Sök i Ratio Lex

Angående f örhöjd ersättning åt jordbruksarbetaren K. G. Karlsson i anledning av skada ådragen under militärtjänstgöring

1939-01-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:49, Angående f örhöjd ersättning åt jordbruksarbetaren K. G. Karlsson i anledning av skada ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

5

Nr 49.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående f örhöjd

ersättning åt jordbruksarbetaren K. G. Karlsson i

anledning av skada ådragen under militärtjänstgöring;

given Stockholms slott den 27 januari 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 27 januari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Den 12 juni 1904 ådrog sig jordbruksarbetaren Karl Gunnar Karlsson,

Vinnerstad, Östergötlands län, genom olycksfall under värnpliktstjänstgöring

vid dåvarande Första livgrenadjärregementet sådan skada i vänstra benet

och höften, att han under viss tid år 1904 måste vårdas å sjukrum samt

året därpå hemförlovas såsom oförmögen till krigstjänst. Sedan riksförsäkringsanstalten

förklarat, att den Karlsson ågångna skadan borde anses hava

medfört nedsättning i hans arbetsförmåga motsvarande 20 procent av normal

1(57 3»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 49.

arbetsförmåga, tillerkändes Karlsson genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 mars

1906 förutom sjubhjälp för viss tid en årlig ersättning (livränta) av 60 kronor,

att beräknas oell utgå från och med den 12 augusti 1905 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond. Såväl sjukkjälpen som den årliga

ersättningen fastställdes i enlighet med de i lagen den 5 juli 1901 (nr 39)

angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete angivna grunder

för utgivande av dylik ersättning.

Från och med den 1 januari 1931 har Karlsson jämlikt kungörelsen den

23 maj 1930 (nr 172) örn ändrad lydelse av § 1 i kungörelsen den 10 juni

1921 (nr 410) angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade

arbetare m. fl. av statsmedel utgående livräntor m. m. utöver livräntan å

60 kronor uppburit tilläggsersättning med ett årligt belopp av 75 kronor.

Sedan Karlsson i en till arméförvaltningens civila departement den 19

april 1938 inkommen skrift anhållit att komma i åtnjutande av förhöjd ersättning

för berörda skada, har civila departementet med skrivelse till

Kungl. Majit den 31 maj 1938 överlämnat Karlssons ifrågavarande skrift och

därvid anfört bland annat följande:

Karlsson åberopar såsom stöd för sin anhållan örn ytterligare höjning

av livräntan två läkarutlåtanden, av vilka framgår bland annat, att Karlsson

numera lider av stelhet i vänstra höftleden och att vänstra benet är avsevärt

förkortat och atrofierat. Kiksförsäkringsanstalten har i ett över framställningen

avgivet yttrande anfört bland annat, att Karlssons nuvarande tillstånd, sådant

det beskrives i ett av legitimerade läkaren Carl Fr. Ekman avgivet utlåtande,

vore en följd av det Karlsson den 12 juni 1904 övergångna olycksfallet

samt att skadan för närvarande finge anses medföra nedsättning av

Karlssons arbetsförmåga med två tredjedelar av normal arbetsförmåga.

Departementet anser det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att Karlsson må komma i åtnjutande av en mot den nuvarande nedsättningen

i arbetsförmågan svarande livränta enligt bestämmelserna i 4 § 1901

års olycksfallslag eller en livränta av (2/s X 300) = 200 kronor för år.

Emellertid föreskrives i 16 § merberörda olycksfallslag att, därest, sedan

ersättning blivit genom slutligt beslut bestämd, väsentlig förändring yppas

i de förhållanden, vilka voro avgörande för ersättningens bestämmande, ersättningstagaren

må inom två år från beslutets dag anhängiggöra talan örn

jämkning i ersättningen. Jämkning må dock ej avse ersättning, som belöper

på tiden före den dag, då talan anhängiggjordes.

Med hänsyn härtill lärer Karlsson, vilken först i november 1937 gjort

framställning örn jämkning i den honom år 1906 tillerkända livräntan, icke

kunna utan riksdagens medgivande tillerkännas förhöjd livränta. Vidare

synes det på grund av ovannämnda föreskrift icke böra ifrågakomma att

bereda Karlsson förhöjd livränta för tid före den 19 april 1938 eller

den dag, då Karlssons ansökning örn förhöjd livränta till departementet inkommit.

Därest förhöjning i livräntan beviljas Karlsson, ankommer det på departementet

att jämlikt kungörelsen den 10 juni 1921, nr 410, pröva och avgöra,

huruvida och i vad mån tilläggsersättning till den förhöjda livräntan

må utgå.

På grund av vad sålunda anförts har civila departementet hemställt, att

Kungl. Majit täcktes föreslå riksdagen medgiva, att den Karl Gunnar Karlsson

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 mars 1906 tillerkända livräntan måtte

— utan hinder därav, att framställning örn jämkning i tidigare beslutad

ersättning icke blivit gjord inom tid, som föreskrives i 16 § lagen den 5

juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete —

från och med den 19 april 1938 utgå med ett till 200 kronor för år förhöjt

belopp.

Den Karlsson år 1906 tillerkända livräntan har enligt vad utredningen i Departementsärendet

utvisar utmätts med utgångspunkt från att den honom ågångna

skadan ansetts medföra nedsättning i arbetsförmågan motsvarande 20 procent

av normal arbetsförmåga. Enligt vad riksförsäkringsanstalten i skrivelse

till arméförvaltningens civila departement den 1/ maj 1938 meddelat bör

emellertid skadan numera anses medföra en nedsättning av Karlssons arbetsförmåga

med två tredjedelar av normal arbetsförmåga. Med hänsyn till

denna väsentliga försämring av arbetsförheten synes Karlssons hemställan

örn förhöjd ersättning vara värd beaktande.

Såsom i det föregående omförmälts har ersättningen till Karlsson fastställts

enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till

följd av olycksfall i arbete. I 16 § nämnda lag förutsättes visserligen

att jämkning skall kunna ske i enligt lagen tillerkänd ersättning, därest,

sedan ersättningen blivit genom slutligt beslut bestämd, väsentlig förändring

yppats i de förhållanden, vilka varit avgörande för ersättningens

bestämmande. Villkoret härför är emellertid, att talan om dylik jämkning

väckes inom två år från beslutets dag. Då Karlsson först den 19 april

1938 hos arméförvaltningens civila departement gjort framställning örn

förhöjning i den honom år 1906 tillerkända livräntan, är han följaktligen

icke författningsenligt berättigad att med anledning av den inträffade försämringen

i arbetsförmågan erhålla förhöjd ersättning. Billighetsskäl synas

dock tala för att den omständigheten, att frågan örn jämkning blivit för

sent väckt, icke bör utgöra hinder för Karlsson att komma i åtnjutande av

en mot den nuvarande nedsättningen i arbetsförmågan svarande livränta.

Såsom civila departementet föreslagit torde den förhöjda livräntan böra

bestämmas till 200 kronor för år, motsvarande två tredjedelar av den ersättning,

som enligt bestämmelserna i 4 § förenämnda lag den 5 juli 1901

skolat utgå vid bestående förlust av arbetsförmågan. Den förhöjda livräntan

synes böra utgå från och med den 19 april 1938. Frågan huruvida tilläggsersättning

till den förhöjda livräntan må utgå jämlikt kungörelsen den 10

juni 1921 ankommer det sedermera på civila departementet att pröva.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den Karl Gunnar Karlsson genom Kungl. Majis beslut

den lii mars 1906 tillerkända livräntan må — utan hinder

därav, att framställning örn jämkning i tidigare beslutad ersättning

icke blivit gjord inom tid, som föreskrives i 16 §

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 49.

lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd

av olycksfall i arbete — från oell med den 19 april 1938 utgå

med ett till 200 kronor förhöjt belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alf Ewerlöf.

Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1939:23 Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, m. m. Bankoutskotte s. 7 i texten