utsädeskvantitet erfordras. Denna bör
vara så stor, att linarealen linder andra krisåret uppnått en omfattning av
exempelvis 10,000 hektar, så att råvara kan ställas till industriens förfogande
under tredje året, då inneliggande textilielager kunna beräknas sina.
För en sådan odling skulle erfordras cirka 1,200 ton utsäde. Vid förökningen
kan utsädesmängden sättas till 100 kilogram per hektar samt den förväntade
fröskörden till 1,000 kilogram per hektar vid användande av rationell fröodlingsteknik
utan hänsyn till den erhållna halmens kvalitet. Förökningskoefficienten
kan alltså sättas till 10 (»tionde komet»). Första året skulle
följaktligen 1,200 hektar fröodling erfordras. För att möjliggöra detta bebo
ves en utsädesreserv av 120 ton. Halva denna reserv bör årligen ersättas
med nytt utsäde. Härav följer alltså, att även i fredstid en fröodling av
lämpliga sorter av spånadslin bör upprätthållas i en storlek av cirka 60
hektar, örn det ovannämnda snabba utbyggandet av linodlingen i händelse
av kris skall vara möjligt.
Produktionspriset för linfrö, beräknat efter en skördekvantitet av 1,000
kilogram per hektar, torde beräknas till lägst 50 kronor per 100 kilogram,
vartill komma kostnader för lagring, frakter, räntor m. m. Dessa senare
hava beräknats till 6 kronor 80 öre pr 100 kilogram.
Härtill komma kostnader för »svinn» vid torkningen, vilka kunna beräknas
till cirka 2 kronor per 100 kilogram, samt frakter till 2 kronor, alltså
tillhopa 10 kronor 80 öre per 100 kilogram.
Anskaffande och lagring av den föreslagna kvantiteten linfrö skulle .sålunda
draga en årlig kostnad av [600 X (50 + 10.S0) =] 36,480 kronor eller i
runt tal 36,500 kronor. I den händelse fröet icke kan användas till utsäde,
får det försäljas till något oljeslageri, varvid man torde kunna räkna med
ett pris av lägst 20 kronor per 100 kilogram eller för 600 deciton 12,000 kronor.
Den årliga kostnaden för staten för denna fröreserv skulle alltså kunna
begränsas till (36,500 — 12,000 =) 24,500 kronor.
Det bör i detta sammanhang erinras örn, att behovet av ett frölager blir
onödigt, i den händelse vi under normala förhållanden hade inhemsk linodling
på några hundra hektar. Ty även om fröet därav icke hinner mogna
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 243.
fullständigt, så blir alltid, åtminstone att döma efter erfarenheter från Holland,
en del så väl utbildat, att det efter omsorgsfull rensning kan av odlarna
användas till utsäde.
I fråga örn odling av hampa har utredningsmannen ansett, att, då odlingstekniken
för hampa inom landet ännu icke kan anses fullt klarlagd, endast
mindre försöksodlingar under de närmaste åren böra igångsättas.
Utredningsmannens övriga förslag innebära såsom förut nämnts åtgärder
till säkerställande av landets behov av vissa vallväxt- och köksväxtfröer. Enligt
dessa förslag skulle en införselavgift av 30 öre för kilogram, utöver nuvarande
tull å 20 öre, upptagas för importerat rödklöverfrö. En införselavgift
av 20 öre per kilogram föreslås för frö av vitklöver och engelskt rajgräs.
Därjämte har förordats en införselavgift å bruna bönor av den storlek.
att odlarna här i landel kunna garanteras ett pris av 45 öre per kilogram.
Beträffande andra köksväxter har utredningsmannen — under erinran
att Kungl. Majit uppdragit åt lantbruksstyrelsen att reglera importen
av bland annat köksväxtfrö — ifrågasatt örn icke genom en åtstramning av
importen en större inhemsk odling kunde åstadkommas.
Det organisatoriska genomförandet av förslagen.
Utredningsmannen har i en den 6 februari 1939 dagtecknad promemoria
närmare angivit på vad sätt lian ansett att det organisatoriska genomförandet
av förslagen skulle ske. Enligt utredningsmannens mening bör del
ankomma på statens jordbruksnämnd att närmast handhava de åtgärder,
som i anledning av förslagen påkallas från statens sida. Utredningsmannen
har härom i promemorian anfört i huvudsak följande.
För att kunna på enklaste sätt reglera omfattningen av de föreslagna odlingarna
utav sojabönor, lin, raps oell hampa böra desamma anordnas såsom
kontraktsodlingar. Dessa odlingar kunna emellertid, såsom framgår av
förslaget, icke förväntas få någon nämnvärd omfattning utan ekonomiskt
stöd från statsmakternas sida. Handhavandet av den i förenämnda förslag
ifrågasatta bidragsverksamheten synes böra uppdragas åt ett därför lämpligt
statligt organ med uppgift att antingen teckna kontrakt med enskilda
odlare örn odling av viss areal utav något eller några av ifrågavarande
växtslag eller träffa överenskommelse nied lämpliga utsädesfirmor örn ombesörjande
av odlingarna och därvid garantera vederbörande odlare ett visst
pris per 10 kilogram leveransgill vara. Samma statliga organ bör även få i
uppdrag att träffa avtal med jordbrukarorganisationer, utsädesfirmor eller enskilda
om lagring och skötsel mot viss ersättning av det på ovan angivna sätt
odlade fröet. På så sätt skulle nian kunna erhålla en rättvis fördelningsgrund
för erforderligt statsbidrag.
Nämnda kontraktsodlingar samt mottagande, lagring och försäljning avfröet
måste i så fall ledas och övervakas av förenämnda statliga organ, vilket
samtidigt bör handhava utbetalningen av statsbidragen för ändamålet.
De statliga organ, som i första hand synas vara lämpliga härför, äro lantbruksstyrelsen
och statens jordbruksnämnd. Då emellertid jordbruksnämnden
på olika områden redan handhar sådan verksamhet, som avser utbetalning
Kungl. Maj.ts proposition nr 243.
7
av ersättning saint utövande av kontroll över inlagring resp. infrysning av
spannmål, fläsk och kött, och då dessutom under jordbruksnämnden sorterar
ett organ, som under statlig regi driver affärsverksamhet, nämligen
svenska spannmålsaktiebolaget, förefaller det naturligast att nämnden i
samarbete med bolaget som verkställighetsorgan erhåller uppdrag att handhava
ifrågavarande verksamhet. Det skulle i så fall ankomma på Kungl.
Maj:t, att, sedan nämnden efter hörande av rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap eller annat liknande statligt organ framlagt förslag i ämnet,
för varje skördeår bestämma omfattningen av ifrågavarande odlingar
samt storleken av erforderligt statsbidrag till stödjande av desamma.
Yttrandena.
I de avgivna yttrandena ha utredningsmannens nu ifrågavarande förslag
i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Ur yttrandena må här
återgivas följande.
Statens jordbruksnämnd har anfört:
Nämnden delar utredningsmannens uppfattning örn angelägenheten i nuvarande
utrikespolitiska läge av att Sveriges självförsörjningsförmåga ifråga
örn jordbruksalster stärkes i de avseenden, som hans förslag innebär.
Nämnden anser sig böra förorda de av utredningsmannen föreslagna aontraktsodlingarna
av sojabönor, rapsfrö och linfrö. Genom åtgärder i sådant
syfte ej endast stärkes beredskapen utan vinnes dessutom erfarenhet rörande
odlingstekniken samt möjligheterna att genom förädlingsverksamhet eller
annorledes få fram för våra förhållanden lämpade sorter, vilket kan bliva
av viss jordbrukspolitik betydelse.
De här ifrågasatta åtgärderna skulle enligt utredningsmannens förslag
handhavas av statens jordbruksnämnd, som beträffande den affärsmässiga
sidan av verksamheten skulle biträdas av svenska spannmålsaktiebolaget.
Under hand har nämnden inhämtat, att bolaget icke har något i sak att
erinra mot en dylik anordning. Ej heller nämnden anser sig böra invända
något häremot. Visserligen äro nämndens arbetsuppgifter med regleringsverksamheten
omfattande och beröra i huvudsak andra områden av jordbruksproduktionen
än vad här avses, men å andra sidan får det med hänsyn
lill angelägenheten, att de föreslagna åtgärderna snarast komma till utförande,
anses befogat att anknyta till ett redan fungerande organ.
Lantbruksstyrelsen har i yttrande över förenämnda promemoria anfört
bland annat följande.
Alt statens jordbruksnämnd, såsom här föreslås, lämpligen hör handhava
regleringen av och bidragsverksamheten för ifrågasatt odling utav sojabönor,
lin, raps och hampa, finner lantbruksstyrelsen med hänsyn till nämndens
hittillsvarande verksamhet lämpligt. Att emellertid detta statliga organ
självt skulle träffa avtal örn kontraktsodling i förevarande avseende, anser
lantbruksstyrelsen däremot icke lämpligt, dels emedan det allmänna icke
torde böra engagera sig för viss uppgift, där sådant icke är alldeles nödvändigt,
dels ock med hänsyn till statens bristande erfarenhet på området. Enligt
lantbruksstyrelsen mening bör dylik odling handhavas av för ändamålet
kvalificerade fröfirnior och övriga med beredskapen i detta avseende
förenade regleringsåtgärder av jordbruksnämnden.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
Departements
chefen.
Det är uppenbarligen av stor vikt att åtgärder vidtagas för att säkerställa
tillgången inom landet av de i utredningsmannens förslag omförmälda
kulturväxterna i händelse av försvårad tillförsel eller krig. De nu ifrågavarande
förslagen, som avse att åstadkomma en inhemsk produktion av
sojabönor samt att trygga landets behov av oljelin och lin, synas mig förtjänta
att genomföras. Desamma ha även tillstyrkts i de avgivna yttrandena.
Jag förordar alltså, att odlingen av nyssnämnda växtslag stödjes på
sätt utredningsmannen föreslagit genom att staten ikläder sig vissa garantier
gentemot odlarna så att dessa ekonomiskt säkerställas i fråga örn de
av dem verkställda odlingarna. Gentemot de av utredningsmannen framlagda
beräkningarna av kostnaderna för statsverket finnes från min sida
intet att erinra. För täckande av kostnaderna för odling av sojabönor torde
sålunda bliva erforderligt ett belopp av 16,600 kronor, för odling av
oljelin 34,000 kronor och för odling av lin 24,500 kronor eller sålunda tillhopa
i runt tal 75,000 kronor. Härtill komma emellertid vissa smärre belopp
för fröreserver av raps och hampa. Ett belopp av 80,000 kronor torde
alltså böra ställas till förfogande för ifrågavarande ändamål. Beloppet torde
böra anvisas såsom ett särskilt reservationsanslag under nionde huvudtiteln.
Det torde böra ankomma på jordbruksnämnden att handhava den nu förordade
verksamheten.
Övriga av utredningsmannen framlagda förslag, vilka särskilt beträffande
utökningen av tillgången på vallväxtfrö vid behov synas snabbt kunna realiseras,
torde jag framdeles få underställa Kungl. Maj:ts prövning.
Propostion i ärendet lärer jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas,
utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet
stadgade tid gått till ända.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter för
budgetåret 1939/40 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av ...................... kronor 80,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
sitt bifall och förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld
397551. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:303 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående anslag till stödjande av odlingen av vissa kulturväxter. a1 i texten
- JoU 1939:66 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till stödjande av odlingen av vissa kulturväxter. s. 3 i texten