Sök i Ratio Lex

Angående försäljning ao vissa områden av renbeteslanden

1939-01-04 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:32, Angående försäljning ao vissa områden av renbeteslanden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

1

Nr 32.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning ao

vissa områden av renbeteslanden; given Stockholms

slott den 4 januari 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den i

januari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

Länsstyrelsen i Jämtlands län har i framställning den 30 september 1937

hemställt dels att visst område örn 0.6788 hektar av Ljusnedals bruksegendom,

vilken egendom ingår i renbeteslanden, måtte av länsstyrelsen få försäljas

under hand till person eller sammanslutning, som länsstyrelsen ansåge böra

antagas såsom köpare, för en köpeskilling ej understigande 1,000 kronor, dels

att till köparen av området finge av en utav kronan uppburen ersättning för

brandskada å egendomens mangårdsbyggnad utlämnas ett lån av högst

40,000 kronor att användas för bestridande av kostnaderna för uppförande

av en ny byggnad å egendomen, dels ock att återstoden av brandskadeersättBihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 samt. Nr 32.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

ningen, 2,572 kronor 50 öre, ävensom köpeskillingen för omförmälda till försäljning

avsedda område finge tillföras renbetesfjällens skogsfond. Det till

försäljning avsedda området är beläget vid Ljusnedals bruksgård.

Sedermera har länsstyrelsen i skrivelse den 19 november 1937 gjort framställning

om att få försälja ytterligare ett område av nämnda egendom för

en köpeskilling ej understigande 500 kronor. Det till försäljning avsedda

området är beläget vid byn Bruksvallarna och omfattar en areal av 1.17

hektar.

Över framställningarna Ira särskilda yttranden avgivits av kammarkollegiet,

domänstyrelsen och vederbörande skogsstatstjänstemän ävensom

lappfogden i Jämtlands län och lapparna tillhörande Mittådalens lappby.

Över framställningen den 30 september 1937 har därjämte utlåtande avgivits

av statskontoret samt över framställningen den 19 november 1937

av 27 kronoarrendatorer i Bruksvallarna. I anledning av kammarkollegiets

yttranden har länsstyrelsen den 2 och den 10 mars 1938 efter remiss inkommit

med utlåtanden i ärendet.

Ljusnedal Bruksgården.

Till stöd för framställningen den 30 september 1937 har länsstyrelsen anfört

bland annat följande:

Jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 20 oktober 1893 hade länsstyrelsen bemyndigats

att för kronans räkning inköpa egendomen Ljusnedal (Ljusnedal Bruksgården

och Ljusnedal Bruksvallarna) i Tännäs socken i Härjedalen, vilken

egendom ansetts behövlig för utvidgning av renbeteslanden i länet. Sedermera

hade Kungl. Maj:t genom brev den 10 april 1896 meddelat bestämmelser

om egendomens utarrendering samt om dispositionen av de byggnader, som

skulle användas för kronans räkning.

Vid eldsvåda den 21 mars 1937 hade mangårdsbyggnaden nedbrunnit till

grunden. Byggnaden hade vid tillfället disponerats enligt hyreskontrakt av

tvenne ortsbor, på vilkas bekostnad husen voro under hyrestiden brandförsäkrade

för 100,000 kronor. I brandskadeersättning hade länsstyrelsen utbekommit

42,572 kronor 50 öre, vilket belopp i länets räkenskaper innestode

å konto »Landskontorets expeditionsmedel».

Före branden hade mangårdsbyggnaden använts under påsktiden 1936

och 1937 till pensionat. Genom branden hade kronoarrendatorerna å egendomen

förorsakats ekonomiskt avbräck. De hade nämligen haft en ej ringa

inkomst genom försäljning av mjölk, smör och andra jordbruksprodukter

för utspisning av turister. Efter branden å huvudbyggnaden stöde denna möjlighet

endast i mindre omfattning öppen, då annan större lokal, lämplig som

utspisningsställe, ej funnes i Ljusnedal eller dess närhet. Den inkomst, som

arrendatorerna i Ljusnedal haft genom att upplåta bostad åt turister, hade

därför ock genom branden i stort sett försvunnit.

Såsom länsstyrelsen vid flera tillfällen haft anledning erinra, förde arrendatorerna

å kronans renbeteshemman i fjällen en hård kamp för sin tillvaro.

Då de ej hade samma möjlighet som befolkningen i länets centralare

delar att utnyttja inträffade högkonjunkturer, förmådde de ej heller under

sådana tider nedbringa sin ofta rätt stora skuldsättning. Länsstyrelsen ansåge

sig därför utan överdrift kunna påstå, att armod i allmänhet vore rådande

i dessa arrendatorers hem. För arrendatorerna i Ljusnedal, för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

3

närvarande 30 till antalet, hade sålunda herrgårdsbyggnadens brand medfört

sämre försörjningsförhållanden än de som tidigare varit rådande.

Länsstyrelsen ansåge det därför vara synnerligen angeläget, att något gjordes

för att förbättra dessa arrendatorer levnadsvillkor. Vid övervägande av de

olika möjligheterna härför hade länsstyrelsen stannat för ett projekt, som

innebure att den nuvarande tomten för herrgårdsbyggnaden, något utökad,

försåldes till person eller sammanslutning, som vöre villig att därå uppföra

och driva pensionat samt att möjlighet bereddes köparen att mot säkerhet

av inteckning i fastigheten få mot relativt låg ränta för bestridande av byggnadskostnaderna

såsom lån bekomma den av kronan erhållna ersättningen

för den brunna huvudbyggnaden eller i runt tal 40,000 kronor.

Sedan några år tillbaka hade länsstyrelsen legat i underhandling med personer

som hört sig för rörande villkoren för att förhyra herrgårdsbyggnaden

för att där driva pensionatrörelse. Underhandlingarna hade dock ej lett till

resultat på grund av att man dragit sig för kostnaderna för byggnadens iordningställande

såsom pensionat. På grund av turistfrekvensens i Härjedalens

fjälltrakter starkt säsongbetonade karaktär måste man räkna med att i företag

av ifrågavarande art, därest de skulle vara lönande, ej alltför stort kapital

läge investerat. I varje fall måste räntor och amortering å anläggningskostnader

hålla sig inom rimliga gränser. Utan att man beredde eventuella spekulanter

å byggnadstomt i Ljusnedal för uppförande av pensionatsbyggnad betydande

förmåner, torde emellertid det av länsstyrelsen nu framlagda projektet

icke kunna förverkligas, och av naturliga skäl vore det av synnerlig

vikt att pensionatrörelsen kunde drivas på sådant sätt att densamma lande

kronans arrendatorer till varaktigt gagn.

Hinder från renskötselns synpunkt förefunnes ej för avyttring av detta i

en utkant av renbeteslanden inom en tätt befolkad trakt belägna område och

ej heller i övrigt berördes de nomadiserande lapparnas intressen av en eventuell

försäljning därav.

Området med därå befintliga kronan tillhörande byggnader ansåge länsstyrelsen

fördenskull böra få under hand försäljas till den högstbjudande,

sorn ansåges lämplig att driva pensionatrörelse i Ljusnedal, för en köpesumma,

ej understigande 1,000 kronor. Försäljningen borde ske med skyldighet

för blivande ägare av området att inom två år efter det kronan frånträtt

detsamma hava därå uppfört pensionatbyggnad med sovplats för minst

20 personer vid normal beläggning samt med rätt för kronan att, örn detta

villkor åsidosattes, under en tid av högst tio år från tillträdet köpa området

åter enligt lagen örn återköpsrätt till fast egendom.

Den blivande ägaren av området borde sättas i tillfälle att för bestridande

av nvbyggnadskostnaderna för pensionatet som lån på fördelaktiga villkor

erhålla den av kronan uppburna ersättningen för den brunna herrgårdsbyggnaden

i Ljusnedal eller i runt tal 40,000 kronor. Länsstyrelsen vore av den

uppfattningen att en byggnad för pensionat av den storlek, varom bär är

fråga, icke kunde i Ljusnedal med nuvarande priser uppföras för lägre kostnad

än 80,000 kronor, vartill komme utgifter för anskaffning av inventarier.

Ehuru det strede mot den allmänna regeln, att kronans intecknade fordran

skulle hava bästa rätt, syntes det dock länsstyrelsen erforderligt alt det på

grund av föreliggande särskilda omständigheter i detta fall gjordes ett undantag

härifrån. För en blivande köpare utan större eilet kapital mötte det

givetvis avsevärda svårigheter att finansiera ett företag av den art, varom

här vöre fråga. Dess räntabilitet vore beroende av omständigheter, som ej

lätteligen kunde förutses. Länsstyrelsen ansåge sig därför nödsakad föreslå,

att det måtte tillåtas ägaren av området att inteckningar intill högst

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

20,000 kronor finge med bättre rätt gravera detsamma än den inteckning däri,

som skulle för kronan utgöra säkerhet för dess utlämnade lån å högst 40,000

kronor. Då avkomsten av pensionatrörelsen vore synnerligen svårberäknelig,

borde den ränta, låntagaren skulle hava att utgiva å av kronan erhållet lån,

för denne ställa sig förmånlig. Länsstyrelsen ansåge, att en årlig ränta av

IV2 procent borde under nuvarande ränteläge vara tillräcklig. Lämpligt torde

dock vara att föreskrift lämnades om att under tid, då riksbankens diskon - teringsränta för högst 3 månaders växlar kunde komma att överstiga 4^2 procent,

låneräntan efter Kungl. Maj:ts bestämmande skulle utgå med högst 21/?

procent. Tillika borde stipuleras att räntan skulle för varje kalenderår erläggas

senast den 1 februari därpå följande år vid äventyr att ogulden del

av lånet omedelbart kunde uppsägas till betalning. Någon amorteringsskyldighet

borde ej åligga låntagaren. Lånet borde utlämnas allenast i den mån

verkställda byggnadsarbeten skäligen kunde anses för detsamma lämna trygghet.

Det torde ock med hänsyn till föreslagna villkor rörande försäljningen

få anses vara följdriktigt att föreskrift lämnades om att lån för ifrågavarande

ändamål ej finge beviljas senare än två år efter det kronan genom försäljningen

frånträtt området.

Köparen borde^ dessutom tillförbindas ensam vidkännas kostnad för avstyckning

av området samt för lagfart och övriga med försäljningen förenade

utgifter ävensom att svara för alla området efter tillträdesdagen åbelöpande

skatter och onera.

Överskjutande del av behållna brandskadeersättningen för huvudbyggnaden

i Ljusnedal, sedan nämnda belopp å 40,000 kronor reserverats för utbetalning

såsom lån, eller 2,572 kronor 50 öre, svntes länsstyrelsen böra

överföras till jämtländska renbetesfjällens skogsfond.

I yttrandena har framställningen om försäljning av ifrågavarande område

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsens förslag i övrigt har

däremot framkallat betänkligheter hos vissa av de hörda myndigheterna.

Kammarkollegiet har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.

Den förmån, som genom anläggande av pensionat eller annan anläggning

för mottagande och utspisande av turister å ifrågavarande egendom skulle

beredas de å platsen boende arrendatorerna genom underlättad avsättning

av deras jordbruksprodukter, vöre i hög grad behövlig för arrendatorerna.

Huruvida en blivande anläggning borde tillskapas i den ordning länsstyrelsen

föreslagit, syntes däremot tveksamt. Örn en stor pensionatsbyggnad

uppfördes, torde denna i första hand tågås i anspråk även för inkvartering.

Arrendatorerna skulle sålunda efter inrättande av ett pensionat ej

kunna påräkna att få mottaga inkvartering i samma utsträckning som

tidigare. Vid genomförandet av länsstyrelsens förslag skulle alltså inträda

en försämring för dem.

Ur vissa andra synpunkter framstode än mer ovisst, huruvida ett genomförande

av sagda förslag i föreliggande form vore önskvärt. De ekonomiska

förutsättningarna för förläggandet till ifrågavarande plats av ett större turistpensionat

vore sålunda osäkra. Det vore synbarligen med tanke på dessa

svårigheter, som länsstyrelsen ansett nödigt, att den blivande företagaren

erhölle understöd genom att få på billiga villkor låna den för gamla herrgårdsbyggnaden

influtna brandskadeersättningen.

Vad beträffade dessa medel måste först uppmärksammas, att de influtit

för byggnader tillhörande för renbetesfjällens utvidgning inköpta och sålunda

för renskötselns understödjande anskaffade fastigheter. Genom den

föreslagna dispositionen skulle medlen komma till en användning, som vore

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

5

främmande för det ändamål till vilket de avsatts. Skulle de utlånas i något

annat syfte än det nyssnämnda, torde detta endast kunna ske mot fullgod

säkerhet och normal utlåningsränta. Den i ärendet föreslagna användningen

syntes icke fylla någon av dessa fordringar.

Även örn kollegiet instämde i länsstyrelsens syfte, funne kollegiet den

härför valda vägen mindre efterföljansvärd, därvid hänsyn tillika borde tagas

till den prejudicerande innebörden av frågans lösning enligt dess förslag.

I stället ville kollegiet förorda, att förhandlingar upptoges med Svenska

Turistföreningen örn anordnande på platsen av en, till omfattningen helst

något mindre, anläggning för mottagande av turister. Örn så ansåges erforderligt,

syntes därvid hinder icke möta att låta föreningen med äganderätt

förvärva ifrågavarande område ävensom mot skälig ränta och amortering

samt betryggande säkerhet erhålla ett lån av ifrågavarande medel till

nybyggnaden.

Statskontoret har — efter att ha framhållit, att då brandskadeersättningsbeloppet

för den nedbrunna mangårdsbyggnaden bort inlevereras till statskontoret

för att tillföras jämtländska renbetesfjällens skogsfond, något särskilt

Kungl. Maj:ts beslut i detta hänseende således icke vore erforderligt —

anfört i huvudsak följande:

Av utredningen syntes framgå, att det i ärendet ifrågakomma tomtområde!

utan olägenhet för lappväsendet kunde tagas i anspråk för det ändamål, som

här avsåges. Mot ett avskiljande från bruksegendomen av området vöre

därför i och för sig icke något att erinra, under förutsättning givetvis att

köpeskillingen komme fonden till godo.

Den av länsstyrelsen föreslagna låneanvisningen skulle i verkligheten innebära,

att jämtländska renbetesfjällens skogsfonds tillgångar komme att

disponeras för ett ändamål, främmande för det, för vilket de avsatts. Endast

under den förutsättningen att en utlåning kunde ske mot betryggande

.säkerhet och under fullt tillfredsställande lånevillkor kunde en placering

av fondens medel för ett dylikt ändamål ifrågakomma. Att en sådan placering

icke kunde uppnås med länsstyrelsens förslag torde vara uppenbart.

Med hänsyn härtill och då för övrigt, såvitt statskontoret kunde bedöma,

stora vanskligheter måste vara förbundna med realiserandet av den av länsstyrelsen

framlagda planen på områdets upplåtande till en pensionatsanläggning,

i vilket avseende ämbetsverket delade de synpunkter, kammarkollegiet

i sitt utlåtande framhållit, kunde statskontoret icke tillstyrka länsstyrelsens

hemställan.

Därest Kungl. Majit likväl skulle anse skäl föreligga för ett tillmötesgående

av framställningen, borde frågan enligt statskontorets förmenande underställas

riksdagens prövning.

Länsstyrelsen i .Jämtlands län har i sitt utlåtande den 2 mars 1938 anfört

bland annat:

Kollegiets farhågor, att tillkomsten av ett pensionat skulle minska arrendatorernas

möjligheter att få mottaga inkvarteringar av turister, syntes föga

grundade. Det torde vara uppenbart, att tillkomsten av ett pensionat, som

sannolikt komme att vara öppet åtminstone under den största delen av året,

komme alt bereda ortsbefolkningen väsentliga fördelar genom ökade möjligheter

till avyttrande av sina produkter och till inkomster genom skjutsar,

vägvisning, bärning med mera. Än mera skulle sådana fördelar beredas ortsbefolkningen

örn anstalter kunde träffas för att pensionatet under så gott

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

som hela året finge mottaga ett tillfredsställande antal pensionärer. Möjlighet

härtill syntes icke vara utesluten.

Kammarkollegium hade vidare funnit det vax-a än mer ovisst huruvida genomförandet

av länsstyrelsens förslag i nu föreliggande form kunde anses

önskvärt, enär de ekonomiska förutsättningarna för förläggandet till ifrågavarande

plats av ett större turistpensionat finge anses osäkra. Dessa kollegiets

uttalanden röjde en viss obekantskap med förhållandena.

Det vore självfallet, att det skulle vara förenat med en icke ringa ekonomisk

risk att driva ett pensionat, beläget på så långt avstånd från järnvägsförbindelse,

som det nu ifrågasatta. Hittills hade strömmen av turister

till fjälltrakterna i länets västra delar så långt ifrån visat någon avmattning

att den tvärtom oupphörligt tilltagit med den helt naturliga följden att alltmera

omfattande anordningar vidtagits för att mottaga turisterna. Skulle

en avmattning av tillströmningen ske, kunde förhållandena bli mycket prekära

för en hel del av dem som investerat kapital i anläggningar för turister.

Det vore därför av vikt, att för det pensionat, som planerades i Ljusnedal,

möjlighet bereddes att erhålla billiga lån till gäldande av en större

del av anläggningskostnaden.

Vad slutligen beträffade kammarkollegiets hemställan om upptagande av

förhandlingar med Svenska Turistföreningen om uppförande och drivande

av det planerade pensionatet i Ljusnedal, så inleddes sådana redan före avlåtandet

av länsstyrelsens skrivelse den 30 september 1937 men gåvo icke

något positivt resultat.

Ljusnedal Bruksvallarna.

Såsom stöd för framställningen den 19 november 1937 har länsstyrelsen

anfört, bland annat, följande.

A Ljusnedals bruksegendom funnes, förutom Ljusnedal, ännu en större

anhopning av arrendegårdar, nämligen i Bruksvallarna. Antalet arrendatorer

därstädes vore för närvarande 32. Det vore synnerligen angeläget, att

något gjordes för förbättrande jämväl av dessa arrendatorers levnadsvillkor.

Byn Bruksvallarna vore belägen i Ljusnans älvdal cirka 8 V2 mils väg

väster örn Hede järnvägsstation. Trakten, som finge anses höra till länets

vackraste högfjällsområden, hade de största naturliga förutsättningar att

kunna locka turister till sig.

Under senare år hade rätt många turister sökt upp sig till Bruksvallarna.

Emellertid kunde de därstädes boende på grund av begränsade utrymmen i

gårdarna och svårigheten att anordna utspisning icke i större utsträckning

mottaga turister. Utan tvivel skulle ökad turistfrekvens bliva till stor fördel

för befolkningen i Bruksvallarna. Länsstyrelsen ansåge därför, att åtgärd

borde vidtagas i syfte att bereda person eller sammanslutning, som vore

villig driva pensionatrörelse i Bruksvallarna, tillfälle att förvärva erforderlig

Somt för byggnader.

En blivande spekulant å tomt för pensionat i Bruksvallarna kunde ej bjudas

samma förmåner som av länsstyrelsen i skrivelsen den 30 september 1937

föreslagits beträffande villkoren för pensionatsbyggnad i Ljusnedal. Då man

emellertid näppeligen kunde tänka sig att spekulant funnes, som åtnöjdes

med arrende av tomt för pensionatsbyggnaden, syntes det länsstyrelsen för

planens realiserande erforderligt, att mark för byggnaden upplätes med äganderätt.

Länsstyrelsen hade låtit upprätta en karta över ett som tomtplats för pensionatsbyggnad

mycket lämpligt område om 1.1700 hektar, beläget strax norr

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

i

om Bruksvallarna. Tomtplatsen inginge ej i någon av arrendelotterna och

utgjordes icke av produktiv mark. Hinder från renskötselns synpunkt förefunnes

icke att avyttra detta intill en redan tätt befolkad trakt liggande markområde,

och ej heller i övrigt berördes de nomadiserande lapparnas intressen

av en eventuell försäljning därav.

I fråga om försäljningsvillkoren har länsstyrelsen föreslagit:

Området borde få under hand försäljas till den högstbjudande, som ansåges

lämplig driva pensionatrörelse i Bruksvallarna, för en kontant köpesumma

ej understigande 500 kronor. Försäljningen borde ske med skyldighet för

blivande ägaren av området att inom två år efter det kronan frånträtt detsamma

hava därå uppfört pensionatsbyggnad med sovplats för minst 20

personer vid normal beläggning samt med rätt för kronan att, örn villkoret

åsidosattes, under en tid av högst tio år från tillträdet köpa området åter

enligt lagen örn återköpsrätt till fast egendom. Köparen borde tillförbindas

ensam vidkännas kostnad för avstyckning av området samt för lagfart och

övriga med försäljningen förenade utgifter ävensom svara för alla om

rådet efter tillträdesdagen åbelöpande skatter och onera.

För tomtområdet inflytande försäljningsmedel borde tillföras jämtländska

renbetesfjällens skogsfond.

I yttrandena från domänstyrelsen och skogsstatstjänstemännen samt kronoarrendator

er na i Bruksvallarna har förevarande framställning tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Kammarkollegiet samt lappfogden och de i ärendet

hörda lapparna ha däremot ställt sig avvisande mot förslaget.

1 kronoarrendatorernas yttrande har framhållits i huvudsak följande.

De dåliga utkomstmöjligheterna, som funnes i trakten, hade haft till följd

att ett stort flertal av befolkningen där nödgades leva under synnerligen

tryckta ekonomiska villkor. Om kampen för det dagliga brödet vore nog så

hård under de nu förhållandevis goda konjunkturerna, måste den helt naturligt

bliva än värre under en kommande lågkonjunktur. Med bekymmer

såge därför många av byborna framtiden an. En livlig turistfrekvens skulle

medföra påtagliga fördelar.

I detta sammanhang framhölles därjämte, att ett stort antal byggnadssakkunniga

personer funnes i Bruksvallarna. Enligt vad som ställts i utsikt

skulle arbete med uppförande av för pensionatrörelsen erforderliga byggnader

i stor utsträckning kunna beredas dessa personer. Turistanläggningen

skulle sålunda bliva av oskattbart värde för befolkningen och till stort gagn

för dess framtida försörjning.

Lapparna ha enligt det protokoll, som förts vid sammanträde med dem

den 19 december 1937, avstyrkt länsstyrelsens förevarande förslag huvudsakligen

på den grund alt de fruktade, att en livlig turisttillströmning till

trakten kring Bruksvallarna skulle kunna verka störande för renskötseln.

Kammarkollegiet har anfört bland annat följande.

Den renskötsel, som bedreves i trakten av Bruksvallarna, syntes väl knappast

i och för sig böra utgöra ovillkorliga hinder för upprätthållande därstädes

av pensionatrörelse för turister. Några allvarligare störningar för

lapparna torde därav knappast vara att befara och syntes icke lia uppkommit

genom den turiströrelse, som redan nu förefunnes å platsen.

Även örn sålunda (åt turistpensionat i Bruksvallarna icke vore ur lappsynpunkt

helt omöjligt, kunde dock ifrågasättas huruvida behovet därav

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

vöre så angeläget, att det allmänna eller i detta fall länsstyrelsen skulle anse

sig böra själv uppträda såsom initiativtagare. Det vore dock att märka att

Bruksvallarna läge omedelbart intill trakter utgörande ett av länets största

sammanhängande renbetesområden samt att lapparna erinrat örn den hänsyn

renskötseln krävde.

Efter de uttalanden, som gjorts i ärendet, syntes även den fördel, som

skulle beredas arrendatorerna å renbetesfjällen vid Bruksvallarna, tämligen

osäker.

Utan att särskilda skäl kunde åberopas syntes sålunda ej anledning föreligga

att å Bruksvallarna nyupprätta en större turistplats. Sådana skäl funne

kollegiet icke vara för handen.

Länsstyrelsen har i sitt utlåtande den 10 mars 1938 i anledning av kammarkollegiets

yttrande anfört bland annat.

Det viktigaste spörsmålet för avgörande av försäljningsfrågan syntes vara

huruvida en försäljning av ett tomtområde till pensionat skäligen kunde anses

medföra så stor skada för renskötseln, att den därför icke borde tillåtas.

Det borde då först framhållas att byn Bruksvallarna ligger i en utkant av

Ljusnedals renbetesland utmed Ljusnan. Byn hade en befolkning av cirka

250^ personer och mitt emot på andra sidan Ljusnan läge byn Flon med ett

invånarantal av cirka 80. Det vore påtagligt, att det icke innebure någon

lockelse för renarna att hålla sig i närheten av två så pass stora och intill

varandra liggande byar med dess relativt livliga rörelse. Även om tomtområdet

förlädes till byns ytterområde syntes det vara mer än tvivelsamt om ett

där uppfört pensionat skulle kunna nämnvärt skada renskötseln. Kammarkollegiet

har också vitsordat att genom ett bifall till länsstyrelsens tidigare

framställning några allvarliga störningar för lapparna knappast lära vara

att befara.

Vid sammanträde inför lappfogden i länet den 29 december 1937 hade

visserligen tillstädeskomna lappar tillhörande Mittådalens lappby förklara!

sig avstyrka den ifrågasatta försäljningen. De gjorda uttalandena baserade

sig emellertid icke på någon erfarenhet om olägenheter för renskötseln, vilka

skulle ha framkallats av de turister som redan nu emellanåt sloge sig ned i

Bruksvallarna, utan syntes grundade på allmänna, obestyrkta farhågor samt

på den uppfattningen att renbeteslanden och fjällområden i övrigt borde helt

reserveras för renskötseln och att turisternas tillträde till dessa områden borde

i möjligaste mån hållas tillbaka. Länsstyrelsen kände djupt sin förpliktelse

att skydda lapparnas berättigade intressen, men denna synpunkt finge

tydligen icke drivas så långt, att arrendatorerna å renbeteslanden, vilka

även de hörde under lappväsendet, icke tillbörligen tillgodosåges. Då dessa

båda gruppers intressen strede mot varandra, borde uppenbarligen en avvägning

ske, därvid hänsyn jämväl borde tagas till turisternas åstundan att under

numera påkallade, mera bekväma förhållanden kunna få en tids vistelse

i fjällen. En sådan avvägning hade av länsstyrelsen företagits och givit

till resultat det framlagda förslaget örn försäljning av ett område till pensionat.

Departements
chefen.

Att pensionatsanläggningar komma till stånd i Ljusnedal och Bruksvallarna

synes ur arrendatorernas och den övriga ortsbefolkningens synpunkt vara

önskvärt med hänsyn till de vidgade möjligheter till avsättning av lantbruksprodukter

som därigenom skulle vinnas. Av den i ärendet förebragta utredningen

torde framgå, att några olägenheter icke komma att uppstå för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

9

lappväsendet genom avyttring av ovan omförmälda två mindre områden

från ifrågavarande i renbeteslanden ingående egendom att användas såsom

tomtplatser för dylika anläggningar. Jag tillstyrker därför i anslutning till

vad länsstyrelsen föreslagit, att ifrågavarande två områden, det ena med

en areal av omkring 0.6788 hektar och det andra med en areal av omkring

1.17 hektar, av egendomen Ljusnedal må för ett pris, ej understigande beträffande

förstnämnda område 1,000 kronor och i fråga örn sistberörda

område 500 kronor, och i övrigt på i huvudsak de av länsstyrelsen före

slagna villkor för ändamålet försäljas. Härtill erfordras riksdagens samtycke.

Det synes vidare lämpligt, att statsmakterna, på sätt länsstyrelsen föreslagit,

bidraga till uppförandet av pensionatsanläggningen i Ljusnedal genom

att såsom lån utlämna ett belopp av 40,000 kronor. Med hänsyn till der

nytta för kronans arrendatorer och ortsbefolkningen, som anläggningen

utan tvivel kommer att medföra, anser jag, att de erinringar, som framförts

mot förslaget i denna del, icke böra hindra dess genomförande.

Vad beträffar finansieringen av det ifrågasatta lånet synes det ej lämpligt

att, såsom länsstyrelsen föreslagit, låta lånet direkt utgå av den brandskadeersättning,

som utbetalats för den nedbrunna mangårdsbyggningen. Enligt

min mening bör i stället hela ersättningen utan dröjsmål inlevereras till statskontoret

för att tillföras jämtländska renbetesfjällens skogsfond och lånet

utgå av fonden. Om detta skall kunna ske, fordras emellertid, såsom statskontoret

framhållit, att lånet i och för sig utgör en godtagbar placering för

fondmedlen. Vid rådande ränteläge torde böra krävas, att ränta på lånet

skall utgå efter 3.3 procent. Låntagaren bör förpliktas att inom skälig tid

amortera lånet. Såsom säkerhet för lånet bör vidare läggas inteckningar i

fastigheten. För att bereda så gynnsamma kreditvillkor som möjligt vill jag

emellertid föreslå, att som säkerhet godtagas inteckningar med förmånsrätt

efter inteckningar till ett sammanlagt belopp av 20,000 kronor. Sistnämnda

modifikation synes, sammanställd med den föreslagna förräntningen, innebära

ett sådant avsteg från eljest tillämpade krav, att riksdagens medgivande

till den föreslagna placeringen av fondmedel bör inhämtas. Skulle förlust

uppkomma på utlåningen, torde fonden böra beredas ersättning av statsmedel.

I händelse av riksdagens samtycke till vad jag här föreslagit, bör det

ankomma på statskontoret att på angivna villkor utlämna lånet till den blivande

innehavaren av markområdet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att medgiva
dels

att försäljning av två områden av Ljusnedals bruksegendom,

det ena med en areal av omkring 0.6788 hektar

och det andra med en areal av omkring T. 17 hektar, må ske

lill ett pris icke understigande, såvitt angår förstnämnda

område, 1,000 kronor och, beträffande sistberörda område,

500 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 32. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

dels ock att av de i jämtländska renbetesfjällens skogslund

innestående medlen må såsom lån på i huvudsak omförmälda

villkor till köparen av förstnämnda område utlämnas ett

belopp av 40,000 kronor att begagnas till uppförande av en

pensionatsbyggnad å området.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ragnar Odhnoff.

388709. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:55 Skrivelse till Konungen i anledning cev Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående vissa ändringar i lagen den 13 maj 1932 s. 1 i texten
  2. JoU 1939:9 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning av vissa områden av renbeteslanden. s. 13 i texten