Sök i Ratio Lex

Angående överenskommelse örn skyddet av Ålandsöarnas neutralitet

1939-01-07 · 41 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 4,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 41 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:282, Angående överenskommelse örn skyddet av Ålandsöarnas neutralitet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

1

Nr 282.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överenskommelse

örn skyddet av Ålandsöarnas neutralitet; given

Stockholms slott den 5 maj 1939.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag jämte tillhörande bilagor vill Kungl.

Maj:t härmed äska riksdagens samtycke till en överenskommelse om skyddet

av Ålandsöarnas neutralitet i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande

preliminära texter.

GUSTAF.

Rickard Sandler.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 maj 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund,

Eriksson.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför

ministern för utrikes ärendena:

»Finlands minister i Stockholm meddelade i skrivelse den 12 april 1938,

att Finlands regering ansåge erforderligt, att åtgärder vidtoges för säkerställandet

av Ålandsöarnas oangripbarhet. Ministern hemställde, att svenska

regeringen ville med Finlands regering skrida till en gemensam och diskreBihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 282. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

tionär undersökning av förutsättningar och utvägar att öka tryggheten för

Åland som neutraliserat område. Efter det rådplägning i ärendet ägt rum

med utrikesnämnden, beslöt Kungl. Maj:t den 6 maj avlåtandet av en svarsskrivelse

av innehåll, att svenska regeringen vore beredd att med Finlands

regering skrida till en dylik undersökning. Härvid förbehöll sig svenska

regeringen att framföra de synpunkter, till vilka en omsorgsfull granskning

av önskemål, som kunde framföras från finsk sida, ävensom denna viktiga

frågas upptagande mellan de båda regeringarna i allmänhet gåve anledning.

De svensk-finska förhandlingar, som ägt rum i anslutning till denna noteväxling

och beträffande vilkas fortgång rådplägning med utrikesnämnden

ägt rum vid flera tillfällen, hava hållits inom ramen för konventionen den

20 oktober 1921 angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering,

vars text torde få vidfogas statsrådsprotokollet såsom bilaga A. Förhandlingarnas

resultat är angivet i svenska och finska delegerades den 7 januari

1939 dagtecknade gemensamma rapport jämte tillhörande bilagor, vilka

aktstycken närslutas protokollet som bilaga B. Vid föredragning den

14 januari av denna rapport beslöt Kungl. Maj-.t, sedan rådplägning med

utrikesnämnden ånyo ägt rum i ärendet och riksdagen i detsamma erhållit

meddelande i den i § 56 riksdagsordningen stadgade ordning, verkställandet

av hänvändelser till brittiska, danska, estniska, franska, italienska, lettiska,

polska, sovjetryska, turkiska och tyska regeringarna av det innehåll, som

föreslagits i rapporten. Sedermera hava tillmötesgående svar ingått från de

av dessa regeringar, som äro anslutna till 1921 års konvention. Texten till

dessa svarsnoter torde få närslutas såsom bilaga C.

Grundsatsen om Ålandsöarnas icke-befästande har alltsedan år 1809 varit

vägledande för svensk utrikespolitik, och sedan år 1856 har denna grundsats

varit införlivad med europeisk offentlig rätt.

Som ett led i de militära operationerna mot Ryssland under Krim-kriget

läto de allierade västmakterna, Frankrike och Storbritannien, sina krigsflottor

inlöpa i Östersjön och bombardera den nyanlagda fästningen Bomarsund

på Åland. Fästningen intogs därefter av landsatta trupper och förstördes.

I samband med fredsslutet i Paris genomdrevo de allierade en utfästelse

från Rysslands sida att icke befästa Ålandsöarna och att där varken

bibehålla eller uppföra någon anläggning av militär eller marin art. Denna

utfästelse upptogs i en i Paris den 30 mars 1856 undertecknad särskild konvention

mellan Frankrike, Ryssland och Storbritannien. Enligt art. XXXIII

i den allmänna fredstraktaten av samma år skulle konventionen hava samma

kraft och verkan, som om den utgjort del av fredstraktaten. Texten till

1856 års konvention samt nämnda artikel i fredstraktaten återfinnes i bilaga

A.

Efter upplösningen av unionen mellan Sverige och Norge aktualiserades

Ålandsfrågan åter, i det att Ryssland i samband med förhandlingar om ett

avtal angående bevarandet av status quo i Östersjön, avsett att ersätta 1855

års s. k. novembertraktat, sökte ernå ett upphävande av 1856 års befästningsförbud.

Den i S:t Petersburg den 10/23 april 1908 mellan Danmark, Ryssland,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

3

Sverige och Tyskland undertecknade deklarationen, till vilken förhandlingarna

ledde, medförde emellertid ej någon rubbning av befästningsförbudet.

Under världskriget anlade ryssarna i strid med 1856 års konvention såväl

befästningar som andra militära anläggningar på Ålandsöarna. Detta föranledde

gensagor från Sveriges sida och en strävan att förmå Ryssland att

direkt gentemot Sverige förplikta sig att icke upprätthålla befästningar på

Ålandsöarna. I januari 1917 samtyckte tsarregeringen till upptagandet av

förhandlingar i Stockholm om en överenskommelse av sådant innehåll. Genom

revolutionen i Ryssland i februari 1917 uppskötos emellertid förhandlingarna,

och tanken därpå förföll sedermera helt efter revolutionen i oktober

samma år. Genom art. 6 av det i Brest-Litovsk den 3 mars 1918 mellan

Ryssland och Centralmakterna undertecknade fredsfördraget medgav Ryssland

demoleringen av dessa befästningar. Enligt en i Stockholm den 30 december

1918 mellan svenska, finska och tyska regeringarna ingången överenskommelse

ägde demoleringen runi under tiden maj—oktober 1919 under medverkan

av en svensk truppstyrka. Under år 1918 hade svenska regeringen,

sedan från den åländska befolkningens sida givits uttryck åt en önskan örn

ögruppens förening med Sverige, upptagit frågan om Ålandsöarnas framtida

ställning till diskussion med finska regeringen. Den 19 november 1918

hemställde sålunda svenska regeringen, att frågan måtte avgöras genom

folkomröstning. Den 22 april 1919 riktade svenska regeringen till fredskonferensen

i Paris en framställning om att denna måtte till övervägande

upptaga frågan om Ålandsbefolkningens rätt att genom folkomröstning avgöra,

huruvida ögruppen skulle höra till Sverige eller Finland. I början av

juni 1919 förklarade sig finska regeringen ej kunna taga initiativ till den

ifrågasatta folkomröstningen. Finska regeringen tillförsäkrade däremot genom

en lag av den 6 maj 1920 om självstyrelse för Åland ögruppens befolkning

en vidsträckt autonomi. Ålänningarna upprepade emellertid sina framställningar

örn förening med Sverige.

I detta läge fäste brittiska regeringen den 19 juni 1920 under åberopande

av art. 11 i Nationernas förbunds akt rådets uppmärksamhet på Ålandsfrågan.

Rådet beslöt den 12 juli samma år att åt en internationell juristkommission

uppdraga att utreda, huruvida frågan folie uteslutande inom Finlands

behörighet, och att uttala sig örn gällande internationella förpliktelser rörande

Ålandsöarnas demilitarisering. Juristkommissionen förklarade i sitt den

5 september 1920 avgivna utlåtande, att den svensk-finska tvisten icke hänförde

sig till en fråga, som den internationella rätten lämnade till Finlands

uteslutande kompetens, och att rådet följaktligen vore behörigt att anbefalla

den lösning, som det ansåge rättvis och lämplig. Beträffande 1856 års bestämmelser

angående Ålandsöarnas demilitarisering förklarade kommissionen,

att de alltjämt vore i kraft samt att de tillkommit i europeiskt

intresse och i militärt avseende för Ålandsöarna skapat en särskild

internationell ställning. Den 20 september förklarade sig rådet behörigt

och uppdrog åt en internationell rapportörkommission att undersöka

saken. I sitt den 16 april 1921 avgivna betänkande förklarade rappor
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Alaj.ts proposition nr 282.

törkommissionen, att finska statens suveränitetsrätt över Ålandsöarna vore

obestridlig. Den föreslog emellertid, att den åländska självstyrelselagen skulle

fullständigas med garantier beträffande det svenska språket m. m. samt att

1856 års Paris-konvention skulle ersättas och fullständigas genom en internationell

konvention angående Ålandsöarnas demilitarisering och neutralisering.

I detta avseende hänvisade kommissionen till två från svensk, resp.

finsk sida framlagda konventionsutkast, vilka innehöllo rigorösa bestämmelser

angående härnäs demilitarisering. Betänkandet behandlades av Nationernas

förbunds råd vid dess möte i juni 1921. Den 24 juni förklarade

rådet suveräniteten över Ålandsöarna tillhöra Finland. Genom en svenskfinsk

överenskommelse borde åt ögruppens befolkning givas ytterligare garantier,

särskilt i fråga om språk, jordbesittningsförhållanden och självstyrelse.

Därjämte borde ett internationellt avtal angående ögruppens ickebefästande

och neutralisering tillförsäkra såväl svenska folket som alla intresserade

makter, att Ålandsöarna aldrig komme att utgöra någon fara ur militär

synpunkt. Den 27 juni godkände rådet en mellan de svenska och finska

delegationerna träffad överenskommelse i garantifrågan.

De sålunda avtalade och av rådet fastställda tilläggsgarantiema införlivades

med självstyrelselagstiftningen genom lag den 11 augusti 1922 innehållande

särskilda stadganden rörande landskapet Ålands befolkning, den s. k.

garantilagen. Enligt denna skall landshövdingen i landskapet Åland utnämnas

efter överenskommelse med Ålands landstings ordförande eller, om

samförstånd icke uppnås, bland fem personer, som förordats av landstinget

och erbjuda betryggande förutsättningar (1 §). Ålands landsting och kommuner

äro skyldiga att lämna bidrag endast till sådana skolor, där undervisningsspråket

är svenska, och undervisning i finska må icke utan vederbörande

kommuns samtycke meddelas i folkskola, som erhåller bidrag av

stat eller kommun. I statens undervisningsanstalter är undervisningsspråket

svenska (2 §). Finsk medborgare erhåller rösträtt på Åland först efter

fem års »laga bo och hemvist» därstädes (3 §). Säljes fastighet på Åland

till någon, som där ej har »laga bo och hemvist», må den inlösas av landskapet,

vederbörande kommun eller enskild person med »laga bo och hemvist»

i landskapet. Närmare bestämmelser om lösningsrättens utövande och

om företrädesrätt till lösning meddelas i särskild lag (5 §). Klagomål eller anmärkningar

av Ålands landsting i anledning av tillämpningen av lagens stadganden

skola av finska regeringen överlämnas till Nationernas förbunds råd, i

syfte att detta skall kunna övervaka tillämpningen och eventuellt införskaffa

utlåtande av den fasta mellanfolkliga domstolen (6 §). I likhet med självstyrelselagen

må garantilagen icke ändras, förklaras eller upphävas och ej

heller avvikelse därifrån göras annat än med Ålands landstings bifall och

i den ordning, som gäller i fråga om grundlag (7 §).

Den i rådets beslut avsedda internationella konventionen angående Ålandsöarnas

icke-befästande och neutralisering tillkom vid en konferens i Genéve

10—20 oktober 1921 mellan ombud för Danmark, Estland, Finland, Frankrike,

Italien, Lettland, Polen, Storbritannien, Sverige och Tyskland, eller allt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

5

så bland annat samtliga Östersjöstater med undantag av Litauen och Sovjetunionen.

Genom konventionen, som undertecknades den 20 oktober 1921,

tillgodosågos i stort sett från svensk sida framställda önskemål rörande öarnas

fullständiga demilitarisering. Den 11 januari 1922 beslöt Nationernas

förbunds råd att under förbehåll för signatärmakternas ratifikation åtaga

sig de förpliktelser, om vilka stadgas i art. 7 av konventionen, samt att uppdraga

åt förbundets generalsekreterare att, så snart konventionen trätt

i kraft, bringa den till förbundsmedlemmarnas kännedom. Den 3 april

1923 trädde konventionen i kraft för samtliga signatärmakters vidkommande.

Ändamålet med 1921 års konvention är enligt dess inledning att garantera,

att Ålandsöarna aldrig komma att utgöra någon fara ur militär synpunkt. I

detta syfte stadgas i konventionen Ålandsöarnas neutralisering, förbud mot

öarnas befästande och över huvud taget deras fullständiga demilitarisering

samt slutligen en kollektiv garanti mot överträdelser av konventionens bestämmelser.

Finland har sålunda genom konventionen bekräftat den förklaring,

som avgavs av Ryssland enligt 1856 års konvention (art. 1). Gränsen

för konventionens tillämpningsområde i territoriellt hänseende sammanfaller

i stort sett med Ålandsöarnas av ålder gällande administrativa gräns.

I fråga om det i den neutraliserade zonen ingående vattnets utsträckning gäller

tremilsgränsen (art. 2). Inom den neutraliserade Älandszonen få varken

bibehållas eller upprättas militära, marina eller för militär luftfart avsedda

anläggningar eller operationsbaser och ej heller någon annan anordning för

krigsändamål (art. 3). Ingen lant-, sjö- eller luftstyrka får inkomma i eller

uppehålla sig inom den neutraliserade zonen, och tillverkning, införsel,

transitering och återutförsel av vapen och krigsmateriel inom densamma

äro förbjudna (art. 4, första stycket). Under fredstid gälla dock tre undantag

från dessa bestämmelser. Därest utomordentliga omständigheter så kräva,

får Finland, utöver erforderlig reguljär polispersonal, till zonen införa och

där temporärt hålla annan väpnad styrka, som är nödvändig för ordningens

upprätthållande (art. 4, andra stycket, mom. a). Finland äger rätt att tid

efter annan låta ett eller två av sina lätta övervattenskrigsfartyg och, i fall avsärskilda

omständigheter av vikt, även andra övervattenskrigsfartyg, vilkas

sammanlagda deplacement dock i intet fall må överstiga 6,000 ton, temporärt

besöka öarna. Finska regeringen må ej medgiva mer än ett krigsfartyg, tillhörande

varje annan makt, rätt att inlöpa i ögruppen och där temporärt

ankra (art. 4, andra stycket, mom. b). Såsom tredje undantag stadgas, att

Finland får låta sina luftstridskrafter flyga över Älandszonen, dock utan

rätt för dessa att där landa utom i fall av force majeure (art. 4, andra stycket,

mom. c). Förbudet mot att låta krigsfartyg inlöpa i zonen inverkar icke på

rätten till s. k. inoffensiv passage genom territorialvattnen (art. 5). I krigstid

skall zonen anses såsom neutralt område och får icke vare sig direkt eller

indirekt begagnas för ändamål, som på något sätt sammanhänger med militära

företag (art. 6, första stycket). För den händelse Östersjön beröres av

ett krig, äger Finland emellertid för tryggande av zonens neutralitet temporärt

utlägga minor inom dennas vattenområde och för detta ändamål vid
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

taga sådana maritima åtgärder, som äro strängt nödvändiga (art. 6, andra

stycket). Nationernas förbunds råd skall i så fall omedelbart underrättas (art.

6, tredje stycket). I syfte att göra den i konventionen stadgade garantin effektiv

kunna signatärmakterna var för sig eller gemensamt hänvända sig till

rådet, i ändamål att detta må besluta, vilka åtgärder som skola vidtagas för

att säkerställa upprätthållandet av konventionens bestämmelser eller för att

tillbakavisa en kränkning. Garantmakterna förbinda sig att medverka till

av rådet enhälligt beslutna åtgärder, under det att två tredjedels majoritet är

tillräcklig för att de skola vara berättigade vidtaga de åtgärder, som rådet

tillstyrker. I intetdera fallet medräknas vid omröstningen inom rådet, vari

alla signatärmakter vid behandlingen av hithörande frågor skola kallas att

taga säte, ombudet för den makt, som beskyllts för att hava kränkt konventionens

bestämmelser (art. 7: I). För den händelse zonens neutralitet äventyras

genom ett plötsligt angrepp, skall Finland inom densamma vidtaga erforderliga

åtgärder för att uppehålla och tillbakavisa angriparen samt omedelbart

därom underrätta rådet (art. 7: II). Konventionen förblir i kraft

oberoende av eventuella förändringar i status quo i Östersjön (art. 8). Med

enhälligt samtycke av signatärmakterna kunna andra makter inbjudas biträda

densamma (art. 9, andra stycket).

Under de senaste åren har frågan om effektiviteten av de internationella

garantierna för Ålands neutralitet blivit aktualiserad. Enligt 1921 års konvention

har åt Nationernas förbunds råd givits funktionen att i händelse av

fara för neutralitetskränkning eller redan påbörjat angrepp mot ögruppen

sammanträda i syfte att koordinera garantmakternas åtgärder till ögruppens

skydd. Garantisystemet i konventionen är anordnat under hänsynstagande

till Nationernas förbunds allmänna uppgifter enligt förbundsakten att

ingripa till medlemsstaternas skydd i händelse av angrepp. Genom händelsernas

utveckling har dock förbundets kollektiva säkerhetssystem alltmer

försvagats, och medlemsstaterna räkna ej för närvarande med dess fungerande

enligt förbundsaktens bestämmelser. Denna förändring i läget har

helt naturligt icke kunnat undgå att öva inflytande även på frågan om

Ålandsöamas garanterade trygghet. Om Nationernas förbunds råd icke kan

förväntas fylla de uppgifter, som enligt konventionen tilldelats rådet, och

om grundade tvivel kunna hysas angående garantmaktemas beredvillighet

att inom rådet ena sig örn effektiva åtgärder till försvar för ögruppens neutralitet,

måste de närmast intresserade staterna, Sverige och Finland, överväga

konsekvenserna för deras del av det sålunda förändrade läget.

Sedan i april 1938 från finsk sida gjorts en sondering under hand angående

vissa förutsättningar för frågans officiella upptagande mellan svenska

och finska regeringarna, enades de genom utväxling av de förut omnämnda

noterna av den 12 april och den 6 maj 1938 örn att skrida till en gemensam

undersökning av förutsättningar och utvägar att öka tryggheten för Åland

som neutraliserat område. Denna undersökning påbörjades vid ett meningsutbyte

i Stockholm under tiden 19—21 maj. Detta meningsutbyte, vilket

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

7

fördes av utrikesministrarna biträdda av folkrättsliga och militära sakkunniga,

möjliggjorde för de båda regeringarna att erhålla en fullständig bild

av de synpunkter, som å ömse håll gjort sig gällande. Dessa voro ej från

början överensstämmande, men å andra sidan blev det snart tydligt, att möjligheter

förefunnos att sammanjämka divergerande uppfattningar angående

Ålandskonventionens värde och behovet av modifikationer i densamma. Särskilt

bereddes därvid tillfälle för folkrättssakkunniga att analysera det rättsliga

läget och för de militära sakkunniga att undersöka problemets rent militära

aspekter. I sistnämnda avseende visade sig en undersökning på ort

och ställe av vissa delar av den åländska ögruppen erforderlig. Denna företogs

gemensamt av svenska och finska officerare. Vidare sammanträdde

militära experter från de båda länderna i Helsingfors för gemensamma utredningsarbeten

under tiden 4—8 juli 1938.

Den 29 och den 30 juli 1938 sammanträdde de båda ländernas delegerade

ånyo i Stockholm. Det visade sig då möjligt att uppdraga grundlinjerna för

en efter tidsläget anpassad, begränsad reform av det trygghetssystem för

Ålandsöama, som skapats genom 1921 års konvention. I väsentliga delar

återfinnas de förslag, som utarbetades, i de texter, vilka nu föreligga i slutgiltigt

skick. Förslagen angåvos uttryckligen i de delegerades gemensamma

rapport till sina regeringar vara baserade på ett upprätthållande av 1856 års

befästningsförbud och på den grundsatsen, att de ändringar och lättnader

med avseende å 1921 års konvention, som i nuvarande tidsläge erfordras

för Ålandsöarnas tryggande, såvitt möjligt borde genomföras i anslutning

till det i konventionen förutsatta systemet. Man var sålunda ense om att

genom en modifikation av demilitariseringsbestämmelsernas territoriella tilllämpningsområde

möjliggöra för Finland att befästa några av landskapets

söder om egentliga Åland befintliga öar och skär. För genomförandet av

härför erforderliga jämkningar i konventionstexten bleve givetvis samtliga

signatärmakters medverkan erforderlig. Den diplomatiska aktion, som måste

företagas i detta syfte, skulle ske gemensamt av svenska och finska regeringarna.

Emellertid ansågs nu berörda jämkning ej tillräcklig för att skapa

ett efter rådande förhållanden anpassat skydd för ögruppens oantastbarhet.

Temporära åtgärder i viss begränsad omfattning befunnos erforderliga även

inom den zon, beträffande vilken demilitariseringsbestämmelserna i princip

alltjämt skulle gälla. I fråga om dessa åtgärder var avsikten, att erforderligt

medgivande skulle utverkas gemensamt av de båda regeringarna för en

tid av tio år. Vidare enades man i princip om avgivandet av gemensamma

förklaringar angående dels krigförande makters ställning inom garantisystemet,

dels defensiva åtgärder vid överhängande krigsfara. Slutligen rådde,

till en början med hänsyn till att genomförandet av de planerade åtgärderna

för ökandet av Ålandsöarnas trygghet måste taga åtskillig tid i anspråk, en

samstämmig uppfattning om nödvändigheten av en ökad omedelbar beredskap,

för den händelse ett Östersjön berörande krig skulle utbryta. Denna

särskilda beredskap avsåg krigsfall, då både Sverige och Finland äro neutrala

och finna särskilda åtgärder erforderliga.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 282.

Redan vid det svensk-finska meningsutbytets inledande stod det klart för

båda parter, att Ålandsbefolkningens i samband med förslagens förverkligande

stående önskemål och intressen måste behörigen utredas och tillgodoses. Först

efter julimötet förelågo konkreta riktlinjer för en lösning av frågan. Under

augusti lämnades under hand från såväl svensk som finsk sida till talmannen

i Ålands landsting och andra representanter för Åland detaljerade upplysningar

örn föreliggande planer. Landstingets medlemmar sammankommo

till ett privat möte i Mariehamn den 29 augusti för att taga del av delegaternas

informationer. Åländska delegater besökte den 12 september Helsingfors

för att ytterligare informeras om de svensk-finska planerna, och den 22 september

samlades landstingsmännen åter till ett privat möte. Därvid underströks

enligt tillgängliga upplysningar, liksom redan skett den 29 augusti, att

landstingsmännen icke kunde taga ståndpunkt, förrän konkreta förslag och

skriftliga framställningar från Finlands regering förelåge.

Ehuru landskapet Äland icke är part i 1921 års konvention, har det, såsom

redan sagts, från början ansetts vara av väsentlig vikt, att eventuella

modifikationer i konventionens system taga tillbörlig hänsyn till befolkningens

önskemål och intressen. För övrigt äro landskapets myndigheter därjämte

i ett hänseende direkt medbestämmande vid genomförandet av den nyss skisserade

planen för åstadkommandet av ökad trygghet för Åland. Enligt 27 §

i självstyrelselagen för Åland äro nämligen landskapets inbyggare skyldiga

att biträda vid fäderneslandets försvar genom att, i stället för fullgörande av

värnplikt, göra motsvarande tjänst vid lots- och fyrinrättningen enligt vad

därom i lag särskilt stadgas. Hittills har någon lag om sådan tjänstgöring

vid lots- och fyrinrättningen ej kommit till stånd, och Ålandsbefolkningen har

sålunda under de gångna åren varit befriad både från värnplikt och från annan

offentlig tjänsteplikt. För säkerställandet av ögruppens försvar hade

såväl de finska som de svenska sakkunniga funnit i hög grad önskvärt, att

ortsbefolkningen vapenövas. Härför erfordrades en ändring av 27 § i självstyrelselagen,

och en sådan ändring kräver det åländska landstingets medverkan.

I syfte att ernå landstingets medverkan på denna punkt lät Finlands President

den 10 oktober sammankalla Ålands landsting till urtima möte den

27 i samma månad. I anslutning härtill riktade Presidenten den 24 oktober

en skrivelse till landstinget, varvid fogats dels förslag till lag angående ändring

av 27 § i självstyrelselagen jämte en därtill ansluten värnpliktslag, dels

också ett alternativt förslag till lag angående inbyggarnas i landskapet Åland

tjänstgöring vid lots- och fyrinrättningen. I skrivelsen redogjordes för de

svensk-finska förhandlingarna, som lett till framläggande av förslag om lättnader

i 1921 års demilitariseringsbestämmelser för att möjliggöra förläggande

av en väpnad styrka inom landskapets område. Av hänsyn till Ålandsbefolkningens

intressen skulle den till Åland förlagda, till numerären begränsade

truppstyrkan bestå av värnpliktiga från Finlands svenskspråkiga trakter under

svenskspråkigt befäl. Såsom en länk i åtgärderna för skyddande av

Ålands neutralitet hade finska regeringen särskilt uppmärksammat frågan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

9

om ålänningarnas deltagande i landets försvar och ville, innan definitiva lagförslag

framlades, bereda landstinget tillfälle att redan under frågornas förberedande

handläggning medverka till en lösning. Landstingets talman och

vederbörande landstingsutskott skulle få tillfälle att med vederbörande statsmyndigheter

dryfta föreliggande spörsmål. Enligt de två lagförslagen om

värnplikt skulle den åländska värnplikten införas temporärt för en tid av tio

år. Befolkningens vapenövning skulle avse fäderneslandets och hembygdens

försvar, och den värnpliktige finge icke, där han ej själv annat önskade, varaktigt

användas till tjänstgöring utanför landskapet.

Medlemmarna i det av landstinget för behandlingen av dessa lagförslag

vid det urtima mötet tillsatta lagutskottet samt landstingets talman infunno

sig till överläggning i Helsingfors i början av november. Under tiden 3—6

november ägde därjämte en tredje sammankomst rum i Helsingfors mellan

Sveriges och Finlands delegerade. På detta sätt bereddes representanterna

för Ålands landsting tillfälle till överläggning även med de svenska ombuden.

Vid överläggningarnas avslutande utsändes en kommuniké, vari meddelades,

att förhandlingsdelegationerna efter mötet i Stockholm i juli hos sina

regeringar förordat åtgärder beträffande en sådan jämkning av 1921 års

konvention, att ett effektivare tryggande av Älandsöarnas neutralitet möjliggjordes,

ävensom åtgärder avseende neutralitetens värnande, intill dess att

de ifrågavarande jämkningarna kommit till stånd. Det tillkännagavs vidare,

att vad man sålunda enats om bekräftats under delegationernas förhandlingar

i Helsingfors och att de förordade åtgärderna icke innebure ett försvagande

av den mellanfolkligt fastställda särställning, som Ålands landskap innehar

med avseende å självstyrelse, språk och egenart, utan vore avsedda enbart

att under de förändrade förhållandena tillförsäkra Åland den trygghet, som

avsågs med 1921 års konvention. Därjämte omnämndes i kommunikén, att

Ålands landstings representanter, i syfte att få en så ingående inblick som

möjligt i delegationernas planer samt i den därmed nära sammanhängande

frågan om ålänningarnas vapenövning ävensom att framställa önskemål och

förslag beträffande desamma, haft tillfälle föra förtroliga diskussioner med

de båda delegationerna. Slutligen tillkännagavs, att de båda delegationerna

för att fullborda utredningen av vissa ännu öppna frågor angående beredskapens

organisation på Åland, däri inbegripet frågan örn den åländska befolkningens

vapenövning, tillsatt ett gemensamt tekniskt utskott bestående av generallöjtnanten

H. V. Österman (Finland), överstelöjtnanten greve C. A.

Ehrensvärd (Sverige) samt, i egenskap av sakkunniga, referendarierådet vid

finska försvarsministeriet A. H. Aarnio och den åländske riksdagsmannen H.

Mattsson.

Det framgick redan av överläggningarna i Helsingfors, att lagförslagen av

den 24 oktober på åtskilliga punkter ej gillades av landstinget. Detta angav

närmare sin ståndpunkt genom ett av det tidigare omnämnda lagutskottet

framlagt betänkande av den 10 november 1938. Däri betonades, att man

varken från finskt eller svenskt håll tillerkänt Ålands landsting någon medbestämmanderätt

beträffande 1921 års konvention. Emellertid hade utskot
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

tet i Helsingfors tillkännagivit, att den åländska uppfattningen om den ovillkorliga

nödvändigheten att för neutralitetens upprätthållande ändra konventionen

icke sammanginge med den uppfattning, som delgivits utskottet, och

avhållit sig från varje åtgärd, som på ett eller annat sätt kunde tänkas bidraga

till en förändring av status quo. Under erinran om konventionens demilitariseringsbestämmelser

och under hänvisning till konventionens hela anda

och mening syntes det utskottet, att en detaljbehandling av finska regeringens

lagförslag rörande införandet av åländsk värnplikt inom den neutraliserade

zonen över huvud taget icke kunde komma i fråga. Då lagförslagen

framlagts såsom diskussionsbas, hade utskottet varken på sakliga eller formella

skäl kunnat ingå på behandling av detaljer. Emellertid uttalade utskottet

i princip att, om över huvud taget en ändring av 27 § i självstyrelselagen

avseende införandet av allmän värnplikt skulle kunna komma i fråga,

alla väsentliga bestämmelser rörande tjänstgöringen måste intagas i denna

paragraf och därjämte stadgas, att den särskilda lag, som paragrafen förutsätter,

skulle stiftas med Ålands landstings bifall. Dessutom förutsatte en

prövning av varje sådant lagförslag en samtidig omarbetning av självstyrelselagen

i hela dess vidd, så att konstitutionella konflikter mellan riket och

landskapet för framtiden kunde undvikas. Vidare underströks nödvändigheten

av effektivare garantier beträffande förvärv av fast egendom inom

landskapet. Beträffande förslaget till lag angående tjänstgöring vid lotsoch

fyrinrättningen kritiserades i utskottsbetänkandet åtskilliga särskilda bestämmelser.

Betänkandet, som utmynnade i en förklaring om beredvillighet

att framdeles pröva av förhållandenas utveckling måhända betingade nya

förslag, godkändes av landstinget den 12 november.

Önskvärdheten av en utredning rörande förtydligande av lagstiftningen om

Ålands självstyrelse hade av Finlands regering redan tidigare beaktats. I

slutet av september beslöt sålunda finska regeringen tillsätta en kommitté

för att överväga, huruvida skäl förelåge att förtydliga lagen den 6 maj 1920

om självstyrelse för Åland eller andra lagstadganden, vilka angå nämnda

självstyrelse. I den mån ett dylikt förtydligande befunnes nödvändigt,

hade kommittén i uppdrag att uppgöra förslag till den ändring i gällande

lagstadganden, vartill undersökningen gåve anledning. Denna kommitté har

numera avgivit sitt betänkande till finska regeringen, som inom sig tillsatt

ett särskilt utskott för det sålunda planlagda materialets bearbetning.

Det i kommunikén av den 6 november omnämnda tekniska utskottet påbörjade

sina förhandlingar i Helsingfors i omedelbar anslutning till de

svenska och finska delegationernas möte därstädes. Inom kommittén behandlades

åtskilliga detaljfrågor sammanhängande med de planerade militära

åtgärderna inom landskapet Åland i allmänhet, och därjämte uppdrogos

grundlinjerna för ett särskilt skyddsvärn för Ålandsöarna.

Under tiden 5—7 januari 1939 slutfördes de svensk-finska förhandlingarna

vid ett möte i Stockholm, i vilket även de båda ländernas statsministrar

deltogo. Därvid nåddes enighet om de åtgärder, som angivas i den redan

förut omnämnda, såsom bilaga B närslutna gemensamma rapporten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

11

Vid olika tillfällen under Ålandsförhandlingarna har, på sätt redan framgått

av vad ovan anförts, rådplägning ägt rum med utrikesnämnden, nämligen

vid sammanträden 2 maj, 18 juni, 28 juli, 8 och 30 september samt

18 november 1938 ävensom 10 januari, 6 och 21 mars, 17 april samt 2 maj

1939.

Den preliminära överenskommelsen innefattar fyra olika partier.

För det första avses att genomföra en definitiv ändring av 1921 års konvention.

I enlighet härmed skola de internationella demilitariseringsbestämmelserna

för framtiden ej utgöra hinder för militära försvarsåtgärder av

varje slag, som Finland må vilja vidtaga söder örn en ny demarkationslinje,

dragen i östlig—västlig riktning genom fasta Ålands sydspets. Vad beträffar

den söder om denna linje belägna delen av zonen skall Finland befrias

från varje inskränkning i sin handlingsfrihet och bestämmanderätt, varom

stadgas i konventionen. Härigenom beredes bl. a. möjlighet för Finland att

i obegränsad omfattning utan hinder av stadgandena i art. 4, andra stycket,

mom. b, ditsända krigsfartyg.

Den södra delen av zonen skall emellertid alltjämt i alla andra avseenden

åtnjuta det skyddssystem, som 1921 års konvention skapat, särskilt genom

bestämmelserna i artiklarna 4, 6 och 7, i syfte att vidmakthålla Ålandsöarnas

neutralitet. Härav följer, att hela Ålandszonen, däri inbegripet den

södra delen, förbliver ett neutraliserat område. Den internationella garantin

för upprätthållandet av konventionens bestämmelser eller för tillbakavisandet

av en kränkning gäller framdeles liksom hittills Ålandszonen i dess helhet.

För det andra avser den preliminära överenskommelsen ett bemyndigande

för Finland att för en tid av tio år inom den återstående delen av zonen vidtaga

vissa bestämda åtgärder av militär art inom en maximiram, som särskilt

överenskommes mellan Sverige och Finland. Några fasta befästningsanläggningar

komma icke att få uppföras inom denna huvudsakliga del av

Ålandszonen. Det temporära bemyndigandet avser i stort sett endast förläggandet

av rörlig kustartilleri- och luftvärnsmateriel och ett förråd av

minor på huvudön, möjlighet till övningar med svenska och finska sjöstridskrafter

samt utbildning av landskapets vapenföra befolkning till hembygdens

försvar. Man finner att, liksom i vad angår Ålandszonens södra del,

fråga är om utpräglat defensiva åtgärder inom en begränsad ram. Särskilt

under de närmaste åren, innan Ålandsbefolkningen hunnit vapenövas i större

utsträckning, är det nödvändigt att på huvudön förlägga militär personal

från det svenskspråkiga fasta Finland. Avsikten är emellertid, att kärnan

i det åländska hembygdsvärnet skall bildas av öns egen befolkning. I

olikhet med det för Ålands landsting i oktober framlagda lagutkastet är den

nu tilltänkta åländska värnpliktsordningen icke temporärt begränsad, men

i stället är dess tillämpning gjord beroende av att hinder ej föreligga i gällande

internationella avtal.

För det tredje avgivas två deklarationer angående konventionens tolkning.

Den första innebär, att en spontan intervention från krigförande makts sida

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

i och för Ålandsöarnas skydd ej kan betraktas som en tillämpning av konventionens

garantisystem. Det har ansetts önskvärt att uttryckligen på förhand

delgiva makterna denna tolkning, som vänder sig mot en eventuell benägenhet

hos krigförande makt att begagna 1921 års konvention som täckmantel

för ett ingripande på Åland. Den andra deklarationen preciserar

först Sveriges ställning. Såsom närmaste garantmakt och med hänsyn till

egna vitala intressen förbehåller sig sålunda Sverige att på begäran av Finland

medverka vid tillämpningen av försvarsåtgärder till tryggande av

Ålandsöarnas neutralitet. Den giver vidare uttryck åt den gemensamma

svensk-finska ståndpunkten, att ett erbjudande om ingripande från krigförande

makts sida i detta syfte skall avböjas. Nämnda svensk-finska samverkan

har till sin förutsättning, att både Sverige och Finland äro neutrala

och att båda regeringarna enas om att vidtaga särskilda åtgärder. För denna

eventualitet kräves en viss beredskap och en planläggning i fredstid.

Genom den sistnämnda deklarationen bekräftas Sveriges historiskt givna

särställning i vad angår skyddet av Ålandsöarnas neutralitet. Som redan

framgår av vad ovan sagts, kommer denna särställning också till uttryck genom

att det överlåtes åt Sverige och Finland att gemensamt fastställa maximiramen

för de militära åtgärderna inom Ålandszonens norra del. Från

svensk och finsk sida avses att i och för tillämpningen av den nya ordningen

för tryggandet av Ålandsöarnas neutralitet tillsätta särskilda fasta delegationer,

bestående av de båda ländernas utrikesministrar, deras sändebud i Helsingfors,

resp. Stockholm, samt en representant för respektive lands krigsmakt.

Dessa delegationer komma att bl. a. handhava maximiramens fastställande

och det gemensamma planläggningsarbete, varom nyss talats.

För det fjärde bekräftas genom den nya ordningen på olika sätt landskapet

Ålands särställning i språkligt, rättsligt och administrativt hänseende.

Sålunda fastslås i den svensk-finska noten till makterna, att inom Ålandszonens

norra del förlagd militär personal från det övriga Finland skall vara

svenskspråkig. Vidare har finska regeringen i meddelande till den svenska

angivit de grundsatser, som komma att föreslås i den åländska värnpliktslagen,

vilken skall stiftas gemensamt av Finlands riksdag och Ålands landsting

och sålunda ej kunna upphävas eller ändras utan landstingets samtycke.

Enligt dessa grundsatser säkerställes den svenskspråkiga karaktären hos all

militär personal, som förlägges inom landskapet Åland, samt skall ämbetsoch

undervisningsspråket vid staber och truppförband inom landskapet vara

svenska. Dessutom skola de åländska värnpliktiga utgöra särskilda truppförband,

vid vilka jämväl kommandospråket skall vara svenska. Beträffande

officerare kräves visserligen ej, att de skola tillhöra Finlands svenskspråkiga

befolkning men väl -—- enligt samma regel, som gäller för civila ämbetsmän

inom landskapet — att de skola fullständigt behärska svenska språket

i såväl tal som skrift. Dessa grundsatser synas förebygga risken för en

förfinskning av landskapet Åland som en följd av de begränsade militära

åtgärder inom landskapet, vilka nu ifrågasatts. Därjämte har finska regeringen

förbundit sig att till svenska regeringen avgiva en förklaring om att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

13

de överenskomna åtgärderna icke skola inkräkta på den särskilda internationella

ställning, som landskapet Åland åtnjuter i vad angår dess självstyrelse,

dess språk och dess egenart. Om denna förklaring lämnas officiell

underrättelse till landskapets landsting. Det bör slutligen vara omnämnt,

att finska regeringen ämnar föreslå förtydliganden i gällande lagar örn

Ålands självstyrelse m. m. i syfte att för framtiden undanröja de svårigheter,

vilka mött vid dessa lagars tolkning och tillämpning.

De svar å den svensk-finska framställningen, som ingått från signatärmakterna

till 1921 års konvention, innebära samtliga ett godtagande i princip

av den från Sveriges och Finlands sida föreslagna nya ordningen i vad

angår skyddet av Ålandsöarnas neutralitet.

Under sådana förhållanden äro svenska och finska regeringarna beredda

att omedelbart underställa de mellan signatärmakterna överenskomna bestämmelserna

Nationernas förbunds råd för godkännande, i den mån de

falla inom området för rådets behörighet.

I den gemensamma rapporten av den 30 juli 1938 ävensom i den kommuniké,

som i början av november 1938 utsändes i Helsingfors, förklarade

de svenska och finska delegerade, att de beaktat å ena sidan den försvagning,

som Nationernas förbunds säkerhetssystem undergått, det förändrade

militärpolitiska läget vid Östersjön och de såväl politiska som militära svårigheter,

vilka numera förefinnas för en tillämpning av det i 1921 års Ålandskonvention

stadgade garantisystemet, samt å andra sidan det värde, som

denna konvention alltjämt bör anses äga för upprätthållandet av Ålandsöarnas

neutralitet och internationella särställning i övrigt, vilket värde dessutom

kan ökas i ett förändrat läge. Dessa två huvudsynpunkter hava städse

varit vägledande vid de förhandlingar, som resulterat i föreliggande förslag

om en sådan jämkning av gällande konvention, att ett effektivare skydd

av Ålandsöarnas neutralitet möjliggöres. Utöver vad jag redan framhållit

beträffande svårigheterna för garantisystemets tillämpning under nuvarande

förhållanden, må här vara tillräckligt att erinra därom, att beslut angående

åtgärder till skyddande av ögruppens neutralitet enligt 1921 års konvention

som bekant skall fattas av Nationernas förbunds råd förstärkt med representanter

för de signatärmakter till 1921 års konvention, som ej äro medlemmar

av rådet. Italien och Tyskland äro båda signatärmakter, men det förra

landet har anmält sitt utträde ur förbundet och det senare har redan för

åtskillig tid sedan upphört att tillhöra förbundet. Med hänsyn till Italiens

och Tysklands negativa inställning till förbundet är det ovisst, huruvida i

ett kritiskt läge någon konferens för dryftande av åtgärder till Ålandsöarnas

tryggande av det slag, som konventionen avsett, under nuvarande förhållanden

över huvud taget kan komma till stånd, och i varje fall är det mer

än tvivelaktigt, huruvida några effektiva åtgärder kunna beslutas och genomföras.

Av dessa konstateranden bör emellertid ej dragas den slutsatsen, att grund
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S2.

satsen om Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering bör uppgivas.

Tvärtom måste det ur svensk synpunkt anses som ett vitalt intresse att vidmakthålla

ögruppens internationellt erkända ställning som en särskild zon,

vilken i krig ej får göras till utgångspunkt för militära operationer. Det är

tänkbart, att de internationella bestämmelserna angående Ålandsöarnas särskilda

ställning kunna under ett allmänt krig åsidosättas, men det är säkerligen

ej betydelselöst att framdeles liksom hittills kunna beträffande denna

viktiga strategiska punkt åberopa internationellt-rättsliga stadganden, vilka

vunnit allmänt erkännande. Även garantisystemet enligt 1921 års konvention

kan under förändrade förhållanden tänkas bliva av mer effektivt värde än

för närvarande.

De nu ifrågavarande jämkningarna i gällande internationella bestämmelser,

vilka äro avsedda att skapa större trygghet för Åland som neutraliserat

område, motsvara finska regeringens önskemål om att erhålla möjlighet att

i fredstid förbereda Ålandsöarnas försvar, vilket enligt uttrycklig bestämmelse

i 1921 års konvention åligger Finland. Ifrågavarande jämkningar i

konventionen förordas också från den svenska militära sakkunskapens sida.

Jag torde här få återgiva vad försvarsstabschefens på anmodan av mig

den 4 maj 1939 avgivna yttrande i ärendet innehåller:

På därom gjord anmodan har jag äran avgiva följande yttrande om den

nya ordning för tryggande av Ålandsöarnas neutralitet, varom preliminär

enighet uppnåtts mellan finska och svenska delegerade. Enär jag, alltsedan

föreliggande spörsmål upptogs till behandling, varit i tillfälle att personligen

eller genom mig underställd personal framlägga de militära synpunkterna på

frågan, anser jag mig kunna i detta sammanhang begränsa mig till en sammanfattning

av vad som sålunda från min sida kommit till uttryck.

Örn en stormakt komme i besittning av Åland, skulle avsevärda delar av

Sveriges i och för sig fåtaliga stridskrafter komma att bindas för eventuellt

lokalförsvar längs Norrlandskusten, och detta även örn Finland i övrigt vore

intakt. Vidare skulle våra sjöförbindelser, främst till Norrland, kunna i stor

utsträckning behärskas, varjämte, på grund av möjligheterna till flygbasering

på Åland, riskerna för flyganfall mot stora delar av vårt land väsentligt

skulle ökas. För Sveriges försvar är det därför av största betydelse, att vid

ett stormaktskrig, som berör Östersjöområdet, en effektiv kontroll av inloppen

till Bottniska viken kan utövas. Upprätthållandet av Ålandsområdets

integritet är en förutsättning härför.

Med hänsyn till de betydande strategiska fördelar, vilka i händelse av en

allvarlig konflikt mellan Östersjöstater skulle tillfalla den krigförande part,

som lyckats taga Åland i besittning, måste det befaras, att ett företag med

detta syfte kan komma till utförande. Så länge som Åland jämlikt 1921 års

konvention är helt demilitariserat och obefästat, är det icke otroligt, att en

sådan operation kommer att verkställas i ett mycket tidigt skede; ett dylikt

företag kan under nuvarande förhållanden hava utsikt att lyckas, även örn

endast jämförelsevis svaga krafter insättas. Dessa kunna, förutom av till

sjöss framförda stridskrafter, även bestå av lufttransporterade trupper. Ett

betryggande militärt försvar av själva Åland måste därför hastigt kunna

ordnas.

Vid utövandet av kontroll över inloppen till Bottniska viken måste betydande

uppgifter tillkomma sjö- och flygstridskrafter, vad de förstnämnda

beträffar icke minst artillerifartygen. I betraktande av de resurser i nämnda

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

15

hänseenden, varöver Sverige och Finland kunna beräknas förfoga i jämförelse

med en stormakt, är det emellertid nödvändigt, att medverkan säkerställes

av försvarsanstalter även på Ålandsöarna. Om önskvärd effekt skall

kunna åstadkommas och tillfredsställande skydd skapas, måste dessa försvarsanstalter

delvis utgöras av redan i fredstid anordnade permanenta kustbatterier.

För deras tillkomst erfordras ett hävande av befästningsförbudet

inom en mindre del av den åländska skärgården, varigenom möjlighet för

Finland skapas att uppföra permanenta befästningar på vissa skär och mindre

öar vid de infartsleder, som söderifrån föra till Ålandshav och fasta Äland.

Även om ifrågavarande skär och öar, försedda med permanenta befästningar,

skulle komma i en fientlig makts händer, äro de icke lämpliga som baser

för mot Sverige riktade företag, vare sig över sjön eller genom luften; ej heller

kunna dylika företag nämnvärt understödjas från på öarna uppställda

batterier, även om dessa äro permanenta. Icke ens från den västligaste befästningsanläggning,

som skulle medgivas, nämligen på Lågskär, kan vattenområdet

närmast svenska kusten verksamt beskjutas, lika litet som farvattnet

väster om Lågskär kan behärskas från de yttersta delarna av den svenska

skärgården. Det är just av denna anledning, som samverkan mellan kustbatterier

på båda sidor örn Ålandshav angivits såsom en av förutsättningarna

för att inloppen till Bottniska viken skola kunna effektivt kontrolleras.

Och även detta samarbete enbart är ej tillfyllest; såsom förut framhållits,

kräves dessutom medverkan av sjö- och flygstridskrafter. De farhågor, som

yppats, att de ifrågasatta permanenta befästningsanordningarna i södra delen

av den åländska skärgården skulle vid ett ändrat politiskt läge innebära

en fara för Sverige, synas mig av ovan anförda skäl sakna bärande grund.

Även skydd mot landsuttningsforsak på fasta Åland från krigs- eller transportfartyg

eller från luften måste emellertid, såsom redan påpekats, kunna

hastigt ordnas. Härför fordras tillgång på arméstridskrafter på fasta Åland,

varibland även luftvärnsartilleri. Att uteslutande bygga på ett överförande

av dessa stridskrafter till ögruppen, först då ett hot mot denna blir aktuellt,

är med hänsyn till risken för snabba företag i ett tidigt konfliktskede icke

möjligt. Av detta skäl är en lindring i de nuvarande demilitariseringsbestämmelserna

erforderlig. De styrkor, som i fredstid lämpligen kunna förläggas

till Åland, äro dock icke av den storleksordning, att de ensamma kunna beräknas

vara i stånd att avvisa ett med starkare krafter utfört invasionsförsök.

Ett överförande av ytterligare stridskrafter till ögruppen måste därför

under alla förhållanden förutses. I betraktande av Sveriges vitala intresse-

av att Ålandsöarnas integritet tryggas, är svensk medverkan i detta

hänseende starkt motiverad, och finska framställningar i detta syfte böra

såvitt möjligt tillmötesgås. Vid eventuellt överförande av svenska trupper

till fasta Åland framträder betydelsen av de permanenta försvarsanordningarna

på ögruppen såsom ett led även i åtgärderna för sådana sjötransporters

skyddande.

De krav, som med anledning av ovan framlagda militära synpunkter för

närvarande rimligen kunna uppställas beträffande såväl i fredstid vidtagna

försvarsförberedelser på Äland som medverkan från .svensk sida vid hävdandet

av neutraliseringen och kontrollerandet av inloppen till Bottenhavet,

bliva tillgodosedda genom de i den preliminära överenskommelsen förutsatta

åtgärderna. Det är därför ur svensk försvarssynpunkt av största vikt, att

förutsättningar ernås för dessa åtgärders vidtagande, resp. förberedande. I

beaktande av den allmänna utrikespolitiska situationen bitr en lösning av

frågan nu med det snaraste åvägabringas. Della är enligt min bestämda uppfattning

en angelägenhet av vital betydelse för vårt lands försvar och för

möjligheten att upprätthålla vår egen neutralitet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Till de av försvarsstabschefen anförda synpunkterna är från min sida

föga att tillfoga. Med återgivna yttrande är den viktiga roll klart definierad,

som tillkommer den nya Älandsöverenskommelsen i Sveriges neutralitetsväm.

Jag ansluter mig helt till slutsatsen, att frågans snara lösning är en

angelägenhet av vital betydelse för vår neutralitetsberedskap. Om något

vidaregående engagemang är här icke fråga än att i avseende å den internationellt

särställda Ålandsregionen medverka till för rent defensiva syften

avsedda och endast för sådana användbara försvarsanstalter, vilka krävas

för vårt lands egen trygghet. Härvid torde få understrykas, att en mera

effektiv säkerhet i vad angår Ålandsregionen innebär en avsevärd lättnad

i de neutralitetsuppgifter, som föreligga till bevakande vid krigsfall i Östersjön.

Den samverkan mellan svenska och finska försvarsanstalter, varmed

överenskommelsen räknar och varom försvarsstabschefen yttrat sig, är baserad

på den förutsättningen, att såväl Sverige som Finland äro neutrala och

att båda ländernas regeringar äro överens örn ikraftsättandet av den plan

för samverkan, vilken av de militära ledningarna är förberedd.

Det framgår ävenledes av försvarsstabschefens yttrande, att i ett annat

läge än det nyss förutsatta de försvarsanstalter, varom fråga är i överenskommelsen,

icke äro av beskaffenhet att utgöra någon fara för vårt land. Det

må i detta sammanhang understrykas, att de betänkligheter, vilka städse å

svensk sida gjort sig gällande gentemot fasta befästningsanordningar på huvudön,

icke hava tillämplighet å nu förevarande plan. För huvudön få

nämligen sådana anläggningar icke komma i fråga. Beträffande de temporära

medgivanden överenskommelsen innefattar för Ålandszonens huvudområde

skall maximiomfattningen av militära anstalter fastställas under

svenska regeringens medverkan. I avseende å den södra delen av zonen,

för vilken demilitariseringsbestämmelserna hävas, är anledning bemärka,

att som ett nödvändigt led i planeringen av all eventuell samverkan för tryggandet

av Ålandsområdets neutralitet ingår ömsesidig information rörande

de militära anstalterna såväl inom den neutraliserade zonen som i de närmast

angränsande kustområdena å svensk och finsk sida.

Ur rent svenska intressesynpunkter sett är det min övertygelse, i full anslutning

till den av chefen för försvarsstaben hävdade uppfattningen, att genomförandet

av den till riksdagens godkännande framlagda Ålandsöverenskommelsen

är för rikets trygghet av ett högst betydande positivt värde.

Man har stundom velat göra gällande, att det förstärkta skyddet för

Åland skulle vara riktat mot den ena eller den andra makten. Alla intresserade

makter böra emellertid, huru starka motsättningarna dem emellan

än kunna vara och oavsett växlingar i maktkonstellationerna, äga ett gemensamt

intresse av att Sveriges och Finlands neutralitet obrottsligt upprätthålles

och skyddas på det mest ändamålsenliga sätt.

Till slut vill jag framhålla den betydelse, som enligt min uppfattning bör

tillmätas den svensk-finska uppgörelsen i Ålandsfrågan ur synpunkten av

vårt lands allmänna förhållande till grannlandet i öster och Finlands ställ
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

17

ning inom de nordiska ländernas krets. Som man erinrar sig, antog Finlands

riksdag i december 1935 enhälligt ett uttalande till förmån för Finlands

nordiska orientering. Sedan dess har Finland allt fastare infogats i

det nordiska samarbetet. Detta gäller ej blott det traditionella samarbetet på

lagstiftningens, förvaltningens och olika tekniska områden utan även de nordiska

ländernas samstämmande neutralitetspolitik. Sedan flera år tillbaka

deltager Finland i de nordiska utrikesministermöten, vilka under nuvarande

brydsanuna tider mer än eljest äga betydelse och utan någon formlig överenskommelse

blivit en regelbunden företeelse. Utsikterna till en fortgående

utjämning av tidigare slitningar i förhållandet mellan de båda folkgrupperna

inom Finland sammanhänga också nära med det fördjupade samarbetet mellan

Finlands och de övriga nordiska ländernas regeringar, i främsta rummet

Sveriges. Det är tillåtet att hoppas, att uppgörelsen i Ålandsfrågan skall ytterligare

befästa ett harmoniskt förhållande i Norden, vilket det är svenska

regeringens ständiga strävan att på allt sätt främja.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte i proposition äska riksdagens samtycke

till en överenskommelse om skyddet av Ålandsöarnas

neutralitet i huvudsaklig överensstämmelse med de preliminära

texter, som återgivas i bilaga B.»

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Stig Unger.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 282.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Bilaga A.

Konvention angående Ålandsöarnas icke-befästaude och neutralisering.

Genéve den 20 oktober 1921.

Ratificerad av Sverige den 18 november 1921. Ratifikationerna deponerades i Genéve den 6

april 1922. Övriga makters depositioner av ratifikationerna till konventionen: Tyska Riket,

Danmark, Finland, Frankrike och Storbritannien den 6 april 1922, Italien den 11 maj 1922,

Polen den 29 juni 1922, Lettland den 9 september 1922 samt Estland den 3 april 1923.

(Översättning.)

Convention relative ä la non-fortiflcation

et ä la neutralisation des lies

d’Aland.

Le Président de 1’Allemagne, Sa Majesté

le Roi de Danemark et delande,

le Chef d’Etat de la République d’Esthonie,

le Président de la République

de Finlande, le Président de la République

Francaise, Sa Majesté le Roi du

Royaume Uni de Grande-Bretagne et

d’Mande et des territoires britanniques

au delå des mers, Empereur des Indes,

Sa Majesté le Roi d’Italie, le Chef

d’Etat de la République de Lettonie,

le Chef de l’Etat Polonais, et Sa Majesté

le Roi de Suéde, étant tombés d’accord

pour réaliser le vceu émis par le Conseil

de la Société des Nations dans sa

résolution du 24 juin 1921, visant la

conclusion d’une Convention entre les

Puissances intéressées, en vue de la

non-fortification et de la neutralisation

des lies d’Aland, afin de garantir que

ees lies ne deviendront jamais une

cause de danger au point de vue militaire:
Ont

résolu å cette fin de compléter,

sans y porter atteinte, l’effet de l’engagement

pris par la Russie dans la Convention

du 30 mars 1856, relative aux

lies d’Aland, annexée au Traité de Paris

du méme jour;

Et ont désigné comme leurs Plénipotentiaires,

savoir:

Pour 1’Allemagne:

M. Oskar Trautmann, Conseiller actuel

de Légation.

Konvention angående Ålandsöarnas

icke-befåstande och neutralisering.

Tyska Rikets President, Hans Majestät

Konungen av Danmark och Island,

Estniska Republikens Statschef, Finska

Republikens President, Franska Republikens

President, Hans Majestät Konungen

av det Förenade Konungariket

Storbritannien och Irland och av de

brittiska besittningarna hinsides haven,

Kejsare av Indien, Hans Majestät Konungen

av Italien, Lettiska Republikens

Statschef, Polske Statschefen och

Hans Majestät Konungen av Sverige,

vilka enats örn att förverkliga det av

Nationernas förbunds råd i dess beslut

den 24 juni 1921 uppställda önskemålet

om avslutande av en konvention mellan

de intresserade makterna rörande

Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering,

i syfte att garantera, att

dessa öar aldrig komma att utgöra

någon fara ur militär synpunkt,

hava för detta ändamål beslutit att,

utan rubbning av den förbindelse, som

Ryssland åtagit sig i den vid Paris-traktaten

av den 30 mars 1856 fogade konventionen

rörande Ålandsöarna, fullständiga

innebörden av denna förbindelse,

och till sina befullmäktigade ombud

utsett:

För Tyskland:

hr Oskar Trautmann, verkligt legationsråd.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

19

Pour le Danemark:

M. Herman Anker Bernhoft, Envoyé

extraordinaire et Ministre plénipotentiaire

å Paris.

et M. Henri Lucien Erik Wenck, Capitaine

de vaisseau, Chef de l’Etat-Major

de la Marine danoise.

Pour VEsthonie:

M. Antoine Piip, Ministre des Affaires

étrangéres.

Pour la Finlande:

M. le Général Oscar Paul Enckell,

Chef d’Etat-Major général de l’armée

finlandaise.

M. Rafael Waldemar Erich, anden

Président du Conseil, Professeur å la

Faculté de Droit de 1’Université de Helsingfors.

M. Carl Enckell, Envoyé extraordinaire

et Ministre plénipotentiaire å

Paris.

Pour la France:

M. Jean Gout, Ministre plénipotentiaire

de premiére Hasse.

Pour VEmpire Britannique:

M. John Duncan Gregory, C. M. G.,

Conseiller d’Ambassade, Chef de Section

au Foreign Office.

Pour l’ Italie:

M. Arturo Ricci Busatti, Ministre

plénipotentiaire de premiére classe.

Pour la Lettonie:

M. Michael Walters, Envoyé extraordinaire

et Ministre plénipotentiaire å

Rome.

Pour la Pologne:

M. Szymon Askenazy, Envoyé extraordinaire

et Ministre plénipotentiaire,

Délégué å la Société des Nations.

Pour la Suéde:

M. Eric Birger de Trolle, Gouverneur

de Province, ancien Ministre des Affaires

étrangéres.

Le Baron Erik Teodor Marks von

Wurtemberg, Président de la Cour

d’Appel de Svea, ancien Ministre.

För Danmark:

hr Herman Anker Bernhoft, envoyé

extraordinaire och ministre plénipotentiaire

i Paris, samt

hr Henri Lucien Erik Wenck, kommendör,

chef för danska marinstaben.

För Estland:

hr Antoine Piip, utrikesminister.

För Finland:

hr Oscar Paul Enckell, general, chef

för finska generalstaben,

hr Rafael Waldemar Erich, förutvarande

statsminister, professor vid juridiska

fakulteten vid universitetet i Helsingfors,

hr Carl Enckell, envoyé extraordinaire

och ministre plénipotentiaire i

Paris.

För Frankrike:

hr Jean Gout, ministre plénipotentiaire

av första klassen.

För Brittiska Riket:

hr John Duncan Gregory, C. M. G.,

ambassadråd, avdelningschef i utrikesministeriet.

För Italien:

hr Arturo Ricci Busatti, ministre plénipotentiaire

av första klassen.

För Lettland:

hr Michael Walters, envoyé extraordinaire

och ministre plénipotentiaire i

Rom.

För Polen:

hr Szymon Askenazy, envoyé extraordinaire

och ministre plénipotentiaire,

delegerad vid Nationernas förbund.

För Sverige:

hr Eric Birger Trolle, landshövding,

förutvarande minister för utrikes ärendena,

friherre Erik Teodor Marks von Wurtemberg,

president i Svea Hovrätt, förutvarande

statsråd,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Lesquels, aprés avoir déposé leurs

pleins pouvoirs, trouvés en bonne et due

torine, sont convenus des stipulations

suivantes:

Article 1.

La Finlande, confirmant en tant que

de besoin, en ce qui la concerne, la déclaration

faite par la Russie dans la

Convention du 30 mars 1856, relative

aux lies d’Aland1, annexée au Traité de

Paris du méme jour, s’engage å ne pas

fortifier la partie de l’archipel finlandais,

dite «les lies d’Aland».

Article 2.

I. Par la dénomination des lies

d’Aland» la présente Convention entend

1’ensemble des lies, flöts et récifs, situés

dans l’étendue de mer délimitée par les

lignes suivantes:

a) Au Nord, par le paralléle de latitude

60° 41'' N.

b) A l’Est, par les lignes droites Tenant

successivement les points géographiques

suivants:

1) lat. 60° 41'',0 N et long. 21° 00'',0 E de Greenwich

2)

>

60° 35'',9 N >

>

21° 06'',9 E >

3)

>

60° 33'',3 N »

>

21° 08'',6 E »

4)

>

60° 15'',8 N >

>

21° 05'',5 E »

5)

»

60° 11'',4 N >

>

21° 00'',4 E »

6)

>

60° 09'',4 N >

>

21° 01'',2 E »

7)

>

60° 05'',5 N >

>

21° 04'',3 E >

8)

>

60° 01'',1 N >

»

21° 11'',8 E »

9)

»

59° 59'',0 N >

>

21° 08'',3 E »

10)

>

59° 53'',0 N >

>

21° 20'',0 E »

U)

>

59° 48'',5 N >

>

21° 20'',0 E »

12)

>

59° 27'',0 N >

>

20° 46'',3 E »

c) Au Sud par le paralléle de latitude

59° 27'' N.

d) A l’Ouest par les lignes droites

reliant successivement les points géographiques

suivant:

13) lat. 59° 27'',0 N et long. 20° 09'',7 E de Greenwich

14) > 59° 47'',8 N » > 19° 40'',0 E » »

15) > 60° 11'',8 N » > 19° 05'',5 E » »

16) Millen du rocher Märket

lat. 60° 18'',4 N et long. 19° 08'',5 E » »

17) > 60°41'',0N. > 19° 14'',4E » »

vilka efter att hava deponerat sina

fullmakter, som befunnits vara i god

och behörig form, överenskommit om

följande bestämmelser:

Art. 1.

Finland bekräftar, i den mån sådant

må för dess del vara erforderligt, den

förklaring Ryssland avgivit uti den vid

Paris-traktaten av den 30 mars 1856

fogade konventionen angående Ålandsöarna1

och förbinder sig alltså att icke

befästa den del av den finska skärgården,

som benämnes Ålandsöarna.

Art. 2.

I. Med benämningen Ålandsöarna

förstås i denna konvention samtliga

de öar, holmar och skär, vilka äro belägna

inom det vattenområde, som begränsas

av följande linjer:

a) i norr av latitudparallellen 60° 41''

N.

b) i öster av de räta linjer, som successivt

sammanbinda följande geografiska

punkter:

1) lat. 60° 41'',0 N och long. 21° 00'',0 O (Gr.)

2)

>

60° 35'',9 N >

>

21° 06'',9 O

3)

>

60° 33'',3 N >

>

21° 08'',6 O

4)

>

60° 15'',8 N >

>

21° 05'',5 O

5)

>

60° 11'', 4 N >

>

21° 00'',4 O

6)

>

60° 09'',4 N •

>

21° 01'',2 O

7)

>

60° 05'',5 N >

»

21° 04'',3 O

8)

>

60° 01'',1 N >

>

21° 11'',8 O

9)

>

59° 59'',0 N >

>

21° 08'',3 O

10)

)

59° 53'',0 N >

3>

21° 20'',0 O

11)

>

59° 48'',5 N >

>

21° 20'',0 O

12)

>

59° 27'',0 N >

>

20° 46'',3 O

c) i söder av latitudparallellen 59°

27'' N.

d) i väster av de räta linjer, som

successivt sammanbinda följande geografiska

punkter:

13) lat. 59° 27'',0 N och long. 20° 09'',7 O (Gr.)

14) » 59° 47'',8 N > > 19° 40'',0 O »

15) > 60° 11'',8 N > > 19° 05'',5 O >

16) Mittpunkten av klippan Märket

lat. 60° 18'',4 N och long. 19° 08'',5 O (Gr.)

17) » 60°41'',0 N » > 19° 14'',4 O »

1 Konventionens text är införd ä sid. 25 f.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

21

Les lignes reliant les points 14, 15 et

16 sont celles qui ont été fixées pär la

«Description topographique de la frontiére

entre le Royaume de Suéde et

1’Empire de Russie d’aprés la démarcation

de 1’année 1810 corrigée d’aprés la

revision de 1888»1.

La position de tous les points indiqués

dans le présent article se référe généralement

å la carte de l’Amirauté britannique

N° 2297 de 1872 (avec les

corrections apportées jusqu’au mois

d’aout 1921); toutefois, pour plus de

précision, la position des points 1 å 11

se référe aux cartes suivantes: cartes

finlandaises N° 32 de 1921, N° 29 de

1920, et carte russe N° 742 de 1916

(corrigée en mars 1916).

Un exemplaire de chacune de ees

différentes cartes est déposé aux archives

du Secrétariat permanent de la Société

des Nations.

II. Les eaux territoriales des lies

d’Aland sont considérées comme s’étendant

å une distance de trois milles marins

de la laisse de basse mer des lies,

flöts et récifs non constamment submergés,

délimités ci-dessus; toutefois,

sur aucun point ees eaux ne s’étendent

au delå des lignes fixées dans le paragraphe

I du présent article.

lil. L’ensemble des lies, ilots et récifs

délimités par le paragraphe I, et

des eaux territoriales définies par le

paragraphe II, constituent la «zone» å

laquelle s’appliquent les artides suivants.

Article 3.

Aucun établissement ou base d’opérations

militaires ou navales, aucun établissement

ou base d’opérations d’aéronautique

militaire, ni aucune autre installation

utilisée å des fins de guerre

ne pourra étre maintenue ou créée dans

la zone déerite å 1’article 2.

De linjer, som förena punkterna 14,

15 och 16, äro desamma, som äro angivna

uti »Description topographique de

la frontiére entre le Royaume de Suéde

et 1’Empire de Russie d’aprés la démarcation

de 1’année 1810 corrigée

d’aprés la revision de 1888»1.

Läget av alla i denna artikel angivna

punkter hänför sig i allmänhet till brittiska

amiralitetets sjökort Nr 2297 av

1872 (med däri intill augusti 1921 införda

rättelser). För vinnande av större

noggrannhet hänföras dock punkterna

1—11 till följande sjökort: finska sjökorten

Nr 32 av 1921, Nr 29 av 1920

och ryska sjökortet Nr 742 av 1916

(rättat i mars 1916).

Av vartdera av dessa olika sjökort

är ett exemplar deponerat i Nationernas

förbunds permanenta sekretariats

arkiv.

II. Ålandsöarnas territorialvatten anses

sträcka sig intill ett avstånd av tre

sjömil vid lågvattenstånd från här ovan

avsedda öar, holmar och skär, som icke

ständigt av havet översköljas: dock skall

territorialvattnet ingenstädes anses

sträcka sig utom de i första momentet

av denna artikel bestämda gränslinjerna.

lil. De öar, holmar och skär, som

avses i mom. I, och de territorialvatten,

som äro bestämda i mom. II, utgöra

tillsammans den »zon», varå följande

artiklar äga tillämpning.

Art. 3.

Ingen anläggning eller operationsbas

av militär eller marin art, ingen anläggning

eller operationsbas för militär luftfart,

ej heller någon annan anordning

avsedd för krigsändamål må bibehållas

eller upprättas inom den i art. 2 angivna

zonen.

Article 4.

Sous réserve des dispositions de 1’article

7, aucune force militaire, navale

ou aérienne d’aucune Puissance ne

pourra pénétrer ni séjourner dans la

zone déerite å 1’article 2; la fabrication,

Art. 4.

Under förbehåll för bestämmelserna

i art. 7 må icke någon lant-, sjödier

luftstyrka tillhörande någon som

helst makt inkomma i eller uppehålla

sig inom den i art. 2 angivna zonen.

1 Topografisk beskrivning över gränsen mellan konungariket Sverige och kejsardömet Ryssland,

upprättad efter den år 1888 reviderade gränsregleringen av år 1810. Se Sveriges och Norges

traktater, del XIII (IV), sid. 558.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

1’importation, le transit et la reexportation

des armes et du matériel de guerre

y sont formellement interdits.

Les dispositions suivantes seront toutefois

appliquées en temps de paix:

a) en dehors du personnel de police

réguliére nécessaire pour le maintien de

l’ordre et de la sécurite publique dans

la zone, conformément aux dispositions

générales en vigueur dans la République

finlandaise, la Finlande pourra, si

des circonstances exceptionelles l’exigent,

y introduire et y entretenir temporairement

telles autres forces armées

qui seront strictement nécessaires au

maintien de 1’ordre.

b) La Finlande se réserve également

le droit de faire visiter les lies, de

temps å autre, par un ou deux de ses

navires de guerre légers de surface, qui

pourront, dans ce cas, mouiller temporairement

dans leurs eaux. En dehors

de ees navires, la Finlande pourra, si

des circonstances particuliéres importantes

1’exigent, introduire dans les

eaux de la zone et y entretenir temporairement

d’autres navires de surface

ne devant en aucun cas dépasser le

déplacement total de 6,000 tonnes.

La faeulté d’entrer dans 1’archipel et

d’y mouiller temporairement ne pourra

étre accordée par le Gouvernement finlandais

qu’å un seul navire de guerre

de toute autre Puissance.

c) La Finlande pourra faire survoler

la zone par ses aéronefs militaires ou

navals, mais leur atterrissage y est interdit

hors le cas de force majeure.

Article 5.

L’interdiction de faire entrer et stationner

des navires de guerre dans la

zone déerite å 1’article 2 ne pörte pas

atteinte å la liberté du passage inoffensif

å travers les eaux territoriales, passage

qui reste soumis aux régles et usages

internationaux en vigueur.

Article 6.

En temps de guerre, la zone déerite å

l’article 2 sera considérée comme zone

neutre et ne sera, direetement ni indireetement,

1’objet d’une utilisation quel
-

Tillverkning, införsel, transitering och

återutförsel av vapen och krigsmateriel

inom densamma äro uttryckligen förbjudna.

Följande bestämmelser skola dock

gälla under fredstid:

a) utöver den reguljära polispersonal,

som är nödvändig för upprätthållande av

ordning och allmän säkerhet inom zonen

och som är organiserad i överensstämmelse-

med de allmänna bestämmelser,

som gälla i Finska Republiken,

må Finland, därest utomordentliga

omständigheter så kräva, dit införa och

där temporärt hålla annan väpnad

styrka, som är strängt nödvändig för

ordningens upprätthållande.

b) Finland förbehåller sig likaledes

rätten att tid efter annan låta ett eller

två av sina lätta övervattenskrigsfartyg

besöka öarna, och skola dessa

fartyg i sådant fall kunna temporärt

förankras i de till öarna hörande vatten.

Utom dessa fartyg må Finland, därest

särskilda omständigheter av vikt så

kräva, i zonens vatten införa och där

temporärt hålla andra övervattensfartyg,

vilkas sammanlagda deplacement

i intet fall får överstiga 6,000 ton.

Rätt att inlöpa i ögruppen och där

temporärt ankra må av finska regeringen

icke medgivas mer än ett krigsfartyg

tillhörande varje annan makt.

c) Finland må låta sina luftstridskrafter

flyga över zonen, men det är

dessa förbjudet att där landa annat än

1 fall av force majeure.

Art. 5.

Förbudet mot att låta krigsfartyg inlöpa

i eller uppehålla sig inom den i art.

2 angivna zonen inverkar icke på rätten

till s. k. inoffensiv passage genom

territorialvattnen, vilken passage förblir

underkastad gällande internationella

bestämmelser och sedvänjor.

Art. 6.

I krigstid skall den i art. 2 angivna

zonen anses såsom neutralt område och

får icke vare sig direkt eller indirekt

begagnas för ändamål, som på något

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

conque ayant trait å des opérations militaires.

Néanmoins, au cas ou une guerre

intéresserait la mer Baltique, il sera

loisible å la Finlande, en vue d’assurer

le respect de la neutralité de la zone,

de poser des mines å titre temporaire

dans ses eaux et de prendre å cet effet

les dispositions d’ordre maritime strictement

nécessaires.

La Finlande en referera immédiatement

au Conseil de la Société des Nations.

Article 7.

I. En vue de donner efficacité å la

garantie prévue dans le préambule de

la présente Convention, les Hautes Partus

Contractantes s’adresseront, soit

individuellement, soit conjointement, au

Conseil de la Société des Nations, afin

qu’il décide des mesures å prendre soit

pour assurer le maintien des dispositions

de cette Convention, soit pour en réprimer

la violation.

Les Hautes Parties Contractantes

s’engagent å contribuer aux mesures

que le Conseil de la Société des Nations

décidera å cet effet.

Lorsque, aux fins de cet engagement,

le Conseil aura å statuer dans les conditions

indiquées ci-dessus, il appellera å

siéger les Puissances qui sont parties

å la présente Convention, qu’elles soient

ou non Membres de la Société. Le vote

du représentant de la Puissance accusée

d’avoir violé les dispositions de

cette Convention ne comptera pas dans

le calcul de 1’unanimité requise pour la

décision du Conseil.

Si 1’unanimité ne peut pas se former,

chacune des Hautes Parties Contractantes

sera autorisée å prendre les mesures,

que le Conseil aurait recommandées å

la majorité des deux tiers, le vote du

représentant de la Puissance accusée

d’avoir violé les dispositions de cette

Convention ne comptant pas dans le

calcul.

II. Dans le cas ou la neutralité de la

zone serait mise en péril par un coup

de main dirigé soudainement, soit con
-

sätt sammanhänger med militära företag.

Dock skall, i händelse Östersjön beröres

av ett krig, Finland äga att, i och

för tryggande av zonens neutralitet,

temporärt nedlägga minor i dennas

vattenområde och för detta ändamål

vidtaga sådana maritima åtgärder, som

äro strängt nödvändiga.

Finland skall omedelbart härom underrätta

Nationernas förbunds råd.

Art. 7.

I. I syfte att åt den garanti, som

omförmäles i inledningen till denna

konvention, bereda nödig effektivitet,

skola de höga fördragsslutande parterna

var för sig eller gemensamt hänvända

sig till Nationernas förbunds råd, i

ändamål att rådet må besluta, vilka

åtgärder skola vidtagas antingen för att

säkerställa upprätthållandet av denna

konventions bestämmelser eller för att

hejda dess kränkande.

De höga fördragsslutande parterna

förbinda sig att medverka till de åtgärder,

som rådet i sådant syfte besluter.

Då rådet för fullgörande av detta

åtagande har att fatta beslut under

ovan angivna förutsättningar, skola de

makter, som deltagit i denna konvention,

vare sig de äro medlemmar av förbundet

eller ej, av rådet kallas att därstädes

taga säte. Vid beräkning av den

enhällighet, som erfordras för rådets

beslut, skall hänsyn icke tagas till den

röst, som avgives av ombudet för den

makt, vilken beskyllts för att hava

kränkt konventionens bestämmelser.

örn enhällighet icke kan uppnås, äger

en var av de höga fördragsslutande

parterna att vidtaga de åtgärder, som

rådet må hava anbefallt med två tredjedels

majoritet, beräknad utan hänsyn

till den röst, som avgivits av ombudet

för den makt, vilken beskyllts för att

hava kränkt bestämmelserna i konventionen.

II. I händelse zonens neutralitet

skulle bringas i fara genom ett antingen

mot Ålandsöarna eller genom ögruppen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

tre les lies d’Aland, soit å travers cellesci

contre le territoire Continental finlandais,

la Finlande prendra les mesures

nécessaires dans la zone pour contenir

et repousser 1’agresseur jusqu’au moment

ou les Hautes Parties Contractantes,

conformément aux dispositions de

la présente Convention, seront en état

d’intervenir pour faire respecter la neutralité.

La Finlande devra en référer immédiatement

au Conseil.

Artide 8.

Les dispositions de la présente Convention

demeureront en vigueur quelles

que soient les modifications qui pourraient

étre apportées au statu quo actuel

dans la mer Baltique.

Artide 9.

Le Conseil de la Société des Nations

est prié de vouloir bien porter la présente

Convention å la connaissance des

Membres de la Société afin que le régime

juridique des lies d’Aland, partie

intégrante de la République de Finlande,

tel qu’il ressort des dispositions de

cette Convention, soit respecté par tous

dans 1’intérét de la paix générale comme

faisant partie des régles de conduite

effectives des Gouvernements.

La présente Convention pourra, du

consentement unanime des Hautes Parties

Contractantes, étre présentée å

toute Puissance non signataire dont

1’accession paraitrait ultérieurement souhaitable

en vue de son adhésion formelle.

Artide 10.

La présente Convention sera ratifiée.

Le procés-verbal du premier dépöt

de ratification sera dressé aussitöt

que la majorité des Puissances signataires,

y compris la Finlande et la Suéde,

seront en mesure d’y procéder.

La Convention entrera en vigueur

pour chaque Puissance signataire ou

adhérente dés le dépöt de sa ratification

ou de son aete d’adhésion.

mot finska fastlandet plötsligen riktat

angrepp, skall Finland inom zonen vidtaga

nödiga åtgärder för att uppehålla

och tillbakavisa angriparen, intill dess

de höga fördragsslutande parterna i

överensstämmelse med bestämmelserna

i denna konvention bliva i stånd att

ingripa för att åvägabringa neutralitetens

respekterande.

Finland skall omedelbart härom underrätta

rådet.

Art. 8.

Denna konventions bestämmelser skola

förbliva i kraft, vilka förändringar

än kunna inträda uti det nuvarande

status quo i Östersjön.

Art. 9.

Nationernas förbunds råd ombedes att

bringa denna konvention till förbundsmedlemmarnas

kännedom, på det att den

rättsliga status, som jämlikt densammas

bestämmelser tillkommer de i

Finska Republiken såsom integrerande

del ingående Ålandsöarna, må i den allmänna

fredens intresse respekteras av

alla, såsom ingående uti de föreskrifter,

som erkännas såsom rättesnöre för regeringarnas

handlande.

Denna konvention kan med enhälligt

samtycke av de höga fördragsslutande

parterna föreläggas makt, som icke undertecknat

densamma men vars anslutning

senare må synas önskvärd, i syfte

att sådan makt må formligen biträda

densamma.

Art. 10.

Denna konvention skall ratificeras.

Protokoll över den första deponeringen

av ratifikationer skall upprättas, så

snart flertalet av de makter, som undertecknat

konventionen, Finland och Sverige

inbegripna i detta flertal, bliva i

tillfälle att skrida till deponering.

Konventionen skall träda i kraft för

varje makt, som undertecknat densamma

eller till densamma ansluter sig,

ifrån tiden för deponeringen av sagda

makts ratifikation eller anslutningsakt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

25

Le dépöt des ratifications se fera å

Genéve, auprés du Secrétariat permanent

de la Société des Nations, et les

actes d’adhésion éventuels y seront également

déposés.

En foi de quoi, les Plénipotentiaires

ont signé la présente Convention et y

ont apposé leur sceau.

Fait å Genéve, le vingt octobre mil

neuf cent vingt et un, en un seul exemplaire

qui restera déposé dans les archives

du Secrétariat permanent de la Société

des Nations et dont une copie

certifiée conforme sera transmise par

les soins du Secrétariat å chacune des

Puissances signataires.

(L. S.) Trautmann.

(L. S.) H. A. Bernhoft.

(L. S.) Wenck.

(L. S.) Ant. Piip.

(L. S.) O. Engrell.

(L. S.) R. Erich.

(L. S.) Carl Engrell.

(L. S.) Jean Gout.

(L. S.) J. D. Gregory.

(L. S.) A. Ricci Busatti.

(L. S.) M. Walters.

(L. S.) S. Asrenazy.

(L. S.) Eric Trolle.

(L. S.) E. Mares von Wurtemberg.

Deponeringen av ratifikationerna

skall äga rum i Genéve hos Nationernas

förbunds permanenta sekretariat; eventuella

anslutningsakter skola likaledes

där deponeras.

Till bekräftande härav hava de befullmäktigade

ombuden undertecknat

denna konvention och försett densamma

med sina sigill.

Som skedde i Genéve den 20 oktober

1921 i ett enda exemplar, som skall

förbliva deponerat i Nationernas förbunds

permanenta sekretariats arkiv

och varav bestyrkt avskrift genom

sekretariatets försorg skall tillställas var

och en av de makter, som undertecknat

densamma.

(Underskrifter.)

Konvention mellan Frankrike, Storbritannien och Ryssland beträffande

Ålandsöarna. Paris den 30 mars 1856.

Ratifikationerna utväxlades i Paris den 27 april 1856.

(Franska texten enligt Martens, Nouveau Recueil Général de Traités, Tome XV, sid. 788.)

(Översättning.)

Sa Majesté 1’Empereur des Francis,

Sa Majesté la Reine du RoyaumeUni

de la Grande-Bretagne et dTrlande,

et Sa Majesté 1’Empereur de toutes

les Russies, voulant étendre å la Mer

Baltique 1’accord si heureusement rétabli

entre Elles en Orient, et consolider

par lä les bienfaits de la paix générale,

ont résolu de conclure une Convention,

et nommé å cet effet:

Hans Majestät Fransmännens Kejsare,

Hennes Majestät Drottningen av det

Förenade Konungariket Storbritannien

och Irland och Hans Majestät Kejsaren

av Ryssland, vilka önska utsträcka

den överenskommelse, som så lyckligt

träffats mellan dem rörande Orienten,

till att omfatta jämväl Östersjön

och sålunda befästa den allmänna fredens

välgärningar, hava besluta att

avsluta en konvention och för detta

ändamål utsett:

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 282.

Lesquels, apres avoir échangé leurs

pleins pouvoirs, trouvés en bonne et

due forne, sont convenus des Articles

suivants: —

Art. I. Sa Majesté 1’Empereur de

toutes les Russies, pour répondre au

désir qui lui a été exprimé par Leurs

Majestés la Reine du Royaume-Uni de

la Grande-Bretagne et d’Mande et

1’Empereur des Francis, déclare que

les lies d’Aland ne seront pas fortifiées,

et qu’il n’y sera maintenu ni créé aucun

établissement militaire ou naval.

Art. II. La présente Convention,

annexée au Traité Général1 signé å

Paris en ce jour, sera ratifiée, et les ratifications

en seront échangées dans

1’espace de quatre semaines ou plus töt,

si faire se peut.

En foi de quoi, les Plénipotentiaires

respectifs 1’ont signée et y ont apposé

le sceau de leurs armes.

Fait å Paris, le trentiéme jour du

mois de Mars, de Län mil huit cent

cinquante-six.

(L. S.) A. Walewski. (Underskrifter.)

(L. S.) Bourqueney.

(L. S.) Clarendon.

(L. S.) Cowley.

(L. S.) Orloff.

(L. S.) Brunnow.

1 Allmänna fredstraktatens i Paris den 30 mars 1856 Ari. XXXIII lyder:

(Franska texten enligt Martens, Nouveau Recueil Général de Traités, Tome XV, sid. 780.)

(Översättning.)

Art. XXXIII. La Convention conclue en Art. XXXIII. Den konvention, som denna

ce jour entre Leurs Majestés 1’Empereur des dag avslutits mellan Deras Majestäter FransFranpais,

la Reine du Royaume-Uni de la männens Kejsare och Drottningen av det FörenaGrande-Bretagne

et dTrlande, d’une part, et Sa de Konungariket Storbritannien och Irland å

Majesté 1’Empereur de toutes les Russies, de ena sidan samt Hans Majestät Kejsaren av

Tautre part, relativement aux lies daland, est Ryssland å andra sidan beträffande Ålandset

demeure annexée au présent Traité, et aura öarna, är och förbliver bifogad denna traktat och

méme force et valeur que si elle en faisait skall hava samma kraft och verkan, som örn

partie. den utgjorde del därav.

vilka efter att hava utväxlat sina

fullmakter, som befunnits i god och behörig

form, överenskommit om följande

artiklar:

Art. 1. För att tillmötesgå den

önskan, som uttryckts av Deras Majestäter

Drottningen av det Förenade

Konungariket Storbritannien och Irland

och Fransmännens Kejsare, förklarar

Hans Majestät Kejsaren av Ryssland,

att Ålandsöarna icke skola befästas

och att där varken skall bibehållas

eller upprättas någon anläggning

av militär eller marin art.

Art. 2. Denna konvention, vilken

är bifogad den allmänna traktat,1 som

denna dag undertecknats i Paris, skall

ratificeras, och ratifikationerna skola

utväxlas inom en tidrymd av fyra

veckor eller tidigare, därest sig göra

låter.

Till bekräftande härav hava de befullmäktigade

undertecknat densamma

och försett den med sina sigill.

Som skedde i Paris den 30 mars 1856.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

27

Bilaga B.

RAPPORT

avgiven av svenska och finska delegerade för överläggningar

beträffande Ålandsöarna.

Svenska och finska delegerade hava, i anslutning till noteväxling mellan

Finlands minister i Stockholm och svenske utrikesministern i april/maj, vid

sammanträden under maj och juli i Stockholm samt under november i

Helsingfors övervägt frågan om Älandsöarnas skyddande som neutraliserat

område. Delegerade hava efter hand till regeringarna överlämnat rapporter

angående förhandlingarnas gång. Under den senaste tiden har meningsutbytet

i vissa frågor fortsatts på diplomatisk väg. Vid sitt nu avslutade

sammanträde i Stockholm hava de delegerade ernått preliminär överenskommelse,

vars genomförande dock blir beroende av medverkan av intresserade

tredje makter, av den parlamentariska behandlingen i Sverige och

Finland, däri inbegripen behandlingen i Ålands landsting, av vissa frågor samt

av ett beslut av Nationernas förbunds råd fattat i den ordning, som avses i

art. 7 i 1921 års konvention angående Älandsöarnas icke-befästande och

neutralisering.

Den lösning av problemet, som de delegerade nu anbefalla sina regeringar,

angives i bifogade text till noter, vilka äro avsedda att snarast möjligt

genom Sveriges och Finlands diplomatiska representanter i Berlin, Köpenhamn,

London, Moskva, Paris, Riga, Rom, Tallinn och Warszawa riktas

till därvarande regeringar ävensom delgivas regeringen i Ankara.

Denna lösning innefattar, på sätt närmare framgår av noternas text, medgivande

av rätt åt Finland att inom den neutraliserade zonens sydligaste del

vidtaga alla slags defensiva militära åtgärder samt ett temporärt bemyndigande

för Finland, gällande under tio år, att inom zonen i övrigt vidtaga

vissa bestämda åtgärder av militär art inom en maximiram, som särskilt

överenskommes mellan Sverige och Finland.. Vidare innefattar lösningen

två gemensamma deklarationer angående innebörden av 1921 ars

konvention. .....

Den note, som är avsedd att riktas till sovjetregeringen, uppvisar i jämförelse

med de övriga noterna en skiljaktighet, sammanhängande med att

Sovjetunionen till skillnad från de övriga makterna icke är signatärmakt till

1921 års konvention.

Vidare hava de delegerade enats örn den jämväl närslutna texten till noteväxling

mellan Sverige och Finland för att definitivt bekräfta den nya

ordningen i fråga örn skyddet av Ålandsöarna. Denna noteväxling förutsätter,

att hinder mot de överenskomna åtgärdernas genomförande ej reses

under de diplomatiska förhandlingarna, i samband med den parlamentariska

proceduren eller inom Nationernas förbunds rad. Noterna angiva

den lösning, varom preliminär enighet nu träffats, samt innefatta dessutom

överenskommelse örn tillsättandet av fasta delegationer i Sverige och

Finland i och för tillämpningen av den nya ordningen för tryggande av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Ålandsöarnas neutralitet. De delegerade hava utarbetat direktiv för de

blivande delegationerna och förorda, i vad angår planläggningsarbetet, att

detta, i avvaktan på planens genomförande i övrigt, tillsvidare fullföljes genom

de båda ländernas militära myndigheters försorg. Slutligen innehålla

noterna en bekräftelse av att de överenskomna åtgärderna icke skola inkräkta

på landskapet Ålands särskilda rättigheter.

De svenska och finska delegerade äro ense om önskvärdheten av att Ålandsbefolkningen

vapenövas för att kunna medverka till landskapets skydd. De

hava tagit kännedom örn finska regeringens avsikt att framlägga förslag till

särskild lag härom att stiftas gemensamt av Finlands riksdag och Ålands

landsting och som sålunda icke kan ändras eller upphävas annat än med

landstingets bifall. I detta lagförslag komma att föreslås de grundsatser,

som angivas i härvid fogade bilaga.

Stockholm den 7 januari 1939.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

29

Bil. 1.

(Översättning.)

Tit.,

D’ordre de nion Gouvernement, j’ai

1’honneur de communiquer ce qui suit

au Gouvernement......:

A la demande du Gouvernement finlandais,

responsable en premier lieu de

la sécurité des lies d’Aland, les Gouvernements

suédois et finlandais ont

examiné en commun les problémes

ayant trait å la sécurité du territoire

neutralisé. Ils sont arrivés å un accord

préliminaire comportant la solution indiquée

ci-aprés.

La Convention de 1921 a été conclue

afin de garantir que ees lies ne deviennent

jamais une cause de danger au

point de vue militaire. Les Puissances

signataires ont voulu assurer la nonfortification

et la neutralité des lies par

un systéme de garantie prévu par la

Convention. L’affaiblissement subi par

le systéme de sécurité de la Société des

Nations et les diffieultés tant politiques

que militaires qui s’opposent actuellement

å 1’application du systéme de garantie

prévu par la Convention de

1921, engagent les deux Gouvernements

d’une part å recommander une modification

définitive de 1’étendue territoriale

du champ d’application des dispositions

de démilitarisation en tant

qu’elles affeetent la liberté d’action de

la Finlande et, d’autre part, å proposer,

par application de 1’article 7:1 de la

Convention, d’apporter certains allégements

temporaires audit régime de démilitarisation.

Il est å observer que la réalisation de

la solution ici envisagée n’affecterait en

rien les autres parties de la Convention,

y comprise 1’interdiction de fortification

de 1856, visée å 1’article lor de

cette derniére, et laisserait intaets la

neutralité des lies d’Aland aussi bien

que leur statut international particulier.

Tit.,

På uppdrag av min regering har jag

äran meddela .......... regeringen

följande:

På begäran av finska regeringen, som

i första hand är ansvarig för Ålandsöarnas

trygghet, hava svenska och

finska regeringarna gemensamt undersökt

de problem, som beröra det neutraliserade

områdets trygghet. De hava

nått en preliminär överenskommelse,

innefattande här nedan angivna lösning.

1921 års konvention har avslutits i

syfte att garantera, att dessa öar aldrig

komma att utgöra någon fara ur militär

synpunkt. Signatärmakterna hava

velat genom ett i konventionen stadgat

garantisystem trygga öarnas icke-befästande

och neutralitet. Försvagandet

av Nationernas förbunds säkerhetssystem

och de såväl politiska som militära

svårigheter, som för närvarande

möta tillämpningen av det i 1921 års

konvention stadgade garantisystemet,

föranleda de båda regeringarna att å ena

sidan anbefalla en slutgiltig ändring av

den territoriella omfattningen av demilitariseringsbestämmelsernas

tillämpningsområde,

i den mån de beröra Finlands

handlingsfrihet, och å andra sidan,

med tillämpning av art. 7: I i konventionen,

föreslå vissa temporära lättnader

i nämnda demilitariseringsföreskrifter.

Det är att märka, att genomförandet

av den här ifrågasatta lösningen på intet

sätt skulle beröra övriga delar av

konventionen, däri inbegripet det i art.

1 avsedda befästningsförbudet av år

1856, och skulle lämna Ålandsöarnas

neutralitet ävensom deras särskilda internationella

ställning orörda.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

La solution proposée implique ce qui

suit:

Les dispositions internationales de

démilitarisation relatives aux lies

d’Aland ne s’opposeront pas å 1’avenir

aux mesures défensives militaires de

tout genre que la Finlande voudra

prendre au sud d’une ligné allant, de

1’extrémité sud de Lemland (lat. 59°

58'', 1 N. et long. 20° 10'', 9 E. de Greenwich)

en direction ouest-est jusqu’aux

lignes de délimitation actuelles. En ce

qui concerne la partie de la zone située

au sud de cette ligné, la Finlande sera

ainsi déliée de toute restriction å sa

liberté d’action et de décision, prévue

par la Convention.

La susdite partie de la zone continuera

de bénéficier, sous tous les autres

rapports que ceux indiqués plus haut,

du systéme de protection que la Convention

de 1921 a créé, notamment par

les dispositions des artides 4, 6 et 7, en

vue du maintien de la neutralité des

lies daland.

En vertu de 1’article 7:1, la Finlande

sera autorisée, pour une période de

dix ans å compter du 1939

a) å donner, dans la zone située au

nord de la nouvelle ligné de démarcation,

aux habitants des lies d’Aland,

une instruction militaire en vue d’assurer

la sécurité des lies, ainsi qu’å y

placer, outre les effectifs alandais, des

effectifs militaires de langue suédoise,

venant des autres parties de la Finlande,

b) å y inställer du matériel mobile

d’artillerie cötiére et anti-aérienne,

c) å y inställer tout autre matériel

nécessaire pour 1’instruction, la mobilisation

et Fentretien des troupes stationnant

sur les lies,

d) å y emmagasiner des mines,

e) å y faire atterrir ou amérir des

avions militaires finlandais destinés å

servir de cible aux unités anti-aériennes,

f) å permettre aux navires de guerre

suédois ou finlandais d’y séjourner

temporairement aux fins d’exercice.

Il appartiendra aux Gouvernements

suédois et finlandais de fixer, d’un

commun accord, le chiffre maximum

Den föreslagna lösningen innebär följande:
De

internationella demilitariseringsbestämmelserna

rörande Ålandsöarna

skola för framtiden ej utgöra hinder för

militära försvarsåtgärder av varje slag,

som Finland må vilja vidtaga söder örn

en linje dragen från Lemlands sydspets

(lat, 59° 58'', 1 N. och long. 20° 10'',9

O. (Gr.)) i västlig, resp. östlig riktning

fram till de nuvarande gränslinjerna.

Vad beträffar den söder örn

denna linje belägna delen av zonen

skall Finland sålunda befrias från varje

inskränkning i dess handlingsfrihet och

bestämmanderätt, varom stadgas i konventionen.

Nämnda del av zonen skall alltjämt

i alla andra avseenden än de ovan

nämnda åtnjuta det skyddssystem, som

1921 års konvention skapat, särskilt

genom bestämmelserna i artiklarna 4,

6 och 7, i syfte att vidmakthålla Ålandsöarnas

neutralitet.

Med stöd av art. 7:1 skall Finland

för en tid av tio år, räknat från den

1939, bemyndigas

a) att inom den norr om den nya

demarkationslinjen belägna zonen giva

Ålandsöarnas invånare militär utbildning

i syfte att trygga öarnas säkerhet

ävensom att därstädes utöver åländska

styrkor förlägga svenskspråkig militär

personal från det övriga Finland;

b) att därstädes förlägga rörlig kustartilleri-

och luftvärnsmateriel;

c) att därstädes förlägga all övrig

materiel, som erfordras för de på öarna

förlagda truppernas utbildning, mobilisering

och underhåll;

d) att därstädes förvara minor;

e) att därstädes låta finska militärflygplan

avsedda att tjäna som mål för

luftvärnsartilleriet landa;

f) att tillåta svenska eller finska

krigsfartyg att därstädes temporärt uppehålla

sig i övningssyfte.

Det skall tillkomma svenska och

finska regeringarna att gemensamt fastställa

maximisiffror för ovan avsedda

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

31

des effectifs et du matériel visés cidessus

amsi que 1’étendue des exercices

navals visés sous f).

Les deux Gouvernements profitent

de Gette occasion pour faire savoir que,

suivant leur interprétation de la Convention,

une intervention militaire spontanée

d’une Puissance belligérante en

vue de la protection des lies d’Aland,

ne saurait en aucun cas étre considérée

comme une application du systéme de

garantie prévu par la Convention.

En cas de danger imminent de guerre

intéressant la mer Baltique, et en attendant

1’application éventuelle du systéme

de garantie prévu å 1’article 7

de la Convention, la Suéde se réserve,

en tant que Puissance garante la plus

proche et en raison de ses propres intéréts

vitaux, de préter son concours,

sur la demande de la Finlande, å l’application

des mesures défensives prévues

å l’article 6 et å 1’article 7 et jugées

propres å sauvegarder la neutralité des

lies d’Aland. Toute offre d’intervention

dans la situation susvisée, faite par

une Puissance belligérante, en vue de

la protection des lies, sera déclinée par

les deux susdites Puissances.

Les deux Gouvernements se proposent

de demander en temps utile l’assentiment

du Conseil de la Société des

Nations aux dispositions ci-dessus, en

tant qu’elles sont de sa compétence.

Les deux Gouvernements prient le

Gouvernement (du Royaume-Uni, danois,

estonien, francis, italien, letton,

polonais, allemand) de bien vouloir leur

faire savoir si, en sa qualité de signataire

de la Convention de 1921, il approuve

pour sa part les dispositions cidessus,

préliminairement convenues entre

la Suéde et la Finlande.

militära personal och materiel ävensom

omfattningen av de under f) avsedda

sjömilitära övningarna.

De båda regeringarna begagna detta

tillfälle för att meddela, att enligt deras

tolkning av konventionen en spontan

militär intervention från krigförande

makts sida i och för Ålandsöarnas skydd

icke i något fall kan betraktas såsom

en tillämpning av det i konventionen

stadgade garantisystemet.

I händelse av överhängande krigsfara

berörande Östersjön och i avvaktan på

eventuell tillämpning av det i art. 7 i

konventionen stadgade garantisystemet

förbehåller sig Sverige såsom närmaste

garantmakt och med hänsyn till egna

vitala intressen att på begäran av Finland

medverka vid tillämpningen av

de försvarsåtgärder, varom stadgas i

artiklarna 6 och 7 och som befinnas

ägnade att trygga Ålandsöarnas neutralitet.

Varje erbjudande om ingripande

i nyssnämnda situation från en

krigförande makts sida i och för ögruppens

skyddande kommer att avböjas

av de båda nyssnämnda makterna.

De båda regeringarna avse att i sin

tid begära Nationernas förbunds råds

samtycke till ovan angivna åtgärder i

den mån de falla inom området för dess

behörighet.

De båda regeringarna anhålla, att

(brittiska, danska, estniska, franska, italienska,

lettiska, polska, tyska) regeringen

ville benäget meddela dem, huruvida

den i sin egenskap av signatärmakt

till 1921 års konvention för sin

del godtager ovan angivna åtgärder,

vilka preliminärt överenskommits mellan

Sverige och Finland.

(Les deux Gouvernements prient le (De båda regeringarna anhålla, att De

Gouvernement de l’Union des Républi- Socialistiska Rådsrepublikernas Unions

ques Soviétiques Socialistes, Membre regering såsom medlem av Nationernas

du Conseil de la Société des Nations, de förbunds råd ville benäget medverka

bien vouloir préter son concours å till godkännandet av ovan angivna åt1’adoption

des dispositions ci-dessus, gärder, vilka preliminärt överenskompréliminairement

convenues entre la mits mellan Sverige och Finland.)

Suéde et la Finlande.)

Veuillez agréer, etc. Mottag, etc.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Bil. 2.

(Översättning.)

Tit.,

Par un échange de notes avec les

Puissances signataires de la Convention

du 20 octobre 1921 relative å la

non-fortification et å la neutralisation

des lies d’Aland, il a été constaté que

toutes ees Puissances sont d’accord pour

accepter les dispositions suivantes formulées

conjointement par les Gouvernements

finlandais et suédois:

«Les dispositions internationales de

démilitarisation............... les

deux susdites Puissances.»

Dans sa séance du mai 1939, le

Conseil de la Société des Nations, procédant

en conformité avec les dispositions

de la Convention de 1921, a donné

son assentiment aux dispositions cidessus

en tant qu’elles sont de sa compétence.

En vue de 1’application du nouveau

régime pour la sauvegarde de la neutralité

des lies d’Aland, constitué par

1’échange de notes avec les Puissances

intéressées et la confirmation du Conseil

de la Société des Nations, le Gouvernement

finlandais a décidé de constituer

une délégation permanente spéciale,

composée du Ministre des Affaires

Etrangéres, du Ministre de Finlande å

Stockholm et d’un représentant des

forces armées finlandaises å désigner

ultérieurement. Cette délégation se mettra

en rapports, toutes les fois quille

le jugera utile pour 1’accomplissement

de sa mission, avec une délégation suédoise

analogue.

Le Gouvernement finlandais déclare

au Gouvernement suédois que les mesures

convenues ne porteront aucune

atteinte au statut international particulier

dont bénéficie la province d’Aland

en ce qui concerne son autonomie, sa

langue et son caractére distinetif.

Le Landsting de la province a été

officiellement informé de cette déclaration

faite au Gouvernement suédois.

Veuillez agréer, etc.

Tit.,

Genom noteväxling med signatärmakterna

till konventionen den 20 oktober

1921 angående Ålandsöarnas ickebefästande

och neutralisering har konstaterats,

att samtliga dessa makter äro

ense om att godtaga följande bestämmelser,

som framlagts gemensamt av

finska och svenska regeringarna:

»De internationella demilitariserings
bestämmelserna.

.................

.....de båda nyssnämnda makterna.»

Vid sitt sammanträde den maj

1939 har Nationernas förbunds råd, förfarande

i enlighet med bestämmelserna

i 1921 års konvention, lämnat sitt samtycke

till ovan angivna bestämmelser i

den mån de falla inom området för dess

behörighet.

I och för tillämpningen av den nya

ordning för tryggandet av Ålandsöarnas

neutralitet, som konstituerats genom

noteväxlingen med intresserade

makter och Nationernas förbunds råds

konfirmation, har finska regeringen beslutit

tillsätta en särskild fast delegation,

bestående av ministern för utrikes

ärendena, Finlands minister i Stockholm

och en representant för Finlands

försvarsmakt, som framdeles angives.

Denna delegation skall, så snart den

anser det nödvändigt för fullgörandet

av sitt uppdrag, träda i förbindelse med

en analog svensk delegation.

Finska regeringen förklarar till svenska

regeringen, att de överenskomna

åtgärderna icke skola inkräkta på den

särskilda internationella ställning, som

landskapet Åland åtnjuter i vad angår

dess självstyrelse, dess språk och dess

egenart.

Landskapets landsting har officiellt

underrättats om denna till svenska regeringen

gjorda förklaring.

Mottag, etc.

(Den svenska noten formuleras mutatis mutandis; texten kompletteras beträffande

tidpunkten för ikraftträdandet.)

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

33

Bil. 3.

Finska regeringen meddelar, att i den lag om införande av värnplikt på

Åland, som avses skola stiftas gemensamt av Finlands riksdag och Ålands

landsting, komma att föreslås bl. a. följande grundsatser:

»att innebyggarna i landskapet Äland äro skyldiga att deltaga i fäderneslandets

och landskapets försvar eller att därvid biträda;

att innebyggarnas tjänstgöring fullgöres inom landskapet Åland och att

de icke kunna åläggas tjänstgöring utom landskapet, såvida icke denna avser

fullgörande av tillfälligt uppdrag eller viss special- eller befälsutbildning;

sådan utbildning skall försiggå vid svenskspråkig trupp eller kurs;

att den sammanlagda tjänstgöringstiden är för åländska värnpliktiga,

som utbildas till reservofficerare och reservunderofficerare, högst 440 dagar

samt för övriga värnpliktiga högst 350 dagar; tjänstgöringstiden kan

uppdelas i tvenne eller flera tjänstgöringsperioder;

att åländska värnpliktiga kunna inkallas till extra övningar, utöver ovan

angiven tjänstgöring, när särskilda omständigheter så påkalla;

att åländska värnpliktiga skola åtnjuta samma lättnader i tjänstgöringen

och samma rättigheter, som gälla för övriga värnpliktiga;

att stamanställt underbefäl, tjänstemän och värvade vid inom landskapet

Åland i fredstid förlagda staber och truppförband, liksom de värnpliktiga

från fastlandet, vilka utbildas inom landskapet, skola sammansättas av

personal ur rikets svenskspråkiga befolkning samt att samtliga inom landskapet

tjänstgörande officerare skola fullständigt behärska svenska språket

i såväl tal som skrift, ävensom förmå muntligen väl använda finska språket;

att ämbets- och undervisningsspråket vid staber och truppförband, som

förläggas inom landskapet Åland, skall vara svenska;

att de åländska värnpliktiga skola utgöra särskilda truppförband, vid

vilka kommandospråket skall vara svenska, dock att dessa värnpliktiga även

skola bibringas kunskap örn de finska kommandoorden och deras innebörd.»

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami.

Nr 282.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 282•

Bilaga C.

Signatärmakternas svar å (len svensk-finska hänvändelsen.

1. Allemagne.

Le Minist re des Affaires E träng eres

d’Allemagne au Ministre de Suéde å

Berlin.

Berlin, den 2. Mai 1939.

Herr Gesandterl

Mit Schreiben vom 21. Januar 1939

hatten Sie mir im Auftrag Ihrer Regierung

die von den Regierungen Finnlands

und Schwedens gemeinsam ausgearbeiteten

Vorschläge zur Abänderung

des Åland-Abkommens von 1921 zur

Kenntnis gebracht und die Deutsche

Regierung gebeten, diesen Vorschlägen

ihre Zustimmung zu erteilen. Die vorgeschlagene

Neuregelung wird damit

begrundet, dass das Sicherheitssystem

des Völkerbundes geschwächt sei, und

dass politische und militärische Schwierigkeiten

sich gegenwärtig der Anvvendung

des durch das Abkommen von 1921

vorgesehenen Garantie-Systems entgegenstellten.

Auf dieses Schreiben beehre ich mich

Ihnen folgendes zu erwidern:

Die Deutsche Regierung legt entscheidenden

Wert darauf, dass die Neutralität

der Ålandsinseln aufrecht erhalten

und in wirksamer Weise gesichert

wird. Sie ist daher damit einverstanden,

dass auf den Inseln militärische

Verteidigungsmassnahmen getroffen

werden, die ausschliesslich dem

Zwecke dienen, diese Neutralität zu sichern,

und stimmt dem von der Finnischen

und Königlich Schwedischen Regierung

vorgelegten Plan zu. Sie setzt

dabei als selbstverständlich voraus, dass

Schweden und Finnland im Falle etwaiger

kriegerischer Verwicklungen, die

den Ostseeraum beruhren, strikte Neutralität

beobachten.

Im iibrigen sieht die Deutsche Regierung

einen Widerspruch darin, dass

die Note der Königlich Schwedischen

1. Tyskland.

Tyske utrikesministern till svenske ministern

i Berlin.

(Översättning.)

Berlin den 2 maj 1939.

Herr Minister,

Med skrivelse den 21 januari 1939

har Ni på uppdrag av Eder regering

bragt till min kännedom de av Finlands

och Sveriges regeringar gemensamt

utarbetade förslagen till ändring

i 1921 års Ålandskonvention samt anhållit,

att tyska regeringen måtte lämna

sitt samtycke till dessa förslag. Den

föreslagna nyordningen motiveras därmed,

att Nationernas förbunds säkerhetssystem

försvagats samt att politiska

och militära svårigheter för närvarande

möta tillämpningen av det i 1921 års

konvention stadgade garantisystemet.

Å denna skrivelse har jag äran lämna

Eder följande svar:

Tyska regeringen lägger avgörande

vikt på att Ålandsöarnas neutralitet

upprätthålles och effektivt tryggas. Den

samtycker därför till att på öarna vidtagas

militära försvarsåtgärder, vilka

uteslutande åsyfta att trygga denna

neutralitet, och samtycker till den av

finska och kungl, svenska regeringarna

framlagda planen. Den förutsätter därvid

såsom självklart, att Sverige och

Finland i fall av möjligen inträffande

krigiska förvecklingar, vilka beröra Östersjöområdet,

iakttaga strikt neutralitet.

I övrigt ser tyska regeringen en motsägelse

däri, att kungl, svenska beskickningens

note visserligen motiverar

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 282-

35

Gesandtschaft die vorgeschlagenen Abänderungen

des Abkommens zwar mit

der Schwächung des Sicherheitssystems

des Völkerbunds begrundet, abertrotzdem

die in dem Abkommen dem Völkerbundsrat

zugewiesenen Funktionen

aufrecht erhalten will. Die Deutsche

Regierung möchte jedenfalls darauf hinweisen,

dass ihre Haltung gegeniiber

dem Völkerbund und seinen Funktionen

durch die weitere Beteiligung Deutschlands

an dem Abkommen nicht präjudiziert

wird.

Ich benutze diesen Anlass, um Ihnen,

Herr Gesandter, die Versicherung meiner

ausgezeichnetsten Hochachtung zu

erneuern.

Ribbentrop.

de föreslagna ändringarna i konventionen

med försvagandet av Nationernas

förbunds säkerhetssystem men likväl

vill vidmakthålla de jförbundsrådet genom

konventionen tilldelade funktionerna.

Tyska regeringen vill i varje fall

hänvisa till att dess hållning gentemot

Nationernas förbund och dettas funktioner

icke prejudiceras av Tysklands

fortsatta deltagande i konventionen.

Jag begagnar etc.

Ribbentrop.

2. Danemark.

Le Ministre des Affaires Etrangéres de

Danemark au Ministre de Suéde å Copenhague.

Copenhague, le 17 février 1939.

Monsieur le Baron,

Par une note, en date du 18 janvier

dernier, vous avez bien voulu informer

le Gouvernement danois que les Gouvernements

suédois et finlandais, aprés

avoir examiné en commun les problémes

ayant trait å la sécurité des lies d’Aland,

sont arrivés å un accord préliminaire

apportant les modifications suivantes

å 1’application des dispositions de la

Convention du 20 octobre 1921:

Les dispositions internationales de

démilitarisation...............les

deux susdites Puissances.

En conséquence, vous avez bien voulu

me demander de vous faire savoir si,

en sa qualité de signataire de la Convention

de 1921, le Gouvernement Royal

danois approuve, pour sa part, les

dispositions ci-dessus, préliminairement

convenues entre la Suéde et la Finlande.

En réponse, j’ai 1’honneur, au nom

de mon Gouvernement, de vous faire

connaitre qu’en sa qualité de signataire

de ladite Convention de 1921 le

2. Danmark.

Danske utrikesministern till svenske ministern

i Köpenhamn.

(Översättning)

Köpenhamn den 17 februari 1939.

Herr Friherre,

Med note den 18 nästlidne januari har

Ni underrättat danska regeringen örn

att svenska och finska regeringarna,

efter att gemensamt hava undersökt de

problem, som beröra Ålandsöarnas trygghet,

nått en preliminär överenskommelse,

medförande följande ändringar i

tillämpningen av bestämmelserna i konventionen

av den 20 oktober 1921:

De internationella demilitariserings
bestämmelserna.

................

......de båda nyssnämnda makterna.

I anslutning härtill har Ni anhållit,

att jag måtte meddela Eder, huruvida

kungl, danska regeringen i sin egenskap

av signatär till 1921 års konvention för

sin del godtager ovan angivna, mellan

Sverige och Finland preliminärt överenskomna

dispositioner.

Till svar har jag å min regerings vägnar

äran meddela Eder, att danska regeringen

i sin egenskap av signatär till

nämnda konvention av år 1921 för sin

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 282-

Gouvernement danois approuve, pour del godtager de i ovan åberopade note

sa part, les dispositions formulées dans angivna dispositionerna,

la note précitée.

Veuillez agréer, Monsieur le Baron, Mottag, etc.

1’assurance de ma haute considération.

P. Munch. P. Munch.

3. Estonie.

Le Ministre des Affaires Etrangeres d.''Estonie

å la Légalion de Suéde å Tallinn.

Tallinn, le 30 Janvier 1939.

Monsieur le Chargé d’Affaires,

En réponse å Votre lettre du 21 de

ce mois par laquelle vous avez bien voulu

m’informer de 1’accord préliminaire survenu

entre les Gouvernements de Finlande

et de Suéde, en question de la

sécurité des lies d’Aland, et en confirmation

du point de vue préalable de

mon Gouvernement que j’ai eu 1’honneur

de porter å votre connaissance le 24

courant je m’empresse, d’ordre de mon

Gouvernement, de vous faire savoir que

le Gouvernement d’Estonie, en sa qualité

de signataire de la Convention de 1921,

a approuvé entiérement, å sa séance

du 26 courant, les dispositions préliminairement

convenues entre la Finlande

et la Suéde en matiére d’une

modification définitive de 1’étendue

territoriale du champ d’application des

dispositions de démilitarisation en tant

qu’elles affectent la liberté d’action de

la Finlande, ainsi qu’en application de

1’article 7: 1 de ladite Convention en

vue d’apporter certains allégements

temporaires au régime de démilitarisation

des lies d’Aland.

Le Président de la République d’Estonie

a sanctionné å la date de ce jour

la susdite décision du Gouvernement.

Veuillez agréer, Monsieur le Chargé

d’Affaires, les assurances de ma considération

la plus distinguée.

Pour le Ministre:

Oskar Öpik.

Le Ministre-Adjoint.

3. Estland.

Estniske utrikesministern till svenska

beskickningen i Tallinn.

(Översättning.)

Tallinn den 30 januari 1939.

Herr Chargé d’Affaires,

Till svar å Eder skrivelse den 21 innevarande

månad, varigenom Ni underrättat

mig om den mellan Finlands och

Sveriges regeringar träffade preliminära

överenskommelsen i fråga örn Ålandsöarnas

säkerhet, och med bekräftande

av det förhandsuttalande från min regering,

som jag haft äran bringa till Eder

kännedom den 24 dennes, skyndar jag,

på uppdrag av min regering, meddela

Eder, att Estlands regering, i sin egenskap

av signatär till 1921 års konvention,

vid sitt sammanträde den 26 dennes

fullständigt godtagit de mellan Finland

och Sverige preliminärt överenskomna

dispositionerna i fråga om en slutgiltig

ändring av den territoriella omfattningen

av demilitariseringsbestämmelsernas tilllämpningsområde,

i den mån de beröra

Finlands handlingsfrihet, ävensom i

fråga om tillämpningen av art. 7: I i

nämnda konvention i syfte att åstadkomma

vissa temporära lättnader i föreskrifterna

örn Ålandsöarnas demilitarisering.

Republiken Estlands President har

denna dag stadfäst regeringens ovannämnda

beslut.

Mottag, etc.

För Ministern:

Oskar Öpik.

Biträdande minister.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282-

37

4. France.

Le Ministre des Affaires Elrangeres de

France au Ministre de Suede ä Paris.

Paris, le 19 février 1939.

Monsieur le Ministre,

Vous avez bien voulu, en date du

21 Janvier, me faire connaitre le sens

général des nouvelles dispositions que

votre Gouvernement, d’accord avec

le Gouvernement finlandais, souhaiterait

voir substituer å celles prévues

par la Convention du 20 Octobre 1921

relative å la non-fortification et å la

neutralisation des lies d’Aland. Ces

aménagements porteraient: 1°) sur le

champ territorial d’application des dispositions

ayant trait å la démilitarisation;

2°) sur certains allégements temporaires

qui seraient apportés au régime

méme de démilitarisation.

Ces aménagements n’affecteraient en

rien les autres parties de la Convention,

laissant intacts notamment le régime

de neutralité, ainsi que le statut international

de l’Archipel, et en particulier

les clauses de non-fortification de l’article

ler de ce traité.

Vous avez bien voulu m’indiquer que

les Gouvernements suédois et finlandais

se proposaient de demander en

temps utile rassentiment å ces nouvelles

dispositions du Conseil de la Société des

Nations, en tant qu’elles sont de sa

compétence.

J’ai 1’honneur de vous faire savoir,

en réponse au désir que vous avez bien

voulu m’exprimer, que le Gouvernement

francis, en sa qualité de signataire

de la Convention de 1921, ne

verrait pas, pour sa part, d’objection

de fond, sous réserve de 1’accord des

autres Puissances intéressées, aux aménagements,

tels que vous avez bien

voulu m’en faire connaitre les dispositions

essentielles, que les Gouvernements

suédois et finlandais souhaitent

voir apporter audit accord.

Agréez, Monsieur le Ministre, les assu •

rances de ma haute considération.

Georges Bonnet.

4. Frankrike.

Franske utrikesministern till svenske ministern

i Paris.

(Översättning.)

Paris den 19 februari 1939.

Herr Minister,

Ni har den 21 januari bragt till min

kännedom den allmänna innebörden av

de nya dispositioner, varmed Eder regering

i samförstånd med finska regeringen

skulle önska ersätta dem, varom stadgas

i konventionen den 20 oktober 1921

angående Ålandsöarnas icke-befästande

och neutralisering. Dessa jämkningar

skulle avse: 1) demilitariseringsbestämmelsernas

territoriella tillämpningsområde;

2) vissa temporära lättnader i

själva demilitariseringen.

Dessa jämkningar skulle på intet sätt

inverka på övriga delar av konventionen,

särskilt som de ej beröra vare sig neutraliseringen

eller ögruppens internationella

ställning och i synnerhet icke det i konventionens

art. 1 stadgade befästningsförbudet.

Ni har meddelat mig, att svenska och

finska regeringarna avsåge att i sin tid

begära Nationernas förbunds råds samtycke

till dessa nya dispositioner, i den

mån de falla inom området för dess

behörighet.

Till svar å Eder framställning har jag

äran meddela Eder, att franska regeringen

i sin egenskap av signatär till 1921

års konvention icke har någon invändning

i sak, under förbehåll för samtycke

från övriga intresserade makter, mot

de jämkningar, sådana de i sina väsentliga

drag delgivits mig, vilka svenska

och finska regeringarna önska vidtaga

i nämnda överenskommelse.

Mottag, etc.

Georges Bonnet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 282-

5. Royaume-Uni de Grande-Bretagne

et delande du Nord.

Le Ministre des Affaires Etrangeres

britannique au Ministre de Suede å

Londres.

Foreign Office, S. W. 1.

3rd February, 1939.

Sir,

I havé considered the note which you

were so good as to hand to me on the

24th January setting out the proposals

of your Government and of the Finnish

Government for the defence of the

Aaland Islands; and I now havé the

honour to inform you that His Majesty’s

Government in the United Kingdom,

as a party to the Aaland Islands Convention,

see no objection in principle

to these proposals, on the understanding

that, as you havé informed me,

the other parties to the Convention,

and also the Soviet Government, will

be consulted thereon, and that they

will then be submitted to the Council

of the League of Nations.

2. As regards the form in which the

proposed alteration in the status of the

Islands may be embodied, there are

points which, in the view of His Majesty’s

Government, may require consideration;

but it does not seem necessary

to enter into these matters at the present

stage of älle discussions.

I havé the honour to be,

with the highest consideration,

Sir,

Your obedient Servant,

(For the Secretary of State)

Lawrence Collier.

5. Förenade Konungariket Storbritannien

och Nordirland.

Brittiske utrikesministern lill, svenske

ministern i London.

(Översättning.)

Foreign Office, S. W. 1.

3 februari 1939.

Herr Minister,

Jag har övervägt den note, vilken Ni

den 24 januari överlämnat till mig och

vari redogjorts för Eder regerings och

finska regeringens förslag angående Ålandsöarnas

försvar. Jag har nu äran

meddela Eder, att Hans Majestäts regering

i Det Förenade Konungariket, såsom

en till Ålandskonventionen ansluten

part, icke har någon invändning i princip

mot dessa förslag, varvid den utgår

ifrån att, såsom Ni har meddelat mig,

övriga till konventionen anslutna parter,

liksom även sovjetregeringen, konsulteras

angående förslagen samt att dessa

därefter underställas Nationernas förbunds

råd.

2. I vad angår den form, i vilken den

föreslagna ändringen i öarnas rättsställning

kan klädas, finnas frågor, vilka enligt

Hans Majestäts regerings åsikt må

kunna kräva övervägande; det förefaller

emellertid icke nödvändigt att på förhandlingarnas

nuvarande stadium ingå

på dessa frågor.

Jag har, etc.

(För Ministern)

Lawrence Collier.

6. Italie. 6. Italien.

Le Ministre des Affaires Etrangeres Italienske utrikesministern till svenske

d Italie au Ministre de Suede å Rome. ministern i Rom.

Roma, li 5 Maggio 1939, Anno XVII.

Signor Ministro,

Con la nota del 26 gennaio u. s., Voi

avete comunicato al Governo Italiano

(Översättning.)

Rom den 5 maj 1939, Anno XVII.

Herr Minister,

Med note den 26 sistlidne januari

har Ni delgivit italienska regeringen de

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282-

39

le proposte elaborate in comune dai Govert

di Svezia e di Finlandia per modificare

la Convenzione delle Isole Aaland

del 1921, chiedendo che il Regio Governo

desse il suo consenso alle proposte stesse.

Voi facevate presente a questo proposito

che il nuovo regolamento proposto

era originato dall’indebolimento

del sistema di sicurezza della Societå

delle Nazioni e dalie notevoli difficoltå

politiche e militari che nel momento

attuale si sarebbero opposte albapplicazione

del sistema di garanzia previsto

dalia Convenzione del 1921.

Ho honore di comunicare che il

Governo Italiano, riconoscendo la grande

importanza che ha il mantenimento

della neutralitå delle Isole Aaland, e la

conseguente necessitå che essa venga

assicurata in modo effettivo, si dicliiara

d’accordo a che siano prese nelle Isole

Aaland delle misure militari difensive

albunico scopo di garantire la lora

neutralitå, e dä il suo consenso al progetto

sottopostogli dai Governi di Svezia

e di Finlandia.

Il Governo Italiano då questo suo

consenso nella convinzione elie la Svezia

e la Finlandia nelbeventualitå di

complicazioni belliche nel Mar Baltico

manterranno una stretta neutralitå.

Inoltre a suo avviso il voler mantenere

nella Convenzione del 1921 le funzioni

attribuite al Consiglio della S. d. N.

appare in contradizione con il latto che

proprio Findebolimento del sistema di

sicurezza della S. d. N. é il motivo delle

modifiche proposte alla Convenzione di

Aaland.

Il Governo Italiano ha da ultimo

honore di rilevare che il fatto che

bitalia continua a far parte della Convenzione

del 1921 noir puö pregiudicare

né pregiudica in aleun modo il suo atteggiamento

nei riguardi della S. d. N.

e delle sue funzioni.

Gradite, Signor Ministro, gli atti

della mia alta considerazione.

av Sveriges och Finlands regeringar

gemensamt utarbetade förslagen till

ändring i 1921 års Ålandskonvention

samt anhållit, att kungl, regeringen

måtte lämna sitt samtycke till dessa

förslag. Ni har härvid framhållit, att den

föreslagna nyordningen har föranletts av

försvagandet av Nationernas förbunds

säkerhetssystem samt de avsevärda politiska

och militära svårigheter, som för

närvarande skulle möta tillämpningen

av det i 1921 års konvention stadgade

garantisystemet.

Jag har äran meddela, att italienska

regeringen, som erkänner den stora betydelsen

av vidmakthållandet av Ålandsöarnas

neutralitet och den därav följande

nödvändigheten av att den på effektivt

sätt tryggas, förklarar sig ense med

att på Ålandsöarna vidtagas militära

försvarsåtgärder, vilka uteslutande åsyfta

att garantera deras neutralitet, och

lämnar sitt samtycke till den av Sveriges

och Finlands regeringar italienska regeringen

underställda planen.

Italienska regeringen lämnar detta

sitt samtycke i den övertygelsen, att

Sverige och Finland i händelse av

krigiska förvecklingar i Östersjön iakttaga

en strikt neutralitet. I övrigt

synes enligt dess mening avsikten att

bibehålla de enligt 1921 års konvention

Nationernas förbunds råd tilldelade

funktionerna stå i motsägelse till det

faktum, att just försvagandet av Nationernas

förbunds säkerhetssystem är

motivet till de föreslagna ändringarna

i Ålandskonventionen.

Italienska regeringen har slutligen

äran framhålla, att det faktum, att

Italien fortsätter att deltaga i 1921 års

konvention, icke kan prejudicera eller

på något sätt prejudicerar dess hållning

med avseende å Nationernas förbund

och dettas funktioner.

Mottag, etc.

(Jano.

C ian o.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 282-

7. Lettonie.

Le Ministre des Affaires Eirangéres de

Lettonie au Ministre de Suéde å Riga.

Riga, le 9 février 1939.

Monsieur le Ministre,

J’ai 1’honneur d’accuser réception

de la note D N° 12/1939, en date du

21 janvier a. c., que Votre Excellence

a bien voulu remettre å Monsieur Alfreds

Bérzinå, Ministre des Affaires

Etrangéres a. i.

Le Gouvernement de Lettonie, en

tant que Partie Contractante å la Convention

relative å la non-fortification

et å la neutralisation des lies daland,

signée å Genéve le 20 octobre 1921,

se déclare d’accord d’accepter une modification

définitive de 1’étendue territoriale

du champ d’application des

dispositions de démilitarisation ainsi

que certains allégements temporaires

audit régime, å savoir:

Les dispositions internationales de

démilitarisation.................

exercices navals visés sous f).

En outre, j’ai pris aete des précisions

que le Gouvernement suédois et le

Gouvernement finlandais ont fournies

quant å leur interprétation de la Convention

pour le cas d’une intervention

militaire spontanée d’une Puissance

belligérante en vue de la protection des

lies d’Aland ainsi qu’au sujet de 1’attitude

que les deux Gouvernements entendent

d’adopter en cas de danger

imminent de guerre intéressant la mer

Baltique et en attendant 1’application

éventuelle du systéme de garantie prévu

å 1’art. 7 de la Convention.

Veuillez agréer, Monsieur le Ministre,

1’assurance de ma haute considération.

V. Munters.

7. Lettland.

Lettiske utrikesministern till svenske ministern

i Riga.

(Översättning.)

Riga den 9 februari 1939.

Herr Minister,

Jag har äran erkänna mottagandet av

noten D Nr 12/1939 den 21 januari d. å.,

vilken Eders Excellens överlämnat till

fungerande utrikesministern Alfreds Benzing.

Lettlands regering förklarar sig, i sin

egenskap av en till den i Genéve den 20

oktober 1921 undertecknade konventionen

angående Ålandsöarnas icke-befästande

och neutralisering ansluten

part, samtycka till att godtaga en slutgiltig

ändring av den territoriella omfattningen

av demilitariseringsbestämmelsernas

tillämpningsområde ävensom

vissa temporära lättnader i nämnda

föreskrifter, nämligen:

De internationella demilitariserings
bestämmelserna.

................

......de under f) avsedda sjömilitära

övningarna.

Jag har vidare tagit del av de förklaringar,

som svenska och finska regeringarna

lämnat angående deras tolkning

av konventionen i fall av en spontan

militär intervention från krigförande

makts sida i och för Ålandsöarnas

skydd ävensom i fråga om den hållning

de båda regeringarna ämna intaga i

händelse av överhängande krigsfara berörande

Östersjön och i avvaktan på

eventuell tillämpning av det i art. 7 i

konventionen stadgade garantisystemet.

Mottag, etc.

V. Munters.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

41

8. Pologne.

Le Ministre des Affaires Etrangeres de

Pologne au Ministre de Suéde å Varsovie.

Varsovie, le 17 février 1939.

Monsieur le Ministre,

Par votre note en date du 21 janvier

1939 No. 11 vous avez bien voulu me

communiquer ce qui suit:

»D’ordre de mon Gouvernement ....

. . . . entre la Suéde et la Finlande.»

En vous accusant réception de ladite

note, j’ai 1’honneur de porter å votre

connaissance, conformément å son alinéa

dernier, que le Gouvernement Polonais

en sa qualité de signataire de la Convention

relative å la non-fortification

et å la neutralisation des lies d’Aland,

signée å Genéve le 20 octobre 1921,

approuve pour sa part les propositions

de modification de cette Convention,

formulées dans votre note du 21 janvier

1939.

Veuillez agréer, Monsieur le Ministre,

les assurances de ma haute considération.

J. Beck.

8. Polen.

Polske utrikesministern till svenske ministern

i Warszawa.

(Översättning.)

Warszawa den 17 februari 1939.

Herr Minister,

Med Eder note den 21 januari 1939

Nr 11 har Ni meddelat mig följande:

»På uppdrag av min regering......

.......mellan Sverige och Finland.»

I det jag erkänner mottagandet av

nämnda note har jag äran att i enlighet

med dess sista stycke bringa till Eder

kännedom, att polska regeringen i sin

egenskap av signatär till den i Genéve

den 20 oktober 1921 undertecknade

konventionen angående Ålandsöarnas

icke-befästande och neutralisering för

sin del godtager de förslag till ändring

av denna konvention, som angivits i

Eder note den 21 januari 1939.

Mottag, etc.

J. Beck.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 282.

4

Doktrin (1)

  1. Love Kellberg, Ålandsöarnas internationellrättsliga ställning, SvJT 1974 s. 184, på s. 190 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. UU 1939:7 Memorial i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse med återkallande av propositionen nr 282 angående överenskommelse örn skyddet av Ålandsöarnas neutralitet. s. 1 i texten
  2. UU 1939:9 Utlåtande i anledning av väckta motioner angående Ålandsfrågan. Till utrikesutskottet ha hänvisats två inom första kammaren av herr Lindhagen väckta motioner an s. 4 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. SvJT 1974 s. 184 Love Kellberg, Ålandsöarnas internationellrättsliga ställning s. 184 · s. 190 i texten