Sök i Ratio Lex

Angående ratifikation av ett i Stockholm den 18 april 1939 undertecknat protokoll rörande ändring av 1928 års svensk-franska förlikningsoch skiljedomstraktat

1939-04-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:260, Angående ratifikation av ett i Stockholm den 18 april 1939 undertecknat protokoll rörande ändring av 1928 års svensk-franska förlikningsoch skiljedomstraktat

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

1

Nr 260.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående ratifikation av

ett i Stockholm den 18 april 1939 undertecknat protokoll

rörande ändring av 1928 års svensk-franska förliknings-

och skiljedomstraktat; given Stockholms

slott den 21 april 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag samt med

överlämnande av texten, jämte översättning därav till svenska språket, till

ett i Stockholm den 18 april 1939, under förbehåll för ratifikation med riksdagens

godkännande, undertecknat protokoll rörande ändring av den i Paris

den 3 mars 1928 mellan Sverige och Frankrike undertecknade förlikningsoch

skiljedomstraktaten, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande

till riksdagen ministern för utrikes ärendena hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Rickard Sandler.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 21 april 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Ministern för utrikes ärendena anför:

»Den 13 april 1939 beslöt Kungl. Maj:t, efter det rådplägning med utrikesnämnden

ägt rum i ärendet, bemyndiga ministern för utrikes ärendena att,

under förbehåll för ratifikation nied riksdagens samtycke, för Sveriges del

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 260.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

underteckna ett protokoll rörande ändring av den i Paris den 3 mars 1928

mellan Sverige och Frankrike undertecknade förliknings- och skiljedomstraktaten.

Sedan jag den 18 april 1939 i enlighet härmed undertecknat ett

sådant protokoll, anhåller jag att få anmäla frågan örn avlåtande av proposition

till riksdagen rörande protokollets godkännande.

Den svensk-franska förliknings- och skiljedomstraktaten, som trätt i kraft

den 3 september 1929, är avsluten för en tid av tio år och skall, därest den

icke uppsäges sex månader före utgången av denna tid, anses förlängd för

en tid av ytterligare fem år. Med skrivelse den 28 februari 1939 har härvarande

franske minister meddelat, att franska regeringen visserligen önskar

låta traktaten förbliva i kraft för en dylik femårsperiod men att den anser

nödvändigt, att ett förbehåll för tvister sammanhängande med under krig

inträffade händelser infördes i densamma. Franska regeringen hade, enligt

vad vidare framhölls i skrivelsen, i vad angår 1928 års generalakt angående

fredligt avgörande av internationella tvister meddelat Nationernas förbunds

generalsekreterare, att den vidhåller sin anslutning men härvid nödgas

beakta det nya läge, som uppstått till följd av såväl vissa staters utträde

ur Nationernas förbund som åtskilliga förbundsmedlemmars tolkning av sina

ur förbundsakten härrörande förpliktelser. Den kunde ej heller bortse

ifrån att enligt Haag-konventionernas grundsatser alla krigförande skola underkastas

samma regler. Följaktligen hade franska regeringen sett sig föranlåten

att till sin förklaring om anslutning till generalakten foga ett förbehåll,

enligt vilket anslutningen hädanefter icke omfattar tvister angående

händelser, som inträffa under ett krig, i vilket Frankrike är invecklat. Under

sådana förhållanden måste franska regeringen överväga införandet av

en likartad bestämmelse även i övriga för Frankrike bindande avtal angående

obligatorisk skiljedom, och den såge sig därför nödsakad uppsäga den

svensk-franska förliknings- och skiljedomstraktaten, som därigenom upphör

att gälla den 3 september 1939. Emellertid skulle franska regeringen,

enligt vad slutligen framhålles i franske ministerns skrivelse, med största

tillfredsställelse återkalla uppsägningen, därest före nämnda dag kunde träffas

ett avtal, varigenom det förbehåll franska regeringen gjort vid sin anslutning

till generalakten infördes även i den svensk-franska traktaten.

Genom det nu förevarande protokollet införes i traktaten en artikel 2 bis,

innehållande det från fransk sida föreslagna förbehållet. Det ligger i sakens

natur, att förbehållet, då det nu förekommer i en tvåsidig traktat, formulerats

så, att det avser båda de fördragsslutande parterna.

Jag anser mig icke böra underlåta att omförmäla, att ett liknande förbehåll

som det franska regeringen den 13 februari 1939 gjort vid sin förnyade anslutning

till generalakten samtidigt anmälts även för Storbritanniens vidkommande.

Därvid har brittiska regeringen, på liknande sätt som den franska,

hänvisat till de ändringar, som inträffat i vad angår Nationernas förbund

och dess medlemmars läge i avseende å de förpliktelser, som åvila dem

enligt förbundsakten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

3

Det är sålunda i fråga om både brittisk och fransk uppfattning rörande

förbundsmedlemmarnas ställning som en betydelsefull förskjutning ägt

rum. Till belysning av de problem, på vilka denna ändrade uppfattning

tager sikte, kan i särskilt hög grad tjäna ett memorandum, som brittiska regeringen

framlade för parlamentet år 1929, då den iklädde sig en generell

skiljedomsförpliktelse genom att biträda den fakultativa klausulen i stadgan

för den fasta mellanfolkliga domstolen, och ur vilket följande må anföras:

Tvister rörande utövandet av krigförandes rättigheter till sjöss hava i det

förflutna uppstått genom konflikt mellan två mot varandra stridande rättigheter:

den krigförandes rättighet att begagna sin sjömilitära styrka till att

inskrida mot fiendens sjöhandel och den neutrales rättighet att fortsätta sin

handel oavsett förefintligheten av ett krig, i vilket han icke är inblandad.

Båda dessa rättigheter äro, inom vissa gränser, i lika mån erkända av folkrätten,

och under de senaste tvåhundra åren hava vissa grundsatser utbildats,

vilkas verkan varit, att dessa mot varandra stridande rättigheters räckvidd

bestämts och att vissa föreskrifter uppställts för reglerandet av det

läge, som uppstått genom konflikten dem emellan. Ingen lär emellertid

påstå, att utbildandet av folkrättsliga regler rörande denna fråga har nått

ett sådant stadium, att möjligheten av tvister mellan krigförande och neutrala

avlägsnats, och om man icke är beredd att godtaga möjligheten av att

ett system av regler uppställes och allmänt godtages, vilket skulle erbjuda

en tillfredsställande lösning för varje fråga av denna art, som skulle kunna

uppstå i en helt obestämd framtid, är det svårt att inse, hur denna utveckling

någonsin skulle kunna avlägsna möjligheten till allvarliga tvister av

detta slag. Och allmänna opinionen i detta land är av naturen känslig för

varje åtgärd, som kunde anses otillbörligt inskränka användningen av brittiska

maktmedel till sjöss under krig.

Hela det i föregående stycke beskrivna läget vilar dock och folkrätten rörande

denna fråga har helt och hållet uppbyggts på det antagandet, att det

icke finnes något illegitimt i användandet av krig såsom verktyg för nationell

politik och, såsom en nödvändig följdsats, att neutralas ställning och

rättigheter äro fullständigt oberoende av händelseförloppet i vad angår varje

krig, som må pågå. Före godtagandet av Nationernas förbunds akt var

grundvalen för neutralitetsrätten, att neutralas rättigheter och skyldigheter

voro identiska i förhållande till båda de krigförande och fullständigt oberoende

av vad som var rätt och orätt i den tvist, som lett till kriget, eller av

de krigförandes respektive ställning inför världsopinionens domstol.

Nu är det just detta antagande, som icke längre gäller i fråga om stater,

vilka äro medlemmar av Nationernas förbund och biträtt Kellogg-pakten.

Verkan av dessa aktstycken tillsammantagna är att beröva nationerna rätten

att begagna krig som ett verktyg för nationell politik och att förbjuda

de stater, som undertecknat dem, att bistå eller understödja en fördragsbrytare.

I förhållandet mellan sådana stater har till följd härav ägt rum en

fundamental förändring i hela frågan örn krigförandes och neutralas rättigheter.

Hans Majestäts nuvarande regerings (och, synes det, varje annan

eventuell regerings) hela politik är grundad på en föresats att uppfylla sina

förpliktelser enligt Nationernas förbunds akt och Kellogg-pakten. Under

dessa omständigheter är det läge, varpå vi måste bereda oss i händelse av

ett krig, i vilket vi iiro invecklade, icke ett läge, i vilket krigförandes och

neutralas rättigheter och skyldigheter bliva beroende av de gamla reglerna

örn krig och neutralitet, utan ett läge, i vilket Nationernas förbunds medlemmars

ställning kommer att bestämmas av förbundsakten och Kellogg
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mcij:ts proposition nr 260.

pakten. Örn Hans Majestäts regering uppfyller sina skyldigheter enligt dessa

aktstycken, finnas blott två förutsättningar, under vilka den skulle kunna

invecklas i krig: 1) om en stat anfallit den i strid mot endera av eller båda

dessa aktstycken1 eller 2) om den till uppfyllande av bestämmelserna i art.

16 av förbundsakten deltager i en krigisk aktion mot en stat, som brutit

mot akten. I vartdera fallet skulle art. 16 vara tillämplig, och det är så

långt ifrån att förbundets övriga medlemmar skulle befinna sig i en neutral

stats läge med rätt att med vår fiende idka handel, vilken skulle kunna strida

mot våra rättigheter såsom krigförande och sålunda framkalla en tvist,

som är ägnad att bliva föremål för rättsligt avgörande, att de enligt nämnda

artikel tvärtom skulle vara förpliktade att avbryta varje förbindelse med

honom; de skulle kunna varken idka direkt handel med honom eller tilllåta,

att deras territorier användes för transithandel mellan honom och någon

annan stat. Under dessa omständigheter skulle förutsättningar för att

mellan detta land såsom krigförande part och annan medlem av förbundet

såsom neutral makt framkalla en tvist, som är ägnad bliva föremål för rättsligt

avgörande, icke finnas; antingen skulle de övriga förbundsmedlemmarna

uppfylla sina skyldigheter enligt art. 16, i vilket fall vi icke skulle behöva

ingripa mot deras handel, eller också, om de icke gjorde detta och sådant

ingripande från vår sida därför bleve nödvändigt, skulle de icke hava

någon grundval för en protest mot våra åtgärder, enär varje protest måste

grundas på ett anspråk på att idka handel med fienden, som skulle vara

oförenligt med deras skyldigheter enligt förbundsakten. Med andra ord, i

förhållandet mellan förbundets medlemmar kunna inga neutralitetsrättigheter

finnas, emedan neutrala icke kunna finnas.

Då numera brittiska, franska och jämväl andra regeringar i fråga örn

obligatorisk förlikning och skiljedom se sig föranlåtna undantaga tvister,

vilka sammanhänga med händelser under krig, sker detta som förut nämnts

under uttrycklig hänvisning till det förändrade läge, som uppkommit genom

åtskilliga staters utträde ur Nationernas förbund och den tolkning, som

numera gives förpliktelserna enligt förbundsakten. Det torde få anses uppenbart,

att härmed främst åsyftas det förändrade läget i avseende å aktens

sanktionsbestämmelser. I den mån dessa icke tillägges förpliktande

karaktär, föranledes därav en väsentlig ändring uti den i ovan citerade aktstycke

angivna uppfattningen av förhållandet mellan neutralas och krigförandes

rättigheter. Det synes mig vara av vikt, att innebörden av denna

förändrade uppfattning i avseende å en neutral stats rättsläge här konstateras,

alldeles oavsett den omständigheten, att den i aktstyckets slutmening

hävdade tesen i dess kategoriska avfattning aldrig varit godtagen av Sverige

och ej heller av vissa andra medlemmar av förbundet.

Å svensk sida förefinnes ej något önskemål att med hänsyn till det förändrade

läget undantaga sådana tvister, som sammanhänga med under krig inträffade

händelser från det obligatoriska förliknings- eller skiljedomsförfa
1

Det är alltjämt under vissa strängt begränsade förutsättningar möjligt för en stat att i strid

mot Kellogg-pakten börja krig utan att nödvändigtvis kränka förbundsakten, och i ett sådant

fall skulle art. 16 teoretiskt icke vara tillämplig. Det synes emellertid högst osannolikt, att dessa

förutsättningar skulle kunna uppstå i praktiken, och möjligheten härför kommer att avlägsnas,

örn förbundsakten ändras på sätt den brittiska delegationen föreslagit vid församlingens möte

år 1929. (Denna not ingår i brittiska regeringens memorandum).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

5

randets tillämplighetsområde. Emellertid har den franska framställningen

tillmötesgåtts, då det torde vara av betydande intresse, att 1928 års svenskfranska

förliknings- och skiljedomstraktat förblir gällande, även örn dess

räckvidd i nu berört avseende begränsas.

Ur denna synpunkt vill jag förorda, att protokollet för Sveriges del ratificeras,

och får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå

riksdagen

att samtycka till att protokollet den 18 april 1939 rörande

ändring av den i Paris den 3 mars 1928 mellan Sverige och

Frankrike undertecknade förliknings- och skiljedomstraktaten

må av Kungl. Maj:t för Sveriges del ratificeras.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl-H. Borgenstierna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 260-

Bilaga.

Protokoll rörande ändring av den i Paris den 3 mars 1928 mellan

Sverige och Frankrike undertecknade förliknings- och skiljedomstraktaten.

Stockholm den 18 april 1939.

Sa Majesté le Roi de Suéde et le

Président de la République Francaise,

désireux d’apporter une modification

au Traité de conciliation et d’arbitrage,

conclu le 3 mars 1928,

ont résolu de signer å cet effet un

Protocole et ont nommé pour Leurs

Plénipotentiaires respectifs, savoir:

Sa Majesté le Roi de Suéde:

Son Ministre des Affaires Etrangéres,

Monsieur R. J. Sandler;

Le Président de la République Francaise:
Monsieur

Roger Maugras, Envoyé

Extraordinaire et Minisire Plénipotentiaire

de la République Francaise

å Stockholm;

lesquels, apres s’étre communiqué

leurs pleins pouvoirs, trouvés en bonne

et due forme, sont convenus d’insérer

dans le dit Traité un nouvel artide

ainsi concu:

»Artide 2 bis.

Les dispositions du présent Traité

ne s’appliquent pas aux différends relatifs

å des événements qui viendraient

å se produire au cours d’une guerre

dans laquelle 1’une ou l’autre des

Hautes Parties Contractantes serait

impliquée.»

Le présent Protocole sera ratifié,

pär Sa Majesté le Roi de Suéde avec

^approbation du Riksdag, et les ratifications

seront échangées å Stockholm.

(Översättning.)

Hans Majestät Konungen av Sverige

och Franska Republikens President,

som önska vidtaga en ändring i

förliknings- och skiljedomstraktaten

av den 3 mars 1928,

hava beslutit att för detta ändamål

underteckna ett protokoll och hava

till Sina respektive fullmäktige utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:
Sin

Minister för Utrikes Ärendena

R. J. Sandler,

Franska Republikens President:

Franska Republikens Envoyé extraordinaire

och Ministre plénipotentiaire

i Stockholm Roger Maugras,

vilka, efter att hava delgivit varandra

sina fullmakter, som befunnits

i god och behörig form, överenskommit

om att i nämnda traktat införa en

ny artikel av följande lydelse:

»Artikel 2 bis.

Stadgandena i denna traktat skola

icke tillämpas å tvister angående händelser,

som inträffa under ett krig, i

vilket endera av de höga fördragsslutande

parterna är invecklad.»

Detta protokoll skall ratificeras, av

Hans Majestät Konungen av Sverige

med riksdagens samtycke, och ratifikationerna

skola utväxlas i Stockholm.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma]:ts proposition nr 260-

7

En foi de quoi, les Plénipotentiaires

susnommés ont signé le présent

Protocole.

Fait å Stockholm, en double exemplaire,

le 18 avril 1939.

Till bekräftelse härav hava ovannämnda

fullmäktige undertecknat

detta protokoll.

Som skedde i Stockholm i två exemplar

den 18 april 1939.

Rickard Sandler.

(L. S.)

Roger Maugras.

(L. S.)

(Underskrifter.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:428 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ratifikation av ett i Stockholm den 18 april 193.9 undertecknat protokoll rörande änd a1 i texten
  2. UU 1939:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ratifikation av ett i Stockholm den 18 april 1939 undertecknat protokoll rörande ändring av 1928 års s. 6 i texten